Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946

1946-03-08 · 97 sidor, varav 92 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 92 av 97 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:210, Med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 210.

1

Nr 210.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om krigskonjunkturskatt för år 1946; given

Stockholms slott den 8 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 210.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Förslag

till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit under tiden den 1 september 1939—

den 31 december 1945 och kan antagas hava berott på förhållanden föranledda

av under nämnda tid pågående krig eller dessförinnan rådande eller

därav föranledd krigskonjunktur, skall i den omfattning och på det sätt nedan

stadgas för år 1946 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

2 §•

1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är under tiden den 1 september

1939 den 31 december 1945 uppkommen inkomstökning hänförlig

till

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av annan fastighet;

c) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst

av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått

från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan

jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt

d) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;

allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i

nästa stycke sägs.

I inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt

genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner

eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras

till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,

även om intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda förordning

eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

3

2 marn. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk

person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller juridiska

personen vid 1946 års taxering är skattskyldig för den inkomst, vartill

inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller ersättning

varom sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken intäkten eller

ersättningen inräknas.

Från skattskyldighet undantagas systembolag som avses i förordningen

angående försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen

samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag från

vilket utdelningen i sin helhet tillfaller staten.

Från skattskyldighet undantages jämväl den som är anställd såsom befälhavare

å eller tillhör besättningen på handelsfartyg, såvitt angår inkomst av

sådan anställning.

Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk

person.

Taxerad mcrmkomst.

3 §•

Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske

dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt av beskattningsnämnd i första instans

verkställes under år 1946 (beskattningsåret),

dels, utom vad angår inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som gått till ända närmast

före den 1 september 1939 (förkrigsinkomståren).

Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras

för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,

samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat

följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget jämförelseår

belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden till

annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten

för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft

sin huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3 000

kronor. Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes,

på sätt i 4—7 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt fölen

var av de inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—d).

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten skall, i den omfattning

som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjämningsavdrag eller eljest

i särskilt angiven ordning hänsyn tagas till höjning av den allmänna prisni
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

vån och andra ändringar av förhållandena från utgången av augusti 1939

till beskattningsårets slut, som ej beaktas genom eljest meddelade föreskrifter.

4 §•

1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och

beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla

för sig.

Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild

förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse

hänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst,

med tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning

eller ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall

tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas

hava berott på förhållanden, som omförmälas i 1 §.

Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt

andra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor

enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i

3 mom. avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse

hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,

beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna i

2 mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla uppskattad

inkomstminskning till beloppet fastställas.

Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade inkomstminskningen

kan antagas hava berott på förhållanden, som omförmälas

i 1 §.

Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs

överstiger inkomstminskning som avses i andra stycket av detta mom. —

eller, om det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomsterna

överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från

detta belopp — avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade

utjämningsavdragen. Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses

såsom taxerad merinkomst.

4 mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av

viss förvärvskälla ingår belopp,varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret

minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava berott på

förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses härvid

belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti 1939 översteg

dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde vid

nämnda tidpunkt.

I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

5

ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit

oberoende av sådana förhållanden.

Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen

ej berott på sådana förhållanden.

5 mom. Kungl. Majit äger, efter förslag av den i 21 § omförmälda centrala

krigskonjunkturska ttenäinnden eller efter nämndens hörande, beträffande

visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor del

av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava

berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av jämförelse
inkomsten,

och

såvitt den skattskyldige är juridisk person, om jämförelseinkomsten ej

överstiger 50 000 kronor, till femton procent av denna och, om jämförelseinkomsten

är högre, till femton procent av den del av jämförelseinkomsten,

som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan

under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som börjat

bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets utgång,

under första verksamhetsåret — men minst 7 500 kronor,

dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den

merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.

Om kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § förordningarna om krigskonjunkturskatt

för åren 1941—1945 tages i anspråk under beskattningsåret, må

utjämningsavdrag ej åtnjutas med högre belopp än den merinkomst, som

skulle hava beräknats enligt 2 mom. andra stycket, därest sådan fond ej tagits

i anspråk.

7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den

8 juni 1945 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år

1946 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling

vid avyttring av fartyg stadgas om särskild ordning beträffande beskattning

av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga tillämpning

vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall vid uppskattning av

inkomst såväl för förkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffande

dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enligt de regler, som gälla för taxering

av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier hänförlig

egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan annan egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed

inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor,

överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i förekommande

fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital,

utgöra uppskattad merinkomst.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 210.

2 mom. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan

fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten,

upptages såsom taxerad merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem

eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) skall, där ej annat följer av

vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom taxerad merinkomst upptagas

a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,

vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som belöper

på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller

omfattningen av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant resultat

av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av år

1939,

samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,

hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär

som gjorts efter utgången av augusti 1939,

i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

adagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av

förhållanden som omförmälas i 1 §, så ock

b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare

eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för

uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat

betinga sig, om förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.

Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp än

det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med undantag

av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom

restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande

jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §■

Beträffande realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom skall prövas i vad mån den kan antagas hava berott på värdeökning

uppkommen efter utgången av augusti 1939, med rätt för den skattskyldige

att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten skulle hava

uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §. Det sålunda

framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

7

med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent

av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för

realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter samma

grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten, dels,

örn den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst, för ett

med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar merinkomst.

8 §.

1 mom. Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade

merinkomsterna sammanlagt avdragas

dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna

som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona

på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt

år 1944, efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel,

överstigit femton kronor,

dels ock ett belopp av 3 000 kronor.

Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand fran taxerad merinkomst

av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade

merink örn sfer. Därest kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § förordningarna

örn krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945 tages i anspråk under

beskattningsåret, må ovannämnda avdrag å 3 000 kronor medgivas allenast

i den mån dylikt avdrag skulle kunnat tillgodonjutas om sådan fond ej

tagits i anspråk.

Skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske, äger

från den merinkomst av rörelse, som återstår sedan ovannämnda avdrag å

3 000 kronor gjorts, tillgodonjuta ett ytterligare avdrag å 2 000 kronor. Stadgandet

i föregående stycke sista punkten skall äga motsvarande tillämpning

beträffande avdrag, som i detta stycke avses.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret

haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla,

som vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,

skall vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, innan avdrag

som ovan sagts ifrågakommer, skäligt avdrag medgivas med högst inkomstminskningens

belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret

även haft annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som

kan anses utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör

skälig hänsyn därtill tagas vid avdragets bestämmande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

2 mom. Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under

de beskattningsår taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1941—1945

avsågo haft krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som vid tillämpning

av de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna utvisade inkomstminskning,

för vilken avdrag vid nämnda taxeringar skulle hava medgivits,

därest inkomstökning å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla

förelegat, skall jämväl avdrag för sådan inkomstminskning medgivas vid

den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock endast i den mån

avdrag för inkomstminskningen ej utnyttjats vid taxeringarna åren 1941—

1945.

3 mom. Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga

förvärvskällor gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

9 §•

1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta

skall utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten som

ej överstiger 20 % av motsvarande jämförelseinkomst: ............ 50 %>,

överstiger 20 men ej 50 % av motsvarande jämförelseinkomst:...... 60 %,

överstiger 50 % av motsvarande jämförelseinkomst: .............. 70 °/o,

b) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,

skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn

härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla

hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt

hundratal kronor, bortfaller.

2 mom. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda

grundbeloppet efter avdrag av de belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och särskild skatt å förmögenhet för år 1946 skulle hava

minskats, örn krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits från det till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och det därefter

återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke skall hänsyn icke tagas

till skatt, som enligt punkt 1 av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

den 31 december 1945 (nr 896) icke skall erläggas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

10 §.

Skall jämlikt 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i förekommande

fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas för makarna

gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning

eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den

andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.

Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor

som avses i 5 och 6 §§. Avdrag som omförmäles i 8 § skall, med

motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter, ske fran den för

båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för bada makarna sammanlagda

beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande

till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å

makarna, särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter

förhållandet mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.

Vid beräkning enligt 9 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den

mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma

den andre maken.

Restitution av krigskonjunkturskatt.

11 §•

1 mom. Restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt vid

1940—1945 års taxeringar, skall efter framställning från skattskyldig medgivas

av prövningsnämnd, om och i den mån senast vid beskattningsårets utgång,

a) varuförnyelsefond — varmed avses i 11 § förordningen örn krigskonjunkturskatt

för år 1940 samt i 14 § förordningarna om krigskonjunkturskatt

för åren 1941—1945 angiven fond — använts för enligt denna förordning

medgiven nedskrivning å lagertillgångar, som anskaffats i stället för de under

beskattningsåren 1939—1944 avgångna lagertillgångama,

b) före beskattningsåret inköpta lagertillgångar levererats och prisfluktuationsfond

— varmed avses i 12 § förordningen örn krigskonjunkturskatt för

år 1940 samt i 15 § förordningarna örn krigskonjunkturskatt för åren 1941—

1945 angiven fond — använts för sådan nedskrivning av nämnda tillgångar,

som med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i denna förordning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Marits proposition nr 210.

skulle medgivits för beskattningsåren 1939—1944, om tillgångarna då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond — varmed avses i 16 § förordningarna om

krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945 angiven fond — använts för omkostnader

i rörelsen, för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,

därest fonden ej disponerats för ändamålet.

Har skattskyldig för visst år i stället för att jämlikt 16 § förordningarna

örn krigskonjunkturskatt för åren 1942—1945 göra avsättning till kostnadsutjämningsfond

lämnat redovisning å särskild blankett som i 20 § andra stycket

nämnda förordningar sägs, må såsom omkostnad vilken berättigar till restitution

enligt c) godkännas högst så stort belopp, som den skattskyldige visar

hava i balansräkningen för varje år före beskattningsåret från och med året

efter det som redovisningen avsåg funnits kvar av de medel, vilkas redovisning

godkänts såsom likvärdig med avsättning till kostnadsutjämningsfond.

Såsom kvarvarande medel äger härvid den skattskyldige tillgodoräkna sig

jämväl den erlagda krigskonjunkturskatt för vilken enligt ifrågavarande bestämmelser

provisorisk skattepåföring erhållits.

2 mom. Restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt vid

1940—1945 års taxeringar, skall efter framställning från skattskyldig av

prövningsnämnd medgivas, om och i den mån

a) tillgång, som i 13 § förordningen örn krigskonjunkturskatt för år 1940

samt 17 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945

sägs, före den 1 april 1947 pa grund av prisfall nedgått i värde under det,

vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning avskrivits,

b) belopp, som enligt 14 eller 15 § förordningen om krigskonjunkturskatt

för år 1940 eller 18 eller 19 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för

åren 1941—1945 insatts i riksbanken, före den 1 april 1947 disponerats för

sådan anskaffning av tillgång, som insättningen avsett, och i räkenskaperna

sadan avskrivning a tillgången skett, som enligt i denna förordning angivna

grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för

anskaffningsåret, eller

c) tillgång som i b) sägs före den 1 april 1947 på grund av prisfall nedgått

i värde under det, vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning

avskrivits,

dock att, därest i fall som avses i 14 § förordningen om krigskonjunkturskatt

för år 1940 samt 18 § förordningarna örn krigskonjunkturskatt

för åren 1941—1945 den under beskattningsåren 1939—1944 avyttrade eller

förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot svarande

belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att jämväl

andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den nya tillgången

ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution, som skulle

tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.

3 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 och 2 mom. här ovan

skall iakttagas, att tidigare till fond av ifrågavarande slag gjord avsättning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

11

skall anses hava tagits i anspråk före sådan avsättning till dylik fond, som

skett enligt förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1944 och 1945,

samt att avsättning enligt förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1945

skall anses hava i sista hand tagits i anspråk.

Restitution skall i vart och ett av de i 1 och 2 mom. under a)—c) angivna

fallen avse det belopp, varmed skatten för respektive beskattningsår skulle

hava minskats, om avdrag med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden,

avskrivningen eller värdeminskningen skett vid den beskattningsbara

merinkomstens fastställande.

Därest skattskyldig, vilken med medel ur kostnadsutjämningsfond gäldat

samtliga på beskattningsåret belöpande omkostnader som i 1 mom. under

c) sägs men ej därigenom kunnat helt undgå inkomstminskning, till täckande

helt eller delvis av denna disponerat ytterligare medel ur fonden, må i

motsvarande mån restitution som ovan sagts äga rum, såsom om medlen använts

för i 1 mom. under c) avsedda omkostnader.

4 mom. Beträffande förfarandet vid restitution meddelar Kungl. Maj:t

föreskrifter under iakttagande av stadgandet i 17 § andra stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

Å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 11 § restitueras,

utgår ränta med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga är

om restitution enligt 11 § 1 mom. c).

Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.

13 §.

Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller

från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd

bero, huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet

till krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.

Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt skall

äga motsvarande tillämpning i fråga örn krigskonjunkturskatt.

Beskattningsort.

14 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt

22 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges

beskattningsort.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.

15 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan

stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.

Där ej annat av sammanhanget framgår, förstås i denna förordning med

län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl Överståthållarämbetet,

med landskamrerare jämväl skattedirektören hos Överståthållarämbetet samt

med taxering sintendent jämväl allmänna ombudet hos den mellankommunala

prövningsnämnden ävensom i 16 § taxeringsförordningen omförmäld tjänsteman.

16 §.

/ mom. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 1946 avlämnade självdeklaration

uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision

eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, är

såvitt ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver pliktig att utan anmaning på

heder och samvete avlämna deklaration till ledning för egen taxering till

krigskonjunkturskatt.

Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är fysisk person, vilken i

sin år 1946 avlämnade självdeklaration uppgivit nettointäkt av rörelse eller

inkomst av tantiem, provision eller gratifikation som utgått från rörelse,

jordbruk eller skogsbruk, sammanlagt understigande 4 000 kronor, eller för

vilken för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts ett till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt taxerat belopp å högst 6 000 kronor, så ock

juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom. är undantagen från skattskyldighet.

Deklarationen skall senast den 15 september 1946 avlämnas till länsstyrelsen

i det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt

rum.

2 morn. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har

uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen

angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering till

krigskonjunkturskatt.

3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom.

fastställas av Kungl. Maj:t.

A mom. Efter anmaning är envar fysisk eller juridisk person pliktig att i

den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till

krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och

2 mom.

5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering till

krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i 1

mom. sägs.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

13

6 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade

påföljden för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande deklaration

enligt 1 morn. bär ovan inträda endast därest den skattskyldige

underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses

i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet att

avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande tilllämpning.

17 §.

Taxering verkställes av den prövningsnämnd, som har att taga befattning

med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för beskattningsåret.

Frågor om rätt till restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt

skola handläggas av prövningsnämnd.

18 §.

1 mom. Det åligger taxeringsintendenten att, med ledning av deklarationer

och andra uppgifter enligt 16 § och tillgängliga handlingar rörande taxering

jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige

och utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag för

taxeringen till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering

av envar skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar

merinkomst ifrågakommer.

2 mom. överensstämmer förslag enligt 1 mom. med deklaration, som avgivits

av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas till prövningsnämnden.

3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. avvikelse från den skattskyldiges

deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration avlämnats,

skall det genom taxeringsintendentens försorg ofördröjligen i rekommenderat

brev tillställas den skattskyldige.

Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss

vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden

ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han vill

åberopa. Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra det

omöjligt, bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan taxeringsintendenten vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna

må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

19 §.

1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande taxering

till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från detta

än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom underrättas

och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen fastställes.

2 mom. Prövningsnämnden skall verkställa taxering till krigskonjunkturskatt

så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt för år 1946 dock senast den 30 juni 1947.

Därest så finnes påkallat med hänsyn till bestämmelserna i 11 § 2 mom. eller

i anvisningarna till 4 § punkt 4 b) tredje stycket eller punkt 4 j) andra eller

tredje stycket, skall prövningsnämnden efter framställning av den skattskyldige

uppskjuta verkställandet av dennes taxering till krigskonjunkturskatt

till efter den 31 mars 1947.

3 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen till krigskonjunkturskatt,

antecknas denna i särskild längd (krigskonjunkturskattelängd) enligt

formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t.

4 mom. Till envar skattskyldig, som taxerats till krigskonjunkturskatt,

skall vederbörande protokollförare senast å fjortonde dagen efter den, då

protokollet justerades, i rekommenderat brev med mottagningsbevis översända

utdrag ur krigskonjunkturskattelängden samt prövningsnämndens protokoll

i vad den skattskyldige angår, dock att nämnda handlingar skola översändas

senast den 15 januari 1947 i vad angår skattskyldiga, vilkas taxering

till krigskonjunkturskatt verkställts senast den 31 december 1946.

20 §.

Kungl. Majit förordnar en i bokföring sakkunnig person att såsom konsulent

biträda allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden

vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Där så prövas erforderligt förordnar

Kungl. Majit jämväl, efter framställning av länsstyrelsen, sådan sakkunnig

att såsom konsulent biträda taxeringsintendenten vid ifrågavarande

taxering.

Därjämte förordnar Kungl. Majit en särskild konsulent att tillhandagå

taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande taxering till krigskonjunkturskatt

och att vara föredragande hos den nämnd som omförmäles

i 21 §.

21 §‘

Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala krigskonjunkturskattenåmnden)

med uppgift att

dels efter framställning från taxeringsintendent eller från prövningsnämnd

eller pär anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande

taxering till krigskonjunkturskatt,

dels lämna anvisningar örn värdesättningen av surrogat- och ersättningsvaror

vid taxering till krigskonjunkturskatt,

dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag

rörande tillämpning av denna förordning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

15

Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.

Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde

av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110—112 §§ taxeringsförordningen

meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.

22 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den

anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande

självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som enligt

vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och

andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen

stadgas beträffande sakkunnig gälla om konsulent enligt denna

förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande

och ledamöter i prövningsnämnd gälla örn ordförande och ledamöter i den

centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som

sålunda fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt

denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna

i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande

tillämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till

krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,

vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter

enligt taxeringsförordningen.

23 §.

För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs

bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten

verkställas av person, som verkställer bokföringsgranskning enligt taxeringsförordningen.

Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande

tillämpning.

Dylik granskning må ock verkställas av konsulent, varom i 20 § förmäles.

24 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock

över beslut rörande restitution av provisoriskt påförd sådan skatt skola taxeringsförordningens

föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äga motsvarande tillämpning med iakttagande att besvärsrätt

tillkommer den skattskyldige och vederbörande taxeringsintendent.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten sådan

ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att taxeringen till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kunni. Maj:ts proposition nr 210.

krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär

med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt

anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering i

annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans

för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han

ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 16 § 6 mom. första stycket,

samt vederbörande taxeringsintendent. Beträffande tiden för besvärens ingivande

och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen

äga motsvarande tillämpning.

25 §.

Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering enligt

denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären prövas i

samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt för år 1946 ändras eller påföres någon, skall samtidigt

vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt, dock

att, därest beslut om höjning av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten eller

Kungl. Maj :t, fråga om därav betingad höjning eller påföring av taxering till

krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut rörande

fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart ske kan

efter det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj :ts utslag angående samma

taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga örn taxering till krigskonjunkturskatt

i fall som nu avses skola bestämmelserna i 18 § äga motsvarande

tillämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan bör

tillställas den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats

angående prövningsnämnds handläggning av fråga rörande taxering till

krigskonjunkturskatt skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten

eller Kungl. Majit tidigare meddelat beslut angående samma taxering.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär

rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande

fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.

Eftertaxering.

26 §.

1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits

till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för

inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och

har därav föranletts att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt

eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Metias proposition nr 210.

17

krigskonjunkturskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande

undandragits staten. Vad nu sagts skall gälla jämväl i det fall då skattskyldig

vid taxering enligt denna förordning erhållit avdrag för nedskrivning

å kontraherad, vid beskattningsårets utgång icke levererad tillgång men kontraktet

sedermera icke fullföljes. Beträffande eftertaxering enligt denna förordning

skall vad i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är stadgat rörande eftertaxering till dylik skatt äga motsvarande tillämpning,

med iakttagande av att eftertaxering icke må ske senare än den 31 december

1951 samt att det skall ankomma på den skattskyldige att visa, att merinkomst,

som fastställes på grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden

som i 1 § sägs.

2 moni. Därest eftertaxering ifrågakemmer under år, då allmän taxering

till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av

prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens

bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i krigskonjunkturskattelängd,

vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens protokoll.

Särskilda bestämmelser.

27 §.

Har vid beräkning av merinkomst av rörelse nedsättning av inkomsten för

beskattningsåret skett på grund av att vid beskattningsårets utgång befintlig

dold reserv i lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i

rörelse helt eller delvis bildats före beskattningsårets ingång genom nedskrivning,

vilken enligt förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren

1940—1945 icke kunnat godkännas och vilken icke heller beaktats vid tidigare

års taxeringar, skall den myndighet, genom vars beslut nedsättningen

skett, tillika besluta om de ändringar i tidigare års taxeringar till krigskonjunkturskatt,

vilka betingas av den vidtagna åtgärden.

28 §.

Har skattskyldig genom att omlägga räkenskapsåret eller genom att till

någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag eller kan öva

inflytande på företagets ledning, försälja varor till lägre pris eller av honom

köpa varor till högre pris än de i allmänhet gällande eller genom att vidtaga

annan därmed jämförlig åtgärd obehörigen minskat merinkomsten för beskattningsåret,

skall det belopp, varmed merinkomsten genom den vidtagna

åtgärden minskat, tilläggas vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning.

Straffbestämmelse.

29 §.

Örn ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning

eller vid lämnande av uppgift som i 16 § sägs lämnat oriktig uppgift, stadgas

i skattestrafflagen.

Bihang lill riksdagens protokoll 19-16. 1 sami. Nr 210.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Kostnader för taxeringsarbetet.

30 §.

Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

Tillämpningsföreskrifter.

31 §.

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i denna förordning skola icke äga tillämpning såvitt angår

räkenskapsår, som gått till ända efter den 28 februari men före den 31

december 1945. Taxering till krigskonjunkturskatt för år 1946 av skattskyldig

som i föregående punkt avses skall ske med motsvarande tillämpning av

de i förordningen örn krigskonjunkturskatt för år 1945 givna bestämmelserna.

Därvid skall dock iakttagas

dels att taxering till krigskonjunkturskatt för år 1946 av inkomstökning

hänförlig till inkomst av jordbruk eller inkomst av skogsbruk skall avse

allenast merinkomster uppkomna före den 1 januari 1945,

dels att vid beräkningen av krigskonjunkturskatt de i 9 § i denna förordning

givna reglerna skola tillämpas,

dels ock att beträffande tid för avlämnande av deklaration och för verkställande

av taxering till krigskonjunkturskatt de i 16 och 19 §§ i denna

förordning meddelade bestämmelserna skola lända till efterrättelse.

Anvisningar

till 4 §.

1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan

denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än aktiebolag,

ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank intäkt

vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner eller andra

inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag enligt nämnda

lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas till en del

såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra stycket i denna förordning

skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering till krigskonjunkturskatt,

utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas såsom intäkt av

rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår skall motsvarande gälla

även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad nu sagts avser även utfallan
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

19

de försäkringsbelopp vid förlust av tillgång varom är fråga och skall iakttagas

beträffande såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret.

2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för

förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,

förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås

i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning

av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning

av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen

för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan nybildning

eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda

reserven.

b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller

andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren

vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits

med belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat

den verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande beloppet

tilläggas vid inkomstens uppskattning.

c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till

konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara

normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat

ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått belopp

av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses för

rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.

d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska

ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt

i rörelsen framgår av punkterna 6 och 9 här nedan.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal ej

utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av

förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,

att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för sig

godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst.

Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det förra

men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för

det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott

eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämförelseinkomsten

fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna kan

anses skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren visat underskott

bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten

till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Ilar den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår

eller har lian bedrivit densamma endast under del av sådant

år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom

exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande

anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren

eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden, kan

stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat

i förre innehavarens hand. Är åter fråga örn ny rörelse eller övertagen rörelse,

för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna ifrågakomma,

må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar

rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.

Står ej annan uppskattningsgrund till huds, må såsom jämförelseinkomst

fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen å eget kapital,

beräknat enligt punkt 9 här nedan, eller, örn därigenom större förmån

vinnes, a saväl eget som upplanat kapital med avdrag för den å sistnämnda

kapital under beskattningsåret belöpande räntan, i båda fallen med tillägg

beträffande enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes personliga arbetsinsats.

Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter en räntefot av lägst

sex procent. 1 ill upplånat kapital må vid beräkning som nu avses ej hänföras

varuskulder eller uppburna förskott å leveranser. Om ej särskilda förhållanden

till annat föranleda, antages vid dylik beräkning kapitalet hava under

hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid beskattningsårets ingång.

V id uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen må skälig

hänsyn tågås till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under förkrigsinkomståren

erhållit i annan verksamhet. Har rörelse av den skattskyldige bedrivits endast

under senare delen av det sista förkrigsinkomståret, kan för den förra delen

av detta år motsvarande tillämpning av nu angivna regler ifrågakomma. I dylikt

tall anses så stort kapital hava varit under förra delen av året nedlagt i

rörelsen, som när rörelsen började bedrivas var nedlagt i denna.

For fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, av

vilken han haft sin huvudsakliga försörjning, ej bestämmas till lägre belopp

an 3 000 kronor.

Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen

enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret

vid det sista forkngsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med

räkenskapernas vardesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde

antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.

Ben vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bor Hangas endast om särskilda skäl därtill föranleda.

4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen

av inkomst hanförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt

tillTöVanleda frångåS 1 den ™ån nedan givna särskilda föreskrifter där
a)

Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1945 tillägg gjorts för vid

dylik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

21

av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,

skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång

och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med

belopp svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen

för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt år

1945 avsåg, åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning av lagertillgångar,

skall ett mot delta avdrag svarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.

b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas

till lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den

prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,

d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt

sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång

översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen godkännas

nedskrivning till lägre värde än 140 procent av anskaffningskostnaden

vid sista förkrigsinkomstårets utgång. Därvid iakttages att, örn lagret vid

utgången av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista

förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager

samt att i dylikt fall beträffande så stor del av det vid beskattningsårets

utgång befintliga lagret, som motsvarar lagerökningen under tiden

från det sista förkrigsinkomstårets utgång till krigsutbrottet, ej må godkännas

nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet

för denna del av förkrigslagret.

Beträffande värdesättning av lagertillgångar i fall, varom i närmast följande

båda stycken förmäles, skola i stället för de ovan angivna bestämmelserna

gälla vad nedan stadgas.

Om den skattskyldige visar, att anskaffningskostnaden å lagret i dess helhet

vid beskattningsårets utgång ej uppgick till 140 procent av anskaffningskostnaden

vid sista förkrigsinkomstårets utgång eller, där lagret vid krigsutbrottet

utgör förkrigslager, till 140 procent av anskaffningskostnaden vid

krigsutbrottet, må lagerökning upptagas till den vid beskattningsårets utgång

gällande anskaffningskostnaden. Kan skattskyldig visa, att före taxeringens

avslutande värdet å lagret i dess helhet nedgått under vad nyss angivits, bör

lagerökningen upptagas till detta lägre pris, i den mån den skattskyldige genom

prisfallet lidit eller kommer att lida förlust. Har den skattskyldige försålt

lagret eller delar därav till pris, som uppenbarligen understiger gällande

marknadsvärde, skall dock vid tillämpning av vad nyss sagts hänsyn till sådan

försäljning icke tagas.

Har skattskyldig vid beskattningsårets utgång lager av sådan vara, beträffande

vilken staten garanterat visst försäljningspris, må lagret, i den mån

detsamma överstiger förkrigslagret, icke upptagas till lägre värde jin som

motsvarar anskaffningskostnaden vid beskattningsårets utgång.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

I de fall lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas som förkrigslager

och lagerökning därefter skett må vid inkomstuppskattningen lagret vid

beskattningsårets utgång sålunda ej nedskrivas till lägre belopp än summan

av värdet å förkrigslagret uppskattat efter i första stycket angivna principer

och prisnivå och värdet å lagerökningen uppskattat till 140 procent av anskaffningskostnaden

vid sista förkrigsinkomstårets utgång eller, i fall som

i tredje och fjärde styckena angivits, till anskaffningskostnaden vid beskattningsårets

utgång respektive vid taxeringens avslutande. I de fall åter då lagret

vid krigsutbrottet räknas som förkrigslager må lagret vid beskattningsårets

utgång nedskrivas enligt förut i detta stycke angivna grunder med iakttagande

därjämte att beträffande den del av lagret, som motsvarar lagerökningen från

det sista förkrigsinkomstårets utgång till krigsutbrottet, ej må godkännas nedskrivning

till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Vid

tillämpning av vad i detta stycke stadgas skall dock vid bedömande av nedskrivningen

hänsyn tagas till inträffad värdeminskning på grund av prisfall

eller av annan orsak, så ock till i vad mån efterfrågan å tillgången kan antagas

bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden åter inträda.

Om den dolda reserven i det vid beskattningsårets utgång befintliga lagret

vid uppskattning, såvitt angår den del av lagret som motsvarar förkrigslagret,

till förkrigspris och, såvitt angår lagerökningen, till 140 procent av

förkrigspriset eller, i fall som i tredje och fjärde styckena angivits, till anskaffningskostnaden

vid beskattningsårets utgång respektive vid taxeringens avslutande

ej är större än den dolda förkrigsreserv, som avses i 4 § 4 mom. första

stycket [jfr punkt 12 a) här nedan], skall lagret ej anses nedskrivet till

lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket. Vid beräkning, som nu

sagts, må uppskattning av lagertillgångarna ske till anskaffningsvärdet vid

beskattningsårets utgång, om detta värde understiger förkrigspriset. Med

förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande

slag vid krigsutbrottet eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång

räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,

må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret vid

nämnda års utgång befintlig lagertillgång ej nedskrivas till lägre värde än

som kan antagas hava motsvarat 140 procent av kostnaden för att anskaffa

tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat med hänsyn till

redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av annan orsak

eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande eller

dessförinnan. Sådana lagertillgångar, som avses i fjärde stycket i denna anvisningspunkt,

må dock icke nedskrivas till lägre värde än anskaffningskostnaden

vid beskattningsårets utgång.

c) Om lagret vid beskattningsårets utgång, värderat till förkrigspris, understiger

motsvarande värde å förkrigslagret, må avdrag vid inkomstuppskattningen

medgivas med 40 procent av skillnaden. Är anskaffningskostnaden

å lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång lägre än 140

procent av förkrigspriset, skall vid tillämpning av vad nu sagts avdrag medgivas

med ett däremot svarande lägre belopp.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

23

d) Som lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i

rörelse må endast räknas levererade tillgångar av omnämnt slag. Örn lagret

vid beskattningsårets utgång, värderat till förkrigspris, är mindre än förkrigslagret,

må dock lika med levererad vara anses så stor del av kontraherad

varumängd, som vid värdering till förkrigspris motsvarar lagerminskningen.

e) Vad ovan stadgats angående värdesättning ä lagertillgångar skall icke

äga tillämpning beträffande kostnader, nedlagda å av annan beställt fartyg

eller å byggnad, som uppföres på entreprenad. I fall varom nu är fråga må

fartyget eller byggnaden vid inkomstuppskattningen icke upptagas till lägre

värde än som motsvarar de verkliga kostnader, vilka vid beskattningsårets

utgång nedlagts å fartyget eller byggnaden. Bedriver skattskyldig verksamhet,

som till väsentlig del består i tillverkning på beställning av maskiner,

transportmedel, krigsmateriel eller andra verkstadsprodukter, och har förskottsbetalning

erhållits i anledning av beställning, skall vad nu sagts om

värdering av beställt fartyg och å entreprenad uppförd byggnad äga motsvarande

tillämpning.

f) Avdrag för nedskrivning å kontraherade men vid beskattningsårets utgång

icke levererade varor må, utom i fall som ovan under d) avses, medgivas

allenast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar

av samma slag vid beskattningsårets utgång understiger det kontraherade

priset, eller gör sannolikt att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna

levereras eller av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat skick

försäljas.

g) Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas att lager av tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse samt kontrakt å sådana

tillgångar vid inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må värdesättas

till lägre belopp än det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång.

h) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1945 eller något

av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under beskattningsåret

den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning av motsvarande

dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp svarande mot

återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år, dock att,

därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats under det beskattningsår

som låg till grund för 1940 års taxering till krigskonjunkturskatt,

tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras med mera än skillnaden

mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning av den dolda förkrigsreserven

åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen av samma

reserv under de beskattningsår, som 1941—1945 års taxeringar avsågo.

Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv utgöres

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning

för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var

nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret

vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock högst

skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan

reserv under de beskattningsår, som 1941—1945 års taxeringar avsågo.

Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt

år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som

motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.

i) Har skattskyldig under beskattningsåret i rörelsen tillgodogjort sig produkter

från eget jordbruk eller eget skogsbruk och därvid tillämpat prissättning

efter andra principer än under jämförelseåret, skall vid inkomstuppskattningen

sådan jämkning vidtagas, som erfordras för åstadkommande av

likformighet vid inkomstberäkningen.

j) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika

tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma

grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten

för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund ej

kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden

beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning

överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c) fjärde

stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den mån

denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret och

motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag å

tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angles

i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas,

dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort

belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet å

tillgängen nedbringas till 140 procent av det pris den kan anses hava betingat

vid utgången av augusti 1939.

Kan det med hög grad av sannolikhet förutses att tillgång för stadigvarande

bruk skall helt förlora sitt värde efter krigskonjunkturens upphörande,

bör emellertid avdrag fa ske för hela anskaffningskostnaden, örn motsvarande

avdrag skett i räkenskaperna. Har tillgång för stadigvarande bruk,

som den skattskyldige innehaft före krigsutbrottet, gått förlorad eller utrangerats

och annan liknande tillgång anskaffats i dess ställe före beskattningsårets

utgång eller, såvitt angår fartyg före den 1 april 1947, må avdrag för

överpris atnjutas högst med sa stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning

återstående oavskrivna värdet nedbringas till förkrigsvärdet å

den nyanskaffade tillgången eller, örn detta värde överstiger motsvarande

värde för den förlorade eller utrangerade tillgången, till summan av förkrigsvärdet

å denna tillgång och — i regel — 140 procent av det belopp varmed

förkrigsvärdet å den nyanskaffade tillgången överstiger förkrigsvärdet å den

förlorade eller utrangerade tillgången. I vissa fall kan Kungl. Majit med stöd

av särskilt av riksdagen meddelat bemyndigande att medgiva eftergift beträffande

krigskonjunkturskatt fastställa särskild grund för beräkning av avdrag

för överpris eller merkostnad.

Nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av tillgångar för stadigvarande

bruk enligt ej fullgjorda köpekontrakt medgives enligt följande

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

25

regler. Har tillgång för stadigvarande bruk, som den skattskyldige innehaft

före krigsutbrottet, gått förlorad eller utrangerats och kontrakt slutits om inköp

av annan liknande tillgång i dess ställe, må avdrag för överpris åtnjutas

enligt motsvarande regler som i föregående stycke angivas beträffande redan

levererade tillgångar. I annat fall än nyss är sagt må nedskrivning av värdet

å rättighet till leverans av tillgång för stadigvarande bruk icke medgivas,

dock att beträffande sådant köpekontrakt å fartyg, som slutits före den 1

april 1947, avdrag för överpris må åtnjutas högst med så stort belopp att

det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet nedbringas

till 140 procent av förkrigsvärdet å det kontraherade fartyget.

k) Om tillgång för stadigvarande bruk undergått värdeminskning genom

att nödiga reparationer måst eftersättas under den lid kriget varat, må avdrag

vid inkomstuppskattningen åtnjutas med det belopp, vartill värdeminskningen

enligt den skattskyldiges utredning uppgått. Därvid iakttages att, om

den skattskyldige vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1945

på grund av eftersatta reparationer eller annan omständighet erhållit högre

värdeminskningsavdrag än vad normalt skulle hava medgivits, avdraget för

beskattningsåret skall i motsvarande mån minskas.

Därest icke den skattskyldige förebringar sådan utredning som i föregående

stycke avses, må avdrag för värdeminskning på grund av eftersatta reparationer

åtnjutas med högst ett belopp utgörande 140 procent av skillnaden mellan

å ena sidan sex gånger medeltalet av reparationskostnaderna under förkrigsinkomståren,

i den mån de ej tillagts vid jämförelseinkomstens beräkning,

och å andra sidan summan av motsvarande kostnader under beskattningsåren

1940—1945, reducerade till förkrigspris. Vid beräkning av reparationskostnaderna

för förkrigsinkomståren skall skälig jämkning av beloppen

ske, därest reparationskostnaderna nämnda år varit onormalt höga eller onormalt

låga.

l) Har avdrag erhållits för nedskrivning å fordringar eller aktier vid

taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1945 och hava nämnda tillgångar

återfått sitt värde helt eller delvis efter det kriget upphört eller finnes

grundad anledning till antagande att tillgångarna skola helt eller delvis återfå

sitt värde, skall motsvarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.

m) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande

vilken på den grund ovan givna bestämmelser om i räkenskaperna vidtagna

åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till

vad som i det särskilda fallet synes skäligt.

n) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond

är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen

haft till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret. Har under

beskattningsåret omkostnad gjorts för en mera omfattande representation

eller dylikt än under förkrigsinkomståren, bör avdrag för omkostnaden såvitt

angår den ökade representationen medgivas endast i den mån den betingats

av rörelsens utvidgning eller andra särskilda förhållanden.

Har kooperativ förening, som under beskattningsåret av vinsten å sin koo
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

perativa verksamhet lämnat pristillägg eller annan utdelning i förhållande

till av föreningen gjorda köp, vid utdelningens beräkning tillämpat andra

grunder än under närmast föregående år då sådan utdelning förekommit, må

vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning avdrag medgivas allenast

med belopp motsvarande det vartill utdelningen skulle uppgått, om de senast

tillämpade grunderna kommit till användning.

Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål

med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren

medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig

för normal årsavsätlning på grund av ökade verkliga förpliktelser eller

dylikt förhållande. Har sådan föiidiktelse ingåtts efter utgången av augusti

1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden avses

att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angives i 9 §

tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd å

högst 4 000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad ej medgives

med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad som härrör av

den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner än nyss sagts,

dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp än i medeltal 4 000

kronor för envar av de befattningshavare som pensioneringen avser.

o) Rörelseidkare, som lämnat bidrag till institut vilket under statens medverkan

bildats för bedrivande av tekniskt-vetenskaplig forskning inom den

bransch som rörelseidkaren företräder, äger avdraga sådant bidrag till hälften

i den mån bidraget är att anse såsom anläggningsbidrag och i sin helhet

i den mån bidraget är att hänföra till driftsbidrag.

p) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras

skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar

samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår

av punkterna 6 och 9 här nedan.

5. Vid uppskattning av bankaktiebolags inkomst skall avdrag ske med

belopp motsvarande den vinst, som för iakttagande av bestämmelserna i

49 § lagen om bankrörelse rörande inlåningens förhållande till bolagets egna

fonder användes för avsättning till dylika fonder.

6. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver

penningrörelse inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret

behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska

ekonomiska föreningar.

7. Därest vid beräkning enligt denna förordning av merinkomst av apoteksrörelse

framkommer vinst, för vilken apoteksinnehavaren, om vinsten redovisats

i räkenskaperna för beskattningsåret, varit skyldig att enligt vad

därom särskilt är stadgat erlägga allmän avgift, skall vid inkomstuppskattningen

avdrag medgivas med det belopp, varmed avgiften enligt den skattskyldiges

utredning skolat utgöras.

8. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet skall

iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploate
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

27

ring av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller royalty

eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för kostnader

i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens

eget förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande arbetet

med uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten för beskattningsåret

minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse för

sådana kostnader, i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats vid taxering

till krigskonjunkturskatt tidigare år, och det mot kostnaderna svarande beloppet

skäligen fördelas på den tid under vilken det förberedande arbetet

pågått. I förekommande fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader tagas

även vid fastställande av jämförelseinkomsten för förvärvskällan.

9. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall

vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en räntefot

av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret

ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot

av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing

av vinstmedel från tidigare år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret

använts i rörelsen utan varit insatt i riksbanken eller annan bank

eller eljest utlånat eller tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta

å detta kapital beräknas till högre belopp än som faktiskt tillkommit den

skattskyldige. Vad angår jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital,

som anses då hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till

medeltalet av räntorna för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än

medeltalsberäkning tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket

fall räntan bör beräknas efter grund som finnes skälig.

b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § 6 mom. anses

det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning,

som skett i räkenskaperna,

dock att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader

eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till

den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomsluppskattningen

enligt denna förordning, såtillvida att i eget kapital

inräknas, för andra förkrigsinkomståret hälften av skillnaden mellan de i

räkenskaperna för första förkrigsinkomståret gjorda avskrivningarna och

de vid inkomstuppskattningen för samma år medgivna avskrivningarna

samt för beskattningsåret hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna gjorda

och vid inkomstuppskattningen medgivna avskrivningar för vart och ett

av förkrigsinkomståren och de beskattningsår, för vilka taxering till krigskonjunkturskatt

därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen

för nämnda år medgivna avskrivningarna äro större än de i räkenskaperna

verkställda, eget kapital minskas med hälften av det överskjutande

beloppet,

samt att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under

båda förkrigsinkomståren men försålts eller förlorats före beskattningsårets

ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret inräknas hälften av

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns

vid första förkrigsinkomstårets ingång.

Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,

att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska

ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,

som bedriver penningrörelse,

att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom

skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken

den hänför sig,

att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,

att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning ej skall räknas

såsom skuld,

att, därest sådan skuld till pensionsstiftelse enligt lagen örn aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser, å vilken icke utgår ränta till stiftelsen,

i genomsnitt under beskattningsåret överstiger medeltalet av motsvarande

skulder under förkrigsinkomståren, det överskjutande beloppet vid

ifrågavarande taxering ej skall räknas såsom skuld, samt

att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust

ej får avräknas.

Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar

och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet

av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren

och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga

grunder.

Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i

denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte

att fastighet, som vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser

upptagits till belopp understigande det vid sista förkrigsinkomstårets utgång

gällande taxeringsvärdet, må vid beräkningen upptagas till nämnda

belopp. Vad nu stadgats äger ej avseende å sådan del av fastighets värde

som vid taxeringen redovisats såsom särskilt maskinvärde.

10- Vid fastställande av uppskattad niia i n koni st av viss förvärvskälla i

rörelse förfares på följande sätt:

Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar

beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller

minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Om rörelse i förvärvskällan

bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande

del av jämförelseinkomsten.

Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant

belopp, varmed enligt punkt 9 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger

räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan

för beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages

att, om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år,

ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 210.

29

11. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i förekommande

fall inräknas underskott ■—- skola de bestämmelser, som gälla för beräkning

av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad

inkomstminskning framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande

fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital.

Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än

det som motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937-—1939

eller däremot svarande räkenskapsår, beloppet av uppskattad inkomstminskning

bestämmas med utgångspunkt från den högsta av dessa inkomster. I

fall, då verksamheten för vart och ett av nämnda år utvisar underskott,

skall beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt

från det minsta av de underskottsbelopp som något av åren utvisar.

Om den skattskyldige ej haft förvärvskällan under båda förkrigsinkomståren,

må beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas efter grund

som finnes skälig.

12. a) Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket det

belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava

överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde

vid nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts

rörande lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv

antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets

utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt

denna förordning då gällande värde.

Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,

varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för

att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest

lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid

sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande

värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till

förhållandena vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista

förkrigsinkomstårets utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för

den lagerökning, som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där

den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista

förkrigsinkomstårets utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen,

därest lagret vid nämnda års utgång icke överstiger förkrigslagret,

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven

vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra sidan

det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning

enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag av

skillnaden mellan det belopp, varmed avdrag för dold förkrigsreserv åtnjutits

under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av

sådan reserv under de beskattningsår, som 1941—1945 års taxeringar avsågo.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Skulle däremot lagret vid beskattningsårets utgång överstiga förkrigslagret,

utgöres minskningen av dold förkrigsreserv under nämnda år av skillnaden

mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven vid

beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra sidan det belopp,

varmed vid beskattningsårets utgång befintligt lager vid uppskattning

enligt denna förordning var nedskrivet, såvitt angår den del av lagret som i

förkrigsvärde motsvarar förkrigslagret, under förkrigspriset och, såvitt angår

den del av lagret som motsvarar lagerökningen, under 140 procent av

förkrigspriset, med avdrag av skillnaden mellan det belopp, varmed avdrag

för dold förkrigsreserv åtnjutits under tidigare beskattningsår, och det belopp

som motsvarar återvinning av sådan reserv under de beskattningsår,

som 1941—1945 års taxeringar avsågo. Härvid skall dock iakttagas dels att

i fall, som i tredje och fjärde styckena i punkt b) här ovan avses, hänsyn

i stället skall tagas till det belopp, varmed lagerökningen vid beskattningsårets

utgång var nedskriven under anskaffningskostnaden vid beskattningsårets

utgång respektive vid taxeringens avslutande, dels ock att i fall, som

avses i punkt 4 e) här ovan, hänsyn i stället skall tagas till det belopp, varmed

de i sistnämnda punkt angivna tillgångarna voro nedskrivna under de

verkliga kostnaderna.

b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra

dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan

tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid

nämnda tidpunkt.

13. Vad angår bevisning enligt A § A mom. andra stycket må såsom exempel

på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägga, anföras,

att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder

skulle hava uppkommit även örn förhållanden som omförmälas i

1 § ej inträffat,

eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,

som icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som

omförmälas i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även om sådana

förhållanden ej inträffat,

eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led i

en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden

som omförmälas i 1 §.

14. När Kungl. Maj:t jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild

grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas

hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad

att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej

till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden. Förebringas

å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande

sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet berott

på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten bestämmas

med hänsyn därtill.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

31

Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till

yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,

verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller

arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott

på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas

för att merinkomsten berott på sådana förhållanden. Kungl. Majit

äger jämväl för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet

än nu sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas

med sådan verksamhet.

15. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi

sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och

4 §§ meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad

merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna

skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, varjämte

utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda

fastställt belopp påföres envar av delägarna vad på honom belöper för att

vid beräkning av den taxerade merinkomsten medräknas som om fråga vore

örn en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 9 §

örn skattens beräkning skall envar delägare jämväl påföras på honom belöpande

jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande delägare i

s. k. gruvbolag.

Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten

beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten

ej uppgår till 3 000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets skötsel

och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra avdrag svarande

mot det belopp varmed den på delägaren belöpande jämförelseinkomsten

understiger 3 000 kronor. I fall som nu sagts skall vid tillämpning av

bestämmelserna i 9 § såsom jämförelseinkomst anses ett belopp av 3 000

kronor.

16. I de fall skattskyldigs räkenskapsår utgått efter den 31 december 1945

men före den 1 mars 1946 skall den enligt denna förordning beräknade inkomsten

fördelas på tiden före och efter årsskiftet. Om lagret vid beskattningsårets

utgång översteg förkrigslagret, skall dock från fördelningen undantagas

det belopp, varmed lagerökningens värde, beräknat till 140 procent

av förkrigsvärdet eller —■ i fall som avses i tredje och fjärde styckena

i punkt 4 b) här ovan — till anskaffningskostnaden vid beskattningsårets

utgång respektive vid taxeringens avslutande, översteg lagerökningens värde

räknat i förkrigspris. Vidare skall, i fall som i punkt 4 e) här ovan avses,

från fördelningen undantagas det belopp, varmed den verkliga kostnaden

för i nämnda anvisningspunkt angivna tillgångar vid beskattningsårets utgång

översteg bokförda värdet av samma tillgångar. Vad som efter denna

fördelning belöper på tiden före årsskiftet skall, efter tillägg av belopp som

enligt vad nyss sagts skall undantagas från fördelningen, anses utgöra skattskyldigs

inkomst under den del av år 1945 som räkenskapsåret omfattar.

Den i föregående stycke omförmälda fördelningen av inkomst på tid före

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

och efter årsskiftet 1945/46 skall i regel ske i förhållande till omsättningens

storlek under de båda ifrågavarande tidsperioderna. Samma fördelningsgrund,

som användes vid fördelning av inkomsten under beskattningsåret,

skall tillämpas vid fördelning av det belopp, varmed dold förkrigsreserv kan

hava minskat under samma år.

Har skattskyldig verkställt sådan vinstberäkning, som omförmäles i 1 §

sista stycket förordningen den 14 december 1945 (nr 777) med särskilda bestämmelser

angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens

avveckling, skall den på tiden före årsskiftet belöpande

inkomsten icke beräknas på grundval av omsättningens storlek utan

med utgångspunkt från nyssnämnda vinstberäkning.

till 5 §.

1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att

taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under

beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av

uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden ej plägat vara för

handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med

sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigskonjunkturen framkallade

läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna

förutsättningar synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av utjämningsavdrag

med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den

taxerade merinkomstens storlek.

2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren

beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige

innehaft även under beskattningsåret.

Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst

enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av

förkrigsinkomståren ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskattningsåret,

skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren

tilläggas skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och

underhåll av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller

för beskattningsåret i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest

ägt direkt samband med de förhållanden som föranlett inkomstökningen

eller med anordning som nödvändiggjorts av krigskonjunkturen. Värdeminskningsavdrag

beräknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret

medgives sådant avdrag endast i den mån värdeminskningen under

detta år på grund av verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet

kan antagas hava varit större än under förkrigsinkomståren. Det

må emellertid framhållas, att uthyrning varom här är fråga ofta föranleder

skadegörelse eller slitning, som ej skulle hava uppkommit, om ej uthyrningen

ägt rum. Sådant förhållande må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

33

avdrag för reparation eller dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning

av avdrag för värdeminskning. Har å andra sidan under beskattningsåret

kostnad nedlagts för reparation eller underhåll, som under föregående

beskattningsår blivit eftersatt och på den grund beaktats vid beräkning

av värdeminskningsavdrag för det året, må avdrag för kostnaden ej

ånyo medgivas.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren

innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,

må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna

för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel

inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,

som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan,

vilken då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas

den skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de olika

ägarna i fastigheten nedlagda egna kapitalet.

För fysisk person, som av annan fastighet haft sin huvudsakliga försörjning,

må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskon junk turskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot

av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av

sex procent, ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum

vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed

jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av

inventarier för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning

skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad

i fastigheten.

till 6 §.

1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis

sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från

rörelse, om och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats

av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån får

anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen

ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.

2. I fråga örn inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall

vad i punkt 8 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet

äga motsvarande tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 210.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som

avses i 6 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett

godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag

vid tiden närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas

till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses

skäligt. Har skattskyldig, vilken under beskattningsåret åtnjutit inkomst av

tjänst, befordrats till eller eljest övergått till den ifrågavarande tjänsten efter

krigsutbrottet, och skulle, om den skattskyldige redan dessförinnan innehaft

den nya tjänsten, på grund därav för honom fastställts högre jämförelseinkomst

än den för honom eljest gällande, skall jämförelseinkomsten skäligen

jämkas med hänsyn härtill. Därest skattskyldig av inkomst som här

avses haft sin huvudsakliga försörjning, må jämförelseinkomsten ej bestämmas

till lägre belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

till 7 §.

1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom

sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för

priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången

av augusti 1939, om därigenom större förmån erhålles. Vid uppskattning

av dylikt värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess

storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen

efter nämnda tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som

finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden

å orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust

vid avyttring av fast eller lös egendom, därvid beaktas att, örn värdet vid

utgången av augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten,

värdet vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för beräkning

av realisationsförlusten, försåvitt värdet å den egendom förlusten avser

då var lägre än kostnaden för förvärvet.

Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om

skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan

att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av

hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom

te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall ske

genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt

för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej blott den

del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet, samt

att även storleken av försäljningsvinster under de olika åren, som ej äro

skattepliktiga, bör beaktas.

2. Till realisationsvinst enligt 7 § skall icke hänföras sådan intäkt, som

enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. ftlaj.ts proposition nr 210.

35

3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande

bruk under beskattningsåret använts för inköp av tillgång liknande

den avyttrade under sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt

eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång mot

en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas vid

taxeringen till krigskonjunkturskatt. Har vid taxering till krigskonjunkturskatt

ett föregående år tillämpning skett av motsvarande bestämmelse i då

gällande författning, skall, därest den inköpta tillgången åter avyttrats under

beskattningsåret, vid beskattning enligt 7 § så anses som om omedelbart avdrag

för avskrivning å tillgången skett med det belopp som skatteeftergiften

det föregående året avsett.

4. Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna mäste

anses vara för handen, och finnes det ej uppenbart, att avyttringen skulle

ägt rum även örn tvång icke förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna

realisationsvinsten icke anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §.

till 8 §.

1. Av 4 § 3 mom. framgår att, om en förvärvskälla inom rörelse utvisar

inkomstökning och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen skall

i viss ordning avräknas från inkomstökningen.

Beräkning av inkomstminskning beträffande annan fastighet förutsättes

ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma i annat fall än som avses i

punkt 3 här nedan.

Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives

enligt 7 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt

denna förordning ej kunna ske i andra fall.

2. I övrigt skall avdrag för inkomstminskning under beskattningsåret å

krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla medgivas vid den beskattningsbara

merinkomstens bestämmande enligt följande föreskiifter.

Avdrag för inkomstminskning å rörelse, i den mån utjämning av densamma

ej sken enligt den i punkt 1 första stycket angivna bestämmelsen, skall

medgivas från inkomstökning hänförlig till sadan inkomst, som avses i 2 j,

1 mom c), samt. till den del inkomstminskningen överstiger sådan inkomstökning

och kan antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §,

från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.

Vad sålunda stadgats örn inkomstminskning å rörelse skall i tillämpliga

delar gälla jämväl i fråga örn inkomstminskning hänförlig till sådan inkomst,

som avses i 2 § 1 mom. c), under iakttagande att avdrag för sådan inkomstminskning

i första hand skall ske från inkomstökning å rörelse.

Med inkomstökning å rörelse avses här ovan den uppskattade merinkomsten

minskad med det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Inkomstökning

hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 morn. c), skall

beräknas till skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret och motsvarande

inkomst under ett antaget jämförelseår.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition nr 210.

Med inkomstminskning å rörelse avses här ovan summan av den enligt

punkt 11 av anvisningarna till 4 § beräknade uppskattade inkomstminskningen

och ett belopp svarande mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.

Beträffande inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) skall inkomstminskning

beräknas till skillnaden mellan inkomsten under det antagna jämförelseåret

och inkomsten under beskattningsåret, dock under iakttagande att

inkomstminskningen ej må beräknas till högre belopp än som erhålles vid

motsvarande tillämpning av den för beräkning av taxerad merinkomst gällande

regeln enligt 6 § sista stycket. Inkomstminskning som nu sagts skall

antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, i den mån det

ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott på sådana

förhållanden.

Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) under ett antaget jämförelseår

förstås, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, medeltalet av

inkomster av motsvarande slag under förkrigsinkomståren.

Vid tillämpning av vad ovan föreskrivits skall iakttagas att, därest skattskyldig

haft inkomstminskning å en krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla

och inkomstökning å en krigskonjunkturskatt icke underkastad

förvärvskälla samt mellan dessa förvärvskällor finnes sådant samband att

avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig, sådan avräkning i

första hand bör ske, oaktat den skattskyldige även haft annan, krigskonjunkturskatt

underkastad förvärvskälla, som utvisar inkomstökning. Vid

bedömande i vad mån inkomstökning å krigskonjunkturskatt icke underkastad

förvärvskälla skall anses föreligga bör jämförelse göras mellan den

vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret

beräknade inkomsten av förvärvskällan och medeltalet av motsvarande

inkomster under förkrigsinkomståren.

3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår,

1941—1945 års taxeringar till krigskonjunkturskatt avsågo, iakttages att sådant

avdrag skall medgivas från den merinkomst, som återstår sedan det

i 8 § 1 mom. omförmälda avdraget för inkomstminskning i förekommande

fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens storlek och övriga med

avdragsrätten sammanhängande frågor skola de vid nämnda taxeringar

gällande föreskrifterna äga tillämpning. Därvid märkes, att fråga kan vara

antingen örn sådan inkomstminskning, som vid 1941—1945 års taxeringar

skulle avdragas innan taxerad merinkomst av visst slag fastställdes, eller örn

sådan inkomstminskning som fick avdragas enligt 10 § i förordningarna örn

krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945. Avdrag medgives endast i den

mån inkomstminskningen kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §, under iakttagande tillika att avdrag för inkomstminskning

å annan fastighet må medgivas allenast från taxerad merinkomst å samma

förvärvskälla under beskattningsåret. Vid beräkning av inkomstminskning

a viss förvärvskälla under de beskattningsår som 1942—1945 års taxeringar

avsågo må ej vid tillämpning av 8 § 2 mom. hänsyn tagas till å förvärvskällan

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

37

belöpande utjämningsavdrag. Vid bestämmande huruvida avdrag skall anses

hava utnyttjats vid tidigare års taxeringar skall bortses från det i 8 §

omförmälda avdraget å 3 000 kronor.

Inkomstminskning å annan fastighet beräknas med motsvarande tillämpning

av de för beräkning av uppskattad merinkomst å denna förvärvskälla

gällande reglerna. Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till

högre belopp än det som motsvarar den högsta inkomsten under något av

åren 1937 och 1938, inkomstminskningen bestämmas med utgångspunkt

från den högsta av dessa inkomster. Inkomstminskning å annan fastighet

skall anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 § i den mån

den uppkommit genom att bruttointäkterna under det beskattningsår, varom

är fråga, i jämförelse med förkrigsinkomståren minskats på grund av

att uthymingsmöjligheter, som under normala förhållanden plägat vara för

handen, under beskattningsåret ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigskonjunkturen

framkallade läget.

Avdrag som avses i denna punkt, med undantag för avdrag för inkomstminskning

å annan fastighet, tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst

av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående

avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån avdraget

ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade merinkomster.

till 11 §.

Restitution av skatt, som påförts provisoriskt för kostnadsutjämning, medgives

i första hand därest fondmedlen disponerats för sådana omkostnader

som skulle hava varit avdragsgilla, om i stället andra medel använts för omkostnaderna.

Dock må i fall, där kostnadsutjämningsfond ej tagits i anspråk

för täckande av omkostnader som nu avses, restitution likväl medgivas,

därest ett belopp, svarande mot de omkostnader för vilka fonden enligt sitt

ändamål kunnat disponeras, tillägges vid inkomstuppskattningen enligt denna

förordning. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga delar gälla jämväl

beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond ej avsatts men

provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt det oaktat skett på grund av

bestämmelserna i 20 § andra stycket förordningarna om krigskonjunkturskatt

för åren 1942—1945.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Maj:ts proposition nr 210.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om

krigskonjunkturskatt för år 1946 samt avveckling av krigskonjunkturbeskattningen

och anför därvid följande.

Inledning.

Inledningsvis torde få erinras om att krigskonjunkturskatt utgått för åren

1940—1945. Den senaste förordningen i ämnet utfärdades den 8 juni 1945

(nr 294) och avsåg merinkomster under år 1944 (motsvarande räkenskapsår).

Vidare torde här få nämnas, att 1944 års allmänna skallekommitté med

skrivelse den 8 december 1944 överlämnat betänkande med förslag till förfarande

vid avveckling av krigskonjunkturbeskattningen (SOU 1944: 62).

över nämnda förslag hava efter remiss yttranden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium

(med överlämnande av yttranden från samtliga handelskammare,

Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund,

Sveriges allmänna exportförening, Sveriges redareförening och kooperativa

förbundet), Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga lån, centrala

krigskonjunkturskattenämnden, mellankommunala prövningsnåmnden

samt kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering.

I flera av de utav kommerskollegium överlämnade yttrandena har åberopats

ett yttrande i ämnet, som avgivits av delegerade utsedda av Sveriges industriförbund,

Stockholms handelskammare, svenska bankföreningen och

svenska försäkringsbolags riksförbund.

Särskilda framställningar i ämnet hava vidare ingivits av Billeruds aktiebolag,

aktiebolaget Volvo och apotekarsocieteten.

Frågan om uttagande av krigskonjunkturskatt för år 1946 samt örn tidpunkten

för denna skatteforms avveckling upptogs till preliminär behandling

förliden höst vid framläggandet av förslag till förordning med särskilda

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

bestämmelser angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens

avveckling. Jag erinrade därvid (prop. nr 376 vid

1945 års riksdag, s. 21) att bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 45 i anledning

av propositionen nr 256 med förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt

för år 1945 uttalat, att enligt utskottets mening krigskonjunkturbeskattningen

borde avvecklas så snart möjlighet därtill förelåge. Med

hänsyn till att krigstillståndet i Europa upphört och det kunde antagas, att

en allmän strävan komme att göra sig gällande att föra hushållningen fram

mot mera normala förhållanden, borde avvecklingen av krigskonjunkturskatten

kunna påskyndas och möjligheten av dess avveckling redan per den

31 december 1944 omprövas. Utskottet förutsatte i varje fall, att krigskonjunkturskalt

icke skulle uttagas för merinkomster, som hänförde sig till tid

efter 1945 års utgång.

Jag framhöll vidare i nyssnämnda proposition nr 376, att, när krigskonjunkturskatten

vid krigets början infördes, det förutsattes såsom naturligt

att en sådan beskattning skulle bestå så länge krigskonjunkturen varade.

Jag fann det därför svara till syftet med krigskonjunkturskatten, att jämväl

1945 års mervinster underkastades dylik skatt. Ett ytterligare skäl härför

ansåg jag vara, att det avvecklingsförfarande, vid vilket den slutliga effekten

av krigskonjunkturbeskattningen förutsatts skola framkomma, lämpligen

borde sammankopplas med en ny taxering till krigskonjunkturskatt och sålunda

icke ske i form av en justering av redan verkställda taxeringar för

merinkomster under år 1944. Emellertid borde, såsom bevillningsutskottet

uttalat, krigskonjunkturskatt icke uttagas för merinkomster som hänförde sig

till tid efter 1945 års utgång. I överensstämmelse med vad sålunda anförts

avsåge jag att senare framlägga förslag till förordning om krigskonjunkturskatt

för år 1946, gällande merinkomster under år 1945, jämte förslag till

avvecklingsföreskrifter. Dessa förslag komme att i huvudsak bygga pa det

betänkande i ämnet, som framlagts av 1944 ars allmänna skattekommitté.

Mina sålunda gjorda uttalanden föranledde icke någon erinran från bevillningsutskottets

(betänkande nr 63 ar 1945) eller riksdagens sida.

Jag torde i detta sammanhang jämväl få erinra örn att i årets statsverksproposition

förutsatts, att krigskonjunkturskatt skulle komma att utgå även

för år 1946 ävensom att skatten i samband med taxeringen nämnda år skulle

avvecklas genom ett avräkningsförfarande per den 31 december 1945. I

statsverkspropositionen har inkomsttiteln krigskonjunkturskatt beräknats till

ett belopp av 100 miljoner kronor, därvid hänsyn jämväl tagits till de skattebelopp

som kunde förväntas inflyta på grund av avräkningsförfarandet.

