Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 193

1946-03-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:193, Kungl. Maj:ts proposition nr 193

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

1

Nr 193.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt statsgaranti

för exportkredit; ginen Stockholms slott den 1

mars 1916.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gunnar Myrdal.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1

mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för finansdepartementet anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Myrdal:

Statsgaranti för exportkredit har här i landet meddelats alltsedan budgetåret

1933/34 och har grundats pä tid efter annan av riksdagen givna bemyndiganden

samt av Kungl. Majit i enlighet därmed utfärdade författningar.

Dessa bemyndiganden och författningar lia haft växlande innehåll, särskilt

vad avser maximibeloppet av statens sammanlagda betalningsansvar för

lämnade exportkrediter. Prövning och avgörande av frågor örn statsgaranti

för exportkredit ankommer på exportkreditnämnden, för vilken instruktion

utfärdats den 26 juni 1933 (nr 430).

Bihang lill riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 193. ,

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Enligt nu gällande bestämmelser (kungörelser den 26 maj 1939, nr 214,

den 19 juni 1942, nr 425, och den 1 juni 1945, nr 216) äger exportkreditnämnden

att under tiden till och med den 30 juni 1946 till den svenska exportens

främjande bevilja statsgaranti för den kredit, som av svensk exportör

eller svensk bank eller annan svensk kreditgivare lämnas vid försäljning

till utlandet av inhemska alster av industri, jordbruk eller fiske. I särskilda

fall kan statsgaranti även beviljas för entreprenadarbeten, som utföras

i utlandet, i förening med industrileveranser ävensom för till utlandet levererade

alster av svensk teknisk konsulterande verksamhet, särskilt då dylik

verksamhet kan bliva av betydelse för svensk export. Statsgarantien må

högst avse, att ett belopp uppgående till 75 procent eller, i fråga om alster

av jordbruk eller fiske eller beträffande gatsten eller kantsten, 85 procent

av den lämnade krediten kommer att inflyta, eller ock att, där slutlig förlust

å krediten uppstår, av sådan förlust ej mer än 25 procent eller, i fråga örn

alster av jordbruk eller fiske eller beträffande gatsten eller kantsten, 15 procent

skall drabba exportören eller kreditgivaren. Garantien, vars närmare

omfattning i de särskilda fallen bestämmes av exportkreditnämnden, må icke

avse utebliven betalning av annan anledning än köpares insolvens eller sådana

statliga åtgärder utomlands som allmänt moratorium, valutaspärr eliel

dylikt. För beviljad garanti skall den, som erhåller garantien, erlägga en

premie, avpassad med hänsyn till olika inverkande omständigheter, såsom

kredittidens längd, förhållandena i importlandet, andra förefintliga riskmoment

och varans art. Premien skall sa beräknas, att den innefattar bidiag

till täckande av administrationskostnaderna för exportkreditnämnden. I beloppet

av gällande exportkreditgarantier — vilket ej får överstiga 300 miljoner

kronor — skall inräknas vad exportkreditnämnden fått utgiva på grund

av beviljad garanti, i den mån utbetalningarna icke täckas av återbetalningar

eller av inkomst av premier, sedan kostnaderna för nämndens verksamhet

guldits.

Erinras må vidare, att i enlighet med beslut av 1933 ars riksdag exportkreditnämndens

premieinkomster skola överföras till en av riksgäldskontoret

förvaltad fond, från vilken skola täckas såväl förluster å verksamheten

som nämndens administrationskostnader, samt att riksgäldskontoret skall,

i den mån fonden icke därtill förslår, förskottera medel för bestridande av

utgifterna för verksamheten.

Under tiden från och med den 1 juli 1933, då exportkreditnämnden började

sin verksamhet, till och med den 31 december 1945 ha utfärdats garantier

för krediter å 738,6 miljoner kronor, varav statens ansvar omfattat

474,1 miljoner kronor. Under år 1945 har garantigivningen, icke minst till

följd av den direkta statliga kreditgivningen till olika länder, varit av liten

omfattning och avsett krediter å enbart 12,7 miljoner kronor, varav det garanterade

beloppet utgjort 8,7 miljoner kronor. Sedan den 1 juli 1933 har

intill utgången av år 1945 i premier influtit 13,1 miljoner kronor och i räntor

å överskottsmedel 0,1 miljoner kronor. Nämndens sammanlagda inkomst har

alltså utgjort 13,2 miljoner kronor. Utbetalade skadeersättningar under sam
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

