Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn

1946-03-29 · 35 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:233, Angående åtgärder för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

I

Nr 233.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för

beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn;

given Stockholms slott den 29 .mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 mars

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen

anför statsrådet Mossberg följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 100 och 101, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna

dels till fria sommarresor för barn ett förslagsanslag av 1 250 000 kronor,

dels ock till bidrag för sommarkolonier ett reservationsanslag av 200 000

kronor.

Skälet till att berörda båda anslag i statsverkspropositionen upptogos med

allenast preliminärt beräknade belopp var, att det av 1941 års befolkningsutredning

den 11 december 1945 avgivna betänkandet arn åtgärder för bereBihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 233.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

dande av vila och rekreation åt mödrar och barn (SOU 1945: 55) vid tiden

för avlåtandet av nämnda proposition var föremål för remissbehandling.

Denna är numera avslutad.

Därvid hava yttranden över betänkandet avgivits av socialstyrelsen, pensionsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan, järnvägsstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, statens fritidsnämnd, Överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser med undantag av en (efter hörande av

vissa underlydande myndigheter m. fl.), socialvårdskommittén, ungdomsvårdskommittén,

flertalet landsting, stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg,

Norrköping och Gävle, drätselkammaren i Malmö, barnavårdsnämnden i Hälsingborg,

samtliga hushållningssällskap utom ett, svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,

Sveriges husmodersföreningars riksförbund, vita bandets centralstyrelse, Sveriges

socialdemokratiska kvinnoförbund, högerns centrala kvinnoråd, folkpartiets

kvinnoförbund, svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sverges kommunistiska

partis kvinnosekretariat samt folkrörelsernas rese- och semesterorganisation

(Resö).

Jag anhåller nu att med utgångspunkt från betänkandets innehåll få upptaga

ifrågavarande spörsmål till fortsatt behandling.

Inledning.

Befolkningsutredningen inleder sin framställning örn åtgärder för vila och

rekreation åt mödrar och barn med ett allmänt konstaterande, att den s. k.

familjesemestern är den naturligaste semesterformen för alla familjemedlemmar.

Denna semesterform vore den för familjen billigaste. Vidare måste det

för familjelivet betraktas som en vinst, att icke familjen splittrades under

den tid, då familjemedlemmarna vore fria från sitt dagliga arbete och hade

tid och krafter över för sina gemensamma angelägenheter och intressen i en

utsträckning, som annars kanske ej alls vore fallet.

Även med en till alla samhällsgrupper utsträckt familjesemester — fortsätter

utredningen — komme otvivelaktigt behov av särskild husmoderssemester

att finnas. I vårt land funnes nämligen talrika hushåll, för vilka

gemensam familjesemester överhuvudtaget icke vore möjlig. Hit hörde alla

de lanthushåll, där vården örn husdjur och dylikt gjorde det omöjligt för

hela familjen att samtidigt vara borta från hemmet. I de barnrika familjerna

eller i familjer, där husmodern vore klen eller i övrigt i behov av fullständig

avkoppling från hushållsarbete, torde ej heller familjesemestern vara den

lämpligaste semesterformen. I antydda fall borde andra utvägar för beredande

av vila och avkoppling för barn och mödrar sökas.

Befolkningsutredningen erinrar härefter om att verksamhet för att bereda

sommarvistelse åt harn i enskilda hem eller vid kolonier och åt husmödrar

vid semesterhem sedan länge bedrives med stöd från det allmänna eller från

enskilda organisationer. I den mån dessa bani och husmödrar komma från

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

familjer, som skulle ha både kunnat och velat åt sig bereda en familjesemester,

därest samhällets hjälp härtill stått att få, bär enligt befolkningsutredningens

åsikt hjälpverksamheten letts in på oriktiga banor. Hittills

torde detta i betraktande av verksamhetens begränsade omfattning, icke

varit fallet. När samhällsåtgärderna för beredande av vila och rekreation åt

mödrar och barn icke längre begränsades till de fall där speciella hjälpåtgärder

äro motiverade aitan finge en mera generell syftning, borde emellertid

enligt utredningens uppfattning dessa åtgärder främst inriktas på lösandet

av familjesemesterns problem. Utredningen finner fria resor för

mödrar och barn vara i hög grad lämpade som stöd åt familjesemestem.

Utredningen framlägger även i förevarande betänkande förslag till en

betydlig utvidgning av möjligheterna till sådana resor. De i betänkandet föreslagna

åtgärderna för stöd åt husmoderssemestern och barnkoloniverksamheten

betraktas av utredningen såsom kompletteringar,

avsedda att tillgodose det hjälpbehov, som icke kunde fyllas genom de fria

resorna.

I likhet med befolkningsutredningen är jag av den uppfattningen att familjesemestern

är den naturliga och ur olika synpunkter lämpligaste semesterformen

för alla familjemedlemmar. Även efter semesterlagens tillkomst torde

emellertid de ekonomiska förutsättningarna för en lösning av semesterfrågan

saknas för ett stort antal familjer, särskilt de barnrika. En utvidgning av

rätten till fria resor för mödrar och barn skulle kunna dels befordra familjesemestems

utveckling, dels vara av väsentlig betydelse för genomförandet av

särskilda semesterformer för husmödrar och barn. Att semesterformer av

sist antytt slag äro behövliga vid sidan av och såsom komplement till familjesemestern

torde vara uppenbart.

Jag ämnar i det följande var för sig behandla frågorna om avgiftsfria resor

för barn och mödrar, örn stöd åt husmoderssemestern och örn stöd åt koloniverksamheten.

Avgiftsfria resor för barn och vårdare.

Tidigare åtgärder och nuvarande organisation.

Av staten bekostade sommarresor för barn ha anordnats etlvart av åren

1940 och 1942—1945. De fria barnresorna tilkommo i syfte att dels möjliggöra

en stärkande och hälsosam sommarvistelse på landet för barn från städer och

andra tätorter under en ur försörjningssynpunkt kritisk tid, dels underlätta

en evakuering, som av försvarspolitiska skäl kunde visa sig nödvändig. Efter

hand trädde evakueringssynpunktema tillbaka och de fria resorna motiverades

huvudsakligen med angelägenheten av att barnen bereddes en stärkande

och alltså ur hälsovårdssynpunkt betydelsefull lantvistelse. Beträffande de fria

resornas utformning åren 1940 och 1942—1944 torde få hänvisas lil! befolkningsutredningens

betänkande, s. 17—32.

Före
draganden
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

Gällande normer för de fria barnresoma, vilka normer avse verksamheten

sommaren 1945, ha i huvudsak följande innehåll.

Generella förutsättningar för rätt till fri resa för so lii m arvistelse

i enskilt hem äro, att barnet är bosatt i samhälle med minst 8 000 invånare,

att barnet det år resan företages fyller högst 14 år saint att familjens

vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

belopp icke översteg 1 500 kronor och den skattepliktiga förmögenheten

icke översteg 10 000 kronor. Vad angår förutsättningen om viss bostadsort

äger socialstyrelsen utsträcka rätten till fria resor dels till mindre tätorter,

därest särskilda förhållanden påkalla detta, dels till landskommuner, där behovet

av fria resor är särskilt stort, främst norrlandskommuner. Vidare har

socialstyrelsen rätt att tilldela särskilt behövande barn och vårdare hemmahörande

i de mindre tätorterna eller på landsbygden förmånen av fri resa.

Därest sökanden kan visa, att familjens aktuella inkomslläge är sådant, att

fri resa enligt de generella bestämmelserna kan ifrågakomma, må fri resa

beviljas oavsett det senaste beskattningsbara beloppet.

Resorna skola avse lantvistelse under minst 4 veckor.

Mödrar till barn, vilka det år resan företages fylla högst 10 år, tiga också

erhålla fri resa. Örn särskilda skäl, såsom försenad utveckling eller klenhet

hos barnet, särskilt besvärlig resväg o. dyl., föreligga, kan modern medgivas

medfölja även äldre barn. Därest modern icke har möjlighet stanna borta

lika länge som barnet, kan hon erhålla fria tur- och returbiljetter både vid

barnets utresa och vid dess hemresa. Om modern är förhindrad medfölja barnet

och detta icke lämpligen kan ansluta till gruppresa, äger annan vårdare

än modem erhålla samma förmån som modern.

Möjlighet till gruppresa skall utnyttjas. För att kunna bereda barn, som

medfölja gruppresa en betryggande övervakning, ha grupperna reducerats till

3—4 barn per vårdare. Då det ansetts önskvärt att i viss mån tillgodose

många mödrars önskan att själva få medfölja sina barn, även örn dessa kunna

ansluta till gruppresa, har medgivits, att mödrarna få företaga sådan resa mot

rabatterad avgift, därvid kostnaden för fram- och återresa motsvarar priset

för enkel resa.

Fri resa medges endast för resa i lil klass å järnväg och motsvarande klass

å båt eller buss. Biljettpriset skall uppgå till minst 3 kronor. Den fria resan

är maximerad till 60 mil utom för barn hemmahörande i Västernorrlands

och Jämtlands län, där maximigränsen är 80 mil, och i Västerbottens och

Norrbottens län, där maximigränsen är 100 mil. Socialstyrelsen har rätt att

för barn från sistnämnda båda län medgiva dispens för fria resor utöver den

angivna gränsen. I övrigt skall vid resa utöver maximisträckan den enskilde

själv betala kostnaden härför med skillnaden mellan biljettpriset, nedsatt till

37,5 %>, för hela sträckan och för maximisträckan.

S. k. feriebarn äga oavsett hemortens storlek och struktur rätt till fri

resa. Förutsättning är dock att vederbörande feriebarnsinstitution i förväg

godkänts av socialstyrelsen. Härför fordras, att verksamheten bedrives på ett

ur ekonomisk synpunkt godtagbart sätt och i betryggande former med hänsyn

till sommarhemmets beskaffenhet och sättet för uttagning av barnen.

Även kostnaden för resor till kolonier bestrides helt av statsmedel,

oavsett om dessa kolonier taga emot barn från städer eller från landsbygden.

Både barn och personal lia rätt till en resa i vardera riktningen mellan kolonien

och hemorten. Någon begränsning av resans längd förekommer icke. I

allmänhet böra endast gruppresor ifrågakomma. Förmånen av fria resor

tillkommer såväl sommarkolonier som vår- och vinterkolonier men däremot

ej s. k. dagkolonier.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233. 5

Socialstyrelsen är centralmyndighet för de fria sommarresorna för barn och

vårdare. Den lokala ledningen i kommunerna handhas av respektive barnavårdsnämnder.

En utförlig redogörelse för de fria resornas nuvarande organisation lämnas

i betänkandet, s. 21—32 och 41—49.

Beträffande förhållandet mellan det beräknade och det verkliga utnyttjandet

av rätten till fria resor under sommaren 1945 må anföras följande.

I propositionen 1945: 210 räknade föredragande departementschefen med

cirka 80 000 resor, därav högst 15 000 från landskommuner efter av socialstyrelsen

medgiven dispens. Riksdagen utsträckte i skrivelsen 1945: 215 berörda

dispensresor till högst 25 000.

Av socialstyrelsen den 12 mars 1946 lämnad redogörelse för de fria resorna

år 1945 framgår, att sammanlagda antalet fria resor med undantag

av resorna för personal vid kolonier uppgått till 80 997. Av detta antal avsågo

32 117 barnresor och 19 221 vårdarresor till enskilda hem och 29 659

barnresor till kolonier. Anmärkas bör, att den år 1945 öppnade möjligheten

till fria resor från vissa av socialstyrelsen dispenserade landskommuner endast

utnyttjades beträffande 1 672 barn och 1 004 vårdare. På grund av de

stora svårigheterna att anordna gruppresor till enskilda hem ha dessa endast

omfattat 2 541 barn.

Befolkningsutredningens förslag.

Utredningen konstaterar, att numera fullständig enighet torde råda om att

verksamheten med de fria resorna för barn och vårdare är så betydelsefull,

att den bör fortsättas och ytterligare utbyggas. Härvid böra enligt utredningens

mening de fria resorna för barn, mödrar och vårdare samordnas med

övriga familjesociala åtgärder på detta område, såsom utbyggande av kolonierna

för barn i såväl skol- som förskolåldern, understödjande av feriebamsverksamheten,

lösandet av husmödrarnas semesterproblem etc., kort sagt åtgärder,

som syfta till att bereda barn och mödrar tillfälle till miljöbyte och

för deras hälsotillstånd välgörande vila och rekreation. Särskilt framhåller

utredningen de fria barn- och mödraresornas betydelse såsom ett medel

för lösandet av husmödrarnas semesterproblem.

Utredningen förordar, att i fråga örn rätten till fria resor skillnad

icke göres mellan stad och landsbygd, och anför som motiv

härför huvudsakligen följande.

De fria resorna äro numera, sedan evakueringssynpunktema bortfallit,

uteslutande avsedda att bereda nyttig vila och rekreation. Behovet härav

torde i vårt land med dess långa, påfrestande vintrar och i vissa landsdelar

ogynnsamma klimat kunna betraktas som allmänt. Även örn det skäl för fria

resor, som dessas infogande såsom ett led i en allmän hälsovårdande verksamhet

utgör, är mest markerat för våra stora städer och samhällen, torde

dock öppnandet av resemöjligheter även för landsbygdens barn vara av så

slör betydelse för deras hälsa och utveckling, att någon tvekan örn att de fria

resorna böra utsträckas att omfatta även barnen på landsbygden icke kan

råda.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

Av skilda uttalanden i betänkandet framgår tydligt, att utredningen icke

vill vidhålla kravet på lantvistelse utan vill, särskilt för landsbygdens barn,

medgiva fri resa ä v e n till tätort.

