Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m

1946-03-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:218, Angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

1

Nr 218.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt befrielse

för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken

utgivna sedlar med guld m. m.; given Stockholms

slott den 29 mars 1946.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 mars

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, följande.

I skrivelse den 21 mars 1946 ha fullmäktige i riksbanken hemställt, att

riksbanken måtte för liden från och med den 1 juli 1946 till och med den

30 juni 1947 befrias från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken

utgivna sedlar nied guld efter deras lydelse. Fullmäktige i riksgäldskontoret

ha, efter remiss, tillstyrkt bifall till denna hemställan.

I en särskild till nämnda framställning anknuten skrivelse ha bankofullmäktige

vidare behandlat frågan örn riktlinjerna för den .statliga penningpolitiken

och härvid anfört följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 218-

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Utvecklingen på kreditmarknaden sedan räntesänkningen genomfördes i

februari 1945 har i stort sett kännetecknats av stabilitet. En viss stegring avlikviditeten

på penningmarknaden gjorde sig gällande under höstmånaderna,

huvudsakligen på grund av att exportinkomsterna medförde ett tillflöde avmedel

till marknaden. Sedermera har emellertid en åtstramning skett, dels

på grund av det ovanligt starka medelsbehovet i samband med höstens skattetermin

och inför årsskiftet, dels som en konsekvens av det av riksgäldskontoret

i januari 1946 emitterade 3 %> statslånet. Riksbankens kreditmarknadspolitik

synes böra inriktas på att tills vidare bibehålla den nu föreliggande

marknadsbalansen.

Vid de överväganden i anslutning till utformningen av det penningpolitiska

programmet, som företagits av statsmakterna under åren 1944 och 1945,

har man räknat med att efter krigets upphörande skulle följa ett hävande

av varuknappheten på de internationella marknaderna och en nedgång av

importpriser och produktionskostnader. Erfarenheterna av den hittillsvarande

utvecklingen synas giva vid handen, att ett övervinnande av de föreliggande,

allvarliga svårigheterna på varuförsörjningens område kommer att

taga längre tid än vad man tidigare ansåg sig kunna förvänta. För Sveriges

del medför detta, att återgången till en mera normal försörjning av importvaror

fördröjes. Konsekvenserna härav för det svenska näringslivets

utveckling kunna bliva betydande, och en fortsättning av krigstidens knapphetshushållning

— måhända innebärande en skärpning i förhållande till nu

rådande läge — synes vara att räkna med för den närmaste framtiden. Genomförandet

av den export, som planerats för att möjliggöra ett svenskt deltagande

i det internationella återuppbyggnadsarbetet, innebär även en skärpt

belastning för den inhemska försörjningen, särskilt framträdande på trävaruområdet.

Under sådana förhållanden är det oundvikligt, att återhållsamhet

iakttages beträffande sådan export, som icke erfordras för fullföljandet

av detta program. I ett utpräglat knapphetsläge är en export i konkurrens

med köpkraftig inhemsk efterfrågan ägnad att hålla uppe eller höja priserna.

Särskilt gäller naturligtvis detta örn prisläget på exportmarknaderna är högre

än inom landet.

De närmaste framtidsutsikterna beträffande det svenska näringslivets

ekonomiska förutsättningar, importmöjligheterna, kraven på export och på

tillfredsställandet av de inhemska varubehoven, pris- och lönelägets samt

den internationella valutasituationens utveckling, äro sålunda mycket oklara.

Mot den ovan skisserade bakgrunden synes det i allt fall sannolikt, att den

spänning mellan köpkraft och varutillgång, som uppstått under kriget,

kommer att även fortsättningsvis göra sig gällande så länge, att den förutsedda

övergångsperioden mellan krigs- och fredshushållning blir av avsevärd

varaktighet. De nu skönjbara tendenserna i den ekonomiska utvecklingen

synas å andra sidan icke giva vid handen, att de tidigare hysta farhågorna

för uppkomsten av sysselsättningssvårigheter och allmänt depressiva tendenser

inom det svenska näringslivet komma att realiseras under den närmaste

tiden. Risker för att efter hand en arbetslöshet skall uppkomma föreligga

dock, dels och framför allt emedan materialtillgången på vissa för

sysselsättningen särskilt betydelsefulla områden till följd av ovan antydda

omständigheter kan komma att minskas, dels emellertid också på grund av

den restriktiva kredit- och exportpolitik som kan visa sig nödvändig.

Det penningpolitiska programmet har senast våren 1945 formulerats så att

penningpolitiken borde avse en stabilisering av penningvärdet respektive inriktas

på en förbättring av detta i den mån efter kriget den extraordinära

varuknappheten minskar samt import- och produktionskostnaderna nedgå.

Det ovan anförda synes närmast leda till den slutsatsen, alt den hittills
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

3

varande ekonomiska utvecklingen och de närmaste framtidsutsikterna, vilka

för närvarande te sig mycket ovissa, icke böra föranleda någon förändring av

detta program, i vilket kravet på penningvärdets stabilisering torde vara

det som i den nuvarande situationen kommer att stå i förgrunden. Möjligheterna

till en förbättring av penningvärdet te sig alltjämt svårbedömbara.