3

ma tid lia uppgått lill 33,2 miljoner kronor, varav 0,6 miljon kronor kunnat

återvinnas. Nettoutbetalningarna för skador lia alltså utgjort 32,6 miljoner

kronor. Omkostnaderna lia uppgått till 0,9 miljon kronor. Den å verksamheten

per den 31 december 1945 uppkomna förlusten utgör alltså 20,3

miljoner kronor. Förlusten per den 31 december 1944 utgjorde 1 miljon kronor.

Skadeutbetalningarna under år 1945 lia praktiskt taget helt haft samband

med garantier av extraordinärt slag, vilka av olika anledningar ansetts

önskvärda.

I en den 20 februari 1946 dagtecknad skrivelse, ur vilken de nyss lämnade

uppgifterna beträffande garantigivningens omfattning till och med den 31

december 1945 äro hämtade, har exportkreditnämnden — under erinran att

giltighetstiden för bestämmelserna angående statsgaranti för exportkredit utlöper

med utgången av innevarande budgetår — till behandling upptagit frågan

rörande fortsatt bemyndigande att bevilja dylik garanti. Nämnden säger

sig ha funnit att sådant bemyndigande vore av behovet påkallat samt anför

till stöd härför bland annat följande.

Inledningsvis får exportkreditnämnden erinra om att statsmakternas uppfattning

rörande grunderna för behovet av statlig exportkreditgarantigivning

undergått avsevärda förskjutningar, sedan exportkreditgarantisystemet infördes

genom beslut vid 1933 års riksdag. Systemets tillkomst motiverades

sålunda närmast av det då föreliggande brydsamma läget för vår export, och

garantigivningen var avsedd att ingå som ett led i åtgärderna för arbetslöshetens

bekämpande. Att det statliga exportkreditgarantisystemet kom af t bibehållas

även efter det situationen för flertalet exportindustrier väsentligt förbättrats,

motiverades av de för affärer på många marknader besvärande valutarestriktionerna

och de, särskilt vid försäljning av den tunga industriens

produkter, anmärkningsvärt långa kredittider, som blivit en följd av stegrad

internationell konkurrens, oftast stödd av alltmera utbyggda statliga exportkreditgarantisystem.

Under krigsåren koni exportindustriens behov av garanti

mot risken av förlust på grund av valutarestriktioner att än mer ökas.

Under denna tid kom därjämte exportkreditgarantisystemet, i samband med

handelsavtal med Finland och Tyska riket, att av staten tilldelas en ny uppgift,

nämligen såsom ett handelspolitiskt instrument.

För bibehållande av det statliga exportkreditgarantisystemet kunna anföras

ett flertal skäl. såsom oförminskat behov hos exportindustrien av skydd mot

förlust till följd av valutahinder, systemets betydelse såsom social försvarsåtgärd

med tanke på eventuella avsättningssvårigheter för exportindustrien

jämte önskvärdheten för statsmakterna att för handelspolitiska ändamål kunna

förfoga över ett statligt exportkreditgarantisystem. Vad som emellertid, enligt

exportkreditnämndens mening, framstår såsom det tyngst vägande skälet

för systemets bibehållande är den omständigheten, att de i utlandet tillämpade

statliga exportkreditgarantisystemen visa tendens till ytterligare utbyggnad,

och att det i den utomordentligt hårda konkurrens, som torde vara att

förvänta på marknaderna över hela jorden, måste anses vara av .största vikt,

att den svenska exportindustrien herodes ungefär motsvarande stöd i form

av exportkreditgarantier som dess utländska konkurrenter.

Nämnden framhåller vidare, att bestämmelserna angående statsgaranti för

exportkredit enligt nämndens erfarenhet varit lämpligt utformade med hänsyn

till såväl statens som näringslivets intressen. Det förelåge enligt nämn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

dens mening icke någon anledning att för närvarande i något avseende frångå

de grundläggande principer, som nu gällde för det svenska exportkreditgarantisystemet.

