Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1951 (nr 251) örn varuskatt

1946-03-08 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:205, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1951 (nr 251) örn varuskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

1

Nr 205.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 25 maj 1951

(nr 251) örn varuskatt; given Stockholms slott den 8

mars 1956.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sami. Nr 205.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majlis proposition nr 205.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941

(nr 251) om varuskatt.

Härigenom förordnas, att 3, 8, 10, 11 och 14 §§ förordningen den 25

maj 1941 örn varuskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

1. Skatten utgår — — — bedriva rörelsen.

2. Varans beskattningsvärde är lika med det pris, som den skattskyldige

i allmänhet betingar sig för varan vid försäljning till detaljhandlare eller,

i fall där försäljning till detaljhandlare icke bedrives, det pris, som den skattskyldige

kan antagas hava betingat sig, därest sådan försäljning skett. I intetdera

fallet skall varuskatten inberäknas i priset.

För vara, som införes till riket för att saluhållas efter omformning eller

omarbetning eller efter anbringande i särskild förpackning eller eljest för att

användas vid tillverkning i förvärvssyfte av annan vara, är dock beskattningsvärdet

lika med varans värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen,

med tillägg av den å varan belöpande tullen. Enligt samma grund beräknas

beskattningsvärdet för vara, som införes till riket för annat ändamål än försäljning

eller användning i förvärvssyfte.

Det ankommer på kontrollstyrelsen samt, beträffande vara som införes

till riket, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt att meddela

närmare anvisningar rörande tillämpningen av i detta moment givna stadganden.

8 §•

1. Vid införsel till riket av skattepliktig vara skall den skattskyldige, där

ej annat nedan stadgas, i samband med tulltaxeringen av varan till tullmyndigheten

i införselorten i två exemplar avlämna en på tro och heder avgiven

deklaration angående varans beskattningsvärde.

2. Deklaration erfordras icke beträffande sådan skattepliktig vara, som

avses i 3 § 2 mom. andra stycket. Beträffande sådan vara skall den skattskyldige

i stället till tullmyndigheten i införselorten avlämna skriftlig försäkran

i två exemplar rörande ändamålet med införseln.

3. Skatt, som enligt avgiven deklaration eller enligt av tullmyndigheten

verkställd uträkning belöper å införd vara, skall erläggas till tullverket samtidigt

med tullen. Vad i fråga om tull finnes stadgat rörande betalningsan
-

1 Senaste lydelse av 11 och 14 §§ se 1943: 329.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

3

stånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd eller utebliven betalning

skall äga motsvarande tillämpning beträffande skatten.

4. Deklaration eller försäkran, varom ovan förmäles, skall slutligen granskas

av kontrollstyrelsen och skall för sådant ändamål det ena exemplaret

av handlingen av tullmyndigheten översändas till kontrollstyrelsen.

Befinnes vid granskningen att skatt påförts med för lågt belopp, skall

kontrollstyrelsen påföra den skattskyldige felande skatt samt bestämma

och meddela den skattskyldige tid, inom vilken sådan skatt skall erläggas.

Vad i 4 § 2—6 mom. samt 7 § 2 och 4 mom. är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning i fråga örn skattskyldig, som avses i detta moment.

5. För vara, som införts till riket men sedermera utförts ur riket eller till

svensk frihamn, må åtnjutas restitution av skatt i den ordning och omfattning,

Kungl. Maj:t bestämmer.

Skatt utgår icke för vara, som införes under sådana omständigheter, att

tullfrihet för densamma åtnjutes. Dock föreligger skattskyldighet vid återinförsel

av vara, för vilken skatt icke erlagts eller för vilken erlagd skatt

restituerats.

6. Formulär till deklaration och försäkran, varom ovan förmäles, fastställas

av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt.

10 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra vad honom

åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade

föreskrifter.

11 §•

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration eller försäkran lämnat

oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

14 §.