I enlighet med de i det föregående återgivna uttalandena torde förslag nu Departementsböra

framläggas för riksdagen om krigskonjunkturskatt för år 1946 samt örn c e e"''

krigskonjunkturbeskattningens avveckling. Förslag till förordning i ämnet

har utarbetats inom finansdepartementet. Detta förslag bygger på 1944 års

allmänna skattekommittés förut omnämnda betänkande, men innefattar på

flera viktiga punkter avvikelser därifrån.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Det närmare innehållet av departementsförslaget framgår av den följande

redogörelsen. Emellertid torde jag redan i detta sammanhang få nämna, att den

föreslagna förordningen icke upptager merinkomst av skogsbruk under år

1945 såsom till krigskonjunkturskatt skattepliktig inkomst. Detta överensstämmer

med de uttalanden, som i denna del gjordes under förarbetena till

1945 års förordning om krigskonjunkturskatt. Jag anförde därvid för egen

del (prop. nr 256, s. 66) att vid utformandet av åtgärder för tryggande av

bränsleförsörjningen under bränsleåret 1945/46 även frågan om krigskonjunkturskattens

fortvaro blivit föremål för överväganden och att befrielse

från sådan skatt för merinkomst av skogsbruk under 1945 ansetts utgöra

en förutsättning för att skogsägarna skulle kunna i tillräcklig grad stimuleras

till skogsavverkningar. Med hänsyn därtill fann jag det motiverat, att i

ett eventuellt förslag till krigskonjunkturskatt för år 1946 merinkomst av

skogsbruk icke upptoges såsom till krigskonjunkturskatt skattepliktig inkomst.

Bevillningsutskottet vid 1945 års riksdag ansåg det likaledes i då rådande

läge önskvärt, att skogsägarna erhölle den stimulans till för vår bränsleförsörjning

nödiga skogsavverkningar, som ett avskaffande av krigskonjunkturskatten

för merinkomst av skogsbruk under år 1945 skulle kunna

innebära.

Jämväl i ett annat hänseende innebär förslaget en inskränkning i fråga

örn skattepliktens omfattning. Enligt förslaget skall nämligen krigskonjunkturskatt

icke utgå å merinkomst av jordbruk, som uppkommit under år 1945.

Ur fiskalisk synpunkt är denna begränsning emellertid av ringa betydelse.

Man torde nämligen med hänsyn till förhållandet mellan prisstegring och omkostnadsökning

å jordbrukets produkter sedan krigsutbrottet kunna antaga,

att merinkomst av jordbruk endast undantagsvis kommer att föreligga för år

1945. Vid sådant förhållande och då granskningen av jordbrukarnas deklarationer

för upprättande av förslag till taxering till krigskonjunkturskatt,

enligt vad erfarenheten visat, tager taxeringsmyndigheternas tid och krafter

i anspråk i en i förhållande till taxeringsutfallet oproportionerligt stor utsträckning,

har det icke synts tillräckligt motiverat att bibehålla krigskonjunkturbeskattningen

i fråga örn inkomst av jordbruk.

Tillgångarnas värdering.

1. Efterkrigsprisnivån.

Kommittén. Kommittén har framhållit, att en av huvudprinciperna för

det planerade avräkningsförfarandet vore att de reserver, som skapats under

kriget, skulle tagas till beskattning genom att lagerökningar uppräknades till

efterkrigspris (E-pris). E-priset komme därför att bliva av avgörande betydelse

icke endast för avräkningsförfarandets resultat ur statsfinansiell synpunkt

utan även och kanske framför allt för de skattskyldiga, vilka enligt

denna beräkningsgrund åsamkat sig skatteskuld till staten. Kommittén hade

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

41

utgått från att såsom grund för beräkningen av E-pris skulle läggas den allmänna

prisnivå, som kunde antagas bliva gällande sedan förhållandena efter

krigets upphörande stabiliserat sig.

Kommittén har vidare anfört:

Vid några tidigare tillfällen har prisutvecklingen före och under kriget varit

under diskussion i samband med skattelagstiftning. Sålunda ansågs vid

lagstiftningen om krigskonjunkturskatt för år 1941 den för överpris och merkostnad

enligt 1940 års förordning stadgade spärrgränsen av en och en tredjedel

gånger det pris, som den tillgång avdraget avsåg, kunde anses hava betingat

vid utgången av augusti 1939, skäligen böra sänkas till en och en fjärdedel

gånger detta pris; detta med hänsyn till den tendens prisutvecklingen

visat beträffande de tillgångar, som huvudsakligen berördes av detta avdrag,

nämligen fartyg. I förordningen den 12 juni 1942 om rätt att vid taxering till

kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta

avdrag för avsättning till investeringsfond bestämdes storleken av den

avdragsgilla avsättningen till fond för ersättande av förkrigslager till »ett belopp

motsvarande minskning av dold reserv i varulager i samband med lagerminskning

från utgången av det beskattningsår, som gick till ända närmast

före den 1 september 1939, till utgången av det beskattningsår, taxeringen

avser, med tillägg av 20 procent av den beräknade anskaffningskostnaden

vid förstnämnda tidpunkt''för det därefter avgångna lagret...» Man

utgick härvid tydligen från att prisnivån efter krigets upphörande skulle

komma att ligga 20 procent över förkrigsprisnivån.

Sedan kommittén vidare erinrat örn de synpunkter angående penningpolitikens

inriktning efter kriget, som framlagts i propositionen nr 252 vid 1944

års riksdag angående fortsatt befrielse från skyldigheten att inlösa av banken

utgivna sedlar med guld m. m., har kommittén uttalat, att vid bestämmandet

av E-prisnivån stor försiktighet tydligen måste iakttagas. Om den prisnivå,

som skulle ligga till grund för avräkningsförfarandet, komme att ligga för

högt, kunde konsekvenserna bliva olyckliga, bl. a. med hänsyn till beskattningsmyndigheternas

arbete. Å andra sidan finge siffran icke sättas så lågt,

att de skattskyldiga, som i huvudsak berördes därav, nämligen de, vilka i

större utsträckning begagnat sig av möjligheterna att uppskjuta krigskonjunkturbeskattningen,

favoriserades framför de skattskyldiga, som redan erlagt

skatten. Kommittén hade för sin del funnit skäligt räkna med en E-prisnivå

motsvarande 125 procent av förkrigstidens prisnivå eller rättare av prisnivån

i december 1938 (eller i augusti 1939).

Remissyttrandena. Flertalet remissinstanser bär understrukit svårigheten

att vid tidpunkten för remissvarens avgivande (februari 1945) med någon

grad av säkerhet uttala sig örn prisnivån efter kriget.

Sålunda har statskontoret anfört:

1 betraktande av den labilitet, som för närvarande torde vara utmärkande

för det allmänna löneläget, och de återverkningar, som mera betydande lönerubbningar

i samband med förestående avtalsuppgörelser kunna erhålla å

efterkrigspriserna synes frågan örn efterkrigsprisnivåns lämpliga avvägning

knappast kunna på nuvarande stadium tillfredsställande besvaras.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Riksräkenskapsverket har funnit tvivelaktigt örn det vore möjligt att med

större grad av säkerhet beräkna efterkrigsprisnivån. Denna konstruktion

syntes dock vara nödvändig. Ur fiskalisk synpunkt syntes förslaget icke föranleda

anmärkning. — Ur rättvisesynpunkt kunde ej ställas krav på exakt

avvägning; hela förfarandet måste bliva summariskt.

Ett antal remissinstanser har förordat den av kommittén föreslagna procentsatsen.

Sålunda har centrala krigskonjunkturskattenämnden uttalat, att varje antecipativt

fastställande av efterkrigspriset givetvis kunde komma att medföra

verkningar, som i den mån den verkliga prisnivån efter kriget komme

att avvika från den på förhand antagna, kunde framstå som orättvisa. Denna

olägenhet torde emellertid komma att uppvägas av de gynnsamma återverkningar,

som krigskonjunkturbeskattningens omedelbara avveckling skulle

medföra för näringslivet. Nämnden hade icke funnit skäl till erinringar

mot den av kommittén föreslagna procentsatsen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört:

Visserligen kan beräkning av efterkrigsprisnivån till 125 procent av förkrigstidens

prisnivå just för närvarande te sig mera tvivelaktig än som under

1944 var förhållandet. Länsstyrelsen syftar på den återverkan på en blivande

stabiliserad prisnivå som kan bliva en följd av lönerörelserna på arbetsmarknaden

och senaste räntesänkningen. Men de förskjutningar, som härav

föranledas, låta sig icke nu överblickas. Länsstyrelsen anser icke

möjligt att uppskjuta avgörandet örn grunderna för avvecklingen ännu ett

år för att behålla möjligheten till justering av efterkrigsprisnivån. Dennas

beräknade läge torde väl svara mot vad som nu synes rimligt och till sina

konsekvenser rättvist.

Kommerskollegium samt flertalet av de hörda näringsorganisationerna hava

ansett, att den av kommittén antagna prisnivån efter kriget vöre för hög.

Sålunda har kommerskollegium anfört:

Kollegium hyser starka betänkligheter emot att fixera den tänkta prisnivån

vid 125 procent. Det må erinras om att vid avsättning till investeringsfond

enligt förordningen den 12 juni 1942 (nr 371) anskaffningskostnaden

från förkrigstiden far ökas med 20 procent och att det s. k. utjämningsavdraget,

som ju i viss mån är avsett att vara en mätare på penningvärdets

försämring, uppgår till 15 procent. Kollegium finner, att båda dessa procentberäkningar

ge en anvisning örn att siffran 25 är bestämd i högsta laget

och att man i första hand borde överväga att fixera prishöjningen vid samma

siffra som utjämningsavdraget eller 15 procent och i varje fall icke över

20 procent.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. hava särskilt understrukit,

att örn efterkrigsprisnivån sattes för högt icke önskvärda verkningar kunde

befaras å prisbildningen. Delegerade hava hl. a. framhållit:

Om företagen föranledas att räkna med ett värde i sina lagertillgångar

efter denna prisnivå och att verkställa amorteringar å nyanskaffade tillgångar

för stadigvarande bruk under hänsynstagande till denna högre prisnivå,

torde detta icke kunna undgå att försvåra realiserandet av en sådan de låga

prisernas politik, för vilken såväl statsmakterna som näringsföretagen åda
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

galagt livligt intresse och vars genomförande torde vara av grundläggande

betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Vidare bör bemärkas, att de företag,

vilkas rörelse mest gynnats av krigskonjunkturen och som förty hårdast

komma att drabbas av den slutliga krigskonjunkturskatten, regelmässigt

tillhöra de mest konjunkturkänsliga näringsgrenarna. Det må i detta

hänseende vara tillräckligt att erinra örn rederier och varv. De ha därför

också att vänta de hårdaste påfrestningarna vid en inträffande depression.

Det kan under sådana förhållanden icke vara välbetänkt att vid tidpunkten

för omställningen till fredsförhållanden belasta just dessa företag med en

sådan skattebörda, att deras motståndskraft försvagas. De här berörda omständigheterna

synas oss vara av sådan betydelse att en sänkning av det föreslagna

efterkrigspriset icke borde väcka betänkligheter, detta desto mindre

som genom särskilda spärregler garantier skapats för att en dylik sänkning

icke skall kunna utnyttjas av enskilda företag för icke avsedd skattelindring.

Fullmäktige i riksbanken och kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

hava slutligen i sina yttranden understrukit vikten av, att den prisnivå,

som lädes till grund för avräkningsförfarandet, så nära som möjligt

anslöte sig till den verkliga nivån vid den tidpunkt, då den slutliga avräkningen

ägde rum. Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har sålunda

bl. a. anfört:

Det indextal för prisnivån, som skall läggas till grund för avräkningsförfarandet

bör givetvis i princip bestämmas på grundval av det bästa omdöme,

som kan göras rörande den framtida faktiska prisutvecklingen. Med den syn

på konjunkturutvecklingen efter kriget, som kommissionen har, bör man vid

bestämmandet av detta indextal dock icke söka förutsäga prisläget vid ett

framtida »normalt» eller »stabiliserat» konjunkturläge, vilket Iramstar som

en mer och mer orimlig uppgift, utan anknyta det normerande indextalet till

en prognos av det prisläge, som kan väntas inträda, när efter avspärrningens

upphävande samt frakt- och försäkringskostnadernas nedgång den nu rådande

extraordinära knappheten på importerade råvaror blivit hävd och 1mportprisema

sjunkit.

Kommitténs förslag till bestämmande av den beräknade efterkrigspris- Departementsnivå,

som skall läggas till grund för avräkningsförfarandet — alltså det s. k. chefenE-priset

— utgår närmast från diskussionsläget för något år sedan. Detsamma

gäller de över förslaget avgivna remissyttrandena. Den tid som förflutit

efter vapenstilleståndet i Europa har emellertid vidgat vara erfarenheter

rörande pristendensema. En omprövning av frågan örn den lämpliga E-prisnivån

med stöd av utvecklingen under det gångna året synes därför påkallad.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har i sitt remissyttrande

framhållit, att man vid fastställandet av E-prisnivän givetvis borde utgå

från det bästa omdöme som kunde ges rörande den framtida faktiska prisutvecklingen

men att man därvid icke borde söka förutsäga prisläget vid ett

framtida »normalt» eller »stabiliserat» konjunkturläge, vilket framstår som

en mer och mer orimlig uppgift, utan anknyta del normerande indextalet

till en prognos av det prisläge, som kan väntas inträda när efter avspärrningens

upphävande samt frakt- och försäkringskostnadernas nedgång den

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

rådande extraordinära knappheten på importerade råvaror blivit hävd och

importpriserna sjunkit. Jag kan ansluta mig till vad kommissionen sålunda

uttalat. När det gäller att från denna utgångspunkt bilda sig en mening

om det lämpliga E-priset, har man tidigare utgått ifrån att priserna

på de stora varumarknaderna efter krigets slut skulle i huvudsak stabiliseras,

att en tillfredsställande råvaru- och bränsletillförsel skulle upphäva

knapphetsprisstegringen samt att frigörandet av tonnage från användning i

krigföringen skulle leda till ett kraftigt fraktfall. Dessutom har man räknat

med att lönenivån skulle kvarstå i huvudsak oförändrad. Utvecklingen efter

vapenstilleståndet har endast delvis gått i den sålunda antagna riktningen.

Lönerörelser och från kristiden kvardröjande inflatoriska tendenser ha givit

upphov till fortsatta prisstegringar utom landet på våra viktigaste exportoch

importmarknader. Den mycket starka varubrist, som råder i flertalet

länder i Europa och som förhindrat en snabbare ökning av tillgången på

viktigare varor inom landet, har vidare medfört, alt den väntade prissänkningen

till följd av ökad tillförsel icke heller ännu kommit till stånd. Svårigheterna

att nå upp till en ens tillnärmelsevis tillfredsställande import av

bränslen äro väl kända; deras återverkningar på den inhemska prissituationen,

där nödvändigheten att använda ersättningsbränslen i stor utsträckning

kvarstår, äro uppenbara. På fraktmarknaden är otvivelaktigt ett icke

obetydligt Iraktfall att emotse, sedan den enhetliga kontrollen över tonnaget

numera upphävts. Man har emellertid att räkna med internationella strävanden

att mildra och begränsa detta fraktfall till skydd för det i fartygsbyggen

nedlagda kapitalet. Det är därför för tidigt att säga, örn fraktreduktionerna

kunna bliva av sadan omfattning, att de i högre grad komma att

påverka den inhemska prissituationen. Slutligen har löneutvecklingen inom

landet blivit i viss mån annorlunda än man tidigare räknat med, i det att

successiva lönejusteringar, i första hand för sämre ställda grupper, fört

den genomsnittliga lönenivån tillbaka till eller över krigstidens realläge. Därmed

har själva basen för ett kommande prisfall kommit att läggas på en

högre nivå än förut beräknats.

Den allmänna prisnivån kan för närvarande grovt sett sägas ligga cirka

50 procent över förkrigsnivån. Beaktar man här förut angivna förhållanden,

vilka tillsammans äro ägnade att väsentligt reducera möjligheterna till mera

allmänna prisreduktioner under de närmaste efterkrigsåren, kan man knappast

motivera att E-prisnivan sättes lägre än 40 procent över förkrigsnivån.

En reduktion av efterkrigsprisemas genomsnittsläge under den här antagna

E-prisnivan kan knappast tänkas komma till stånd annat än som resultat

av en internationell depression. Ehuru givetvis risker föreligga för att efterkrigskonjunkturen

förr eller senare kommer att brytas, talar dock sannolikheten

för att strävanden från olika länders sida att förebygga en omfattande

arbetslöshet komma att medföra, att denna brytning icke får karaktären

av en allmän och djupgående depression.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

45

2. Värdering ao tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse.

Kommittén. Kommittén har i sitt betänkande föreslagit, att den del av

vid beskattningsårets utgång befintligt lager, som motsvarade förkrigslagret,

alltjämt finge nedskrivas till förkrigspris under det att den ökning av inneliggande

lager, som kunde hava inträtt efter sista förkrigsinkomstårets utgång,

regelmässigt skulle beräknas till efterkrigspris. Skulle emellertid anskaffningskostnaden

för vissa lagertillgångar vid avräkningstillfället icke

uppgå till efterkrigspris, borde lagerökningen i denna del få upptagas till

den lägre, verkliga anskaffningskostnaden. Skulle däremot i visst fall prisstegringen

vara större än det beräknade efterkrigspriset, borde med den angivna

utgångspunkten hänsyn därtill icke tagas.

Enligt kommitténs förslag skulle vidare, örn skattskyldig visade att före

taxeringens avslutande varor av visst slag måst utförsäljas till genomsnittligt

lägre nettoförsäljningspris än det nyss angivna, det lägre försäljningsvärdet

vid avräkningen gälla för både den försålda kvantiteten och för inneliggande

varor av liknande kvalitet. Analoga regler borde tillämpas för råvaror

och material av det slag, som kommit till användning i försålda varor.

Denna reduktionsregel borde dock ej gälla i den mån försäljningspriset

uppenbarligen understigit vid tiden för försäljningen gällande marknadspris.

Om ett företag under kriget utvidgat sin rörelse och av denna anledning

-enligt av den skattskyldige presterad bevisning behövde större normallager

än som vid utgången av sista förkrigsinkomståret ansetts vara nödvändigt för

driften, finge enligt förslaget jämväl sådan lagerökning värderas till förkrigspris.

Den lagerökning, som motsvarade ökning av normallager under

angivna förhållanden, skulle då icke behöva värderas lika högt som lagerökning

i övrigt. Givetvis hade för nedskrivning av den lagerökning, varom

här vore fråga, använts icke krigskonjunkturbeskattade vinstmedel och företaget

kunde dessutom vid tidigare taxeringar till krigskonjunkturskatt

hava kommit i åtnjutande av avdrag för naturlig utveckling, men kommittén

funne likväl billighetsskäl tala för att i vissa fall ett avsteg gjordes från

principen att alla under kriget uppkomna vinster skulle beskattas. Ett strängt

fasthållande vid nämnda princip syntes nämligen i nu berörda fall medföra,

-att skattskyldig kunde komma i sämre läge än om krigsförhållandena icke

förelegat, trots att han kunde hava erhållit avdrag för naturlig utveckling.

Om t. ex. ett företag, som före kriget arbetat med ett lager till värde av

200 000 kronor, vore statt i utveckling, öppnade filialer etc., kunde vid avräkningstillfället

ett lager till ett värde av 300 000 kronor vara nödvändigt

för att företaget skulle kunna arbeta. För ett företag däremot, som utbyggts

t. ex. för ett speciellt ändamål under kriget, skulle de vanliga reglerna gälla.

Vid tillämpningen av nu föreslagna särskilda medgivande syntes dock lagerökningen

i fråga aldrig böra få nedskrivas lägre än till förkrigspris, för

så vitt sådan längre gående nedskrivning icke vore enligt därom gällande

bestämmelser på grund av prisfall e. d. medgiven jämväl för annat slag av

''lagerökning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Kommittén har ansett sig böra framlägga förslag örn särskilda regler till

förebyggande av att skattskyldig före avräkningens verkställande inköpte särskilt

stora lager uteslutande i syfte alt därigenom bereda sig fördelar vid

slutavräkningen. Kommittén har därvid föreslagit, att det efterkrigslager, som

skulle få nedskrivas till elterkrigspris, aldrig skulle få vara större än lagret

per den 31 december 1943. Överskjutande lager skulle då i regel upptagas till

anskaffningskostnaden. Undantag finge dock rimligtvis göras för sådana

företag, vilka på föranledande av myndighet ökat sina lager; i dylika fall

har kommittén ansett, att nedskrivning borde medgivas till vad som visas

vara eller kunde antagas bliva genomsnittligt nettoförsäljningspris, därest

detta vore lägre än den verkliga anskaffningskostnaden. Likaledes borde gälla

att örn det före taxeringens avslutande visades, att anskaffningskostnaden

sjunkit i förhållade till den verkliga, detta lägre värde borde tillämpas.

Därest man i fråga om avräkningen stadgade, att det förkrigslager, som

hänförde sig till sista förkrigsinkomstårets utgång, alltjämt finge värderas

efter de principer och den prisnivå, som tillämpades före kriget, förhindrades

tydligtvis att den fiktiva värdeökning, som uppstått å detta lager genom penningvärdets

fall, bleve föremål för beskattning. Förelåge minskning av förkrigslagret,

bleve däremot särskilda bestämmelser erforderliga, örn lagret

minskades under förkrigslagrets kvantitet, borde sålunda visst avdrag erhållas

vid beräkningen av återstående inkomst. Detta avdrag borde motsvara

det belopp, varmed lagerminskningen, värderad efter efterkrigspris, överstege

lagerminskningens värde enligt förkrigspriset. I det fall kontraherad

vara finge räknas såsom levererad, måste tydligtvis detta avdrag i motsvarande

mån reduceras.

Enligt kommitténs förmenande måste särskild uppmärksamhet ägnas det

fall, då i lagret vid avräkningstillfället inginge s. k. surrogatvaror i större

eller mindre utsträckning. Härvidlag kunde bliva nödvändigt att beträffande

efterkrigslager av surrogatvaror medgiva en omvärdering enligt särskilda

regler. Det borde i detta sammanhang erinras om, att företag kunde hava

inneliggande lager av kol av sådan beskaffenhet, att den måste betraktas som

surrogatvara. örn skattskyldig gjorde gällande och sannolikt, att en varas

värde efter kriget komme att avsevärt nedgå, skulle hänsyn härtill tagas vid

värdets åsättar.de. Sådana omständigheter kunde tydligtvis även föreligga

att något värde över huvud taget icke kunde åsättas.

I nära anslutning härtill borde beaktas de förhållanden, som gällde beträffande

lager av bränsle. Medan industrin före kriget tillgodosett sitt

bränslebehov i huvudsak med kol, hade det därefter inträdda läget å bränslemarknaden

i allt större omfattning medfört, att behovet i fråga måste tillgodoses

medelst ved eller torv. Härigenom hade emellertid kvantiteterna av

erforderligt bränsleförråd kommit att väsentligt utökas, enär värmevärdet å

kol vore betydligt högre än å torv och ved. För ernående av samma värmeeffekt

som medelst 1 ton kol av nuvarande kvalitet torde sålunda erfordras

i runt tal 21/2 ton torv eller 6V2 kbm ved. Vid bedömande av storleken av

normallager bränsle syntes erforderligt att taga hänsyn härtill. Detta skulle

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

47

enklast kunna ske genom att man vid bedömande av normallager av bränsle

utginge från värmeenheter i stället för från andra beräkningsgrunder. I detta

sammanhang borde observeras, att åtskilliga industrier vore i besittning av

kollager, som väl tillhörde dem men som vore under beslag och förty icke

finge utnyttjas. Med avseende å dylika lager vore dock att märka, att desamma

kunnat av ägaren utnyttjas för nedskrivning av vinsterna under

krigskonjunkturskatteåren samt att denne vid en återgång till fredsförhållanden

kunde antagas återfå dispositionsrätten till lagret. I den mån ett dylikt

beslagtaget parti inbegrepes i den bränslekvantitet, som utgjorde normallagret,

uppkomme inga särskilda svårigheter; även den beslagtagna kvantiteten

finge då värderas i enlighet med normallagervärderingsprincipen. Folie däremot

det beslagtagna partiet så att säga utanför det eljest redovisade normallagret

torde väl näppeligen kunna ifrågasättas ett dylikt, ur den skattskyldiges

synpunkt gynnsammare bedömande. Däremot borde givetvis beaktas den

eventuella förlustrisk, som kunde för den skaltskyldige uppkomma därigenom

att han på grund av beslaget förhindrades att avveckla den överskjutande

kvantiteten innan priset å densamma eventuellt sjunkit under det

antagna efterkrigspriset.

Kommittén har vidare ifrågasatt, huruvida icke undantag från de föreslagna

reglernas tillämpning borde göras beträffande sådana rörelseidkare,

vilka på beställning utförde arbeten. Kommittén hade jämväl övervägt, huruvida

någon allmän regel lämpligen kunde meddelas beträffande dylika fall.

Emellertid mötte här i regel betydande svårigheter att så att säga individualisera

de tillgångar, som anskaffats eller bearbetats just för en viss beställares

räkning. Så länge detta icke vöre fallet funnes återigen intet utrymme för

en specialregel. Kommittén hade för den skull funnit lämpligast att begränsa

en regel av åsyftat slag till den speciella rörelse, för vilken densamma hade

sin största och egentliga betydelse, nämligen till varvsindustrin och beträffande

vid denna industri tillverkade fartyg.

Kommittén har framhållit, att enligt hittills gällande regler möjlighet förelegat

att nedskriva material m. m. som nedlagts å beställda fartyg, till förkrigspris

eller, i den mån lagerökning icke förelåge, därunder. Då emellertid

icke varvet utan beställaren stöde risken för ett inträdande prisfall, kunde

synas, som örn i förevarande fall de nedlagda kostnaderna borde upptagas

lill sitt verkliga värde; desamma motsvarade ju en fordran hos beställaren.

Att sedan i speciella fall denna fordran kunde anses mindre värd än dess

nominella värde inverkade icke å det sagda och vore för övrigt något, som

gällde alla fordringar. Såsom nedlagda kostnader torde få anses icke enbart

kostnader för sådant material, som kommit till användning vid fartygsbygget,

utan även kostnader för sådant material, som speciellt anskaffats för beställningen.

Kommittén har i delta sammanhang understrukit, att det givetvis vore

rikligt, att varvsindustrin hade kontrakt å de beställda fartygen, vilka kontrakt

enligt sitt innehåll säkerställde varven i händelse av prisfall och överflyttade

risken därav å beställaren. Emellertid hade häremot invänts, att

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

erfarenheterna från depressionstiden efter föregående världskrig utvisade,

att dylika kontrakt icke kunde tillerkännas alltför stort värde. Under föregående

depressionsperiod annullerades nämligen de tecknade kontrakten i

stor utsträckning — och detta även i fall, då beställarna utgjordes av stora

rederier -—- och varven drabbades därigenom synnerligen starkt av prisfallet,

särskilt som det anskaffade materialet i regel icke kunde oförändrat användas

för andra arbeten än de en gång avtalade. Någon möjlighet för varven att

inleda processer för att ernå ersättning för kontraktsbrotten förelåge praktiskt

taget icke; en sådan åtgärd hade endast inneburit ett fullständigt brytande av

förbindelserna med deras kunder. Örn dessa erfarenheter från tiden efter

föregående världskrig kunde befaras komma att nu upprepas, vore föga

skäligt att beträffande leverantörer av beställda fartyg uppställa någon särskild

värderingsregel. Det torde dock kunna påstås, att förhållandena för

närvarande i väsentlig grad avveke från vad händelsen var under nyssberörda

tidigare depressionstid. Detta berodde icke minst på att företagen nu

på ett helt annat sätt än tidigare konsoliderat sin ekonomiska ställning samt

att riskerna för annullerandet av ingångna kontrakt därigenom väsentligt

förminskats.

Vid sådant förhållande syntes det enligt kommittén riktigast, att i huvudsak

bortse från erfarenheterna från föregående efterkrigstid samt i stället

fasthålla vid uppfattningen, att en mindre gynnsam värderingsmetod borde

gälla för leverantörer av fartyg, vilka genom kontrakt tryggats mot prisfallsrisk.

För att emellertid lämna möjligheten öppen att beakta alla på frågan

inverkande omständigheter syntes bestämmelsen i fråga lämpligen böra avfattas

sålunda, att de ifrågakommande kostnaderna ej finge upptagas till

lägre belopp än som kunde beräknas därå belöpa av den likvid, som kunde

antagas inflyta i anledning av beställningen.

Kommittén har i sitt betänkande utgått från, att i lager finge inräknas

allenast sådana varor, vartill äganderätten övergått å rörelseidkaren. Kontraherade

varor borde sålunda i regel vid avräkningen icke få upptagas såsom

inneliggande varor och å kontrakten gjorda nedskrivningar måste alltså nu

förekomma till beskattning. Emellertid hade nedskrivningar ägt rum å kontraherade

varor enligt andra metoder, framför allt för antagen kontraktsrisk.

Vid avräkningsförfarandet borde som regel avdrag för dylika nedskrivningar

icke heller medgivas. Emellertid vore givet, att särskilt inom vissa rörelsegrenar

en kontraktsrisk kunde föreligga även vid avräkningstillfället. Möjligheten

att taga hänsyn härtill syntes böra hållas öppen på det sätt, att

avdrag för nedskrivning skulle kunna ske i den mån den skattskyldige visade,

att på grund av förhållandena verklig risk vore förenad med de beställda

varorna.

Speciell hänsyn borde enligt kommitténs mening jämväl tagas till det fall,

då skattskyldig under krigsåren minskat sitt lager utan att kunna ersätta

detsamma. För att sådan skattskyldig icke skulle komma i sämre ställning

än skattskyldig, som haft möjlighet att efter hand förnya sitt lager, syntes

vara skäligt att tillåta nedskrivning av kontraherad vara till förkrigspris,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

49

i den mån den kontraherade varans förkrigsvärde folie inom ramen för förkrigslagrets

motsvarande värde.

Remissyttrandena. Mot kommitténs förslag att den ökning av inneliggande

lager, som kunde befinnas hava inträtt vid jämförelse med

lagerbehållningen vid sista förkrigsinkomstårets slut, skulle upptagas till

högre värde än lagret i övrigt, hava remissinstanserna i huvudsak icke haft

något att erinra.

Länsstyrelsen i Uppsala län och handelskammaren i Göteborg hava emellertid

framhållit, att de föreslagna reglerna örn lagervärdering måste avse

företagets hela lager och sålunda icke finge tillämpas å olika varor eller varugrupper

var för sig.

Däremot hava delade meningar kommit till uttryck i remissyttrandena angående

kommitténs förslag att företag, som under kriget ökat sin kapacitet,

skulle få nedvärdera den av kapacitetsutvidgningen

betingade ökningen av företagets normala lager till

förkrigspris.

Mot en dylik uppmjukning av värderingsreglerna hava flertalet länsstyrelser

ävensom centrala krigskonjunkturskattenämnden (majoriteten inom

nämnden) uttalat sig.

Sålunda har länsstyrelsen i Uppsala län anfört:

Länsstyrelsen anser den föreslagna principen felaktig. Kommittén har visserligen

motiverat denna bestämmelse med att vederbörande företag i annat

fall skulle komma i sämre ställning, än om krigsförhållanden icke förelegat.