Beträffande maxi mer ingen av exportkreditgarantierna

erinrar nämnden, att det sammanlagda beloppet av gällande sådana garantier

— däri inräknat vad nämnden fått utgiva på grund av beviljad garanti, i

den mån utbetalningarna icke täcktes av återbetalningar eller av inkomst av

premier, sedan kostnaderna för nämndens verksamhet guldits — för närvarande

vore fastställt till 300 miljoner kronor. Nämnden fortsätter:

Det sammanlagda beloppet av nämndens ansvar för utfärdade garantier uppgick

den 31 december 1045 till 34,7 miljoner kronor, varjämte garantier beviljats,

men ännu ej utfärdats till ett belopp av 2,1 miljoner kronor. Samtidigt

hade nämnden för att kunna möta sina betalningsförpliktelser i samband

med skadefall å finska garantier från riksgäldskontoret rekvirerat 20,5

miljoner kronor, medan hos riksbanken och å postgirokonto tor nämndens

räkning innestode 0,2 miljon kronor. Av den författningsenligt möjliga garantigivningen,

300 miljoner kronor, hade alltså vid senaste årsskifte utnyttjats

57,1 miljoner kronor (34,7 + 2,1 + 20,5 — 0,2 miljoner kronor).

Att ens approximativt angiva, i vilken utsträckning det statliga exporlkreditgarantisystemet

kommer att utnyttjas under efterkrigstiden, är icke

möjligt. En ej oväsentlig tendens till ökad efterfrågan på garantier har emellertid

under senaste tiden framkommit. Sålunda beviljades under tiden 1

januari—15 februari 1946 garantier för 4,3 miljoner kronor, medan beloppet

för tiden 1 juli—31 december 1945 endast utgjorde 3,3 miljoner kronor. Denna

tendens till ökning av garantigivningen har väsentligen berott på att handeln

med Italien och Holland börjat komma i gång. Även en inom nämnden

ifrågasatt omläggning av garantigivningen från att såsom hittills avse enbart

garantier för enstaka försäljningar till att delvis omfatta en totalitet av

försäljningar under viss tidsperiod, varom utredning pågår, skulle emellertid

sannolikt föranleda ökad garantigivning.

Nämnden framhåller, att omfattningen av den kommande efterfrågan beträffande

garantigivning icke kunde förutses. Nämnden ansåge dock den

omständigheten, att marginalen mellan författningsenligt möjlig garantigivning

och nämndens aktuella garantiåtaganden alltjämt uppginge till närmare

240 miljoner kronor, icke böra föranleda nedsättning av nu gällande maximibelopp

å 300 miljoner kronor. Enligt nämndens mening torde nämligen under

nuvarande ovissa förhållanden försiktigheten bjuda, att en avsevärd reserv

av garantimöjligheter ställdes till nämndens förfogande. Det torde, framhåller

nämnden, knappast innebära någon olägenhet örn det senare skulle

visa sig, att reserven endast i begränsad omfattning skulle ha behövt tagas

i anspråk.

Vad beträffar frågan örn den tid, under vilken ett bemyndigande

att meddela exportkreditgarantier skulle

fortfara att gälla, erinrar nämnden till en början örn att bemyndigande

att utfärda garantier tidigare i allmänhet inskränkts till att avse ett

budgetår. Med hänsyn till osäkerheten såväl rörande utvecklingen inom den

internationella handeln och därmed förbundna problem som beträffande omfattningen

och arten av behovet av exportkreditgaranti syntes enligt nämn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

5

dens förmenande vad som sålunda tidigare varit regel alltjämt böra tillämpas

och det nya bemyndigandet alltså inskränkas till budgetåret 1946/47.

Nämnden framhåller slutligen beträffande innebörden av tidsbegränsningen

i tidigare givna bemyndiganden att nämnden -— även om bemyndigandet

skulle ha definitivt upphört — ansett anknytningen till visst budgetår icke

bort utgöra hinder för utfärdande av garanti efter budgetårets utgång, för

det fall att nämnden dessförinnan utfäst sig att för viss redan avtalad leverans

utfärda garantiförbindelse i samband med skeppning. Det vore emellertid

enligt nämndens mening synnerligen önskvärt, att en ännu något mera

vidsträckt tolkning av bemyndigandet medgåves. Örn nämligen nämnden

skulle kunna utfärda garantier täckande en exportörs hela försäljning till

visst land eller vissa länder under ett år — en garantiform som sannolikt

torde visa sig såväl motsvara statens intressen i egenskap av garantigivare

som vara ägnad att täcka behoven hos vissa grupper av exportörer -— måste

nämnden äga möjlighet att låta garantigivningen omfatta även avslut, som

gjordes efter budgetårets utgång, i den mån dessa vöre hänförliga till redan

utfärdade garantier. Skulle den formulering, som tidigare givits bestämmelsen

rörande tidsbegränsningen, anses utgöra hinder för en garantigivning

av nyssnämnda omfattning, hemställde nämnden örn erforderlig ändring av

bestämmelsen.