Av rörelseidkare begången förseelse, som i 9 § avses, åtalas vid allmän

underrätt i den ort, där rörelsen bedrives.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 8 mars

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om vissa ändringar

i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt samt anför därvid

följande.

Frågan om en allmän översyn av förordningen örn varuskatt är för närvarande

aktuell och vissa förberedande undersökningar härom pågå inom

kontrollstyrelsen. Utan avvaktan på resultatet av dessa undersökningar torde

jag emellertid redan nu få anmäla en speciell fråga, vars avgörande icke

lämpligen bör uppskjutas, nämligen frågan örn beräkning av beskattningsvärdet

för vara, som införes till riket.

Enligt 3 § 2 mom. förordningen örn varuskatt är beskattningsvärdet för

varuskattepliktig vara, som tillverkats inom riket, lika med det pris, tillverkaren

i allmänhet betingar sig för varan vid försäljning till detaljhandlare

eller, i fall där försäljning till detaljhandlare icke bedrives, det pris tillverkaren

kan antagas ha betingat sig, därest sådan försäljning skett. I intetdera

fallet skall varuskatten inberäknas i priset. Vidare föreskrives i 3 § 3 mom.

att beskattningsvärdet för vara, som införes till riket, är lika med varans

värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen (d. v. s. i allmänhet priset å

inköpsorten vid tiden för inköpet med tillägg av emballagets värde jämte

frakt, försäkringspremier och annan å varan nedlagd kostnad intill dess varan

anlänt till gränsort inom tullområdet) med tillägg av den å varan belöpande

tullen.

Enligt 8 § skall varuskatten för skattepliktig vara, som införes till riket,

erläggas till tullverket samtidigt med tullen; och skall vad i fråga om tull finnes

stadgat rörande betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för

fördröjd eller utebliven betalning äga motsvarande tillämpning beträffande

skatten.

I en den 11 januari 1944 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har

Sveriges kemiska industrikontor hemställt om sådan ändring i förordningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

om varuskatt, att full likställighet i fråga örn varuskattens storlek åvägabringades

mellan importerade varor och inom landet tillverkade produkter.

I denna framställning har industrikontoret anfört, att importpriset inklusive

tull (d. v. s. tullvärdet) i fråga örn en del varuslag utgjorde endast omkring

hälften av försäljningspriset till detaljhandlare, bortsett från varuskattten.

Denna bristande likställighet hade uppmärksammats redan då varuskatten

infördes (propositionen 1941: 237 s. 37 f.), men frågan om en rättvisare

anordning i detta hänseende hade då ställts på framtiden på grund av

rådande handelsspärr och höga fraktkostnader vid import från utlandet. Enligt

industrikontorets mening borde beskattningsvärdet å importerade varor

beräknas på så sätt, att däri inkluderades även grosshandelsrabatter samt

importörens vinst och kostnader, bl. a. de i många fall mycket betydande

reklamkostnaderna. Om ej en dylik likställighet uppnåddes med beräkningssättet

i fråga om inhemska produkter, komme mycket betydande belopp,

som rätteligen borde tillfalla staten i fonn av varuskatt, att stanna hos importörerna

och grosshandeln resp. att utgivas i form av reklam, som senare

komme dessa till godo. Vad som borde eftersträvas vore sålunda att komma

fram till det pris, som den importerade varan i allmänhet komme att betinga

vid försäljning till detaljhandlare.

