Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 934) örn tjänsteplikt
1946-05-03 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:259, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 934) örn tjänsteplikt
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 259.
1
Nr 259.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939
(nr 934) örn tjänsteplikt; given Stockholms slott den
3 maj 1946.
linder åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 30 december 1939 (nr 934) om tjänsteplikt.
GUSTAF.
Eije Mossberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami; Nr 259—260.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 259.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 934)
om tjänsteplikt.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 december 1939 om tjänsteplikt1,
vilken enligt lag den 15 juni 1945 (nr 278) gäller till och med den 30 juni
1946, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1947.
1 Senaste lydelse av 6 § se SFS 1943:450 och av 18 § se 1944:541; jfr 1944:630.
Kungl. Majlis proposition nr 559.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 april
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Mossberg fråga örn fortsatt giltighet av lagen om tjänsteplikt samt
anför därvid följande.
Lagen den 30 december 1939 (nr 934; ändr. nr 45011943 och 54111944)
örn tjänsteplikt gäller — sedan dess giltighetstid blivit förlängd, senast genom
lag den 15 juni 1945 (nr 278) — till och med den 30 juni 1946.
Lagen örn tjänsteplikt är, i likhet med flera andra författningar av beredskapslagstiftnings
natur, så uppbyggd, att dess centrala bestämmelser,
vilka återfinnas i 2—7 kapitlen av lagen, träda i tillämpning först sedan
Kungl. Majit särskilt förordnat därom. Sådant förordnande må utfärdas
vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Under tid då riksdagen är samlad må
förordnande utfärdas endast med riksdagens samtycke, i andra fall skall
förordnandet godkännas av riksdagen i efterhand inom viss kortare tid.
Förordnande, som meddelas enligt lagen, skall enligt övergångsbestämmelserna
till densamma ej gälla längre än lagen äger giltighet.
På framställning av Kungl. Majit (proposition nr 215 till 1940 års lagtima
riksdag) har riksdagen (skrivelse nr 190) givit sitt samtycke till utfärdande
av förordnande, att 2—7 kap. lagen örn tjänsteplikt skola äga tilllämpning.
Med stöd av nämnda samtycke har Kungl. Majit förordnat örn
tillämpning av 2, 3 och 7 kap. (kungörelser den 26 april 1940, nr 269, respektive
den 29 maj 1942, nr 266, och den 28 juni 1940, nr 636). I fråga örn 4.
5 och 6 kap. har något dylikt förordnande ej meddelats.
2 kap., som omfattar 5—7 §§, handlar örn arbetsförmedling. Med stöd
av bestämmelserna i detta kapitel har genomförts den åtgärd enligt lagen,
som haft den största räckvidden, nämligen det alltjämt bestående, provisoriska
förstatligandet av den offentliga arbetsförmedlingen.
Enligt 3 § skall tjänstepliktslagens tillämpning inom varje län handhavas
av den myndighet Kungl. Majit därtill utser, i lagtexten kallad länsarbets
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 259.
styrelsen. I 5 § föreskrives, att i län, i fråga om vilket Kungl. Maj:t därom
förordnar, arbetsförmedlingsanstalt, som finnes anordnad enligt lagen den
15 juni 1934 om offentlig arbetsförmedling, skall tillfälligt ställas under ledning
av denna styrelse. Denna får då rätt alt besluta örn anstaltens organisation
och verksamhet samt förfoga över dess personal, lokaler och materiel.
Kostnaderna för verksamheten bestridas av statsmedel under den tid denna
anordning består. För tillämpning av dessa bestämmelser inrättades genom
kungörelse den 7 maj 1940 (nr 328) särskilda myndigheter i varje län, kallade
länsarbetsnämnder (i Stockholm arbetsnämnd), åt vilka uppdrogs att
vara länsarbetsstyrelser i tjänstepliktslagens mening. I kungörelse samma
dag (nr 329) örn statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen — sedermera
ändrad, senast genom kungörelse den 15 juni 1945 (nr 280) — föreskrev
Kungl. Majit med tillämpning av 5 och 6 §§ lagen om tjänsteplikt,
att samtliga arbetsförmedlingsanstalter skulle stå under ledning av respektive
länsarbetsnämnder. Den centrala ledningen av organisationen uppdrogs
samtidigt åt arbetsmarknadskommissionen.
