Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror fogade förteckningen över pälsskinn
1946-05-03 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:268, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror fogade förteckningen över pälsskinn
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
1
Nr 268.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av den vid förordningen
den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror
fogade förteckningen över pälsskinn; given Stockholms
slott den 3 maj 1946.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av den vid
förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror fogade
förteckningen över pälsskinn.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 268.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen
den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror fogade
förteckningen över pälsskinn.
Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 30 juni 1943 om skatt
å vissa pälsvaror fogade förteckningen över pälsskinn, för vilka skatt skall
erläggas jämlikt 3 § 1 mom. nyssnämnda förordning, skall erhålla den ändrade
lydelse, som framgår av härvid fogad bilaga.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946.
Kungl. Maj.ts proposition nr 268.
3
Bilaga.
Förteckning
över
pälsskinn, för vilka skatt skall erläggas jämlikt 3 § 1 mom.
förordningen om skatt å vissa pälsvaror,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna under nr 678—681.
V aruslag
Skattesats
kr. per styck
Pälsskinn, beredda, lösa, av:
apa......................
1: —
björn,
isbjörn ........................
25-
tvättbjörn (sjubb)..........................
2*
annan................
20: —
ekorrdjur,
m urm el ..................
t*
petschaniky ..........................
0’ 50
andra, såsom burunduk, ekorre och susliki........
0: 25
får,
breitschwanz och persian.............
7: —
metis och sydvästpersian .................
4: —
astrakan, bessarab, indiskt lamm, koweit, krimmer, s. k.
salzfelle, schiraz och svensk karakul................
1: 50
annat får,
mindre skinn, intill 2 700 kvadratcentimeter, s. k. »selima-
schen» ....................
• 40
större skinn .......................
1: 25
get,
killing och yemenkid.....................
—: 50
annan ...............
1: 50
gnagare — andra än ekorrdjur —
bäver och chinchilla, äkta.................
25: —
sumpbäver (nutria)...........................
3: 50
bisam
nordlig ..................
1* 50
sydlig.....................................
0* 75
hare, kanin och viscacha (eldslandsbisam) ..............
0: 40
lämmel och marsvin .................
0: 10
andra, såsom hamster..................
0: 15
giraff ..................................
20: —
hjortdjur,
älg ......................................
antilop, gasell och rådjur..................
1: —
andra, såsom hjort och ren.............
2: —
hunddjur,
blå-, platina-, silver-, svart- och viträv samt s. k. whiteface
13: —
annan räv......................
4-
varg..................
7-
andra, såsom hund, hyena och schakal...........
1:50
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
Varu
Skattesats
kr. per styck
hästdjur,
zebra ................................................
andra, såsom föl och häst..............................
katt- och sibetdjur,
lejon, leopard, lodjur och tiger ........................
jaguar, puma och snöleopard..........................
gepard, ozelot och serval ..............................
huskatt ..............................................
andra, såsom leopardkatt, lokatt, ozelotkatt, servalkatt,
sibetkatt, tigerkatt och vildkatt........................
lamadjur, såsom guanaco och vikunja (vicuma)............
mullvad................................................
mårddjur,
havsutter (kamtschatkabäver) ..........................
utter, virginsk och annan..............................
sobel ................................................
fiskarmård (virginsk iller) och skogsmård ..............
järv..................................................
japansk mård och stenmård............................
flodiller och mink (närts) ..............................
sibirisk flodiller (kolinsky)..............................
stinkdjur (skunk),
nordamerikanska....................................
sydamerikanska ...................................■
andra, såsom grävling, hermelin, iller, vessla (lasky), phami
och pervitsky ......................................
nötkreatur,
kalv..................................................
andra ................................................
pungdjur,
känguru och vallaby ..................................
opossum,
australisk ..........................................
nordamerikansk ....................................
ringt ail ............................................
sydamerikansk......................................
andra, såsom vombat..................................
säldjur,
sjöbjörn (äkta säl) ....................................
andra (inbegripet blueback och whitecoat) ..............
vildsvin................................................