I fråga om barnens ålder såsom förutsättning för rätt till fri resa

föreslår utredningen, att liksom hittills sådan rätt skall tillkomma barn, som

under året uppnår högst 14 års ålder. Utredningen finner lämpligt, att, vid

en eventuell framtida utökning av skolplikten, fria resor medgivas till och

med det år, då skolplikten upphör.

Utredningen övergår härefter till behandling av frågan örn viss inkomstoch

för mogen hetsgräns för rätt till fria resor. Utredningen anser

starka ekonomiska och psykologiska skäl tala för att nämnda rätt begränsas

genom ett inkomst- och förmögenhetsstreck. Ifrågavarande förmån borde icke

föranleda till att å statsverket överfördes resekostnader, som familjer i god

ekonomisk ställning i annat fall skulle ha betraktat som en normal utgift.

A andra sidan vore utredningen av den uppfattningen, att den inkomstgräns,

som uppställdes, skulle möjliggöra för barn och mödrar från ett övervägande

flertal av våra barnfamiljer att tillgodogöra sig den förmån, som de fria

resorna utgjorde. Skulle detta icke bli fallet, förfelades i icke ringa grad

syftet med denna åtgärd, vilket vore att föra frågan om möjliggörandet av

miljöbyte, vila och rekreation för barn och mödrar ett avsevärt steg mot sin

lösning. Den sommaren 1945 tillämpade inkomst- och förmögenhetsgränsen

hade allmänt ansetts alltför låg för att de fria resorna skulle få den avsedda

effekten. Endast tillfälliga av kriget orsakade svårigheter hade motiverat

dess tillkomst (jfr riksdagens skrivelse 1945:216). Utredningen föreslår, att

rätten till fria resor till enskilda hem inträder, då familjens till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt beskattningsbara belopp ej överstiger 2 500

kronor och den skattepliktiga förmögenheten ej överstiger 20 000 kronor.

Därest det beskattningsbara beloppet icke överstiger 500 kronor, bör enligt

utredningens uppfattning rätt till fri resa föreligga oavsett den skattepliktiga

förmögenheten.

Utredningen finner ur allmän hälsovårdssynpunkt önskvärt, att det nuvarande

kravet på bortavarons längd — minst 4 veckor — bibehålies

så långt möjligt. Utredningen påpekar emellertid, att kravet på 4 veckors

bortavaro skulle i hög grad försvåra möjligheten särskilt för landsbygdens

barn att utnyttja de fria resorna. Enligt utredningens uppfattning

torde även en kortare vistelse i ny miljö vara till stor nytta och glädje för

barnen. Vidare skulle möjligheten att för en kortare tid låta barnen resa till

släkt eller vänner kunna väsentligt bidraga till att frigöra husmodern från

hushållsarbetet, vilket vore ett av de svåraste problemen i samband med husmoderssemestern.

Med hänsyn till det anförda önskar utredningen icke kategoriskt

fasthålla vid den tidigare fixerade fyraveckorsgränsen. Utredningen

föreslår, att den lokala myndighet som prövar vederbörandes rätt till fri

resa erhåller möjlighet att på egen hand avgöra över hur lång tid barnets

bortavaro bör sträcka sig. Dock borde vederbörandes uppmärksamhet riktas

på att i sådana fall, då barnet utan större svårigheter kunde beredas 4 veckors

bortavaro, vistelsen borde omfatta minst denna tidrymd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

7

Utredningen ser i de fria resorna för vårdare en möjlighet

att förhjälpa mödrarna till en tids vila och rekreation och således ett bidrag

till lösningen av husmödrarnas semesterproblem. Av denna anledning är utredningen

icke benägen att anlägga restriktiva synpunkter på vårdarresorna.

Utredningen föreslår, att liksom hittills fria resor för vårdare till barn under

10 år alltjämt medgivas.

De rabatterade resorna för mödrar till barn, som kunna

ansluta till gruppresa, böra enligt utredningens mening bibehållas.

Beträffande fria resor för barn och personal vid kolonier

samt för feriebarn föreslår utredningen, att såsom hittills

alla barn, som beredas vistelse på kolonier, dock ej s. k. dagkoloni, samt

personal vid kolonierna erhålla fria resor och att för feriebarnens resor gällande

bestämmelser alltjämt skola tillämpas.

Utredningen finner, att nuvarande regler beträffande de fria resornas

längd och beträffande prissättningen på anslutningsbiljetter böra

bibehållas.

Vad angår tidpunkten för resan erinrar utredningen om att de

fria resorna hittills med undantag av vissa resor till vår- och vinterkolonier

varit knutna till sommarmånaderna. Utredningen anser angeläget, att resorna

även framgent i regel företagas under sommaren. Med hänsyn till att de

fria resorna nu öppnades för landsbygdens barn och att fria resor för

barnen kunde komma att få betydelse för lösning av husmödrarnas semesterproblem

vore det emellertid enligt utredningens mening önskvärt, att fria

resor även kunde få företagas vid annan tid på året i sådana fall, då skäl

härför förelåge. Utredningen föreslår därför, att möjlighet till fria resor

ställes till förfogande under hela året med de inskränkningar, som organisatoriska

och trafiktekniska skäl nödvändiggöra.

Befolkningsutredningen övergår härefter att behandla frågan om de fria

resornas organisation. Beträffande den centrala ledningen framhåller

utredningen, att det vore av största betydelse att även i fortsättningen

kunna räkna med socialstyrelsens medverkan i detta avseende. Utredningen

föreslår därför, att socialstyrelsen alltjämt skall fungera som centralmyndighet

för de fria resorna. I sådan egenskap borde socialstyrelsen även i

fortsättningen anförtros att giva de föreskrifter rörande de fria resornas

organisation, som styrelsen finner lämpliga. För de ökade administrativa

uppgifter, som bliva en följd av bifall till utredningens förslag örn utvidgning

av rätten till fria resor, bör enligt utredningens mening i socialstyrelsen

anställas en byråsekreterare, förslagsvis placerad i lönegrad Eo 21. — Vad

härefter angår den lokala ledningen anför utredningen följande.

Ledningen av de fria resorna i kommunerna bar hittills varit uppdragen

åt barnavårdsnämnderna. Utredningens förslag innebär en väsentlig ökning

av antalet resor. Utredningen är av den åsikten, att barnavårdsnämnderna

i längden icke rimligtvis kunna betungas med den väsentligt ökade arbetsbörda,

som den lokala ledningen av de fria resorna innebär. Barnavårdsnämnderna

lia tillkommit för belt andra uppgifter och äro ej sammansatta

med hänsyn till de krav, som ledningen av en så omfattande apparat som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

de fria resornas lokala organisation kräver. Ledningen av det lokala arbetet

med de fria resorna bör enligt utredningens uppfattning i framtiden anförtros

åt ett organ, vars uppgift bör vara att handlägga alla de famil.jesociala ärenden,

som omvårdnaden örn barnen och familjerna helt visst kommer att

aktualisera. Utredningen har för avsikt att i annat sammanhang framlägga

förslag om ett sådant organ. I avvaktan härpå har det synts utredningen

nödvändigt, att den lokala ledningen av arbetet med de fria resorna tills

vidare ligger kvar hos barnavårdsnämnderna.

Befolkningsutredningen företager slutligen följande uppskattning

av de kostnader, som skulle uppkomma vid bifall till utredningens

förslag till fria resor.

Med ledning av visst siffermaterial i 1940 års folkräkning uppskattar utredningen

det sammanlagda antalet till fria resor enligt förslaget berättigade

till 1 200 000 barn och 450 000 vårdare. Genomsnittliga kostnaden för resor

till enskilda hem beräknar utredningen med ledning av erfarenheterna under

åren 1942—1944 till 12 kronor per person. Avgörande för statsverkets kostnader

för de fria resorna är i vilken grad de komma att utnyttjas. Vid olika

utnyttjandeintensitet beräknas kostnaderna sålunda.

Nedanstående % av Kostnad

de berättigade reser miJj. kronor

100 19,70

75 14,73

50 9,85

40 7,88

30 5,91

Det finnes anledning antaga, att även ett beräknat utnyttjande av de fria

resorna upp till 50 °/o kommer att visa sig för högt. Befolkningsutredningen

håller för sannolikt, att ett utnyttjande upp till omkring 30 % torde väl

motsvara vad man under de närmaste åren bör räkna med. Under sådana

omständigheter finner utredningen sig böra beräkna kostnaden för de fria

resorna för barn och mödrar (vårdare) till enskilda hem till 6 miljoner kronor

per år.

För de föreslagna rabatterade vårdarresoma uppskattar utredningen den

årliga kostnaden till högst 50 000 kronor.

Kostnaderna för fria resor för barn och personal vid kolonierna uppgingo

år 1943 till 215 000 kronor, avseende 470 kolonier med sammanlagt 29 200

barn. Motsvarande kostnader för år 1944 voro 206 800 kronor, avseende

478 kolonier med omkring 27 200 barn. Utredningen förutser, att koloniverksamheten

under de närmaste åren kommer att öka i avsevärd grad.

Kostnaderna för resor till kolonier komma givetvis att påverkas av denna

ökning. Utredningen anser sig böra beräkna de framtida kostnaderna för

fria resor åt barn och personal vid kolonier till 500 000 kronor. För nästa

budgetår beräknar utredningen kostnaderna till 250 000 kronor.

Yttranden över befolkningsutredningens förslag.

Den principiella inställningen till utredningens förslag

angående fria resor för barn och vårdare är i det övervägande flertalet yttranden

positiv. Allmänt hållna erinringar förekomma dock. Sålunda finner

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

9

statskontoret utredningen bristfällig i fråga om dels de ekonomiska betingelserna

för förslagets genomförande, dels möjligheterna att bereda plats på

lämpliga semesterorter åt de stora skaror barn och mödrar, vilka enligt förslaget

skola erhålla fria resor, och dels kommunikationsmedlens kapacitet.

Statskontoret finner redan av anförda skäl välbetänkt att låta verksamheten

nied fria resor tills vidare bli mindre omfattande för att sedermera med utnyttjande

av vunnen erfarenhet och under hänsynstagande till vad som kan

befinnas ekonomiskt och ur praktiska synpunkter möjligt gradvis utbygga

verksamheten inom ramen för det stora socialvårdsprogrammet. Med likartad

motivering anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att verksamheten

borde i huvudsak ordnas enligt de regler som tillämpades år 1945.

Länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads, Älvsborgs och Kopparbergs län

anmäla betänkligheter mot förslaget med hänsyn till kostnaderna. — Med

hänsyn till den beräknade trafiksituationen å järnvägarna under den närmaste

tiden avstyrker järnvägsstyrelsen åtgärder för en avsevärd ökning av

de fria resorna särskilt under sommaren 1946 och möjligen även under sommaren

1947.

Vad härefter angår enskildheterna i förslaget har länsstyrelsen i Värmlands

lån i anledning av den förordade utsträckningen av rätten till

fria resor att gälla även mindre tätorter och landsbygd

ifrågasatt, huruvida icke för landsbygdens barn fria skolresor vore

att föredraga. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner, att rätten till fri resa bör

göras beroende av individuell prövning med hänsyn till hälsotillstånd och

sociala förhållanden möjligen med tillägg, att sådan rätt generellt bör tillkomma

dels barnen i samhällen med minst 8 000 invånare, dels barnen i

familjer med 3 eller flera barn. Länsstyrelsen i Kopparbergs län förordar,

att de fida bamresorna förbehållas tätorter ned till 3 000 invånare och att som

absolut krav för statsbidrag uppställes, att barnen komma till en ur hälsosynpunkt

bättre miljö. Även länsstyrelsen i Gävleborgs län och länets barnavårdsförbund

uttala, att principen om resornas hälsovårdande syfte måste

upprätthållas och att därför barn bör tilldelas fri resa till tätort endast örn

modern ej på annat sätt kan få semestermöjlighet.

I fråga om den ålder hos barnet intill vilken fri resa kan ifrågakomma

anser Sverges kommunistiska partis kvinnosekretariat, att åldersgränsen

borde sättas till 18 år. Flertalet ungdomar upp till 18 år, även de

förvärvsarbetande, hade nämligen så små inkomster, att de icke själva kunde

bestrida kostnaden för en semesterresa. Stockholms stadsfullmäktige föreslå,

att rätten till fri resa skall tillkomma ungdom upp till 18 år, som idkar

regelbundna skolstudier.

Mot befolkningsutredningens förslag lill inkomst-och förmögenhe

Isgräns för rätt till fria resor lia i ett antal yttranden erinringar

framförts, vilka i en del fall avse sänkning, i andra fall höjning av gränsen.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner således, att 1945 års bestämmelser alltjämt

böra gälla. Stadsfullmäktige i Göteborg, drätselkammaren i Malmö och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kunell. Maj:ts proposition nr 233.

barnavårdsnämnden i Borås anse, att förmögenhetsgränsen icke bör sättas

högre än 10 000 kronor. Göteborgs och Bohus läns landsting och hushållningssällskapet

i Östergötlands län ifrågasätta helt allmänt, om icke inkomstoch

förmögenhetsgränsen bör sättas något lägre än den föreslagna. Å andra

sidan finna Stockholms stadsfullmäktige med hänsyn till eljest uppkommande

orättvisor, att höjning av inkomststrecket för samhällen i de högre

dyrortsgrupperna bör ske. Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår, att inkomstgränsen

skall höjas med 200 kronor för varje barn utöver det första.