Häremot må invändas, att dessa företag skulle komma i en bättre ställning

än de, som komma att utvidga sin rörelse efter krigets slut. Ökningen av

normallagret har anskaffats till priser, som i regel ligga betydligt högre än

såväl förkrigs- som efterkrigspriser, och det torde därför vara fullt tillräckligt,

att denna ökning får nedskrivas till efterkrigspris. Det torde dessutom

icke heller vara principiellt riktigt, att krigskonjunkturbetonade merinkomster

få användas för nedskrivning av lagerökning. Detta framgår även vid

jämförelse med andra tillgångar, som ökat under kriget, t. ex. byggnader,

inventarier m. m., för vilka enligt kommitténs förslag överprisavdrag kan

medgivas endast ned till det beräknade efterkrigspriset. Dessutom skulle en

orättvisa uppstå gentemot de företag, som startat under kriget, ty för dessa

har kommittén icke ansett, att någon del av lagret skulle få upptagas till

lägre värde än efterkrigspris. Ifrågavarande av kommittén framlagda förslag

torde, med hänsyn till svårigheten att fastställa normallagrets storlek,

komma alt förorsaka ett mycket stort antal tvister.

Centrala krigskonjunkturskattenämnden har anfört:

Kommittén har motiverat avsteget från huvudprincipen för värdering av

ökning av varulager med att företag, som utvidgat sin rörelse, kräver större

lager och att nämnda företag skulle komma i sämre läge än örn krigsförhållandena

icke förelegat för det fall icke normal lagerökning finge nedskrivas

till förkrigspris. Kommitténs ståndpunkt härvidlag synes emellertid stå

i strid mot krigskonjunkturskattens principiella grunder. Som stöd för denna

uppfattning åberopas följande av juris doktor C. W. U. Kuylenstierna

gjorda uttalande, återgivet i Kungl. Maj:ts proposition örn krigskonjunk
Bihang

lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 210. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

turskatt för år 1940 (bilaga 2 s. 23): »Om åter lagret enligt en kombinerad

kvantitativ och kvalitativ beräkningsgrund ökas, innebär detta givetvis att

penningar, som vid bibehållande av rörelsen i oförändrad omfattning kunnat

uttagas ur rörelsen och användas för konsumtion, i stället användas för nyanskaffning

av varor och ökning av varulagret. Vore penningvärdet oförändrat,

skulle lagret få nedskrivas till förkrigsnivå enligt den värderingsgrund

som tillämpas för denna. Förutsältes det att ett lägre penningvärde

kommer att vara rådande vid beskattningsårets utgång och att, såsom ovan

antagits, detta penningvärde kommer att bibehållas efter krigets slut finnes

intet skäl, varför nedskrivning skulle få ske till det belopp i kronor, till

vilket lagret vid oförändrat penningvärde skulle fått nedskrivas, utan bör

nämnda kronbelopp ökas med tillämpning av index för penningvärdets fall.»

En värdering efter index för lagerökning genomfördes visserligen icke då,

beroende på att det antogs att penningvärdet vid krigets slut icke avsevärt

skulle komma att skilja sig från penningvärdet före krigsutbrottet, men

detta förhållande ändrar icke grundtanken i ovan återgivna uttalande. Värderingsbestämmelserna

vid krigskonjunkturbeskattningen ha också genomgående

utformats så att längre gående nedskrivning varit tillåten när fråga

varit örn ersättningsanskaffning än när nyanskaffning förelegat. Nämnden

anser sålunda ifrågavarande bestämmelse principiellt felaktig. Även ur praktisk

synpunkt inger den föreslagna regeln betänkligheter därigenom att det

torde vara mycket svårt att i det enskilda fallet fastställa normallagrets rätta

storlek. Om kommitténs förslag skulle genomföras, torde följden därför bliva,

att en mängd svårlösta skattetvister skulle uppstå.

Länsstyrelserna i Jönköpings län och Örebro län hava särskilt understrukit

svårigheterna att i praktiken tillämpa den föreslagna regeln.

De hörda näring sorganisationerna hava genomgående icke haft något att

erinra mot den föreslagna regeln i princip men hava allmänt funnit de av

kommittén föreslagna kraven på bevisning för erhållande av den lägre värderingen

av »normallagret» alltför rigorösa.

Sålunda har Östergötlands och Södermanlands läns handelskammare uttalat,

att »normallagret» borde beräknas i proportion till produktions- respektive

omsättningsökning.

Handelskammaren i Göteborg har anfört, att enkel sannolikhetsbevisning

borde vara tillfyllest för erhållande av rätt till nedskrivning av normal lagerökning

till förkrigspris. Handelskammaren har därjämte framhållit att även

lagerökning, som uppkommit på grund av kriget, borde få värderas till

förkrigspris.

Sistnämnda synpunkt har jämväl framförts av handelskammaren för

Örebro och Västmanlands län.

Några remissinstanser hava framhållit betydelsen av den föreslagna uppmjukningen

av värderingsbestämmelserna för nystartade företag.

Sveriges köpmannaförbund har sålunda anfört:

Inom handeln förekommer regelmässigt en viss omsättning av rörelser.

Varje ar avga och tillkomma ett icke obetydligt antal rörelser. De nystartade

rörelserna äro oftast svagast i ekonomiskt hänseende, ty de ha ju icke

hunnit skapa några reserver. Risken för att dessa rörelser skola stupa vid

ett häftigt prisfall är därför stor, särskilt örn deras likviditet hårt beskäres

genom en konfiskatorisk beskattning. Å andra sidan är det uppenbart, att

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

51

ett undandöljande av krigsvinster genom nedskrivning av lagerökning icke

bör få ske.

Mellankommunala prövningsnämnden har för sin del framhållit, att avsteg

från huvudregeln angående varulagrets värdering endast syntes tillrådlig

i de fall företag nystartats under kriget eller företag utvidgats i sådan

omfattning att de vore att likställa med nystartade företag.

Slutligen har länsstyrelsen i Malmöhus län anfört, att sådana skattskyldiga,

som utvidgat sin rörelse, borde äga rätt att öka sin dolda förkrigsreserv.

De remissinstanser, som uttalat sig angående den av kommittén föreslagna

bestämmelsen till förebyggande av att skattskyldiga före avräkningens

verkställande inköpa särskilt stora lager i

syfte att bereda sig fördelar vid slutavräkningen, hava

funnit denna bestämmelse alltför rigorös eller ock överflödig.

Sålunda har länsstyrelsen i Östergötlands län anfört, att den senaste tidens

importsvårigheter torde föranlett en till synes relativt stor lageranskaffning,

vilken i många fall vore att bedöma som en fullt lojal strävan

att utnyttja de tillfällen, som sporadiskt yppat sig. Länsstyrelsen ifrågasatte

därför om icke den föreslagna kategoriska spärrföreskriften borde ersättas

av en mera allmänt hållen, som medgåve beaktande av förhållandena i varje

särskilt fall.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Blekinge län har uttalat, att förutsättningen för den föreslagna

bestämmelsens tillämpning borde vara, att ökningen av förkrigslagret

överstege vad som kunde anses normalt inom branschen och för rörelsen

i fråga samt att ökningen icke föranlelts av föreskrift av statlig mynrighet.

Kommerskollegium, centrala krigskonjunkturskattenämnden och de hörda

näringsorganisationerna hava ansett den föreslagna bestämmelsen alltför rigorös.

Några remissinstanser hava föreslagit, att lagerökning skall värderas

till anskaffningspris jämväl i de fall staten

garanterat utförsäljningspriset för viss vara.

Länsstyrelsen i Uppsala län har sålunda framhållit:

Länsstyrelsen vill ifrågasätta om den lagerökning, som består av varor,

vilkas priser äro statsgaranterade, skall få värderas till efterkrigspris. För

dessa varor föreligger ingen risk och det synes därför vara motiverat, att

lagerökningen i sådant fall skall värderas till det av staten garanterade priset.

Det torde visserligen stöta på svårigheter alt fastställa huru stor del

av företagets hela lagerökning, som är att hänföra till sådana prisgaranterade

varor. Emellertid torde det här i regel bli fråga örn firmor, såsom vedfirmor,

spannmålsfirmor, kvarnar och dylika, där dessa svårigheter kunna

bemästras på grund av dessa företags ensartade karaktär.

Mellankommunala prövningsnämnden har framhållit liknande synpunkter.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Kommitténs förslag att ifall av lagerminskning avdrag

vid inkomstuppskattningen skulle medgivas med 25

procent av lager minskningen i förkrigspris räknat, har i stort

sett lämnats utan erinran av remissinstanserna. Emellertid hava länsstyrelsen

i Blekinge län och handelskammaren i örebro och Västmanlands län ansett,

att större avdrag borde medgivas, därest det verkliga återanskaffningspriset

överstege 25 procent av förkrigspriset.

Länsstyrelsen i Uppsala län har framhållit behovet av bestämmelser angående

värderingen av surrogat- och ersätt ningsvaror.

Länsstyrelsen har därvid anfört:

Ett stort antal av de nu befintliga konsumtionsvarorna äro mer eller mindre

att anse såsom ersättningsvaror. Hit höra t. ex. kläder, tyger, skor, klädda

möbler, konserver m. m. Därtill kommer, att ett stort antal råvaror och halvfabrikat

också äro att anse såsom surrogat- eller ersättningsvaror. Om sålunda

avveckling sker, innan dessa varor försvunnit ur marknaden, bör —

för att en någorlunda rättvis taxering skall vinnas — tillses, att dessa varor

bli värderade lika, inte bara inom länet utan för landet i dess helhet. Det

torde därför vara nödvändigt att särskilda värderingsregler fastställas för

olika varugrupper, vilket lämpligast torde kunna ske genom centrala krigskonjunkturskattenämndens

försorg.

Liknande synpunkter hava framförts av länsstyrelserna i Jönköpings och

Älvsborgs län.

Även kooperativa förbundet har ansett, att det borde ankomma på centrala

krigskonjunkturskattenämnden att föreslå normer för värdering av surrogatoch

ersättningsvaror. Förbundet har sålunda anfört:

Värdering av ersättningsvaror och rena surrogatvaror är en svår och ömtålig

sak.^ Enligt styrelsens mening böra de senare som regel icke alls upptagas

i något värde, och varor med av kristiden föranledda inblandningar

respektive andra kvalitetsförsämringar böra få kraftigt nedvärderas. Som

kvalitetsförsämrade varor kunna överhuvud taget rubriceras ett mycket stort

antäl under kriget tillverkade varor inom olika branscher, där materialet

försämrats eller utbytts mot ingredienser, som icke komma att accepteras

av konsumenterna under fredsförhållanden. Det torde närmast få ankomma

pa centrala krigskonjunkturskattenämnden att efter hörande av sakkunniga,

representerande olika branscher och varugrupper, föreslå de normer, enligt

vilka sådan nedvärdering må ske.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare har ansett nedskrivning

av surrogatvaror ofrånkomlig oavsett storleken av inneliggande lager.

Den för varven föreslagna bestämmelsen att kostnader nedlagda

å fartyg, som beställts för leverans till visst pris,

icke må vid inkomstuppskattningen upptagas till lägre belopp än som kan

anses därå belöpa av den likvid, som kan beräknas inflyta i anledning av

beställningen, har — i något fall dock med viss tvekan — tillstyrkts av flertalet

av de myndigheter, vilka uttalat sig i denna fråga.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

53

Sålunda har kammarrätten anfört:

Även om ur principiell synpunkt sett någon erinran icke torde kunna

framställas mot ifrågavarande specialstadgande, kan emellertid kammarrätten

icke underlåta att framföra sina betänkligheter, då det gäller stadgandets

tillämpning. Bortsett från de motsättningar, som kunna antagas uppkomma

när det gäller att fastställa normerna för vad som skall avses med kostnader

nedlagda å ett ej färdigt arbete, torde tvister lätteligen kunna uppstå

angående beräkningen av det belopp, som i ifrågavarande avseende skall

tilläggas vid taxeringen, på grund av svårigheten att bedöma storleken av

den likvid, som skall beräknas inflyta i anledning av beställningen. Det torde

nämligen icke vara uteslutet att förhållandena understundom, särskilt beträffande

utländska beställare av fartyg, kunna bliva likartade med de under

senaste efterkrigstid rådande. I vad mån dessa svårigheter kunna elimineras

genom den i 21 § föreslagna möjligheten lill uppskov med taxering till krigskonjunkturskatt

lärer för närvarande icke kunna bedömas. — Utformningen

av ifrågavarande anvisningspunkt torde kunna giva anledning till viss tveksamhet.

Då i stadgandet säges, att nedlagda kostnader icke må upptagas till

lägre belopp än som kan anses därå belöpa av den likvid, som kan beräknas

inflyta, skulle detta kunna tagas till intäkt för en proportionell uppdelning

av densamma. Med en sådan tolkning skulle exempelvis för ett till hälften

färdigt fartyg halva kontraktssumman tagas till beräkning vid beskattningen,

däri då inkluderas bland annat företagarvinst hänförlig till beskattningsår,

då krigskonjunkturskatt ej skall förekomma. Till undvikande härav torde avfattningen

av ifrågavarande anvisningspunkt böra ändras.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit följande:

Länsstyrelsen ifrågasätter, om det kan vara möjligt att komma förbi en

sådan föreskrift. Det synes nämligen icke rimligt att uppskjuta redovisning

av vinster å nybyggda fartyg, för vilka likvid är säkerställd, utan torde en

avräkning för varje färdigställt fartyg vara lika naturlig som att skapandet

av konjunkturreserver i varulager av denna speciella art icke borde vid inkomstuppskattningen

tolereras. En jämförelse med exempelvis en byggnadsentreprenörs

rörelse torde nog visa att det saknas annan grund för nedskrivning

av den beställda »varan» än som är en följd av möjlig förlustrisk vid

densammas försäljning.

Centrala krigskonjunkturskattenämnden har ansett skäligt att den kvantitet

av beställningslagret, som motsvarar förkrigslagret, undantoges från bestämmelsens

tillämpningsområde och att varven sålunda tillerkändes rätt alt

nedskriva denna lagerkvantitet till förkrigsbokföringspris.

Kommerskollegium oell ett antal näring sorganisationer hava uttalat, att

ifrågavarande bestämmelse borde utgå eller i varje fall avsevärt uppmjukas.

Sålunda ha delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anfört:

Varvsnäringen är en av näringslivets mest konjunkturkänsliga verksam

hetsgrenar. Dess livsbetingelser äro helt beroende av förhållandena å det

internationella sjöfarts- och skeppsbyggnadsområdet. Knappast inom någon

annan industriell verksamhet torde företagarna nödgas räkna med så häftiga

och djupgående konjunktursvängningar som inom varvsindustrien. Så är

fallet även då den ekonomiska utvecklingen icke rubbas av omfattande krigsoperationer

med åtföljande stegrad efterfrågan å tonnage. Betydande vinstfluktuationer

inom denna näringsgren uppstå enligt vad erfarenheten giver

vid handen helt oberoende av krig och därav föranledda förhållanden, ehuru
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

väl dessa fluktuationer under stora krig bliva i särskilt hög grad framträdande.

På grund av allmänt kända omständigheter har under det pågående världskriget

världsmarknadens behov av tonnage av alla slag varit och är alltjämt

praktiskt taget omättligt. Trots den av krigsförhållandena föranledda tonnageförstörelsen

kommer på grund av den nuvarande forcerade fartygsproduktionen

ett betydande överskott av tonnage å världsmarknaden uppenbarligen

att föreligga vid den tidpunkt, då situationen å sjöfartsområdet framdeles

åter medger ett fritt utnyttjande av tonnaget i det civila transportväsendets

tjänst. Detta kommer givetvis att hårt drabba varvsindustrien, för vilken

förlust eller i varje fall betydande inkomstminskningar då måste befaras. De

merinkomster, som tillförts denna näringsgren, ha uppstått därigenom att

under krigsperioden ett abnormt stort behov av nytt tonnage måst tillgodoses

under en begränsad tidsperiod. Dessa merinkomster utgöra sålunda till betydande

del i realiteten intet annat än vinster, vilka under någorlunda normala

förhållanden skulle lia intjänats under en längre följd av år.

För varvens del framstår därför en konfiskatorisk beskattning av de under

kriget förvärvade merinkomsterna såsom särskilt obillig. Såväl på grund

härav som med hänsyn till önskvärdheten ur allmän synpunkt av att varvens

motståndskraft under en depressionsperiod för varvsindustrien, som

torde komma att inträda, icke undergräves, synas starka skäl föreligga att

beträffande denna näringsgren iakttaga särskild försiktighet vid utformningen

av reglerna för avräkningsförfarandet. Detta skulle ock stå i god överensstämmelse

med de tendenser, som framträtt i utlandet. Sålunda förberedes

enligt uppgift särskilda skattelättnader för varvsindustrien i England.

På sätt kommittén anfört skulle det vara föga skäligt, att beträffande leverantörer

av beställda fartyg uppställa någon särskild värderingsregel, örn

de i betänkandet återgivna erfarenheterna från tiden efter föregående världskrig

kunde befaras komma att nu upprepas. Kommittén anser emellertid att

förhållandena för närvarande i väsentlig grad avvika från vad händelsen var

under nyssberörda tidigare depressionstid, beroende icke minst på att beställarna

nu på ett helt annat sätt än tidigare konsoliderat sin ekonomiska ställning

samt att riskerna för annullerandet av ingångna kontrakt därigenom

väsentligt förminskats.

o Det sagda torde i huvudsak äga sin riktighet såvitt svenska beställare angar.

Ett mycket stort antal av de fartygsbeställningar, de svenska varven under

de närmaste åren avse att effektuera, har emellertid gjorts av utländska

företag. Svårigheten att bedöma såväl den politiska som den ekonomiska

utvecklingen gör att riskerna å dessa kontrakt mäste anses vara väsentligt

större än vad en bedömning av desamma enbart med hänsyn till beställarens

vid taxeringstillfället antagna solvens skulle motivera. Icke minst betydelsefullt

för denna riskbedömning är den inverkan på prisutvecklingen på tonnaget,

som kan bli följden av det vid krigets slut föreliggande tonnageöverskottet,

den politik med hänsyn till handelssjöfarten, U. A. kan komma att

föra, och de redan nu manifesterade tendenserna från engelsk sida att på

olika sätt stödja landets varvsindustri. Dessa omständigheter göra, att de

föreliggande fartygsbeslällningarna kunna komma att få avvecklas under

villkor, som icke kunna inom den förutsatta taxeringsperioden överblickas.

Med hänsyn till, å ena sidan, nyss berörda risker och, å andra sidan, den

särställning varvsnäringen av ovan angivna orsaker måste anses intaga i

krigskonjunkturskattehänseende, är den ifrågavarande skatteskärpande

specialbestämmelsen för varven enligt vår mening ägnad att väcka starka

betänkligheter. Vi hemställa därför att ifrågavarande bestämmelse måtte utgå,

vilket jämväl ur konjunkturpolitiska synpunkter framstår såsom synner
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

55

ligen önskvärt. I varje fall erfordras en sådan uppmjukning av denna bestämmelse,

att de för förnyelse av förkrigslagret nödvändiga fonderingarna skyddas

genom att från bestämmelsens tillämplighetsområde undantagas tillgångar

till ett förkrigsvärde, fallande inom ramen för förkrigslagrets motsvarande

värde.

Om ifrågavarande specialbestämmelse likväl i en eller annan form skulle

bibehållas, är det för den svenska varvsindustriens bestånd och utveckling

angeläget, att sådana åtgärder vidtagas, att varven icke genom den alltför

tyngande beskattning, berörda bestämmelse även efter en uppmjukning

måste befaras förorsaka, berövas erforderliga resurser för upprätthållande

av sysselsättningen i största möjliga omfattning under den kommande depressionen

genom moderniserings- och andra arbeten, ägnade att stärka företagens

konkurrensförmåga och därmed också deras möjligheter att på längre

sikt vidmakthålla en god sysselsättning. Endast de företag, som i detta hänseende

äro bäst rustade, kunna väntas hävda sig i den hårda konkurrens,

som inom varvsindustrien säkerligen kommer att under efterkrigstiden även

på längre sikt bli synnerligen besvärande. Om specialbestämmelsen bibehålies

synes det åsyftade resultatet lämpligen kunna vinnas därigenom att

varven medgivas rätt att vid taxeringen till krigskonjunkturskatt åtnjuta

visst avdrag för avsättning till investeringsfond, avsedd för anskaffande av

tillgångar för stadigvarande bruk i driften, såväl maskiner och andra inventarier

som byggnader och andra fasta anläggningar. Beloppet av den avdragsgilla

avsättningen synes böra bestämmas till högst skillnaden mellan

den med tillämpning av berörda specialbestämmelse uträknade merinkomsten

och den merinkomst, som skulle hava för företaget bestämts, örn nämnda

specialregel ej meddelats. Därest så skulle befinnas erforderligt, skulle ock

beloppet av den högsta avdragsgilla avsättningen kunna sättas i viss relation

till den för dylikt avdrag enligt förordningen beräknade merinkomsten.

Länsstyrelsen i Uppsala län och mellankommunal a pr övning snämnden

hava i princip icke haft något att erinra mot att den föreslagna bestämmelsen

infördes beträffande varvsindustrien men hava ifrågasatt, huruvida den icke

borde utvidgas att omfatta även övrig verkstadsindustri samt byggnadsindustrien.

Länsstyrelsen i Uppsala län har sålunda anfört:

Särbestämmelsen för varvsindustrien har tillkommit på den grund, att varven

icke själva stå risken för inträdande prisfall; denna risk åvilar nämligen

fartygsbeställaren. Samma förhållande föreligger dock för alla rörelseidkare,

vilka på beställning utföra arbeten. Kommittén har emellertid med hänsyn

till svårigheterna att individualisera de tillgångar, som anskaffats eller bearbetats

just för en viss beställares räkning, begränsat denna särbestämmelse i

fråga örn lagervärderingen till det slags rörelse, för vilken densamma har sin

största betydelse, nämligen till varvsindustrien. Länsstyrelsen har i sak icke

något att invända mot den för varven föreslagna bestämmelsen men ifrågasätter,

örn denna icke bör utvidgas att omfatta även verkstads- och byggnadsindustrien.

Svårigheterna att vid värderingen avskilja de tillgångar, som anskaffats

för en viss beställares räkning, torde kunna underlättas därigenom

att denna särbestämmelse begränsas till att avse endast vissa slags beställningar.

De tillgångar, som sålunda borde inräknas vid tillämpningen av denna

särbestämmelse, böra i regel omfatta sådana större beställningsarbeten, för

vilka med ledning av kalkylbokföringen de nedlagda kostnaderna kunna

uträknas.

Mot formuleringen av den för varvsindustrien föreslagna särbestämmelsen

får länsstyrelsen göra följande erinringar. Förutsättningen, att den föreslagna

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

värderingsregeln endast skall gälla för fartyg, som avtalats att levereras till

visst pris, kan göra bestämmelsen ineffektiv. Det torde nämligen vara ovanligt,

att fartyg beställas att levereras till ett visst fixt pris utan till ett pris, som är

variabelt med hänsyn till priserna å material och arbetslöner. Även beträffande

sådana avtal bör den särskilda värderingsregeln gälla, varför en ändring

av lagtexten i enlighet härmed synes böra vidtagas. Bestämmelsen är

vidare så formulerad, att den kan givas den tolkningen, att även tillverkningsvinsten

skulle inräknas i värdet av pågående arbeten. Detta skulle emellertid

strida mot god köpmannased i fråga om värdering av varutillgångar.

Mellankommunala prövningsnämnden, som ansett det principiellt riktigast

om beställningsarbeten utbrötes ur såväl förkrigslagret som lagret vid beskattningsårets

utgång, har vidare framhållit:

Nämnden kan icke finna, att kommitténs påstående att värderingen av

beställningsarbeten endast skulle vara av egentlig betydelse för varvsindustrien

är med verkligheten överensstämmande. Även hos annan verkstadsindustri

än varven förekomma^ stor omfattning beställningsarbeten. Sålunda översteg

förkrigsvärdet för pågående beställningsarbeten hos ett större verkstadsföretag

(icke skeppsvarv) vid utgången av år 1943 37 millioner kronor. Vidare kunna

pågående entreprenadarbeten hos byggnadsföretag uppgå till betydande belopp.

Om nu entreprenören för exempelvis ett kasernbygge tillätes nedskriva

detta till förkrigspris, kan detta medföra, att all den krigskonjunkturskatt han

hittills erlagt skall restitueras, ett resultat, som väl icke kan vara rimligt.

Det torde därför böra övervägas, huruvida icke bestämmelserna om den särskilda

värdesättningen av beställningsarbeten böra utsträckas att gälla för

alla företag inom verkstadsindustrien samt för entrepenadföretag. Bestämmelserna

böra endast gälla i fråga om beställda maskiner och transportmedel,

vilka kunna betecknas såsom bestämt gods samt byggnader, men däremot

icke i fråga om beställda lagervaror såsom kullager, mindre motorer och

dylikt. Företag inom verkstadsindustrien upptaga ofta vid inventeringen av

varulagret beställningsarbeten såsom en särskild grupp, och om ett särskilt

styckepris fastställdes såsom övre gräns, under vilken allt räknas såsom

lagervaror, torde det, i motsats till vad kommittén gjort gällande, vara möjligt

att i de flesta fall särskilja vad som skall räknas såsom beställningsarbeten.

Nämnda gräns bör därvid sättas relativt högt, förslagsvis vid 5 000

å 10 000 kronor.

I detta sammanhang ma framhallas, att i självkostnaden givetvis böra inräknas

även indirekta tillverkningskostnader, vilka hos verkstadsföretag ofta

aro mycket stora.

De hörda myndigheterna hava i regel icke haft något att erinra mot kommitténs

förslag, att kontraherade, men icke levererade tillgångar

för omsättning eller förbrukning i rörelse vid

avräkningen finge inräknas i lagerbehållningen endast örn och i den mån

lagerminskning förelage och att därutöver avdrag för nedskrivning å kontraherade

men icke levererade varor finge ske allenast i de fall skattskyldig

visade, att på grund av särskilda förhållanden verklig risk vore förenad med

de beställda varorna.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som starkt understrukit vikten av att avdrag

för nedskrivning å kontrakt icke medgåves, då lagerökning förelåge, har

emellertid framhållit, att beträffande kontrakt med utländska leverantörer

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 210.

57

det för närvarande torde vara synnerligen svårt att fastställa den risk, som

belöpte å dessa. För varor, som kontraherats med avlägset belägna länder,

kunde det befaras, att dessa icke bleve levererade förrän lång tid efter krigets

slut, då priserna avsevärt kunnat sjunka. Länsstyrelsen har därför ansett,

att utländska kontrakt borde hänföras till sådana, vilka kunde anses vara

förenade med verklig risk, och att således en viss nedskrivning skulle fa

göras å dessa.

Liknande synpunkter angående nedskrivningsrätt å utländska kontrakt

hava framförts av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. och kooperativa

förbundet.

Mellankommunala prövningsnåmnden har ansett, att för rätt till nedskrivning

för kontraktsrisk borde fordras — förutom att marknadspriset a kontraherade,

men icke levererade varor sjunkit att köparen sänkt utförsäljningspriset.

Avdrag borde alltså medgivas endast örn förlust lidits.

Kommerskollegium har för sin del yttrat bland annat:

Att syftet med det ifrågasatta förbudet mot inräknande i lagerbehållningen

av kontraherade men ej levererade varor är fullt riktigt nämligen att förhindra

att stora leveranskontrakt uppgöras för att därmed vinna avskrivningsobjekt

— är otvivelaktigt. Men särskilt för trävaru- och cellulosaindustrierna

kommer en tillämpning av denna regel att medföra resultat, som

äro föga rimliga. Då dessa industrier måste långt i förväg täcka sina ravarubehov,

vilket sker genom de s. k. rotköpen på höstarna, skulle ifrågavarande

företag komma i ett ogynnsamt läge, i händelse den av kommittén förordade

regeln skulle undantagslöst genomföras. Kollegium finner sig därför böra understödja

det framkomna förslaget, att kontrakt, som avse leveranser tor

ett företags normala verksamhet, böra få inräknas i lagret. Kollegium vill

även stödja kravet på en prövning av frågan om rätt till nedskrivning av

kontraherade men ej levererade surrogat- och därmed jämställda varor.

Kammarrätten har anfört bland annat:

I kommitténs förslag till krigskcnjunkturskatteförordning föreslås i anvisningarna

till 4 § 4 punkten b) sista stycket, att örn lagret vid beskattningsårets

utgång är mindre än förkrigslagret, skall dock såsom levererad vara

anses så stor del av kontraherad varumängd, som vid värdering till förkrigspris

motsvarar lagerminskningen. Jämlikt första stycket av samma författningsrum

må lager nedskrivas enligt de principer och den prisnivå, som tilllämpats

beträffande lagervärdering för jämförelseårets utgång, det vill säga

uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång (förkrigslagret). Då jämlikt förstnämnda stadgande kontraherade varor

må inräknas i förkrigslagret, torde desamma få upptagas på samma sätt

sorn lager i övrigt, vilket innebär nedskrivning till lägre pris än förkrigspriset,

med vilket pris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande

slag vid krigsutbrottet eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt. I motiveringen

säges emellertid, att det synes vara skäligt tillåta nedskrivning av

kontraherad vara till »förkrigspris». Ett tillrättaläggande av detta uttalande,

så att det icke föranleder felaktig tillämpning av ifrågavarande anvisningspunkt,

skulle enligt kammarrättens förmenande vara lämpligt.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare, handelskammaren i

Göteborg, handelskammaren i Karlstad, handelskammaren för Örebro och

Västmanlands län, handelskammaren i Gävle samt Sveriges köpmannaförbund

hava ansett, att kontraherade men icke levererade varor borde få nedskrivas

enligt de regler, som hittills gällt, i varje fall om kontrakten vore att

anse såsom ett normalt led i rörelsen.

Handelskammaren i Göteborg har sålunda anfört:

Det föreliggande förslaget synes innebära ett avsteg från en av de huvudprinciper

som tidigare förklarats skola vara ledande för krigskonjunkturbeskattningen,

nämligen att krigskonjunkturskatt ej skall utgå på fiktiva vinster.

Givetvis kunna sådana fall förekomma, då företagare slutit kontrakt utöver

bona-fidekontrakt för att därmed skaffa företaget avskrivningsobjekt. I dylika

fall finnes ingen anledning att tala örn beskattning av fiktiva vinster.

I de övriga fallen, som torde utgöra det stora flertalet, innebär emellertid

regeln örn upptagandet av kontrakt till inköpspriser utan nedskrivningsrätt,

att en fiktiv vinst blir föremål för krigskonjunkturskatt. I alldeles särskilt

hög grad gäller detta i fråga om sådana företag, som köpa varor med långa

leveranstider och vilka redan före kriget regelbundet slöto avtal om leveranser

med långa leveranstider.

Handelskammaren vill för sin del förorda, att kontraherade varor vid avräkningsförfarandet

i princip behandlas på samma sätt som levererade.

Skulle någon inskränkande^ regel beträffande kontrakten anses nödvändig,

borde denna endast avse sådana fall, där den skattskyldige uppenbarligen

tecknat kontrakt i större omfattning än som med hänsyn till rörelsens art

och storlek kan anses befogat. För normala fall böra de hittills gällande förutsättningarna

för likställighet mellan levererade och kontraherade varor

vara fullt tillfredsställande. Vid den praktiska tillämpningen skulle det alltså

bliva fråga örn att klarlägga sådana fall, där uppenbart missbruk förekommit.

Därest denna lösning av frågan ej skulle vinna bifall, vill handelskammaren

föreslå, att den av kommittérade föreslagna huvudregien åtminstone

förses med en supplerande regel av innehåll, att från summan av de kontrakt,

som föreligga vid avräkningstillfället och som enligt huvudregeln skola uppvärderas,

finge dragas ett belopp motsvarande värdet av de kontrakt, vilka

de olika företagen hade vid sista förkrigsinkomstårets utgång. För de flesta

företag torde det vara lätt att med hjälp av bokföringen visa vilka kontrakt,

som voro utlagda före kriget. En regel av ovan angivet innehåll skulle i betydande

grad minska den fara för beskattning av fiktiva vinster, som eljest

föreligger.