15: —
5: —
25: —
15: —
8: —
0: 75
2: —
1: —
0:10
300: —
11: —
50: —
25: —
15: —
7: —
6: —
2: —
1: 50
0: 60
1: 50
2:50
7: —
2: —
2: —
1: —
0: 75
0: 50
0: 75
15: —
4: —
3: —
s. k. pannor, lösa, av hästdjur och nötkreatur ....
s. k. ben, lösa, av hästdjur, nötkreatur, ren och älg
0: 10
0: 05
Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 maj
1946.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Mossberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för handelsdepartementet fråga örn ändrade bestämmelser
rörande beskattningen av vissa pälsvaror samt anför därvid följande.
Enligt 1 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) örn skatt å vissa pälsvaror
skall särskild skatt till staten erläggas dels för sådana inom riket yrkesmässigt
beredda lösa pälsskinn, som finnas upptagna i en vid förordningen
fogad förteckning, och dels för vissa slag av till riket införda pälsvaror,
däribland beredda lösa pälsverk.
I 2 § stadgas, att skatten skall för inom riket beredda skinn erläggas av
beredaren och för vara, som införes till riket, av den för vars räkning införseln
äger rum.
Enligt 3 § 1 mom. utgår skatten för inom riket beredda skinn med det belopp
för varje skinn, som angives i nyssnämnda förteckning. Vidare föreskrives
i 3 § 2 mom. att för vara, som införes till riket, utgår skatten med
15 procent av varans värde enligt 4 § tulltaxeförordningen med tillägg av
den tull, som enligt tulltaxan och gällande bestämmelser om tilläggstull belöper
å varan; dock att i fråga örn beredda lösa skinn av räv skatten skall
utgå med minst det belopp, som skolat erläggas, därest beredningen verkställts
inom riket.
I en den 20 november 1945 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har
svenska pälsbranschens centralkommitté —- som representerade föreningen
Sveriges pälsvarugrossister, svenska viltskinnshandlareföreningen, sektionen
pälsskinnberederier av Sveriges garveriidkares intressentförening, Sveriges
körsnärsmästareförening, Sveriges pälshandlares riksförening och Sveriges
pälsvaruarbetsgivareförening —- hemställt att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder
för borttagande av pälsvarubeskattningen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
I nämnda framställning har centralkommittén till en början erinrat om
att betänkligheterna mot införandet av den nu gällande pälsvarubeskattningen
varit stora, särskilt med hänsyn till svårigheterna att riktigt avväga
förhållandet mellan styckeskatten på inom riket beredda skinn och värdeskatten
på importerade varor. Emellertid hade det genomförda skattesystemet
under de gångna krigsåren fungerat på ett relativt tillfredsställande sätt.
Sedan kriget numera avslutats och utrikeshandeln börjat komma i gång, förelåge
dock ej längre de förutsättningar under vilka pälsvarubeskattningen tillkommit
och som vore nödvändiga för att skattesystemet överhuvud skulle
vara tänkbart.
Till belysande av de nu föreliggande olägenheterna med avseende å pälsvarubeskattningen
har centralkommittén anfört följande.
Beredningsskatten är fastställd till fast belopp per skinn och utgår alltså
med samma belopp vare sig det är fråga örn skinn av hög eller låg kvalitet.
Under tider av obetydlig import och export spelar detta ej en avgörande roll,
men annorlunda blir förhållandet, då handelsvägarna öppnats och de mest
olika pris på skinn av samma slag förekomma. Som exempel kunna vi nämna,
att i oktober 1945 inköptes för beredning samtidigt:
100 råa lokatt å 14: 75 dollar
318 » » » 6: 10 »
300 » » » 3: 15 »
Den dyraste lokatten är alltså nästan fem gånger så dyr som den billigaste,
men beredningsskatten är lika stor. Det nämnda exemplet kan mångfaldigas.
Redan denna ojämnhet medför en betydande olägenhet. Än större bli svårigheterna
med hänsyn till kravet, att beredningsskatt och importskatt skola
medföra samma skattebelastning. Örn bristande balans råder härutinnan,
blir resultatet antingen att den inhemska berederinäringen erhåller ett extra
tullskydd, vilket ej är meningen, eller ock att de inhemska berederierna bliva
handikappade i sin konkurrens med de utländska. Med de stora variationer
i pris, som skinn av ett och samma slag numera kunna uppvisa, finner man,
att det blir omöjligt att fastställa en beredningsskatt, så att ej avsevärda
orättvisor i den ena eller andra riktningen uppkomma.