Jönköpings läns hushållningssällskap finner synnerligen tveksamt om någon

inkomstgräns alls skall bestämmas. —- Statskontoret och statens fritidsnämnd

uttala, att även man och kvinna, som utan att vara gifta sammanbo och lia

barn med varandra, böra behandlas som en familj och att alltså vid prövning

av frågan örn barnets rätt till fri resa hänsyn bör tagas till föräldrarnas

sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Utredningens förslag, att den hittills tillämpade fyraveckorsregeln i fråga

om bortavarons längd skall slopas, avstyrkes av medicinalstyrelsen,

statskontoret, länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar, Gotlands, Värmlands,

Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län, socialvårdskommittén,

Norrbottens läns landsting, Stockholms stadsfullmäktige, svenska fattigvårdsoch

barnavårdsförbundet, högerns centrala kvinnoråd, stadsfullmäktige i

Linköping och barnavårdsnämnden i Luleå. Nämnda instanser förorda, att

fyra veckors bortavaro alltjämt skall vara regel men att undantag härifrån

vid särskilda skäl skall kunna medgivas. Länsstyrelserna i Älvsborgs och

Kopparbergs lån, Västerbottens läns hushållningssällskap samt barnavårdsnämnderna

i Borås, Karlskoga och Östersund påyrka, att viss minimigräns

i fråga örn bortavarons längd fastställes, även örn denna sättes lägre än fyra

veckor.

Stadsfullmäktige i Malmö framhålla, att föreskriften örn gruppresor,

i den mån den tillämpas, är besvärande och kan befaras minska allmänhetens

lust att använda sig av de fria resorna. Fullmäktige anse därför, att kravet

på anordnande av gruppresor icke längre bör vidhållas.

Socialvårdskommittén och barnavårdsnämnden i Borås förorda, att de

fria resorna för barn och personal vid kolonier skola

avse även dagkolonier. Statskontoret avstyrker förslaget örn fria personalresor,

därest kolonierna komma i åtnjutande av driftbidrag. Även järnvägsstyrelsen

avstyrker detta förslag.

I fråga om de fria resornas längd förordar järnvägsstyrelsen, att

de fria resorna från andra län än de fyra nordligaste under månaderna juniaugusti

begränsas till 40 mil. Medan länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar,

att de fria resorna i södra och mellersta Sverige kunna väsentligen förkortas

i förhållande till utredningens förslag, och Kristianstads läns landsting och

hushållningssällskap finna fria resor av högst 30 mil tillräckliga, föreslår

barnavårdsnämnden i Jukkasjärvi socken, att maximiavståndet för övre

Norrland borttages eller väsentlig höjes. Länsstyrelsen i Norrbottens län för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

11

ordar 150 mil för hela Norrbottens län. Socialstyrelsen finner lämpligt, att

100 mil fastställes som maximigräns för alla de fyra nordligaste länen.

Utredningens förslag till organisation av de fria resorna föranleder

det uttalandet av socialstyrelsen och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,

att de barnavårdsnämnder, som tidigare icke handhaft verksamhet

med fria resor, till en början torde få svårt att klara den nya uppgiften.

I fråga örn sin egen organisation framhåller socialstyrelsen att ett genomförande

av de föreslagna åtgärderna för vila och rekreation åt mödrar och

barn nödvändiggör en förstärkning även av personalen å styrelsens registrator-

och kassakontor. Styrelsen föreslår att den nuvarande tjänsten som

registrator och kassör placerad i lönegrad A 14 ersättes med en kamrerarbefattning

i lönegrad A 20 och en kansliskrivartjänst i A 11.

Vad slutligen angår kostnaderna för de fria resorna finner järnvägs

styrelsen av befolkningsutredningens beräkningar framgå att dessa kostna

der baserats på att järnvägarna fortfarande skulle erhålla gottgörelse för

resorna med ett belopp per person, som endast motsvarade 37,5 % av den för

person över 12 år gällande avgiften för enkel resa i vardera riktningen. Styrelsen

anser emellertid, att järnvägarna böra gottgöras för barnresor till enskilda

hem med 50 % av nämnda avgift, för vårdarresor och de i det följande

omförmälda husmodersresorna med 75 %, för kolonibarns och dessas vårdares

resor med 37,5 Y« och för kolonipersonals resor med 100 %.

Föredraganden.

De fria resorna för barn lia hittills närmast haft karaktären av ett provisorium.

De tillkommo år 1940 för att möjliggöra en ur försvars- och försörjningspolitiska

synpunkter angelägen utflyttning till landet av barn från

större städer och samhällen. Härefter gjorda begränsningar i rätten till fria

resor ha i huvudsak föranletts av den statsfinansiella och beträffande år

1945 den trafiktekniska situationen. Trots dessa begränsningar har verksamheten

med fria resor för barn fått en betydande omfattning. Härvid

vunna erfarenheter synas klart ådagalägga betydelsen av de fria resorna

såsom ett led i den sociala omvårdnaden örn barnen och familjerna. En mera

definitiv reglering av ifrågavarande verksamhet synes därför nu böra ske.

Befolkningsutredningens förslag till fria resor för barn och vårdare innebär

i två avseenden en väsentlig utvidgning av rätten till fria resor i förhållande

till de för år 1945 gällande bestämmelserna. Sålunda förordar

utredningen full likställighet mellan landsbygdens barn och barnen från tätorter.

I den offentliga diskussionen har vid skilda tillfällen under de senaste

åren vitsordats det principiellt berättigade i att landsbygden i fråga örn denna

förmån likställes med städerna. Att principen icke blivit genomförd har

berott av vissa med kristiden sammanhängande förhållanden. Jag biträder

utredningens förslag i denna del. Utredningen föreslår vidare en sådan höjning

av den för rätt till fri resa uppställda inkomst- och förmögenhets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

1 2

gränsen, att det övervägande flertalet av barnfamiljerna skall komma i åtnjutande

av denna rätt. Förutsättningen för rätt till fri resa till enskilt

hem är enligt utredningens förslag antingen att familjens till statlig inkcmstoch

förmögenhetsskatt beskattningsbara belopp och dess skattepliktiga förmögenhet

icke överstiga 2 500 respektive 20 000 kronor eller att det beskattningsbara

beloppet icke överstiger 500 kronor, varvid hänsyn icke tages

till den skattepliktiga förmögenheten. Den av utredningen förordade inkomstoch

förmögenhetsgränsen finner jag väl avvägd med hänsyn till syftet med

de fria resorna och tillstyrker därför även detta förslag. Givetvis bör liksom

hittills fri resa kunna beviljas barn i familjer, vilkas aktuella ekonomiska

situation motsvarar de familjers som direkt enligt de angivna bestämmelserna

kunna erhålla fri resa.

Med anledning av järnvägsstyrelsens uttalande, att järnvägarnas kapacitet

icke vore tillräcklig för en mera avsevärd ökning av de fria resorna

i vart fall under år 1946, vill jag i likhet med befolkningsutredningen framhålla,

att rätten till fria resor enligt de nya bestämmelserna torde under de

närmaste åren komma att utnyttjas endast till en del. Trafiksituationen torde

därför icke komma att lägga oöverstigliga hinder i vägen för bestämmelsernas

ikraftträdande redan under sommaren 1946.

Fri resa synes hädanefter böra få ske även till tätort.

De skäl som av befolkningsutredningen anförts för förslaget att icke längre

kategoriskt fasthålla vid kravet på 4 veckors bortavaro utan uppdraga åt

den lokala myndighet som prövar vederbörandes rätt till fri resa att bestämma

angående bortavarons längd synas i och för sig beaktansvärda. Med

hänsyn till det även av utredningen starkt framhållna önskemålet att bortavaron

omfattar minst 4 veckor torde emellertid syftet med förslaget på ett

lämpligare sätt ernås genom att fyraveckorsregeln bibehålies och möjlighet

öppnas för lokalmyndigheten att medgiva undantag från regeln, när särskilda

skäl föranleda härtill. För att stävja missbruk härav torde myndigheten

böra åläggas att för sig själv skriftligen ange de omständigheter som

föranlett medgivande av undantag och att till tillsynsmyndigheten för varje

år lämna upplysning örn antalet fall, då kortare bortavaro än 4 veckor tilllåtits.

Utredningens förslag i fråga om den högsta ålder hos barnet vid vilken

fri resa kan ifrågakomma, fria resor för vårdare samt fria resor för barn

och personal vid kolonier och för s. k. feriebarn innebära ett bibehållande

av nuvarande regler och förordas av mig. Det relativt begränsade statliga

driflbidrag som kolonierna vid bifall till i det följande framlagt förslag

skulle komma i åtnjutande av torde icke böra föranleda någon begränsning

av rätten till fria resor till kolonier.

Med hänsyn till de olägenheter som därmed äro förenade torde kravet

på anordnande av gruppresor till enskilda hem icke längre böra upprätthållas.

Gruppresor böra sålunda hädanefter anordnas endast i de fall, då

barns rätt till fri resa icke kan på annat sätt utnyttjas.

Befolkningsutredningens förslag, att nuvarande bestämmelser i fråga örn

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

de fria resornas längd skola bibehållas, föranleder icke annan erinran fran

min sida än att maximigränsen för de fria resorna från Norrbottens län

bör sättas till 120 mil och att socialstyrelsen beträffande särskilt avlägsna

orter i de fyra nordligaste länen bör lia möjlighet medgiva utsträckning

av de fria resorna utöver den för länet generellt bestämda gränsen.

I enlighet med utredningens förslag torde fria resor böra i princip stå till

förfogande under hela året.

De fria resornas organisation finner jag i likhet med utredningen böra så

anordnas, att den centrala ledningen och tillsynen alltjämt utövas av socialstyrelsen

och att verksamheten lokalt tills vidare handhaves av barnavårdsnämnderna.

För fullgörande av de nya och vidgade arbetsuppgifter

som vid bifall till förevarande förslag till åtgärder för beredande av vila

och rekreation åt mödrar och barn komma att anförtros socialstyrelsen

synes denna vara i behov av personalförstärkning. Detta behov torde i avbidan

på närmare erfarenheter av arbetsuppgifternas omfattning få tillgodoses

genom att Kungl. Maj:t medgiver socialstyrelsen rätt att anställa erforderlig

amanuens- och biträdespersonal samt i viss omfattning mera kvalificerad

personal, vilken tills vidare får avlönas med arvode. Härav eventuellt

föranlett behov av förstärkning för nästa budgetår av styrelsens ickeordinariepost

torde i särskild ordning få anmälas för riksdagen.

Den av järnvägsstyrelsen väckta frågan om ändrade regler för ersättning

till järnvägarna för ifrågavarande resor föranleder det uttalandet, att ersättningen

bör täcka järnvägarnas enligt affärsmässiga grunder beräknade

kostnader. Då jag icke är beredd att nu taga ställning härtill, torde det få

ankomma på Kungl. Majit att senare till prövning upptaga frågan örn eventuell

revision av gällande ersättningsregler.

Stödet åt husmoderssemestern.

Fritidsutredningens försöksverksamhet och förslag.

I enlighet med sina direktiv avgav fritidsutredningen den 26 februari 1942

betänkande med utredning och förslag angående semester för husmödrar

(SOU 1942: 19). Till grund för detta betänkande lågo de erfarenheter, som

vunnits av en av fritidsutredningen sedan 1938 bedriven försöksverksamhet

på området. Denna försöksverksamhet hade vid tiden för betänkandets avgivande

huvudsakligen avsett anordnande av semestervistolse vid folkhögskolor,

lantmannaskolor och lanthushållsskolor i olika delar av landet. Verksamheten

hade ytterligare omfattat dels i ett fall semeslervistelse för husmödrar,

vilka lingö medtaga sina spädbarn, dels utdelande av ett mindre antal stipendier

lill husmödrar såsom hjälp till självordnad semester och dels bidrag till

av vissa organisationer bedriven semesterhemsverksamhet för husmödrar.

Fritidsutredningen har även åren 1942—1945 handhaft av stalén understödd

husmoderssemesterverksamhet, vilken enbart avsett semestervistelse vid in
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

ternatskolor och liknande anläggningar samt bidrag till semesterhemsorganisationer.

Fritidsutredningen föreslog i berörda betänkande, att husmoderssemestern

skulle bedrivas dels och huvudsakligen i form av semesterhemsverksamhet,

dels i form av stipendiegivning. Det allmännas ekonomiska stödjande av husmoderssemestem

skulle främst avse dess driftkostnader, d. v. s. kostnaderna

för drivande av semesterhem och för stipendiegivningen. Kostnaderna för semesterhemsverksamhet

för obemedlade och mindre bemedlade husmödrar

skulle i princip fördelas mellan staten, landsting (stad utom landsting) och

husmodem själv. Stipendiegivningen skulle helt bekostas av staten. Intill dess

ett särskilt anslag till husmoderssemestern anvisades å riksstaten, borde enligt

fritidsutredningens mening de på staten fallande kostnaderna för ändamålet

bestridas av tipsmedel. Husmoderssemestern borde handhavas centralt

av ett nytt organ, förslagsvis benämnt statens husmoderssemestemämnd, och

lokalt av särskilda nämnder med landstingen och städerna utom landsting

som verksamhetsområden.