Huruvida en dylik förbättring kan åstadkommas blir i väsentlig grad beroende

av utvecklingen av det internationella försörjningsläget och pris- och

lönenivåns framtida höjd i de länder, som spela en avgörande roll i Sveriges

ekonomiska förbindelser med utlandet. Då man sålunda nödgas ställa sig

avvaktande i detta avseende, är det enligt fullmäktiges mening av särskild

vikt, att penningpolitiken och den ekonomiska politiken i övrigt föres så att

en anpassning av den svenska ekonomien till en lägre prisnivå och ett i motsvarande

grad förbättrat penningvärde icke försvåras. Härvid gäller alltjämt,

att löne- och jordbrukspolitiken är av dominerande betydelse för prisutvecklingen

och följaktligen bör bliva föremål för särskilt beaktande i detta

sammanhang. Örn de yttre förutsättningarna för ett genomförande av det

fastställda penningpolitiska programmet i den del, detta syftar till en förbättring

av penningvärdet, i framtiden komma att föreligga, skulle nämligen

allvarliga svårigheter uppstå därest det .svenska pris- och kostnadsläget under

övergångstiden skulle fastlåsas vid en för hög nivå. Faran härför ökas ju

längre denna övergångstid visar sig bliva.

Den bild av det ekonomiska läget och dess konsekvenser för utformningen Departementsav

penningpolitiken, som bankofullmäktige lämnat i sin här återgivna skri- chefenvelse,

synes mig på ett riktigt sätt karakterisera den problemställning vi i

dag stå inför på ifrågavarande område. När det penningpolitiska programmet

de två senaste åren formulerats så, att penningpolitiken borde avse en stabilisering

av prisnivån, respektive inriktas på en förbättring av penningvärdet,

i den mån den extraordinära varuknappheten minskar samt import- och

produktionskostnaderna nedgå, har man förutsatt, att efter en första övergångstid

efter vapenstilleståndet en förbättrad varuförsörjning skulle undanröja

vissa för krigshushållningen karakteristiska orsaker till höga priser. Övergångstiden

har blivit längre än väntat, och därmed har följt en ökad ovisshet

örn hur den framtida utvecklingen kommer att gestalta sig. Ju längre övergångstiden

blir, desto större är nämligen risken, att pris- och lönerörelser på

de stora internationella marknaderna medföra sådana förändringar i den allmänna

prissituationen, att en ökad varutillgång icke får samma prissänkande

effekt som eljest. I detta ovissa läge kommer — såsom fullmäktige framhållit

— penningpolitiken närmast att få inriktas på en stabilisering av penningvärdet

och i övrigt alt bli av avvaktande karaktär. I likhet med fullmäktige

vill jag understryka, att vi under rådande förhållanden fortsättningsvis

måste räkna med att vidmakthålla krigstidens knapphetshushållning och att

försiktighet alltjämt måste iakttagas vid löne- och jordbrukspolitikens utformning.

Detta är en naturlig och ofrånkomlig konsekvens av att Sverige måste

bära sin del av de allmänna försörjningssvårigheterna genom att avstå från

import till förmån för sämre ställda länder samt godtaga den export som är

nödvändig som ett led i det internationella återuppbyggnadsarbetet. Situationen

kompliceras genom det höga, delvis just av varubristen betingade pris
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

läget i de länder med vilka vi driva handel. Denna faktor måste beaktas särskilt

vid utformningen av vår exportpolitik. Det är givetvis angeläget att undvika,

att det internationella marknadsläget får sådana återverkningar på det

svenska näringslivet, att en senare anpassning efter ändrade förhållanden

försvåras eller förhindras.

Någon anledning att i rådande oklara läge gå in på en utförligare diskussion

av det penningpolitiska programmet än som skett här och i fullmäktiges

framställning synes icke föreligga. Sammanfattningsvis må till

slut följande understrykas. Målsättningen för penningpolitiken kvarstår oförändrad

och i fråga örn medlen tvingas man alltjämt att lita till de utvägar,

som prövats under kriget. Som ett nytt moment tillkommer den återhållsamhet,

som kan bli nödvändig vid exportpolitikens utformning på grund av en

stigande pristendens utomlands och varuknapphet på hemmamarknaden.

Vad särskilt finanspolitiken angår, torde det senare under riksdagen bliva

tillfälle att i anslutning till olika reformförslag upptaga till diskussion, hur

dess utformning kommer att påverkas av de penningpolitiska synpunkter om

vilka här erinrats.

I anledning av bankofullmäktiges förslag om fortsatt befrielse för banken

från sedelinlösningsskyldigheten bör i detta sammanhang sedvanlig framställning

i ämnet göras till riksdagen.

Med åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den

1 juli 1946 till och med den 30 juni 1947 vara fritagen från

skyldigheten att vid anfordran inlösa av hanken utgivna sedlar

med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken

att, då förhållandena därtill giva anledning, före utgången

av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rolf Arfwedson.

467565. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av vissa familjepensioner m. m. a1 i texten
  2. BU 1946:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldighet att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m. s. 1 i texten