Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom

1946-03-08 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:198, Angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

1

Nr 198.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bemyndigande

att försälja viss kronan tillhörig fast egendom; given

Stockholms slott den 8 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter förslag till bemyndigande

att försälja viss kronan tillhörig fast egendom och anför därvid följande.

I anledning av proposition nr 54 medgav 1945 års riksdag (jordbruksutsk.

uti. nr 7, riksdagens skriv, nr 78), att Kungl. Majit finge under budgetåret

1945/46 utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta örn försäljning

av kronan tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen

uppginge till högst 25 000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke vore

åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppginge till högst

nämnda belopp. Kungl. Majit ägde därvid att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig vid anmälan av propositionen angivna riktlinjer föreskriva de

former och villkor, under vilka försäljningarna skulle äga rum. Där så funBihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 198.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

nes lämpligt, skulle Kungl. Majit ha befogenhet att åt central förvaltningsmyndighet

överlämna beslutanderätten rörande försäljning av egendom, vars

taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstege 20 000 kronor.

Vidare förklarade riksdagen, att vad sålunda medgivits rörande försäljning

av kronan tillhörig fast egendom skulle gälla jämväl beträffande byte samt

upplåtelse under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom beträffande

avstående utan ersättning av kronomark, som kunde erfordras till järnväg

eller allmän väg. Rätten att besluta om dylikt avstående finge dock av

Kungl. Majit överlämnas till central förvaltningsmyndighet endast i avseende

å obebyggt område av högst 5 hektars yta eller 2 000 kronors värde.

Genom cirkulär till statsmyndigheterna den 16 mars 1945 (nr 107) har

Kungl. Majit till kännedom meddelat vad riksdagen sålunda beslutat.

Befogenheten att, med viss begränsning beträffande egendomens värde, åt

central förvaltningsmyndighet överlämna försäljningsrätten har Kungl. Majit

tagit i anspråk genom försäljningsbemyndiganden för telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Genom beslut den 16 mars 1945 har Kungl. Majit bemyndigat nämnda affärsverksstyrelser,

envar i vad angår dess ämbetsområde, samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i avseende å styrelsens förrådsfond att under budgetåret

1945/46 försälja eller byta under deras förvaltning stående fastigheter, vilkas

taxerings- eller uppskattningsvärden icke överstiga 20 000 kronor.

Kungl. Majit har för dessa bemyndiganden meddelat följande föreskrifter,

att i huvudsak lända till efterrättelse vid försäljningarna.

Försäljning må endast ske av fastighet, som prövas icke vidare vara erforderlig

för vederbörande verks behov. Finnes med hänsyn till fastighetens

läge och beskaffenhet eller eljest sannolikt, att annan statlig myndighet kan

hava behov av densamma, skall före försäljningsfrågans avgörande samråd

med denna myndighet äga rum.

Från försäljningsmedgivandet undantagas fastigheter, vilka äro avsedda

att i huvudsak användas för jordbruksändamål.

I syfte att tillgodose såväl statens som samtliga eventuella spekulanters intressen

bör försäljning normalt ske å offentlig auktion, som blivit på betryggande

sätt kungjord. Om tillfredsställande pris därvid icke uppnås, äger myndigheten

utbjuda fastigheten under hand, exempelvis genom annonser i pressen

och genom förhandlingar med olika spekulanter. Därvid bör dock alltid

tillfälle beredas den, som avgivit högsta budet vid auktionen, att inkomma

med nytt bud, förutsatt att hans solvens är tillfredsställande.

Där med hänsyn till det ändamål, för vilket den till försäljning ifrågasatta

fastigheten är avsedd att användas, eller andra särskilda förhållanden försäljning

i nyss angiven ordning skulle ur vederbörande verks affärssynpunkter

eller eljest befinnas mindre ändamålsenlig, må försäljning ske i annan

ordning, som verkets styrelse kan finna lämplig. Ifrågasatta försäljningar

böra emellertid på ett betryggande sätt offentliggöras, därvid formerna för

offentliggörandet må anpassas efter vad som kan befinnas lämpligt under

olika förhållanden.