Handelskammaren i Karlstad har särskilt understrukit vikten av att den

skattskyldiges rätt till avdrag för prisfallsrisk å kontraherade men icke levererade

varor mera positivt komme till uttryck i förordningen, i varje fall för

sådan skattskyldig som redan före krigsutbrottet beaktat prisfallsrisken

enligt en bestämd princip. Billeruds aktiebolag har i den av bolaget ingivna

skriften gjort ett liknande uttalande.

Aktiebolaget Volvo har gjort framställning om att få inräkna sina kontraherade

tillgångar »av specienatur» i varulagret och följaktligen få nedskriva

dem enligt samma grunder som gälla för varulager. Om detta icke kunde beviljas

har bolaget ansett, att i varje fall avdrag för kontraktsrisk skulle få

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

åtnjutas med belopp motsvarande skillnaden mellan priserna å tillgångar av

ifrågavarande slag på den svenska och den amerikanska marknaden. Bolaget

har bland annat anfört följande:

Mot en rätt att nedskriva kontraherade tillgångar på samma sätt som ett

varulager kunde den invändningen göras, att detta skulle kunna medföra,

att både köpare och säljare finge göra avdrag för nedskrivning å ett och

samma varuparti, och att sålunda dettas värde därigenom skulle komma att

bli avdraget tvenne gånger vid en och samma taxering. Ett sådant argument

kunde emellertid aldrig anföras gentemot en rätt att få nedskriva utländska

kontrakt. Vidare måste man hålla i minnet, att den rätt till nedskrivning å

kontraherade tillgångar, som Volvo begärt, blott avsåge sådana av specienatur.

Kontraherade speciesaker vore ju enligt gällande civilrättsliga regler

köparens egendom och icke säljarens, och säljaren torde med anledning härav

redan enligt nuvarande skattebestämmelser vara förhindrad att nedskriva

sådan egendom. Skulle emellertid trots detta den risken anses kunna

föreligga, att även bolagets leverantörer verkställde nedskrivning på bolagets

kontraherade speciesaker, vore bolaget villigt att för skattemyndigheterna

noggrant angiva namnen på samtliga de leverantörer, med vilka bolaget

hade dylika kontrakt, samt med intyg från dessa styrka, att de icke nedskrivit

dessa tillgångar.

Till den del den skattskyldiges lager av tillgångar, avsedda för omsättning-Departementeeller

förbrukning i rörelse, i förkrigsvärde motsvarar förkrigslagret, bör lag- chelenret

alltjämt få värderas enligt de principer och den prisnivå, som tillämpades

beträffande nämnda lager. En dylik värderingsregel är nödvändig, om

man vill undvika beskattning av fiktiva vinster.

Beträffande lagerökning har vid tidigare års taxeringar till krigskonjunkfurskatt

gällt, att örn vid uppskattning enligt nämnda principer och prisnivå

befunnits, att lagret mera avsevärt överstigit förkrigslagret, nedskrivning

beträffande lagerökningen icke godkänts till lägre värde än anskaffningskostnaden

vid sista förkrigsinkomstårets utgång. På sätt kommittén föreslagit

och i enlighet med vad som redan tidigare torde hava förutsatts, bör vid

slutavräkningen lagerökningen däremot icke få nedskrivas till lägre värde än

som motsvarar efterkrigsprisnivån. Med hänsyn till vad jag tidigare anfört

angående E-priset innebär det nyss sagda, att lagret till den del det i förkrigsvärde

överstiger förkrigslagret regelmässigt skall upptagas till 140 procent

av förkrigspriset. Härigenom framtagas sålunda till beskattning faktiska

vinster, som uppkommit under krigstiden men vilkas beskattning enligt förut

gällande regler fått uppskjutas.

På sätt kommittén föreslagit torde emellertid undantag från förenämnda

värderingsregel böra medgivas, därest den skatlskyldige visar att anskaffningskostnaden

för tillgångar av det slag, varom fråga är, vid bokslutstillfället

icke stigit till 140 procent av anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets

utgång (resp. vid krigsutbrottet). Lagerökningen bör då få

upptagas till den vid bokslutstillfället gällande, lägre anskaffningskostnaden.

Motsvarande bör gälla, därest den skattskyldige förmår visa att priset å lagret

före taxeringens avslutande nedgått under anskaffningskostnaden vid

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

bokslutstillfället. Emellertid torde i sistnämnda fall såsom villkor för rätten

att upptaga lagerökningen till det lägre priset böra ytterligare krävas, att den

skattskyldige genom prisfallet tillskyndats eller kommer att tillskyndas förlust.

Har den skattskyldige försålt lagret redan innan prisfallet ägt rum eller

är han genom försäljningskontrakt eller av annan grund skyddad mot prisfallsrisk,

saknas nämligen anledning att medgiva nedskrivning av lagret till

följd av prisfall, som inträffat efter bokslutstillfället. Skulle den skattskyldige

hava försålt delar av lagret till pris, som uppenbarligen understiger gällande

marknadspris, böra dylika försäljningar icke få åberopas till styrkande av

att förlust inträtt eller kommer att inträda.

Vid bedömning av frågan örn anskaffningskostnaden i nyss angivna fall

understiger det antagna E-priset måste, såsom i ett par remissyttranden framhållits,

av praktiska skäl hänsyn tagas till företagets hela lager och icke

allenast till vissa delar därav. Ett dylikt beräkningssätt synes för övrigt naturligt,

eftersom hänsyn icke i annan ordning tages till det förhållandet att

prisstegringen å andra delar av lagret kan vara betydligt större än 40 procent.

Kommittén har föreslagit att företag, som under kriget ökat sin kapacitet,

alltjämt skulle få värdera den av kapacitetsutvidgningen betingade ökningen

av företagets normala lager till förkrigspris. Detta förslag har mött kritik

i åtskilliga remissyttranden. Därvid har framhållits att för nedskrivning av

ifrågavarande lagerökning använts icke krigskonjunkturbeskattade vinstmedel,

varför nedskrivningen principiellt icke borde godtagas vid slutavräkningen.

Vidare har framhållits att det skulle stöta på synnerligen stora svårigheter

att i det enskilda fallet fastställa normallagrets rätta storlek.

För egen del finner jag, i likhet med nyssnämnda remissinstanser, såväl

principiella som praktiska skäl tala mot tanken att lagervärderingen skulle

röna inverkan av det förhållandet att den skattskyldige utvidgat sin rörelse

under kriget. Hänsyn till en dylik kapacitetsutvidgning bör i likhet med vad

hittills gällt tagas genom att avdrag i förekommande fall medgives från den

uppskattade merinkomsten med ett belopp, motsvarande den del av inkomstökningen

som icke är hänförlig till krigskonjunkturen. —- Enahanda skäl

tala mot ett avsteg från huvudprincipen för värdering av lager då fråga är

örn nystartade företag.

Kommittén har föreslagit en särskild spärregel i syfte att förhindra, att

en skattskyldig beredde sig fördelar vid slutavräkningen genom att före avräkningen

inköpa särskilt stora lager. Med hänsyn till den varuknapphet,

som förelegat under sistförflutna år, synes emellertid en dylik spärregel sakna

större praktisk betydelse. Då en dylik regel dessutom torde vara ägnad

att betydligt komplicera taxeringsförfarandet, har jag icke ansett mig böra

föreslå införande av de av kommittén i detta hänseende förordade bestämmelserna.

I detta sammanhang torde böra framhållas att beträffande en del varor

säljarna fritagits från risk för förlust genom prisfall därigenom att staten

garanterat visst försäljningspris för varan. I den mån lager av sådan vara

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210-

61

överstiger förkrigslagret bör, såsom länsstyrelsen i Uppsala län och mellankommunala

prövningsnämnden framhållit, avdrag för nedskrivning under

anskaffningskostnaden å balansdagen — därest denna ligger över den antagna

E-prisnivån — icke medgivas. Nu ifrågavarande undantagsregel torde

vinna tillämpning endast beträffande vissa slag av företag, vilkas verksamhet

huvudsakligen avser försäljning av dylika prisgaranterade varor.

I likhet med kommittén anser jag, att ett särskilt avdrag bör medgivas

i de fall lagret vid beskattningsårets utgång understiger förkrigslagret. I

konsekvens med vad som föreslagits skola gälla för värdering av lagerökning

synes avdraget böra beräknas till 40 procent av det belopp, som motsvarar

lagerminskningen omräknad till förkrigspris. Har prisstegringen å varan icke

uppgått till 40 procent av förkrigspriset, bör avdrag givetvis medgivas med

ett däremot svarande lägre belopp. Några remissinstanser hava ansett, att

större avdrag borde medgivas därest det verkliga återanskaffningspriset vid

bokslutstillfället vöre högre än 140 procent av förkrigspriset. Detta kan jag

emellertid icke förorda. Däremot torde i sådana fall, då skattskyldig slutit

bindande avtal om återanskaffning av lagertillgångar till det högre priset,

de kontraherade varorna, till den del de avse att täcka lagerminskning, böra

få likställas med redan levererade varor och sålunda få nedskrivas enligt för

varulager gällande regler.

I anledning av vad vissa remissinstanser anfört beträffande normerna för

värdering av surrogat- och ersättningsvaror får jag erinra om mitt uttalande

i proposition nr 2 till 1940 års urtima riksdag, därvid jag beträffande surrogatvaror

förutsatte att rörelseidkarnas egen värdering i regel borde godtagas,

då vinsten på dessa varor normalt framkomme under kriget. Vid

slutavräkningen skulle därefter fastslås örn dessa varor efter krigets slut

hade ett sådant värde att en nyskapad dold reserv kunde anses föreligga,

vilken borde krigskonjunkturbeskattas. Då jag gjorde nyssnämnda uttalande,

utgick jag från att prisnivån efter krigets slut i huvudsak skulle återgå till

förkrigsprisnjvån och att surrogat- och ersättningsvaror regelmässigt skulle

vid avräkningstillfället hava allenast obetydligt värde. Som framgår av vad

tidigare anförts kan emellertid prisnivån knappast — annat än möjligen vid

en internationell depression — väntas sjunka under 140 procent av förkrigstidens

prisnivå. Såsom förhållandena utvecklat sig torde dessutom med stor

säkerhet kunna antagas att en väsentlig del av de surrogat- och ersättningsvaror,

som funnos i lager vid bokslutstillfället, försålts eller komma att försäljas

utan förlust till priser överstigande dem vilka före kriget gällde för

motsvarande varor av fullgod kvalitet. Det nu sagda gäller givetvis i första

hand sådan vara, vars kvalitet endast i mindre grad avviker från motsvarande

förkrigsvaras kvalitet. Anledning att vid taxeringen värdera ersättningsvara

av kvalitet som nu avses till lägre pris än fullgod vara synes därför i regel

saknas. Den tekniska försämring en vara kan hava undergått under kriget

motiverar nämligen icke i och för sig en lägre värdesättning, utan utslagsgivande

bör vara örn tillgången på motsvarande vara av fullgod kvalitet är eller

kan förväntas bliva sådan att risk för prisfall å den vid bokslutstillfället befintliga

ersättningsvaran föreligger. Beträffande vissa andra varor, nämligen

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

sådana som undergått mera betydande kvalitetsförsämringar under kriget,

torde däremot föreligga en viss risk för prisfall. För sådan vara torde förkrigsvärdet

böra bestämmas till viss procent av motsvarande fullgoda varas förkrigsvärde.

Slutligen finnas ett antal varor av ren surrogatkaraktär, vilka

redan nu hava intet eller endast obetydligt värde. Med hänsyn till de skiftande

förhållanden, som sålunda föreligga med avseende å surrogat- och ersättningsvaror,

torde det icke vara lämpligt att frågan om värdesättningen av

dylika varor löses genom särskilda författningsföreskrifter, utan torde det få

ankomma på centrala krigskonjunkturskattenämnden att, i den mån så kan

ske, lämna anvisningar örn värdesättningen i enlighet med de riktlinjer jag

här angivit. Prövningsnämnd bör vara oförhindrad frångå dylika anvisningar,

i den mån anledning därtill i visst fall anses föreligga.

Beträffande företagens lager av ersättningsbränsle torde jag utöver det redan

anförda få tillägga, att såsom kommittén framhållit omständigheter

föreligga som motivera en värdesättning enligt speciella grunder. Det torde

sålunda här vara lämpligt att vid lagerberäkningen i första hand jämföra

antalet värmeenheter hos förkrigslagret respektive lagret vid bokslutstillfället.

En lagerökning bör med andra ord anses föreligga endast i den mån

värmevärdet å bränslelagret vid avräkningstillfället är större än värmevärdet

å motsvarande lager vid sista förkrigsinkomstårets utgång. Jämväl i denna

del torde det få ankomma på centrala nämnden att meddela närmare anvisningar

rörande värdesättningen.

Den speciella värderingsregel kommittén föreslagit beträffande vissa varvsindustriens

tillgångar har tillkommit på den grund, att varven regelmässigt

icke själva stå risken för inträdande prisfall. För egen del finner jag det motiverat,

att material, arbetslöner och dylikt, som nedlagts å ett beställt fartyg,

vid slutavräkningen skola upptagas till ett värde, motsvarande de faktiska

kostnaderna. Anledning att medgiva nedskrivning av sådana kostnader till

förkrigsprisnivå respektive E-prisnivå torde nämligen icke föreligga, eftersom

dessa kostnader i regel motsvaras av beställarens förskottsbetalningar.

Några remissinstanser hava föreslagit utvidgning av förenämnda värderingsregel

till att omfatta jämväl verkstads- och byggnadsindustriens tillgångar

av ifrågavarande slag. Även dessa industrier arbeta nämligen i många

fall under sådana förhållanden att risken för förlust genom prisfall åvilar

beställaren. Då det understundom kan vara svårt att skilja sådana lagertillgångar

i fråga om vilka den skattskyldige genom kontrakt skyddat sig för

förlust genom prisfall från övriga lagertillgångar, anser jag mig emellertid

icke böra biträda förslaget örn en utvidgning av ifrågavarande specialregel i

vidare mån än att regeln även bör gälla för sådana skattskyldiga, vilkas

verksamhet består i utförande av byggnadsarbeten på entreprenad eller till

väsentlig del består i tillverkning på beställning av maskiner, transportmedel,

krigsmateriel eller andra verkstadsprodukter. I fråga om sistnämnda skattskyldiga

torde böra uttryckligen angivas, att regeln skall gälla endast i den

mån förskottsbetalning mottagits.

Beträffande rätt till avdrag för nedskrivning å kontraherade men icke

levererade tillgångar för omsättning eller förbrukning i rörelse ansluter jag

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mårts proposition nr 210.

63

mig i princip till den av kommittén uttalade uppfattningen. Jag förordar sålunda,

att avdrag för nedskrivning å kontraherade varor medgives — förutom

i fall av lagerminskning, vilken fråga jag tidigare berört — endast i den mån

skattskyldig visar, att inköpspriset för varor av samma slag å balansdagen

understiger det kontraherade priset eller den skattskyldige gör sannolikt att

dylikt prisfall kommer att inträffa innan varan levereras eller av den skattskyldige

i oförändrat eller förädlat skick försäljes. Med hänsyn till att taxeringen

avses skola utsträckas över längre tidsperiod än tidigare i regel varit

fallet, torde i de flesta fall vid taxeringstillfället kunna avgöras örn och i vad

mån i bokslutet vid beskattningsårets utgång upptagna kontrakt å tillgångar

för omsättning eller förbrukning kunnat avvecklas utan förlust för den skattskyldige.

Av samma anledning torde vid ifrågavarande taxering föreligga

relativt goda möjligheter att bedöma den risk, som kan vara förenad med

kontrakt med utländska leverantörer, varför något starkare behov av särskilda

normer för behandlingen av dylika kontrakt vid slutavräkningen icke

synes föreligga.

Den större nedskrivningsrätt å kontrakt som jag ansett mig böra föreslå

i de fall lagret vid beskattningsårets utgång understigit förkrigslagret bör,

som kammarrätten framhållit, icke vara begränsad till att avse nedskrivning

allenast till anskaffningspriset vid sista förkrigsinkomstårets utgång respektive

vid krigsutbrottet. Då de kontrakterade varorna i dylikt fall avses skola

likställas med redan levererade varor, bör nedskrivning givetvis få ske under

förkrigspriset, då förkrigslagret varit nedskrivet under nämnda pris.

Med anledning av vad handelskammaren i Karlstad ävensom Billeruds

aktiebolag anfört, vill jag framhålla, att den formella omständigheten att

vissa företag i bokslutet vid sista förkrigsinkomstårets utgång upptagit sådana

kontrakt, varom nu är fråga, icke synes i och för sig böra Medföra

att dessa företag skola komma i bättre ställning vid slutavräkningen än andra

skattskyldiga. En annan sak är att örn den reserv, som må hava bildats genom

nedskrivningar å kontrakt före krigsutbrottet, framtages, densamma icke

skall beskattas till krigskonjunkturskatt i samband med avräkningen.

Vad angår det av aktiebolaget Volvo framställda yrkandet om rätt att vid

slutavräkningen jämställa kontraherade tillgångar av visst slag med varulager

vill jag anmärka, att beställda varor av de slag varom fråga är, även

örn de tillverkas i visst specialutförande, likväl icke torde kunna betraktas

såsom köparens egendom redan före leveransen. Vid sådant förhållande torde

— därest icke lagerminskning föreligger —- avdragsrätt icke böra medgivas

i vidare mån än som följer av den tidigare föreslagna regeln om rätt

att i förekommande fall erhålla avdrag för kontraktsrisk. I detta sammanhang

bör emellertid även beaktas vad jag nyss anfört angående dold reserv

i före krigsutbrottet redovisade kontrakt.

3. Överprisavdrag å byggnader och inventarier m. m.

Kommittén. Kommittén bär i sitt betänkande anfört, att vid slutavräkningen

avdrag för längre gående nedskrivning å industriella inventarier och

byggnader eller dylikt tydligen icke kunde medgivas, än att ifrågavarande

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

tillgångars värde nedbringades till efterkrigspris. Denna strängare regel finge

dock betydelse endast i det fall tillgångar av angivet slag anskaffats under

beskattningsåret närmast före den taxering, vid vilken slutavräkningen ägde

rum. Under tidigare år redan medgivna överprisavdrag komme sålunda icke

att beröras av de skärpta bestämmelserna.

Remissyttrandena. I några remissyttranden har behandlats frågan örn avdragsrättens

omfattning vid ersättingsanskaffningar.

Sålunda har länsstyrelsen i Uppsala län anfört:

Länsstyrelsen anser den föreslagna skärpningen vara fullt motiverad i

fråga örn sådana nyanskaffningar, som innebära utvidgning. För sådana

anskaffningar, som äro att anse såsom ersättningar, borde rent principiellt

fullt överprisavdrag medgivas, då i annat fall samma realtillgång vid slutavräkningen

skulle komma att upptagas till högre värde än vid krigets början.

Visserligen torde det i praktiken stöta på vissa svårigheter att uppdela

under kriget inköpta inventarier i ersättnings- och utvidgningsanskaffning,

men en schablonmässig beräkning, baserad på under kriget medgivna normala

värdeminskningsavdrag, torde kunna leda till ett någorlunda tillfredsställande

resultat.

Länsstyrelsen i örebro län har likaledes ifrågasatt, om det icke vore riktigare

att vid ersättningsanskaffningar medgiva avskrivning till förkrigspris i

stället för efterkrigspris.

Mellankommunala pr övning snämnden har i denna del anfört:

I fråga om tillgångar för stadigvarande bruk har kommittén föreslagit,

att avdrag för överpris som regel skall medgivas ned till 125 % av förkrigsvärdet.

Enligt nämndens uppfattning torde dock överprisavdrag i fråga om

ersättningsanskaffningar i enlighet med denna beskattnings principer böra

medgivas ned till förkrigsvärdet. Nämnden föreslår därför, afl tillgångar för

stadigvarande bruk må nedskrivas till förkrigsvärdet örn de utgöra ersättningsanskaffningar

och till 125 % av förkrigsvärdet i övriga fall.

I praktiken kan det särskilt hos företag med stort maskinbestånd ibland

vara svårt att draga gränsen mellan ersättnings- och utvidgningsanskaffningar,

men i många fall torde företagens gränsdragning vid tidigare taxeringar

i samband med beräkning av merinkomst på grund av utvidgning av rörelsen

kunna vara till vägledning vid taxeringen till krigskonjunkturskatt år 1945.

Länsstyrelsen i Jönköpings län och handelskammaren i Gävle hava ansett

önskvärt, att bestämmelserna för krigskonjunkturskattetaxeringen i möjligaste

mån bleve likformiga under samtliga år krigskonjunkturskatt utginge,

varför någon ändring ej borde införas beträffande rätten att åtnjuta avdrag

för överpris å byggnader och inventarier.

Sveriges redareförening har beträffande avdrag för anskaffning

av ersättning stonnage anfört bland annat:

För närvarande beräknas överprisavdrag för nyanskaffade fartyg olika

såvitt angår ersättningstonnage, där i regel hela överpriset får avdragas, och

annat tonnage, där detta avdrag skall reduceras med 25 % av det nyanskaffade

fartygets förkrigsvärde. Till ersättningstonnage har därvid räknats nytt

tonnage till högst lika stort förkrigsvärde som det förlorade. För rörelsens

fortsatta bedrivande är det emellertid uppenbarligen nödvändigt att ersätta

det förlorade med tonnage, som, oavsett värdet, har samma kapacitet som

det förlorade.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

65

Mellankommunala prövning snämnden har anmärkt, att kommittén i sitt

betänkande icke tagit ställning till frågan om överprisavdrag å kontraherade

tillgångar för stadigvarande bruk. Nämnden har

i denna del anfört följande:

Denna fråga är dock av så stor betydelse, att den synes böra lösas genom

författningsföreskrifter. Med grunderna för denna beskattning synes bäst

överensstämma att kontrakt om ersättningsanskaffning finge nedskrivas till

förkrigspris, medan ingen nedskrivning av kontrakt, som avse utvidgning,

borde vara tillåten, enär det vid krigskonjunkturperiodens slut ju icke kan

vara fråga om leverans av tillgångar, som skola skapa inkomst under samma

period. Emellertid hava reglerna om överprisavdrag i de hittills utfärdade

krigskonjunkturskatteförordningama icke genomgående varit uppbyggda

efter nyssnämnda schema. Så har varit förhållandet i fråga om fartyg,

där en gräns varit dragen mellan ersättningsanskaffning och utvidgningsanskaffning.

Beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar

däremot har i regel nedskrivning till förkrigspris medgivits utan

avseende vid örn det gällt ersättning eller utvidgning. Med hänsyn till vad

sålunda hittills gällt liksom ock till grundtankarna i förslaget synes hinder

icke böra möta för nedskrivning till förkrigspris av kontrahera! ersättningstonnage.

Huruvida någon nedskrivning av kontraherade anläggningstillgångar

i övrigt bör vara tillåten, kan däremot vara tveksamt. Nämnden anser sig

icke hava skäl att tillstyrka sådan rätt.

Liknande synpunkter hava framkommit i de av länsstyrelserna i Kristianstads

och örebro län samt centrala krigskonjunkturskattenämnden avgivna

yttrandena.

Vidare hava länsstyrelserna i Uppsala och Västerbottens län framhållit, att

avdrag för kapitalminskning enligt samma principer, som föreslagits

i fall av lagerminskning, borde medgivas sådana skattskyldiga, vilka

icke kunnat under kriget ersätta sina inventarier.

Sålunda bar länsstyrelsen i Uppsala län yttrat, att framförallt åkerier och

andra firmor med stora bilparker icke kunnat under kriget ersätta sina automobiler,

vilka numera torde vara i det närmaste utslitna och värdelösa. Nya

sådana måste då vid krigets slut inköpas, vilka torde komma att kosta betydligt

mer än vad som erlagts för motsvarande automobiler före kriget.

Det syntes därför vara skäligt att i sådant fall ett visst avdrag medgåves,

vilket torde vara så mycket mera motiverat som under kriget anskaffade

automobiler vid tidigare taxeringar till krigskonjunkturskatt endast fått nedskrivas

till 125 procent av förkrigsvärdet.

Länsstyrelsen i Blekinge län och kooperativa förbundet hava anfört liknande

synpunkter. Länsstyrelsen i Blekinge län har därvid yttrat:

Det ställer sig svårt att åvägabringa en rättvis behandling av skattskyldiga,

vilkas tillgångar för stadigvarande bruk genom eftersatt ersättningsanskaffning

nedgått avsevärt i värde. Den särskilda avdragsmöjligheten för underlätet

underhåll täcker ej denna värdeminskning. Ofta torde det nämligen

vara så, att användningen av hårt slitna maskiner och andra inventarier föranlett

betydligt högre reparationskostnader än normalt. Generella regler, vilka

medgiva en riittvis och likformig behandling av uppkommande frågor rörande

värdesättning av tillgångar för stadigvarande bruk vid avräkningstill
Biluing

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 210. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Departements
chefen.

fället, torde vara mycket svåra att åstadkomma. Länsstyrelsen har emellertid

velat fästa uppmärksamhet på det problem, som här föreligger.

I konsekvens med vad jag tidigare föreslagit angående värdering av tillgångar

för omsättning eller förbrukning i rörelse bör överprisavdrag för tillgångar

för stadigvarande hink, som anskaffats under beskattningsåret, i regel

endast medgivas ned till 140 procent av tillgångarnas förkrigspris. Sådana

tillgångar för stadigvarande bruk, som anskaffats till ersättande av

före krigsutbrottet befintliga tillgångar av ifrågavarande slag, böra dock, i

enlighet med principerna för ifrågavarande beskattning, få nedskrivas till förkrigspris.

Att härvid — på sätt tidigare skett — göra åtskillnad mellan å ena

sidan industriella inventarier och byggnader samt å andra sidan tillgångar

för stadigvarande bruk av annat slag synes med hänsyn till grunderna för

lagstiftningen icke motiverat.

Sveriges redareförening har i sitt yttrande ifrågasatt att vid bedömande av

vad som skall räknas till ersättningstonnage hänsyn skulle tagas till storleken

av det förlorade tonnaget och icke såsom tidigare varit fallet till värdet därav.

Detta skulle innebära ett avsteg från hittills tillämpade principer, vilket

synes desto mindre motiverat som härigenom de rederier, vilka förlorat

äldre, omoderna fartyg, skulle erhålla en förmån framför andra rederier.

Kommittén har i sitt betänkande icke tagit ställning till spörsmålet örn

avdrag för överpris å kontraherade tillgångar för stadigvarande bruk. Såsom

bl. a. mellankommunala prövningsnämnden framhållit, får dock denna fråga

anses vara av så stor betydelse, att den bör göras till föremål för lagstiftning.

Rätt till avdrag för överpris å kontraherade tillgångar synes sålunda

böra medgivas sådana skattskyldiga, vilka på grund av rådande förhållanden

icke kunnat före beskattningsårets utgång anskaffa ersättning för under

kriget förslitna eller avgångna tillgångar för stadigvarande bruk. Dylika

kontrakt torde böra få nedskrivas till förkrigspris. Vad åter angår frågan

örn rätt till avdrag för överpris å kontraherade tillgångar för stadigvarande

bruk, då fråga är om nyanskaffning, anser jag mig icke böra förorda en

sådan avdragsrätt i andra fall än då anledning finnes att antaga, att särskild

risk för prisfall skulle vara förenad med kontraktet. Med denna utgångspunkt

förordar jag avdragsrätt beträffande kontraherade tillgångar av

sist angivet slag allenast då fråga är om kontrakt å fartyg. I dylikt fall bör

nedskrivning få ske till 140 procent av förkrigspriset.

Att såsom vissa remissinstanser föreslagit tillåta avdrag för kapitalminskning

enligt motsvarande principer, som föreslagits i fall av lagerminskning,

sjules förenat med så stora praktiska svårigheter, att jag icke anser mig

böra förorda förslaget.

De föreslagna reglerna skulle kunna medföra vissa svårigheter för sådana

rederier, vilka under kriget förlorat fartyg utan alt kunna ersätta desamma.

För att i görligaste mån tillgodose dylika rederiers intressen, anser jag mig

böra föreslå, att avdrag för överpris skall kunna medgivas även i de fall fartyg

anskaffats eller beställts efter bokslutstillfället men före den 1 april 1947;

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

67

hänsyn till omständigheter, som inträffa efter nämnda tid, torde däremot

på grund av prövningsnämndernas arbetsförhållanden icke kunna tagas.

4. Reparationskostnader.

Kommittén. Kommittén har till en början erinrat om, att i en vid 1943 års

riksdag framlagd motion föreslagits att skattskyldig skulle äga rätt att vid

taxering till krigskonjunkturskatt avdraga medel som avsattes för byggnadsoch

reparationsarbeten m. m. Bevillningsutskottet ansåg alt särskild avdragsrätt

för dylika kostnader icke vore erforderlig utan att reglerna för provisorisk

skattepåföring för kostnadsutjämning innefattade en i huvudsak tillfyllestgörande

lösning av de framställda problemen. I utskottets betänkande

(nr 35 1943 s. 11) hade härom anförts följande:

»Därvid bör beaktas att enligt den tankegång, som ligger till grund för bestämmelserna

örn kostnadsutjämningsfond, förutsättning för restitution är

att de avsatta medlen tagas i anspråk före det avräkningsförfarande som är

avsett att utgöra slutpunkten för ifrågavarande beskattning, men att tidpunkten

för detta beräknas infalla först då förhållandena efter kriget stabiliserat

sig. Då det lärer kunna antagas, att en ej altför obetydlig tidrymd efter krigets

upphörande måste förflyta innan detta blir fallet, kan det också förutsättas,

att tillräckligt rådrum kommer att stå den skattskyldige till buds att

igångsätta de planerade arbetena med möjlighet att tillgodogöra sig avdrag

för kostnaderna antingen genom restitution eller genom avdrag för det beskattningsår

varom då må vara fråga. Icke förty kunde utskottet allvarligt

reflektera på att biträda motionärernas förslag i vad detta avser reparationsarbeten,

därest det vore möjligt att meddela regler vilka läte avdragsrätten

efter kriget bliva i huvudsak beroende av huruvida fråga vöre om eftersatta

reparationer.»

Kommittén har vidare anfört, alt det enligt kommitténs uppfattning ur

många synpunkter icke syntes tillrådligt att det slutliga avräkningsförfarandet

alltför länge uppskötes. Om detta förfarande igångsattes så snart med

hänsyn till rådande förhållanden ansåge.s möjligt, funnes troligen intet rådrum

för de skattskyldiga att igångsätta tidigare planerade arbeten i sådan

tid att de kunde få tillgodogöra sig avdrag för kostnaderna vid den sista

taxeringen till krigskonjunkturskatt. Vid sådant förhållande och för att icke

beskattningen skulle särskilt hårt drabba dem, som under krigsåren nödgats

inskränka reparationsarbetena, vore det nödvändigt att i samband med slutavräkningen

medgiva visst avdrag för beräknade reparationskostnader. För

fastställande av detta avdrags storlek fordrades besked om det belopp, vartill

reparationskostnaderna uppgått under förkrigsinkomståren, samt det belopp,

vartill motsvarande kostnader uppgått under hela krigskonjunkturskatteperioden.