Även örn nu nämnda svårighet icke vore för handen, utan man vid en viss
tidpunkt skulle kunna fastställa beredningsskatten på ett skinn, så att den
riktigt motsvarade importskatten, så skulle man icke vara så mycket hjälpt
därmed. Genom prisfluktuationerna på världsmarknaden skulle den bestämda
skattesatsen snart bliva »oriktig» sett ur synpunkten, att riktig proportion
måste råda mellan importskatt och beredningsskatt. De beredningsskattesatser,
som fastställdes år 1943, motsvara ej längre priserna på världsmarknaden.
Vi tillåta oss att anföra ett litet exempel —- ett bland de många:
En grossist köper 5 000 råa nordamerikanska opossum över London, där
skinnen beredas.
Kostnad: 5 000 st. å 1 dollar (4:20) .................... kronor 21000
Beredning, frakt, kostn, å 0: 80 kr............. » 4 000
Tull å 4: — kr. för 450 kg......................»___1 800
kronor 26 800
4 020
Importskatt
Summa kronor 30 820.
Kungl. Maj:ts proposition nr 268. 7
En annan grossist köper 5 000 råa nordamerikanska opossum direkt från
U. S. A. att beredas i Sverige:
Kostnad: 5 000 st. å 1 dollar (4:20) .................... kronor 21000
Beredning, frakt, kostn, å kr. 0: 80 ............ » 4 000
Tull å 1 kr. 50 öre för 450 kg.................. » 675
Beredningsskatt å kr. 1: 50 .................... » 7 500
Summa kronor 33 175.
I det senare fallet, då svensk arbetskraft utnyttjas för beredningen får
importören sålunda betala 2 355 kronor mera, enbart på grund av den ojämna
beskattningen. Vid beräkningen har ej hänsyn tagits till att beredda
skinn äro lättare än oberedda och att alltså i exemplet tullen å de beredda
skinnen bör vara lägre än vad som angivits. Nu nämnda nackdelar för den
svenska berederinäringen föreligger icke endast beträffande skinn, som skola
importeras. De svenska skinnberedarna istå redan nu inför det överhängande
hotet, att råa pälsskinn av billigare kvalitet utföras ur landet för beredning
och därefter återinföras hit, enär detta på grund av beredningsskatten ställer
sig billigare. På grund av de ständigt och hastigt växlande priserna på
världsmarknaden skulle det erfordras en däremot svarande fortlöpande justering
av skattesatserna. Det torde knappast behöva framhållas, att ett sådant
system ej kan komma i fråga. Riksdagen kan ju ej gärna fortlöpande sysselsätta
sig med pälsvarupriserna på världsmarknaden, innebärande anskaffande
av informationer rörande modeutvecklingen beträffande pälsskinn,
tillgång och efterfrågan på olika slags skinn, nya skinnsorter uppkomna
genom mutationer och nya tillverkningsmetoder etc., samt därefter fatta
beslut rörande ändring av beredningsskatten med den snabbhet, som skulle
vara nödvändig, om åsyftad verkan skulle uppnås. Vidare är det uppenbart,
att ett ideligt ändrande av skattesatserna skulle ur andra synpunkter leda
till oefterrättliga förhållanden.
Under åberopande härav har centralkommittén framhållit, att den nuvarande
pälsvarubeskattningen utgjorde en fara för de svenska skinnberederierna
och icke rimligen borde bibehållas sedan mera normala förhållanden
nu åter inträtt.
Över nämnda framställning ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av kommerskollegium,
generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen. Vid det av kommerskollegium
avgivna utlåtandet ha fogats yttranden från samtliga handelskamrar,
Sveriges köpmannaförbund och Sveriges industriförbund.
Av innehållet i remissvaren må följande omnämnas.
Kommerskollegium har i sitt utlåtande understrukit, att olägenheter vore
förenade med gällande pälsvarubeskattning. Kollegium ansåge därför, att
denna beskatlning nu borde bliva föremål för omprövning. Emellertid ifrågasattes
örn icke frågan örn beskattningens slopande borde upptagas till behandling
först i samband med frågan örn ett eventuellt upphörande av den
allmänna omsättningsskatten. Enligt kollega mening borde åtgärder snarast
vidtagas i syfte att åvägabringa en bättre överensstämmelse mellan beredningsskatt
och importskatt å pälsvaror.