Vid försäljning bör tillses, att köpeskillingen blir så fördelaktig för staten

som möjligt och i varje fall icke understiger det värde, som egendomen kan

anses hava. Därest vid avhändelse av mark för jämvägsändamål eller för all
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

3

män väg fråga uppkommer örn att ersättningen skall nedsättas under nämnda

värde eller helt slopas, skall ärendet underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Vid försäljning till bostadsegnahem må köpeskillingen fastställas i anslutning

till de försäljningsvillkor, som gälla för statens egnahemsorganisation.

Beträffande köpeskillingens erläggande äger vederbörande styrelse utan

eftersättande av kronans rätt och skäliga anspråk på säkerhet besluta efter

vad i vax-je särskilt fall prövas lämpligt.

På sätt vid utverkande av försäljningsbemyndigandet har förutsatts skall

riksdagen årligen erhålla en redogörelse för de försäljningar, som med stöd

av bemyndigandet verkställts under närmast föregående kalenderår. I sådant

syfte ha upprättats sammanställningar departementsvis över de under

kalenderåret 1945 försålda fastigheterna. Dessa sammanställningar torde få

överlämnas till vederbörande riksdagsutskott.

I avseende å försäljningsbemyndigandet för nästa budgetår får jag anmäla

en framställning av järnvägsstyrelsen, åsyftande viss vidgning av det åt Kungl.

Maj :t lämnade bemyndigandet.

I skrivelse den 8 februari 1946 har järnvägsstyrelsen anhållit, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen en höjning av värdegränsen för det ål Kungl.

Maj:t givna försäljningsbemyndigandet från nuvarande 25 000 kronor till

50 000 kronor. Samtidigt borde Kungl. Maj:ts befogenhet att åt central förvaltningsmyndighet

överlämna beslutanderätten rörande försäljning av kronan

tillhörig fast egendom vidgas, varvid för järnvägsstyrelsens vidkommande syntes

lämpligt att gränsen droges vid egendomar med ett taxerings- eller uppskattningsvärde

av 40 000 kronor.

Järnvägsstyrelsen ifrågasätter örn icke en utsträckning av sagda bemyndigande

kunde tillämpas redan före ingången av budgetåret 1946/47.

I detta sammanhang har jag vidare att anmäla en till socialdepartementet

inkommen framställning från statens byggnadslånebyrå rörande den av statliga

m. fl. myndigheter bedrivna markförsäljningspolitiken.

Inledningsvis må i korthet erinras om de regler, som för närvarande gälla

beträffande prissättningen vid fastighetsförsäljningar med stöd av förevarande

bemyndigande. Dessa regler underställdes riksdagen år 1942, då ett

generellt försäljningsbemyndigande av detta slag första gången utverkades

(prop. nr 241; skriv, nr 388). Beträffande formerna och villkoren vid fastighetsförsäljningama

förutsattes vid bemyndigandet att bland annat följande

allmänna riktlinjer skulle tillämpas (se nyssnämnda prop. sid. 50 ff.).

Sättet för försäljningen bör vara sådant, att det behörigen tillgodoser både

statens och alla eventuella spekulanters intressen. Såsom riksräkenskapsverket

anfört, synes försäljning på offentlig auktion, som blivit på betryggande

sätt kungjord, böra vara det förfarande, som i första hand kommer i

fråga. Örn icke tillfredsställande pris därvid uppnås, bör myndigheten äga

utbjuda fastigheten under hand, exempelvis genom annonser i pressen och

genom förhandlingar med olika spekulanter. Dock bör alltid den, som avgivit

högsta hudet vid auktionen, beredas tillfälle att inkomma med nytt bud, försåvilt

hans solvens är tillfredsställande I likhet med riksräkenskapsverket

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 198.

anser jag önskvärdheten av ett i första hand formbundet förfarande icke böra

hindra att i undantagsfall tillämpas ett enklare förfarande, exempelvis vid

avyttring av smärre områden av helt ringa värde.