Befolkningsutredningen lämnar i sitt nu ifrågavarande betänkande å s. 65

—94 en utförlig redogörelse för den av fritidsutredningen bedrivna försöksverksamheten,

innehållet i fritidsutredningens betänkande i ämnet och de

över betänkandet avgivna yttrandena. Till denna redogörelse torde hänvisning

få ske.

Befolkningsutredningens förslag.

Fria resor för husmödrar.

Befolkningsutredningen erinrar örn att utredningen motiverat sitt förslag

lill fria vårdarresor i samband med barnens resor till enskilda hem med att

vårdarresorna innebära en möjlighet att förhjälpa mödrama till en tids vila

och rekreation. Utredningen anser det emellertid vara angeläget, att fria resor

ställas till förfogande för semestrande husmödrar även i annan form än vårdarresor.

Ett stort behov av semestervistelse och hel avkoppling från alla

omsorger om barn och familj torde nämligen enligt utredningens uppfattning

föreligga för många husmödrar. I sådana fall borde semesterresan icke sammankopplas

med barnens resor utan kunna företagas fullt oberoende härav

och till den ort den resande önskade. Utredningen anser det därför angeläget,

att möjlighet till fria resor öppnas för ett så stort antal som möjligt av

landets husmödrar. Ekonomiska skäl syntes emellertid nödvändiggöra en begränsning

av husmödrarnas rätt till fria resor. Utredningen anser, att för

denna rätt samma inkomst- och förmögenhetsgräns bör tillämpas som för de

fria resorna för barn. Vidare borde husmödrar med barn främst bli tillgodosedda.

Utredningen finner därför lämpligt, att fri resa beredes i första hand

husmödrar i familjer med två eller flera hemmavarande minderåriga barn.

Emellertid har utredningen icke förbisett att även andra husmödrar — främst

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

de som av annan anledning än barnantalet ha stor arbetsbörda och de som

äro klena —- kunna vara i behov av det stöd till semester, som den fria resan

innebär. Fråga örn sådan husmoder skall beredas fri semesterresa skall enligt

utredningens mening avgöras av den husmoderssemestemämnd, som utredningen

föreslår skola inrättas i varje landstingsområde och stad utom landsting.

Befolkningsutredningen föreslår alltså fria resor till sj älvor dnad

semester för husmödrar i familjer med minst två hemmavarande

minderåriga barn samt husmödrar, som i enlighet med vad nyss sagts beviljats

fri resa av husmoderssemestemämnden, allt under förutsättning att familjens

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara belopp ej

överstiger 2 500 kronor och den skattepliktiga förmögenheten ej överstiger

20 000 kronor. Om det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

beloppet ej överstiger 500 kronor, bör vederbörande enligt utredningens

förslag oavsett den skattepliktiga förmögenheten erhålla fri resa,

därest förutsättningarna i övrigt föreligga. Utredningen finner, att husmodem

som regel bör erhålla endast en fri resa varje år. Om sålunda en moder medföljt

sina barn som vårdare under en sommarresa, borde hon senare icke erhålla

fri husmodersresa i annat fall än då det vöre uppenbart, att vårdarresan

icke av modem kunnat utnyttjas för egen semestervistelse.

Utredningen upptager till särskild behandling frågan om fria resor

till semesterhem och föreslår, att alla husmödrar som beredas vistelse

vid permanenta eller tillfälliga semesterhem skola erhålla fria resor till

och från semesterhemmet samt att fria resor skola tillkomma fast anställd

personal vid nämnda anläggningar enligt samma principer, som föreslagits

för kolonierna. Som skäl härför framhåller utredningen följande.

Erfarenheten visar, att de husmödrar, som beretts tillfälle tili! vistelse på

semesterhem, icke utan stora svårigheter kunna betala sina resekostnader.

Dessa kostnader lia därför icke sällan kommit att belasta semesterverksamheten.

För semesterhemmen torde fria resor för de husmödrar, vilka där beredas

semestervistelse, innebära en avsevärd ekonomisk lättnad.

Enligt utredningens uppfattning torde semesterhemsverksamheten böra

jämställas md koloniverksamheten i fråga örn såväl behovet som organisationen

av de fria resorna. Härav följer att utredningen anser sig böra föreslå

fria resor även för personal vid semesterhem enligt samma regler, som föreslagits

för koloniverksamheten.

Utredningen föreslår, att diar lia form av stöd åt semesterhemsverksamhelen

skall stå öppen för alla semesterhem för husmödrar, oavsett om de erhålla

i det följande angivet bidrag till driftkostnaderna eller icke. En förutsättning

för att komma i åtnjutande av förmånen vore emellertid, att semesterhemmet

godkänts av socialstyrelsen, som föreslås vara tillsynsmyndighet

för semesterhemsverksamheten. Utredningen förordar, att semesterhemsorganisation,

som erhållit sådant godkännande, får rätt att för gästernas räkning

utfärda rekvisition av fri resa på samma sätt som barnavårdsnämnderna i

övriga fall.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl: Maj.ts proposition nr 233.

1 fråga om semester vistelsens längd framhåller utredningen

den erfarenhetsmässigt påvisade vikten av att semestervistelsen icke blir alltför

kortvarig, om avsedd effekt skall ernås. Utredningen är medveten om svårigheten

för många husmödrar att under längre tid vara borta från hemmet.

Att driva kravet på en semestervistelse av viss längd alltför hårt skulle därför

enligt utredningens uppfattning innebära, att man försvårade möjligheten

till semestervistelse för många husmödrar. Emellertid hade det visat sig,

att man numera med framgång kunnat förlänga semestervistelsen vid åtskilliga

semesterhem från 7 till 10 dagar, utan att detta medfört svårigheter för

husmödrarnas vidkommande. Utredningen är av den uppfattningen, att förståelsen

för värdet av en längre sammanhängande ledighet och möjlighet till

vila och rekreation år från år ökas. Utredningen ser i ett stipulerat villkor om

bortavaro en viss tid för erhållande av fria resor icke ett medel att påtvinga

husmödrarna en längre semestervistelse än de önska utan huvudsakligen ett

skydd mot missbruk av de fria resorna. Utredningen föreslår såsom allmänt

villkor för fri resa, att bortavaron omfattar minst 10 dagar. I sådana fall då

vederbörande lokala organ, som handha de fria resorna, finna bärande skäl

föreligga borde dock fria resor kunna medgivas, därest bortavaron icke understiger

7 dagar.

Beträffande de fria resornas längd föreligger enligt utredningens

uppfattning anledning att tillämpa samma bestämmelser rörande begränsningen

av avståndet och sättet för beräkning av tilläggsbiljetter, som föreslås

för de fria resorna för barn och vårdare.

Vad slutligen angår tidpunkten för fri resa anser utredningen

det vara av största vikt, då det gäller att tillgodose icke minst landsbygdens

husmödrar, att all möjlig frihet beredes husmödrarna vid valet av tidpunkt

för semestern. Utredningen föreslår därför, att fri husmoderssemesterresa

skall få företagas vid valfri tid på året.

Stödet åt semesterhemsverksamheten.

Befolkningsutredningen finner semesterhemsverksamheten vara ett viktigt

led i strävandena att lösa husmödrarnas semesterproblem. Även om det varken

vore möjligt eller ens önskvärt att bereda varje husmoder tillfälle till

semesterhemsvistelse, råder enligt utredningens mening ingen tvekan om att

det alltjämt finns ett stort behov dels av nya semesterhem, dels av ett såvitt

möjligt intensivare utnyttjande av de redan befintliga hemmen.

I syfte att möjliggöra bedömandet av de ekonomiska förhållanden, under

vilka de av enskilda organisationer drivna semesterhemmen arbeta, sökte utredningen

genom en sommaren 1944 utförd undersökning införskaffa uppgifter

härom från semesterhemsorganisationerna. Utredningen sammanfattar

undersökningsresultaten sålunda.

Det framgår av undersökningen, att de ekonomiska förutsättningarna för

de enskilda semesterhemmen i vissa avseenden äro likartade. Driften finansieras

sålunda dels genom smärre avgifter från ett i allmänhet litet antal av

gästerna, dels genom insamlingar, lotterier, basarer och anslag från skilda

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

17

organisationer. Att i framtiden basera en utvidgad semesterhemsverksamhet

av önskad omfattning på denna bräckliga grund torde vara otänkbart. De

ekonomiska resurserna äro redan med verksamhetens nuvarande omfattning

på sina håll så små, att de icke tillåta hemmen att hålla öppet ens under

den tid, som säsongen normalt borde sträcka sig över. Varje möjlighet till

en utvidgning av rörelsen utan ett ekonomiskt stöd är självfallet i sådana

fall otänkbar. I stort sett torde det nuvarande semesterhemsbeståndet vara

ett representativt uttryck för vad som på frivillighetens väg kan åstadkommas.

Att gå längre, att utvidga de befintliga semesterhemmen, att anskaffa

medel till driften av nya hem o. s. v. torde överstiga, vad som på frivillighetens

väg och med anlitande av enskilda människors offervilja och entusiasm

för uppgiften kan åstadkommas.

Med hänsyn härtill finner utredningen ekonomiskt stöd från det allmänna

till den enskilda semesterhems verksamheten vara önskvärt.

Befolkningsutredningen framhåller, att det såväl av den av utredningen

verkställda undersökningen som av en av fritidsutredningen företagen lokalinventering

framgår dels att för semesterhemsverksamhet ''lämpliga och tillgängliga

lokaler finnas i betydande omfattning utan att dock användas annat

än undantagsvis, dels att de permanenta semesterhem för husmödrar som

finnas i regel endast hållas öppna några månader under sommaren. Under

dessa omständigheter finner befolkningsutredningen i likhet med fritidsutredningen,

att det allmännas bidragsgivning till semesterhemsverksamhet för

husmödrar främst bör ske på sådant sätt, att den stimulerar till ett bättre

utnyttjande av de resurser som redan finnas. Även om visst behov av b idrag

från det allmänna till anordnande av semesterhem

kan föreligga, har befolkningsutredningen icke ansett sig böra avgiva

förslag till sådan bidragsgivning utan hänvisar till förefintliga möjligheter att

erhålla ekonomiskt stöd för ändamålet (fonden för friluftslivets främjande,

lotterimedelsfonden, pensionsstyrelsen, vissa enskilda stiftelser och fonder).

Befolkningsutredningen meddelar, att vid de konferenser med representanter

för semesterhemsrörelsen, som utredningen anordnat, från alla håll betonats,

att det effektivaste stödet åt de enskilda semesterhemmen

vore ett driftbidrag. Utredningens undersökning visade

även, att åtskilliga semesterhem brottades med stora ekonomiska svårigheter

och att ett fullt utnyttjande av anläggningarna på sina håll förhindrades därav

att semesterhemsföreningarna icke vore i stånd att ekonomisera en mera

omfattande verksamhet. Utredningen har med hänsyn till det anförda till behandling

upptagit frågan under vilka former och med vilka belopp driftbidrag

till semesterhemsverksamheten bör utgå. Härom anför utredningen i huvudsak

följande.

Trots olikheter semesterhemmen emellan i fråga om ekonomiska resurser

anser utredningen skäl föreligga för att fastställa ett enhetligt driftbidrag för

semesterhemmen.

Landstingen lia i åtskilliga fall visat sitt intresse för husmoderssemesterverksamheten

genom ali bevilja bidrag till semesterliemsorganisationema.

Beträffande det av utredningen ifrågasatta driftbidraget till semesterhemmen,

torde landstingens respektive stadsfullmäktiges i stad utom landsting med
Bihang

lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami Nr 233. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

verkan vara oumbärlig, om icke de centrala organen skola belastas med omfattande

kontrolluppgifter, vilka dels måste kännas besvärande för semester - hemsorganisationerna, dels bliva av vansklig och komplicerad natur. Örn

däremot den vid anslagsbeviljandet nödvändiga kontrollen över verksamheten

i huvudsak kunde uppdragas åt respektive landsting (stadsfullmäktige),

skulle enligt utredningens uppfattning en möjlighet finnas att konstruera

ett driftbidrag åt semesterhemmen, som icke behövde kännas som en besvärande

inskränkning i den handlingsfrihet, som semesterhemsorganisationerna

enligt utredningens uppfattning äro i behov av för sin framtida utveckling.

Utredningen har därför funnit sig böra förorda ett driftbidrag per vårddag

till semesterhemmen, som är så konstruerat, att staten och landstinget

respektive stadsfullmäktige i städer utom landsting bidraga med viss del vardera.

Det statliga driftbidraget föreslås utgå endast under förutsättning, att

landstinget ( stadsfullmäktige) beviljat bidrag. Med hänsyn till de kostnader,

som semesterhemmen redovisa i den av utredningen utförda undersökningen

av semesterhemmen och med hänsyn till erfarenheterna från fritidsutredningens

försöksverksamhet förordar befolkningsutredningen, att driftbidraget

fixeras till 3 kronor per vårddag, varav staten föreslås bidraga med 2

kronor och landstinget (stadsfullmäktige) med 1 krona.

Huruvida driftbidrag skall utgå blir sålunda i princip beroende på landstingens

(stadsfullmäktiges) prövning av semesterhemmens behov. Dock bör

socialstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet i fall, då semesterhem erbjuder

uppenbart otillfredsställande vårdförhållanden eller då givna föreskrifter

åsidosättas, ej medgiva att statsbidrag utgår. Härigenom blir det

möjligt att utnyttja den kännedom örn de lokala semesterhemmen, som

landstingen förvärvat i samband med sin hittillsvarande bidragsgivning.

Befolkningsutredningen föreslår alltså, att ett driftbidrag beräknat per

vårddag skall kunna utgå till semesterhemsverksamheten för husmödrar.

