Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 934) örn tjänsteplikt

1946-05-03 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:259, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 934) örn tjänsteplikt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

1

Nr 259.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939

(nr 934) örn tjänsteplikt; given Stockholms slott den

3 maj 1946.

linder åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen

den 30 december 1939 (nr 934) om tjänsteplikt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami; Nr 259—260.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 934)

om tjänsteplikt.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 december 1939 om tjänsteplikt1,

vilken enligt lag den 15 juni 1945 (nr 278) gäller till och med den 30 juni

1946, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1947.

1 Senaste lydelse av 6 § se SFS 1943:450 och av 18 § se 1944:541; jfr 1944:630.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 559.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 april

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Mossberg fråga örn fortsatt giltighet av lagen om tjänsteplikt samt

anför därvid följande.

Lagen den 30 december 1939 (nr 934; ändr. nr 45011943 och 54111944)

örn tjänsteplikt gäller — sedan dess giltighetstid blivit förlängd, senast genom

lag den 15 juni 1945 (nr 278) — till och med den 30 juni 1946.

Lagen örn tjänsteplikt är, i likhet med flera andra författningar av beredskapslagstiftnings

natur, så uppbyggd, att dess centrala bestämmelser,

vilka återfinnas i 2—7 kapitlen av lagen, träda i tillämpning först sedan

Kungl. Majit särskilt förordnat därom. Sådant förordnande må utfärdas

vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden. Under tid då riksdagen är samlad må

förordnande utfärdas endast med riksdagens samtycke, i andra fall skall

förordnandet godkännas av riksdagen i efterhand inom viss kortare tid.

Förordnande, som meddelas enligt lagen, skall enligt övergångsbestämmelserna

till densamma ej gälla längre än lagen äger giltighet.

På framställning av Kungl. Majit (proposition nr 215 till 1940 års lagtima

riksdag) har riksdagen (skrivelse nr 190) givit sitt samtycke till utfärdande

av förordnande, att 2—7 kap. lagen örn tjänsteplikt skola äga tilllämpning.

Med stöd av nämnda samtycke har Kungl. Majit förordnat örn

tillämpning av 2, 3 och 7 kap. (kungörelser den 26 april 1940, nr 269, respektive

den 29 maj 1942, nr 266, och den 28 juni 1940, nr 636). I fråga örn 4.

5 och 6 kap. har något dylikt förordnande ej meddelats.

2 kap., som omfattar 5—7 §§, handlar örn arbetsförmedling. Med stöd

av bestämmelserna i detta kapitel har genomförts den åtgärd enligt lagen,

som haft den största räckvidden, nämligen det alltjämt bestående, provisoriska

förstatligandet av den offentliga arbetsförmedlingen.

Enligt 3 § skall tjänstepliktslagens tillämpning inom varje län handhavas

av den myndighet Kungl. Majit därtill utser, i lagtexten kallad länsarbets
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

styrelsen. I 5 § föreskrives, att i län, i fråga om vilket Kungl. Maj:t därom

förordnar, arbetsförmedlingsanstalt, som finnes anordnad enligt lagen den

15 juni 1934 om offentlig arbetsförmedling, skall tillfälligt ställas under ledning

av denna styrelse. Denna får då rätt alt besluta örn anstaltens organisation

och verksamhet samt förfoga över dess personal, lokaler och materiel.

Kostnaderna för verksamheten bestridas av statsmedel under den tid denna

anordning består. För tillämpning av dessa bestämmelser inrättades genom

kungörelse den 7 maj 1940 (nr 328) särskilda myndigheter i varje län, kallade

länsarbetsnämnder (i Stockholm arbetsnämnd), åt vilka uppdrogs att

vara länsarbetsstyrelser i tjänstepliktslagens mening. I kungörelse samma

dag (nr 329) örn statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen — sedermera

ändrad, senast genom kungörelse den 15 juni 1945 (nr 280) — föreskrev

Kungl. Majit med tillämpning av 5 och 6 §§ lagen om tjänsteplikt,

att samtliga arbetsförmedlingsanstalter skulle stå under ledning av respektive

länsarbetsnämnder. Den centrala ledningen av organisationen uppdrogs

samtidigt åt arbetsmarknadskommissionen.

3 kap. i lagen om tjänsteplikt, som omfattar 8—11 §§, handlar om arbetsförmedlingstvång

och företrädesbestämmelser. Föreskrives arbetsförmedlingstvång

är det förbjudet att anställa arbetstagare annorledes än enligt

anvisning av offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller eljest med dess medgivande.

Med företrädesbestämmelser avses föreskrifter, som Kungl. Majit äger

utfärda därom, att visst behov av arbetskraft skall tillgodoses före annat

sådant. I den mån sådan företrädesbestämmelse gäller må, så länge det företrädesberättigade

arbetsbehovet icke är fyllt, arbetsförmedlingsanstalt ej

lämna anvisning eller medgivande att taga annat arbete åt arbetstagare som

är lämpad för det företrädesberättigade arbetet.

Bestämmelserna i 3 kap. ha under åren 1942—45 varit tillämpade i ganska

stor utsträckning. Med hänsyn bland annat till faran för en alltför stark

övergång av arbetskraft från jordbruks- och skogsarbete till vissa andra

arbetsområden utfärdades den 29 maj 1942 kungörelse om arbetsförmedlingstvång

för torvhanteringen m. m. (nr 267) samt den 19 juni 1942 kungörelse

örn arbetsförmedlingstvång för byggnadsverksamhet m. m. (nr 563).

I dessa författningar föreskrevs viss prioritet i fråga om arbetssökande för

jordbruk och trädgårdsskötsel framför torvhantering samt för jordbruk och

skogsbruk framför byggnads- och anläggningsarbete.

Ingen av dessa regleringar äger numera bestånd i denna form. Vad angår

byggnads- och anläggningsverksamheten ersattes nyssnämnda kungörelse

den 19 juni 1942 till en början av en kungörelse den 11 december 1942 (nr

925) med föreskrifter om arbetsförmedlingstvång för såväl denna verksamhet

som torvhanteringen. Genom tillkomsten av lagen den 30 juni 1943 (nr

444) om tillståndstvång för byggnadsarbete — vilken lag, sedan dess giltighetstid

förlängts, senast genom lag den 15 juni 1945 (nr 282), i likhet med

tagen om tjänsteplikt gäller till och med den 30 juni 1946 — erhölls emel
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

5

lertid en annan laglig grund för reglering av arbetskraftens användning

inom byggnads- och anläggningsverksamhet. I den första tillämpningsförfattningen

till denna lag, kungörelsen den 29 juli 1943 (nr 640), meddelades

fördenskull föreskrift om upphävande av kungörelsen den 11 december

1942 (nr 925).

Kungörelsen den 29 maj 1942 (nr 267) om arbetsförmedlingstvång för

torvhanteringen ersattes till en början genom i huvudsak liknande bestämmelser

i förenämnda kungörelse den 11 december 1942 (nr 925). Dessa avlöstes

i sin tur av en kungörelse den 29 juli 1943 (nr 641) örn arbetsförmedlingstvång

för torvhantering. Sistnämnda författning upphävdes genom kungörelse

den 30 november 1945 (nr 753), varigenom regleringen av arbetskraftsförsörjningen

inom torvhanteringen upphörde.

4, 5 och 6 kap. lagen om tjänsteplikt, vilka behandla vissa specialformer

av tjänsteplikt, nämligen s. k. tvångsförlängning samt tjänsteplikt för pensionstagare

och för ungdom, ha såsom förut nämnts icke någon gång blivit

tillämpade.

7 kap., som avhandlar den generella formen av tjänsteplikt, s. k. allmän

tjänsteplikt, består av endast en paragraf, 16 §. Denna har tillämpats i två

hänseenden. Dels hava under olika perioder av den tid lagen varit giltig

läkare, tandläkare, farmaceuter, sjuksköterskor m. fl. kategorier av s. k.

medicinalpersonal tagits i anspråk med tjänsteplikt för militära och civila

ändamål, på senare tid framförallt för flyktingsverksamheten, dels uttogs

med tjänsteplikt större delen av de värnpliktiga, som tillhöra 1943 års klass,

till arbete i skogsbruk eller torvhantering.

Uttagningen av 1943 års klass skedde med stöd av kungörelse den 13

november 1942 (nr 878), och arbetet fullgjordes under avverkningssäsongerna

1942—43 och 1943—44. Nämnda författning upphörde enligt kungörelse

den 21 januari 1944 (nr 19) att gälla med utgången av januari månad

1944.

Om tjänsteplikt för medicinalpersonal hava närmare bestämmelser meddelats

i kungörelse den 28 juni 1940 (nr 637) med flera författningar. För

denna personalgrupp tillämpas alltjämt tjänsteplikt i viss utsträckning.

Utöver vad av det sagda framgår innehåller lagen örn tjänsteplikt huvudsakligen

tillämpningsföreskrifter till de förut omnämnda, centrala bestämmelserna.

Av dessa tillämpningsföreskrifter må särskilt omnämnas 40 §,

enligt vilken Konungen äger föreskriva skyldighet för arbetsgivare samt för

envar, som enligt lagen kan komma att bliva tjänstepliklig, att lämna upplysning

om förhållanden av betydelse för lagens tillämpning. Denna bestämmelse

har i några fall kommit till användning, då för registreringsändamål

och statistiskt bruk uppgifter infordrats från industriföretag m. fl. I fråga

örn tjänstepliktiga har med stöd därav utfärdats bland annat vissa alltjämt

gällande bestämmelser i den förut nämnda kungörelsen den 28 juni 1940

(nr 637) med särskilda bestämmelser örn tjänsteplikt för medicinalpersonal.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

Däri föreskrives, att medicinalstyrelsen skall i viss omfattning verkställa registrering

av medicinalpersonal samt att denna personal har att enligt föreskrift

av styrelsen lämna för registreringen erforderliga uppgifter om bostadsadress,

utbildning, yrkes- och anställningsförhållanden samt arbetsförhet.

Vidare gäller alltjämt den med stöd av samma paragraf utfärdade kungörelsen

den 28 februari 1941 (nr 100) angående uppgifter rörande inom

industri och hantverk sysselsatt arbetskraft m. m., enligt vilken det åligger

företagare inom industri och hantverk att enligt närmare föreskrifter av

arbetsmarknadskommissionen lämna uppgifter angående storleken och sammansättningen

av företagets arbetskraft och rörande dess huvudsakliga verksamhetsområde.

Samtidigt med lagen om tjänsteplikt utfärdades lagen den 30 december

1939 (nr 935) om utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen den 28 maj 1920

(nr 2A5) örn medling i arbetstvister, vari meddelas vissa kompletterande bestämmelser

till sistnämnda lag, avseende medling i arbetstvister under tid.

då 4 eller 7 kap. lagen örn tjänsteplikt är i tillämpning. Även denna lag gäller,

sedan dess giltighetstid blivit förlängd — senast genom lag den 15 juni

1945 (nr 279) — till och med den 30 juni 1946.

I skrivelse den 28 februari 1946 har statens arbetsmarknadskommission

upptagit till behandling frågan om fortsatt giltighet av lagen om tjänsteplikt

och lagen örn utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen örn medling i

arbetstvister.

Beträffande 2 kap. lagen örn tjänsteplikt och det med stöd därav genomförda,

provisoriska förstatligandet av den offentliga arbetsförmedlingen, har

kommissionen i skrivelsen framhållit, att arbetsförmedlingsorganisationen

under den statliga ledningen betydligt utvidgats och förändrats. Verksamheten

hade utsträckts till nya specialområden, och helt nya arbetsuppgifter

hade upptagits. Kontor och avdelningar hade nyinrättats, personalen utökats

och omflyttats, även i stor utsträckning mellan olika anstalter. Vidare hade

genomförts nya, för hela landet enhetliga avlöningsbestämmelser. Med hänsyn

härtill kunde ett återförande av anstalterna till kommunal regim icke

äga rum utan en närmare utredning av de konsekvenser, som detta skulle

medföra. Frågan, huruvida ett sådant återförande överhuvud borde äga

rum och i så fall hur därmed förbundna organisatoriska och ekonomiska

problem borde lösas, behandlades för närvarande av sakkunniga, åt vilka

Kungl. Majit uppdragit bland annat att utreda arbetsförmedlingens framtida

organisation. Kommissionen betraktade det som självfallet, att någon

väsentlig rubbning av den nu bestående ordningen icke skedde förrän statsmakterna

tagit ställning till de sakkunnigas kommande förslag i detta avseende,

vilket icke kunde väntas ännu på någon tid. På grund härav vore

det nödvändigt, att de bestämmelser i lagen om tjänsteplikt, på vilka den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.9.

nu bestående, provisoriska ordningen byggde, erhölle fortsatt giltighet tills

vidare eller att en lagstiftning av motsvarande innehåll tillskapades.

I frågan, huruvida i övrigt något aktuellt behov förelåge att tillämpa lagen

om tjänsteplikt, har kommissionen beträffande 3 kap. uttalat, att så

länge den lagliga regleringen av byggnadsverksamheten bestode, någon ny

föreskrift om arbetsförmedlingstvång för denna verksamhet icke vore av

behovet påkallad. Behov av att på nytt införa sådant tvång för torvhanteringen

förelåge ej heller, såvitt läget nu kunde överblickas. Beträffande bestämmelserna

i 7 kap. örn allmän tjänsteplikt har kommissionen endast hänvisat

till att sådan numera tillämpades för medicinalpersonal och icke gjort

något eget uttalande i fråga om behovet därav framdeles.

Kommissionen har även berört 40 § och frågan örn denna bestämmelse

alltjämt skulle behöva vara i kraft som underlag för det planläggningsarbete

i fråga om arbetskraftsförsörjningen i krig, som bedrives hos kommissionen

och andra myndigheter. Enligt kommissionens mening vöre det

icke erforderligt att detta lagrum behölles i tillämpning. Även utan stöd av

detta stadgande syntes Kungl. Majit kunna ålägga enskilda uppgiftsskyldighet

för statistiska och liknande ändamål. I fråga örn mera omfattande

uppgifter torde förekomma, att frågan underställdes riksdagens prövning.

I dessa former syntes framdeles uppkommande frågor av detta slag kunna

handläggas.

I kommissionens skrivelse har även till diskussion upptagits frågan, huruvida

lagen om tjänsteplikt möjligen som en beredskapsåtgärd alltjämt borde

formellt vara gällande, ehuru icke tillämplig för närvarande. För planläggningen

av de åtgärder i fråga om arbetskraftsförsörjningen, som beräknades

bli erforderliga vid en omfattande mobilisering och omställning till

krigshushållning krävdes icke, att lagen vore i aktuell tillämpning; däremot

byggde planläggningen på tjänsteplikt såtillvida, att det i planerna förutsattes,

att vid den tidpunkt, då extraordinära åtgärder för arbetskraftsförsörjningen

behövde vidtagas, en lagstiftning örn tjänsteplikt vore gällande

och möjlig att omedelbart tillämpa. Kommissionen har dock icke tagit ställning

till detta spörsmål, bland annat av det skälet att frågan gällde flera

lagar, ej endast lagen örn tjänsteplikt.

Under åberopande av vad .sålunda anförts har kommissionen i frågan örn

tjänstepliktslagens fortsatta giltighet sammanfattningsvis anfört att under

förutsättning att tjänsteplikt för medicinalpersonal icke erfordrades efter den

30 juni 1946, lagens tillämpning därefter vore aktuell endast såvitt anginge

bestämmelserna örn arbetsförmedling i 5 och 6 §§. Frågan gällde därvid.

örn det läte sig göra att behålla i aktuell tillämpning endast dessa paragrafer

— och eventuellt ytterligare några därtill anknytande, såsom 3 och

48 §§ — medan lagen i övrigt antingen icke bibehölles alls eller förbleve

gällande endast som en »latent» beredskapslagstiftning. Örn detta icke an

såges möjligt eller lämpligt, återstode endast att tillskapa en särskild lag

sorn grund för del fortsatta provisoriet i fråga örn arbetsförmedlingen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.9.

Kommissionen har vidare erinrat om att förordnande örn tjänstepliktslagens

tillämpning finge meddelas »vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig,

eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden*. Det

1''örefölle kommissionen mycket tveksamt, om man i fortsättningen kunde

begagna detta fullmaktsstadgande för att hålla 5 och 6 §§ i tillämpning.

De omständigheter, som i dagens läge motiverade ett bibehållande av provisoriet

i fråga om arbetsförmedlingen, vore endast indirekt »föranledda

av krig». Vad saken gällde vore att en administrativ anordning, som under

kriget nödvändiggjordes av då rådande förhållanden, nu borde bibehållas

tills vidare av det skälet, att ett förslag örn att låta anordningen bestå även

under fred vore under utredning. Möjligen kunde dock denna förlängning

av provisoriet betraktas som ett led i avvecklingen av en av kriget föranledd

ordning och såtillvida falla under fullmaktsstadgandet. Om återigen 5 och

^ §§ skulle frigöras från sambandet med 1 § och göras omedelbart tillämpliga,

innebure detta, formellt sett, icke en ren förlängning av dem utan reellt

detsamma som införande av en ny lagstiftning av motsvarande innehåll.

Kommissionen har därefter lämnat en översikt av de olika möjligheter,

som lagtekniskt erbjöde sig att lösa den föreliggande frågan, men förklarat

sig icke vilja bestämt förorda något av dessa alternativ. Ett inom kommissionen

upprättat utkast till eventuell särskild lag örn statlig ledning av den

offentliga arbetsförmedlingen har vidfogats kommissionens skrivelse.

över arbetsmarknadskommissionens skrivelse har yttrande avgivits av

medicinalstyrelsen, som därvid anfört följande.

Även efter den ,30 juni 1946 har man att räkna med att här i landet bereda

sjukhusvård åt utlänningar (flyktingar). Denna vård torde komma att

då uteslutande avse tuberkulösa fall och kräva till en början omkring 900

vårdplatser. Ehuru medicinalstyrelsen är medveten örn att utan tillgång av

tjänsteplikt svårigheter komma att möta för tillgodoseende av det behov av

medicinalpersonal, som erfordras såväl för denna vårds bedrivande som

för sjukvården inom utlänningslägren, anser sig styrelsen med hänsyn till

att medicinalpersonalen nu under en lång följd av år hårt tyngts av tjänsteplikt

ej böra påyrka forisatt giltighet av tjänstepliktslagen efter den 30 juni

1946. Svårigheterna får man söka bemästra. Sålunda böra bland annat dels

antalet för utlänningar nu etablerade fristående sjukvårdsanstalter (beredskapssjukhus

och provisoriska tuberkulossjukhus) kunna nedskäras genom

sjukvårdens koncentrerande till ett mindre antal dylika anstalter, som ha

möjlighet att öka vårdkapaciteten, dels överflyttningar av patienter i viss

utsträckning kunna ske till i normal drift varande tuberkulossjukvårdsinrättningar.

Medicinalstyrelsen har vidare erinrat, att den skyldighet, som gäller för

medicinalpersonal att till styrelsen lämna uppgifter av betydelse för tjänstepliktens

tillämpning, är grundad på 40 § lagen om tjänsteplikt. För den

fortsatta registreringen av personalen och planläggningen i fortsättningen av

personalens placering i händelse av krig eller krigsfara vore det enligt sty
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

9

relsens mening oundgängligen nödvändigt att denna uppgiftsskyldighet kvarstode.

Styrelsen förutsatte att Kungl. Majit i administrativ väg kunde och

komme att utfärda erforderliga bestämmelser härutinnan.

Lagen örn tjänsteplikt har, sedan 1940 års riksdag bemyndigat Kungl. FöredraganMaj:t

att förordna om tillämpning av 2—7 kap. däri, successivt förlängts

och gäller för närvarande till och med den 30 juni 1946. Med stöd av riksdagens

nämnda bemyndigande har Kungl. Majit förordnat om tillämpning

av 2, 3 och 7 kap. i lagen, medan däremot 4—6 kap. aldrig trätt i tillämpning.

Såvitt angår 3 kap. består numera icke någon på lagen grundad reglering,

och något aktuellt behov att ånyo använda de i nämnda kapitel meddelade

föreskrifterna örn arbetsförmedlingstvång och företrädesbestämmelser

synes icke föreligga. Jag erinrar därvid örn att den bestående regleringen av

arbetsmarknaden såvitt angår byggnads- och anläggningsarbeten numera

icke grundas på tjänstepliktslagen utan på särskild lagstiftning. Frågan örn

denna lagstiftnings fortsatta giltighet efter den 30 juni 1946 torde komma

att senare i dag anmälas av statsrådet Ericsson. Beträffande 7 kap. tjänstepliktslagen

gälla bestämmelserna däri för närvarande allenast för medicinalpersonal.

Medicinalstyrelsen bär rörande behovet av dylika bestämmelser

för tiden efter den 30 juni 1946 upplyst, att det visserligen komme att möta

svårigheter att utan tjänsteplikt tillgodose behovet av medicinalpersonal för

sjukhusvård åt flyktingar och för sjukvård inom utlänningslägren, men att

styrelsen likväl, med hänsyn till att medicinalpersonalen under en lång följd

av år hårt tyngts av tjänsteplikt, ej ville påyrka tillämpning av tjänstepliktslagen

efter den 30 juni 1946.

Med hänsyn till det anförda torde något fortsatt behov av tjänstepliktslagen

för tiden efter den 30 juni 1946 icke kunna anses föreligga såvitt angår

lagens 3—7 kap. Beträffande 2 kap. är förhållandet ett annat. Med

stöd därav har den av landsting och vissa städer bedrivna offentliga arbetsförmedlingen

provisoriskt övertagits av staten och drives nu under ledning

av statliga organ. Under detta provisorium, som bestått sedan år 1940, har

verksamheten undergått så stora förändringar, att det icke låter sig göra att

utan vidare återföra densamma till kommunal regim. Frågan örn den

offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation är under utredning av

särskilda sakkunniga, och i avvaktan på resultatet av denna utredning bör

det provisoriska förstatligandet av arbetsförmedlingsorganisationen självfallet

bestå tills vidare. Härför erfordras emellertid antingen att 2 kap.

tjänstepliktslagen bibehålies i tillämpning eller ock alt en särskild lag av

motsvarande innehåll tillskapas. Något formellt hinder alt tillgripa förstnämnda

utväg torde icke föreligga, enär i här förevarande avseende alltjämt

måste anses råda utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Det är min förhoppning, att de sakkunniga angående arbetsförmedlingens

organisation skola binna slutföra sitt arbete i så god tid, att förslag i ämnet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

kan föreläggas nästa års riksdag. Vid sådant förhållande synes mig anledning

saknas att, på sätt arbetsmarknadskommissionen ifrågasatt, tillskapa

en särskild lagstiftning för att såsom ett provisorium ersätta bestämmelserna

i 2 kap. tjänstepliktslagen. Jag vill i stället förorda att tjänstepliktslagen

förlänges på ännu ett år. Då emellertid detta, såsom av det sagda framgår,

erfordras endast för att kunna bibehålla det provisoriska förstatligandet av

arbetsförmedlingen, är det min avsikt att, med verkan senast från den 1 juli

1946, föreslå upphävande såväl av kungörelsen den 29 maj 1942 (nr 266)

genom vilken 3 kap. tjänstepliktslagen satts i tillämpning, som av kungörelsen

den 28 juni 1940 (nr 636), varigenom 7 kap. samma lag satts i tilllämpning.

På grund av vad jag i det föregående anfört saknar jag anledning föreslå

att lagen örn utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen om medling i arbetstvister,

vars giltighetstid utlöper den 30 juni 1946, erhåller fortsatt giltighet

för tiden därefter.

I detta sammanhang torde jämväl böra omnämnas, att lagen den 14 juni

1940 (nr 484) om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens

reglering upphör att gälla med utgången av juni månad 1946. Med

stöd av nämnda lag har under krigsåren meddelats åtskilliga dispenser från

bestämmelserna i lagen örn arbetarskydd m. fl. författningar. Antalet dylika

dispenser har emellertid under det sista året successivt nedbragts och

för närvarande gälla endast 8 sådana, i allmänhet avseende produktion av

byggnadsmaterial inom järnindustrin. Anledning synes mig icke föreligga

att föreslå förlängning av denna dispenslagstiftning.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett inom

socialdepartementet upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet av

lagen den 30 december 1939 (nr 934) om tjänsteplikt, av den lydelse bilaga1

till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Bengt Söderqvist.

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 maj

1946.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 2 maj 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll över

socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 26 april

1946, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939

(nr 934) örn tjänsteplikt.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t. f. chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet revisionssekreteraren

L. G. Ohlsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majis proposition nr 259.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maji

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 maj

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Mossberg lagrådets denna dag avgivna utlåtande över det till

lagrådet den 26 april 1946 remitterade förslaget till lag angående fortsatt

giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 934) örn tjänsteplikt samt hemställer,

att förslaget, vilket av lagrådet lämnats utan erinran, måtte, jämlikt

§ 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:!

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Hedfors.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:382 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 a1 i texten
  2. 2LU 1946:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 s. 1 i texten