Myndigheterna böra tillse, att försäljningarna i prishänseende bli så fördelaktiga

för staten som möjligt, och försäljning till underpris bör icke få äga

rum. Principen om full affärsmässighet bör sålunda gälla för försäljningarna.

Undantag härifrån torde i huvudsak få göras endast vid avhändelser av mark

för vissa i det föregående angivna expropriationsändamål —• anläggande av

järnväg eller allmän väg, där ersättningen liksom för närvarande bör kunna

få nedsättas efter vad som befinnes skäligt eller helt slopas — samt vid möjligen

förekommande försäljningar för egnahemsändamål och för komplettering

av ofullständiga jordbruk.

I skrivelse den 15 juni 1945 har byggnadslånebyrån anmärkt på att vissa

myndigheter, vilka förvalta kronan och kyrkan samt Uppsala universitet tillhörig

jord, vid försäljning och värdering av mark tillämpade principer, som

icke stöde i överensstämmelse med statsmakternas intresse av att underlätta

bostadsproduktionen och förhindra stegring av hyresnivån.

Byggnadslånebyrån erinrar i skrivelsen om att riktlinjerna för prissättning

å tomtmark, avsedd för bostadsbyggande under statens finansiella medverkan,

uppdragits i Kungl. Maj:ts proposition nr 251 till 1941 års riksdag. Härvid uttalade

sig chefen för socialdepartementet i princip för en tomtprisnivå högst

motsvarande den år 1935 gällande nivån.

Beträffande tillämpningen av de sålunda uppdragna riktlinjerna anför byggnadslånebyrån

följande.

De sålunda uppdragna riktlinjerna för prissättning å tomtmark ha varit

bestämmande för statens byggnadslånebyrå vid de tomtmarksvärderingar byrån

haft att företaga i samband med prövning av ansökningar örn tertiärlån och

tilläggslån. Byråns erfarenheter låta emellertid förmoda, att vissa av de myndigheter,

vilka förvalta kronan och kyrkan tillhörig jord, vid markförsäljningar

betingat sig högre priser än den år 1935 gällande tomtprisnivån motiverar.

Samma förhållande torde gälla beträffande av Uppsala universitet

företagna markförsäljningar. En sådan försäljningspolitik torde ha medfört

svårigheter vid finansiering av bostadshus, uppförda å dylik mark. Statlig

subvention i form av tilläggslån, avseende den ökning i anskaffningskostnaderna,

som föranledes av tomtkostnader överstigande de enligt 1935 års

tomtprisnivå normala, kan nämligen med hänsyn till de av departementschefen

uppdragna riktlinjerna för prissättning å tomtmark icke beviljas av

byggnadslånebyrån. Därest ett byggnadsföretag, vars tomtkostnad är för hög

i förhållande till 1935 års tomtprisnivå, skall finansieras med tertiär- och

tilläggslån, torde företaget således få bära den förlust, som föranledes av den

högre tomtkostnaden. I det fall att byggnadsföretaget finansieras utan anlitande

av statliga lån, ha hyresnämnderna i enlighet med av statens hyresråd

utfärdade direktiv att pröva tomtkostnadernas skälighet.

Efter att ha lämnat några exempel till belysande av det senast anförda

framhåller byggnadslånebyrån, att vissa myndigheters försäljningspolitik hade

föranlett missförhållanden som vore ägnade att skapa irritation mellan å ena

sidan byggnadslånebyrån samt å andra sidan kommuner och enskilda, vilka

av myndigheterna i fråga förvärvat mark till högre pris än byrån kunnat

godtaga. Byggnadslånebyrån hemställer därför örn utredning avseende dels

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 198.

5

frågan om en översyn av statliga myndigheters försäljningspolitik i syfte att

skapa en bättre överensstämmelse mellan denna och de av statsmakterna uppdragna

riktlinjerna för den statliga bostadspolitiken, dels ock frågan om tilllämpning

av rationellare grunder vid värdering av utav statliga myndigheter

förvaltad jord.

Över byggnadsstyrelsens skrivelse ha utlåtanden avgivits av domänstyrelsen,

kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen, universitetskanslern (efter hörande

av drätselnämnderna och de större konsistorierna vid universiteten i Uppsala

och Lund), djurgårdskommissionen och svenska kommunal-tekniska föreningen.

Domänstyrelsen meddelar, att den först våren 1944 uppmärksamgjordes

på uttalandena i propositionen nr 251 till 1941 års riksdag. Samtliga försäljningsfrågor

av här förevarande slag ha därefter beretts i samråd med byggnadslånebyrån,

och i överensstämmelse härmed har också samförstånd uppnåtts

med vederbörande lokala myndigheter angående försäljningsvillkoren.

Styrelsen anför härefter följande.

Genom ett dylikt samarbete mellan den försäljande myndigheten och statens

byggnadslånebyrå torde garantier skapas för att den av försäljningsmyndigheten

bedrivna prispolitiken bringas i överensstämmelse med den av statsmakterna

bedrivna bostadspolitiken. Å andra sidan kan det icke förnekas, att

genom avsaknaden av direktiv för bedömningen av områdenas värde uppskattningen

av marken blir omständlig och tidsödande. Skulle man kunna

lämna några enhetliga grunder för markens värdering och därigenom erhålla

ett enklare uppskattningsförfarande, komme säkerligen arbetet med dessa

försäljningar att underlättas och i jämförelse med nuvarande förhållanden

att medföra en önskvärd tidsvinst.

Domänstyrelsen förordar därför för sin del en utredning.

Kammarkollegiet finner det, med hänsyn till den stora sociala och ekonomiska

betydelse som bostadsproduktionen äger, självfallet, att genomförandet

av statsmakternas bostadsprogram icke bör motverkas genom den kyrkliga

eller statliga försäljningspolitiken utan att programmets genomförande

bör underlättas, i den mån hinder icke möter i lag eller eljest. Dock framhåller

kollegiet, att de i anslutning till statsmakternas bostadspolitik uppdragna

riktlinjerna för tomtpolitiken icke äro tillämpliga vid försäljning av

kyrklig jord. Härvid gälla enligt den kyrkliga försäljningslagen den 4 januari

1927 särskilda regler, enligt vilka vid utbyte eller försäljning av kyrklig jord

skall iakttagas, att avhändelsen icke är till olägenhet för det allmänna samt

att vederlaget motsvarar jordens värde enligt i orten gängse skäligt pris.

Beträffande begreppet 1935 års tomtprisnivå framhåller kollegiet följande.

Den utredning, varur begreppet framkommit, har omfattat de kommunala

tomtförsäljningarna i vissa större och medelstora städer. Att få något grepp

om förändringarna i tomtprisnivån på den privata tomtmarknaden i de städer,

som utredningen berört, har däremot icke varit möjligt. Det material,

utredningen omfattat, är därför icke fullständigt. Härtill kommer att, vilket

år man än väljer, tomtpriserna kunna uppvisa stora variationer beroende på

samtliga de faktorer, som kunna inverka på en tomts värde såsom byggnads
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

Departements
chefen.

plats. Ett påstående från byggnadslånebyråns sida, att ett tomtpris icke är

överensstämmande med 1935 års tomtprisnivå, rymmer därför ett stort subjektivt

och godtyckligt moment. Fråga borde, synes det kollegiet, icke så

mycket vara, huruvida ett tomtpris överensstämmer med 1935 års prisnivå

eller icke, utan mera, örn ett givet tomtpris är så högt, att en önskvärd bostadsproduktion

förhindras.

Byggnadsstyrelsen, som ansluter sig till byggnadslånebyråns hemställan

örn en samordning av det statliga bostadsbyggnadsprogrammet och myndigheternas

försäljningspolitik, anför följande.

Under de senare åren har behovet av tomtmark för olika statliga byggnader

i hög grad stegrats. Såväl i samband med förvärv av erforderlig sådan

mark som vid byte eller försäljning av kronan tillhörig mark har byggnadsstyrelsen

haft samråd med byggnad slånebyrån i syfte att i görligaste mån

tillse, att priset stått i rimligt förhållande till det pris, byggnadslånebyrån

anser sig kunna godtaga i samband med den statliga stödverksamheten inom

bostadsbyggandet.