3 kap. i lagen om tjänsteplikt, som omfattar 8—11 §§, handlar om arbetsförmedlingstvång
och företrädesbestämmelser. Föreskrives arbetsförmedlingstvång
är det förbjudet att anställa arbetstagare annorledes än enligt
anvisning av offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller eljest med dess medgivande.
Med företrädesbestämmelser avses föreskrifter, som Kungl. Majit äger
utfärda därom, att visst behov av arbetskraft skall tillgodoses före annat
sådant. I den mån sådan företrädesbestämmelse gäller må, så länge det företrädesberättigade
arbetsbehovet icke är fyllt, arbetsförmedlingsanstalt ej
lämna anvisning eller medgivande att taga annat arbete åt arbetstagare som
är lämpad för det företrädesberättigade arbetet.
Bestämmelserna i 3 kap. ha under åren 1942—45 varit tillämpade i ganska
stor utsträckning. Med hänsyn bland annat till faran för en alltför stark
övergång av arbetskraft från jordbruks- och skogsarbete till vissa andra
arbetsområden utfärdades den 29 maj 1942 kungörelse om arbetsförmedlingstvång
för torvhanteringen m. m. (nr 267) samt den 19 juni 1942 kungörelse
örn arbetsförmedlingstvång för byggnadsverksamhet m. m. (nr 563).
I dessa författningar föreskrevs viss prioritet i fråga om arbetssökande för
jordbruk och trädgårdsskötsel framför torvhantering samt för jordbruk och
skogsbruk framför byggnads- och anläggningsarbete.
Ingen av dessa regleringar äger numera bestånd i denna form. Vad angår
byggnads- och anläggningsverksamheten ersattes nyssnämnda kungörelse
den 19 juni 1942 till en början av en kungörelse den 11 december 1942 (nr
925) med föreskrifter om arbetsförmedlingstvång för såväl denna verksamhet
som torvhanteringen. Genom tillkomsten av lagen den 30 juni 1943 (nr
444) om tillståndstvång för byggnadsarbete — vilken lag, sedan dess giltighetstid
förlängts, senast genom lag den 15 juni 1945 (nr 282), i likhet med
tagen om tjänsteplikt gäller till och med den 30 juni 1946 — erhölls emel
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 259.
5
lertid en annan laglig grund för reglering av arbetskraftens användning
inom byggnads- och anläggningsverksamhet. I den första tillämpningsförfattningen
till denna lag, kungörelsen den 29 juli 1943 (nr 640), meddelades
fördenskull föreskrift om upphävande av kungörelsen den 11 december
1942 (nr 925).
Kungörelsen den 29 maj 1942 (nr 267) om arbetsförmedlingstvång för
torvhanteringen ersattes till en början genom i huvudsak liknande bestämmelser
i förenämnda kungörelse den 11 december 1942 (nr 925). Dessa avlöstes
i sin tur av en kungörelse den 29 juli 1943 (nr 641) örn arbetsförmedlingstvång
för torvhantering. Sistnämnda författning upphävdes genom kungörelse
den 30 november 1945 (nr 753), varigenom regleringen av arbetskraftsförsörjningen
inom torvhanteringen upphörde.
4, 5 och 6 kap. lagen om tjänsteplikt, vilka behandla vissa specialformer
av tjänsteplikt, nämligen s. k. tvångsförlängning samt tjänsteplikt för pensionstagare
och för ungdom, ha såsom förut nämnts icke någon gång blivit
tillämpade.
7 kap., som avhandlar den generella formen av tjänsteplikt, s. k. allmän
tjänsteplikt, består av endast en paragraf, 16 §. Denna har tillämpats i två
hänseenden. Dels hava under olika perioder av den tid lagen varit giltig
läkare, tandläkare, farmaceuter, sjuksköterskor m. fl. kategorier av s. k.
medicinalpersonal tagits i anspråk med tjänsteplikt för militära och civila
ändamål, på senare tid framförallt för flyktingsverksamheten, dels uttogs
med tjänsteplikt större delen av de värnpliktiga, som tillhöra 1943 års klass,
till arbete i skogsbruk eller torvhantering.
Uttagningen av 1943 års klass skedde med stöd av kungörelse den 13
november 1942 (nr 878), och arbetet fullgjordes under avverkningssäsongerna
1942—43 och 1943—44. Nämnda författning upphörde enligt kungörelse
den 21 januari 1944 (nr 19) att gälla med utgången av januari månad
1944.