Driftbidraget till respektive organisationer föreslås utgå med 3 kronor per

vårddag, varav statsverket bidrager med 2 kronor och respektive landsting

(stadsfullmäktige) med 1 krona per vårddag. Därest landsting (stadsfullmäktige)

icke ansett sig böra bevilja driftbidrag, utgår sålunda med vissa — i

det följande nämnda —- undantag icke heller statsbidrag. — Utredningen

förordar, att driftbidrag skall utgå enligt samma principer till semesterhemsverksamhet

av det slag, som hittills bedrivits av fritidsutredningen vid internatskolor

och motsvarande anläggningar.

Befolkningsutredningen upplyser, att under de senaste åren riksorganisationer

av skilda slag visat intresse för semesterhemsverksamheten. Vid a v

riksorganisationer drivna semester hem mottagas gäster

från olika delar av landet. Man kan förvänta, att de föreslagna fria resorna

till semesterhem ytterligare komma att stimulera till uppkomsten av flera

dylika hem. Detta slag av semesterhem bedriver en verksamhet som icke är

begränsad till det landstingsområde, där hemmet är beläget. Under sådana

omständigheter synes detta slag av semesterhem icke kunna i fråga örn driftbidragets

konstruktion jämställas med övriga enskilda semesterhem. Enligt

befolkningsutredningens uppfattning bör semesterhem av denna typ emellertid

åtnjuta statsbidrag till driften i samma omfattning som enskilda semesterhem

i övrigt. Ehuru något landstingsbidrag ej gärna synes kunna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

19

komma i fråga, föreslår utredningen, att socialstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet

för semesterhemsverksamheten skall avgöra, huruvida semesterhemmet

kan tilldelas statsbidrag till driftkostnaderna. I fråga örn

driftbidragets storlek har utredningen funnit skäligt förorda, att samma bidrag

från staten skall utgå till dessa hem, som utgår till övriga semesterhem,

d. v. s. 2 kronor per vårddag.

Utredningen föreslår vidare, att av kommuner drivna eller understödda

semesterhem skola, därest det av kommunen lämnade

driftbidraget icke understiger i det föregående förordat landstingsbidrag,

kunna erhålla statsbidrag till driften med 2 kronor per vårddag, oaktat

landstingsbidrag icke utgår.

Slutligen upplyser utredningen, att vid dess behandling av frågan om ett

stöd åt semesterhemsverksamheten framförts den uppfattningen, att ett behov

av en mera kvalificerad vård än den, som kan erbjudas

inom ramen för den vanliga semesterhemsverksamheten, skulle föreligga i

vissa fall. Det gäller här närmast husmödrar, som ej anses vara i behov av

sjukhusvård men som dock på grund av överansträngning eller annan anledning

äro i behov av för deras situation lämpligt anpassade vårdformer.

Enligt utredningens uppfattning är det ett önskemål, att de olika vårdbehov,

som kunna uppstå i sammanhang med husmoderssemestern, bliva allsidigt

tillgodosedda och att lämpliga vårdformer erbjudas husmödrarna. I

den utsträckning som speciella semesterhem för husmödrar med kvalificerat

vårdbehov komma att anses lämpliga och önskvärda bör, anför utredningen,

möjlighet öppnas för dessa hem att erhålla ett med hänsyn till driftkostnaderna

och verksamhetens ekonomiska förutsättningar i övrigt lämpligt

avpassat driftbidrag. Utredningen föreslår därför, att socialstyrelsen efter

Kungl. Maj:ts medgivande måtte få utanordna ett driftbidrag av högst

4 kronor per dag till semesterhem med antydda uppgifter.

Stipendieglvning för underlättande av husmoderssemestern.

Befolkningsutredningen uttalar, att det utan tvivel finns ett betydande

hjälpbehov i samband med husmoderssemesterns realiserande, som icke tillgodoses

genom de berörda hjälpformerna. Detta hänförde sig, förutom till

den egentliga semesterkostnaden, till utgifter för sådana ändamål som hemhjälp,

inackordering av barnen och klädutrustning åt husmodem. I fråga örn

tillgodoseendet av förevarande hjälpbehov anför utredningen följande.

Genom de föreslagna stödformerna åt lnismoderssemesterverksamheten

bör enligt utredningens uppfattning en väsentlig del av de medel, som årligen

insamlas av enskilda och organisationer och som anslås av föreningar

och klubbar som stöd åt husmoderssemestern kunna disponeras för andra

ändamål än för närvarande, då de åtgå för att bestrida direkta driftkostnader.

De av utredningen påpekade hjälpbehoven äro ej sällan av den karaktären,

att de viii lämpa sig för en bidragsgivning genom de enskilda personer

och organisationer, som för närvarande stödja husmoderssemesterverksamhcten.

Åtskilliga av de skiftande behov, som kunna aktualiseras, då man

söker bereda en husmoder en tids semestervistelse, äro nämligen av den ar
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

ten, att ett ingripande genom samhällets hjälpapparat endast med viss svårighet

torde kunna ske.

I likhet med fritidsutredningen finner emellertid befolkningsutredningen

att utöver det stöd från det allmänna åt husmoderssemesterverksamheten,

som redan föreslagits, möjligheten att erhålla ett kontant belopp att användas

i samband med semestern kan innebära ett avgörande stöd, särskilt för

de husmödrar, som resa på självordnad semester, och för husmödrar, som

av skilda anledningar icke kunna erhålla de föreslagna förmånerna men

dock anses vara i behov av hjälp till semestervistelse.

Befolkningsutredningen vill därför i likhet med fritidsutredningen föreslå,

att möjlighet till stipendiegivning i samband med husmoderssemestem öppnas

för de semesternämnder i de skilda landstingsområden, som enligt utredningens

förslag skola inrättas.

Utredningen vill i detta sammanhang ytterligare understryka, att endast

ett mindre antal husmödrar kunna beredas plats på semesterhem. Flertalet

äro hänvisade till att själva ordna sin semestervistelse. För de husmödrar,

som kunna tillbringa semestern hos släktingar eller vänner, torde de

fria resorna vara ett gott stöd, men för dem, som icke lia denna utväg fordras

i många fall ytterligare hjälp till ordnande av semestern. Med hänsyn till

samhällets för närvarande bristfälliga utrustning för beredande av rekreationsmöjligheter

åt husmödrarna anser utredningen, att ett betydande behov

av den föreslagna stipendiegivningen föreligger. De utdelade beloppens storlek

böra enligt utredningens uppfattning ej fastställas utan böra göras beroende

på prövning av de husmoderssemesternämnder, som enligt utredningens

förslag skola finnas i landstingsområden och städer utom landsting.

Stipendiebeloppet torde dock böra maximeras till 50 kronor för varje husmoder.

Befolkningsutredningen föreslår, att för stipendiegivning i samband med

husmoderssemesterverksamhet ett belopp av 500 000 kronor årligen fördelas

av Kungl. Majit mellan husmoderssemestemämnderna med hänsyn till beräknat

behov i de olika landstingsområdena respektive städerna utom landsting.

Kontrollen över stipendiernas rätta användning skall enligt utredningens

mening utövas av nämnderna.

Organisationen av stödåtgärderna till förmån för husmoderssemestem.

För de fria husmodersresorna föreslår utredningen å s. 112—- 116 i betänkandet en organisation, som nära ansluter sig till de organisatoriska

anordningarna för fria resor för barn och vårdare. Socialstyrelsen skulle

således vara centralmyndighet och lokalt skulle verksamheten, i avbidan på

tillskapandet av ett familjesocialt organ, handhavas av barnavårdsnämnderna.

I övrigt torde hänvisning få ske till betänkandet.

Även för se mesterhemsverks arn heten skall enligt utredningens

förslag den centrala ledningen utövas av socialstyrelsen. Styrelsen skall följa

semesterhemsrörelsens utveckling och förhållanden, vid behov utfärda råd

och anvisningar beträffande verksamheten samt besluta angående de driftbidrag

som de särskilda semesterhemmen kunna vara berättigade till.

Vad angår den lokala organisationen föreslår utredningen, att husmoderssemesterverksamheten

anknytes till landstingsområdena och städerna utom

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

21

landsting. Skälet härtill är bland annat, att utredningen såsom av det föregående

framgått tänkt sig kontrollen av verksamheten i huvudsak anförtrodd

organ i sagda områden och städer. Utredningen finner angeläget, att dessa

organ besitta speciella förutsättningar såväl för bidragsgivning och kontroll

som för främjande av semesterhemsrörelsens utveckling. Då härtill kommer

att fortsättandet och utvecklingen av den av fritidsutredningen bedrivna husmoderssemesterverksamheten

förutsätter organisatoriska åtgärder, föreslår

befolkningsutredningen, att i varje landstingsområde och stad utom landsting

utses en husmoderssemesternämnd, bestående av ordförande och fyra

ledamöter jämte fem suppleanter. Ordföranden och suppleant för honom samt

en ledamot och suppleant för honom utses av Kungl. Majit, övriga ledamöter

jämte suppleanter för dem väljas av landstinget för en tid av fyra år i

sänder. I fall då så befinnes lämpligt bör enligt utredningens uppfattning

fiusmoderssemestemämndens och hemhjälpsstyrelsens arbetsuppgifter kunna

uppdragas åt en och samma nämnd. Beträffande husmoderssemestemämndens

uppgifter i övrigt torde hänvisning få ske till utredningens redogörelse

härför å s. 117—-119 i betänkandet.

Kostnadsberäkning.

Med ledning av vissa siffror från 1940 års folkräkning uppskattar befolkningsutredningen

antalet fria husmodersresor till enskilda hem enligt utredningens

huvudförslag till maximalt 120 000 per år. Den genomsnittliga kostnaden

för resa beräknar utredningen till omkring 17 kronor. I fråga om statsverkets

kostnader vid olika intensivt utnyttjande av de föreslagna resorna

hänvisar utredningen till följande tabell.

Nedanstående % av de Kostnad

berättigade reser: milj. kronor

100 .............................. 2,04

75 .............................. 1,53

50 .............................. 1,02

40 .............................. 0,82

30 .............................. 0,61

Utredningen anser, att man här liksom vid övriga fria resor bör utgå från

att ett utnyttjande av förmånen upp till omkring 30 % torde komma att väl

motsvara frekvensen under de närmaste åren. Till kostnaden vid en sådan

reseintensitet, 610 000 kronor, borde läggas ett belopp av 75 000 kronor, i

första hand avseende fria resor efter av husmoderssemestemämnderna meddelade

dispenser.

Beträffande kostnaderna i övrigt anför utredningen i huvudsak följande.

Antalet resor för husmödrar och personal inom semesterhemsverksamheten

torde under de närmaste åren icke komma att överstiga 20 000. Kostnaden

för dessa resor, vilka i regel komma att ske inom landstingsområdena, beräknar

utredningen bliva i genomsnitt 8 kronor per resa. Statsverkets kostnader

för dessa resor torde alltså komma att uppgå till 160 000 kronor.

Statsverkets kostnader för driftbidrag till semesterhemmen uppskattas till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

omkring 400 000 kronor efter ett antal vårddagar av 200 000 och ett bidrag av

2 kronor för vårddag.

Vidare har utredningen föreslagit, att 500 000 kronor årligen skulle fördelas

i form av stipendier till underlättande av husmödrars semestermöjligheter.

Befolkningsutredningen beräknar alltså de totala kostnaderna för ett stöd

åt husmoderssemestem i enlighet med utredningens förslag sålunda.

Kronor.

Fria resor för husmödrar till enskilda hem .................. 685 000

Fria resor för husmödrar och personal till semesterhem ...... 160 000

Driftbidrag till semesterhem ................................ 400 000

Stipendier ................................................ 500 000

Summa kronor 1 745 000

Yttranden över befolkningsutredningens förslag.

I yttrandena anföras inga principiella erinringar mot att åtgärder

i anslutning till befolkningsutredningens förslag vidtagas till stöd åt husmoderssemestern.

Däremot framhåller ett stort antal remissinstanser, att en

förutsättning för att sådana stödåtgärder skola få avsedd effekt är, att h e mhjälpsfrågan

i stort löses. Hushållningssällskapen, som huvudsakligen

yttra sig för lanthusmödrarnas del, framföra vissa förslag till frågans lösning,

såsom kvinnlig samhällstjänst, överenskommelse mellan två närboende husmödrar

att turvis se till de båda hemmen under semestern och medverkan

från jordbrukets ungdomsföreningar.

Förslaget till fria resor för husmödrar föranleder i huvudsak

samma uttalanden från remissinstansernas sida som förslaget till fria resor

för barn och vårdare. Vad angår de fria resorna till enskilt ordnad semester

avstyrker statskontoret den förordade möjligheten till dispens från villkoret

om två hemmavarande minderåriga barn. Statens fritidsnämnd, länsstyrelsen

i Östergötlands län och stadsfullmäktige i Norrköping finna det svårt att rättvist

bedöma, när förutsättningen för sådan dispensgivning i form av stor

arbetsbörda eller klenhet föreligger. Älvsborgs läns norra hushållningssällskap

ifrågasätter, om icke vid beräkning av förmögenhetsgränsen ett belopp av förslagsvis

15 000 kronor, nedlagt i familjens yrkesverksamhet, bör få undantagas.