Av de hörda näringsorganisationerna har flertalet tillstyrkt svenska pälsbranschens
centralkommittés framställning. Från vissa organisationers sida
8
Kungl Maj.ts proposition nr 268.
ha framförts olika förslag i syfte att ernå en riktig avvägning mellan beredningsskatten
och importskatten. Enligt vad flera organisationer uttalat
borde därjämte vid en omprövning av pälsvarubeskattningen hänsyn tagas
till det förhållandet att pälsverk icke alltid vore att betrakta såsom lyxvaror
utan stundom utgjorde rena nödvändighetsartiklar för vidsträckta befolkningslager.
Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande — som är dagtecknat den 20 februari
1946 — anfört, att styrelsen icke ansett sig kunna förorda att skatten
å pälsvaror borttoges; det kunde nämligen icke bestridas, att pälsvaror till
övervägande delen utgjordes av lyxbetonade artiklar eller sådana mera umbärliga
varor, beträffande vilka en särskild beskattning under nuvarande
förhållanden finge anses vara motiverad.
I sitt utlåtande har generaltullstyrelsen härefter närmare behandlat de
olika sätt, på vilka de nuvarande olägenheterna skulle i möjligaste mån
kunna undanröjas. I första hand ifrågasatte generaltullstyrelsen, huruvida
icke en återgång till den förut tillämpade skärpta allmänna omsättningsskatten
jämte skärpt kontroll över skattens utgörande borde tagas under övervägande.
Därest en sådan återgång icke befunnes lämplig, borde i stället en
övergång till värdebeskattning för inom riket beredda skinn göras till föremål
för undersökning. Endast om det skulle befinnas icke vara möjligt att
uppnå en tillfredsställande lösning enligt något av nämnda två alternativ,
borde en ändring av de nuvarande bestämmelserna angående beskattning av
beredda lösa skinn vid införseln vidtagas. Generaltullstyrelsen måste dock
bestämt avstyrka en övergång till styckeskatt för dessa skinn med en klassificering
av varorna enligt nu gällande förteckning. De påtalade olägenheterna
med det nuvarande beskattningssystemet syntes emellertid kunna i väsentlig
mån undanröjas genom en viss utvidgning av den särskilda bestämmelse,
som nu gällde i fråga örn skinn av räv, nämligen att importskatten
skulle utgå med minst samma belopp som utginge vid beredning av dylika
skinn inom riket. Det kunde visserligen förutses, att en ändring i denna riktning
komme att medföra tulltekniska svårigheter och ökat arbete vid tulltaxeringen.
Generaltullstyrelsen vill emellertid icke motsätta sig, att nämnda
regel utsträcktes till att gälla även i fråga om andra slag av skinn, som utan
allt för stora svårigheter kunde identifieras av de tulltaxerande tjänstemännen.
I anslutning härtill har generaltullstyrelsen åberopat en vid utlåtandet fogad
förteckning över de skinnslag, beträffande vilka sistnämnda beskattningsmetod
syntes kunna ifrågakomma. Enligt denna förteckning skulle den
vid import av lösa skinn av räv gällande beskattningsregeln göras tillämplig
i fråga örn följande skinn:
bisam
ekorre
föl
hamster
kalv
kanin och hare
killing
mullvad
murmel
nutria
Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
9
närts
opossum:
australisk
andra slag
skogsmård
skunk (utan uppdelning)
säl:
sjöbjörn
annan
utter (utan uppdelning)
ädelräv: platina-, blå-, silver-, svartoch
viträv samt white-face (en
grupp)
annan räv
ädelfår: hel- och halvpersian, breitschwanz,
astrakan, tibet och salzfelle
(en grupp)
annat får:
lammskinn, intill 2 700 kvadratcentimeter,
s. k. »schmaschen»
andra slag.
Kontrollstyrelsen har i sitt den 30 mars 1946 dagtecknade utlåtande anfört,
att det läge i öppen dag, att svårigheter kunde inställa sig vid tillämpningen
av nu gällande beskattningssystem, bl. a. då det gällde att åstadkomma
en sådan avvägning av de skattebelopp, som skulle åvila inom riket
beredda skinn, att de någorlunda motsvarade värdeskatten vid import av
dylika skinn. Emellertid hade pälsvaruskatten i dess nuvarande form under
tiden efter dess införande fungerat i stort sett tillfredsställande, och nackdelarna
av att två till sin art vitt skilda beskattningstyper tillämpats vid beredning
inom riket respektive vid import hade icke varit särskilt framträdande.