Beträffande möjligheterna att undanröja nämnda ojämnheter i beskattningen

har industrikontoret uttalat, att en möjlighet syntes vara, att till importpriset

för en produkt lädes ett visst för ifrågavarande slag av produkter

fastställt procentuellt tillägg, beräknat med hänsyn till de normala reklamoch

distributionskostnaderna. Varuskatten skulle beträffande många varuslag

komma att motsvara en mycket hög procent av fakturavärdet. Det borde

emellertid framhållas, att tullbedrägerier med för låga fakturavärden kunnat

konstateras redan vid import av varor, för vilka tull utginge med endast

10—15 procent av värdet. I fråga örn varuskatten, som skulle bliva många

gånger större, förelåge säkerligen väsentligt ökad risk för att importörerna

avsiktligt skulle angiva för lågt importvärde. I åtskilliga fall skulle detta

underlättas av den omständigheten, att importören vore ett dotterbolag till

den utländska tillverkaren. Inom tullverket hade man redan upptäckt dylika

fall, då importören angivit alldeles för lågt värde. Man hade därvid haft god

vägledning av det pris, den importerade varan betingat i detaljhandeln. Industrikontoret

hyste därför den uppfattningen, att man vid utformningen av

beskattningsvärdet å importvaror borde utgå från det pris, varan i allmänhet

komme att betinga vid försäljning till allmänheten, d. v. s. minutpriset. Det

borde ej möta några svårigheter för importören att vid importtillfället angiva

detta pris och en kontroll underlättades ofta i hög grad av förefintliga tryckta

prislistor, gemensamma för hela branschen. Det borde även vara möjligt

att på eli tillfredsställande sätt fastställa de procentuella avdrag, som skulle

göras från minuthandelspriserna för att man skulle komma fram till skäliga

beskattningsvärden för importvarorna.

Induslrikontoret tiar vidare anfört alt, därest grunden för beräkningen av

beskattningsvärdet skulle utgöras av detaljhandelsprisema, det syntes böra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

prövas om det icke vore ändamålsenligt att kontrollstyrelsen linge taga befattning

nied varuskatten även å importerade produkter. Tullverkets medverkan

skulle i så fall kunna inskränka sig till att lämna kontrollstyrelsen regelbundna

uppgifter örn alla importerade varupartier. Ej minst vid införseln av

varor, som inom landet förpackades i för detaljhandeln avsett emballage,

syntes en dylik anordning vara att föredraga framför nuvarande förhållanden,

då importören hade ali erlägga viss varuskatt till tullverket men erhölle

avdrag nied ifrågavarande belopp, då han i egenskap av tillverkare erlade

varuskatt till kontrollstyrelsen.

Sedan Kungl. Maj:t den 4 februari 1944 anbefallt kontrollstyrelsen att i

samråd nied generaltullstyrelsen verkställa utredning rörande den av industrikontoret

väckta frågan och att till Kungl. Maj:t inkomma nied de förslag,

vårtid utredningen kunde föranleda, har kontrollstyrelsen, som i ärendet samråd

med generaltullstyrelsen, inkommit nied ett den 18 augusti 1944 dagtecknat

utlåtande i ärendet.

Kontrollstyrelsen har i nämnda utlåtande anfört, att det vid tiden för utlåtandets

avgivande icke syntes föreligga något omedelbart behov av ändrade

föreskrifter om beskattningsvärdets bestämmande, men att det vore angeläget,

att förevarande skattespörsmål erhölle sin lösning, innan det normala

handelsutbytet med utlandet ånyo upptoges. Kontrollstyrelsen tillstyrkte

därför, att åtgärder vidtoges i det av industrikontoret avsedda syftet.

Beträffande de principer, efter vilka beskattningsvärdet vid import borde

fastställas, har kontrollstyrelsen anfört, att styrelsen biträdde industrikontorets

uppfattning örn att begreppet beskattningsvärde för importerade varor

i princip borde bestämmas på motsvarande sätt som gällde för inom riket

tillverkade varor. Det av industrikontoret först angivna beräkningssättet för

uträknande av beskattningsvärdet, som industrikontoret självt på anförda

skäl funnit mindre lämpligt, kunde icke heller kontrollstyrelsen tillstyrka

bl. a. av det skälet, att de procentuella tilläggen till importprisema för

olika varuslag med säkerhet skulle bliva variabla, vilket skulle nödvändiggöra

ofta återkommande författningsändringar samt medföra ett omfattande

kontrollarbete. Det i framställningen senare ifrågasatta beräkningssättet

åter syntes icke lämpligen böra vinna tillämpning i andra fall än där försäljning