Avsikten med de svenska statsgarantiema för exportkredit var under Departement».

åren närmast före kriget att stödja de svenska exportnäringarna, vilka chefm.

arbetade under skärpt konkurrens icke minst från länder, vilka å sin sida

tillgripit dylika statliga garantier som stöd för exporten. Det svenska garantisystemet

visade sig i stort sett lämpligt för vinnande av det avsedda syftet.

I det förändrade läge för utrikeshandeln, som förelåg under krigsåren, koni

garantigivningen jämväl till användning i olika handelspolitiska sammanhang,

i det att bestämmelser örn export på kommersiell kreditbasis med statlig

garanti upptogos i vissa med främmande makter träffade avtal. Vad beträffar

den tid, som förflutit efter krigets upphörande, har garantigivning

ägt rum endast i obetydlig omfattning. Att så varit fallet kan återföras på

förutom de hinder, sorn genom krigets utgång Indes i vägen för varuutbyte

överhuvud med åtskilliga av de tidigare krigförande — det förhållandet,

att kreditgivning från .svensk sida som bekant skett i annan ordning,

särskilt i form av direkta statliga krediter. Då det får förutsättas, att den

direkta statliga kreditgivningen icke kommer att fortsätta i tillnärmelsevis

samma omfattning som skett under den första efterkrigstiden, torde — särskilt

i betraktande av det ekonomiska läget i ett flertal importländer — i stället

en ökad kommersiell kreditgivning av enskilda exportörer i fortsättningen

komma alf visa sig nödvändig. Med hänsyn härtill synes det rimligt att antaga,

all behovet av och efterfrågan på .statlig garantigivning för .sådana krediter

åter skall komma att öka. Ehuru utvecklingen i detta hänseende givetvis

icke tillåter en bedömning på längre sikt, torde det under sådana omständigheter

få anses motiverat ali bereda exporten det stöd, som möjlig
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 193.

heten till fortsatt garantigivning innebär och jag förordar därför att nu gällande

bestämmelser örn statsgaranti för exportkredit förlängas. Vad maximigränsen

för garantigivningen angår, ansluter jag mig till exportkreditnämndens

förslag om att gränsen även för budgetåret 1946/47 sättes vid

300 miljoner kronor.

Liksom exportkreditnämnden anser jag lämpligt, att ett fortsatt bemyndigande

att meddela exportkreditgarantier till tiden inskränkes till att gälla

endast under budgetåret 1946/47. Exportkreditnämnden har i sin skrivelse

upptagit spörsmålet, huruvida en sålunda begränsad giltighetstid skulle utgöra

hinder för nämnden att utfärda garanti, täckande en exportörs hela

försäljning till visst land eller vissa länder under ett år. Då gällande bestämmelser

icke torde få anses lägga hinder i vägen för en dylik garantigivning,

bör det vara nämnden obetaget att — i den mån den avsedda garantiformen

anses motiverad och intresse därför yppas på exportörhåll — utfärda

sådan garanti, även där de av garantien täckta leveranserna icke avtalats före

budgetårets utgång.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att svenska staten må under tiden till och med utgången

av budgetåret 1946/47 till belopp av högst 300 miljoner kronor

— däri inräknade de belopp, vartill garantier beviljats

eller före utgången av nu löpande budgetår beviljas — åtaga

sig betalningsansvar i enlighet med nu gällande bestämmelser

örn statsgaranti för exportkredit.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

J.-G. Nilsson.

467462. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:418 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående slutlig reglering av riksstaten för budgetåret 1945/46 to. to., i vad propositionen av s. 9 i texten
  2. SU 1946:219 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit. s. 4 i texten