En jämförelse finge sedan äga rum mellan medeltalet av

de förra kostnaderna, multiplicerade med antalet år under krigskonjunkturskatteperioden

(därvid torde kunna bortses från de fyra månaderna under

1939), å ena sidan, samt summan av kostnaderna för reparationer under

krigsåren, reducerade till förkrigspris. I den män det första beloppet överstege

det senare borde avdrag kunna medgivas för skillnaden vid beräkningen

av den uppskattade merinkomsten. därvid detta skillnadsbelopp skulle

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

uppräknas till E-pris. I vissa fall torde emellertid denna regel för beräkning

av reparationsavdrag icke giva rättvisande resultat, särskilt då fråga vore

om beräkning av eftersatta värdeminskningsavdrag å maskiner. Sådana fall

uppkomme särskilt då — såsom ej sällan varit fallet — maskinparken under

kriget utnyttjats intensivare än därförut, exempelvis genom övergång till

arbete i flera skift eller då maskinparken mera avsevärt utökats. I dylika

och likartade fall kunde tydligtvis den allmänna regeln för beräkning av

reparationskostnader icke tillämpas utan måste hänsyn tagas till föreliggande

särskilda omständigheter.

Beträffande byggnader, framhåller kommittén vidare, torde man kunna

bortse från ökad förslitning genom intensivare användning. Däremot måste

man där taga hänsyn till ökat reparationsbehov på grund av att driftbyggnadsbeståndet

ökat.

Det föreslagna avdraget för reparationskostnader syntes enligt kommitténs

mening böra reduceras om och i den mån vid föregående taxeringar till

krigskonjunkturskatt medgivits extra stora värdeminskningsavdrag med hänsyn

till att tillgångar för stadigvarande bruk (främst fartyg) icke kunnat

normalt underhållas.

Remissyttrandena. Av de remissinstanser, som berört detta spörsmål, har

länsstyrelsen i Uppsala län yttrat:

Mot den av kommittén föreslagna beräkningsgrunden har länsstyrelsen icke

något att invända, då densamma synes leda till ett tillfredsställande resultat.

Emellertid har kommittén framhållit, att högre avdrag än som framkommer

enligt den föreslagna schablonregeln torde böra medgivas i de fall, då inventariebeståndet

utnyttjats intensivare än före kriget eller då maskinparken

mera avsevärt utökats. Det bör emellertid påpekas, att vid taxeringarna i

allmänhet högre värdeminskningsavdrag medgivits på grund av dessa orsaker.

Med hänsyn härtill och då reparationsbehovet för nyanläggningar icke

torde vara särskilt stort, böra nyssnämnda omständigheter knappast föranleda

högre avdrag än enligt schablonregeln.

Kommerskollegium, Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Malmöhus län,

centrala krigskonjunkturskattenämnden, handelskammaren i Göteborg och

Sveriges redareförening hava ansett schablonen för beräkning av avdrag för

eftersatta reparationskostnader vara för snäv för rederier, vilka icke haft

möjlighet att låta reparera sina fartyg under kriget och vilkas fartyg utsatts

för stor förslitning. Remissinstanserna åsyfta därvid framför allt fartyg, vilka

använts i trafik utanför Skagerackspärren.

Sveriges redareförening har sålunda anfört:

Mot den av kommittén föreslagna regeln måste föreningen uttala en gensaga.

Föreningen utgår ifrån, att kommittén avsett, att vid beräknandet av

storleken av kostnaderna för uppskjutna reparationer en beräkning skall ske

fartyg för fartyg. Därvid måste man till en början taga hänsyn till, att reparationskostnaderna

i regel framkomma i samband med klassning av fartyget,

vilket normalt sker vart fjärde år. En medeltalsberäkning för åren 1937 och

1938 leder därför till ett oriktigt resultat.

Erforderliga reparationer hava i stor utsträckning måst eftersättas för

utanför spärren sysselsatta fartyg. Dessa fartyg hava endast i undantagsfall

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

69

kunnat undergå klassning under befraktningsperioden. Däremot hava desamma

måst undergå reparationer, vilka på grund av uppskovet med dessa och

av andra orsaker betingat så avsevärda kostnader, att desamma, evalverade

till förkrigspriser, betydligt överstigit normala årskostnader. Det oaktat hava

fartygen icke normalt underhållits. Vad som sagts gäller även i viss omfattning

fartyg innanför spärren.

Vid sådant förhållande torde en annan väg att förskaffa rederierna dem

tillkommande skäliga avdrag böra anvisas. Förslagsvis torde en av ett varv

verifierad beräkning kunna ske av kostnaderna (i efterkrigspris) för fartygens

återställande i fullvärdigt klassat skick. Detta belopp minskas nied den

beräknade utgiften för att vid krigsutbrottet försätta fartyget i sådant skick

med hänsynstagande till kända klassnings- och dockningskostnader och den

tidrymd, som förflutit sedan senaste klassning.

En annan fråga är den ökade värdeminskning, som fartygen under kriget

utsatts för på grund av intensivare användning och ökad förslitning. Föreningen

förutsätter, att ett extra avdrag härför kommer att medgivas i samband

med avvecklingen, i den mån tidigare avdrag för sådan värdeminskning

icke tillgodonjutits.

Centrala krigskonjunkturskattenämncien har uttalat sig mot kommitténs

förslag, att avdrag för eftersatta reparationer borde reduceras, örn och i

den mån vid föregående taxeringar till krigskonjunkturskatt extra stora värdeminskningsavdrag

medgivits med hänsyn till att tillgångar för stadigvarande

bruk (främst fartyg) icke kunnat normalt underhållas. Enligt nämndens

förmenande borde nämligen reduktion äga rum endast i de fall extra

värdeminskningsavdrag medgivits av den anledningen att nödiga reparationer

måst eftersättas under kriget och det kunde antagas, att det eftersatta

reparationsbehovet icke medfört en förblivande värdeminskning av tillgångar

för stadigvarande bruk.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har däremot ansett, att de extra

värdeminskningsavdrag, som medgivits på grund av att reparationer måst

eftersättas under den tid fartyg varit sysselsatta utanför Skagerackspärren,

borde tilläggas vid fastställande av de reparationskostnadsavdrag, som åtnjutits.

De av kommittén föreslagna reglerna örn avdrag med belopp, som sva- Departement).

rade mot den värdeminskning skattskyldigs tillgångar för stadigvarande

bruk kunde hava undergått genom att nödvändiga reparationer måst eftersättas

under kriget, synas ägnade att medföra ojämnhet i tillämpningen.

Några remissinstanser hava sålunda framhållit, att den föreslagna schablonen

för beräkning av eftersatta reparationskostnader vore för snäv ifråga

om fartyg. Sveriges redareförening har tillika anmärkt, att beträffande utanför

spärren gående fartyg de under kriget verkställda reparationerna betingat

onormalt dryga kostnader ävensom att en medeltalsberäkning för

åren 1937 och 1938 skulle leda lill ett oriktigt resultat med hänsyn till att

kostnader för reparation av fartyg i regel framkomme i samband nied

klassning av fartyget, vilket normalt skedde vart fjärde år. Ytterligare må

anföras, alt det synes otillfredsställande att den omständigheten att en skattskyldig

haft onormalt stora eller onormalt små reparationskostnader åren

1937 och 1938 i första hand skulle vara avgörande för nu ifrågavarande av
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Manis proposition nr 210.

drags beräkning. På grund härav förordar jag, att ifrågavarande regler utformas

så att avdragsrätten i första hand grundas på av den skattskyldige

verkställd utredning om den värdeminskning, som tillgångar för stadigvarande

bruk kunna hava undergått på grund av eftersatta reparationer. Endast

örn sådan utredning icke förebringas, bör avdraget beräknas schablonmässigt.

Även vid schablonberäkning torde emellertid hänsyn böra tagas till huruvida

kostnaderna för reparationer åren 1937 och 1938 varit normala eller

icke. Vid jämförelsen mellan nämnda kostnader och de under kriget havda

reparationskostnaderna bör sålunda förstnämnda kostnadsbelopp i förekommande

fall jämkas.

Såsom länsstyrelsen i Uppsala län anfört svnes intensivare utnyttjande av

tillgångar för stadigvarande bruk under kriget icke böra medföra att högre

avdrag för eftersatta reparationer medgives, då hänsyn till detta förhållande

normalt torde hava tagits genom förhöjda värdeminskningsavdrag.

I de fall fartyg icke kunnat normalt underhållas på grund av sysselsättning

utanför Skagerackspärren torde, såsom centrala krigskon junk turskattenämnden

framhållit, skäl föreligga till antagande att det eftersatta reparationsbehovet

ofta medfört en förblivande värdeminskning å fartyget. Emellertid

hava rederierna vid tidigare taxeringar till krigskonjunkturskatt regelmässigt

åtnjutit extra värdeminskningsavdrag på grund av nyssnämnda

förhållande. Detta bör medföra att, då avdrag för eftersatta reparationskostnader

sker på grundval av verkställd utredning om värdeminskningen,

tillägg göres för dylika extra värdeminskningsavdrag. I den mån avdrag

sker enligt schablonmetoden, saknas däremot anledning att minska avdragsbeloppet

med tidigare åtnjutna, extra värdeminskningsavdrag.

5. Fordringar och aktier.

Kommittén. Kommittén har erinrat örn att under krigsåren fordringar

i utlandet samt aktier i utländska företag i betydande omfattning bortskrivits

eller nedskrivits. I samband med avräkningen måste, enligt vad kommittén

vidare framhållit, en omvärdering äga rum. I den mån sådana nedskrivna

fordringar eller aktier vid avräkningstillfället ägde ett värde, som

innebure återvinning av belopp, vilka under kriget bortskrivits och därvid

påverkat beräkningen av merinkomsten, borde hänsyn till dylik återvinning

tagas vid avräkningsförfarandet.

I det av kommittén upprättade författningsförslaget har upptagits en bestämmelse

enligt vilken, om avdrag erhållits för nedskrivning å fordringar

vid taxeringarna åren 1940—1944 och fordringarna kunna antagas återfå

sitt värde helt eller delvis efter det kriget upphört, motsvarande belopp skall

tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Remissyttrandena. De av kommittén föreslagna reglerna för beskattning

av återvunna nedskrivningar å fordringar och aktier hava i huvudsak lämnats

utan erinran av samtliga remissinstanser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Centrala krigskonjunkturskattenämnden och delegerade för Sveriges industriförbund

m. fl. hava emellertid ifrågasatt, om icke med hänsyn till de

bevissvårigheter, som kunde antagas uppkomma i praktiken, tillämpningen

av de föreslagna reglerna borde inskränkas till de fall då dylika tillgångar

uppenbarligen komme att återfå sitt värde efter krigets slut.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. ha salunda i denna del

anfört:

Enligt förslaget skall tillägg ske vid inkomstuppskattningen, då tidigare

nedskrivna fordringar »kunna antagas återfå sitt värde helt eller delvis

efter det att kriget upphört». För hindrande av att fiktiva vinster med stöd

av detta stadgande bliva föremål för beskattning är en sådan omarbetning

av stadgandet önskvärd, att därav tydligt framgår, att ifrågavarande tillägg

icke må avse andra belopp än sådana, beträffande vilka det mäste anses

ådagalagt, att de efter krigets upphörande äro att anse såsom säkra fordringar.

Kammarrätten har yttrat, att särskild försiktighet vid rättstillämpningen

borde iakttagas beträffande utländska fordringar med hänsyn till svårigheterna

att förebringa bevisning angående dessas värde.

Handelskammaren i Gävle har anmärkt att ifrågavarande tillägg för återvinning

av tidigare avdrag för nedskrivningar å fordringar och aktier, borde

begränsas till att avse sådana fall, då avdragen kunnat utnyttjas vid taxeringen.

Nedskrivningar å fordringar och aktier torde böra tagas till beskattning i Departementsden

mån tillgångarna helt eller delvis återfått sitt värde efter det kriget upp- ^

hört eller grundad anledning finnes till antagande, att tillgangarna skola helt

eller delvis återfå sitt värde. Uppenbarligen bör hänsyn tagas till återvunna

nedskrivningar endast i den mån avdrag för nedskrivningen verkligen utnyttjats

vid tidigare taxering till krigskonjunkturskatt.

Vissa remissinstanser hava framhållit, att bevissvårigheter kunde uppkomma

vid bedömningen av huruvida fordringar eller aktier helt eller delvis

kunde antagas återfå sitt värde. Detta är självfallet riktigt och bör föranleda

att försiktighet iakttages vid stadgandets tillämpning. Jag anser mig

emellertid icke böra förorda en så långt gående inskränkning, som från vissa

håll ifrågasatts, eller att uppvärdering icke skulle vidtagas i andra fall än

då fordringen uppenbarligen komme att återfå sitt värde.

Speciella bevisregler.

Kommittén. Kommittén har i sitt betänkande föreslagit, att avdrag för

minskning av dold förkrigsresei-v i tillgångar avsedda för omsättning eller

förbrukning i rörelse — som hittills medgivits endast i fall av lagerminskning

— skulle medgivas oavsett lagrets kvantitet vid beskattningsårets utgång.

Kommittén har vidare i sin allmänna motivering uttalat, att de beträffande

''lagervärdering meddelade bestämmelserna givetvis icke betoge den

skattskyldige honom tillkommande rätt att styrka, att de vid avräkningsför
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Departements
chefen.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 210.

farandet till beskattning framtagna nedskrivningarna skett med anlitande av

vinstmedel, som uppkommit oberoende av kriget, exempelvis på grund av

företagets fortgående utveckling, vidtagna rationaliseringsåtgärder eller dylikt.

Remissyttrandena. Remissinstanserna hava genomgående icke haft något

att erinra mot den av kommittén föreslagna utsträckta rätten till avdrag för

minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse.

Däremot har kommitténs nyss återgivna uttalande i den alllmänna motiveringen

framkallat kritik från vissa remissinstanser, nämligen Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Blekinge, örebro och Värmlands län samt mellankommunala

prövningsnämnden.

Sålunda har länsstyrelsen i Örebro län anfört:

Det synes däremot icke tillrådligt att medgiva överflyttning av tidigare icke

utnyttjade utvecklings- och rationaliseringsavdrag på sätt kommittén föreslår.

Även örn sådan överflyttning ur materiell synpunkt kan försvaras, torde

ett dylikt medgivande kunna få mycket vittgående konsekvenser och föranleda

yrkande om omprövning av praktiskt taget alla tidigare års taxeringar.

Mellankommunala prövningsnämnden har för sin del framhållit att ifrågavarande

uttalande kunde befaras föranleda en mångfald yrkanden att vid

slutavräkningen erhålla avdrag för tidigare icke utnyttjade avdrag för rationalisering

och utvidgning, yrkanden vilka i många fall torde förväntas kunna

bliva mindre välgrundade och medföra svåra bevisprövningar.

Centrala krigskonjunkturskattenämnden har uttalat, att den skattskyldige

borde ha möjlighet att påvisa, att han skulle kommit i gynnsammare läge

vid slutavräkningen, om viss tidigare företagen nedskrivningsåtgärd icke vidtagits.

Ehuru en sådan regel utgjorde ett avsteg från vad tidigare gällt vid

taxering till krigskonjunkturskatt, ansåge nämnden densamma motiverad

med hänsyn till de speciella förhållanden, som förelåge vid slutavräkningen.

I likhet med kommittén anser jag, att avdrag för minskning av dold förkrigsreserv

i tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse bör

medgivas oavsett lagrets kvantitet vid beskattningsårets utgång. Tillräcklig

anledning torde icke föreligga att vid slutavräkningen vidhålla kravet på

lagerminskning såsom villkor för avdragsrätt.

Däremot kan jag icke förorda att, såsom centrala krigskonjunkturskattenämnden

föreslagit, hänsyn skall tagas till det förhållandet att den skattskyldige

eventuellt skulle hava kommit i ett gynnsammare läge vid slutavräkningen,

om viss tidigare företagen nedskrivningsåtgärd icke vidtagits. Visserligen

ha föreslagits skärpta regler vid slutavräkningen för värdering av

varulager, men detta bör — av praktiska skäl och med hänsyn till att slutavräkningen

konstruerats såsom en ny taxering — icke föranleda en omprövning

av den inkomstberäkning, som gjorts vid tidigare taxeringar till

krigskonjunkturskatt.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

73

Utjämningsavdraget.

Kommittén. Utjämningsavdraget har av kommittén föreslagits skola höjas

från 15 till 25 procent såsom en logisk konsekvens av att kommittén i

betänkandet beräknat efterkrigsprisnivån till 125 procent av förkrigsprisnivån.

Remissyttrandena. I sitt yttrande har kammarrätten understrukit det följdriktiga

i att utjämningsavdraget och efterkrigspriset fastställdes efter samma

grund.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har funnit kommitténs ståndpunkt

välgrundad.

I en av bankdirektören E. Browaldh upprättad promemoria, som bilagts

kommissionens för ekonomisk efterkrigsplanering yttrande, har anförts följande:
Redan

vid införandet av krigskonjunkturbeskattningen framhölls av skatteberedningen,

att ett villkor för att skatten icke skulle komma att verka annorlunda

än som avsetts vore, att tillbörlig hänsyn foges till eventuell försämring

av penningvärdet, så att skatten ej komme att verka som en skatt på

dylik försämring. I anslutning härtill konstaterades, att en jämförelse med

viss annan inkomst uppenbarligen ej kunde bli rättvisande, örn den ej skedde

i samma penningvärde, i anledning varav föreslogs, att jämförelseinkomsten

borde angivas i beskattningsårets penningvärde. Vederbörande departementschef

framhöll i anslutning till dessa skatteberedningens uttalanden, att

en huvudsynpunkt vid utformningen av krigskonjunkturskatten borde vara

att den komme att avse endast ökning av reavinst och ej fiktiva vinster.

Då ett sådant hänsynstagande till penningvärdesförsämringen första gången

ansågs böra ske, nämligen vid utformandet av bestämmelserna för 1942

års krigskonjunkturbeskattning, kom visserligen detta hänsynstagande då att

ske i en form, som icke kan anses på ett tillfredsställande sätt tillgodose den

huvudsynpunkt, departementschefen från början deklarerat såsom normerande

för beskattningen. Den avvikelse, som på anförda skäl då gjordes från

en av grundförutsättningarna för skatten, har medfört, att skatten under de

gångna åren i betydande utsträckning kommit att utgöra en beskattning icke

av verkliga mervinsler utan av en genom försämring av penningvärdet inträdd

nominell inkomstökning. De för denna avvikelse åberopade motiven

äro emellertid av den art, att de i varje fall icke kunna tillämpas på ett avräkningsförfarande,

vid vilket man utgår från, att prisnivån definitivt stigit

med viss procentsats i förhållande till den före kriget gällande. 1 och med det

att man fastlägger en sådan procentsats är också uppenbart att, på sätt

skatteberedningen uttalat, jämförelsen mellan de vinster, som framkomma

genom avräkningsförfarandet å ena sidan och jämförelseinkomsten å andra

sidan, för att bli rättvisande måste ske i samma penningvärde. Detta betyder

med andra ord, att om prisnivån antages definitivt höjd med en viss procentsats,

samma procentsats måste tillämpas för det s. k. utjämningsavdraget.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har däremot uttalat sig mot en höjning av

utjämningsavdraget och därvid framhållit:

Under de gångna åren hava de skattskyldiga vid taxeringen till krigskonjunkturskatt

medgivits fullt överprisavdrag å byggnader, maskiner och inven
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Departements
chefen.

tarier. Detta har varit en bidragande orsak till, att den industriella investeringsverksamheten

hållit sig på en förvånansvärt hög nivå. Därtill kommer,

att de flesta krigskonjunkturbeskattade företag använt en stor del av sina

vinster till reparationer och underhåll av byggnader och maskiner. Man

torde därför kunna antaga, att de företag, som varit föremål för krigskonjunkturbeskattning,

i varje fall hava lika stora realtillgångar, då krigskonjunkturskatten

avvecklas, som före kriget. De bestämmelser, som sålunda

föreslagits, innebära, att varulagret vid avräkningstillfället får behållas vid

sitt förkrigsvärde. Härigenom erhålla de skattskyldiga vid taxeringen till

krigskonjunkturskatt i viss utsträckning gottgörelse för penningvärdets försämring.

Mellankommunala prövningsnämnden har jämväl ansett, att utjämningsavdraget

borde bibehållas vid 15 procent. Nämnden har framhållit, att det

kunde ifrågasättas örn icke vissa skattskyldiga skulle få väl stora fördelar

i förhållande till andra om samtidigt med borttagandet av den progressiva beskattningen

utjämningsavdraget höjdes till 25 procent. Eftersom utjämningsavdraget,

som tidigare varit begränsat genom vissa spärrbestämmelser, föresloges

skola under alla förhållanden få åtnjutas med 25 procent av merinkomsten

kunde skattskyldiga, som skjutit krigskonjunkturbeskattningen

framför sig, få större utjämningsavdrag än de som redovisat merinkomsten

successivt och under tidigare år allenast fått åtnjuta ett efter 15 procent beräknat

överprisavdrag.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har anfört:

Den föreslagna höjningen av utjämningsavdraget från 15 till 25 procent

har motiverats med att det numera kan anses fastslaget, att prisnivån icke

kommer att återgå till förhållandena före kriget och att en stegring av prisnivån

med 25 procent av förkrigsnivån redan tagits som norm för bestämmandet

av efterkrigspriset. Utjämningsavdraget har dock ansetts kompensera

även andra ändringar av förhållandena från utgången av augusti 1939 än

höjningen av allmänna prisnivån vilket torde förklara att utjämningsavdraget

i vissa fall beräknats i förhållande till andra faktorer än jämförelseinkomsten.

Med hänsyn härtill anser länsstyrelsen minimigränsen för utjämningsavdraget

enligt 4 § 6 mom. böra bestämmas till 20 procent av den merinkomst av

förvärvskällan, som återstår efter tillämpningen av 4 mom. Samma procentsats

bör skäligen gälla beträffande realisationsvinst.

Länsstyrelsen i Uppsala län och centrala krigskonjunkturskattenämnden

hava ansett, att den hittills gällande och i betänkandet upptagna bestämmelsen

örn att utjämningsavdraget skulle beräknas å den genom kriget förorsakade

merinkomsten, örn denna vore större än jämförelseinkomsten, borde

utgå och att således utjämningsavdraget i sandiga fall skulle beräknas å

jämförelseinkomsten.

Beträffande utjämningsavdraget må framhållas att avsikten med detta

avdrag icke varit att därigenom giva full kompensation för höjning av den

allmänna prisnivån. Jag har tidigare tagit bestämt avstånd från en sådan

tankegång. Då förslag om ett dylikt avdrag första gången framlades i proposition

nr 287 till 1942 ars riksdag uttalade jag sålunda, att det vöre mindre

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

lämpligt att till ifrågavarande område överföra ett eller annat slags kompensationsresonemang,

vilket emellertid skalle ske örn man ville anknyta en omräkning

av merinkomsten till prisutvecklingen. Förslaget örn införande av

ett särskilt utjämningsavdrag bestämdes sålunda av andra grunder än de,

vilka av kommittén och vissa remissinstanser nu åberopas såsom skäl för

en höjning av avdraget. Avdraget är nämligen att uppfatta huvudsakligen

såsom ett komplement till jämförelseinkomsten, avsett dels alt kompensera

för sådan utveckling av den skattskyldiges verksamhet sedan krigsutbrottet,

som varit möjlig örn krigsförhållandena icke förelegat men vars sannolikhet

icke kan direkt påvisas, dels ock att bidraga till en utjämning mellan sådana

skattskyldiga, som av olika anledningar hava särskilt låg jämförelseinkomst,

och dem vilka tack vare en gynnsam förkrigskonjunktur kommit upp i en

mycket hög sådan. Vid nu angivna förhållanden synes en höjning av avdraget,

såvitt angår beskattningsåret 1945, icke vara motiverad.

Någon anledning att avvika från den hittills tillämpade regeln om rätt att

beräkna jämförelseinkomsten å den på krigskonjunkturen beroende merinkomsten,

om denna är större än jämförelseinkomsten — genom vilken anordning

en utjämning vinnes mellan olika skattskyldiga lärer icke föreligga.

Skatteskalan.

Kommittén. Kommittén har inledningsvis erinrat örn att skatteskalan

vore progressiv och, såvitt fråga vore örn inkomst av rörelse, stege fran 50

till 70 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Kommittén har vidare anfört:

Ett bibehållande av denna progression även vid den slutliga avräkningen

skulle tydligtvis komma alt mycket hårt belasta åtskilliga skattskyldiga, som

använt sig av den enligt författningarna medgivna möjligheten alt uppskjuta

krigskonjunkturbeskattningen. Resultatet skulle väl ofta bliva, att av dessa

nu på en gång uttoges en krigskonjunkturskatt, som vore till beloppet väsentligt

större än vad fallet blivit örn de uppkomna vinsterna tagits till beskattning

varje särskilt år. Det vore enligt skattekommitténs mening icke

gärna tänkbart att på detta sätt i efterhand så att säga införa en extra straffskatt

å de fullt lojala rörelseidkare, som utnyttjat de av statsmakterna anvisade

möjligheterna för uppskov med beskattningen.

Härjämte bör beaktas, att det främsta motivet för den hårda beskattningen

av krigskonjunkturvinster torde hava varit en önskan att förebygga krigskonjunkturbetonade

spekulationer. Dessa psykologiska moment äro emellertid

icke längre för handen vid tidpunkten för krigskonjunkturskattens avveckling.

Än vidare må erinras örn, att eftersom olika regler gälla för inkomstberäkningen

enligt kommunalskattelagen och enligt krigskonjunkturskatteförordningarna

kan det redan nu understundom inträffa, att krigskonjunkfurskattens

grundbelopp överstiger det lill statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade beloppet. Detta medför då vid tillämpningen av den i 11 § 2 mom.

givna regeln, att krigskonjunkturskattens grundbelopp undergår mindre reduktion

än vad som eljest skulle varit fallet; den skattskyldige kommer med

andra ord att drabbas av hårdare krigskonjunkturskatt än som avsetts. Ef
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tersom meningen är att vid avräkningen upptaga under kriget skapade dolda

reserver till krigskonjunkturbeskattning, torde nyss angivna missförhållande

komma att därvid inträffa vida oftare än vad hittills varit fallet och kan

komma att avse betydande belopp. Även detta förhållande talar med styrka

för en begränsning av skattesatsens storlek. Därest progressionen stannade

vid 60 % skulle ändock nyss angivna omständighet ofta kunna föranleda, afl

den totala beskattningen, inklusive kommunala skatter, komme att överstiga

hela merinkomsten.

Med utgångspunkt från det sålunda anförda har kommittén uttalat, att

det syntes som örn starka skäl skulle tala för att i detta sammanhang utesluta

progressionen och låta skatten utgå med en fix procentsats av 50.

Remissyttrandena. Av de remissinstanser, vilka i sina yttranden närmare

behandlat förevarande fråga, hava centrala krigskonjunkturskattenämnden,

länsstyrelsen i Uppsala lån, mellankommunala prövningsnäwnden och Östergötlands

och Södermanlands handelskammare i princip anslutit sig till kommitténs

förslag.

Centrala krigskonjunkturskattenämnden har sålunda anfört:

De av kommittén anförda skälen för slopande av den nuvarande progressiva

skatteskalan vid krigskonjunkturskatten anser nämnden bärande. Uteslutes

progressionen och uttages skatten i stället med en fix procentsats, synes

storleken av denna procentsats böra avvägas under hänsynstagande tili att

krigskonjunkturbeskattningen icke bör bliva lindrigare för de skattskyldiga,

vilka först nu framtaga sina mervinster till beskattning. Enligt tillgängliga

uppgifter har krigskonjunkturskattens grundbelopp i genomsnitt för

samtliga skattskyldiga hittills uppgått till omkring 60 procent av den beskattningsbara

merinkomsten. Med hänsyn härtill bolde skattesatsen vid avvecklingen

bestämmas till 60 procent. Emellertid anser nämnden att starka

billighetsskäl, främst hänsynen till företagens likviditet, tala för ett godtagande

av den av kommittén förordade procentsatsen av 50. Härför kan jämväl

åberopas den omständigheten att de skattskyldiga, som successivt framtagit

sina mervinster till beskattning, bättre kunnat utnyttja utjämnings- och

3 000-kronorsavdragen än de skattskyldiga, vilka med utnyttjande av förefintliga

möjligheter att uppskjuta beskattningen, först vid avvecklingen bliva

beskattade för sina mervinster på en gång.

Länsstyrelsen i Uppsala län har för sin del ansett, att procentsatsen ur

rättvisesynpunkt borde bestämmas till 60. Länsstyrelsen har framhållit, att

vid en procentsats av 50 skatten torde bliva något lägre än den i allmänhet

skulle hava blivit, om de merinkomster, vilka framkomme vid slutavräkningen,

successivt redovisats under tidigare beskattningsår, då skatten utgått

efter den progressiva skalan.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län hava föreslagit

bibehållande av en progressiv skatteskala, dock med en högsta procentsats

av 60.

Länsstyrelsen i Kalmar län har med hänsyn till de osäkra grunder, å vilka

en taxering till krigskonjunkturskatt måste fotas, ifrågasatt huruvida

icke skattesatsen borde sättas lägre än 50 procent.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

77

I samband med spörsmålet örn skatteskalan hava vissa remissinstanser berört

frågan om skatteberäkningen. Sålunda har Överståthållarämbetet anfört:
Enligt

de tidigare krigskonjunkturskatteförordningarna har skattskyldig,

som påförts krigskonjunkturskatt, haft rätt att vid sin taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt göra avdrag för den sålunda påförda krigskonjunkturskatten.

Detta avdrag har — utom vid 1940 års taxering — tekniskt

skett såsom ett avdrag från krigskonjunkturskattens grundbelopp. I enstaka

fall har därvid krigskonjunkturskattens grundbelopp överstigit hela

det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet,

varför nedsättningen av de normala statsskatterna fått ske med hela de debiterade

beloppen. Liknande förfaringssätt synes av kommittén förutsättas vid

1945 års krigskonjunkturskattetaxering. Emellertid skulle vid sagda års taxering

i många fall framtagas vinster, som i verkligheten uppkommit under tidigare

år. Krigskonjunkturskattens grundbelopp kan då ofta tänkas bliva så

högt, att det överstiger det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

beloppet. Eftersom det här delvis gäller eftersläpande krigskonjunkturskatt,

borde den del av grundbeloppet, som belöper på tidigare beskattningsår,

få avdragas från för samma år eventuellt kvarstående taxering.

En uträkning efter här skisserade normer torde emellertid bliva mycket besvärlig.

Länsstyrelsen i Uppsala län och kooperativa förbundet hava föreslagit, att

vid beräkningen av krigskonjunkturskatt för juridiska personer grundbeloppet,

oavsett vilket belopp, som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

skulle minskas med 32 procent.

Det torde vara med krigskonjunkturskattens konstruktion bäst överens- Departementsstämmande,

att den tidigare gällande skalan tillämpas jämväl vid slutavräk- chefenningen.

Ur rättvisesynpunkt synes det icke heller tillfredsställande om sådana

skattskyldiga, som begagnat sig av möjligheten att uppskjuta beskattningen,

skulle särskilt gynnas genom en i samband med slutavräkningen

vidtagen skattesänkning. Jag anser mig sålunda icke böra förorda kommitténs

förslag härutinnan.

Kommittén har framhållit, att krigskonjunkturskattens grundbelopp kunde

komma att bliva så högt, att det överstege det till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet. Avdraget för de ordinarie statsskatterna

vid krigskonjunkturskattens beräkning torde emellertid komma att

spela mindre roll vid den slutliga avräkningen än vid tidigare taxeringar till

krigskonjunkturskatt. Enligt den nya uppbördsförordningen efterskänkas

nämligen den statliga inkomst- och förmögenhetsskatt samt den särskilda

skatt å förmögenhet, som skulle hava utgått på grund av 1946 års taxering,

till den del nämnda skatter enligt äldre bestämmelser skolat erläggas efter

den 1 januari 1947. Värnskatt avses överhuvud icke skola utgå på grundval

av 1946 års taxering. Annan ordinarie statsskatt kommer sålunda icke att

utgå på grund av 1946 års taxering än den del av inkomst- och förmögenhetsskatten

samt den särskilda förmögenhetsskatten, som skall erläggas vid

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

uppbörden i november 1946. Anledning torde saknas att medgiva avdrag

från krigskonjunkturskattens grundbelopp med större belopp än det, varmed

den sålunda utgående inkomst- och förmögenhetsskatten samt särskilda förmögenhetsskatten

skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp

avdragits från det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet

och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

Uet bör emellertid i detta sammanhang framhållas, att vissa skattskyldiga

jämlikt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen kunna

komma att i ‘samband med 1948 års taxering påföras inkomst- och förmögenhetsskatt

samt särskild skatt å förmögenhet, avseende beskattningsåret

1945. Hänsyn till dylik skatt synes dock icke böra tagas vid beräkningen

av krigskonjunkturskatten.