lill detaljhandlare icke bedreves eller där försäljningen till detaljhandlare

på grund av intressegemenskap mellan säljaren och köparen icke

gåve tillförlitlig ledning vid beskattningsvärdets beräkning. Sådana specialfrågor

rörande beskattningsvärdets uträknande i de enskilda fallen torde

emellertid, såsom för närvarande skedde beträffande beskattningen av inom

landet tillverkade varor, kunna lösas genom anvisningar av skattemyndigheten.

Ett genomförande av förslaget i den av styrelsen angivna riktningen

syntes böra föranleda en sadan ändring av 3 § förordningen om varuskatt,

att det stadgande, som gällde för bestämmande av beskattningsvärde för inhemska

varor, utsträcktes till att i regel gälla även för importerade.

Enligt kontrollstyrelsens mening borde emellertid nu gällande i 3 § 3 mom.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

7

intagna bestämmelse rörande beskattningsvärdet vid införsel fortfarande äga

tillämpning vid fastställandet av beskattningsvärdet, dels vid införsel av sådana

skattepliktiga varor, som infördes för annat ändamål än för försäljning

eller användning i förvärvssyfte, dels ock vid sådan införsel, där det

pris, som varan skulle komma att betinga vid försäljning till detaljhandlare,

icke kunde fastställas, vilket sistnämnda fall endast kunde förekomma vid

införsel av halvfabrikat.

Beträffande det närmare tillvägagångssättet vid uttagandet av varuskatt å

importerad vara i enlighet med kontrollstyrelsens förslag har kontrollstyrelsen

anfört följande.

En omläggning av beskattningen å importerade varor enligt angivna riktlinjer

förutsätter, att den skattskyldige vid införseltillfället i regel skall till

vederbörande tullmyndighet avgiva deklaration med uppgifter till ledning

för skattens beräknande. Enär en fullt tillfredsställande granskning av deklarationen

ofta icke kan utföras omedelbart vid införseltillfallet, måste en

eftergranskning av deklarationen verkställas. Lämpligen bör denna eftergranskning

utföras av kontrollstyrelsen med anlitande av de särskilda tjänstemän,

som äro anställda för beskattningsarbetet. Därvid kan granskning

företagas mot den skattskyldiges handelsbokföring nied därtill hörande

handlingar. För underlättande av det avsedda förfarandet bör deklarationen

av den skattskyldige avgivas i två exemplar, varav det ena av tullmyndigheten

insändes till kontrollstyrelsen. Från skyldighet att avgiva deklaration

bör emellertid undantagas den, som till riket inför sådana varor, för vilka

beskattningsvärdet fortfarande, såsom ovan sagts, bör bestämmas enligt nu

gällande regler för importvaror. Det torde dock vara lämpligt, att vederbörande

vid dylik import ålägges alt till tullmyndigheten i stället avgiva

en skriftlig försäkran rörande ändamålet med varans införsel. Skattebelopp,

som framgår av deklaration eller eljest uträknas av tullmyndigheten

å införselorten, bör liksom hittills av tullmyndigheten påföras den skattskyldige

vid införseltillfället.

Vad angår beslutanderätten i fråga örn de åtgärder, som kunna föranledas

av eftergranskningen, samt bestyret med uppbärandet och redovisningen av

felande skattebelopp skulle detta kunna uppdragas åt antingen kontrolleller

generaltullstyrelsen. Till stöd för alt kontrollstyrelsen borde handha

sagda uppgifter kan anföras, att därigenom skulle skapas garanti för en likformig

behandling av importerade varor med inhemska varor, samt att anordningen

skulle vara arbetsbesparande och ändamålsenlig. Vid samrådandet

med generaltullstyrelsen, som icke haft något att erinra mot att själva

eftergranskningen ombesörjes av kontrollstyrelsen, ha betänkligheter anförts

mot att förlägga nyssberörda beslutanderätt och uppbördsbestyr till kontrollstyrelsen.