— För de fria resorna till semesterhem böra enligt av statskontoret,

länsstyrelsen i Östergötlands län samt Södermanlands och Östergötlands läns

hushållningssällskap uttalad mening samma villkor gälla som för resa till enskilt

ordnad semester. Statskontoret, järnvägsstyrelsen och statens fritidsnämnd

avstyrka förslaget om fria resor för personalen vid semesterhemmen.

— I fråga örn semestervistelsens längd vid fri husmodersresa äro socialstyrelsen

och pensionsstyrelsen tveksamma om dispens bör beviljas från villkoret

örn 10 dagars bortavaro. Länsstyrelsen i Blekinge län, Västerbottens läns

hushållningssällskap och vita bandets centralstyrelse uttala, att 14 dagars bortavaro

bör utgöra ett minimum.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

23

Beträffande förslaget om stöd åt semester hemsverksamheten

uttala stadsfullmäktige i Stockholm och Gävle samt Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, att behov föreligger av bidrag till kostnaderna

för anordnande av semesterhem. -—- Statskontoret, statens fritidsnämnd samt

länsstyrelsen och hushållningssällskapet i Ostergötlands lån anse, att rätten

till bidrag till driften av semesterhem bör begränsas att avse sådana besökare,

som enligt de allmänna reglerna lia rätt till fri resa. Enligt fritidsnämndens

mening bör såsom villkor för driftbidrag gälla, att verksamheten

drives utan förvärvssyfte, att visst maximipris för husmoder och dag fastställes

och att fråga icke är om konvalescenthem. Länsstyrelsen i Kopparbergs

län uttalar, att landstingen icke böra belastas med uppgiften att vara

huvudmän för och lämna bidrag till semesterverksamheten för husmödrar.

Tveksamhet i detta avseende anföres även av Malmöhus låns landsting. Stockholms

stadsfullmäktige förorda, att driftbidraget begränsas att avse husmödrar

med minst två barn; eventuellt kunde ett mindre bidrag utgå tor andra

husmödrar. Högre statsbidrag än av utredningen föreslagna 2 kronor för

dag är enligt fullmäktiges uppfattning motiverat dels för semesterhem i närheten

av större städer med hänsyn till de där uppkommande högre kostnaderna,

dels för anläggningar, vid vilka ett semesterhem är kombinerat med

spädbamshem för omhändertagande av gästernas på semesterhemmet späda

barn. Stadsfullmäktige i Göteborg finna det mindre tillfredsställande att till

visst enhetligt belopp fixera statsbidraget, enär semesterhemmen ha mycket

varierande standard och självkostnader. Under en försökstid kunde individuell

prövning tillämpas. Därest man ginge in för enhetliga belopp, vöre det

tveksamt, örn de föreslagna vore tillräckliga. — Resö föreslår i stället för ett

system med driftbidrag till semesterhemmen, att stipendier i form av checkar

utlämnas till de husmödrar som prövas böra få hjälp till semestern. Dessa

checkar skulle kunna användas som delbetalning vid valfri semesteranläggning.

Härigenom skulle vissa semesterhems inriktning på enbart mindre bemedlade

husmödrar undvikas. —- Statskontoret, statens fritidsnämnd samt

länsstyrelsen och förste provinsialläkaren i Östergötlands län avstyrka förslaget

om driftbidrag till semesterhem för husmödrar med kvalificerat vårdbehov,

då här vore fråga om vilo- eller konvalescenthem. Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund vitsordar behovet av sådana specialsemesterhem

men framhåller, att dessa närmast böra ha karaktären av konvalescenthem.

Stipendiegivning för underlättande av husmoderssemestern,

vars ändamålsenlighet kraftigt vitsordas i ett stort antal yttranden,

avstyrkes av statskontoret och statens fritidsnämnd. Som skäl härför

anför statskontoret, att säkra garantier för ernående av åsyftat resultat icke

finnas, att ett rättvist urval av stipendiaterna vore mycket svårt och alt någon

utväg till effektiv kontroll av stipendiernas rätta användning icke anvisats.

Socialstyrelsen, länsstyrelsen i Östergötlands län, nämnda läns landsting

och hushållningssällskap, Norrbottens läns landsting och Älvsborgs läns

norra hushållningssällskap, anse att stipendiets föreslagna maximibelopp, 50

kronor, bör i särskilda fall få överskridas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Remissinstansernas uttalanden beträffande organisationen av

stödåtgärderna till förmån för hus moderssemestern hänföra

sig huvudsakligen till förslaget om inrättande av en husmoderssemesternämnd

för varje landstingsområde och stad utom landsting. Pensionsstyrelsen,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings,

Kalmar, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västernorrlands och Jämtlands

län, svenska landstingsförbundet, Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Kristianstads,

Malmöhus, Hallands och Älvsborgs läns landsting, stadsfullmäktige i

Stockholm, Göteborg och Norrköping, Kristianstads läns hushållningssällskap,

Sverges kommunistiska partis kvinnosekretariat samt barnavårdsnämnderna

i Borås och Östersund förorda, att de uppgifter som avsetts för liusmoderssemesternämnden

i stället skola anförtros åt något redan existerande organ,

såsom hemhjälpsstyrelse, landstingets hälsovårdsberedning, mödrahjälpsnämnd

med lämplig utbyggnad eller, beträffande städer utom landsting,

barnavårdsnämnd. Ett antal hushållningssällskap hemställer, att vederbörande

hushållningssällskap måtte få utse en ledamot jämte suppleant i den

föreslagna husmoderssemestemämnden. — Länsstyrelsen i Västernorrlands

län och Jämtlands läns landsting finna, att de uppgifter som enligt befolkningsutredningens

förslag skola ankomma på socialstyrelsen böra kunna anförtros

länsorgan. Även svenska fattigvårds- och barnavårds förbundet avstyrker

förslaget, att socialstyrelsen skall vara tillsynsmyndighet och utfärda

råd och anvisningar för semesterhemsverksamheten.

Föredraganden.

Inledningsvis har jag framhållit, att särskilda semesterformer för husmödrar

äro behövliga vid sidan av och såsom komplement till familjesemestern.

Av befolkningsutredningen förordade åtgärder för stöd åt husmoderssemestern

avse dels fria resor för husmödrar, dels bidrag till semesterhemsverksamhet

och dels stipendiegivning.

För rätt till fri resa till av husmodern enskilt ordnad semester skola enligt

utredningens förslag samma förutsättningar beträffande familjens inkomst-

och förmögenhetsförhållanden föreligga som i fråga om de fria bamresoma.

Utredningen föreslår såsom ytterligare villkor för fri husmodersresa,

att husmodern skall ha omvårdnaden om minst två minderåriga barn eller

på grund av stor arbetsbörda eller klenhet efter särskild prövning befinnas

vara i behov av semester. Förslaget i denna del finner jag mig böra biträda

med det tillägget, att barn skall i detta sammanhang anses såsom minderårigt,

därest barnet under det år då resan företages fyller högst 14 år. Utredningen

föreslår vidare, att alla husmödrar för vilka beredes vistelse vid semesterhem,

godkända av den centrala tillsynsmyndigheten (socialstyrelsen),

och fast anställd personal vid sådana hem skola erhålla fria resor till och

från hemmet enligt samma principer som föreslagits beträffande barn och

personal vid kolonier. Då det bör ankomma på de husmoderssemesternämn
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

25

der i landstingsområden och städer utom landsting, vilkas inrättande jag i det

följande föreslår, att utöva tillsyn över att uttagningen av husmödrarna till

semesterhemmen sker med hänsyn till rekreationsbehov och sociala förhållanden,

finner jag risk för missbruk av berörda anordning icke föreligga. Jag

biträder därför även detta utredningens förslag. Mot vad utredningen anfört

beträffande bortavarons och de fria resornas längd samt tidpunkten för fri

resa har jag intet att erinra.

Med anledning av befolkningsutredningens förslag om driftbidrag till semesterhem

för husmödrar förordar Resö, att dessa driftbidrag böra ersättas

med stipendier till husmödrar i form av checkar, vilka kunna användas som

delbetalning vid valfri semesteranläggning. Den av Resö sålunda föreslagna

anordningen bär uppenbarligen vissa fördelar, bland annat såtillvida att härmed

en inriktning av semesterhemmen enbart på mindre bemedlade husmödrar

skulle undvikas. Emellertid torde de av befolkningsutredningen förslagna

driftbidragen till semesterhemmen få uppfattas såsom ett stöd åt en fortsatt

och i viss mån vidgad försöksverksamhet på området. Sedan ytterligare erfarenheter

av denna verksamhet vunnits, torde husmoderssemesterfrågan

böra upptagas till ny behandling och härvid torde det av Resö framförda förslaget

böra beaktas. Jag förordar alltså i princip att semesterhemmen erhålla

stöd genom bidrag till driften. Befolkningsutredningen föreslår, att driftbidraget

skall utgå med enhetligt belopp per gästdag. Med hänsyn till vad jag

tidigare anfört beträffande husmoderssemestemämndemas tillsyn över uttagningen

av husmödrar såsom ett medel att förhindra missbruk av en generell

bidragsgivning och då man torde kunna utgå från att de ekonomiskt bättre

ställda semesterhemmen komma att använda eventuella överskott å driftbidragen

till att öka antalet friplatser och på annat sätt underlätta för obemedlade

husmödrar att erhålla semester, finner jag mig böra förorda ett enhetligt

bestämt driftbidrag. Enligt utredningens förslag skall efter prövning av

tillsynsmyndigheten — socialstyrelsen — ett statligt driftbidrag av 2 kronor

för gästdag utgå till enskilda semesterhem under förutsättning att vederbörande

landsting (stad utom landsting) bidrager med minst 1 krona per gästdag.

Vidare föreslår utredningen, att — oavsett bidrag från landsting (stad

utom landsting) — statsbidrag med 2 kronor per gästdag skall utgå dels till

semesterhem, som drivas av riksorganisationer och äro öppna för husmödrar

från olika delar av landet, dels till av kommuner drivna eller understödda

semesterhem, därest det av kommunen lämnade bidraget icke understiger

1 krona för gästdag. Berörda förslag finner jag mig böra förorda. Givetvis bör

statligt driftbidrag enligt motsvarande normer kunna utgå även till semesterhem,

drivna av landsting och städer utom landsting. Vad angår utredningens

förslag örn särskild statsbidragsgivning till semesterhem för husmödrar

med kvalificerat vårdbehov finner jag, att därest fråga är örn ett vårdbehov

liknande det, som tillgodoses genom verksamheten vid vilo- och konvalescenthem,

spörsmålet bör i annat sammanhang upptagas till behandling.

Bortsett härifrån kan det vara önskvärt att så anordna statsbidragsgivningen

till driften av semesterhem, att en differentiering av verksamheten vid

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

sådana hem möjliggöres. Emellertid är jag ännu icke beredd att taga ställning

till denna fråga. Ytterligare erfarenhet på området torde böra avvaktas.

Skulle socialstyrelsen finna en differentierad statsbidragsgivning vara ur angivna

synpunkter erforderlig, förutsätter jag, att styrelsen inkommer med

förslag i ämnet.

I detta sammanhang torde få anmälas, att regeringsrätten genom utslag

den 15 januari 1946 upphävt ett kommunalfullmäktiges beslut att anvisa

medel till semesterbidrag till mindre bemedlade husmödrar med motivering,

att medelsanvisningen avsåge ett ändamål, som icke kunde anses utgöra en

kommunens gemensamma hushållningsangelägenhet, och att därför fullmäktige

genom beslutet överskridit sin befogenhet. Vid ett genomförande av nu

framlagda förslag beträffande husmoderssemestem synes denna komma i ett

nytt läge. Förslagen avse nämligen en mera definitiv reglering av husmoderssemesterverksamheten.

Jag har i det föregående utgått från att kommun

skall kunna driva eller ekonomiskt stödja semesterhem för husmödrar. Det

synes naturligt, att kommun även på annat sätt bidrager till lösandet av

semesterfrågan för husmödrarna i kommunen. Med hänsyn till det anförda

torde åtgärder till beredande av semester för husmödrar hädanefter få anses

tillhöra kommunens gemensamma hushållningsangelägenheter.

Såsom en ytterligare åtgärd till underlättande av husmoderssemestem föreslår

befolkningsutredningen, att statsmedel skola ställas till husmoderssemesternämndernas

i landstingsområden och städer utom landsting förfogande

för utdelning av stipendier örn högst 50 kronor till husmödrar, som äro i behov

härav för tillgodoseende av olika, med en semester sammanhängande

ändamål. Enligt förslaget skall ett belopp av 500 000 kronor årligen av Kungl.

Maj:t fördelas mellan husmoderssemestemämnderna. Denna stipendiegivning

synes, trots de av statskontoret anförda betänkligheterna mot densamma,

vara en så ändamålsenlig form för underlättande i olika avseenden av husmoderssemestern,

att jag finner mig böra biträda förslaget härom. Emellertid

synes angeläget, att vissa garantier erhållas för stipendiernas rätta användning.

Sålunda böra i stipendieansökningen angivas de utgifter av olika slag

som äro avsedda att bestridas med stipendiet. Vidare bör utbetalning av stipendiebeloppet

till husmodern handhavas av något kommunalt organ, tills

vidare lämpligen barnavårdsnämnden, och ske i relativt nära anslutning till

den tidpunkt, då stipendiebeloppet skall komma till användning.