I likhet med byggnadslånebyrån finner byggnadsstyrelsen angeläget, att

myndigheter, som förvalta kronan och kyrkan tillhörig jord, icke bedriva en

sådan tomtförsäljningspolitik, att statens strävan att underlätta och förbilliga

bostadsproduktionen motarbetas, varför styrelsen tillstyrker den begärda

utredningen.

Uppsala universitets drätselnämnd, till vars yttrande universitetskanslern

hänvisar, säger sig till fullo inse vikten av att tomtmark till rimliga priser står

till förfogande för bostadsproduktionen. Nämnden har dock städse ansett

det vara universitetets självklara plikt att vid försäljning av mark betinga

sig priser, som överensstämma med de i öppna marknaden rådande.

Djurgårdskommissionen, som icke har något att erinra mot bifall lill byggnadslånebyråns

hemställan, meddelar, att samtliga av kronan verkställda

tomtförsäljningar i Stockholm från och med år 1940 skett under hand och

till priser, som ansetts motsvara 1935 års tomtprisnivå. Tomtpriserna hade

under senare år satts efter samråd med statens byggnadslånebyrå.

Svenska kommunal-tekniska föreningen tillstyrker byggnadslånebyråns

hemställan.

I ärendet hava ytterligare inkommit tre inom statens byggnadslånebyrå

upprättade promemorior, dagtecknade den 28 september 1945, den 31 december

1945 och den 6 februari 1946. Härjämte har en promemoria i ärendet

inkommit från vattenfallsstyrelsen.

Det av 1945 års riksdag lämnade generella medgivandet för Kungl. Maj:t

att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning

m. m. av kronan tillhörig fast egendom avsåg budgetåret 1945/46. Nytt bemyndigande,

gällande för nästa budgetår, bör nu utverkas.

Vid anmälan av fjolårets proposition framhöll jag, att en höjning av värdegränsen

för Kungl. Maj:ts försäljningsbemyndigande kunde vara befogad,

därest vid den då pågående allmänna fastighetstaxeringen även de statliga

jordbruksfastigheternas taxeringsvärden komme att höjas. En formellt sett

oförändrad värdegräns av 25 000 kronor skulle i så fall i realiteten innebära

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

7

en begränsning av försäljningsbemyndigandet, som skulle föranleda atl ett

ökat antal smärre försäljningsfrågor måste föreläggas riksdagen. Jag förordade

dock, att värdegränsen för det dåvarande skulle bibehållas vid 25 000

kronor, vilket icke föranledde någon erinran från riksdagens sida.

Järnvägsstyrelsens nu framlagda förslag att värdegiänsen för det Kungl.

Maj:t givna försäljningsbemyndigandet skulle höjas till 50 000 kronor och i

samband därmed gränsen för den till central förvaltningsmyndighet delegerade

försäljningsrätten höjas till 40 000 kronor går avsevärt längre än den

av mig i fjolårets proposition antydda höjningen. Även om vissa praktiska

skäl onekligen kunna anses tala till förmån för styrelsens förslag, anser jag

mig icke nu böra biträda detsamma. Mot en mera begränsad höjning av

värdegränserna synes mig dock icke kunna göras någon erinran. En snabbare

och smidigare handläggning av åtskilliga försäljningsärenden, som nu

kunna taga relativt lång tid i anspråk före ett slutligt beslut, kunde därigenom

åstadkommas. Då emellertid riksdagen så sent som år 1942 begränsade

det av mig förordade försäljningsbemyndigandet från 40 000 till 25 000 kronor,

har jag icke ansett mig böra framlägga förslag örn en höjning.