Vid bedömandet av denna fråga bör beaktas, att en motsvarighet

till att tullmyndighet och annan beskattningsmyndighet lia att samverka

vid beskattningen av importerade varor redan nu finnes å den allmänna

omsättningsskattens område i kungörelsen den 20 juni 1941 (nr 475) med

vissa bestämmelser angående kontroll å uttagandet av allmän omsättningsskatt

vid import och alt beslutanderätten och skatteuppbörden i nämnda

kungörelse förlags lill länsstyrelserna. Generaltullstyrelsen bar framhållit, att

en anordning med kontrollstyrelsen som beskaltningsmyndighet för efterdebiterad

varuskatt flir importerade varor emellertid skulle innebära, att

både tullmyndigheten och kontrollstyrelsen skulle äga att i vissa fall bedöma

samma skattefråga. Ehuru det synes kontrollstyrelsen tveksamt, huruvida

denna principiella invändning mot en med avseende å den praktiska till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

lämpningen ändamålsenlig anordning bör tillmätas avgörande betydelse, har

styrelsen likväl ansett sig böra beakta generaltullstyrelsens synpunkt. Därest

sålunda generaltullstyrelsen skall handhava uppbörden även av efterdebiterad

varuskatt för importerade varor, bör nämnda styrelse erhålla befogenhet

att föranstalta örn utmätning hos de skattskyldiga för uttagande av sådan

ogulden varuskatt.

I enlighet härmed har kontrollstyrelsen föreslagit att i 3 § 2 mom. förordningen

örn varuskatt skulle stadgas, att varans beskattningsvärde vore

lika med det pris, den skattskyldige i allmänhet betingade sig för varan vid

försäljning till detaljhandlare eller, i fall där försäljning till detaljhandlare

icke bedreves, det pris, den skattskyldige kunde antagas ha betingat sig, därest

sådan försäljning skett, att i intetdera fallet varuskatten skulle inberäknas

i priset, att för vara, som infördes till riket för att omformas eller omarbetas

eller användas vid tillverkning av annan vara eller som infördes för

annat ändamål än försäljning eller användning i förvärvssyfte, beskattningsvärdet

dock skulle anses vara lika med varans värde enligt 4 § tulltaxeförordningen,

med tillägg av den å varan belöpande tullen, samt att det skulle

ankomma på kontrollstyrelsen och, beträffande vara, som infördes till riket,

generaltullstyrelsen i samråd med kontrollstyrelsen att meddela de närmare

anvisningar rörande tillämpningen av i förevarande moment givna stadgande^

som kunde erfordras. I samband med att dessa ändringar vidtoges borde

nuvarande 3 § 3 mom. upphöra att gälla.

Slutligen har kontrollstyrelsen i sitt utlåtande framhållit, att kontrollstyrelsens

förslag förutsatte ändringar —- förutom i 3 § — i 8, 10 och 14 §§ förordningen

örn varuskatt, samt att genomförandet av förslaget knappast behövde

medföra någon ökning av styrelsens personal.

Sedan kommerskollegium anmodats att, efter hörande av näringsorganisationer

och andra sammanslutningar i den omfattning kollegium funne lämpligt,

inkomma med utlåtande i ärendet, har kommerskollegium avgivit det

begärda utlåtandet den 2 november 1944. Vid nämnda utlåtande lia fogats

yttranden från samtliga liandelskamrar, Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund och kooperativa förbundet ävensom ett gemensamt yttrande

från svensk industriförening och svenska kemiska industriers förening.

Av innehållet i nyssnämnda remissyttranden må här omnämnas följande.