Restitutionsförfarandet.

Kommittén. Kommittén Ilar framhållit, att slutavräkningen avsåge att

klarlägga i vad mån vederbörande rörelseidkares inkomster påverkats av

krigskonjunkturen. Man hade alltså därvid att taga hänsyn till krigskonjunkturperioden

i dess helhet. Det avgörande vore icke om under det ena

eller andra året uppkommit en ökning eller minskning av vinsten, utan vore

huruvida slutresultatet för hela denna period visade inkomstökning. Därest

denna kunde anses utgöra krigskonjunkturvinst, som förut icke tagits till

beskattning, skulle krigskonjunkturskatt påföras. Funnes i stället att någon

beskattningsbar krigskonjunkturvinst icke uppkommit, ehuru skatt tidigare

erlagts, eller att sådan vinst icke uppkommit i den omfattning för vilken

skatt erlagts, skulle för mycket erlagd skatt restitueras. Någon skillnad syntes

därvid icke böra göras mellan sådana fall, då skatten påförts provisoriskt,

och övriga fall. Å restituerad krigskonjunkturskatt syntes ränta icke böra

utgå, då ju här icke vore fråga om restitution av någon genom felaktigt förfarande

påförd skatt.

Beträffande tillämpningen av det sålunda skisserade förfarandet har kommittén

anfört följande:

Hänsyn skall givetvis tagas till under tidigare år vid krigskonjunkturbeskattningen

redovisad inkomstminskning. En skyldighet att ex officio iakttaga

detta är ju redan nu stadgad med avseende å föregående år, men vid

slutavräkningen måste en kontroll ske beträffande samtliga tidigare år. Ett

undantag måste dock göras beträffande inkomstminskningen under år 1939.

Avdrag för sådan inkomstminskning har hittills icke medgivits och de härför

åberopade skälen hava varit dels att en dylik kvittningsrätt skulle medföra

åtskilliga komplicerade problem med hänsyn till inkomstens uppdelning

å olika perioder av år 1939 och dels att kvittningsrätten skulle bliva

tämligen betydelselös. De skäl, vilka sålunda tidigare åberopats för ett underlätet

beaktande av inkomstminskning under år 1939, göra sig tydligtvis med

lika styrka gällande vid den ifrågasatta slutavräkningen och torde böra föranleda

till att även härvid, såsom nyss antytts, helt bortses från eventuell

inkomstminskning under år 1939. Däremot skall naturligtvis restitution äga

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

79

ruin även av den vid 1940 års taxering påförda krigskon junk turskatten i

den mån föreliggande omständigheter därtill föranleda.

Därest inkomstminskning vid avräkningsförfarandet förekommer, vartill

hänsyn vid tidigare taxeringar ej tagits, bör restitutionen avse det belopp,

varmed skatten för respektive beskattningsår skulle hava minskats, örn

nämnda inkomstminskning beaktats vid den beskattningsbara mer inkomstens

fastställande.

Här uppkommer dock ett särskilt spörsmål, nämligen hur man skall förfara,

därest vid slutavräkningen konstateras dels inkomstminskning för något

år och dels inkomstökning för två eller flera år. Å vilket eller vilka års

inkomstökning skall inkomstminskningen avräknas?

Detta spörsmål är ingalunda betydelselöst, eftersom krigskonjunkturskatt

utgått efter en progressiv skala och sålunda t. ex. beträffande ett års inkomstökning

kan hava utgått med upp till 70 % men beträffande ett annat års

inkomstökning med endast 50 °/o; för den skattskyldige fördelaktigast är

uppenbarligen att få avräkna inkomstminskningen å det års inkomstökning,

som beskattas efter högre procent än 50.

Ur taxeringsmyndigheternas synpunkt återigen — och jämväl ur synpunkten

att förfarandet bör i tillämpningen bliva det enklast möjliga — vore

önskvärt, att restitutionen i sista hand skulle avse 1940 års taxering. Rörande

detta års taxering gäller ju, att så snart beloppet av påförd krigskonjunkturskatt

ändras, måste jämväl taxeringen ändras i vad densamma avser inkomst-

och förmögenhetsskatt, värnskatt samt särskild skatt å förmögenhet;

en nedsättning av den år 1940 påförda krigskonjunkturskatten medför höjning

i vart fall av de två förstnämnda skatterna och föranleder utsändandet

av nya debetsedlar därå.

Ifrågavarande spörsmål har i viss utsträckning förelegat även under de

år, krigskonjunkturskatten hittills utgått; vid restitution av provisoriskt påförd

skatt har nämligen denna fråga stundom aktualiserats. I avsaknad av

varje lagbestämmelse rörande frågans lösning har praxis därvid intagit den

ståndpunkten, att den skattskyldige själv fått välja, å vilket års inkomstökning

en föreliggande inkomstminskning skulle avdragas; detta har givetvis

lett till, att inkomstminskningen regelrätt avräknats å det års inkomstökning,

som beskattats hårdast.

Å andra sidan har i 1944 års förordning örn krigskonjunkturskatt. 21 §

andra stycket, för första gången meddelats en bestämmelse, som i viss utsträckning

reglerar spörsmålet i fråga; det är även här av naturliga skäl

blott fråga örn sådan restitution, som föranletts av att skatt provisoriskt påförts

å den grund att avsättning till viss fond ägt rum. Därvidlag gäller nu

i fråga örn restitutionsförfarandet, alt i detta fall en tidigare gjord fondavsättning

skulle anses hava tagits i anspråk före sådan avsättning, som skett

enligt 1944 års förordning. Följaktligen skall härvidlag 1944 års krigskonjunkturskatt

restitueras i sista hand, medan beträffande tidigare år valfrihet

alltjämt får anses stå den skattskyldige öppen.

När det nu gäller att bestämma en regel rörande rätten alt vid slutavräkningen

avdraga inkomstminskning å tidigare års inkomstökningar kunde

den i 1944 års förordning sålunda givna regeln i viss utsträckning synas

bindande. Alt återigen därutöver lämna frågans lösning helt åt den skattskyldiges

fria skön, torde dock icke vara lämpligt. Vid övervägandet av huru

en regel i angivna hänseende bör utformas kunde starka skäl synas tala för

en utvidgning av den i 1944 års förordning meddelade bestämmelsen på sådan!

sätt, all inkomstminskningen skulle i första hand avdragas å det första

år, då krigskonjunkturskatt påförts, därefter å närmast följande år o. s. v.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Majlis proposition nr 210.

Emellertid kunde härigenom de skattskyldiga, som först i samband med

slutavräkningen erhålla restitution, bliva hårdare drabbade än de, som erhållit

sådan tidigare pa grund av provisorisk skattepåföring. Än vidare synes

i hela principen för ett avräkningsförfarande ligga, att tidigare enligt högre

procentsats påförd skatt bör i första hand få nedsättas i den mån möjlighet

därtill föreligger. Slutligen må åberopas det tidigare påpekade önskemålet

att icke onödigtvis behöva rubba den år 1940 gjorda krigskonjunkturskattetaxeringen.

Sist angivna skäl synas böra föranleda till en sådan regel •— i viss mån

stridande mot den i 1944 års förordning meddelade — att föreliggande inkomstminskning

i första hand skall avdragas å det år, som företer största

inkomstökning, därnäst å det år, som företer näst största inkomstökning

o. s. v. Skulle inkomstökningen vara lika stor under två eller flera år — vilket

torde vara synnerligen sällsynt — lärer kunna bestämmas, att i sådant

fall avdraget skall i första hand ske å det äldre av dessa år, därefter å det

näst äldsta o. s. v.

I den inkomstminskning, varom nu varit tal, bör icke få inräknas utjämningsavdrag,

som icke kunnat utnyttjas; i motsatt fall komme man ju att

i efterhand medgiva en förskjutning av ej utnyttjade sådana avdrag. Éj heller

får till inkomstminskning hänföras ej utnyttjat bottenavdrag å 3 000

kronor; detta utgör ej heller någon verklig, av kriget föranledd inkomstminskning.

Med utgångspunkt fran vad kommittén salunda anfört, har kommittén

föreslagit dels regler för restitution av krigskonjunkturskatt, som vid tidigare

taxeringar påförts provisoriskt för olika ändamål, dels ock regler för

restitution av tidigare erlagd krigskonjunkturskatt, för vilken provisorisk

påföring icke erhållits.

Beträffande provisoriskt påförd skatt för framtida nedskrivning av ersättningslager,

för mötande av framtida prisfall och för kostnadsutjämning

har kommittén föreslagit att sådan skatt skulle restitueras örn och i den mån

förutsättningar härför förelåge vid beskattningsårets utgång enligt i tidigare

förordningar örn krigskonjunkturskatt givna bestämmelser, dock att för restitution

av för kostnadsutjämning provisoriskt påförd skatt uppställts ytterligare

det villkoret, att inkomstminskning orsakad av krigskonjunkturen

skulle föreligga vid den sista taxeringen till krigskonjunkturskatt. Vad åter

anginge sadan skatt som provisoriskt påförts för befarad framtida värdeminskning

samt för framtida anskaffning av ersättningstonnage och framtida

nyanskaffning av fartyg har föreslagits att restitution skulle ske, om

förutsättning härför förelåge senast vid taxeringens avslutande.

Restitution av tidigare erlagd krigskonjunkturskatt för merinkomst av rörelse,

för vilken provisorisk skattepåföring icke ägt rum, har i betänkandet

föreslagits skola ske enligt motsvarande regler som föreslagits skola gälla för

restitution av för kostnadsutjämning provisoriskt påförd skatt. Beträffande

den ordning i vilken restitution skulle ske har kommitén föreslagit att sådan

skatt skulle i första hand restitueras, som grundats på taxering för det år merinkomsten

vore högst i förhållande till jämförelseinkomsten.

Remissyttrandena. I de yttranden, som avgivits av kammarrätten och delegerade

för Sveriges industriförbund m. fl., har ifrågasatts en utvidgning av

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

81

restitutionsrätlen såvitt angår provisorisk skattepåföring för avsättningar till

varuförnyelsefond och prisfluktuationsfond. Sålunda har kammarrätten anfört:
Varuinköp,

som utgöra förutsättning för restitution i anledning av ianspråktagande

av varuförnyelsefond respektive prisfluktuationsfond, skola enligt

betänkandet hava verkställts före beskattningsårets utgång. Enligt förarbetena

till tidigare krigskonjunkturskatteförordningar lärer avsikten varit,

att fondema skulle få användas efter det kriget upphört och tillgången på

varor åter blivit normal. — Endast ett fåtal företag torde visserligen hava

använt rätten till provisorisk påföring på grund av fondavsättningar av angivna

slag. Dessa företag skulle emellertid berövas rätten till restitution, varmed

de haft skälig anledning att räkna. Kammarrätten, som icke kan undgå

att finna detta obilligt, vill därför ifrågasätta en utvidgning av restitutionsrätten

i förevarande avseende.

Kommerskollegium, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Uppsala

län, centrala krigskonjunkturskattenämnden, delegerade för Sveriges industriförbund

m. fl., handelskammaren i Göteborg och Sveriges redareförening hava

ansett skäligt, att rederierna, även i de fall då provisorisk påföring av

skatt skett för kostnadsutjämning, borde medgivas restitution under samma

förutsättningar och inom samma tidrymd, som föreslagits beträffande provisorisk

påföring för anskaffande av ersättningstonnage och för framtida nyanskaffning

av fartyg.

Länsstyrelsen i Uppsala län har därvid anfört bland annat följande:

Under de första åren för krigskonjunkturskattens uttagande tillämpade de

flesta rederierna provisorisk påföring genom riksbankinsättning. Under de

senaste åren hava emellertid dessa företag allt mer övergått till att begära

provisorisk påföring för kostnadsutjämning, även om den uppkomna merinkomsten

avsetts att användas till nyanskaffning av tonnage. Denna övergång

synes hava berott på att förfaringssättet vid sistnämnda påföring varit betydligt

enklare än vid sådan genom riksbankinsättning. Rederierna torde därvid

hava förutsatt, att tidpunkten, före vilken restitution skulle kunna medgivas,

skulle bli lika oavsett vilken provisorisk påföring, som tillämpades. Det synes

därför skäligt att rederierna även i de fall, då provisorisk påföring för kostnadsutjämning

medgivits, bliva berättigade att under samma förutsättningar

erhålla restitution inom samma tidsrymd, som föreslagits för provisorisk påföring

genom riksbankinsättning.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Värmlands län hava ansett, att

även vid den sista taxeringen till krigskonjunkturskatt provisorisk påföring

av skatt borde kunna erhållas för anskaffning av ersättningstonnage, då sådant

i stor utsträckning ännu icke kunnat anskaffas. Överståthållarämbetet

har sålunda yttrat:

Det synes vara riktigt att såsom i betänkandet förutsättes bestämmelserna

örn provisorisk påföring av skatt för det sista taxeringsåret skola utgå. I ett

avseende torde dock en ändring böra övervägas. De tidigare krigskonjunkturskatteförordningarna

hava innehållit bestämmelser örn provisorisk påföring

för framtida anskaffning av ersättningstonnage. Här torde ett verkligt behov

av provisorisk påföring hava förelegat, då vederbörande rederiföretag bort

få återställa sitt driftskapital i förutvarande storlek, innan skatten definitivt

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 210. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

uttages. Ännu torde ersättningstonnage icke hava kunnat anskaffas i erforderlig

utsträckning. Ett bibehållande vid den sista taxeringen till krigskonjunkturskatt

av de äldre föreskrifterna härutinnan synes därför önskvärt.

Liknande synpunkter hava kommit till uttryck i de yttranden, som avgivits

av handelskammaren i Göteborg och Sveriges redareförening.

Länsstyrelsen i Västmanlands lån, mellankommunala prövningsnåmnden,

handelskammaren i Gävle och delegerade för Sveriges industriförbund m. fl.

hava tillstyrkt kommitténs förslag om restitution av icke provins

k t påförd krigskonjunkturskatt. Delegerade hava därjämte

ifrågasatt att ifrågavarande restitution borde göras oberoende av framställning

från den skattskyldige samt därvid anfört:

Rätt till restitution enligt 13 § 4 mom. i kommitténs förslag till förordning

torde inträda för åtskilliga smärre företag, särskilt handelsidkare, vilka under

de första krigsåren nödgats inskränka eller t. o. m. nedlägga driften. Det

måste befaras att dessa skattskyldiga icke alltid äga så ingående kännedom

örn skatteförfattningarna att de komma att göra den framställning om restitution,

författningsförslaget förutsätter. Krigskonjunkturskattelagstiftningen

är så invecklad och svårbegriplig, att bristande kännedom om en sådan föreskrift

som den förevarande icke rimligen bör föranleda rättsförluster, vilka

kunna uppgå till mycket betydande belopp. Rätt till restitution jämlikt sistnämnda

författningsrum bör därför enligt vår mening göras oberoende av

framställning från den skattskyldige och verkställas ex officio av prövningsnämnden,

å vilken i förekommande fall bör ankomma, att lämna den skattskyldige

tillfälle inkomma med för restitutionsbeslutets meddelande erforderliga

deklarationer och upplysningar.

Jämväl kommerskollegium och Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare

samt centrala krigskonjunkturskattenämnden hava ifrågasatt

huruvida icke restitution av krigskonjunkturskatt, som icke påförts provisoriskt,

i förekommande fall borde verkställas ex officio av vederbörande prövningsnämnd.

Länsstyrelserna i Kopparbergs och Västerbottens län hava uttalat sig mot

förslaget att restitution skulle kunna äga rum även i fall krigskonjunkturskatt

icke påförts provisoriskt. Förstnämnda länsstyrelse har därvid framhållit,

att det föreslagna förfarandet visserligen vore det teoretiskt riktigaste men

att dels ett sådant förfarande, som knappast från början syntes hava varit

avsett, torde komma att medföra svårlösta bedömningsfrågor i ett stort antal

fall, dels ock att möjlighet icke syntes föreligga att vid slutavräkningen justera

inkomstminskning under tidigare år, som oriktigt ansetts bero av krigsförhållandena,

antingen sådan inkomstminskning medfört restitution eller

fått kvittas mot merinkomst.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har anfört:

Taxeringen till krigskonjunkturskatt har ju endast haft till syfte att beskära

vinst på grund av kriget eller den därav föranledda konjunkturen.

Fråga är väl dock, om icke kommitténs förslag till restitutionsförfarande är

väl så generöst och svårtillämpligt. Även örn bevisbördan i sin helhet ålägges

de skattskyldiga, kommer förfarandet att ställa alltför stora krav på skattemyndigheterna,

då det måste bliva hart när ogörligt att kontrollera alla upp
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

83

gifter så långt tillbaka i tiden som förslaget avser. Det kan väl heller ej anses

rättvist, om t. ex. personer, som en gång åsatts taxering och därefter vidtagit

dispositioner för att undgå sådan beskattning i fortsättningen genom att t. ex.

minska sin drift, skola erhålla restitution av skatten.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har ansett det önskvärt att, örn restitution

skulle medgivas jämväl i de fall då provisorisk påföring icke förelåge, anvisningar

gåves örn huru skulle förfaras i de fall olika hög jämförelseinkomst

tillämpats beträffande olika års taxeringar till krigskonjunkturskatt. Länsstyrelsen

har anfört:

Hur skall exempelvis förfaras i det fall, att taxering till krigskonjunkturskatt

påförts skattskyldig under vart och ett av åren 1940—1943, därvid

jämförelseinkomsten beräknats lill visst belopp — måhända i överensstämmelse

med den skattskyldiges yrkande — men jämförelseinkomsten vid taxering

år 1944 på grund av bättre utredning om de faktiska förhållandena under5

1937 och 1938 och icke på grund av en mera väsentlig utvidgning av rörelsen

under den mellanliggande tiden, fastställts till väsentligt högre belopp

än tidigare? Enligt de författningsregler, som hittills gällt, har det uppenbarligen

icke varit möjligt för skattskyldig att erhålla någon form av kompensation

— genom restitution eller pa annat sätt - i det fall att det genom

utredning under visst år kan anses hava klarlagts, att för hög krigskonjunkturskatt

utgått under tidigare år.

Riksräkenskapsverket har i sitt yttrande bland annat berört frågan örn

förfarandet, då konstaterad inkomstminskning skulle

avräknas mot inkomstökning för två eller flera år och

har därvid framhållit följande:

Spörsmålet gäller här den inbördes ordning, i vilken inkomstökningarna

för olika år skola tjäna som underlag för kvittningsförfarandet, och är av

betydelse på grund av att skatten hittills utgått efter en progressiv skala.

Kommittén har under åberopande av bestämmelserna i 21 § andra stycket

i 1944 års förordning om krigskonjunkturskatt uttalat, att starka skäl kunde

synas tala för att inkomstminskningen skulle i första hand avdragas å det

första år, då krigskonjunkturskatt påförts, därefter å närmast påföljande år

o. s. v. Av flera skäl har detta likväl ansetts icke kunna komma i fråga.

Bland annat åberopas önskvärdheten av att icke behöva rubba den

år 1940 gjorda krigskonjunkturskattetaxeringen, enär detta i varje fall

skulle draga med sig ändringar i taxeringen jämväl till inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt samt särskild skatt å förmögenhet. Kommittén har

i stället föreslagit, att föreliggande inkomstminskning i första hand skall

avdragas å det år, som företer största inkomstökningen, därefter å det år,

som företer den därnäst största o. s. v. Givetvis tala billighetsskäl för den av

kommittén föreslagna metoden. Riksräkenskapsvejket kan emellertid icke

underlåta att framhålla, att åtminstone teoretiskt sett vissa skäl även kunde

anföras för en tredje tänkbar metod, nämligen att i första band avräkna

inkomstminskningen mot den sista inkomstökningen, därefter mot den näst

sista o. s. v. För det berättigade häruti talar det förhållandet, att taxeringarna

till krigskonjunkturskatt blivit allt vanskligare ju längre tid som förflutit

från krigets början. Rent praktiskt skulle vinnas, att 1940 års taxering

endast undantagsvis skulle behöva rubbas.

Jag har i princip icke något att erinra mot kommitténs förslag till regiel''Departementsför

restitution av krigskonjunkturskatt, som vid tidigare taxeringar påförts chelenprovisoriskt

för olika ändamål.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Vad åter angår kommitténs förslag om restitution i fall då provisorisk

påföring icke ägt rum vill jag framhålla att, även örn teoretiska skäl kunna

anföras till stöd för en dylik anordning, det likväl tidigare icke varit avsett

att restitution skulle äga rum i dessa fall. De skattskyldiga torde sålunda icke

själva vid tidigare skattebetalningar hava räknat med att de erlagda beloppen

skulle kunna restitueras. Därtill kommer att ett restitutionsförfarande i fall

då provisorisk påföring icke ägt rum skulle ställa beskattningsmyndigheterna

inför omfattande och svårbemästrade uppgifter. Jag anser mig därför icke

böra biträda kommitténs förslag i denna del. Jag vill tillägga att, därest kommitténs

ifrågavarande förslag skulle bifallas, konsekvensen torde fordra att

motsvarande förmån bereddes jämväl skattskyldiga, som åtnjutit meriukomst

av annan förvärvskälla än rörelse.

På grund av taxeringstekniska skäl torde det vara nödvändigt att bestämma

viss tidpunkt före vilken den omständighet, varå restitutionsanspråket

grundas, måste hava inträffat för att restitution överhuvud skall kunna medgivas.

Med utgångspunkt från att taxeringen bör kunna vara slutförd den 30

juni 1947 synes nämnda tidpunkt böra bestämmas till den 1 april 1947, såvitt

angår krigskonjunlcturskatt som påförts provisoriskt för befarad framtida

värdeminskning, för framtida anskaffning av ersättningstonnage m. m.

eller för framtida nyanskaffning av fartyg. Härigenom vinnes att prövningsnämndema

erhålla erforderlig tid för bedömande av det berättigade i framställda

yrkanden örn restitution.

Beträffande övriga fall av provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

förordar jag såsom förutsättning för restitution, alt den omständighet, varå

restitutionsanspråket grundas, skall hava inträffat före beskattningsårets utgång.

Vad särskilt angår frågan örn förutsättningarna för restitution i de fall,

då krigskonjunkturskatt påförts provisoriskt för framtida nedskrivning av

ersättningslager eller för mötande av framtida prisfall, synes en prövning

av nämnda fråga icke kunna ske annat än i samband med att en redovisning

enligt de regler, som gälla för taxering till krigskonjunkturskatt, lämnas angående

lagret i dess helhet; det torde därför vara uteslutet att, såsom några

remissinstanser föreslagit, utsträcka tidsfristen i dessa fall.

Några remissinstanser hava föreslagit att, såvitt angår rederier, provisorisk

påföring för kostnadsutjämning skulle i restitutionshänseende likställas

med provisorisk påföring i samband med riksbanksinsättning. Emellertid

bär jag tidigare föreslagit, att överprisavdrag skall medgivas jämväl för fartyg,

vilket före april 1947 anskaffats eller beställts såsom ersättning för ett

efter krigsutbrottet förlorat fartyg. Härigenom synes skälig hänsyn hava tagits

till rederiernas berättigade intresse i förevarande hänseende. Jag anser

mig därför icke böra tillstyrka nyssnämnda under remissbehandlingen framkomna

förslag.

Kommitténs förslag angående den inbördes ordning, i vilken vid olika

års taxeringar provisoriskt påförd skatt skall restitueras, torde visserligen

ur teoretiska synpunkter kunna godtagas. Med hänsyn till de praktiska svå
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

righeter, som ett införande av de föreslagna bestämmelserna kan förväntas

medföra, anser jag det emellertid likväl lämpligast att icke föreslå ändring

i tidigare tillämpade grunder, enligt vilka den skattskyldige — frånsett fondavsättningar

enligt 1944 eller 1945 års förordning — själv ägt bestämma den

ordning, i vilken vid olika års taxeringar provisoriskt påförd skatt skolat

restitueras.

Taxeringsförfarandet.

Kommittén. Kommittén, vars förslag bygger på förutsättningen att slutavräkningen

skulle äga rum per den 31 december 1944, bär anfört följande:

Taxeringsförfarandet i samband med den slutliga avräkningen synes kunna

ske i enahanda former som tidigare. Emellertid kan taxeringen i detta

fall icke begränsas till året efter slutavräkningsdagen. Om denna dag exempelvis

fastställes till den 31 december 1944, möter visserligen ur taxeringssynpunkt

ingen svårighet att för det stora flertalet skattskyldiga hösten 1945

verkställa slutlig taxering och avräkning. Så är fallet med alla de rörelseidkare,

vilkas räkenskapsår sammanfalla med kalenderåret eller i vart fall

går till ända före den 1 mars 1945 (jfr 3 § kommunalskattelagen). Dessa skola

i vanlig ordning avgiva deklaration och kunna då år 1945 bliva beskattade

jämväl för de konjunkturvinster, som uppkommit t. o. m. den 31 december

1944; för dem, vilkas räkenskapsår gå till ända efter den 31 december 1944

men före den 1 mars 1945, erfordras givetvis vissa särskilda föreskrifter rörande

vinstens uppdelning å de olika kalenderåren.

Beträffande rörelseidkare återigen, vilkas räkenskapsår utlöpa den 1 mars

1945 eller senare, kommer sistsagda års deklaration endast att avse viss^ del

av år 1944. Sålunda kommer deklarationen aldrig att avse de sista månaderna

av nämnda år. Deklaration, avseende inkomsten under sistsagda tid

(jämte en större eller mindre del av år 1945), avgives först år 1946.

Nu berörda förhållanden synas i och för sig nödvändiggöra, att sluttaxeringen

till krigskonjunkturskalt måste utsträckas över en tidsperiod av två

år; uti det angivna fallet således över åren 1945 och 1946. Visserligen vore

teoretiskt tänkbart att undgå detta genom att ålägga alla ifrågakommande

skattskyldiga att år 1945 deklarera för all inkomst, som belöpte å 1944; de

praktiska svårigheter, som skulle uppstå vid ett dylikt sönderbrytande av

tidigare tillämpade regler angående vinstredovisning och deklaration, äro

emellertid så betydande, att varje tanke härå synes böra övergivas.

En utsträckning av taxeringsperioden över år 1946 påkallas jämväl därav,

att eljest tantiembeiopp och därmed likartade inkomster, utgående av

1944 års vinst, undandragas beskattning. Dessa tantiem m. fl. belopp utbetalas

ju först under år 1945 och kunna då icke framkomma i den år 1945

avgivna deklarationen. Även i dessa fall måste då förutsättas, ali deklaration

avgives även år 1946 samt alt en taxering verkställes jämväl sistnämnda ar.

I nu berörda fall synas alltså de förut angivna bestämmelserna angående

avräkningsförfarandet böra komma till användning både år 1945 och 1946.

Detta betyder i sak, att ett avräkningsförfarande för nu berörda skattskyldiga

äger rum år 1945 samtidigt som för övriga sådana, ehuru avseende en

något kortare tidrymd. År 1946 följer därefter för dessa skattskyldiga en

tilläggsavräkning. Emellertid påkallas i dessa fall vissa särregler. Det lärer

sålunda vara givet, att exempelvis det föreslagna avdraget för kostnad för

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

uppskjutna reparationer i dylika fall icke kan bestämmas förr än vid 1946

års taxering och då med hänsyn till hela den tidsperiod, avräkningen sagda

år avser. Medgåves nämligen avdrag enligt förut redan angivna grunder vid

1945 års taxering, kunde vederbörande därutöver under samma år verkställa

olika reparationsarbeten, för vilkas kostnader — om annat ej bestämdes _

avdragsrätt förelåge vid 1946 års taxering.

Kommittén har vidare anfört:

Emellertid kunna även fall föreligga, då det ur nu angivna synpunkter

icke är nödvändigt att uppskjuta den slutliga taxeringen och avräkningen

till år 1946 men då starka skäl tala för att så ändock bör ske; så kan exempelvis

händelsen vara i fall, då värdesättning måste ske av fordringar i utlandet

per den 31 december 1944 eller eljest då särskilda svårigheter anses

föreligga att bedöma de tillgångsvärden, som skola ligga lill grund för avräkningen.

I dylika fall synes en möjlighet för prövningsnämnderna böra förefinnas

att uppskjuta taxeringen till en senare tidpunkt, dock icke efter utgången

av år 1946; givetvis behöver i nu berörda fall ingen ny deklaration

avgivas år 1946.

Beträffande vissa rörelsegrenar, exempelvis rederi- och varvsnäringarna,

lärer ej ens under år 1946 en slutavräkning kunna ske. Dessa företag äro

ingalunda fria från påverkan av kriget eller av kriget föranledda förhållanden

i och med att fientligheterna i Europa avslutats; stora risker kunna i

nu berörda fall kvarstå så länge det utomeuropeiska kriget fortgår. För rederierna

kommer därtill den under en längre eller kortare tid efter ett fredsslut

kvarstående minfaran. Med hänsyn till dylika förhållanden är det

uppenbart att betydande svårigheter möta att i berörda eller liknande fall

inom angiven tid fastställa efter vilka grunder avräkningen bör ske. Dessa

överväganden hava föranlett skattekommittén att föreslå, att ett centralt

organ — förslagsvis centrala krigskonjunkturskattenämnden — skall erhålla

bemyndigande att beträffande vissa näringsgrenar eller eventuellt visst bestämt

näringsföretag medgiva att uppskov må äga rum med den slutliga

taxeringen och avräkningen under ytterligare högst tre år; i det antagna fallet

skulle således slutavräkningen i detta fall kunna uppskjutas till senast

år 1949.

Kommittén har — under den nyss angivna förutsättningen att slutavräkningen

skulle äga rum per den 31 december 1944 — sammanfattat sitt förslag

på följande sätt:

1) Deklarationsskyldigheten fullgöres på vanligt sätt. Skattskyldiga, vilkas

räkenskapsår utgår den 1 mars 1945 eller senare, hava sålunda att avgiva

deklaration till krigskonjunkturskatt såväl år 1945 som år 1946. Detsamma

gäller skattskyldiga, vilka uppbära tantiem.

2) Omlägges räkenskapsåret för viss skattskyldig, skall han ändock vara

skyldig att senast under år 1946 deklarera för den å år 1944 belöpande

vinsten.

3) Senast under år 1946 skall sådan tantieminkomst deklareras, som hänför

sig till under år 1944 uppkommen vinst.

4) Deklarationer, avgivna år 1945 av skattskyldiga, vilkas räkenskapsår

avslutas före den 1 mars, böra i regel föranleda taxering och slutavräkning

under nämnda år, prövningsnämnden dock obetaget att, om särskilda skäl

därtill föranleda, uppskjuta taxeringen till år 1946.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl Maj:ts proposition nr 210.

5) Därest centrala krigskonjunkturskattenämnden därtill lämnar medgivande,

må beträffande visst slag av rörelse eller visst företag taxeringen uppskjutas

ytterligare, dock ej längre än till år 1949.

Remissyttrandena. De av kommittén i betänkandet föreslagna reglerna

för taxeringsförfarandet hava i princip lämnats utan erinran av de horda

remissinstanserna.

Länsstyrelsen i Östergötlands lån har emellertid med hänsyn till den utökning

av arbetet, som krigskonjunkturskattens avveckling kunde förvantas

medföra, föreslagit, att den normala tidpunkten för taxeringens avslutande

skulle framflyttas ett halvt år.