En väsentlig anledning härtill vore, att den inhemska skinnhanteringen
under det nu avslutade världskriget varit hänvisad huvudsakligen till
vad landets egen produktion kunnat åstadkomma. Sedan pälsskinnimport av
större omfattning numera återupptagits, bleve emellertid olägenheterna alltmera
märkbara, varför åtgärder för undanröjande av dessa lämpligen borde
vidtagas.
I sitt utlåtande har kontrollstyrelsen härefter — under hänvisning till i
utlåtandet åberopade sammanställningar —■ anfört, att under tiden efter den
1 juli 1945 en kraftig ökning av importen av skinn inträtt, och att på grund
av beskattningssystemets utformning pälsvaruskatten vid import, för varje
skinn räknat, i vissa fall vore avsevärt högre och i andra fall lägre än den
skatt, som skolat erläggas vid beredning inom riket. Enligt vad som upplysts
för kontrollstyrelsen kunde man räkna med att svenska köpare av
skinn i förhållandevis liten omfattning plägade inköpa pälsskinn efter de
högsta prisnoteringarna. Det vanligaste vore, att pälsskinn inköptes till genomsnittspriser,
i vilka fall pälsvaruskatten vid import för varje skinn räknat
ungefärligen motsvarade de skattebelopp, som gällde för inom riket beredda
skinn av motsvarande slag. I de fall däremot, där pälsskinn kunde inköpas
till så låga priser att skallen vid import, såsom f. n. vore fallet i fråga
örn opossum, bleve avsevärt lägre än vid beredning inom riket, komme det
att vara lönande att låta verkställa beredningen av importskinnen i utlandet.
Beträffande generaltullstyrelsens förslag om uttagande vid import av en
kombinerad stycke- och värdeskatt å vissa skinn har kontrollstyrelsen upplyst,
att den av generaltullstyrelsen åberopade förteckningen över sådana
skinn, beträffande vilka den vid import av lösa skinn av räv gällande be
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 268.
skattningsregeln kunde ifrågakomma, upprättats efter samråd mellan ämbetsverken.
Enligt kontrollstyrelsens mening kunde det antagas, att värdeskatten
vid import endast i relativt fåtaliga fall skulle komma att utgå med
lägre belopp än styckeskatten; och genom att förteckningen begränsats att
avse ett förhållandevis litet antal skinnslag skulle dessa skinn vid import
utan större svårighet kunna klassificeras av vederbörande tulltjänstemän.
Kontrollstyrelsen — som berett representanter för de nyssnämnda branschorganisationerna
tillfälle att framföra sina synpunkter på de med förevarande
skatteproblem sammanhängande frågorna — har med avseende å
generaltullstyrelsens förenämnda förslag vidare anfört.
Av representanter för organisationerna har framhållits att, därest kombinerad
stycke- och värdeskatt skulle tillämpas vid import av beredda skinn
av ovan angivna slag, en uppdelning på olika arter av skinn av opossum,
skunk och får vore nödvändig, enär prisspänningen emellan de olika skinnarterna
inom ettvart av nämnda slag vöre alltför betydande.
Såsom av generaltullstyrelsens förteckning framgår skulle det icke vara
möjligt för tullverkets tjänstemän att kunna klassificera olika arter av skinn
av opossum och skunk. Därest nu avsedd jämförelse mellan värdeskatt och
styckeskatt skall kunna komma till stånd beträffande förevarande skinnslag,
skulle det sålunda vara erforderligt att utan hänsynstagande till den av
branschrepresentanterna uttalade uppfattningen fastställa enhetliga skattesatser
för skinn av å ena sidan andra slag av opossum än australisk opossum
och å andra sidan skunk. Detta skulle emellertid medföra en betydande
ojämnhet i beskattningen, enär skinnen av nordamerikansk opossum och
skunk i allmänhet betinga ett dubbelt så högt pris som skinnen av sydamerikansk
opossum respektive skunk. Då nämnda skinnslag för närvarande införas
till riket i betydande omfattning, torde man icke kunna bortse från
de av dessa ojämnheter föranledda olägenheterna. Vad vidare angår skinn
av får bär generaltullstyrelsen föreslagit en uppdelning å allenast två grupper,
nämligen ädelfår och annat får. Då skatt för inom riket beredda skinn
av får med hänsyn till det stora antalet arter av fårskinn jämväl i fortsättningen
torde böra beräknas efter flera än två skattesatser, synas skinn av får
icke kunna upptagas i förteckningen över pälsskinn, för vilka kombinerad
stycke- och värdeskatt skall tillämpas. Dylik skatteteknisk behandling av
importerade fårskinn förefaller emellertid icke vara oundgängligen erforderlig.