Om tjänsteplikt för medicinalpersonal hava närmare bestämmelser meddelats
i kungörelse den 28 juni 1940 (nr 637) med flera författningar. För
denna personalgrupp tillämpas alltjämt tjänsteplikt i viss utsträckning.
Utöver vad av det sagda framgår innehåller lagen örn tjänsteplikt huvudsakligen
tillämpningsföreskrifter till de förut omnämnda, centrala bestämmelserna.
Av dessa tillämpningsföreskrifter må särskilt omnämnas 40 §,
enligt vilken Konungen äger föreskriva skyldighet för arbetsgivare samt för
envar, som enligt lagen kan komma att bliva tjänstepliklig, att lämna upplysning
om förhållanden av betydelse för lagens tillämpning. Denna bestämmelse
har i några fall kommit till användning, då för registreringsändamål
och statistiskt bruk uppgifter infordrats från industriföretag m. fl. I fråga
örn tjänstepliktiga har med stöd därav utfärdats bland annat vissa alltjämt
gällande bestämmelser i den förut nämnda kungörelsen den 28 juni 1940
(nr 637) med särskilda bestämmelser örn tjänsteplikt för medicinalpersonal.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 259.
Däri föreskrives, att medicinalstyrelsen skall i viss omfattning verkställa registrering
av medicinalpersonal samt att denna personal har att enligt föreskrift
av styrelsen lämna för registreringen erforderliga uppgifter om bostadsadress,
utbildning, yrkes- och anställningsförhållanden samt arbetsförhet.
Vidare gäller alltjämt den med stöd av samma paragraf utfärdade kungörelsen
den 28 februari 1941 (nr 100) angående uppgifter rörande inom
industri och hantverk sysselsatt arbetskraft m. m., enligt vilken det åligger
företagare inom industri och hantverk att enligt närmare föreskrifter av
arbetsmarknadskommissionen lämna uppgifter angående storleken och sammansättningen
av företagets arbetskraft och rörande dess huvudsakliga verksamhetsområde.
Samtidigt med lagen om tjänsteplikt utfärdades lagen den 30 december
1939 (nr 935) om utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen den 28 maj 1920
(nr 2A5) örn medling i arbetstvister, vari meddelas vissa kompletterande bestämmelser
till sistnämnda lag, avseende medling i arbetstvister under tid.
då 4 eller 7 kap. lagen örn tjänsteplikt är i tillämpning. Även denna lag gäller,
sedan dess giltighetstid blivit förlängd — senast genom lag den 15 juni
1945 (nr 279) — till och med den 30 juni 1946.
I skrivelse den 28 februari 1946 har statens arbetsmarknadskommission
upptagit till behandling frågan om fortsatt giltighet av lagen om tjänsteplikt
och lagen örn utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen örn medling i
arbetstvister.
Beträffande 2 kap. lagen örn tjänsteplikt och det med stöd därav genomförda,
provisoriska förstatligandet av den offentliga arbetsförmedlingen, har
kommissionen i skrivelsen framhållit, att arbetsförmedlingsorganisationen
under den statliga ledningen betydligt utvidgats och förändrats. Verksamheten
hade utsträckts till nya specialområden, och helt nya arbetsuppgifter
hade upptagits. Kontor och avdelningar hade nyinrättats, personalen utökats
och omflyttats, även i stor utsträckning mellan olika anstalter. Vidare hade
genomförts nya, för hela landet enhetliga avlöningsbestämmelser. Med hänsyn
härtill kunde ett återförande av anstalterna till kommunal regim icke
äga rum utan en närmare utredning av de konsekvenser, som detta skulle
medföra. Frågan, huruvida ett sådant återförande överhuvud borde äga
rum och i så fall hur därmed förbundna organisatoriska och ekonomiska
problem borde lösas, behandlades för närvarande av sakkunniga, åt vilka
Kungl. Majit uppdragit bland annat att utreda arbetsförmedlingens framtida
organisation. Kommissionen betraktade det som självfallet, att någon
väsentlig rubbning av den nu bestående ordningen icke skedde förrän statsmakterna
tagit ställning till de sakkunnigas kommande förslag i detta avseende,
vilket icke kunde väntas ännu på någon tid. På grund härav vore
det nödvändigt, att de bestämmelser i lagen om tjänsteplikt, på vilka den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.9.
nu bestående, provisoriska ordningen byggde, erhölle fortsatt giltighet tills
vidare eller att en lagstiftning av motsvarande innehåll tillskapades.
I frågan, huruvida i övrigt något aktuellt behov förelåge att tillämpa lagen
om tjänsteplikt, har kommissionen beträffande 3 kap. uttalat, att så
länge den lagliga regleringen av byggnadsverksamheten bestode, någon ny
föreskrift om arbetsförmedlingstvång för denna verksamhet icke vore av
behovet påkallad. Behov av att på nytt införa sådant tvång för torvhanteringen
förelåge ej heller, såvitt läget nu kunde överblickas. Beträffande bestämmelserna
i 7 kap. örn allmän tjänsteplikt har kommissionen endast hänvisat
till att sådan numera tillämpades för medicinalpersonal och icke gjort
något eget uttalande i fråga om behovet därav framdeles.
Kommissionen har även berört 40 § och frågan örn denna bestämmelse
alltjämt skulle behöva vara i kraft som underlag för det planläggningsarbete
i fråga om arbetskraftsförsörjningen i krig, som bedrives hos kommissionen
och andra myndigheter. Enligt kommissionens mening vöre det
icke erforderligt att detta lagrum behölles i tillämpning. Även utan stöd av
detta stadgande syntes Kungl. Majit kunna ålägga enskilda uppgiftsskyldighet
för statistiska och liknande ändamål. I fråga örn mera omfattande
uppgifter torde förekomma, att frågan underställdes riksdagens prövning.
I dessa former syntes framdeles uppkommande frågor av detta slag kunna
handläggas.
I kommissionens skrivelse har även till diskussion upptagits frågan, huruvida
lagen om tjänsteplikt möjligen som en beredskapsåtgärd alltjämt borde
formellt vara gällande, ehuru icke tillämplig för närvarande. För planläggningen
av de åtgärder i fråga om arbetskraftsförsörjningen, som beräknades
bli erforderliga vid en omfattande mobilisering och omställning till
krigshushållning krävdes icke, att lagen vore i aktuell tillämpning; däremot
byggde planläggningen på tjänsteplikt såtillvida, att det i planerna förutsattes,
att vid den tidpunkt, då extraordinära åtgärder för arbetskraftsförsörjningen
behövde vidtagas, en lagstiftning örn tjänsteplikt vore gällande
och möjlig att omedelbart tillämpa. Kommissionen har dock icke tagit ställning
till detta spörsmål, bland annat av det skälet att frågan gällde flera
lagar, ej endast lagen örn tjänsteplikt.
Under åberopande av vad .sålunda anförts har kommissionen i frågan örn
tjänstepliktslagens fortsatta giltighet sammanfattningsvis anfört att under
förutsättning att tjänsteplikt för medicinalpersonal icke erfordrades efter den
30 juni 1946, lagens tillämpning därefter vore aktuell endast såvitt anginge
bestämmelserna örn arbetsförmedling i 5 och 6 §§. Frågan gällde därvid.
örn det läte sig göra att behålla i aktuell tillämpning endast dessa paragrafer
— och eventuellt ytterligare några därtill anknytande, såsom 3 och
48 §§ — medan lagen i övrigt antingen icke bibehölles alls eller förbleve
gällande endast som en »latent» beredskapslagstiftning. Örn detta icke an
såges möjligt eller lämpligt, återstode endast att tillskapa en särskild lag
sorn grund för del fortsatta provisoriet i fråga örn arbetsförmedlingen.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 25.9.
Kommissionen har vidare erinrat om att förordnande örn tjänstepliktslagens
tillämpning finge meddelas »vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig,
eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden*. Det
1''örefölle kommissionen mycket tveksamt, om man i fortsättningen kunde
begagna detta fullmaktsstadgande för att hålla 5 och 6 §§ i tillämpning.
De omständigheter, som i dagens läge motiverade ett bibehållande av provisoriet
i fråga om arbetsförmedlingen, vore endast indirekt »föranledda
av krig». Vad saken gällde vore att en administrativ anordning, som under
kriget nödvändiggjordes av då rådande förhållanden, nu borde bibehållas
tills vidare av det skälet, att ett förslag örn att låta anordningen bestå även
under fred vore under utredning. Möjligen kunde dock denna förlängning
av provisoriet betraktas som ett led i avvecklingen av en av kriget föranledd
ordning och såtillvida falla under fullmaktsstadgandet. Om återigen 5 och
^ §§ skulle frigöras från sambandet med 1 § och göras omedelbart tillämpliga,
innebure detta, formellt sett, icke en ren förlängning av dem utan reellt
detsamma som införande av en ny lagstiftning av motsvarande innehåll.