De allmänna riktlinjer som hittills gällt beträffande förfarandet vid fastighetsförsäljningarna

och beträffande försäljningsvillkoren torde jämväl i huvudsak

böra erhålla fortsatt tillämpning under qästa budgetår. ''En viss uppmjukning

torde dock vara erforderlig i syfte att provisoriskt i möjlig mån

tillgodose de syftemål, som föranlett statens byggnadslånebyrås förut berörda

framställning. Byrån avser med sitt förslag att få till stånd en samordning

mellan prissättningen vid de statliga försäljningarna och de tomtpriser,

som av byggnadslånebyrån skola läggas till grund vid beviljandet av

subventionslån för bostadsbyggandet. Det av byrån upptagna spörsmålet är

enligt min mening av stor vikt. Det är givet, att staten icke bör driva en

försäljningspolitik, som motverkar eller försvårar den socialt motiverade bostadsförsörjningspolitiken.

Frågan örn på vad sätt och i vilka former en

anpassning skall kunna komma till stånd vid försäljning av olika slag av

kronojord och av kyrklig jord är emellertid relativt komplicerad och kan,

såsom byggnadslånebyrån förutsatt, icke lösas utan närmare utredning. I

avvaktan på resultatet av en sådan utredning vill jag förorda, att Kungl.

Majit tills vidare erhåller befogenhet att vid försäljning jämlikt förevarande

bemyndigande av fastigheter för bostadsbyggnadsändamål göra avsteg, där

så finnes av förut angivna skäl påkallat och garantier finnas för att det lägre

försäljningspriset icke föranleder enskild spekulationsvinst, från den allmänna

regeln, att priserna skola ur affärssynpunkt vara så fördelaktiga för staten

som möjligt. Det torde därvid böra förutsättas, att dylika försäljningar

icke må omfattas av den till central förvaltningsmyndighet delegerade rätten

att försälja fastigheter, utan att alla ärenden, som avse försäljning till

lägre pris än det aktuella marknadsvärdet, bli föremål för Kungl. Maj:ts

prövning.

Beträffande fastighetsförsäljningar, som ligga utanför nu ifrågavarande

försäljningsbemyndigande, torde en lösning av frågan väsentligen få bli be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

roende av det resultat, vartill utredningen kan komma. Det må dock strykas

under såsom önskvärt, att samma synpunkter beaktas i den utsträckning

så finnes möjligt inom ramen av de bestämmelser, som gälla för respektive

slag av fastighetsförsäljningar.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1946/

47 utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta örn

försäljning av kronan tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet

å egendomen uppgår till högst 25 000 kronor, eller,

där taxeringsvärde icke är åsatt, det vid särskild uppskattning

utrönta saluvärdet uppgår till högst nämnda belopp,

och i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det

föregående angivna riktlinjer föreskriva de former och villkor,

under vilka försäljningarna skola äga rum, med rätt för

Kungl. Majit att, där så befinnes lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet

överlämna beslutanderätten rörande försäljning

av egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde

icke överstiger 20 000 kronor;

dels förklara, att vad sålunda medgivits rörande försäljning

av kronan tillhörig fast egendom skall gälla jämväl beträffande

byte samt upplåtelse under åborätt och tomträtt

av sådan egendom, ävensom beträffande avstående utan ersättning

av kronomark, som erfordras till järnväg eller allmän

väg, därvid dock rätten att besluta om dylikt avstående

må av Kungl. Majit överlämnas till central förvaltningsmyndighet

endast i avseende å obebyggt område av högst 5 hektars

yta eller 2 000 kronors värde;

dels ock uttala att, oavsett de sålunda lämnade medgivandena,

i författning meddelade föreskrifter angående rätt för

Kungl. Majit eller förvaltningsmyndighet att försälja, byta

eller under åborätt eller tomträtt upplåta kronan tillhörig

fast egendom alltjämt skola gälla.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. Dickson.

467455. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:481 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av viss under vattenfallsstyrelsens förvaltning stående tomtmark i Trollhä s. 4 i texten
  2. JoU 1946:46 Jordbruksutskottets memorial nr 46- a1 i texten
  3. Rskr. 1946:151 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bidrag för anläggande av gemensamma tvättinrättningar på landsbygden. a1 i texten
  4. JoU 1946:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom jämte i ämnet väckt motion. s. 18 i texten