Liknande synpunkter hava framhållits av länsstyrelserna i Blekinge, Alvs
-

borgs och örebro län.

Gentemot kommitténs förslag att taxeringen i vissa fall efter av centrala

krigskonjunkturskattenämnden lämnat medgivande skulle kunna uppskjutas

i högst fem år efter taxeringsårets utgång, har mellankommunala prövmngsnämnden

— med utgångspunkt från den i betänkandet såsom arbetshypotes

antagna tidpunkten för avräkningsförfarandet — anfört:

Svårigheterna för skeppsvarv att inom rimlig tid efter det europeiska krigets

slut göra en riktig värdesättning av tillgångarna i balansrakningen per

den 31 december 1944 hava överdrivits, och då kommittén anför den etter

fredsslutet kvarstående minfaran såsom skäl för uppskjutande av sluta vrakningen

för rederier, synes den hava förbisett en av huvudprinciperna vid avvecklingen

av krigskonjunkturskatten, nämligen att hänsyn till mennkomst

liksom till inkomstminskning efter utgången av ar 1944 icke skall tågås vid

avvecklingen. Det enda motivet för uppskov med avcakningsforfarandet torde

vara svårigheten att riktigt värdesätta tillgångar — någon gang aven skulder

— i balansräkning för räkenskapsår som omfattar ar 1944 eller del »v detta

år och den efter år 1944 kvarstående minfaran har icke något samband med

denna värdesättning. Örn år 1947 fastställes såsom det ^''sta ar tm vallet

taxering kan uppskjutas, torde detta i praktiken vara fullt tillräckligt.^ I d

undantagsfall, då en värdesättning i efterhand av ti lgangama i utgående

balansräkningen för år 1944 icke kan göras under ar 1947, finnes ju möjlighet

för parterna att genom besvär hålla taxeringen öppen och vid senare

tidpunkt ingiva utredningar till skattedomstolama.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. hava däremot ansett, att

riskerna särskilt för rederi- och varvsnäringarna kunde vara så stora även

efter krigets slut, att tidsfristen för taxeringens avslutande borde utsträckas

utöver föreslagna fem år.

Handelskammaren i Göteborg och Sveriges redareförening hava framhållit,

att det vore önskvärt med en förlängning av tidsfristen för taxeringens avslutande

nied hänsyn till de svårigheter, som kunde förväntas uppkomma for

smärre trampredier att inom den föreslagna tiden anskaffa erforderligt er
-

sättningstonnage. , , , ,

Sveriges köpmannaförbund, handelskammaren i Örebro och Västmanlands

län samt Sveriges grossistförbund hava under framhållande av att de lisker,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

vilka föranlett det föreslagna uppskovsförfarandet, icke inskränkte sig enbart

till rederi- och varvsnäringarna, föreslagit att alla näringsidkare skulle

beredas möjlighet att komma i åtnjutande av rätt till uppskov med taxeringen.

Sveriges köpmannaförbund har sålunda anfört:

Inom sådana branscher som t. ex. manufakturhandeln eller skohandeln

kunna mycket betydande förluster å inneliggande lager uppkomma i samband

med försäljning av kristidsbetonade varor. Det är möjligt, att fullgoda

varor inom en del branscher icke kunna erhållas förrän ganska lång tid efter

ett fredsslut. I en handelsrörelse måste alltid ett visst minimilager finnas, örn

rörelsen skall kunna drivas, och köpmännen bli därför tvungna att anskaffa

nytt lager av kristidsvaror. Realisationsförlusten kan på detta sätt bli förock

^era ar * tiden, men varje klok affärsman måste räkna

med den. Konsumentema-köpama vilja med säkerhet icke betala normalt

6 nT^1PPI1S for fullgod vara för exempelvis en kostvm av cellull eller starkt

cellullblandat tyg eller skor av kriskvalitet. Om slutavräkning obligatoriskt

skall ske 194o ar det sannolikt, att nyss berörda förluster, som man inom

detaljhandeln räknar med såsom säkra, ännu icke inträffat. Tvärtom är det

troligt, att förlusterna inträffa först under 1946 eller 1947 eller t. o. m. senare,

örn kriget slutar under 1945. Pa denna grund finner förbundet det angelaget,

att rätt till uppskov med den slutliga taxeringen och avräkningen medgives

varje skattskyldig rörelseidkare, som gör framställning därom och

visar sannolika skäl för sin begäran. Möjligen skulle en taxering med provisorisk

påföring kunna göras 1945. Uppskov med skattens erläggande synes

emellertid i dylikt fall böra medgivas förslagsvis till utgången av 1947. Rån

den skattskyldige tidigare visa, att förluster uppkommit efter 1944 års utSang

genom prisfall å lagertillgångar eller genom förlust å fordringar, som

uppkommit före 1944 års utgång, skulle förutsättningar för restitution av

provisoriskt påförd skatt anses föreligga och motsvarande skattebelopp kvittningsvis

avräknas från den skatt, som slutgiltigt skall erläggas.

^ dWeT”*8'' Det är aV °lika Skal önskvart> att avvecklingen av krigskonjunkturskatten

icke utsträckes över alltför lång tidrymd. Sluttiden för avräkningsförfarandet

bör salunda icke bestämmas till senare dag än vad omständigheterna

oundgängligen kräva. Vid angivna förhållande torde böra föreskrivas att, såvitt

angår skattskyldiga vilkas räkenskapsår utgår den 31 december 1945

eller senare, dock före den 1 mars 1946, taxeringen skall vara avslutad senast

den 30 juni 1947.

Beträffande flertalet skattskyldiga skall, enligt vad jag tidigare föreslagit,

vid avräkningen hänsyn icke tagas till förhållanden, som inträffa efter den

31 december 1945, utom då fråga är örn prisfall å den 31 december 1945 befintliga

tillgångar. Eftersom den av mig föreslagna tidpunkten för taxeringens

avslutande infaller ett och ett halvt år efter sistnämnda dag, torde tillräcklig

hänsyn få anses hava tagits till möjligheten av prisfall å dylika tillgångar.

En viss tvekan kan möjligen råda huruvida den föreslagna tidsfristen

är tillfyllest för de rederier, vilka under kriget förlorat fartyg utan att hava

kunnat anskaffa ersättning för desamma. Då förslaget innebär att dessa

skattskyldiga skola kunna erhålla avdrag för överpris å sådana kontrakt å

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

89

fartygsköp, som slutits före den 1 april 1947, synes emellertid tillräcklig anledning

icke föreligga att beträffande de ifrågavarande rederierna utsträcka

tiden för avräkningens avslutande längre än nyss sagts.

Särskilda bestämmelser bliva erforderliga beträffande skattskyldiga, vilkas

räkenskapsår utgår efter den 28 februari men före den 31 december. Dessa

skattskyldiga synas år 1946 böra i vanlig ordning taxeras till krigskonjunkturskatt

för det beskattningsår, som utlöpt närmast före den 31 december

1945. För vinnande av större överskådlighet i den nu föreslagna förordningen

förordar jag, att vid taxering av nämnda skattskyldiga de vid taxering till

krigskonjunkturskatt för år 1945 gällande bestämmelserna förklaras skola —

med vissa undantag — äga motsvarande tillämpning vid taxeringen 1946. Avräkningsförfarandet

beträffande dessa skattskyldiga bör därefter äga rum

i samband med en ny taxering till krigskonjunkturskatt år 1947, avseende

merinkomster under senare delen av år 1945. Vid sistnämnda taxering torde

jämväl sådana tantieminkomster, som hänföra sig till år 1945 men som uppburits

eller blivit tillgängliga för lyftning först efter den 31 december 1945,

böra taxeras. Bestämmelser angående avräkningsförfarandet beträffande nu

ifrågavarande skattskyldiga torde — såsom kommittén förutsatt — böra inflyta

i en särskild författning angående krigskonjunkturskatt för år 1947; förslag

därtill torde få framläggas för 1947 års riksdag.

Detaljmotivering.

1 §■

Den ändrade formuleringen av denna paragraf betingas av att kriget numera

upphört. Beskattningen är avsedd att såsom hittills träffa merinkomster,

vilka berott på kriget eller dessförinnan rådande krigskonjunktur. Då det

emellertid är uppenbart, att krigskonjunkturen icke upphört i och med krigshandlingarnas

avslutande, skola jämväl merinkomster, som därefter uppkommit,

vara underkastade skatteplikt i den mån de belöpa på tid före den

1 januari 1946. Mervinster uppkomna under år 1946 skola däremot icke beskattas.

2 §.

I denna paragraf föreslagna ändringar hava föranletts av att beskattning

av inkomstökning, hänförlig till inkomst av jordbruk eller skogsbruk under

beskattningsåret 1945, föreslagits icke skola äga rum vid 1946 års taxering

till krigskonjunkturskatt.

6 §.

Denna paragraf motsvarar 8 § i förordningen örn krigskonjunkturskatt

för år 1945. I den allmänna motiveringen har redogörelse lämnats för skälen

till att krigskonjunkturskatt föreslagits icke skola utgå för år 1946 för sådan

inkomst av jordbruk eller skogsbruk, som hänför sig till år 1945. Något

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Departementschefen.

skäl för att från krigskonjunkturskatt fritaga tantiem eller därmed likartad

inkomst, som hänför sig till nämnda förvärvskällor, synes däremot icke

föreligga.

9 §.

Denna paragraf motsvarar 11 § i förordningen om krigskonjunkturskatt

för år 1945.

Beträffande de i denna paragraf vidtagna ändringarna må hänvisas till vad

som förut anförts i samband med behandlingen av frågan om skatteskalan.

U §.

11 §, som motsvarar 21 § i förordningen om krigskonjunkturskatt för år

1945, innehåller regler om restitution av vid tidigare års taxeringar provisoriskt

påförd skatt. Skälen för de föreslagna ändringarna i tidigare gällande

bestämmelser hava redovisats i den allmänna motiveringen. I författningstexten

har uttryckligen angivits, att restitution av sådan skatt, som påförts

provisoriskt för befarad framtida värdeminskning, endast skall ske

då tillgång för stadigvarande bruk i rörelse på grund av prisfall undergått

värdeminskning. Motsvarande komplettering av författningstexten har skett

i fråga om de fall, då den provisoriska påföringen avsett framtida anskaffning

av ersättningstonnage m. m. eller framtida nyanskaffning av fartyg och

värdeminskning skett å tillgångarna.

16 §.

16 §, som motsvarar 27 § i 1945 års förordning om krigskonjunkturskatt,

innehåller regler örn deklarationsskyldighet.

Länsstgrelsen i Jämtlands län har framhållit, att hittills gällande regler

beträffande deklarationsskyldighet kunde antagas hava medfört att åtskilliga

skattskyldiga undgått taxering till krigskonjunkturskatt, ehuru de åtnjutit

beskattningsbar merinkomst. Länsstyrelsen har härom anfört följande:

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra örn det vanliga förhållandet

att familjebolag använda uppkommen vinst till konsolidering av sin ställning

genom skapande av dold reserv. Om deklarationsplikt ej förelegat, kunde

efterbeskattning icke äga rum. Det syntes därför påkallat, att i samband

med slutavräkningen uppgiftsskyldigheten för rörelseidkare gjordes oberoende

av uppgiven nettointäkt eller åsatt taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Vad länsstyrelsen i Jämtlands län anfört synes beaktansvärt. De principer,

på vilka slutavräkningen bygger, förutsätta nämligen att värdesättningen

i bokföringen, som i allmänhet torde godkännas vid inkomsttaxeringen, i

stor utsträckning kommer att frångås vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.

Då den allmänna självdeklarationen sålunda icke ger tillräcklig ledning

för bedömande av huruvida skattskyldighet till krigskonjunkturskatt

föreligger eller icke, torde en utsträckning av deklarationsskyldigheten i

fråga örn sistnämnda skatt vara påkallad. Av praktiska skäl torde denna

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

91

utvidgning emellertid böra inskränkas till att avse juridiska personer, vilka

bedrivit rörelse.

Med hänsyn till det merarbete, som bl. a. de föreslagna reglerna om lagervärdering

torde komma att vålla de skattskyldiga, synes en framflyttning

av tidpunkten för avgivande av deklaration vara motiverad. Sluttiden torde

sålunda lämpligen böra bestämmas till den 15 september 1946. Härigenom

torde vinnas att de skattskyldiga erhålla tillräckligt rådrum utan att taxeringsarbetet

likväl lider nämnvärt men.

• 19 §.

Denna paragraf motsvarar 30 § i förordningen örn krigskonjunkturskatt

för år 1945. Såsom framgår av den allmänna motiveringen har tiden för

taxeringsförfarandet föreslagits skola utsträckas ett halvt år utöver vad tidigare

regelmässigt varit förhållandet. I de fall mera svårbedömliga lagervärderingsfrågor

eller liknande omständigheter föreligga torde nämligen

prövningsnämnderna icke bliva i stånd att verkställa taxeringen förrän efter

utgången av år 1946. Vid sådant förhållande lärer man emellertid icke kunna

vidhålla kravet på att skattskyldigs inkomsttaxering och taxering till krigskonjunkturskatt

skola handläggas samma år. Förlängningen av taxeringsperioden

medför, att taxeringsintendenten äger framställa yrkanden jämväl

efter den 31 december under taxeringsåret.

I sådana fall då omständigheter av beskaffenhet att kunna inverka på

inkomstberäkningen kunna förväntas inträffa efter utgången av beskattningsåret,

torde skattskyldig böra äga rätt att få taxeringen uppskjuten till

tid efter utgången av mars 1947.

26 §.

Denna paragraf, som motsvarar 37 § i förordningen om krigskonjunkturskatt

för år 1945, innehåller bestämmelser örn eftertaxering. De tidigare föreskrifterna

i ämnet ha utbyggts med en ny bestämmelse, avseende det fall då

avdrag medgivits för nedskrivning å kontrakt som emellertid senare visar sig

icke bliva fullföljt. I ett dylikt fall — då enligt vad senare framkommit fog

sålunda icke funnits för avdraget — synes det rimligt att det avdragna beloppet

återföres till beskattning även örn kontraktet varit att anse som ett

bona fide kontrakt.

27 §.

Såsom framgår av den allmänna motiveringen avses de i nu ifrågavarande

förordning föreslagna skärpta värderingsbestämmelserna icke skola inverka

på de inkomstberäkningar, som skett för tidigare beskattningsår. Har emellertid

vid beskattningsårets utgång befintlig dold reserv i lager av tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse helt eller delvis bildats

genom nedskrivning, som ägt rum före beskattningsåret men som enligt förordningarna

om krigskonjunkturskatt för åren 1940—1945 icke kunnat god
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

kännas och icke heller beaktats vid tidigare års taxeringar, torde den uppskattade

merinkomsten i motsvarande mån böra nedsättas.

Örn av anledning som nu sagts nedsättning av beskattningsårets merinkomst

äger rum, bör givetvis motsvarande höjning ske av den uppskattade

merinkomsten för det beskattningsår, under vilket den otillåtna nedskrivningen

verkställts. Då det emellertid kan förutsättas att bestämmelserna om eftertaxering

icke äro tillämpliga i alla de fall varom nu är fråga, torde det vara

erforderligt med särskilda bestämmelser härutinnan. Detta har synts desto

mera nödvändigt som de bestämmelser örn inventering av varulager, som

meddelats genom förordningen den 14 december 1945 (nr 777) med särskilda

bestämmelser angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens

avveckling, kunna förväntas medföra att dolda reserver

i varulager komma att uppgivas i större utsträckning än tidigare varit

fallet. Den nu föreslagna bestämmelsen är sålunda avsedd att förhindra att

skattskyldiga, vilka icke tidigare lämnat tillfredsställande redovisning för

sina lager i deklarationerna till krigskonjunkturskatt för åren 1940—1945,

obehörigen skola undgå skatt och därigenom komma i bättre läge än de skattskyldiga,

som i sina deklarationer lämnat mera noggranna uppgifter.

28 §.

Denna paragraf innehåller en allmän bestämmelse avsedd att förhindra att

skattskyldig genom manipulationer tillskansar sig obehöriga förmåner vid

beskattningen.

I några remissyttranden har framhållits behovet av en dylik bestämmelse.

Sålunda har mellankommunala prövningsnämnden — under den antagna

förutsättningen att avräkning skulle ske per den 31 december 1944 — anfört:

Det hade uppgivits att vissa rederiföretag, vilkas tonnage blivit upplagt

under senare delen av år 1944, övervägt att förlänga bokslutsåret för år 1944

med en eller två månader av år 1945, för att därigenom kunna utnyttja underskott

under dessa månader för krigskonjunkturskattetaxeringen. Då avdrag

för inkomstminskning efter utgången av år 1944 i princip icke skulle

medgivas, borde bestämmelse införas, att tillägg för förlust under år 1945 i

förekommande fall skulle göras vid inkomstuppskattningen. Liknande åtgärder

i samband med avvecklingen av krigskonjunkturbeskattningen kunde tänkas

förekomma.

Liknande synpunkter hava framförts av länsstyrelserna i Kopparbergs och

Norrbottens län.

Departements- I likhet med nyssnämnda remissinstanser anser jag erforderligt med särChe,

en'' skilda bestämmelser i ändamål att förhindra att skattskyldig förskaffar sig

en oberättigad förmån vid sluta vräkningen.

I den allmänna motiveringen har framhållits, att vinster som uppkomma

efter den 31 december 1945 icke böra vara underkastade krigskonjunkturskatt.

Det ligger i sakens natur att, därest vinster uppkomna efter en viss

tidpunkt helt undgå beskattning, de skattskyldiga hava intresse av å ena si
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

93

dan att undvika att redovisa vinster före denna tidpunkt, å andra sidan att

hänföra förluster till tid före samma tidpunkt. Olika möjligheter stå härvid

de skattskyldiga till buds. Särskild uppmärksamhet kräver, såsom mellankommunala

prövningsnämnden framhållit, det fall att en skattskyldig rörelseidkare,

vilken tidigare verkställt bokslut vid kalenderårets utgång, omlägger

sitt räkenskapsår till att omfatta del av år 1946. Om i dylikt fall vid

taxeringen till krigskonjunkturskatt för år 1946 icke avdragsgilla förluster

uppstått efter utgången av år 1945, kommer den i det följande omförmälda,

i anvisningarna till 4 § under punkt 16 angivna regeln, enligt vilken inkomst

skall fördelas å tiden före och efter den 31 december 1945 i förhållande till

omsättningen, att giva ett missvisande resultat. För att undvika detta bör ett

belopp motsvarande dylika vid taxeringen år 1946 icke avdragsgilla förluster

tilläggas vid inkomstuppskattningen, innan fördelning som nyss sagts äger

rum. På liknande sätt bör förfaras då åtgärd eljest vidtagits i syfte att bereda

skattskyldig en obehörig skattelättnad, såsom exempelvis då den skattskyldige

till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag eller

kan öva inflytande på företagets ledning, försäljer varor till lägre pris eller

av honom köper varor till högre pris än de i allmänhet gällande. Såsom

ytterligare exempel på dylika icke godtagbara transaktioner må nämnas det

fall att skattskyldig till juridisk person, i vilken han är delägare, överlåter lagertillgångar

till pris understigande gällande anskaffningspris eller då företag,

mellan vilka intressegemenskap råder, genom överlåtelse av lagertillgångar

söka förskaffa sig möjlighet att göra nedskrivning å samma objekt hos flera

företag.

Anvisningar till 4 §.

Punkt 4 b.

Kommittén har i sitt betänkande föreslagit att i likhet med vad tidigare

gällt skattskyldig, som visat att hans lager vid krigsutbrottet varit .större än

vid utgången av sista förkrigsinkomståret, skulle få räkna det förra lagret

såsom förkrigslager. Kommittén har dock föreslagit den ändringen i förhållande

till tidigare rättstillämpning, att den del av vid beskattningsårets utgång

befintligt lager, som motsvarar den sålunda uppkomna lagerökningen, icke

skulle få upptagas till lägre värde än den verkliga anskaffningskostnaden för

denna del av förkrigslagret.

Några remissinstanser hava i sina yttranden berört nu förevarande spörsmål.

Sålunda har Överståthållarämbetet, som ansett, att lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång alltid skulle betraktas såsom förkrigslager, anfört:

Förslaget förutsatte, att de bestämmelser, som i tidigare krigskonjunkturskatteförordningar

gällt i sådana fall, där skattskyldig kunde visa att lagret

vid krigsutbrottet (»augustilagret») varit större än lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, skulle äga fortsatt giltighet med därav följande

konsekvenser. Överståthållarämbetet ansåg sig i anledning därav böra framhålla

att i de fall, där lagerhållningens storlek regelmässigt växlade med

olika årstider, något som speciellt vore fallet med detaljhandeln, måste en

jämförelse mellan lagerhållningen ske vid motsvarande tidpunkter helst vid

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

bokslutsårets utgång, för att giva ett rättvisande resultat. Därjämte hade

nämnda regel medfört viss ojämnhet vid beskattningen, enär det för flertalet

rörelseidkare varit omöjligt fastställa lagrets kvantitet vid krigsutbrottet.

Ett ytterligare skäl mot bibehållande av nämnda princip torde vara,

att lagerökningen hos vissa företagare under tiden strax före krigsutbrottet

kunde antagas hava bottnat i en förkänsla av kommande kris. Såväl sådan

lagerökning som under samma tid eventuellt inträffad prisstegring kunde

vara att tillskriva^ före krigsutbrottet rådande förkrigskonjunktur. Överståthållarämbetet

ifrågasatte därför örn icke vid all lagervärdering jämförelse

borde göras med lagervärdet vid sista förkrigsinkomstårets utgång.

Kooperativa förbundet har däremot ansett, att lagerökning under tiden

Vi 31 is 1939 borde få värderas efter samma grunder som 1938 års lager och

ej, såsom föreslagits, efter anskaffningsvärdet. Någon nämnvärd prisstegring

hade nämligen icke inträtt förrän efter krigsutbrottet. En större enkelhet

skulle därigenom vinnas än om utgångslagret skulle värderas efter dels 1938

års pris och dels 1939 års pris.

DePtheiennU'' Till^äckli§ anledning synes icke föreligga att, på sätt Överståthållarämbetet

ifrågasatt, frångå principen om en längre gående nedskrivningsrätt i de

fall skattskyldig kan visa, att lagret vid krigsutbrottet översteg lagret vid sista

förkrigsinkomstårets utgång. Däremot synes det icke motiverat att vid

slutavräkningen medgiva avdrag för efter krigsutbrottet nybildad dold reserv

i varulager, vilket skulle bliva fallet om, såsom kooperativa förbundet

föreslagit, hittills tillämpad praxis skulle följas jämväl vid slutavräkningen.

Punkt 4 g.

Kommittén har icke föreslagit någon ändring i den i förordningen om

krigskonjunkturskatt för ar 1945 intagna bestämmelsen, att nedskrivning å

varulager vid inkomstuppskattningen ej må ske till lägre belopp än det bokförda

värdet vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldige visar

att vid uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning

som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad.

Kommittén har vidare föreslagit bibehållande av den i tidigare års förordningar

intagna bestämmelsen, att i räkenskaperna gjord värdesättning

av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

ej borde frangas försavitt ej de i räkenskaperna tillämpade

grunderna kunde antagas leda till resultat, som i genomsnitt mera avsevärt

skilde sig fran dem, som framkomme vid tillämpningen av de värderingsregler

som gällde vid krigskonjunkturskattetaxeringen.

I ett par remissyttranden har uttalats, att bestämmelsen om att nedskrivning

å varulager i regel ej finge ske under det bokförda värdet borde utgå,

enär den strede mot den föreslagna bestämmelsen om avdrag för minskning

av dold förkrigsreserv vid fall av lagerökning.

Länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län hava anfört, att nyssnämnda

bestämmelse örn anknytning till i räkenskaperna gjord värdesättning,

som godkänts vid inkomsttaxeringen — vilken bestämmelse av kommittén

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

föreslagits skola bibehållas oförändrad — icke borde bibehållas vid slutavräkningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län har därvid bland annat framhållit

att, om bestämmelsen bibehölles, de skattskyldiga genom att i räkenskaperna

värdera varulagret något under det värde, som framkomme vid tillämpning

av förordningens bestämmelser, skulle kunna undandraga sig krigskonjunkturskatt.

Smålands och Blekinge handelskammare har i sitt yttrande givit uttryck

för farhågor, att det i den föreslagna bestämmelsen använda uttrycket »mera

avsevärt» kunde giva anledning till tolkningssvårigheter, samt framhållit

önskvärdheten av ett mera preciserat uttryck för denna gränsdragning.

Då det icke synes lämpligt att de skattskyldiga i vissa fall skola kunnaDepartementsvid

slutavräkningen tillämpa lägre värdesättning än vid taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, torde den i tidigare års förordningar

om krigskonjunkturskatt i näst sista stycket av anvisningspunkt 4 b) upptagna

undantagsbestämmelsen angående nedskrivning, som varit påkallad

enligt god köpmannased, böra utgå.

Den i ett par remissyttranden uttalade meningen, att bestämmelsen om

att nedskrivning å varulager ej finge ske under det bokförda värdet skulle

strida mot bestämmelsen örn avdrag för minskning av dold förkrigsreserv

vid fall av lagerökning, kan jag icke dela.

Av skäl som länsstyrelsen i Uppsala län anfört torde bestämmelsen om att

avvikelse som regel icke bör ske från värdesättning av lagertillgång, som godkänts

vid inkomsttaxeringen, icke böra bibehållas vid slutavräkningen.

Punkt 4 i.

Såsom inledningsvis anförts innebär det framlagda förslaget, att krigskonjunkturskatt

icke skall uttagas å inkomstökning hänförlig till inkomst av

jordbruk eller inkomst av skogsbruk vid taxeringen till krigskonjunkturskatt

för år 1946. På grund härav torde böra meddelas en särskild bestämmelse

i syfte att förhindra, att merinkomst av rörelse genom för hög prissättning

å produkter, uttagna från eget jordbruk eller skogsbruk, överföres

till inkomst av jordbruk eller inkomst av skogsbruk och därigenom undgår

krigskonjunkturskatt. Härvid åsyftas självfallet endast sådana fall då prissättning

å produkterna sker enligt andra grunder än som tillämpats under

jämförelseåret och alltså icke sådana fall då på grund av höjda marknadspriser

priset satts högre under beskattningsåret än under jämförelseåret.

Punkt 4 n.

I denna punkt har införts en bestämmelse avseende kooperativa producentföreningar.

Föreskriften har tillkommit av huvudsakligen samma skäl som

den under punkt 4 i) omförmälda bestämmelsen. Kooperativa föreningar

äga rätt att vid taxeringen åtnjuta avdrag för pristillägg och liknande utdelning.

I praktiken lärer i stor utsträckning hava förekommit att t. ex. skogs
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Departements
chefen.

ägareföreningar under de år krigskonjunkturskatt utgått å merinkomst av

jordbruk och skogsbruk använt vinstmedel till nedskrivning av lager i stället

för att lämna pristillägg eller liknande utdelning. Om en sådan förening

under år 1945 uppskrivit lagret och lämnat pristillägg eller liknande utdelning,

som enligt nu föreslagna bestämmelser icke utgör skattepliktig inkomst

för mottagaren, skulle ifrågavarande vinstmedel helt undgå krigskonjunkturskatt.

Avdrag för sådan återbäring av vinstmedel, som belöper å tidigare beskattningsår,

synes därför icke böra medgivas vid taxering till krigskonjunkturskatt

år 1946.

Punkt 7.

Bestämmelsen i denna punkt har föranletts av en av cipotekarsocieteten till

finansdepartementet ingiven, den 16 januari 1946 dagtecknad skrivelse. I

skrivelsen har anförts, att av de vinstmedel, en innehavare av apoteksrörelse

kunde hava använt till nedskrivning av lager, regelmässigt endast en viss

del vore att betrakta såsom apoteksinnehavaren tillkommande vinst å rörelsen.

Apoteksinnehavaren vore nämligen skyldig att för sin vinst å apoteksrörelsen

erlägga allmän avgift enligt Kungl. Majds brev den 7 februari 1936

angående avgifter från apoteken för vissa gemensamma ändamål m. m. Å

de vinstmedel, som använts till nedskrivning av varulagret, vilade sålunda

en skuld i form av skyldighet att framdeles, senast då apoteksinnehavaren

överläte apoteket, vidkännas avgift som nu sagts. Om icke vid beräkningen

av krigskonjunkturskatt hänsyn toges till detta förhållande, skulle följden

kunna bliva, att apoteksinnehavaren först bleve beskattad till krigskonjunkturskatt

för vid taxeringen till krigskonjunkturskatt icke tillåten nedskrivning

av varulager och sedermera, när vinsten i vanlig ordning redovisades,

finge för samma vinst erlägga allmän avgift uppgående ända till 90 procent

av vinsten.

Med hänsyn till vad apotekarsocieteten anfört torde en särskild bestämmelse

böra meddelas, enligt vilken avdrag vid inkomstuppskattningen skall

medgivas med ett belopp, motsvarande den allmänna avgift som enligt den

skattskyldiges utredning belöper å den del av vinsten, som använts för nedskrivning

av varulager till lägre belopp än som kan godkännas vid taxeringen

till krigskonjunkturskatt.

Punkt 16.

Uppdelning av skattskyldigs inkomst i de fall räkenskapsår utgått efter

den 31 december 1945 men före den 1 mars 1946 torde i regel böra ske i förhållande

till omsättningens storlek under de olika perioderna. På samma sätt

bör fördelas sådan del av årets vinst, som använts till nedskrivning av varulager

under förkrigspriset. Under kriget bildad reserv i varulager, som framkommit

genom att lagerökning vid slutavräkningen icke fått nedskrivas till

lägre värde än till efterkrigspriset eller i förekommande fall till verkliga anskaffningsvärdet,

bör däremot icke fördelas å tiden före och efter årsskif
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

97

tet. En dylik reserv har nämligen icke uppkommit enbart under beskattningsåret

och torde därför — och då en fördelning efter annan grund knappast

kan ifrågakomma — böra i dess helhet tagas till beskattning. Beträffande

kostnader nedlagda å beställda fartyg, byggnader, maskiner m. m. som avses

i anvisningspunkt 4 e) bör motsvarande gälla, såvitt angår den under kriget

bildade dolda reserv som framkommit genom att de ifrågavarande tillgångarna

icke fått upptagas lägre än till de verkliga kostnaderna.

Har den skattskyldige verkställt sådan vinstberäkning, som omförmäles i

1 § sista stycket förordningen den 14 december 1945 (nr 777) med särskilda

bestämmelser angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens

avveckling, bör den på tiden före årsskiftet belöpande

inkomsten beräknas med utgångspunkt från denna vinstberäkning.

Jämförelseinkomsten bör, med utgångspunkt från omsättningen under jämförelseåret,

fördelas efter motsvarande grund som förut angivits beträffande

inkomsten under beskattningsåret.

Anvisningar till 8 §.

De i anvisningarna till 8 § —- motsvarande 10 § i förordningen örn krigskonjunkturskatt

för år 1945 — föreslagna ändringarna hava betingats av att

merinkomst av jordbruk och skogsbruk föreslagits icke skola taxeras till

krigskonjunkturskatt år 1946. Då merinkomst av jordbruk uppkommen under

år 1945 icke skall krigskonjunkturbeskattas, bör avdrag för inkomstminskning

å denna förvärvskälla uppkommen under nämnda år icke medgivas

från merinkomster av krigskonjunkturskatt underkastade förvärvskällor.

Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att det inom finansdepartementet

upprättade förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt

för dr 1946 måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W Dickson.

Bihang till riksdagens protokoll lilio. 1 sami. Nr 210.

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1946:51 Memorial angående ersättning åt av utskottet vid behandling av vissa ärenden anlitade biträden. s. 1 i texten
  2. BevU 1946:37 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946 jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten