Angående dgrtidstillägg d vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom
6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:252, Angående dgrtidstillägg d vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 252.
1
Nr 252.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående dgrtidstillägg
d vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller
yrkessjukdom; given Stockholms slott den 3 maj 1956.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 maj
1956.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Mossberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen
samt t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Mossberg, fråga
om dyrtidstillägg ä vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom
samt anför därvid.
I skrivelse den 19 maj 1945 (nr 274) hemställde riksdagen i anledning av
en inom andra kammaren väckt motion (nr 4) och under åberopande av
vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande (nr
44), alt Kungl. Majit ville dels bemyndiga järnvägsstyrelsen att av statens
järnvägars trafikmedel i enlighet med grunder som Kungl. Majit fastställde
utbetala dyrtidskompensation åt personer, som uppbure livräntor från staten
enligt lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av
järnvägs drift, dels ock föranstalta om utredning angående beredande av
sådan kompensation åt personer som på annan grund uppbure livräntor sållihang
till riksdagens protokoll IDAG. 1 sami. Nr 252.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
- Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
som skadestånd från staten samt vidtaga av utredningen påkallade åtgärder.
Sedan statskontoret avgivit infordrat yttrande över riksdagsskrivelsen,
såvitt avsåge frågan örn bemyndigande för järnvägsstyrelsen att utbetala
dyrtidskompensation till livräntetagare enligt 1886 års lag, bemyndigade
Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen genom brev den 26 oktober 1945 att, räknat
från och nied den 1 juli 1945, tillsvidare till och med den 31 december 1946
till den som uppbure livränta från staten enligt nämnda lag, av statens järnvägars
trafikmedel utbetala dyrtidstillägg med 20 procent av förmånens belopp,
dock icke å den del av livräntan som överstege 2 000 kronor. Härvid
skulle iakttagas att dyrtidstillägg icke finge utgå å livränta som föranletts
av skada, vilken inträffat efter den 31 december 1940 eller uppenbarligen
medfört mindre nedsättning i den skadades arbetsförmåga än med tre
tiondelar. Bemyndigandet avsåg icke livränta, som jämlikt 1886 års lag utginge
till förutvarande befattningshavare hos statens järnvägar eller till
änka eller barn efter sådan befattningshavare.
Med anledning av riksdagens hemställan om utredning har inom finansdepartementet
verkställts en undersökning av de fall, då staten bekostar
livränta på grund av olycksfall eller yrkessjukdom, utan att livräntetagaren
äger uppbära dyrtidstillägg å hela livräntebeloppet. Resultatet av undersökningen
har sammanfattats i en den 5 februari 1946 dagtecknad departementspromemoria
angående dyrtidstillägg å vissa livräntor i anledning av
olycksfall eller yrkessjukdom. Över departementspromemorian ha infordrade
utlåtanden avgivits av försvarets civilförvaltning, riksförsäkringsanstaltcn,
generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen
och statskontoret.
Av promemorian och de däröver avgivna yttrandena framgår, att staten
— bortsett från eif 40-tal pensioner till förutvarande beväringsmän, vilka
skadats under militärtjänstgöring — endast utgiver omkring sjuttio livräntor,
livräntetillägg, pensioner, tilläggspensioner eller understöd på grund av
olycksfall eller yrkessjukdom, för vilka saknas bestämmelser örn dyrtidstilllägg.
Flertalet av dem, som av statsmedel äga uppbära livränta eller annan
kontant ersättning på grund av olycksfall eller yrkessjukdom, äro nämligen
redan nu förfatiningsenligt berättigade till dyrtidstillägg. Dylikt tillägg utgår i
de flesta fall jämlikt förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg
åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall
i arbete m. m., vilken genom förordningen den 1 juni 1945 (nr 268) erhållit
forisatt giltighet till och med den 31 december 1946. Jämlikt förstnämnda
förordning utgår under vissa förutsättningar dyrtidstillägg till den som äger
rätt till bland annat livränta enligt någon av vissa i förordningen uppräknade
lagar eller författningar. Har Konungen förordnat att ersättning skall
utgå enligt grunderna i någon av ifrågavarande lagar och författningar, skall
dyrtidstillägg utgå även å sådan ersättning. Som förutsättning för att dyrtidstillägg
skall utgå gäller — utom beträffande vissa under militärtjänstgöring
skadade eller deras efterlevande — att livräntan föranletts av olycksfall som
inträffat eller sjukdom som yppats före den 1 januari 1941 och att den ska
-
Kungl. Mcij:ts proposition nr 252.
3
dades arbetsförmåga är nedsatt med minst tre tiondelar. Dyrtidslillägget utgår
med 20 procent av livräntans belopp; dock alt vissa under militärtjänstgöring
skadade och efterlevande till dem äro berättigade till dyrtidstillägg
med 40 procent.
Enligt departementspromemorian — vari samtliga här ifrågavarande former
av ersättningar, å vilka mottagaren icke äger uppbära dyrtidstillägg,
med en sammanfattande benämning kallats livräntor utan dyrtidstillägg —
utgå dylika livräntor vanligen på grund av laga kraftvunnen dom eller sådan
dom i förening med riksdagsbeslut eller enbart på grund av riksdagsbeslut,
stundom även på grund av avtal eller avtal i förening med riksdagsbeslut.