därest styckeskattesatserna å de mera prisstabila skinnen av får i
huvudsak skulle bibehållas vid de nuvarande, relativt låga beloppen. I den
av generaltullstyrelsen förordade förteckningen ha .slutligen bland andra
skinnslag upptagits även skinn av hamster och hare. Kontrollstyrelsen får
med hänsyn till de upplysningar, som i ämnet lämnats av representanterna
för pälsvarubranschen, förorda, att icke heller sistnämnda, ur skattesynpunkt
mindre betydelsefulla skinnslag medtagas i ifrågavarande förteckning. Däremot
får kontrollstyrelsen i anledning av framställningar från branschrepresentantema
för sin del tillstyrka, att skinn av lokatt och sjubb upptagas i
densamma.
Kontrollstyrelsen har därjämte lagt fram ett förslag till ändring av den
förteckning, som fogats vid 1943 års förordning örn skatt å vissa pälsvaror;
och till motivering härför har kontrollstyrelsen anfört, att anledningen till
olägenheterna av det nuvarande skattesystemet ytterst vore att söka i det
förhållandet, att de gällande skattesatserna för inom riket beredda skinn
Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
11
på grund av prisförskjutningar kommit att åtminstone beträffande vissa
skinnslag väsentligt avvika från de vid import av färdigberedda skinn påförda
skattebeloppen. Kontrollstyrelsen ville erinra om alt avsikten vid
införandet av nu gällande förordning om skatt å vissa pälsvaror varit, att
styckeskattesatserna för inom riket beredda skinn skulle ungefärligen motsvara
den värdeskatt å 15 procent, som skulle utgå vid import av skinn
av motsvarande slag. Kontrollstyrelsen hade därför undersökt möjligheterna
att genom fastställande av en ny med hänsyn till de ändrade prisförhållandena
jämkad skatteskala kunna eliminera de nu föreliggande anmärkningarna.
Inom kontrollstyrelsen hade för den skull utarbetats en ny förteckning,
i vilken på grundval av nuvarande priser för varje skinnslag angivits
den styckeskatt, som närmast svarade mot värdeskatten vid import av ett
färdigberett skinn av medelgod kvalitet. I samband därmed hade förteckningen
givits en i vissa hänseenden förändrad uppställning. I den nu gällande
vid 1943 års förordning om skatt å vissa pälsvaror fogade förteckningen
över pälsskinn, som skulle vara belagda med beredningsskatt, vore
i bokstavsordning angivna vissa bestämda skinnslag. På grund härav hade
sagda förteckning icke blivit fullständig, varför vissa, mindre vanliga skinnslag
kunnat beredas utan skatt. Det hade därför synts lämpligt, att överarbeta
förteckningen jämväl ur systematisk synpunkt. Den omarbetade förteckningen
innefattade samtliga nu beskattade skinnslag med tillägg av
bland annat s. k. pannor av hästdjur och s. k. ben av hästdjur, nötkreatur,
ren och älg. Såsom en följd av systematiseringen hade i förteckningen i vissa
fall skattesatserna måst jämkas genom att flera skinnslag sammanförts till
gemensamma grupper. Den på sätt nu angivits inom kontrollstyrelsen överarbetade
förteckningen hade förelagts nyssnämnda representanter för pälsvarubranschen,
vilka, sedan vissa jämkningar företagits i fråga om en del
skinnslag, förklarat sig icke ha någon erinran att framställa mot densamma.
Dessa representanter hade uttalat, att de ansåge, att den i framställningen
av den 20 november 1945 påvisade ojämnheten i beskattningen av å ena sidan
importerade beredda pälsskinn och å andra sidan inom riket beredda pälsskinn
skulle bli undanröjd, därest de nu förordade ändringarna i skattesatserna
komme till utförande. För den skull vore enligt representanternas uppfattning
ytterligare åtgärder i anledning av förevarande framställning icke påkallade.
Slutligen har kontrollstyrelsen anfört.
I enlighet med det nu anförda föreligga sålunda två alternativa förslag
till reglering av de i den remitterade framställningen påvisade ojämnheterna
i fråga örn skattebeloppens storlek. Det må dock framhållas, att vilket alternativ
man än väljer, de nuvarande styckeskattesatserna synas böra bli föremål
för viss jämkning. Enligt det ena alternativet skulle det i fråga örn
skinn av räv gällande systemet, att skatten vid import av berett skinn minst
skall uppgå till lägst styckeskatten å inom riket beredda skinn, utsträckas
att omfatta ytterligare ett begränsat antal ur skattesynpunkt mera betydande
skinn. För detta alternativs genomförande erfordras, att enhetliga styckeskattesatser
tillämpas bland annat i fråga örn skinn av skunk och opossum
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 268.
Departements
chefen.
Enligt det andra alternativet skulle det nuvarande skattesystemet bibehållas
oförändrat, vilket vöre möjligt, då avsedd jämnhet i beskattningen för närvarande
ernås, därest de föreslagna jämkningarna i skattesatserna komma
till stånd.
Med hänsyn till de ovan påpekade ojämnheterna i beskattningen, som
skulle uppstå, därest enhetliga skattesatser komma att gälla för framförallt
sådana skinnslag som opossum och skunk, anser kontrollstyrelsen, att företräde
bör givas åt det senare alternativet. Styrelsen har härvid även särskilt
beaktat, att alternativet med allenast jämkning av skatteskalan icke skulle
innebära någon ändring i själva skattesystemet och heller icke medföra
några skattetekniska olägenheter, vilket däremot bleve fallet, därest det nu
i Iråga om skinn av räv tillämpade beskattningssystemet skulle utsträckas
att omfatta ytterligare ett antal skinnslag. Enär de förordade skattesatserna
å inom riket beredda skinn äro så avvägda, att skatten i allmänhet skulle
komma att understiga motsvarande värdeskattebelopp vid import, torde vidare
icke heller fiskaliska skäl tala för en dylik utvidgning.
De av kontrollstyrelsen förordade jämkningarna i skattesatserna torde,
såvitt inom kontrollstyrelsen kunnat bedömas, under mera normala förhållanden
komma att medföra någon höjning av statsverkets inkomst av pälsskatten
i jämtörelse med en tillämpning av nuvarande skattesatser.
Den särskilda beskattningen av vissa pälsvaror, vilken infördes år 1943
i samband med att den skärpta omsättningsskatten å dessa varor borttogs,
är behäftad med vissa svagheter, främst därutinnan att pälsvaruskatten
uttages efter olika grunder allteftersom skinnen beredas inom riket eller
importeras. I förra fallet utgår skatten sålunda såsom en styckeskatt, medan
skatten vid import beräknas efter värdet av den importerade varan.
Vidare är den nu gällande lagstiftningen bristfällig i så måtto, att styckeskatten
givetvis icke kan anpassas efter skinnens olika kvalitet eller efter
det större eller mindre arbete, som efter beredningen nedlägges å dem.
Dessa olägenheter med avseende å pälsvarubeskattningen ha hittills, så
länge importen av skinn under kriget varit av ringa omfattning, icke gjort
sig gällande i någon högre grad. Efter det handelsförbindelserna med utlandet
kunnat återupptagas, lia emellertid olägenheterna blivit mera framträdande.
I den av svenska pälsbranschens centralkommitté ingivna framställningen i
ärendet har yrkats, att den särskilda pälsvarubeskattningen skulle helt borttagas.
Denna hemställan har emellertid avstyrkts av de i ärendet hörda
centrala myndigheterna bland annat under den motiveringen, att pälsvaror
till övervägande delen utgjordes av lyxbetonade artiklar eller sådana mera
umbärliga varor, beträffande vilka en särskild beskattning under nuvarande
förhållanden syntes böra bibehållas. Även för egen del anser jag mig böra
avstyrka, att skatten å pälsvaror i nuvarande läge borttages. Å andra sidan
vill jag självfallet icke motsätta mig att sådana ändringar av beskattningsreglerna
vidtagas, att de föreliggande olägenheterna såvitt möjligt undanröjas.
Beträffande sättet för avhjälpandet av dessa olägenheter ha olika lösningar
ifrågasatts. Vad först angår den av generaltullstyrelsen berörda frågan örn
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
återgång till den skärpta omsättningsskatten å pälsvaror i förening med en
skärpning av kontrollen över skattens utgörande anser jag en dylik återgång
icke böra tagas under övervägande. Ej heller kan jag förorda en övergång till
värdebeskattning för inom riket beredda skinn.
I övrigt ha från remissinstansernas sida framförts i huvudsak två olika
alternativ till ändrad lagstiftning med avseende å pälsvarubeskattningen.
Det ena alternativet, som framlagts av generaltullstyrelsen, innebär att den
särskilda bestämmelse som nu gäller i fråga örn skinn av räv — nämligen
att importskatten skall utgå med minst samma belopp som utgår vid beredning
av dylikt skinn inom riket — utsträckes att gälla även beträffande
vissa andra slag av skinn, vilka ulan alltför stora svårigheter kunna identifieras
av de tulltaxerande tjänstemännen. Enligt det andra alternativet,
som utarbetats inom kontrollstyrelsen, skulle den vid 1943 års förordning
örn skatt å vissa pälsvaror fogade förteckningen omarbetas på så sätt, att
för varje skinnslag skulle på grundval av nuvarande priser angivas den
styckeskatt som närmast svarade mot värdeskatten vid import av färdigberett
skinn av medelgod kvalitet.
Såsom kontrollstyrelsen framhållit är det förstnämnda, av generaltullstyrelsen
förordade alternativet förenat med den olägenheten, att enhetliga
styckeskattesatser måste fastställas för vissa slag av skinn, såsom skinn av
får, opossum och skunk, ehuru en avsevärd prisspänning råder mellan importerade
skinn av samma slag.
Beträffande det andra alternativet — d. v. s. förslaget örn jämkning av
den stjjckeskatt, som utgår enligt nu gällande förteckning — skulle ett genomförande
härav visserligen icke innebära ett avhjälpande på längre sikt
av föreliggande olägenheter. Däremot skulle de ojämnheter i pälsvarubeskattningen,
som i första hand föranlett att frågan om denna beskattnings fortbestånd
nu tagits upp till diskussion, bliva undanröjda åtminstone för den
närmaste framtiden. Med hänsyn härtill och då vederbörande representanter
för pälsvarubranschen förklarat, att därest sistnämnda alternativ genomfördes,
ytterligare åtgärder i anledning av den nu föreliggande framställningen
icke vore påkallade, bör enligt min mening företräde givas åt detta
alternativ. Jag förordar sålunda, att den vid 1943 års förordning fogade förteckningen
ändras och kompletteras på sätt kontrollstyrelsen föreslagit.
I enlighet härmed har inom finansdepartementet upprättats förslag till
förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 30 juni
1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror fogade förteckningen över pälsskinn.
Den förteckning, som intagits i detta författningsförslag, är i huvudsak likalydande
med den inom kontrollstyrelsen upprättade förteckningen.
I fråga örn de detaljändringar som nu förordas i styckeskattesatserna må
här omnämnas, att skatten för skinn av opossum sänkes från 3 kronor lill
2 kronor för australisk, fran 1 krona 50 öre till 1 krona lör nordamerikansk
och från 60 öre till 50 öre för sydamerikansk opossum. Å andra sidan höjes
styckeskatten för skinn av mink (närts) från 5 kronor lill 6 kronor, för
skinn av ozelot från 6 kronor lill 8 kronor, för skinn av bl. a. silver
-
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 268.
räv från 12 kronor till 13 kronor samt för s. k. kalvpannor från 5 öre
till 10 öre.
Såsom kontrollstyrelsen anfört kan det antagas, att de nu föreslagna ändringarna
av styckeskattesatsema under mera normala förhållanden — sedan
bl. a. den nuvarande mycket betydande importen av skinn av opossum
nedgått — kunna komma att medföra en viss höjning av statsverkets inkomster
av pälsvaruskatten i jämförelse med en tillämpning av de nuvarande
skattesatserna.
Föredraganden hemställer härefter, att nyssnämnda, inom finansdepartementet
upprättade förslag till förordning angående ändrad lydelse av den
vid förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror fogade
förteckningen över pälsskinn måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
W. Dickson.
467767. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1946:300 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om skattefrihet för Nobelstiftelsen. a1 i texten
- BevU 1946:35 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 30 juni 1943 s. 1 i texten