Sök i Ratio Lex

Angående lån till Aktiebolaget Stadsholmen

1946-03-08 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:202, Angående lån till Aktiebolaget Stadsholmen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 202.

1

Nr 202.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående lån till

Aktiebolaget Stadsholmen; given Stockholms slott den

8 mars 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet Över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 mars 1946.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Molder, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anför chefen för kommunikationsdejiartementet, statsrådet

Nilsson.

I skrivelse den 14 november 1945 har samfundet Sd Erik i Stockholm

hemställt, att staten på närmare angivet sätt skulle ekonomiskt stödja saneringen

av Staden mellan broarna i Stockholm.

Samfundet har till en början upplyst, att samfundet, som enligt sina

stadgar sökte bevara för Stockholm ur konstnärlig, kulturell och historisk

synpunkt värdefulla minnesmärken och verka för tillgodoseende av historiska

och konstnärliga krav vid stadens omdaning, sedan länge sökt medverka till

en aktiv kulturminnesvård i huvudstaden. Framför allt hade samfundets

intresse inriktat sig på Stockholms gamla centrum, Staden mellan broarna,

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 202.

489 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 202.

vars ålderdomliga bebyggelse genom samfundet gjorts till föremål för såväl

inventerings- och uppmätningsarbete som vetenskapliga utredningar. Redan

tidigt hade därvid uppmärksammats de sociala och stadsplanetekniska problem,

som funnes i stadsdelen och som framför allt berodde på att gårdshus,

trånga gränder och dåliga sociala och hygieniska förhållanden samverkade

till att skapa ett slumdistrikt i hjärtat av huvudstaden.

Samfundet erinrar härefter örn att samfundet varit representerat i juryn

för den stora stadsplanetävlan, som Stockholms stad 1923 anordnade förjutrönande

av principerna för en sanering inom Staden mellan broarna. Några

direkta resultat av denna stadsplanetävlan hade dock icke kunnat skönjas

på annat sätt, än att staden söder örn Tyska kyrkan anordnat en lekplats

i enlighet med de planer, som framkommit vid tävlingen. I stället hade

bortflyttandet av Mälartrafiken och andra förändringar i stadsdelens liv väckt

starka farhågor för att slumbildningen där skulle ytterligare påskyndas.

Samfundet hade därför omkring 1930 beslutat igångsätta en utredning, huruvida

en sanering av bostadsbebyggelsen i Staden mellan broarna skulle

vara tekniskt och ekonomiskt utförbar, utan att de kulturhistoriskt märkliga

byggnaderna och stadsplanen spolierades.

Beträffande det saneringsarbete, som genom samfundets försorg utförts

i anslutning till denna utredning, har samfundet anfört:

Sedan det visat sig, att en sanering, för att kunna bli någorlunda effektiv,

på åtskilliga håll måste medföra kapitalförluster och att dessa förluster

drabbade de skilda fastigheterna mycket olika, uppstod frågan hur saneringen

praktiskt skulle kunna genomföras. En självsanering kunde endast

förutsättas i de fåtal fall, där den medförde kapitalvinst. För att utjämna

förlusterna i övrigt måste saneringen tänkas utföras gemensamt av flera

fastigheter och örn möjligt kvartersvis. Vissa bidrag från stadens sida i

form av subventionslån ansågos nödvändiga och ställdes i utsikt. Diskussioner

fördes med olika grupper av fastighetsägare i staden för att utröna

intresset för ekonomiskt samgående, eventuellt genom bildandet av ett bolag,

något som dock av ekonomiska och tekniska skäl visade sig vara ogenomförbart.

Resultatet blev, att samfundet i stället beslöt inbjuda till bildandet

av ett bolag, som utan tanke på ekonomisk vinning skulle ha till uppgift att

verkställa saneringsarbete i Staden mellan broarna. De kapitalförluster, som

bolagets verksamhet skulle komma att medföra, skulle täckas dels genom

bolagets eget aktiekapital, dels genom lån från Stockholms stad. På sammanträde

den 18 november 1935 beslöto stadsfullmäktige, att det blivande

bolaget skulle få disponera ett anslag av 500,000 kronor för ändamålet.

På våren 1936 bildades Aktiebolaget Stadsholmen, som snart därefter

kunde förvärva fastigheterna 4, 5, 6, 11, 15, 16, 17 och 18 i kvarteret Cepheus.

Två fastigheter inom kvarteret, 9 och 10, hade tidigare inköpts av en av

bolagets stiftare, framlidne konsul Hjalmar Wicander. Efter den 1 oktober

1936 kunde ombyggnadsarbeten igångsättas inom samtliga fastigheter. Jämlikt

Kungl. Majrts beslut den 30 oktober 1936 fick byggnadsstyrelsen riva

uthuslängorna till kontrollstyrelsens fastighet i kvarteret, och därigenom

kunde en för hela kvarteret gemensam gård iordningställas i stort sett efter

den uppgjorda saneringsplanen. Under år 1937 var byggnadsarbetet färdigt,

de moderniserade lägenheterna fylldes av nya hyresgäster och den rymliga

gården planerades och planterades.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

Samma år förvärvade bolaget kvarteret Cygnus vid Tyska brunnsplan. I

detta lilla kvarter skapades genom rivningar en öppen gård mot Tyska solgrand,

och i de kvarstående byggnaderna inreddes moderna lägenheter.

Denna ombyggnad blev färdig hösten 1939. Sedan dess har bolaget på

grund av krisen icke kunnat fortsätta sin verksamhet.

Redan från början visade sig lägenheterna i de moderniserade fastigheterna

vara synnerligen begärliga, något som bidragit till att vissa enskilda

fastighetsägare följt exemplet från kvarteret Cepheus och på likartat sätt

satt i stånd sina egendomar; så har skett bland annat vid Stortorget och

Köpmantorget. I de genom privat initiativ ombyggda fastigheterna äro dock

hyrorna relativt höga. Av detta skäl synes det vara önskvärt, att bolagets

verksamhet kunde bli av sådan omfattning, att den påverkade hyrorna i

stadsdelen.

Det bör påpekas, att bolagets ombyggnader hela tiden följts av kulturhistoriska

kontrollanter och att viktiga undersökningar kunnat göras rörande

den medeltida bebyggelsen i nämnda kvarter. Resultaten härav äro delvis

publicerade i samfundets årsbok 1939. En hel del äldre inredningsdetaljer,

såsom väggdekorationer, snickerier och kakelugnar, ha kunnat tillvaratagas

och ge nu en särskild charm åt bostäderna i de gamla husen. Sålunda

ha flera dekorerade tak påträffats och restaurerats, bl. a. ett bjälktak från

1598, det för närvarande äldsta kända i Stockholm.

Bolagets aktiekapital har varit synnerligen blygsamt. Det uppgick vid

stiftandet till 61 100 kronor. Men bolaget har dock, såsom framgår av ovanstående,

kunnat genomföra ganska betydande arbeten. Inköp och ombyggnad

av ovannämnda fastigheter i kvarteret Cepheus lia dragit en kostnad

av 1 258 000 kronor. Fastigheternas sammanlagda taxeringsvärde efter ombyggnaden

är 945 000 kronor. Kapitalförlusten, som alltså kan beräknas till

313 000 kronor, täckes genom stadens lån och bolagets aktiekapital. Av stadens

lån äro 235 000 kronor placerade inom taxeringsvärdena, och detta belopp

skall amorteras på 30 år. Den ovanför liggande delen av stadens lån skall

förräntas i den mån hyresavkastningen ger möjligheter därtill. För bolagets

samtliga fastigheter ha inköps- och ombyggnadskostnaderna uppgått till

1 837 000 kronor.

Bolaget har strävat att hålla nere hyrespriserna, vilka för moderniserade

lägenheter variera mellan 21, 25 och 30 kronor per kvadratmeter.

Samfundet anför härefter, att kriget och liyresregleringslagstiftningen tills

vidare stoppat bolagets verksamhet. Men erfarenheterna visade, att den inslagna

vägen lett till goda och bestående resultat. Det fortgående förfall och

den långsamma slumbildning, som ännu för tio år sedan kunde märkas i Staden

mellan broarna och särskilt dess centrala delar, hade åtminstone delvis stoppats.

Stockholms gamla kärna hade ännu en gång blivit eftersökt och omtyckt

såsom bostadsläge. Att Staden mellan broarna med sin medeltida stadsplan

och sina många minnesrika byggnader måste bevaras och pietetsfullt vårdas,

hade alltmera gått upp för stockholmarna. Under den sist förflutna vintern

hade bolaget ökat sitt aktiekapital till 111400 kronor, och bolaget hade

kunnat förvärva ytterligare några fastigheter mellan Köpmangatan och

Finska kyrkan, vilka skulle saneras och ombyggas, så snart förhållandena

det medgåve. Svårigheten för bolagets fortsatta verksamhet vore emellertid,

att det relativt blygsamma aktiekapitalet icke medgåve inköp av fastigheter

annat jin i ganska begränsad omfattning och att saneringsarbetet därför torde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

korama att draga en mycket lång tid, även om man finge förutsätta, att

vissa privata fastighetsägare, såsom hittills varit fallet, ombyggde sina fastigheter

enligt liknande principer. Med anledning härav hade bolaget låtit företaga

en utredning, hur stort aktiekapital som skulle behövas för att bolaget

skulle bli i stånd att sanera hela den inre delen av Staden mellan broarna.

Med ledning av de erfarenheter, som hittills gjorts, hade det därvid förutsatts,

att ungefär hälften av fastighetsbeståndet inom området skulle förvärvas

och saneras genom bolagets försorg, medan den övriga delen även i

fortsättningen skulle ägas av privata fastighetsägare. De fastigheter, som

bolaget därvid skulle behöva förvärva, beräknades komma att kosta i runt

tal 4,8 miljoner kronor. Förutsatte man samma proportion mellan inköpsocli

ombyggnadskostnaden som hittills, kunde totalkostnaden kalkyleras till

omkring 10 miljoner kronor, medan fastigheternas taxeringsvärde efter ombyggnaden

kunde beräknas bli omkring 8,6 miljoner kronor. Örn denna

kapitalförlust skulle täckas på samma sätt som hittills, skulle bolaget behöva

öka sitt aktiekapital med i runt tal 500 000 kronor. Då det torde vara

omöjligt att genom bidrag från privatpersoner och intresserade institutioner

erhålla en så stor aktieteckning, som här krävdes, hade det inom samfundet

diskuterats, huruvida icke möjligheter skulle finnas att genom offentliga

anslag få ett bidrag till detta samhällsnyttiga arbete. Stockholms stad hade

genom subventionslån kraftigt bidragit till det hittills genomförda saneringsarbetet,

och med det intresse, som stadens myndigheter alltjämt visade för

saken, kunde man förmoda, att staden på liknande sätt i framtiden skulle

stödja bolagets verksamhet. Stadens blivande insats skulle, örn man förutsatte

samma proportioner som tidigare, kunna beräknas till 4 ä 5 miljoner

kronor och alltså vara nära tio gånger så stor som aktiekapitalet.

Av praktiska skäl hade det, fortsätter samfundet, ansetts mindre lämpligt

att staden skulle inträda som aktieägare i bolaget. Eftersom en pietetsfull

sanering av Staden mellan broarna måste anses vara icke blott ett stockholmsintresse

utan av mycket stor betydelse för hela landets kulturminnesvård,

hade samfundet hela tiden haft intim kontakt med riksantikvarieämbetet,

och riksantikvarien hade alltsedan bolagets stiftande varit ordförande

i dess styrelse. Utan tvivel skulle det vara av värde för arbetets fortsatta

pietetsfulla bedrivande, örn de kulturminnesvårdande myndigheterna hade

ett direkt inflytande på bolagets verksamhet. Inom samfundet hade därför

den tanken väckts, huruvida icke vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

skulle kunna tänkas inträda som aktieägare i bolaget. Därmed skulle

statens högsta kulturminnesvårdande myndighet vid sidan av samfundet och

stadsantikvarien i Stockholm utöva den kontroll, som hehövdes för att arbetet

skulle kunna fortsättas med ett ur kulturhistorisk och vetenskaplig synpunkt

tillfredställande resultat.

Under framhållande av, att en pietetsfull sanering av Staden mellan

broarna måste anses såsom ett betydande riksintresse, hemställer samfundet,

att till stödjande av saneringsarbetet ett anslag, förslagsvis på 500 000 kronor,

måtte anvisas av statsmedel, av vilket belopp 250 000 kronor skulle över
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

lämnas till vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien och återstoden

till samfundet för att användas för aktieteckning i Aktiebolaget Stadsholmen.

Över framställningen ha yttranden avgivits av vitterhets-, historie- och

antikvitetsakademien, byggnadsstyrelsen och statskontoret samt av Överståthållarämbetet

efter hörande av Stockkolms stadsfullmäktige.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien tillstyrker på det livligaste

bifall till framställningen. Resultaten av de genom Aktiebolaget Stadsholmen

hittills utförda arbetena visade, att det vore möjligt att omdana de gamla

byggnaderna till mycket goda bostäder för moderna människor, utan att deras

karakteristiska värden förstördes. Staden mellan broarna, som varit på väg

att förslummas, hade fått ett nytt liv och en delvis ny befolkning. Långt

ifrån att hava lagt någon »död hand» på stadsdelen hade saneringen i stället

bidragit till att återgiva densamma dess bästa sociala traditioner. De av

bolaget följda riktlinjerna hade visat sig vara synnerligen ändamålsenliga.

Därest ekonomiska förutsättningar härför kunde skapas, torde det därför

utan tvivel vara mest praktiskt och ändamålsenligt att genom bolaget fullfölja

saneringen i en allt större skala. Ur antikvarisk och kulturhistorisk

synpunkt måste det betraktas såsom ett utomordentligt viktigt önskemål

att bolaget erliölle möjlighet att fortsätta sin verksamhet i betydligt utvidgad

skala. Detta vore icke blott ett stockholmskt lokalintresse utan även ett

klart riksintresse.

Såsom villkor för anslagets beviljaude torde enligt akademien böra föreskrivas,

att utfästelse erhölles från Stockholms stad, att densamma även i

fortsättningen lämnade bolaget ekonomiskt stöd i samma former och i samma

proportioner som hittills kommit bolaget till del från stadens sida. Föreskrift

torde även böra lämnas, att bolaget skulle vara skyldigt att låta registrera

de genom bolagets försorg förvärvade och sanerade byggnaderna såsom

kulturminnesmärken enligt lagen den 12 juni 1942 örn skydd för kulturhistoriskt

märkliga byggnader.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att en i större skala fortsatt pietetsfull

sanering inom Staden mellan broarna skulle utgöra ett viktigt led i strävandena

att söka bevara denna stadsdel genom att underlätta dess fortsatta

praktiska användning. Ehuru detta vore en uppgift, som i första hand torde

tillkomma Stockholms stad, finge den dock anses vara av det allmänna intresse,

att den borde stödjas även av statsmakterna.

Beträffande formen för ett dylikt stöd syntes det tveksamt, huruvida på

sätt i ansökningen föreslagits åt samfundet S:t Erik, som vore en enskild

lokal sammanslutning, borde överlämnas att jämte vitterhets-, historie- och

antikvitetsakademien handhava det statsanslag, som kunde komma att beviljas,

då ju Kungl. Maj:t därmed bleve utan närmare kontroll över medlens

användning. Det syntes därför kunna ifrågasättas, örn icke hellre ett

statsbidrag borde givas i form av statens aktieteckning i det bolag, Aktiebolaget

Stadsholmen, som enligt ansökningen vore avsett att bedriva den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

åsyftade saneringen, varigenom Kungl. Majit finge möjlighet att utse lämpligt

antal ledamöter i bolagets styrelse.

I allt fall ville byggnadsstyrelsen understryka vikten av att blivande saneringsåtgärder

vidtoges med den största hänsyn till karaktären av ifrågavarande

stadsparti och att även arkitektoniska synpunkter och krav därvid

tillgodosåges. Därest statsanslag beviljades, borde därför föreskrivas, att

ritningsförslag till förändringar och nyanordningar skulle underställas byggnadsstyrelsens

prövning, innan arbetena utfördes, och detta oberoende av

eventuell registrering som kulturminnesmärken av de fastigheter, som för

sanering kunde komma att förvärvas.

Med hänvisning till vad byggnadsstyrelsen sålunda anfört tillstyrker styrelsen,

att statsanslag på lämpliga villkor lämnas för det begärda ändamålet.

Statskontoret uttalar, att den saneringsverksamhet, som Aktiebolaget Stadsholmen

påtagit sig, enligt statskontorets mening måste betraktas såsom en

kommunal uppgift. Statskontoret kunde därför — med beaktande även av de

konsekvenser, som kunde föranledas av ett tillmötesgående av framställningen

— icke tillstyrka, att statsmedel ställdes till förfogande för verksamheten.

Därest en medverkan i förevarande hänseende från statens sida emellertid

skulle anses påkallad, syntes, anför statskontoret, i varje fall den ordning

härför, som samfundet S:t Erik föreslagit, icke lämplig. Möjligen skulle

kunna övervägas att tillhandahålla Aktiebolaget Stadsholmen de önskade

medlen såsom räntefritt lån från fonden för låneunderstöd. Häremot talade

dock, att förutsättningar icke torde föreligga för bolaget att vare sig ställa

godtagbar säkerhet eller inom överskådlig tid återbetala lånet. Yid sådant

förhållande syntes det ändamålsenligt, att ett statsunderstöd lämnades i

form av årligt statsbidrag med lämpligt belopp.

Stockholms stadsfullmäktige ha tillstyrkt framställningen och förbundit sig

att vid bifall till densamma stödja Aktiebolaget Stadsholmens saneringsverksamhet

med lån i samma former och samma proportioner som hittills intill

ett sammanlagt belopp av 4 000 000 kronor.

Körande Stockholms stads insatser för den hittills skedda saneringen

torde följande uppgifter få lämnas, vilka hämtats ur handlingar, som bifogats

stadsfullmäktiges yttrande.

Enligt de kalkyler, som lågo till grund för stadsfullmäktiges beslut år

1935 örn lånestöd för sanering av kvarteret Cepheus, beräknades kostnaderna

för inköp och ombyggnad av de fastigheter det då gällde till cirka 1 134 000

kronor. Under förutsättning att bottenlån och sekundärlån i de ombyggda

fastigheterna skulle kunna erhållas upp till Ib % av de blivande taxeringsvärdena,

beräknades ett ytterligare kapital på 560 000 kronor bliva erforderligt.

Härav skulle 60 000 kronor täckas av bolagets aktiekapital, medan

återstoden, 500 000 kronor, skulle lämnas såsom lån från staden. De medel

staden ställde till förfogande förutsattes skola uppdelas på två lån, det ena

liggande mellan 75 och 100 % av det sammanlagda blivande taxeringsvärdet,

och det andra liggande över taxeringsvärdet men under bolagets egen insats.

Det förstnämnda lånet, vilket beräknades uppgå till 192 000 kronor,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

7

skulle förräntas efter stadens självkostnadsränta oell amorteras på 30 år.

Pä det sistnämnda lånet, beräknat till 308 000 kronor, skulle under de första

30 åren endast utgå den ränta, som bolaget med hänsyn till inkomsterna

från fastigheterna kunde betala. I den mån det förstnämnda lånet amorterades,

skulle det över taxeringsvärdet placerade lånet nedflyttas, och efter

30 år skulle en amortering av sistnämnda lån kunna påbörjas. Enligt kalkylerna

räknade man med att under de första 30 åren kunna förränta det

över taxeringsvärdet placerade lånet efter cirka 2,3 %. Med utgångspunkt

från att staden borde lia haft 3,5 % ränta, utvisade alltså förhandskalkylerna

en ränteförlust för staden av cirka 1,2 % å 308 000 kronor under 30 år, motsvarande

ett kapitalvärde av omkring 70 000 kronor.

Enligt den ursprungliga finansieringskalkylen beräknades taxeringsvärdet

för de ifrågavarande fastigheterna efter ombyggnad bliva cirka 770,000 kronor.

Vid den år 1938 verkställda taxeringen fastställdes emellertid ett totalt

taxeringsvärde av 945 000 kronor. Då stadens lån skulle ligga närmast över

75 % av taxeringsvärdet, innebar detta, att stadens 30-åriga amorteringslån

kunde höjas från nämnda 192 000 kronor till 235 000 kronor, medan det

amorteringsfria lånet på motsvarande sätt kunde sankas fran beräknade

308 000 kronor till 265 000 kronor. Saneringsföretaget gav sålunda i detta

hänseende bättre resultat än som ursprungligen kunde förutses.

För stadens lån fastställdes en räntesats av 33/s %, d. v. s. något lägre

än den kalkylerade. Förräntningen av stadens lån över taxeringsvärdet har

emellertid hittills skett efter 1,5 %. Denna ränta har bolaget kunnat betala

alla år utom 1941, då skyddsrumsanläggningar drogo kostnader, som togo

i anspråk det årets överskottsmedel.

Den av Aktiebolaget Stadsholmen år 1936 påbörjade saneringsverksamheten

fortsattes år 1938 genom förvärv av tre fastigheter i kvarteret Cygnus, lill

företagets finansiering beviljade stadsfullmäktige lån till ett sammanlagt

belopp av 165 000 kronor, varav 127 500 kronor ha lämnats som ett 30-årigt

amorteringslån med 3 % ränta och återstoden, 37 500 kronor, som ett amorteringsfritt

lån, varå hittills erhållits 1,5 % ränta. Även i detta fall erhölls

ett högre taxeringsvärde och därmed följande förmånligare placering av stadens

lån än vad man kalkylerat med, medan förräntningen av lånet över

taxeringsvärdet även här blivit sämre än den kalkylerade.

Överståthållarämbetet framhåller, att bebyggelsen inom Staden mellan

broarna i betydande omfattning härrörde från länge sedan gången tid. Inom

de åldrigt bebyggda kvarteren torde för övrigt byggnaderna i linjen mot

de buktande gatorna och gränderna vara vida äldre än bebyggelsen å gårdarna,

vilka alltså skulle lia från början varit öppna, Bebyggelsen svarade

nu i åtskilligt icke mot rådande krav på bostadshygien och lämnade särskilt

i fråga örn ljusförhållanden mycket övrigt att önska, varför sanering av densamma

vore påkallad. Men ett önskemål av stor vikt vore, att den gamla

stadsbilden trots saneringen bleve lämnad i möjligaste mån orubbad. Val

av hus för rivning måste göras med sakkunnig urskiljning. Utan att sa

skedde, tillspillogåves till men för deli nuvarande generationen och för kommande

släkten kulturminnesmärken av utomordentligt värde för hela landet.

Förutseende och målmedvetet hade samfundet S:t Erik genom Aktiebolaget

Stadsholmen tagit sig före den erkiinnansvärda uppgiften att åvägabringa en

sanering så, att det väsentliga i den ursprungliga bebyggelsen pietetsfullt

bevarades och likväl goda oell trivsamma bostadsförhållanden efter nutida

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 202.

Departements
chefen.

anspråk åstadkommes. I den omfattning, som den föresätta uppgiften kommit

till praktiskt utförande, vilket varit möjligt endast med verksamt ekonomiskt

bistånd från staden, Lade resultatet varit lyckosamt. Mycket återstode

emellertid ännu, innan stadsdelens sanering enligt samfundets målsättning

vore att betrakta som slutförd; och betydande belopp krävdes

härför. För sin del vore staden enligt stadsfullmäktiges yttrande i ärendet

beredd att även fortsättningsvis kraftigt stödja samfundet.

Den kulturminnesvård, det här gällde, måste, uttalar Överståthållarämbetet

slutligen, anses vara en angelägenhet, som rörde icke bara huvudstadens

utan hela landets befolkning. Påkallat vore därför, att statsmedel ställdes

till förfogande för denna vård. Det med ansökningen avsedda beloppet

syntes icke vara för högt tilltaget, och förslaget till disponering av det vore

gott. Överståthållarämbetet finge därför i likhet med vitterhets-, historieoch

antikvitetsakademien tillstyrka bifall till ansökningen.

Staden mellan broarna är ej blott Stockholms äldsta och på byggnadsminnen

rikaste stadsdel utan också ett av landets historiskt och arkitektoniskt

sett märkligaste stadspartier. Det får därför anses vara ett angeläget

kulturellt och historiskt intresse, att stadsdelens karaktär och särprägel

skyddas och bevaras. Detta intresse måste emellertid samordnas med

behovet av att förbättra de sociala och hygieniska förhållandena i stadsdelen,

vilka i stort sett för närvarande lämna mycket övrigt att önska. Därest så

ej sker torde stadsdelen komma att alltmera förslummas och så småningom

få karaktären mera av museiföremål än av en levande organism inom stadskroppen.

Strävandena synas sålunda böra inriktas på att giva de värdefullaste

delarna av den gamla bebyggelsen inom stadsdelen en sådan behandling,

att deras kulturhistoriska värden i möjligaste mån bevaras samtidigt

som de iordningställas till bostäder, som ur hygieniska och sociala synpunkter

uppfylla den moderna tidens krav. En sanering enligt dessa grunder

är emellertid förenad ej endast med praktiska svårigheter utan även med

svårigheter ur ekonomisk synpunkt. Dessa sammanhänga med de i förhållande

till bebyggelsens brister höga fastighetsvärdena inom stadsdelen

Det täta bebyggandet har nämligen föranlett, att även gamla, sedan lång

tid eljest rivningsfärdiga hus lämna en hyresavkastning som — ehuru låg

per kvadratmeter golvyta — dock förräntar ett ganska betydande fastighetsvärde.

Detta förhållande motverkar sålunda en självsanering av bebyggelsen.

Samfundet S:t Erik, som söker bevara för Stockholm ur konstnärlig,

kulturell och historisk synpunkt värdefulla minnesmärken, har särskilt inriktat

sin verksamhet på Stockholms stads gamla centrum. Sålunda har

samfundet, bland annat, genom ett särskilt för ändamålet bildat fastighetsbolag,

Aktiebolaget Stadsholmen, förvärvat fastigheterna i två kvarter, nämligen

Cepheus och Cygnus. Med anlitande av sitt aktiekapital, ursprungligen

61 100 kronor, samt medel, som Stockholms stad lånat bolaget, har detta

kunnat genomföra förvärven och sanera kvarteren. Saneringen har i stort

sett inneburit, att med bibehållande i allt väsentligt av den medeltida stads
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

planen den inre gårdsbebyggelsen rivits och moderna lägenheter inretts i

de kvarstående byggnaderna. Vidare ha de efter rivningen erhållna öppna

och rymliga gårdarna försetts med planteringar av olika slag. Samstämmighet

råder därom, att saneringsarbetet utförts på ett ur kulturminnesvårdens

synpunkter betryggande och tillfredsställande vis samtidigt som bostadsmässigt

sett ett mycket gott resultat vunnits. Stockholms stads långivning

har skett på det sättet, att staden till bolaget lämnat dels 30-åriga amorteringslån,

till säkerhet för vilka ställts inteckningar liggande mellan 75 och

100 procent av fastigheternas taxeringsvärden efter saneringen, och dels

amorteringsfria lån mot säkerhet av inteckningar, liggande över taxeringsvärdena.

För de senare lånen, för vilka ränteskyldigliet föreligger endast i

den mån bolaget med hänsyn till inkomsterna av fastigheterna kan betala,

inträder amorteringsskyldighet först när de inom taxeringsvärdena liggande

lånen slutamorterats. Bolaget har hittills med undantag för ett år, då

kostnader för skyddsrumsanläggningar togo i anspråk årets överskottsmedel,

kunnat erlägga ränta å de amorteringsfria lånen med 1,6 procent. Stadens

insatser i de två kvarteren uppgå till sammanlagt 665 000 kronor, därav

362 500 kronor i form av amorteringslån.

Bolagets saneringsverksamhet har legat nere under kriget. Bolaget har

emellertid nu önskat återupptaga densamma och har undersökt förutsättningarna

för en sanering av hela den inre delen av Staden mellan broarna.

Bolaget har därvid kommit till den uppfattningen, att en självsanering borde

kunna förväntas i fråga om ungefär hälften av det ifrågavarande fastighetsbeståndet.

De återstående fastigheterna skulle däremot behöva förvärvas av

bolaget och genom dess försorg saneras, därvid i huvudsak skulle tillämpas

samma principer som i fråga örn fastigheterna i kvarteren Cepheus och Cygnus.

Kostnaderna för fastigheternas förvärvande och ombyggnad ha beriiknats

till omkring 10 000 000 kronor, medan de blivande taxeringsvärdena uppskattas

till omkring 8 600 000 kronor.

Den nu föreliggande framställningen från samfundet S:t Erik innebär,

att staten och staden gemensamt skulle skapa de ekonomiska förutsättningarna

för ett genomförande av den nyssnämnda saneringsplanen. Staden

skulle enligt samma principer som hittills lämna lån till bolaget, medan

staten skulle stidla ett belopp av 500 000 kronor till förfogande för aktieteckning

i bolaget. Staten skulle emellertid icke själv stå som aktietecknare,

utan av angivna belopp skulle för aktieteckning 250 000 kronor överlämnas

till vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien och 250 000 kronor

till samfundet S:t Erik.

Av de myndigheter som yttrat sig över samfundets framställning lia

samtliga med undantag av statskontoret anslutit sig till tanken, att jämväl

staten — med hänsyn till att en pietetsfull sanering av Staden mellan

broarna måste anses såsom ett riksintresse av betydenhet — borde i lämplig

form och omfattning medverka till en dylik sanering. Det är givet, att en

sanering i första hand måste betraktas såsom en Stockholms stads angelägenhet

inte minst med hänsyn till saneringens bostadspolitiska betydelse.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

Jag vill emellertid icke ställa mig avvisande till att staten i viss utsträckning

ekonomiskt medverkar till saneringen. Även för övriga delar av vårt land

torde det nämligen få anses önskvärt, att den stadsdel i möjligaste mån

bevaras, till vilken för liela vart folk betydelsefulla minnen av både historisk

och kulturell art liro så intimt förbundna.

En långivning från Stockholms stads sida till Aktiebolaget Stadsholmen

mot säkerhet av inteckningar, liggande inom de ifrågavarande fastigheternas

taxeringsvärden efter saneringen, kan knappast anses innebära någon direkt

uppoffring från stadens sida. Det kan nämligen antagas, att bolaget kommer

att kunna fullgöra sin ränte- och amorteringsskyldighet för dessa lån såsom

hittills skett i fråga örn motsvarande lån som lämnats för saneringen av

kvarteren Cepheus och Cygnus. Beträffande de inteckningslån, som skulle

komma att ligga närmast över fastigheternas taxeringsvärden men före bolagets

egen insats, kan stadens utgift antagas komma att inskränka sig till belopp,

motsvarande utebliven ränta å lånen under den tid av 30 år under vilken de

framförliggande lånen skola amorteras. Efter nämnda tid böra annuiteter

innefattande såväl ränta som amortering, kunna i full utsträckning erläggas

för de ursprungligen över taxeringsvärdena liggande inteckningslånen.

Därest det för sanering ifrågasatta fastighetsbeståndet i inköp och sanering

skulle, såsom samfundet antagit, draga en sammanlagd kostnad av

omkring 10 000 000 kronor, medan de nya taxeringsvärdena skulle uppgå

till 8 600 000 kronor, skulle vid ett bidrag från statens sida i form av aktier

till ett belopp av 500 000 kronor stadens långivning mot säkerhet i inteckningar,

liggande över fastigheternas taxeringsvärden, uppgå till (10 000000_

--8 600 000—500 000=) 900 000 kronor. Utgår nian från att bolaget icke kan

i någon man förränta detta belopp under tiden för amorteringen av stadens

inom taxeringsvärdena liggande inteckningslån, skulle räknat efter en räntefot

av 3 procent stadens årliga förlust under 30 år uppgå till 27 000 kronor

Skulle däremot bolaget kunna på sätt hittills skett förränta ifrågavarande

Ian efter 1,5 procent, skulle stadens årliga förlust icke uppgå till mera än

13 oOO kronor under angivna tid. För statens vidkommande skulle vid bidrag

i den form som förutsatts statens uppoffring för ändamålet uppgå till ett engångsbelopp

av 500 000 kronor, motsvarande en årlig ränteförlust för all framtid

av lo 000 kronor. Med hänsyn till att de ifrågasatta saneringsåtgärderna i

forsta hand tillgodose ett stockholmsintresse, anser jag, att en dylik fördelning

av statens och stadens insatser ställer sig för staten alltför ogynnsam.

Enligt min mening bör statens medverkan ej sträcka sig längre än att staten

mtill visst belopp lämnar fastighetsbolaget lån, därvid staten till säkerhet

haldor bor tillsammans med Stockholms stad erhålla inteckningar, liggande

omedelbart över fastigheternas efter saneringen åsätta nya taxeringsvärden

Banta och amortering å dessa lån förutsättas skola erläggas efter samma

grunder som galla for motsvarande, av staden hittills lämnade lån Detta

innebar att under en tid av 30 år ränteskyldighet föreligger endast i den

man bolagets inkomster därtill förslå och att först efter angivna tid bolaget

är förpliktat att erlägga såväl full ränta som amorteringar. För att bereda

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

11

bolaget möjlighet att finansiera en fastighetsaffär under tiden fram till dess

beloppen av inteckningslånen från staten och staden kunna slutgiltigt fixeras,

bör ett räntefritt förlagslån utan realsäkerhet tillfälligtvis kunna från statens

sida ställas till bolagets förfogande. Ett dylikt lån bör sedan kunna utan

direkt återbetalning omvandlas till ett inteckningslån ovan taxeringsvärdet.

Under här angivna förutsättningar är jag beredd förorda, att staten tillsammans

med Stockholms stad medverkar till de ifrågasatta saneringsåtgärderna.

Den statliga långivningen torde böra begränsas till 500 000 kronor.

För ändamålet torde å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd böra

anvisas ett anslag å angivna belopp. Anslaget torde böra disponeras i enlighet

med beslut av Kungl. Majit i varje särskilt fall. Jag förutsätter, att

såsom villkor för långivning uppställes utöver vad nyss angivits i fråga örn

säkerhet för lånen, dels att ritningsförslag till förändringar eller nyanordning

av fastigheterna skola underställas byggnadsstyrelsens prövning, innan

arbetena utföras, och dels att bolaget förbinder sig att låta registrera de

genom bolagets försorg förvärvade och sanerade byggnaderna såsom kulturminnesmärken

enligt lagen den 12 juni 1942 örn skydd för kulturhistoriskt

märkliga byggnader.

Förvaltningen av lånen torde lämpligen böra omhänderhavas av statskontoret.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Lån åt Aktiebolaget Stadsholmen å kapitalbudgeten

under Fonden för låneunderstöd för budgetåret 1946/47 anvisa

ett investeringsanslag av .................................. kronor 500 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric lian-er man.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:136 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till Aktiebolaget Stadsholmen. s. 15 i texten
  2. SU 1946:72 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till Aktiebolaget Stadsholmen. s. 1 i texten