När livränta utan dyrtidstillägg i de föreliggande fallen utgår på grund av
dom, har skyldigheten att utbetala livräntan i domen grundats på skadeståndsreglerna
i antingen 6 kap. strafflagen eller lagen den 30 juni 1916
angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik eller lagen den 27
juni 1902 innefattande vissa bestämmelser örn elektriska anläggningar.
Med hänsyn till metoden för livräntebeloppets beräkning lia livräntorna
utan dyrtidstillägg i promemorian indelats i två huvudgrupper, typ I och typ
II. Till typ I ha hänförts livräntor som av riksdagen fastställts att utgå enligt
grunderna för någon av de lagar eller författningar, till vilka hänvisas i
bland annat förenämnda förordning 449/1943, samt livräntor som bestämts
till det belopp, varmed de vid tillämpning av sådan lag eller författning skulle
ha utgått, i förekommande fall jämkat till närmast högre med tolv delbara
antal kronor. Till typ II ha hänförts samtliga andra livräntor utan dyrtidstillägg,
nämligen dels övriga av riksdagen fastställda, dels sådana som fastställts
i annan i det föregående angiven ordning. Till grund för besluten örn
livräntor av typ II ligga antingen allmänna skälighetssynpunkter eller skadeståndsreglerna
i någon av de nämnda lagarna.
Enligt promemorian tala starka billighetsskäl för att livräntor utan dyrtidstillägg,
vare sig de tillhöra typ I eller typ II, bli förenade med rätt till
dyrtidstillägg, ehuru enligt något olika regler, beroende på vilkendera typen
livräntan tillhör. Om livräntan tillhör typ I, bör dyrtidstillägget utgå under
samma förutsättningar och med samma belopp som om livräntan fastställts
med direkt tillämpning av en viss författning och icke enligt grunderna
för samma författning. Detta skulle innebära, att dyrtidstillägg å livräntor
av typ I i regel skulle utgå med 20 procent; i vissa fall, när livräntan
utgjorde ersättning för skada under militärtjänstgöring, med 40 procent av
livräntans belopp. Livräntor som utginge på grund av olycksfall som inträffat
eller sjukdom som yppats efter den 31 december 1910 eller på grund av
skada som medfört mindre nedsättning i den skadades arbetsförmåga än
med tre tiondelar .skulle dock endast medföra rätt till dyrtidstillägg, örn
olycksfallet eller sjukdomen drabbat vissa under militärtjänstgöring skadade
eller deras efterlevande.
Beträffande livränta av typ II borde enligt promemorian dyrtidstillägg
utgå under samma fönitsättningar och med samma procenttal sorn enligt
förenämnda brev den 26 oktober 1945 gällde med avseende pa livränta från
4
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
staten enligt lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd
av järnvägs drift. Därvid erinrades om att föreskriften i nyssnämnda
brev att dyrtidstillägg icke linge utgå å den del av livräntans belopp, som
överstege 2 000 kronor, grundats därpå, att livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen
till den som skadats före den 1 januari 1942 — utom i vissa specialfall
kunde utgå med högst detta belopp. I ett avseende föreslogs emellertid
en jämkning. Därest livränta på grund av olycksfall som inträffat eller
sjukdom som yppats före den 1 januari 1941 fastställts genom beslut efter
sistnämnda dag, borde det ankomma på den utbetalande myndigheten att
konstatera, om det kunde antagas att livräntan beräknats med hänsyn till
levnadskostnadsnivån vid skadetillfället eller å fastställelsedagen. Hade livräntan
uppenbarligen fastställts med hänsyn till levnadskostnaderna å fastställelsedagen
(se t. ex. riksdagens skrivelse 70/1944 jämförd med bankoutskottets
utlåtande 11/1944), borde dyrtidstillägg icke utgå.
Generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
lia i utlåtanden över departementspromemorian lämnat de framförda
förslagen helt utan erinran. Även riksförsäkringsanstalten har anslutit
sig till huvudprinciperna i promemorieförslaget.
Statskontoret har ansett, att dyrtidstillägg till samtliga i promemorian berörda
livräntor bör medgivas utgå i enlighet med vad som föreslagits beträffande
livräntor av typ II. Som skäl härför har statskontoret anfört, att
bland de livräntor som skulle komma att hänföras till typ I endast skulle finnas
två, vilka till beloppet bestämts enligt militärersättningsförordningen och
vilka alitsa skulle komma att utgå med dyrtidstillägg enligt förmånligare
grunder än de övriga. I betraktande av att vissa skälighetssynpunkter varit avgörande
för beviljandet av samtliga här berörda livräntor samt att det i förekommande
fall icke alltid framginge efter vilka grunder ett föreslaget, såsom
skäligt ansett belopp beräknats, ansage statskontoret såväl sakliga som praktiska
skäl tala för att samtliga livräntor, örn vilka här vore fråga och å vilka
dyrtidstillägg således icke författningsenligt redan utginge, hänfördes till
en enda grupp, för vilken bestämmelser örn dyrtidstillägg utfärdades efter
enhetliga grunder.
Försvarets civilförvaltning har i sitt utlåtande endast uppehållit sig vid
en grupp skadeersättningar utan dyrtidstillägg, som icke behandlats i departementspromemorian,
nämligen pensioner utgående från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond till vissa förutvarande beväringsmän, vilka
ådragit sig skada eller sjukdom under militärtjänstgöring före ikraftträdandet
den 1 januari 1903 av lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för
skada till följd av olycksfall i arbete, samt hemställt att viss dyrtidskompensation
måtte utgå å dylika pensioner.
Den verkställda utredningen har givit vid handen, att staten — bortsett
från pensioner till vissa under militärtjänstgöring skadade förutvarande beväringsmän
bekostar omkring sjuttio livräntor eller liknande understöd
på grund av olycksfall eller yrkessjukdom, för vilka bestämmelser örn dyr
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
5
tidstillägg saknas. Ifrågavarande ersättningar utgå vanligen på grund av laga
kraftvunnen dom eller sådan dom i förening med riksdagsbeslut eller enbart
på grund av riksdagsbeslut. Vid fastställandet av ersättningsbeloppens storlek
har, såvitt kunnat utrönas, icke i något fall hänsyn tagits till att penningvärdet
i en framtid skulle kunna undergå förändringar. I den mån penningvärdet
sjunkit efter det ersättningen blivit fastställd, har detta medfört ekonomiska
svårigheter särskilt för dem, för vilka ersättningen utgjort en väsentlig
del av deras inkomst. Jag anser därför biilighetsskäl tala för att de
som uppbära dylika ersättningar — med vissa i det följande närmare angivna
inskränkningar — bli berättigade till viss kompensation för den stegring
av levnadskostnaderna, som inträtt efter ersättningens fastställande.
Dyrtidstillägg på de ersättningar, som behandlats i departementspromemorian,
torde på sätt statskontoret föreslagit böra utgå efter enhetliga grunder,
i huvudsak överensstämmande med dem som i promemorian föreslagits
beträffande ersättningar, vilka betecknats såsom livräntor av typ II, eller
sålunda med tjugo procent av förmånens belopp. Ersättning som fastställts
att utgå på grund av skada som inträffat eller sjukdom som yppats efter
den 31 december 1940 eller uppenbarligen medfört mindre nedsättning i den
skadades eller sjukes arbetsförmåga än med tre tiondelar bör sålunda icke
berättiga till dyrtidstillägg. Icke heller bör sådant tillägg utgå, om ersättning
på grund av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före den 1
januari 1911 fastställts genom beslut efter sistnämnda dag och uppenbarligen
beräknats med hänsyn till levnadskostnaderna å fastställelsedagen. Vidare
bör dyrtidstillägg icke utgå på den del av ersättningsbeloppet, som överstiger
den livränta ersättningstagaren vid full invaliditet skulle ha uppburit,
örn lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete i dess
lydelse före den 1 januari 1942 varit tillämplig å honom, d. v. s. i regel
2 000 kronor eller, när den skadades tillstånd kräver särskild vård, 3 000
kronor. Jag vill erinra därom, att de föreslagna inskränkningarna i rätten
till dyrtidstillägg å här avsedda ersättningar anknyta till huvudreglerna i förordningen
den 30 juni 1943 (nr 449), vilken av t. f. chefen för socialdepartementet
i en tidigare denna dag framlagd proposition föreslagits — med vissa
i detta sammanhang betydelselösa ändringar — erhålla fortsatt giltighet till
och med utgången av år 1947.
Ifrågavarande dyrtidstillägg torde böra utgå från och med den 1 juli 1946
tills vidare till och med den 31 december 1947. Med tillämpning av de här
föreslagna reglerna skulle sådant tillägg komma att utgå till omkring trettiofem
ersättningslagare. Statsverkets kostnader härför kunna beräknas till i
runt tal 4 500 kronor för nästkommande budgetår.
Dyrtidstillägget torde böra bestridas, örn ersättningen utgår från statskontoret,
från tolfte huvudtitelns anslag till diverse pensioner och understöd,
örn ersättningen utgår från affärsdrivande verk, från den post i verkets driftkostnadsstat,
från vilken livräntan bestrides och, om ersättningen utgår från
rikslorsäkringsanslalten, från anslaget under femte huvudtiteln Statsverket
åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall
i arbete m. m.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 252.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att ulfärda närmare bestämmelser
angående det föreslagna dyrtidstillägget.
Den av försvarets civilförvaltning väckta frågan om dyr tids tillägg å pensioner,
vilka utgå till vissa under militärtjänstgöring skadade förutvarande
beväringsmän, torde icke vara av beskaffenhet att behöva underställas riksdagens
prövning.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med det av mig i det föregående framlagda förslaget
utfärda bestämmelser angående dyrtidstillägg å vissa livräntor
m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
W. Dickson.
467754. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1946:449 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom. a1 i texten
- SU 1946:211 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom. s. 2 i texten