Kommerskollegium har anfört, att det givetvis vore önskvärt, att inadvertensen

i avseende på beräkningen av beskattningsvärdena för respektive importerade

och här i riket tillverkade varor bleve undanröjd. Även om denna

inadvertens icke vore av den betydelse, som man måhända i och för sig vore

frestad tro, kunde dock icke förnekas, att en likställighet mellan beskattningsvärdena

för importerad respektive här i riket tillverkad vara redan i och för

sig vore önskvärd. Av de olika förslag, som framlagts, syntes kontrollstyrelsens

förslag innebära en elastisk ordning, i det att den praktiska detaljtilllämpningen

lämnade öppna olika vägar för fixering av den importerade varans

beskattningsvärde. I allmänhet skulle man därvid utgå från varans gross
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 20ö.

9

ilandelspris, men i vissa fall vore tänkt att utgå från varans detaljliandelspris,

varifrån man skulle räkna sig tillbaka till grossistens utförsäljningspris

eller, när fråga vore om detaljistimportör, göra avdrag för detaljistens omkostnader

och vinstmarginal. Kommerskollegium ville alltså tillstyrka genomförandet

av kontrollstyrelsens förslag.

Av de utav kommerskollegium hörda organisationerna har flertalet tillstyrkt,

att ändrade bestämmelser meddelades rörande beskattningsvärdet för

importerade varor. I flertalet yttranden har även tillstyrkts den av kontrollstyrelsen

föreslagna lösningen av frågan.

Emellertid ha vissa organisationer uttalat sig i avstyrkande riktning. Detta

är fallet med kooperativa förbundet, som hemställt att det av kontrollstyrelsen

framlagda ändringsförslaget icke måtte genomföras utan i stället en utredning

företagas om varuskattens avskaffande. Vidare har Sveriges grossistförbund

framfört vissa erinringar mot förslaget och bland annat betonat, att

den fördel som den nuvarande skatteberäkningen innebure för importören

vore mera skenbar än verklig, och att en utjämning i riktning att belasta

importören uppstode genom att skatt finge betalas för importerad vara, även

om densamma icke bleve såld av importören eller på grund av varans försämring

eller annan omständighet finge säljas till billigare pris. För den händelse

enhetliga föreskrifter skulle anses påkallade, ville grossistförbundet såsom

ett alternativ framföra ett förslag om att vissa »kvalificerade» importörer,

till vilka närmast borde räknas grossistimportörerna, i likhet med de inhemska

fabrikanterna skulle erhålla rätt att erlägga varuskatten kvartalsvis

efter det den skattepliktiga varan försålts i stället för vid importtillfället. Däremot

skulle i fråga om detaljistimportörerna varuskatten utgå i samband

med importen. En motsvarande anordning för dessas del skulle nämligen med

hänsyn till kontrollen bli alltför svårhanterlig.

Stockholms handelskammare har för sin del avstyrkt förslaget med hänsyn

bland annat till att ändringarna i varuskatteförordningen icke föranletts av

något omedelbart behov utan motiverats av det läge, som kunde förväntas

inträda i och med att det normala handelsutbytet med utlandet åter komme

i gång. Enligt handelskammarens mening borde en utpräglad krisskatt som

varuskatten upphävas, så snart normala förhållanden åter inträdde. Det vore

emellertid önskvärt, om under övergångstiden bristerna i den nuvarande lagstiftningen

kunde avhjälpas. Även om handelskammaren icke kunde tillstyrka

vare sig industrikontorets eller kontrollstyrelsens ändringsförslag, borde

det icke vara uteslutet att man efter en förnyad förutsättningslös utredning

skulle kunna finna en lösning, ägnad att tillfredsställa de från olika håll framförda

kraven på full likställighet i skattehänseende mellan importerade och

här i riket tillverkade varor. — Beträffande det närmare tillvägagångssättet

vid uttagandet av varuskatt i enlighet med kontrollstyrelsens förslag har handelskammaren

anfört, att det föreslagna deklarationsförfarandet .skulle medföra

betydande olägenheter för importörerna och ställa stora krav på den efterföljande

kontrollens effektivitet. Under normala tider måste nian räkna

Bihang tilt riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 205. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 20ö.

Departements
chefen.

med att antalet mindre importörer bleve mångdubbelt större än för närvarande.

A id en förnyad utredning borde kunna utfinnas en mera tillfedsstäilande

lösning av frågan.

Skånes handelskammare har uttalat att kontrollstyrelsen borde, såsom mdustrikontoret

föreslagit, helt övertaga handhavandet av kontrollen även över

importvarorna. Härigenom skulle den dubbla anordningen för beskattningen

av halvfabrikat med skattepåföring först vid importen och sedermera jämväl

vid tillverkningen bortfalla, vilket skulle medföra en praktisk lättnad för

sådana skattskyldiga, vilka importerade halvfabrikat för förädling resp. omförpackning.

Vidare skulle härigenom importör befrias från skatterisken för

varor, som förbleve osålda eller minskades i värde.

Svensk industriförening och svenska kemiska industriers förening ha framhållit,

att bestämmelsen örn att det skulle ankomma på kontrollstyrelsen och,

beträffande vara, som infördes till riket, generaltullstyrelsen i samråd med

kontrollstyrelsen att meddela närmare anvisningar rörande tillämpningen av

stadgandena om varors beskattningsvärde innebure en ur rättssäkerhetssynpunkt

icke önskvärd oklarhet. Förekommande efterdebiteringar borde kunna

verkställas av kontrollstyrelsen i stället för generaltullstyrelsen.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen

u. p. a. i en den 3 september 1945 dagtecknad,

till Kungl. Maj :t ställd skrift anfört, att det förhållandet, att de utländska varorna

genom den nu tillämpade metoden för beräknandet av beskattningsvärdet

gynnades på bekostnad av motsvarande inhemska varor, hittills icke

gjort sig märkbart i någon större utsträckning. Läget komme dock att bli

ett helt annat, när importhandeln undan för undan komme i gång i alltmera

normal omfattning. Skyndsamma åtgärder för ernående av rättvisare beskattningsgrunder

vore därför ett trängande behov. Då det förslag, som framlagts

av kontrollstyrelsen, syntes väl ägnat att läggas till grund för ändringar i förevarande

lagstiftning hemställdes att förslaget snarast måtte genomföras.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen beräknas varuskatten olika

för å ena sidan varor, som tillverkas inom riket, och å andra sidan importerade

varor. I båda fallen utgår visserligen varuskatten med samma procenttal

av varans beskattningsvärde, men detta värde fastställes efter olika grunder

i de båda fällen. Sålunda är beskattningsvärdet för vara, som tillverkas

inom riket, lika med det pris tillverkaren i allmänhet betingar sig för varan

vid försäljning till detaljhandlare. För vara, som införes till riket, utgör beskattningsvärdet

däremot endast en del av priset vid försäljning till detaljhandlare;

beskattningen är nämligen i detta fall baserad på importpriset

med tillägg av den å varan belöpande tullen.

Denna bristande överensstämmelse med avseende å beräkningen av varuskatten

har hittills — på grund av tidigare rådande handelsspärr och höga

fraktkostnader — icke vållat några mera påtagliga olägenheter. Sedan handelsutbytet

med utlandet kunnat återupptagas, har emellertid frågan örn be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

1]

stämmandet av beskattningsvärdet å importerade varor erhållit större praktisk

betydelse och åtgärder torde nn böra vidtagas i syfte att uppnå likformighet

i behandlingen av importerade och inom riket tillverkade varuskattepliktiga

varor.

På sätt kontrollstyrelsen föreslagit torde den bristande likställigheten lämpligen

kunna undanröjas därigenom, att de i 3 § 2 mom. upptagna bestämmelserna

örn fastställandet av beskattningsvärdet för varor, som tillverkas

inom riket, utsträckas att i princip avse jämväl importerade varor. Härvid

bör dock undantag göras i fråga om varor, som införas till riket för att saluhållas

efter omformning eller omarbetning eller efter anbringande i särskild

förpackning eller för att användas vid tillverkning i förvärvssyfte av annan

vara. Beträffande dylika varor torde beskattningsvärdet fortfarande böra

beräknas enligt hittills gällande grunder eller alltså utgöra varans värde

enligt 4 § tulltaxeförordningen med tillägg av den å varan belöpande tullen.

Då varan blir föremål för förnyad beskattning efter omarbetningen, är det

nämligen onödigt att vid importen tillämpa det mera invecklade och arbetskrävande

förfarande, som en beskattning enligt huvudregeln förutsätter.

Vidare torde enahanda undantag böra göras i fråga om vara, sorn införes

för annat ändamål än försäljning eller användning i förvärvssyfte. En dylik

undantagsbestämmelse — som torde ha förhållandevis ringa praktisk betydelse

— synes motiverad med hänsyn till svårigheten att i vissa av de nu

avsedda fallen fastställa varans pris vid försäljning till detaljhandlare.

Den nu ifrågasatta ändringen med avseende å beskattningen av importerade

varor bör medföra, att den skattskyldige skall vara pliktig att i samband

med införsel av vara, för vilken varuskatt skall utgå, avlämna en särskild

deklaration till ledning för skattens bestämmande. Beträffande sådan importerad

vara, för vilken varuskatten, enligt vad nyss anförts, även framdeles

bör uttagas enligt nu gällande regler, synes det dock icke erforderligt att avfordra

den skattskyldige någon deklaration; i sådana fall bör denne i stället

avgiva en skriftlig försäkran rörande ändamålet med införseln. Skattebelopp,

som framgår av deklarationen eller eljest uträknas av tullmyndigheten i

samband med införseln, bör liksom hittills påföras den skattskyldige vid

införseltillfället.

Såsom kontrollstyrelsen framhållit kan en definitiv granskning av deklarationen

ofta icke utföras vid införseltillfället, varför möjlighet bör finnas

att verkställa en eftergranskning av deklarationen. Denna eftergranskning

bör, såsom jämväl generaltullstyrelsen förutsatt, handhavas av kontrollstvrelsen.

Eftergranskning torde i samma ordning böra ske jämväl av sådana

skriftliga försäkringar rörande ändamålet med varans införsel, som i det

föregående omförmälts.

Vad härefter angår dels beslutanderätten i fråga örn åtgärder som kunna

föranledas av eftergranskningen och dels bestyret med uppbärandet oell redovisningen

av felande varuskatt kan tvekan råda, huruvida dessa uppgifter

böra åvila kontrollstyrelsen eller generaltullstyrelsen. Vissa skiil kunna

anföras till stöd för den meningen, att uppgifterna borde åvila generaltull
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

styrelsen. Ä andra sidan skulle en dylik anordning innebära en omgång i

förfarandet utan att medföra några påtagliga praktiska fördelar. Vid sådant

förhållande har jag för min del ansett övervägande skäl tala för att uppgifterna

anförtros åt kontrollstyrelsen. Därest frågan löses i enlighet med vad

jag sålunda föreslår, torde kontrollstyrelsen böra vid handläggningen av

ärenden rörande varuskatt å importerade varor tillerkännas i huvudsak samma

befogenheter i förhållande till importören, som styrelsen redan nu äger

gentemot rörelseidkare som här i riket tillverkar skattepliktig vara.

En omläggning i fråga örn sättet för uttagande av varuskatt å importerade

varor efter nu angivna linjer påkallar vissa ändringar i 3 och 8 §§ förordningen

örn varuskatt. Vidare torde vissa följdändringar böra vidtagas

med avseende å 10, 11 och 14 §§ samma förordning.

I enlighet med vad jag nu anfört bär inom finansdepartementet upprättats

förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 19bl

(nr 251) om varuskatt.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att nämnda förslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. Dickson.

4G7446. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1946:23 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 s. 1 i texten