Kommissionen har därefter lämnat en översikt av de olika möjligheter,
som lagtekniskt erbjöde sig att lösa den föreliggande frågan, men förklarat
sig icke vilja bestämt förorda något av dessa alternativ. Ett inom kommissionen
upprättat utkast till eventuell särskild lag örn statlig ledning av den
offentliga arbetsförmedlingen har vidfogats kommissionens skrivelse.
över arbetsmarknadskommissionens skrivelse har yttrande avgivits av
medicinalstyrelsen, som därvid anfört följande.
Även efter den ,30 juni 1946 har man att räkna med att här i landet bereda
sjukhusvård åt utlänningar (flyktingar). Denna vård torde komma att
då uteslutande avse tuberkulösa fall och kräva till en början omkring 900
vårdplatser. Ehuru medicinalstyrelsen är medveten örn att utan tillgång av
tjänsteplikt svårigheter komma att möta för tillgodoseende av det behov av
medicinalpersonal, som erfordras såväl för denna vårds bedrivande som
för sjukvården inom utlänningslägren, anser sig styrelsen med hänsyn till
att medicinalpersonalen nu under en lång följd av år hårt tyngts av tjänsteplikt
ej böra påyrka forisatt giltighet av tjänstepliktslagen efter den 30 juni
1946. Svårigheterna får man söka bemästra. Sålunda böra bland annat dels
antalet för utlänningar nu etablerade fristående sjukvårdsanstalter (beredskapssjukhus
och provisoriska tuberkulossjukhus) kunna nedskäras genom
sjukvårdens koncentrerande till ett mindre antal dylika anstalter, som ha
möjlighet att öka vårdkapaciteten, dels överflyttningar av patienter i viss
utsträckning kunna ske till i normal drift varande tuberkulossjukvårdsinrättningar.
Medicinalstyrelsen har vidare erinrat, att den skyldighet, som gäller för
medicinalpersonal att till styrelsen lämna uppgifter av betydelse för tjänstepliktens
tillämpning, är grundad på 40 § lagen om tjänsteplikt. För den
fortsatta registreringen av personalen och planläggningen i fortsättningen av
personalens placering i händelse av krig eller krigsfara vore det enligt sty
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 259.
9
relsens mening oundgängligen nödvändigt att denna uppgiftsskyldighet kvarstode.
Styrelsen förutsatte att Kungl. Majit i administrativ väg kunde och
komme att utfärda erforderliga bestämmelser härutinnan.
Lagen örn tjänsteplikt har, sedan 1940 års riksdag bemyndigat Kungl. FöredraganMaj:t
att förordna om tillämpning av 2—7 kap. däri, successivt förlängts
och gäller för närvarande till och med den 30 juni 1946. Med stöd av riksdagens
nämnda bemyndigande har Kungl. Majit förordnat om tillämpning
av 2, 3 och 7 kap. i lagen, medan däremot 4—6 kap. aldrig trätt i tillämpning.
Såvitt angår 3 kap. består numera icke någon på lagen grundad reglering,
och något aktuellt behov att ånyo använda de i nämnda kapitel meddelade
föreskrifterna örn arbetsförmedlingstvång och företrädesbestämmelser
synes icke föreligga. Jag erinrar därvid örn att den bestående regleringen av
arbetsmarknaden såvitt angår byggnads- och anläggningsarbeten numera
icke grundas på tjänstepliktslagen utan på särskild lagstiftning. Frågan örn
denna lagstiftnings fortsatta giltighet efter den 30 juni 1946 torde komma
att senare i dag anmälas av statsrådet Ericsson. Beträffande 7 kap. tjänstepliktslagen
gälla bestämmelserna däri för närvarande allenast för medicinalpersonal.
Medicinalstyrelsen bär rörande behovet av dylika bestämmelser
för tiden efter den 30 juni 1946 upplyst, att det visserligen komme att möta
svårigheter att utan tjänsteplikt tillgodose behovet av medicinalpersonal för
sjukhusvård åt flyktingar och för sjukvård inom utlänningslägren, men att
styrelsen likväl, med hänsyn till att medicinalpersonalen under en lång följd
av år hårt tyngts av tjänsteplikt, ej ville påyrka tillämpning av tjänstepliktslagen
efter den 30 juni 1946.
Med hänsyn till det anförda torde något fortsatt behov av tjänstepliktslagen
för tiden efter den 30 juni 1946 icke kunna anses föreligga såvitt angår
lagens 3—7 kap. Beträffande 2 kap. är förhållandet ett annat. Med
stöd därav har den av landsting och vissa städer bedrivna offentliga arbetsförmedlingen
provisoriskt övertagits av staten och drives nu under ledning
av statliga organ. Under detta provisorium, som bestått sedan år 1940, har
verksamheten undergått så stora förändringar, att det icke låter sig göra att
utan vidare återföra densamma till kommunal regim. Frågan örn den
offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation är under utredning av
särskilda sakkunniga, och i avvaktan på resultatet av denna utredning bör
det provisoriska förstatligandet av arbetsförmedlingsorganisationen självfallet
bestå tills vidare. Härför erfordras emellertid antingen att 2 kap.
tjänstepliktslagen bibehålies i tillämpning eller ock alt en särskild lag av
motsvarande innehåll tillskapas. Något formellt hinder alt tillgripa förstnämnda
utväg torde icke föreligga, enär i här förevarande avseende alltjämt
måste anses råda utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.
Det är min förhoppning, att de sakkunniga angående arbetsförmedlingens
organisation skola binna slutföra sitt arbete i så god tid, att förslag i ämnet
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 259.
kan föreläggas nästa års riksdag. Vid sådant förhållande synes mig anledning
saknas att, på sätt arbetsmarknadskommissionen ifrågasatt, tillskapa
en särskild lagstiftning för att såsom ett provisorium ersätta bestämmelserna
i 2 kap. tjänstepliktslagen. Jag vill i stället förorda att tjänstepliktslagen
förlänges på ännu ett år. Då emellertid detta, såsom av det sagda framgår,
erfordras endast för att kunna bibehålla det provisoriska förstatligandet av
arbetsförmedlingen, är det min avsikt att, med verkan senast från den 1 juli
1946, föreslå upphävande såväl av kungörelsen den 29 maj 1942 (nr 266)
genom vilken 3 kap. tjänstepliktslagen satts i tillämpning, som av kungörelsen
den 28 juni 1940 (nr 636), varigenom 7 kap. samma lag satts i tilllämpning.
På grund av vad jag i det föregående anfört saknar jag anledning föreslå
att lagen örn utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen om medling i arbetstvister,
vars giltighetstid utlöper den 30 juni 1946, erhåller fortsatt giltighet
för tiden därefter.
I detta sammanhang torde jämväl böra omnämnas, att lagen den 14 juni
1940 (nr 484) om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens
reglering upphör att gälla med utgången av juni månad 1946. Med
stöd av nämnda lag har under krigsåren meddelats åtskilliga dispenser från
bestämmelserna i lagen örn arbetarskydd m. fl. författningar. Antalet dylika
dispenser har emellertid under det sista året successivt nedbragts och
för närvarande gälla endast 8 sådana, i allmänhet avseende produktion av
byggnadsmaterial inom järnindustrin. Anledning synes mig icke föreligga
att föreslå förlängning av denna dispenslagstiftning.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett inom
socialdepartementet upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet av
lagen den 30 december 1939 (nr 934) om tjänsteplikt, av den lydelse bilaga1
till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Bengt Söderqvist.
1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 259.
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 maj
1946.
Närvarande:
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,
Ekberg,
Santesson.
Enligt lagrådet den 2 maj 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll över
socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 26 april
1946, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939
(nr 934) örn tjänsteplikt.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
t. f. chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet revisionssekreteraren
L. G. Ohlsson.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
12
Kungl. Majis proposition nr 259.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maji
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 maj
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Mossberg.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Mossberg lagrådets denna dag avgivna utlåtande över det till
lagrådet den 26 april 1946 remitterade förslaget till lag angående fortsatt
giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 934) örn tjänsteplikt samt hemställer,
att förslaget, vilket av lagrådet lämnats utan erinran, måtte, jämlikt
§ 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:!
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils Hedfors.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1946:382 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 a1 i texten
- 2LU 1946:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 s. 1 i texten