Vad angår den av befolkningsutredningen förordade organisationen för

husmoderssemesterverksamheten synes endast förslaget om inrättande i varje

landstingsområde och stad utom landsting av en husmoderssemesternämnd

behöva upptagas till närmare behandling. I likhet med befolkningsutredningen

är jag av den meningen, att den speciella sakkunskap som erfordras för

ett rätt handhavande av husmoderssemestem i regel icke är företrädd inom

existerande organ för sagda områden och städer. Därest särskild hemhjälpsstyrelse

finnes, torde emellertid denna, med hänsyn till att dess arbetsuppgifter

ligga husmoderssemestem nära, kunna få fungera som husmoderssemesternämnd.

I annat fall torde särskild husmoderssemesternämnd böra

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

27

inrättas. Denna bör få enahanda sammansättning som hemhjälpsstyrelsen

och alltså bestå av fem ledamöter, alla utsedda av landstinget (staden utom

landsting). Utredningens organisationsförslag i övrigt beträffande husmoderssemestem

finner jag mig böra biträda.

I anledning av befolkningsutredningens beräkning av kostnaderna för stödet

åt husmoderssemestern vill jag i detta sammanhang framhålla, att de

statliga driftbidragen till semesterhem under nästa budgetår torde komma

att uppgå till relativt blygsamma belopp, då dessa bidrag beträffande landstingsområdena

förutsätta visst bidrag från landstinget och beslut härom som

regel icke kunna meddelas förrän vid landstingens sammanträden i september

1946. Det skall anmärkas, att fritidsutredningen från fonden för friluftslivets

främjande erhållit ett bidrag av 100 000 kronor för fullföljande under

år 1946 av den semesterhemsverksamhet för husmödrar som utredningen under

senare år bedrivit.

Stödet åt koloniverksamheten.

Tidigare åtgärder.

Utbyggandet av koloniverksamheten har under senare år till väsentlig del

möjliggjorts genom anläggningsbidrag från allmänna arvsfonden.

Numera beviljas bidrag till kostnaderna för uppförande av sommarkolonier

med högst 2/3 av sagda kostnader, vilket på senaste tid betytt 1 200—1 300

kronor per plats.

Till koloniernas driftkostnader har, örn man bortser från

de fria resorna för barn och personal vid kolonierna, statsbidrag i allmänhet

icke utgått. Under åren 1943—1945 har emellertid bedrivits försöksverksamhet

med statliga driftbidrag avsedda att i första hand utnyttjas till förmån

för klena barn från landsbygden, där koloniverksamheten är svag. Under

år 1943 anvisades för ändamålet 100 000 kronor och under 1944 och 1945

årligen 200 000 kronor. Beloppen ha fördelats av socialstyrelsen med hänsyn

till de olika kommunernas behov av koloniverksamhet. För erhållande

av bidrag ha även ifrågakommit kolonier, som mottaga barn från större områden

än en kommun, exempelvis län eller del av län. Driftbidrag ha ej utgått

till s. k. vår- och vinterkolonier. Däremot ha vissa dagkolonier kunnat

erhålla bidrag. Driftbidraget, som utgått med varierande belopp per vårddag,

har endast i ett, av Kungl. Majit medgivet fall (specialkoloni) överstigit 1

krona per dag och barn.

Befolkningsutredningens förslag.

Allmänna synpunkter.

Enligt befolkningsutredningens uppfattning är de angeläget, att den hittillsvarande

utvecklingen i riktning mot alltmer vidgade möjligheter till miljöbyte

och rekreation för barnen fullföljes. Den enskilda och kommunala

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 233-

verksamheten tiar huvudsakligen inriktats på upprättandet av sommarkolonier.

De statliga åtgärderna ha, bortsett från stödet i form av fria resor, anläggningsbidrag

och försöksverksamhet med driftbidrag till sommarkolonier,

huvudsakligen inriktats på att främja sommarvistelse i enskilda hem genom

att bereda fria resor till sådan sommarvistelse. Utredningen behandlar härefter

frågan om sommarkoloniernas för- och nackdelar samt anför härom

följande.

Sommarvistelse tillsammans med föräldrarna måste i allmänhet ur barnens

synpunkt vara att föredraga framför andra former. Någorlunda jämställd

med denna vistelseform kan sommarvistelse hos anhöriga och bekanta

på landsbygden anses vara. Under en sådan sommarvistelse kan i regel påräknas

ett individuellt omhändertagande, som icke är möjligt på förläggningar

för ett flertal barn. överhuvudtaget har sommarvistelsen i enskilda

hem i jämförelse med sommarkolonierna samma fördelar, som ett hem alltid

måste anses äga framför en anstalt, när det gäller vårdnad örn friska

barn. Av särskild vikt är, att barnets möjligheter att komma i nära kontakt

med bygdens liv i de flesta fall äro större vid vistelse i ett enskilt hem. Denna

pedagogiska sida av sommarvistelsen måste tillmätas stort värde.

Sommarkolonierna ha motsvarande nackdelar. Sammanförandet av ett

större antal barn i en förläggning kan i och för sig icke vara önskvärt, då det

alltid måste förutsättas ett mera schematiskt omhändertagande av barnen.

Medicinska och hygieniska risker måste vidare vara förknippade med en dylik

förläggning. För något äldre barn spelar också den omständigheten in,

att kolonierna mera sällan kunna bereda tillfälle till passande och pedagogiskt

värdefullt arbete. Den nödtvungna sysslolösheten utgör en icke obetydlig

olägenhet. Slutligen kan emot koloniformen anföras, att den är oekonomisk,

i det att den förutsätter ett bindande av betydande kapital i tomter

samt byggnader och andra anordningar, som vanligen endast användas under

sommarmånaderna.

Å andra sidan kan anföras, att på en rätt skött sommarkoloni de anförda

olägenheterna kunna avsevärt reduceras. En sådan koloni erbjuder också i

vissa hänseenden betydande fördelar framför sommarvistelse i enskilda hem.

Sommarkoloniernas läge är sålunda vanligen bestämt av hälsoskäl, i det att

tillgång till skogs- eller havsluft samt bad särskilt eftersträvas. Personalen

har vidare vanligen särskilda kvalifikationer för sin uppgift och kontinuerlig

läkarkontroll hör till regeln. En förstklassig sommarkoloni kan därför

särskilt för klena och sjukliga barn erbjuda en miljö och en vård, vartill

motsvarighet icke alltid kan bjudas i de enskilda hemmen. En förutsättning

härför är dock, såsom framgår av det sagda, att kolonien fyller vissa krav

på° standard i olika avseenden. Dess läge måste vara hälsosamt, lokalerna

måste vara lämpliga för sitt ändamål, tillgång till bad och gott dricksvatten

måste finnas. Personalen måste vara kunnig och dess hälsa kontrollerad.

Kosthållet måste vara ändamålsenligt, barnens hälsotillstånd måste stå under

läkarkontroll o. s. v. Anhopningar av kolonier på en och samma ort böra om

möjligt undvikas. Varje enhet bör vara avsedd för högst 35 barn, när det

gäller bani i skolåldern, och högst 25 i fråga om barn i förskolåldem. Anstaltsmässigheten

måste undvikas.

Utredningen finner klart, att därest angivna förutsättningar uppfyllas koloniverksamheten

har sådana förtjänster att den bör understödjas av staten

vid sidan av sommarvistelse i enskilda hem.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

29

Statligt stöd åt koloniverksamheten.

Sådant stöd bör enligt befolkningsutredningens mening syfta till att åstadkomma

både expansion av verksamheten genom nyanläggning av kolonier

i den utsträckning som kan befinnas önskvärd och en i vissa fall behövlig

standardförbättring av de redan existerande anläggningarna.

Utredningen konstaterar, att bidragsgivningen från allmänna

arvsfonden till förmån för anordnande av kolonier för

närvarande torde motsvara efterfrågan. Vid sådant förhållande finner utredningen

icke anledning framlägga förslag till ändring av reglerna för anläggningsbidrag

till kolonierna.

Utredningen finner önskvärt, att drift b idraget till koloniern

a får en sådan utformning, att det dels kommer orter med mindre utvecklad

koloniverksamhet och sämre förutsättningar för verksamhetens utbyggnad

till godo, dels kommer sådana kommuner till godo, där behovet på

grund av folktäthet, klimat o. s. v. är särskilt stort, dels möjliggör en önskvärd

standardhöjning för den koloniverksamhet, som redan existerar, och

dels erbjuder ett tillfredsställande stöd åt de s. k. specialkolonierna.

Enligt befolkningsutredningens uppfattning äro emellertid erfarenheterna

av ett statligt driftbidrags verkningar på koloniverksamhetens utveckling

ännu alltför otillräckliga för att kunna bilda ett tillförlitligt underlag för

konstruktionen av ett efter generella principer utgående driftbidrag. Utredningen

anser det därför lämpligt och önskvärt, att möjligheter skapas för

samlande av en rikare fond av erfarenheter av hur stödet åt koloniverksamheten

lämpligen i framtiden bör utformas. Även övriga problem i samband

med koloniverksamheten torde, sedan socialstyrelsen genom den 1 januari

1946 ikraftträdd revision av barnavårdslagstiftningen satts i tillfälle att följa

koloniverksamhetens utveckling, förväntas kunna inom en nära framtid belysas

med ett omfattande material.

Utredningen föreslår, att bidragsgivningen till driften av kolonier tills vidare

sker efter i stort sett samma principer som gällt för den sedan år 1943

bedrivna försöksverksamheten på området. Även med denna anordning borde

driftbidraget kunna bli effektivt och efter behovet differentierat. Till närmare

utformning av förslaget anför utredningen följande.

Verksamheten bör handhavas av socialstyrelsen. Vid fördelningen av för

ändamålet tillgängliga medel bör styrelsen främst fästa avseende vid kolonianordnarnas

ekonomiska situation, ortens behov av koloniverksamhet och

koloniernas allmänna standard. Driftbidrag föreslås även komma att utgå

till kolonier, som mottaga barn från ett större område, exempelvis ett län

eller större delen av ett län. Driftbidraget bör utgå med visst belopp för

vårddag. Kostnaderna för vårddag vid kolonierna torde i allmänhet variera

mellan 2: 50 och 3 kronor. Utredningen har icke funnit sig böra föreslå någon

undre gräns för driftbidraget, men utredningen anser sig böra förorda,

att driftbidrag, då behovet är synnerligen stort, må utgå med högst 2 kronor

per vårddag.

Vid övervägande av storleken av det belopp, som årligen i enlighet med

förslaget bör ställas till socialstyrelsens förfogande alt fördelas i form av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

driftbidrag till kolonianordnarna, har utredningen utgått från dels det faktiska

antalet vårddagar vid kolonierna sommaren 1944 — 1,3 miljoner —■ dels

ett genomsnittligt bidrag av 1 krona för vårddag till samtliga kolonier. Statsverkets

årliga kostnader skulle under sådana omständigheter komma att uppgå

till omkring 1,3 miljoner kronor.

Tillsyn och kontroll av koloniverksamheten.

I 41 § barnavårdslagen enligt den 1 januari 1946 ikraftträdd ändrad lydelse

göres åtskillnad i fråga om kontrollen vid upprättandet av å ena sidan

barnhem och å andra sidan bamkolonier, varmed förstås barnavårdsanstalter

för sluten vård och uppfostran av barn under sommaren eller eljest under

viss begränsad del av året, och anstalter för halvöppen barnavård. Beträffande

barnhem måste tillstånd att upprätta ett sådant sökas hos Konungen

eller, efter Konungens bestämmande, hos socialstyrelsen, men beträffande

kolonier och anstalter för halvöppen barnavård skall endast en anmälan

göras hos socialstyrelsen samt hos barnavårdsnämnden i den kommun,

där anstalten är avsedd att drivas, innan verksamheten första gången

påbörjas. I motiveringen till denna åtskillnad mellan barnhem och kolonier

synes tyngdpunkten vara förlagd till den ogynnsamma inverkan som ett

koncessionstvång förmodas ha på de frivilliga krafter, som arbeta inom koloniverksamheten.

Enligt befolkningsutredningens mening äro vissa olägenheter förknippade

med den anordning, som tillsynen av koloniverksamheten fått i 41 § barnavårdslagen.

Även beträffande kolonierna synes nämligen anledning föreligga

att såsom för barnhemmen uppställa kravet, att kolonierna i fråga om belägenhet,

utrymme och inredning äro så beskaffade, att där intagna barn

kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, ävensom att med hänsyn

till ledning och personal trygghet finnes för koloniernas ändamålsenliga

skötsel. Detta ger — framhåller utredningen — ett visst stöd för en lagändring

i syfte att i fråga örn koncessionstvång jämställa kolonierna med

barnhemmen. Utredningen har emellertid avstått från att framlägga förslag

om en sådan lagändring dels på grund av att utredningen örn möjligt önskar

undvika en byråkratisering av koloniverksamheten, dels på grund av

att den önskvärda tillsynen och kontrollen över verksamheten i stort sett

synes kunna åvägabringas genom att vid statsbidragsgivningen knytas vissa

villkor beträffande koloniernas standard. Härom anför utredningen följande.

Beträffade anläggningsbidrag till kolonier får utredningen föreslå, att tillsynsmyndigheten

— socialstyrelsen — skall granska och godkänna alla planer

i flaga örn kolonier, för vilka anläggningsbidrag sökas. Tillsynsmyndighetens

godkännande bör enligt utredningens uppfattning vara ett oeftergivligt

villkor för att statsbidrag skall kunna utgå. Vid granskningen av planerade

anläggningar bör därvid främst tillses, att anläggningarna ha tillfredsställande

belägenhet, utrymme, utrustning och standard i övrigt.

Vad angår driftbidragen bör enligt utredningens uppfattning tillsynsmyndigheten

— socialstyrelsen — beträffande varje koloni, som i enlighet med

utredningens förslag till organisation av driftbidragsgivningen till koloni
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

31

.verksamheten hos tillsynsmyndigheten ansöker om driftbidrag, företaga en

ingående prövning av förhållandena vid kolonien i vad det gäller barnens

vård och uppfostran, ledning, personal, lokalernas beskaffenhet och övriga

förhållanden, som äro avgörande för att trygghet för verksamhetens bedrivande

i lämpliga former skapas.

Utredningen förutsätter, att det övervägande flertalet kolonier komma att

ansöka om driftbidrag och att i förekommande fall sådana förbättringar av

koloniernas standard åvägabringas, som äro nödvändiga för att tillsynsmyndigheten

skall medgiva driftbidrag. Beträffande kolonier, som av en eller

annan anledning icke ansöka om driftbidrag, anser befolkningsutredningen

det vara angeläget, att tillsynsmyndigheten även i dessa fall försäkrar sig

om att förhållandena vid kolonierna fylla angivna krav. Därest sådana kolonier

erhålla fria resor, synes prövningen av koloniernas standard böra äga

rum, då avgörandet av ansökan om fria resor sker. Koloni, som ej erhållit

anläggningsbidrag, ej ansöker örn driftbidrag och ej heller åtnjuter fria resor,

bör enligt utredningens uppfattning dels bliva föremål för socialstyrelsens

granskning i avseende på anläggningens allmänna standard vid det tillfälle,

då jämlikt 41 § barnavårdslagen anmälan göres, att kolonien första

gången trätt i verksamhet, och dels senare bliva föremål för en kontinuerlig

kontroll av socialstyrelsen.

Yttranden över befolkningsutredningens förslag.

I anledning av vad befolkningsutredningen anför beträffande de allmänna

fordringarna på barnkolonier framhålla Stockholms

stadsfullmäktige, att det i fråga om kolonier för storstädernas barn i förskolåldem

är ofrånkomligt att medgiva större förläggningar, därest nödvändiga

betingelser i övrigt skola kunna uppfyllas, såsom närhet till storstaden, goda

kommunikationer, fritt och ostört läge samt tillgång till skogsluft och bad.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet anser, att två eller flera enheter

om 25—35 barn böra kunna sammanföras till en koloni under förutsättning

att de hygieniska anordningarna äro tillfredsställande.

Vad angår förslaget till statligt stöd åt koloniverksamheten

uttalar svenska stadsförbundet, att vid strävan att både utvidga och förbättra

barnkolonierna arvsfondens medel icke äro tillräckliga för lämnande av anläggningsbidrag.

Stockholms stadsfullmäktige finna särskilt statsanslag för

ändamålet erforderligt. — I fråga om den föreslagna bidragsgivningen till

driften uttalar statskontoret, att bidrag bör liksom hittills utgå med 1 krona

för barn och dag med möjlighet för Kungl. Majit att, när skäl därtill föreligga,

höja bidraget till 2 kronor. Svenska stadsförbundet anser, att driftbidraget

bör bestämmas till visst minimibelopp för dag och att socialstyrelsen

skall kunna höja bidraget. Stockholms stadsfullmäktige framhålla, att

vid bidragsgivningen ortens behov av koloniverksamhet bör i främsta rummet

beaktas. Västerbottens läns landsting och drätselkammaren i Malmö föreslå,

att i synnerhet kolonier för barn i förskolåldern och kolonier, som

drivas i anslutning lill semesterhem, skola komma i åtnjutande av driftbidrag.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund förordar högre driftbidrag

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majda proposition nr 233.

till småbamskolonierna. Länsstyrelsen i Örebro län och länets barnavårdsförbund

uttala, att driftbidrag bör utgå även till höst- och vårkolonier, och

länsstyrelsen i Västmanlands län finner det självklart, att driftbidrag skall

kunna utgå även till vinterkolonier.

Utredningens förslag om tillsyn och kontroll av koloniverksamheten

beröres i ett mindre antal yttranden. Sålunda anser medicinalstyrelsen,

att central medicinsk kontroll av sommarkoloniernas standard är

behövlig och att härför läkarsakkunskap bör knytas till socialstyrelsen.

Stockholms stadsfullmäktige ifrågasätta, om icke tillstånd eller godkännande

bör vara förutsättning för rätt att anordna bamkoloni. Stadsfullmäktige i

Göteborg däremot motsätta sig bestämt kontrollåtgärder beträffande koloniverksamheten,

vilka gå utöver de i barnavårdslagen bestämda, då sådana

åtgärder skulle kunna förkväva det kommunala och enskilda initiativet.

Liknande synpunkter anföras av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och

svenska stadsförbundet.

Föredraganden.

I likhet med befolkningsutredningen finner jag, att koloniverksamheten

bör vid sidan av barnens rekreationsvistelse i enskilda hem understödjas av

staten. Det statliga stödet bör syfta till utbyggnad av koloniverksamheten i

den omfattning som kan anses önskvärd och erforderlig standardförbättring

av befintliga anläggningar. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning,

att det bör anstå med en mera definitiv reglering av bidragsgivningen till

koloniverksamheten, till dess ytterligare erfarenhet vunnits beträffande denna

verksamhet. Utredningen föreslår, att behovet av bidrag till anordnande av

kolonier alltjämt skall tillgodoses från allmänna arvsfonden och att bidragsgivningen

till driften av kolonier skall anordnas såsom en fortsättning och

utvidgning av den försöksverksamhet på området, som bedrivits sedan år

1943. Härvid tillämpade normer skola alltså enligt utredningens mening i

huvudsak fortfarande gälla utom såtillvida, att driftbidraget i särskilda fall

skall kunna utgå med högst 2 kronor mot tidigare högst 1 krona för barn

och dag. Utredningens förslag i dessa delar biträdes av mig.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Majit förut denna dag

med anledning av framställning av befolkningsutredningens socialpedagogiska

delegation uppdragit åt skolöverstyrelsen att i samråd med socialstyrelsen

verkställa utredning av frågan om vinterkoloniverksamhet för s. k.

kontrollbam. Därest det skulle visa sig angeläget att under nästa budgetår

anordna av staten understödd och kontrollerad försöksverksamhet beträffande

vinterkolonier, torde Kungl. Majit böra ha möjlighet att för ändamålet

disponera det anslag, som må komma att anvisas för driftbidrag åt kolonier.

Vad angår befolkningsutredningens förslag om tillsyn och kontroll av koloniverksamheten

synes detta innebära en lämplig avvägning mellan å ena

sidan det allmännas krav på att koloniverksamheten bedrives i betryggande

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

33

former och å andra sidan kolonianordnarnas intresse av att verksamheten

medgives så stor rörelsefrihet som möjligt.

Befolkningsutvecklingen kommer otvivelaktigt att inom några få år ställa

oss inför problemet att bereda ett väsentligt större antal barn än för närvarande

är fallet sommarvistelse på landet. Icke endast ekonomiska synpunkter

utan även den redan nu fullt märkbara svårigheten att rekrytera lämplig

personal till sommarkoloniverksamheten kommer därvid att aktualiseras.

Jag har i detta sammanhang uppmärksammat de möjligheter feriebarnsverksamheten

erbjuder för utplacering i enskilda hem av barn, vilka icke kunna

bli delaktiga av familjesemester och icke heller kunna på annat sätt komma

i åtnjutande av sommarvistelse på landet genom föräldrarnas förmedling.

Därest urvalet av sommarhem sker med omsorg, torde sommarvistelse i feriehem

vara ur barnens synpunkt fullt ut lika bra som kolonivistelse. Härtill

kommer att feriebarnsverksamheten är betydligt mindre kostnadskrävande

än koloniverksamheten och icke förorsakar några personalsvårigheter. Enligt

min mening vöre det därför lyckligt om jämsides med koloniverksamheten

även andra vägar prövades. Möjligheten att anskaffa ett ökat antal

feriehem torde därvid främst böra undersökas. Det kan emellertid knappast

ifrågasättas att landsbygdens befolkning i större utsträckning än som för

närvarande sker utan ersättning skall taga på sig arbete och kostnader för

beredande av sommarvistelse för barnen. Ökade möjligheter för feriebarnsorganisationerna

att betala inackorderingsavgifter för barnen torde vara

ofrånkomliga, örn man avser att åstadkomma någon mera betydande ökning

av antalet feriehem. Hittills har stödet till feriebarnsverksamheten inskränkt

sig till fria resor för barn och vårdare enligt samma regler som gällt

för andra barn- och vårdarresor till enskilda hem. Förutsättning härför har

varit, att feriebarnsinstitutionen i förväg godkänts av socialstyrelsen. Antalet

godkända feriebarnsinstitutioner var sommaren 1945 endast 10. Rätt till

fria resor av detta slag skall enligt vad jag i det föregående förordat alltjämt

bestå. — Av det anförda torde framgå, att en utbyggnad av feriebarnsinstitutionen

skulle vara ett värdefullt komplement till andra åtgärder för att i

större omfattning bereda sommarvistelse för barn. Det kan därför ifrågasättas,

örn icke denna verksamhet i likhet med koloniverksamheten bör komma

i åtnjutande av statligt stöd även i annan form än fria resor. Jag förordar,

att på försök statsbidragsgivning till förmån för feriebarnsverksamhet

anordnas under nästa budgetår. Denna bidragsgivning bör handhavas

av socialstyrelsen. För ändamålet bör för nästa budgetår ett belopp av högst

100 000 kronor ställas till förfogande. Bidragen torde böra maximeras till 1

krona för barn och dag. Samma förutsättningar böra gälla för åtnjutande av

bidrag som för rätt till fria resor, nämligen att socialstyrelsen finner verksamheten

bedrivas på ett ur ekonomisk synpunkt godtagbart sätt och i betryggande

former med hänsyn till sommarhemmets beskaffenhet och sättet

för uttagningen av barnen.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 233.

a

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Anslagsberäkning oell hemställan.

Befolkningsutredningen beräknar kostnaderna under nästa budgetår för

avgiftsfria resor för barn och vårdare i enlighet med utredningens förslag till

sammanlagt 6 300 000 kronor. Av detta belopp hänföra sig 6 000 000 kronor

till fria resor till enskilda hem efter en beräknad utnytljandeintensitet av

30 %>, 50 000 kronor till rabatterade resor för mödrar, som önska medfölja

sina barn ehuru dessa kunna ansluta till gruppresa, och 250 000 kronor till

fria resor för barn och personal vid kolonier. Då kravet på gruppresa enligt

min mening icke längre bör vidhållas, kommer visserligen kostnaden för rabatterade

resor att bortfalla men större kostnader att uppkomma beträffande

de fria resorna för vårdare. Emellertid håller jag icke för sannolikt, att redan

under nästa budgetår rätten till fria resor kommer att utnyttjas i den av befolkningsutredningen

angivna omfattningen. Med hänsyn härtill upskattar

jag kostnaderna för ändamålet under nästa budgetår till 3 000 000 kronor.

Under rubriken Fria resor för barn torde alltså böra äskas ett förslagsanslag

å sistnämnda belopp.

Vad härefter angår kostnaderna för det av befolkningsutredningen framlagda

och av mig i huvudsak biträdda förslaget till stöd åt husmoderssemestern

torde av motsvarande skäl, som anförts vid behandlingen av kostnaderna

för de fria bamresorna, utgifterna för fria resor för husmödrar till enskilda

hem samt för husmödrar och personal till semesterhem kunna för nästa

budgetår uppskattas till 400 000 respektive 100 000 kronor mot av utredningen

angivna 685 000 respektive 160 000 kronor. Tidigare har jag framhållit,

att statsbidragsgivningen till driften av semesterhem under nästa budgetår

torde komma att få en relativt begränsad omfattning. Härför torde böra upptagas

ett från 400 000 kronor enligt utredningens förslag till 100 000 kronor

begränsat belopp. Jag har i det föregående förordat, att för stipendiegivning

för underlättande av husmoderssemestern ett belopp av 500 000 kronor årligen

skall ställas till förfogande. De sammanlagda kostnaderna för det statliga

stödet åt husmoderssemestern under nästa budgetår skulle alltså kunna

beräknas till (400 000 + 100 000 + 100 000 + 500 000) 1 100 000 kronor.

Till bestridande av dessa kostnader torde under rubriken Bidrag till husmoderssemestern

ett förslagsanslag å detta belopp böra äskas.

Medelsbehovet för statsbidrag till driften av barnkolonier och till feriebarnsverksamhet

torde för nästa budgetår kunna uppskattas till 1 000 000

kronor. Jag förordar, att för ändamålet under rubriken Bidrag till driften

av barnkolonier m. m. anvisas ett reservationsanslag å detta belopp.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna de förslag till åtgärder för beredande av vila

och rekreation åt mödrar och barn som i det föregående

framlagts,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

35

dels medgiva, att Kungl. Majit eller den myndighet Kungl.

Majit bestämmer må utfärda de föreskrifter som kunna bliva

erforderliga för genomförandet av de framlagda förslagen,

dels ock under femte huvudtiteln för budgetåret 1946/47

anvisa

till Fria resor för barn ett förslagsanslag

av .................................. kronor 3 000 000

till Bidrag till husmoderssemestern ett

förslagsanslag av...................... kronor 1 100 000

och till Bidrag till driften av barnkolonier

m. m. ett reservationsanslag av.... kronor 1 000000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Bergström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:278 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Martts proposition angående åtgärder för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn jämte i ämnet väckta s. 14 i texten
  2. SU 1946:143 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten