Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen m. m

1946-05-03 · 483 sidor, varav 477 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 477 av 483 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:273, Angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

1

Nr 273.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

till universiteten och den medicinska undervisningen

m. m.; given Stockholms slott den 3 maj 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Tage Erlander.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 maj 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.

Majit under punkterna 65, 67, 71, 73, 76, 79, 81, 83, 92 och 100 föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret 1946/47

beräkna

dels till Uppsala universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 045 500

kronor;

dels till Uppsala universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av

506 000 kronor;

dels till Lunds universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 788 200

kronor;

Bihang till riksdagens protokoll Will. 1 sami. Nr 273.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

dels till Lunds universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av

375 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar ett förslagsanslag

av 836 900 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Omkostnader ett förslagsanslag

av 60 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel m. m. ett

reservationsanslag av 160 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning och utrustning

av nybyggnaden för anatomiska och histologiska institutionerna ett

reservationsanslag av 350 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett förslagsanslag

av 4 350 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett förslagsanslag

av 3 365 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslagsanslag

av 1 935 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader ett förslagsanslag

av 1 575 000 kronor;

dels till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt vissa assistenter

och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska

institutet ett förslagsanslag av 609 000 kronor;

dels ock till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier för docenter

vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska

institutet ett anslag av 49 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (Kapitalbudgeten bilagan

7, punkten 7) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutet

för budgetåret 1946/47 beräkna ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor.

Jag torde nu ånyo för Kungl. Maj:t få anmäla dessa ärenden.

I. Åtgärder för den naturvetenskapliga

forskningens främjande.

1. Inledning.

1944- års riksdag anhöll, i anledning av väckta motioner (I: 238 och

II: 357), hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning

rörande vilka åtgärder som kunde finnas påkallade för främjande av

den matematisk-naturvetenskapliga forskningen i vårt land, i främsta rummet

vid universiteten och Stockholms högskola, samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition nr £73.

Kungl. Majit bemyndigade den 12 augusti 1944 chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla högst sju sakkunniga för verkställande av utredning.

Departementschefen tillkallade såsom sakkunniga professorn Sven

Tunberg, tillika ordförande, professorerna Bengt Edlén, Georg Kahlson,

Manne Siegbahn, Arne Tiselius och Arne Westgren samt dåvarande t. f. statssekreteraren

i ecklesiastikdepartementet, numera direktören i Sveriges industriförbund

Ragnar Sundén. De sakkunniga, vilka antagit benämningen

naturvetenskapliga forskning skommittén, ha den 1 november 1945 avgivit

betänkande med förslag angående den naturvetenskapliga forskningens behov

av personal, anslag och lokaler samt angående inrättande av ett naturvetenskapligt

forskningsråd (stat. off. utr. 1945:48).

Kommitténs förslag innebär, såvitt avser universiteten i Uppsala och

Lund, sammanfattningsvis följande:

Kostnadsökning, kronor

Uppsala

Lund

Nya befattningar............

722 700

584 200

Ökning av materielanslag.......

297 800

223100

Summa kostnadsökning

1 020 500

807 300

Engångskostnader

Inköp av instrument..........

163 000

142 000

Byggnadskostnader...........

2 907 000

774 000

Summa engångskostnader

3 070 000

916 000

Kommittén föreslår vidare, att statsbidrag lämnas till Stockholms och

Göteborgs högskolor med för år 925 400 kronor respektive 88 800 kronor

jämte vissa engångsanslag till utrustning (208 000 kronor respektive 10 000

kronor). Härjämte förutsättes, att Stockholms stad anslår medel till nybyggnader

för Stockholms högskola med sammanlagt 5 880 000 kronor.

En väsentlig förstärkning av anslagen till naturhistoriska riksmuseet

föreslås även, varjämte förordas, att vissa under vetenskapsakademien lydande

forskningsanstalter erhålla statsbidrag.

Slutligen förordar kommittén inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd

samt att till dess förfogande ställes ett årligt belopp av 1 000 000

kronor för utdelning av understöd för främjande av forskning samt ett årsbelopp

av 35 000 kronor till förvaltningskostnader.

Kommitténs förslag har varit föremål för vederbörlig remissbehandling.

Utlåtanden ha sålunda inkommit från Jcanslem för rikets universitet efter

hörande av de filosofiska fakulteternas matematisk-naturvetenskapliga sektioner,

de större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund samt Stock
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

4 Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

holms och Göteborgs högskolor, vetenskapsakademien, ingenjörsvetenskapsakademien,

de tekniska högskolorna, statskontoret, byggnadsstyrelsen, allmänna

lönenämnden, styrelsen för försvarets forskningsanstalt, chefen för

armén, statens tekniska och medicinska forskningsråd, 1945 års universitetsberedning,

atomkommittén ävensom vissa personalorganisationer. I fråga

om förslaget, i vad detsamma avser Stockholms högskola, ha yttranden inkommit

från Stockholms stadsfullmäktige samt Överståthållarämbetet.

I det följande ämnar jag anmäla forskningskommitténs förslag i väsentliga

delar. Vissa av kommitténs förslag kräva dock ytterligare överväganden

innan jag anser mig kunna taga slutlig ställning till desamma. Till dessa

räknar jag i första hand frågorna örn statsunderstöd till Stockholms och

Göteborgs högskolor, vidare spörsmålen örn understöd åt vissa under vetenskapsakademien

lydande institutioner och örn ökade anslag till naturhistoriska

riksmuseet. Till dessa frågor ämnar jag återkomma så snart ske kan

och örn möjligt redan i samband med anslagsäskandena för budgetåret

1947/48. Såsom av det följande kommer att framgå, anser jag dock vissa

provisoriska åtgärder redan nu nödvändiga för ekonomiskt stöd åt Stockholms

högskola.

2. Behovet av åtgärder för främjande av naturvetenskaplig

forskning.

I utredningsdirektiven anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, efter

att ha erinrat örn vad som yttrats i ovannämnda motioner samt de av

statsutskottet däröver infordrade utlåtandena, bland annat följande.

Såväl i motionerna som i de däröver avgivna yttrandena har den naturvetenskapliga

forskningen framhållits såsom en av de främsta välståndsskapande

faktorerna i det moderna samhället. Denna synpunkt förtjänar

enligt min mening att kraftigt understrykas. Utvecklingen har lett till ett

starkt ökat behov av sådan forskning; den har också medfört, att denna

forskning numera kräver väsentligt större kostnader än förut för att bli

resultatbringande. Den moderna naturvetenskapliga forskningen arbetar

nämligen med en vida större och dyrbarare apparatutrustning än som under

tidigare skede var fallet, men framför allt kräver den allt fler vetenskapligt

och tekniskt skolade forskare och hjälpkrafter. Såsom under ärendets riksdagsbehandling

framhållits, äro förbättrade arbetsvillkor för den naturvetenskapliga

forskningen oundgängliga, örn vårt land skall kunna hävda

sin internationella ställning på den andliga och materiella kulturens områden.

Naturvetenskapliga forskning skommittén anför för sin del inledningsvis

följande.

Den naturvetenskapliga forskningen låter sig i grova drag uppdelas i två

huvudavdelningar, grundforskningen, ibland benämnd förutsättningslös

forskning (i engelsk litteratur pure Science eller pure research), samt tilllämpningsforskningen,

ibland, ehuru mindre adekvat, benämnd målbunden

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

forskning eller målforskning (i engelsk litteratur applied science eller applied

r osear eli). Givetvis år dock gransen mellan dessa två avdelningar tämligen

diffus. Grundforskningen bedrives i främsta rummet vid universitetens och

högskolornas laboratorier, tillämpningsforskningen vid fackhögskolornas

och industriernas forskningslaboratorier. Den förra syftar till att utreda

sammanhang och lagbundenheter i naturen utan tanke på om forskningsresultaten

komma att få en omedelbar praktisk användning eller ej. Till1

ämpningsforskningen strävar däremot att lösa i det praktiska livet uppkommande

problem. Det kunde då synas, om man lägger en materialistiskekonomisk

syn pa forskningen och dess resultat, som om tillämpningsforskningen

borde vara för samhället värd att under alla förhållanden stödjas,

under det att grundforskningen vore en lyx, som samhället kunde kosta på

sig i större utsträckning endast under gynnsamma ekonomiska förhållanden.

En sådan uppfattning är emellertid grundfalsk, ty även örn resultaten

av grundforskningen ofta icke kunna omedelbart utnyttjas för praktiska

ändamål, så visar dock erfarenheten, att dessa resultat äro en väsentlig

förutsättning för den materiella kulturens framåtskridande.

Forskningskommittén åberopar till belysning av det anförda bland annat

följande uttalanden av vetenskapsakademien och kanslern för rikets universitet.

Vetenskapsakademien. Den matematisk-naturvetenskapliga forskningen är

av grundläggande betydelse för tekniska och andra tillämpade vetenskaper.

Våra dagars storproduktion av färgämnen, läkemedel, sprängämnen, kvävegödselmedel,

konsthartser och mångå andra för vårt moderna samhälle oumbärliga

varor har sin yttersta grund i arbeten, som utförts på universitetslaboratorier.

Radiotekniken har sitt ursprung i fysikernas undersökningar över

elektriska vågor och glödande metallers elektronemission — arbeten, som

från början åsyftat endast att klarlägga dessa fenomen utan att praktiskt nyttiggöra

dorn. Elektroteknikens storartade landvinningar i våra dagar ha åstadkommits

till stor del tack vare matematikernas arbeten, som skapat möjligheter

att på teoretisk väg komma till rätta med de invecklade problem, som

mött på det elektriska området. Husdjurs- och nyttoväxtförädlingen, som på

ett revolutionerande sätt höjt och höjer lantbrukets avkastning, har i stor utsträckning

byggt och bygger alltjämt på den ärftlighetsforskning, som bedrives

inom zoologiska och botaniska institut vid våra högskolor och universitet.

^ Rent teoretiska undersökningar inom geologien och mineralogien ha

också i väsentlig mån varit grundläggande eller vägledande för framstegen på

gruvdriftens, brukshanteringens, stenindustriens och geoteknikens områden.

Rot. är framför allt från den grundläggande matematisk-naturvetenskapliga

forskningen, som de banbrytande uppslagen komma. Mångfaldiga exempel

visa, att arbeten av forskare, som i sin gärning enbart drivas av hågen att

tränga in i och avslöja naturföreteelsernas lagbundna virsen, kunna leda till

upptäckter som tekniskt utnyttjade höja folkens levnadsstandard och omskapa

deras levnadsvillkor. Ett samhälle, som strävar att förkovra sin materiella

odling, mäste därför tillse, att icke endast de tillämpade vetenskaperna

få sitt utan att även den grundläggande forskningens berättigade krav på gynnsamma

arbetsvillkor tillgodoses.

Universitetskanslern. Statsmakterna ha under de senaste åren vidtagit åtskilliga

åtgärder till främjande av den tekniska forskningen i vårt land. Den

tekniska forskningens utveckling betingas dock ytterst av den allmänt natur
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

vetenskapliga forskningens rön. Sålunda kunna landvinningar inom teoretisk

forskning, gjorda utan några som helst bitankar på lösningen av praktiska

uppgifter, visa sig möjliggöra revolutionerande tekniska framsteg.

Överhuvud gäller att i en tid, då statsmakterna börjat uppmärksamma den

utomordentliga betydelsen för landets näringsliv av en intensifierad teknisk

forskning, det måste anses vara dålig ekonomi att nödga universitetens naturvetenskapliga

institutioner till inknappningar, som försvåra den där bedrivna

utbildningen och forskningen. Ett oundgängligt villkor för att arbetet

på den tekniska forskningens främjande i vårt land skall bära frukt är otvivelaktigt,

att en hög standard vidmakthålles inom den grundläggande naturvetenskapliga

forskningen vid universitet och högskolor. Härför erfordras emellertid

tillräckliga anslag.

Forskningskommittén ingår vidare pa grundforskningens ställning i vissa

andra länder, nämligen Storbritannien, Sovjetunionen, Förenta staterna och

Schweiz, samt konstaterar, att den naturvetenskapliga forskningen i dessa

länder understödjes av statsmakterna med anslag av helt annan storleksordning

än som förekommer här i Sverige. Kommittén citerar vidare åtskilliga

aktuella uttalanden av kommittéer och andra inom dessa länder, utvisande

bland annat, att man där är fullt medveten om grundforskningens betydelse,

icke minst som underlag för industri och amian samhällsverksamhet. Forskningskommittén

understryker särskilt ett yttrande i en sommaren 1945 publicerad

utredning av chefen, dr V. Bush, för det amerikanska »vetenskapliga

forskningsrådet», vari framhalles, att en nation, som är beroende av andra

nationers insatser för sina framsteg inom vetenskaplig grundforskning, hindras

i sitt industriella framåtskridande och kommer att intaga en svag ställning i

tävlan örn världshandeln, även örn landet har tillgång till framstående mekanisk

kunnighet och duglighet.

Forskningskommittén anför vidare:

Kommittén delar helt den uppfattning, som kommit fram i de citerade uttalandena

från svenska myndigheter, samt grundtankarna i de refererade utländska

källorna. .

I de citerade uttalandena har mycket starkt understrukits grundforskningens

betydelse som välståndsskapande faktor. Detta bör dock icke få bortskymma

den förutsättningslösa forskningens andra och minst lika viktiga uppgift,

nämligen att vidga det mänskliga vetandet och föra kulturen framåt. I

detta avseende har varje kulturland en oavvislig plikt att lämna bidrag allt

efter sin förmåga. Denna plikt bör för oss kännas särskilt uppfordrande i en

tid, då de flesta andra nationer måste ägna sin bästa kraft åt lösandet av alla

de återuppbyggnadsproblem, som följa i krigshärjningamas spår, och ändå

anse sig böra nedlägga enorma kapital och de största ansträngningar pa ratt

ge forskning av alla slag, grundforskning saväl som tillämpningsforskning,

möjligheter till allt mera omfattande verksamhet.

Det framhölls ofta under förkrigstiden, att ett land som vårt i stor utsträckning

borde kunna tillgodogöra sig resultaten av de stora ländernas grundforskning,

eftersom dessa resultat oftast bekantgjordes i de internationella

tidskrifterna, och på det sättet följa utvecklingen utan alltför stora kostnader.

Bortsett ifrån att resonemanget är ovärdigt en kulturnation, sa är det

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ''273.

principiellt felaktigt. För att kunna tillgodogöra sig utlandets forskning fordras

det nämligen tillgång till väl skolade inhemska vetenskapsmän, ty en lekman

kan omöjligen förstå var det värdefulla i vår tids jättelika vetenskapliga litteratur

finns att hämta. Därtill fordras inlevelse i just den speciella forskning

varom fråga är, och sådan inlevelse får man endast genom eget arbete på området.

För övrigt vet man ej om det i full utsträckning blir möjligt att efter

kriget återgå till den öppna publiceringen av alla forskningens resultat. Vissa

eria renheter från tiden före kriget peka i själva verket mot autarki även på

grundforskningens område. Det är t. ex. påfallande, att det fanns gott örn uppsatser

rörande raketens teori före 1936. Efter detta datum, då säkerligen det

värdefullaste inom området gjordes, tiga de internationella tidskrifterna på

detta område.

För effektiv forskning i våra dagar är en omfattande investering av kapital

och mänsklig arbetskraft nödvändig, men göres en sådan investering, så erhåller

förr eller senare riklig utdelning i form av värdefulla framsteg inom samhällslivets

olika områden.

Beträffande de åtgärder som måste anses i främsta rummet påkallade till

stöd för forskningen anför kommittén i huvudsak följande.

Kommittén delar till fullo den bland vårt lands naturforskare allmänna

uppfattningen, att svensk naturvetenskaplig forskning framför allt lider brist

på personal: vi ha för få forskare och forskarna ha för få hjälpkrafter, både

vetenskapliga och tekniska. Detta missförhållande ter sig ännu mera slående,

när man samtidigt kan konstatera, att vårt land ingalunda lider brist på begåvningar

på området — tvärtom har det ofta sagts, att svenska folket har

en ovanligt stor fallenhet för naturvetenskaplig och teknisk verksamhet. Att

tillgodose forskningens krav på ökad personal av olika kategorier innebär därför

också ett tillvaratagande av begåvningar, som under nuvarande förhållanden

ej kunna komma till sin rätt, alltså en social och nationalekonomisk angelägenhet

av ännu större räckvidd än enbart ett tillgodoseende av naturforskningens

behov. Det gäller här ej endast de vetenskapliga begåvningarna.

Vetenskapsmän som syssla med laboratoriearbete kunna omvittna, vilken utomordentlig

betydelse t. ex. en skicklig instrumentmakare kan ha för forskningsarbetet

på en institution, och man skulle kunna anföra exempel på sådana

yrkesmän, vilka gjort sig kända långt utanför landets gränser.

_ Genom en utökning av den vetenskapliga personalen vinner man dels givetvis

direkt en intensifiering av forskningsarbetet, dels också bättre möjligheter

att organisera detta rationellt, så att den högkvalificerade personalen (professorer.

laboratorer, biträdande lärare, docenter) kan koncentrera sig på de mest

maktpåliggande arbetena, under det att lägre befattningshavare (assistenter

och amanuenser) därvid lämna sin hjälp eller övertaga enklare uppgifter. Organisationen

bör uppbyggas med hänsynstagande till att det gäller att utvälja

och tillvarataga en elit av forskarbegåvningar och att se till att de få dc bästa

möjligheter att komma vidare både i avseende på arbetsbetingelser och ekonomisk

trygghet i rimlig grad. Ser man på längre sikt, återverka givetvis sådana

åtgärder högeligen på tillströmningen av begåvade studenter till de

naturvetenskapliga forskningscentra. Lättnader i professorernas undervisningsbörda

spela en mycket viktig roll i den effektivare personalorganisation, som

kommittén syftar till i sitt förslag. En viss del av undervisningsbördan kan

övertagas av de nya laboratorer, forskar- och docentstipendiater, som föreslås.

I en del fall h ar kommittén funnit det nödvändigt att dessutom föreslå inrät
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

tande av ett antal nya biträdande lärarbefattningar. Den särställning, som

docent- och forskarstipendiaterna intaga vid universiteten, anser sig kommittén

icke böra. rubba i princip, men föreslår åtgärder för att i någon mån minska

den otrygghet, som är förknippad med dessa befattningar.

Om sålunda tyngdpunkten i kommitténs förslag — även i avseende på kostnader

— ligger på befattningar av olika kategorier, måste självfallet tillräckliga

anslag och tidsenliga lokaler utgöra väsentliga förutsättningar för att

forskarna och deras medhjälpare skola kunna prestera, vad man väntar sig av

dem. Då avlöningar till personal utgöra en mycket väsentlig andel i forskningens

budget är det ytterligt dålig ekonomi att låta vetenskapsmännen arbeta

med otillräckliga medel eller i bristfälliga lokaler med alltför torftig

utrustning. I avseende på de årliga materielanslagen torde de naturvetenskapliga.

institutionerna vid statsuniversiteten åren närmast före världskrigets

utbrott ha levat på en budget, som måste betecknas som mycket knapp, ehuruväl

i mångå fall tillräcklig för att möjliggöra institutionernas verksamhet inom

den inskränkta ram, som den fåtaliga personalen medförde. Särskilt livaktiga

institutioner med omfattande forskningsprogram torde emellertid praktiskt

taget alltid ha varit nödsakade att överskrida budgeten, varvid institutionsprefekterna

måst »gripa till tiggarstaven» och söka fylla bristerna genom

bidrag från fonder, industrier och enskilda mecenater. I längden kan man ej

finansiera grundforskning på detta sätt. Kommittén föreslår därför i det följande

ökade årliga materiélanslag, särskilda anslag för tillfällig och extra personal

samt för fältarbeten — de bägge senare posterna innebära principiella

nyheter vid vilka kommittén fäster synnerlig vikt. De av kommittén föreslagna

årliga anslagen få anses ganska snävt tillmätta och torde ej medgiva genomförande

av särskilt omfattande forskningsprogram. Finansieringsplanen

bygger emellertid på att institutionens normala årsbudget skall kunna kompletteras

från ett gemensamt anslag, varifrån ekonomiskt stöd skall kunna

lämnas till särskilt viktiga forskningsuppgifter för vilka de ordinarie anslagen

visa sig otillräckliga. Fördelningen av dessa medel bör handhavas av ett naturvetenskapligt

forskningsråd, åt vilket också bör anförtros en del andra uppgifter,

t. ex. utdelandet av resestipendier m. m.

Kommittén fäster synnerlig vikt vid att möjligheterna, till kontakt med utlandet

i naturvetenskapliga frågor på allt sätt tillvaratagas och särskilt att tillfälle

beredes unga forskare att någon tid vistas vid utländska institutioner.

De naturvetenskapliga institutionerna i vårt land förete i fråga örn lokaler

samt utrustning och inredning för forskning en mycket växlande bild. Sida

vid sida med högklassiga och modernt utrustade institutioner finner man

sådana, där behovet av bättre lokaler ter sig synnerligen överhängande.

Mången gång torde brist på lämpliga lokaler utgöra det allvarligaste hindret

för forskningens effektiva bedrivande. Kommittén har därför sökt göra upp

ett program för tillgodoseende av de mest brännande behoven i fråga om

byggenskap, varvid särskild hänsyn tagits till lokalbehovet för sådana vetenskapsgrenar,

där forskningen visar stark expansion eller där resurserna i

detta avseende ansetts otillfredsställande med hänsyn till den roll ämnet ifråga

anses böra spela.

Åtgärder för att underlätta och rationalisera publiceringen av det vetenskapliga

arbetets resultat spela också en stor roll. T detta sammanhang hör

även hemma det ofta debatterade spörsmålet örn understöd till publiceringen

av doktorsavhandlingar. Frågor av denna art, vilka även skola behandlas av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 9

universitetsberedningen, har kommittén hänskjuta till andra delen av sitt utlåtande.

För att få fasta hållpunkter för en bedömning av detaljerna beträffande de

åtgärder som i främsta rummet äro påkallade för att främja den matematisknaturvetenskapliga

grundforskningen i vårt land har kommittén från vetenskapsakademien,

de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid Lunds och

Uppsala universitet, matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms

högskola, föreståndarkollegiet vid naturhistoriska riksmuseet samt professorerna

i naturvetenskapliga ämnen vid Göteborgs högskola infordrat upplysningar

beträffande de olika institutionernas önskemål i fråga om vetenskaplig

och teknisk personal, årsanslag och engångsanslag, ny- och ombyggnad av

institutionslokalerna samt förbättring av dessas inredning och utrustning. För

studium speciellt av byggnadsfrågor ha besök på de olika institutionerna gjorts

av inom kommittén utsedda subkommittéer.

Vederbörande ha också uppmanats att framföra övriga önskemål och synpunkter

beträffande åtgärder för att effektivt främja naturvetenskaplig forskning.

Det omfattande material, som sålunda hopbragts, visar otvetydigt, framhåller

kommittén, att behovet av stödåtgärder är synnerligen stort och att

påfallande överensstämmelse råder mellan de förslag, som framförts från de

olika tillfrågade institutionerna rörande åtgärdernas art och omfattning.

Remissyttranden.

I remissyttrandena har icke från något håll förnekats, att ett stort behov

föreligger av att vidtaga kraftiga åtgärder för understödjande av den matematisk-naturvetenskapliga

forskningen. Tvärtom understrykes i allmänhet vad

forskningskommittén anfört i detta hänseende och hälsas dess förslag med

största tillfredsställelse. Vissa remissinstanser, exempelvis vetenskapsakademien

och matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala, framföra den

åsikten, att kommittén i olilia avseenden ålagt sig en alltför stark begränsning.

Vetenskapsakademien understryker på det kraftigaste kommitténs allmänna

uttalanden och anför vidare bland annat:

Många av den materiella kulturens stora landvinningar ha från början

framstått som medvetna mål för tekniska strävanden. Men ofta har först den

rent vetenskapliga forskningen givit impulsen till uppfinningar eller upptäckter,

som man icke tidigare kunnat föreställa sig och därför icke heller kunnat

eftersträva. I dylika fall, särskilt välbekanta och betydelsefulla inom strålnings-

och atomfysiken, har denna forskning, just emedan den är allsidigt riktad,

kunna hinka in den tilliimpade forskningen på nya vägar genom att ställa

till dess förfogande på en gång nya idéer och grundförutsättningarna för deras

realiserande. All erfarenhet visar överhuvudtaget att man icke som regel kan

på förhand avgöra i vad mån en given forskningsuppgift kan leda till praktiskt

värdefulla resultat.

Även för att rätt kunna tjäna den tillämpade forskningens intressen bör

den rena naturforskningen sålunda åtnjuta den frihet och obundenhet, som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 273.

dess eget förutsättningslösa kunskapssökande med nödvändighet kräver. Den

bör därför icke i allmänhet dirigeras med hänsyn till den praktiska nyttoforskningens

för ögonblicket skönjbara behov. Det intima samarbete med

den tillämpade forskningens olika grenar, vars nödvändighet är uppenbar och

som även av vetenskapsakademien tillmätes den största betydelse, synes bäst

kunna tillgodoses genom direkta överenskommelser mellan vederbörande institutioner

eller genom förhandlingar mellan respektive forskningsråd, eventuellt

under medverkan av samarbetskommittéer med särskilda uppgifter.

Kommittén har i sitt förslag medtagit samtliga huvudgrenar av den rena

matematisk-naturvetenskapliga forskningen. Den uppfattning, som häri kommit

till uttryck, delas helt av vetenskapsakademien. Det är i själva verket

ofta ytterst vanskligt eller rent av omöjligt att gradera den särskilda betydelse

som olika grenar av naturvetenskaperna äga eller i framtiden kunna få för

den tillämpade forskningen. I sitt yttrande över riksdagsmotionerna har akademien

redan anfört en rad av de mest välbekanta exempel som äro ägnade

att belysa hur starkt den praktiska nyttoforskningen är beroende av sådana

vetenskapsgrenar som matematik, fysik, kemi, geologi, mineralogi och ärftlighetsforskning.

Till dessa exempel, som naturligtvis icke voro avsedda att vara

uttömmande, må här endast fogas ytterligare ett, hämtat från ett helt annat

vetenskapsområde. Den systematiska och anatomiska biologien tillhandahåller

åt medicinen, växt- och djurförädlingen, jordbruks- och råämnesforskningen

m. fl. många oumbärliga data, bland annat om: småarter och raser av växter

och djur (för iörädlingsforskningen); medicinalväxter, numera även mögelsvampar

(penicillinet); parasiter hos kulturväxter och djur; skadeinsekter (även

sjukdomsspridare); allehanda växter (numera även maskrosor) som lämna

gummi, vegetabiliska oljor och spånadsämnen m. m.; fossila djur och växter

(för orientering i lagerföljden vid försöksbrytningar och djupborrningar i praktiskt

syfte) o. s. v. Ett nära nog obegränsat antal exempel från olika vetenskaper

skulle kunna anföras utan att likväl tillfullo belysa det nödvändiga

samarbetets betydelse, vilken av allt att döma torde komma att växa i ökat

tempo. Allt vetande om naturen hänger överhuvudtaget så nära samman, att

den naturvetenskapliga forskningen i sin helhet måste kraftigt understödjas i

den tillämpade forskningens intresse.

I likhet med forskningskommittén och i överensstämmelse med sin av

Kungl. Majit fastställda uppgift måste emellertid vetenskapsakademien med

största eftertryck betona, att även bortsett från nyttosynpunkter främjandet

av den rent vetenskapliga forskningen är varje kulturlands oavvisliga

plikt och samtidigt av oskattbart värde för dess allmänna odling. Naturforskningen

är därjämte i särskilt hög grad en internationell angelägenhet. Rön

från alla länder sammanställas och värdesättas omedelbart, varför en nations

insats på detta område är av icke ringa betydelse även för dess mellanfolkliga

anseende. Även i de fall då ingen materiell vinning ernås, äro sålunda utgifterna

för detta slags forskning ingalunda onödiga utan måste tvärtom anses

i hög grad fruktbärande och oundvikliga, så länge vårt lands framåtskridande

icke mätes enbart ur materiell synpunkt.

Såsom kommittén betonar lider svensk naturforskning framförallt av brist

på personal, såväl högre som lägre. I vad angår professurer företer exempelvis

fysiken nu en underrepresentation, som ter sig ytterst märklig och betänklig

med hänsyn till ämnets alltjämt växande betydelse, och som endast nödtorftigt

avhjälpes genom de två föreslagna nya befattningarna. Kommittén har

överhuvudtaget enligt akademiens mening snarast ålagt sig en alltför stark

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

begränsning beträffande inrättandet av nya professurer. Desto mera angeläget

är det att de nu föreslagna befattningarna komma till stånd snarast möjligt.

Men det är även av största vikt att frågan om de professurer, vilkas inrättande

av olika skäl måst ställas på framtiden, icke uppskjutes på obestämd

tid, och särskilt att ännu erforderliga utredningar forceras.

Ingenjörsvetenskapsakademien understryker särskilt starkt den grundläggande

naturvetenskapliga forskningens utomordentligt stora betydelse för vårt

allmänna framåtskridande. Akademien yttrar bland annat.

Den naturvetenskapliga grundforskningens betydelse för tekniken är uppenbar.

Den teknisk-vetenskapliga forskningen, även där den har karaktären av

mer eller mindre utpräglad tillämpningsforskning, har nämligen i den naturvetenskapliga

grundforskningen en källa, ur vilken den hämtar viktiga impulser

till sin fortsatta utveckling. Grundforskningen vid universitet och. högskolor

utgör också en mycket värdefull plantskola för utbildning av initiativrika

och kunniga forskare, av vilka den tillämpade forskningen vid institutioner

och industriföretag har ett stort och tyvärr mycket svårtäckt behov. Glädjande

nog har industrien under senare år i stor utsträckning inrättat laboratorier

och forskningsanstalter, där även rent vetenskaplig forskning bedrives.

En naturlig förutsättning för att dessa skola bli till avsedd nytta för industriens

utveckling är dock tillräcklig tillgång på vetenskapligt skolade forskare.

Vårt land med dess relativt fåtaliga befolkning är visserligen hänvisat att

till övervägande grad — åtminstone kvantitativt sett — mera spela roljen av

mottagare än givare i fråga om de vetenskapliga framsteg, som göras i världen.

Förekomsten inom landet av en kvalitativt högtstående forskning ger oss

emellertid en betydligt bättre position vid utbytet av erfarenheter med de

stora kulturländernas forskningsverksamhet och är i själva verket en förutsättning

för att vi skola kunna tillgodogöra oss det utifrån erhållna materialet.

Alldeles oavsett dessa mera nyttobetonade synpunkter är det varje kulturnations

plikt att i mån av sin förmåga bidraga till vidtagandet av det mänskliga

vetandet. Med den priviligierade ställning som vårt ay kriget skonade

land nu intar i världens ögon, är vår skyldighet härtill särskilt uppenbar.

Under hänvisning till vad nu sagts örn den grundläggande naturvetenskapliga

forskningens betydelse för den verksamhet, som faller inom akademiens

intressesfär, vill akademien varmt förorda att de matematisk-naturvetenskapliga

institutionerna erhålla ökade möjligheter att bedriva sådan forskning och

utbildning av forskare. En detalj granskning av den naturvetenskapliga forskningskommitténs

förslag till personalstater och utrustning, saknar akademien

anledning att ingå på. Det är emellertid uppenbart att bristen på såväl forskare

som hjälpkrafter vid dessa institutioner är skriande, och det omedelbara

anslagsbehovet har säkerligen ej överskattats. Det är ur nationalekonomisk

synpunkt orimligt att högkvalificerade vetenskapsmän skola behöva spilla tid

på arbete, som likaviil kunde utföras av kansli- och laborat oriel)! t rådén och en

rättelse på denna punkt bör omedelbart vidtagas. I detta sammanhang understrykes

också vikten av att institutionerna få tillgång till goda mekaniker för

tillverkning av apparater och andra hjälpmedel flir forskningsarbetet.

En omedelbar utvidgning av möjligheterna till högre utbildning av forskare

äx särskilt angelägen inom de institutioner, som arbeta med problem, vilka

sammanhänga med atomenergiens tillgodogörande. Flit höra emellertid icke

enbart de institutioner, inom vilka den rena kärnfysiken faller. En kartlägg
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ning av problemet har visat, att det kanske i lika hög grad faller inom den

oorganiska kemien och medicinen.

En annan synpunkt, som gör det synnerligen angeläget att omedelbart få

medel tillgängliga för bättre avlöning, stipendier och studieresor m. m. till

forskarna vid ifrågavarande institutioner, är att det i nuvarande läge är stor

fara för att dessa eljest lockas bort från vårt land genom anbud från Förenta

staterna men även från andra länder med brist på kvalificerade forskare.

Även från de tekniska högskolornas sida understrykes angelägenheten av

ett kraftigare stöd åt den matematisk-naturvetenskapliga grundforskningen

såsom varande av grundläggande betydelse för den tekniska, målbetonade

tillämpningsf orskningen.

Styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm anför:

Styrelsen får understryka önskvärdheten av att rikliga medel anslås till

den naturvetenskapliga forskningens främjande. Icke blott den tekniska forsknipgen

utan även den tekniska undervisningen är starkt beroende av en livaktig

inhemsk grundforskning på det matematisk-naturvetenskapliga området.

Särskilt den högre ingenjörsutbildningen bygger på en bred grund av

undervisning inom de flesta hithörande ämnen. Ju mera fri forskning som bedrives

inom dessa ämnen i vårt land, desto mera avancerad kan undervisningen

häri bli vid de tekniska högskolorna och desto bättre blir den lagda grunden

för studiet av tillämpningsämnena. Det kan tilläggas att våra möjligheter att

snabbt tillgodogöra oss utlandets forskningsresultat, vare sig vi gå mot tider

med öppnare gränser eller icke, otvivelaktigt okas, om vi icke endast stå som

mottagare utan även tack vare egna forskare med internationellt anseende och

internationella förbindelser kunna giva egna resultat i utbyte.

Statskontoret har uttalat starka betänkligheter mot de sakkunnigas förslag

såväl ifråga örn de allmänna riktlinjerna som ifråga om åtskilliga detaljer.

Ämbetsverket har funnit kommitténs förslag i väsentliga delar vara av sådan

karaktär, att de borde prövas i ett vidare sammanhang. I betraktande härav

vore det enligt statskontorets mening att förorda, att förslagen överlämnades

till universitetsberedningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det

åt beredningen anförtrodda utredningsuppdraget. Statskontoret anför vidare

bland annat följande.

Då enligt statskontorets uppfattning frågan om det naturvetenskapliga arbetets

organisation icke bör lösas, innan för samtliga vetenskapliga institutioner

gemensamma organisationsprinciper fastställts, och då vidare anslagstilldelningen

för naturvetenskaplig forskning bör avvägas mot behoven för andra

forskningsändamål, påkallas redan härav största försiktighet vid en separat

reglering för naturvetenskapens del. Även bortsett från detta förhållande har

emellertid statskontoret icke kunnat undgå att hysa stor tveksamhet gentemot

de framförda förslagen.

Härvid må till en början framhållas, att riksdagen i samband med sin hemställan

örn utredning i ämnet framfört önskemålet, att vid utredningen en

allmän översyn borde verkställas över de resurser, som för närvarande stöde

till buds på det naturvetenskapliga området, för bedömande i vilken mån en

rationalisering och samordning kunde befinnas möjlig av det finansiella stöd,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr %73.

som ansåges böra lämnas från statens sida. Vidare har av riksdagen anförts,

att det syntes böra undersökas, huruvida icke ett samarbete mellan den vid

högskolorna förekommande naturvetenskapliga forskningen och den på forskningsuppgifter

inriktade verksamhet, som bedreves vid vissa av våra större

industriföretag, kunde befinnas lämpligt och genomförbart. Det förstnämnda

önskemålet säger sig kommittén lia sökt att i görligaste mån beakta. Någon

översyn av naturvetenskapens samlade resurser i vårt land har emellertid icke

lämnats i betänkandet. Samarbetet med industrierna ämnar utredningen behandla

i ett följande betänkande. I båda fallen rör det sig emellertid, såvitt

statskontoret kunnat förstå, om förutsättningar för utredningsarbetet, vilka

bort klarläggas före fastställandet av statsinstitutionernas behov av personalutvidgning.

Ytterligare må erinras, att de vetenskapliga hjälpkrafterna vid universiteten

nyligen förstärkts, i det att 1945 års riksdag i samband med en arbetstidsoch

arvodesreglering för vissa assistenter och amanuenser beviljat medel för

en icke oväsentlig utökning av dessa personalgrupper.

Det kan antagas, att anlitande av tekniska och andra biträden i ökad omfattning

skulle medföra arbetslättnader även i de högre vetenskapliga befattningarna,

ett förhållande, som även uppmärksammats av kommittén. I anslutning

härtill vill statskontoret uttala, att det förefaller ämbetsverket naturligt,

att en förbättring av de naturvetenskapliga forskarnas arbetsvillkor sökes i

första hand genom anställande av flera biträden särskilt för tekniska uppgifter

men även i den mån omfattningen av eventuellt förekommande kontorsgöromål

så motiverar, av biträden för utförande av dylika göromål. I avvaktan

på erfarenheter rörande verkningarna av en rationalisering i denna

riktning samt av den skedda utökningen av assistent- och amanuenspersonalen

torde nya vetenskapliga befattningar icke böra inrättas, såframt icke

alldeles särskilda skäl därför kunna anföras. En sådan försiktighet synes desto

naturligare, som vid bifall till kommitténs förslag örn uppförande å riksstaten

av ett gemensamt forskningsanslag för naturvetenskapliga ändamål möjlighet

komme att förefinnas att — utan att därför behöver anlitas reservfonden —

understödja en enskild forskare, vilken vore sysselsatt med en betydelsefull

forskningsuppgift, genom anvisande av medel från detta anslag.

194-5 års universitetsberedning har uttalat sin tillfredsställelse över den av

forskningskommittén verkställda utredningen. Det kraftiga stöd för den naturvetenskapliga

forskningen, som kommitténs förslag åsyftade, vore enligt beredningens

mening synnerligen önskvärt, och det vore dess livliga förhoppning,

att förslagen måtte realiseras i så obeskuret skick som möjligt.

Kanslern för rikets universitet framhåller, att kommittébetänkandet innefattar

en värdefull översikt över vad som kan och bör göras för avhjälpande

av de nuvarande bristerna i den svenska naturvetenskapliga forskningens

effektivitet. Som allmän riktlinje för sitt förslag hade kommittén givit uttryck

åt den uppfattningen, att det viktigaste för närvarande vore, att de nuvarande

institutionerna upprustades så, att de bleve verkligt funktionsdugliga. Till

denna allmänna grundsats ville kanslern ansluta sig.

Kanslern framhåller emellertid, att kommitténs förslag till personalorganisation

flir de olika institutionerna på många punkter mäste betraktas som ett

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition nr 273.

program, sorn får förverkligas successivt, allteftersom förutsättningarna med

hänsyn till lokaler m. m. föreligga. Kanslern anför i nämnda hänseende följande.

En granskning av de skilda upprustningsförslagen och de motiveringar,

som givits för dem, stöder den övertygelsen, att förslagen i huvudsak äro väl

grundade och väl ägnade att befordra naturvetenskaplig forskning. En reflexion,

som man dock icke kan undgå att göra, är att det nu rådande nära

sambandet mellan forskningens krav och undervisningens icke alltid vunnit

fullt beaktande. Även örn lättnader beredas institutionsföreståndarna i fråga

om meddelande av elementär undervisning, är detta icke nog; Det kan ofta

vara nödvändigt eller åtminstone högst ömkligt att vid vissa tillfällen i forskningens

intresse bereda dem ledighet från ali undervisning och examination

samt all eller nästan all personlig handledning av elever för att sätta dem i

tillfälle att helt ägna sig åt visst forskningsarbete. Måhända kan det föreslagna

naturvetenskapliga forskningsrådet vid behov i viss utsträckning ingripa

härutinnan genom att ställa forskningsanslag till förfogande.

För den naturvetenskapliga forskningen måste det vara ett önskemål, att

kommitténs förslag ifråga örn personal, materiel och lokaler i sina huvuddrag

bli så fort som möjligt realiserade. Redan kommittén själv har av naturliga

skäl dock funnit sig nödsakad att i viss utsträckning räkna med ett successivt

förverkligande av sina planer. Sålunda ha de föreslagna nya professurerna

indelats i olika grupper alltefter graden av angelägenheten i deras inrättande

eller de praktiska möjligheterna därtill. På ett motsvarande sätt ha också de

olika behoven av nya lokaler graderats, och i fråga örn enstaka andra önskemål

har hänvisats till särskilda utredningar.

En närmare granskning av de olika förslagen föranleder otvivelaktigt den

slutsatsen, att åtskilliga av dem äro beroende av förutsättningar, som ännu

icke föreligga eller äro ovissa. I fråga örn de i mångå fall betydande ökningarna

i personalstaterna för de särskilda institutionerna torde, huru välmotiverade

de i och för sig än äro, i åtskilliga fall tvivel resa sig, huruvida tillfredsställande

arbetsmöjligheter nu kunna beredas åt samtliga de nya befattningshavarna

i de redan befintliga, enligt samstämmigt omdöme otillräckliga

och otidsenliga lokalerna för den ifrågavarande institutionen. Visserligen kan

häremot med fog anmärkas, att i vissa fall, såsom t. ex. i fråga om de föreslagna

nya professurerna i fysik, det är av synnerlig vikt, att den nye professorn

blir i tillfälle att deltaga i planeringen av de nya lokaler, där han skall

arbeta, samt vidare att i många andra fall redan besluten om inrättandet av

nya befattningar äro ägnade att inge en hälsosam förtröstan om framtiden

hos unga vetenskapsidkare och egga dem till ansträngningar, även om befattningarnas

definitiva inrättande är beroende av den framtida lösningen av en

lokalfråga. Men i andra fall synes denna lösning vara så pass avlägsen och

oviss, att ett beslut örn nya befattningars inrättande, som göres beroende av

denna lösning, för närvarande skulle hänga i luften och vara till föga gagn.

Härvid bör särskilt uppmärksammas, att utvecklingen på förevarande område

är så hastig, att också önskemålen ifråga om de yttre förutsättningarna

för forskningen kunna vara underkastade den snabba förändringens lag. Mot

den invändningen, att lämpliga aspiranter icke alltid skulle vara att påräkna

till de nya befattningarna har likaledes genmälts, att även i de fall där lämplig

aspirant icke omedelbart skulle finnas, tjänsterna dock borde omedelbart inrättas

för att stimulera eventuella aspiranter att meritera sig för tjänsterna;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

under tiden till dess tjänsten kunde besättas kunde den antingen uppehållas

på förordnande eller provisoriskt utbytas mot något slags annan befattning

eller i något fall vakanssättas. Kommittén själv har för ett hithörande fall,

nämligen beträffande de nya docentstipendierna, föreslagit, att deras inrättande

väl skulle omedelbart beslutas för att stimulera unga forskare att kvalificera

sig för dem, men att de ej borde ställas till vederbörande lärosätes förfogande

genast utan successivt efter därom gjord framställning i varje särskilt

fall med angivande av lämplig kandidat.

På en annan betydelsefull punkt möta spörsmål av annan karaktär. I de

föreslagna personalstaterna inta nya befattningar som biträdande lärare en

framträdande plats. Att de ha en stor betydelse i en för forskningsarbetets befrämjande

vid universitet och högskolor uppbyggd organisation, ligger i öppen

dag. Väl anordnade kunna de verksamt avlasta de högre kvalificerade forskarna

från en del av den elementära undervisningen, utan att denna därav

lider men. De kunna emellertid anordnas efter olika mönster, varvid såväl

befattningshavarnas åligganden som deras kvalifikationer och deras därefter

anpassade löneförmåner kunna variera. En undersökning av detta problemkomplex

ankommer på 1945 års universitetsberedning och lösningen synes

böra ske efter något så när om ej enhetliga så dock jämförbara normer för

alla de akademiska fält, där denna befattningstyp förekommer. Såsom längre

fram i detta yttrande framhålles, synas emellertid några större betänkligheter

ej möta mot att, då trängande behov av arbetsförstärkning föreligger, inrätta

nya biträdande lärarbefattningar av den hittills förefintliga typen. Även

på någon enstaka annan punkt torde kommitténs förslag nära sammanhänga

med andra utredningar. Förslag rörande personalstaten vid meteorologiska

institutionen i Uppsala synes sålunda ha ett visst samband med utredningen

om bland annat meteorologernas utbildningsförhållanden.

Kommitténs förslag till personalorganisation för de olika institutionerna

måste därför på många punkter betraktas som ett program, som får förverkligas

successivt, allt eftersom förutsättningarna med hänsyn till lokaler m. m.

föreligga.

Från dessa allmänna utgångspunkter har jag gått att avgiva mitt yttrande

om det föreliggande förslaget. Oavsett de statsfinansiella hänsynen, har jag vid

övervägande av de praktiska möjligheterna att så snabbt som möjligt realisera

det väsentliga i kommitténs förslag haft att välja mellan olika utvägar.

En sådan vore att inordna dessa olika förslag i en i detalj fixerad plan, avsedd

att förverkligas under ett visst antal år. Frånsett ovissheten att kunna vinna

behörig stadfästelse å en sådan plan lider detta alternativ av svagheten att

binda också vederbörande institutionsledare på ett olämpligt sätt; det bleve

vida svårare att efter ett eller annat år få en punkt i en sådan plan iindrad,

om (leii redan vunnit stadfästelse än om den alltjämt endast förelåge i förslagsform.

Fn annan utväg att omedelbart söka trygga tillgodoseendet jämväl

av behov, som icke viintas bli aktuella under kommande budgetår, är att

nu utverka principbeslut om tillgodoseende av detta behov, men låta anslagets

beviljande eller befattningens tillsättande bli beroende på framtida anmälan,

att de nödiga förutsättningarna föreligga. Sistnämnda utväg står dock endast

till buds, när formerna för behovets tillgodoseende nu kunna förutses och

bestämmas.

Det materiella framåtskridande, som kännetecknat det sista århundradet,

har ytterst haft sin grund i det allt intensivare och målmedvetnare utnyttjan
-

Departe
mentschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

det av vetenskapliga landvinningar. På samma sätt är möjligheten av en

fortsatt höjning av det materiella välståndet beroende av en fortgående utveckling

av forskningen — naturvetenskaplig, teknisk, medicinsk o. s. v. Sålunda

är det uppenbart, att ju större insatser forskningen i ett kulturland beredes

tillfälle att göra, desto gynnsammare bli betingelserna för att välståndet

skall kunna vidmakthållas eller förbättras. — En kapitalinvestering i vetenskaplig

forskning är därför en penningplacering, som förr eller senare kan

väntas ge en rik avkastning.

Forskningens livsviktiga betydelse för ett land exemplifieras kanske bäst

genom en hänvisning till det allmänt kända förhållandet, att de krigförande

stormakterna under det senaste världskriget nedlagt väldiga kapital på en

planmässig organisation av och ett målmedvetet stöd åt forskningen. Resultaten

ha heller icke uteblivit. Det torde kunna fastslås, att vetenskapsmannen

och teknikern i lika hög grad som mannen i ledet gjort en krigsavgörande insats.

Det är emellertid självklart, att en livskraftig vetenskaplig forskning kan

få ett lika avgörande inflytande på den fredliga utvecklingen i ett land. En

nödvändig förutsättning härför är dock, att forskningen icke förkväves och

hämmas genom en kortsynt besparingspolitik. Det är känt, att allt flera större

industriföretag i klart medvetande om forskningens betydelse upprätta och

frikostigt understödja välutrustade laboratorier. Det är en angelägenhet av

största vikt, att staten i sin tur handlar lika förutseende inom de forskningens

domäner, vilka odisputabelt ligga inom statsmakternas intressesfär. Den

vid universiteten bedrivna naturvetenskapliga grundforskningen är utan tvivel

en av de främsta företrädarna för dessa forskningsområden.

Det torde icke vara nödvändigt att genom en detaljerad redogörelse för

nuvarande förhållanden påvisa bristerna i de matematisk-naturvetenskapliga

sektionernas resurser ifråga om forskningsmöjligheter. Dessa förhållanden torde

numera vara väl kända. Riksdagen har också i klar insikt om forskningens

betydelse men samtidigt om dess bristande ekonomiska förutsättningar anhållit

om utredning rörande vilka åtgärder, som kunde befinnas påkallade för

främjande av den matematisk-naturvetenskapliga forskningen i vårt land.

Särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga ha utrett

dessa förhållanden och framlagt därpå grundade förslag.

De sakkunniga ha bekräftat det förut kända förhållandet, att den matematisk-naturvetenskapliga

forskningen främst behöver ökat ekonomiskt stöd.

Svensken torde vara sällsynt väl lämpad för vetenskapligt forskningsarbete;

i detta avseende torde vår nation icke stå någon annan efter. Forskningens

knappa ekonomiska förhållanden möjliggöra dock för alltför få att ägna sig

åt vetenskapligt arbete. I detta avseende är det av grundläggande betydelse

att framför allt bereda de yngre forskarbegåvningarna ekonomiska förutsättningar

att kunna ägna sig åt forskning. Det ligger i sakens natur, att det är

få vetenskapsmän förunnat att erhålla någon mer betydande ekonomisk

valuta av sina forskningsresultat; i all synnerhet gäller detta den s. k. rena

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

grundforskningen varom här särskilt är fråga. Desto mera angeläget är det då,

att någorlunda väl avlönade forskarbefattningar för yngre vetenskapsmän

inrättas. I detta avseende ha docentstipendierna samt amanuens- och assistentbefattningarna

sin måhända viktigaste uppgift att fylla. Av vikt är givetvis

även, att antalet fasta befattningar, i främsta rummet professurer och laboratorstjänster,

inrättas till ett antal, som respektive ämnesområdens väkt det

kräver. Det måste även tillses, att innehavarna av dessa befattningar icke i

orimlig grad till men för forskningen betungas med undervisningsuppgifter.

Underordnade hjälpkrafter för den elementära undervisningens upprätthållande

måste därför anställas i tillräckligt antal. Likaså synas statsmakterna i

ökad utsträckning böra inrätta personliga tjänster för därav förtjänta forskare.

Av största vikt för forskningsarbetets effektivitet är även, att de vetenskapliga

institutionerna utrustas med större antal tekniskt skolade hjälpkrafter,

instrumentmakare, institutionsvaktmästare, tekniska biträden o. s. v. Det

vore en dålig hushållning med arbetskraft, därest — såsom hittills ofta varit

fallet — vetenskapligt utbildad personal nödgades ägna en stor del av sin

tid åt rent manuellt arbete, som snabbare och bättre kan utföras av yrkeskunnig

personal. De flesta institutioner ha även stort behov av särskilda

biträden för skriv- och expeditionsgöromål m. m. Självklart är även, att de

vetenskapliga institutionerna för att kunna rationellt utnyttjas måste ha

tillgång till förstklassig instrument- och annan utrustning samt rymliga

och ändamålsenliga lokaler.

Den naturvetenskapliga forskningskommittén har vid bedömandet av de

naturvetenskapliga institutionernas behov i nämnda hänseende utgått från

den grundläggande principen, att den fasta organisationsramen bör tilltagas

relativt snävt men att medel böra stå till förfogande utöver den normala årsbudgeten

för särskilt viktiga, för tillfället aktuella forskningsuppgifter. För

detta ändamål föreslås, att ett relativt stort särskilt reservationsanslag för främjande

av den matematisk-naturvetenskapliga grundforskningen skall anvisas;

detta anslag skulle fördelas av ett naturvetenskapligt forskningsråd. Jag har

för egen del funnit kommitténs grundläggande synpunkter riktiga och har vid

detaljbehandlingen sökt följa dessa enligt min mening ändamålsenliga riktlinjer.

I väsentliga avseenden, såsom när det gäller det ifrågasatta statsbidraget

till Stockholms högskola och den tekniska personalens anställningsförhållanden,

har jag dock icke kunnat ansluta mig till kommittéförslaget. I fråga om de

matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid statsuniversiteten har jag dock

funnit detta förslag i sina huvuddrag godtagbart och har till och med, sedan

kompletterande upplysningar inhämtats, ansett mig kunna i vissa avseenden

biträda förslag, vilka av kanslern för rikets universitet ansetts kunna skjutas

på framtiden.

Bihang till riksdagens protokoll 19lf6. 1 sand. Nr 273.

•z

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 273.

3. Föreliggande förslag.

A. Professorernas arbetsförhållanden.

Forska in g skom mitten.

Kommittén erinrar örn, att frågan om en minskning av professorernas undervisningsskyldighet

tidigare varit diskuterad, exempelvis av 1933 års universitetsberedning,

som emellertid hade kommit till den uppfattningen, att ingen

ändring borde vidtagas ifråga örn den stadgade undervisningsskyldigheten.

Undervisningsskyldigheten regleras för närvarande i § 104 av gällande

universitetsstatuter. Nämnda paragraf har följande lydelse.

Professor vare skyldig att utan särskild ersättning hålla offentlig föreläsning

i sin vetenskap en timme fyra dagar i veckan, där ej kanslern på förslag

av vederbörande fakultet bestämmer, att föreläsningarna skola på annat sätt

fördelas eller att i stället för föreläsningar skall träda annan däremot svarande

undervisning. Där professor på grund av särdeles betungande examinationseller

andra tjänstegöromål behöver lindring i undervisningsskyldigheten utöver

den han med tillämpning av § 102, mom. 2 må kunna erhålla vid slutet

av terminerna, må det ankomma på kanslern att efter i varje fall gjord framställning

medgiva den nedsättning i nämnda skyldighet han efter prövning av

omständigheterna finner erforderlig, dock icke till större omfattning för läsår

räknat, än som motsvarar den normala undervisningsskyldigheten under en

månad.

Kommittén framhåller, att professorernas möjligheter att bedriva forskning

äro alltför beskurna, och anser att åtgärder äro nödvändiga för en förbättring

av dessa möjligheter genom anslag till anställande av tillräckligt antal hjälpkrafter.

Däremot anser kommittén i likhet med 1933 års universitetsberedning,

att någon ändring av nuvarande normering av undervisningsskyldigheten

icke bör göras. Kommittén anför vidare bland annat:

Det bör emellertid framhållas, att formerna för akademisk undervisning liksom

all annan undervisning med tiden ändrat karaktär. Föreläsningarna ha

icke längre den centrala och dominerande roll de tidigare haft; seminarieövningar,

laborationer, räkneövningar och personlig handledning ha fått ökad

vikt och skjutit föreläsningarna i bakgrunden. Kommittén anser, att särskilt

stort avseende bör fästas vid professorernas personliga handledning av de

mera avancerade, vetenskapligt arbetande eleverna genom instruktion, samtal

och diskussion i samband med deras forskningsarbete. Såsom framgår av

den citerade § 104 i statuterna, behöva dessa ej ändras för att möjliggöra den

föreslagna förskjutningen mot för vår tids förhållanden mera lämpade undervisningsformer,

då de redan från början avsetts lämna rum för en anpassning

i detta avseende. Kommittén nöjer sig därför med att understryka, att möjligheterna

till utbyte av föreläsningar mot annan form av undervisning i högre

grad än nu är fallet borde utnyttjas. En förutsättning härför är givetvis, att

personal finnes, som kan övertaga den från professorn avlastade undervisningsbördan.

Kommittén anser, att den undervisningsskyldighet som kommer

att åligga de föreslagna nytillkommande forskningsbefattningarna (laborator,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

docentstipendiater) liksom de föreslagna biträdande lärare- och undervisningsassistentbefattningarna

bör vara tillräcklig för att tillgodose detta behov.

1 de fall, då en professur är förenad med befattningen som institutionsföreståndare,

tillkommer utöver undervisningen en arbetsuppgift, som, åtminstone

vid större, experimentellt arbetande institutioner, får anses till och med mer

tids- och kraftödande än undervisningsskyldigheten. En avsevärd del av

denna arbetsbörda skulle kunna avlastas genom relativt billiga tekniska hjälpkrafter.

Att så ännu icke skett i större utsträckning, utgör ett av de mest

uppenbara och ofta patalade fallen av statligt slöseri med kvalificerad arbetskraft.

Dessa synpunkter ha beaktats vid upprättandet av kommitténs förslag

till de särskilda institutionernas utrustning med hjälpkrafter.

Remissyttranden.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Lunds universitet anser att

en generell minskning av professorernas undervisningsskyldighet vore att förorda,

en fråga, sorn dock 1945 års universitetsberedning borde taga upp till

diskussion.

Kanslern anför:

I likhet med kommittén vill jag understryka vikten av att professorernas

undervisningsskyldighet så avväges, att tillräcklig tid står till buds för forskning.

Lättnad i fråga om den del av undervisningsskyldigheten, som består

i mera elementär undervisning, bör utan större svårighet kunna beredas genom

att överflytta största delen av denna undervisning på biträdande Kirarkrafter

av olika slag. I vissa ämnen är tentamensbördan liksom även skyldigheten

att granska licentiat- och doktorsavhandlingar mycket tyngande.

En icke obetydlig avlastning skulle kunna komma till stånd, om tentamina i

dessa ämnen för ett och tva betyg i filosofie kandidat- och magisterexamina

efter särskilt förordnande övertoges av laborator eller kvalificerad biträdande

lärare (med docentkompetens). Ytterligare en åtgärd uti här ifrågavarande

syfte, och sannolikt den mest effektiva, skulle vara att bereda möjlighet för de

ordinarie akademiska lärarna att, såsom förhållandet för närvarande är med

stipendierade docenter, kunna i viss utsträckning få tjänstledighet för vetenskapligt

arbete^ med bibehållna avlöningsförmåner. Jag förutsätter, att detta

viktiga spörsmål kommer att behandlas av universitetsberedningen.

Ett svårt hinder för vetenskapligt arbete utgöra även, särskilt vid de större

institutionerna, de mångskiftande och tidskrävande administrativa göromål,

som åvila en professor i egenskap av institutionsföreståndare. Genom anställande

av särskilda biträden för utförande av det rutinmässiga administrativa

arbetet bör professorns arbetsbörda på detta, område kunna avsevärt lindrås.

Detta förhållande har beaktats av kommittén i dess förslag till personalförstärkning

vid de olika institutionerna, och jag kommer att i huvudsak tillstyrka

förslagen på denna punkt.

Statens medicinska forskningsråd instämmer i kommitténs synpunkter,

enligt vilka den elementära undervisningen borde fördelas mellan ett större

antal än det nuvarande av vetenskapliga befattningshavare vid varje institution,

sa att tillräcklig och osplittrad tid för forskning kunde beredas åt högt

kvalificerade forskare. Forskningsrådet anför vidare:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Kommitténs utlåtande ger emellertid ingen upplysning örn storleken av den

åsyftade avlastningen i avseende på nu stadgad undervisning fran de mest

kvalificerade forskarna och därmed ej heller någon bestämd upplysning örn,

hur man bör tänka sig fördelningen av undervisningsskyldigheten på olika

befattningshavare. Den lämpligaste fördelningen är säkerligen i en del fall

något olika för skilda institutioner. Det hade därför varit önskvärt, att ett definitivt

förslag framlagts till sådan ändring av universitetsstatuternas § 104,

att de mest kvalificerade forskarnas ordinarie undervisningsskyldighet i en

betydande utsträckning kunde fullgöras genom forskningsundervisning. Fördelningen

av den nuvarande sammanlagda undervisningsskyldigheten på varje

institution borde gå ut på att samtliga vetenskapliga befattningshavare deltaga

i den ordinarie undervisningen, varvid dock de mest kvalificerade forskarnas

del — och sålunda även professorernas del — bör vara liten i proportion

till den forskningsundervisning, som bör åläggas dem. Genom att alla

vetenskapliga befattningshavare deltoge i den ordinarie undervisningen, möjliggjordes

en rättvisare fördelning efter kompetensgrad av tid för forskning

och forskningsundervisning. .

1 likhet med kommittén anser medicinska forskningsrådet, att utväljandet

och utbildandet av för forskning lämpade elever är en undervisningsuppgift,

som är nödvändig för forskningens utveckling och därför alltid måste utgöra

en avsevärd del av effektivt forskningsarbete. Åt forskningsundervisning ägna

ock de mest kvalificerade forskarna en högst betydande del av sin tid överallt

där intensiv forskning i modem mening bedrives. Den är en integrerande

del av den egna forskningsuppgiften, medan i viss motsättning härtill den

kursundervisning, som måste begränsas till välkända och säkerställda resultat,

icke kan stå i något verkligt ömsesidigt utbyte med pågående naturvetenskapliga

forskning. Den elementära kursundervisningen utgör därför övervägande

ett avbrytande moment för forskningen.

1945 års universitetsberedning har meddelat, att den i sina betänkanden

ämnar upptaga, bland annat, frågan örn professorernas undervisningsskyldighet

till behandling.

Frågan örn en ändring av den professorer åliggande undervisningsskyldigheten

torde, såsom i ärendet framhållits, icke böra upptagas till avgörande i

detta sammanhang. Prövningen av detta spörsmål bör anstå till dess resultatet

av universitetsberedningens utredning av nämnda fråga föreligger. Oavsett

huruvida en ändring av den stadgade undervisningsskyldigheten må

komma till stånd är det emellertid angeläget, att åtgärder redan nu vidtagas i

syfte att lätta undervisningsbördan för de professorer, som redan under nuvarande

förhållanden i oskälig grad betungas med rent elementära undervisningsuppgifter.

I detta avseende äro nämligen förhallandena i hög grad väx

lande i de enskilda fallen. Biträdande lärare eller assistenter med undervisning

som huvudsaklig uppgift böra i dessa fall anställas. Jag återkommer

härtill i det följande.

B. Inrättande av nya professurer m. m.

Inledning.

Inledningsvis omtalar forskningskommittén, att de naturvetenskapliga sektionerna

hos kommittén hemställt örn inrättande av ett stort antal nya professurer.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

Uppsala-sektionen anser behov klart föreligga av nya professurer i fysik,

geografi, zoologi, geofysik, geometri, mineralogi och iirftlighetslära (genetik).

Vidare framhåller sektionen såsom ofrånkomligt, att den personliga professuren

i fysikalisk kemi för professorn The Svedberg vid dennes avgång år 1949

göres permanent. Sektionen förklarar sig dock vara benägen att anse, att det,

vid övervägande av åtgärder som omedelbart böra vidtagas, är ännu viktigare

att tillse att de discipliner, som redan finnas representerade, få tillräckliga

resurser för forskning, än att inrätta nya professurer. I främsta rummet bland

de ifrågasatta nya professurerna synes sektionen sätta professurerna i fysik,

zoologi, ärftlighetslära och geografi samt uppförandet av professor Svedbergs

personliga professur på ordinarie stat.

Naturvetenskapliga sektionen vid Lunds universitet har i skrivelser till

kommittén förordat sex nya professurer: i ämnena geologi, fysik, fysikalisk

kemi, biokemi, entomologi och geografi, särskilt naturgeografi med regionalgeografi.

I en av Sveriges docentföreningar våren 1945 verkställd utredning, som

tillställts chefen för ecklesiastikdepartementet, påyrkas sammanlagt 20 nya

professurer inom de matematisk-naturvetenskapliga disciplinerna, därav 5 vid

Stockholms högskola.

För egen del anger forskningskommittén följande allmänna riktlin

j e r för sina förslag:

Kommittén ansluter sig till den uppfattning, som uttalats av Uppsala universitets

matematisk-naturvetenskapliga sektion, nämligen att det viktigaste

är, att de nuvarande institutionerna upprustas så, att de bli verkligt funktionsdugliga,

innan nya professurer inrättas. I vissa fall anser dock kommittén, att

det redan nu är oavvisligen nödvändigt att inrätta nya professurer, i andra

fall ser sig kommittén föranledd föreslå, att dylika inrättas efter viss övergångstid.

De av kommittén nedan föreslagna professurerna ha indelats i tre grupper:

1. Särskilt angelägna professurer, som föreslås helt nyinrättade. 2. professurer,

som erhållas genom omvandling av redan befintliga tjänster samt 3. professurer,

som vid en senare tidpunkt böra inrättas. Den tredje gruppen upptager

sådana fall. där kommittén visserligen anser, att professurer vid lämpligt tillfälle

böra inrättas, men där ämnesrepresentationen tills vidare föreslås ordnad

på annat sätt än genom nya professurer. Slutligen har i en fjärde grupp under

rubriken 4. professurer, beträffande vilka ytterligare utredning bör avvaktas,

sådana fall samlats, där starkt motiverade önskemål framförts till kommittén,

men där denna icke kunnat fatta ståndpunkt.

Sammanfattningsvis innebär de sakkunnigas förslag, såvitt angår

universiteten, följande.

1. Särskilt angelägna professurer, som föreslås helt nyinrättade:

nya professurer i fysik vid båda universiteten;

professur i zoofysiologi vid Uppsala, universitet;

professur i biokemi vid Lunds universitet;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

2. Professurer, som erhållas genom omvandling av redan befintliga tjänster:

professur i fysikalisk kemi vid Uppsala universitet; erhålles genom uppförande

på ordinarie stat av den personliga professuren för The Svedberg;

professur i geologi vid Lunds universitet; erhålles genom förändring av den

nuvarande befattningen som biträdande lärare i geologi och mineralogi (arvode

11 600 kronor);

professur i entomologi vid Lunds universitet; erhålles genom förändring av

den nuvarande befattningen som föreståndare för zoologiska institutionens

entomologiska avdelning;

3. Professurer, som vid en senare tidpunkt böra inrättas:

professur i genetik (ärftlighetslära) vid Uppsala universitet;

professur i fysilcalisk kemi vid Lunds universitet.

I fråga om de professurer, beträffande vilka kommittén ansett ytterligare

utredning böra avvaktas, hänvisas till betänkandet (sid. 56 f.).

Kanslern har ansett sig böra tillstyrka beslut om inrättande allenast av sådana

av kommittén föreslagna nya professurer, som antingen utgöra en

ombildning av personlig professorsbefattning eller av redan befintliga

tjänster, vilkas innehavare i vetenskapligt avseende fullt självständigt

svara för en viss del av en befintlig professurs ämnesområde, eller vilka med

hänsyn till tidsförhållandena kunna anses synnerligen behövliga. Kanslern

holle nämligen i likhet med kommittén före, att de nuvarande institutionerna

borde upprustas, så att de bleve verkligt funktionsdugliga, innan några nya

professurer inrättades. Med nämnda motivering avstyrker kanslern för närvarande

förslaget om inrättande av professuren i zoofysiologi vid Uppsala universitet

och professuren i biokemi vid Lunds universitet.

Professurer i fysik vid universiteten i Uppsala och Lund.

Vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund finnes en professur i

fysik jämte en laboratorstjänst i samma ämne. Laboratorsbefattningen vid

Lunds universitet tillkom genom beslut av 1945 års riksdag (se 1945 års åttonde

huvudtitel s. 168 ff).

I sitt till statsutskottet vid 1945 års riksdag avgivna yttrande över förutnämnda

motioner anförde vetenskapsakademien bland annat, att fysiken

med dess stora betydelse för teknik och industri samt dess ständigt vidgade

omfattning krävde en förstärkt representation vid våra universitet genom att

professurerna i detta ämne bleve dubblerade, liksom redan vore fallet med

ämnena matematik och kemi.

Krav på en dubblering av fysikprofessurerna ha även framförts i skrivelser

till kommittén från de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid universiteten.

Från båda sektionernas sida framhålles detta önskemål såsom

tillhörande de mest angelägna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Forskning skommittén erinrar, att antalet doktorsdisputationer i fysik är

större än i något annat naturvetenskapligt ämne, alltså även större än i ämnen,

som företrädas av två eller flera professurer. I fråga örn antalet licentiater

intoge fysik tredje rummet efter kemi och zoologi. Även på lågstadiet vore antalet

studerande i fysik mycket stort; ifråga om antalet tentamina för filosofie

kandidatexamen överträffades ämnet fysik endast av ämnena matematik oell

kemi.

Kommittén föreslår, att fysikprofessurerna vid universiteten dubbleras.

Kommittén anför vidare:

Båda de föreslagna professurerna böra inrättas samtidigt och snarast möjligt.

Att man ej behöver befara brist på kompetenta sökande framgår bland

annat av att samtliga 8 sökande till den vid årsskiftet 1943/44 tillsatta professuren

i Lund av de sakkunniga förklarades kompetenta och flertalet betecknades

som högt kvalificerade för befattningen. Till den nyligen ledigförklarade

fysikprofessuren vid Chalmers tekniska högskola ha återigen 8 sökande

anmält sig. Kommittén anser emellertid flera skäl tala för att båda de föreslagna

befattningarna icke samtidigt besättas med ordinarie innehavare. Med

hänsyn till att nuvarande professorn i Uppsala relativt snart (1953) inträder

i pensionsåldern vill kommittén förorda, att av de två föreslagna professurerna

den i Uppsala tillsättes först, medan lundaprofessuren till en början

uppehälles på förordnande. Dock bör även den senare professuren vara tillsatt

i god tid före nytillsättning av den nuvarande professuren i Uppsala.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen och större akademiska konsistoriet

i Uppsala framhålla vikten av att den ifrågasatta fysikprofessuren därstädes

ofördröjligen inrättas. Väl kvalificerade sökande kunna påräknas.

Universitetskanslern, som tillstyrker förslaget, anför:

Med hänsyn till den snabba, oerhörda utveckling, som fysiken genomgått

under de senaste årtiondena under upptagande av helt nya forskningsområden,

synas de nuvarande universitetsprofessurerna i ämnet böra snarast möjligt

dubbleras, såsom redan tidigare skett i fråga örn representanterna för

ämnena kemi, zoologi, botanik, matematik och geologi.

Fysikprofessuren i Uppsala synes lämpligen böra uppföras i staten från och

med den 1 juli 1947, professuren i Lund från och med den 1 juli 1948. Beslut

örn de båda tjänsternas inrättande bör, med hänsyn till den tidskrävande tillsättningsproceduren

och önskvärdheten av att de blivande professorerna skola

få delta i inredandet av sina institutionslokaler, fattas redan av 1946 års

riksdag.

Det kunde ifrågasättas, örn icke fysikprofessurerna borde, såsom fallet är

med ett flertal andra dubbelprofessurer, i viss mån differentieras redan i själva

benämningarna. Efter övervägande har jag kommit till den slutsatsen, att en

sådan differentiering, åtminstone för närvarande, dock ej bör göras. Frågan

om dubblering av dessa professurer har sedan ganska länge varit aktuell, och

hade den för exempelvis 10 år sedan genomförts, och en differentiering då

skott, hade denna med tämligen stor visshet icke nu motsvarat behoven. En

differentiering, som hänförde sig till dagens problemställning, skulle förmodligen

innebära, att den ena av professurerna förbehölles kärnfysiken. Enligt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

vad fackmän förmena, torde det emellertid icke vara lämpligt att nu genomföra

en uttrycklig differentiering efter denna linje, även örn sannolikheten talar

för att den ene av professorerna under den närmaste tiden kommer att vid båda

universiteten syssla främst med kärnfysiken. Sedan professurerna^ tillsatts,

bör dock en fördelning mellan dem av uppgifterna efter förslag från vederbörande

sektion beslutas av kanslern. Denna fördelning kan då anpassa sig

efter de särskilda professorernas förutsättningar.

Atomkommittén framhåller, att ifrågavarande professurers snara inrättande

blivit en trängande nödvändighet med hänsyn bland annat till den aktuella

frågan om atomenergiens tillgodogörande.

Docentjör elling arna i Uppsala och Lund framhålla, att, då ett flertal kompetenta

sökande till ifrågavarande professurer finnas, anledning saknades att

uppskjuta tillsättandet av lundaprofessuren, på sätt kommittén förordat.

Professur i zoofysiologi vid Uppsala universitet.

Vid universitetet finnas för närvarande två professurer i zoologi, benämnda,

den ena professur i zoologi, och den andra professur i zoologi, särskilt jämförande

anatomi och histologi.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet upptar

kravet på ny professur i zoologi såsom synnerligen angeläget. Beträffande

motivering hänvisar sektionen till yttrande av professorerna von Hofsten och

Hörstadius. Ur detta må följande anföras.

Behovet av en tredje professur i zoologi, ägnad åt fysiologien, har tidigare

framhållits i sektionens yttrande över 1933 års universitetsberednings betänkande

(protokoll 30 januari 1939). Ur detta yttrande må följande synpunkter

anföras. Då den ena professuren i zoologi i Uppsala är ägnad åt jämförande

anatomi och histologi, skall den andra professuren omfatta zoologiens

övriga grenar, således systematik, djurgeografi, ekologi, embryologi, härstamningslära,

ärftlighetslära, övriga delar av den allmänna zoologien, samt fysiologien.

Då en fysiolog kräver en speciell utbildning genom de krav, som

ställts på honom i fråga örn kunskaper i kemi, fysik och matemaik, kan man

ej vänta, att en fysiolog, som erhölle ifrågavarande professur, skulle kunna i

önskvärd utsträckning representera de övriga grenarna. Å andra sidan inträder

lätt det förhållandet, såsom tidigare varit fallet, att fysiologien blir fullkomligt

orepresenterad. En lärarbefattning i fysiologi fann sektionen sålunda

ofrånkomlig.

Följden av den bristande utbildningen i fysiologi har bland annat varit

den, att universitetet vissa år ej haft någon kompetent lärare ens för den

elementära undervisningen utan måst anmoda en filosofie licentiat från lärarbanan

att giva kursen för filosofie kandidat- och ämbetsexamen, ett uppenbarligen

otillfredsställande förhållande.

Undertecknade vilja med styrka framhålla, att den nuvarande organisationen

av zoologiundervisningen alltför starkt präglas av forna tiders uppfattning

om zoologien och sålunda ej följt med sin tid. Fysiologi, som förr endast

föga utövades av zoologer utan huvudsakligen av medicinare, har blivit en

alltmera omfattande och allt viktigare gren av den zoologiska vetenskapen,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr £73.

en gren, där den zoologiska forskningen givetvis står i det intimaste samarbete

med den medicinska. Det kan framhållas, att flera av nobelpristagarna i fysiologi

varit zoologer.

Undertecknade vilja ånyo framföra kravet på en professur i zoologi, särskilt

fysiologi. Vi vilja understryka, att fysiologien, ett av de viktigaste områdena

inom zoologien och ett område, som kräver speciell utbildning, bör representeras

genom en professur och ej endast genom en laboratorstjänst.

Vi ha gjort en utredning rörande kostnaderna för inrättande av en sådan

professur. Då det visat sig, att en professur kan inrättas utan tillbyggnad till

den zoologiska institutionen, bli kostnaderna för en ny professur små i förhållande

till dem, som bli ofrånkomliga vid inrättandet av många andra professurer,

där nämligen en ny institution är erforderlig. Utredningen har givit

följande resultat.

Personal. Örn en ny professur inrättas, bortfaller kravet på den ena av de

bägge befattningar som biträdande lärare, vilka begärdes i skrivelsen till forskningskommittén.

Utöver däri framställda krav erfordras för den nya professuren

1 forskningsassistent (7 200 kr.), 1 laboratoriebiträde (A 7), 1 docentstipendium

samt 2 doktorandstipendier. Därjämte erfordras den tidigare begärda

amanuensen (3:e amanuens, 1 200 kr.) i och för undervisningen.

Institution. Någon tillbyggnad behövs ej, men i ett stort arbetsrum bör

ett mindre skrivrum avdelas genom uppförande av två väggar. I förefintliga

laboratoriet inredas ett eller ett pär dragskåp samt utökas antalet kranar

för vatten och gas. För dessa inredningsarbeten samt några möbler erfordras

3 000 kronor. Därjämte förutsättes, att det begärda anslaget för inrättande av

djurstall på vinden m. m. (17 000 kronor) erhålles. Djurstallet är en ovillkorlig

förutsättning för bedrivande av fysiologisk forskning.

Materielanslag. Det begärda anslaget till zoologiska institutionen bör ökas

med 20 000 kronor per år.

Engångsamlag. (Här begäres och motiveras ett engångsanslag på 30 000

kronor.)

For sk ning skommittén, som erinrar, att zoofysiologien länge varit ett självständigt

läroämne vid Köpenhamns universitet, anför för egen del följande.

Kommittén vill först särskilt framhålla, att det torde vara uteslutet att tillgodose

detta önskemål genom omvandling av den snart ledigblivande professuren

i zoologi, särskilt jämförande anatomi och histologi till en professur i

zoofysiologi. Undervisning och forskning i jämförande anatomi och histologi

äro oundgängliga för zoologisk vetenskap, ty dessa grenar utgöra grunden för

många områden inom zoologien. Den jämförande anatomien söker klargöra

de olika organsystemens och därmed de olika djurtypernas byggnad samt jämföra

dem med varandra. Först genom sålunda vunnen kunskap kan en systematik

uppbyggas på ett sådant sätt, att den verkligen avspeglar djurens släktskapsförhållanden.

Den jämförande anatomien — som i mycket arbetar med

embryologiskt material — är sålunda av central betydelse för studiet av ett

av biologiens största problem: djurvärldens utvecklingshistoria. Histologien

sysslar med de olika organens finare byggnad. Den utgör en grundval för

fysiologien, enär organens funktion ej kan framgångsrikt studeras utan en ingående1

kännedom örn de vävnader och cell typer, som bygga upp organen och

äro säte för de processer, som fysiologen vill analysera. Kommittén vill även

understryka vad som anförts i professorerna von Holstens och Hörstadius’

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

skrivelse beträffande svårigheten att inom den andra professurens forskningsområde

inrymma även fysiologien.

Kommittén anser sålunda de framförda önskemålen starkt motiverade och

föreslår, att vid Uppsala universitet en professur i zoofysiologi inrättas.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att väl kvalificerade

sökande kunna påräknas till ifrågavarande professur. Större akademiska

konsistoriet understryker vikten av att professuren inrättas.

Kanslern har icke ansett frågan om inrättande av ifrågavarande professur

böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang.

Med anledning av kanslerns yttrande har matematisk-naturvetenskapliga

sektionen anfört:

Professuren i zoofysiologi är starkt motiverad. Man kan fråga sig, om lämpligare

sammanhang finnes att pröva detta förslag än i samband med den grundliga

översyn av sektionens alla ämnen, som kommittén föreslagit. Lunds universitet

skulle enligt kanslerns förord erhålla tre professurer i zoologi. Det vore

högst önskvärt med en uppdelning av detta oerhört vidsträckta ämne på tre

professurer även i Uppsala. En olikartad uppdelning — entomologi i Lund,

fysiologi i Uppsala — vore ur landets synpunkt endast en fördel. Avsikten

är, att den nya professuren i zoofysiologi skulle minska arbetsbördan för professorn

i »zoologi», medan motsvarande lättnad skulle beredas den andra

zoologiprofessorn genom en biträdande lärartjänst. Står en professur i zoofysiologi

utom möjligheternas gräns, våll sektionen framföra tanken på ersättning

genom en laboratorstjänst.

Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala förordar att den nya professuren

benämnes professur i »zoologi, särskilt jämförande fysiologi» samt

att den nuvarande professuren i »zoologi» benämnes professur i »zoologi, särskilt

systematik och ekologi». Bibehölles sistnämnda professur i sin nuvarande

benämning utan specificering, kunde det hända, att även denna lärostols

innehavare bleve en specialist på fysiologi eller jämförande anatomi och

histologi.

Professur i fysikalisk kemi viel Uppsala universitet.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet uttalar i

skrivelse till kommittén som ett viktigt önskemål, att professuren i fysikalisk

kemi, som nu är knuten till professor Svedbergs person, uppföres på ordinarie

stat.

1933 års universitetsberedning hade på sin tid förklarat sig förutsätta, att

så skulle bli fallet. Universitetsberedningen anförde (stat. off. utr. 1937: 36,

s. 186):

Örn kemien överhuvudtaget gäller, att forskningen i ämnet under den senaste

tiden gjort mycket snabba framsteg och medfört resultat av stor praktisk

betydelse. Alldeles särskilt hastig har utvecklingen varit inom den fysikaliska

kemien. Den personliga prof essin- i fysikalisk kemi, som för närvarande

finnes i Uppsala och vars innehavare till sitt förfogande har en nybyggd, speciellt

för forskningar på detta område avpassad institution, vilken anses vara

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

en av de bästa nu befintliga i sitt slag, fyller därför en så viktig uppgift i landets

vetenskapliga liv, att man måste förutsätta, att den i framtiden kommer

att ombildas till ordinarie lärostol.

Forskningskommittén framhåller för sin del, att ifrågavarande ämne vore

så betydelsefullt, att för detsamma erfordrades en särskild professur. Därtill

komme, att en för detta ämne särskilt byggd, välutrustad institution redan

funnes. Kommittén ansåge det sålunda ofrånkomligt, att denna professur bibehölles

och föresloge därför, att professuren i fysikalisk kemi vid Uppsala

universitet vid professor Svedbergs avgång skulle omvandlas till en ordinarie

professur i samma ämne, varvid förutsattes, att till professuren knutna tjänster

och anslag bibehölles.

Större akademiska konsistoriet instämmer i förevarande förslag, vilket även

tillstyrkes av kandern, som förordar, att befattningen ifråga förändras till

ordinarie från och med den 1 juli 1946.

Undervisning i genetik vid Uppsala universitet.

Forskningskommittén har, som nämnts, ansett att vid senare tidpunkt bör

inrättas en professur i genetik (ärftlighetslära) vid Uppsala universitet. Kommittén,

som förordar, att ämnet genetik införes som examensämne vid universitetet,

föreslår, att undervisning och examination i ämnet tills vidare såsom

ett provisorium uppdrages åt innehavaren av professuren i systematisk

botanik och ärftlighetslära vid lantbrukshögskolan samt att härför anvisas

ett arvode av 3 000 kronor.

Kommittén upplyser, att en av naturvetenskapliga studentsällskapet i

Uppsala företagen undersökning utvisat, att 31 studenter förklarat sig vara

intresserade av att medtaga ämnet genetik i sin examen, örn undervisning däri

anordnades i Uppsala. Kommittén hänvisar vidare till en av professorerna i

botanik och zoologi vid universitetet gjord framställning i ämnet, vari anförts

i huvudsak följande.

Trots ärftlighetslärans grundläggande och centrala ställning i modern biologisk

forskning och trots dess enorma betydelse för tillämpad botanik och

zoologi är iimnet helt orepresenterat vid Uppsala universitet.

Att saknaden av professur i ärftlighetslära vid ett universitet av Uppsalas

storlek innebär ett i längden ohållbart förhållande, torde utan närmare motivering

ligga i öppen dag. Det mest trängande behovet av undervisning och

handledning vid forskning torde emellertid tills vidare kunna fyllas genom

samarbete med lantbrukshögskolan. Den nuvarande innehavaren av professuren

i systematisk botanik och ärftlighetslära, professor G. Turesson, har

nämligen under hand förklarat sig villig att mot skälig ersättning bestrida

examination och viss undervisning i ärftlighetslära vid universitetet under

föratsiittning att biträde i nödig utsträckning beredes honom för elementär

undervisning, ledande av övningskurser och dylikt. Vad som härvidlag skulle

erfordras motsvarar närmast en lärare med samma kompetens och samma

tjänstgöring som universitetens laboratorer samt en amanuens.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Vi föreslå sålunda, att ärftlighetsläran måtte beredas ställning som ordinarie

examensämne vid Uppsala universitet och att överenskommelse måtte träffas

med professorn i systematisk botanik och ärftlighetslära vid lantbrukshögskolan

om övertagande av examinationen, viss del av undervisningen och

ledandet av forskning samt att en laboratorstjänst och en amanuenstjänst

måtte inrättas för bestridande av resten av undervisningen. Ett bidrag till

kostnaderna för undervisningsmateriel och dylikt torde ävenledes bli nödvändigt.

På detta sätt skulle alltså tills vidare undervisning i ärftlighetslära och

forskning på dennas område möjliggöras i Uppsala utan inrättande för närvarande

av en ny institution med tillhörande trädgård m. m. Inom en ej alltför

avlägsen framtid torde dock utvecklingen framtvinga en egen professur med

tillhörande institution vid universitetet.

Kanslern har förklarat sig icke ha något att erinra mot ifrågavarande förslag.

Såsom en konsekvens av ämnets upptagande på studieschemat erfordras,

framhåller kanslern vidare, anslag till biträdande lärarpersonal, vilken enligt

kommittén tills vidare borde placeras vid lantbrukshögskolans genetiska

institution, ävensom till materiel. Den föreslagna anordningen rörande samarbete

på detta område med lantbrukshögskolan syntes dock, innan anslag

för ändamålet beviljades, behöva bli föremål för närmare utredning.

Allmänna lönenämnden påpekar, att omfattningen av den examinationsoch

undervisningsskyldighet, som skulle komma att åvila ifrågavarande professor

vid lantbrukshögskolan, icke angivits av kommittén. Enligt lönenämndens

mening saknades därför hållpunkter för ett bedömande av skäligheten av

det av kommittén föreslagna arvodet.

Med anledning av att kanslern icke tillstyrkt, att medel för nästa budgetår

skulle anvisas för ifrågavarande ändamål, har Sveriges docentjörbund yttrat,

att det vore beklagligt om införandet av denna för den biologiska forskningen

och undervisningen fundamentala vetenskapsgren skulle för ytterligare utrednings

skull fördröjas.

Professur i biokemi vid Lunds universitet.

Universitetets maternatisk-naturvetenskapliga sektion har lämnat en utförlig

motivering för inrättandet av en professur i biokemi. Sektionen anför:

Kravet på lärostol i biokemi inom naturvetenskapliga sektionen har framtvingats

av den utveckling, som dels organisk kemi dels djur- och växtfysiologi

undergått de senaste decennierna.

Dessa vetenskaper ha genomgått en synnerligen kraftig expansion i skilda

riktningar och därvid också kommit i nära kontakt med varandra. Sålunda

har den organiska kemien alltmera intensifierat studiet av de inom naturen

förekommande ämnena och deras omvandlingsprodukter. Samtidigt har fysiologien

alltmer inriktat sig på det kemiska utforskandet av förlopp vid organismernas

omsättning och utveckling. Jämsides med denna anknytning av

ämnena till varandra har också försiggått en utveckling på det metodologiska

området. Framgångsrik biokemisk forskning förutsätter i allmänhet såväl

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 373.

kemisk som fysiologisk utrustning. Sammanfattande kan utvecklingen på området

karakteriseras så att kemien i allt högre grad upptar fysiologiska problem

och fysiologien i motsvarande grad kemiska sådana.

Då krav på en självständig lärostol i biokemi nu reses, kan man hänvisa

till den stora betydelse, som biokemien vunnit på mångå praktiskt viktiga

områden. Biokemisters medverkan fordras numera i allt större utsträckning

inom såväl livsmedelsindustrien och livsmedelskontrollen som olika kemiska

industrier. Inte minst måste framhållas, att för den rena forskningen inom

biokemien en egen lärostol fordras, då ämnet som ett gränsområde inte kan

anses ha full hemortsrätt varken inom kemien eller biologien.

Om Lunds universitet på detta område skall kunna fylla sin uppgift, måste

staten sörja för tillkomsten av en biokemisk lärostol.

I clocentföreningarnas utredning uttalas den uppfattningen, att ämnet kemi

bör företrädas av en ordinarie professur i oorganisk kemi, en i organisk kemi,

en i fysikalisk kemi och en i biokemi vid vart och ett av universiteten samt

vid Stockholms högskola.

Kommittén ansluter sig i princip till den uppfattning, som docentföreningarna

i denna fråga företrätt. Kemiens centrala ställning inom naturvetenskapen,

dess betydelse för folkförsörjningen och de olikartade och vidsträckta

områden, över vilka ämnet spänner nödvändiggjorde en långt gående uppdelning

av undervisnings- och forskningsverksamheten. En sådan uppdelning

vore hittills genomförd endast vid Uppsala universitet. I Lund borde en

början göras med inrättandet av en professur i biokemi, men utvecklingen

förutsåges även där leda till att inom en nära framtid en professur i fysikalisk

kemi bleve nödvändig.

För närvarande syntes icke tillräckligt många kvalificerade biokemister

finnas i landet för att tillförsäkra en ny lärostol bästa möjliga innehavare, under

det att efter några år situationen torde bli en annan. Kommittén föresloge

därför, att en professur i biokemi skulle inrättas vid universitetet i Lund,

men att den tills vidare skulle uppehållas endast genom vakansvikarie. Den

föreslagna befattningen i biokemi komme även att bli av mycket stort värde

för den medicinska fakulteten i Lund. Den nuvarande professorn i fysiologi,

Georg Kahlson, hade av denna anledning föreslagit, att tills vidare lokaler

skulle ställas till förfogande inom den fysiologiska institution, som skulle nybyggas

i Lund, ett förslag, som kommittén helt anslöte sig till, då det ju dels

löste lokalfrågan för biokemien och dels åstadkomme en enligt kommitténs

uppfattning värdefull kontakt mellan fakulteterna.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund noterar tacksamt ifrågavarande

förslag. Sektionen föreslår i detta sammanhang, att spörsmålet örn

utbrytning ur professuren i oorganisk kemi av en professur i fysikalisk kemi

utan tidsutdrägt upptages till behandling.

Kanslern anser, att frågan örn inrättande av en professur i biokemi icke nu

bör upptagas till prövning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förenlig anser, att

av de föreslagna nya professurerna i Lund den i biokemi syntes vara den mest

betydelsefulla. Avsaknaden av en dylik forsknings- och lärostol hade varit

mycket kännbar, ej minst för de praktiska lantbruksinstitutioner, vilka vore

förlagda till lundatrakten.

Professur i geologi vid Lunds universitet.

Vid universitetet finnes för närvarande en professur i geologi och mineralogi.

Dessutom finnes en biträdande lärare i samma ämnen med ett arvode av för

för närvarande 11 600 kronor.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen, som förordar en förändring av

tjänsten som biträdande lärare till en professur, anför i sin framställning till

kommittén följande.

Biträdande lärarbefattningen i geologi och mineralogi bör ändras till en

professur i geologi och paleontolog!. Härom ha samtliga sakkunniga, som haft

att yttra sig om den nuvarande odelade professuren i geologi och mineralogi,

varit ense. Sålunda skriver professor Backlund 1933: »Redan vid tidigare tillsättningstillfällen

i Lund ha sakkunniga uttalat, att vid det omfång varje av de

ovannämnda disciplinerna (kristallografi, mineralogi, petrografi, dynamisk och

tektonisk geologi, historisk geologi och paleontologi) erhållit det helt enkelt

är omöjligt att fullt behärska dem samtliga med de fordringar på kompetens,

som ställas på en universitetsprofessor. Synnerligen energiskt har detta framhävts

av professor W. C. Brögger i Oslo, den siste och ende geolog, som i sen

tid innehade framstående kompetens på alla områden professuren täcker. Som

orubblig konsekvens av detta sitt uttalande förklarade han vid föregående

vakanstillfälle (år 1917) samtliga sökande för inkompetenta. Vid detta tillfälle

anställde professor Brögger även jämförelser mellan förhållandena i Lund

och ämnesuppdelningen vid övriga nordiska universitet och högskolor och påvisade,

att ämnesgruppen geologi och mineralogi vid övriga högskolor och

universitet i Norden även formellt är uppdelad mellan 2, 3, ja ända till 4 ordinarie

lärare med undantag för Köpenhamn där ämnesgruppen då ej var uppdelad,

men numera företrädes av 3 ordinarie lärare (dock utan formell uppdelning).

» Även den formella uppdelningen har senare ägt rum.

Samtliga de statliga utredningar, som haft anledning beröra frågan om geologi-

och mineralogiundervisningen i Lund, ha förordat den nuvarande professurens

formella begränsning i enlighet med den reella som den redan har,

och som lösning på frågan har föreslagits att den biträdande lärarbefattningen

omändras till professur. Sålunda skriver 1933 års universitetsberedning: »Den

biträdande läraren (i geologi och mineralogi) har enahanda undervisningsskyldighet

och i stort sett även i övrigt samma ansvar i vetenskapligt hänseende

som professorn. — Det geologiska arbetsfältet är så vidsträckt och ämnet är

av sådan vikt, att detsamma synes böra representeras av 2 professorer även

i Lund. Den biträdande lärarbefattningen därstädes bör därför förvandlas till

professur.»

I samband med den formella uppdelningen av professuren på ovan nämnt

sätt bör även institutionen uppdelas på tvenne, motsvarande dess nuvarande

båda avdelningar, den mineralogiska och den paleontologiska. En uppdelning

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

av det nuvarande orimligt stora examensämnet på tvenne, det ena, mineralogien,

med anknytning till kemi och f ysik, det andra, paleontologien,

med anknytning till de biologiska vetenskaperna, bör snarast tagas under

allvarlig prövning.

Kommittén anser de framförda önskemålen starkt motiverade och föreslår,

att en ny professur, benämnd professur i geologi, särskilt historisk geologi

inrättas genom omvandling av den nuvarande befattningen som biträdande

lärare i geologi och mineralogi och att den nu befintliga professurens benämning

ändras till professur i geologi, särskilt petrografi och mineralogi. Professurernas

benämningar skulle då komma att överensstämma med motsvarande

benämningar vid universitetet i Uppsala.

Kanslern tillstyrker bifall till ifrågavarande förslag under erinran om att

han i samband med anslagsäskandena för nästa budgetår gjort framställning

örn inrättande av den föreslagna professuren från och med nästa budgetår.

Den nu befintliga geologiprofessurens benämning borde i samband därmed

ändras till professur i geologi, särskilt petrografi och mineralogi, på sätt kommittén

förordat.

Professur i entomologi vid Lunds universitet.

Vid Lunds universitet finnas två professurer i zoologi. Dessutom finnes en

ordinarie befattning i laborators löneställning (lön och tjänstgöringspenningar

tillhopa 9 000 kronor) som föreståndare för den zoologiska institutionens

entomologiska avdelning.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen har bland sina önskemål om nya

professurer även upptagit en förändring av nämnda föreståndarbefattning till

en professur.

Innehavaren av / örestå ridar b ej a Urling en, professorn N. V. A. Kemner, har

i skrivelse till kommittén anfört bland annat följande.

De linnéanska entomologiska traditionerna flyttades på 1800-talet helt över

till Lund och där blomstrade ämnet upp i en grad, som redan i början av

1800-talet var märklig. Den berömde professorn i naturalhistoria C. F. Fallén

(1764—1830) sysslade mest med entomologi och en stor mängd av de studerande

använde hans publikationer, som ännu äro av stort värde, för sina

disputationsprov. Vid sidan av honom verkade den yngre J. W. Zetterstedt

(1785—1874), som slutligen blev professor i botanik, men nästan helt ägnade

sig åt entomologien. Då efter Falléns död entomologien en tid var orepresenterad

bland de ordinarie zoologiska lärarkrafterna, lyckades Zetterstedt år 1843

skaffa docenten A. G. Dahlbom en adjunktur i detta ämne. Denne skrev

bland annat vårt lands första handbok i praktisk entomologi. Redan 1857

förändrades även hans adjunktur genom Zetterstedts tillstyrkan till en extra

ordinarie professur i entomologi, som tvivelsutan haft alla utsikter till att utvecklas

till en ordinarie professur, örn Dahlbom fått leva och verka. Han dog

emellertid redan 1859 och därmed avbröts utvecklingen för denna gång.

Befattningen återgick till den adjunktur, den tidigare hade varit. Adjunkt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

blev den betydande C. G. Thomson. När Thomson avled 1899, drogs den

ordinarie adjunkturen helt enkelt in och ersattes med en föreståndarbefattning

för den entomologiska avdelningen av Zoologiska institutionen, som satts

på extra stat. Först 1917 inrättades en ordinarie föreståndarbefattning för den

entomologiska avdelningen, dels för undervisning i ämnet, dels för vården av

de allt mera betydande samlingarna, som i utlandet åtnjöto alltmer ökad uppskattning.

Tiden syns mig emellertid nu kommen för att ta steget fullt ut och i detta

viktiga ämne inrätta en professur för att göra ämnet den rättvisa, det förtjänar

och tillgodose det behov, som verkligen föreligger om undervisning i

denna viktiga gren av zoologien och vården av dess numera, mera än tidigare

omistliga samlingar. Att ämnet icke finnes företrätt vid rikets övriga universitet

och därmed jämställda högskolar, bör ju endast öka behovet.

Till en början måste därvid påpekas, att ämnet är så pass stort och välbegränsat

— studiet av insekterna — att det redan därigenom intar en särställning

samt icke mindre än cirka 75 procent av hela djurvärlden utgöras av

insekter och därtill är denna del av densamma en särdeles betydande, med former

som öva stort inflytande både på vår trevnad, vår hälsa, våra odlingar

av lantbruksväxter och skogsträd. Parasiter och skadedjur av olika slag bland

insekterna angripa människor och djur och gå som svåra skadedjur över våra

grödor, våra skogar och vår egendom i hemmen. Ett snart sagt outtömligt

forskningsområde, som ännu är föga genomarbetat, erbjuder sig för entomologen.

Forskningskommittén anser, att ifrågavarande ämnes stora betydelse och

särpräglade karaktär gör det önskvärt, att det företrädes av en professur vid

något av våra universitet, och föreslår, att omförmälda föreståndartjänst förändras

till en professur. Kommittén anför vidare:

Den historiska utveckling, som skisserats av professor Kemner, pekar

enligt kommitténs uppfattning på att professuren bör förläggas till Lunds

universitet. Om kommitténs förslag genomföres, komma de två universiteten

och Stockholms högskola att på ett lyckligt sätt komplettera varandra vad

ämnet zoologi beträffar. Uppsala får då en professur i en speciell och viktiggren,

fysiologien, och Lund en professur i en likaledes betydelsefull annan

gren, läran om insekterna. Vid Stockholms högskola har zoologien tagit sin

särskilda utveckling genom Wenner-Grens institut för experimentell biologi.

Vidare bör framhållas, att ökningen i kostnad är jämförelsevis obetydlig, då

det förutsättes, att professuren erhålles genom att den nuvarande befattningen

som föreståndare för entomologiska avdelningen, vilken i avlöningshänseende

är jämställd med en laboratorstjänst, omvandlas till professur.

Kanslern tillstyrker bifall till kommitténs ifrågavarande förslag. Kanslern

utginge ifrån, att nuvarande innehavaren av tjänsten som föreståndare för entomologiska

avdelningen, vilken utnämnts år 1929, komme att utnämnas till

innehavare av professuren i entomologi utan densammas ledigförklarande.

Med hänsyn härtill kunde professuren inrättas redan från och med nästa budgetår.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening framhåller,

att den zoologiska institutionens i Lund entomologiska avdelning vore av

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

mycket stor såväl praktisk som teoretisk betydelse. Därifrån hade sedan

lång tid tillbaka rekryterats entomologer till läroanstalter och forskningsstationer

landet runt. Inte minst utvecklingen i utlandet, där ämnet fått komma

till sin fulla rätt, gjorde det önskvärt att det företräddes av en professur vid

i varje fall ett av våra universitet. Övervägas borde, om ej denna forskningsgren

borde få fast representation även vid Uppsala universitet.

En av de viktigaste åtgärderna för främjande av den matematisk-naturvetenskapliga

forskningen är givetvis att tillse, att ordinarie lärostolar finnas

till det antal, som svarar mot de skilda forsknings- och undervisningsområdenas

art och betydelse. I fråga om antalet professurer inom de matematisknaturvetenskapliga

sektionerna har under de senaste decennierna icke skett

någon mera betydande förändring. Det är därför icke ägnat att förvåna att

utvecklingen lett därhän, att ordinarie professurer saknas i åtskilliga ämnen

av sådan vikt, att det måste anses synnerligen angeläget att inrätta sådana

befattningar, liksom ock att starkt motiverade önskemål om dubblering av

vissa lärostolar framträtt. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår ha sektionerna

också hos den naturvetenskapliga forskningskommittén hemställt, att

kommittén måtte föreslå ett betydande antal nya professurer. Kommittén har

visserligen funnit de framlagda önskemålen i och för sig berättigade, men å

andra sidan utgått från den enligt min mening fullt riktiga synpunkten, att

det får anses angelägnare att sätta redan befintliga institutioner i fullt funktionsdugligt

skick än att för närvarande inrätta nya professurer. Trots tilllämpandet

av denna grundsats har kommittén likväl funnit sig böra föreslå,

att beslut omedelbart fattas om inrättande av fyra nya professurer samt örn

förändring av tre befintliga tjänster till ordinarie professurer. Såsom ett provisorium

i avbidan på inrättande framdeles av en särskild lärostol i genetik vid

universitetet i Uppsala föreslås därjämte anvisande av medel till undervisning

i detta ämne. Kommitténs ifrågavarande förslag synes präglat av erkännansvärd

måttfullhet och omdömesgill avvägning mellan trängande och mindre

trängande behov. För egen del är jag därför beredd att i allt väsentligt ge

mitt stöd åt nämnda förslag.

Två av de helt nya professurer, som föreslås inrättade, avse ämnet fysik.

För närvarande finns endast en professur i detta omfattande ämne vid vartdera

av universiteten i Uppsala och Lund. Detta förhållande har länge varit

att beteckna som en brist och en dubblering av professurerna måste numera,

särskilt i belysning av kärnfysikens senaste utveckling, anses oundgänglig. Jag

är därför i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna beredd att tillstyrka,

att beslut härom fattas redan nu samt att medel härför beräknas redan från

och med nästa budgetår. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att avgöra,

huruvida båda professurerna böra ledigförklaras samtidigt eller örn med ledig
-

Departe
mentschefen.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 273.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

förklarandet av den ena professuren måhända bör anstå någon tid. Såsom

i ärendet framhållits torde högt kvalificerade sökande icke komma att saknas.

Fysiologien, d. v. s. läran örn de i den levande organismen skeende processerna,

har under de senaste decennierna gjort storartade landvinningar och

utvecklats till en av den medicinska vetenskapens mest betydelsefulla discipliner.

Tidigare utövades ifrågavarande vetenskapsgren huvudsakligen av medicinare

men har numera även blivit en av den moderna zoologiens viktigaste

ämnesgrenar, en helt naturlig utveckling, eftersom livsprocesserna i sina huvuddrag

äro gemensamma för människor och djur. Zoofysiologien samarbetar

också intimt med medicinen liksom även med fysiken (»biofysik») och kemien

(»fysiologisk kemi») och har därför en betydelse långt utanför den egentliga

zoologiens område. Ämnets vikt har också starkt understrukits av den

matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet samt av

forskningskommittén. Jag har för egen del funnit, att övertygande skäl blivit

anförda för inrättande av en särskild professur i ämnet vid nämnda universitet

och förordar, att densamma inrättas från och med nästa budgetår.

Det för modern naturvetenskap och teknik så viktiga ämnet fysikalisk kemi

företrädes vid våra statsuniversitet endast av den för professorn T. Svedberg

vid Uppsala universitet inrättade personliga professuren i ämnet. I likhet med

forskningskommittén och kanslern förordar jag, att ifrågavarande personliga

professur från och med nästa budgetår uppföres på ordinarie stat. Vid bifall

härtill erfordras en anslagshöjning med 3 500 kronor, motsvarande det tillskott

av donationsmedel, som för närvarande tillkommer Svedberg i egenskap

av innehavare av en personlig professur.

Ämnet genetik (ärftlighetslära) har ännu icke blivit ett ordinarie undervisnings-

och examinationsämne vid Uppsala universitet, ett förhållande som

med hänsyn till denna vetenskapsgrens stora praktiska betydelse icke någon

längre tid torde böra fortfara. I likhet med kanslern anser jag dock ytterligare

utredning erforderlig, innan definitivt beslut fattas i anledning av kommitténs

förslag.

Biokemien är en annan av de vetenskaper, som genom de senaste decenniernas

snabba utveckling trätt i förgrunden på ett sätt som torde sakna

många motstycken. Tack vare en frikostig donation har biokemien vid Uppsala

universitet blivit företrädd av en ordinarie professur, helt bekostad av

nämnda donation, medan ämnet ännu så länge saknar företrädare vid Lunds

universitet. Med hänsyn till ämnets centrala ställning inom naturvetenskapen,

dess betydelse för folkförsörjningen och de olikartade och vidsträckta områden,

över vilka biokemien sträcker sig, har forskningskommittén ansett angeläget,

att en professur i ämnet tillskapas även vid sistnämnda universitet, varvid

dock med tillsättandet av professuren skulle anstå till dess kvalificerad

innehavare örn någon tid kunde påräknas; i avbidan härpå skulle professuren

uppehållas med vakansvikarie. Jag ansluter mig för egen del såtillvida

till kommitténs förslag, att jag förordar, att principbeslut nu fattas örn

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

professurens inrättande. Med anvisande av medel för professurens uppehållande

torde dock böra anstå tills vidare. Det torde böra ankomma på vederbörande

universitetsmyndigheter att framdeles i samband med anslagsäskandena

för ett kommande budgetår inkomma med förslag rörande anvisande av

medel för professurens tillsättande. Jag erinrar, att på motsvarande sätt förfarits

i fråga om professuren i limnologi vid Lunds universitet.

I ämnet geologi och mineralogi finnes vid Lunds universitet förutom en

professur en tjänst som biträdande lärare, varmed är förenat ett arvode av

för närvarande 11 600 kronor. Vid universitetet i Uppsala representeras ämnesområdet

av två professurer. Under åberopande av den i ärendet förebragta

motiveringen förordar jag i enlighet med kommitténs av kanslern tillstyrkta

förslag, att nämnda arvodesbefattning förändras till en professur i

geologi, särskilt historisk geologi. I samband härmed torde den nuvarande

professurens benämning böra ändras till att avse geologi, särskilt petrografi

och mineralogi. Förändringarna torde böra genomföras från och med nästa

budgetår.

Jag biträder även i likhet med kanslern förslaget om att den ordinarie

tjänsten som föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska

avdelning skall från och med den 1 juli 1946 förändras till en professur i

entomologi. Den nuvarande befattningen har sedan länge till gagnet om också

icke till namnet varit likställd med en professur. Jag förutsätter att föreståndarebefattningens

innehavare, professor N. V. A. Kemner, utan ansökningsförfarande

utnämnes till den förste innehavaren av den nya lärostolen.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat erfordras en höjning av den under I

i avlöningsstaten för Uppsala universitet uppförda anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän, a. Lön och tjänstgöringspenningar, med

(12 000+12 OOO-j-12 000=) 36 000 kronor, vilket belopp synes böra minskas

med i runt tal 2 700 kronor, avseende pensionsavdrag. Samtidigt torde delposten

till ålderstillägg böra ökas med 1 000 kronor och anslagsposten till avlöningar

till tjänstemän å indragningsstat minskas med 9 500 kronor. Nettoförhöjningen

blir alltså (36 000 — 2 700 + 1 000 — 9 500 =) 24 800 kronor.

Avlöningsstaten för Lunds universitet bör undergå följande förändringar,

samtliga avseende delposten I. Delposten 1. a. bör ökaé med (12 000+

+12 000+3 000=) 27 000 kronor, avseende de nya professurerna, vilket

belopp bör minskas med i runt tal 2 000 kronor till 25 000 kronor med hänsyn

till stadgade pensionsavdrag. Samtidigt bör arvodesposten minskas med

11 600 kronor, varför nettoförhöjningen blir (25 000—11 600=) 13 400

kronor.

C. Ökning av antalet docent- och forskarstipendier.

Beträffande naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag örn ökning av

antalet docent- och forskarstipendier hänvisas till den i kapitel II lämnade

redogörelsen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

D. Allmänna riktlinjer för tillgodoseende av personalbehovet.

Vetenskaplig personal.

Forskningskommittén framhåller, att svensk naturvetenskaplig forskning

framförallt lider brist på personal. Landet hade för få forskare och forskarna

hade för få hjälpkrafter, både vetenskapliga och tekniska. Den viktigaste åtgärd,

som kommittén föresloge för att främja den matematisk-naturvetenskapliga

forskningen, vore därför en avsevärd utökning av antalet personer

inom olika befattningsgrader, som hade vetenskaplig forskning och därmed

sammanhängande uppgifter till väsentlig sysselsättning.

Kommittén utgår ifrån, att befattningshavarna med vetenskapliga kvalifikationer

i allmänhet alltjämt skola ha både forsknings- och undervisningsuppgifter

och att sålunda rena forskarbefattningar endast skola inrättas i särskilda

fall. För de studerande vore det nämligen av ofantlig betydelse, att undervisningen

handhades av personer, som själva vore forskare. Omvänt vore

det även av stor betydelse för forskarna att hålla kontakt med den yngre

generationen. Kommittén anför:

Universitetens uppgift är att bedriva vetenskaplig forskning och meddela

undervisning, två uppgifter som i den aktuella diskussionen delvis kommit

att stå emot varandra, men som under förutsättning att tillfredsställande betingelser

skapas för båda tvärtom torde ömsesidigt stödja och gagna varandra.

De vid universitet och högskolor anställda forskarna ha i allmänhet preciserade

skyldigheter endast i fråga om undervisning, vilket ju är förklarligt, då

forskningsarbetet ej så enkelt låter sig kontrolleras eller redovisas. Dylikt får

emellertid ej skymma bort den viktiga principen att det fria forskningsarbetet

som sådant är essentiellt, och att samhället i växande omfattning måste räkna

med att fast avlöna en stab av forskare på olika poster. Detta gäller då i

första hand befattningarna vid universitet och högskolor. Frågan i vad mån

man skall tillgodose behovet av forskare genom att skapa rena forskarbefattningar

utan någon undervisningsskvldighet, eller om man skall fortsätta efter

i huvudsak samma linjer som hittills, d. v. s. låta forskning och undervisning

omhändertagas av samma personer, är ej lätt att besvara. Befattningar av den

förra typen finnas ju redan i vissa undantagsfall (personliga forskningsprofessurer,

forskarstipendiater). Kommittén har emellertid stannat för det senare

alternativet, såsom det i allmänhet lämpligaste, när det gäller fasta befattningar

vid universitet och högskolor. Man måste nämligen erkänna den ofantliga

betydelsen för1 de studerande av att undervisningen omhänderhaves av personer,

som själva äro forskare — ett avsteg härifrån vore ett avsteg från universitetens

grundprinciper. Man bör även beakta vikten av kontakt mellan de

aktiva forskarna och den studerande ungdomen, särskilt med hänsyn till forskarstabens

rekrytering, samt det stimulerande inflytande som kontakten med

yngre generationer utövar. Örn kommittén sålunda anser, att även i fortsättningen

de vetenskapliga befattningarna vid universitet och högskolor böra

avse både forskning och undervisning, skall det dock framhållas, att undervisningsskyldigheten

för de olika befattningshavarna ej får bli så betungande

som hittills ofta varit fallet, samt att för de högst kvalificerade forskarna

huvudvikten lägges på »forskningsundervisning».

Detta hindrar givetvis ej att i särskilda fall rena forskningsbefattningar

böra inrättas. Speciellt gäller detta när personliga professurer eller laborators
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

befattningar föreslås. Man har då möjlighet att från fall till fall avgöra vilket

som är lämpligast — här torde vederbörandes personliga egenskaper böra

tillmätas en avgörande roll.

I fråga om inrättande av ripa professurer har kommittén ålagt sig en stark

begränsning, då det för närvarande synes mera angeläget att utrusta de nuvarande

professurerna, så att de bli helt forskningsdugliga. Nya professurer

föreslås sålunda endast i de fall, då viktiga ämnesområden anses oundvikligen

böra representeras på detta sätt. Det framstår då såsom desto mer angeläget

att på ett tillfredsställande sätt lösa problemet om de övriga forskarnas ställning.

Kommittén vill med eftertryck framhålla att vad beträffar de högst

kvalificerade forskarna en tillfredsställande lösning av detta problem endast

kan uppnås genom att ett jämförelsevis stort antal fasta befattningar inrättas,

eller i varje fall befattningar, som i rimlig utsträckning motsvara nutida krav

på de anställdas trygghet. Enligt kommitténs mening böra dessa behov tillgodoses,

förutom i vissa fall genom nya professurer, genom inrättande av ett

antal laboratorsbefattningar i huvudsak av samma typ, som redan finnes vid

statsuniversiteten, genom en ökning av antalet forskarstipendier och docentstipendier

och en ändring av dessas karaktär för att bereda ökad trygghet åt

stipendiaterna samt genom en påbyggnad av fasta befattningar på forskarstipendieinstitutionen

för att möjliggöra fortsatt vetenskaplig verksamhet för

forskare, som under stipendietiden ej vunnit befordran till ordinarie tjänst.

När kommittén nu föreslår ett förhållandevis stort antal vetenskapliga befattningar,

ställer man givetvis den frågan, örn det ur alla synpunkter är lämpligt,

att dessa inrättas och tillsättas på en gång. För att nå det syfte som

eftersträvas är det ju angeläget, att endast verkligt framstående forskare

skola besätta dessa poster, och det är uppenbart, att ett blockerande av en befattning

för lång tid framåt med en mindre duglig kraft kan bli till stor skada.

Det skall då först framhållas, att beträffande de nya professurer som föreslås,

kommittén övertygat sig om att i varje särskilt fall högt kvalificerade kandidater

stå till förfogande. Vid de tillfällen då tvekan rått på denna punkt

har kommittén föreslagit uppskov med tillsättningen eller ställt frågan på framtiden.

När det gäller ur forskningens synpunkt nödvändiga högre vetenskapliga

befattningar, bör man emellertid beakta betydelsen av att nya sådana —

även örn de av nämnda skäl ej anses böra tillsättas omedelbart — dock inrättas,

så att forskare stimuleras att meritera sig för dessa poster. Beträffande de

nedan föreslagna laborators- och observatorstjänsterna torde i stort sett gälla

detsamma som för professurerna. I vissa fall angivas ju befattningarna till och

med som personliga för särskilt lämpliga innehavare. Beträffande eventuella

kandidater för biträdande lärarb efatt liing arna är det givetvis svårare för kommittén

att bedöma i vilken utsträckning lämpliga krafter nu stå till förfogande,

då ju hiir liven undervisningsskickligheten bör spela en roll vid bedömningen

av meriterna. Kommittén anser det emellertid sannolikt, att det ej heller för

dessa poster skall möta svårigheter att erhålla verkligt goda krafter. Den möjligheten

bör likväl lämnas öppen, att vederbörande fakultet eller sektion beviljas

uppskov med tillsättningen av en nyinrättad befattning, örn så med hänsyn

till ovan anförda synpunkter anses lämpligt.

Kommittén har således icke funnit anledning att förorda inrättande av vetenskapliga

befattningar av ny typ utan föreslår i stället en utökning av antalet

befattningar av redan befintliga typer, d. v. s. — förutom professorer och docenter—

tjänster som laborator (observator), biträdande liirare, museiassisten
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

ter, assistenter och amanuenser. Beträffande dessa tjänster anför kommittén i

huvudsak följande.

Laborator (observator). De befattningar av detta slag, som finnas

inom universitetens filosofiska fakulteter äro följande:

Uppsala:

1 laborator i experimentell fysik,

1 observator i astronomi.

Lund:

1 laborator i fysik,

1 observator i astronomi,

1 föreståndare för den zoologiska institutionens entomologiska avdelning.

Befattningarna äro ordinarie. De äro förenade med tjänste- och familjepension

och tillsättas efter samma grunder som professurer. Lönen är 6 000 kronor,

vartill kommer tjänstgöringspenningar 3 000 kronor. Lönen kan efter 5 år

höjas med 500 kronor samt efter 10 år med ytterligare 500 kronor. Utom denna

grundlön tillkomma dyrtidstillägg, kristillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.

Om dessa tillägg medräknas, utgör avlöningen för närvarande 12 101

kronor per år. . o

De fasta befattningar av laboratorstyp, som kommitterade föreslå efter ingående

prövning och sovring av de omfattande önskemål i detta avseende som

framställts, avse i allmänhet sådana fall, då en särskilt viktig gren av ett ämne

anses böra få en fast företrädare ifråga örn forskning och undervisning (t. ex.

analytisk kemi, kvartärgeologi) utan att man på sakens nuvarande ståndpunkt

anser sig kunna föreslå inrättande av en professur. I vissa fall föreslås

emellertid laborator för att leda övningskurser av sådan omfattning och karaktär,

att biträdande lärare ej kan anses tillräcklig.

Laboratorerna böra efter lämpliga normer deltaga i arbetet med forskning

och undervisning på institutionerna. Deras ställning i detta avseende^ måste

variera allt efter förhållandena på olika institutioner. Kommittén föreslår därför

inga generella föreskrifter men anser, att i princip böra de instruktioner

kunna tjäna som norm, vilka gälla för nuvarande befattningar av ifrågavarande

typ.

Löneställningarna för laboratorer, observatörer, biträdande lärare och

docentstipendiat er hänga intimt samman. Kommittén har att överlata at

1945 års universitetsberedning att utarbeta förslag härom. Det synes emellertid

kommittén naturligt, att laborator och observator erhålla en avsevärt

förbättrad löneställning. I sina kostnadsberäkningar utgår kommittén från de

nuvarande lönerna.

Kommittén delar ej de farhågor beträffande laboratorsbefattningarna som

uttalades av 1933 års universitetsberedning (stat. off. utr. 1937: 36, s. 33). Numera

torde behovet av fasta befattningar med huvudvikten lagd på forskning

vara allmänt erkänt — åtminstone beträffande de naturvetenskapliga och medicinska

fakulteterna. Med de höga krav på vederbörandes kvalifikationer, som

ställas för laborators- och observatorsbefattningama (i realiteten professorskompetens),

torde man ej behöva befara, att dessa skola nedsjunka till ett

slags akademisk pariasklass såsom sagts varit fallet nied de gamla universitetsadjunkterna.

Erfarenheterna av befattningar av ifrågavarande slag, som

redan finnas vid statsuniversiteten, motsäga bestämt dylika farhågor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

Biträdande lärare. Denna befattningstyp är avsedd att från professorerna

övertaga mera elementär undervisning. Sådana tjänster finnas i geografi

och matematik vid Uppsala universitet, i geografi, geologi och matematik

vid Lunds universitet. De avlönas för närvarande med ett arvode på 8 600

kronor utom vad gäller befattningen som biträdande lärare i geologi och

mineralogi vid Lunds universitet, för vilken ett arvode på 11 600 kronor utgår.

Kommittén anser, att denna befattningstyp fyller ett viktigt behov, och ämnar

föreslå, att antalet dylika befattningar väsentligt ökas. Samtidigt anser kommittén,

att åt befattningen ifråga bör ges en något ändrad karaktär.

I den offentliga debatten har mot universiteten ofta riktats den kritiken,

att deras undervisningsmetodik är föråldrad och att den elementära akademiska

undervisningen icke får den effektivitet, som nutida rationaliseringssynpunkter

kräva. Det problem, som här beröres, är av komplicerad art, enär

det sammanhänger med den fria studieformen och andra karakteristiska egenskaper

hos den traditionella akademiska undervisningen. Kommittén förutsätter,

att dylika frågor skola behandlas av 1945 års universitetsberedning, och

nöjer sig med att beröra de sidor av problemet, som lia direkt anknytning till

den naturvetenskapliga forskningen. Det för kommittén avgörande motivet

för ökande av de biträdande lärarnas antal är nödvändigheten att skapa

befattningar, som kunna avlasta de högst kvalificerade forskarna från en del

av den elementära undervisningen. Samtidigt vill kommittén emellertid framhålla,

att de biträdande lärarbefattningarna, örn de besättas med för undervisningen

och dess speciella problem särskilt intresserade personer, kunna

komma att verka aktiverande på den akademiska undervisningen vid universiteten.

Vid tillsättandet av dessa befattningar bör därför undervisningsskickligheten

som befordringsgrund jämställas med de vetenskapliga meriterna, såsom

fallet är i fråga örn lektoraten vid de allmänna läroverken, men ej vid

laboratorstjänsterna, där enbart den vetenskapliga skickligheten bör vara befordringsgrunden.

Kommittén har icke ansett sig böra uppställa krav på

genomgången provårskurs för de biträdande lärarna, men sådan kan räknas

som en värdefull merit, dels på grund av dess betydelse för den biträdande

lärarens arbete vid universitetet, dels då den underlättar eventuell övergång till

läroverkslektorat. Tjänstgöring som biträdande lärare bör i samma syfte jämställas

med sådan lärarverksamhet, som omförmäles i 177 §, morn. 8 läroverksstadgan

vid sökande av ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk. Kommittén

företräder vidare den uppfattningen att varje undervisning på universitetsstudiet

måste vara förknippad med aktiv forskning, örn icke undervisningen

skall stelna och bli schablonmässig. Det är därför av avgörande betydelse,

att undervisningen icke göres mera betungande, än att rikliga tillfällen till

egen forskning kunna bjudas de biträdande lärarna. Kommittén föreslår en

undervisningsskyldighet motsvarande 4 föreläsningstimmar per vecka.

Kommittén anser, att befattningarna som biträdande lärare skola konstrueras

så, att de icke byta innehavare allt för ofta. Det erfordras nämligen en

relativt lång tid, innan en ny befattningshavare får tillräcklig vana som undervisare,

och det vore föga ekonomiskt, att en person skulle lämna tjänsten, just

niir han kunnat samla de behövliga erfarenheterna och hans undervisning

alltså blir som värdefullast. Ytterligare måste de berättigade kraven på trygghet

och möjlighet till familjebildning för befattningshavarna tillgodoses, d. v. s.

befattningarna böra vara förenade med familjepension, samt även lämplig form

av tjänstepension, i det att inbetalda pensionsavgifter få tillgodoräknas i annan

statstjänst eller ge rättighet till uppskjuten tjänstepension.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts proposition nr 27,5.

Kommittén föreslår inrättandet av biträdande lärarbefattningar huvudsakligen

i sådana ämnen, där den elementära undervisningen i sin nuvarande omfattning

ej kan på ett tillfredsställande sätt bedrivas med förefintlig lärarpersonal.

Det bör framhållas, att utvidgning av nu gällande kurser eller införandet

av nya dylika ej här kunnat upptagas till behandling. Skulle dylik

utvidgning av undervisningen — som säkerligen i många fall är av behovet

påkallad — komma att ske, måste ytterligare ett antal lärarbefattningar

inrättas.

Kommittén har icke kunnat framföra förslag örn hur befattningarna

som biträdande lärare lönetekniskt skola konstrueras eller hur de skola lönegradsplaceras,

eftersom detta är en uppgift för 1945 års universitetsberedning,

men då dessa tjänster för den naturvetenskapliga forskningen och undervisningen

äro av stor vikt, har kommittén ansett sig böra framföra naturvetenskapens

önskemål i frågan. I sina kostnadsberäkningar utgår kommittén frå#i

de nuvarande arvodena (8 600 kronor). Samtidigt vill dock kommittén uttala

som sin bestämda uppfattning, att befattningarna ifråga måste ges en avsevärt

bättre ställning i olika avseenden än som nu är fallet.

Musei assis t en t. Vid universiteten finnas 4 museiassistentbefattningar

i lönegrad A 21 jämte en personlig sådan befattning i lönegrad A 17 vid

Uppsala botaniska museum.

T skrivelse till kommittén lia de fyra nuvarande museiassistenterna med

följande motivering anhållit att få titeln intendent och placeras i samma lönegrad

som laborator (A 27):

»Museiassistentbefattningarna vid universitetens botaniska och zoologiska

institutioner ha en annan och vida mera självständig karaktär än likbenämnda

befattningar vid naturhistoriska riksmuseet. De äro i stället närmast att jämföra

med befattningarna som avdelningsföreståndare vid riksmuseet. Vid universiteten

är professorn i systematisk botanik respektive zoologi även prefekt

för museum och trädgård, men professorn har på grund av det numera mycket

stora och alltjämt stigande studentantalet, den egna forskningen och övriga

arbetsbördan alltmera överlåtit skötseln av museet åt museiassistenten, vilken

således i realiteten har ansvaret för de dyrbara samlingarna, vilka han också

är skyldig att vetenskapligt bearbeta. I vissa fall har även en del av tentamina

och undervisningen i ämnet överlåtits på museiassistenterna.

Den 1942 företagna förändringen av titeln från ''konservator’ till ''museiassistent’

är enligt vad som ovan sagts missvisande. Befattningen har nämligen

i ingen mån karaktären av en assistenttjänst, ty denna benämning ger den felaktiga

föreställningen om egenskap av biträde åt professorn i ämnet. Befattningen

är vida mera självständig och an svarslund.»

I skrivelsen påvisas, att de nuvarande innehavarna av tjänsterna ha mycket

hög kompetens. De äro alla docenter och tre av dem ha kompetensförklarats

till professur.

Utom vid universiteten finnas museiassistenter även vid naturhistoriska

riksmuseet. Dessa ha tidigare liksom museiassistenterna vid universiteten varit

placerade i lönegrad A 21 men deras lönegrad har av 1945 års riksdag höjts

till A 23. Kommittén finner ingen anledning, varför museiassistenterna vid

universiteten skulle ha en lägre placering än deras kolleger vid riksmuseet och

föreslå därför som interimsåtgärd i avvaktan på universitetsberedningens förslag

i ärendet, att även universitetens museiassistenter få sin lönegrad höjd till

A 23.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Assistenter och amanuenser. Dessas arbets- och löneförhållanden

lia reglerats genom beslut av 1945 års riksdag. Bestämmelser härom ha

meddelats av Kungl. Majit genom beslut den 29 juni 1945. Enligt bestämmelserna

skola assistentbefattningarna vara av två slag, dels första assistenter med

ett arvode av 7 200 kronor och en arbetstid av i genomsnitt 1 000 timmar per

år (cirka 5 timmar per dag), dels andra assistenter med ett arvode av 6 000

kronor och samma arbetstid. Amanuensbefattningarna skola vara av tre slag:

första amanuenser med ett arvode av 3 600 kronor per år och en arbetstid av

600 timmar per år (cirka 3 timmar per dag), andra amanuenser med ett arvode

av 2 400 kronor per år och en arbetstid av 400 timmar per år (cirka 2 timmar

per dag), samt tredje amanuenser med ett arvode av 150 kronor per tjänstgöringsmånad

(dock högst 8 månader per år) och en arbetstid av 2 timmar

per dag.

Kommittén utgår i fortsättningen från dessa typer av assistenter och amanuenser

vad löner och arbetstider beträffar och förutsätter vidare, att de bestämmelser

i övrigt, som utfärdats i det nämnda kungl, brevet, förbli oförändrade.

Beträffande assistenterna föreslår kommittén en uppdelning i två grupper,

forskningsassistenter och undervisningsassistenter.

Bland de åtgärder till stöd för den matematisk-naturvetenskapliga forskningen

som föreslås av kommittén, intager möjligheten att bereda forskarna

vetenskapligt kvalificerad assistens både i fråga örn forskning och undervisning

en viktig plats, och denna fråga har spelat en framskjuten roll såväl i

direktiven för utredningen som i de motioner och remissyttranden som föregingo

densamma. Assistent- och amanuensbefattningar ha emellertid ytterligare

en synnerligen viktig uppgift, nämligen att bereda möjligheter till försörjning

eller utbildning av unga forskare, vilket utgör ytterligare ett skäl att

ej beräkna antalet dylika befattningar alltför knappt. Kommittén anser att i

princip en forskningsassistentbefattning bör ställas till varje professors och i

vissa fall även till laborators förfogande. Deras tjänsteställning bör i regel vara

förste assistentens, undantagsvis andre assistentens.

Flertalet av de nuvarande assistentbefattningarna vid våra naturvetenskapliga

institutioner äro undervisningsbefattningar. Man har dock även ett fåtal

exempel på assistenter utan undervisningsskyldighet men med uppgift att

biträda professorn i forskningsarbetet eller utföra visst institutionsarbete (ex.

assistenterna vid fysiska, fysikalisk-kemiska och meteorologiska institutionerna

i Uppsala).

Forskningsassistenten bör deltaga i professorns forskningsarbete, antingen

genom att direkt biträda vid undersökningarna eller genom att på uppdrag

av professorn övertaga en viss del av en forskningsuppgift. Han bör vidare

biträda professorn vid handledning av de vetenskapliga specialarbetarna. Denna

uppgift är av särskilt stor vikt vid sådana institutioner, där komplicerade

apparater begagnas i forskningsarbetet, och torde i mångå fall komma att taga

det mesta av assistentens tid i anspråk. Ilan bör dessutom, eventuellt under

medverkan av den tekniska personalen, taga vård örn och vid behov justera

instrument och apparatur.

Det bör dessutom framhållas, att systemet med forskningsassistenter sedan

länge prövats utomlands och att dylika befattningar i allmänhet lia ansetts

eftersträvansvärda. Många av vår tids största naturforskare lia under en

liingre eller kortare tid tjänstgjort som forskningsassistenter hos sina lärare.

Även inom vårt land föreligger en omfattande erfarenhet som bekräftar vad

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘273.

som ovan sagts om värdet för båda parter av dylika befattningar. Vid sidan

av de ovan nämnda fåtaliga statliga forskningsassistentbefattningama ha olika

institutioner tillfälligtvis kunnat anställa unga forskare på dylika poster med

stöd av bidrag från enskilda fonder.

Undervisning sassistenten avses i enlighet med vad benämningen anger

som biträde vid undervisningen och motsvarar därför i huvudsak de befintliga

assistentbefattningarna. Aven i detta fall förutsättes tjänsteställning som

l:e eller 2:e assistent.

Remissyttranden.

Kanslern biträder den av kommittén uttalade uppfattningen, att vid universitet

och högskolor undervisningen och forskningen böra omhänderhavas av

samma vetenskapliga personal. Undervisningsskyldigheten för de olika befattningshavarna

finge dock ej bli så betungande som ofta hittills varit fallet, och

för de högst kvalificerade forskarna borde huvudvikten läggas på »forskningsundervisning».

Beträffande de olika befattningstyperna anför kanslern följande.

Laborator (observator). Av dylika befattningshavare finnas för

närvarande endast ett par inom vardera sektionen. De äro visserligen i viss

utsträckning skyldiga att hålla vetenskapliga föreläsningar men ha dock i

undervisningshänseende huvudsakligen till uppgift att leda och övervaka en

del obligatoriska kurser samt meddela undervisning av mera propedeutisk beskaffenhet.

Kommittén har föreslagit, att några nya laboratorsbefattningar

skulle inrättas, vilkas innehavare skulle i fråga örn forskning och undervisning

vara fasta företrädare för någon särskilt viktig gren av ett utav professor företrätt

ämnesområde.

Anställandet vid en institution av en högt kvalificerad ordinarie befattningshavare,

vilken icke skulle i alla avseenden självständigt svara för ett visst

ämnesområde utan sortera under vederbörande professor, är en åtgärd, vars

lämplighet varit föremål för delade meningar. Jag hänvisar till 1933 års universitetsberecLnmgs

betänkande (s. 33 f.). Innan 1945 års universitetsberedning

verkställt utredning rörande ifrågavarande spörsmål, synes man icke böra inrätta

nya befattningar av dylik typ.

Biträdande lärare. Befattningshavare, som tillhöra denna kategori,

ha till uppgift att överta den mera elementära undervisningen i vissa

ämnen. De nu beiintliga biträdande lärarna av den vanligaste typen, tillhörande

den matematisk-naturvetenskapliga sektionen, ha ett arvode av 8 600 kronor

samt förordnas på viss tid, högst 3 år, och äro skyldiga att meddela undervisning

av propedeutisk karaktär 6 eller minst 6 timmar i veckan.

Kommittén anser, att åt befattningarna i fråga bör ges en något förändrad

karaktär. Sålunda böra de vara »förenade med familjepension samt även

lämplig form av tjänstepension, i det att inbetalda pensionsavgifter få tillgodoräknas

i annan statstjänst eller ge rättighet till uppskjuten tjänstepension».

Vidare föreslås en uttrycklig föreskrift därom, att vid befattningarnas tillsättande

undervisningsskickligheten skall som befordringsgrund jämställas

med vetenskapliga meriter.

Frågan örn den lämpligaste organisationen av de lärarkrafter, som skola

biträda professorerna vid meddelandet av den mera elementära akademiska

undervisningen, kommer, såsom förut framhållits, säkerligen att i sinom tid

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

göras till föremål för undersökning av universitetsberedningen. Det synes

dock icke föreligga något hinder att i nu förevarande sammanhang inrätta

nya biträdande lärarbefattningar av den hittills förefintliga typen i sådana

fall, då särskilt stort behov därav föreligger. Då befattningshavarna äro förordnade

på begränsad, kort tid, kan ett dylikt förfarande ej gärna lägga hinder

i vägen för genomförandet av det förslag, som kan komma att framläggas

av universitetsberedningen.

Museiassistenter. Jag erinrar örn att jag i mina petitaskrivelser

angående universitetens avlöningsanslag för kommande budgetår gjort framställning

örn uppflyttning av dessa befattningshavare i lönegraden A 23.

Det kan ifrågasättas, om man ej bör låta museiassistenterna meddela undervisning

i viss begränsad omfattning. Bestämmelse härom bör i så fall intas

i en för dem av kanslern utfärdad ny instruktion.

Assistenter. Kommittén har föreslagit en uppdelning av assistenterna

i 2 grupper: undervisningsassistenter, vilka ansetts närmast motsvara de nuvarande

assistenterna, och forskningsassistenter. De senare skulle ha till sin

huvudsakliga uppgift att delta i professorns forskningsarbete antingen genom

att direkt biträda vid undersökningarna eller genom att på uppdrag av professorn

överta en del av en forskningsuppgift. De skulle vidare biträda professorn

vid handledningen av de vetenskapliga specialarbetarna. Kommittén

förklarar emellertid uttryckligen, att en forskningsassistent borde i viss utsträckning

även kunna utnyttjas som undervisningsassistent och vice versa.

I princip borde en forskningsassistentbefattning ställas till varje professors

och i vissa fall även till laborators förfogande.

Om den ifrågasatta uppdelningen av assistenterna kan vara praktisk synes

mig tvivelaktigt. Varje assistent bör i viss utsträckning biträda professorn i

hans forskningsarbete. Det torde böra överlämnas åt den enskilde professorn

att, med beaktande av behovet av undervisning och assistentens personliga

förutsättningar, bestämma, i vilken omfattning denne skall tas i anspråk för

att biträda vid professorns undersökningar.

Med anledning av att kanslern icke ansett sig böra tillstyrka, att nya ordinarie

laboratorsbefattningar för närvarande inrättas, ha matematisk-naturvetenskapliga

sektionen i Uppsala och Sveriges docentförbund framhållit, att

laboratorstjänsterna syntes sektionen vara ytterst viktiga. Skälet för kanslerns

invändning vore ej tillämpligt på de föreslagna laboratorsbefattningarna,

vilkas innehavare ansetts skola självständigt svara för en viss vetenskapsgren.

— Kanslerns förslag, att assistenterna ej skulle uppdelas i två grupper,

forsknings- och undervisningsassistenter, biträdes av sektionen.

Statskontoret förklarar sig anse, att frågan om befattningstyper samt löneoch

anställningsvillkor för den vetenskapliga personalen bör lösas efter linjer,

som äro gemensamma för alla fakulteter och institutioner. En sådan fråga

vore exempelvis avvägningen av de biträdande lärarnas undervisningsskyldighet.

Museiassistenternas lönegradsplacering borde likaledes upptagas i ett vidare

sammanhang. Så vore även förhållandet med förslaget örn assistentkårens

uppdelning på två grupper: forsknings- och undervisningsassistenter.

T detta sammanhang borde framhållas, att hinder icke syntes föreligga för

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr lil3.

vederbörande professorer att disponera de nuvarande assistenterna för forskningsuppgifter,

därest dessa skulle finnas böra tillgodoses framför andra göromål,

som eljest ankomme på assistenterna.

Allmänna lönenämnden har förklarat sig kunna i huvudsak godtaga vad

kommittén i detta sammanhang föreslagit. Lönenämnden påpekar, att detta

icke innebure något ställningstagande från lönenämndens sida till de av kommittén

framförda önskemålen angående anställningsvillkoren för laboratorer,

observatörer och biträdande lärare. Den föreslagna höjningen av museiassistenterna

från A 21 till A 23 framstode som en konsekvens av den från och med

den 1 juli 1945 genomförda, motsvarande höjningen av museiassistenterna vid

naturhistoriska riksmuseet.

1945 års universiteisberedning har icke framställt någon erinran mot forskningskommitténs

förslag i nu förevarande avseende. Beredningen framhåller

dock, att kommittén i enlighet med sina direktiv huvudsakligen tillgodosett

forskningens ökade krav, medan den räknade med undervisningens omfattning

såsom relativt konstant. Den av forskningskommittén föreslagna personalen

syntes ej kunna anses såsom fullt tillräcklig för de uppgifter, vilka borde fyllas

av de akademiska lärarna, utan borde kompletteras i främsta rummet med

biträdande lärare.

Ifråga örn laboratorstjänsterna delar statens medicinska forskningsråd de

synpunkter, kommittén anlagt. Forskningsrådet anför:

Rådet vill för sin del framhålla, att fasta befattningar med huvudvikten lagd

på forskning äro oumbärliga för naturvetenskapliga institutioner. Det är även

uppenbart, att deras ställning i avseende på arbete med forskning och undervisning

måste i någon män variera alltefter förhållandena på olika institutioner.

Det synes dock vara angeläget, att vid besättandet av dylika befattningar noga

tillses, att graden av självständighet i förhållande till professuren i huvudämnet

ej blir för liten, och att innehavaren ej, får större eller åtminstone ej mycket

större undervisningsskyldighet än professorn i huvudämnet. Befordringsgrund

och kompetensvillkor komma väl nämligen att som hittills bli desamma som till

professur, och laboraturer komma sannolikt att inrättas och tillsättas först när

ett ämnesområde nått sådan omfattning, att en del av huvudämnet måste avsöndras

och få en egen företrädare och när samtidigt en för uppgiften synnerligen

väl kvalificerad forskare finnes.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening har med

tillfredsställelse hälsat kommitténs förslag om uppdelning av förste assistenterna

i två grupper. Lokalavdelningen befarar dock, att »forskningsassistenterna»

på de större institutionerna komme att belastas med alltför betungande institutionsarbete

till förfång för forskningen. Det syntes därför befogat att vid

större institutioner även inrättades särskilda befattningar som institutionsassistenter,

vilkas huvuduppgift skulle vara att under prefektens ledning svara för

de interna institutionsangelägenheterna.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 273.

Lokalavdelningen i Lund av nyssnämnda förening tillstyrker livligt inrättandet

av särskilda forskningsassistentbefattningar. Det kunde dock ifrågasättas,

om det vore tillräckligt med en dylik befattning åt varje professor, särskilt

på större institutioner.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer anser icke kommitténs förslag

tillfredsställande i vad avser vetenskapliga befattningar med lägre kompetens

(assistenter och amanuenser). Förslaget i denna del vore icke tillräckligt för att

medföra den ökning av forskarrekryteringen, som vore nödvändig. Styrelsen

anför i huvudsak följande.

Forskningskommittén betraktar med rätta en avsevärd utökning av antalet

personer inom olika befattningsgrader som den viktigaste åtgärden för att

främja den matematisk-naturvetenskapliga forskningen. I enlighet härmed föreslår

kommittén ett ökat antal befattningar av olika slag. Med avseende på

den vetenskapliga personalen vid universiteten kan kommitténs förslag sammanfattas

på följande sätt (nuvarande antal befattningar inom parentes):

Kompetens

Befattningarnas art

Uppsala

Lund

professor ......

, professur ......................

21 (19)

19 (15)

docent ........

docent- o. forskarstip. lab., observ., bitr. lär.

44 (19)

42 (18)

fil. lie.........

. assistent......................

29 (8)

22 (5)

fil. mag. el. fil. kand. .

amanuens.....................

34 (21)

33 (19)

Styrelsen finner, att kommitténs förslag relativt väl tillgodoser det nuvarande

behovet av befattningar, av vars innehavare bör fordras docentkompetens.

En ytterligare utökning av antalet befattningar för forskare med docentkompetens

måste dock inom en tämligen snar framtid äga rum, om den naturvetenskapliga

forskningen i vårt land skall kunna hålla jämna steg med

den ofta explosionsartade utveckling som i utlandet kännetecknar dessa

forskningsgrenar.

En förutsättning härför är dock att rekryteringen av grundforskare omedelbart

intensifieras. Man kan icke längre begära, att för vetenskapligt arbete

hågade och lämpade akademiker efter avläggande av sina examina utan rimlig

ersättning skola ägna sig åt grundforskning en följd av år, när de från

annat håll, framför allt industrien, erbjudas liknande arbetsuppgifter på goda

villkor. De ekonomiska frågorna äro här särskilt avgörande, emedan vederbörande

ofta har att göra sitt val i en ålder, då familjebildningen är aktuell

eller redan ett faktum. En sund utveckling av grundforskningen kan icke i

samma utsträckning som tidigare baseras på det brinnande och allt uppoffrande

intresse för vetenskapen som dess utövare i regel besitta. Forskaren har

rätt att betraktas som en yrkesman och forskningsarbetet bör därför avlönas

på samma sätt som övrigt yrkesarbete. Detta gäller i lika hög grad de ograduerade

forskarna som de docentkompetenta, i all synnerhet som det forskningsarbete

som resulterar i doktorsavhandlingar är en integrerande del av

grundforskningen i vårt land.

Med hänsyn till dessa synpunkter kan forskningskommitténs förslag av nya

befattningar för forskare med lägre kompetens icke anses tillfredsställande.

För att, säkerställa rekryteringen av forskare böra en viss kompetensnivås befattningar

vara talrikare än närmast högre nivås. Personalstaben bör med

andra ord ha formen av en pyramid — eller snarare en stympad kon — som

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

står på sin bas, ej på sin topp. Det senare kan närmast sägas vara fallet

med den hittillsvarande organisationen. Kommitténs förslag innebär utan tvivel

en avsevärd förbättring för de nuvarande licentiandema och doktoranderna,

men det föreslagna totaltillskottet av sammanlagt 38 assistent- och 27 amanuenstjänster

för båda universitetens vidkommande är icke tillräckligt för att

medföra den ökning av forskarrekryteringen som är nödvändig. En viss belysning

av den nuvarande rekryteringen av yngre forskare kan erhållas genom

följande tabell över antalet utexaminerade filosofie licentiater inom de naturvetenskapliga

ämnena vid universiteten (för varje år under den senaste

1 O-årsperioden anges summan av de naturvetare som enligt vår- och höstterminens

kataloger avlagt filosofie licentiatexamen):

Uppsala Lund

1936 16 11

1937 13 16

1938 17 3

1939 11 9

1940 9 4

1941 17 8

1942 9 12

1943 9 10

1944 3 7

1945 8 4

Under de senare åren har man på många institutioner haft ett intryck av

en pågående »avfolkning» i fråga örn de s. k. specialisterna (=licentiander

och doktorander). Ovanstående tablå bekräftar särskilt för Uppsalas del denna

utveckling (under femårsperioden 1941—45 utexaminerades 46 licentiater

mot 66 under tiden 1936—40). Det torde vara omöjligt att tillfredsställa de

allt större anspråk som nu ställas på den naturvetenskapliga forskningen såväl

vid universiteten som inom industrien, om icke den nuvarande svaga rekryteringen,

som i stor utsträckning går åt för att täcka undervisningens behov,

avsevärt och snarast ökas. Här äro kraftåtgärder från statsmakternas sida av

nöden för att de förbättringar, som kommittén i övrigt föreslår, skola kunna

rationellt utnyttjas. De licentiand- och doktorandstipendier, som äro påtänkta

även för de naturvetenskapliga ämnenas del, kunna med säkerhet bli

en värdefull stimulans vid forskarnas rekrytering, under förutsättning att

deras antal och storlek sättas tillräckligt högt. Det är av största vikt att denna

fråga, som forskningskommittén utlovat till behandling i den kommande del

11 av betänkandet, löses snabbt och på ett tillfredsställande sätt.

I skarp kontrast till den svaga utbyggnaden av assistent- och amanuenskadrerna

står de senare årens kraftigt ökade tillströmning av studerande till

de naturvetenskapliga ämnena vid universiteten och Stockholms högskola.

Forskningskommittén har icke uppmärksammat detta anmärkningsvärda

förhållande. Medan antalet oexaminerade naturvetare uppvisar endast obetydliga

förändringar under tiden 1926—35, sätter från ungefär 1939 en avsevärd

stegring in, som har lett till mer än en fördubbling av antalet i Uppsala

och Lund och till en ökning av omkring 70 procent vid Stockholms högskola

under den senaste femårsperioden.

Det är otvivelaktigt att redan inom den närmaste framtiden ett större antal

naturvetare än tidigare kommer att avlägga sina lägre examina. För att uppmuntra

de mest begåvade av dessa att utbilda sig till forskare föreslår forsk
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

ningskommittén ett ökat antal s. k. 3:e amanuensbefattningar. Det måste dock

med skärpa sägas ifrån, att dessa befattningar enligt de nuvarande bestämmelserna

knappast kunna innebära en »uppmuntran». En så låg ersättning

som för närvarande utgår till innehavarna av dessa befattningar kunde

möjligen anses skälig, örn tjänstgöringen koncentrerades till en kort sammanhängande

period, t. ex. som hjälp vid handledningen av vissa kurser. I

annat fall måste arbetsbördan minskas eller eventuellt arvodet höjas för

att dessa befattningar skola kunna tjäna det angivna syftet. Styrelsen får

därför ifrågasätta en ändring av eller möjligheter till tolkning av bestämmelserna

för 3:e amanuensbefattningarna i denna riktning.

De yttre svårigheter, med vilka den matematisk-naturvetenskapliga forskningen

i vårt land har att kämpa, bestå framför allt i bristen på personal.

I fråga örn den vetenskapligt utbildade personalen, varom i detta

sammanhang är fråga, är det största problemet framför allt att säkerställa

rekryteringen av forskarkåren. I detta avseende äro de nuvarande förhållandena

utom all fråga sådana, att snara åtgärder för en förbättring äro

oundgängliga. Frånsett ett fåtal amanuens- och assistentarvoden samt docentstipendier

finnas för yngre obefordrade vetenskapsmän för närvarande knappast

några andra ekonomiska möjligheter till vidareutbildning än fortsatt

skuldsättning. Samtidigt locka industrien och näringslivet i övrigt med goda

anställningsvillkor. Följden har också, såsom framgår av de av styrelsen för

Sveriges förenade studentkårer lämnade uppgifterna, blivit en märkbar hopkrympning

av rekryteringsbasen för de egentliga forskarbefattningarna och

detta trots en hastigt ökande tillströmning av studenter till de matematisknaturvetenskapliga

studiebanorna. En dylik utveckling måste i längden bli

ödesdiger. Det främsta botemedlet torde vara det av forskningskommittén

anvisade, nämligen en relativt betydande utökning av antalet avlönade rekryteringstjänster,

d. v. s. — förutom docentstipendier, till vilka jag ämnar

återkomma i det följande — assistent- och amanuensbefattningar; i viss mån

fylla även tjänsterna som biträdande lärare en liknande uppgift. Jag är ense

med kommittén örn att antalet av ifrågavarande befattningar bör avsevärt

utökas. Härigenom vinnes även den fördelen, att institutionerna tillföras vetenskapligt

utbildade hjälpkrafter med uppgift att, samtidigt som de fullfölja

sin utbildning under vederbörande professors eller laborators ledning, vara

denne behjälplig med dels meddelande av elementär undervisning och dels

forskning.

I fråga örn assistentbefattningarna har kommittén utgått från den principen,

att varje professor oell vissa laboratorer böra ha tillgång till en förste

assistent med huvudsaklig uppgift att inom ramen flir sin stadgade tjänstgöringsskyldighet

biträda vid forskningsarbetet; dessa befattningshavare benämner

kommittén forskningsassistenter. De nuvarande förste assistenterna,

vilka huvudsakligen lia till uppgift att biträda vid undervisningen, benämner

kommittén undervisningsassistenter. Kanslern för rikets universitet och stats
-

Departe
mentschefen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kontoret ha, med instämmande av matematisk-naturvetenskapliga sektionen

vid universitetet i Uppsala, förklarat sig anse tvivelaktigt, huruvida en sådan

uppdelning av förste assistenterna i två kategorier vore ändamålsenlig. För egen

del är jag av samma åsikt som nämnda myndigheter. I likhet med kanslern

anser jag det böra ankomma på vederbörande professor att, med beaktande av

behovet av undervisning och assistentens personliga förutsättningar, bestämma

i vilken omfattning dennes tjänstgöringsskyldighet skall tagas i anspråk för undervisning

respektive forskningsarbete.

I detta sammanhang må nämnas, att kanslern, för det fall att två förste assistenter

av kommittén föreslagits för en och samma institution, i regel funnit

skäl att förorda, att den ene av assistenterna avlönas såsom andre assistent.

Jag ansluter mig för egen del i princip till kanslerns förslag på denna punkt.

Biträdande lärare böra, såsom kommittén framhållit, anställas i de fall då

behov föreligger att från en professor avlasta en del av den rent elementära

undervisningen i syfte att bereda honom större möjligheter att ägna sig åt

forskning. I det följande ämnar jag tillstyrka nyinrättande av några nya dylika

befattningar. Däremot är jag icke för närvarande beredd att ingå på de av

kommittén berörda frågorna örn en eventuell ändring av anställningsvillkoren,

undervisningsskyldigheten, tillsättningsförfarandet etc.; med dryftandet av

dessa spörsmål torde böra anstå till dess 1945 års universitetsberedning framlagt

resultatet av sin utredning rörande dessa förhållanden. Tills vidare torde

således nuvarande bestämmelser alltjämt böra gälla.

Kommittén har även föreslagit inrättande av vissa ordinarie befattningar

såsom laborator eller observator. I likhet med kommittén är jag av den uppfattningen

att detta slag av befattningar visat sig väl fylla sin uppgift och hyser

i motsats till kanslern icke någon tvekan att biträda kommitténs förslag i de fall,

då mycket starka skäl synts föreligga för att nya sådana tjänster inrättas. Detta

har jag funnit vara fallet ifråga örn ett fåtal särskilda ämnesgrenar av sådan

vikt att de rimligen böra få fast anställda företrädare, utan att likväl professurer

för närvarande kunna anses motiverade. Jag erinrar att 1945 års universitetsberedning

icke framställt någon anmärkning mot kommitténs förslag på

denna punkt. Under hand har jag inhämtat, att inom universitetsberedningen

icke uppkommit fråga om slopandet av ifrågavarande typ av fasta befattningar.

För egen del finner jag desto mindre anledning att vilja ifrågasätta dessa

befattningars existensberättigande som jag tvärtom av olika skäl, icke minst

rekryteringssynpunkter, finner i hög grad angeläget, att antalet fasta forskarbefattningar

ökas.

Beträffande de i lönegraden A 21 placerade fyra museiassistentbefattningarna

ifrågasätter jag för närvarande icke någon annan förändring än att jag såsom

en konsekvens av 1945 års riksdags beslut örn lönegradsplaceringen för

motsvarande befattningar vid naturhistoriska riksmuseet förordar, att desamma

placeras i lönegraden A 23.

Kommittén har till diskussion upptagit frågan, huruvida man för framtiden

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

borde frångå nuvarande principer vid inrättande av vetenskapliga befattningar

såtillvida, att rena forskarbefattningar skulle inrättas vid sidan av sådana, som

avse såväl forskning som undervisning, men stannat vid att förorda bibehållande

av den nuvarande ordningen som huvudregel. Jag delar i likhet med

kanslern kommitténs uppfattning i detta spörsmål, d. v. s. att även i fortsättningen

dessa befattningar böra omfatta både forskning och undervisning, vilket

givetvis icke bör hindra att även rena forskarbefattningar inrättas i särskilda

fall, exempelvis i form av personliga befattningar åt därav högt förtjänta

forskare.

Teknisk personal.

För närvarande finnas vid universiteten följande ordinarie befattningar av

ifrågavarande slag (de vid matematisk-naturvetenskapliga sektionernas institutioner

placerade angivas inom parentes):

Befattning

Uppsala

Lund

Trädgårdsmästare .......

...A

18

(1)

1

» .......

... A

16

(1)

1

Försöksassistent .........

... A

16

(1)

1

Preparator .... ......

...A

10

(0)

21

(0)

1

Instrumentmakare .......

...A

10

(2)

2

Trädgårdsmästare .......

... A

9

(2)

2

(1)

1

Institutionsvaktmästare . ..

... A

9

(2)

3

(3)

3

Maskinist ...............

...A

8

(3)

6

(1)

1

Tekniskt biträde..........

...A

7

(2)

9

(4)

9

Institutionsvaktmästare

...A

7

(11)

16

(5)

12

Trädgårdsförman ........

... A

7

(2)

2

(2)

2

Hantverkare ............

...A

6

(1)

l1 2

Vaktmästare ............

... A

5

(1)

2

Räknebiträde ............

... A

4

(3)

3.

Forskning skommitténs förslag innebär följande förändringar i personalorganisationen:
a)

De högre trädgårdsmästarbefattningarna placeras båda i A 18 och benämnas

akademiträdgårdsmästare.

Kommittén säger sig ha närmare undersökt förhållandena och icke funnit

någon bärande motivering för att nuvarande skillnad upprätthålles. På grund

av arbetets krävande natur anser kommittén att den högre lönegraden bör

komma till användning för båda tjänsterna.

b) Tjänsterna som instrumentmakare differentieras och placeras i A 14

respektive A 10. Härom anför kommittén:

Kommittén anser placeringen i A 10 i allmänhet vara alldeles för låg. Skickliga

instrumentmakare äro inom industrien synnerligen efterfrågade och väl

betalda. För forskningen, speciellt inom vissa ämnen såsom t. ex. fysik och fysi
1

En av dessa skall hällas obesatt, så länge en å övergångsstat placerad vaktmästare (A 7)

kvarstår i tjänst.

2 Denna befattning skall hållas obesatt, så länge en å övergångsstat placerad vaktmästare

(A 7) kvarstår i tjänst.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 273.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

kalisk kemi, är tillgång till verkligt förstklassiga instrumentmakare ett livsvillkor;

vid universiteten måste därför väl så stora krav ställas på instrumentmakarnas

yrkesskicklighet som inom industrien och statens industriella verk.

Om universitetsinstitutionerna skola kunna hävda sig i konkurrensen, måste sålunda

dessa tjänster placeras betydligt högre än nu är fallet. Som jämförelse

kan nämnas att statens vattenfallsverk har sina instrumentmakare i A 16 samt

att instrumentmakaren vid statens provningsanstalt är placerad i A 14.

Enligt kommitténs erfarenhet är det för en institution ekonomiskt lönande

att betala en instrumentmakare en sådan lön, att en förstklassig kraft kan erhållas.

Finnes icke tillgång inom institutionen till en sådan, måste mera komplicerade

apparater tillverkas vid privatverkstäder, och dessas priser äro synnerligen

höga. Med våra dagars ofantligt uppdrivna krav på instrumentens

precision är instrumentmakaren en utomordentligt betydelsefull medarbetare

på en vetenskaplig institution.

Med anledning av det ovan anförda föreslår kommittén, att instrumentmakare

placeras i lönegrad A 14. I vissa fall anser dock kommittén, att den

nuvarande lönegradsplaceringen i A 10 tills vidare bör bibehållas. Vid de

kemiska institutionerna i Uppsala föreslås sålunda utom en instrumentmakare

i A 14 (placerad på fysikalisk-kemiska institutionen) en instrumentmakare i

A 10 (delad mellan kemiska institutionens avdelningar för oorganisk respektive

organisk kemi). Den förre, som skall tjänstgöra som föreståndare för verkstaden

benämnes i detta fall förste instrumentmakare. Vid kemiska institutionen i

Lund föreslås även instrumentmakare i A 10.

c) Benämningen tekniskt biträde utbytes mot benämningen laboratoriebiträde.

Antalet sådana biträden ökas väsentligt. Kommittén anför:

Befattningstypen tekniskt biträde är för forskningsarbetet vid universitetsinstitutionerna

av största vikt och kommittén förordar en väsentlig ökning av

antalet dylika tjänster. Lönegradsplaceringen föreslås bibehållen i A 7. Kommittén

anser att benämningen laboratoriebiträde, som allmänt användes

för dylika tjänster inom statens verk, är en mera adekvat benämning.

Dylika befattningar torde i stor utsträckning komma att innehavas av

kvinnliga befattningshavare. De ha hittills kunnat besättas med mycket jälkvalificerade

innehavare. Det torde knappast vara lämpligt^ att fixera några

stela normer för vederbörandes kvalifikationer, då behoven på de olika institutionerna

äro av synnerligen skiftande art. En viktig fråga i detta sammanhang

är emellertid huru laboratoriebiträdena skola kunna ernå en för deras

verksamhet lämpad utbildning. Denna fråga kommer att behandlas i en

andra del av kommitténs betänkande. Till laboratoriebiträden böra givetvis

personer med en därför speciellt utformad utbildning antagas, men i många

fall torde även kunna komma ifråga personer med en mera högkvalificerad utbildning

t. ex. kvinnliga kemister från tekniska gymnasier och även univer
sitet.

.

Det bör tilläggas att särskilt på större institutioner behovet av teknisk

hjälp kan vara mycket stort, utan att det därför kan anses lämpligt med ett

flertal ordinarie tekniska befattningar. Tillfällig teknisk hjälp, särskilt mindre

kvalificerad sådan, avlönas lämpligen ur anslaget för tillfällig och extra personal

eller ur anslag för speciella forskningsprogram. Det är emellertid en

mycket stor fördel att kunna erbjuda ordinarie befattningar åt de mest kvalificerade

biträdena för att bereda dem en tryggad ställning och för att tillgodo
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 273.

göra forskningsarbetet den skicklighet och erfarenhet, som mestadels först

många års arbete i dylik tjänst förmår skänka.

d) Som ny befattningstyp föreslås laboratorietekniker i lönegraden A 11.

Härom yttrar kommittén i huvudsak följande.

Vissa institutioner ha starkt behov av laboratorieteknisk hjälp med högre

kvalifikationer än de som kunna fordras av en befattningshavare i den lönegrad

(A 7), som laboratoriebiträdena placerats uti. Kommittén föreslår därför,

att i vissa undantagsfall tjänster inrättas med en högre placering än A 7, men

anser, att'' dessa befattningshavares lönegradsplacering bör prövas från fall till

fall beroende på de behov, som finnas på de skilda institutionerna, och beroende

på de personliga kvalifikationer, som kunna stå till buds. Exempel

på dylika tjänster finnas vid statens bakteriologiska anstalt, statens farmaceutiska

laboratorium, statens skogsförsöksanstalt och statens provningsanstalt,

där lie laboratoriebiträden äro placerade i A 11.

Härtill kommer att det är i hög grad önskvärt och för arbetet på de vetenskapliga

institutionerna gagneligt att i högre grad än nu är fallet möjlighet herodes

för de bästa bland de lägre befattningshavarna att avancera till mera

kvalificerade och högre avlönade befattningar. De vetenskapliga institutionerna

ha stort behov av hjälpkrafter, som äro intresserade av att så småningom

förbättra sin egen utbildning inom områden av betydelse för institutionens arbete,

t. ex. glasblåsning, snickeriarbete, fotografering, prepareringsarbeten

av olika slag o. s. v. En sådan verkligt positiv inställning till arbetet bör uppmuntras

genom att större möjligheter till befordran öppnas för den duglige och

verksamme. Inom institutioner, där preparatorstjänst finnes, kan denna betraktas

som en befordringstjänst för dugliga vaktmästare, som såväl inom institutionens

ram som på annat sätt förstått att skaffa sig en för denna befattning

lämplig utbildning. Laboratorieteknikertjänsterna böra kunna sökas av

lägre befattningshavare, som skaffat sig tillräckligt gedigen utbildning speciellt

av dugliga laboratoriebiträden.

e) Som ny befattningstyp föreslås även mekaniker i lönegraden Eo 9. Härom

anföres:

Med mekaniker avses befattningshavare, som tjänstgör på en institutions

verkstad under instrumentmakaren. Sådana tjänster finnas redan nu vid de

större institutionernas verkstäder, men endast som extra befattningar, avlönade

ur materielanslag eller på annat sätt. Kommittén anser det nödvändigt,

att ordinarie eller extra ordinarie befattningar av denna typ nu

inrättas. Då för mekaniker en god grundläggande yrkesutbildning erfordras,

. bör lönegradsplaceringen vara högre än för de vanliga vaktmästarbefattningarna.

Kommittén föreslår dock ej högre än A 9 bland annat med

hänsyn tili att för de bästa krafterna befordran till de bättre betalda instrumentmakarbefattningarna

är möjlig. Som jämförelse kan nämnas att

maskinisterna allmänt äro placerade i A 8. Mekanikerna behöva dock i

regel en betydligt mera gedigen utbildning än maskinisterna.

Tills vidare böra befattningarna dock placeras i lönegraden Eo 9.

f) Som ny befattningstyp föreslås vidare kartritare i lönegraden A 7. Kommittén

yttrar:

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Kommittén föreslår för var och en av de geografiska institutionerna i Uppsala

och Lund en kartritare (befattningshavaren torde i allmänhet bliva kvinnlig).

Dennes uppgift är icke blott att utföra renritning för reproduktionsändamål

utan även att biträda vid undervisningen i kartritning. Man kunde ju

tänka sig möjligheten att i en person förena kanslibiträde och kartritare men

däremot tala flera omständigheter. Dels ha de geografiska institutionerna full

sysselsättning för båda dessa befattningshavare, dels torde det inte vara lätt att

finna personer, som äro väl utbildade för båda dessa sysselsättningar. \ id Rikets

allmänna kartverk äro motsvarande befattningar placerade i A 7.

g) Kanslibiträden i A 7 föreslås till stort antal, i regel en på varje institution.

Kommittén anför:

Ett av de enligt kommitténs uppfattning verksammaste medlen, då det gäller

att avlasta forskarna och speciellt institutionsprefekterna från enklare

rutingöromål, är inrättandet av sekreterarbefattningar, avsedda för skötseln aven

mångfald administrativa göromål, såsom bokföring, korrespondens, maskinskrivning

av manuskript (ofta på utländska språk), skötsel av bibliotek, enklare

mät- och ritarbeten m. m. I vissa fall komma arbetsuppgifterna att gränsa

till laboratoriebiträdenas, och i själva verket lia de fåtaliga nuvarande tekniska

biträdena i stor utsträckning bland annat tjänstgjort som kanslibiträden.

Kommittén kan sålunda helt instämma i det uttalande, vari statskommissarien

E. Norberg (chef för statskontorets kassabyrå) inleder en promemoria,

»P. M. rörande personalorganisationen vid lantbrukshögskolans kansli och

kamrerarkontor» (avgiven 24 september 1945):

»I en den 18 september 1945 avgiven promemoria angående personalorganisationen

vid veterinärhögskolans kansli har jag givit uttryck för den uppfattningen,

att behovet och betydelsen av tillräcklig och fullt kvalificerad personal

för de rent administrativa och kamerala arbetsuppgifterna länge varit underskattade

beträffande institutioner, verk och inrättningar med övervägande

vetenskapliga eller tekniskt betonade uppgifter. Stor omsorg hade vid verksamhetens

organiserande ägnats åt huvuduppgifternas tillgodoseende med väl

skolade arbetskrafter, medan själva kontorsorganisationen blivit sämre tillgodosedd.

Resultatet hade ofta blivit, att en alltför stor del av det administrativa

och kamerala arbetet vid här avsedda institutioner kommit att läggas på

befattningshavare, vilkas utbildning och intresse hade en helt annan inriktning

och som därför måst ägna en oproportionerligt stor del av sin tid åt

för dem främmande arbetsuppgifter på bekostnad av deras vetenskapliga eiler

eljest specialbetonade verksamhet. En dylik ordning kunde icke anses tillfredsställande,

och den torde dessutom för statsverket på längre sikt ställa sig

oekonomisk. Det vore nämligen att förvänta, att de administrativa och kamerala

göromålen, anförtrodda åt för dylikt arbete utbildade och tränade befattningshavare,

skulle bliva både billigare och bättre skötta, än vad som med

nuvarande system ofta vore fallet.»

Att behovet av dylika biträden är stort visas bland annat därav att mångå

institutioner använt en del av de knappa materielanslagen för avlöning av

extra anställda sekreterare. I de fall sådana biträden anställts på andra håll,

t. ex. vid karolinska sjukhuset, har det visat sig att lönegradsplacering i A 7

kunnat locka goda, ofta mycket goda krafter. Kommittén kan icke förorda en

lägre lönegradsplacering, emedan stora krav måste ställas på dessa biträden,

t. ex. språkkunskaper. Enligt kommitténs uppfattning bör var och en av de

större institutionerna förses med ett kanslibiträde, under det att i fråga örn

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 53

mindre institutioner två kunna dela ett kanslibiträde eller eventuellt erhålla

ett anslag till avlönande av deltidsanställt skrivbiträde.

h) För en institution (limnologiska institutionen i Lund) föreslås inrättande

av en tjänst som kontorsbiträde i lönegraden A 4.

Remissyttrandena.

Av remissyttrandena inhämtas i huvudsak följande.

Allmänna lönenämnden förordar en översyn av kommitténs förslag. Lönenämnden

anför.

I fråga om den tekniska personalen innebär kommitténs förslag icke blott

förbättrad löneställning för och ökat antal av vissa vid de naturvetenskapliga

institutionerna redan befintliga slag av befattningar utan även att dessa institutioner

skola tillföras vissa nya befattningstyper. Såsom närmare skall framgå

av det följande, har lönenämnden ett flertal erinringar att göra mot kommitténs

förslag till lösning av de lönespörsmål, som beröra den tekniska personalen.

Enligt lönenämndens mening vore det önskvärt, om ifrågavarande delar av

kommitténs förslag bleve föremål för överarbetning, varvid även borde beaktas,

att teknisk personal (laboratoriebiträden, institutionsvaktmästare — i en del

fall med mekanisk utbildning — och preparatorer) förekommer i icke obetydlig

utsträckning jämväl inom de medicinska fakulteterna. Lönenämnden vill

tillägga, att en översyn av kommitténs förslag i de delar de föreslagna lönegradsplaceringarna

huvudsakligen torde grunda sig på löneläget å den allmänna

marknaden, synes erforderlig även med hänsyn till de provisoriska lönetilläggen

för statliga befattningshavare.

I övrigt inhämtas av remissyttrandena i huvudsak följande.

Preparatorer (A 10). Allmänna lönenämnden har uppmärksammat,

att kommittén föreslagit inrättande av ett antal preparatorsbefattningar i

A 10. Med anledning härav anför lönenämnden:

Såvitt framgår av vad kommittén anfört, komma arbetsuppgifterna å dessa

befattningar att bli i huvudsak likartade med dem, som åligga innehavarna av

preparatorstjänsterna vid naturhistoriska riksmuseet. Som kommittén erinrat,

sänktes sistnämnda tjänster enligt beslut av 1945 års riksdag från A 10 till

A 9. Vid sådant förhållande kan lönenämnden icke tillstyrka högre placering

än i 9 lönegraden för de preparatorsbefattningar, som enligt utredningens förslag

skola nyinrättas vid geologisk-mineralogiska och växtbiologiska institutionerna

i Uppsala samt mineralogiska institutionen i Lund.

Även statskontoret har ansett sig icke kunna tillstyrka högre lönegrad än A 9

för de preparatorstjänster, som kunde befinnas erforderliga vid universitetens

matematisk-naturvetenskapliga sektioner.

Vaktmästar e. Allmänna lönenämnden framhåller, att kommitténs motiveringar

för inplacering i lönegrad av de av kommittén föreslagna nya vaktmästarbefattningarna

å olika institutioner icke alltid vore tillfyllest för ett ställningstagande

till kommitténs förslag. I brist på närmare uppgifter angående

vaktmästarnas arbetsuppgifter ville det synas lönenämnden, som örn i de fall,

då kommittén föresloge inrättande av ytterligare en vaktmästarbefattning å

institution där sådan befattning redan funnes, den nya vaktmästarbefattningen

i regel borde placeras i 5 lönegraden.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala anför:

I fråga om personal av kategorien institutionsvaktmästare (lönegrad A 71

vill sektionen framhålla önskvärdheten av att denna lönegrad reserveras för

sådana tjänster, där ordinarie vaktmästargöromål, må vara av mera kvalificerad

natur, utgöra den väsentliga delen av arbetet. Där ifrågavarande befattningshavare

har att biträda vid mera krävande experimentellt arbete, eller vid

undervisningen, bör lönesättningen däremot normalt vara A 9. Institutionsvaktmästarna

vid institutioner av ovannämnd art måste äga praktisk utbildning.

Med nuvarande låga lönegradsplacering uppstår då svår konkurrens från industriens

sida. Exempelvis har det vid kemiska institutionen med nuvarande

lönegradsplacering visat sig svårt att behålla vaktmästarna. Pa grund av den

stora omfattningen av vaktmästarnas åligganden samt betydelsen av speciell

erfarenhet beträffande det för varje institution ofta särpräglade arbetet är det

ytterst önskvärt att täta vaktmästarbyten undvikas.

Trädgårdsmästarbefattningarna (A 18, A 16). Kanslern tillstyrker,

att befattningarna benämnas akademiträdgårdsmästare samt att båda

befattningarna placeras i lönegraden A 18.

Statskontoret, som avstyrker ifrågavarande förslag, anför: Statskontoret vill

erinra, att olikheten i löneställning grundats därpå, att dels den botaniska trädgården

i Uppsala vore ej oväsentligt större än den i Lund, dels ock trädgårdsmästaren

i Uppsala förutom vanliga trädgårdsmästargöromål jämväl hade vården

av trädgårdens ekonomi. Då lönegradsplaceringarna sedermera varit föremål

för översyn av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga utan att därvid

ändring befunnits påkallad, anser sig statskontoret böra avstyrka det nu framlagda

förslaget, vilket för övrigt motiverats mycket knapphändigt.

Allmänna lönenämnden har icke haft något att erinra mot kommitténs förslag,

enär av vad kommittén anfört finge anses framgå, att samma kvalifikationer

fordrades för båda befattningarnas innehavare.

Instrumentmakare (A 14, A 10). Kanslern finner kommitténs förslag,

att instrumentmakarna vid vissa institutioner, där särskilt stora krav

ställas på deras yrkesskicklighet, skola uppflyttas till A 14, välmotiverat.

Samtliga instrumentmakare i A 14 syntes böra benämnas »förste instrumentmakare».

Statskontoret avstyrker ifrågavarande förslag, enär löneställningen för instrumentmakarna

i anledning av institutionsvaktmästarutredningens förslag fastställts

så sent som av 1945 års riksdag.

Allmänna lönenämnden har funnit en placering i 14 lönegraden motiverad

endast för den instrumentmakare, som förestår den för kemiska och fysikaliskkemiska

institutionerna i Uppsala gemensamma instrumentverkstaden. För

denne befattningshavare syntes benämningen »förste. instrumentmakare»

lämplig. Beträffande övriga, av kommittén till placering i A 14 föreslagna instrumentmakarna

ifrågasätter lönenämnden, huruvida icke en placering i lägre

lönegrad, förslagsvis 11 lönegraden, kunde vara tillfyllest. — Till stöd för

sitt ståndpunktstagande har lönenämnden anfört: Enligt vad lönenämnden

under hand inhämtat, tjänstgöra de i A 16 och A 14 placerade instrumentmakarna

vid statens vattenfallsverk respektive statens provningsanstalt i själva

verket icke såsom instrumentmakare utan ha huvudsakligen arbetsuppgifter

av helt annat slag. Dessa befattningshavares löneställning kan därför enligt

lönenämndens mening icke tagas till intäkt för att den nuvarande placeringen

av instrumentmakarna vid de vetenskapliga institutionerna i A 10 är för lag.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Marits -proposition nr 273.

Icke heller vad kommittén i övrigt anfört till stöd för en uppfattning av vissa

instrumentmakare vid dessa institutioner till A 14, finner lönenämnden fullt

övertygande, särskilt med beaktande av att institutionsvaktmästarutredningen,

vilken gjorde en undersökning rörande löneläget för yrkeskunniga

arbetare inom metallarbetarfacket i Stockholm, icke fann anledning att framlägga

förslag örn uppfattning av instrumentmakarna till högre lönegrad.

Beträffande den av lönenämnden ifrågasatta placeringen i 11 lönegraden må

framhållas, att de kontanta avlöningsförmånerna i löneklass 11 efter ett

genomförande av den provisoriska löneregleringen kommer att överstiga den

nuvarande kontantlönen i 13 löneklassen.

Civilförvaltningens personalförbund ansluter sig till förslaget om placering

av vissa instrumentmakare i A 14. Beträffande övriga instrumentmakare

ifrågasätter förbundet en placering i A 12.

Laboratoriebiträden (tekniska biträden, A 7). Kanslern

anser icke att vägande skäl föreligga att ändra den vedertagna benämningen

tekniska biträden men vill ej motsätta sig förslaget. Hinder borde ej

möta att, om förhållandena gjorde det önskvärt, placera ett tekniskt biträde

på en nyinrättad kanslibiträdesbefattning.

Allmänna lönenämnden anser, att med ett slutligt ståndpunktstagande till

förslaget att inrätta ett betydande antal ordinarie befattningar i A 7 för

laboratoriebiträden bör anstå i avbidan på det förslag angående laboratoriebiträdenas

utbildning, som kommittén avser att framlägga, ävensom i avbidan

på resultatet av 1944 års personalutrednings arbete. Tills vidare syntes det

ökade behovet av laboratoriebiträden böra tillgodoses med extra ordinarie

personal i högst 7 lönegraden.

Laboratorietekniker (All). Matematisk-naturvetenskapliga sektionen

i Uppsala understryker betydelsen av denna befattningstyp och önskvärdheten

av att den blir mera allmänt representerad än vad som nu

föreslagits.

Kanslern har funnit ifrågavarande förslag välmotiverat.

Statskontoret påpekar, att kommittén till jämförelse åberopat, att befattningshavare

i 11 lönegraden som l:e laboratoriebiträden funnes vid vissa

andra institutioner. Emellertid hade den högre löneställningen för nämnda

befattningshavare föranletts av att de intoge ställningen av arbetsledare. Då

det icke upplysts, att de föreslagna tjänsterna skulle ha sålunda angiven karaktär,

kunde statskontoret icke tillstyrka inrättandet av desamma.

Allmänna lönenämnden anför:

Beträffande laboratorieteknikerbefattningarna har lönenämnden uppmärksammat,

att de speciella motiveringarna för dessa befattningar — i den mån

sådana motiveringar framlagts av kommittén — i huvudsak bygga på de

personliga kvalifikationerna och den personliga lämpligheten hos befattningshavare,

som på ett eller annat sätt redan äro knutna till vederbörande

institution. Lönenämnden måste för sin del ställa sig tveksam mot inrättande

av ordinarie befattningar av dylik personlig karaktär. I detta sammanhang

vill lönenämnden erinra, att institutionsvaktmästarutredningen fann dylika

särskilda kvalifikationer föreligga hos den nuvarande innehavaren av institutionsvaktmästarbefattningen

vid astronomiska observatoriet i Lund, men att

utredningen icke ansåg sig kunna föreslå inrättande av en högre ordinarie

befattning för denne med hänsyn till arbetsuppgifternas personliga karaktär.

Utredningen förordade därför, att befattningshavaren i fråga skulle tillerkännas

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ett personligt lönetillägg, vilket förslag även varm statsmakternas godkännande.

En nackdel med denna lösning av frågan är emellertid, att vederbörande

icke erhåller något förhöjt pensionsunderlag. Inrättande av extra

ordinarie befattningar i 9 eller 11 lönegraden för dylika särskilt kvalificerade

laboratoriebiträden eller institutionsvaktmästare synes därför böra övervägas.

Däremot kan lönenämnden, som framgår av det föregående, icke —- i varje

fall ej på grundval av nu föreliggande utredning — tillstyrka inrättande av

ordinarie befattningar för ifrågavarande ändamål.

Mek aniker (Eo 9). Kanslern erinrar, att redan nu vid vissa institutioner

finnas anställda mekaniker med arvoden, utgående från avlönings- eller

materielanslagen. Kanslern tillstyrker förslaget om inrättande av mekanikerbefattningar

i Eo 9.

Statskontoret anför: Med avseende å förslaget, att mekanikertjänster i lönegrad

A 9 eller Eo 9 skulle inrättas för vissa befattningshavare, som redan

nu finnas men för vilka kostnaderna icke bestridas från avlöningsanslagen,

vill statskontoret framhålla, att — för den händelse ett varaktigt behov av

dessa befattningar föreligger — kostnaderna böra belasta avlöningsanslagen.

Enligt statskontorets mening torde emellertid de nya befattningarna böra

benämnas institutionsvaktmästare, vilken tjänstetitel kommit till användning

i personalstaterna för till lönegraden A 9 hänförda tjänstemän avsedda bland

annat för mekanikerarbeten. Givetvis bör även tillses, att en lämplig proportion

vinnes mellan ordinarie och icke ordinarie befattningshavare med mekanikergöromål.

De befattningar, som må komma att nyinrättas, torde i varje fall

till en början böra upptagas på extra-planen.

Allmänna lönenämnden finner, under erinran om den beslutade provisoriska

löneregleringen, tveksamt, huruvida de nya mekanikerbefattningarna böra placeras

i 9 lönegraden. Inberäknat provisoriskt lönetillägg komme under nästa

budgetår den kontanta lönen i 7 löneklassen högre än för närvarande i 9 löneklassen.

A I-ort komme månadslönen exempelvis att utgöra 453 kronor 50 öre,

vilket ungefär motsvarade en timpenning av 2 kronor 20 öre.

Kartritare (A 7). Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag.

Statskontoret anser, att för kartritning icke bör avses befattningshavare i

högre löneställning än i 4 lönegraden, till en början avlönade såsom extra

tjänstemän. Tjänstetiteln borde lämpligen vara »kartbiträde».

Kanslibiträden (A 7). Kanslern finner ifrågavarande förslag mycket

väl grundat. Kanslern yttrar:

De nuvarande, i lönegraden A 7 placerade tekniska biträdena ha haft till

uppgift, bland annat, att i mån av tid biträda institutionsföreståndaren i hans

administrativa arbete (korrespondens, räkenskaper, medelsförvaltning, vård av

bibliotek m. m.). Kommittén föreslår, att de tekniska och de administrativa

sysslorna skola anförtros åt olika, i A 7 placerade befattningshavare: de nyss

behandlade laboratoriebiträdena och kanslibiträden. Den planerade intensifieringen

av den vetenskapliga forskningen gör en dylik uppdelning önskvärd.

Kanslibiträdena skola fungera som sekreterare åt institutionsföreståndarna. De

böra ha någorlunda goda språkkunskaper samt äga färdighet i maskinskrivning

och helst även i stenograf. Besitta de dessutom gott omdöme och förmåga

att i viss utsträckning arbeta på egen hand, bör vederbörande professor

kunna få en betydande lättnad i det vid de större institutionerna högst tidskrävande

administrativa arbetet. Såsom kommittén tänkt sig, torde var och en

av de större institutionerna böra förses med ett kanslibiträde, under det att

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

i fråga om de mindre två institutioner kunna dela ett biträde, som då lämpligen

bör, åtminstone som regel, tjänstgöra halva dagen på vardera institutionen.

I sistnämnda fall synes man, särskilt då institutionerna i organisatoriskt hänseende

äro fullt fristående från varandra, böra ta under övervägande att giva

tjänsterna extra ordinarie karaktär. Under vissa förhållanden bör möjligen vid

en institution anställas en extra eller med arvode avlönad befattningshavare

med relativt kort daglig tjänstgöringstid, och med ungefär samma uppgift som

ett kanslibiträde.

Statskontoret yttrar, att i den mån särskilda biträden för kontorsgöromål

visade sig behövliga, dessa syntes böra anställas på extra stat med placering

högst i 4 lönegraden.

Allmänna lönenämnden anför:

I fråga örn förslaget örn inrättande av en kanslibiträdesbefattning å flertalet

institutioner finner lönenämnden en viss försiktighet påkallad, då kommittén

knappast anfört övertygande skäl för att behov föreligger av sådan

personal i den utsträckning, kommittén angivit. I varje fall böra en del av

dessa befattningar inrättas såsom extra ordinarie, likaledes i högst 7 lönegraden.

Härvid böra de ordinarie och extra ordinarie befattningarna icke bindas vid

viss institution, utan bör vid uppkommande ledighet å befattning en omplacering

kunna företagas, liksom fallet är exempelvis med institutionsvaktmästarbefattningarna

vid tekniska högskolan i Stockholm.

Kanslern framhåller avslutningsvis, att innan nyinrättade tjänster av teknisk

karaktär definitivt besättas, provtjänstgöring syntes böra anordnas för de

kandidater, som närmast kunde komma i fråga. Särskilt behövlig syntes en

dylik anordning vara, då fråga vore örn mera kvalificerade befattningar.

Därest de planerade åtgärderna till den matematisk-naturvetenskapliga

forskningens fromma skola kunna få avsedd effekt, måste de givetvis på sätt i

ärendet föreslagits även kombineras med inrättandet av ett relativt stort antal

nya befattningar för tekniska och administrativa hjälpkrafter. I nästföljande

avsnitt redogöres närmare för forskningskommitténs detaljförslag i detta avseende.

Därav framgår, att antalet sådana befattningar föreslås ökat i avsevärd

omfattning. Emellertid är att märka, att flertalet av de befattningshavare,

som sålunda skulle mera fast knytas till vederbörande institutioner, redan

finnas anställda där ehuru avlönade från materielanslag, av enskilda medel

eller på annat mer eller mindre improviserat sätt. Denna omständighet har

gjort ställningstagandet till detaljförslagen relativt enkel, i det att behovet av

befattningarna mestadels kunnat styrkas genom att förhållandena redan framtvingat

anställandet av den personal varom är fråga. Prövningen har sålunda

i det stora hela kunnat inskränkas till frågan örn en skälig lönegradsplacering.

Härvid ha vissa riktlinjer tillämpats, för vilka jag i detta sammanhang ämnar

redogöra.

Härvid må först erinras därom, att frågan om institutionsvaktmästares och

därmed jämförliga befattningshavares vid vetenskapliga institutioner lönegradsplacering

nyligen varit föremål för särskild sakkunnigutredning, den s. k.

Departementschefen

.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. May.ts proposition nr 273.

institutionsvaktmästarutredningen, vars betänkande framlades i september

1943 och föranledde beslut av statsmakterna vid 1945 års riksdag (se 1945

års statsverksproposition, för flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 15 ff.)

Enligt de allmänna riktlinjer, som därvid godtogos, skulle i huvudsak 7, 9 och

10 lönegraderna komma till användning. 7 lönegraden skulle vara normallönegrad

för institutionsvaktmästare, av vilka fordrades yrkesskicklighet som

mekaniker, elektrisk montör, snickare och dylikt. 9 lönegraden skulle komma

i tillämpning i vissa fall, då vederbörande exempelvis hade att med ledning av

ritningar eller muntliga anvisningar förfärdiga instrument, vilka uppenbarligen

ställde stora anspråk på skicklighet och noggrannhet vid framställandet. 10

lönegraden slutligen skulle reserveras för sådana specialbefattningar med kvalificerade

arbetsuppgifter — instrumentmakare eller preparatorer — vilka på

vissa institutioner befunnits eller kunde befinnas erforderliga vid sidan av där

befintlig vaktmästarpersonal.

Befattningarna i 7 lönegraden benämndes i regel institutionsvaktmästare,

befattningarna i 9 lönegraden i regel institutionsvaktmästare eller i vissa fall

preparatorer och tjänsterna i 10 lönegraden slutligen instrumentmakare eller

preparatorer.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit vissa förändringar i

fråga örn de sålunda godtagna riktlinjerna. Sålunda föreslås, att vissa instrumentmakarbefattningar

inrättas i 14 lönegraden, att befattningar i 11 lönegraden

inrättas under benämningen laboratorietekniker samt nya tjänster i

9 lönegraden, benämnda mekaniker, inrättas. Mot dessa förslag ha från statskontoret

och allmänna lönenämndens sida anförts starka betänkligheter. Sistnämnda

myndighet har funnit en placering i 14 lönegraden motiverad endast

för den instrumentmakare, som förestår den för de kemiska och fysikaliskkemiska

institutionerna gemensamma instrumentverkstaden och som föreslås

benämnd förste instrumentmakare. På av lönenämnden anförda skäl ansluter

jag mig till den ståndpunkt nämnden sålunda intagit.

Beträffande de befattningar, som enligt kommittéförslaget skulle placeras i

11 lönegraden har jag vid närmare prövning av omständigheterna i de särskilda

fallen funnit, att i två fall (biokemiska och fysikalisk-kemiska institutionerna

vid universitetet i Uppsala) en placering i 10 lönegraden såsom preparator förefallit

befogad, medan i ytterligare två fall (fysiska och paleontologiska institutionerna

vid samma universitet) befattningarna synas böra placeras i 9 lönegraden

såsom institutionsvaktmästare. I nämnda fall har jag dock icke för

närvarande ansett tillrådligt att befattningshavarna redan nu givas ordinarie

ställning, bland annat emedan ett förnyat ställningstagande till frågan om en

slutlig lönegradsplacering av befattningar av detta slag kan komma att bli

erforderligt, sedan pågående utredning rörande de medicinska institutionernas

behov av teknisk personal avslutats.

I fråga örn de tjänster som föreslagits placerade som mekaniker i 9 lönegraden

har jag, med beaktande av vad allmänna lönenämnden och stats
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kontoret anfört, funnit en placering i 7 lönegraden såsom institutionsvaktmiistare

bäst svara mot de i fjol godtagna riktlinjerna för den löneställning,

som bör tillkomma personal av ifrågavarande slag.

Kommittén har i vissa fall förordat en förändring av institutionsvaktmästartjänster

i lönegraden A 9 till preparatorsbefattningar i lönegraden A 10.

På av lönenämnden anförda skäl har jag icke ansett mig böra tillstyrka en

sådan förändring, vilken skulle strida mot det beslut, som så sent som förra

året fattades av statsmakterna.

I de fall då en vaktmästartjänst ansetts behövlig vid sidan av befintlig

institutionsvaktmästarpersonal, har jag i likhet med kanslern och lönenämnden

ansett en placering i 5 lönegraden lämplig. Kommittén har i sådana fall

föreslagit placering i 6 lönegraden.

Jag har icke ansett tillräckliga skäl förebragta för en uppflyttning av trädgårdsmästarbefattningen

vid botaniska trädgården vid Lunds universitet från

16 till 18 lönegraden. Däremot har jag ansett mig kunna tillstyrka, att tjänstebenämningen

för denna befattning jämte motsvarande tjänst vid Uppsala

universitet ändras till akademiträdgårdsmästare.

Benämningen tekniskt biträde synes böra utbytas mot laboratoriebiträde;

ändringen bör givetvis genomföras även för de befattningar av ifrågavarande

slag, som äro placerade vid andra institutioner vid universiteten än de, varom

nu närmast är fråga. Jag är ense med allmänna lönenämnden därom, att

återhållsamhet tills vidare bör iakttagas vid inrättandet av nya ordinarie

befattningar av förevarande slag. I enlighet härmed har jag inskränkt mig till

att föreslå ordinariesättning av vissa redan befintliga extra ordinarie dylika

befattningar medan flertalet nya tjänster föreslås få extra ordinarie ställning.

Benämningen laboratoriebiträde lämpar sig icke för tekniska biträden på de

geografiska institutionerna. Jag förordar i detta fall benämningen kartbiträden.

Vid geografiska institutionen i Lund är ifrågavarande, redan befintliga

befattningshavare placerad i lönegraden Eo 7, vilken löneställning även

synes lämplig för motsvarande tjänst vid Uppsala universitets geografiska

institution. Den vid Lunds universitet befintliga tjänsten torde böra ordinariesättas.

Det har länge varit ett starkt önskemål från de vetenskapliga universitetsinstitutionernas

sida att inom vederbörande institution få tillgång till särskilda

biträden för de mångahanda skrivgöromål samt expeditionella och kamerala

in. fl. uppgifter av olika slag, som för närvarande i besvärande grad taga professorernas

och övriga vetenskapsmäns tid i anspråk. Ivommittén och vederbörande

universitetsmyndigheter fästa också stor vikt vid förslaget, att i regel

varje institution skall utrustas med ett biträde av detta slag. För detta ändamål

bär föreslagits inrättande av ett icke ringa antal kanslibiträdestjänster i

lönegraden A 7. Jag är för egen del fullt övertygad örn att tillräckligt vägande

motiv föreligga för inrättandet i full omfattning av de föreslagna biträdesbefattningarna.

Det har upplysts att, såvitt gäller de matematisk-naturveten
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

skapliga institutionerna i Uppsala, förhållandena redan framtvingat, att de i

och för sig knappa materielanslagen eller enskilda medel anlitats för anställande

av skriv- och expeditionsbiträden vid icke mindre än 10 av de 16 institutioner,

vilka enligt kommittéförslaget skulle få tillgång till sådan arbetskraft; i tre av

dessa fall äro biträdena gemensamma för två institutioner. När det gäller lönestäilningen

för denna personal synes emellertid en viss försiktighet påkallad.

Sålunda torde, åtminstone till en början, endast icke-ordinarie anställningsform

böra komma i fråga. Vidare torde en differentiering av tjänsterna böra

ske såtillvida, att vissa befattningar tills vidare placeras i 4 lönegraden och

de återstående i 7 lönegraden. För egen del förordar jag, att vid Uppsala

universitet 6 och vid Lunds universitet 4 av dessa skriv- och expeditionsbiträdesbefattningar

placeras i 7 lönegraden medan återstående 7 befattningar

i Uppsala och 4 i Lund placeras i 4 lönegraden. Det torde böra ankomma

på särskild prövning av kanslern att efter erforderlig utredning bestämma vid

vilka institutioner tjänster i 7 lönegraden böra komma i fråga. Jag förutsätter,

att härvid tages hänsyn till vederbörandes kvalifikationer, längden av

föregående tjänstgöring och dylika omständigheter.

Till frågan örn tjänsteställningen för det föreslagna biträdet vid limnologiska

institutionen i Lund återkommer jag i det följande.

Under nästföljande avsnitt ämnar jag till behandling upptaga forskningskommitténs

detaljförslag. Därvid kommer jag att i relativt få fall förorda nya

ordinarie tjänster och eljest extra ordinarie anställningsform. I likhet med

kanslern vill jag emellertid framhålla, att det i många fall torde komma att

befinnas lämpligt att, vare sig befattningen upptagits som ordinarie eller extra

ordinarie, till en början anställa vederbörande såsom extra tjänsteman,

exempelvis för att bereda tillfälle till provtjänstgöring. För att möjliggöra detta

torde det vara lämpligt att vederbörande icke-ordinarieposter tills vidare få

beteckningen förslagsvis, varvid det bör ankomma på Kungl. Maj:t att medgiva

att posten må överskridas.

E. Forskningskommitténs detaljförslag i fråga om personalorganisationen.

Uppsala universitet.

Astronomiska institutionen.

Uppsala universitets astronomiska observatorium har nyligen som donation

erhållit fil. dr Nils Tamms privatobservatorium på egendomen Kvistaberg,

belägen i Bro och Lossa kommun av Uppsala län. I donationen äro inbegripna

egendomarna Hammartorp och Kvistaberg, omfattande en areal av 84 hektar,

samt aktier och obligationer till ett värde av cirka 300 000 kronor. Donationens

ändamål är att göra det möjligt för Uppsala observatorium att på Kvistaberg

inrätta och driva ett filialobservatorium. Hela det donerade kapitalet får

användas till filialobservatoriets inrättande och den eventuella återstoden till

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Majlis proposition nr 273.

dess drift. Donationen skall under namn av »Nils Tamms donationsfond för

astronomisk forskning» förvaltas av Uppsala universitet.

Innehavare av professuren i astronomi är professorn K. G. Malmquist.

Kommittén anför:

Den nya observatorsbefattningen avses för observatoriet i Kvistaberg

och bör tills vidare vara personlig för docenten Åke Wallenquist. Då det

är meningen att förlägga observationsarbetets tyngdpunkt till Kvistaberg

i samband med anskaffandet av ett större instrument och utflyttningen

av något av de redan förefintliga instrumenten, är det nödvändigt att utöka

den ordinarie personalen med en observator. Den ene av observatörerna skulle

fortfarande vara stationerad i Uppsala och som nu leda observationsövningarna

för lägre betyg samt biträda prefekten vid ledningen av observationsarbetena

av vetenskaplig karaktär för licentiatexamen och doktorsgrad. Den andre

observatorn skulle vara skyldig att bo på Kvistaberg och utöva den dagliga

tillsynen över filialobservatoriet samt biträda prefekten vid ledningen av det

vetenskapliga observationsarbetet därstädes. Den nya vaktmästarbefattningen

är likaså avsedd för Kvistaberg och bör betalas med statsmedel endast i den

mån den tammska donationens avkastning icke räcker för detta ändamål. Ett

räknebiträde torde få anses som ett minimum på en astronomisk institution

(Lunds astronomiska institution har sedan gammalt tre).

Kanslern tillstyrker för nästa budgetår inrättande av följande nya befattningar:

1 andre assistent, 1 kanslibiträde (A 7) och 1 räknebiträde (A 4).

Kanslern anmärker, att sedan ett nytt större spegelteleskop anskaffats för

observatoriet i Kvistaberg, bomme observatoriearbetets tyngdpunkt att förläggas

dit. Då denna situation inträtt, behövde ytterligare ett par befattningshavare

anställas.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen beklagar kanslerns förslag, att

den nya assistentbefattningen skulle bli endast andre assistent. Ilan borde

enligt sektionens mening vara jämställd med den redan befintlige förste

assistenten. I likhet med kanslern förutsätter sektionen, att personalen ökas, när

Kvistabergs observatorium kommit igång.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening understryker

kommitténs påpekande, att ett räknebiträde är ett minimum för en

astronomisk institution. De senaste åren hade observatoriet haft en arkiv- 1

1 Tomrummet i denna kolumn avses här liksom i det följande att utvisa, att kommittén i

fråga om vidstående personal icke ifrågasätter någon förändring.

1 observator

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 inst .vaktmästare A 7

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:

2 observatörer

2 förste assistenter

1 vaktmästare Eo 6

1 kanslibiträde A 7

1 räknebiträde A 4

s. 62 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

arbetare, erhållen genom arbetsmarknadskommissionen, som räknebiträde, men

denne hunne ej tillnärmelsevis med de uppgifter, han erhölle, utan även enklare

räknearbeten måste i stor utsträckning utföras av den vetenskapliga personalen.

Jag är icke för närvarande beredd att taga ställning till frågan om

anställande av personal för det till universitetet donerade astronomiska

observatoriet i Kvistaberg. Däremot tillstyrker jag i likhet med kanslern att

ytterligare en assistentbefattning inrättas och förordar att denna får karaktären

av tjänst som andre assistent, d. v. s. förenas med arvode å 6 000

kronor. Vidare tillstyrker jag, att medel anvisas för anställande av ett räknebiträde

och ett biträde för skriv- och expeditionshjälp; båda synas tillsvidare

böra givas icke-ordinarie anställning.

Institutionen för fysiologisk botanik.

Ämnesområdets benämning: botanik, särskilt fysiologi och anatomi. Professurens innehavare:

professorn E. Melin.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

1 biträdande lärare

1 förste assistent

2 förste amanuenser 3 förste amanuenser

1 hist. vaktmästare A 7

1 tekn. biträde A 7 2 laboratoriebiträden A 7

1 maskinist A 8

1 kanslibiträde A 7

Kommittén anför: Behovet av en biträdande lärare för bestridande av kursundervisning

är mycket stort, bland annat beroende på att botaniken omspänner

ett mycket stort område med ett stort antal särpräglade specialgrenar.

Kommittén vill framhålla, att de möjligheter den nya institutionsbyggnaden

erbjuder, icke kunna i nöjaktig utsträckning utnyttjas, så länge personalstaben

är så knappt tilltagen som nu. Den personalstat, som kommittén föreslår, torde

representera ett nödvändigt minimum.

Kanslern tillstyrker den begärda personalökningen utom i vad angår den

nye förste amanuensen och maskinisten. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen

framhåller med anledning härav, att den stora och nya institutionens

maskiner redan börja visa tecken på skada på grund av att de ej kunna erhålla

tillräcklig och kompetent skötsel. En maskinist brukade även vara till nytta

såsom mekaniker; här vore en kombinerad maskinist- och mekanikerbefattning

lämplig.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening gör

gällande, att den av kommittén föreslagna tekniska personalen är alldeles för

knappt tilltagen.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Avdelningen yttrar:

Den föreslagna ökningen av den tekniska personalen motsvarar (med

undantag för maskinisten) icke ens den nuvarande med tillfälliga anslag

avlönade personalen. Nuvarande tekniska biträdet assisterar vid professorns

forskningsarbete och motsvarar till kompetens (filosofie licentiat) och tjänstgöring

helt den föreslagna forskningsassistenten. I realiteten innebär förslaget

alltså endast en ökning med 2 laboratoriebiträden. Kommittén föreslår

visserligen 5 000 kronor årligen för extra och tillfällig personal (under materielanslaget)

men kostnaderna för den redan nu (år 1945) anställda extra personalen

uppgå till cirka 20 000 kronor. Fem av dessa hjälpkrafter äro lettiska

akademiker, anställda genom arbetsmarknadskommissionen. Dessa ha blivit en

oumbärlig tillgång för de pågående forskningsarbetena. 3—4 laboratorie- och

1 vaktmästarbiträde ha under år 1945 avlönats på privat väg för bedrivande

av särskilda forskningsarbeten över penicillin och andra antibiotiska substanser,

vilka dock falla inom ramen för institutionens ordinarie arbetsprogram.

Av det sagda framgår, att den föreslagna personalstaten med hänsyn till

de tekniska hjälpkrafterna ligger avsevärt under det minimum som erfordras

för den nuvarande forskningen. Antalet laboratoriebiträden borde därför ökas

till minst tre och anslagsmedlen till extra och tillfällig personal ökas från

5 000 till 10 000 kronor. I annat fall torde från början uppstå svårigheter

att utnyttja den nya institutionens resurser, när den föreslagna kompletteringen

av dess instrument- och apparatuppsättning verkställts.

Institutionen för fysiologisk botanik är inrymd i en modern nybyggnad,

som nyligen blivit uppförd men till följd av krigsutbrottet ännu inte fullt

utrustats med erforderlig personal och instrumentuppsättning. I fråga

om personalen skiljer sig kanslerns förslag från forskningskommitténs därigenom,

att kanslern icke tillstyrkt anställande av en maskinist och ytterligare

en förste amanuens. I fråga om den förra befattningen synes av matematisk-naturvetenskapliga

sektionens yttrande framgå, att den icke gärna kan

undvaras. Jag är därför beredd att tillstyrka, att en maskinisttjänst inrättas,

tills vidare placerad i lönegraden Eo 8. Befattningens innehavare bör åläggas

skyldighet att i den mån arbetsuppgifterna som maskinist det medger även

fullgöra andra å institutionen förekommande arbetsuppgifter, såsom mekaniska

arbeten m. m. I övrigt ansluter jag mig till kanslerns förslag, dock att

det nya laboratoriebiträdet torde böra tills vidare placeras i Eo 7.1 fråga örn

biträdet för skriv- och expeditionsgöromål hänvisar jag till vad jag i det

föregående anfört.

Institutionen för systematisk botanik.

Ämnesområdets benämning: botanik, särskilt systematik och morfologi. Professurens innehavare:

professorn J. A. Nannfeldt.

Departe
mentschefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Nuvarande personal:

1 museiassistent A 21

1 museiassistent A 171

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 trädgårdsmästare A 18

2 trädgårdsmästare A 9

2 trädgårdsförmän A 7

1 institutionsvaktmästare A 7

Kommittén anför:

Kommitténs ändringsförslag:

1 laborator

2 förste assistenter

2 förste amanuenser

1 akademiträdgårdsmästare A 18

1 laboratoriebiträde A 7

1 kanslibiträde A 7

Beträffande motivering för den föreslagna omvandlingen av en museiassistentbefattning

till laboratorstjänst hänvisas till motsvarande institution

vid Lunds universitet.

Den nuvarande förste assistenten avses speciellt för trädgården. Den andre

avses vara forskningsassistent. Föreståndaren för institutionen, professorn J. A.

Nannfeldt, har mycket starkt framhållit behovet av att det bland den vid

botaniska trädgården fast anställda personalen finnes en vetenskapligt utbildad

botanist. Denne tjänstemans uppgift avses vara att vidmakthålla och

förkovra trädgårdens vetenskapliga standard, att sörja för bestämningar och

etikettering av det botaniska växtmaterialet, att sörja för erforderliga nyanskaffningar

av för vetenskapligt ändamål erforderligt material, att sörja för

vården av sådant och att överhuvudtaget biträda vid trädgårdens skötsel

i alla sådana avseenden, där botaniska och ej blott hortikulturella kunskaper

äro av nöden. Professor Nannfeldt har uttalat ett önskemål att befattningen

i fråga måste ges samma lönegradsplacering som museiassistent. Kommittén

förordar, att befattningen, eftersom den så sent som år 1945 inrättats som

l:e assistenttjänst, tills vidare får behålla denna karaktär.

Att ämnet systematisk botanik är i behov av två amanuenser synes kommittén

uppenbart med hänsyn till att den ena avses för trädgårdens behov.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen yttrar:

Den föreslagna ombildningen av de ordinarie museiassistenttjänsterna vid de

botaniska museerna i Uppsala och Lund till tjänster av laboratorsklass innebär

ur såväl forskningens som undervisningens synpunkt en högst påtaglig förbättring.

Det måste dock framhållas, att tjänsternas tyngdpunkt allt fortfarande

måste ligga på forskning och museala göromål, varför den undervisning,

som ålägges innehavaren, ej får göras alltför betungande. Det bör vidare

medgivas honom att i största utsträckning fullgöra undervisningen i form av

ledandet av exkursioner, icke minst under sommarferierna. Saknaden av en

dylik floristisk undervisning har nämligen gjort sig i särskilt hög grad kännbar.

Med hänsyn till tjänsternas karaktär synes titeln laborator vara föga

adekvat; däremot synes den av museiassistenterna själva föreslagna titeln

intendent vara lämplig, kanske dock hellre i formen museiintendent.

Personlig för fil. hedersdoktorn S. Lundell.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

De sakkunniga ha uppenbarligen icke ansett en översyn av den personliga

museiassistenttjänsten (i lönegrad A 17) för filosofie doktor Seth Lundell falla

inom ramen för deras direktiv. De sakkunniga lia emellertid i sitt betänkande

på flera ställen framhållit vikten av att personliga tjänster inrättas för tillvaratagandet

av särskilt framstående vetenskapliga begåvningar. I sådant sammanhang

synas också redan inrättade dylika tjänsters löneställning böra tagas

under övervägande. När ifrågavarande tjänst genom beslut av 1943 års riksdag

inrättades, placerades den 4 lönegrader lägre än de ordinarie museiassistenttjänsterna.

Med hänsyn till innehavarens utomordentliga kvalifikationer,

betygade icke minst genom en så sällsynt åtgärd som inrättandet av

en personlig befattning, kan det icke vara skäligt att tjänsten i lönehänseende

är lägre placerad än de ordinarie museiassistenttjänsterna, vilka för naturhistoriska

riksmuseets vidkommande uppflyttades till A 23 genom beslut av

1945 års riksdag och vilka för universitetens vidkommande av de sakkunniga

föreslås uppflyttade till samma lönegrad. Sektionen hemställer sålunda om

uppflyttning av även den personliga museiassistenttjänsten till samma lönegrad,

särskilt som tjänsten i fråga om arbetets art i intet avseende står tillbaka

för någon ordinarie museiassistenttjänst.

Kanslern tillstyrker icke förändringen av museiassistenttjänsten i A 21 till

laboratorstjänst men förordar i stället, såsom förut omnämnts, att tjänsten

uppflyttas till A 23. I övrigt har kanslern godtagit forskningskommitténs

förslag.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening föreslår,

att utöver kommittéförslaget ytterligare två amanuenstjänster inrättas

vid ifrågavarande institution.

Jag biträder för egen del kanslerns förslag med den ändringen, att laboratoriebiträdet

tills vidare synes böra placeras i icke-ordinarie ställning samt att

spörsmålet om det föreslagna kanslibiträdets löneställning bör bli beroende av

den särskilda prövning, jag i det föregående förutsatt skola äga rum. Jag kan

således icke för närvarande godtaga förslaget om förändring av museiassistentbefattningen

till en laboratorstjänst. Icke heller anser jag mig kunna biträda

matematisk-naturvetenskapliga sektionens hemställan om uppflyttning av den

för filosofie hedersdoktorn S. Lundell inrättade personliga befattningen till

23 lönegraden.

Fysiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: fysik. Professurens innehavare: professorn A. E. Lindh.

Förutom en ny professur, beträffande vilken hänvisas till det föregående,

föreslår kommittén följande ändringar i förhållande till nuvarande personalorganisation:
-

Departe
mentschefen.

Bihang till riksdagens protokoll 19t6. 1 sami. Nr 273.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 273.

Nuvarande personal:

Föreslagen ändring:

1 laborator

1 förste assistent

3 förste amanuenser

1 biträdande lärare

2 förste assistenter

4 förste amanuenser

1 instrumentmakare A 10

anslag till »mekaniska arbeten»

1 laboratorietekniker All

1 instrumentmakare A 14

2 mekaniker Eo 9

(7 200 kronor)

1 maskinist A 8

1 institutionsvaktm. A 7

2 laboratoriebiträden A 7

1 kanslibiträde A 7

Till stöd för sitt förslag anför kommittén:

Den biträdande läraren är avsedd särskilt för den propedeutiska undervisningen

och övningarna i fysikalisk problemräkning. Det är ett känt faktum,

att övergången från skol- till universitetsstudier erbjuder särskilda svårigheter i

ämnena matematik och fysik. Det är därför av synnerlig vikt, att introduktionen

till högre studier i dessa ämnen förmedlas av en person med särskild

fallenhet och intresse för just denna uppgift. Befattningen föreslogs på sin

tid av 1933 års universitetsberedning. Den föreslagna verkstadspersonalen

representerar enligt kommitténs uppfattning ett minimum för en fysisk universitetsinstitution.

Det nu utgående anslaget till mekaniska arbeten är avsett

att indragas, då de föreslagna befattningarna inrättats. Det behov av arbetskraft,

som ytterligare finnes, tillgodoses genom anslaget till extra och tillfällig

personal.

Utom verkstadspersonalen föreslås en laboratorietekniker. Denna nya befattningsform

är skapad för att täcka det behov av högkvalificerad teknisk

hjälp, varav särskilt en fysisk institution är i så hög grad beroende.

En av tjänsterna som förste assistent, förste amanuens och laboratoriebiträde

betingas av den föreslagna nya professuren.

Kanslern, som på sätt av det föregående framgår endast ifrågasatt principbeslut

om inrättande av en ny professur, tillstyrker bifall till kommitténs förslag,

utom beträffande de av den nya professuren betingade tjänsterna.

Kanslern framhåller dock, att ytterligare personalökning erfordras, då fysikprofessuren

dubblerats.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening finner

den föreslagna personalökningen i hög grad nödvändig men framhåller samtidigt,

att personalförstärkningen till stor del vore skenbar. Två mekaniker och

ett kanslibiträde vore sålunda anställda sedan lång tid tillbaka, fast avlönade

från anslaget till mekaniska arbeten, kompletterat med materielanslaget.

Vidare anföres, att den föreslagna biträdande läraren icke komme att lätta

arbetsbördan för laboratorn, vilken med biträde av två amanuenser meddelade

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2113.

större delen av fysikundervisningen på lågstadiet. Laboratorns arbetskraft

toges därför helt i anspråk för det s. k. kurslaboratoriets räkning, vilket syntes

innebära en oförsvarlig misshushållning med en professorskompetent forskares

arbetskraft. Föreningen hemställer om följande befattningar vid kurslaboratoriet,

nämligen 2 förste amanuenser, 1 laboratoriebiträde och 1 kanslibiträde.

I det föregående har jag förordat, att en ny professor i fysik skall inrättas

redan från och med nästa budgetår. Med hänsyn till att tillsättningsförfarandet

tar relativt lång tid i anspråk torde den personal, som erfordras för biträde

åt den blivande professorn, icke behöva tillsättas förrän från och med budgetåret

1947/48. Vad beträffar kommitténs förslag i övrigt har jag icke funnit

anledning till erinran mot den föreslagna personalstabens storlek. Av vad jag

i det föregående anfört följer dock, att jag icke för närvarande kan till alla

delar ansluta mig till de föreslagna lönegradsplaceringarna för den tekniska

personalen. Jag ifrågasätter således icke nu någon ändring av instrumentmakarens

lönegradsplacering. De till placering i lönegraden Eo 9 föreslagna

mekanikerna böra enligt min mening placeras i lönegraden A 7 såsom institutionsvaktmästare;

samtidigt bör anslagsbeloppet å 7 200 kronor till »mekaniska

arbeten» indragas. Den föreslagna tjänsten som laboratorietekniker i

lönegraden All torde tills vidare böra placeras i lönegraden Eo 9 såsom institutionsvaktmästare.

Även det nya laboratoriebiträdet och biträdet för

skriv- och expeditionsgöromål torde tills vidare böra givas extra ordinarie

anställning.

Jag tillstyrker således, att vid ifrågavarande institution från och med nästa

budgetår följande befattningar nyinrättas:

1 biträdande lärare ........................... arvode 8 600 kronor

1 institutionsvaktmästare ...................... Eo 9

2 institutionsvaktmästare ....................... A 7

1 laboratoriebiträde ........................... Eo 7

1 skriv- och expeditionsbiträde.................. Eo 4 eller Eo 7

Geografiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geografi. Professurens innehavare: professorn F. Hjulström.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsjinslag:

1 biträdande lärare

1 förste assistent

1 förste amanuens 2 förste amanuenser

1 institutionsvaktmästare A 7

1 kartritare A 7

1 kanslibiträde A 7

Kommittén anför: Arbetsbelastningen är för närvarande för stor för institutionens

ende ordinarie amanuens, trots att två extra ordinarie amanuenser,

avlönade med fri bostad, funnits på institutionen — dessa försvinna nu,

Departe
mentschefen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

68 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

emedan deras rum tagits i anspråk som forskarrum. Institutionen mäste därför

få en ny ordinarie amanuens.

Kanslern tillstyrker bifall till kommitténs förslag.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening vitsordar,

att den förordade personalökningen är berättigad. Antalet studerande

hade under de senaste åren ökat mycket starkt, både på hög- och lågstadiet.

Man skulle därför kunna ifrågasätta inrättandet av ytterligare en förste

assistentbefattning. Kartritningshjälp hörde till de oundgängligaste behoven.

Med hänsyn till institutionens omfattande och ständigt ökande bibliotek och

kartsamling skulle ytterligare en förste amanuens vara väl motiverad.

Mot kommitténs förslag har jag icke funnit anledning till annan erinran än

att de till placering i A 7 föreslagna befattningarna tills vidare torde böra

givas extra ordinarie anställning samt att frågan, huruvida skriv- och expeditionsbiträdet

bör placeras såsom kansli- eller kontorsbiträde, bör bli föremål för

prövning i särskild ordning i enlighet med vad jag tidigare förordat. Befattningen

som kartritare synes böra benämnas kartbiträde.

Geologisk-mineralogiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geologi, särskilt petrografi och mineralogi. Professurens inne

havare: professorn E. Norin.

Nuvarande personal:

1 förste amanuens

1 institutionsvaktmästare A 9

Kommitténs ändringsförslag:

1 förste assistent

1 laboratoriebiträde A 7

1 preparator A 10

1 vaktmästare A 6

1 kanslibiträde A 7

Kommittén framhåller, att en mineralogisk institution borde vara utrustad

med en preparator. När sådan funnes, syntes behovet av vaktmästarhjälp

kunna tillgodoses genom en befattning i lönegraden A 6.

Kommittén föreslår vidare, att kvartärgeologien utbrytes till en

särskild avdelning av institutionen med följande personal:

1 laborator

1 förste amanuens

1 laboratoriebiträde (A 7)

Till stöd härför anföres:

En förbättrad ställning åt kvartärgeologien vid Uppsala universitet har

sedan åtskilliga år regelbundet upptagits såsom ett av de viktigaste önskemålen

i universitetets riksdagspetita. Såsom motivering härför åberopar kommittén

en skrivelse av professor E. Norin, vari följande anföres.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Martts proposition nr 273.

Jag önskar understryka nödvändigheten av inrättandet av en fast, ordinarie

lärarbefathiing i kvartärgeologi. Den mellanställning kvartärgeologien intager

i förhållande till å ena sidan den historiska geologien och paleontologien, å

andra sidan den fysiskt-kemiskt betonade geologien, fordrar en speciallärare

för att en allsidig, högkvalificerad undervisning och handledning skall kunna

meddelas. En uppdelning av ämnet på de båda nuvarande geologiprofessorerna

är givetvis till stor nackdel för kvartärgeologiens studium. En rationell undervisning

vid statsuniversiteten i det synnerligen omfattande ämnet kvartär

geologi är ett ofrånkomligt krav, som måste uppfyllas icke minst med anledning

av industriens och det allmännas ständigt ökade behov av vetenskapligt

skolade kvartärgeologer. Därtill komma de ärorika traditioner vårt land

på detta område har att uppehålla.

Kommittén har dessutom från docenten N. G. Hörner erhållit uppgifter

beträffande kvartärgeologiens nuvarande ställning vid universitetet. Hörner

yttrar bland annat:

Den kvartärgeologiska undervisningen vid universitetet möjliggöres för närvarande

genom ur fonden för inbesparade docentstipendier för en termin i

sänder anvisade anslag.

År 1945 uppgick exempelvis det sammanlagda beloppet till 3 000 kronor

med minimifordran 40 föreläsningar (20 per termin).

Anslagens knapphet har i hög grad beskurit möjligheten till vetenskapligt

arbete.

Kvartärgeologien behandlar den senaste, yngsta perioden i jordens långa och

komplicerade utveckling, den period som ligger oss närmast och varifrån

naturens egna dokument finnas bevarade på ett sätt som möjliggör säkrare

studium och rekonstruktion av många viktiga grenar av det geologiska

skeendet än vad som är möjligt för någon annan epok. Kvartären visar oss

också några av naturens egna stora laboratorieexperiment, som kasta ljus

över andra centrala delar av geologien (exempel: jordskorpans reaktion mot

väldiga belastningsförändringar); kvartären är i många avseenden ett verkligt

geologiens nyckelområde.

Den kvartärgeologiska utvecklingen har i hög grad präglat den miljö i vilken

vi leva och kvartära bildningar spela en utomordentligt viktig roll för vårt

näringsliv. Våra för jordbruk, skogsbruk, vattenhushållning etc. bestämmande

lösa jordlager äro alla kvartära bildningar. Jämför också de kvartära avlagringarnas

betydelse för tekniken: järnvägs- och vägväsen, markstabilitet för

byggnadsverk av de mest skilda slag etc.

Kvartärgeologien har vital anknytning till ett flertal andra ämnen. Nivåoch

klimatförändringar lia i mångt och mycket varit bestämmande för växtoch

djurvärldens invandring och nuvarande fördelning, för den arkeologiska utvecklingen,

för bebyggelsens lokalisering genom tiderna.

Den i stor utsträckning på bestämda och ofta närliggande praktiska resultat

inriktade, mycket viktiga forskning inom kvartärgeologi och därmed sammanhängande

gebit som bedrives av ett flertal statliga och enskilda institutioner,

minskar ingalunda behovet av en av omedelbara tillämpningar mera obunden

grundforskning inom ämnet vid universitetet — tvärtom framhäver ämnets

utomordentligt stora praktiska och ekonomiska betydelse vikten av sådan

friare forskning på längre sikt.

Det omfattande och viktiga ämnet kvartärgeologi faller i väsentlig grad

utanför den indelning efter vilken geologien är representerad vid universitetet.

Den ena av de båda geologiprofessurerna har huvudvikten lagd vid petrografi

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

och mineralogi, den andra vid historisk geologi, särskilt med biologisk orientering

och alltsedan professurens tillkomst övervägande inriktad på prekvartära

formationer och deras biota, särskilt djurvärld. Båda dessa av professurer

företrädda ämnesgrenar eller grupper av ämnesgrenar äro av fundamental

betydelse och av sådan omfattning att de mer än väl helt och fullt kräva sin

man. Några avprutningar därvidlag äro knappast tänkbara. Skulle någon av

dessa båda professorer känna sig förpliktad att undervisa, handleda och

examinera i kvartärgeologi i en utsträckning någorlunda motsvarande detta

ämnes omfattning och betydelse, måste detta i de flesta fall ° medföra en

mycket betänklig splittring. Sedan professor A..G. Högboms avgång för 22 år

sedan har heller icke någon geologiprofessor i Uppsala meddelat undervisning

i kvartärgeologi.

Kvartärgeologi måste givetvis ingå i geologiutbildningen. Från statliga verk

och myndigheter, ävensom från stora icke-statliga företag av olika slag, efterfrågas

gång på gång yngre geologer med god utbildning i kvartar. Geologien

är så rikt differentierad och starkt specialiserad, att en kvartiirgeologisk utredning

i de flesta fall kräver en specialist, liksom andra geologiska branscher

kräva sina

Kommittén anser att åtgärder nu böra vidtagas för att giva en förbättrad

ställning åt kvartärgeologien vid Uppsala universitet, i all synnerhet som

detta uppenbarligen vore en angelägenhet, som rörde flera ämnen inom sektionen.

Ämnet borde sålunda ges en särskild representation genom en laboratorsbefattning.

Alternativet biträdande lärare torde ej motsvara behovet, då

vederbörande ej endast skulle ombesörja undervisning utan även självständigt

företräda forskningen i ämnet. Kvartärgeologien borde bilda en särskild

avdelning inom geologisk-mineralogiska institutionen.

Kanslern biträder icke för närvarande förslaget örn inrättande av en laboratorsbefattning

i kvartärgeologi; däremot tillstyrker kanslern, att en biträdande

lärare för undervisning i kvartärgeologi anställes å paleontologiska institutionen,

dit ämnet närmast hörde. Om det med hänsyn till utrymmes- eller andra

förhållanden kunde anses lämpligare att bereda lokal för denna vetenskapsgren

inom den geologisk-mineralogiska institutionen, syntes hinder ej böra

möta mot en dylik anordning. Den biträdande läraren borde erhålla biträde axen

förste amanuens; kanslern biträder således ej förslaget örn inrättande av en

befattning som laboratoriebiträde åt denne. Kanslern tillstyrker däremot i

övrigt kommittéförslaget med allenast den ändringen att den nya vaktmästarbefattningen

föreslås placerad i A 5 i stället för i A 6.

Med anledning av kanslerns ståndpunktstagande till frågan om inrättande

av en befattning som laborator i kvartärgeologi, åberopar matematislc-naturvetenskapliga

sektionen ett yttrande av chefen för Sveriges geologiska undersökning,

vari anföres bland annat följande.

Akademisk undervisning i kvartärgeologi måste tillmätas en utomordentlig

vikt då det gäller att säkra tillgången på forskare för vetenskapliga studier

i praktiska syften över våra lösa jordarters geologi. Flera statsinstitutioner

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

ha på senaste tiden förgäves eftersökt vetenskapligt välkvalificerade och

praktiskt inriktade kvartärgeologer, eller som de även benämnas, jordartsgeologer.

Jordartsgeologers arbeten innebära insatser av stort ekonomiskt

värde för lantbruk och skogsbruk, för väg- och vattenbyggnadstekniska

frågor samt för sådana som röra vattenförsörjningsproblem. Framför allt inom

väg- och vattenbyggnadstekniken samt i samband med de hydrogeologiska

frågor, som aktualiseras av växande bebyggelse, torde möjligheter för värdefulla

insatser vara i stigande. Även må erinras om att tekniskt användbara

jordarter av olika slag alltmera kräva geologiska undersökningar, exempelvis

för användning inom silikatkemien. Den nationalekonomiska betydelsen av

jordartsgeologernas insatser torde vara jämförlig med malmgeologernas.

Sektionen framhåller vidare, att kunskap i kvartärgeologi vore nödvändig

för många andra vetenskapsgrenar, såsom botanik och växtbiologi, zoologi och

arkeologi, vilket lett till, att docenten Hörners föreläsningar i regel bevistats

av ett större antal åhörare än föreläsningarna i de andra grenarna av geologien.

Sveriges docentjörbund har förklarat sig anse det vara av yttersta vikt, att

åtminstone en tjänst i laboratorsklass inrättas i ifrågavarande ämne, som

egentligen borde representeras av en professur.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening upplyser,

att vaktmästar- och kanslibiträdestjänsterna redan finnas å institutionen,

ehuru bekostade av materielanslaget. Föreningen anser önskvärt, att

den av kommittén förordade personalstaten kompletteras med ytterligare

en förste assistent samt en laboratorietekniker.

Den geologisk-mineralogiska institutionen torde i enlighet med kommitténs

förslag böra utrustas med en förste assistent, ett laboratoriebiträde, tills vidare

i lönegraden Eo 7, samt en vaktmästare och ett biträde för skriv- och expeditionsgöromål.

I enlighet med kanslerns förslag torde vaktmästaren böra

placeras i lönegraden A 5. Beträffande skriv- och expeditionsbiträdets löneställning

hänvisar jag till det föregående. Den föreslagna förändringen av den

nuvarande institutionsvaktmästartjänsten anser jag mig icke nu kunna

biträda.

Jag har funnit övertygande skäl förebragta för inrättande av en ordinarie

laboratorsbefattning i kvartärgeologi och tillstyrker därför kommittéförslaget i

detta hänseende. I likhet med kanslern förordar jag vidare, att denne till sitt

förfogande får en förste amanuens. I enlighet med kommitténs förslag anser

jag även rimligt att en teknisk hjälpkraft anställes såsom biträde åt den

blivande laboratorn och tillstyrker för detta ändamål inrättande av en tjänst

som laboratoriebiträde i lönegraden Eo 7.

Paleontologiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geologi, särskilt historisk geologi. Professurens innehavare: professorn

G. Säve-Söderbergh.

Departe
mentschefen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr %73.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

2 förste assistenter

1 förste amanuens

1 institutionsvaktmästare A 9

1 vaktmästare A 6

1 laboratorietekniker A 11

, 1 laboratoriebiträde A 7

1 kanslibiträde A 7

Till stöd för sitt förslag anför kommittén:

I detta ämne måste en viss hjälp till undervisningen anses vara ett skäligt

krav, ehuru kommittén icke ansett sig böra förorda någon befattning som

biträdande lärare utan stannat vid att föreslå en undervisningsassistent. Institutionsvaktmästaren

i A 9 har utfört i stort sett en preparators arbete och är

fullt sysselsatt med detta. För de egentliga vaktmästarsysslorna behövs därför

en vaktmästare i lönegrad A 6. På institutionen finnes anställd en tecknare,

som avlönas med tillfälligt anskaffade medel. Han måste emellertid ges en

fast ställning inom institutionen, för vilken hans tjänster äro synnerligen

värdefulla, speciellt då han även är skicklig fotograf. Kommittén föreslår,

att för detta ändamål en tjänst som laboratorietekniker i A 11 inrättas.

Kanslern tillstyrker inrättande av de föreslagna tjänsterna utom den ena

assistenttjänsten och vaktmästarbefattningen.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen anför med anledning härav, att

det på grund av det myckna museala arbetet samt undervisningens personalkrävande

karaktär vore beklagligt, om ej två assistenter erhölles.

I likhet med kanslern anser jag, att tills vidare endast en förste assistent

torde böra anställas å institutionen. Bristen på teknisk personal är givetvis

för en institution av förevarande slag synnerligen kännbar. I anslutning till

kommittéförslaget tillstyrker jag därför, att vid institutionen inrättas en ny

institutionsvaktmästartjänst och en laboratoriebiträdestjänst, tills vidare placerade

i lönegraden Eo 9 respektive Eo 7. För skriv- och expeditionsgöromål

torde ett särskilt biträde erfordras; beträffande dettas löneställning hänvisar jag

till vad jag förut anfört. Däremot anser jag mig i likhet med kanslern icke böra

för närvarande ifrågasätta inrättande av en särskild vaktmästarbefattning.

Institutet för högspänningsforskning med åskledarkontrollanstalten.

Institutet för högspänningsforskning med åskledarkontrollanstalten avviker

till sin karaktär avsevärt från övriga universitetsinstitutioner, då det är

ett rent forskningsinstitut med stark inriktning på vissa för det praktiska livet

viktiga arbetsuppgifter, särskilt beträffande åskskydd för såväl människor som

byggnader, maskiner, elektriska anläggningar m. m. Institutet har till sitt

ekonomiska stöd den av ingenjören B. John F. Andersson och hans maka 1918

givna donationsfonden för åskforskning och därmed sammanhängande praktiskt

betonade arbetsuppgifter.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Fonden uppgick den 1 juli 1945 till ett belopp av 948 037 kronor med en

årlig ränteavkastning av 33 345 kronor.

Fondens avkastning är bunden på sådant sätt att Uppsala universitet vid

institutets tillblivelse erhöll ett räntefritt lån på 425 000 kronor för uppbyggnad

av institutet. När fondens belopp uppnått en sådan storlek, att det räntefria

lånet kunde återbetalas och samtidigt den återstående fondens avkastning

vore så hög, att den räckte till att täcka institutets driftkostnader, skulle

återbetalning av det räntefria lånet ske.

Chef för institutet är innehavaren av »B. John F. och Svea Anderssons

professur i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar».

Denna befattning bekostas helt av statsmedel och staten lämnar även ett

årligt anslag till materiel och drift. Professurens nuvarande innehavare är

professorn H. Norinder.

Forskning skommitténs förslag framgår av följande sammanställning:

Nuvarande personal: Föreslagen ändring:

— 1 instrumentmakare A 14

1 mekaniker Eo 9

Kommittén anför: Hittills har institutionen ej haft någon personal på stat,

utan nödiga hjälpkrafter ha helt avlönats ur det årliga drifts- och materielanslaget.

Kommittén föreslår nu en ändring härutinnan, såtillvida att en

instrumentmakare och en mekaniker i respektive A 14 och Eo 9 placeras

å stat.

Kanslern tillstyrker bifall till kommitténs förslag.

Jag förordar, under hänvisning till vad jag anfört i det föregående, att

ifrågavarande två tjänster placeras, den ena i lönegraden A 10 såsom instrumentmakare

och den andra i lönegraden A 7 såsom institutionsvaktmästare.

Biokemiska institutionen.

Professuren i biokemi vid Uppsala universitet inrättades från den 1 juni

1938 på grundval av en donation till universitetet av makarna Karin och

Herbert Jacobsson. I universitetskanslerns resolution av den 7 oktober 1938

bestämdes i enlighet med i donationsbrevet uttalat önskemål, att professurens

innehavare skall ägna sig åt »forskning och undervisning beträffande de för

livsprocesserna grundläggande kemiska och fysikaliska lagbundenheterna».

Fonden, som den 30 juni 1944 uppgick till 523 845 kronor 1 öre, lämnar en avkastning,

som hittills tagits i anspråk uteslutande för att bestrida lön och

pensionsavgifter för professurens innehavare. Överskottsmedlen ha sålunda tills

vidare fått innestå för att säkra själva professurens bestånd mot penningvärdesförsämring,

räntefall och dylikt. — Donationen innefattade inga särskilda

medel för forskningens bedrivande eller för institutionsbygge. Forskningsarbetet

har hittills finansierats genom tillfälliga bidrag från enskilda

fonder, och lokalfrågan har provisoriskt lösts genom att professor Svedberg

upplåtit vissa utrymmen i fysikalisk-kemiska institutionen.

Departe
mentschefen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:is proposition nr 273.

Kommittén föreslår följande personalorganisation:

Nuvarande personal: Föreslagen personal:

— 1 förste assistent

1 förste amanuens

1 laboratorietekniker All

1 instrumentmakare A 10

1 laboratoriebiträde A 7

1 institutionsvaktmästare A 71

1/2 kanslibiträde A 71 2

Kommitténs förslag är grundat på en av professurens innehavare, professorn

A. Tiselius till kommittén avlåten skrivelse, vari anföres:

Professuren är i första hand en forskningsprofessur även örn viss begränsad

undervisning åligger dess innehavare (15 föreläsningar per läsår).

Ämnet biokemi hör till de naturvetenskapliga discipliner, som de sista åren

visat särskilt livlig utveckling och tendens att djupt gripa in på nya områden

av medicinsk, biologisk och teknisk forskning. Smittämnens och skyddsämnens

kemi, de fundamentala problemen om äggviteämnenas struktur och funktioner,

samt livsmedelskemiska frågor höra hit, för att blott nämna några exempel

på problem som studerats i Uppsala. Ett omfattande samarbete med vetenskapsmän

från närstående områden äger rum, speciellt med medicinska

forskare. Antalet forskare som ägna sig åt biokemiska uppgifter såsom medarbetare

eller elever till professorn ha befunnit sig i ständigt stigande och

är för närvarande (september 1945) 10 stycken vartill komma 2 docenter

(medicinare).

Denna glädjande utveckling tyder ju på att professuren har en betydelsefull

uppgift att fylla i vårt vetenskapliga liv. På grund av ämnets stora vetenskapliga

och praktiska betydelse skulle säkerligen en professur förr eller senare

måst skapas genom statens försorg örn ej enskilda donatorer trätt emellan.

Den omständigheten att det rör sig örn en donationsprofessur torde väl ej

utgöra ett hinder för att statligt stöd lämnas. Det kan nu visserligen sägas, att

ett så viktigt ämne som biokemi lätt bör kunna erhålla bidrag från fonder etc.,

och forskningsarbetets nuvarande finansiering jävar icke ett dylikt påstående.

Det bör dock med eftertryck framhållas, att det här praktiskt taget alltid

gäller ekonomiskt stöd för kortare tid (ett eller några få år) samt för preciserade

uppgifter av praktiskt syfte, under det att den rena grundforskningen har

mycket svårt att få bidrag på detta sätt. I längden är detta tillstånd ohållbart:

forskningsarbetet måste stödja sig på en fast grund av helt fri forskning som

kan organiseras på lång sikt. Här föreslås sålunda icke att staten skulle övertaga

finansieringen av hela det omfattande forskningsarbete som nu bedrives, utan

endast en del, som emellertid skulle bilda en fast stomme för den fortsatta

verksamheten. Undertecknad har då ansett rimligt att biokemien tilldelas en

personaluppsättning och årsanslag av ungefär samma storlek som nu föreslås

för den oorganiska respektive organiska kemien i Uppsala.

Befattningen som laboratorietekniker föreslås för att möjliggöra fast anställning

av en synnerligen värdefull teknisk kraft som under de senaste åren varit

professorns närmaste medhjälpare i krävande analytiska arbeten och som där

1 Då planerad nybyggnad tagits i bruk.

2 Gemensamt med fysikalisk-kemiska institutionen.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

nått en skicklighet långt utöver vad som kan anses normalt för ett laboratoriebiträde.

Hans språkkunskaper och förmåga att självständigt orientera sig

i litteraturen gör honom till en ovärderlig medarbetare, vilken man gärna

skulle vilja bereda en fast anställning, varvid en ställning som laboratorietekniker

förefaller ytterst väl motiverad.

För biokemien så som den nu bedrives i Uppsala är även en kvalificerad

instrumentmakare oundgängligen nödvändig, då man i stor utsträckning

baserar arbetena på utarbetande av nya metoder som kräva en omfattande

apparatur.

Kanslern, som icke tagit ställning till förslaget om inrättande framdeles

av en befattning som institutionsvaktmästare, tillstyrker i övrigt bifall till

kommitténs förslag.

Biokemiens stora vetenskapliga och praktiska betydelse synes mig till fullo

motivera, att av statsmedel avlönad personal ställes till ifrågavarande institutions

förfogande. Mot den ifrågasatta personalstabens storlek har jag icke

funnit anledning till anmärkning; det må framhållas, att den föreslagna personalen

redan i full utsträckning har sin verksamhet å institutionen fast

avlönad medelst enskilda medel. I fråga om personalens löneställning kan jag

dock icke till alla delar biträda kommitténs förslag. Med beaktande av de

principer för den tekniska personalens lönegradsplacering, jag enligt det föregående

ansett böra följas, tillstyrker jag att följande befattningar inrättas å

institutionen, nämligen

1 förste assistent.............................. arvode 7 200 kronor

1 förste amanuens ............................ » 3 600 »

1 preparator ................................. Eo 10

1 institutionsvaktmästare ...................... Eo 9

1 laboratoriebiträde ........................... Eo 7

1/2 biträde för skriv- och expeditionsgöromål....... Eo 4 eller Eo 7

Till frågan om inrättande framdeles av en institutionsvaktmästarbefattning

i 7 lönegraden är jag icke beredd att för närvarande taga ställning.

Fysikalisk kemiska institutionen.

Professuren i fysikalisk kemi är personlig för professorn T. Svedberg.

Föreslagen ändring:

1 laborator

2 förste assistenter

2 förste amanuenser

1 förste instrumentmakare A 14

1 laboratorietekniker All

2 laboratoriebiträden A 7

1/2 kanslibiträde A 71

1 räknebi träde A 4

1 Gemensamt med biokemiska institutionen.

Nuvarande personal:

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 instrumentmakare A 10

1 maskinist A 8

1 institutionsvaktmästare A 7

Departe
mentschefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Kommittén anför:

Den nuvarande personalen är helt otillräcklig för forskningsarbetet på institutionen.

Detta har kunnat fortgå tack vare anslag från olika forskningsfonder

samt på grund av uppdrag från industrier, varigenom medel erhållits för avlöning

av ytterligare forskningsassistenter, tekniska biträden samt rökne- och

skrivbiträden. Kommittén har ansett en utökning av den fasta staben i den

utsträckning, som framgår av tabellen, nödvändig.

Laboratorn skall leda och vidmakthålla centrifugavdelningen och ett av

laboratoriebiträdena är avsett att stå till hans förfogande. I denna fråga skriver

institutionsföreståndaren, professor T. Svedberg, följande:

»Under loppet av de senaste tjugo åren har på fysikalisk-kemiska institutionen

utarbetats metoder och byggts apparater, s. k. ultracentrifuger för

sedimentationsanalytiskt studium av högmolekylära ämnen. Denna försöksteknik

har fått allt större användning och ett betydande antal in- och utländska

forskare ha som gäster uppehållit sig på institutionen för att lära denna

teknik och begagna den till lösande av olikartade forskningsuppgifter inom

fysikalisk kemi, biokemi, medicinsk kemi, teknisk kemi. Det är av betydelse

att kontinuiteten i denna forskningsriktning säkras och den på institutionen

samlade erfarenheten bevaras och utvecklas. Genom tillsättande av en laborator

för handhavande av sådana uppgifter skulle detta mål nås.»

Kommittén vill understryka vad som anföres av professor Svedberg och

framhåller, att den apparatur och metodik det här gäller höra till de viktigaste

insatser svensk naturforskning åstadkommit på senare tid. Uppgiften att leda

denna avdelnings arbete på institutionen kräver en högt kvalificerad kraft.

En synnerligen lämplig kandidat finnes för befattningen, nämligen docenten

K. O. Pedersen, som sedan många år varit professor Svedbergs närmaste medarbetare

på detta område. Befattningen torde eventuellt kunna göras personlig.

Instrumentmakaren i A 14 har här benämnts förste instrumentmakare,

emedan han är avsedd att leda kemiska institutionernas verkstad, vid vilken

även instrumentmakare i A 10 föreslås.

Räknebiträdet är behövligt för bearbetning av observationer och forskningsdata,

speciellt med tanke på centrifugavdelningen.

Kanslern tillstyrker icke inrättande av laboratorsbefattningen; i stället föreslås

1 förste assistent för centrifugavdelningen. I stället för den av kommittén

föreslagne nye förste assistenten tillstyrker kanslern en andre assistent. I övrigt

biträder kanslern kommittéförslaget utom i vad avser inrättande av en befattning

som räknebiträde.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen finner det mycket betänkligt att

kanslern som chef för ultracentrifugavdelningen tänkt sig en förste assistent

i stället för en laborator. Det syntes ej möjligt att för en assistentlön erhålla

lämplig person på denna viktiga post.

Institutionsföreståndaren, professorn T. Svedberg, framhåller, att det vore

önskvärt att begagna det tillfälle som nu erbjudes att erhålla en för nämnda

befattning eminent skickad person. Institutionens arbetsprogram vore avsett

att utvidgas till viktiga områden inom atomforskningen, som nu planerades och

som nära sammanhängde med den cyklotronanläggning i anslutning till insti
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

tutionen, som nu vore ekonomiskt säkerställd. Härigenom hade det blivit än

mer angeläget att få en ordinarie laborator än när kommitténs förslag framlades.

I ärendet har upplysts, att inom institutionen för närvarande arbetade 8

räknebiträden, avlönade av enskilda medel.

Sveriges docentförbund understryker angelägenheten av att ifrågavarande

Iaboratorstjänst inrättas.

Den föreslagna ordinarie laboratorstjänsten synes ha blivit på ett övertygande

sätt motiverad, varför jag tillstyrker att en dylik tjänst inrättas i stället för

den av kanslern förordade befattningen som förste assistent. Däremot anser jag

i likhet med kanslern, att den av kommittén föreslagna nya befattningen som

förste assistent bör utbytas mot en tjänst som andre assistent. Mot den förordade

ökningen av antalet förste amanuenser från en till två har jag icke

funnit anledning till erinran.

Kanslern har biträtt förslaget örn ändring av tjänsten som instrumentmakare

i lönegraden A 10 till förste instrumentmakare i lönegraden A 14. Såsom

av det föregående framgår, har även allmänna lönenämnden ansett sig kunna

tillstyrka detta förslag. Med hänsyn till att befattningshavaren förestår den

för de kemiska institutionerna gemensamma instrumentverkstaden anser även

jag, att den ifrågavarande förändringen framstår såsom befogad, och tillstyrker

densamma. Däremot kan jag icke tillstyrka att den föreslagna laboratorieteknikerbefattningen

i lönegraden A 11 placeras högre än i 10 lönegraden

under tjänstebeteckningen preparator; tills vidare synes befattningen böra bli

extra ordinarie. Två laboratoriebiträden synas erforderliga; det ena torde till

en början böra givas extra ordinarie ställning. Med hänsyn till vad i ärendet

upplysts tillstyrker jag, att en ordinarie befattning i lönegraden Eo 4 såsom

räknebiträde inrättas. För skriv- och expeditionsgöromål torde en kontors- eller

kanslibiträdestjänst böra inrättas, gemensam för ifrågavarande institution och

den biokemiska institutionen.

Åberopande det anförda förordar jag, att följande nya befattningar inrättas,

nämligen

1 laborator .................................. ordinarie

1 andre assistent............................. arvode 6 000 kronor

1 förste amanuens ............................ » 3 600 »

1 förste instrumentmakare .................... A 14

1 preparator ................................ Eo 10

1 laboratoriebiträde .......................... A 7

1 » .......................... Eo 7

1 räknebiträde .............................. Eo 4

1/2 biträde för skriv- och expeditionsgöromål....... Eo 4 eller Eo 7

Departe
mentschefen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Kemiska institutionens avdelning för oorganisk kemi.

Båda kemiprofessurernas ämnesområde benämnes enbart »kemi.» Föreståndare för institutionens

oorganiska avdelning är professorn G. Hägg.

1 förste assistent

4 förste amanuenser

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:

2 förste assistenter

1/2 instrumentmakare A 101

1/2 maskinist A 81

1 laboratoriebiträde A 7

1 institutionsvaktmästare A 7

1 vaktmästare Eo 6

1/2 kanslibiträde A 71

Till stöd härför anför kommittén:

Kemien arbetar sedan lång tid tillbaka med instrumentell utrustning i en

utsträckning, som kan jämföras med vad som gäller för fysiken. Det är därför

numera nödvändigt att ställa verkstadsutbildad arbetskraft till detta ämnes

förfogande. Det bör framhållas, att det är betydligt ändamålsenligare för en

institution, som kan sysselsätta en instrumentmakare, att ha en dylik anställd

än att anlita privata firmor. Arbetet blir i regel bättre utfört, eftersom institutionens

instrumentmakare kan specialisera sig på den typ av instrument, som

förekommer vid institutionen, och leva sig in i de mekaniska sidorna av de problem,

till vilkas lösande instrumenten skola användas. Kommittén föreslår därför

inrättandet av instrumentmakarbefattningar vid de kemiska institutionerna.

I detta sammanhang föreslår kommittén, att organiska och oorganiska avdelningarna

gemensamt få en instrumentmakarbefattning. På en kemisk institution

förekommer särskilt mycket arbete för vaktmästare, såsom beredande

av lösningar, mottagning av material, utlämning av glasvaror till eleverna och

dylikt. Kommittén anser det därför nödvändigt med en biträdande vaktmästare,

som föreslås placerad i Eo 6. Kanslibiträdet delas med avdelningen för

organisk kemi.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställer, att vaktmästaren i

Eo G utbytes mot en laboratorietekniker i A 11.

Kanslern tillstyrker följande personalförstärkning, nämligen 1 andre assistent

(i stället för en förste assistent), 1/2 instrumentmakare i A 10, 1 laboratoriebiträde

i A 7, 1 vaktmästare i Eo 5 (ej Eo 6) samt 1/2 kanslibiträde.

Kemiska institutionens avdelning för organisk kemi.

Professurens innehavare: professorn A. Fredga.

1 Gemensamt med avdelningen för organisk kemi.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

1 förste assistent 2 förste assistenter

1 förste amanuens

1/2 instrumentmakare A 101

1/2 maskinist A 81

1 laboratoriebiträde A 7

1 institutionsvaktmästare A 7

1 vaktmästare Eo 6

1/2 kanslibiträde A 71

Kommittén anför: Den nya amanuensen är avsedd för undervisningens behov.

Undervisningsstaben, 1 undervisningsassistent och 1 amanuens, måste

anses representera ett nödvändigt minimum. I övrigt hänvisas till avdelningen

för oorganisk kemi beträffande motivering för de föreslagna befattningarna.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställer, att vaktmästaren i

Eo 6 utbytes mot en laboratorietekniker i A 11.

Kanslern biträder kommittéförslaget med den ändringen, att den nye förste

assistenten utbytts mot en andre assistent och att vaktmästaren i Eo 6 nedflyttats

till Eo 5.

Det synes erforderligt, att den kemiska institutionens båda avdelningar vardera

förses med två assistentbefattningar. I likhet med kanslern förordar jag

dock, att de två nya assistenterna placeras såsom andre assistenter. Mot förslaget

om anställande av en förste amanuens å avdelningen för organisk kemi

synes icke vara något att erinra. Den för avdelningarna gemensamma instrumentmakaren

synes böra såsom institutionsvaktmästare placeras i lönegraden

A 9.1 likhet med kanslern förordar jag vidare, att avdelningarna utrustas med

var sin befattning som laboratoriebiträde och som vaktmästare, samtliga tills

vidare i extra ordinarie ställning och placerade i lönegraden Eo 7 respektive

Eo 5. Slutligen tillstyrker jag, att ett för institutionen gemensamt extra ordinarie

biträde för skriv- och expeditionsgöromål anställes.

Centralt analyslaboratorium för kemiska institutionen,

Kommittén föreslår, att i anslutning till kemiska institutionen inrättas ett

centralt analyslaboratorium med det dubbla syftet att utföra kemiska analyser

och utgöra en härd för forskning inom analytisk kemi, samt att detta, i

avbidan på färdigställande av planerade byggnadsarbeten, förses med följande

personal:

1 laborator

1 andre assistent

1 laboratoriebiträde (A 7)

1 Gemensamt med avdelningen för oorganisk kemi.

Departe
mentschefen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Marits proposition nr 273.

Till stöd för sitt förslag åberopar kommittén en av professorerna G. Hägg

och A. Fredga verkställd utredning, vari anföres i huvudsak följande.

Inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen föreligger ett utomordentligt

stort behov av ett analyslaboratorium, som gemensamt kunde utnyttjas

för forskningen inom sektionens samtliga ämnen och även möjligen for den

teoretiska medicinska forskningen. Det utomordentligt stora intresse, sorn

väckts av tanken pa ett sådant centralt analyslaboratorium, och de stora fördelar,

som detta skulle medföra, ej minst i besparingssyfte, lia föranlett oss

att här nedan föreslå inrättandet av ett dylikt laboratorium.

Inom kemiska institutioner i utlandet har det blivit allt vanligare, att

särskilda analysavdelningar nied speciellt utbildad personal inrättas. De tidskrävande

analyserna, som i allmänhet ligga helt vid sidan av det egentliga

forskningsarbetet, kunna annars ofta helt enkelt ej genomföras. När sådana

svårigheter uppstå vid kemisk forskning, där forskaren dock både beträffande

utbildning, utrustning och lokalförhållanden bör ha goda förutsättningar att

själv utarbeta och genomföra sina analyser, förstår man icke-kemistens läge

när han ställes inför lösandet av ett analytiskt problem. Och analyser äro

inom ett stort antal av sektionens ämnen samt i stor utsträckning inom

medicinen ett minst lika viktigt hjälpmedel för forskningen som inom kemien.

Vissa ämnen kräva för övrigt för den rena grundforskningen analyser till

sådant antal som inom den rena kemien endast torde förekomma vid biokemisk

forskning. Hit höra exempelvis de flesta ekologiska forskningsproblem.

Örn ett centralt laboratorium ej kan inrättas, blir som hittills ett decentraliserat

analysarbete enda utvägen. Varje institution, där forskningen kräver

analytiskt arbete, måste tillgodoses med för analys lämpliga, i allmänhet

mycket dyrbara laboratorielokaler, utrustning av instrument, glasvaror och

kemikalier samt analytiskt utbildad personal. Vad denna dubblering innebär

i onödiga utgifter för statsmakterna både när det gäller nybyggen och årsanslag

ligger i öppen dag. Flera institutionsföreståndare ha också förklarat, att

de både beträffande nybyggnadskrav och vissa övriga anslag kunna göra avsevärda

reduktioner om ett centralt analyslaboratorium kommer till stånd.

Som en grundläggande princip vid bestämmande av karaktären av det

centrala analyslaboratoriet bör gälla, att dess personal ej endast skall bearbeta

de analytiska uppgifter, som inkomma till laboratoriet. Den bör även medverka

vid undervisningen i analytisk kemi samt genom grundläggande forskning

utveckla den kemiska analysen. Den analytiska kemien representeras ej

någonstädes vid svenska universitet eller högskolor av fast anställda lärare

med speciella kvalifikationer inom analytisk kemi. I utlandet finnas däremot

professurer i analytisk kemi vid de flesta universitet och tekniska högskolor

och dessa professurer anses som helt oundgängliga. Man kan vidare säga, att

grundläggande analytisk forskning för närvarande knappast bedrivs i vårt

land, där dock, framför allt genom Bergman och Berzelius, den analytiska

kemien en gång utvecklades till en vetenskap. Dessa brister lia lett till att den

svenska industriens krav på kvalificerade analytici ej tillnärmelsevis kunna tillgodoses.

Likaså vänta ett stort antal viktiga analytiska problem på sin lösning.

Vi anse därför att det centrala analyslaboratoriet genom att även bedriva

analytisk undervisning och forskning bör kunna fylla ett för landets industri

ytterst viktigt behov. En sådan inriktning skulle sålunda i hög grad stärka

kontakten mellan industrien och den grundläggande forskningen.

Vid lantbrukshögskolan finnes för närvarande ett analyslaboratorium, som

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr ,173.

centralt ombesörjer det analysarbete, som kräves i samband med försöksverksamheten

på jordbruksområdet. Detta laboratorium är alltså uteslutande

inriktat pä där uppträdande analysproblem men är dock av intresse när det.

gäller planeringen av ett centralt analyslaboratorium vid universitetet. Laboratoriet

ledes av professorn i lantbrukskemi.

Med hänsyn till den analytiska kemiens stora betydelse och i enlighet med

förhållandena i de flesta andra kulturländer skulle det givetvis vara ytterst

önskvärt att en professur i analytisk kemi inrättades vid Uppsala universitet

och att det planerade centrala analyslaboratoriet ställdes under den nya

professorns ledning. På grund av att kemien vid universitetet redan representeras

av flera professorer än vid Lunds universitet och Stockholms högskola

befara vi dock, att en aktion i denna riktning ej skulle nå önskat resultat. Vi

ha därför stannat vid att begära inrättandet av en laboratorsbefattning (lönegrad

A 27) i analytisk kemi. Den person, som skall leda undervisning och

forskning samt ansvara för analysarbetet vid det planerade analyslaboratoriet,

måste nämligen vara synnerligen högt kvalificerad. En lägre tjänsteställning

än laborators är otänkbar och även med denna torde det ej alltid bli lätt

att finna en lämplig innehavare.

Kemiska institutionen omfattar för närvarande två avdelningar, en

oorganisk och en organisk, vardera under ledning av en professor. En av de

två professorerna är institutionsföreståndare. Att på detta sätt två avdelningar

bilda en gemensam institution har visat sig medföra många fördelar. Dubbleringar,

både av åtskilliga lokaler och av stora delar av utrustningen, undvikas,

varigenom befintliga lokaler och utrustningsdetaljer kunna utnyttjas verkligt

effektivt. Vi anse att det nya analyslaboratoriet bör ingå i den kemiska institutionen

som en ny avdelning parallell med de båda äldre. Att den nya avdelningens

ledare är laborator torde ej möta något hinder då ju givetvis fortfarande

en av de båda professorerna bör vara institutionsföreståndare.

Det nya analyslaboratoriets ledare bör vara ansvarig för de mera tillämpade

delarna av undervisningen i analytisk kemi vid institutionen. Elementär dylik

undervisning i form av övningskurser ledes nu av institutionens båda professorer

med biträde av arvodesavlönad arbetskraft (för närvarande huvudsakligen

amanuenser). Ledningen av denna undervisning bör alltså delvis överföras

till den nye laboratorn, som på grund av sin nära kontakt med analytiska

problem bör ha större möjlighet än professorerna att hålla denna starkt

specialiserade undervisning på ett fullt modernt plan. En sådan åtgärd står ju

i bästa överensstämmelse med den vid det föreliggande kommittéarbetet gällande

principen om en minskning av professorernas undervisningsbörda. Då den

direkta kursövervakningen givetvis fortfarande bör ske med hjälp av den

redan nu härför tillgängliga arvodesavlönade arbetskraften torde dock laboratorn

ej komma att härigenom belastas i alltför hög grad.

Vi lia även tänkt att högre undervisning i analytisk kemi bör ske genom

medverkan av analyslaboratoriets personal. Denna undervisning torde till stor

del komma att taga formen av att en forskare eller hans biträde införes i någon

speciell analytisk metodik, vilken är nödvändig för vederbörandes forskningsuppgift.

Redan genom den sistnämnda formen av undervisning kan analyslaboratoriet

bli till stor nytta för forskare inom andra av sektionens och medicinska

fakultetens ämnen. Laboratoriets verksamhet utåt bör även taga formen av

utarbetandet av nya för speciella forskningsproblem nödvändiga analysmetoder,

ren rådgivning samt slutligen utförande av analyser pä uppdrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 273.

(i

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Med undantag av analysuppdragen bör denna laboratoriets verksamhet vara

kostnadsfri så länge det gäller universitetets egna institutioner. Beträffande

analysuppdragen torde en viss, relativt låg taxa bli nödvändig för att förhindra

att laboratoriet fullständigt översvämmas av analysuppdrag, som kanske ej

äro strängt nödvändiga. Man torde även som en ofta lämplig form kunna

tänka sig att vederbörande forskare själv eller genom ett eget biträde utför

analyser på analyslaboratoriet, varvid alla dess resurser kostnadsfritt ställas

till förfogande.

För att analyslaboratoriet skall kunna bli till någon verklig nytta måste det

kunna arbeta synnerligen effektivt och härför fordras bland annat en relativt

stor personal. Vi föreslå som ett absolut minimum att denna förutom laboratorn

består av 2 assistenter (arvode cirka 7 200 kronor per år), 3 laboratoriebiträden

(Eo 7) samt en institutionsvaktmästare (A 9).

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att det föreslagna

analyslaboratoriet komme att spela en mycket betydelsefull roll. Sektionen

anför vidare:

Enligt vad en förfrågan bland sektionens medlemmar givit vid handen,

kommer det förutom av kemisterna med säkerhet att anlitas av forskare inom

ämnena botanik, växtbiologi, zoologi, geologi, geografi, meteorologi, fysik

och högspänningsforskning. Sektionen är förvissad om att den i betänkandet

föreslagna personalen snart kommer att visa sig otillräcklig. Den tekniska

personalen, som kan utföra rutinarbeten vid större serier av analyser, måste

säkerligen utökas kort efter det att laboratoriets verksamhet kommit i gång.

De sakkunniga synas väl medvetna om detta förhållande, och sektionen tar

fasta på deras uttalande att personalorganisationen endast föreslagits »i avvaktan

på tillbyggnadens färdigställande». Beträffande föreståndarens undervisningsskyldighet

vill sektionen betona att den ej bör omfatta allmän

elementär undervisning, utan endast sådana analysmetoder, som komma till

användning på högre stadier eller äro av mera speciell karaktär.

Kanslern har, i avbidan på byggnadsfrågans lösning, ställt frågan om anställande

av personal på framtiden.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller med anledning härav,

att föreståndaren borde utses snarast möjligt för att deltaga i planerandet av

byggnaden och dess inredning samt i tid ombesörja apparatanskaffning, då

leveranstiderna nu vore långa. Sveriges docentförbund anlägger liknande synpunkter.

Docentföreningen i Uppsala yttrar:

Forskningskommitténs förslag om ett centralt analyslaboratorium tillstyrkes

livligt av föreningen. Man torde emellertid kunna ifrågasätta, huruvida

den av de ursprungliga förslagsställarna angivna personalstaten verkligen ens

som ett minimum skulle kunna vara tillräcklig för att säkerställa ett effektivt

arbete av tillräcklig omfattning. De uppgifter, som skulle komma att åvila

ett dylikt laboratorium, kunna säkerligen beräknas bli lika om icke mera omfattande

och sannolikt mera mångskiftande än vid t. ex. lantbrukshögskolans

analyslaboratorium. Detta oaktat föreslås en personalstat, som icke oväsentligt

understiger det sistnämnda laboratoriets. Det är föreningens åsikt, att man

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 83

här väsentligt underskattat det behov av analytiskt arbete, som föreligger

särskilt inom de biologiska och geologiska vetenskaperna. Örn det skulle kunna

beredas möjlighet att centralt och till måttlig kostnad få dylikt arbete utfört i

tillräcklig utsträckning, skulle detta innebära en nära nog revolutionerande

reform för flera av dessa forskningsgrenar. Härför erfordras emellertid, att det

föreslagna laboratoriet får en avsevärd kapacitet. Den föreslagna personalstaten

med en laborator, två assistenter och tre laboratoriebiträden bör därför

enligt docentföreningens förmenande väsentligt utökas.

Tanken att vid Uppsala universitet inrätta ett centralt analyslaboratorium

synes vara ett gott uppslag, som förtjänar att snarast förverkligas. Lämpliga

lokaler saknas ännu, men jag förutsätter, att erforderlig utredning rörande

anskaffande av dylika utan dröjsmål kommer att igångsättas Jag biträder

för egen del förslaget, att analyslaboratoriet skall förestås av en vetenskapsman

i laborators ställning. Såsom matematisk-naturvetenskapliga sektionen

framhållit bör denne befattningshavare tillsättas i så god tid, att han kan

deltaga i planerandet och utrustandet av laboratoriet. Jag förordar därför, att

tjänsten uppföres på ordinarie stat från och med nästa budgetår. Med anställande

av i övrigt erforderlig personal synes kunna anstå till en senare tidpunkt.

Matematiska institutionen.

Två professurer finnas, båda i »matematik». Professurernas innehavare: professorerna T. Nagell

och A. Beurling.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

1 biträdande lärare

2 förste assistenter

1 förste amanuens

1/2 vaktmästare A 51

1/2 kanslibiträde A 71

Kommittén yttrar:

Enligt kommitténs uppfattning är matematiken för närvarande på ett

allvarligt sätt missgynnad ifråga om lärarkrafter. I detta avseende torde överhuvudtaget

knappast finnas något universitet av Uppsala eller Lunds storlek

med så knapphändig utrustning. Våra grannländers universitet äga t. ex.

en helt annan position i avseende på docenter med arvode, assistenter och

amanuenser. Den av kommittén föreslagna ökningen måste därför anses som

ett nödvändigt minimum för att möjliggöra en effektiv undervisning och därmed

även förbättra möjligheterna till vetenskapligt arbete.

Kanslern tillstyrker förslaget med allenast den förändringen, att den ene

assistenten ansetts böra erhålla ställning som andre assistent och att kanslibiträdet

givits extra ordinarie ställning.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen invänder gentemot kanslerns

förslag, att det måste anses olämpligt att föreslå en förste och en andre assistent

på två professurer.

1 Gemensamt med institutionen för mekanik och matematisk fysik.

Departe
mentschefen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening anser

det absolut oundgängligt med ytterligare en biträdande lärare.

Med hänsyn till att ifrågavarande ämne representeras av två professurer,

synas i enlighet med kommitténs förslag båda assistenterna böra erhålla ställning

som förste assistenter. I övrigt föranleder kanslerns förslag icke annan

erinran från min sida än att tjänsteställningen för skriv- och expeditionsbiträdet

bör bli föremål för prövning i särskild ordning.

Institutionen för mekanik och matematisk fysik.

Ämnesområdets benämning: mekanik och matematisk fysik. Professurens innehavare: professorn

I. Waller.

Nuvarande personal:

1/2 vaktmästare A 51

Kommitténs ändringsförslag:

1 biträdande lärare

1 förste assistent

1 förste amanuens

1/2 kanslibiträde A 71

Kommittén yttrar:

Ämnets centrala betydelse inom modern naturforskning och dess snabba

expansion motiverar, att antalet lärare ökas. I utlandet är detta omfattande

ämne ofta företrätt av flera professorer. Ämnesrepresentanten har bland annat

särskilt framhållit behovet av en biträdande lärare med huvudsaklig uppgift

att sköta undervisningen i mekanik för lägre examina och bedriva forskning.

Kommittén anser sig böra tillstyrka förslaget om en biträdande lärare samt

föreslår även en amanuens med huvudsaklig uppgift att biträda vid den

elementära undervisningen, speciellt räkneövningarna i mekanik. Amanuensen

bör även kunna anlitas som räknebiträde vid utförande av kvalificerat räknearbete.

Kanslern tillstyrker inrättande av befattningar som förste assistent och

förste amanuens samt ett kanslibiträde i Eo 7, gemensamt med matematiska

institutionen. Däremot upptar kanslern icke för närvarande förslaget om en

tjänst som biträdande lärare. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen finner

det olyckligt, att sistnämnda tjänst strukits av kanslern.

Frågan om inrättande av en tjänst som biträdande lärare synes böra prövas

först i samband med universitetsberedningens kommande förslag rörande

dylika tjänster. I övrigt biträder jag i likhet med kanslern kommitténs förslag,

dock under erinran beträffande skriv- och expeditionsbiträdet till vad jag i det

föregående anfört.

1 Gemensamt med matematiska institutionen.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 273.

85

Meteorologiska institutionen.

Professurens ämnesområde: meteorologi.

Nuvarande personal:

1 förste assistent

1 andre assistent

2 förste amanuenser

1 institutionsvaktmästare A 7

Professurens innehavare: professorn H. Köhler.

Kommitténs ändringsförslag:

2 förste assistenter

1 förste assistent

3 förste amanuenser

1 instrumentmakare A 10

1 kanslibiträde A 7

Kommittén anför:

Den ena forskningsassistenten och en amanuens avses för det nya observator^

i Marsta.

Det förhållandevis stora behovet av hjälpkrafter sammanhänger med det

omfattande löpande observationsarbete, som är nödvändigt inom detta forskningsområde.

Meteorologien är numera en i hög grad experimentell vetenskap. Det är

därför nödvändigt, att institutionen får en skicklig instrumentmakare. Speciellt

är detta krav motiverat efter det nya observatoriets tillkomst.

Kanslern tillstyrker nyinrättande av en befattning som förste assistent, en

befattning som förste amanuens och en tjänst som instrumentmakare i A 10;

dessa tre tjänster vore avsedda för observatoriet i Marsta och borde ej tillsättas,

förrän detta observatorium skulle tagas i bruk (sannolikt under hösten

1946). Kanslern borde lämna medgivande till tjänsternas besättande. —

Vidare tillstyrker kanslern, att en kanslibiträdestjänst i A 7 inrättas.

Ifråga om personalen vid det nya observatoriet i Marsta ansluter jag mig

till kanslerns förslag, dock med den ändringen, att den föreslagna instrumentmakartjänsten

bör utbytas mot en tjänst som institutionsvaktmästare i lönegraden

Eo 9. I likhet med kanslern kan jag icke förorda, att den nuvarande

andre assistenten utbytes mot en förste assistent. Beträffande befattningen

som skriv- och expeditionsbiträde, mot vars inrättande anledning till erinran

ej synes föreligga, bör iakttagas vad jag i det föregående anfört.

Växtbiologiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: växtbiologi. Professurens innehavare: professorn E. Du Rietz.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 andre amanuens

1 institutionsvaktmästare Eo 7

1 preparator A 10

1 kanslibiträde A 7

Departe
mentschefen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Till stöd för sitt förslag anför kommittén:

Kanslibiträdet är speciellt behövligt, då intet laboratoriebiträde föreslagits

för institutionen och då institutionen har stor korrespondens i samband med

naturskyddsärenden. Beträffande preparatorn har institutionsföreståndaren,

professor E. Du Rietz, i skrivelse till kommittén lämnat följande motivering.

Behovet av en preparator motiveras dels av institutionens snabbt växande

samlingar, vilka i stor utsträckning fordra en speciell preparators vård dels av

det för varje år alltmera omfattande instrumentella arbete, som med fördel kan

överlämnas åt en skicklig och kunnig preparator för att icke i onödan belasta

prefektens och de övriga vetenskapliga arbetskrafternas strängt upptagna tid

och för att därigenom effektivisera det vetenskapliga arbetet. De instrumentella

arbeten, som härmed avses, äro dels snittning och färgning av mikroskopiska

preparat, dels skötseln av apparaturen för bestämning av surhetsgraden,

elektriska ledningsförmågan, fosfathalten m. m. i jord- och vattenprov,

dels fotografering (mikro- och makro-) samt framkallning och förstoring.

Kanslern tillstyrker, att en förste assistentbefattning inrättas men förutsätter,

att andre amanuenstjänsten samtidigt indrages. I stället för preparatorstjönsten

föreslår kanslern ett laboratoriebiträde i A 7. Kanslern biträder

förslaget om inrättande av en kanslibiträdestjänst och föreslår utöver kommitténs

förslag, att institutionsvaktmästarbefattningen ordinariesättes.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att preparatorsbefattningen

i A 10 var avsedd att kunna vid institutionen kvarhålla den nuvarande,

utmärkt skicklige vaktmästaren (48 år). Kanslerns förslag skulle medföra, att

vaktmästaren antar annan, erbjuden plats. Vidare beklagas förslaget om

indragning av en andre amanuensbefattning.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening framhåller,

att preparatorsgöromålen utgöra nuvarande vaktmästarens huvuduppgift.

Skrivbiträde på heltid funnes redan, avlönad av institutionsmedel.

I fråga örn den vetenskapliga personalen hemställer föreningen, att andre

amanuensen utbytes mot en förste amanuens samt att ytterligare en befattning

som förste assistent inrättas utöver vad kommittén föreslagit.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som tillkomma den nu i lönegraden

Eo 7 anställde institutionsvaktmästaren synes det motiverat att denne placeras

såsom institutionsvaktmästare i lönegraden A 9. För egentliga vaktmästargöromål

synes böra avses en tjänst som vaktmästare i lönegraden Eo 5. I

övrigt föranleder kommitténs förslag icke annan erinran från min sida än en

hänvisning till vad jag förut anfört rörande löneställningen för skriv- och

expeditionsbiträden. Jag har således icke funnit skäl att ifrågasätta indragning

av den nuvarande tjänsten som andre amanuens.

Zoologiska institutionen.

Två zoologiprofessurer finnas: i zoologi samt i zoologi, särskilt jämförande anatomi och histologi.

Professurernas innehavare: professorerna S. O. Hörstadius och N. von Hofsten.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273. 87

Utöver inrättande av en professur i zoofysiologi föreslår kommittén följande

personaländringar:

Nuvarande personal:

1 museiassistent A 21

2 förste amanuenser

2 institutionsvaktmästare A 7

1 tekniskt biträde A 7

Kommitténs ändringsförslag:

1 museiassistent A 23

1 biträdande lärare

3 förste assistenter

3 förste amanuenser

3 laboratoriebiträden A 7

1 kanslibiträde A 7

Den biträdande läraren är avsedd att meddela ungefär hälften av den grundläggande

undervisningen i jämförande anatomi, som omfattar en kurs 5 dagar

i veckan (varje arbetsdag föreläsning -j- laboratorieövningar).

Såsom biträden åt den föreslagna nya professuren i zoofysiologi avses av

den i sammanställningen upptagna personalen 1 förste assistent, 1 förste

amanuens och 1 laboratoriebiträde.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen, som enligt den i det föregående

länmade redogörelsen föreslagit, att museiassistenten (A 21) vid institutionen

för systematisk botanik uppflyttas till museiintendent i laboratorsgraden, förordar,

att även museiassistenten vid zoologiska institutionen uppflyttas till

nämnda ställning.

Kanslern, som icke för närvarande tillstyrker förslaget om en professur

i zoofysiologi och inrättande av de därmed sammanhängande nya tjänster,

biträder i övrigt kommittéförslaget. Kanslern förordar alltså en uppflyttning

till A 23 av tjänsten som museiassistent samt att personalstaben ökas med

1 biträdande lärare, 2 förste assistenter, 1 laboratoriebiträde och 1 kanslibiträde.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, har jag förordat,

att från och med nästa budgetår en professur i zoofysiologi inrättas vid

Uppsala universitet. Den personal, som erfordras till biträde åt den nya

professurens blivande innehavare, synes dock icke behöva anställas förrän vid

en senare tidpunkt.

I enlighet med vad jag förut anfört förordar jag, att museiassistenten från

och med nästa budgetår uppflyttas till lönegraden A 23. Även i övrigt biträder

jag kanslerns förslag; det nya laboratoriebiträdet förutsättes därvid tills

vidare få extra ordinarie ställning. Beträffande »kanslibiträdet» hänvisar jag

till det föregående.

Departe
mentschefen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Sammanfattning.

Departe- De matematisk-naturvetenskapliga institutionernas nuvarande personal —

mentschefen. ^är |J0rtses fr4n professorer — skulle för nästa budgetår vid bifall till vad

jag i det föregående anfört undergå följande förändringar:

Nuvarande personal: Av departementschefen förordad

ändring:

Laborator, observator . . .

2

Laborator, observator

5

(+ 3)

Biträdande lärare......

2

Biträdande lärare

5

(+ 3)

Museiassistent ........

. A

21

2

Museiassistent . .

A 23

2

Förste assistent........

7

Förste assistent ..

20

(+13)

Andre » ........

1

Andre »

5

(4- 4)

Förste amanuens......

20

Förste amanuens .

29

(+ 9)

Andre » ......

1

(= nu)

Trädgårdsmästare .....

. A

18

1

Akademiträdgårds-

mästare ......

A :

18

1

Förste instrument-

makare ......

A :

14

1

(+ 1)

Instrumentmakare.....

. A

10

2

(= nu)

Preparator .....

EolO

2

(+ 2)

Trädgårdsmästare .....

. A

9

2

(= nu)

Institutionsvaktmästare

. A

9

2

Institutionsvakt-

mästare ......

A

9

4

(+ 2)

Institutionsvakt-

mästare ......

Eo

9

4

(+ 4)

Maskinist ............

. A

8

3

(= nu)

Maskinist.......

Eo

8

1

(+ 1)

Tekniskt biträde.......

. A

7

2

Laboratoriebiträde A

7

3

(+ 1)

Eo

7

11

(+11)

Kartbiträde ....

Eo

7

1

(+ 1)

Institutionsvaktmästare

. A

7

11

Institutionsvakt-

mästare ......

A

7

14

(+ 3)

» ......

. Ec

> 7

1

Institutionsvakt-

mästare ......

Eo

7

0

(— 1)

Trädgårdsförman......

. A

7

2

(= nu)

Vaktmästare..........

. A

5

1

Vaktmästare ....

A

5

2

(+ 1)

» ....

Eo

5

3

(+ 3)

Räknebiträde ....

Eo

4

2

(+ 2)

Kanslibiträde . . .

Eo

7

6

(+ 6)

Kontorsbiträde . .

Eo

4

7

(+ 7)

Härutöver må erinras, att de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna

förfoga över 10 tredje amanuenser. Kommittén föreslår en fördubbling av

detta antal, vilket förslag tillstyrkts av kanslern. Jag biträder även för egen

del detta förslag, vilket, därest det bifalles, föranleder en anslagshöjning med

12 000 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat erfordras följande anslagsförändringar:
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Delstaten I. Professorer och lärare m. fl. Delposten 1 a bör böjas nied

(27 000 kronor — i runt tal 2 000 kronor, avseende pensionsavdrag —)

25 000 kronor. Delposten 3, avseende arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, bör höjas med (3 X 8 600 =) 25 800 kronor för

arvoden åt biträdande lärare samt med (13X7 200-|-4X6 000+9X3 600+

12 000=) 162 000 kronor, avseende nya assistenter och amanuenser.

Delstaten II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar

m. m. Ordinarieposten bör höjas med i runt tal 28 000 kronor, anslagsposten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal med i runt tal 100 000

kronor och anslagsposten till rörligt tillägg med i runt tal 20 000 kronor. Härvid

har jag beräknat, att det från icke-ordinarieposten utgående beloppet å

7 200 kronor till mekaniska arbeten å fysiska institutionen samtidigt skall

indragas.

Lunds universitet.

Astronomiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: astronomi. Professurens innehavare: professorn K. Lundmark.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

1 observator

1 förste assistent

3 förste amanuenser

1 institutionsvaktmästare A 7

1 vaktmästare Eo 5

3 räknebiträden A 4

Den föreslagne förste assistenten avses vara forskningsassistent.

Kanslern förordar bifall till kommittéförslaget på så sätt, att en av befattningarna

som förste amanuens utbytes mot en befattning som förste assistent.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening, som

tillstyrker förslaget örn inrättande av en befattning som förste assistent, avsedd

för forskningens behov, anser, att därutöver bör inrättas ännu en förste

assistentbefattning, avsedd att övertaga en del av professorns undervisning.

Detta kunde lämpligen ske genom omvandling av en förste amanuenstjänst

till förste assistentbefattning. Därjämte framhålles, att behov föreligger av en

instrumentmakare (A 10).

Civilförvaltningens personalförbund erinrar, att vaktmästaren vid institutionen

tillerkänts personligt lönetillägg å 400 kronor för år på grund av sin medverkan

i det vetenskapliga arbetet, i första hand omfattande astronomisk reproduktionsteknik.

Förbundet anser, att befattningen bör omändras till en

tjänst som laboratorietekniker (A 11) i samband varmed det personliga lönetillägget

kunde bortfalla. Förbundet anser även, att vaktmästaren i Eo 5 bör

uppflyttas till Eo 6, samt att en höjd lönegradsplacering för räknebiträdena

bör övervägas.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Departe
mentschefen.

I likhet med kanslern tillstyrker jag att en av de nuvarande befattningarna

som förste amanuens utbytes mot en tjänst som förste assistent. I övrigt ifrågasätter

jag icke för närvarande någon förändring i personalorganisationen.

Institutionen för fysiologisk botanik.

Ämnesområdets benämning: botanik, särskilt fysiologi och anatomi. Professurens innehavare:

professorn H. Burström.

Nuvarande personal:

1 förste assistent

I förste amanuens

Kommitténs ändringsförslag:

1 biträdande lärare

2 förste amanuenser

1 laboratoriebiträde A 7

1 institutionsvaktmästare A 7

1 kanslibiträde A 7

Kommittén åberopar en skrivelse från föreståndarna för institutionerna för

fysiologisk och systematisk botanik, professorerna H. Burström och N. Heribert

Nilsson, vari anföres (det gäller även nästföljande institution):

Det vore i hög grad önskvärt, att tvenne biträdande lärarbefattningar kunde

inrättas vid botaniska institutionen, då behovet av lärarkrafter är stort vid

båda avdelningarna.

Om endast en biträdande lärare erhålles, borde dennes undervisning naturligast

ligga inom den fysiologiska delen av ämnet.

Ett ökat undervisningsbehov föreligger emellertid också inom ämnen, som ha

tillämpad betydelse för systematiken, nämligen embryologien och cytologien.

En biträdande lärare i dessa ämnen skulle lämpligen också omhänderha kursen

i kryptogami, vilken överförts från fysiologiska till systematiska avdelningen.

En möjlighet att skaffa ytterligare en lärarkraft vore att konstituera museiassistenten

som biträdande lärare. Undertecknad Heribert Nilsson har i särskild

skrivelse framhållit, att dennes kompetens och uppgifter numera äro så

starkt förskjutna, att han lämpligen borde placeras i laborators lönegrad. Örn

emellertid detta ej skulle vara möjligt, så vore ett sätt att enkelt och effektivt

lösa denna fråga, att museiassistentbefattningen förändrades till en biträdande

lärare vid systematiska avdelningen. Denne finge då, jämte sin uppgift att

handhava herbariet och leda arbetet där, även undervisningsuppdrag. Han

skulle helt naturligt kunna övertaga den floristiska undervisningen och exkursionerna.

Kommittén anför för egen del:

Behovet av en befattning som biträdande lärare för bestridande av kursundervisning

är mycket stort, bland annat beroende på att botaniken spänner

över ett mycket stort område med ett stort antal särpräglade specialgrenar. En

dylik befattning föreslogs redan av 1933 års universitetsberedning och behovet

är minst lika stort nu som då. Kommittén föreslår därför, att en befattning

som biträdande lärare inrättas vid institutionen för fysiologisk botanik. Även

sedan denna inrättats, kvarstår ett behov av en ny amanuens bland annat för

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

det tidsödande preparationsarbetet till kurserna. Att institutionen ej kan reda

sig utan en vaktmästare torde få anses uppenbart.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag.

Jag tillstyrker, att den vetenskapligt utbildade personalen å förevarande

institution förstärkes med en biträdande lärare och en förste amanuens. I fråga

om personalen i övrigt biträder jag i likhet med kanslern förslaget, att ett laboratoriebiträde,

en institutionsvaktmästare och ett skriv- och expeditionsbiträde

anställes; samtliga synas tills vidare böra givas extra ordinarie ställning.

Institutionen för systematisk botanik.

Ämnesområdets benämning: botanik, särskilt systematik, morfologi och växtgeografi. Professurens

innehavare: professorn N. Heribert Nilsson.

Nuvarande personal:

1 museiassistent .......... A 21

1 förste amanuens

1 trädgårdsmästare ....... A 16

1 > A 9

2 trädgårdsförmän .......A 7

1 tekniskt biträde......... A 7

1 institutionsvaktmästare . . A 7

Kommitténs ändring snörslag:

1 laborator

1 förste assistent

2 förste amanuenser

1 andre amanuens

1 akademiträdgårdsmästare A 18

1 laboratoriebiträde ...... A 7

1 kanslibiträde .......... A 7

Till stöd för sitt förslag anför kommittén:

Kommittén har ovan föreslagit, att en museiassistentbefattning omvandlas

till laboratorstjänst. Denne laborator avses att vad undervisning beträffar

fylla de funktioner, som angivits för biträdande lärare på systematiska avdelningen

i professorerna Burströms och Heribert Nilssons skrivelse. Kommittén

har föreslagit en laboratorstjänst i stället för den i skrivelsen begärda biträdande

lärarbefattningen delvis med hänsyn till att museiassistentbefattningen,

örn den skall förändras till annan tjänst, bör bibehålla sin egenskap av

fullt ordinarie befattning. Vidare bör emellertid en befattning av den typ det

här är fråga om ha karaktären av laboratorstjänst.

Den nya förste amanuensen är avsedd för botaniska trädgårdens behov och

har av institutionsföreståndaren betecknats som det främsta önskemålet, näst

lokalutvidgningen. Institutionen är i stort behov av amanuenser. Detta tillgodoses

nu genom inte mindre än 6 oavlönade extra amanuenser. Den av kommittén

föreslagna befattningen som andre amanuens är avsedd för de morfologisk-biologiska

samlingarna. Akademiträdgårdsmästarbefattningen i Lund är

placerad i lönegrad A 16, medan motsvarande befattning i Uppsala är förd till

A 18. Kommittén har, såsom redan tidigare framhållits, icke kunnat finna

någon bärande motivering för att tjänsten i Lund skulle sättas lägre än den i

Uppsala och föreslår därför att även akademiträdgårdsmästaren i Lund hänföres

till lönegrad A 18.

Departe
mentschefen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

Kanslern tillstyrker kommitténs förslag utom i vad avser museiassistentbefattningens

förändring till laboratorstjänst. Kanslern förordar i stället, såsom av

det föregående framgår, en uppflyttning till A 23.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställer, att tjänsten som tekniskt

biträde förändras till en konservatorstjänst i A 15 samt att institutionsvaktmästaren

uppflyttas till A 9. Civilförvaltningens personalförbund instämmer

i sistnämnda yrkande.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening hemställer

örn följande ändringar i kommitténs förslag:

a) den nye förste amanuensen för botaniska trädgården ändras till förste

assistent; en dylik befattning funnes i Uppsala;

b) den nye laboratorn får såsom biträde vid undervisningen tillgång till en

egen förste assistent;

c) en förste amanuenstjänst för biblioteket inrättas; botaniska institutionens

bibliotek är det största institutionsbiblioteket i Sverige (596 hyllmeter).

Jag kan icke för närvarande tillstyrka, att den nuvarande museiassistentbefattningen

förändras till en laboratorstjänst. Däremot förordar jag i likhet med

kanslern, att tjänsten uppflyttas till lönegraden A 23. Såsom jag tidigare framhållit

kan jag icke finna den förebragta motiveringen för uppflyttning av trädgårdsmästarbefattningen

till lönegraden A 18 tillfyllest; däremot har jag icke

funnit anledning till erinran mot att tjänstebenämningen ändras till akademiträdgårdsmästare.

I övrigt förordar jag bifall till kommitténs förslag under

hänvisning beträffande den föreslagna kanslibiträdesbefattningen till vad jag

i det föregående anfört. Eljest ifrågasätter jag icke nu några förändringar i

personalorganisationen, som alltså torde böra utökas med

1 förste assistent,

1 förste amanuens,

1 andre » samt

1 kontors- eller kanslibiträde.

Fysiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: fysik. Professurens innehavare: professorn B. Edlén.

Utöver dubblering av professuren föreslår kommittén följande personalförändringar:
-

Nuvarande personal:

1 laborator

1 förste assistent

3 förste amanuenser

Föreslagen ändring: 1 2

1 biträdande lärare

2 förste assistenter

4 förste amanuenser

1 laboratorietekniker ..... A 11

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273. 93

1 tekniskt biträde..........Eo 7 2 laboratoriebiträden ..... A 7

1 institutionsvaktmästare .... A 7

1 instrumentmakare ...... A 14

anslag till mekaniska arbeten (5 700) 2 mekaniker ............ Eo 9

1 maskinist ............ A 81

1 kanslibiträde .......... A 7

Kommittén anför:

Beträffande motivering för biträdande läraren samt vissa tekniska befattningar

se under motsvarande institution i Uppsala. Det nuvarande anslaget

på 5 700 kronor per år för mekaniska arbeten föreslås såsom i Uppsala ersatt

med 1 ordinarie instrumentmakarbefattning samt 2 extra ordinarie mekanikerbefattningar.

En förste assistent, en förste amanuens och ett laboratoriebiträde

föranledas av den föreslagna nya professuren.

Kanslern tillstyrker inrättande av följande nya tjänster, nämligen 1 biträdande

lärare, 1 instrumentmakare (A 14), 1 mekaniker (Eo 9) och 1 kanslibiträde

(A 7). Dessutom tillstyrker kanslern ordinariesättning av tjänsten som

tekniskt biträde i Eo 7. Kanslern framhåller, att då fysikprofessuren dubbleras,

nytt personalbehov tillkommer.

Den personal, som erfordras med anledning av det av mig tillstyrkta förslaget

om inrättande av en ny professur i fysik, torde icke behövas förrän tidigast

från och med budgetåret 1947/48. Jag tillstyrker i likhet med kanslern, att

en biträdande lärartjänst nyinrättas.

Innan den beslutade nybyggnaden för institutionen tagits i bruk torde lämpliga

arbetsplatser icke kunna beredas för större teknisk personal än — förutom

det nuvarande tekniska biträdet, vars tjänst torde böra ordinariesättas i A 7

under beteckningen laboratoriebiträde, samt den nuvarande institutionsvaktmästaren

— en instrumentmakare och ytterligare en institutionsvaktmästare,

vilka torde böra placeras i lönegraderna A 10 respektive A 7. I princip har

jag icke något att erinra mot att denna personal utökas, sedan ny byggnad

tagits i bruk, men med beslutet härom torde kunna anstå till ett följande

budgetår. Slutligen tillstyrker jag, att ett biträde i Eo 4 eller Eo 7 för skriv- och

expeditionsgöromål anställes å institutionen.

I enlighet med vad jag sålunda förordat torde medel böra beräknas under

avlöningsanslaget åt följande befattningar, nämligen

1 biträdande lärare...............................arvode 8 600 kronor

1 instrumentmakare ..............................A10

1 institutionsvaktmästare..........................A 7

1 skriv- och expeditionsbiträde .....................Eo 4 eller Eo 7.

I samband härmed böra anslagsmedlen å 5 700 kronor till mekaniska arbeten

indragas. Dessa utgå för närvarande från arvodesposten under delstaten II av

avlöningsstaten.

Departe
mentschefen.

1 Då nybyggnad tages i bruk.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Genetiska institutionen (ärftlighetsforskning).

Ämnesområdets benämning: ärftlighetslära. Professurens innehavare: professorn A. Muntzing.

Nuvarande personal:

1 personlig assistenttjänst1

1 förste amanuens

1 försöksassistent ......... A 16

1 tekniskt biträde......... Eo 7

Kommitténs ändringsförslag:

1 laborator (i cytologi)

1 biträdande lärare (i allmän

genetik)

2 förste assistenter

1 laboratoriebiträde........ A 7

1 institutionsvaktmästare ... A 7:

1 kanslibiträde ........... A 7

Till stöd för sitt förslag anför kommittén:

Ämnet är i starkt behov av flera fasta forskarbefattningar. Forskningsuppgifterna

äro ofta så tidskrävande, att endast arbeten på mycket lång sikt ge

säkra och goda resultat. En kärna av fasta forskare är därför ett grundvillkor

för att institutionen som forskningsanstalt skall bli verkligt effektiv. Till de

befattningar, som här föreslås, finnas mycket högt meriterade aspiranter. Laboratorsbefattningen

avses gälla cytologi (läran om cellerna), den biträdande

lärarbefattningen allmän genetik. Cytologien är av utomordentlig vikt för genetiken;

den biträdande läraren skulle i hög grad avlasta professorn från elementär

undervisning. En av assistenterna är avsedd att tillgodose undervisning och

forskning rörande människans ärftlighetsförhållanden. Denna befattning blir

av stor betydelse både för dem som tentera i ämnet för avläggande av filosofisk

examen och för medicine studerande, som för närvarande stå nästan helt utan

undervisning i ärftlighetslära.

Kanslern tillstyrker 1 biträdande lärare, 1 förste assistent och 1 kanslibiträde

(A 7) samt ordinariesättning av tjänsten som tekniskt biträde.

Med anledning av att kanslern tillstyrkt endast den ena av de föreslagna två

assistenttjänsterna, har institutionsföreståndaren, professorn A. Muntzing

anfört:

Kanslerns ställningstagande beror tydligen på att den personliga forskarbefattning,

som nyligen inrättats för docenten A. Håkansson betraktas som en

forskningsassistentbefattning av den typ som kommittén föreslagit. Detta är

emellertid ej alls fallet. Håkanssons befattning är snarare en reträttplats för en

högt förtjänt, nu 50-årig forskare, som på grund av sitt ämnesområdes natur

och sina svaga kroppskrafter ej kunnat erhålla professur. Håkansson är en

mycket värdefull tillgång för institutionen men kan ej åläggas den tjänstgöring,

som bör tillkomma en forskningsassistent av den typ, som kommittén föreslår.

Håkanssons befattning är dessutom personlig och innebär alltså endast en tillfällig

förstärkning av institutionens personal.

1 Personlig för docenten Håkansson.

* Då nybyggnad tages i bruk.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Därest endast en l:e assistentbefattning skulle inrättas vid institutionen,

måste denna reserveras för den allmänna genetiken och institutionen kommer

icke att till sig kunna knyta någon permanent lärare eller forskare inom området

för människans ärftlighetslära (medicinsk genetik).

Härtill kan anmärkas, att det synes vara av synnerligen stor vikt, att den

medicinska genetiken vid Lunds universitet med det snaraste får en befattning

av mera permanent karaktär. Innehavaren av denna befattning skulle lia till

uppgift att bedriva forskning rörande människans ärftlighetsförhållanden, att

meddela undervisning för dem som ämna avlägga examen i ärftlighetslära med

högre betyg, samt att meddela undervisning i medicinsk genetik för medicinare.

Vidare borde verksamheten senare utbyggas till en särskild avdelning av institutionen,

varvid denna avdelning kunde tjäna som konsult i praktiskt kliniska

frågeställningar rörande arvshygien m. m. samt eventuellt även vissa

rättsmedicinska frågeställningar såsom faderskapsmål. Avdelningen skulle sålunda

få stark anknytning till socialmedicin och klinisk medicin. Ledaren för

denna avdelning bör vara medicinare med specialutbildning i ärftlighetslära.

Sedan 1941 har vid institutionen meddelats undervisning i medicinsk genetik

för medicine studerande, vilket möjliggjorts genom tillfälliga anslag. Detta

har skett i samarbete med medicinska fakulteten och allt talar för att denna

undervisning bör få en mera permanent karaktär. Den nuvarande undervisningen

står och faller med den nuvarande lärarens ekonomiska möjligheter att

kvarbliva vid universitetet. Medicinarna sakna i övrigt helt undervisning i

ärftlighetslära, vilket är en allvarlig brist, eftersom läkaren i sitt arbete ofta

tvingas taga ställning till problem, som förutsätta kunskaper i ärftlighetslära.

Detta gäller särskilt sådana socialmedicinska frågeställningar som abort och

sterilisering.

Det är sålunda synnerligen önskvärt att den medicinska genetiken får en

permanent representant vid Lunds universitet, och det faller sig naturligt att

denne i så fall knytes till genetiska institutionen, där han kan samarbeta med

representanter för andra områden av genetiken.

Medicinska fakultetens dekanus, professorn G. Kahlson, har instämt i

professorn Muntzings uttalanden.

Ärftlighetsforskningens stora vetenskapliga och praktiska betydelse gör det

enligt min mening befogat att, på sätt kommittén förordat, en laboratorstjänst

i cytologi och en biträdande lärartjänst i allmän genetik inrättas vid ifrågavarande

institution. Jag har likaledes blivit övertygad örn behovet av två

tjänster som förste assistenter, varav den ene med speciell inriktning på medicinsk

genetik. I likhet med kanslern tillstyrker jag, att det tekniska biträdet

beredes ordinarie ställning såsom laboratoriebiträde i lönegraden A 7. För skrivoch

expeditionsgöromål torde ett extra ordinarie kontors- eller kanslibiträde

böra anställas.

Geografiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geografi. Professurens innehavare: professorn H. Nelson. Professuren

tillhör filosofiska fakultetens humanistiska sektion.

Departe
mentschefen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Departe
mentschefen.

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

Nuvarande personal:

1 biträdande lärare

1 förste amanuens

1 andre amanuens

1 institutionsvaktmästare .

1 tekniskt biträde .......

A 7

Eo 7

Kommitténs ändringsförslag:

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 kartritare .............. A 7

1 kanslibiträde ........... A 7

Kommittén framhåller, att två förste amanuenser äro nödvändiga för skötseln

av det stora biblioteket med dess omfattande bytesförbindelser, kart- och

instrumentsamlingarna samt klimatologiska stationen.

Kanslern tillstyrker de ifrågasatta personalförändringarna.

Jag anser mig kunna tillstyrka ifrågavarande förslag, dock med den ändringen

att befattningen som kartritare benämnes kartbiträde samt under erinran

om vad jag i det föregående anfört rörande skriv- och expeditionsbiträdenas

löne- och tjänsteställning.

Mineralogiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geologi och mineralogi. Professurens innehavare: professorn A.

Hådding.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

1 förste assistent

1 andre assistent

2 förste amanuenser

1 tekniskt biträde ........ A 7 1 laboratoriebiträde ......A 7

1 institutionsvaktmästare . . A 9 1 preparator ............ A 10

1 » ...... Eo 7 1 institutionsvaktmästare . . A 7

1 kanslibiträde .......... A 7

Kommittén yttrar:

Den nuvarande geologisk-mineralogiska institutionen i Lund är uppdelad

i tvenne avdelningar, en orienterad åt kemi och fysik och en orienterad åt

de biologiska vetenskaperna. Den senare avdelningen företrädes av en biträdande

lärare. Då kommittén föreslagit denna befattnings ombildning till professur,

ha här de båda avdelningarna föreslagits omvandlade till separata institutioner,

den förra benämnd mineralogiska institutionen, den senare paleontologiska

institutionen.

Institutionsvaktmästaren i A 9 är i realiteten preparator och bör ges denna

tjänstebeteckning och placeras i A 10, den för preparator vanliga lönegraden.

Kanslibiträdet är avsett även för paleontologiska institutionen.

Kanslern tillstyrker bifall till kommitténs förslag utom i det avseendet, att

han förutsätter, att befattningen som andre assistent indrages i samband med

inrättandet av förste assistentbefattningen.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273. 97

Matmnatiskrnatur vetenskapliga sektionen framhåller med anledning härav,

att behov i högsta grad finnes av båda assistentbefattningarna. Professorn A.

Hådding framhåller, att om andre assistentbefattningen slopas, institutionen

berövas möjlighet att på ett tillfredsställande sätt för forskning och undervisning

utnyttja institutionens röntgenografiska, spektrografiska och mineralkemiska

laboratorier, vilket desto mer vore att beklaga som dylika laboratorier

helt saknades vid mineralogiska institutionen i Uppsala. Plats och arbete

funnes för två assistenter.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit förordar jag, att en befattning

som förste assistent nyinrättas utan samtidig indragning av andre assistenttjänsten.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot ordinariesättning av

den extra ordinarie befattningen som institutionsvaktmästare. Jag förordar

vidare, att ett biträde för skriv- och expeditionsgöromål anställes; sistnämnda

befattning torde böra inrättas som extra ordinarie under iakttagande av vad

jag i det föregående anfört. Däremot tillstyrker jag icke för närvarande den

föreslagna förändringen av befattningen som institutionsvaktmästare i lönegraden

A 9. Vaktmästarpersonalen bör, liksom även skrivbiträdet, vara gemensam

för mineralogiska och paleontologiska institutionerna.

Paleontologiska institutionen.

Kommittén, som i annat sammanhang föreslår, att den biträdande lärartjänsten

förändras till en professur, förordar följande personal i övrigt:

Nuvarande personal: Föreslagen personal:

(1 biträdande lärare) (1 professor)

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 laboratoriebiträde ....... A 7

Kanslern biträder ifrågavarande förslag.

I det föregående har jag tillstyrkt, att tjänsten som biträdande lärare i

geologi förändras till en professur. I detta sammanhang tillstyrker jag, att såsom

biträden åt den nye professorn anställas en förste assistent, en förste amanuens

och ett laboratoriebiträde i lönegraden Eo 7.

Kvartärgeologisk-agrogeologisk forskningsavdelning.

Kommittén föreslår, att inom mineralogiska institutionen organiseras en särskild

forskningsanstalt för kvartärgeologi och agrogeologi. Föreståndare för avdelningen

skulle vara en ordinarie laborator, som skulle få biträde av en förste

amanuens och ett laboratoriebiträde (A 7). Kommittén åberopar en framställning

i ämnet av professorn A. Hådding, vari anföres:

Bihang till riksdagens protokoll 19h6. 1 sami. Nr 273. 7

Departe
mentschefen.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Vid Lunds universitet har under en följd av år arbetat två kvartärgeologer,

och dessa ha med anslag från docentstipendiefonden och reservfonden givit

regelbundet återkommande i hög grad uppskattade och talrikt bevistade kurser,

dels i kvartärgeologiska undersökningsmetoder, dels i agrogeologi. Kvartärgeologien

och agrogeologien äro av utomordentlig betydelse för de talrika

institutioner på jordbruksforskningens område, som finnas i Skåne, och från

deras sida har alltid visats stort intresse för ett upprätthållande av undervisningen

vid Lunds universitet i de nämnda ämnena. Ett intimt samarbete har

vid skilda tillfällen etablerats mellan institutionen i Lund och växtförädlingsforskarna

i Svalöv, sockerfabrikernas centrallaboratorium i Arlöv, betodlarföreningen,

hushållningssällskapet, ärftlighetsforskare och växtbiologer såväl

som med enskilda jordbrukare. Det synes mig riktigt, att staten svarar för personal

och grundanslag till det kvartärgeologiska-agrogeologiska laboratoriet,

men att de ytterligare anslag som krävas för speciella, större uppgifter eventuellt

bekostas genom anslag från annat håll.

Kanslern förordar, att för ifrågavarande ändamål anställas en biträdande

lärare och en amanuens.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att laboratorsbefattningen

vore nödvändig för forskning och undervisning och att den omedelbart

kunde besättas med kompetent person. Utbytes befattningen mot en biträdande

lärartjänst, skulle kompetent sökande icke anmäla sig. Laboratoriebiträdet

kunde ej undvaras. Lämpliga laboratorielokaler funnes med utrymme för hela

den föreslagna personalstaben.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår har jag tillstyrkt,

att vid Uppsala universitet inrättas en ordinarie laboratorsbefattning i

kvartärgeologi. Med hänsyn till ämnets vikt och den speciella anknytning till

jordbruksforskningen, som skulle känneteckna den föreslagna laboratorstjänsten

i Lund, anser jag mig böra tillstyrka även nu ifrågavarande förslag. Jag

biträder även förslaget om anställande för ändamålet av en förste amanuens

och ett laboratoriebiträde, det senare tills vidare i extra ordinarie ställning.

Kemiska institutionens avdelning för oorganisk och fysikalisk kemi.

För närvarande finnas två professurer i kemi med samma nominella ämnesområde. Avdelningen

för oorganisk och fysikalisk kemi förestås av professorn S. V. Bodforss.

Nuvarande personal:

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 institutionsvaktmästare . . A 9

1/2 maskinist ............ A 8''

1/2 tekniskt biträde ....... A 71

Kommitténs ändringsförslag:

1 laborator

2 förste assistenter

3 förste amanuenser

1 instrumentmakare ...... A 10

1 institutionsvaktmästare . . A 7

2 laboratoriebiträden ..... A 7

1/2 kanslibiträde ......... A 71

Gemensamt med avdelningen för organisk kemi.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Marits proposition nr 273.

Kommittén anför (yttrandet avser även nästföljande institution):

Enligt kommitténs uppfattning kan den stora och välutrustade institutionsbyggnaden

bereda plats för flera forskare och sålunda bättre utnyttjas genom

att flera befattningar för kvalificerade forskare inrättas. Därtill kommer, att

vid Lunds universitet ingen särskild professur finnes i fysikalisk kemi. Kommittén

föreslår därför, att två laboratorsbefattningar inrättas i kemi vid Lunds

universitet. Den ena är avsedd att företräda fysikalisk kemi, den andra analytisk

kemi. Beträffande motivering för inrättande av laboratorstjänst i analytisk

kemi hänvisas till vad som anförts ifråga om inrättande av ett centralt

analyslaboratorium i Uppsala. Till vardera laboratorstjänsten knytes en amanuens

och ett laboratoriebiträde.

De tva laboratorer, som här föreslås, skola övertaga delar av undervisningen

och ledandet av vissa laborationsövningar inom båda avdelningarna. Undervisningen

avses så fördelad mellan laboratorerna och professorerna, att befattningarna

komma att bereda innehavarna fullgoda möjligheter till egen forskning.

En kemisk institution har mycket stort behov av arbetskraft för uträttande

av vanliga vaktmästarsysslor. I och med att nuvarande .nstitutionsvaktmästarbefattningar

föreslås omvandlade till inströ men t makarbefattningar, måste för

vardera avdelningen inrättas en ny vaktmäatarbefattning i A 7.

Kanslern tillstyrker, att en biträdande lärartjänst i stället för en laboratorsbefattning

inrättas. I stället för den föreslagna nya förste assistenten förordar

kanslern en andre assistent. Vidare upptager kanslern endast ett i stället för två

heltidstjänstgörande laboratoriebiträden. I övrigt tillstyrkes kommittéförslaget.

Med anledning av att kanslern tillstyrkt en biträdande lärartjänst i stället för

en labora torstjänst anför institu tionsföres Lånda ren, professorn Bodforss:

Befattningen blir vid bifall till kanslerns för-lag ganska svår att besätta på

ett i längden tillfredsställande sätt. T den stora konkurrensen med läroverkens

lektorat kunna vi icke göra oss gällande: befattningshavaren kommer att liksom

våra senaste kemidocenter fortast möjligt söka de varmt eftertraktade

lektoraten. Under dessa omständigheter finner jag det rimligt att institutionen

i likhet nied de fysiska institutionerna får en tjänst i laborators ställning.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening hälsar

kommitténs förslag med tillfredsställelse:

Institutionen kan härigenom bli en härd för forskning och utbildning av

forskare i långt högre grad än tidigare. Vidare kan antalet deltagare i kurserna

för lägre betyg stiga betydligt, vilket är önskvärt med hänsyn till att årligen

40—50 inträdessökande måste avvisas.

Civilförvaltningens personalförbund framhåller, att då på de nuvarande institutionsvaktmästama

vid de båda kemiska institutionerna ställdes synnerligen

stora krav på yrkesskicklighet, syntes befattningarna böra placeras i lönegraden

A 12.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

Departe
mentschefen.

Kemiska institutionens avdelning för organisk kemi.

Ämnesområdets benämning: kemi. Avdelningen förestås av professorn L. Smith.

Nuvarande personal:

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 institutionsvaktmästare . . A 9

1/2 maskinist ............ å 81

1/2 tekniskt biträde ....... A 71

Kommitténs ändringsförslag:

1 laborator

2 förste assistenter

3 förste amanuenser

1 instrumentmakare ...... A 10

1 institutionsvaktmästare . . A 7

2 laboratoriebiträden ..... A 7

1/2 kanslibiträde ........ A 71

Beträffande motiveringen för kommitténs förslag hänvisas till nästföregående

institution.

Kanslern tillstyrker icke för närvarande inrättande av laboratorstjänsten och

den ena laboratoriebiträdesbefattningen. Vidare förordas en andre assistent i

stället för en ny förste assistent. I övrigt tillstyrker kanslern bifall till kommittéförslaget.

Beträffande laboratorstjänsten framhåller matematisk-naturvetenskapliga

sektionen, att densamma är nödvändig för att möjliggöra en utvidgning av

kurserna i kemi. Sektionen hänvisar till ett yttrande av professorn L. Smith,

vari anföres i huvudsak följande.

Laboratorsbefattningen skulle möjliggöra en fördubbling av samtliga kurser

på lågstadiet, ett länge hyst önskemål, motiverat av det sedan många år mycket

stora antalet inträdessökande. Vid en fördubbling av kurserna skulle minst

ett 50-tal studerande per år kunna genomgå dessa mot för närvarande högst

omkring 35. Institutionens kapacitet skulle således kunna utnyttjas bättre.

Laboratorstjänsten är nödvändig för att den av kanslern tillstyrkta ökade personalen

skall kunna utnyttjas i avsedd omfattning.

Sveriges docentförbund anför, att sedan flera år tillbaka endast omkring en

tredjedel av de sökande kunnat intagas på kurserna, varför en dubblering av

dessa vore synnerligen önskvärd, särskilt som detta väl skulle möjliggöras av

den rymliga och välutrustade institutionen. Härför krävdes emellertid en laboratorstjänst.

Då behovet av en ökning av undervisningen i de kemiska ämnena synes

trängande, torde lärarkrafternas antal böra förstärkas. Då viss återhållsamhet

med inrättande av nya fasta befattningar i laboratorsgraden för närvarande

synes tillbörlig, anser jag mig böra förorda, att i stället för de föreslagna två

laboratorstjänstema inrättas två befattningar som biträdande lärare. Detta

synes försvarligt även med hänsyn till att tjänsterna i väsentlig grad motive
1

Gemensamt med avdelningen för oorganisk och fysikalisk kemi.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 273.

101

rats med behovet av att kvantitativt utöka den mera elementära undervisningen.

Två assistenter torde erfordras å envar av den kemiska institutionens två

avdelningar. I likhet med kanslern anser jag, att de två nya assistenttjänster,

som sålunda torde böra inrättas, böra få karaktär av andre assistenter. I likhet

med kanslern tillstyrker jag, att medel anvisas för en utökning av antalet

förste amanuenser med fyra, två för vardera avdelningen.

Jag avstyrker för närvarande förslaget om uppflyttning i lönegrad av de två

tjänsterna som institutionsvaktmästare i lönegraden A 9. Två nya institutionsvaktmästare

i 7 lönegraden synas erforderliga; de synas åtminstone till en

början böra få extra ordinarie anställningsform. För närvarande disponera de

båda institutionsavdelningarna tillsammans endast en tjänst som tekniskt biträde.

Enligt kommitténs förslag skulle tre nya sådana tjänster inrättas, benämnda

laboratoriebiträden, medan kanslern tillstyrkt, att endast en ny sådan

tjänst inrättas. Jag anser mig för egen del kunna förorda nyinrättande av två

nya laboratoriebiträdesbefattningar, båda tills vidare placerade i lönegraden

Eo 7. Jag tillstyrker slutligen inrättandet av en extra ordinarie kontors- eller

kanslibiträdestjänst, gemensam för båda institutionsavdelningarna.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat komma följande nya befattningar att

tillföras kemiska institutionen, nämligen

2 biträdande lärare .........

2 andre assistenter ..........

4 förste amanuenser ........

2 institutionsvaktmästare . ..

2 laboratoriebiträden .......

1 skriv- och expeditionsbiträde

arvode 8 600 kronor

» 6 000 »

» 3 600 »

Eo 7

Eo 7

Eo 4 eller Eo 7

Biokemisk institution.

Beträffande kommitténs förslag örn inrättande av en professur i biokemi vid

Lunds universitet hänvisas till det föregående.

Kommittén föreslår följande personal för den nya institutionen:

1 förste assistent,

I förste amanuens,

1 laboratoriebiträde A 7.

Kanslern avstyrker för närvarande, såsom av det föregående framgår, inrättandet

av en professur i biokemi vid Lunds universitet, och har därför icke

tagit ställning till kommitténs förslag i fråga om personal å en blivande biokemisk

professur.

Jag är icke för närvarande beredd att taga ställning till personalorganisationen

vid en blivande biokemisk institution vid Lunds universitet.

Departe
mentschefen.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Departe
mentschefen.

Limnologiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: limnologi. Professuren är för närvarande vakant.

Den limnologiska institutionen omfattar två laboratorier: 1. Laboratoriet i

Lund, inrymt i gamla kemiska institutionen. Detta laboratorium är i verksamhet

året runt. 2. Laboratoriet i Aneboda, beläget i Aneboda socken, Kronobergs

län. Detta laboratorium är i verksamhet 3 ä 4 månader per år.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsjörslag:

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 kontorsbiträde .......... A 4

Kanslern tillstyrker, att en förste assistentbefattning inrättas, men föreslår,

att kontorsbiträdet i A 4 utbytes mot ett laboratoriebiträde i A 7, enär den

blivande professorn syntes böra få en något mera kvalificerad biträdeshjalp än

vad kommittén föreslagit.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening hemställer,

att personalen utöver vad kommittén föreslagit utökas med ytterligare en

förste assistent, avsedd för undervisning, och en förste amanuens.

Jag tillstyrker, att en tjänst som förste assistent och en extra ordinarie laboratoriebiträdesbefattning

(Eo 7) inrättas vid förevarande institution.

Matematiska institutionen.

Två professurer finnas, båda med ämnesområdet angivet till »matematik». Professurernas

innehavare: professorerna M. Riesz och N. O. Zeilon.

Nuvarande personal: Kommittém ändringsförslag:

1 biträdande lärare

2 förste assistenter

1 förste amanuens

Kommittén yttrar: Tillströmningen av studerande i matematik är i oavbrutet

och starkt stigande sedan flera år. Propedeutiska kursen höstterminen 1945

räknade den 24 september 148 anmälda deltagare, ett antal som sedermera steg

till 182. Föreläsningarna försiggå i den största lokal inom universitetet (sal nr

VI), som kan komma ifråga för ändamålet. Denna är utrustad med cirka 100

ordinarie sittplatser. Seminarieövningarna i anslutning till den propedeutiska

kursen uppdelades i tre grupper vardera om över 60 deltagare, ett antal som

även det är alldeles för stort för att möjliggöra en effektiv undervisning. Det

vore för matematiken högst angeläget att få ännu en biträdande lärare, liksom

även ytterligare en undervisningsassistent utöver de i ovanstående förslag upptagna.

Denna fråga bör upptagas till behandling, om det skulle visa sig, att det

nuvarande stora antalet studerande icke är en tillfällig företeelse.

I stället för kanslibiträde har ett särskilt anslag till skrivhjälp inräknats i

institutionsanslaget.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Kanslern tillstyrker, att följande tjänster inrättas, nämligen en som förste

assistent, en som andre assistent och en som förste amanuens.

Jag biträder kanslerns förslag ifråga örn förevarande institutionspersonal.

Institutionen för mekanik och matematisk fysik.

Ämnesområdets benämning: mekanik och matematisk fysik. Professurens innehavare: professorn

T. Gustafson.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag:

— 1 biträdande lärare

1 förste assistent

1 förste amanuens

Kanslern tillstyrker förste assistenten och förste amanuensen men icke den

biträdande läraren. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen anmärker härtill,

att inrättandet av en biträdande lärartjänst vore ett av detta ämnes

främsta, starkt motiverade önskemål. Lämpliga personer funnes redan å

institutionen för alla de föreslagna befattningarna.

Det synes föreligga ett mycket starkt behov av en biträdande lärare i detta

ämne. Jag är därför beredd att tillstyrka, att medel anvisas för ändamålet. I

övrigt föranleder kanslerns förslag icke någon erinran från min sida.

Zoologiska institutionen.

Två professurer finnas, båda med ämnesområdet »zoologi». Professurernas innehavare: professorerna

B. Hanström och T. Gislén.

Kommittén, vilken såsom av det föregående framgår föreslår en tredje professur,

avseende entomologi, förordar följande personaländringar i övrigt:

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:

1 museiassistent ..........

A 21

1 museiassistent ........

. A

23

3 förste assistenter

3 förste amanuenser

1 institutionsvaktmästare . .

A 7

1 hantverkare ...........

A 6

1 tekniskt biträde.........

A 7

1 laboratoriebiträde .....

. A

7

1 » » .........

Eo 7

1 » .....

. Eo

7

1 kanslibiträde .........

. A

7

Kanslern tillstyrker endast två förste assistenter och föreslår, att den extra

ordinarie tjänsten som tekniskt biträde ordinariesättes. I övrigt biträdes kommittéförslaget.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen förordar, att tjänsten som museiassistent

i A 21, på sätt kommittén föreslagit ifråga örn motsvarande befattning

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

å institutionen för systematisk botanik, omändras till tjänst i laboratorslönegraden,

benämnd »museikurator». Till stöd härför anför sektionen i huvudsak

följande.

Museiassistentbefattningarna vid universiteten ha en annan och mera självständig

karaktär än likbenämnda befattningar vid naturhistoriska riksmuseet.

Befattningen representerar en slutplats och kompetensfordringarna för att

säkra tillräckligt höga krav hållas och böra hållas i nivå med dem man har på

lektorer vid läroverken. De zoologiska befattningsinnehavama av denna typ

böra i likhet med de botaniska åläggas en viss föreläsningsskyldighet. Det bör

tilläggas, att föreläsningar även tidigare, åtminstone i vissa fall, då på frivillighetens

väg, fullgjorts av vederbörande zoologiska museiassistent. Sektionen anser

benämningen laborator mindre lycklig och föreslår i stället att museiassistenten

benämnes museikurator. Denne bör alltså åtnjuta en lön motsvarande

laboratorns.

Sveriges docentförbund understryker angelägenheten av att även museiassistentbefattningarna

vid de zoologiska institutionerna uppflyttas till laborators

ställning.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening föreslår

följande personalförstärkning utöver den, som av kommittén ifrågasatts:

a) 1 biträdande lärare eller ytterligare 1 förste assistent, avsedd för undervisning.

Föreningen anför: Denne är avsedd att handha en del av den grundläggande

undervisningen i jämförande anatomi, histologi samt eventuellt fysiologi

och embryologi. Under en följd av år har antalet deltagare i kurserna uppgått

till omkring 20. Höstterminen 1945 deltogo i anatomikursen och den därefter

följande histologikursen 22 studenter. Kursen varar 5 dagar i veckan och

omfattar varje arbetsdag föreläsning -f- laborationsövningar. Undervisningen

sker för närvarande helt och hållet genom kursledaren professor Hanströms

försorg med biträde av en amanuens. Uppenbart är att ett avlastande av den

arbetsbörda, som vilar på såväl kursledare som amanuens, är i hög grad önskvärt,

och det synes, som örn detta lämpligast kunde ske genom inrättande av

föreslagna tjänst i likhet med vad kommittén yrkat för zoologiska institutionerna

i Uppsala och Stockholm, där kurserna äro desamma som vid institutionen

i Lund.

b) 1 förste amanuens med tjänstgöring vid institutionens bibliotek.

c) 1 förste amanuens med tjänstgöring vid zoologiska museets vertebratavdelning.

Föreningen yttrar härom: Institutionens båda övriga avdelningar — evertebratavdelningen

och den entomologiska avdelningen — ha sedan gammalt

vardera en amanuens med huvudsaklig uppgift att biträda vid bearbetandet

och uppställandet av förefintligt och inkommande material, medan dylik befattning

saknades vid vertebratavdelningen. Den förste-amanuenstjänst, som

redan är inrättad vid vertebratavdelningen, är knuten till kursundervisningen

och kan icke frigöras härifrån med hänsyn till den starka tillströmningen

till kurserna, även om den under a) föreslagna tjänsten inrättas.

d) 1 kursamanuens vid entomologiska avdelningen.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Majlis ''proposition nr £73.

Föreningen anför: För närvarande är till avdelningen knuten en amanuens

med tjänstgöring vid det synnerligen omfattande entomologiska museet med

i huvudsak samma arbetsuppgift som motsvarande befattningshavare vid

institutionens evertebratavdelning samt under c) föreslagen tjänst. Däremot

saknas kursamanuens, och undervisningen, som omfattar såväl föreläsningar

som bestämningsövningar, handhas helt av avdelningsföreståndaren professorn

N. A. Kemner. Uppenbart är, att professorn här som i alla andra fall bör

befrias från i varje fall en del av den mera elementära undervisningen.

e) 1 museibiträde vid entomologiska avdelningen.

Föreningen anför härom: Entomologiska avdelningen har nu med hänsyn

till de svenska samlingarna vuxit till den mest betydande i landet, och talrika

såväl praktiska som teoretiska skrifter, grundade på förefintligt material,

utkomma årligen. Det har emellertid visat sig fullkomligt omöjligt att under

senare år få preparerat och etiketterat de stora samlingar, som kommit museet

till godo, och för närvarande ligga mängder av såväl svenskt som tropiskt

material i samlingsrör eller konvolut utan att möjlighet finnes till uppordning

av detsamma inom överskådlig tid. Uppenbart är, vilket anledning många

gånger funnits att beklaga, att här värdefulla tillgångar undandras vetenskaplig

bearbetning på grund av brist på elementär arbetskraft. Magasineringen

medför för övrigt skador å materialet, då det ej finns möjlighet att i längden

förvara det i oförändrat skick.

f) Extra preparator vid zoologiska museet.

Härom yttrar föreningen: Lämpligen bör museiassistenten, som är docent

och närmast tjänstgör som prefekt för zoologiska museet, till sin hjälp få en

extra preparator med uppgift att sköta skelettering samt enklare prepareringsarbeten.

Tidigare har vid institutionen under långa tider funnits en sådan

medhjälpare. Genom den föreslagna ökningen av materielanslaget erhålles

dock måhända möjlighet att åtminstone under viss tid anställa dylik hjälp.

Sammanfattningsvis framhåller föreningen, att zoologiska museet är den

största naturvetenskapliga museiinstitutionen i Lund; en personal, omfattande

museiassistenten samt å var och en av avdelningarna en förste amanuens

liksom även föreslagen teknisk personal vore med hänsyn till det omfattande

arbetet, vilket tidigare utförts av huvudsakligen oavlönad personal, att betrakta

såsom ett minimibehov. Härvid räknades dock med, att dessutom en

tredje amanuens komme att tjänstgöra på vardera avdelningen. Det kunde

nämnas, att å exempelvis entomologiska avdelningen under en råd av år 7

å 8 oavlönade amanuenser tjänstgjort.

Zoologiska institutionen i Lund är synnerligen livaktig. Utöver de tre förste

amanuenserna tjänstgöra därstädes icke mindre än 14 extra ordinarie amanuenser,

flertalet oavlönade. Med hänsyn härtill anser jag mig böra biträda kommitténs

förslag örn inrättande av tre tjänster som förste assistenter. Med

anledning av framställningen från Sveriges yngre naturvetares förening tillstyrker

jag därutöver anvisande av medel till arvoden åt två andre amanuenser,

dag biträder förslaget örn uppfattning av museiassistenten till lönegraden

Departe
mentschefeD.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

106 Kungl. Marits proposition nr 273.

A 23 och anser i likhet med kanslern, att den extra ordinarie laboratoriebiträdesbefattningen

bör ordinariesättas. För skriv- och expeditionsgöromål synes

ett extra ordinarie kontors- eller kanslibiträde böra anställas.

Särskild avdelning för zoofysiologi inom zoologiska institutionen.

Kommittén föreslår, att en dylik avdelning inrättas med följande personal:

1 laborator,

1 förste amanuens,

1 laboratoriebiträde A 7.

Ifråga om motivering härför hänvisar kommittén till vad som anförts till

stöd för förslaget om en professur i zoofysiologi vid universitetet i Uppsala.

Kanslern tillstyrker för närvarande icke förevarande förslag.

Professorerna i zoologi, B. Hanström och T. Gislén, anföra:

Ämnet zoologi är numera uppdelat i en mängd olika grenar: anatomi, histologi,

zoologisk genetik, embryologi, fysiologi med utvecklingsmekanik, ekologi,

djurgeografi, systematik, paleozoologi och zoologiens historia. Med denna zoologiens

starka tillväxt blir det svårt även för två professorer att något så när

behärska alla grenar. Särskilt med tanke på de starkt expansiva experimentella

delarna av ämnet synes därför förslaget om en laboratorsbefattning i

zoofysiologi vara mycket moderat tilltaget. Det vore mycket beklagligt, om

förslaget ej skulle beaktas. Det komme ej att erbjuda allvarligare svårigheter

att bereda laboratorn plats på institutionen.

Då jag, såsom framgår av det föregående, tillstyrkt upprättandet av en

professur i ämnet zoofysiologi vid Uppsala universitet, synes det kunna anstå

någon tid med förverkligandet av nu ifrågavarande förslag, vilket jag i och

för sig funnit förtjänt av allvarligt övervägande.

Sammanfattning.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat — bortsett från nya professurer —

kommer de matematisk-naturvetenskapliga institutionernas (inklusive geografiska

institutionens) personalorganisation att undergå de förändringar, som

framgå av följande sammanställning:

Nuvarande personal:

Laborator, observator......... 21

Biträdande lärare ............ 21 2

Museiassistent A21 .......... 2

Försöksassistent A16......... 1

Förste assistent.............. 4

Andre assistent............. 1

Av departementschefen förordad

ändring:

Laborator, observator . . 4 (+ 2)

Biträdande lärare...... 8 (+ 6)

Museiassistent A 23 ... 2

(= nu)

Förste assistent ....... 17 (+13)

Andre assistent....... 4 (+ 3)

1 Här bortses från tjänsten som föreståndare för zoologiska institutionens entomologiska

avdelning.

2 Här bortses från tjänsten som biträdande lärare i geologi och mineralogi.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

Förste amanuens ........... 18

Andre » ........... 1

Trädgårdsmästare A 16...... 1

Institutionsvaktmästare A 9 . . 3

Trädgårdsmästare A 9....... 1

Maskinist A 8.............. 1

Institutionsvaktmästare A 7 . . 5

Eo 7 . 1

Vaktmästare Eo 5........... 1

Tekniskt biträde A 7 ........ 4

» > Eo 7 ....... 4

Förste amanuens...... 28 (+10)

Andre » ...... 3 (+ 2)

Akademiträdgårdsmästare

A 16.............. 1

Instrumentmakare A 10 1 (+ 1)

(=nu)

(= nu)

(= nu)

Institutionsvaktmästare

A 7............... 7 (+ 2)

Institutionsvaktmästare

Eo 7.............. 3 (+ 2)

(=nu)

Laboratoriebiträde A 7 7 (+ 3)

» Eo 7 6 (+ 2)

Kartbiträde A 7...... 1 (+ 1)

Trädgårdsförman A 7

Hantverkare A 6

Räknebiträde A 4 . . .

2 (= nu)

1 (= nu)

3 (= nu)

Kanslibiträde Eo 7 . .. . 4 (+ 4)

Kontorsbiträde Eo 4 . . 4 (+ 4)

Härutöver må erinras, att ifrågavarande institutioner förfoga över sammanlagt

11 tredje amanuenser (arvode 1 200 kronor) samt att kommittén med instämmande

av kanslern förordat en ökning av antalet till 20. Jag biträder detta

förslag, vilket föranleder en anslagshöjning med 10 800 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat erfordras för nästa budgetår följande

anslagsförändringar:

Delstaten I. Professorer och lärare m. fl. Delposten 1 a bör höjas med (18 000

kronor—i runt tal 1 400 kronor, avseende pensionsavdrag, =) 16 600 kronor.

Arvodesposten bör höjas med (6X8 600+13X7 200+3X6 000+10X3 600

+2X2 400+10 800=) 214 200 kronor, avseende nya biträdande lärare,

assistenter och amanuenser.

Delstaten II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar

m. m. Ordinarieposten synes böra höjas med i runt tal 21 000 kronor, ickeordinarieposten

med i runt tal 28 000 kronor, och anslagsposten till rörligt tilllägg

med i runt tal 7 500 kronor. Samtidigt bör arvodesposten minskas med

5 700 kronor.

F. Behovet av anslag till materiel.

Allmänna synpunkter.

Kommittén föreslår en ökning av materielanslagen till institutionerna inom

de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna (däri inbegripen geografiska institutionen

i Lund) i enlighet med följande sammanställning:

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Uppsala universitet:

Nuvarande

anslag

kronor

Föreslagen

ökning

kronor

nu befintliga institutioner........

nya institutioner ...............

fältarbeten ....................

........ 300 210

183 790

94 000

20 000

Lunds universitet:

Summa 297 790.

nu befintliga institutioner........

nya institutioner ...............

fältarbeten ....................

........ 142 200

144 100

59 000

20 000

Summa 223 100.

Härutöver föreslås vissa engångsanslag: Till Uppsala universitet 163 000 kronor,

varav 70 000 kronor för nya institutioner, och till Lunds universitet

142 000 kronor, varav 60 000 kronor till nya institutioner.

Beträffande behovet av anslag till materiel anför kommittén inledningsvis

följande.

Många av de vetenskapliga institutionerna i vårt land ha under en följd av

år haft så knappa anslag, att de icke kunnat förnya och vidmakthålla sitt

bestånd av instrument och andra för forskningen nödvändiga utensilier. Särskilt

svåra ha förhållandena varit under kriget, då anslagen minskats samtidigt

med att alla priser våldsamt skruvats upp. Den mest följdriktiga åtgärden

kunde då synas vara att institutionerna erhölle engångsanslag för upprustning.

Kommittén har emellertid trots detta så mycket som möjligt undvikit att föreslå

dylika engångsanslag, dels därför att det under nuvarande förhållanden

är ovisst vad som finnes att köpa, dels därför att det många gånger är synnerligen

svårt för en institutionsföreståndare att få ut den bästa användningen

av ett engångsanslag. Det mest rationella är, att en institution har tillgång till

ett årsanslag, som svarar mot behovet och som möjliggör inköp av apparater,

då de bäst behövas och då de stå att få till rimligt pris. Denna kommitténs

huvudprincip har dock i ett flertal fall icke kunnat hållas, emedan, som i inledningen

nämndes, många institutioner måste få omedelbart och effektivt ekonomiskt

stöd. De engångsanslag, som föreslås, avse i huvudsak inköp av utensilier,

som kunna beräknas finnas tillgängliga i handeln till rimliga priser under

de närmaste två åren.

Det är givetvis en utomordentligt ömtålig fråga att avväga vad som skall

kunna anses vara en skälig budget för en vetenskaplig institution. Vad kommittén

här föreslår är att anse som en minimibudget för normala institutioner

under vårt lands förhållanden. Budgetförslagen äro alltså icke avpassade för

att tillgodose särskilt aktiva och produktiva institutioners behov och icke heller

för att kunna täcka kostnaderna för särskilt dyrbara och omfattande undersökningar.

Med hänsyn till forskningens rationella finansiering är det enligt kommitténs

mening ej lämpligt eller möjligt att eftersträva en för alla forskare och institutioner

lika förbättring i arbetsbetingelserna. Man kan å andra sidan givetvis

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ej nöja sig med att enbart stödja topprestationer. Mycket inom naturforskningen,

som, särskilt för den icke initierade, ter sig som mer eller mindre rutinarbete,

är dock en för samhället nödvändig och nyttig verksamhet, väl värd

dess stöd. Kommittén anser, att den bästa lösningen på detta problem är en

relativt snäv, fast normalbudget för institutionerna, vilken budget för speciella

ändamål kompletteras med anslag från en central instans. Såsom sådan föreslår

kommittén ett naturvetenskapligt forskningsråd.

För att få en utgångspunkt för behandlingen av forskningsanslagen har kommittén

givit institutionsföreståndarna tillfälle att enligt ett speciellt formulär

inkomma med önskemål. I detta formulär har årsanslaget varit uppdelat i nio

delposter, varigenom större möjlighet till jämförelse mellan olika institutioners

krav kunnat uppnås. De nio posterna voro:

F örbrukningsmateriel.

Nyanskaffning av apparater och instrument jämte underhåll av dessa.

Utgifter för tillfällig och extra personal.

Bibliotek.

Tryckningskostnader.

Telefon.

Tjänsteresor.

Fältarbeten.

Övriga utgifter med angivande av dessas karaktär.

Av de under dessa rubriker upptagna årskostnaderna har kommittén senare

brutit ut tryckningskostnader, tjänsteresor och fältarbeten för att sammanföra

dessa under gemensamma anslag till sektionernas förfogande. Frågan

örn tryckningskostnader och tjänsteresor behandlas i betänkandets andra del.

Endast i ett fall (meteorologiska institutionen i Uppsala) har ett anslag för

tryckning medtagits i institutionsanslaget.

En av de övriga angivna posterna kan anses vara nytillkommen, men tillmötes

av kommittén synnerlig betydelse, nämligen anslaget till utgifter för tillfällig

och extra personal. Inom en vetenskapligt arbetande institution uppkomma

ofta behov av särskild art i fråga örn personal, såsom beträffande hjälp

vid speciella vetenskapliga undersökningar, för översättning, för maskinskrivning,

för rutinmässiga mätningar i långa serier o. s. v., och det ligger i det

vetenskapliga arbetets natur, att dessa arbeten äro alltför skiftande och uppkomma

alltför oregelbundet för att man skulle kunna anpassa den ordinarie

personalstaben efter dylika behov. Dessutom kunna ju verkstadskirlingar och

sådana hjälpkrafter, som skola läras upp till laboratoriebiträden o. s. v., icke

från början av sin anställning inplaceras i ett ordinarie befattningsschema.

De från institutionsföreståndarna infordrade detaljmotiverade anslagsönskemålen

ha sedermera bearbetats inom kommittén med ledning av kommittéledamöternas

erfarenhet och efter i viss utsträckning enhetliga normer.

Vad universitetsinstitutionerna beträffar föreslog departementschefen i proposition

till 1945 års riksdag en höjning av materielanslagen till ungefär 1939

års belopp -{- 40 procent tillägg, vilket senare skulle kompensera för prishöjningar.

Redan i universitetskanslerns yttrande över universitetens petita framhölls

emellertid (se 1945 års statsverksproposition 8:e huvudtiteln, s. 163), att

prishöjningen på det material det här gäller i många fall torde vara större än

40 procent. När kommittén nu föreslår årsanslag, som i de flesta fall överstiga

»1939 års standard», beror detta emellertid framför allt på den allmänna

intensifiering av forskningsverksamheten, som kommitténs förslag avser att

uppnå. Som ovan framhållits räder intet tvivel örn att bristen på anslag många

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

gånger varit en mycket väsentlig hämmande faktor. Då kommittén nu föreslår

en avsevärt utökad forskarstab vid de naturvetenskapliga institutionerna,

stiga självfallet kostnaderna för forskningsverksamheten i hög grad. Härtill

komma så vidare de anslag av helt ny karaktär som föreslås, nämligen anslag

för tillfällig och extra personal samt anslag för fältarbeten. Vad kommittén

föreslår som årliga anslag för materiel ligger i själva verket i flera fall under

»1939 års standard», vilket sammanhänger därmed att en viss del av forskningsarbetet

tänkes kunna finansieras genom bidrag från ett centralt anslag.

De av kommittén föreslagna årsanslagen för de särskilda institutionerna ha

sålunda uppdelats på två poster: en för materiel m. m. och en för tillfälligt anställd

personal och personal, som icke har ordinarie eller extra ordinarie anställning.

Med denna uppdelning har kommittén icke avsett att strikt fastlåsa institutionens

utgifter på sådant sätt att en del av materielanslaget icke skulle få

användas för avlöning av tillfällig personal eller att någon del av personalanslaget

icke skulle få användas till inköp av instrument eller dylikt. Kommittén

anser tvärtom, att institutionsföreståndarna böra få använda anslagen

på ett så smidigt sätt som möjligt till forskningens och undervisningens bästa.

Uppdelningen har gjorts för att tjäna som en viss norm vid anslagens användning

och för att ge de anslagsbeviljande myndigheterna en uppfattning om anslagens

normala utnyttjande och därmed underlätta dessa myndigheters möjligheter

till bedömning av anslagsbehoven. I

I detta sammanhang berör kommittén även reservfondernas uppgifter.

Kommittén erinrar, att reservfonden sedan krigsutbrottet fått

svara för en avsevärd del av institutionernas löpande materielutgifter, vilka

eljest täckts genom anslag å riksstaten. Sålunda har, såsom framgår av punkterna

65 och 71 i 1945 års åttonde huvudtitel, reservfondernas bidrag för innevarande

budgetår beräknats till 150 000 kronor vid Uppsala universitet och

40 000 kronor vid Lunds universitet. Anmärkas må, att dessa bidrag givetvis

avse materielanslagen i deras helhet, således ej enbart de matematisk-naturvetenskapliga

sektionernas andelar i dessa anslag. Kommittén upplyser i detta

sammanhang, att matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala under

budgetåret 1944/45 erhöll tillskott från reservfonderna med omkring 38 700

kronor.

Kommittén har icke ingått på frågan, i vad män reservfonderna för nästa

budgetår kunna tänkas giva något tillskott till de löpande materielanslagen.

Kommittén framhåller emellertid, att i den framställning från uppsalasektionen,

som legat till grund för anslagsberäkningen, uttryckligen framhållits, att

sektionsmedlemmama vid uppskattning av medelsbehovet räknat med att

reservfonden — såsom var fallet före kriget — oavkortad skulle stå till förfogande

för särskilda tillfälliga behov utöver de årliga materielanslagen.

Beträffande reservfondens utnyttjande för förstärkning av materielanslagen

anför Uppsala universitets rektor i en P. M. till kommittén följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts •proposition nr 273.

Universitetets s. k. reservfond, som ej alls är en fond i vanlig mening utan

utgöres av vissa under ett budgetår uppkomna överskottsmedel å bland annat

driften vid skogsförvaltningen, kan icke beräknas lämna tillskott till materielanslagen.

De senaste åren lia avsevärda förstärkningsanslag anvisats ur denna

fond. Denna av statsmakterna anvisade utväg att täcka de svåraste bristerna

har ansetts befogad och naturlig i ett tillfälligt nödläge och medan tillgångarna

liksom under det förra världskriget varit osedvanligt stora. För framtiden kan

dock den s. k. reservfonden icke begagnas på detta sätt. Även oavsett att gällande

föreskrifter förhindra regelbundna tillskott till materielanslagen från

reservfonden, kan denna icke beräknas komma att lämna möjlighet därtill.

Fondens inkomster, som övervägande äro beroende av skogarnas avkastning,

kunna icke gärna under någon längre tid bibehållas vid de senaste årens höga

nivå.

Lunds universitets rektor anför beträffande motsvarande fråga för detta

universitets vidkommande i skrivelse till kommittén följande:

Lunds universitets reservfond har till uppgift att i mån av tillgång tillgodose

tillfälliga behov och sådana på förhand ej bestämda ändamål, som avse undervisningens,

studiernas och universitetets allmänna förkovran.

Fondens inkomster — vissa besparingar å avlöningsstaten, vissa ränteinkomster

samt det överskott å arrendeinkomsterna från universitetets jordbruksfastigheter,

som kan uppkomma sedan universitetets delfond av statens

allmänna fastighetsfond tillförts i fondens stat som bidrag från egendomsförvaltningen

uppförda belopp — hava under sista tioårsperioden i medeltal uppgått

till 81 500 kronor.

Ovan lämnade uppgifter torde utan kommentarer utvisa, att universitetets

reservfond kan i endast mycket begränsad utsträckning bidraga till täckande

av kostnaderna för den vetenskapliga forskning och undervisning, som i § 1

universitetsstatuterna angivits som universitetets uppgift.

I detta sammanhang må nämnas, att vid Uppsala universitet reservfondens

behållning den 1 juli 1945 utgjorde 224 000 kronor (mot 224 300 kronor den 1

juli 1944 och 375 400 kronor den 1 juli 1943) samt att Lunds u liversitets reservfond

samma dag icke hade någon disponibel behållning.

Kanslern anför:

Vid behandlingen av materielanslagen har kommittén utgått ifrån, att man

vid uppgörandet av normalbudget för en institution icke borde söka tillgodose

de behov, som föranleddes därav, att verksamheten vid institutionen på

grund av särskilda förhållanden vore ovanligt intensiv, och icke heller ta hänsyn

till kostnaderna för särskilt dyrbara och omfattande undersökningar. Det

för normala förhållanden utmätta materielanslaget finge för speciella ändamål

kompletteras med anslag från en central instans, det naturvetenskapliga forskningsrådet.

Jag instämmer i dessa kommitténs uttalanden.

Frän materielanslagen lia sedan gammalt i begränsad omfattning bestritts

arvoden till vid institutionerna anställd tillfällig personal. Då kommittén,

som beräknat en viss del av institutionernas årsanslag för avlöning av »tillfällig

och extra personal», betecknat denna kommitténs åtgärd såsom innebärande,

att kommittén begärt »anslag av helt ny karaktär», är detta utta
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr ''273.

lande följaktligen i någon män missvisande. I förbigående må även anmärkas,

att kommitténs uppfattning, att man skulle kunna använda här ifrågavarande

»personalanslag» för avlönande av extra befattningshavare (i teknisk mening)

knappast kan vara riktig.

Det är ett synnerligen starkt önskemål, att de naturvetenskapliga institutionernas

materielanslag måtte höjas. Att de av kommittén föreslagna anslagsökningarna

äro av behovet påkallade, kan näppeligen vara föremål för tvivel.

Uppsalamyndigheterna ha i sina yttranden över kommittébetänkandet förklarat

att de föreslagna höjningarna av materielanslagen vore otillräckliga.

Den av kommittén föreslagna ökningen av materielanslagen är högst betydande.

En ännu större anslagsökning har ifrågasatts beträffande avlöningsanslagen.

Huruvida den statsfinansiella situationen medger anslagshöjningar

av denna storleksordning, utan att möjligheten att tillgodose andra fakulteters

och sektioners berättigade önskemål äventyras, är ett spörsmål, som

undandrar sig mitt bedömande. Måste en nedprutning verkställas, håller jag

före, att denna i första hand bör ta formen av en beskärning av den begärda

personalökningen. Skulle det emellertid bli nödvändigt att även minska på

de äskade materielanslagen, kan jag ej underlåta att fästa uppmärksamheten

på att skillnaden i storlek mellan såväl de nuvarande som de av kommittén

föreslagna materielanslagen till Uppsala och Lund knappast synes motiverad

av olikheten universiteten emellan i fråga om lärarpersonal och elevantal eller

beträffande institutionernas antal och beskaffenhet.

Statskontoret yttrar:

Frågan, huruvida för avlönande av tillfällig och extra personal medel skola

beviljas vid sidan av anslagen till den ordinarie personalstaben, bör bedömas i

ett större organisatoriskt sammanhang. Därvid torde även, därest övervägandena

skulle leda till att särskilda medel finnas böra anvisas för ändamålet,

böra prövas, huru medelsanvisningen budgetmässigt bör utformas. Ett sammanförande

— såsom kommittén synes ha tänkt sig — av sakkostnader och

personalkostnader under ett gemensamt anslag lärer icke kunna anses budgetmässigt

tillfredsställande.

Statens medicinska forskningsråd instämmer med kommittén i dess uttalande,

att anslagen till institutionerna böra bilda en relativt snäv fast normalbudget,

som alltså icke är tilltagen för att tillgodose särskilt aktiva och produktiva

institutioners behov och ej heller för att kunna täcka kostnaderna för

särskilt dyrbara och omfattande undersökningar, samt att denna normalbudget

för sådan aktivitet bör kompletteras med anslag från en central

instans.

Uppsala universitet.

Kommitténs förslag ifråga örn anslag till materiel vid Uppsala universitets

matematisk-naturvetenskapliga sektion framgår av följande sammanställningar:
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 273.

113

Institution

Nuva-

rande

anslag

1945/46

Årsanslag

Kommitténs förslag

Ökning

Engångs

anslag

Kom-

mitténs

förslag

Materiel

m. m.

Personal

Summa

Nu befintliga institutioner:

Astronomiska institutionen . .

8810

12 500

2 500

15 000

6190

—

Institutionen för fysiologisk botanik

15 85U

27 000

5 000

32 000

16 150

38 000

Institutionen för systematisk botanik

33 990

38 500

3 000

41 500

7510

—

Fysiska institutionen .......

''32 970

35 000

10 000

45 000

12 030

30 000

Geografiska institutionen......

8 240

13 500

1 5(10

15 000

6 760

25 000

Geologisk-mineralogiskainstilutionen

12 0. 0

22 000

3 00O

25 000

12 950

—

Paleontologiska institutionen

18 430

15 000

6O00

21 000

2 570

—

Institutet för högspänningsforskning

32 800

29 000

25 000

54 000

21 200

—

Åskledarkontrollanstalten.....

8 4U0

10 000

—

10 000

1 600

—

Kemiska institutionen

Avdelningen för oorganisk kemi .

/ qn flön

25 000

7 500

32 500|

qa Q^n

—

Avdelningen för organisk kemi

25 000

7 500

32 500)

—

Fysikalisk-kemiska institutionen . .

20 950

46 000

8 OuO

54 000

27 050

—

Matematiska institutionen . . .

3 750

4 00U

—

4 000

250

—

Institutionen för mekanik och mate-

matisk fysik . .......

3 330

4 000

3 000

7 000

3 670

—

Meteorologiska institutionen ....

18 320

29 000

2 000

31 000

12 680

—

De vid institutionen anordnade

seismologiska undersökningarna

700

1 000

—

1000

300

—

Växtbiologiska institutionen . . .

150K)

17 500

3 000

20 500

5 460

—

Zoologiska institutionen ......

23 080

30 000

5 U00

35 000

11 320

—

Klubbans biologiska station.....

0 850

8 000

—

8 000

1 150

—

Summa

300 210

392 000

92 000

484 000

183 790

93 000

Föreslagna nya institutioner:

Biokemi................

—

25 000

7 500

32 500

32 500

—

Centrala analvslaboratoriet.....

—

13 0H0

1 f 00

14 500

14 500

50 000

Fysik (ny professur)........

—

15 000

5 000

20 000

20 000

—

Genetik ............

—

4 000

3 000

7 000

7 0. 0

—

Kvartärgeologi............

—

5 000

—

5 000

5 000

—

Zoofysiologi..............

13 000

2 000

15 000

15 000

20 000

Summa

—

75 OOo

19 000

94 000

94 000

70 000

1 Häri har inräknats anslaget på 7 200 kronor till mekaniska arbeten.

Härtill kommer förutnämnda förslag om anvisande av 20 000 kronor till

fältarbeten.

Beträffande motiveringen till de föreslagna årsanslagen och engångsanslagen

torde få hänvisas till handlingarna i ärendet. Det må dock framhållas att

matematisk-naturvetenskapliga sektionen ansett årsanslagen alltför knappt

tilltagna, samt att kanslern tillstyrkt förslaget, beträffande nya institutioner

dock endast för biokemi och kvartärgeologi.

T fråga om anslaget till fältarbeten inhämtas av handlingarna i

huvudsak följande.

Kommittén anför:

Vissa ämnen inom de biologiska och geologisk-geografiska grupperna ha

stort behov av anslag till forskningsarbete ute i fältet. Det rör sig här ej

B ihan g till riksdagens protokoll 19^6. 1 sami. Nr 273.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

enbart om resekostnader utan även utgifter för bärare och hantlangare samt

för sprängningar, borrningar, grävningar etc. Hittills ha möjligheterna till

genomförande av dylika arbeten av forskare vid våra universitets- och högskoleinstitutioner

varit starkt beskurna, då finansieringen varit beroende av

tillfälliga bidrag från enskilda fonder eller dylikt. Även om materielanslagen

i princip hade kunnat utnyttjas för detta ändamål (vilket väl i varje fall när

det gäller resor ej torde vara möjligt), skulle de på grund av sin knapphet

ej räckt till härför. Kommittén vill framhålla, att den anser anslag till fältarbeten

för de forskningsgrenar det här gäller lika viktiga som materiel- och

driftanslag till de mera laboratoriemässigt arbetande institutionerna.

Kostnaderna för dessa arbeten torde ofta variera i hög grad från år till

år, beroende på örn vid en institution huvudvikten lägges på insamlingar av

material eller på dess bearbetning. Kommittén har därför icke velat föreslå

anslag för detta ändamål, fast bundna till viss institution, utan anser att i

stället ett anslag bör ställas till respektive matematisk-naturvetenskapliga

sektioners förfogande att fördelas bland institutionerna allt efter det från år

till år skiftande behovet.

Arbetet vid institutet för högspänningsforskning vid Uppsala universitet

har en speciell karaktär och är permanent beroende av arbeten i fältet, och

kommittén har därför ansett ett avsteg från regeln befogat i fråga om denna

institution. I det för högspänningsforskningen föreslagna anslaget på 54 000

kronor per år är ett anslag till fältarbeten och tjänsteresor på tillsammans

9 500 kronor per år inarbetat. Därav följer emellertid, att denna institution

icke bör tilldelas anslag ur det för sektionens övriga ämnen avsedda gemensamma

anslaget.

Kommittén föreslår, att ett anslag till fältarbeten på 20 000 kronor per år

ställes till förfogande för var och en av de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna

vid universiteten i Uppsala och Lund. Kommittén förutsätter därvid,

att de nu utgående anslagen för resebidrag till studerande som deltaga i exkursioner

och för reseersättning till ledare av exkursioner fortfarande komma att

utgå. Dessa senare anslag avse ju undervisningens behov, under det att de av

kommittén föreslagna anslagen avse forskningen.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala anser, att det föreslagna

beloppet måste anses otillräckligt. Detsamma framhåller docentföreningen

i Uppsala:

Docentföreningen hälsar med särskild tillfredsställelse forskningskommitténs

förslag om anslag för fältarbeten men är av den bestämda åsikten, att det

föreslagna beloppet är helt otillräckligt. Givetvis innebär varje dylikt anslag

en förbättring gentemot de nuvarande förhållandena, men för att bli till verkligt

effektiv hjälp borde det föreslagna beloppet enligt föreningens förmenande

minst två- eller tredubblas. En approximativ beräkning ger vid handen, att

inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala minst ett femtiotal

forskare äro för sina undersökningar beroende av möjligheten att ägna huvuddelen

av sommarsäsongen åt mer eller mindre kostsamma fältarbeten. Den

genomsnittliga tilldelningen skulle alltså enligt kommitténs förslag bli cirka

400 kronor per person och fältarbetssäsong, vilket är endast en ringa bråkdel

av de kostnader, som en sommars fältarbeten draga, även under förutsättning

att inga mera kostsamma arbeten behöva utföras.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Marits ''proposition nr 273.

Naturvetenskapliga studentsällskapet anser likaledes, att beloppet beräknats

för lågt. Redan under nuvarande, ytterst otillfredsställande förhållanden

bedreves fältundersökningar av mer än 40 forskare — professorer oräknade —

i Uppsala.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares jörening förordar,

att, därest inte ett långt större belopp anvisas, anslagsmedlen företrädesvis

må komma yngre forskare, särskilt licentiander och doktorander, till

del.

Lunds universitet.

Kommitténs förslag ifråga om anslag till materiel vid Lunds universitets

matematisk-naturvetenskapliga sektion framgår av följande sammanställningar:

1

Institution

Nuva-

rande

anslag

1945/46

Årsanslag

Kommitténs förslag

Ökning

Engångs-

anslag

Kom-

mitténs

förslag

M ateriel

m. m.

Personal

Summa

Nu befintliga institutioner:

Astronomiska institutionen.....

15 500

nool)

3 000

20 000

4 500

_

Institutionen för fysiologisk botanik

9 000

13 000

3 000

16 000

7 0 10

30 000

Institutionen för systematisk botanik

8 000

14 000

3 000

17 000

9''00

Fysiska institutionen.........

''18 700

35 000

10 000

45 000

26 30i)

30 000

Genetiska institutionen.......

6 500

10 noo

3 000

13 000

6 500

_

Geografiska institutionen......

8 000

12 500

1 500

14 0n0

6 000

_

Mineralogiska institutionen.....

220 000

20 000

3 000

23 000

3 000

_

Kemiska institutionen

Avdelningen för oorganisk och

|

32 Sool

fysikalisk kemi........

25 000

7 500

43 000

_

Avdelningen för organisk kemi. .

25 000

7 500

32 50n|

__

Limnologiska institutionen.....

9 500

12 1)00

3 000

15 000

5 500

10 000

(laboratoriet i Lund och fäll labora-

toriet i Aneboda)

Matematiska institutionen.....

1 500

3 500

2 500

6 000

4 50n

_

Institutionen för mekanik och mate-

malisk fysik............

1 500

4 000

4 300

8 300

6 800

12 000

Zoologiska institutionen.......

15 500

30 000

5 000

35 000

19 5<>0

—

Kurser i havsbiologi m. m......

3 500

6 000

—

6 000

2 500

_

Minera ogiska, paleontologiska och

geografiska institutionernas byggnad:

gemensamma utgifter......

3 000

3 000

—

3 000

-

—

Summa

142 200

230 0JO

56 300

286 300

144100

82 000

Föreslagna nya institutioner:

Biokemisk institution........

—

12 000

3 000

15 000

15 000

20 0(0

Fysik (ny professur).........

—

15 00U

5 000

20 000

20 000

_

Paleontologisk institution (historisk

geologi)...............

—

8 000

2 000

10 000

10 000

20 000

Kvartärgeologi............

—

5 000

5 000

5 000

—

Zoofysiologi..............

—

7 (ion

2 ono

9 000

9 000

20 OO0

Summa

—

47 000

12 00)

69 000

59 000

60 000

1 Häri hur inräknats anslaget på 5 700 kronor till avlönande av en mekaniker.

3 Beloppet f. n gemensamt för mineralogisk-geologiska institutionen, som föreslås uppdelad i

n mineralogisk och en paleontologisk institution.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Mårds ■proposition nr 273.

Härtill kommer förutnämnda förslag om anvisande av 20 000 kronor till

fältarbeten.

Beträffande motiveringen för de föreslagna anslagen hänvisas till betänkandet.

Kanslern tillstyrker kommittéförslaget, såvitt angår årsanslagen, beträffande

nya institutioner dock endast för de nya ämnena historisk geologi och

kvartärgeologi. Beträffande engångsanslag biträder kanslern förslaget, såvitt

angår redan befintliga institutioner.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening förklarar

sig anse de sakkunnigas förslag för knappt tillmätt, särskilt ifråga om engångsanslag.

Ifråga om vissa institutioner påyrkas höjda anslag. I detta hänseende

anföres bland annat följande.

[nstitutionen för systematisk botanik. Hösten 1945

erhöll institutionen av universitetet medel för inrättande av ett jordlaboratorium

och ett mindre cytologiskt laboratorium i botaniska museet. Det förra

har inrättats för utförande av vissa rutinanalyser av jordprov för växtekologiska

undersökningar, vilka bedrivas av 5 doktorander och licentiander. För

bestridande av de årliga driftkostnaderna för dessa laboratorier, som tillkommit

efter det att institutionschefen för kommittén uppgivit sina anslagsäskanden,

föreslås en anslagsökning med 1 500 kronor (glasvaror 500 kronor, kemikalier

600 kronor, apparater 300 kronor, städning 100 kronor).

Limnologiska institutionen. Institutionschefen har äskat ett

engångsanslag av 33 000 kronor för inköp av mera kostsam apparatur, men

kommittén har endast tillstyrkt 10 000 kronor. Dessutom föreligger behov av

att dubblera viss laboratorieutrustning, då sommartid arbete pågår både i

Lund och i Aneboda, Härför begäres ett engångsanslag av 5 000 kronor.

Zoologiska institutionen. För institutionens del är nyanskaffning

av åtskillig materiel nödvändig för att vetenskapligt arbete skall kunna

bedrivas i önskvärd utsträckning. Föreningen ifrågasätter därför ett engångsan.

dag av 30 000 kronor.

Vidare föreslås anvisande av 37 000 kronor för byggande och inredande av

en ornitologisk station i Falsterbo samt att institutionens årsanslag höjes med

6 000 kronor, avsedda att användas för verksamheten vid denna station.

Ett av den moderna, ornitologiens viktigaste arbetsområden är studiet av

fåglarnas flyttningar och därmed sammanhängande problem. I detta syfte ha

i utlandet inrättats talrika stationer, tillhörande eller sorterande under olika

zoologiska institutioner. I Sverige har forskningen på detta område på grund

av brist på arbetsmöjligheter i huvudsak inskränkts till ringmärkning av fåglar,

delvis genom privat initiativ och praktiskt taget enbart med frivilliga medhjälpare,

medan mera centrala problem såsom orsaken till flyttningarna, fåglarnas

reaktioner för väderlek etc. försummats. Någon experimentell forskning

på detta område har överhuvudtaget aldrig ägt ruin i vårt land.

Den i januari 1945 stiftade »Sveriges ornitologiska förening» har låtit uppföra

en fågelstation på Ölands södra udde. De observationer och ringmärkningsförsök,

som sagda förening ämnar bedriva därstädes, kunna väntas giva

värdefulla vetenskapliga resultat. Föreningens resurser äro emellertid starkt

begränsade. Framför allt kunna många centrala problem rörande flyttfåglar
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 27S.

nas orientering och sträckets beroende av meteorologiska faktorer endast lösas

genom samtidiga observationer på flera punkter. Det har därför sedan länge

stålt klart, att landet behöver två samarbetande stationer.

Genom omfattande undersökningar, bedrivna av yngre forskare vid zoologiska

institutionen i Lund, har det blivit fullt klart, att landets rikaste

sträckfågellokal är Falsterbonäset i sydvästra Skåne, alltså en plats som är

lätt åtkomlig från Lund. Det vore därför synnerligen lämpligt att förlägga en

till Lunds universitets zoologiska institution knuten fågelstation till Falsterbo.

Först härigenom skulle möjlighet skapas för en rationell flyttfågelforskning;

vårt land skulle kunna hävda sig även på detta område. En fågelstation i Falsterbo

skulle även utgöra ett viktigt led i det internationella forskningsarbetet,

särskilt som de stora tyska stationerna vid Rossitten på östersjökusten och på

Helgoland nu torde vara ur funktion för lång tid framåt.

För det vetenskapliga forskningsarbetet vid den planerade stationen erfordras

omkring 6 000 kronor årligen. Arbetet avses att bedrivas huvudsakligen

under månaderna juli till november, d. v. s. den tid då fåglarnas höstflyttning

pågår. Därvid kräves minst två arbetande ornitologer, en observatör och en

man, som biträder vid ringmärkningsarbetet. Under högsäsongen, d. v. s.

tiden 20 augusti till 1 november erfordras ytterligare en person. I någon mån

kan man speciellt under juli och augusti räkna med frivillig eller lågt betald

arbetskraft, bestående av natur- och fågelintresserad skolungdom etc. men

naturligtvis kan det vetenskapliga arbetet icke grundas härpå.

Vi vilja särskilt framhäva, att även denna rent vetenskapliga forskningsgren

har stark anknytning till det praktiska. Såväl rovfågel som andfågel erbjuda

många i jaktzoologiskt hänseende aktuella problem, och flyttfågelforskningen

kan härvidlag, utan att i minsta mån uppgiva de rent vetenskapliga

kraven, bli av stor betydelse för svensk jakt och jaktzoologi.

Ovan angivna belopp (6 000 kronor) avses räcka såväl till arvode åt personalen

som ock till anskaffning av erforderlig material — fångstfällor, ringar,

m. m. Genom förmedling av Sveriges ornitologiska förening ha vi erhållit ett

fullständigt kostnadsförslag för en ändamålsenlig fågelstation i Falsterbo.

Härav framgår att stationen skulle draga en kostnad av omkring 37 000 kronor

inklusive inredning. Tomt torde kunna erhållas utan kostnader för statsverket.

I

I likhet med forskningskommittén och kanslern anser jag, att universitetens

materielanslag böra tillmätas så, att de medge en under normala förhållanden

godtagbar minimistandard. I enlighet härmed böra materielanslagen

bilda en relativt snäv, fast normalbudget för institutionerna, vilken budget

för speciella ändamål bör kunna kompletteras med anslag från en central

instans, ett naturvetenskapligt forskningsråd.

Kommittén har med utgångspunkt från denna principiella uppfattning förordat

en relativt betydande höjning av materielanslagen till universitetens

matematisk-naturvetenskapliga institutioner. Då det skulle vara att

äventyra resultatet av den personalförstärkning, jag ansett befogad för dessa

institutioners del, om icke också materielanslagen förstärktes i avsevärd grad,

har jag funnit mig böra i huvudsak godtaga de av kommittén ifrågasatta

anslagshöjningarna.

Departe
mentschefen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Enligt kommitténs mening böra materielanslagen kunna anlitas för att anställa

tillfällig personal. Såsom kanslern framhållit innebär detta icke någon

nyhet. Det torde tvärtom vara regel, att vetenskapliga institutioners materielanslag

disponeras bland annat till sådana ändamål. Även om detta i viss

mån, såsom statskontoret framhållit, kan sägas strida mot eljest tillämpade

budgetprinciper, anser jag mig icke för närvarande böra ifrågasätta någon

ändring härutinnan. Jag vill dock framhålla, att ifrågavarande medel icke få

användas för anställande av extra personal i löneteknisk mening utan endast

för utbetalande av arvoden åt tillfälligt anställd personal. I den mån varaktigt

behov av från materielanslag avlönad, heltidsanställd arbetskraft kan

visas föreligga, bör frågan om anvisande av medel för ändamålet från avlöningsanslagen

upptagas till prövning i vederbörlig ordning.

I detta sammanhang har forskningskommittén berört men icke tagit ställning

till frågan i vad mån för nästa budgetår vederbörande reservfonder må

kunna anlitas för minskande av de erforderliga materielanslagens storlek. Till

denna fråga återkommer jag i det följande.

Jag finner det i hög grad befogat, att särskilda medel anvisas till fältarbeten

på sätt kommittén förordat. I fråga om beloppets storlek synes man på universitetshåll

enhälligt vara av den uppfattningen, att det av kommittén föreslagna

beloppet, 20 000 kronor för vart och ett av universiteten, är otillräckligt.

Även jag håller för sannolikt, att beloppet kommer att visa sig vara

utmätt i knappaste laget. Med hänsyn härtill finner jag en höjning till 30 000

kronor för vartdera universitetet påkallad.

Vad därefter angår Uppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga

institutioner anser jag mig böra tillstyrka en anslagshöjning i huvudsaklig

överensstämmelse med kommitténs förslag. Härvid anser jag mig för närvarande

böra bortse från centrala analyslaboratoriet, vars lokalfråga ännu är

olöst, samt det för undervisningen i genetik avsedda anslagsbeloppet. I enlighet

härmed tillstyrker jag en anslagshöjning med (183 790-j-94 000—

14 500 —7 000 =) i runt tal 256 000 kronor, vartill kommer ett belopp av

30 000 kronor för fältarbeten. Beträffande de föreslagna engångsbeloppen tillstyrker

jag bifall till kommitténs förslag om anvisande av tillhopa 93 000

kronor för nu befintliga institutioner och 20 000 kronor till en zoofysiologisk

institution, d. v. s. sammanlagt (93 000+20 000=) 113 000 kronor.

Beträffande de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid Lunds universitet,

vartill jag i detta sammanhang räknar även geografiska institutionen,

har kommittén förordat en anslagshöjning med 203 100 kronor, varav för nu

befintliga institutioner 144 100 kronor och för nya institutioner 59 000 kronor.

Beträffande de sistnämnda torde till ett senare budgetår böra anstå med

anvisande av medel till en blivande biokemisk institution. Vidare har jag för

närvarande icke ansett mig böra tillstyrka inrättande av en särskild laboratorsbefattning

i zoofysiologi, varför särskilda medel icke torde böra anvisas för

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

en zoofysiologisk institution utan vissa medel för zoofysiologisk forskning i

stället inräknas under anslaget till zoologiska institutionen. Med hänsyn härtill

och till vad lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening

yttrat rörande årsanslagen till vissa institutioner torde materielanslaget

till Lunds universitet böra höjas med i runt tal 190 000 kronor, vartill kommer

ett belopp av 30 000 kronor till fältarbeten. I fråga örn de föreslagna engångsanslagen

tillstyrker jag kommitténs förslag utom i vad avser biokemiska

och zoofysiologiska institutionerna och förordar alltså anvisande av ett belopp

av 102 000 kronor.

G. Allmänna synpunkter på lokalbehovet.

Kommittén anför rörande institutionernas lokalbehov inledningsvis följande.

Kvaliteten och ändamålsenligheten hos de naturvetenskapliga institutionernas

byggnader i vårt land är synnerligen varierande. Under det att vissa

institutioner, särskilt givetvis de under senare år byggda, äro mycket förnämliga

och ge goda möjligheter till vetenskapligt arbete, äro andra föråldrade,

trånga och för sitt ändamål föga lämpade, ja i några fall helt undermåliga.

En granskning av möjligheterna till förbättring av den naturvetenskapliga

forskningens arbetsförhållanden kan därför icke förbigå frågan örn

institutionsbyggnaderna och deras inredning.

I de fall då institutionsföreståndarna till kommittén framfört önskemål

beträffande ny- eller ombyggnad av institutionsbyggnad, har en inom forskningskommittén

utsedd subkommitté på platsen studerat lokalförhållandena.

Det har därvid i allmänhet visat sig, att de framförda önskemålen varit synnerligen

måttfulla och väl motiverade.

För de behandlade institutionerna ha kommitténs byggnadsförslag indelats

i två grupper: grupp 1 för synnerligen angelägna och brådskande fall

och grupp 2 för sådana fall, som äro att anse som starkt motiverade, men

vilka dock böra stå tillbaka för byggnadsönskemålen inom grupp 1.

För att få en viss uppfattning om kostnaderna för de nybyggnader, som

kommittén föreslår, har kommittén, i de fall då ny- eller ombyggnad ansetts

nödvändig, infordrat uppgift från respektive institutionsföreståndare om det

antal m3, som föreslagen nybyggnad anses behöva innehålla, samt övertygat

sig om rimligheten av de angivna siffrorna. Enligt uppgift från byggnadsstyrelsen

varierar kostnaden för en institutionsbyggnad för närvarande (1945)

beroende på byggnadsort och institutionens art mellan 100 och 130 kronor

per m3, fast inredning medräknad men utan lösa inventarier. Med hjälp av

dessa data har en approximativ siffra beräknats. För att erhålla noggrannare

siffror måste detaljutredningar göras, vilka icke ansetts ingå i kommitténs

uppdrag.

Vid uppgörandet av sina förslag har kommittén på olika sätt sökt nedbringa

kostnaderna, t. ex. genom samorganisation av institutioner, som kunna

draga nytta av varandras bibliotek, verkstad och dylikt.

Kommittén vill beträffande sina förslag örn ny- och tillbyggnader framhålla,

att det i fråga om statsinstitutionerna rör sig om önskemål, som efter

allt att döma inom den närmaste framtiden skulle ha framställts till myndig
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

helema den normala petitavägen. Kommittén har emellertid ansett det även

ur statsmakternas synpunkt vara lämpligt, att en granskning och gradering

av dessa önskemål utifrån enhetliga synpunkter företages av de sakkunniga.

Kommitténs förslag till ny- och ombyggnadsarbeten under grupp 1 (de angelägnaste)

innebär sammanfattningsvis följande:

Byggnadsföretag Ungefärlig kostnad

Uppsala universitet: kronor

Växtbiologiska institutionen: ny- eller tillbyggnad .......... 450 000

Kemiska institutionerna: om- och tillbyggnad .............. 1 800 000

Fysiska institutionen: tillbyggnad.......................... 600 000

Zoologiska institutionen: inredande av djurstall.............. 20 000

Institutionen för fysiologisk botanik: komplettering av inredningen 30 000

Geografiska institutionen: inredningsarbeten................ 7 000

Summa 2 907 000.

Lunds universitet:

Genetiska institutionen (d. v. s. institutionen för ärftlighetsforsk
-

ning): nybyggnad .................................... 600 000

Limnologiska institutionen: tillbyggnad..................... 28 000

Botaniska institutionerna ................................ 746 000

Summa 1 374 000.

Till grupp 2 har kommittén hänfört följande byggnadsarbeten:

Uppsala universitet:

Ny institutionsbyggnad för geologisk-mineralogiska och geografiska institutionerna;
örn-

och tillbyggnad för institutionen för systematisk botanik; inredningsarbeten

för matematiska institutionen;

inredningsarbeten för institutionen för mekanik och matematisk fysik; samt

tillbyggnad till institutionen för högspänningsforskning.

Lunds universitet:

Inredande av lokaler för institutionen för mekanik och matematisk fysik;

nybyggnad för geologisk-mineralogiska och geografiska institutionerna; samt

ombyggnad för zoologiska institutionen.

Remissyttranden.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala understryker för sin

del de sakkunnigas uttalande, att förslagen beträffande örn-, till- och nybyggnader

samtliga äro sådana som under alla förhållanden inom den närmaste

framtiden skulle ha framställts den normala petitavägen. Detta gällde sålunda

även de frågor, som i betänkandet inplacerats i grupp 2. För att den

eftersträvade intensifieringen av forskningen ej skulle bli hämmad av otillräckliga

eller olämpliga lokalutrymmen bleve det därför ett oeftergivligt vill
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kor att samtliga de i betänkandet upptagna byggnadsfrågorna (alltså även de

i grupp 2) löstes i snabbast möjliga takt.

Kanslern yttrar:

Beträffande flertalet av de framförda önskemålen örn beredande av ändamålsenliga

lokaler åt institutionerna kan jag på grund av egna iakttagelser

vitsorda, att behovet av rymligare och bättre lokaler är trängande. Särskilt

gäller detta i fråga örn de till grupp 1 hänförda byggnadsarbetena.

De byggnadsföretag, till vilkas utförande medel redan anvisats eller för

vilka fullständiga ritningar föreligga, böra givetvis i första hand komma till

utförande. Därnäst synas av de större arbetena böra komma ifråga: i Uppsala

tillbyggnaderna till de fysiska och kemiska institutionerna samt ny- eller tillbyggnad

för växtbiologiska institutionen; i Lund nybyggnaden för den fysiologisk-botaniska

institutionen. Arbetet med uppgörande av ritningar och kostnadsberäkningar

för dessa uppräknade byggnadsarbeten synes snarast möjligt

böra igångsättas.

Byggnadsstyrelsen anför:

I likhet med naturvetenskapliga forskningskommittén anser styrelsen en

detaljutredning rörande de av ifrågavarande lokalbehov nödvändiggjorda

byggnadsarbetena vara synnerligen önskvärd. Styrelsen vill emellertid framhålla,

att vid lärdomsanstalter av det slag det här rör sig om dessa frågor ofta

torde bli beroende av eller inverka på andra byggnads- och lokalfrågor än de

naturvetenskapliga institutionernas, varför ett utredningsuppdrag icke torde

böra alltför snävt begränsas. Detta förhållande kan också giva anledning till

vissa jämkningar av den i betänkandet föreslagna uppdelningen av byggnadsobjekten

i två grupper av olika angelägenhetsgrad.

Den föreslagna utredningen bör verkställas av byggnadsstyrelsen i samråd

med av universitetskanslern anvisade sakkunniga. Utredningsarbetet, som

även måste omfatta undersökningar rörande tomtfrågor och därmed sammanhängande

förhållanden, kommer emellertid att bli så tidskrävande, att

det icke kan medhinnas av styrelsens ordinarie arbetskrafter, varför särskilda

medel måste ställas till styrelsens förfogande. De för ändamålet erforderliga

medlen beräknar styrelsen till omkring 20 000 kronor.

Såsom av den föregående kortfattade redogörelsen framgår har kommittén

även ingått på frågan om lokalbehovet för de matematisk-naturvetenskapliga

universitetsinstitutionerna och förordat vissa ny- och ombyggnadsarbeten

m. m. Kommittén har emellertid förutsatt, att ytterligare utredning skulle ske

rörande dessa byggnadsfrågor. Kungl. Maj:t har genom beslut den 26 april

1946 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att verkställa utredning i nämnda hänseende.

Jag förutsätter, att utredningen kommer att bedrivas med all nödig

skyndsamhet.

I detta sammanhang må framhållas, att forskningskommittén även hemställt,

att efter vederbörlig detaljutredning en tjänst som laboratoriebyggnadssakkunnig

måtte inrättas inom byggnadsstyrelsen. Den sakkunniges mening

skulle inhämtas beträffande varje bygge med statligt understöd, då däri

inginge lokaler för naturvetenskapliga institutioner. Byggnadsstyrelsen har

Departe
mentschefen.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

biträtt detta förslag och har för sin del hemställt, att, intill dess slutlig klarhet

vunnits om den närmare omfattningen av den sakkunniges verksamhet, medel

skulle ställas till styrelsens förfogande från det under sjätte huvudtiteln

anvisade reservationsanslaget till utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag

m. m. för anlitande av laboratoriebyggnadssakkunnig person vid uppkommande

behov, varvid arvode av nämnda medel skulle utbetalas till den

sakkunnige för varje särskild arbetsuppgift. Kostnaderna härför kunde beräknas

till omkring 10 000 kronor för år. Det torde få förutsättas, att nämnda

anslag skall såsom en provisorisk åtgärd få anlitas för ifrågavarande ändamål.

Det lärer böra ankomma på byggnadsstyrelsen att framdeles taga under

övervägande frågan om en mera permanent anordning för att tillförsäkra styrelsen

tillgång till speciell sakkunskap på hithörande område.

H. Inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd m. m.

Av redogörelsen för kommitténs förslag till anslag och personalstater för de

enskilda naturvetenskapliga institutionerna torde ha framgått, att kommittén

avsett, att dessa anslag och stater endast skulle utgöra en fast grundval för

institutionernas arbete, men däremot icke avpassats efter de behov, som kunde

uppstå vid särskilt kostnadskrävande undersökningar. I sådana fall måste

medel ställas till förfogande på annat sätt. Kommittén har därför förutsatt,

att de årliga anslagen till institutionerna kompletteras med anslag för större,

bestämda forskningsuppgifter, vilka anslagsmedel skulle utdelas av någon

central instans. I sådant syfte har kommittén föreslagit inrättande av ett

s. k. naturvetenskapligt forskningsråd, till vars förfogande skulle ställas ett

lämpligt anslag att fördelas för angivna ändamål.

I anledning av att viss kritik riktats mot anordningen med forskningsråd,

särskilt då det gäller grundforskningen, har kommittén uttalat, att denna

kritik ofta berott på ofullständig kännedom om forskningsrådens utveckling,

uppgifter och organisation ävensom att denna negativa inställning numera

ersatts av en mera positiv syn på frågan. Föreliggande erfarenheter från vårt

eget land vore endast gynnsamma. Kommittén erinrar, att ett par av huvudargumenten

mot forskningsråden varit, att de skulle ha sitt ursprung i

autoritärt styrda stater och härledas ur statsledningens önskan att utan hänsyn

till forskningens frihet möjliggöra det vetenskapliga arbetets dirigering i av

regimen önskad riktning. Häremot kunde, framhåller kommittén, i första hand

anföras, att idén med forskningsråd uppkommit i Storbritannien och senare

upptagits och i hög grad utvecklats i Förenta staterna. I anslutning härtill har

i betänkandet lämnats en framställning rörande förefintliga centrala organ för

främjande av naturvetenskaplig forskning i Förenta staterna, Sovjetunionen

och Storbritannien. Av nämnda framställning, beträffande vars detaljer torde

få hänvisas till betänkandet, sid. 229—235, framgår såsom karakteristiskt för

ifrågavarande länders vetenskapliga organisation, att teknik och naturveten
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

skap samlats under ett gemensamt forskningsråd. Härtill har kommittén anknutit

följande principiella synpunkter på frågan örn

inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd

i Sverige.

Detta sammanförande av grundforskning och tillämpningsforskning. Iean

skenbart synas ge belägg för att forskningsråden kommit att få en dirigerande

inverkan på hela forskningen. Speciellt förstärkes detta intryck av de

åtgärder, som vidtagits under kriget. Att staten använt forskningsrådm för

att få viss forskning (huvudsakligen tillämpningsforskning) utförd — givetvis

i särskilt hög grad under kriget — är uppenbart, men detta måste ju anses

fullt legitimt, och i själva verket är det helt enkelt nödvändigt, att en organisation

för detta ändamål finnes. Däremot finns intet som helst belägg för

att staten genom forskningsråden skulle ha inkräktat på grundforskningens

frihet inom det naturvetenskapliga området. Hade detta varit fallet, skulle

dessa institutioner icke blivit långlivade i länder med så individualistiska och

frihetskära folk som Storbritanniens och Förenta staternas, inte heller skulle

dessa länder kunna uppvisa sådana glänsande resultat inom grundforskningen

som de, vilka presterats av engelska och amerikanska vetenskapsmän under

de sista decennierna.

Rådets uppgifter. Kommittén framhåller, att de uppgifter, som

böra åvila ett naturvetenskapligt forskningsråd i vårt land, måste bli avsevärt

mindre omfattande än de uppgifter som i Förenta staterna och Storbritannien

tilldelats forskningsråden. Dels berodde detta på skillnaden i ländernas storlek;

de koordinerande uppgifter, som vore av betydelse i stora länder med en

mångfald universitet och forskningsinstitut av skiftande slag, tedde sig mindre

betydelsefulla i ett land som vårt, där kontakten mellan forskarna och forskningshärdarna

kunde upprätthållas på andra vägar. Dels måste inriktningen

av ett svenskt forskningsråd bli en annan, emedan det endast skulle ha att

behandla frågor rörande grundforskningen.

Kommittén fortsätter:

Rådets uppgift i vårt land blir därför i främsta rummet att fördela medel

till naturvetenskaplig grundforskning från ett anslag, som av staten ställes

till rådets förfogande. Det skall vidare tjänstgöra som remissinstans och

avgiva av Kungl. Maj:t och statliga myndigheter infordrade utlåtanden.

Dess funktion i detta avseende bör dock begränsas till de ärenden,

som enligt ovan skola falla inom dess verksamhetsområde, alltså närmast

frågor rörande statsanslag till naturvetenskaplig forskning samt inrättande

av personliga befattningar för dylik. Med hänsyn till önskvärdheten

av att till medlemmar i rådet erhålla aktiva forskare är det nämligen viktigt,

att ledamotskap av rådet ej blir alltför tidskrävande, vilket lätt torde bli

fallet om detsamma skulle belastas med uppgifter som falla utom ramen för

vad som ovan ansetts vara det väsentliga just för denna organisation. För

övriga ärenden beträffande naturvetenskaplig forskning är ju kanslersämbetet

och vetenskapsakademien remissinstans.

Rådets verksamhet torde ändock bli relativt omfattande. Under sina

utredningar har kommittén kommit i beröring med ett stort antal problem,

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

som icke ansetts böra upptagas till behandling av kommittén, utan som

förutsatts hänvisade till forskningsrådet. Dit höra speciellt önskemål från

vissa institutioner rörande utrustning för särskilda uppgifter, önskemål beträffande

vissa mycket omfattande och dyrbara instrumentuppsättningar

(t. ex. från de astronomiska observatorierna), frågor rörande anslag till publicering,

anslag till resor m. fl. En viktig uppgift för rådet är att taga initiativ

till inrättande av personliga befattningar för förtjänta forskare samt att

tjänstgöra som rådgivande myndighet, då dylika önskemål från annat håll

framföras. I den mån rådet anser forskning inom visst område särskilt behövlig,

bör rådet kunna taga initiativ till dylik forskning genom att söka intressera

lämpliga forskare för uppgiften och bevilja erforderliga anslag. Däremot

bör rådet icke bedriva forskning i egen regi.

Rådet bör uppehålla intima förbindelser med vetenskapliga myndigheter,

institutioner och sammanslutningar även i utlandet. På så sätt kommer rådet

även att kunna underlätta verksamheten för de stora internationella vetenskapliga

fonder, vilka betytt så mycket för vetenskapen i alla länder. Vid

behov bör rådet taga initiativ till utsändande av lämpliga forskare för att

studera och för vårt land nyttiggöra forskningar inom nya arbetsfält eller

eljest inom områden av betydelse för svensk vetenskap samt även kunna föranstalta

örn inbjudande från utlandet av vetenskapliga föreläsare.

Rådets organisation. Kommittén föreslår, att rådet organiseras

fristående från vetenskapsakademien. De skäl, som i

samband med inrättandet av det tekniska forskningsrådet framförts för i

förhållande till respektive akademier fristående råd, ägde enligt kommitténs

uppfattning sin giltighet även beträffande det naturvetenskapliga forskningsrådet.

Kommittén anser vidare, att rådet bör organiseras fristående jämväl

från övriga befintliga forskningsråd, men att åtgärder

böra vidtagas för att säkerställa god samverkan med dessa institutioner.

Härom anföres i betänkandet följande.

Det brittiska Department of Scientific and Industrial Research och det

amerikanska National Research Council omfatta såväl naturvetenskap som

teknik. I Sverige började utvecklingen inom detta område med att statens

tekniska forskningsråd skapades. Vi ha alltså redan från början en instans

för teknikens behov och det naturliga är då, att motsvarande institution för

naturvetenskapen inrättas. För en sådan anordning tala även andra skäl.

Arbetsförhållandena för grundforskningen äro t. ex. i många avseenden olika

tillämpningsforskningens. Redan i avsnittet örn rådets uppgifter har kommittén

därför förutsatt, att skilda råd skola finnas för naturvetenskap och teknik.

I detta sammanhang vill kommittén emellertid starkt betona vikten av att

samarbetet mellan dessa båda institutioner — och givetvis också de övriga

forskningsråden — blir så intimt som möjligt. Bland ledamöterna i statens

tekniska forskningsråd finnas även representanter för grundforskningen och i

medicinska forskningsrådet finns en representant för den angränsande naturvetenskapen.

Då kommittén emellertid kommer att föreslå ett råd med förhållandevis

litet antal medlemmar, kan en liknande utväg icke tillgripas för

det naturvetenskapliga rådet, utan samarbetet får organiseras på annat sätt.

I varje fall måste de olika råden kommunicera med varandra beträffande an
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

sökningar om anslag, så att vid utdelning härav hänsyn kan tagas till att

medel eventuellt redan beviljats från annat håll.

I särskild skrivelse har sedermera kommittén närmare utvecklat sina synpunkter

på frågan om samarbetet mellan de olika forskningsråden. Kommittén

har därvid anfört bland annat följande.

Det samråd, som kan vara erforderligt mellan de olika råden, torde i främsta

rummet gälla behandlingen av inkomna ansökningar om understöd för forskning

rörande problem, som kunna tänkas beröra mera än ett råds verksamhetsområde.

Men även frågor rörande gemensamma initiativ beträffande dylika

problem kunna nödvändiggöra samarbete.

Det torde ej vara lämpligt, att genom alltför preciserade bestämmelser organisera

detta samarbete, innan man fått någon tids erfarenhet av rådens

verksamhet och av de egna initiativ, som råden i detta hänseende kunna

komma att taga. Det förefaller, som om tillsvidare den naturliga samarbetsformen

vore, att beredningsutskott med t. ex. tre ledamöter från råden

respektive försvarets forskningsanstalt (i vilka utskott väl lämpligen ordföranden

borde ingå) vid gemensamma sammanträden uppgjorde förslag till

beslut i förekommande frågor, varefter råden var för sig träffade avgörande.

Det övervägande flertalet frågor torde aldrig behöva göras till föremål för

gemensam behandling. Då det t. ex. gäller ett anslag, varom ansökan ingivits

till ett råd och tvekan icke föreligger örn att den bör behandlas av detta råd,

bör det räcka med att de övriga per omgående underrättas om att ansökan

ingivits. Sedan ärendet avgjorts, böra övriga råd underrättas om beslutet.

Gemensamma sammanträden med de fullständiga råden kunna ibland vara

påkallade för diskussioner, men torde bli en väl tungrodd form för de ärenden

det här närmast är tal om, nämligen behandlingen av ansökningar, som

gälla mer än ett råd. Arbetsutskott inom råden komma nog ändå att behövas.

Ett sådant har i varje fall redan bildats inom det medicinska rådet.

Örn en person tvekar örn han med sin ansökan bör vända sig till det ena

eller det andra rådet, eller om han själv anser, att samverkan mellan två eller

flera råd bör förekomma i hans fall, bör han sålunda med angivande härav

inlämna sin ansökan samtidigt till de råd det gäller, varefter råden på ovan

angivet sätt fatta beslut örn en eventuell uppdelning. Om råden ej kunna

enas på denna väg, måste väl frågan hänskjutas till Kungl. Maj:t. Frågan

örn gemensamt sekretariat eller gemensamt kansli har varit uppe till diskussion

men är knappast aktuell just nu, då både det tekniska, det jordbrukstekniska

och det medicinska rådet inkvarterats i respektive vattenfallsstyrelsens,

lantbruksakademiens och försvarets sjukvårdsförvaltnings lokaler, varvid

redan befintlig kanslipersonal kan utnyttjas. Ett önskemål är emellertid, att

ett centralt register läggs upp beträffande forskningsprogram, som ifrågakomma

för stöd eller som fått bidrag — varvid helst även samarbete borde

sökas med andra organisationer för stöd åt forskning, t. ex. vetenskapsakademien,

ingenjörsvetenskapsakademien, de medicinska fakulteterna, Anderssonska

fonden etc.

Beträffande rådets storlek framhåller kommittén, att, därest rådets

uppgifter avgränsades på sätt som av kommittén föreslagits och sålunda

främst komme att bestå i utdelandet av vissa anslagsmedel, antalet ledamöter

borde kunna sättas lågt. Därigenom skulle vinnas, att administrationskostna
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

derna kunde hållas nere och att rådet kunde arbeta på ett smidigt sätt. För

ett litet råd talade även det förhållandet, att den krets av personer, varur ledamöter

i rådet lämpligen kunde hämtas, vore relativt liten (huvudsakligen

professorerna i naturvetenskapliga ämnen vid universiteten och högskolorna).

Kommittén har föreslagit, att rådet skall bestå av en av Kungl. Maj:t utsedd

ordförande samt 4 ledamöter. Dessa skulle tillsättas sålunda, att matematisknaturvetenskapliga

sektionerna vid Lunds och Uppsala universitet, matematisk-naturvetenskapliga

avdelningen vid Stockholms högskola samt vetenskapsakademien

vardera upprättade ett förslag på två kandidater, av vilka

Kungl. Maj:t skulle utse en till ledamot. Ordföranden borde enligt kommitténs

uppfattning vara en person med särskilt intresse för och överblick över

den naturvetenskapliga forskningens uppgifter och villkor.

Beträffande mandattiden för ledamöterna har kommittén

funnit lämpligt, att denna, i likhet med vad som gäller i fråga om de tekniska

och medicinska forskningsråden, bestämmes till tre år. Ordföranden borde

förordnas för en tid av fem år. Omedelbar förnyelse av mandat borde undantagsvis

kunna få ske, därest ledamot på grund av sina personliga egenskaper

och vetenskapliga förtjänster samt förvärvad erfarenhet i rådets angelägenheter

gjort sig särskilt skickad för de uppgifter, som åvilade rådet. För åstadkommande

av en successiv förnyelse av rådet borde vid ledamöternas tillsättande

första gången två ledamöter utses för tre år och två ledamöter för

fyra år.

Hos rådet borde finnas en på deltid anställd sekreterare med utbildning

inom någon matematisk-naturvetenskaplig disciplin, som gåve honom

god överblick inom rådets verksamhetsområde. Sekreteraren och eventuellt

deltidsanställt biträde för rådets expedition borde tillsättas av rådet, som

också borde äga att inom ramen för tillgängliga medel besluta örn avlöningen.

Anslag till rådets förfogande. Kommittén framhåller, att

rådet för att kunna fullfölja sina uppgifter måste till sitt förfogande ha vissa

icke alltför knappt tillmätta penningmedel. Kommittén föreslår, att ett särskilt

anslag — en miljon kronor årligen under en första femårsperiod — ställes

till rådets förfogande. Kommittén framhåller, att det är nödvändigt att

prestera anslag och stöd åt forskningen av en helt annan storleksordning än

som hittills varit fallet i vårt land. De dugliga, nyskapande forskningsbegåvningarna

måste i olika avseenden ges helt andra möjligheter att arbeta än som

nu finnas. Efter angivna femårsperiods utgång kunde det förväntas att åtskilliga

institutioner fått sina byggnadsfrågor lösta och blivit upprustade för

sitt arbete samt att unga personer i större antal än nu uppmuntrats till utbildning

för forskning, så att ett vetenskapligt arbete i stigande omfattning

kunde komma till stånd. Beträffande den närmare dispositionen av

de föreslagna anslagsmedlen har kommittén anfört följande.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

I främsta rummet böra dessa medel användas till att möjliggöra genomförandet

av speciella forskningsuppgifter. Ett sålunda för en viss forskningsuppgift

utdelat anslag bör kunna i enlighet med beslut av rådet i varje särskilt

fall utnyttjas för täckande av alla slags kostnader, som äro förknippade med

uppgiftens genomförande, såsom inköp av material och instrument, avlönande

av biträde vid forskningsarbetet, resor för forskaren, ersättning för mistade

löneförmåner (t. ex. för en tjänstledig lektor), understöd till forskarens uppehälle

och dylikt. Beträffande apparatur och annan utrustning, som anskaffas

för anslagsmedel, som utdelats genom naturvetenskapliga forskningsrådet,

bör det ankomma på rådet att besluta huruvida materielen skall vara att betrakta

som rådets egendom eller om äganderätten bör överlämnas till den

som erhållit anslaget eller till lämplig vetenskaplig institution.

Det är av vikt att rådet får bemyndigande att på egen hand besluta om

tilldelande av medel från det av rådet disponerade anslaget. Många gånger

kail det nämligen vara nödvändigt att medel så snabbt som möjligt kunna

beviljas, och vidare bör det centrala organ, som här fått sin viktiga uppgift

att främja forskningen, utöva sin verksamhet i full frihet och på eget ansvar.

Beslut, som innebära disposition av större belopp än 20 000 kronor i engångsbidrag

eller 10 000 kronor i årligt bidrag, böra dock underställas Kungl.

Maj:ts prövning.

Av anslaget på 1 miljon kronor beräknar kommittén att minst 150 000

kronor per år behövas till anslag och stipendier för resor och studievistelse

på främmande ort. I den förteckning, som finnes i kapitel 3 över institutioner,

som behandlas i detta betänkande, upptages närmare ett 60-tal. De

800 000 ä 900 000 kronor, som återstå till forskningsunderstöd, sedan summan

för resestipendier fråndragits, uppgår alltså genomsnittligt endast till

något över 10 000 kronor per institution. Därtill kommer att anslag naturligtvis

skola kunna sökas av forskare, som arbeta med grundforskningsproblem

vid andra institutioner eller på egna laboratorier.

Som jämförelse kan nämnas, att statens tekniska forskningsråd har ett

anslag för teknisk-vetenskaplig forskning på 700 000 kronor per år, vartill

kommer ett anslag till främjande av teknisk forskning vid de tekniska högskolorna

på 190 000 kronor per år, att medicinska forskningsrådet har ett anslag

för främjande av medicinsk forskning på 500 000 kronor per år, vartill kommer

ett anslag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten m. fl.

läroanstalter på 500 000 kronor per år, samt att jordbrukets forskningsråd har

ett anslag för främjande av forskning på jordbrukets område på 100 000

kronor per år. Sammanlagt har alltså den tekniska forskningen tilldelats

890 000 kronor per år för här ifrågavarande ändamål, vartill komma mycket

stora anslag till speciella tekniska forskningsändamål, och den medicinska

forskningen erhållit 1 miljon kronor per år.

Kostnader för rådets verksamhet. Kommittén föreslår, att

ersättning skall utgå med 3 000 kronor för år till ordföranden och med 2 000

kronor för år till var och en av ledamöterna. Kommittén framhåller vidare,

att såväl rådets ordförande och ledamöter som sekreteraren borde beredas

möjlighet att göra erforderliga resor. Resekostnads- och traktamentsersättning

borde utgå enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet, varvid

för rådets ledamöter borde tillämpas klass I B, därest de ej eljest vore berättigade

till ersättning efter högre klass, och för sekreteraren den klass

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Kungl. Maj:t funne lämpligt med hänsyn till hans kvalifikationer bestämma.

De årliga administrationskostnaderna för rådet ha av kommittén beräknats

på följande sätt:

Arvode åt ordföranden................................ kronor 3 000

Arvode åt ledamöter ................................ » 8 000

Rese- och traktamentskostnader ...................... » 4 000

Sekretariat och expeditionskostnader samt diverse utgifter . . » 20 000

Summa kronor 35 000.

I anslutning härtill har kommittén föreslagit, att till förvaltningskostnader

för naturvetenskapliga forskningsrådet anvisas ett särskilt anslag av 35 000

kronor.

Remissyttranden.

Behovet av ett centralt organ för främjande av den naturvetenskapliga

forskningen har vitsordats av samtliga de myndigheter och sammanslutningar,

vilka i sina yttranden berört kommitténs förslag i denna del.

Även förslaget, att detta organ borde organiseras såsom ett fullt fristående

naturvetenskapligt forskningsråd, har vunnit så gott som enhällig anslutning.

Endast styrelsen för Chalmers tekniska högskola, chefen för försvarsstaben

samt försvarets forskningsanstalt ha uttalat sig till förmån för ett för den

tekniska och naturvetenskapliga forskningen gemensamt råd.

Beträffande de uppgifter, som enligt kommitténs uppfattning borde

åvila det nya rådet, har från naturvetenskapliga sektionens i Uppsala och naturvetenskapliga

avdelningens i Stockholm sida anförts, att rådet borde ha en

enbart anslagsfördelande uppgift. Även ingenjör svetenskapsakademien har,

ehuru den tillstyrkt kommitténs förslag, dock ansett, att det måhända varit

fördelaktigare med en enbart anslagsfördelande naturvetenskaplig nämnd.

Mot förslaget om rådets storlek och sammansättning ha

allvarliga invändningar gjorts endast av Sveriges yngre naturvetares förenings

Stockholms-avdelning, som för åstadkommande av större sakkunskap inom

olika naturvetenskapliga forskningsgrenar och av möjligheter att i större utsträckning

kunna få även yngre forskare representerade i rådet förordat, att

rådet skulle bestå av sammanlagt 15 ledamöter, nämligen en representant för

var och en av tolv angivna ämnesgrupper samt en representant för medicinsk,

teknisk respektive jordbruksteknisk forskning. Styrelsen för tekniska högskolan

i Stockholm har ansett, att även de tekniska högskolorna borde vara

företrädda i rådet, och enahanda önskemål beträffande den militärtekniska

forskningen har framförts av chefen för försvarsstaben och försvarets forskningsanstalt.

Statskontoret har föreslagit, att universitetskanslern skall vara

rådets ordförande och att rådet dessutom skall bestå av representanter för

Uppsala och Lund. Universitetskanslern har ifrågasatt, örn icke de förslag,

inom vilka Kungl. Maj:t skulle utse rådets ledamöter, borde upptaga tre

kandidater, medan universitetsberedningen föreslagit, att ledamöterna — i

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kunell. May.ts proposition nr 273.

stället för att utses av Kungl. Majit inom förslag — böra väljas direkt av

respektive organisationer.

I flera yttranden betonas vikten av att frågan om ett effektivt samarbete

mellan det föreslagna rådet och övriga forskningsråd ägnas särskild uppmärksamhet.

Av yttrandena må i övrigt återgivas följande.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har yttrat:

Inrättandet av ett naturvetenskapligt forskningsråd tillstyrkes av konsistoriet,

dock under förutsättning dels att naturvetenskapliga forskningskommitténs

övriga förslag till främjande av den naturvetenskapliga forskningen vid

Uppsala universitet i huvudsak genomföras, dels att rådets uppgifter i enlighet

med matematisk-naturvetenskapliga sektionens förslag begränsas till utdelande

av forskningsanslag. Tillskapandet av ytterligare en instans över universiteten

vore enligt konsistoriets mening opåkallat och olyckligt. Principiella

betänkligheter av den avgörande betydelse, som uttalats mot tanken på

centrala forskningsråd synas icke kunna anföras mot ett naturvetenskapligt

forskningsråd av här avsedd art. Någon olämplig dirigering av forskningen

torde i varje fall knappast behöva befaras. Däremot finnas onekligen risker

för en viss ensidighet i ett sådant forskningsråds verksamhet. Forskningsuppgifter,

vilka te sig särskilt aktuella eller synas utlova snabba praktiska resultat,

kunna tänkas bli så starkt gynnade att forskning med till synes mera

anspråkslösa men i verkligheten mycket betydelsefulla mål blir tillbakasatt.

Rådet skall emellertid enligt förslaget allenast ha att behandla frågor

rörande grundforskningen. Denna inriktning av rådets verksamhet är ägnad

att i väsentlig mån motverka nyss nämnda risker. Härför kräves emellertid

då, att forskningsrådet organiseras uteslutande med hänsyn till denna inriktning

ay dess verksamhet. Det bör därför, såsom forskningskommittén föreslagit,

inrymma representanter för de fakulteter, vid vilka naturvetenskaplig

grundforskning bedrives, och för vetenskapsakademien, vars verksamhet

jämväl i främsta rummet har dylik forskning i sikte. Å andra sidan bör rådet

för att kunna rätt fylla sin uppgift, såsom forskningskommittén jämväl föreslagit,

bestå ay ett starkt begränsat antal ledamöter. Konsistoriet fäster avgörande

vikt vid båda dessa synpunkter och har vid sitt tillstyrkande av förslaget

utgått från att forskningsrådet får den av forskningskommittén föreslagna

sammansättningen.

Enligt kommittéförslaget skall naturvetenskapliga forskningsrådet tillsättas

på så sätt att de naturvetenskapliga sektionerna vid universiteten liksom vid

Stockholms högskola jämte vetenskapsakademien föreslår vardera två ledamöter,

av vilka Kungl. Majit utser en. Denna anordning torde lia vidtagits

för att tillförsäkra rådet en beträffande olika vetenskapsgrenar så allsidig och

rättvis representation som möjligt. Den innebär emellertid enligt konsistoriets

mening vissa olägenheter. Dels erhåller härigenom en från vetenskaplig synpunkt

icke sakkunnig instans ett icke ringa inflytande på rådets sammansättning,

(leks utsättes halva antalet av de föreslagna ledamöterna för obehaget

att av Kungl. Majit bliva förbigångna. Konsistoriet anser för sin del att den

åsyftade allsidiga representationen inom rådet utan dessa olägenheter skulle

kunna vinnas genom den bestämmelsen att de fyra enligt kommittéförslaget

föreslående organisationerna efter förutgående samråd välja vardera en medlem

av rådet.

Bihang till riksdagens protokoll lOiCi. 1 sami. Xr ‘73.

0

opaginerad Kontrollera mot PDF

lyo Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Konsistoriet vill i detta sammanhang understryka, att avgående vetenskaplig

ledamot icke bör få omedelbart förordnas för ny period, och föreslår,

att bestämmelse av dylik innebörd införes.

Beträffande forskningsrådets organisation vill konsistoriet ytterligare tilllägga,

att om rådets verksamhet begränsas på här föreslaget sätt, administrationen

bör kunna förenklas och förvaltningskostnaderna nedbringas.

Det synes uppenbart, att ett naturvetenskapligt forskningsråd med den

föreslagna organisationen bör betraktas som en försöksorganisation, i vilken

förändringar kunna behöva vidtagas, sedan erfarenhet vunnits. De svårigheter

och svagheter som kunna komma att visa sig få icke undanskymma de

fördelar existensen av ett centralt, av lokala och kollegiala hänsyn obundet

organ för understöd till maktpåliggande forskningsuppgifter medför.

Univei''sitetslcansleni har anfört:

Under hänvisning till den av kommittén förebragta utredningen tillstyrker

jag förslaget om inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd med de

uppgifter, som kommittén skisserat. Jag har heller icke något att erinra mot

storleken av de medel, som enligt förslaget skulle ställas till naturvetenskapliga

forskningsrådets förfogande, nämligen 1 000 000 kronor årligen till forsk - ningsunderstöd och 35 000 kronor till förvaltningskostnader. Jag förutsätter

emellertid, att dessa anslag till forskningsrådet icke komma att lägga hinder

i vägen för en betydande ökning av de särskilda läroanstalternas anslag till

avlöningar och materiel m. m. .

Även i fråga örn forskningsrådets organisation tillstyrker jag kommitténs

förslag. Dock vill jag ifrågasätta, om icke var och en av de 4 korporationer,

som skola till Kungl. Majit inkomma med förslag på lämpliga kandidater,

bör föreslå 3 personer. Härigenom blir det lättare för Kungl. Majit att vid

förordnande av ledamöter tillse, att olika vetenskapsområden bliva i största

möjliga utsträckning representerade i rådet. Med hänsyn till det mycket

begränsade antalet ledamöter i forskningsrådet lärer det emellertid icke kunna

undgås, att stora och viktiga forskningsområden komma att sakna företrädare

bland rådets ledamöter. Vid rådets arbete torde det därför under alla

förhållanden bli nödvändigt att i betydande omfattning ta i bruk utom rådet

befintlig sakkunskap.

Statsko?itoret har framhållit bland annat följande.

Den av kommittén föreslagna regeln, att Kungl. Majlis beslut rörande

medelsanvisningar ur anslaget skulle påkallas endast då fråga vore örn större

belopp än 20 000 kronor i engångsbidrag eller 10 000 kronor i årligt bidrag,

synes innebära, att anvisningar av årsbidrag på mindre än 10 000 kronor skulle

av forskningsrådet kunna beviljas för en obegränsad följd av ar. Det vill

förefalla, som örn, därest kommitténs principer genomföras, underställning

under Kungl. Majit borde ske även i de fall, då de för ett och samma ändamål

beviljade årsbidragen sammanlagt uppgå till belopp överstigande 20 000

kronor.

Beträffande forskningsrådets sammansättning föreslår statskontoret^ att

universitetskanslern, vilken är ordförande i det medicinska forskningsrådet,

erhåller motsvarande funktion även i det naturvetenskapliga forskningsrådet.

Det med förstnämnda ordförandeskap förenade arvodet å 3 000 kronor, lärer

icke böra höjas med hänsyn till den nya arbetsuppgiften.

I rådet torde i övrigt böra ingå representanter för de naturvetenskapliga

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kimgl. Maj:ts -proposition nr 373.

fakulteterna i Uppsala oell Lund. Ersättning till ledamöterna torde, såsom fallet

är inom det medicinska forskningsrådet, endast böra utgå i form av resekostnads-

och traktamentsersättningar vid deltagande i sammanträden.

För föredragning inom rådet synes kunna anlitas sekreteraren i det medicinska

forskningsrådet. Även den övriga kanslipersonalen bör enligt statskontorets

mening vara gemensam för båda råden.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskolai har yttrat:

Kollegiet anser visserligen, att ett forskningsråd med sakkunskap inom

naturvetenskapliga områden bör komma till stånd, men vill dock avstyrka

kommitténs förslag i den form det framkommit.

Statens tekniska forskningsråd har till huvudsaklig uppgift att stödja grundläggande

teknisk forskning. Det föreslagna naturvetenskapliga forskningsrådet

får då inom betydande naturvetenskapliga områden i väsentlig grad

samma uppgift som statens tekniska forskningsråd, vilket kollegiet anser

olämpligt.

I stället anser kollegiet, att en gemensam instans för ledning av forskningen

vid såväl de tekniska högskolorna som universiteten böra skapas. Kollegiet,

som dock icke är berett att nu framlägga ett detaljerat förslag för att

åstadkomma detta, anser lämpligast, att statens tekniska forskningsråd utbygges

till ett naturvetenskapligt-tekniskt forskningsråd, som vid behov kan

arbeta på olika sektioner för olika slag av forskningsuppgifter vid förberedande

behandling av de uppkommande frågorna.

Detta naturvetenskapligt-tekniska forskningsråd bör till sitt förfogande få

dels de resurser som kommittén föreslår och dels de, som statens tekniska

forskningsråd nu förfogar över.

Särskilt värdefullt synes det kollegiet vara att detta råd finge rätt att självt

bevilja anslag inom en begränsad ekonomisk ram samt förfoga över medel för

studieresor och för publikation enligt forskningskommitténs förslag.

Sedan länge har i flera andra länder den vetenskapliga forskningens organisationsproblem

lösts bland annat genom inrättande av särskilda forskningsråd.

Även i vårt land har, ehuru relativt sent, denna princip vunnit insteg.

Första steget togs genom det år 1942 inrättade tekniska forskningsrådet.

Genom beslut av 1945 års riksdag tillkommo ytterligare två forskningsråd,

nämligen ett för medicinsk och ett för jordbruksteknisk forskning. Det är sålunda

icke en helt oprövad organisation, som kommittén förordat för den

naturvetenskapliga grundforskningens del, och de erfarenheter, som hittills

vunnits rörande denna organisationsform, torde på det hela taget kunna

betecknas såsom gynnsamma.

Även om förutsättningarna för naturvetenskaplig forskning vid de enskilda

liirosiitena skulle genom de förut ifrågasatta åtgärderna högst avsevärt förbättras,

torde det likväl visa sig, att detta icke är tillfyllest. Jag vill erinra,

att i det föregående förordade anslags- och personalförbättringar i huvudsak

avsett att skapa en fast grundval för de naturvetenskapliga institutionernas

arbete. Däremot är det uppenbart, att för forskningsuppgifter, som ligga

vid sidan av en mera normal institutionsverksamhet eller kräva samverkan

Departe
mentschefen.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

mellan forskare på skilda områden, andra möjligheter böra stå till buds. Det

är just i dessa hänseenden, som det naturvetenskapliga forskningsrådet avsetts

få sin väsentliga uppgift. Genom utdelande av medel ur ett till dess

förfogande för ändamålet särskilt anvisat anslag bör rådet kunna främja

genomförandet av sådana betydelsefulla forskningsarbeten, vilka medföra

kostnader av den storleksordning, att de icke kunna eller böra påföras någon

särskild institution. Genom sin överblick över den naturvetenskapliga forskningen

i landet och genom kontakt med utländsk naturvetenskaplig forskning

skulle denna centrala organisation även kunna taga initiativ till helt

nya forskningsuppgifter samt anvisa medel därtill.

Jag delar kommitténs uppfattning om lämpligheten av att anförtro angivna

funktioner åt ett särskilt centralt organ. Från vissa håll har därvid

uttalats, att man borde söka åstadkomma ett för den tekniska och den naturvetenskapliga

forskningen gemensamt organ, vilket enklast skulle kunna ske

genom att det redan befintliga tekniska forskningsrådet finge uppgiften att

stödja även den naturvetenskapliga grundforskningen. Då emellertid det tekniska

forskningsrådets nuvarande sammansättning endast till en ringa del

representerar den naturvetenskapliga grundforskningen — bland annat finnes

ingen företrädare för den viktiga biologisk-geografiska ämnesgruppen — skulle

en sådan utvidgning av rådets verksamhetsområde nödvändiggöra en betydande

omorganisation av rådet. Detta skulle i sin tur medföra, att rådet bleve stort

och svårhanterligt. Jag anser mig med hänsyn härtill icke för närvarande böra

förorda en sådan anordning. Detta överensstämmer också med uppfattningen

i det övervägande flertalet av de avgivna remissyttrandena. Man bör emellertid

icke förbise, att erfarenheten måhända så småningom kan ge vid handen,

att ett gemensamt råd är den lämpligaste lösningen. Jag förutsätter därför, att

denna fråga ägnas fortsatt uppmärksamhet av berörda parter.

Jag vill alltså föreslå, att det ifrågasatta organet, vilket torde böra benämnas

statens naturvetenskapliga forskningsråd, organiseras fristående från andra

redan befintliga forskningsråd. I likhet med kommittén finner jag även övervägande

skäl tala för att rådet i organisatoriskt avseende göres oberoende av

vetenskapsakademien. Förutom förutnämnda uppgifter synes även böra åvila

rådet att utgöra remissinstans i frågor, som sammanhänga med ifrågavarande

uppgifter. Kommittén har föreslagit, att rådet skulle bestå av ordförande

jämte 4 ledamöter, alltså ett förhållandevis litet råd. Jag vill erinra, att de

tekniska och medicinska forskningsråden utgöras av, förutom ordförandena,

7 respektive 10 ledamöter. Kommitténs förslag har tillstyrkts av flertalet

remissinstanser. För egen del ansluter jag mig helt till kommitténs uppfattning,

att ett begränsat antal ledamöter i rådet är ägnat att göra detsamma mer

arbetsdugligt. Därest en fullständig representation av olika naturvetenskapliga

forskningsgrenar skulle eftersträvas, erhölle man ett månghövdat och med all

sannolikhet synnerligen tungrott organ. Jag finner därför kommitténs förslag

lämpligt och förordar alltså, att rådet i huvudsak erhåller den sammansätt
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ning, kommittén föreslagit. Med biträdande av universitetsberedningens uppfattning

härutinnan vill jag emellertid ifrågasätta, om icke de fyra ledamöterna

böra — i stället för att utses av Kungl. Majit, inom vissa förslag — väljas

direkt av respektive organisationer. Jag förutsätter därvid, att de olika organisationerna

vid utseendet av sina ledamöter samråda med varandra för undvikande

av att ett och samma ämne blir representerat av mer än en ledamot.

Jag utgår vidare ifrån, att vid utseendet av representanter hänsyn tages endast

till vetenskaplig förtjänst och icke till ålder. Rådet bör inom sig utse vice

ordförande. Måhända kan det befinnas ändamålsenligt att ytterligare ett par

ledamöter ingå i rådet, varav en lämpligen skulle representera den medicinska

grundforskningen och den andre den grundläggande naturvetenskapliga forskning,

som bedrives utanför de institutioner, vilka skulle vara representerade i

rådet. Dessa ledamöter torde i så fall böra utses av Kungl. Majit. Det torde

överhuvudtaget få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga de jämkningar i

rådets sammansättning, vartill vanna erfarenheter eller ändrade förhållanden

eventuellt kunna föranleda.

Det är synnerligen angeläget, att åtgärder åstadkommas för ett intimt och

fruktbärande samarbete mellan det föreslagna rådet och övriga befintliga forskningsråd,

framförallt de medicinska och tekniska, ävensom försvarets forskningsanstalt.

Det synes icke lämpligt att här ange några riktlinjer därför — det

torde närmast böra ankomma på berörda parter att utforma en ändamålsenlig

praxis — men jag har endast velat framhålla vikten av att denna fråga

ägnas särskild uppmärksamhet.

Beträffande mandattidens längd och andra därmed sammanhängande frågor

ansluter jag mig till kommitténs förslag.

Jag biträder vidare förslaget, att till ordföranden skall utgå ett årligt arvode

av 3 000 kronor. Jag utgår därvid ifrån, att universitetskanslern icke kommer

att förordnas såsom ordförande. Däremot anser jag mig icke kunna tillstyrka,

att bestämda arvoden skola utgå jämväl till ledamöterna. Jag vill framhålla, att

ledamöterna i medicinska forskningsrådet i första hand åtnjuta blott resekostnads-

och traktamentsersättningar för sammanträden. Därest ledamot av sistnämnda

råd i visst ärende anlitas som särskild sakkunnig för viss utredning,

äger han härför åtnjuta särskild ersättning. Då de arbetsuppgifter, som avses

åvila ledamöterna i det naturvetenskapliga forskningsrådet, icke komma att

bli mer krävande än de, som åligga det medicinska rådets ledamöter, synes

anledning icke föreligga att bereda dem större förmåner. Jag förordar därför,

att för ledamöterna i medicinska forskningsrådet gällande ersättningsgrunder

vinna tillämpning även å ledamöterna i det naturvetenskapliga forskningsrådet.

Det är att hoppas, att det föreslagna forskningsrådet skall komma att fylla

en viktig uppgift i den naturvetenskapliga forskningens tjänst. Ehuru dess

ledamöter representera vissa organisationer, är det likväl uppenbart, att det i

första hand iir främjandet av den matematisk-naturvetenskapliga forskningen

som helhet och icke tillgodoseendet av lokala eller andra särintressen, som

skall vara den ledande principen för rådets verksamhet. Vissa farhågor ha

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kommit till uttryck i remissyttrandena för att rådet skulle få en alltför dominerande

och dirigerande ställning. Jag delar för egen del icke dessa farhågor.

Såsom förut framhållits kommer rådets viktigaste funktion bli att utdela

anslagsmedel och under sådana förhållanden synes knappast någon fara föreligga

för att rådet skall kunna utöva otillbörligt tryck på den fria forskningen.

Beträffande frågan örn de anslagsmedel, som böra ställas till rådets förfogande,

är det givet, att dessa, för att rådet skall kunna på ett tillfredsställande

sätt fylla sin uppgift, icke böra tillmätas alltför knappt. Kommittén har

angivit anslagsbehovet för forskningsändamål till 1 000 000 kronor årligen

under en första femårsperiod. Jag anser mig icke nu böra taga ställning till

anslagsfrågan på längre sikt, men vill för nästa budgetår vitsorda behovet av

medel av angiven storlek. Jag förordar alltså, att ett särskilt reservationsanslag

å 1 OOO 000 kronor, förslagsvis benämnt Statens naturvetenskapliga

forskningsråd: Främjande av naturvetenskaplig forskning, ställes till naturvetenskapliga

forskningsrådets disposition. Ur detta anslag skall rådet kunna

lämna belopp för genomförandet av speciella forskningsuppgifter, som prövas

vara eller kunna tänkas bli av stor betydelse och för vilka medel ej eller i

otillräcklig utsträckning stå till buds ur andra till forskning avsedda anslag

och fonder. Jag vill framhålla, att rådet har att understödja även sådan forskning,

som icke är anknuten till naturvetenskapliga sektionerna i Lund och Uppsala,

naturvetenskapliga avdelningen i Stockholm eller vetenskapsakademien.

Ur anslaget synes även i den utsträckning kommittén föreslagit medel böra

kunna beviljas till studieresor utomlands. Beträffande rådets behörighet att

bevilja medel ur förevarande anslag ansluter jag mig till vad kommittén anfört,

och vill alltså förorda, att beslut, som innebära disposition av mer än 20 000

kronor i engångsbidrag eller 10 000 kronor i periodiska bidrag, skola underställas

Kungl. Maj:t för avgörande. I fråga om redovisning av beviljade

anslagsmedel samt andra därmed sammanhängande spörsmål torde böra meddelas

i huvudsak enahanda bestämmelser som gälla för av medicinska forskningsrådet

beviljade medel.

Mot kommitténs beräkning av administrationskostnaderna för rådet synes

icke vara annat att erinra, än att dessa — med hänsyn till mitt ställningstagande

i det föregående till frågan örn särskilda arvoden åt ledamöterna —

torde kunna minskas med i runt tal 8 000 kronor. Jag förordar därför, att

under anslagsrubriken Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader

för budgetåret 1946/47 anvisas ett förslagsanslag av 27 000 kronor.

Därest riksdagen skulle bifalla mitt förslag om inrättande av ett naturvetenskapligt

forskningsråd och anvisa av mig nu förordade anslag, torde det

få ankomma på Kungl. Majt att i sinom tid fastställa reglemente för rådet

ävensom meddela närmare föreskrifter rörande dispositionen av anslagen.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr %73.

135

II. Docentinstitutionen m. m.

1. Inledning.

Naturvetenskapliga forskning skommittén har i sitt förenämnda betänkande

framlagt förslag om en betydande utökning av antalet docent- och forskarstipendier

vid universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner, om inrättande

av ett avsevärt antal docent- och forskarstipendier vid Stockholms

högskolas matematisk-naturvetenskapliga avdelning samt örn inrättande av ett

antal befattningar i laboratorsgraden, avsedda att utgöra en påbyggnad av

forskarstipendierna.

Vidare har 19.fö års universitetsberedning med skrivelse den 28 december

1945 framlagt betänkande (stat. off. utr. 1946: 9) angående docentinstitutionen.

De i betänkandet framlagda förslagen gå ut på en väsentlig ökning av

antalet docent- och forskarstipendier vid universiteten och karolinska institutet,

inrättande av statliga docent- och forskarstipendier vid Stockholms och Göteborgs

högskolor, en betydande höjning av stipendiebeloppen samt beredande av

tjänste- och familjepension åt stipendiaterna. Vidare föreslås en höjning av de

arvoden, som utgå till professors vikarierna, samt en ökning av ersättningen till

fakultetsopponenterna vid akademiska disputationer. Jämte dessa åtgärder av

ekonomisk natur har universitetsberedningen även framlagt förslag om vissa

ändringar i fråga om bestämmelserna rörande förordnande och entledigande av

docent samt beträffande docentstipendiats undervisningsskyldighet m. m.

Över universitetsberedningens betänkande ha yttranden avgivits av universitetskanslern,

som hört dels de teologiska, juridiska och medicinska fakulteterna

samt de filosofiska fakulteternas båda sektioner ävensom de större konsistorierna

vid universiteten i Uppsala och Lund, dels karolinska institutets lärarkollegium,

dels ock lärarråden vid Stockholms och Göteborgs högskolor, statskontoret,

allmänna lönenämnden, statens pensionsanstalt, Överståthållarämbetet

efter hörande av Stockholms stadskollegium, länsstyrelsen i Göteborg efter

hörande av drätselkammaren därstädes, naturvetenskapliga forskningskommittén,

de medicinska högskolornas organisationskommitté, socialvetenskapliga

forskningskommittén, styrelsen för Sveriges förenade studentkårer och Sveriges

docentförbund.

Tiden har icke medgivit att nu upptaga samtliga av universitetsberedningen

framlagda förslag till behandling. Vissa av dessa förslag avse dessutom frågor,

som icke äro av beskaffenhet att böra underställas riksdagen. Frågan örn

anslag till docentstipendier vid Stockholms högskola upptager jag i det följande

till behandling i annat sammanhang. Under förevarande avsnitt be
-

Departementschefen.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

gränsar jag mig huvudsakligen till att anmäla frågan örn utvidgning av docentoch

forskarstipendieinstitutionen vid universiteten och karolinska institutet

samt om docent- och forskarstipendiatornäs avlöningsförhållanden m. m.

2. Inrättande av nya docentstipendier vid universiteten.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit, att antalet docentstipendier

ökas vid Uppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga sektion

från 12 (varav 1 rörligt) till 24 (varav 3 rörliga) och vid Lunds universitets

matematisk-naturvetenskapliga sektion från 11 (varav 1 rörligt) till 22 (varav

3 rörliga). Till stöd härför har anförts bland annat följande.

Beträffande docentstipendiernas antal ansåg redan 1938 års docentutredning

att detta borde ökas avsevärt, nämligen (för de naturvetenskapliga sektionerna)
i

Uppsala från 11 st. + 1 rörligt till 15 st. —(— 3 rörliga och

i Lund » 10 » + 1 » > 14 > —j— 3 »

Någon ändring i antalet stipendier har trots detta ännu ej skett. Kommittén

måste av flera skäl föreslå en större ökning. Den allmänna intensifiering av

forskningen, som nu avses, förutsätter givetvis en ökning av den vetenskapliga

personalen, varvid docenterna höra till den kategori som främst bör komma i

åtanke. Det förefaller också ytterst önskvärt, att den tid en docent får avvakta

ett stipendiums ledigblivande göres så kort som möjligt: denna tid torde vara

särskilt prövande för vederbörande, och universitetet riskerar att härunder gå

miste örn framstående forskare, som av ekonomiska skäl måste söka sig ut i

förvärvsarbete. Slutligen kräves för lättande av professorernas undervisningsbörda

tillgång till ett ökat antal lärarkrafter. Härvid torde docenterna böra

spela en viktig roll.

Vid bestämmandet av antalet docentstipendier utgår kommittén från den

principen, att till varje professur i allmänhet bör höra ett docentstipendium

med företrädesrätt för ämnet i fråga vid tillsättningen samt att vidare tre

rörliga stipendier knytas till var och en av matematisk-naturvetenskapliga

sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund. Eftersom kommittén föreslår

inrättandet av ett antal vetenskapliga befattningar av olika slag samt nya

forskarstipendier, komma åtskilliga av de nuvarande docentstipendiaterna att

övergå till dylika, varvid ett antal stipendier frigöras. De föreslagna nya

stipendierna böra därför ej ställas till vederbörande lärosätes förfogande genast

utan successivt efter därom gjord framställning i varje särskilt fall med

angivande av lämplig kandidat och med iakttagande av här föreslagen företrädesrätt.

Det är emellertid av stor vikt att stipendierna inrättas nu, då detta

givetvis stimulerar unga forskare att kvalificera sig för desamma.

Universitetsberedningen har icke ansett sig för närvarande böra föreslå någon

ökning av antalet docentstipendier inom de juridiska fakulteterna, där det, då

betänkandet avgavs, icke fanns några docenter. Frågan om ökning av antalet

docentstipendier inom de medicinska fakulteterna och vid karolinska institutet

har förutsatts komma att prövas av de medicinska högskolornas organisationskommitté

och därför ej upptagits till behandling av universitetsberedningen.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Majlis proposition nr 273.

För de teologiska fakulteternas samt de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga

sektionernas del föreslås däremot en betydande ökning av antalet

stipendier.

Beredningens förslag omfattar nyinrättande av följande docentstipendier:

teol. fak.

hum. sek.

filos, grupp

hum. sek.

hist. grupp

hum. sek.

språkl. grupp

hum. sek.

rörliga

mat. nät. sek.

Uppsala . .

2

1

3

3

3

12

Lund . . .

2

1

3

3

3

11

Beträffande samtliga dessa docentstipendier har beredningen framhållit önskvärdheten

av att de måtte tilldelas universiteten redan genom beslut av 1946

års riksdag.

Beredningen har anfört följande:

Universitetsberedningen låter för närvarande utföra en planmässig undersökning

av det behov av akademisk undervisning, som förefinnes inom olika

ämnen vid rikets universitet och högskolor. Det ligger i sakens natur, att denna

undersökning omfattar undervisning meddelad av alla kategorier av akademiska

lärare. Beredningen har för avsikt att, när undersökningen slutförts,

framlägga förslag om inrättande av de olika lärarbefattningar samt docentstipendier,

som enligt dess mening äro behövliga för att den akademiska undervisningen

i Sverige skall kunna bedrivas så tidsenligt, rationellt och effektivt

som möjligt.

Med hänsyn till det redan ur forskningssynpunkt stora och akuta behovet

av ökat antal docentstipendier vid universitet och högskolor, har beredningen

emellertid ansett sig böra upptaga frågan om inrättande av ett visst antal

docentstipendier, redan innan ovannämnda undersökning av undervisningsbehovet

slutförts. Härvid komma icke docentstipendierna vid de medicinska

fakulteterna och vid karolinska institutet i fråga, då dessa först måste underställas

de medicinska högskolornas organisationskommitté.

Inom de teologiska, juridiska och filosofiska fakulteterna vid Uppsala och

Lunds universitet är antalet docentstipendier för närvarande:

teol. fak.

jur. fak.

hum. sek.

mat. nät. sek.

Uppsala................

4

3

17

12

Lund..................

4

3

17

11

1938 års docentutredning konstaterade, att det nuvarande antalet docentstipendier

har varit oförändrat sedan 1919, med undantag av att Lund 1937

erhöll 3 nya stipendier. Under de tjugu åren efter 1919 hade det sammanlagda

studentantalet vid universiteten och karolinska institutet stigit med 63 procent

och antalet docenter ökats i Uppsala från 79 till 120 och i Lund från 67 till

100. Mot bakgrunden av dessa siffror konstaterade docentutredningen nödvändigheten

av en avsevärd höjning av antalet docentstipendier. Man stannade vid

att föreslå inom teologiska fakulteten ett nytt stipendium i vardera Uppsala

och Lund, och inom humanistiska sektionen 3 i historiska och 1 i språkliga

gruppen vid vartdera universitetet samt 4 rörliga stipendier i Uppsala och 2 i

Lund. Inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen föreslog docentutred
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

ningen 2 nya stipendier inom fysisk-kemiska gruppen i Uppsala och 2

i Lund, samt 2 inom biologisk-geografiska gruppen och 2 rörliga vid vartdera

universitetet.

Universitetsberedningen vill framhålla, att medan antalet docentstipendier

alltjämt är oförändrat, studentantalet har fortsatt att stiga och att ökningen nu

nått upp i 84 procent sedan 1919. Antalet docenter i Uppsala är höstterminen

1945 133 och i Lund 115. Härtill kommer den hänsyn till forskningens ökade

betydelse, som påpekats i direktiven för beredningen och som enligt dennas

mening är det tyngst vägande motivet för ett utbyggande av docentinstitutionen.

I de önskemål, som de olika ämnesrepresentanterna vid universitet och

högskolor samt för naturvetenskapernas del naturvetenskapliga forskningskommittén

framfört med syfte att ange behovet av befattningshavare av olika

kategorier vid dessa läroanstalter, upptages ett mycket stort antal nya docentstipendier

vid alla fakulteter i riket. Beredningen kan ännu ej definitivt taga

ställning till dessa önskemål, då den icke nu utarbetat förslag rörande de

biträdande lärarnas ställning och funktioner och ej kan avväga behovet av

nya professurer och biträdande lärarbefattningar gentemot behovet av docentstipendier,

förrän den tidigare omtalade undersökningen av undervisningsbehovet

slutförts. Emellertid kan den redan nu konstatera, att erkännandet avforskningens

ökade samhälleliga betydelse och de siffror, som framgått ur

ämnesrepresentanternas önskemål, ange att en i viss mån ny situation uppstått,

sedan 1938 års docentutredning avgav sitt betänkande. Det är därför ej

möjligt att begränsa beredningens förslag örn nyinrättande av docentstipendier

till den omfattning, som docentutredningen nied sitt förslag angivit.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har vid bestämmandet av antalet

naturvetenskapliga docentstipendier utgått från principen, att till varje professur

i allmänhet bör höra ett docentstipendium med företrädesrätt för ämnet

i fråga vid tillsättningen. Denna princip diskuterades redan av 1938 års

docentutredning, som emellertid ansåg den vara förenad med betydande

svårigheter. »I små ämnen med begränsat antal doktorander», säges det i

docentutredningens betänkande, »skulle förefintligheten av ett fast docentstipendium

kunna tänkas vålla en avprutning på kraven på docentkompetens i

syfte att trygga stipendiet åt ämnet». I den mån så skedde, skulle också lätt

skapas ökade svårigheter att placera dem bland dessa docenter, som ej segrade

i en professorskonkurrens. Universitetsberedningen anser i likhet med docentutredningen

principen i fråga ej vara någon i allo tillfredsställande beräkningsgrund.

Mot den talar bland annat den stora skillnaden i antalet studenter, som

studera olika ämnen, den bristande uniformiteten i forskarbegåvningarnas fördelning

på olika ämnen och behovet att organisera forskningen och undervisningen

med helt olika disposition av forskar- och lärarkrafter i skilda ämnen.

Docentstipendiernas nuvarande relativa rörlighet inom fakulteterna eller inom

ämnesgrupper i den filosofiska fakultetens sektioner är enligt beredningens

mening av så stort värde för tillvaratagande av forskarbegåvningar, att den

icke bör offras utan verkligt vägande motiv.

Utgångspunkten för beredningens förslag om omedelbart inrättande av visst

antal docentstipendier är det inom den närmaste framtiden aktuella behovet

av nya stipendier och möjligheten att genast besätta dylika med lämpliga

innehavare. Beredningen har sökt taga ställning till detta behov7 genom prövning

fakultet för fakultet och ämnesgrupp för ämnesgrupp. Den har därvid

funnit det aktuella behovet vara följande, och har på de anförda behovssiffroma

grundat sitt förslag:

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Inom teologiska fakulteten, 2 stipendier i vardera Uppsala och Lund. På

längre sikt torde även ett tredje nytt stipendium vara behövligt, varvid antalet

docentstipendier skulle uppnå paritet med antalet ordinarie professurer. Detta

tredje stipendium upptages emellertid ej i beredningens nuvarande förslag.

Inom juridiska fakulteten finnas för närvarande inga docenter vare sig i

Uppsala eller i Lund, varför 3 docentstipendier stå obesatta i denna fakultet

vid vartdera universitetet.1 Något aktuellt behov av nya stipendier föreligger

sålunda ej. Beredningen vill emellertid förutskicka, att den aktuella situationen

ej får anses normerande för framtiden, då ett ökat antal disputationer väntas i

juridiska fakulteten, bland annat beroende på den uppmuntran, som de statliga

stipendierna för högre juridiska studier inneburit.

Inom humanistiska sektionens filosofiska grupp erfordas ett nytt

stipendium i vardera Uppsala och Lund. Därmed skulle gruppens stipendier

ökas till 3, och dessa skulle med företrädesrätt tilldelas vart och ett av ämnena

teoretisk filosofi, praktisk filosofi samt pedagogik. Beträffande sektionens

historiska grupp föreslår beredningen med hänsyn till att i gruppen redan

ingå statskunskap och statistik, att denna benämnes h i s t o r i s k-s amli

ä 11 s v e t e n s k a p 1 i g a gruppen. Bland de i denna grupp sammanförda

ämnena böra i enlighet med förslag av 1938 års docentutredning upptagas även

religionshistoria och nationalekonomi. Inom den historisk-samhällsvetenskapliga

gruppen erfordas 3 nya stipendier vid vartdera universitetet. Systemet

med företrädesrätt för vissa ämnen till stipendier inom gruppen, vilket redan

är föreskrivet i Uppsala, bör enligt beredningens mening införas även i Lund.

Under sådana förutsättningar skulle minst ett av gruppens 8 stipendier med

företrädesrätt tillfalla vart och ett av ämnena historia, statskunskap och litteraturhistoria

nied poetik. Beredningen vill eftertryckligt framhålla, att de föreslagna

stipendierna i gruppen ej ens tillnärmelsevis täcka undervisningens och

forskningens behov. Ått förslaget likväl blott upptager 3 nya stipendier, beror

dels på hänsyn till önskvärdheten av att man ej binder undervisningens organisation

i dessa ämnen, där behovet av biträdande lärare och assistenter torde

vara relativt stort, dels på hänsyn till att den hösten 1945 tillsatta kommittén

för utredning rörande socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor

m. m. framdeles torde ingiva förslag rörande stipendier inom denna

ämnesgrupp.

Inom den språkliga ämnesgruppen erfordras likaledes inrättande av 3

nya docentstipendier. Beredningen vill i samband härmed förorda, att systemet

med företräde för vissa ämnen även här införes i Lund, samt att ämnet slaviska

språk upptages bland de ämnen, som äga företrädesrätt till gruppens stipendier.

Slutligen föreslår beredningen inrättande av ytterligare 3 rörliga stipendier

för humanistiska sektionen, särskilt för att skapa forskningsmöjligheter för

framstående yngre vetenskapsmän i sådana ämnen, som icke äga företrädesrätt

till de olika gruppernas stipendier.

För matematisk-naturvetenslcapUga sektionens vidkommande har beredningen

ej ansett sig behöva företaga någon särskild behovsprövning rörande

docentstipendier, då naturvetenskapliga forskningskommittén företagit en

dylik och lagt den till grund för ett på längre sikt utarbetet förslag örn 12 nya

docentstipendier i Uppsala och 11 i Lund, vilka skola inrättas genast men

successivt ställas till vederbörande lärosätes förfogande efter framställning i

1 ] stipendium vid vardera fakulteten Ilar tills vidare tagits i anspråk flir att bereda ersättning

äl en biträdande lärare i nationalekonomi.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

varje särskilt fall. Beredningen vill härvid framhålla, att ehuru den ej för sin

del önskar binda sig vid principen ett docentstipendium för varje professur, den

likväl anser forskningskommitténs förslag, som överensstämmer med denna

princip, väl motiverat med avseende på det föreslagna antalet nya docentstipendier.

Då forskningskommittén förordar, att alla stipendier utom 3 rörliga

vid vardera sektionen bindas med företrädesrätt vid visst ämne eller ämnesgrupp,

ansluter sig beredningen även till denna princip beträffande matematisknaturvetenskapliga

sektionen. Infogandet av docenternas forskningsarbete i de

naturvetenskapliga institutionernas verksamhet torde kunna motivera en större

bundenhet vid ämnen, än vad beredningen anser ändamålsenlig för andra

fakulteter och för humanistiska sektionen.

Universitetsberedningen betonar, att, medan beredningens förslag i fråga om

matematisk-naturvetenskapliga sektionen i överensstämmelse med naturvetenskapliga

forskningskommitténs avser en fast organisation, innebära de föreslagna

åtgärderna beträffande övriga fakulteter och sektioner endast ett provisorium

i avvaktan på den mera vittgående utvidgning av stipendieorganisationen,

som eventuellt kommer att visa sig nödvändig.

Statskontoret har funnit det svårt att i nuvarande läge taga ställning till

frågan om antalet docentstipendier. Då hela universitetsorganisationen läge i

stöpsleven, syntes det, även örn man utginge från att docentinstitutionen

komme att bibehållas, vara nödvändigt att iakttaga all tillbörlig försiktighet.

Den av universitetsberedningen föreslagna väsentliga höjningen av antalet

stipendier syntes statskontoret vara väl kraftigt tilltagen icke minst mot bakgrunden

av 1938 års docentutrednings förslag. Statskontoret vore för sin del

icke berett att nu tillstyrka större ökning än som förordades av nämnda

utredning.

Från övriga remissinstansers sida har icke ifrågasatts någon minskning av det

av universitetsberedningen föreslagna antalet docentstipendier. Från vissa

lokala akademiska myndigheters sida har däremot starkt understrukits, att den

föreslagna ökningen av antalet docent stipendier icke vore tillräcklig.

Universitetskanslern, som tillstyrkt universitetsberedningens förevarande förslag,

har därvid anfört följande.

I efterföljande tablå ha för de teologiska fakulteterna och de filosofiska

fakulteternas båda sektioner sammanställts uppgifter angående dels antalet

lärostolar, dels antalet docenter, dels antalet docenter, som kunna ifrågakomma

till erhållande av docentstipendium (således med frånräknande av de docenter,

som redan uppburit docentstipendium under stadgad maximitid eller vilka

inneha befattningar, som utgöra hinder för erhållande av dylikt stipendium),

dels nuvarande antalet docentstipendier, dels av 1938 års docentutredning föreslaget

antal docentstipendier, dels ock av universitetsberedningen föreslaget

antal dylika stipendier.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

141

Antal

profes-

sorer

Antal

docen-

ter

Antal

docenter,

kompetenta

att inneha

docentsti- pendium

Nuvarande

antal do- centstipen- dier

Av 1938 års

docentutred- ning föreslaget

antal docent- stipendier

Av universi- tetsbered- ningen före- slaget antal

docent- stipendier

Uppsala universitet:

Teologiska fakulteten . . .

8

13

7

4

5

6

Humanistiska sektionen . .

24

58

29

17

25

27

Matematisk-naturveten- skapliga sektionen . . .

19

38

20

12

18

24

Lunds universitet:

Teologiska fakulteten . . .

7

9

6

4

5

6

Humanistiska sektionen . .

23

42

25

17

23

27

Matematisk-naturveten- skapliga sektionen . . .

14

34

21

11

17

22

Såsom framgår av tablån går universitetsberedningens förslag ut på en

fördubbling av antalet docentstipendier inom de matematisk-naturvetenskapliga

sektionerna och en ökning med 63 procent, respektive 50 procent inom

den humanistiska sektionen och den teologiska fakulteten. I de lokala akademiska.

myndigheternas yttranden har på många håll kraftigt understrukits, att

den ifrågasatta ökningen icke är tillräcklig. Då emellertid, såsom av tabellen

framgår, det föreslagna antalet stipendier i flera fall är större än antalet av de

docenter, som för närvarande kunna ifrågakomma till stipendium, och i de

andra fallen lika eller i det närmaste lika stort, synes någon omedelbar ökning

av det föreslagna antalet icke gärna kunna ifrågasättas. Vid sådant förhållande

och då jag å andra sidan håller före, att samtliga verkligt kvalificerade docenter

böra beredas tillfälle att någorlunda snart efter docentförordnandet erhålla

stipendium, och man synes berättigad anta, att antalet dylika docenter kommer

att ökas till följd av de nu föreslagna åtgärderna, ansluter jag mig till universitetsberedningens

förslag i fråga om antalet stipendier inom de olika fakulteterna

och sektionerna.

Frågan örn stipendiernas anknytning till vissa ämnen eller ämnesgrupper,

vilket spörsmål icke lärer behöva underställas riksdagen, torde böra upptas till

prövning först sedan antalet stipendier blivit bestämt.

Sveriges docentförbund har i anslutning till den av universitetskanslern

åberopade tablån anfört följande.

Av tablån framgår, att det föreslagna antalet stipendier skulle i det närmaste

komma att motsvara och i vissa fall till och med överstiga antalet för

närvarande tillgängliga docenter, kompetenta att inneha docentstipendium.

Härur skulle den slutsatsen givetvis kunna dragas, att antalet föreslagna nya

stipendier vore för stort och skulle kunna leda till en sänkning av kompetensen.

Detta är emellertid endast skenbart. I själva verket har det ringa antalet

stipendier varit orsak till att många vetenskapligt högt kvalificerade docenter

med otvivelaktig stipendiekompetens sett sig nödsakade att lämna universiteten.

Härigenom ha tyvärr många framstående forskarbegåvningar gått för
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

lorade för universiteten. Man kan icke sätta den nuvarande, av de hittillsvarande

dåliga ekonomiska förhållandena på den akademiska banan betingade

docentnumerären i relation till en föreslagen utökning av antalet avlönade

befattningar. Det torde vara ställt utom allt tvivel, att i den mån en dylik

utökning kommer till stånd, så kommer också allt flera högt kompetenta

forskare att finna en välkommen möjlighet att kvarstanna vid universiteten.

Örn docenterna beredas ekonomisk trygghet och en lön, som står i skälig

relation till deras ålder, utbildning och familjeförhållanden, torde de flesta

verkliga forskare föredraga universitetsverksamhet även före avsevärt högre avlönade

befattningar, som icke giva möjlighet till fortsatt forskning. Det synes

docentförbundet uppenbart, att en utveckling i denna riktning är ett för vårt

land angeläget önskemål. Vad sålunda anförts gäller i lika om ej än högre

grad beträffande forskarstipendierna.

Docentinstitutionen är en av hörnstenarna i de statliga akademiska läroanstalternas

organisation. Professorskåren rekryteras i de allra flesta fall ur de

nuvarande eller förutvarande docenternas krets. Docenterna svara för en icke

oväsentlig del av den undervisning, som meddelas vid nämnda läroanstalter.

De utföra tillika en avsevärd del av den vetenskapliga forskning, som bedrives

i vårt land. Docenterna intaga en säregen ställning. De äro statliga befattningshavare

med principiell skyldighet att i mån av behov och mot särskild ersättning

stå till läroanstalternas förfogande samt i övrigt ägna sin tid åt vetenskaplig

forskning. Endast under viss begränsad tid — högst 7 år — kunna de

erhålla fast avlöning i form av docentstipendium och under denna tid betraktas

de som heltidsanställda.

Inom docentkårerna har sedan lång tid tillbaka en viss strävan gjort sig

gällande att förvandla docenturerna till ett slags fast avlönade expektansplatser.

I likhet med de sakkunnigutredningar, som tidigare under detta århundrade

behandlat docentproblemet, har såväl naturvetenskapliga forskningskommittén

som 1945 års universitetsberedning motsatt sig den ombildning av

docentstipendieinstitutionen, som skulle krävas härför, och intagit den ståndpunkten,

att det väsentliga i docentinstitutionens nuvarande karaktär bör bibehållas

men docentstipendiatemas ekonomiska ställning förbättras och antalet

docentstipendier väsentligt utökas. De remissinstanser, som yttrat sig i ämnet,

ha genomgående ställt sig på enahanda ståndpunkt och jag hyser för egen del

samma uppfattning.

Antalet docentstipendier utgör för närvarande vid universitetet i Uppsala 41

och vid universitetet i Lund 40. Av stipendierna äro vid vartdera universitetet

4 knutna till teologiska fakulteten, 3 till juridiska fakulteten, 5 till medicinska

fakulteten och 17 till filosofiska fakultetens humanistiska sektion, under det

att 12 stipendier vid universitetet i Uppsala och 11 stipendier vid universitetet

i Lund tillhöra filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion.

Universitetsberedningens nu framlagda förslag om en ökning av antalet

docentstipendier vid universiteten i Uppsala och Lund överensstämmer, i vad

detsamma avser antalet stipendier vid de matematisk-naturvetenskapliga sek
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

tionerna, med naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag i ämnet och

innebär en fördubbling av antalet docentstipendier inom de matematisk-naturvetenskapliga

sektionerna samt en ökning av antalet docentstipendier inom de

teologiska fakulteterna från 4 till 6 och inom de humanistiska sektionerna från

17 till 27. Samtliga de remissinstanser, som yttrat sig i ämnet, ha med

undantag av statskontoret tillstyrkt den sålunda föreslagna ökningen av antalet

docentstipendier eller ha gjort gällande, att ökningen icke vore tillräcklig.

För egen del anser jag mig i likhet med universitetskanslern icke kunna

ifrågasätta någon omedelbar ökning av antalet docentstipendier utöver vad

universitetsberedningen föreslagit utan finner mig böra ansluta mig till beredningens

förslag i fråga örn antalet stipendier inom de olika fakulteterna och

sektionerna. De förordade nya stipendierna torde böra inrättas från och med

nästa budgetår.

Frågan örn stipendiernas anknytning till vissa ämnen eller ämnesgrupper,

vilket spörsmål icke är av sådan natur, att det bör underställas riksdagen, torde

först framdeles böra upptagas till prövning.

3. Inrättande av nya forskarstipendier vid universiteten

och karolinska institutet m. m.

Antalet forskarstipendier för docenter vid universiteten i Uppsala och Lund

samt karolinska institutet, vilket tidigare utgjort 5, har från och med innevarande

budgetår ökats till 7. Av dessa äro 3 knutna till vartdera universitetet

och 1 till karolinska institutet. Gällande bestämmelser angående forskarstipendierna

finnas införda på sid. 565 ff. i statsliggaren.

Naturvetenskaplig a forskningskonnnittén har föreslagit, att 4 forskarstipendier

knytas till vardera av de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna

vid Uppsala och Lunds universitet. Kommittén har därvid anfört bland annat

följande.

Forskarstipendier beviljades första gången för budgetåret 1926/27 som en

påbyggnad på docentstipendierna för att göra det möjligt för docenter med

utpräglad forskarbegåvning att fortsätta sin vetenskapliga verksamhet under

ytterligare tre, högst sex år. Otvivelaktigt har institutionen varit av största

värde för forskningens främjande. Det förhållandet, att en forskarstipendiat

vid utgången av stipendietiden — då han kanske redan nalkas 50-årsåldern

— tvingas söka sig över på en annan levnadsbana, örn han ej lyckats vinna

fast anställning såsom professor eller laborator, var avgörande för 1938 års

docentutredning, när utredningen inskränkte sig till att föreslå det totala

antalet docentstipendier ökat från 5 till 10. Ser man främst till behovet att

tillvarataga en elit av forskare bland docenterna, måste man emellertid anse

siffran 10 alltför låg. Kommittén baserar denna sin åsikt på sin kännedom

örn förhållandena i de matematisk-naturvetenskapliga ämnena och anser, att

man, med hänsyn till att det här gäller en av de viktigaste åtgärderna för att

bereda existensmöjligheter för särskilt framstående forskare, ej bör sätta

antalet forskarstipendier lägre än 4 i vardera av de matematisk-naturveten
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr ''373.

skapliga sektionerna i Uppsala och Lund. Då dessa avse enbart naturvetenskapliga

ämnen, blir det möjligt att undvika en ofta påtalad svårighet vid den

nuvarande tillsättningsproeeduren, då man tvingas göra en jämförelse t. ex.

mellan en humanists och en naturforskares meriter.

I syfte att bereda forskarstipendiater, som ej före stipendietidens utgång nått

ordinarie anställning, en fortsatt anställning under tryggade former har naturvetenskapliga

forskningskommittén vidare föreslagit inrättande av ett

antal rörliga befattningar av laborators löneställning såsom en påbyggnad på

forskarstipendierna. Härom har kommittén anfört bland annat följande.

Med de höga krav, som alltjämt komma att ställas vid urvalet av forskarstipendiater,

torde dessa praktiskt taget alltid vara väl professorskompetenta

och därför ha mycket goda utsikter att bliva innehavare av en professur eller

en laboratorstjänst, innan stipendietiden utgått. Man torde med ganska stor

säkerhet kunna förutsätta att, örn så undantagsvis ej sker, detta endast beror

på att någon dylik befattning ej blivit ledig inom vederbörandes ämnesområde.

Då det nu gäller en högt förtjänt vetenskapsman och då det är fastslaget,

att behovet av forskare inom det naturvetenskapliga området är mycket

stort, måste det anses synnerligen väl motiverat, att staten i dylika fall

inskrider för att bereda vederbörande en fortsatt anställning under tryggade

former. Man känner sig till och med frestad att påstå, att en underlåtenhet

härvidlag skulle innebära ett ödesdigert slöseri med vår andliga och

materiella kulturs tillgångar. Det framgår även av kommitténs direktiv, att

statsmakterna lia sin uppmärksamhet riktad på detta problem, då det talas

örn att »icke tidsbegränsade forskarstipendier» böra bli föremål för kommitténs

övervägande.

När det gäller att finna en lämplig form för beredande av en fast ställning

åt forskarstipendiater, som ej före stipendietidens utgång nått ordinarie

anställning, torde flera alternativ kunna övervägas. Som förut framhållits

kan denna situation förväntas inträda ganska sällan, även örn man

räknar med den ökning i antalet forskarstipendier, som kommittén föreslår.

Det gäller ju här forskare av en kompetens, som snarast får anses över än

under genomsnittliga nivån vid konkurrensen om en professur. Staten kan

alltså genom att skapa säkerhetsgarantier för dylika fall för en förhållandevis

låg utgift tillmötesgå de trygghetskrav, som enligt kommitténs mening böra

tillgodoses för att forskarstipendieinstitutionen skall helt fylla sitt syfte. Att

helt enkelt prolongera stipendiet ytterligare någon tid eller för livstid är

olämpligt. Härigenom bindes ett av de fåtaliga stipendierna för avsevärd

tid till förfång för yngre forskare. Dessutom torde det vara olämpligt att

använda stipendieformen för den befattningstyp det här bör gälla.

Kommittén vill sålunda föreslå, att ett antal rörliga befattningar av laborators

löneställning inrättas att efter ansökan tilldelas forskarstipendiater, som

vid stipendietidens utgång ej vunnit ordinarie anställning men fortfarande

äro verksamma inom sin vetenskap vid respektive lärosäten. Befattningarna

torde kunna inrättas successivt allteftersom behov uppkommer. Förslaget

förutsätter, att de av kommittén föreslagna nya forskarstipendierna beviljas.

Om kommitténs förslag beträffande nya professurer och laboratorsbefattningar

av vanlig typ genomföras, torde nuvarande forskarstipendiater i de naturvetenskapliga

ämnena komma att övergå till dylika befattningar och den

situation som ovan avsetts sålunda ej inträffa förrän tidigast om sex år. För

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Majda proposition nr 273.

att systemet skall motsvara sitt syfte, speciellt i avseende på forskarstipendiaternas

trygghet, torde emellertid beslut om befattningarnas inrättande böra

fattas redan nu.

Örn det anses nödvändigt att tills vidare i möjligaste mån begränsa antalet

befattningshavare av denna typ, bör man föreskriva skyldighet för vederbörande

att söka eventuellt ledigblivande ordinarie professors- eller laboratorsbefattningar

inom sitt kompetensområde, eventuellt endast vid samma lärosäte.

Universitetsberedningen har för de statliga lärosätenas vidkommande föreslagit

inrättande av 15 forskarstipendier utöver nuvarande 7. Beredningen

har anfört:

1938 års docentutredning har förordat höjande av forskarstipendiernas antal

till inalles 10, varav 4 bundna vid vartdera universitetet och 2 vid karolinska

institutet. Docentutredningen konstaterade såsom notoriskt, att antalet 5 var

för lågt, då »högt förtjänta forskare ha måst gå lottlösa från de få konkurrenserna».

Å andra sidan framhölls, att antalet ej fick bli så högt, att forskarstipendiaterna

löpte risk att gå oplacerade efter stipendietidens utgång. Förutsättningen

för att systemet dittills fungerat så tillfredsställande hade varit, att

samtliga forskarstipendiater inom kort erhållit ordinarie tjänster.

Universitetsberedningen instämmer i de synpunkter, som docentutredningen

framhållit. Forskarstipendierna äro en institution, som slagit synnerligen väl

ut och i hög grad främjat det vetenskapliga arbetet. Beredningen kan emellertid

ej för sin del anse, att antalet forskarstipendier för närvarande bör begränsas

till 10. Antalet kompetenta kandidater till dylika stipendier i närvarande

stund har av beredningen beräknats till ett 30-tal blott inom de teologiska och

filosofiska fakulteterna vid de båda universiteten.

Den risk, som docentutredningen framhållit, att forskarstipendiater ej skulle

kunna placeras i ordinarie universitetstjänst vid stipendietidens utgång, finner

även universitetsberedningen beaktansvärd. Sant är, att matematiskt sett risken

för att professors- och laboratorsvakanser skola inträffa vid en ogynnsam

tidpunkt för forskarstipendiaterna ökas i samma mån som antalet forskarstipendier

höjes. Men högt kvalificerade docenter kunna beräknas deltaga i konkurrenserna

om professurer och laboratorstjänster även örn de ej åtnjutit forskarstipendier

och då under väsentligt sämre betingelser, varför risken för att de

ej skola placeras vid vakanserna och därmed gå förlorade för forskningen likväl

är större, om de ej genom dylikt stipendium erhålla möjlighet att under ytterligare

sex år bindas såsom forskare vid universitet. Den risk, som 1938 års

docentutredning framhållit, att svårigheter kunde uppstå för placering av

obefordrade forskarstipendiater vid stipendietidens utgång, särskilt i de fall, då

forskarstipendiaten hunnit uppnå viss ålder, bör enligt universitetsberedningens

mening eliminera^ på annat sätt än genom att stipendiernas antal hålles nere.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har anvisat en möjlighet genom att

föreslå en påbyggnad på forskarstipendierna genom inriittande av ett visst

antal rörliga befattningar. Beredningen anser, att detta uppslag förtjänar att

beaktas, och har för avsikt att framdeles återkomma till denna fråga.

1938 års docentutredning har påvisat olägenheten av att hittills docenter från

alla fakulteter tävlat om samma forskarstipendier. Beredningen vill understryka

svårigheterna för en jämförelse av den vetenskapliga skickligheten hos

docenter från olika fakulteter och sektioner. Den anser liksom docentutred
Bihang

lill riksdagens protokoll 19J,C. 1 sami. Nr S7S.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

ningen, att denna olägenhet bör upphävas genom att stipendierna bindas vid

fakulteter och sektioner.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit inrättande av 4

forskarstipendier vid vardera av de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna

vid Uppsala och Lunds universitet. De humanistiska sektionernas behov av

forskarstipendier måste anses lika stort som de naturvetenskapligas, medan de

mindre fakulteterna ej kunna uppvisa jämförligt antal kvalificerade docenter.

Universitetsberedningen vill för de statliga lärosätenas vidkommande föreslå

inrättande av 15 forskarstipendier utöver nuvarande 7. De 22 stipendierna

skulle fördelas på följande sätt:

Uppsala

Lund

Karolinska

institutet

Teologiska fakulteten................

i

1

—

Medicinska fakulteten................

i

1

2

Humanistiska sektionen..............

4

4

—

4

4

—

Summa

10

10

2

Något förslag om inrättande av forskarstipendier för docenter inom de juridiska

fakulteterna har beredningen icke ansett sig böra framställa. Visserligen

är det enligt beredningens mening i och för sig högeligen önskvärt, att möjligheter

beredas de juridiska fakulteterna att kvarhålla eller till fakulteterna knyta

unga framstående rättsvetenskapsmän och att bereda sådana forskare lika goda

arbetsmöjligheter och framtidsutsikter som docenter inom andra fakulteter.

Men med hänsyn bland annat till att för närvarande inga docenter finnas inom

universitetens juridiska fakulteter synes frågan om inrättande av särskilda

forskarstipendier för juris docenter utan alltför stor olägenhet kunna uppskjutas

någon tid för att upptagas till definitiv prövning, när övriga frågor rörande

de juridiska fakulteternas personalbehov m. m. framdeles komma att behandlas

av beredningen.

Då universitetsberedningen beträffande forskarstipendier vid de medicinska

fakulteterna stannat vid att i likhet med 1938 års docentutredning föreslå

sammanlagt allenast 4 stipendier, har beredningen förutsatt, att den definitiva

prövningen av dessa fakulteters behov av forskarstipendier kommer att företagas

av de medicinska högskolornas organisationskommitté.

Beredningen vill understryka, att även efter en sådan ökning av antalet

forskarstipendier, som här föreslagits, åtskilliga högt kvalificerade docenter

kunna bli utan forskarstipendium. Emellertid är vikten av att kompetenskravet

strängt vidmakthålles så stor, att beredningen, trots vad nyss anförts,

ansett sig böra stanna vid det föreslagna starkt begränsade antalet. _

De föreslagna stipendierna böra inrättas successivt. De nu förefintliga forskarstipendierna

böra tilldelas de fakulteter och sektioner, vilka deras nuvarande

innehavare tillhöra. De nya stipendierna böra ledigförklaras ett om året

vid varje fakultet och sektion.

I remissyttrandena ha den av naturvetenskapliga forskningskommittén och

universitetsberedningen föreslagna utökningen av antalet forskarstipendier samt

förslaget örn uppdelning av forskarstipendierna på olika fakulteter och sektioner

i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Några remissinstanser

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ha emellertid ansett en ytterligare utökning av antalet forskarstipendier påkallad,

under det att statskontoret endast ansett sig böra tillstyrka inrättande av

ytterligare tre stipendier vid universiteten och karolinska institutet utöver nuvarande

sju. Vid ett så begränsat antal forskarstipendier borde enligt statskontorets

mening någon uppdelning av stipendierna på olika fakulteter icke

ifrågakomma. Från vissa lokala akademiska myndigheters sida ha erinringar

gjorts mot förslaget, att de föreslagna nya forskarstipendierna skulle inrättas

successivt. Därvid har framhållits, att fullt förtjänta kandidater funnes redan

nu. Naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag om inrättande av befattningar

i laboratorsgraden såsom en påbyggnad på forskarstipendierna har i

remissyttrandena i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Statskontoret

har dock bestämt motsatt sig detta förslag.

Universitetskanslern, som tillstyrkt den föreslagna utökningen av antalet

forskarstipendier, har i utlåtande över universitetsberedningens betänkande anfört

följande.

Anslag till forskarstipendier beviljades första gången av 1926 års riksdag.

Kungl. Maj:t hade begärt medel till 12 dylika stipendier, men riksdagen beviljade

endast anslag till 5. Anledningen till denna reducering var, att riksdagen

önskade uppställa betydligt strängare kompetenskrav än Kungl. Majit tänkt

sig, och att riksdagen ansåg tveksamt, om tillräckligt många forskare, vilka

fyllde de uppställda stora kraven, kunde väntas samtidigt stå till förfogande.

Såsom inhämtas av propositionen i ämnet (nr 140/1926), synes föredragande

departementschefen ha menat, att styrkt professorskompetens skulle vara ett

minimikrav för erhållande av forskarstipendium. Riksdagen (skrivelse nr

204/1926) uttalade, att en betydligt strängare kvalitetsprövning än departementschefen

åsyftat borde komma till stånd. För kompetens borde enligt riksdagen

fordras, att vederbörande docent vore i besittning av en »eminent» forskarbegåvning

och innehade en vetenskaplig »rangställning».

I Kungl. Maj:ts brev den 8 april 1927 med bestämmelser rörande forskarstipendier

stadgas rörande kompetenskraven följande: »Behörig att erhålla forskarstipendium

är docent, som genom utgivna skrifter ådagalagt utmärkt

forskarbegåvning och intager en verkligt framstående ställning inom sin vetenskap».

Såsom framgar av det förut sagda, torde fordringarna på kompetens för erhållande

av forskarstipendium böra ställas åtskilligt högre än de visserligen

något skiftande krav man plägar uppställa som förutsättning för kompetensförklaring

till professur. Hittills synes man vid utdelningen av forskarstipendier

lia kunnat, åtminstone i stort sett, upprätthålla dessa höga krav. Forskarstipendiaterna

ha därför även så gott som undantagslöst under eller snart efter forskarstipendietiden

erhållit befordran till professor. I detta förhållande ligger förklaringen

till att forskarstipendiatinstitutionen är föremål för en så allmän uppskattning

inom akademiska kretsar och att de olägenheter, som onekligen

kunna vara förbundna med densamma, i så obetydlig grad givit sig tillkänna.

Man får nämligen icke lämna ur sikte, att en obefordrad forskarstipendiat, då

han frånträder stipendiet, oftast torde ha uppnått en så hög ålder, att lian

knappast kan tänkas övergå till någon icke-akademisk levnadsbana.

Örn nu, såsom universjtetsberedningen föreslagit, antalet forskarstipendier

ökas från 7 till 22 och därjämte fördelas mellan de olika fakulteterna och sek
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr ?-?''■}.

Sönerna. blir det säkerligen mycket svårt att hålla kompetensfordringarna

uppe på den hittillsvarande höga nivån. Lyckas ej detta, ökas givetvis den

redan på grund av det starkt ökade antalet uppkomna risken för att en hel

del forskarstipendiater icke skola erhålla professur. Jag erinrar om att det i

vissa ämnen endast finnes några få professorsbefattningar i landet — stundom

endast en sådan — och att det kan dröja ett par årtionden, innan någon professur

i ett dylikt ämne blir ledig. Vill man godta beredningens förslag, är det

därför enligt min mening nödvändigt, att man genom ett slags påbyggnad på

forskarstipendierna bereder »reträttplatser» för de förutvarande forskarstipendiater,

som icke lyckats få professur och icke heller inneha sådana kvalifikationer,

att de gärna kunna ifrågasättas till erhållande av personlig professorsbefattning.

Det är därför att beklaga, att universitetsberedningen icke i likhet med

den naturvetenskapliga forskningskommittén framlagt något utformat förslag

till lösande av ifrågavarande svårigheter utan inskränkt sig till att uttala,

att uppslaget med en »påbyggnad» vore förtjänt att beaktas, och att beredningen

hade för avsikt att framdeles återkomma till denna fråga. Det

är nämligen enligt min mening ett både från organisatorisk och ekonomisk

synpunkt svårlöst problem det här gäller att bemästra.

Då de skäl, som kunna anföras mot att på en gång tredubbla antalet forskarstipendier,

emellertid väsentligen förringas genom det av universitetsberedningen

framförda förslaget om deras successiva inrättande, anser jag mig dock

böra tillstyrka beredningens förslag. Jag understryker emellertid vikten av att

fakulteter och sektioner samt de sakkunniga, vilka utsetts för granskning av

aspiranternas meriter, liksom konsistorierna icke släppa efter på de höga kompetensfordringar,

som av 1926 års riksdag uppställts för erhållande av forskarstipendium,

samt att spörsmålet om förutberörda påbyggnad omedelbart upptas

till prövning.

Det är en följd av det vetenskapliga arbetets egen natur, att en jämförelse

mellan den vetenskapliga skicklighet, som ådagalagts av två forskare, ofta erbjuder

mycket stora svårighet er ."Något mått, varmed en sakkunnig bedömare

skulle kunna exakt mäta storleken av denna skicklighet, existerar ju ej. Detta

gäller redan, då de båda forskarna arbetat inom det jämförelsevis begränsade

område, som omfattas av en professur, men svårigheterna ökas, ju mer avlägsna

från varandra de båda forskningsområdena äro. En uppdelning av

forskarstipendierna på fakulteter och sektioner minskar givetvis i åtskilliga fall

dessa svårigheter. Det är emellertid en överdrift, då universitetsberedningen

säger, att olägenheten skulle »upphävas» genom att stipendierna bindas vid

fakulteter och sektioner. Man skulle ju fortfarande bli tvungen att jämföra

t. ex. en exeget och en kyrkohistoriker, en histolog och en pediatriker, en

romanist och en geograf, en astronom och en zoolog. Om emellertid antalet stipendier

fastställes på sätt beredningen hemställt, vill jag icke göra någon erinran

mot att stipendierna på föreslaget sätt anknytas till fakulteter och sektioner.

Ordningen för de nya stipendiernas successiva inrättande torde lämpligast

böra bli den, att de successiv ställas till förfogande efter framställning till

Kungl. Majit i varje särskilt fall. För nästkommande budgetår synes man endast

behöva räkna med 3 nya stipendier i Uppsala, 3 i Lund och 1 vid karolinska

institutet.

Universitetsberedningen har föreslagit ändrad procedur vid tillsättning av

forskarstipendier och härutinnan anfört följande.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

1938 års docentutredning påpekade, att enligt nuvarande bestämmelser

ingen ansökningsrätt till forskarstipendium finnes, vilket kan alstra en viss

misstämning hos dem, som anse sig ha grundade anspråk på att ifrågakomma

men dock ej föreslagits av någon ledamot av fakultet eller sektion. En allmän

ansökningsrätt vore enligt docentutredningen det principiellt mest tilltalande.

Emellertid skulle den kunna medföra besvärliga praktiska konsekvenser genom

en stor arbetsbörda för de beredande och tillsättande instanserna. Docentutredningen

har därför stannat för en medelväg: »Med bibehållande av den nuvarande

rätten för varje fakultets- eller sektionsledamot att föreslå docent till

forskarstipendium bör varje docent inom vederbörande fakultet, respektive

sektion eller vid karolinska institutet äga befogenhet att anmäla sin önskan

att ifrågakomma till stipendiet. Örn en dylik anmälan emellertid skulle medföra

en obligatorisk sakkunniggranskning av vederbörandes kompetens, kunde det

befaras, att proceduren bleve alltför vidlyftig samt tids- och arbetskrävande.

Fakulteten, respektive sektionen eller lärarkollegiet bör därför efter anmälningstidens

utgång företaga en förberedande granskning av de anmäldas och föreslagnas

kompetens och utvälja de tre till synes högst förtjänta. För dessa tre

skall vederbörlig sakkunniggranskning anlitas, varpå fakulteten, respektive

sektionen eller kollegiet placerar dem i ordning på ett förslag, vilket vid universiteten

underställes större konsistoriet. Detta uppsätter en på förslag och översänder

förslaget till kanslern. Vid karolinska institutet översänder lärarkollegiet

sitt förslag direkt till kanslern.»

. Universitetsberedningen vill för sin del helt instämma i detta docentutredningens

förslag. Det är ovedersägligt, att nuvarande procedur kan missgynna

en del docenter, genom att de professorer, som representera deras vetenskap,

på grund av särskilda orsaker, t. ex. frånvaro från fakultet eller sektion, underlåta

att föreslå dem. Det kan även ifrågasättas, om ej sakkunniggranskningarna

komma att leda till effektivare utgallring av docenter med tvivelaktig kompetens,

om ingen fakultets- eller sektionsledamot genom att väcka förslag a priori

har gått i borgen för vederbörande docents kvalifikationer. Någon slappare

praxis i fråga örn upprätthållande av de höga kraven på kompetens till forskarstipendium

torde således ej behöva befaras på grund av den föreslagna ändringen.

Inom beredningen har någon tvekan rått om konsistoriets roll i denna tillsättningsprocednr.

Då enligt den nya ordningen de sökandes rangordning prövas

redan av fakulteter och sektioner, torde konsistoriets roll ej sällan komma att

inskränka sig till ett vidarebefordrande av den lägre instansens förslag. Vid

ärendets behandling kan emellertid konsistoriet, eventuellt på grundval av

ingivna påminnelser, tjäna som regulator på samma sätt som vid professorsoch

laboratorstillsättningar. Beredningen förbehåller sig rätt att, om den vid

prövning av konsistoriernas verksamhet och befogenheter finner ändringar

härvidlag påkallade, taga bestämmelserna på denna punkt under omprövning. I

I remissyttrandena har den av beredningen föreslagna proceduren vid tillsättning

av forskarstipendier i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala har emellertid uttalat, att

konsistoriets medverkan vid tillsättandet av forskarstipendier icke längre bleve

erforderlig, örn stipendierna i enlighet mod beredningens förslag komme att

knytas till särskilda fakulteter och sektioner. Universitetskanslern har däremot

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Kungl. Marits proposition nr 273.

framhållit, att konsistoriets medverkan vid tillsättningsproceduren vore önskvärd.

Enligt gällande bestämmelser är forskarstipendiat befriad från honom såsom

docent eljest åliggande skyldighet att undervisa, opponera vid disputationsakt

eller mottaga förordnande, frånsett att kanslern, där särskilt viktiga skäl föreligga,

kan förordna forskarstipendiat att efter eget åtagande upprätthålla akademisk

lärarbefattning.

Universitetsberedningen har föreslagit, att forskarstipendiaterna skulle vara

skyldiga att i begränsad omfattning meddela undervisning. Denna undervisning

skulle motsvara 15 föreläsningstimmar för läsår med möjlighet för stipendiaten

att under sammanlagt högst halva stipendietiden erhålla befrielse

från undervisningsskyldigheten. Forskarstipendiat skulle vidare vara skyldig

att undantagsvis och högst tre gånger under hela stipendietiden motta uppdrag

som fakultetsopponent, dock endast när forskarstipendiaten vore speciellt

sakkunnig på avhandlingens ämnesområde.

Beredningen är medveten örn att en längre tids ostört forskningsarbete är

synnerligen eftersträvansvärt för alla vetenskapsmän och att den rådande bestämmelsen

rönt hög uppskattning från dem, som kommit i åtnjutande av

forskarstipendium. Enligt beredningens mening bör den nu gällande ordningen

i stort sett upprätthållas. Emellertid torde man kunna konstatera, att den

fullständiga friheten från akademisk undervisning även berövar forskarstipendiaten

den stimulans i hans vetenskapliga arbete, som undervisningen medför.

Vidare kan det måhända ej anses helt ändamålsenligt, att den grupp av

docenter, ur vilken framför andra professurer och laboratorsbefattningar rekryteras,

under ett antal år underlåter att ägna uppmärksamhet och intresse åt

den akademiska undervisningen. Särskilt kommer detta förhållande att framträda,

örn statsmakterna skulle bifalla naturvetenskapliga forskningskommittén«

förslag om inrättande av ett antal rörliga befattningar, med laborators

löneställning och undervisningsskyldighet, för förutvarade forskarstipendiater,

vilka icke befordrats till ordinarie universitetstjänst.

Beredningen vill därför föreslå en ändring av ovannämnda bestämmelser

såtillvida, att forskarstipendiaterna åläggas en viss undervisning. Beredningen

anser dock, att denna undervisningsskyldighet icke bör bli mer omfattande än

vad som för närvarande gäller beträffande innehavare av vissa forskningsprofessurer,

och föreslår därför, att den skall motsvara 15 föreläsningstimmar för

läsår. Emellertid bör stipendiaten under ett år av varje treårsperiod ha rätt

att bliva befriad från undervisning. Dessutom bör kanslern på förslag av

vederbörande fakultet eller sektion respektive lärarkollegium kunna befria

forskarstipendiat från ytterligare ett halvt läsårs undervisningsskyldighet under

samma treårsperiod, när särskilda skäl därtill föranleda. En sådan möjlighet till

befrielse från undervisningsskyldighet synes särskilt önskvärd med hänsyn till

vikten av att kunna bereda forskare tillfälle till längre sammanhängande vistelse

utomlands.

I forskarstipendiatens undervisningsskyldighet bör, dock endast undantagsvis,

även ingå åliggande att emottaga opponentuppdrag. Sådant uppdrag

bör kunna åläggas forskarstipendiat högst tre gånger under hela stipendietiden

och då endast, när forskarstipendiaten är speciellt sakkunnig på avhandlingens

ämnesområde.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Universitetsberedningens förslag att forskarstipendiaterna skulle vara skyldiga

att i begränsad omfattning meddela undervisning har avstyrkts av karolinska

institutets lärarkollegium, medan teologiska fakulteten i Uppsala varit

tveksam om förslagets lämplighet. I övrigt synes förslaget i princip ha tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Beträffande ifrågavarande förslag

har universitetskanslern anfört följande.

Det synes mig vara en riktig tanke, att forskarstipendiaten icke bör under

stipendietiden vara fullkomligt avkopplad från att delta i den akademiska undervisningen.

Mot förslaget, att undervisningsskyldigheten skulle motsvara 15

föreläsningstimmar för läsår, har jag intet att erinra. Skyldigheten synes böra

fullgöras på sätt som fakulteten eller sektionen efter hörande av stipendiaten

bestämmer. Kanslern torde böra bemyndigas att, då särskilda skäl föreligga,

för viss tid befria forskarstipendiaten från undervisningsskyldighet. Det synes

mig ovisst, om någon maximering av tiden för dylik befrielse bör stadgas.

Universitetsberedningens förslag örn skyldighet för forskarstipendiat att mottaga

uppdrag såsom fakultetsopponent har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av remissinstanserna. Förslaget har icke biträtts av kanslern, som

anfört följande.

Skyldighet att mottaga uppdrag som fakultetsopponent synes icke böra

åläggas forskarstipendiat, men han bör vara oförhindrad att åta sig dylikt

uppdrag.

Vissa detaljanmärkningar mot beredningens ifrågavarande förslag ha framställts

av teologiska fakulteten vid universitetet i Uppsala och av matematisknaturvetenskapliga

sektionen vid universitetet i Lund.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit, att 4 forskarstipendier

skola knytas till vardera av de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna

vid universiteten i Uppsala och Lund. Med biträdande av detta förslag

har universitetsberedningen vidare förordat, att samma antal forskarstipendier

skall knytas till vardera av de humanistiska sektionerna, medan 1 forskarstipendium

enligt beredningens förslag skulle knytas till envar av universitetens

teologiska och medicinska fakulteter och 2 till karolinska institutet. Antalet

forskarstipendier, vilket för närvarande utgör 7, varav 3 äro knutna till vartdera

universitetet och 1 till karolinska institutet, skulle vid bifall till vad sålunda

föreslagits komma att uppgå till 22, varav 10 skulle tillhöra vartdera

universitetet och 2 karolinska institutet. Enligt beredningens förslag skulle stipendierna

inrättas successivt. De nu förefintliga forskarstipendierna borde tilldelas

de fakulteter och sektioner, vilka deras nuvarande innehavare tillhöra.

De nya stipendierna borde ledigförklaras ett om året vid varje fakultet och

sektion.

Enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen har man hitintills vid utdelningen

av forskarstipendier åtminstone i stort sett kunnat upprätthålla de

höga kompetensfordringar, som av 1920 års riksdag uppställts för erhållande

Departe
mentschefen.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

av forskarstipendier. Forskarstipendiatema ha därför även så gott som undantagslöst

under eller snart efter forskarstipendietiden erhållit befordran till

professor. Om, såsom föreslagits, antalet forskarstipendier ökas från 7 till

22 och därjämte fördelas mellan de olika fakulteterna och sektionerna,

torde, som i ärendet framhållits, en viss fara föreligga att kompetensfordringarna

icke kunna hållas uppe på hittillsvarande höga

nivå. Lyckas ej detta, ökas givetvis, såsom universitetskanslern fram
hållit,

den redan på grund av det starkt ökade antalet forskarstipendier uppkommande

risken för att en del forskarstipendiater icke skola erhålla professur

eller annan ordinarie akademisk Uirarbefattning. Forskarstipendiatema

äro, sedan all stipendietid uttagits, uppe i 50-årsåldern, då möjligheterna för

dem givetvis äro relativt begränsade att övergå till någon icke-akademisk levnadsbana.

Vill man godtaga universitetsberedningens förslag, torde det, såsom

kanslern uttalat, vara nödvändigt, att man genom ett slags påbyggnad

på forskarstipendierna bereder »reträttplatser» för de förutvarande forskarstipendiater,

som icke lyckats erhålla någon ordinarie akademisk lärarbefattning

och icke heller inneha sådana kvalifikationer, att de gärna kunna komma

i fråga till erhållande av personlig professorsbefattning.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har anvisat en möjlighet till lösande

av ifrågavarande svårigheter genom att föreslå en påbyggnad av forskarstipendierna

genom inrättande av ett visst antal rörliga befattningar i

laboratorsgraden. Universitetsberedningen har däremot icke framlagt något

utformat förslag utan inskränkt sig till att uttala, att forskningskommitténs

uppslag förtjänade att beaktas och att beredningen hade för avsikt att framdeles

återkomma till denna fråga.

Jag är icke nu beredd att taga ställning till naturvetenskapliga forskningskommitténs

nyssnämnda förslag om påbyggnad av forskarstipendierna. Detta

förslag torde lämpligen böra upptagas till prövning i ett större sammanhang,

sedan universitetsberedningen framlagt resultatet av sina överväganden. Vid

sådant förhållande anser jag försiktigheten bjuda, att man icke nu binder

sig för en så betydande utbyggnad av forskarstipendieinstitutionen, som universitetsberedningens

förslag innebär. Jag inskränker mig nu till att förorda,

att ytterligare 7 forskarstipendier inrättas från och med nästa budgetår. Av

de nya stipendierna torde 3 böra knytas till vartdera universitetet och 1 till

karolinska institutet. Vid ett så begränsat antal forskarstipendier som 6 vid

vartdera universitetet torde någon uppdelning av stipendierna på olika fakulteter

och sektioner icke böra ifrågakomma och någon ändring av proceduren

för stipendiernas tillsättande tills vidare icke böra vidtagas.

Jag delar universitetsberedningens uppfattning, att forskarstipendiatema

icke böra under stipendietiden vara helt avkopplade från att deltaga i den

akademiska undervisningen. Mot förslaget, att undervisningsskyldigheten

skulle motsvara 15 föreläsningstimmar för läsår, har jag icke något att erinra.

Skyldigheten torde, såsom kanslern föreslagit, böra fullgöras på sätt fakul
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

teten eller sektionen efter hörande av stipendiaten bestämmer. Kanslern torde

böra bemyndigas att, då särskilda skäl föreligga, för viss tid befria forskarstipendiaten

från undervisningsskyldighet. Någon maximering av tiden för

dylik befrielse torde icke böra stadgas.

Universitetsberedningens förslag, att forskarstipendiat skulle vara skyldig

att undantagsvis och högst tre gånger under stipendietiden mottaga uppdrag

som fakultetsopponent, finner jag mig böra biträda.

4. Docent- och forskarstipendiaters avlöningsförhållanden m. m.

Enligt, nu gällande bestämmelser tillsättes docentstipendium för en tid av

3 år. Stipendiat, som utmärkt sig genom vetenskapligt författarskap eller det

sätt, varpå han biträtt vid undervisningen, kan få stipendietiden förlängd

med 1, 2 eller sammanlagt 3 år. I praxis beviljas denna förlängning nästan

alltid för 3 år. Där i särskilda fall förhållandena sådant påkalla, kan stipendiet

få innehas även under ett 7:e år.

Universitetsberedningen har — under framhållande att förordnande på 7

år tenderat att bliva regel i stället för undantag — föreslagit, att docentstipendium

skall tillsättas för en tid av 4 år, varpå liksom nu en förlängning på

3 år skulle vara möjlig.

Docentstipendiaterna uppbära för närvarande ett arvode av 6 000 kronor

och forskarstipendiaterna ett arvode av 7 000 kronor för år. Å arvodena utgå

dyrtidstillägg och kristillägg med för närvarande sammanlagt 43,6 procent.

Den sammanlagda inkomsten utgör således, för docentstipendiaterna (6 000

+2 616=)8 616 kronor och för forskarstipendiaterna (7 000+3 052=) 10 052

kronor. För innevarande budgetår ha docent- och forskarstipendiaterna därjämte

tillerkänts tillfälligt lönetillägg med 300 kronor.

1938 års docentutredning framförde i sitt betänkande den uppfattningen,

att docentstipendierna måste göras så stora, att de kunde konkurrera med

löneförmånerna på närliggande levnadsbanor. Docentstipendierna borde »sättas

så högt, att det ej medförde en betydande ekonomisk förlust att stanna

kvar vid universitetet som docent i stället för att omedelbart söka vinna en

befattning med motsvarande eller till och med något lägre kompetenskrav å

annan bana, exempelvis som hovrättsassessor, sjukhusläkare eller läroverkslektor».

Stipendiet måste enligt docentutredningens uppfattning vara tillräckligt

stort för att medgiva skälig levnadsstandard samt möjlighet till familjebildning.

Å andra sidan borde det ej nå en sådan storlek, att det kunde verka

hämmande på innehavarens håg att i tid söka sig över till annan bana. Efter

jämförelse med hovrättsassessorers och läroverkslektorers löneförhållanden

framlade docentutredningen det alternativa förslaget örn att docentstipendiemas

belopp skulle vara antingen 8 000 kronor jämte dyrtidstillägg eller

8 500 kronor jämte rörligt tillägg. I båda fallen beräknades det sammanlagda

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

beloppet till eirka 9 000 kronor för år. Forskarstipendierna föreslogos i analogi

härmed höjda till 9 000 kronor jämte dyrtidstillägg.

Under erinran härom har universitetsberedningen uttalat, att beredningen

ansåge docentutredningens motivering och avvägning gentemot assessors- och

lektorslönerna alltjämt äga giltighet. Beredningen hade emellertid ansett det

önskvärt att ekonomiskt kompensera de framstående docenter, vilka utmärkt

sig genom forskning eller undervisning och på grund härav erhölle förlängning

av stipendietiden efter 4 år, och har därför föreslagit en förhöjning av

grundbeloppet från och med det femte stipendieåret.

Universitetsberedningen har diskuterat frågan om docentstipendiaternas

inplacering å löneplan enligt civila avlöningsreglementet eller civila ickeordinariereglementet,

men, med beaktande av docentbefattningarnas speciella

karaktär, stannat för att de fortfarande borde vara arvodestagare ehuru

med den förändringen, att å det i skälig utsträckning förhöjda arvodet skulle

utgå rörligt tillägg (ej dyrtidstillägg) och kristillägg samt att de skulle bli berättigade

till pension.

Stipendiebeloppet skulle enligt universitetsberedningens förslag för docentstipendiat

utgöra 8 400 kronor med förhöjning till 9 000 kronor efter 4 års

innehav av stipendium och för forskarstipendiat 9 600 kronor. Med inräknande

av rörligt tillägg och kristillägg skulle med de nuvarande procentsatserna

arvodena komma att uppgå till 11 004 kronor, 11 790 kronor, respektive

12 576 kronor. Härifrån skulle dock avgå pensionsavdrag (beräknade

efter jämförelsegraden A 24) med tillhopa 600 kronor, varför nettoavlöningen

skulle utgöra 10 404 kronor, 11 190 kronor, respektive 11 976 kronor.

Till jämförelse må nämnas att efter frånräknande av pensionsavdragen

de sammanlagda begynnelseavlöningsförmånerna uppgå vid en universitetsprofessur

till 14 867 kronor, vid en laboratorstjänst till 12 101 kronor, vid

en lektorsbefattning å F-ort (Uppsala) till 12 149 kronor och vid en lektorsbefattning

å D-ort (Lund) till 11 560 kronor.

I fråga om docent- eller forskarstipendiums åtnjutande under tiden för

docent meddelad tjänstledighet samt under avstängning från tjänstgöring

m. m. ävensom beträffande begravningshjälp m. m. har universitetsberedningen

föreslagit, att bestämmelserna i 12—15 §§, 18 § och 40 § civila avlöningsreglementet

skola tillämpas. Härvid skulle så anses, som om docent

tillhörde löneklassen 24, därest honom tillkommande stipendium utgår med

8 400 kronor, löneklassen 25, därest stipendiet utgår med 9 000 kronor, och

löneklassen 26, därest stipendiet utgår med 9 600 kronor.

Universitetsberedningen har, såsom förut berörts, föreslagit, att docentstipendiaterna

skulle tillförsäkras rätt till tjänste- och familjepension. En stipeudierad

docent skall enligt förslaget i tjänste- och familjepensionshänseende

vara underkastad de stadganden, som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet

och allmänna familjepensionsreglementet gälla i fråga om tjänsteman,

som tillsättes medelst förordnande för begränsad anställningstid och för vilken

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

i pensionshänseende tillämpas de för tjänstemän i lönegraden A 24 meddelade

bestämmelserna. Beredningen har anfört:

Docentutredningen framhöll, att docenternas möjligheter att bereda sig

rätt till familjepensioner svävade i fara att försämras, sedan staten 1939 övertagit

de universitetens pensionskassor, vilka tidigare kunnat tillgodose docenterna

i berörda avseende. Enligt universitetsberedningens mening är det ett

angeläget önskemål, att docenterna tillförsäkras tjänste- och familjepension för

att de därmed skola erhålla tryggare arbetsvillkor. Deras insats i forskning och

undervisning torde därigenom kunna effektiviseras i ej obetydlig grad. Detta

har föranlett beredningen att framlägga förslag till ej blott avlöningsbestämmelser

utan även pensionsbestämmelser för docent- och forskarstipendiater.

Förebilden till förslaget i sistnämnda avseende har varit de pensionsbestämmelser,

som gälla för ordinarie tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för begränsad

anställningstid. Sådana tjänstemän äro exempelvis sakkunnig vid

konjunkturinstitutet och professor i målning, teckning eller skulptur vid konsthögskolan.

Högsta medgivna anställningstid i vederbörande befattning är

härvid 10 år. Under anställningstiden är vederbörande tjänsteman underkastad

allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsregIementet

och har följaktligen att å sin lön vidkännas tjänste- och familjepensionsavdrag.

Övergår han vid anställningstidens slut till annan pensionsberättigande

statstjänst, från vilken han i sinom tid avgår med pension

eller vilken han på grund av dödsfall frånträder, fortlöper tjänsteårsberäkningen

för pension under tiden för innehavet av den nya tjänsten. Avgår nu

avsedd tjänsteman vid den begränsade anställningstidens slut ur statens tjänst,

är han under vissa förutsättningar försäkrad till erhållande av tjänstepension

vid 65 års ålder; avlider tjänsteman under loppet av den begränsade anställningstiden,

erhålla hans efterlevande familjepension.

Laborator vid universitet följer i pensionshänseende de för lönegraden A 26

gällande bestämmelserna. I fråga om här avsedda docenter har lönegraden

A 24 ansetts lämplig såsom jämförelsegrad. I sistnämnda lönegrad är tjänstepensionsavdraget

315 och familjepensionsavdraget 285 kronor för år. I

I anslutning till den av universitetsberedningen föreslagna regleringen av

docent- och forskarstipendierna har beredningen funnit en revidering påkallad

av nu gällande bestämmelser angående arvoden åt vikarierande akademiska

lärare och med hänsyn härtill framlagt förslag till ändrade bestämmelser i

ämnet. Beträffande detta förslag torde få hänvisas till beredningens betänkande,

sid. 49 ff.

Remissinstanserna synas vara ense om behovet av en förbättring av docentoch

forskarstipendiaternas ekonomiska ställning. Förslaget att dessa stipendiater

skola erhålla tjänste- och familjepensionsrätt har vunnit allmän anslutning.

Vissa erinringar ha emellertid framställts mot de av universitetsberedningen

i förevarande avseenden framlagda förslagen, varvid bland annat

spörsmålet om sättet för pensionsfrågans lösning uppmärksammats.

Universitetskanslern har förklarat sig icke ha någon erinran att göra mot

den föreslagna lönenivån för docent- och forskarstipendiaterna eller mot förslaget

örn höjning av arvodet till docentstipendiaterna efter vissa år. Kanslern

ifrågasätter emellertid, örn icke arvodena böra beräknas med utgångspunkt

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 273.

från att därå skola utgå dyrtidstillägg och kristillägg. Under erinran om att

dyrtidstillägg för närvarande utgår å de ordinarie akademiska lärarnas löneförmåner

liksom å docent- och forskarstipendierna har kanslern framhållit,

att övervägande skäl syntes tala för att man tills vidare icke gör någon ändring

på denna punkt.

Beträffande pensionsfrågan har kanslern anfört:

Det vore givetvis synnerligen önskvärt, örn docent- och forskarstipendierna

kunde förenas med pensionsrätt. I själva verket kan docentproblemet icke

anses vara slutgiltigt löst, förrän stipendiaterna kommit i åtnjutande av den

trygghet för sig själva och sina familjer, som endast en ordnad pensionering

kan skänka. Det synes mig emellertid synnerligen osäkert, örn de såsom arvodestagare

kunna utan ändring i pensionslagstiftningen erhålla pensionsrätt.

De av beredningen åberopade förebilderna från konjunkturinstitutet och konsthögskolan

synas icke vara fullt likartade, då ifrågavarande befattningshavare

betraktas som ordinarie och redovisas i den till civila avlöningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen. Vill man utan avsteg från nu gällande grunder

för pensionsrätt tillförsäkra de stipendierade docenterna rätt till pension, blir

det sannolikt nödvändigt att göra dem till extra ordinarie befattningshavare.

Skulle det visa sig möjligt att bevilja docentstipendiaterna, även om de

förbli arvodestagare, pensionsrätt, erfordras enligt min mening ytterligare utredning

angående den tekniska anordningen och alldeles särskilt rörande

övergångsförhållandena.

Allmänna lönenämnden, som icke ansett sig böra göra någon erinran mot

universitetsberedningens förslag beträffande docent- och forskarstipendiernas

storlek, har beträffande frågan örn tjänste- och familjepension anfört följande.

Lönenämnden anser sig böra biträda de sakkunnigas förslag, att docenterna

skulle tillförsäkras tjänste- och familjepension. Ehuru det härvid skulle vara

mest ändamålsenligt, att pensionsrätten anknötes till en löneställning för docenterna

i anslutning till de för extra ordinarie tjänstemän gällande avlöningsbestämmelserna,

vill lönenämnden icke motsätta sig, att frågan örn pensionsrätt

för docent- och forskarstipendiater gives den av de sakkunniga förordade

lösningen.

Statskontoret har anfört:

Vid övervägande av universitetsberedningens förslag om avlönings- och

pensionsförhållandena för docent- och forskarstipendiater har det för statskontoret

stått klart, att ett bibehållande — på sätt utredningen förordat —

av stipendieformen med hänsyn till konsekvenserna icke låter sig förena med

införande av tjänste- och familjepensionsrätt för stipendiaterna. Skall sådan

förmån beredas dem, bör en anställningsform väljas, som enligt gängse regler

medför rätt till pension. Det kan icke anses vare sig nödvändigt eller lämpligt

att skapa nya former för pensionsberättigande tjänster. Därest övervägande

skäl anses tala för att stipendiaterna erhålla tjänste- och familjepensionsrätt,

bör enligt ämbetsverkets mening sådan rätt icke beredas dem i annan

ordning än genom anställning såsom extra ordinarie tjänstemän, lämpligen med

benämningen extra ordinarie docenter. Stipendiet erhåller i konsekvens därmed

karaktären av lön i avlöningsreglementets mening. Vid inplaceringen å löneplan

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

synes annan lönegrad än Eo 24 knappast kunna ifrågakomma. Vid tillträdande

av extra ordinarie docentbefattning bör vederbörande placeras i lägsta löneklassen

i denna lönegrad och efter 3 år erhålla uppflyttning till 24 löneklassen.

Kvarstår han som lönad docent efter 6 år, bör han erhålla ytterligare en löneklassuppflyttning.

Innehavare av lönad forskningsdocentur, som tidigare varit

extra ordinarie docent, bör placeras i 25 löneklassen, samt kan därefter erhålla

ytterligare en löneklassuppflyttning. För lönad docent lära särskilda bestämmelser

för vikariatstjänstgöring vara erforderliga endast beträffande den lönegrad,

till vilken professors- eller annan högre akademisk lärarbefattning skall

anses vara hänförd för bestämmandet av vikariatsersättningens storlek. Härvid

synes böra vara vägledande de lönegrader, efter vilka pensionsförmånerna för

nyssnämnda befattningars innehavare äro beräknade (jfr 7 § 3 mom. allmänna

tjänstepensionsreglementet). För oavlönad docent torde vikariatsersättning

böra utmätas i form av ett lämpligt avpassat arvode.

Därest angivna principer icke skulle finnas böra accepteras, synas stipendierna

böra utgå med enhetliga belopp å för år räknat 11 000 kronor för docentstipendiat

och 12 500 kronor för forskarstipendiat utan rätt till rörliga

tillägg eller pensionsförmåner.

Statens

Enligt pensionsanstaltens mening kan det starkt ifrågasättas, om ett inordnande

av docenterna i pensionshänseende under bestämmelserna för tjänstemän,

tillsatta medelst förordnande för begränsad anställningstid, är lämpligt.

Dessa bestämmelser äro tillskapade för fall, där vederbörande befattningshavare

efter den begränsade anställningstidens utgång regelmässigt lämna

statstjänsten för att övergå till annan verksamhet. Till denna grupp kunna

docenterna knappast räknas. Dessa torde snarare vara att hänföra till rekrytera

gsper sonal för professurer, lektorat m. fl. statliga befattningar och

synas därför, i den mån de antagits till stipendiater, närmast vara att jämföra

med extra ordinarie tjänstemän. Universitetsberedningen har uttalat, att

det. möiligen kunde övervägas att för docenter i vissa fall tillskapa extra ordinarie

befattningar å löneplan Eo men att i fråga om en dylik anordning betänkligheter

mött med hänsyn till docentbefattningarnas speciella karaktär,

varför förslag i sådan riktning ej framställts. Pensionsanstalten anser det böra

ytterligare övervägas, örn icke anställningsformen extra ordinarie skulle kunna

tillämpas med avseende å docenter. Enligt anstaltens mening borde avgörande

hinder ej möta mot att tillämpa anställningsformen extra ordinarie under

förutsättning att bestämda regler meddelas örn anställningens upphörande

efter viss längsta anställningstid. Ur principiell synpunkt skulle en lösning på

den nu ifrågasatta vägen vara att bestämt föredraga framför universitetsberedningens

förslag. Det synes nämligen icke önskvärt att utan tvingande skäl

tillskapa nya med pensionsrätt förenade anställningsformer.

Det är slutligen att märka att, där vissa docenter i denna sin egenskap redan

eventuellt äga familjepensionsrätt i äldre familjepensionskassa, detta förhållande

påkallar särskild uppmärksamhet vid utformningen av erforderliga

övergångsbestämmelser.

Sveriges docentförbund har i yttrande över universitetsberedningens betänkande

förklarat sig kunna godtaga beredningens förslag örn bibehållande

av arvodesformen för docent- och forskarstipendiaterna. Den i betänkandet

föreslagna ökningen av docent- och forskarstipendiernas storlek måste enligt

s. 158 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

158 Kungl. Marits proposition nr 273.

förbundets mening anses utgöra ett minimum. Under framhållande av att

universitetsberedningen satt stipendiernas storlek i viss relation till den nuvarande

lönen för andra jämförbara statstjänstemän, närmast hovrättsassessorer

och läroverkslektorer, har docentförbundet uttalat, att förbundet därför

förutsatte, att docent- och forskarstipendiernas storlek bleve föremål för nytt

övervägande vid den bebådade allmänna regleringen av statstjänstemännens

löner samt att ifrågavarande stipendiater skulle komma i åtnjutande av den

provisoriska löneförbättring och det tillfälliga lönetillägg, varom beslut fattats

vid innevarande års riksdag. Förbundet har vidare anfört, att frågan örn stipendiebeloppens

storlek borde upptagas till förnyat övervägande i samband

med dyrortsgrupperingsfrågans lösning. Med de nu föreslagna fasta grundbeloppen

uppstode en viss knappast önskvärd differens mellan olika orter.

Sålunda motsvarade lägsta föreslagna stipendiebeloppet ej fullt 23 löneklassen

i Stockholm men något mer än 24 löneklassen i Uppsala.

Sedan docentförbundet tagit del av remissutlåtandena har förbundet uttalat,

att, då det framstode såsom problematiskt, huruvida frågan örn tjänsteoch

familjepension kunde lösas på annat sätt än genom anlitande av den

extra ordinarie anställningsformen, förbundet ville för sin del livligt förorda

denna utväg, som stöde i god överensstämmelse med av docenterna tidigare

hävdade önskemål om inplacering i civila avlöningsreglementet. Vid en inplacering

av docent- och forskarstipendiaterna å löneplan har docentförbundet

framhållit nödvändigheten av att inplaceringen icke skedde i lägre lönegrad

än Eo 25, då en lägre lönegradsplacering skulle, särskilt i Lund men även

i Uppsala, innebära en avsevärd reduktion av den av universitetsberedningen

föreslagna löneförbättringen.

Docentförbundet har, därest det icke skulle befinnas möjligt att till nu pågående

riksdag framlägga förslag om en slutgiltig reglering av docenternas

ekonomiska förhållanden, hemställt, att frågan örn en provisorisk uppräkning

av docentlönen skulle tagas under övervägande i avvaktan på den blivande

regleringen. Med hänsyn till den begränsade tid, under vilken docentstipendium

finge innehavas, skulle ett uppskov på endast ett eller ett halvt år med

den nu ifrågasatta löneförbättringen vara synnerligen beklaglig. En dylik

provisorisk uppräkning av docentlönen borde enligt docentförbundets åsikt

lämpligen fastställas till omkring 200 kronor per månad, vilket belopp stöde

i god överensstämmelse med den av universitetsberedningen förordade förbättringen,

vars skälighet veterligen icke av någon remissinstans bestridits. Docentförbundet

utginge härvid från att stipendierade docenter utöver den sålunda

föreslagna uppräkningen av lönen även skulle komma i åtnjutande av

det provisoriska lönetillägg, som enligt innevarande års riksdags beslut skulle

tillkomma statstjänstemän.

Jag delar universitetsberedningens och remissinstansernas uppfattning om

behovet av en väsentlig förbättring av docent- och forskarstipendiaternas eko
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

nomiska ställning och ansluter mig till tanken på att bereda dessa stipendiater

tjänste- och familjepension.

Det av universitetsberedningen framlagda förslaget till pensionsfrågans lösning

innebär, att docent, som innehar docent- eller forskarstipendium, skall i

tjänste- och familjepensionshänseende vara underkastad de stadganden, som

enligt allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet

gälla i fråga örn tjänsteman, som tillsättes medelst förordnande för

begränsad anställningstid och för vilken i pensionshänseende tillämpas de för

tjänstemän i lönegraden A 24 meddelade bestämmelserna.

Statens pensionsanstalt har starkt ifrågasatt, om ett inordnande av docenterna

under bestämmelserna för tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för

begränsad anställningstid, är lämpligt, och har ansett det böra ytterligare

övervägas, örn icke anställningsformen extra ordinarie skulle kunna tillämpas

med avseende å docenter. Ur principiell synpunkt skulle en sådan lösning enligt

pensionsanstaltens mening vara att bestämt föredraga framför universitetsberedningens

förslag. Statskontoret, som av principiella skäl motsatt sig

beredningens förslag i ifrågavarande avseende, har hävdat, att rätt till tjänsteoch

familjepension icke borde beredas docent- och forskarstipendiaterna i

annan ordning än genom anställning såsom extra ordinarie tjänstemän. Även

allmänna lönenämnden, som dock icke ansett sig böra motsätta sig, att frågan

örn pensionsrätt för docent- och forskarstipendiater gives den av universitetsberedningen

förordade lösningen, har framhållit, att det skulle vara mest ändamålsenligt,

att pensionsrätten anknötes till en löneställning för docenterna i

anslutning till för extra ordinarie tjänstemän gällande avlöningsbestämmelser.

De invändningar av principiell natur, vilka riktats mot universitetsberedningens

förslag till pensionsfrågans lösning, synas mig ha fog för sig. Utan

tvingande skäl synes det icke önskvärt att tillskapa nya med pensionsrätt

förenade anställningsformer. Såsom statens pensionsanstalt framhållit, torde

några avgörande hinder icke möta mot att tillämpa anställningsformen extra

ordinarie för ifrågavarande docenter, under förutsättning att bestämda regler

meddelas om anställningens upphörande efter viss längsta anställningstid.

Jag vill även erinra, att Sveriges docentförbund livligt förordat att frågan

örn tjänste- och familjepension löses genom anlitande av den extra ordinarie

anställningsformen.

Såsom av det anförda torde ha framgått är jag närmast böjd för att förorda,

att frågan om tjänste- och familjepension för docent- och forskarstipendiaterna

löses på så sätt, att de erhålla anställning såsom extra ordinarie

tjänstemän under viss begränsad tid. Tiden har emellertid tyvärr icke medgivit

att underkasta denna fråga den ytterligare beredning, som är en förutsättning

för att förslag i ämnet nu skall kunna underställas riksdagen. Härtill

kommer att ett uppskov med det slutliga ställningstagandet till docent- och

forskarstipendiatemas avlönings- och pensionsförhållanden torde vara påkallat

med hänsyn till den förestående löneregleringen för statstjänstemän.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr ''273.

Jag har för avsikt att, sedan sistnämnda spörsmål vunnit sin lösning, så snart

lämpligen ske kan ånyo anmäla frågan om en reglering av docent- och forskarstipendiaternas

avlönings- och pensionsförhållanden.

dag är för närvarande endast beredd att föreslå en provisorisk förbättring av

docent- och forskarstipendiaternas avlöningsförmåner. I dylikt avseende förordar

jag, att de nuvarande arvodena höjas, för docentstipendiaterna från

6 000 kronor till 7 200 kronor och för forskarstipendiaterna från 7 000 kronor

till 8 200 kronor, allt för år räknat. Då dyrtidstillägg och kristillägg alltjämt

böra utgå å arvodena, innebär mitt förslag en löneförbättring för såväl docentsom

forskarstipendiaterna med 1 723 kronor. Jag förutsätter vidare, att provisoriskt

lönetillägg å 660 kronor därjämte kommer att under nästa budgetår

utgå till docent- och forskarstipendiaterna, vilka för innevarande budgetår

tillerkänts tillfälligt lönetillägg å 300 kronor.

Såsom skäl för en förhöjning av docentstipendiema har bland annat åberopats,

att stipendiaterna borde befrias från tvånget att skaffa sig biinkomster.

Om docentstipendierna bli föremål för den av mig förordade betydande höjningen,

synas stipendiaterna som regel icke böra få inneha bisysslor, vilka

kunna nämnvärt hindra dem i deras forskning. För rätt att inneha bisyssla

torde, i enlighet med av kanslern framlagt förslag, böra fordras uttryckligt

medgivande av kanslern i varje särskilt fall.

Till följd av den av mig förordade höjningen av docentstipendierna torde de

i § 10 kungörelsen 1925: 211 angivna arvodena till vikarierande akademiska

lärare böra undergå motsvarande förhöjning. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att vidtaga härav påkallade ändringar i nämnda kungörelse.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle antalet docentstipendier

för nästa budgetår komma att ökas från 41 till 65 vid universitetet i Uppsala,

från 40 till 63 vid universitetet i Lund och fortfarande utgöra 5 vid karolinska

institutet. Med ett stipendiebelopp av 7 200 kronor skulle medelsbehovet

till docentstipendier under universitetens och karolinska institutets avlöningsanslag

för nästa budgetår komma att ökas, för universitetet i Uppsala

med 222 000 kronor till 468 000 kronor, för universitetet i Lund med 213 600

kronor till 453 600 kronor och för karolinska institutet med 6 000 kronor till

36 000 kronor.

Under avdelning I. i avlöningsstaterna för Uppsala universitet, Lunds universitet

och karolinska institutet äro nu uppförda förslagsvis betecknade anslagsposter

till ersättningar åt vikarierande akademiska lärare å respektive

10 000 kronor, 10 000 kronor och 5 000 kronor. Dessa anslagsposter ha under

senare år betydligt överskridits. Med hänsyn härtill och till den av mig förordade

höjningen av arvodena till vikarierande akademiska lärare torde de nu

utgående anslagsbeloppen böra fördubblas och således böra uppföras med

20 000 kronor i universitetens avlöningsstater och med 10 000 kronor i karolinska

institutets avlöningsstat.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Anslaget till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier för docenter

vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska

institutet, vilket nu är uppfört med 49 000 kronor, bör vid bifall till den

av mig förordade ökningen av antalet forskarstipendier från 7 till 14 och höjningen

av forskarstipendierna från 7 000 till 8 200 kronor för nästa budgetår

höjas med 65 800 kronor till (14X8 200=) 114 800 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 191,6. 1 sami. Nr 273.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Majlis proposition nr 1273.

lil. Organisationen av den meteorologiska forskningen

och undervisningen m. m.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 februari 1945 tillkallade

min företrädare i ämbetet samma dag professorn vid Stockholms högskola

H. J. K. W. Ahlmann och professorn vid universitetet i Uppsala E. H. Norinder

att såsom sakkunniga inom departementet verkställa utredning och

avgiva förslag beträffande vissa frågor rörande organisationen på längre sikt

av den meteorologiska forskningen och undervisningen. Jämlikt meddelade

direktiv ha de sakkunniga därvid haft att överväga dels frågan örn upprätthållande

för framtiden av den undervisning i meteorologi vid Stockholms högskola,

som bedrives av förste statsmeteorologen T. Bergeron, dels ett från

kanslern för rikets universitet framfört förslag, att Bergeron i stället skulle

knytas till universitetet i Uppsala och att föreliggande planer för ombyggnad

av meteorologiska institutionen i Uppsala med hänsyn härtill skulle undergå

revision, dels ock spörsmålet, huruvida förläggningen till Stockholm av en

professur i meteorologi skulle kräva särskilda institutionslokaler ävensom — i

sådant fall — omfattningen av dessa.

Med skrivelse den 26 januari 1946 ha de sakkunniga framlagt resultatet av

den av dem i ämnet verkställda utredningen.

Häröver ha — efter remiss — yttranden avgivits av kanslern för rikets

universitet, efter hörande av vederbörande vid universitetet i Uppsala och vid

Stockholms högskola, av styrelsen för lanthrukshögskolan, efter hörande av

högskolans lärarråd, av Sveriges meteorologiska och hy dr ologiska institut,

chefen för flygvapnet, luft}artsstyrelsen, statskontoret samt byggnadsstyrelsen.

1. Nuvarande förhållanden.

Vid Uppsala universitet finnes en ordinarie professur i meteorologi,

vilken för närvarande innehaves av professorn H. Köhler. I egenskap av

föreståndare för den meteorologiska institutionen vid universitetet biträdes

denne av en förste assistent, en andre assistent och två förste amanuenser,

varjämte å institutionen tjänstgör en institutionsvaktmästare i lönegraden

A 7.

Institutionen är inrymd i en särskild byggnad å det astronomiska observatoriets

område. Å detta område finnes även sedan år 1864 ett meteorologiskt

observatorium. I anslutning härtill må erinras att genom beslut vid 1945 års

riksdag för budgetåret 1945/46 anvisats ett investeringsanslag av 90 000

kronor till uppförande av byggnad för meteorologiska institutionen vid uni
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

versitetet i Uppsala, vilken byggnad avsetts skola inrymma det meteorologiska

observatoriet och förläggas å det universitetet tillhöriga hemmanet Marsta nr

5 i Bälinge socken. Vidare har 1946 års riksdag — med bifall till ett av

Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, punkten

69, därom framställt förslag — till utrustning för det meteorologiska laboratoriet

i Marsta för nästa budgetår anvisat ett reservationsanslag av 90 000

kronor.

Akademisk undervisning i meteorologi förekommer vidare vid Stockholms

högskola. Undervisningen meddelas av docenten i meteorologi

vid högskolan, förste statsmeteorologen T. Bergeron, vilken i samband därmed

beviljats tjänstledighet från sin befattning i Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut. Denna undervisning bedrives med bidrag av statsmedel.

För ändamålet har å riksstaten för innevarande budgetår anvisats ett anslag

av 22 000 kronor, vilket jämlikt beslut av Kungl. Majit den 22 juni 1945

skall disponeras på följande sätt:

1.

2.

3.

4.

Arvode med 14 800 kronor för år räknat åt förste statsmeteorologen,

docenten T. Bergeron för undervisning och

examination i meteorologi ..........................

Ersättning åt Bergeron med det belopp, som han visar

sig hava vid tjänstledighet från sin befattning såsom förste

statsmeteorolog inbetalat till Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut för å tjänstledighetstiden belöpande

tjänste- och familjepensionsavdrag ..................

Avlönande av ett kontorsbiträde ....................

Avlönande av biträden vid undervisningen i meteorologi

m. m...............................

kronor 14 800

700

3 600

2 900

Summa kronor 22 000.

Genom förenämnda beslut har Kungl. Majit härjämte föreskrivit, att det för

Bergeron beräknade arvodet av 14 800 kronor skall utgå under förutsättning

att denne — under tjänstledighet budgetåret 1945/46 från sin befattning som

förste statsmeteorolog — fullgör en undervisningsskyldighet i meteorologi av i

medeltal fyra föreläsningstimmar i veckan med rätt för honom att utbyta högst

hälften av antalet föreläsningar under varje termin mot seminarieövningar

med motsvarande antal timmar. Ungefär hälften av undervisningen har därvid

förutsatts skola ingå i Stockholms högskolas undervisningsprogram och

återstoden i programmet för en vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut bedriven kursverksamhet.

Beträffande dispositionen av ifrågavarande anslag har härjämte föreskrivits,

att den för avlönande av biträden nr. m. avsedda posten å 2 900 kronor må

på förslag av Bergeron och efter samråd med omförmälda institut av högskolans

styrelse användas jämväl till bestridande av andra med nämnda undervisning

förenade kostnader.

Med bifall till ett av Kungl. Majit i årets statsverksproposition, bilagan

åttonde huvudtiteln, punkten 121 därom framlagt förslag har riksdagen för

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

nästa budgetår till ändamålet anvisat ett oförändrat anslag. Någon ändring

med avseende å anslagets disposition har därvid ej ifrågasatts.

Viss meteorologisk undervisning bedrives slutligen — såsom förut berörts

— vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,

tidigare benämnt statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. I samband

med den omorganisation av anstalten, som genomförts fran och med

den 1 juli 1945, har sålunda där inrättats en undervisningsavdelning, vars

verksamhet främst är inriktad på en forcerad utbildning av det för de närmaste

åren erforderliga antalet militärmeteorologer. För ändamålet har för

innevarande budgetår å riksstatens sjätte huvudtitel anvisats ett anslag av

4 000 kronor.

Genom beslut den 11 maj 1945 har Kungl. Maj:t för anslagets användning

fastställt följande

Stat.

Utgifter.

Avlöningar och arvoden till icke-ordinarie personal

Expenser m. m.............................

kronor

............. 34 000

............. 3 000

Summa kronor 37 000

Särskilda uppbördsmedel.

Bidrag från flygvapnet ...................................... 33 000

Nettoutgift kronor 4 000.

Kungl. Majit har vidare den 27 juli 1945 fastställt stadgar för undervisningen

samt föreskrivit, att avlöningsposten skall disponeras enligt i huvudsak

följande fördelning:

kronor

Arvode till lärare .......................................... 26 100

» » föreståndare ..................................... 500

» » assistenter ....................................... 3 300

Kanslibiträde .............................................. 4 100

Summa kronor 34 000.

Institutet har rörande den under innevarande budgetår bedrivna undervisningen

upplyst, att densamma omfattade dels första årskursen av en tvåårig

kurs för avläggande av meteorologisk tjänsteexamen, dels en ettårig specialkurs

för vid flygvapnet anställda väderleksassistenter.

För nästa budgetår har Kungl. Ma:jt i årets statsverksproposition, bilagan

sjätte huvudtiteln, punkten 45, föreslagit riksdagen att till undervisningsverksamheten

vid institutet anvisa ett anslag av 3 900 kronor. Såsom

av omförmälda punkt av statsverkspropositionen framgår har undervisningen

för nästa budgetår förutsatts skola omfatta en första och en andra

årskurs av den förenämnda tvååriga kursen för avläggande av meteorologisk

tjänsteexamen, under det att någon ytterligare specialkurs ej planerats.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 165

För anslagets användning har för nästa budgetår avsetts skola fastställas

följande

Stat.

Utgifter.

kronor

Avlöningar och arvoden till icke-ordinarie personal .............. 32 900

Expenser m.m............................................. 3 000

Summa kronor 35 900

Särskilda uppbördsmedel.

Bidrag från flygvapnet ...................................... 32 000

Nettoutgift kronor 3 900.

Avlöningsposten har därvid beräknats på följande sätt:

kronor

Arvoden till lärare i matematik och fysik 300 timmar å 30: —..... 9 000

» » lärare i meteorologiska läroämnen 800 timmar å 20: — 16 000

» » assistenter 500 timmar å 6: 50 .................... 3 300

Arvode till föreståndare...................................... 500

Kanslibiträde (Ex 7) ........................................ 4 100

Summa kronor 32 900.

I detta sammanhang må slutligen anmärkas, att vid det meteorologiska och

hydrologiska institutets sida är ställt ett rådgivande organ, meteorologiska och

hydrologiska rådet, som har till uppgift att meddela råd i mera betydelsefulla

frågor rörande de allmänna riktlinjerna för institutets verksamhet.

Enligt gällande instruktion skall rådet vid fullgörandet av sin uppgift etc.

verka för att erforderlig kontakt upprätthålles mellan institutet och de olika

verksamhetsområden, för vilka institutets arbete är av betydelse. Rådet bör vid

behov taga initiativ till upptagande på institutets arbetsprogram av sådana

nya arbetsuppgifter, som anses vara av betydelse särskilt för näringslivet eller

till de ändringar i pågående verksamhet, som kunna befinnas ändamålsenliga.

Det åligger rådet att efter uppdrag av Kungl. Maj:t eller efter framställning av

institutet avgiva utlåtande i ärende, som hänskjutes till detsamma. Skulle rådet

finna, att dess önskemål i fråga om arbetsprogram icke tillräckligt beaktas av

institutet, äger rådet underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning.

I rådet ingå chefen för institutet samt en representant för var och en av följande

verk och institutioner, nämligen vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, försvarsstaben,

flygstaben, luftfartsstyrelsen, vetenskapsakademien och svenska

hydrografisk-biologiska kommissionen. Vid förfall för chefen för institutet ingår

i hans ställe den som uppehåller hans ämbete. T rådet ingå därjämte ledamöter,

utsedda av Kungl. Maj:t för en tid av tre år och företrädesvis representerande

andra intressen såsom vetenskaplig undervisning inom institutets verksamhetsområde,

skogsbruk och sjöfart. Ordförande i rådet utses av Kungl. Majit för

en tid av tre år bland rådets ledamöter. Vice ordförande och föredragande i

rådet är chefen för institutet.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

2. Sakkunnigförslaget.

Med avseende åmeteorologiens ut vecklin g lia de sakkunniga i

sitt utlåtande anfört i huvudsak följande.

Meteorologien har under de senaste decennierna undergått en utveckling,

vilken i fråga om vissa faser varit extremt hastig. I hög grad har denna utveckling

påskyndats genom de långtgående militära krav, vilka ställts på meteorologien

under de två senaste världskrigen och särskilt under det sista. Planering

och utförande av alla slags militära operationer ha icke blott ställt stora krav

på tillgång i fråga om så fullständiga klimatologiska data som möjligt utan

även erfordrat att meteorologien ställt möjligast pålitliga väderleksförutsägelser

till förfogande för igångsättandet i rätt tid av de militära operationerna. Omfattningen

av dessa militära behov, vad beträffar meteorologien under det

andra världskriget, torde framgå av den omständigheten att enbart Förenta

staterna haft cirka 10 000 militära meteorologer i tjänst under detta krig. Av

dessa ha minst 5 000 med omsorg utvalda unga män med god akademisk förutbildning

undergått en grundlig yrkesutbildning i meteorologi vid de fem amerikanska

universitet, vilka av de militära myndigheterna anförtroddes sådan utbildning.

Enahanda ha förhållandena varit i de andra stora krigförande

länderna.

Dessa stora krav på meteorologien äro till sin natur krigskonjunkturbetonade.

Den snabbt stegrade betydelsen av ämnet måste å andra sidan i högsta grad

befrämja åtminstone vissa grenar av den meteorologiska forskningen, icke

minst därigenom, att skickliga meteorologer fått resurser i sin hand för sin

forskning, vilka det under fredliga tider skulle ha tagit flera årtionden att få

fram.

Men även under fredsförhållanden har meteorologien under de senaste decennierna

undergått en avsevärd och påfallande snabb utveckling, vilken i hög

grad stimulerats av det behov av säkra väderleksförutsägelser, som kräves av

den snabbt utvecklade flygtrafiken. Man behöver i det sammanhanget endast

erinra om de beklagliga konsekvenser i form av svåra flygkatastrofer som blivit

en följd av felaktiga eller ofullständiga väderleksförutsägelser. Uttalanden av

ledande meteorologer med god facklig utbildning och vilka äga förutsättning

att bedöma de kvalifikationer, som böra ställas på en för väderlekstjänst

ansvarig meteorolog, gå enstämmigt i den riktningen att kraven på den vetenskapliga

skolningen måste ställas mycket höga.

Aven om de militära intressena under de senaste världskrigen och den

stegrade flygtrafiken haft stimulerande inflytande på meteorologiens utveckling,

ligger dock den väsentliga orsaken till meteorologiens utveckling under de,

senaste decennierna vida djupare och bottnar i ämnets egenart. Meteorologien

utgör läran örn atmosfärens fysik. Ämnet är i allra högsta grad beroende av

grundvetenskaperna särskilt fysik, matematik och matematisk fysik. En tilllämpning

av dessa vetenskapsgrenars resultat på ett så rörligt element som vår

atmosfär ställer alldeles särskilt stora fordringar på vetenskapsmannens förkunskaper

och kritiska skärpa.

Meteorologiens egenskap att vara en på atmosfärens fysik tillämpad vetenskapsgren

torde utgöra den förnämsta orsaken till ämnets hastiga uppsving

under de senaste decennierna. Det är främst genom utvecklingen av fysikaliska

och särskilt elektrofysikaliska mätmetoder som man inom meteorologien fått i

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

sin hand nödvändiga experimentella hjälpmedel för ämnets utveckling. Under

en lång följd av är var man hänvisad att arbeta med ett tvådimensionalt

observationssystem — man fick nöja sig med observationer av de ordinära

meteorologiska elementen vid jordytan medan kännedom om atmosfärens tillstånd

högre lipp endast kunde uppnås genom beskrivande observationer av

moln. Försök gjordes visserligen redan i början på 1900-talet att komma ur

detta tvångsläge genom att sända upp drakar, försedda med meteorologiska,

registrerande apparater. Metoden ledde till skäligen betydelselösa resultat.

Senare försök på 1920—30-talet att få fram data från meteorologiska instrument

på flygplan gåvo bättre men icke fullt tillfredsställande resultat.

Det blev alltmera klart för meteorologerna att kännedomen om luftmassornas

egenskaper högre upp var ett nödvändigt villkor för att kunna närmare

tränga in i väderleksväxlingarnas mekanism. Det blev också tack vare en

märklig utveckling av fysikaliska mätmetoder som den meteorologiska forskningen

plötsligen gjorde sitt kanske hittills viktigaste framsteg i senare tid.

Det skedde genom utvecklingen av radiosonderna, vilka blevo utexperimenterade

strax före senaste världskrig. En radiosond består av en fritt i

atmosfären uppsläppt ballong, som bär små lätta meteorologiska instrument i

förbindelse med en liten radiosändare, vilken från instrumenten utsänder radiosignaler

för luftens temperatur, tryck och fuktighet från olika höjd i atmosfären.

Genom en mottagare på marken erhålles omedelbar information örn tillståndet

högre upp i atmosfären. Tack vare radiosonderna, vilka särskilt under senaste

världskrig fått en oanad utveckling och tillämpning, har meteorologien utvecklats

från ett tvådimensionalt system till ett tredimensionalt. Svårigheten att

bestämma exempelvis vindriktningarna ovanför tjocka molnlager, där driftbanorna

för små fria ballonger icke längre äro iakttagbara, har lösts genom

elektriska metoder. Möjligheten att genom pejling lokalisera åskväderscentra

på stora avstånd — en fråga av största betydelse för flygtrafiken — har även

lösts genom experimentella fysikaliska metoder.

Örn meteorologien som experimentell vetenskap är nära sammankopplad

med den experimentella fysiken så är den i avsevärd grad även bunden till den

matematiska fysiken. Särskilt gäller detta atmosfärens termodynamik och

aerodynamik.

Meteorologiens mest betydelsefulla praktiska tillämpning omfattar den

synoptiska meteorologien eller väderleksläran. Denna är ytterst intimt förknippad

med andra viktiga delar av meteorologien. Erfarenheten har visat, att

näi det gäller forskning inom väderleksläran, är meteorologen i hög grad

beroende av grundlig kännedom i fråga örn experimentell utrustning och dess

rätta handha vande, en nödvändig förutsättning för forskning på området.

Meteorologen måste även besitta teoretisk kunskap och förmåga att arbeta

med den matematisk-fysiska hjälpapparat, som är nödvändig för att lösa de

många gånger svåra och intrikata problemställningar, vilka dyka upp inom

den synoptiska meteorologien. Åsikten att den synoptiska meteorologien skulle

kunna, exempelvis i fråga örn väderleksförutsiigelser, karakteriseras av ett

antal fastställda regler och system på vilka man utan vidare skulle kunna

bygga väderleksförutsägelser är felaktig. Som tillämpad vetenskapsgren är den

moderna synoptiska meteorologien i högsta grad beroende av aktiviserad forskning

— ett förhållande, vilket särskilt klart framträder enligt erfarenheterna

från senaste världskrig.

Beträffande den meteorologiska forskningens och u nder

visningen s n u v arande läge i Sverige lia de sakkunniga

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. May.ts ''proposition nr 273.

uttalat, att det meteorologiska observatoriet i Uppsala, för vilket på sätt förut

berörts genom beslut vid 1945 års riksdag medel anvisats till nybyggnad och

utrustning, dessförinnan sedan år 1874 icke undergått några väsentliga förändringar

i fråga om utrymmen och resurser. Vidare ha de sakkunniga erinrat,

att den meteorologiska institutionen vid universitetet i byggnadshänseende icke

undergått några förändringar sedan år 1885 trots upprepade framställningar

därom från universitetsmyndigheternas sida. Institutionen kunde som följd

härav numera icke anses motsvara sitt ändamål, enär plats saknades för den

vetenskapliga forskningen och nära nog alla tillgängliga utrymmen tagits i

anspråk för institutionens bibliotek. Hiirjämte ha de sakkunniga framhållit, att

meteorologiprofessuren vid Uppsala universitet alltjämt utgjorde den enda

ordinarie professuren i ämnet i landet. De sakkunniga lia härefter i huvudsak

anfört:

Granskas examensförhållandena i ämnet meteorologi vid Uppsala universitet

för perioden 1925—1945 så finner man att tentamina avlagts för ämbets- och

kandidatexamen av 93 studerande och licentiatexamen av 7. Två äro för närvarande

sysselsatta med licentiatuppgifter.

Medan Förenta staterna brottas med ett arbetslöshetsproblem för många

tusentals under kriget utbildade och verksamma meteorologer stå vi här i

landet inför en allvarlig brist på fackutbildade meteorologer.

En jämförelse i fråga örn meteorologiens ställning ur forskningssynpunkt

mellan vårt land och vårt grannland Norge är rent beklämmande. I Norge

finnas flera professurer i ämnet och ytterligare en hög meteorologbefattning

kommer snarast att inrättas. Därtill kommer att de norska meteorologerna

ernått en internationellt ledande ställning, vilken icke minst gjort sig gällande

under senaste världskrig. Professor dr Sverre Petterssen, tidigare chef för väderlekstjänsten

på Vestlandet i Norge, har sålunda varit ledare för krigsmeteorologien

i England under senaste världskrig, och även utgivit en större lärobok:

»Weather Analysis and Forecasting», vilken är mycket använd inom

den amerikanska meteorologiska utbildningen och sedan några år antagen för

högre studier i meteorologi vid Uppsala universitet. I Förenta staterna arbetar

en framstående svensk meteorolog, vilken tidigare efter sina licentiatstudier i

Sverige varit knuten till Bergenskolan, professorn C. G. Rossby, chef för

Meteorological Institution of Chicago University. Han är även ordförande i

American Meteorological Society. Professor Rossby har spelat en framstående

roll i fråga om U. S. A:s väderlekstjänst under kriget. Han har dessutom tillsammans

med sina medarbetare hunnit att utarbeta en ny metod av stort

värde för väderleksanalys, vilken i litteraturen går under namnet: isentropisk

analys.

Det behov av meteorologer, som nu förefinnes här i landet, kan för närvarande

icke fyllas. Detta sakförhållande har varit av så uppseendeväckande

karaktär att det blivit föremål för stark kritik i vissa fackorgan. I de fall det

gäller meteorologtjänster, där lägre utbildning kräves är bristen icke så allvarlig

då utbildningstiden icke är lång. Vida betänkligare är frågan huru det

sörjts för åt erväxten för högre tjänster där stora fordringar måste ställas på

den utbildade meteorologen. I sådana fall gäller det meteorologer, vilka ha

forskningsprestationer bakom sig. Att söka kringgå dessa svårigheter på det

lättköpta sättet, att man försöker transformera utbildningen att bli någon

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

slags kvalifikation för tjänstemän i ett ämbetsverk är i grunden felaktigt och

hämmar sig snart. De högre meteorologtjänsterna fordra innehavare med god

utbildning bakom sig.

Den allmänna insyn vi hittills hunnit företaga över väderlekstjänster sådana

dessa letts och transformerats i vissa utländska centralanstalter, särskilt efter

förra världskriget, giver skrämmande bevis på vart det leder när forskningsintressena

förkvävas och enbart tjänstemannarutin blir avgörande. Väderlekstjänst

och väderleksförutsägelser utgöra ett i högsta grad ömtåligt och svårbehandlat

verksamhetsområde. Man kan därför icke våga borteliminera en

grundlig utbildning.

På grund av skäl, som vi här anfört, finna vi det vara en ytterst trängande

angelägenhet att åtgärder snarast vidtagas i syfte att befrämja utbildningen

av meteorologer här i landet. Detta gäller såväl meteorologer för lägre tjänster

som sådana för högre tjänster. I det senare fallet bör det ovillkorligen krävas

grundlig utbildning och forskningsprestationer.

De sakkunniga ha därefter erinrat, hurusom de vid fullgörandet av sitt uppdrag

jämlikt medgivande av Kungl. Maj:t beretts tillfälle att konferera med

professorn Rossby, vilken därefter i en till de sakkunniga överlämnad, den

21 januari 1946 dagtecknad promemoria sammanfattat sina synpunkter på

frågan om den akademiska meteorologiens ordnande i Sverige.

I sin omförmälda promemoria, vilken återgivits av de sakkunniga, har

professorn Rossby i huvudsak anfört följande.

Den akademiska meteorologien har i huvudsak tre uppgifter:

a) att bedriva forskning inom den rena och den tillämpade meteorologien,

b) att utbilda meteorologer både för praktisk och för vetenskaplig verksamhet,

samt

c) att samarbeta med vissa andra vetenskaper i utforskandet av problem,

som icke helt falla inom den rena meteorologiens sfär.

Lösningen av dessa arbetsuppgifter ställer vissa krav på den akademiska

meteorologiens organisation, som i det följande skall närmare belysas. För att

förstå dessa krav är det nödvändigt att kort beröra den meteorologiska forskningens

natur.

Utforskandet av de lagar, som bestämma lufthavets rörelser och tillståndsändringar

sker genom två ännu tämligen skilda angreppsmetoder, nämligen:

dels beskrivande undersökningar av individuella väderlekssituationer med

hjälp av det rikliga synoptiska observationsmaterial, som nu i allt större utsträckning

börjar bli tillgängligt, och

dels teoretiska undersökningar av idealiserade modeller av atmosfäriska

rörelsetillstånd. Under de allra sista åren har också försök gjorts att genomföra

vissa teoretiska prognostiska beräkningar direkt på observerade väderlekssituationer.

Sådana försök komma utan tvivel att bliva mycket talrikare i

framtiden.

Det torde utan vidare vara tydligt, att dessa två arbetsmetoder måste

bedrivas parallellt och genom intimt personligt samarbete mellan beskrivande

och teoretiska meteorologer. Örn så icke är fallet föreligger alltid en stor fara

att den beskrivande meteorologens tolkningsförsök bliva oförenliga med

accepterade dynamiska lagar och att teoretikerns spekulationer bli sterila och

hans modeller orealistiska.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. May.ts ''proposition nr 273.

På grund av ämnets omfattning är det omöjligt att förena och tillfredsställa

den teoretiska och den beskrivande meteorologiska forskningens krav i en

person. Det är därför i allra högsta grad önskvärt för en allsidig attack på de

meteorologiska problemen att ämnet blir representerat av minst två professorer

förlagda till ett och samma institut och engagerade i ömsesidigt befruktande

undersökningar.

Dessa professorer måste kompletteras med specialister inom vissa områden,

som icke nu äro centrala, men som inom de kommande tio eller femton åren

antagligen komma att bliva mer och mer betydelsefulla. Sålunda bedrives

redan nu över hela världen ett intensivt arbete på att modernisera meteorologiska

mätningsmetoder genom moderna elektriska hjälpmedel. Utforskandet

av de mycket höga luftskikten kommer likaledes att kräva helt nya mätningsmetoder.

Denna experimentella och instrumentella sida av meteorologien bör

stärkas, både på grund av den rena meteorologiens tendens att mer och mer

intressera sig för de mycket höga luftskikten och på grund av dess potentiella

betydelse för aeronautiken i studiet av kommunikationsproblem och för den

allmänna geofysiken.

För närvarande skötes utbildningen av meteorologer utöver den akademiska

undervisningen i huvudsak genom speciella kurser vid Sveriges meteorologiska

och hvdrologiska institut. Ett forskningsinstitut, som är avskuret från undervisning

kan ej på ett effektivt sätt kontinuerligt påverka den praktiska

meteorologiska verksamheten inom landet. Ett sådant institut har ej heller

samma möjlighet att konfronteras med de nya problem, som oupphörligt dyka

upp i den praktiska väderlekstjänsten. Både ur forskningssynpunkt och av

hänsyn till den praktiska meteorologiens vitala intressen är det önskvärt att

det föreslagna forskningsinstitutet så snart som möjligt övertar ansvaret för

den professionella utbildningen av meteorologer för de civila och militära

väderlekstjänsterna såväl som för akademiska behov. Detta kan emellertid icke

ske om ej landets akademiska resurser inom meteorologien samlas inom ett enda

välorganiserat institut.

I Förenta staterna skötes utbildningen av meteorologer för de civila och

militära väderlekstjänsterna genom kontakt mellan statsmakterna och vissa

universitet. Programmet fastställes genom överenskommelse. I vissa fall förordnas

militära och civila meteorologer till universiteten för att bidraga vid

undervisningen. Liknande anordningar torde väl kunna göras i Sverige.

På grund av de stora erfarenheter, som under senare år samlats i Förenta

staterna rörande synoptiska arbetsmetoder rekommenderas på det livligaste att

professorn i synoptisk meteorologi vid det föreslagna centrala akademiska

institutet må få tillfälle att under flera månaders tid studera den praktiska

meteorologiska undervisningen vid valda amerikanska institutioner. En sådan

studieresa bör lämpligen förenas med en studie av de praktiska synoptiska

problem, som kommit i förgrunden genom atlantflygets snabba utveckling.

Det tillrådes likaledes på det livligaste att också den nuvarande professorn i

meteorologi vid Uppsala universitet får tillfälle att genom lämpliga studieresor

personligen få återknyta förbindelserna med sitt vetenskapliga område i

utlandet. Detta gäller i synnerhet med hänsyn till vissa i Förenta staterna pågående

aeronautiskt betydelsefulla undersökningar rörande isbildning på flygplan

och liknande problem, som falla inom professor Köhlers speciella

intressesfär.

För att effektivt bedriva de forsknings- och undervisningsarbeten, som

diskuterats ovan, är det nödvändigt att det dagliga observationsmaterialet från

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Europa under vissa perioder av året göres tillgängligt för det föreslagna

institutet. Detta kan ske med hjälp av teleprintermaskiner. Det är troligt, att

en allt större del av de observationer, som nu dagligen samlas i Stockholm,

komma att distribueras genom teleprinternätet, och detta skulle komma den

praktiska undervisningen till godo. En stor del av den praktiska synoptiska

laboratorieundervisningen kan och bör emellertid ske med hjälp av äldre, väl

valda situationer, till vilka materialet bör ställas till förfogande av Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut.

Det är antagligt att det praktiska samarbetet mellan Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut, flygvapnet och den akademiska meteorologien

på det stora hela skulle vinna på att det föreslagna centrala forsknings- och

undervisningsinstitutet förlägges till Stockholm, så att goda möjligheter för

personlig kontakt skapas. A andra sidan må framhållas, att i Förenta

staterna alla akademiska meteorologiska institutioner äro förlagda till andra

städer än Washington, nämligen Boston, New York, Chicago, Los Angeles,

utan att samarbetet därigenom lidit. Det kan i högsta grad ifrågasättas om en

person som är engagerad i synoptiska undersökningar och undervisning är i

stånd att taga aktiv och personlig del i den dagliga väderlekstjänsten och dess

diskussioner utan att i någon mån det akademiska arbetet blir lidande därav.

Frågan örn vart det föreslagna centrala akademiska meteorologiska institutet

bör förläggas bör därför snarast lösas med beaktande av var de största

ekonomiska resurserna för vidare utveckling föreligga.

För närvarande är samarbetet mellan Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut och den existerande akademiska meteorologiska institutionen

vid Uppsala universitet ytterst otillfredsställande. Det är därför tydligt, att

frågan om organiserat samarbete mellan Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut och andra institutioner måste lösas på samma gång som den

akademiska meteorologien ordnas. Följande synpunkter böra därvid betraktas:

a) Den meteorologiska forskningen måste organiseras så att den är beredd

att besvara de frågor, som komma att uppstå genom flygets snabba utveckling

och de nya problem, som därigenom uppstå.

b) Forskningen i tillämpad meteorologi måste så ordnas, att den kan hjälpa

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut i lösningen av de praktiska

krav, som komma att ställas på Sverige av andra länder i sammanhang med

internationell flygtrafik och i sammanhang med dessa länders egna behov av

meteorologiska observationer av olika och nya slag från Sverige. _

c) En sålunda riktad utveckling får ej vara till förfång för fri forskning i

meteorologi.

Chefen för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut bör vara i

bättre position än någon annan person i landet att bedöma de inre och yttre

krav, som berörts i a) och b). Det måste därför betraktas såsom en av de

skyldigheter som åligga chefen för Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut att med minsta möjliga ingrepp i den fria forskningen stärka meteorologiens

akademiska utveckling inom landet. På så sätt skulle de krav, som

sannolikt komma att ställas på landet både utifrån och från försvarets sida,

kunna tillgodoses.

Detta kan möjligen ske genom en meteorologisk av chefen för Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut föreslagen och av Kungl. Maj:t utnämnd

forskningskommitté i vilken chefen för Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut bör vara ordförande, med representanter för universiteten,

för flygforskning och för försvaret. På tillstyrkan av denna kommitté bör det

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

vara möjligt för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut att under

kontrakt anordna specialundersökningar både vid det föreslagna centrala

meteorologiska forskningsinstitutet och vid andra privata eller offentliga

institutioner. Det bör också finnas möjligheter att genom experimentella kontrakt

stimulera industriellt intresse i vissa instrumentproblem.

En sådan forskningskommitté existerar nu i Förenta staterna som ett gemensamt

företag för den civila och de militära väderlekstjänsterna och många

kontrakt ha uppgjorts med universitet och industrier (till exempel General

Electric Company) för både grundforskning och tillämpad forskning i

meteorologi.

Genom det föreslagna kontraktsystemet bör det vara möjligt att temporärt

utvidga det föreslagna meteorologiska forskningsinstitutets budget och verksamhet

utan att alltför mycket störa den fria forskningen. Särskilt inom den

rena teoretiska-synoptiska meteorologien äro såväl de praktiska som grundproblemen

så nära förbundna, att den lösning, som här föreslagits, i själva

verket bör vara av stor hjälp för den fria grundforskningen.

I anslutning härtill ha de sakkunniga — under framhållande av att de jämväl

varit i tillfälle att samråda med den förenämnde norske meteorologen Petterssen,

som därvid helt delat de av Rossby framförda synpunkterna — vidare

anfört:

Under de förhandlingar, som fördes med Rossby och Petterssen övervägdes

den lämpligaste förläggningsorten för den påyrkade koncentrerade meteorologiska

forskningen och undervisningen. De undervisnings- och forskningsföretag,

som närmast kunde komma ifråga voro antingen Stockholms högskola eller

Uppsala universitet. Avgörande för en koncentrerad förläggning måste vara den

ort, där staten tidigare investerat sina största belopp i nödvändiga kompletterande

institutioner för forskning och utbildning. Vi lia i detta hänseende funnit,

att valet obetingat måste falla på Uppsala universitet.

De sakkunniga ha härefter framlagt följande förslag till den meteorologiska

forskningens och undervisningens ordnande

på lång sikt, därvid de sakkunniga i huvudsak anfört:

1. Inrättandet av en ny ordinarie professur i meteorologi vid Uppsala

universitet. Denna skall vara inriktad på synoptisk meteorologi. Skälet för

dubblering av professuren är, som tidigare anförts, att ämnet meteorologi är så

omfattande, att professuren icke kan företrädas av endast en person. Som

professurens förste innehavare föreslå vi, i anslutning till tidigare enhälligt

väckt förslag av den matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Rappsala

universitet, docenten vid Stockholms högskola T. Bergeron. Eftersom det

ifrågasatts, att Rossby skulle erbjudas nämnda professur, har han på vår

direkta förfrågan därom svarat att han icke önskar ifrågakomma, så mycket

mer som för professuren finnes att tillgå fullt kompetent person.

Det bör beaktas, att eleverna vid tentamen i ämnet meteorologi böra undergå

prövning i de båda delar av ämnet, som representeras av de båda professurerna,

dock med hänsyn tagen därtill, att tiden för inhämtande av kurserna härigenom

icke förlänges.

2. Uppförandet av en ny meteorologisk institutionsbyggnad vid Uppsala

universitet, avsedd för de två professurerna och med delvis gemensamma

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

lokaler och tjänstemän. Institutionen bör uppföras på samma tomt som den

nuvarande föråldrade institutionen.

3. En koncentration av undervisningen i meteorologi, såväl den högre som

lägre akademiska och den för meteorologisk tjänsteexamen avsedda, till den

meteorologiska institutionen vid Uppsala universitet. Den av oss föreslagna

nya institutionen är beräknad för normal utbildning av meteorologer. Föreläsningslokaler

för en temporärt stor ansvällning av elever för de närmaste

åren för såväl civila som militära utbildningsbehov kunna, enligt vad vi

erfarit, beredas inom universitetsbyggnaden, vilken är belägen på några

minuters avstånd från meteorologiska institutionen.

4. Åtgärder för skapande av kontakt mellan den meteorologiska forskningen

och den praktiskt verksamma meteorologien i Stockholm samt för Rossbys

anställning i Sverige. I sitt förut återgivna utlåtande har Rossby understrukit

nödvändigheten av ett samarbete mellan de beskrivande och teoretiskt

arbetande meteorologerna och vikten av en lösning av frågan om ett organiserat

samarbete mellan Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut å

den ena sidan och forsknings- och undervisningsinstitutionen i Uppsala å den

andra.

Det framgick även redan på tidigt stadium av vår utredning att frågan om

organisationen på längre sikt av den meteorologiska forskningen och undervisningen

i vårt land var på det intimaste förknippad med problemet att på ett

eller annat sätt skapa anställningsmöjligheter för en meteorolog, på vilken måste

ställas mycket höga kvalifikationer såväl ifråga om vetenskaplig kompetens

som erfarenhet och organisatorisk skicklighet. För denna meteorolog måste

med det snaraste beredas en ledande ställning inom landets centrala meteorologiska

organisation — Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. För

att kunna fylla denna sin uppgift bör han i görligaste män vara avlastad från

rent administrativa uppgifter.

Ett planenligt och möjligast effektivt utnyttjande av investerade statsmedel

kräver att utbildningen av meteorologer med såväl högre som enklare kompetens

effektiviseras. Även om utbildningen vid ett tillfälle anses vara tillfredsställande

är meteorologien stadd i så snabb utveckling att fara för stagnation

lätt inträffar ifall icke förutsättningar skapas för planenlig efterutbildning.

För att överblicka, sammanhålla och leda i en sådan situation erfordras en

meteorologisk kapacitet av oomtvistlig kompetens.

Under Rossbys senaste uppehåll i Sverige frågade vi honom, huruvida det

funnes möjlighet för honom att på vissa villkor återvända hit. Han förklarade

sig villig därtill. Samtliga i dessa angelägenheter tillfrågade myndigheter och

personer äro ense om den synnerligen stora betydelsen av förvärvandet av

Rossbys kapacitet både som vetenskapsman och organisatör.

Överdirektören för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, G.

Slett enmark, avgår från sin tjänst 1949, men det är av största vikt att Rossby

kan anknytas till denna institution i ställning som den meteorologiskt ledande

fackmannen så snart som möjligt och senast från och med 1947. Vi föreslå därför,

att Rossby erhåller anställning vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut med särskilt arvode intill 1949.

För att utnyttja Rossbys stora vetenskapliga kapacitet, möjliggöra hans

kontakt med meteorologiens akademiska utveckling inom landet och för att

förverkliga det nödvändiga samarbetet mellan institutet i Uppsala, Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut och flygvapnets meteorologiska intressen

är det nödvändigt att han också äger en professors ställning. Alla skäl

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts yraposition nr 273.

tala för, att denna förlägges till Stockholms högskola, där erforderlig kontakt

erhålles till andra närstående forskningsgrenar såsom fysik, mekanik och fysisk

geografi.

Vi föreslå sålunda, att Rossby, under förutsättning att han återvänder till

Sverige, förutom en arvodesbefattning vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut erhåller en ställning som professor vid Stockholms högskola

med de tjänsteåligganden, som möjliggöra förverkligandet av ovan berörda

önskemål och med en lön anpassad därefter.

Avsikten med vårt förslag är icke att Rossby skall vara bunden att hålla

några regelbundna föreläsningar utan att han i mera obunden form skall ha

möjlighet att inför akademiskt forum genom seminarier och specialföreläsningar

meddela undervisning över vissa aktuella problem. Detta är betydelsefullt

för de tjänstemän vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,

som äga endast lägre akademisk examen, men önska förvärva högre

kompetens.

För studerande vid Stockholms högskola, som önska deltaga i den regelbundna

undervisningen i meteorologi vid universitetet i Uppsala, kan den

möjligheten tänkas att de beredas tillfälle att erhålla statsbidrag för resekostnader

till Uppsala. Eftersom det här icke kan röra sig om något större elevantal,

torde dessa kostnader bli blygsamma.

5. Kurser för efterutbildning av äldre i statens tjänst anställda meteorolog er.

Genom det nödläge den meteorologiska utbildningen iråkat här i landet har utbildningen

avsevärt forcerats och det är fara värt att utbildningen härigenom

blivit i viss mån icke så fullständig som vore önskvärt. Därtill kommer att

meteorologien är stadd i snabb utveckling. Den ställes alltjämt inför nya

uppgifter icke minst med hänsyn till ökad säkerhet ifråga om väderleksförutsägelser

för flyg.

6. Inrättandet av en meteorologisk forskningskommitté för att samordna

de meteorologiska forsknings- och undervisningsfrågorna. Rossby har i sitt

yttrande hävdat behovet av ett sådant samordnande organ och han har betonat

att ett sådant forskningsråd redan existerar i Förenta staterna. Med hänsyn

till de stora belopp, som staten investerat såväl i meteorologiska verksamhetsgrenar

som i forskning och undervisning anse vi det vara ofrånkomligt, att

ett sådant råd inrättas.

Rådet bör lia sådan sammansättning att som självskrivna representanter

böra ingå innehavarna av de båda professurerna i meteorologi vid Uppsala

universitet, innehavaren av professuren vid nämnda universitet i elektricitetslära

med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar samt den ledande

meteorologen vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, som samtidigt

bör vara ordförande i rådet. För övrigt överlämnas till Kungl. Maj:ts

bedömande rådets övriga sammansättning och befogenhet. I

I anslutning till sina sålunda framlagda förslag lia de sakkunniga verkställt

vissa kostnadsberäkningar.

Med avseende å personalkostnader m. m. ha de sakkunniga uttalat, att avlöningskostnaderna

för den nya professuren i Uppsala och arvode till Rossby

å den föreslagna professuren för honom vid Stockholms högskola syntes kunna

bestridas av de anslagsmedel, som nu vore avsedda för meteorologiundervisningen

vid högskolan. De sakkunniga ha vidare i förevarande avseende bland

annat anfört:

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

För utbildning av tjänstemeteorologer utgår för närvarande ett anslag av

37 000 kronor till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. I och med

överflyttningen till Uppsala universitet av utbildningen av tjänstemeteorologer

böra vissa besparingar i detta anslag kunna uppnås. Sålunda kan den erforderliga

undervisningen i allmän meteorologi överföras på den till den ordinarie

professuren hörande undervisningsassistenten. Även undervisningen i matematik

torde kunna ordnas med de resurser, vilka ifråga om lämpliga lärarkrafter

finnas vid Uppsala universitet. Detta gäller även erforderlig undervisning

i fysik. Besparingen i nu utgående anslag bör bli föremål för ytterligare

utredning. Eftersom överflyttning av meteorologiundervisningen till Uppsala

måste avvakta institutionsbyggnadens i Uppsala färdigställande, finnes god

tid för sådan utredning.

Kostnaderna för nybyggnad oell utrustning för den meteorologiska institutionen

vid universitetet i Uppsala lia uppskattats till ett sammanlagt belopp av

503 200 kronor, varav byggnadskostnader 450 000 kronor och utrustningskostnader

53 200 kronor.

De sakkunniga ha — med överlämnande av i ärendet uppgjorda skissritningar

och kostnadsberäkningar — härutinnan bland annat anfört:

För utredning av föreslagen nybyggnad för den meteorologiska institutionen

har anlitats byggnadsingenjören Simon Lindsjö, vilken i samråd med professorn

Köhler uppgjort ritningar, planering och detaljerade kostnadsberäkningar.

Förslaget är utarbetat på grundval av tidigare förslag med beaktande

av den utvidgning, som är nödvändig för att bereda plats för två professurer.

På grund av den korta tid, som stått till förfogande har det icke varit

möjligt att företaga uppmätning, avvägning och stallning av tomten. Det kan

därför bli nödvändigt att ändra byggnadens å tomtkartan föreslagna läge

och i samband därmed göra mindre ändringar i planlösningen, dock med

bibehållande av byggnadens storlek och inom ramen av gjord kostnadsberäkning.

Kostnadsberäkningarna för erforderlig utrustning ha verkställts av Köhler.

Med hänsyn till den brådskande situationen ifråga örn institutionens färdigställande

och långa leveranstider för instrument och verktygsmaskiner föreslås

att utrustningsanslaget måtte beviljas i samband med beviljande av medel

för institutionens uppförande.

3. Remissyttranden.

Vid remissbehandlingen har behovet av åtgärder till en förstärkning av den

meteorologiska forskningen och undervisningen allmänt vitsordats. Därvid har

även tämligen genomgående förordats en koncentrering av ifrågavarande verksamhet

till Uppsala universitet. I övrigt har utformningen av de sakkunnigas

förslag i åtskilliga hänseenden blivit föremål för kritik, särskilt från statskontorets

samt från Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts sida. Av

remissyttranden må här återgivas följande.

Statskontoret, som föreslagit en förnyad utredning, har bland annat anfört:

Gränserna mellan meteorologisk-hydrologiska rådets och den föreslagna

forskningskommitténs uppgifter och kompetensområden förefalla i hög grad

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Marits ''proposition nr 273.

oklara. Tillskapandet av en särskild forskningskommitté vid sidan av det

nyinrättade rådet måste i vart fall innebära en påtaglig överorganisation.

Statskontoret har vidare uppmärksammat, att såväl den högre akademiska

som den rent yrkesbetonade lägre meteorologiundervisningen skulle koncentreras

till Uppsala universitet. Ämbetsverket, som icke besitter någon sakkunskap

ifråga örn meteorologiundervisningens lämpliga ordnande, måste likväl

beteckna det som föga ändamålsenligt eller överensstämmande med vedertagna

principer att förlägga vissa yrkeskurser för tjänstemän, av vilka icke kräves

akademisk examen, till ett universitet. Huruvida meteorologisk tjänsteexamen

är ägnad att skänka tillräcklig underbyggnad för meteorologer, som skola

utöva prognostjänst, undandrar sig statskontorets bedömande, men då statsmakterna

så sent som 1945 fastställt stadgar för dylik examen och bestämt att

anordningen provisoriskt skall tillämpas under 5 ä 6 år efter den 1 juli 1945

torde närmare erfarenheter böra avvaktas, innan frågan om den lägre

meteorologiundervisningens överflyttande till Uppsala universitet upptages till

avgörande.

Trots att utredningsmännen sålunda förorda en koncentration av hela

meteorologiundervisningen till Uppsala, skulle enligt förslaget alltjämt finnas

en särskild professor vid Stockholms högskola (Rossby) med uppgift att »inför

akademiskt forum genom seminarier och specialföreläsningar meddela undervisning

över vissa aktuella problem». Utredningsmännen synas närmast ha

tänkt sig att dessa specialföreläsningar skulle bevistas av tjänstemän vid

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, som äga endast lägre

akademisk examen men önska förvärva högre kompetens. Andra studerande

vid Stockholms högskola, som önska deltaga i den regelbundna undervisningen

i meteorologi, föreslås få statsbidrag för resekostnader till Uppsala.

Statskontoret finner uppenbart, att ett sålunda beskaffat förslag icke är

ägnat att läggas till grund för proposition till riksdagen. Vid den förnyade

utredning, som lärer bliva ofrånkomlig, synes förtjänt att närmare undersökas,

huruvida icke en organisatoriskt klarare och mer rationell lösning skulle

kunna ernås efter i huvudsak följande linjer.

1. Den vetenskapliga forskningen och högre undervisningen i meteorologi

koncentreras till Uppsala universitet, som för ändamålet får den meteorologiska

institutionen i erforderlig mån utvidgad och moderniserad.

2. I syfte att provisoriskt förstärka den synoptiska meteorologiens ställning

inrättas en personlig professur i detta ämne, vilken tillsättes genom kallelse

eller efter ansökan i enlighet med vad som om tillsättande av akademiska

lärarbefattningar finnes särskilt stadgat. Professurens innehavare bör förbinda

sig att vid den nuvarande professorns i meteorologi avgång, om så skulle

prövas ändamålsenligt, övertaga den undervisningsskyldighet, som ankommer

på nämnde professor.

3. Den yrkesbetonade undervisningen för avläggande av meteorologisk

tjänsteexamen bibehålies vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.

Denna undervisning ledes av en förste statsmeteorolog.

4. Den nuvarande undervisningen i meteorologi vid Stockholms högskola

nedlägges.

5. Meteorologiska och hydrologiska rådets uppgifter utvidgas att avse

även erforderlig samordning av den meteorologiska forskningen och undervisningen,

varjämte rådet bör fungera som kontaktorgan mellan institutet och

meteorologiska institutionen vid Uppsala universitet.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Sveriges meteorologiska och hydrologisha institut har tillstyrkt, att principbeslut

fattas dels om inrättande av en professur i meteorologi, särskilt väderlekslära,

vid universitetet i Uppsala, dels örn den utvidgning av den redan

beslutade institutionsbyggnaden, som blir erforderlig såväl på grund härav som

för den lägre undervisning som avses förlagd dit. Institutet har vidare föreslagit,

att en sakkunnig utredning verkställes rörande denna forsknings- och

undervisningsinstitutions organisation och därmed sammanhängande frågor.

Denna utredning bör enligt institutets mening särskilt taga sikte på åstadkommandet

av en sådan organisation, att en effektiv forsknings- och undervisningsverksamhet

garanteras inom den nya institutionen och att den lägre

undervisningen kan bibehålla sin särart i den akademiska miljön.

Institutet har härtill i huvudsak anfört:

Båda de meteorologiska experter, som de sakkunniga anlitat, äga en stor och

väldokumenterad erfarenhet av de praktiska krav, som numera ställas på

modern väderlekstjänst och prognostik, och hava även i ledande ställning medverkat

i organisationen av undervisning i meteorologi särskilt i USA. Ingen

av dem äger emellertid full förtrogenhet med svenska förhållanden och det är

åtskilligt i den nu framlagda utredningen, som tyder på att de haft att fullgöra

ett hastverk, utan nödig kontakt med dem, som för närvarande handhava

svensk meteorologisk undervisning eller äro inbegripna i svenskt forskningsarbete

inom meteorologien.

Även utredningsmännen synas hava gjort ett hastverk sedan de efter kontakten

med de nämnda experterna i grunden lära hava reviderat sin uppfattning.

En allvarlig följd härav har blivit, att utredningen icke fått den avgränsning

och stringens som ämnets vikt kräver, utan ofta flyter ut i lösa

spekulationer och antydningar.

Institutet har grundad anledning att hoppas, att genom de åtgärder, som

vidtagits jämlikt beslut vid 1945 års riksdag, den lägre meteorologiska undervisningen,

varmed här förstås bibringande av kunskaper motsvarande högst

två betyg i filosofie kandidat- eller filosofisk ämbetsexamen, skall bli i stort

sett tillgodosedd. Det är emellertid tydligt, att kontinuiteten mellan denna

undervisning och den högre undervisning, som går fram till licentiatexamen

och doktorsgrad och är avsedd att utveckla forskarbegåvningen, icke härigenom

är tillfredsställande löst.

Institutet kan vitsorda det stora behovet av den föreslagna professuren i

synoptisk meteorologi och vill samtidigt framhålla vikten av att innehavaren

av densamma är högt meriterad beträffande dynamisk fysik och aerologi.

Utredningsmännens förslag att förlägga undervisningen i dess helhet till en

jämväl för meteorologisk forskning avsedd institution i Uppsala motiveras av

önskemålet att koncentrera tillgängliga lärarkrafter och övriga för undervisning

och forskning till förfogande stående resurser inom en institution. På

grundval av ett uttalande av professor Bossby framhålles, att en uppdelning

på två skilda institutioner, förlagda till olika platser, måste medföra en splittring

och försvagning, som skulle vara oförenlig med ett effektivt utnyttjande av

investerade statsmedel.

Sveriges meteorologiska och liydrologiska institut har intet att invända

mot de synpunkter som framlagts till stöd för att den akademiska undervisningen

i sin helhet förlägges till en plats. En nära samverkan mellan före
Bihang

till riksdagens -protokoll 19\G. 1 sami. Nr 273.

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

trädarna för meteorologiens olika delar, den mera teoretiskt betonade och den

praktiskt-svnoptiska, synes i hög grad önskvärd. Den synoptiska meteorologien

måste för sin utveckling bygga på en fast grund i dynamiken och den matematiska

och experimentella fysiken. Utan en sådan grund föreligger stor fara för

att den utvecklas i dogmatisk eller rent spekulativ riktning, till men för en

sund utveckling.

Vad beträffar platsen för den gemensamma institutionen har institutet, i

samband med frågan örn ordnandet av undervisning i meteorologi vid Stockholms

högskola, förut framhållit vissa synpunkter, som visa behovet av en

nära kontakt mellan den akademiska undervisningen i meteorologi å ena sidan

och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut å den andra. Det väsentligaste

av de skäl, som då framfördes till förmån för undervisningens förläggande

till Stockholm, vore att densamma fordrar nära kontakt med väderlekstjänsten,

så att undervisningen i synoptisk meteorologi kunde delvis

bedrivas parallellt med iakttagelser rörande det aktuella väderleksläget och att

det vore av vikt att meteorologaspiranter delvis kunde tjänstgöra vid institutet

samtidigt som de deltoge i undervisningen, varigenom utbildningen bland annat

rent ekonomiskt skulle underlättas.

Dessa skäl tala fortfarande för att den nu föreslagna enhetliga institutionen

förlägges till närheten av Stockholm, men de synas å andra sidan, med de

erfarenheter som nu föreligga och den utveckling av vissa tekniska hjälpmedel

som skett, icke så vägande som förut. Det synoptiska materialet överföres

medelst teleprinter till väderlekstjänsterna vid flygplatserna, och en liknande

överföring kan äga rum till undervisningsinstitutionen i Uppsala. Det innebär

givetvis en fördel, att undervisningen kan disponera sitt eget material och sina

egna synoptiska kartor utan att hämmas av ett samtidigt pågående praktiskt

utnyttjande av materialet.

Den invändningen, att man härmed ger upp den nära kontakten med det

praktiska prognosarbetet, kan mötas med att intet i planläggningen och

organisationen av institutionens i Uppsala verksamhet behöver utesluta att

densamma kompletteras med en mindre, praktisk kurs förlagd till meteorologiska

och hydrologiska institutet i Stockholm, på liknande sätt, som t. ex.

läkarnas utbildning delvis förlägges till större sjukhus. Det är otvivelaktigt,

att en mycket stor del av undervisningen bör kunna bedrivas utan denna

omedelbara kontakt med den praktiska väderlekstjänsten, som i många fall

kan ersättas av lärarens diskussion och analys av kartor upprättade på grund

av det till institutionen översända synoptiska materialet. En viktig förutsättning

för undervisningens i synoptisk meteorologi bedrivande i Uppsala synes

emellertid vara, ej blott att synoptiskt material överföres till institutionen, utan

också att tillräcklig arbetskraft står till förfogande för dess överförande till

synoptiska kartor, samt för kontroll och granskning av detsamma. En ganska

omfattande personal måste beräknas för detta ändamål, om de aktuella

synoptiska kartor, på vilka undervisningen delvis bör baseras, skola få den

detaljrikedom, aktualitet och kontinuitet, som måste förutsättas. Den föreliggande

utredningen ger ingen uppfattning om storleken av den hjälppersonal,

som får anses nödvändig för att även aktuellt kartmaterial skall kunna ställas

till undervisningens förfogande.

Institutet kan under ovan angivna förutsättningar tillstyrka förslaget att

förlägga den utvidgade meteorologiska institutionen till Uppsala.

Vad slutligen punkterna 4, 5 och 6 i utredningsmännens förslag angår, får

institutet här inskränka sig till att understryka betydelsen av att en nära

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kontakt uppehälles mellan institutet å ena sidan och forsknings- och undervisningsinstitutionen

å den andra. Säkraste garantien för en fruktbärande

kontakt är otvivelaktigt, att institutets ledning och innehavarna av professurerna

hava förmåga och vilja till inbördes samarbete.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet har —

med instämmande i ett av föreståndaren för den meteorologiska institutionen,

professorn Köhler avgivet yttrande — tillstyrkt de sakkunnigas förslag med

vissa avvikelser, i vad detsamma avser organisationen av den ifrågasatta

meteorologiska forskningskommittén. Sektionen har härvid anfört:

Sektionen vill uttala sin tillfredsställelse över det förslag, som framlagts

av de kommitterade. Det ansluter sig i väsentliga punkter till framställningar,

s°m tidigare gjorts av sektionen, och det synes sektionen att de i detsamma

föreslagna åtgärderna äro synnerligen väl ägnade att befrämja meteorologiens

utveckling i vårt land samt samarbetet mellan dess olika grenar.

Sektionen hälsar givetvis med glädje förslaget örn en ny professur i

meteorologi vid universitetet och att till dess förste innehavare kallas docent

T. Bergeron, vilken redan år 1944 av sektionen föreslogs till en personlig

professur.

Genom uppförande av den planerade nya institutionsbyggnaden, nu beräknad

för två professurer, kommer en av universitetets angelägnaste byggnadsfrågor

att lösas.

Sektionen vill understryka vikten av att den grundläggande meteorologiska

undervisningen koncentreras till en plats och där göres så fullständig som

möjligt, i stället för att som nu vara splittrad på tre håll. Genom förefintligheten

av den nuvarande professuren i meteorologi och den meteorologiska

institutionen samt inrättandet av det nya observatoriet vid IVIarsta ävensom

genom kontakten med Upplands flygflottilj och flygkadettskolan har Uppsala

större förutsättningar än någon annan plats i riket som centrum för den

meteorologiska forskningen och undervisningen. Den nödvändiga kontakten

mellan institutionen i Uppsala och den praktiskt verksamma meteorologien i

Stockholm bör icke vara svår att upprätthålla.

Förslaget om en meteorologisk forskningskommitté tillstyrkes av sektionen.

Ett betydelsefullt organ för att åstadkomma det önskvärda samarbetet mellan

forskning och tillämpning skapas härigenom. Beträffande denna kommitté vill

sektionen framföra vissa synpunkter. Även örn kommittén utöver de i betänkandet

föreslagna medlemmarna kommer att inrymma representant för flygvapnet

och eventuellt marinen bör den icke erhålla samma karaktär som de

forskningsråd, vilka inrättats eller föreslagits för teknisk, medicinsk och naturvetenskaplig

forskning utan den bör vara en kommitté eller nämnd för att

åvägabringa ett fruktbart samarbete. Namnet råd torde därför böra undvikas.

Varken kommittén eller någon dess medlem bör ha en överordnad ställning,

varigenom den akademiska forskningens frihet skulle kunna löpa fara att inskränkas.

Sektionen avstyrker förslaget att någon viss ämbetsman obligatoriskt

skall vara ordförande. Lämpligast torde vara, att kommittén inom sig väljer

ordförande. En annan möjlighet är att ordföranden förordnas av Kungl. Majit

för viss tid.

Sektionen finner tanken att söka återbörda professor Rossby till Sverige

mycket lycklig och tillstyrker livligt att han på föreslaget sätt knytes till Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institutet och till Stockholms högskola.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Denna åtgärd skulle bliva av stor betydelse för institutet och för samarbetet

mellan detta och den akademiska forskningen.

Slutligen vill sektionen understryka vikten av att med hänsyn till långa

leveranstider, utrustningsanslaget beviljas samtidigt med medel till institutionens

uppförande.

Större akademiska konsistoriet vid Uppsala universitet har instämt i vad

matematisk-naturvetenskapliga sektionen i ärendet anfört samt därjämte hemställt,

att utformandet av den blivande institutionsbyggnaden måtte uppdragas

åt sakkunnig arkitekt ävensom att vid utarbetandet av ritningar till byggnadens

yttre nödig hänsyn tages till att byggnaden värdigt informas i den miljö

där dess förläggande skall ske.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola har

tillstyrkt de sakkunnigas förslag samt därvid anfört:

Avdelningen understryker den stora betydelsen av att snabba åtgärder vidtagas

för stärkandet av den meteorologiska forskningen och undervisningen i

landet. Avdelningen tillstyrker därför inrättandet av en ny professur i synoptisk

meteorologi. Då denna måste samverka med den i Uppsala redan förefintliga

professuren i meteorologi och då det skulle vålla statsverket en merkostnad att

iordningställa tvenne institut på skilda orter, är det välbetänkt att förlägga den

föreslagna nya professuren till Uppsala universitet. En ny institutionsbyggnad

måste emellertid på grund av den nuvarandes bristfällighet uppföras och förses

med erforderlig utrustning. Avdelningen förutsätter, att universitetet på bästa

sätt tillgodosett dessa krav i de föreliggande ritningarna och kostnadsberäkningarna.

Avdelningen fäster stort avseende vid de sakkunnigas mening angående behovet

av ett intimt samarbete mellan institutionen i Uppsala och de organisationer

i Stockholm, som svara för den praktiska väderlekstjänsten, främst

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut samt flygvapnets väderlekstjänst.

På grund av meteorologiens stora betydelse för icke endast den civila och

militära flygverksamheten utan även för lantbruket, fisket och sjöfarten m. m.

är det av synnerlig vikt att få till stånd en lämplig samordning av intressena.

I denna böra forskningen och undervisningen intaga en mycket betydelsefull

ställning.

För att tillgodose detta önskemål liksom även av andra orsaker är det i

högsta grad önskvärt, att professor Rossby snarast möjligt kunde åter förvärvas

till Sverige. Avdelningen finner, att de av de sakkunniga föreslagna formerna

härför äro ändamålsenliga. Den fäster särskild vikt vid Rossby^ anknytning

till Stockholms högskola såsom professor med de åligganden ifråga örn

undervisning, som skisseras av de sakkunniga. Därmed erhålles en garanti för

att de speciella vetenskapliga behoven i Stockholm bliva tillgodosedda och

landets stab av meteorologer kan utökas genom att även studerande i Stockholm

erbjudas möjlighet till specialutbildning på högre stadium. Tjänstemännen

vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut beredas samtidigt

möjlighet till den direkta kontakt med vetenskapen och dess landvinningar,

som är av sådan betydelse för väderlekstjänstens effektiva bedrivande. Professor

Rossbys erkänt stora vetenskapliga kapacitet och hans omfattande er
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Muj:ts proposition nr 273.

farenheter inom den praktiskt tillämpade meteorologiens organisation göra

honom i hög grad ägnad att bekläda de tilltänkta posterna.

De sakkunnigas förslag örn en forskningskommitté för att samordna de

meteorologiska forsknings- och undervisningsfrågorna finner avdelningen mycket

beaktansvärt.

Kanslern för rikets universitet, som tillstyrkt en koncentration av ali undervisning

och examination till Uppsala universitet ävensom inrättandet av ytterligare

en professur i meteorologi vid universitetet och uppförandet av en ny

meteorologisk institutionsbyggnad därstädes, har i huvudsak anfört:

Sedan beslut numera fattats om inrättande av ett meteorologiskt observatorium

i Marsta utanför Uppsala, synas övervägande skäl tala för att ali undervisning

och examination i meteorologi koncentreras till Uppsala universitet.

Jag tillstyrker därför förslaget härom.

Likaledes tillstyrker jag de sakkunnigas förslag dels att vid Uppsala universitet

måtte inrättas en ny professur i meteorologi, inriktad på synoptisk meteorologi,

vilken befattning synes kunna benämnas »professur i meteorologi,

särskilt väderlekslära», samt att docenten Bergeron måtte utan tjänstens ledigförklarande

utnämnas till innehavare av denna professorsbefattning, dels ock

om anslag till uppförande av en för 2 professorer avsedd, i närheten av den

nuvarande institutionen belägen ny meteorologisk institutionsbyggnad, ävensom

till utrustning av denna nya institution.

Vad särskilt beträffar frågan om den nya institutionsbyggnaden och dess

utrustning hänvisar jag till de önskemål, som framställts av de akademiska

myndigheterna i Uppsala, vilka önskemål jag vill understödja.

Jag har ingenting att erinra mot inrättandet av en meteorologisk forskningskommitté

med den av de sakkunniga föreslagna sammansättningen. Dock

håller jag före, att ordföranden bör utses av Kungl. Majit för viss tid.

De sakkunniga ha icke gjort något försök till fullständig beräkning av de

med de framförda förslagens realiserande förenade kostnaderna utan ha förordat

en kommande utredning i detta hänseende. Jag anser mig därför ifråga

örn denna del av sakkunnigutredningen böra inskränka mig till att framhålla,

att den på grund av den nya professurens inrättande erforderliga ökningen av

ma leri elanslaget sannolikt måste beräknas avsevärt högre än de sakkunniga

tänkt sig.

Lantbrukshögskolans lärarråd har — under erinran att vid högskolan finnes

en institution för fysik och meteorologi, vid vilken dagligen meteorologiska

observationer förekomma — framhållit den stora betydelsen för landets jordbruk

av en utvidgning av den meteorologiska forskningen samt livligt förordat

bifall till de sakkunnigas förslag härom. Lärarrådet har vidare bland annat

anfört.

För en så specialiserad institution som lantbrukshögskolan vore ett samarbete

med en meteorologisk institution med det forskningsprogram som de

sakkunniga föreslå av stort värde. Även om det för jordbruksforskningen är ett

primärt intresse att exempelvis få klarhet örn den faktiska instrålning och utstrålning

som äger rum, så fordras det, örn strålningen skall ställas i relation

till atmosfärens temperatur och fuktighetsförhållanden, observationsmaterial

som endast kan erhållas vid ett aerologiskt observatorium. Det skulle alltså å

ena sidan vara till fördel för lantbrukshögskolan att få del av materialet från

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Marits proposition nr 273.

universitetets forskning. Å andra sidan borde de vid lantbrukshögskolan utförda

strålningsundersökningarna etc. vara av värde för de meteorologiska institutionerna

i Uppsala.

Lärarrådet vill i detta sammanhang erinra örn, att ett tungt vägande skäl

för lantbrukshögskolans förläggande till Ultuna var möjligheten till samarbete

med Uppsala universitets naturvetenskapliga institutioner. Lantbrukshögskolan

hälsar med tillfredsställelse varje åtgärd, som kan befordra detta samarbete.

På en punkt vill lärarrådet dock föreslå ett tillägg till det föreliggande förslaget.

De sakkunniga hemställa om inrättandet av en meteorologisk forskningskommitté.

Lärarrådet vill föreslå, att i denna kommitté måtte ingå även en

representant för jordbruksmeteorologien, vald av lantbrukshögskolans lärarråd.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har — under åberopande i övrigt av lärarrådets

yttrande — framhållit, att enligt styrelsens mening ordföranden i den

föreslagna forskningskommittén ej borde vara självskriven utan antingen utses

av kommittén eller Kungl. Majit.

Chefen för flygvapnet, som understrukit den stora betydelsen för flygvapnet

av en effektiv väderlekstjänst och i anslutning därtill tillstyrkt inrättandet av

en professur i synoptisk meteorologi, har i huvudsak anfört:

Det synes även ändamålsenligt, att den högre undervisningen och forskningen

i meteorologi centraliseras till Uppsala universitet samt att en god kontakt

skapas mellan forskningen och den praktiska väderlekstjänsten i landet.

Den vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut bedrivna tvååriga

utbildningen för militärmeteorologaspiranter har enligt hitintills vunna erfarenheter

fungerat tillfredsställande och synes vara ändamålsenlig. Chefen för

flygvapnet har emellertid i princip intet att erinra mot att den samordnas med

den högre akademiska utbildningen och förlägges till Uppsala universitet, under

förutsättning att utbildningen icke omlägges till fria akademiska studier

utan bibehålies i sin nuvarande karaktär av skola samt att ändringen ur ekonomisk

synpunkt och med hänsyn till tillgången på i praktisk väderlekstjänst

skolade lärarkrafter visar sig vara rationell. Utredningsmännen ha dock icke

närmare berört de med en ändrad förläggning av skolan förenade praktiska

konsekvenserna, lokal- och personalbehov m. m., vilka borde utredas. Det

synes bland annat viktigt att sådana åtgärder vidtagas, att de teoretiska kunskapernas

tillämpning i observations- och prognostjänst kan tillräckligt övas

även på aktuella väderlekslägen. Det system, som nu tillämpas vid utbildningen

är ur flygvapnets synpunkt mest ändamålsenligt, bland annat emedan

elever, som icke i normal takt förmå tillgodogöra sig utbildningen och icke

visa tillräckliga anlag för yrket, i tid kunna skiljas från skolan.

Chefen för flygvapnet finner utredningsmännens förslag att skapa möjligheter

till efterutbildning av äldre i statens tjänst anställda meteorologer synnerligen

motiverat. Militärmeteorologpersonalen har på grund av personalbrist

och ständigt ökade arbetsuppgifter, särskilt under beredskapsåren, i regel icke

kunnat genom självstudier och vetenskapliga arbeten öka sin kompetens för

högre befattningar eller i erforderlig omfattning följa med utvecklingen inom

meteorologien. Då tjänstgöringstiden i och med ökad tillgång på personal så

småningom kan tänkas bliva normal och samtidigt den meteorologiska utbildningen

avsevärt förbättras, är det fullt motiverat, att lämplig personal kommenderas

till fortsatt utbildning.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Vad slutligen angår av utredningsmännen föreslaget forskningsråd synes det

lämpligt att chefen för flygvapnet, som har ansvaret för krigsmaktens väderlekstjänst,

är representerad i detta råd.

Luftfartsstyr elsen har — under framhållande av att enligt dess mening två

skilda problem här krävde sin lösning, nämligen dels spörsmålet om tillgodoseende

av det omedelbara behovet av meteorologpersonal för väderlekstjänsten

inom luftfarten, dels frågan om meteorologiundervisningens ordnande — bland

annat anfört:

Vad det förstnämnda spörsmålet beträffar framstår det enligt luftf artsstyrelsens

mening såsom ett oeftergivligt krav, att åtgärder vidtagas för utbildning

av minst 20—30 meteorologer enbart för flygväderlekstjänsten för de närmaste

åren. Om hinder möter att ordna dylik utbildning torde en utväg vara

att för en tidsperiod av 2—4 år anställa utländska meteorologer, förslagsvis

amerikanska, enär visst överskott å meteorologpersonal synes i och med krigets

upphörande vara att emotse i Förenta staterna. Givet är att en dylik

lösning av problemet förutsätter, att relativt goda löner kunna erbjudas vederbörande.

Den nu antydda lösningen torde dock böra betraktas såsom en nödfallsutväg

och tillgripas först örn det visar sig att en effektiv utbildning av svenska

meteorologer på kort tid icke går att genomföra. Luftfartsstyrelsen vill dock

hålla för sannolikt att en dylik utbildning kan genomföras. Såsom stöd härför

vill styrelsen åberopa erfarenheter från Amerika, där snabbutbildning med

hänsyn till krigets behov ägt rum och såvitt känt givit i stort sett goda resultat.

Utbildningen i Amerika har såvitt styrelsen har sig bekant i betydande

omfattning organiserats av förenämnda professor Rossby, och styrelsen vill

därför —- i likhet med de sakkunniga — framhålla önskvärdheten av att

Rossby knytes till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för att

med sina omfattande erfarenheter från meteorologiundervisningens ordnande i

Amerika bidraga till problemets lösning i Sverige.

Ifråga om meteorologiundervisningens ordnande på längre sikt får luftfartsstyrelsen

framhålla, att styrelsen intet har att erinra mot att undervisningen,

såsom de sakkunniga föreslagit, koncentreras till Uppsala. Styrelsen vill dock

understryka betydelsen av att ett samarbete i möjligaste mån underlättas mellan

institutionen i Uppsala och institutet i syfte att å ena sidan studerande vid

universitetet må beredas tillfälle att deltaga i praktiskt tillämpningsarbete, t. ex.

på en större trafikflygplats, och att å andra sidan meteorologer vid institutet

beredas möjlighet att fullfölja akademiska studier, t. ex. för avläggande av

licentiatexamen. Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att därest storflygplatsen

— som styrelsen föreslagit -—■ förlägges till trakten av Halmsjön,

goda järnvägs- och landsvägsförbindelser kunna påräknas mellan storflygplatsen

och Uppsala, vilket måste anses vara värdefullt ur här ifrågavarande synpunkter.

Avslutningsvis finner sig luftfartsstyrelsen icke böra underlåta att ytterligare

understryka betydelsen för den civila luftfarten av att effektiva åtgärder i de

avseenden, som här antytts, snarast möjligt vidtagas.

Slutligen har byggnadsstyrelsen med avseende å den föreslagna nya institutionsbyggnaden

förklarat sig icke ha något att erinra mot att nybyggnad för

en meteorologisk institution vid Uppsala universitet uppföres antingen såsom

s. 184 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

184 Kungl. Marits proposition nr 273.

kommittén föreslagit på observatorietomten eller på denna angränsande, universitetet

tillhörig mark. Styrelsen har emellertid funnit de i ärendet framlagda

skissritningarna icke i föreliggande skick kunna läggas till grund för slutgiltiga

ritningars utarbetande. Den korta remisstiden hade emellertid icke medgivit

ritningarnas omarbetande inom styrelsen, varför detta enligt styrelsen syntes

böra ske sedan arkitekt för byggnaden i vanlig ordning utsetts. Mot de beräknade

kostnaderna för en nybyggnad, 450 000 kronor, har byggnadsstyrelsen

icke haft någon erinran.

i• *

Den meteorologiska vetenskapen har under de senaste decennierna undergått

en utveckling, som i vissa hänseenden varit utomordentligt snabb. Samtidigt

har denna vetenskaps praktiska tillämpning erhållit en allt större betydelse,

varvid främst luftfartens behov av säkra väderleksförutsägelser gjort sig gällande.

Med hänsyn härtill ha också från statsmakternas sida vissa åtgärder vidtagits

för att stärka vårt lands resurser ifråga örn undervisning och forskning

på förevarande område. Jag erinrar härvid, hurusom jämlikt beslut vid 1945

års riksdag dels en särskild undervisningsavdelning organiserats vid Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut, främst avsedd för forcerad utbildning

av det för de närmaste åren erforderliga antalet militärmeteorologer, dels

förste statsmeteorologen, docenten T. H. P. Bergeron frigjorts från sin tjänstgöring

vid institutet för att helt ägna sig åt undervisning och forskning i ämnet

vid Stockholms högskola mot arvode motsvarande en professorslön, varvid

undervisningen vid högskolan delvis avpassats för institutets elever. Vidare ha

— på sätt förut berörts — jämlikt beslut vid samma riksdag medel anvisats

till uppförande av ett nytt meteorologiskt observatorium vid Uppsala universitet,

där vårt lands enda ordinarie professur i ämnet finnes inrättad.

De anordningar med avseende å den meteorologiska undervisningen, som

sålunda genomförts från och med innevarande budgetår, äro av provisorisk

karaktär och ha planerats för en tid av 5 å 6 år. Vad åter angår frågan örn den

meteorologiska forskningens och undervisningens organisation på längre sikt

så har denna gjorts till föremål för en särskild sakkunnigutredning, vars resultat

nu föreligger till bedömande.

De sakkunnigas härutinnan framlagda förslag innebär — såsom av den förut

lämnade redogörelsen framgår — i huvudsak följande.

Forskningen och undervisningen i meteorologi, såväl den akademiska som

den lägre undervisningen i ämnet, böra i princip koncentreras till en plats för

att landets resurser på området skola kunna utnyttjas så rationellt som möjligt.

Såsom förläggningsort bör därvid väljas den plats, där de största kapitalinvesteringarna

med avseende å nödvändiga kompletterande institutioner för forskning

och utbildning redan skett, nämligen Uppsala universitet. Med hänsyn till

meteorologiens utveckling kan ämnet enligt de sakkunniga icke längre behärskas

av en person, varför en dubblering av den nuvarande meteorologiprofessuren

vid universitetet bör äga rum. Den nya professuren bör därvid främst avse

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

den synoptiska meteorologien. Till denna nya professur bör enligt de sakkunnigas

mening utses Bergeron.

Vidare skall enligt sakkunnigförslaget den nuvarande föråldrade institutionsbyggnaden

ersättas med en ny sådan, gemensam för de båda meteorologiprofessurerna.

Den nya institutionsbyggnaden, som av de sakkunniga avsetts

skola uppföras å samma tomt som den nuvarande, har till storleken beräknats

med hänsyn till ett normalt utbildningsbehov. Föreläsningslokaler för den temporära

ansvällning av elevantalet, som beräknas för de närmaste åren för tillgodoseende

av civila och militära utbildningsbehov, kunna enligt de sakkunniga

beredas inom universitetsbyggnaden. Kostnaderna för den nya institutionen

ha av de sakkunniga uppskattats till ett sammanlagt belopp av 503 200

kronor, varav byggnadskostnader 450 000 kronor och utrustningskostnader

53 200 kronor.

De sakkunniga ha vidare funnit behov föreligga av en meteorolog med

mycket höga kvalifikationer såväl ifråga om vetenskaplig kompetens som

organisatorisk skicklighet för att skapa erforderlig kontakt mellan det centrala

meteorologiska ämbetsverket samt den meteorologiska forskningen och undervisningen

i landet ävensom för att planlägga verksamheten på det meteorologiska

området för framtiden. Det har därvid för de sakkunniga framstått såsom

ett önskemål att för dessa uppgifter till vårt land åter förvärva den för närvarande

i Förenta staterna anställde svensken, professorn C. G. Rossby. I anslutning

härtill ha de sakkunniga föreslagit, att för Rossby skulle tills vidare

anordnas en befattning vid institutet mot lämpligt arvode ävensom en personlig

professur i meteorologi vid Stockholms högskola. De sakkunniga ha i

sistnämnda hänseende anfört, att Rossby icke avsetts skola vara bunden av

någon bestämd föreläsningsplan utan i mera obunden form ha möjlighet att för

akademiskt forum genom seminarier och specialföreläsningar belysa vissa aktuella

problem, vilket ansetts vara av särskild betydelse för de tjänstemän vid

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, som enbart äga lägre akademisk

examen och önska förvärva högre kompetens. Den nya professuren i

meteorologi vid Uppsala universitet och den personliga professuren i ämnet vid

Stockholms högskola för Rossby ha av de sakkunniga avsetts skola inrättas

från och med den 1 januari 1947. De sakkunniga ha i anslutning härtill anfört,

att det syntes angeläget att Rossby snarast möjligt kunde knytas till Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut.

Med avseende å den meteorologiska undervisningen ha de sakkunniga vidare

föreslagit särskilda efterutbildningskurser för äldre meteorologer i statens tjänst.

Slutligen lia de sakkunniga föreslagit inrättandet av en forskningskonmiitté

för samordning av de meteorologiska forsknings- och undervisningsfrågorna. Såsom

ledamöter av denna kommitté ha avsetts skola ingå innehavarna av de

båda meteorologiprofessurerna vid Uppsala universitet, innehavaren av professuren

vid niimnda universitet i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska

urladdningar och — såsom tillika ordförande — den »ledande mete
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Marits proposition nr 273.

orologen» vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. I övrigt ha de

sakkunniga ansett sig kunna överlämna rådets sammansättning ävensom dess

befogenheter till Kungl. Maj:ts bedömande.

Den föreliggande utredningen synes mig erbjuda tillräckliga utgångspunkter

för ett principiellt ställningstagande till frågan örn den meteorologiska forskningens

och undervisningens organisation på längre sikt, även örn vissa därmed

sammanhängande spörsmål torde kräva ytterligare överväganden.

Vad till en början angår förslaget att koncentrera forskningen och undervisningen

i ämnet till Uppsala universitet så har detsamma i princip vid remissbehandlingen

tämligen genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. För

egen del har jag även funnit övervägande skäl tala för en dylik centralisering

av forskningen och undervisningen på förevarande område. Det synes mig

därvid lämpligt att jämväl den lägre undervisningen i ämnet förlägges till den

meteorologiska institutionen vid nämnda universitet. Jag kan sålunda ej dela

de principiella betänkligheter mot en sådan anordning, som anförts från statskontorets

sida. Såsom i ärendet framhållits lärer ur praktisk synpunkt något

hinder häremot icke heller numera möta. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet

vill jag emellertid uttala, att — såsom ock av

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut framhållits — frågan om

denna undervisnings närmare organisation med bibehållande av dess särart

inom den akademiska miljön dessförinnan torde böra ytterligare övervägas.

Förslaget att dubblera den vid universitetet förefintliga meteorologiprofessuren,

varvid den nya professuren främst avsetts för den synoptiska meteorologien,

har av remissinstanserna allmänt tillstyrkts. Behovet av en sådan förstärkning

av den akademiska forskningen och undervisningen i ämnet synes mig

även klart ådagalagt. Jag förordar alltså förslaget härom. Den nya professuren,

vilken — på sätt universitetskanslern föreslagit — synes böra benämnas »professur

i meteorologi, särskilt väderlekslära», torde böra inrättas först från och

med den 1 juli 1947. Beslut härom torde emellertid böra fattas redan nu. Universitetsmyndigheterna

ha tillstyrkt de sakkunnigas förslag att till förste innehavare

av denna professur skulle utses förste statsmeteorologen, docenten T.

H. P. Bergeron. Då tvekan sålunda icke synes råda om dennes speciella kvalifikationer

för ifrågavarande professur, torde hinder ej böra möta mot att han

utnämnes till innehavare därav utan att befattningen dessförinnan i vanlig

ordning ledigförklaras.

Vad vidare angår förslaget om uppförandet av en ny byggnad för den meteorologiska

institutionen så utgör detta ett gammalt önskemål från universitetets

sida. Då den nuvarande byggnaden är i hög grad föråldrad, kräver även ett

bifall till vad jag i det föregående förordat ett förverkligande av detta önskemål.

Mot den av de sakkunniga verkställda uppskattningen av byggnadskostnaderna,

450 000 kronor, har ingen erinran framställts från byggnadsstyrelsens sida.

Däremot har byggnadsstyrelsen funnit de i ärendet framlagda skissritningarna

icke kunna i föreliggande skick läggas till grund för slutgiltiga ritningar och

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

jämväl i övrigt ha vid remissbehandlingen vissa erinringar framförts med avseende

å byggnadens utformning. Med hänsyn till angelägenheten av att denna

nybyggnad snarast kommer till stånd vill jag likväl förorda, att till påbörjande

därav ett investeringsanslag av 300 000 kronor anvisas å riksstaten för budgetåret

1946/47. Härom gör jag hemställan i det följande. Det torde därvid få

ankomma å Kungl. Majit att efter av byggnadsstyrelsen verkställd överarbetning

av förslaget fastställa ritningar för byggnaden ifråga ävensom bestämma

dess närmare förläggning å universitetet tillhörig mark. Mot de beräknade kostnaderna

för utrustning av den planerade institutionsbyggnaden, i runt tal

53 000 kronor, har jag ingen erinran. De långa leveranstider, med vilka man för

närvarande har att räkna, torde motivera att därför erforderliga medel anvisas

redan för nästa budgetår.

Då det nu gäller att med hänsyn till meteorologiens utveckling stärka vårt

lands resurser i skilda hänseenden på ifrågavarande område framstår det såsom

synnerligen önskvärt att — såsom de sakkunniga ifrågasatt — hit kunna

återförvärva den i det föregående omförmälde professorn C. G. Rossby, vilken

är en internationellt erkänd kapacitet såsom vetenskapsman och organisatör på

området. Enligt vad jag inhämtat är Rossby även villig härtill, därest lämpliga

anställningsvillkor här kunna erbjudas honom. Vid övervägande av förevarande

spörsmål har jag funnit mig böra förorda, att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad de sakkunniga föreslagit för Rossby inrättas en personlig professur

i meteorologi, i varje fall tillsvidare knuten till Stockholms högskola. I

likhet med vad jag tidigare uttalat beträffande den nya meteorologiprofessuren

vid Uppsala universitet torde den sålunda för Rossby förordade personliga

professuren vid Stockholms högskola böra inrättas från och med den 1 juli

1947. Beslut härom torde emellertid böra fattas redan nu. Frågan om anordnande

av särskilda fortbildningskurser för äldre meteorologer i statens tjänst

torde framdeles böra bli föremål för närmare överväganden inom kommunikationsdepartementet.

Slutligen synes även förslaget om inrättande av en forskningskommitté för

en samordning av de meteorologiska forsknings- och undervisningsfrågorna

tarva ytterligare överväganden. Därvid torde böra uppmärksammas, huruvida

icke — såsom vid remissbehandlingen framhållits — syftet med en dylik kommitté

skulle kunna tillgodoses genom det redan förefintliga meteorologiska och

hydrologiska rådet efter en lämplig omorganisation därav. Det torde få ankomma

å Kungl. Majit att härutinnan meddela de bestämmelser, som må

befinnas erforderliga.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Majlis proposition nr 273.

IV. Åtgärder för underlättande av flygmedicinsk

forsknings- och försöksverksamhet i Sverige.

1. Inledning.

I skrivelse den 16 april 1943 hemställde chefen för flygvapnet om utredning

rörande frågan örn ordnandet av den flygmedicinska forskningsoch

försöksverksamheten i Sverige. I anledning därav bemyndigade Kungl.

Majit genom beslut den 30 augusti 1943 chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning och avgiva förslag i ämnet.

Såsom sakkunniga tillkallade departementschefen lektorn I. H. E. Pauli,

tillika ordförande, majoren vid flygvapnet I. O. D. Berg, professorn U. S.

von Euler-Chelpin, professorn E. Hohwii Christensen och förste flygläkaren

N. E. G. Sundgren.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen den flygmedicinska utredningen,

avlämnade den 14 juni 1944 sitt betänkande. Till de förslag, som

utredningen däri framförde, återkommer jag i det följande. Här skall

endast erinras, att utredningen bland annat förordade inrättandet av en

särskild, ecklesiastikdepartementet direkt underställd flygmedicinsk forskningsnämnd,

vilken skulle få till uppgift att leda den flygmedicinska forsknings-

och försöksverksamheten. I remissyttrandena framställdes vissa erinringar

mot detta förslag. Sålunda funno chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

samt försvarets sjukvårdsförvaltning flera skäl tala för att

den flygmedicinska forskningen inordnades under det planerade medicinska

forskningsrådet, vilket lämpligen kunde ske i form av en särskild permanent

subkommitté under rådet.

I samband med anmälan av förslaget örn inrättande av ett medicinskt

forskningsråd m. m. (proposition 1945: 301) berörde föredragande departementschefen

även frågan om den flygmedicinska forskningens ordnande

samt anförde därvid bland annat följande.

Ehuru jag icke är beredd att nu taga ställning till samtliga de förslag,

som de sakkunniga rörande den flygmedicinska forskningen framlagt, vill

jag dock som min mening uttala, att det med hänsyn till det ändrade läge,

som uppstått genom förslaget om inrättande av ett medicinskt forskningsråd,

icke synes vare sig behövligt eller lämpligt att för den flygmedicinska

forskningen inrättas ett särskilt fristående organ, vilket förutom sina egentliga

arbetsuppgifter även skulle handha åtskilliga administrativa göromål.

Ehuru den flygmedicinska forskningen är av speciell art, är den dock en

form av medicinsk forskning och torde därför böra ledas av den auktoritativa

medicinska sakkunskap, som det föreslagna forskningsrådet är avsett

att utgöra. Det synes lämpligt, att såväl frågan örn den organisatoriska

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

form, som bör givas åt den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten

inom rådets ram, som övriga av ifrågavarande sakkunniga framförda

förslag och synpunkter göras till föremål för övervägande inom forskningsrådet,

innan ärendet slutligt förelägges riksdagen. Jag anser därför

att, sedan forskningsrådet blivit tillsatt, åt detsamma bör uppdragas att

skyndsamt upptaga dessa spörsmål till behandling samt därefter till Kungl.

Maj:t inkomma med de förslag och anslagsäskanden, som kunna finnas

påkallade.

Genom beslut den 9 november 1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens

medicinska forskningsråd att skyndsamt till behandling upptaga såväl frågan

örn den organisatoriska form, som borde givas åt den flygmedicinska

forsknings- och försöksverksamheten inom rådets ram, som övriga av den

flygmedicinska utredningen framförda förslag och synpunkter samt till

Kungl. Majit inkomma med de förslag och anslagsäskanden, som härav

kunde finnas påkallade.

Med anledning härav tillsattes av rådet den 3 december 1945 en kommitté

— bestående av professorn G. Kahlson, ordförande, och generalläkaren

D. Lindsjö som representanter för rådet samt professorn U. S. von

Euler-Chelpin, professorn E. Hohwii Christensen, kaptenen vid flygvapnet

S. Sundgren och flygöverläkaren E. Westerberg — för att verkställa utredning

och till rådet inkomma med förslag i ärendet.

Kommittén, i det följande kallad flygmedicinska utredning skommittén,

har den 8 januari 1946 till statens medicinska forskningsråd avgivit sitt

betänkande, vilket av rådet med eget utlåtande den 9 januari 1946 överlämnats

till Kungl. Majit.

Över flygmedicinska utredningens betänkande ha utlåtanden avgivits av

kanslern för rikets universitet, efter hörande av medicinska fakulteterna i

Uppsala och Lund samt karolinska institutets lärarkollegium, statskontoret,

allmänna lönenämnden, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen,

medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsförvaltning, direktionen över gymnastiska

centralinstitutet, byggnadsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

varjämte svenska aeroklubben beretts tillfälle att yttra sig.

Över den inom statens medicinska forskningsråd verkställda utredningen

ha utlåtanden avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden.

Innan jag går närmare in på de olika förslag, som framlagts i ärendet,

torde jag något få stanna vid en av flygmedicinska utredningen i dess

betänkande lämnad redogörelse för vissa allmänna och principiella spörsmål,

som kunna vara av värde för de väckta frågornas bedömande.

2. Flygmedicinens allmänna uppgifter m. m.

Flygmedicinska utredningen har i sitt betänkande lämnat en utförlig

redogörelse för flygmedicinens allmänna uppgifter, dess nuvarande ställning

i utlandet och i vårt land samt de aktuella problemställningarna och

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

uppgifterna för svensk flygmedicin. Då det skulle föra för långt att i detta

sammanhang upptaga dessa frågor till behandling i den utsträckning som i

betänkandet skett och då åtskilliga av de anförda uppgifterna och synpunkterna

torde vara för riksdagen kända, torde jag beträffande redogörelsens

detaljer få hänvisa till betänkandet och här endast begränsa mig

till att beröra vissa grundläggande fakta och synpunkter.

Flygmedicinens allmänna uppgifter.

Flygtekniken har undergått en så stark utveckling, att den numera endast

begränsas av den mänskliga organismens förmåga att uthärda de med

flygningen förenade påfrestningarna. Därför måste den flygande personalen

utväljas med största omsorg samt åtgärder vidtagas för att vidmakthålla

flygarens kondition och så långt möjligt öka hans prestationsförmåga. En

flygorganisations styrka har blivit väsentligt beroende av personalens fysiologiska

funktionsduglighet. Jämsides med teknikens framsteg har därför

flygmedicinen utvecklats och blivit ett med hänsyn till problem och metoder

självständigt medicinskt område. Särskilt är det två med flygning förbundna

förhållanden, som föranlett ett omfattande teoretiskt och praktiskt

forskningsarbete, nämligen dels den inverkan på den mänskliga organismen,

som uppstår vid flygning på höga höjder, dels den påverkan, som

uppkommer vid accelerationer under avancerad flygning. Därutöver finnas

dock även ett mycket stort antal andra frågor, där den flygmedicinska

forskningen är av betydelse för den praktiska flygningen. Vissa resultat

av denna forskning äro ju väl kända och redan i stor utsträckning tillämpade.

Det må i detta sammanhang endast erinras om hela den synnerligen

viktiga frågan om syrgastillförsel vid flygning på högre höjd. Isandra fall

har arbetet ännu ej lett till praktiska resultat. En alltjämt pågående forskning

för ernående av nya resultat är därför nödvändig.

Fly g medicinens nuvarande ställning i Sverige.

Viss forsknings- och försöksverksamhet, vilken visserligen

icke direkt varit inriktad på flygmedicinen men berört denna närliggande

forskningsområden, har bedrivits vid de medicinska forskningsinstitutionerna

i landet, särskilt de fysiologiska.

Dessa forskningsarbeten uppdelas för överskådlighetens skull i fyra grupper,

nämligen arbeten av betydelse för 1) höjdforskningen, 2) accelerationsforskningen,

3). den flygmedicinska sinnesfysiologiska forskningen och 4)

den flyghygieniska forskningen.

Inom grupp 1) ha utförts undersökningar rörande andningens regulation,

särskilt med hänsyn till inverkan av syrebrist respektive syretillförsel,

blodtrycksändringar och vissa farmaka;

blodtryckets regulation, särskilt med hänsyn till inverkan av syrebrist

respektive syretillförsel;

betydelsen av syretrycket i vävnaderna för vissa hormonverkningar;

konstruktioner av apparater för konstgjord andning samt för mekanisk

registrering av andningsrörelser och andningsvolymer;

konstruktioner av andningsmasker;

hjärnans och hjärtats aktionsströmmar under olika förutsättningar.

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

Till grupp 2) kunna räknas utförda undersökningar rörande verkan på

cirkulationen dels av lägeändringar och blodtrycksändringar inom vissa

kärlavsnitt, dels av vissa farmaka.

Inom grupp 3) lia utförts undersökningar rörande synens, hörselns, jämviktssinnets

och känselns fysiologi.

Till grupp 4) kunna hänföras utförda undersökningar rörande koloxidförgiftningens

patofysiologi och klinik.

Sådant forskningsarbete, som mera direkt tager sikte på flygets behov,

har även, ehuru i mindre omfattning, bedrivits inom landet. Praktiskt

samarbete har i detta hänseende i viss utsträckning etablerats mellan fysiologiska

institutioner och flygläkare. Sålunda ha bland annat försök gjorts

att med tillhjälp av kompressionsgördlar på lårbenen motverka accelerationskraftens

inverkan vid upptagning efter störtdykning. Den vidare utvecklingen

av dessa och liknande försök har emellertid tillsvidare hämmats

av brist på erforderliga forskningsmöjligheter av lokal, personell och ekonomisk

art. Särskilt har avsaknaden av undertryckskammare och centrifug

gjort sig mycket kännbar.

Aktuella problemställningar o eli uppgifter

för svensk fly g medicin.

H ö j d f o r s k ning. De fysiologiska verkningarna av höjdflygning

torde, frånsett temperatureffekten, kunna hänföras till framför allt två orsaker:

syrebrist och snabba ändringar av det omgivande lufttrycket.

Effekterna av syrebrist kunna i viss utsträckning undvikas genom syrgasinhalation.

Föreskrifterna för syrgasandningen böra emellertid underkastas

en grundlig prövning genom försök i undertryckskammare med

samtidig bestämning av lungluftens syretryck vid olika barometertryck.

Närmare undersökningar av de faktorer, som kunna påverka den s. k.

höj dfastheten, äro av stort intresse. Aspirantundersökningar vid lågt syretryck

ha visat, att i stort sett två olika reaktionstyper finnas, av vilka

den ena vid akut nedsatt syretryck reagerar med en kraftig andningsökning,

medan den andra praktiskt taget icke ökar sin lungventilation. Detta

förhållande förtjänar att närmare undersökas, eftersom höjdfastheten till

stor del är beroende av organismens förmåga att reagera på syrebrist med

andningsökning. En motsvarande olikhet kan tänkas bestå med hänsyn till

kretsloppets regulation. Kroppskonstitutionens samband med dessa olika

regulationstyper bör även undersökas.

Den inverkan på höj dresistensen, som den allmänna konditionen eller

träningstillståndet, psykisk och fysisk trötthet, sömnlöshet, ålder, förkylningssjukdomar,

alkohol, tobak och andra stimulantia m. m. kunna tänkas

utöva, bör bli föremål för ingående studier.

En forskningsuppgift, vars snara lösning vore av betydelse för den praktiska

flygtjänstens utövande, är att finna medel att öka höjdfastheten. Det

bör undersökas, i vad mån träning av olika slag kan förbättra densamma.

Höjdfastheten kan i vissa fall ökas genom att flygaren tillföres speciella

farmaka, t. ex. ammoniumklorid. Ytterligare möjligheter på detta område

böra prövas.

Metoder, med vilka höjdtolcransen kan mätas, lia på skilda håll i utlandet

utarbetats. Dessa metoder böra efterprövas med hänsyn till deras

tillämplighet inom svenskt flygväsen.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kuric/l. Martts proposition nr 273.

I undertryckskammare kunna, förutom syrebristens fysiologiska följder,

även de verkningar undersökas, som orsakas av snabba tryckväxlingar vid

höjdflygning. I och med att flygplanens stighastighet ökas uppkommer risk

för tryckfallssjuka genom att det kväve, som vid det ursprungliga högre

trycket hållits fysikaliskt löst i blod och vävnader, ej längre kan hållas

i lösning utan frigöres i form av små bubblor, liksom fallet är vid dykarsjuka.

Dessa kvävebubblor bilda proppar i kroppens små blodkärl, ett tillstånd,

som benämnes tryckfallssjuka eller Aero-embolism. Trots att mekanismen

för tryckfallssjukans uppkomst är väl känd, äro de hittills praktiserade

motåtgärderna ej så effektiva som önskvärt vore. Det bör till en

början närmare undersökas, i vilken utsträckning en tidigt påbörjad inhalation

av syrgas eller av speciella gasblandningar kan hindra uppkomsten

av tryckfallssjukan.

A ccelerationsforsk ningen. Fordringarna på flygplanens

bärfasthet lia i själva verket hittills bestämts av den mänskliga organismens

förmåga att uthärda accelerationspåfrestningar. Störtbombflygets utveckling

och de allt större kraven pa jaktplanens snabbhet medföra emellertid

ökade anspråk på flygarnas prestationsförmåga i detta avseende.

Accelerations- och höj dforskningens problemställningar äro i viss mån

analoga. Särskilt stor betydelse har härvid accelerationens inverkan på

cirkulationen.

Till forskningsuppgifterna hör bland annat en utredning av orsakerna

till de individuella skillnaderna i fråga örn resistensen mot accelerationspåverkningar.

Den betydelse, som kroppskonstitutionen, träningstillståndet,

fysisk och psykisk trötthet, sömnlöshet, ålder, farmaka av olika slag

och »vasolabilitet» äga för accelerationsfastheten, bör göras till föremål för

närmare undersökningar, liksom »luftsjukan» och olika möjligheter att

hindra dess uppkomst. Detsamma gäller inverkan på accelerationsfastheten

av syrebrist och av onormalt högt eller lågt blodtryck.

Inverkan av accelerationskrafter av olika slag på sinnesorganen äro frågor,

som böra ytterligare utforskas.

Av stor praktisk betydelse för militärflyget vore att ytterligare utarbeta

metoderna att öka organismens accelerationsresistens, exempelvis medelst

kompression av olika kroppsdelar, ändring av kroppsställningen m. m.

Övriga forskningsuppgifter. Förutom redan antydda

forskningsuppgifter av sinnesfysiologisk art kunna även andra dylika tänkas

bli föremål för studier. Sålunda bör skymningsseendets betydelse under

olika förhållanden undersökas och en metodik för prövning av de fysiologiska

förutsättningarna för nattflygning utarbetas. Ett annat problem, som

närmare bör undersökas, är färgseendets betydelse, vilket bland annat är

av stor vikt för igenkännandet av bestämda ljussignaler.

Bland andra hithörande spörsmål, som böra tagas upp till närmare undersökning,

kunna nämnas bestämningarna rörande synskärpefordringar

för den flygande personalen. Hittills har användandet av korrektionsglas

icke tillåtits, och praktiskt taget fullt normal syn har fordrats på bägge

ögonen. De som avvisas på grund av dessa fordringar utgöra en mycket

stor procent av de kasserade sökandena. Den frågan uppställer sig, huruvida

det icke kunde vara möjligt att tillåta användandet av korrektionsglas

i vissa fall.

Bland övriga forskningsuppgifter av större vikt böra nämnas undersökningar

beträffande inverkan av låg temperatur på den flygande personalen

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Marits proposition nr 273.

och rörande möjligheterna att effektivt skydda densamma för köldverkan.

Även de fysiologiska verkningarna av buller och vibrationer böra bli föremål

för vidare undersökningar.

Flygaren utsattes i moderna trafikplan, trots konstruktionsförbättringar,

för ensidigt drag, som kan ge sig till känna med reumatismliknande symtom.

Dessutom genomflygas under långfärder zoner med växlande atmosfäriska

förhållanden, och flygaren utsättes därvid icke blott för temperaturväxlingar

utan även för mycket varierande luftelektriska inflytanden. Den

kunskap, som man för närvarande har om betydelsen av den senare faktorn

jämte övriga klimatiska inflytanden för uppkomsten av reumatiska

sjukdomstillstånd, är ej stor, ehuru ett samband antages föreligga. Ytterligare

forskningar på området skulle ur flygmedicinens synpunkt vara av

intresse.

Flygmedicinsk undervisning. Till de aktuella uppgifterna

för svensk flygmedicin bör också räknas undervisning inom detta ämnesområde.

Flerstädes i utlandet tillmätes denna fråga en stor betydelse, och

icke endast flygläkarna och den flygande personalen utan även övriga läkare

anses böra vara väl orienterade i flygmedicinska spörsmål.

En utbyggd undervisning i form av föreläsningskurser och praktiska demonstrationer,

eventuellt förenad med egna försök i begränsad omfattning,

synes vara ägnad att ytterligare fördjupa den fordran på specialutbildning

inom ämnet, som numera bör ställas på flygläkaren.

Den flygande personalen kan genom orientering i flygmedicinens olika

områden förväntas få ökat intresse för och kännedom om de olika faktorer,

som påverka organismen i samband med flygning. Det är att förvänta,

att en sådan kännedom skall visa sig värdefull ur flygsäkerhetens synpunkt.

3. Behov av ny apparatur och nya lokaler för

flygmedicinsk forskning.

Utredningen framhåller, att den erforderliga apparaturen för flygmedicinsk

forskning består av dels apparatur, avsedd för studium av höjd-,

accelerations-, vibrationseffekter m. m., dels apparatur av mera speciell art

för sinnes- och nervfysiologisk samt eventuellt psykoteknisk forskning, dels

ock slutligen sådan standardapparatur, som kan förväntas finnas vid ett

genomsnittligt väl utrustat fysiologiskt laboratorium. I det följande har

upptagits sådan apparatur, som enligt utredningens uppfattning är nödvändig

eller i högre grad önskvärd för en systematisk flygmedicinsk forskning.

Till viss del kan, anför utredningen, sådan apparatur redan antagas

finnas på en fysiologisk institution; då den trots detta särskilt upptagits

vore anledningen den, att det vore ovisst, i vilken grad apparaturen vore

upptagen för undervisnings- och forskningssyften av annat slag, varigenom

den icke de facto stöde till förfogande. Utredningen har vidare anfört i

huvudsak följande.

Bihang till rilcsdagens ''protokoll 19^6. 1 sami. Nr 278.

13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Laboratorieutrustning.

För h ö j d f o r s k n i n g. Till en undertryckskammaranläggning bör

helst höra röntgenanläggning för studier av gasers förhållande i kroppshålor,

utveckling av gasblåsor i blod och vävnader vid hastigt tryckfall,

variationer i hjärtvolym etc. Med hänsyn till den betydelse flyget redan

har och ytterligare kan förväntas få på såväl det militära som det civila

området och de omfattande flygmedicinska problem, som för sitt bearbetande

kräva undertryckskammare, synas två dylika anläggningar utöver

den vid gymnastiska centralinstitutet befintliga böra beräknas för hithörande

forskning inom landet. Härigenom bör en differentiering beträffande

utrustningen kunna komma till stånd, såsom i fråga örn kyl- och värmeanläggningar,

inbyggande av tryckkabin m. m.

Vid studiet av hjärtats reaktioner under syrebrist är elektrokardiograf

behövlig. Vissa former av hjärtskador bli elektrokardiografiskt manifesta

först vid syrebrist, och kunna upptäckas hos personer, som icke tidigare

företett symtom på sådana skador.

Medelst elektroencefalografi erhålles en objektiv registrering av vissa processer

i hjärnbarken, nära anslutna till den psykiska verksamheten. Denna

metod kan antagas vara av värde som indikator på förändringar i hjärnans

funktioner, som inträda vid syrebrist eller som följd av accelerationskrafter.

För förhindrande av elektriska störningar från omgivningen vid registreringen

erfordras möjligheter till elektrisk skärmning i anslutning till elektroencef

alograf en.

För bekvämt åskådliggörande av fysiologiska förlopp av de mest skiftande

slag är katodstråleoscillograf med förstärkare det lämpligaste instrumentet.

Hjärtverksamhet, blodtryck, andning, muskel verksamhet m. m.

kunna avläsas på för försöksledaren lämpligt avstånd, och kunna, då så

önskas, fotograferas.

Syremättnadsindikator möjliggör ett kontinuerligt följande av graden av

syremättnad i blodet, vilket är av största betydelse för bedömandet av

syrebristens grad. En hotande syrebrist kan genom automatisk larmanordning

genast avslöjas. Kamera erfordras för upptagande av bilder av försökspersoner

etc. för olika ändamål. Filmkamera erfordras av samma skäl.

Apparatur för psykotekniska prov bör inmonteras i undertryckskammare,

enär utförandet av sådana under syrebrist visat sig lämna värdefulla

upplysningar rörande försökspersonens allmänna egenskaper. Kontroll av

proven bör även kunna ske från plats utanför kammaren.

Värme- och kylaggregat böra finnas för att möjliggöra studier av växlande

temperaturförhållanden på olika reaktioner av betydelse för flygare.

Lämpligt är att ha dels en kylanläggning för hel kammare till måttligt låga

grader (cirka 0°), dels (i annan kammare) en anläggning — t. ex. i samband

med tryckkabin — för nedkylning till stratosfärtemperatur (— 55°).

För den vetenskapliga utforskningen av organismens reaktioner vid syrebrist

erfordras vidare viss hjälpapparatur, som delvis torde finnas vid befintliga

institutioner, delvis måste nyanskaffas. Sådan hjälpapparatur utgöres

av: ergometer för utförande av doserat muskelarbete, gasanalysapnaratur

för bestämning av ämnesomsättningen, apparatur för blodgasanalys,

spirometrar, kymografer för registrering av mekaniska förlopp, apparatur

för bestämning och registrering av temperatur och fuktighet.

Av övrig apparatur, som kan tänkas bli erforderlig, kan nämnas baro
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

spirograf, som möjliggör noggrant registrerande av andningen, vidare andningsmasker,

gaser, gasbehållare med ventiler m. m. för andningen, samt

blodtrycksmätare av olika slag och pulsskrivare.

Vid syrebrist inträda förändringar av ämnesomsättningsprocesserna i

kroppen. För studiet av dessa bli kemiska undersökningar av urin, blod och

annat material erforderliga. Den kemiska utrustningen härför — som ävenledes

i viss utsträckning torde finnas vid en fysiologisk institution — omfattar

kemisk standardapparatur för extraktion, filtration, intorkning, destination

m. m. samt analysapparater, kolorimeter, pH-meter etc.

Då det kan beräknas, att vissa undersökningar med fördel kunna utföras

på djur, bör en lämplig utrustning härför finnas. Härtill hör operationsbord

med andningspump och blodtrycksmätningsapparat, undertryckskammare

för djurförsök, apparatur för bestämning av muskelkontraktioner,

andning, etc. För arbetsförsök på djur erfordras vidare en arbetsmaskin.

Även om denna standardapparatur kan förutsättas ingå i varje fysiologisk

institutions utrustning, blir en dubblering i viss utsträckning oundgänglig

med hänsyn till att denna apparatur är strängt anlitad för institutionens

ordinarie arbetsuppgifter.

För accelerations forskning. Accelerationsundersökningar

ha hittills icke utförts i vårt land, varför en helt ny utrustning här

måste beräknas bli erforderlig. I första hand erfordras centrifug eller liknande

anordning med tillhörande registreringsapparatur, såsom kamera,

elektrokardiograf och röntgenanläggning.

Därest vid en institution inrättas såväl undertryckskammare som centrifuganordning,

bör det givetvis eftersträvas, att övrig apparatur i största

möjliga utsträckning kan användas vid båda dessa anläggningar.

Även i fråga om accelerationsundersökningar synes det värdefullt att

skaffa primärresultat på djur. För detta ändamål behöves en djurcentrifug

samt apparatur för bestämning av blodgenomströmningen i olika kärlområden

(strömur).

Vissa undersökningar, som i princip stå accelerationsforskningen nära,

kunna utföras med tillhjälp av vippbräde, med vilket kroppen kan inställas

i olika lägen.

Med hänsyn till den stora betydelsen av studier över fall och inbromsningar

synes det mycket önskvärt, att möjlighet beredes till försök i fällstol.

Slutligen är det önskvärt, att en apparatur finnes, som möjliggör studier

över vibrationers inverkan på organismen.

För annan flygmedicinsk forskning. Apparaterna för sinnesfysiologiska

undersökningar böra omfatta sådana för studium av hudsinnena,

vidare otoskop, tongenerator, audiometer för hörselundersökningar

samt rotationsstol och nystagmometer för prövning av jämviktsorganet.

För ögonundersökningar erfordras apparater för bestämning av synskärpa,

speciallampor med filter för bestämning av färgsinne (»lantern test»), stereoskop,

adaptometer för prövning av ljussinnet m. m.

Nu nämnd apparatur för sinnesfysiologiska undersökningar kan i viss utsträckning

förutsättas vara tillgänglig vid de specialkliniker, som på flygmedicinens

område avses att samarbeta med den flygmedicinska forskningsnämnden,

varom de sakkunniga i det följande framlägga förslag, och med

vederbörande fysiologiska institutioner. Emellertid torde det bli nödvändigt

att vid undertryckskammareförsök ha tillgång till vissa av dessa

apparater.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

För undersökningar i flygplan. Ehuru studier av flygmedicinska

problem i laboratoriet erbjuda förmånen av observationer utan alla

de störande inflytanden och obekväma förutsättningar, som finnas i ett

flygplan, erbjuda dock undersökningar av flygningens inverkan på organismen

i dess rätta miljö, d. v. s. i flygplanet, vissa fördelar. Alla de för

flygningen karakteristiska mer eller mindre störande inflytelser, som äga

rum under flygningen, såsom vibrationer, buller, temperaturväxlingar, drag,

sinnesintryck av skilda slag, psykisk påverkan och manöverarbete, framträda

här tydligare än vid laboratorieförsök.

Då det emellertid ur flera synpunkter synes mindre ändamålsenligt att

fast inreda ett särskilt flygplan för detta syfte, särskilt med hänsyn till

kostnaderna och den snabbt framskridande utvecklingen på detta område,

torde den lämpliga lösningen av detta problem vara, att dessa undersökningar

utföras med tillhjälp av speciell apparatur, som utan större omändringar

och kostnader kan apteras i flygplan. För detta ändamål bör apparatur

för bestämning av blodtrycket samt dess variationer i skilda kärlområden

(oscillograf), elektrokardiograf, barospirograf, apparatur för mätning av

accelerationsverkan, hörselmätare, samt för dessa apparater lämplig elektrisk

eller optisk registreringsapparatur stå till förfogande. Viss semitransportabel

apparatur torde även med fördel kunna komma till användning,

såsom röntgenanläggning för fotografering och genomlysning under flygning,

varigenom verkan av accelerationskrafter på lungor och hjärta samt

betydelsen av höjdverkan för accelerationseffekterna kan studeras under

naturliga förutsättningar.

För flyg medicinsk undervisningsverksamhet. I första

hand torde härvid en transportabel undertryckskammareanläggning vara

behövlig. Det är nämligen synnerligen önskvärt, att en orientering av den

flygande personalen rörande verkningarna av luftförtunning och syrebrist

vid större höjd kan komma till stånd. Detta torde bäst effektueras genom

praktisk upplysningsverksamhet ute på flygförbanden, varvid den lämpligaste

formen torde vara att meddela sådan med tillhjälp av en transportabel

undertryekskammare. Denna princip har, som tidigare framhållits,

kommit till vidsträckt användning i olika länder. Även för rena forskningsändamål

kan en transportabel undertryekskammare vara till gagn, när det

gäller att utanför de flygmedicinska laboratorierna på ett större antal personer

verkställa undersökningar i undertryekskammare.

Lokal utrymme n.

Beträffande höjd- och accelerationsforskning bestämmes behovet av utrymmen

av den härför erforderliga specialapparaturen, såsom undertryckskammare

med tillhörande anläggningar, centrifug eller motsvarande anordning

och övrig apparatur för studium av accelerationseffekter, samt av

i anslutning härtill behövliga forskningslaboratorier.

I enlighet med vad som förut anförts, måste två anläggningar utom den

vid gymnastiska centralinstitutet anses vara önskvärda för att arbetet inom

höj dforskningen skall kunna erhålla erforderlig bredd och differentiering.

I samband med undertryekskammaren måste tillräckliga biutrymmen

stå till förfogande, för att sådana undersökningar, som sammanhänga med

här ifrågavarande försök men icke lämpligen kunna anordnas i själva kammaren,

skola kunna verkställas. För detta ändamål synas, förutom ett

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273. 197

mörkrum, minst två laboratorier vara behövliga dels för djurförsök dels

för undersökningar på människa.

Den för accelerationsforskningen behövliga centrifugen erfordrar ett jämförelsevis

stort utrymme. Även i detta fall måste biutrymmen för specialapparatur

och för anknutna undersökningar förutsättas.

De utrymmen, som erfordras för fall- och bromsningsförsök, böra med

hänsyn till försökens art icke beräknas för knappt. En fallhöjd av 7—10

meter måste anses erforderlig.

Tillräckliga utrymmen för undersökningar rörande syn- och hörselsinnet

kunna såsom tidigare angivits antagas stå till förfogande vid flertalet

kliniker.

4. Föreslagna åtgärder.

I det följande lämnas en redogörelse för de förslag i fråga om forskningsarbetets

organisation och ledning, apparatur och lokalbehov samt personal

ävensom de kostnadsberäkningar, som framlagts av flygmedicinska utredningen,

den av medicinska forskningsrådet tillsatta flygmedicinska utredningskommittén

respektive rådet självt, samt i de över ifrågavarande förslag

avgivna remissyttrandena.

Forskningsarbetets organisation.

Flygmedicinska utredningen. Utredningen har inledningsvis

till diskussion upptagit frågan, huruvida det vore möjligt och lämpligt att

koncentrera ifrågavarande forskning till en central forskningsanstalt i stället

för att, såsom i direktiven förutsatts, ansluta den till redan befintliga

institutioner. Utredningen har emellertid icke ansett sig kunna i nuvarande

läge förorda en sådan anordning, då densamma skulle kräva alltför stora

kostnader. Utredningens förslag går därför ut på att anknyta den flygmedicinska

forskningsverksamheten till de fysiologiska institutionerna vid

karolinska institutet, universiteten och gymnastiska centralinstitutet samt

till de oftalmiatriska och otiatriska klinikerna vid karolinska sjukhuset och

universitetssj ukhusen.

Remissyttranden. Utredningens uppfattning i denna grundläggande

fråga har delats av övervägande flertalet av de remissinstanser, som

ansett sig kunna uttala någon bestämd uppfattning i frågan. Avvikande

mening har endast anförts av medicinska fakulteten i Uppsala, som funnit,

att tillräckligt grundlig utredning icke verkställts i avseende på tvenne

punkter, av väsentlig betydelse för ett bedömande av föreliggande organisationsproblem.

Sålunda ansåge fakulteten, att tillräcklig ekonomisk utredning

icke förelåge för att de båda alternativen, nämligen det av de sakkunniga

förordade, enligt vilket forskningen borde anknytas till redan existerande

forskningsinstitutioner, eller inrättandet av en central flygmedieinsk

forskningsanstalt skulle kunna på rätt sätt vägas mot varandra. Icke

heller funne fakulteten i tillräcklig grad utrett, huruvida den flygmedi
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

cinska forskningen lokalt borde anslutas till medicinska forskningsinstitutioner

eller till de militära flygförbandens förläggningar och övningsplatser.

Fakulteten framhåller, att något ställningstagande i organisationsfrågan

icke vore möjlig, innan utredning i angivna hänseenden kommit till stånd.

Kanslern för rikets universitet har med hänsyn till Uppsala-fakultetens

erinringar ansett sig böra förorda den av fakulteten ifrågasatta kompletterande

utredningen.

Flyg medicinsk a utredningsko m mitten. Kommittén har

med hänsyn till de av medicinska fakulteten i Uppsala och universitetskanslern

uttalade synpunkterna i ämnet närmare undersökt, vilket av de

båda alternativen — den flygmedicinska forskningens förläggande i anslutning

till redan befintliga institutioner och kliniker eller till en särskilt upprättad

central anstalt — som ur ekonomiska och andra synpunkter kunde

vara att föredraga. Bland annat hade kommittén sökt få denna fråga belyst

med ledning av erfarenheter från förhållandena i vissa främmande

länder och hade därför införskaffat utlåtanden från sakkunniga, som under

senare tid i offentligt uppdrag studerat flygmedicinsk forskning i Förenta

staterna, Storbritannien och Tyskland. Utlåtanden hade avgivits av lasarettsläkaren

L. S. Svensson, medicine doktorn P. Hedenius och professorn

E. Hohwii Christensen. Innehållet i sagda utlåtanden har kommittén sammanfattat

sålunda:

Ett genomgående drag i organisationen av den flygmedicinska forskningen

i de ovan behandlade länderna är, att man lagt stor vikt vid att

utnyttja de vetenskapligt skolade krafter, som funnits att tillgå, samt att

man sökt att så vitt möjligt låta dessa arbeta i sin egen miljö, ofta

med uppgifter, som de själva påbörjat och för vilka de haft särskilda förutsättningar.

Man har därvid uppnått, att redan bestående arbetsgrupper

kunnat fortsätta sitt invanda samarbete, varjämte för speciella

problems bearbetande i mån av behov forskare med lämplig specialutbildning

detacherats till institutioner, där deras medverkan varit behövlig.

De mycket goda resultat, som på denna väg vunnits, ge vid handen,

att detta val av organisationsform varit lyckligt och till gagn för verksamheten.

Doktor Hedenius framhåller, att denna väg även ur ekonomisk

synpunkt torde ha varit förmånlig genom de möjligheter den erbjudit att

utnyttja redan befintliga lokaler och apparatbestånd.

Vid sidan av denna decentraliserade forskning förekommer i de nämnda

länderna även en centraliserad forskning, som bedrives vid flygets egna

laboratorier. Det framgår emellertid av flygmedicinska utredningens betänkande

liksom av doktor Svenssons skrivelse, att denna centraliserade

forskning i Storbritannien varit av ringa omfattning i jämförelse med den

vid universitetsinstitutionerna bedrivna.

Kommittén framhåller därefter, att eventuella tankar på att all flygmedicinsk

forskning skulle bedrivas vid en central anstalt helt och hållet

måste avvisas, enär det icke vore möjligt att i vårt land skapa en sådan

anstalt av så stor omfattning och med en så allsidigt orienterad personal,

att den skulle kunna fungera utan anlitande av forskare eller vetenskap
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Majda -proposition nr 273.

liga institutioner utanför anstalten. De alternativ, som kunde komma i

fråga, vore därför antingen en kombination av fristående central anstalt

med decentraliserad forskning vid ett flertal universitetsinstitutioner eller

forskning enbart med användande av de nuvarande universitetsinstitutionerna.

Beträffande de skäl, som kunde anses tala för det ena eller det

andra av dessa alternativ, Ilar kommittén anfört i huvudsak följande.

Mest bestickande synes vid första ögonkastet det första av dessa alternativ

vara, nämligen att skapa en central anstalt, som har anknytning till

såväl den praktiska flygverksamheten som till medicinska universitetsinstitutioner,

och från vilken kunde till olika medicinska specialinstitutioner

dirigeras problem, som icke behärskas av den centrala anstaltens forskare

eller som icke äro tillgängliga med på anstalten befintlig apparatur.

Man torde få förutsätta, att det är en anstalt av denna typ, som uppsalafakulteten

avsett, då den ifrågasatt en flygmedicinsk forskningsanstalt,

placerad förslagsvis vid Arna nära Uppsala.

Vid en jämförelse mellan de båda alternativen måste givetvis de ekonomiska

synpunkterna tillmätas en avsevärd betydelse och därvid särskilt

kostnaderna för erforderliga byggnader samt för specialapparatur.

I flygmedicinska utredningens betänkande föreslogos vissa byggnadsarbeten

vid karolinska institutet och vid Lunds universitet, beräknade till

sammanlagt 286 000 kronor. I det förslag, som kommittén nedan kommer

att framlägga, reduceras emellertid dessa kostnader avsevärt. I ovannämnda

kostnad ingingo bland annat 112 000 kronor för nybyggnad vid karolinska

institutet till en centrifuganläggning samt 35 000 kronor för nytillkommande

utrymmen, erforderliga bland annat för vibrationsundersökningar.

Kommittén anser emellertid, att dessa lokaler kunna anstå till en

senare utbyggnadsetapp. Vidare finnas möjligheter, att vid Lunds universitet

förlägga undertryckskammaren i en befintlig källarlokal, varigenom

de byggnadskostnader, som enligt flygmedicinska utredningens förslag påvila

den flygmedicinska forskningen, minskas med 56 000 kronor. Byggnadskostnaderna

skulle därigenom bli 83 000 kronor i stället för 286 000

kronor. Det torde utan vidare vara uppenbart, att byggnadskostnaderna

för en central forskningsanstalt, även örn icke heller denna utrustas med

centrifug, måste bli av en helt annan och större storleksordning.

Flygmedicinska utredningen beräknade för de föreslagna två undertryekskamrarna

en kostnad av 150 000 kronor, varav den ena beräknades

kosta 50 000 kronor, och den andra, som skulle förses med en mera omfattande

utrustning, beräknades kosta 100 000 kronor. Enligt alternativet

central anstalt kunde man tänka sig att endast bygga en undertryckskammare,

men denna måste då vara av den dyrbarare typen, d. v. s. besparingen

i fråga örn denna post skulle inskränka sig till 50 000 kronor. I

själva verket är det dock högst antagligt, att även den andra undertryckskammaren

snart skulle visa sig nödvändig. Fördelarna med att ha en dylik

tillgänglig även i södra Sverige äro uppenbara, icke minst med hänsyn till

att den grundläggande flygutbildningen för samtlig, flygvapnet tillhörande

personal, är förlagd till Ljungbyhed.

Den besparing, som alternativet central anstalt erbjuder i fråga örn anläggningskostnad

för lindertryckskammare, uppgår alltså högst till 50 000

kronor, men även denna besparing är enligt kommitténs uppfattning till

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

stor del fiktiv. Vissa ytterligare besparingar torde kunna göras beträffande

sådan specialapparatur, som måste dubbleras, då forskningen bedrives på

mera än en institution. Att framlägga detaljerad kalkyl på denna punkt

anser dock kommittén på sakens nuvarande ståndpunkt ogörligt, men det

kan icke röra sig om summor av för frågans lösning avgörande betydelse.

Mot detta står för övrigt kostnaden för anskaffande av allmän apparatur

till en central anstalt, vilken kan inbesparas i samma utsträckning som på

institutionerna befintlig apparatur även kan användas för den flygmedicinska

forskningsverksamheten. För den flygmedicinska forskningen är

det en förmån att kunna utnyttja den allmänna apparatutrustning, som

finnes på universitetsinstitutionerna. I samma mån är det givetvis en tillgång

för det vanliga vetenskapliga arbetet vid dessa institutioner att få

tillfälle utnyttja den specialapparatur för flygmedicinsk forskning, icke

minst undertryckskammare, som ställes till deras förfogande.

Icke heller beträffande kostnader för personal kan alternativet central

anstalt ställa sig gynnsammare än decentraliserad forskning. Kommittén

kommer i det följande att föreslå, att tre laboratorstjänster och 6 befattningar

som tekniska biträden inrättas. En mindre personalkader än dessa

tre aktiva forskare jämte deras hjälpkrafter kan givetvis icke tänkas för

en central anstalt, speciellt örn behovet av vaktmästare och eventuellt

skrivbiträde och maskinist beaktas. Beträffande driftkostnaderna måste

dessa för en central forskningsanstalt beräknas bliva avsevärt högre. Såväl

beträffande engångskostnader som årliga kostnader måste flygmedicinska

utredningens förslag sålunda ges ett avgjort företräde.

Då kommittén ansluter sig till flygmedicinska utredningens förslag, att

den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten tills vidare bör

organiseras i anknytning till och med utnyttjande av de redan befintliga

universitetsinstitutionerna, så innebär detta ingalunda, att kommittén saknar

förståelse för det andra huvudargumentet för inrättandet av en central

anstalt i anknytning till någon militär flygförläggning, nämligen betydelsen

av att den flygmedicinska forskningen hålles i kontakt med den praktiska

flygverksamheten. Denna synpunkt anser kommittén vara av väsentlig betydelse.

Kommittén vill emellertid framhålla, att chefen för flygvapnet bestämt

uttalat sig mot att flygvapnets personal i större omfattning utnyttjas

som försöksobjekt. Dels befaras, att sådan verksamhet skulle på olämpligt

sätt inkräkta på och verka tyngande för arbetet vid det ifrågavarande

flygförbandet, dels hänvisas till att personalen skulle kunna få en besvärande

känsla av att vara föremål för experiment och försöksverksamhet,

en psykologisk belastning, som man inom flygvapnet hyser stora farhågor

för. Även ekonomiska synpunkter förtjäna att i detta sammanhang framhållas.

En försöksverksamhet med användande av flygplan i större skala

ställer sig nämligen mycket dyrbar. Kostnaderna för flygplanets underhåll,

bränsle och dylikt beräknas vid den försöksverksamhet i fråga örn materialprovning

m. m., som nu bedrives av flygvapnet, till cirka 500 kronor per

timme, personallönerna icke inräknade.

I detta sammanhang må slutligen även framhållas, att det vid denna

försöksverksamhet, som avser ntprovning av materiel och säkerhetsanordningar

i och för flygtjänsten, visat sig nödvändigt att utnyttja flygmedicinsk

sakkunskap utöver de vid flygvapnet anställda flygläkarna. Till flygförvaltningens

materielavdelning har i detta syfte knutits professor E.

Hohwii Christensen. I den mån nämnda försök och prov kräva särskilda

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

materielkostnader, bestridas dessa från till flygvapnets förfogande stående

anslag. Det viktiga önskemålet om intim kontakt mellan representanter

för den flygmedicinska forskningen och den praktiska flygverksamheten är

härigenom åtminstone i viss utsträckning beaktat.

Kommittén har därför anslutit sig till flygmedicinska utredningens förslag,

att den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten anknytes

till redan befintliga vetenskapliga institutioner, i första hand de fysiologiska

institutionerna vid medicinska fakulteten i Lund, karolinska institutet

och gymnastiska centralinstitutet. Däremot kunde man av olika skäl

tills vidare endast räkna med medverkan i begränsad omfattning av fysiologiska

institutionen i Uppsala.

Medicinska forskningsrådet har, samtidigt som rådet anslutit

sig till utredningskommitténs förslag, framhållit, att det i en nära framtid

komme att visa sig oundgängligen erforderligt att vid sidan av forskningen

vid de befintliga institutionerna anordna särskild forskningsverksamhet

i nära samarbete med flygplats. Rådet har härom anfört:

Det synes i allra högsta grad angeläget, att bemälda forskning så fort

som möjligt igångsättes. Chefen för flygvapnet har i dagarna i skrivelse

till rådet ytterligare understrukit detta. Den enda väg, på vilken man snarast

kan få sådan forskning i gång, är att förlägga den till universiteten,

närmast deras fysiologiska institutioner. Det framgår av de utlåtanden,

som av olika besökare framlagts rörande hithörande förhållanden i Tyskland,

U. S. A. och England, att universitetsinstitutioner tagits i bruk för

den grundläggande forskningen och för speciella uppgifter. Rådet vill därför

instämma i de förslag, som dess utredningskommitté uppgjort i syfte

att möjliggöra vissa omedelbara åtgärder.

Det synes emellertid rådet lika klart framgå av avgivna berättelser från

utlandet att därtill en i nära samarbete med flygplats förlagd forskningsverksamhet

i en nära framtid kommer att visa sig oundgänglig. Rådet

finner icke, att en sådan verksamhet i längden bleve i tillräcklig utsträckning

tillgodosedd genom tillfälliga besök eller kortare vistelser vid flygplatsen

av forskare från de vetenskapliga institutionerna. Den dagliga och

nära kontakten med den flygande personalen måste förutsättas för den

flygmedicinska forskaren aktualisera de praktiskt betydelsefulla problem,

vilka en nyorganiserad flygmedicinsk forskning i vårt land bör särskilt

hålla i sikte. Man bör därför redan från början inrikta sig på att förbereda

en sådan verksamhet, förlagd till åtminstone en flygplats i vårt land. Det

synes mycket sannolikt, att det i anslutning härtill blir nödvändigt att

upprätta minst en självständig vetenskaplig befattning i ställning närmast

motsvarande en professur. Vidare åtgärder för realiserande av dessa önskemål

kräva emellertid fortsatt utredning. Utan att i allo instämma i den

motivering, som givits av utredningskommittén, föreslår rådet därför, att

utredningskommitténs förslag i huvudsak läggas till grund för omedelbara

åtgärder och att samtidigt utredningen inom rådet fullföljes.

Förnyade remissyttranden. Statskontoret har föreslagit, att

den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten tills vidare endast

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. May.ts proposition nr 273.

skall bedrivas vid fysiologiska institutionen vid gymnastiska centralinstitutet.

Som motivering härför har statskontoret anfört:

I utlåtande den 19 oktober 1944 över flygmedicinska utredningens betänkande

förklarade sig statskontoret vara ense med de sakkunniga i fråga

örn behovet av förbättrad flygmedicinsk forskning, utbildning och undervisning.

Såvitt statskontoret kunde förstå, borde forskningen inom ifrågavarande

område av medicinen ha sitt naturliga säte vid universiteten och

fackhögskolorna, till vilka i det förevarande sammanhanget gymnastiska

centralinstitutet finge räknas med hänsyn till där installerad speciell apparatur.

Ämbetsverket hade alltså icke något att erinra mot att erforderlig

forskningspersonal och apparatur i huvudsaklig överensstämmelse med de

sakkunnigas förslag ställdes till förfogande för en på dylikt sätt anordnad

intensifierad flygmedicinsk forskning.

Det bör, då detta läses, ihågkommas, att landets läge år 1944 var ett

annat och allvarligare än i dag. Då var nära nog all kontakt med utlandet

bruten såsom en följd av avspärrningen. Skulle en flygmedicinsk forskning

då hava upptagits inom landet, något som var starkt motiverat av militära

skäl, hade man varit hänvisad att bedriva den praktiskt taget utan några

impulser utifrån. Sedan spärren nu brutits, kunna fullt normala förbindelser

snart nog förväntas inträda nied föregångsländerna inom den flygmedicinska

forskningen, Storbritannien och U. S. A. Vidare torde den facklitteratur,

som inom nämnda länder tillkommit under kriget men hittills

varit hemligstämplad, förr eller senare kunna förutsättas bliva tillgänglig

även för svenska forskare. Vid sådant förhållande synes det enligt statskontorets

mening knappast vara befogat att giva det flygmedicinska forskningsarbetet

en så bred uppläggning, som föreslagits av medicinska forskningsrådet.

Såsom framgår av framställningen pågår för närvarande inom

forskningsrådet en utredning örn en till flygplatserna direkt förlagd forskningsverksamhet,

i anslutning till vilken, enligt rådets mening, upprättandet

av minst en självständig vetenskaplig befattning i ställning närmast

motsvarande professur sannolikt skulle bliva nödvändigt. Slutlig ståndpunkt

till frågan om den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamhetens

ordnande synes icke böra tagas, innan nämnda utredning framlagts.

Utan föregripande av ett dylikt framtida ställningstagande torde emellertid

det nu föreliggande förslaget kunna genomföras i begränsad omfattning.

På grund av vad sålunda anförts får statskontoret föreslå, att ifrågavarande

verksamhet tills vidare skall bedrivas i anknytning till allenast en institution,

lämpligen gymnastiska centralinstitutet med hänsyn till den där

redan befintliga undertryckskammaranläggningen.

Forskningsarbetets ledning.

Flygmedicinska utredningen. Utredningen har föreslagit inrättandet

av en flygmedicinsk forshiingsnäinnd, bestående av 7 ledamöter

och direkt underställd ecklesiastikdepartementet. Av ledamöterna skulle

två representera den fysiologiska vetenskapen, en representera oftalmiatriken

och en otiatrien. Av de återstående ledamöterna skulle en vara aktiv flygläkare,

en representera flygvapnet och en representera civilflyget. Ledamöterna

skulle utses av Kungl. Maj:t efter förslag, beträffande de fyra

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

förstnämnda ledamöterna, av karolinska institutets lärarkolleegium samt

de medicinska fakulteterna i Lund och Uppsala, beträffande flygläkaren

av chefen för flygvapnet efter hörande av medicinalstyrelsen, beträffande

representanten för flygvapnet av chefen för flygvapnet och beträffande civilflygets

representant luftfartsstyrelsen. Kungl. Majit skulle tillika utse en

av ledamöterna till ordförande. Beträffande nämndens uppgifter har utredningen

anfört bland annat följande:

Flygmedieinska forskningsnämndens huvuduppgift skall vara att taga

initiativ till flygmedicinsk forskning och utarbeta arbetsprogram för densamma.

Den torde lämpligen böra inleda sin verksamhet med att verkställa

en inventering av de forskningsproblem, som det för närvarande kan anses

mest angeläget att få behandlade. De sålunda fastställda arbetsuppgifterna

bör nämnden i samråd med vederbörande institutionsföreståndare fördela

på de olika institutionerna och klinikerna. I vissa fall är det också tänkbart,

att speciella arbetsuppgifter anförtros åt enskilda forskare. Sedan

forskningsarbetet sålunda organiserats, blir det nämndens uppgift att med

uppmärksamhet följa arbetets fortskridande. Nämnden skall äga att för

arbetsuppgifternas utförande ställa till förfogande behövlig, hos. nämnden

anställd personal, nämligen laboratorer i flygmedicin samt tekniska biträden.

För sådana undersökningar, som endast erfordra anlitandet av. tillfälliga

arbetskrafter för kortare tid, skall nämnden ställa nödiga avlöningsmedel

till förfogande. I den mån som för arbetenas utförande apparatur

erfordras utöver den vid respektive institutioner och kliniker redan^ tillgängliga,

skall nämnden kunna i mån av tillgång på medel ställa sådan

till disposition.

Efter hand som forskningsarbetet leder fram till resultat, bör det åligga

nämnden att i lämplig form och omfattning sörja för publicerandet av desamma.

Härvid ifrågakomma närmast olika medicinska publikationer samt

av flygvapnet utgivna meddelanden. Dessutom förutsättes, att nämnden

utgiver en årsberättelse, vari även redogörelser för forskningsresultat kunna

inflyta. En viktig uppgift för nämnden blir vidare att noggrant följa den

flygmedicinska forskningens utveckling i andra länder och förmedla kännedom

därom.

De sakkunniga ha tidigare framhållit, att en av de viktigaste och närmast

till hands liggande uppgifterna för en svensk flygmedicinsk forskning

bör vara att undersöka, huruvida uttagningsproven för flygare överensstämma

med den flygmedicinska vetenskapens krav.

Till nämndens uppgifter bör även höra att medverka vid planläggningen

av flygmedicinsk undervisning. Specialundervisning i flygmedicin bör givetvis

ingå i flygläkarnas utbildning, men även den flygande personalen bör

genom lämplig orientering i flygmedicinska frågor bibringas ökat intresse

för dessa spörsmål och en praktisk nyttig kännedom örn de faktorer, som

vid flygning påverka organismen. Beträffande flygläkarna och flygpersonalen''bör

emellertid flygmedicinska nämnden ha en uppgift att fylla i

samarbete med flygvapnets ledning. Utredningen kommer i det följande

att föreslå, att de hos nämnden anställda laboratorerna i flygmedicin skola

efter uppdrag av nämnden och i enlighet med träffad överenskommelse

mellan denna och chefen för flygvapnet kunna anlitas för viss flygmedicinsk

instruktionsvcrksamhet bland flygpersonalen samt vid flygläkar
-

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

kurser, i elen mån detta kan ske utan förfång för deras vetenskapliga forskningsarbete.

Därjämte bör nämnden även på andra sätt medverka i den

flygmedicinska upplysningsverksamheten, exempelvis genom uppgörande

av förslag till kursplaner, läroböcker o. s. v.

Utöver här angivna uppgifter bör det åligga nämnden att till statliga

myndigheter inkomma med förslag och utlåtanden i frågor, som falla inom

nämndens arbetsområde. De myndigheter, som det härvid närmast kommer

att gälla, äro flygvapnet, luftfartsstyrelsen och medicinalstyrelsen.

Inom nämnden skulle ledningen och organiserandet av det löpande forskningsarbetet

anförtros åt ett särskilt arbetsutskott. Hos nämnden skulle

anställas en sekreterare med ett årligt arvode av 3 000 kronor. De årliga

kostnaderna för nämndens verksamhet ha av utredningen beräknats till

27 500 kronor, vartill komma vissa engångskostnader å sammanlagt 10 500

kronor.

R emissyttranden. Såsom förut nämnts, ha chefen för flygvapnet

och försvarets sjukvårdsförvaltning ansett, att den flygmedicinska forskningsnämnden

icke borde direkt underställas ett statsdepartement, utan

att den flygmedicinska forskningen i stället borde inordnas under det medicinska

forskningsrådet och omhänderhavas av en särskild permanent subkommitté

under rådet. Av chefens för flygvapnet utlåtande må följande återges.

Vid tillskapandet av det medicinska forskningsrådet har det förutsatts,

att härigenom även den militärmedicinska forskningens behov skulle bliva

tillgodosedda. I det av särskilda sakkunniga avgivna betänkandet rörande

organisatoriska åtgärder för den medicinska forskningens främjande föreslås

bland annat, att den militärmedicinska forskningen skall inordnas

under forskningsrådet i form av en permanent subkommitté. Det synes

lämpligt, att den flygmedicinska forskningen på liknande sätt inordnas i

form av en dylik permanent subkommitté. Huruvida denna subkommitté

skall vara helt fristående eller på det ena eller andra sättet bör samordnas

med subkommittén för övrig militärmedicinsk forskning, torde böra bliva

föremål för närmare övervägande i samband med utformandet av organisationen

för den militärmedicinska forskningen. Det torde under alla förhållanden

stå klart, att ett intimt samarbete bör etableras mellan den flygmedicinska

forskningen och den navalmedicinska forskning, som berör

u-båts- och dykeritjänst.

Det är härvid av synnerlig vikt, att denna flygmedicinska subkommitté

under forskningsrådets överinseende medgives en relativt hög grad av handlingsfrihet.

Dess ordförande bör vara en person, vilken samtidigt som han

äger forskningsrådets fulla förtroende har möjlighet till kontakter åt vitt

skilda håll. Till denne skall såväl flygledningen som luftfartsmyndigheten

kunna vända sig, då utredningar eller försök i den ena eller andra riktningen

erfordras, varvid åtgärder böra kunna vidtagas med minsta möjliga tidsutdräkt.

På detta sätt skulle, trots ett inordnande under det medicinska

forskningsrådet, de sakkunnigas intentioner kunna förverkligas, nämligen

att ett organ tillskapas, vilket, samtidigt som det själv bleve initiativtagande

beträffande den flygmedicinska forskningen, jämväl kunde på ett snabbt

och effektivt sätt betjäna såväl flygvapnet som civilflyget.

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Marits proposition nr 273.

Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förordat en anknytning av

ledningen för den flygmedicinska verksamheten till medicinska forskningsrådet.

Statskontoret har avstyrkt förslaget under framhållande, att enligt

ämbetsverkets uppfattning försvarets sjukvårdsförvaltning utgjorde det naturliga

organet för utövande av ledningen av olika förekommande militärmedicinska

forskningsuppgifter. Speciell expertis på olika fackområden

kunde i erforderlig omfattning tillföras sjukvårdsförvaltningen genom tillkallande

av särskilda militära och civila sakkunniga.

Icke heller medicinalstyrelsen har funnit förslaget örn en forskningsnämnd

lämpligt. Det vore enligt styrelsens mening nödvändigt, att forskningsverksamhetens

administrativa sida med äskandet och omhänderhavandet

av behövliga medel m. m. förlädes till någon central förvaltningsmyndighet,

vars verksamhet hade anknytning såväl till flygverksamheten

som till medicinsk förvaltning överhuvud. I sådant hänseende syntes i första

hand böra ifrågakomma försvarets sjukvårdsförvaltning eller medicinalstyrelsen.

Flygmedicinska utredningskommittén. Kommittén

har icke biträtt flygmedicinska utredningens förslag utan förordat, att ledningen

av forskningsverksamheten anförtros åt en subkommitté under det

medicinska forskningsrådet. Subkommittén, som lämpligen skulle benämnas

flygmedicinska subkommittén, skulle bestå av sex ledamöter, varjämte

den skulle äga möjlighet att i erforderlig utsträckning tillkalla experter för

utredning av speciella frågor. Av ledamöterna avses medicinska forskningsrådet

utse tre, varav en skall vara medlem av rådet, och chefen för flygvapnet

två, varav den ene skall vara flygläkare och den andre speciellt sakkunnig

beträffande materialfrågor. Såsom sjätte ledamot skall ingå flygassistenten

i luftfartsstyrelsen. Beträffande subkommitténs befogenheter,

m. m. har flygmedicinska utredningskommittén anfört följande.

Kommittén utgår ifrån, att den här föreslagna flygmedicinska subkommittén

direkt underställes rådet. Samordnandet med eventuella andra militärmedicinska

subkommittéer torde bliva föremål för övervägande i senare

sammanhang.

Subkommittén bör varje år inkomma till rådet med förslag till anslagsäskanden

för den flygmedicinska forskningsverksamheten. De anslag, som

av statsmakterna beviljas för denna verksamhet, skola hållas helt skilda

från anslaget till rådets allmänna verksamhet. Vid medlens användning bör

subkommittén lämnas största möjliga handlingsfrihet för uppnående av

behövlig smidighet och funktionsduglighet. Sålunda bör subkommittén erhålla

fullmakt att på egen hand besluta i alla frågor inom dess verksamhetsområde,

där den är enig. Då någon av subkommitténs ledamöter så

påfordrar, skall dock ett ärendes avgörande hänskjutas till rådet.

Den flygmedicinska subkommittén bör genom sin ordförande hålla rådet

underrättat om subkommitténs verksamhet i olika avseenden.

Den här föreslagna subkommittén motsvarar närmast arbetsutskottet

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

inom den av flygmedicinska utredningen föreslagna flygmedicinska nämnden.

För detta arbetsutskotts ledamöter hade föreslagits ett arvode av

2 500 kronor per år jämte ett tilläggsarvode av 500 kronor per år för ordföranden.

Vi förorda, att det fasta arvodet sättes till 1 500 kronor per år

samt att därutöver bör utgå ett dagarvode av 30 kronor per sammanträdesdag

(samma arvode, som för varje sammanträde utgår till ledamöterna

av medicinalstyrelsens respektive försvarets sjukvårdsförvaltnings

vetenskapliga råd).

Summan av de fasta arvodena för subkommitténs ledamöter utgör sålunda

9 000 kronor per år. Om subkommittén genomsnittligt tänkes sammanträda

12 gånger per år, bli kostnaderna för dagarvoden 2 160 kronor

per år. Därtill komma för vissa subkommittéledamöter kostnader för resor

till sammanträdena.

Kommittén föreslår därför att sammanlagt för dessa ändamål ett anslag

på 12 000 kronor per år beviljas.

Adjungerade experter böra dels erhålla ett arvode av 30 kronor per sammanträdesdag,

dels ock arvode för utförda utredningar.

Flygmedicinska utredningen föreslog, att till flygmedicinska nämndens

förfogande skulle ställas en sekreterare med ett arvode av 3 000 kronor per

år. Kommittén förordar istället, att en av laboratorerna får i uppdrag att

sköta den administrativa delen av subkommitténs verksamhet och att han för

detta arbete erhåller ett tilläggsarvode av 1 200 kronor per år.

Till prenumeration på tidskrifter samt till subkommitténs expenser föreslås

3 000 kronor per år.

Medicinska forskningsrådet anser, att en rådsmedlem

bör vara ordförande i subkommittén och att i denna bör finnas ytterligare

minst en ledamot av rådet. Forskningsrådet finner sannolikt, att en fortsatt

utredning kommer att leda till vissa modifikationer i bestämmelserna om

subkommitténs sammansättning.

Beträffande frågan om arvoden åt kommittéledamöterna syntes detta

enligt rådets mening vara ett spörsmål, som icke borde avgöras, förrän

organisationen varit i verksamhet någon tid. Det av utredningskommittén

angivna anslagsbehovet härför, 12 000 kronor, syntes därför för närvarande

kunna minskas till 3 000 kronor.

Förnyade remissyttranden. Statskontoret har i anslutning

till sitt ställningstagande till frågan om forskningsarbetets organisation icke

ansett något särskilt organ för forskningsarbetets ledning erforderligt. De

uppgifter, som skulle åvila den flygmedicinska subkommittén, syntes i stället

kunna handhavas av medicinska forskningsrådet med anlitande av särskild

expertis. Därest emellertid en särskild subkommitté skulle befinnas

erforderlig, har statskontoret likväl ansett, att sekreterararvodet kunde

inbesparas, därest i stället medicinska forskningsrådets sekretariat anlitades.

Vidare syntes enligt statskontorets uppfattning ersättning till subkommitténs

ledamöter icke böra utgå i annan form än beträffande medicinska

forskningsrådets ledamöter. Särskilda arvoden borde således icke

ifrågakomma. Rese- och traktamentsersättningar åt subkommitténs leda
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

möter samt kostnader för prenumeration och subkommitténs expenser syntes

böra bestridas från det för medicinska forskningsrådet anvisade anslaget

till förvaltningskostnader.

Allmänna lönenämnden har, i anslutning till vad medicinska forskningsrådet

anfört, förordat, att arvodena till ledamöterna i subkommittén tills

vidare begränsas till att avse allenast ersättning för sammanträdesdag med

30 kronor. Mot det föreslagna sekreterararvodet, 1 200 kronor, har nämnden

icke funnit anledning till erinran.

Apparatur o eli lokaler.

Flygmedicinska utredningen. I fråga örn apparatur har

utredningen föreslagit anskaffande av dels ytterligare två stationära undertryckskammaranläggningar,

vilka skulle förläggas till nybyggnaderna för

de fysiologiska institutionerna vid universitetet i Lund och karolinska institutet,

och av vilka den förra kostnadsberäknats till 50 000 kronor och

den senare till 100 000 kronor, dels en rörlig undertryckskammaranläggning,

kostnadsberäknad till 60 000 kronor, dels en centrifug eller därmed

jämförlig anläggning för accelerationsforskning vid karolinska institutet,

kostnadsberäknad till i runt tal 100 000 kronor, dels ock en första

uppsättning av viss oundgänglig standardapparatur till ett värde av i runt

tal 60 000 kronor. Beträffande dessa förslag inhämtas av utredningens framställning

bland annat följande.

Genom anskaffandet av ytterligare två stationära undertryckskammaranläggningar

erhålles en värdefull möjlighet till viss differentiering i utförandet,

varigenom de olika undertryckskamrarna kunna erbjuda möjligheter

till kombinerade undersökningar av skilda slag. Särskilt gäller detta

anordningar för åstadkommandet av låg temperatur, inrättande av en

tryckfast kabin för studium av vissa fenomen i samband med tryckfallssjuka

samt röntgenanläggning. Sålunda bör en av de föreslagna undertryckskamrarna

förses med inbyggd tryckfast kabin samt möjligheter till

nedkylning till stratosfärtemperatur (— 55°). Vidare bör en av de nya

kamrarna förses med aggregat för åstadkommande av ett vacuum motsvarande

22 000 m. höjd samt röntgenanläggning.

Huruvida centrifuganläggningen för accelerationsforskning bör givas formen

av en centrifug, driven från fast axel, såsom tidigare allmänt varit

fallet, eller eventuellt bör anläggas som en rotationsbana med rörlig vagn,

bör lämpligen genom nämndens försorg göras till föremål för sakkunnig

teknisk utredning.

I fråga örn övrig apparatur vilja de sakkunniga framhålla nödvändigheten

av att sådan apparatur — i den mån den icke vid vederbörande institutioner

kan ställas till förfogande — anskaffas i tillräcklig omfattning

för att möjliggöra ett effektivt flygmedicinskt forskningsarbete inom de

olika forskningsområden, som tidigare angivits: andnings-, cirkulationsoch

sinnesfysiologi m. m. Med hänsyn till de många faktorer, som här inverka,

kan den icke på förhand närmare specificeras än som i det föregående

Ilar skett. Behovet av sådan apparatur kommer att kunna angivas

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

av den flygmedicinska nämnden, i samma mån som forskningsarbetet planeras

och organiseras.

Emellertid erfordras från början en uppsättning av viss oundgänglig standardapparatur,

för vilken på grundval av preliminära beräkningar ett engångsanslag

av 60 000 kronor har upptagits i de sakkunnigas förslag.

Det vore av vetenskapliga skäl lämpligt, att en mobil undertryckskammaranläggning

kunde stå till förfogande för instruktions- och försöksändamål

ute på flygförbanden. Från flygvapnets sida har i promemorior, som

tillställts utredningen, ett starkt intresse ådagalagts för anskaffandet av en

transportabel undertryekskammare. Sådana finnas på olika håll i utlandet,

bland annat i England, Schweiz och Tyskland. De erfarenheter, som sålunda

vunnits i andra länder, torde kunna nyttiggöras för konstruktionen

av en motsvarande svensk anläggning.

Enligt utredningens uppfattning måste särskilda lokaler beräknas för inrättandet

av de båda undertryckskammaranläggningarna och centrifuganläggningen.

Enligt inom byggnadsstyrelsen verkställda preliminära beräkningar

kunde kostnaderna för ifrågavarande byggnadsarbeten uppskattas

till i runt tal 230 000 kronor vid karolinska institutet och 56 000 kronor

vid universitetet i Lund.

Flyg medicinska utredningsko mmittén. Kommittén

biträder förslaget om inrättande av undertryckskammaranläggningar vid

fysiologiska institutionerna i Lund och vid karolinska institutet. Som framgår

av det föregående, har utredningen ansett, att ifrågavarande anläggning

i Lund kan beredas plats i befintligt källarutrymme, varför härför

avsedda byggnadskostnader kunde inbesparas. Dock erfordrades 10 000

kronor för iordningställande av nämnda utrymme. Vid karolinska institutet

måste däremot särskild nybyggnad verkställas. Kostnaderna därför

kunde beräknas till omkring 83 000 kronor.

Beträffande förslagen örn anskaffande av en rörlig undertryckskammare

och en centrifuganläggning har kommittén ansett, att dessa frågor tills

vidare borde kunna anstå. Inom flygvapnet överväges nämligen för närvarande

att vid vissa flottiljer anlägga mindre undertryckskammare i enkelt

utförande, avsedda för utprovning och kontroll av syrgasutrustningen

för den flygande personalen. Den institutionsverksamhet, som avsetts äga

rum i den rörliga undertryckskammaren, beräknades därvid i stället kunna

ske i nämnda till flottiljerna förlagda undertryckskammare. Med hänsyn

till de stora kostnaderna för en centrifuganläggning ansåge kommittén, att

frågan örn en sådan anläggning borde uppskjutas till en senare tidpunkt,

då forskningsresultaten från utlandet kunde överblickas och en mera detaljerad

plan uppgöras, hur denna form av forskning lämpligast borde anordnas

i vårt land i experimentellt och organisatoriskt avseende.

Beträffande det av flygmedicinska utredningen föreslagna anskaffandet

av viss standardapparatur för 60 000 kronor har kommittén ansett, att

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

största delen av dessa kostnader borde täckas av de årliga anslagen, varför

engångsanslaget kunde reduceras till 20 000 kronor.

Utöver vad flygmedicinska utredningen föreslagit har kommittén förordat

inrättande i ett källarutrymme vid fysiologiska institutionen i Uppsala

av en fuktighets- och temperaturreglerbar kammare (klimatkammare).

Denna vore avsedd att ge bättre möjligheter i experimentellt avseende åt

den beklädnadsforskning, som under senare år bedrivits vid nämnda institution

och som borde fortsättas. Kostnaden har beräknats till 20 000

kronor.

Medicinska forskningsrådet har anslutit sig till utredningskommitténs

förslag.

Statskontoret har funnit välbetänkt att tills vidare avvakta, i vilken

omfattning undertryckskammaranläggningen vid gymnastiska centralinstitutet

kommer att utnyttjas, innan åtgärder vidtagas för byggande av nya

sådana anläggningar. Betänkligheter kunde även anföras mot att två sådana

anläggningar skulle vara förlagda till Stockholm.

Personal.

Flygmedicinska utredningen. Utredningen framhåller, att

den till de fysiologiska institutionerna knutna personalen icke kan förutsättas

i större omfattning finna tid och möjlighet att ägna sig åt speciellt

flygmedicinska forskningsuppgifter. Det kunde icke heller förväntas, att

institutionsföreståndarna skulle utan särskild hjälp kunna bära ansvaret för

att den flygmedicinska forskningsverksamheten vid institutionerna erhölle

nödig effektivitet och kontinuitet. Utredningen hade därför funnit oundgängligt,

att speciella forskarkrafter anställdes. Utredningen har anfört:

För mindre omfattande och tidskrävande arbetsuppgifter, som av den

centrala nämnden uppdragits åt en institution, torde i regel mera tillfälliga

hjälpkrafter i form av för kortare tid anställda amanuenser kunna anses

tillräckliga. För att lösa flygmedicinska problem av större räckvidd fordras

emellertid tillgång till för längre tid permanent anställda forskarkrafter,

vilka kunna kontinuerligt ägna sig åt detta arbete. Dessutom behöves en

dylik mera permanent tillgänglig och kvalificerad personal för att utföra

sådana undersökningar av mer eller mindre rutinmässig karaktär, som från

flygvapnets eller civilflygets sida kunna hänvisas till flygmedicinska forskningsnämnden.

I fråga om den kompetens, som bör krävas av dylika permanent anställda

flygfysiologer, synes det vara lämpligt, att de avlagt medicine

licentiatexamen och äga fysiologisk specialutbildning. Det vore därjämte

önskvärt, att de genom utgivna skrifter eller på annat sätt ådagalagt förutsättningar

för självständig forskning.

Utredningen har funnit, att dessa arbetskrafter böra givas en ställning,

motsvarande den som innehaves av universitetsinstitutionernas laboratorer

— dock med bortseende från den undervisningsskyldighet, som i allmänhet

Bihang till riksdagens protokoll 19IfG. 1 sami. Nr 273.

14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Marits proposition nr 273.

åligga dessa — samt benämnas laboratorer i flygmedicin. Beträffande dessas

uppgifter, avlöning m. m. har utredningen anfört följande.

Då forsknings- och försöksverksamheten är avsedd att ledas och organiseras

av den flygmedicinska forskningsnämnden, föreslå de sakkunniga,

att laboratorerna i flygmedicin äro anställda hos denna och efter behov

placeras vid olika institutioner.

Med hänsyn till att, såsom tidigare ådagalagts, skäl torde finnas att förse

tre av landets fysiologiska institutioner med för ändamålet nödig specialutrustning,

skulle det kunna anses motiverat att föreslå inrättandet av tre

dylika laboratorsbefattningar.

I avvaktan på den definitiva lösningen av de ännu svävande byggnadsfrågorna

beträffande karolinska institutets och Lund-universitetets fysiologiska

institutioner och med beaktande jämväl av det nuvarande statsfinansiella

läget ha de sakkunniga emellertid icke i första hand ansett sig

böra föreslå mer än två tjänster av detta slag. För den händelse att flygmedicinska

nämnden, sedan forskningsarbetet hunnit erhålla fastare konturer,

närmare erfarenhet vunnits och bättre överblick över personalbehovet

föreligger, skulle finna inrättandet av en tredje laboratorstjänst erforderligt,

bör frågan därom upptagas till nytt övervägande.

Då fullt kvalificerade sökande knappast från början kunna förväntas

stå till buds, torde det vara lämpligt att dessa befattningar till en början

uppehållas av personer, som förordnas för mera begränsad tid.

Laboratorerna skola ha till huvuduppgift att bedriva flygmedicinsk forskning

och utföra specialundersökningar i enlighet med direktiv, som utfärdas

av flygmedicinska forskningsnämnden. Arbetet utföres under vederbörande

institutionsföreståndares överinseende. Vid den tidpunkt, då nämnden till

sitt förfogande kommer att lia fullt kompetenta och erfarna forskare såsom

innehavare av dessa tjänster, synes det ur flera synpunkter önskvärt, att

deras insikt i och förtrogenhet med flygmedicinska problem tagas i anspråk

även för vissa praktiska uppgifter inom flygvapnet. De böra med fördel

kunna anlitas för viss flygmedicinsk instruktionsverksamhet, särskilt i samband

med den föreslagna ambulerande undertryckskammaranläggningen,

samt medverka vid flygläkarkurser och annan upplysningsverksamhet. De

sakkunniga föreslå, att detta sker efter uppdrag av nämnden och i enlighet

med av denna träffad överenskommelse med chefen för flygvapnet. De

skola även efter nämndens anvisning biträda vid vissa specialundersökningar

av flygande personal.

I övrigt avses, att laboratorerna skola stå till nämndens förfogande för

att, i den utsträckning deras huvudsakliga arbetsuppgift det medgiver,

biträda vid den publikationsverksamhet m. m., vilken, såsom i det föregående

föreslagits, kommer att åligga nämnden.

Laboratorerna böra förordnas för tre år i sänder av Kungl. Maj:t efter

förslag av flygmedicinska forskningsnämnden. Då nämnden inom sig kommer

att förfoga över på fysiologiens och flygmedicinens område sakkunniga

ledamöter, vilkas insikter i detta hänseende godkänts av de medicinska

fakulteterna, synes någon ytterligare sakkunnigprövning i regel icke bli

erforderlig.

Av olika skäl synas dessa laboratorsbefattningar böra få karaktär av

arvodestjänster, i varje fall så länge icke någon närmare erfarenhet hunnit

vinnas angående arbetets framtida utformning och omfattning.

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Med hänsyn till befattningarnas karaktär föreslå de sakkunniga, att arvodet

beräknas motsvara avlöningen för laboratorstjänst enligt grundlön

i lönegraden Eo 24 med gällande tillägg eller i avrundat tal 11 200 kronor

för år.

Utredningen har vidare föreslagit anställande av tekniska biträden åt

ifrågavarande laboratorer. Härom anföres följande.

För genomförande av försök med den för flygmedicinsk forskning använda

speciella apparaturen (i första hand undertryckskammaranläggning

och centrifug) och ej minst för den ständiga övervakningen under längre

tider, som dylika experiment kräva, är tillgång till särskild teknisk personal

nödvändig. Sådan erfordras även för det rutinmässiga utförandet av

gasanalyser, avläsning av instrument, titreringar, fotograferingsarbete,

övervakning av försöksdjur, assistens vid djurförsök m. m.

I fråga örn behovet av dylik arbetshjälp synes minst ett tekniskt biträde

böra beräknas för varje laborator. De sakkunniga föreslå därför, att hos

forskningsnämnden anställas två tekniska biträden, vilka i likhet med laboratorerna

skola av nämnden kunna ställas till förfogande för forskningsarbete

vid olika institutioner. De böra givas ställning som arvodister, varvid

arvodet torde böra bestämmas till 4 000 kronor, ungefär motsvarande

grundlön enligt lönegrad Ex 7, inklusive gällande rörligt tillägg och kristillägg.

Remissyttranden. Medicinska fakulteten vid universitetet i

Lund anser, att den tekniska personalen enligt flygmedicinska utredningens

förslag är alltför knappt tillmätt. Till arbetshjälp åt laboratorerna bör

beräknas fem tekniska biträden i stället för förslagets två biträden.

Chefen för flygvapnet framhåller de stora organisatoriska svårigheter,

som äro förbundna med den föreslagna rörliga placeringen av laboratorerna:

Enligt de sakkunnigas förslag skola laboratorerna i flygmedicin kunna

av nämnden placeras till tjänstgöring vid olika institutioner och därvid

även i olika universitetsstäder. I praktiken torde en sådan tjänstgöring

—- även om den vore önskvärd — stöta på svårigheter. Det torde nämligen

bliva förenat med svårigheter att rekrytera dessa befattningar, därest icke

garanti kan lämnas, att befattningshavarna skola ha sin huvudsakliga

tjänstgöring knuten till viss bostadsort. Det synes av denna anledning vara

lämpligt, att laboratorerna anställas vid nämnden med angivande av att

den huvudsakliga tjänstgöringsorten skall vara Stockholm respektive Lund.

Laboratorerna skulle kunna åläggas att under viss del av året — förslagsvis

tre månader — tjänstgöra på annan plats.

Medicinalstyrelsen framhåller likaledes de praktiska svårigheter, som

kunna uppstå genom den föreslagna anordningen med rörliga laboratorer.

Styrelsen ifrågasätter, huruvida inte var och en av de institutioner, som

skola deltaga i forskningsverksamheten, borde förses med en laboratorsbefattning

för flygmedicinsk forskning.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Flygmedicinska utredningskommittén har föreslagit

omedelbart inrättande av alla de tre laboratorstjänster i flygmedicin, som

flygmedicinska utredningen ansett önskvärda. De skäl, som föranlett förslaget

om inrättande tills vidare av endast två sådana tjänster, ägde nu icke

längre samma bärkraft. En laborator borde ha sin verksamhet förlagd till

gymnastiska centralinstitutet, en till karolinska institutets fysiologiska institution

och en till universitetets i Lund fysiologiska institution. Kommittén

hade erfarit, att inom en nära framtid personer med för dessa befattningar

lämpad utbildning samt med intresse för uppgiften komme att

finnas tillgängliga.

Kommittén har i anslutning till vad som framhållits i remissyttrandena

från chefen för flygvapnet och medicinalstyrelsen funnit, att laboratorerna

böra ha sin huvudsakliga tjänstgöring knuten till viss bostadsort. För att

tillgodose behovet av deras arbete i viss utsträckning även på annan ort

syntes böra stipuleras skyldighet för dem att högst tre månader varje år

tjänstgöra på annan ort än bostadsorten. Beträffande laboratorernas avlöning

har kommittén funnit de av flygmedicinska utredningen föreslagna

arvodena allt för låga. Kommittén har anfört:

Med hänsyn till önskvärdheten att till dessa tjänster kunna knyta personer,

som verkligen äro skickade att öppna vägar för en betydelsefull och

i vårt land föga beaktad forskningsgren, anser kommittén, att de av flygmedicinska

utredningen föreslagna arvodena äro alltför låga. De äro beräknade

att motsvara avlöningen i lönegraden Eo 24 med gällande tillägg

eller i avrundat tal 11 200 kronor för år. Kommittén anser, att det lägsta

arvode, som kan anses lämpligt i ett fall som detta, bör motsvara grundlön

i lönegraden Eo 26 med gällande tillägg eller i avrundat tal på I-ort

12 500 kronor för år. Det bör som jämförelse framhållas, att tre av laboratorerna

vid radiofysiska och radiopatologiska institutionerna vid karolinska

sjukhuset, vilka visserligen även äro avdelningsföreståndare, äro placerade

i lönegraden A 28 och att en ytterligare laborator (icke avdelningsföreståndare)

är placerad i lönegraden A 26.

Kommittén föreslår, att arvodena för laboratorerna icke dyrortsgraderas,

eftersom universitetens löner och arvoden för de vetenskapliga befattningarna

(professors- och laboratorslöner, forskar- och docentstipendier, assistent-

och amanuensarvoden) icke äro dyrortsgraderade.

Till resekostnads- och traktamentsersättning åt laboratorerna har kommittén

föreslagit anvisande av ett årligt anslag av 3 600 kronor.

Till arvoden åt tekniska biträden har kommittén föreslagit ett belopp

av 9 000 kronor per laborator och år mot av flygmedicinska utredningen

förordade 4 000 kronor. Summan vore avsedd att ge varje laborator ett

tekniskt biträde av den vid universiteten vanliga typen samt ett mera

högkvalificerat biträde. Arvodesbeloppens storlek borde bestämmas från

fall till fall och efter vederbörande biträdes kvalifikationer.

Medicinska forskningsrådet anser, att laboratorerna böra

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

utses av rådet på förslag av den flygmedicinska subkommittén och att de

tekniska biträdena böra tillsättas av sistnämnda kommitté.

Förnyade remissyttranden. Statskontoret har anfört:

Förslaget att laborator i flygmedicin skall åtnjuta arvode motsvarande

extra ordinarie tjänsteman i 25 löneklassen tillkommande avlöning, vill

statskontoret icke motsätta sig under förutsättning att föreskrift meddelas,

att sådan laborators tjänstgöringsskyldighet skall omfatta i medeltal 7

timmar per arbetsdag. Statskontoret anser sig emellertid böra ifrågasätta,

huruvida icke de flygmedicinska laboratorerna redan från början skulle

kunna inplaceras i 26 lönegraden av icke-ordinariereglementets löneplan

för extra ordinarie tjänstemän. Därest tillräckliga skäl icke skulle befinnas

föreligga för eller hinder möta mot en sådan anordning, synes med hänsyn

till att laboratorernas huvudsakliga tjänstgöring skall vara knuten till viss

bostadsort anledning i vart fall saknas, att icke dyrortsgradera arvodena.

Forskningsrådet har till arvoden åt tekniska biträden beräknat ett belopp

av 9 000 kronor per laborator, för vilket belopp ett vanligt biträde

och ett mera kvalificerat skulle kunna anställas. Innan närmare erfarenhet

rörande behovet av tekniska hjälpkrafter vunnits, kan statskontoret icke

tillstyrka vare sig ett större antal biträden per laborator eller högre biträdesarvoden

än som föreslogs av flygmedicinska utredningen nämligen ett

biträde med årsarvode av 4 000 kronor.

Allmänna lönenämnden har ej funnit anledning till erinran beträffande

förslagen rörande arvoden åt laboratorerna och dessas tekniska biträden.

Beträffande frågan om resekostnads- och traktamentsersättningen åt laboratorerna

har lönenämnden anfört följande.

För resekostnads- och traktamentsersättningar åt laboratorerna har räknats

med ett årligt belopp av 3 600 kronor. Beloppet har avsetts att täcka

utgifter för resor för forskning i anknytning till den praktiska flygverksamheten,

för undervisning o. s. v. Lönenämnden vill framhålla, att de

sakkunniga jämväl uttalat, att skyldighet borde stipuleras för laborator att

under högst tre månader av varje år tjänstgöra på annan ort än bostadsorten.

Då lönenämnden — som utgår från att i förutnämnda belopp icke

medräknats kostnaderna för tjänstgöringstraktamenten vid dylik förändring

av tjänstgöringsorten — anser det skäligt, att laborator även i detta

fall får komma i åtnjutande av traktamentsersättning, får lönenämnden

föreslå, att medelsbeloppet i erforderlig utsträckning uppräknas för dessa

ersättningars bestridande. Lönenämnden vill vidare framhålla, att nu ifrågavarande

traktamentsersättning torde böra anpassas efter det tjänstgöringstraktamente,

som utgår enligt bestämmelserna i 4 § tilläggsbestämmelserna

till civila avlöningsreglementet.

A aslag sberäkning ar.

Flygmedicinska utredningen har, såsom framgår av det

föregående, i engångskostnader beräknat (50 000 + 100 000 + 60 000 +

+ 100 000 + 60 000 =) 370 000 kronor för anskaffande av fast och rörlig

apparatur samt (230 000 + 56 000 —) 286 000 kronor för vissa byggnadsarbeten

vid karolinska institutet och medicinska fakulteten i Lund. Där
-

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

jämte har utredningen föreslagit anvisande av 5 500 kronor till nyanskaffning

av möbler och andra inventarier för flygmedicinska forskningsnämnden

samt 5 000 kronor till en första uppsättning litteratur till nämndens

bibliotek. Av utredningen beräknade engångskostnader uppgå sålunda till

sammanlagt (370 000 -f- 286 000 -j- 5 500 + 5 000 =) 666 500 kronor.

De årliga kostnaderna ha av utredningen angivits till 142 900 kronor,

varav 75,000 kronor avse egentliga driftkostnader för apparatur, försöksobjekt

m. m., 40 400 kronor arvoden till ersättningar åt laboratorerna

(22 400 kronor), tekniska biträdena (8 000 kronor) och tillfälligt arbetande

forskare (10 000 kronor), samt återstoden, 27 500 kronor, omkostnader för

forskningsnämndens verksamhet. Sistnämnda kostnader fördela sig så
-

lunda:

Årsarvoden åt nämndens ledamöter.................... kronor 14 000

Dagarvoden åt tillkallade experter..................... » 1 000

Arvode åt sekreteraren............................... » 3 000

Reseersättningar .................................... » 3 000

Hyra för tjänstelokal ................................ » 3000

Bibliotek och allmänna expenser...................... » 3 500

Summa kronor 27 500.

Flygmedicinska utredningskommittén. Av det föregående

framgår, att kommittén beräknat kostnaderna för apparatur till

(150 000 -f- 20 000 + 20 000 =) 190 000 kronor och för byggnadsarbeten

till (10 000 -f- 83 000 =) 93 000 kronor. I övrigt har kommittén endast

räknat med 5 000 kronor för inköp av litteratur. Sammanlagda av kommittén

beräknade engångskostnader utgöra således (190 000 93 000 -f
+

5 000 =) 288 000 kronor.

De årliga kostnaderna har kommittén beräknat till 199 300 kronor, varav

75 000 kronor avse egentliga driftkostnader, 64 500 kronor arvoden åt

laboratorer och tekniska biträden, 3 600 kronor rese- och traktamentskostnader

för laboratorerna, 40 000 kronor arvoden och resekostnader för tillfälligt

arbetande forskare och deras biträden samt experter, anlitade av

subkommittén, 12 000 kronor kommittéarvoden och reseersättningar åt

subkommitténs ledamöter, 1 200 kronor arvode åt sekreteraren samt 3 000

kronor prenumeration på tidskrifter och subkommitténs expenser.

Medicinska forskningsrådet. Beträffande engångskostnaderna

har rådet anslutit sig till utredningskommitténs beräkningar.

I fråga örn de årliga kostnaderna har rådet, som förut nämnts, föreslagit

minskning av anslagsmedlen till arvoden och reseersättningar åt subkommitténs

ledamöter med 9 000 kronor till 3 000 kronor. Vidare har rådet

med hänsyn till svårigheterna att närmare angiva det erforderliga beloppet

föreslagit, att anslagsbeloppet till arvoden och resekostnader till tillfälligt

arbetande forskare m. m. upptages till 20 000 kronor eller 20 000

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kronor mindre än utredningskommittén förordat, och att Kungl. Maj:t

finge efter särskild framställning från rådet bevilja de ytterligare medel,

som kunde komma att visa sig erforderliga.

Därjämte Ilar rådet föreslagit, att särskilda anslagsmedel skola ställas

till rådets disposition att användas till stipendier för flygmedicinska studier

utomlands. Rådet har räknat med 3 stipendier ä 13 000 kronor, varför

anslagsbehovet för ändamålet skulle uppgå till 39 000 kronor.

De årliga kostnaderna ha sålunda av rådet beräknats till (199 300 —

— 9 000 — 20 000 + 39 000 =) 209 300 kronor.

Statskontoret har avstyrkt förslaget örn anvisande av särskilda medel

till stipendier för flygmedicinsk forskning i utlandet. Därest sådana stipendier

ansåges böra ifrågakomma, borde det till medicinska forskningsrådet

anvisade anslaget till främjande av medicinsk forskning anlitas.

Flygteknikens oerhörda utveckling under senare år har starkt aktualiserat

behovet av medicinska åtgärder för att neutralisera de rubbningar i

flygarens hälsotillstånd, som flygningen kan medföra, och för att i möjligaste

mån stegra flygarens prestationsförmåga. Särskilt under det senaste

världskriget har, främst givetvis i de krigförande länderna men i viss utsträckning

även i andra länder t. ex. Schweiz, ett energiskt och framgångsrikt

forskningsarbete ägt rum på det flygmedicinska området. I vårt

land däremot har av ekonomiska skäl denna gren av den medicinska

vetenskapen kunnat ägnas blott ringa uppmärksamhet. Någon på lösandet

av hithörande frågor direkt inriktad forskningsverksamhet har på det hela

taget icke förekommit, utan de resultat, som likväl nåtts, lia vunnits inom

ramen för det allmänna medicinska forskningsarbetet, särskilt på det fysiologiska

området. Från flygmilitärt håll har under senare år starkt framhållits

angelägenheten av att en vidgad forsknings- och försöksverksamhet

på det flygmedicinska området kommer till stånd även i vårt land. Detta

Ilar ansetts erforderligt bland annat ur den synpunkten, att det under

kriget mött stora svårigheter att få del av de resultat och erfarenheter på

området, som vunnits i andra länder. Även örn man därvidlag för framtiden

har anledning att räkna nied väsentligt gynnsammare betingelser,

synes det dock önskvärt, att möjligheter skapas för vårt land att efter

måttet av sina resurser göra sin insats i det internationella arbetet även

inom det vetenskapligt intressanta och praktiskt betydelsefulla forskningsområde,

som flygmedicinen representerar. Det torde nämligen förhålla

sig så, att en kvalificerad forskningsverksamhet inom landet är en

förutsättning för att vi skola kunna tillgodogöra oss den internationella

flygmedicinska vetenskapens utveckling. Det bör framhållas, att sådan

forskningsverksamhet är av stor betydelse icke blott för uppehållandet av

en god beredskap hos vårt flygvapen, utan även för att vårt civila flyg

skall kunna följa med sin tid i den hårda internationella konkurrensen. Jag

Departe
mentschefen.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts -proposition nr £73.

finner mig därför böra tillstyrka, att åtgärder snarast vidtagas för möjliggörandet

av en självständig flygmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet

i vårt land.

I ärendet föreligger ett av flygmedicinska utredningen år 1944 framlagt

förslag rörande ordnandet av den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten.

Då vissa av nämnda utredning väckta frågor kommit i ett

annat läge genom tillkomsten av statens medicinska forskningsråd, har

frågan hänskjutits till nämnda råd för fortsatt utredning, varvid en inom

rådet tillsatt särskild flygmedicinsk utredningskommitté verkställt en överarbetning

av utredningens förslag. Det nya förslaget ansluter sig beträffande

grundlinjerna till det ursprungliga förslaget, men innefattar i vissa

speciella frågor avvikelser från detta. Forskningsrådet har — med vissa

smärre erinringar — anslutit sig till utredningskommitténs förslag.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, ha vid vissa medicinska

forskningsinstitutioner i landet, nämligen de fysiologiska institutionerna i

Lund, vid karolinska institutet och vid gymnastiska centralinstitutet, ävensom

vid klinikerna för otiatri och oftalmiatrik vid de medicinska fakulteterna

i Lund och Uppsala vissa problem bearbetats, vilka visserligen icke

haft en direkt flygmedicinsk karaktär, men som likväl stått detta forskningsområde

nära. Med hänsyn till de resurser i fråga örn lokalutrymmen

och apparatur, som sålunda redan finnas vid dessa institutioner, och till

angelägenheten av att ett intensifierat forskningsarbete på detta område

utan tidsutdräkt kan igångsättas, synes det naturligt och lämpligt, att

detta arbete anknytes till ifrågavarande institutioner och kliniker. Därigenom

vinnes även en fruktbärande kontakt med den allmänna medicinens

målsmän. Jag är emellertid icke främmande för tanken, att, såsom medicinska

forskningsrådet framhållit, det med tiden kan visa sig önskvärt, att

därjämte en särskild anstalt för flygmedicinsk forskning kommer till stånd

i anslutning till någon flygplats. Denna fråga torde därför böra ägnas fortsatt

uppmärksamhet.

En förutsättning för en framgångsrik flygmedicinsk forskning är, att de

berörda institutionerna förses med ytterligare personal och med viss för

sådan forskning speciell apparatur. Den personal, som för närvarande finnes,

är otillräcklig för den utvidgade verksamheten. Det torde därför vara

nödvändigt att anställa särskilda forskningskrafter jämte biträden till dessa.

Jag biträder förslaget om inrättandet av befattningar såsom laboratorer

i flygmedicin, varvid jag avser, att envar av fysiologiska institutionerna i

Lund, vid karolinska institutet och vid gymnastiska centralinstitutet skall

förses med en sådan befattning. Med hänsyn till angelägenheten av att till

dessa tjänster knyta kompetenta och i övrigt lämpade personer, är det

givet, att tjänsterna böra förknippas med relativt goda avlöningsförmåner.

Flygmedicinska utredningen har föreslagit ett arvode av 11 200 kronor,

motsvarande bruttolön enligt lönegraden Eo 24 jämte tillägg å I-ort, medan

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

flygmedicinska utredningskommittén ansett arvodet böra räknas till 12 500

kronor, i huvudsak motsvarande bruttolön enligt lönegraden Eo 26 jämte

tillägg å I-ort. Jag biträder sistnämnda, av statskontoret och allmänna

lönenämnden tillstyrkta förslag och förordar alltså, att laboratorsarvodena

utgå med 12 500 kronor årligen i ett för allt, varvid jag tillika förutsätter,

att å arvodena icke kommer att utgå någon provisorisk avlöningsförstärkning.

Medelsbehovet för detta ändamål kan alltså beräknas till

(3 X 12 500 =) 37 500 kronor. Såsom flygmedicinska utredningskommittén

anfört torde det böra föreskrivas skyldighet för laboratorerna att under

viss tid varje år, förslagsvis högst 3 månader, tjänstgöra på annan ort än

stationeringsorten. De torde därvid böra komma i åtnjutande av traktamentsersättning.

För detta ändamål samt för resekostnads- och traktamentsersättningar

i övrigt för laboratorerna synes böra beräknas ett anslagsbehov

av i runt tal 5 000 kronor. Laboratorerna böra förordnas av Kungl.

Maj:t på viss tid, förslagsvis högst tre år, efter förslag av det i det följande

föreslagna organet för ledning av forskningsarbetet.

Laboratorerna torde böra erhålla viss teknisk biträdeshjälp. Flygmedicinska

utredningen har föreslagit, att varje laborator erhåller ett biträde,

avlönat med arvode, motsvarande bruttolön i lönegraden Ex 7 jämte tilllägg,

eller i runt tal 4 000 kronor. Flygmedicinska utredningskommittén

har ansett två biträden för varje laborator erforderliga, av vilka det ena

skulle avlönas i enlighet med vad nyss nämnts, medan det andra skulle

erhålla ett något högre arvode eller 5 000 kronor. Jag delar statskontorets

uppfattning, att, innan närmare erfarenheter rörande behovet av tekniska

hjälpkrafter vunnits, medel böra anvisas endast till ett biträde per laborator

och att därvid bör beräknas ett årsarvode av i ett för allt 4 000 kronor.

För ändamålet erfordras alltså (3 X 4 000 =) 12 000 kronor.

Bland den för flygmedicinsk forskning erforderliga apparaturen märkas

i första hand undertryckskammaranläggningar för studium av organismens

reaktioner vid lågt lufttryck. För närvarande finnes en sådan anläggning

vid gymnastiska centralinstitutet. Ytterligare två stationära undertryckskammaranläggningar

ha föreslagits, nämligen en vid fysiologiska institutionen

i Lund och en vid motsvarande institution vid karolinska institutet.

Anläggningarna äro avsedda att erhålla något olika utförande, varigenom

de kunna erbjuda möjligheter till kombinerade undersökningar av skilda

slag. Sålunda är den ifrågasatta anläggningen vid karolinska institutet avsedd

att utrustas med inbyggd tryckfast kabin samt möjligheter till nedkylning

till stratosfärtemperatur (—55°), ävensom med aggregat för åstadkommande

av ett vacuum motsvarande 22 000 meters höjd samt röntgenanläggning.

Med hänsyn till den grundläggande betydelse, undertryckskammare

lia för den flygmedicinska forskningen, har jag icke velat motsätta

mig inrättandet av ifrågavarande anläggningar. Enligt vad jag under

hand inhämtat torde en av anläggningarna komma att användas för ut
-

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

forskandet av även vissa navalmedicinska problem. Mot de beräknade

kostnaderna, 50 000 kronor i Lund och 100 000 kronor vid karolinska institutet,

har jag icke funnit anledning till erinran. För den planerade anläggningen

i Lund torde utrymme kunna beredas i en källare till fysiologiska

institutionen, varför man här icke behöver räkna med andra byggnadskostnader

än dem, som belöpa sig på inredandet av nämnda källarutrymmen.

Vid karolinska institutet torde däremot en nybyggnad bli erforderlig.

Jag vill erinra, att 1945 års riksdag anvisat medel till uppförande av nybyggnader

för fysiologiska institutionerna vid karolinska institutet och universitetet

i Lund. Det torde böra uppdragas åt byggnadsstyrelsen att vidtaga

de ändringar i ritningarna för ifrågavarande byggnadsföretag, som föranledas

av vad jag nu anfört. Till frågan örn de merkostnader, som kunna

uppstå genom nu ifrågasatta åtgärder, torde jag få anledning återkomma,

när byggnadsstyrelsens utredning slutförts. Det torde, såvitt nu kan bedömas,

komma att röra sig örn relativt obetydliga belopp. Till ledning kan

nämnas, att byggnadsstyrelsen år 1944 rent preliminärt uppskattade byggnadskostnaderna

för inrättande av en undertryckskammaranläggning vid

karolinska institutet till omkring 83 000 kronor.

Förutom nu nämnda undertryckskammaranläggningar har flygmedicinska

utredningen föreslagit anskaffande av en rörlig undertryckskammare till

en beräknad kostnad av 60 000 kronor. För accelerationsforskningens behov

har utredningen vidare förordat inrättande vid karolinska institutet av en

centrifug eller därmed jämförlig anläggning, vilken kostnadsberäknats till

100 000 kronor. I likhet med flygmedicinska utredningskommmittén och

på av den anförda skäl anser jag, att med anskaffandet av ifrågavarande

utrustning bör tills vidare kunna anstå. Däremot anser jag mig böra biträda

förslaget om inrättande av en klimatkammare vid fysiologiska institutionen

i Uppsala. Mot den beräknade kostnaden härför, 20 000 kronor,

synes icke vara något att erinra. Beträffande behovet av övrig apparatur,

vartill flygmedicinska utredningen hemställt örn ett engångsanslag av

60 000 kronor, ansluter jag mig till utredningskommitténs uppfattning, att

detta bör till större delen kunna fyllas med anlitande av de årliga anslagsmedlen,

varför jag icke är beredd att tillstyrka ett större belopp än 20 000

kronor för ändamålet.

Ledningen av den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten

synes böra omhänderhavas av ett särskilt centralt organ. Jag är icke beredd

att nu taga ställning till frågan, huruvida detta organ bör inordnas

under det medicinska forskningsrådet eller om det bör givas en mera fristående

ställning. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att närmare

pröva detta spörsmål. I detta organ synas lämpligen böra ingå föreståndarna

för de tre fysiologiska institutioner, vid vilka flygmedicinsk forskning

närmast är avsedd att bedrivas, vidare ett par representanter för flygvapnet

samt flygassistenten i luftfartsstyrelsen. Ledamöterna torde själva

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

böra få utse ordförande. Därest ett fristående organ skapas, synes det viktigt

att sörja för en god kontakt mellan detta och medicinska forskningsrådet.

I överensstämmelse med vad som gäller för medicinska forskningsrådet

och vad jag tidigare förordat beträffande det föreslagna naturvetenskapliga

forskningsrådet, synas ledamöterna icke böra åtnjuta särskilda

arvoden utan endast rese- och traktamentsersättning. Härför beräknar jagett

anslagsbehov av 3 000 kronor. Sekreterarfrågan för det nya organet

synes böra lösas i enlighet med flygmedicinska utredningskommitténs förslag,

enligt vilket en av laboratorerna skulle tjänstgöra som sekreterare

med ett tilläggsarvode av 1 200 kronor. Till expenser synas böra beräknas

3 000 kronor och till en första uppsättning av litteratur ett engångsbelopp

av 5 000 kronor.

Till bestridande av kostnader för annan materiel och apparatur än som

i det föregående berörts ävensom driftkostnader av olika slag för den flygmedicinska

forskningen synas böra anvisas 75 000 kronor.

Jag biträder vidare medicinska forskningsrådets förslag, att till arvoden

och reseersättningar åt tillfälligt anställda forskare och deras biträden

samt till experter, anlitade av det förut ifrågasatta centrala organet, anvisas

ett belopp av 20 000 kronor.

Medicinska forskningsrådet har hemställt om anvisande av 39 000 kronor

till stipendier för flygmedicinska studier utomlands. Varje stipendium

har beräknats till 13 000 kronor. Då det synes vara av största betydelse

för goda resultat av den planerade flygmedicinska verksamheten i vårt

land, att vederbörande forskare beredas tillfälle att i de länder, som kunna

betraktas som föregångare på detta område, sätta sig in i hithörande problemställningar,

vill jag tillstyrka förslaget.

De av mig i det föregående förordade anslagsmedlen torde lämpligen

böra anvisas under ett gemensamt reservationsanslag, förslagsvis benämnt

»Flygmedicinsk forskning». Medel ur anslaget torde böra utbetalas efter

rekvisition av det centrala organ för den flygmedicinska forskningens ledning,

som i det föregående ifrågasatts. Anslaget torde vid bifall till vad jag

i det föregående anfört för nästa budgetår böra uppföras med (37 500 -|- -f 5 000 + 12 000 + 50 000 + 100 000 + 20 000 + 20 000 + 3 000 +

+ 1 200 + 3 000 + 5 000 + 75 000 + 20 000 + 39 000 =) 390 700 kronor,

eller i runt tal 390 000 kronor, varav (150 000 -f- 20 000 -j- 20 000 +

-(- 5 000 =) 195 000 kronor avse bestridande av engångskostnader.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

V. Reglering av anställningsförhållandena för de

underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet m. m.

1. Inledning.

I en till mig ställd skrivelse den 4 oktober 1945 anförde styrelsen för

Sveriges yngre läkares förening på uppdrag av Sveriges läkarförbund följande.

Villkoren för de vid de statliga kroppssjukhusen anställda underordnade

läkarna ha sedan länge varit föremål för uppmärksamhet från läkarkårens

fackliga organisationers sida. Sålunda vidtogo fackorganisationerna redan i

juli 1939 åtgärder för förbättrande av de synnerligen otillfredsställande

anställnings- och avlöningsförhållandena för nämnda läkare och förhandlingar

i ärendet fördes med direktionen för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Med hänsyn till det allvarliga läge, i vilket vårt land råkat

vid stormaktskrigets utbrott, funno sig emellertid läkarorganisationerna förpliktade

att tills vidare godtaga en i och för sig otillfredsställande lösning

av frågorna. Under de gångna krigsåren har icke heller från läkarorganisationernas

sida någon annan åtgärd vidtagits, än att Sveriges läkarförbund

i skrivelse av den 23 november 1943 hemställt om åtgärder för upphävande

av den sedan år 1939 gällande provisoriska regleringen av frågan

örn ersättningen för vissa läkarintyg, vilken framställning dock icke lett

till ändring i sedan nämnda år gällande föreskrifter.

I skrivelse av den 7 juni 1945 påkallades emellertid på nytt förhandlingar

i ärendet med direktionen för karolinska sjukhuset. Vid de i anledning

härav den 18 juni 1945 upptagna förhandlingarna yrkade läkarorganisationerna

vid första förhandlingssammanträdet vissa närmare preciserade

förbättringar. Parterna ha därefter sammanträffat till överläggningar ytterligare

två gånger, men några för läkarparterna godtagbara förslag ha icke

från direktionens sida framlagts, och i vissa av de frågor, i vilka förhandlingar

påkallats, har ej ens läkarparten beretts tillfälle framföra sina argument,

utan har direktionen, oaktat pågående förhandlingar, upptagit förslag

på dessa punkter i sina petita. Den enda fråga, som mera ingående

behandlats, har varit den örn lönesättningen för förste och andre underläkare,

varvid direktionen såsom motbud till våra lönekrav endast erbjudit

en ren överflyttning från extra till extra ordinarie stat med bibehållande

av lönegradsplaceringen.

Med hänsyn till att någon för läkarparten godtagbar överenskommelse

icke kunnat träffas, sågo sig läkarrepresentanterna nödsakade att vid senaste

förhandlingssammanträdet förklara sig icke vilja hos vederbörande

huvudman tillstyrka direktionens anbud för antagande, och vid behandlingen

av frågan i vederbörande beslutande organ hos organisationerna ha

dessa funnit sig icke kunna godtaga de resultat, vartill förhandlingarna lett.

Framställningen utmynnade i en hemställan örn vidtagandet av åtgärder

för förhandlingar med representanter för finans- och ecklesiastikdepartementen.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 373. 221

I utlåtande över denna framställning yttrade direktionen för karolinska

sjukhuset följande.

Enligt beslut den 23 juli 1943 har Kungl. Maj:t tillerkänt Sveriges

läkarförbund förhandlingsrätt i förhållande till direktionen jämlikt kungörelsen

den 4 juni 1937 angående förhandlingsrätt för statens tjänstemän.

I skrivelse till direktionen den 7 juni 1945 har läkarförbundet påkallat

förhandlingar angående anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor för de

underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, varvid

förbundet förklarat sig delegera sin förhandlingsrätt på Sveriges yngre

läkares förening.

Förhandlingar hava därefter förts mellan representanter för direktionen

och sistnämnda förening.

Vid det senaste förhandlingssammanträdet förklarade sig direktionens

representanter allenast kunna hos direktionen tillstyrka en överenskommelse,

avseende förslag om placering av förste underläkare i lönegraden

Eo 23 och andre underläkare i lönegraden Eo 22, medan förbundets representanter

förklarade sig icke kunna hos förbundet tillstyrka en sålunda begränsad

överenskommelse. Ärendet skulle emellertid underställas förbundet.

Sedermera har från föreningen meddelats, att föreningen och läkarförbundet

icke ansett sig kunna godtaga det av direktionens representanter framlagda

förslaget.

Vid sådant förhållande har direktionen funnit sig sakna anledning att

hos Kungl. Majit göra framställning om sådan omreglering av förste och

andre underläkarnas avlöningsförhållanden, som vid förhandlingarna ifrågasatts

av direktionens representanter.

Mot föreningens nu föreliggande framställning örn förhandlingar med

representanter för finans- och ecklesiastikdepartementen har direktionen

icke något att erinra.

Enligt vid direktionens utlåtande fogade avskrifter av protokoll över de

sommaren 1945 förda förhandlingarna påyrkade läkarrepresentanterna vid

första förhandlingstillfället, att uppdelningen i förste och andre underläkare

skulle slopas och dessa underläkare placeras i lönegraden Eo 30, att tredje

underläkarna skulle placeras såsom arvodister, att underläkarna för placering

i löneklass skulle få tillgodoräkna sig motsvarande tjänst hos annan

huvudman, att antalet biträdande överläkare skulle ökas och dessa befattningar

placeras i lönegraden Eo 30 med bibehållen rätt till privat praktik,

att gällande inskränkningar i rätten till ersättning för utfärdade intyg

skulle slopas samt att de båda förste underläkartjänsterna på neurokirurgiska

kliniken skulle placeras i lönegraden A 30.

Vid senare förhandlingstillfällen hävdade läkarrepresentanterna, att de

nuvarande förste och andre underläkarna skulle placeras i Eo 26 (i stället

för i Eo 30).

Den 30 november 1945 bemyndigade Kungl. Majit chefen för finansdepartementet

att tillkalla en utredningsman med uppdrag att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande anställningsvillkoren för de underordnade

läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Såsom

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

utredningsman tillkallades statskommissarien B. E. Johnsson. Departementschefen

anmodade vidare tre representanter för Sveriges läkarförbund

att överlägga med utredningsmannen med befogenhet för representant att,

därest han funne anledning, vid utredningsmannens betänkande foga särskilt

uttalande i fråga, i vars behandling han deltagit.

Utredningsmannen har den 26 mars 1946 avlämnat utredning och förslag

i ämnet. Häröver ha yttranden avgivits av direktionen för karolinska

sjukhuset efter hörande av föreningen överläkare vid karolinska institutets

undervisningssjukhus, medicinalstyrelsen, statskontoret, allmänna lönenämnden

och Sveriges läkarförbund.

2. Nuvarande förhållanden.

Överläkarna vid ifrågavarande sjukhus äro professorer på karolinska

institutets stat med ett överläkararvode (1 500 kronor) på vederbörande

sjukhus stat.

Underord nade läkare äro skyldiga att biträda överläkaren vid

fullgörandet av dennes åligganden i fråga om sjukvården samt att jämväl

biträda med handledningen av medicine studerande. De underordnade

läkarna kunna indelas i 5 kategorier: biträdande överläkare, biträdande

läkare samt förste, andre och tredje underläkare.

Biträdande överläkare. Dessa åtnjuta arvode av för närvarande 10 600

kronor och äga rätt till privatpraktik. De äro till antalet

6 (de två medicinska och de två kirurgiska klinikerna, kvinnokliniken på

karolinska sjukhuset och neurokirurgiska kliniken på serafimerlasarettet).

Biträdande läkare. Dessa äro till antalet 20. Två av dessa — å Konung

Gustaf V:s jubileumsklinik (radiumhemmet) — äro placerade i lönegraden

Eo 23. De 18 övriga äro arvodister och fördela sig sålunda:

Karolinska Serafimer
sjukhuset

lasarettet

antal

arvode,

kronor

antal

arvode,

kronor

Medicinska polikliniken.........

1

10 600

1

10 600

Kirurgiska » .........

1

10 600

1

10 600

Kvinno- » .........

1

9 300

1

3 000

Öron- » .........

2

9 300

1

9 300

Ögon- » .........

Psykiatriska kliniken och polikli-

1

9 300

1

9 300

niken ......................

1

10 600

_

__

Röntgendiagnostikavdelningen . ..

1

10 600

1

10 600

Gymnastikavdelningen .........

1

6 800

1

6 800

Neurologiska polikliniken.......

Patologiska avdelningen (prosek-

—

—

1

9 300

tor) ........................

—

—

1

9100

Biträdande läkare —

u t o

m de två

vid ra

d i u m-

hemmet — äga utöva självständig praktik.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 223

Underläkare. Dessas antal och löneställning framgå av följande sammanställning.

Förste Andre Tredje

underläkare: underläkare: underläkare:

Lönegrad...................... Ex 23 Ex 22 Ex 18

Begynnelselön (inkl. rörligt tillägg och kristillägg) 9 485 kr. 8 929 kr. 7 001 kr.

Antal: karolinska sjukhuset........... 16 34 7

serafimerlasarettet............. 9 18 6

Summa 25 52 13

Anm. Till angivna löneförmåner kommer enligt beslut av 1946 års riksdag för nästa budgetår

ett provisoriskt lönetillägg av 660 kronor.

Vid karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar finnas dessutom fyra

från anslag under fjärde huvudtiteln avlönade andre underläkare och vid

serafimerlasarettet en assistent å patologiska avdelningen, den senare med

ett arvode av 2 000 kronor för år på lasarettets stat.

Underläkare äger icke utöva självständig prakt

i k. Underläkare må icke utan vederbörande överläkares medgivande avlägsna

sig från sjukhuset längre än som enligt överläkarens bedömande kan

ske utan olägenhet för tjänstegöromålen.

Semesterförhållanden m. m. Semester åtnjutes av biträdande

överläkare och biträdande läkare under 30 dagar med viss förlängning

för läkare å röntgen- och radiumavdelning. Vid annan ledighet än semester

skall vad i civila icke-ordinariereglementet föreskrivits i fråga örn extra

ordinarie tjänsteman äga tillämpning beträffande bland annat biträdande

överläkare och biträdande läkare. I sådant avseende och för bestämmande

av vikariatsersättning i det fall, att befattningarna uppehållas av annan

underordnad läkare vid sjukhuset, samt för tillämpning i övrigt å dem av

det statliga lönesystemets allmänna grunder skola befattningarna anses

tillhöra följande lönegrader och löneklasser, nämligen då arvodet uppgår

till I

10

600

kronor

29 lönegraden,

26

löneklassen

9

300

»

26

» ,

23

»

9

100

»

26

» ,

23

»

6

800

»

22

»

19

»

3

000

»

18

» >

15

»

I övrigt skall för biträdande överläkare och biträdande läkare i tillämpliga

delar lända till efterrättelse, vad som är föreskrivet beträffande extra

tjänstemän.

Underläkare äga åtnjuta semester i samma omfattning som biträdande

läkare.

Tjänstgöringsförhållanden m. m. Härom anför utredningsmannen:

f

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Befattning som biträdande läkare och underläkare tillsättes, i den mån

ej annorlunda är särskilt stadgat, av direktionen efter förslag av vederbörande

överläkare genom förordnande på viss tid, som ej utan Kungl.

Maj:ts medgivande må överstiga tre år i sänder.

De biträdande överläkarna och biträdande läkarna äro — med undantag

för de biträdande läkarna å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik —

icke att anse som heltidsanställda. De biträdande överläkarnas tjänstgöring

torde genomsnittligt omfatta mellan hälften och två tredjedelar av full

tjänstgöring. De biträdande läkarna, som i praktiken utöva förestånderskap

a respektive polikliniker, ha en betydligt varierande tjänstgöring

beroende pa dels poliklinikens omfattning, dels ock i vilken utsträckning

läkaren har annan verksamnet. Tjänstgöringen torde emellertid i allmänhet

omfatta minst hälften av full tjänstgöring. Under polikliniktid, då biträdande

läkaren icke är tillstädes, fullgöras arbetsuppgifterna ay underläkare.

Dessa lia dock givetvis att tillkalla biträdande läkaren vid fall av svårare

art. De biträdande överläkar- och biträdande läkartjänsterna rekryteras

för närvarande bland underläkare vilka avvakta erhållande av sjukhusläkartjänst

eller av underläkare, vilka icke avse att fortsätta å sjuklnisbanan

men önska förbereda en övergång till enskild praktik.

Underläkarna äro heltidsanställda vid sjukhusen och äga — som förut

nämnts — icke utöva självständig praktik. Tjänstgöringstiden uppgår i

regel till 7 ä 8 timmar dagligen, vartill kommer icke obetydlig jourtjänstgöring.

Deras tjänstgöring är allt efter omständigheterna förlagd till

klinik eller poliklinik. Enligt föreskrifterna i reglementet (§ 95) må förordnandetiden

icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överstiga tre år i sänder.

Något hinder för omförordnande finnes emellertid icke. I praxis tillämpas

dock numera vid ifrågavarande båda sjukhus, att förste underläkare förordnas

på 3 år med möjlighet till 1 års förlängning, andre underläkare

på 2 år med möjlighet till samma förlängning samt tredje underläkare endast

på 1 år. Det bör emellertid understrykas, att dessa begränsningar

gälla förordnanden allenast å en och samma avdelning. Intet hinder möter

således, att en underläkare, sedan möjligheterna till förordnanden på en

avdelning uttömts, söker och erhåller förordnande å annan avdelning.

Beaktas må även, att en läkares tjänstgöring i underläkarställning regelmässigt

fortgår vid olika sjukhus, såväl statliga som andra.

Från sjukhusen inhämtade uppgifter giva vid handen, att de i januari

1946 anställda underläkarnas ålder varierade för tredje underläkare

mellan 25 och 36 år (medeltal cirka 29 y2 år), för andre mellan

30 och 44 år (medeltal omkring 35 år), för förste mellan 32 och 46 år (medeltal

cirka 38 år) samt för samtliga mellan 25 och 46 år. Undersöker

man, hur lång tid efter vunnen legitimation som förflutit, innan förordnande

erhållits i respektive underläkargrader, därvid beträffande karolinska

sjukhuset medtagits även de underläkare, som tidigare varit anställda vid

sjukhuset, finner man medeltalet ligga omkring 1 a 2 år för tredje underläkare,

omkring 5 å 6 år för andre underläkare och omkring 7 ä 8 år för

förste underläkare. Antalet år varierar emellertid betydligt från 1 till över

10 år beträffande andre underläkare och från 3 till över 10 år i fråga om

förste underläkare. De stora variationerna äro en följd av rådande utbildningssystem

men torde även påverkas av att klinikcheferna, som ha att

avgiva förslag till förordnanden, tillämpa olika principer för tjänsternas

besättande.

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Särskilda ersättningar. I reglementet för sjukhusen stadgas,

att överläkare så ock annan läkare, som enligt direktionens bestämmande

äger besluta om intagning av patienter, icke må mottaga särskild ersättning

för åtgärd, som står i omedelbart samband med intagning å eller utskrivning

från sjukhusen. Icke heller må sådan läkare mottaga ersättning

för undersökning, behandling eller skötsel av den, som vårdas å allmän

vårdplats, vilket däremot må ske beträffande person, som intagits å enskild

eller halvenskild vårdplats. Annan å sjukhusen anställd än nyssnämnd

läkare må icke fordra ersättning i någon form för behandling eller skötsel

av där intagen person (§ 85). Å poliklinikerna tjänstgörande läkare må icke

av de sjuka uppbära ersättning vare sig för undersökning eller vård (§ 86).

I fråga om intyg gäller, att intyg enligt sjuk jour nalén med upplysning allenast

om orsaken till intagningen samt om tiden därför eller för utskrivning

regelmässigt skall lämnas avgiftsfritt men att i övrigt ersättning skall utgå

enligt av medicinalstyrelsen utfärdad taxa (§38 mom. 2).

Rätten för biträdande läkare och underläkare att uppbära ersättning för

vissa slag av intyg och utlåtanden har i anslutning till 1939 års riksdags

beslut i ämnet erhållit en provisorisk reglering genom Kungl. Maj:ts beslut

den 22 juni 1939, vilket är av följande lydelse:

1. Ersättning för utfärdande av intyg eller utlåtande (läkarbetyg) beträffande

patienter, å vilka lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall

i arbete äger tillämpning, så ock för intyg eller utlåtande (läkarbetyg)

inom annan socialförsäkringsgren eller enligt förordningen den 18 juni 1927

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

skall inkasseras av vederbörande sjukhus. Sådan ersättning må dock

icke uttagas av medellös patient, som själv har att bära kostnaden för

intyg eller utlåtande.

2. Biträdande läkare och underläkare, som vid karolinska sjukhuset utfärdat

intyg eller utlåtande, som i mom. 1 sägs, må av inflytande ersättning

uppbära 50 procent för intyg eller utlåtande beträffande patienter,

å vilka olycksfallsförsäkringslagen äger tillämpning, och 90 procent för

annat intyg eller utlåtande.

3. Vad i mom. 2 föreskrivits skall jämväl gälla beträffande biträdande

läkare och underläkare vid serafimerlasarettet, dock att sådan läkare, vars

förordnande icke utlöper med utgången av budgetåret 1938/39 äger, så

länge han innehar sagda förordnande, uppbära 90 procent av inflytande

ersättning för intyg eller utlåtande beträffande patienter, å vilka olycksfallsförsäkringslagen

äger tillämpning.

Beträffande ifrågavarande ersättningar anför utredningsmannen.

De särskilda ersättningar som kunna tillfalla läkare vid sjukhusen äro

således av två slag, ersättningar för skötsel och vård samt ersättningar

för intyg och utlåtanden. Förstnämnda slag av ersättningar kunna bland

den underordnade läkarpersonalen uppbäras allenast av de biträdande

överläkarna. Någon uppgift örn storleken av dessa läkares inkomster av

ersättningar för vård och intyg har icke funnits tillgänglig.

För de underordnade läkarna i övrigt (d. v. s. biträdande läkare och

Bihang till riksdagens protokoll ldtfi. 1 sami. Nr 273.

15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

underläkare) förekommande särskilda ersättningar torde uteslutande utgöras

av intygsersättningar. För att kunna bilda sig en uppfattning

om storleken av dessa, har utredningsmannen låtit vid sjukhusen

verkställa en undersökning rörande de ersättningar, som under kalenderåret

1945 inkasserats vid sjukhusen d. v. s. ersättningar för intyg, som

avses i Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut den 22 juni 1939. De inkomster,

som kunna tillfalla ifrågavarande läkare för andra intyg, torde — enligt

vad som uppgivits — vara mycket obetydliga. Undersökningen har givit

vid händen, att det sammanlagda beloppet av de till de biträdande läkarna

och underläkarna utbetalda intygsersättningarna utgjorde 26 212 kronor

5 öre vid karolinska sjukhuset och 27 932 kronor 50 öre vid serafimerlasarettet.

Hur dessa belopp fördela sig på olika läkartjänster har icke

visat sig möjligt att konstatera utan att tidsödande undersökningar skulle

ha verkställts. Däremot har uppgift erhållits, hur stort belopp varje enskild

läkare — biträdande läkare, underläkare eller vikarierande läkare —

under året utbekommit. Vid karolinska sjukhuset har högsta beloppet,

3 487 kronor 90 öre, uppburits av en av andre underläkarna å kirurgiska

kliniken. Högsta beloppet vid serafimerlasarettet, 4 042 kronor 60 öre, har

uppburits av en läkare, vilken vikarierat som biträdande läkare samt förste

och andre underläkare å kirurgiska kliniken under tiden 1 januari—14

mars samt 16 maj—31 december.

En fördelning av de för respektive avdelningar redovisade beloppen på

antalet underordnade läkartjänster vid avdelningen utvisar följande resultat.

Antalet tjänster angives inom parentes.

Karolinska sjukhuset.

Bitr. läkare Underläkare Per läkare

Medicinska kliniken....

(1) 149:10

(12)

2 074: 65

(13)

171:05

Kirurgiska » . . . .

(1) 1301:30

(8)

11848: 90

(9)

1461: 12

Kvinno- » . . . .

(1) 43:20

(7)

434: 70

(8)

59: 73

Öron- » . . . .

(o\ *0

W 123:40

(5)

2 478: 70

(7)

364: 33

Ögon- » . . . .

(1)

(4)

904:40

(5)

181:10

Psykiatriska » . . . .

(1) 50:50

(3)

644: —

(4)

173:62

Radiumhemmet.......

(2Eo 23)

(9)

632:80

(11)

62: 60

Röntgendiagnostikavdel-

ningen............

(1) 877:75

(8)

4 082:35

(9)

551:12

Gymnastikavdelningen. .

(1) 400:40

(1)

161:90

(2)

281:15

Summa kronor

(11) 2 949:65

(57) 23 262:40

(68)

385: 47

Serafimerlasarettet.

Bitr. läkare

Underläkare

Per läkare

Medicinska kliniken . . .

. (1) 57:80

(n)

3 562:40

(12)

301:68

Kirurgiska » ...

. (1) 589:40

(7) 13 570:70

(8) 1770: —

Kvinnopolikliniken ....

• (1) -

—

—

(1)

—

Neurokirurgiska kliniken

•— —

(6)

251: 20

(6)

41: 86

Neurologiska »

. (1) 374:60

(5)

2 291: 90

(6)

441:41

Röntgenavdelningen . . .

. (1) 3 005: —

(4)

4210: —

(5) 1443:60

Öronpolikliniken......

• (1) -

—

—

(1)

—

Ögonpolikliniken......

. (1) 19:50

—

—

(1)

19: 50

Gymnastikavdelningen .

• (1) -

—

—

(1)

—

Summa kronor (8) 4 046: 30

(33) 23 886: 20

(41)

681:28

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition, nr 273.

227

3. Anställnings- och avlöningsvillkor för underordnade

läkare vid andra kroppssjukhus.

För möjliggörande av en jämförelse mellan rådande förhållanden vid

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet å ena sidan och vid andra

kroppssjukhus å andra sidan har utredningsmannen lämnat följande redogörelse

för anställnings- och avlöningsvillkoren vid landstingssjukhusen,

Stockholms stads sjukhus och akademiska sjukhuset i Uppsala.

Beträffande förordnandetidens längd gäller vid dessa sjukhus enligt 16 §

sjukhuslagen (sv. förf. sami. nr 1044/1940), att den icke utan Konungens

medgivande må överstiga tre år i sänder.

För underläkarna vid landstingssjukhusen har under år 1944 träffats

överenskommelse för åren 1945 och 1946 mellan landstingens centrala lönenämnd

och Sveriges läkarförbund angående anställnings- och avlöningsförhållandena,

vilken överenskommelse nu godtagits av samtliga landsting.

Enligt bestämmelserna skall underläkare åtnjuta kontant lön å 6 600 kronor

i lägsta löneklass jämte familjebostad örn tre rum och kök och hembiträdesrum,

värderad till å E-ort och högre dvrorter 1 800 kronor. Å den

kontanta lönen jämte värdet av förmånen av familjebostad skall utgå tilllägg

efter 19,6 procent. De totala löneförmånerna uppgå således till 10 046

kronor för underläkare i lägsta löneklassen. Förste underläkares löneförmåner

är i runt tal 359 kronor högre, beroende på större och högre värderad

familjebostad. Efter 3, 6 och 9 års tjänst utgå ålderstillägg å vardera

540 kronor jämte tillägg enligt ovan. Tid, som vederbörande innehaft ordinarie

med tjänstår förenad underläkarbefattning, må tillgodoräknas för

erhållande av ålderstillägg. Extraliikare äger uppbära samma totala förmåner

för år räknat som underläkare.

I överenskommelsen stadgas vidare bland annat att, därest underläkare

äger deltaga i av lasarettsläkare anordnad mottagning för öppen sjukvård,

han skall vara berättigad till den ersättning, som av patienten erlägges.

Underläkare är härvid skyldig tillämpa den taxa samt till sjukhuset lämna

ersättning med belopp, som gäller för lasarettsläkare eller, därest bestämmelser

härom icke finnas fastställda, vad härutinnan kan överenskommas

med respektive sjukvårdsberedning. Därest sådan överenskommelse icke

kan träffas, äger underläkare icke deltaga i av lasarettsläkare vid sjukhuset

anordnad öppen mottagning. Enligt uppgift hava lasarettsläkarna i

allmänhet medgivit underläkarna att deltaga i den öppna vården. Härigenom

har för underläkarna i stor utsträckning beretts möjlighet till icke

oväsentliga extrainkomster. En antydan örn vilka inkomster underläkarna

kunna uppnå, därest de få del av den öppna vården, visar en av landstingsdirektören

G. Beijbom författad uppsats i Sveriges Landstings Tidskrift

1945 häfte 2. Enligt där förekommande uppgifter från Södermanlands läns

landsting skulle de fyra underläkarna vid Eskilstuna lasaretts kirurg-,

öron- och röntgenavdelningar samt de två underläkarna vid Flens lasarett

under 1944 ha uppburit totala inkomster å i genomsnitt 20 000 kronor

(lägst 13 200 kronor och högst 25 600 kronor). Slutligen må nämnas, att

1945 års riksdag (skrivelse nr 174) hemställt örn utredning av frågan örn

beredande av pensionsrätt för underläkare vid statens, landstingens och de

utanför landstingen stående .städernas sjukvårdsinrättningar samt att

spörsmålet i fråga för närvarande är föremål för undersökningar inom 194 4

års pensionsutredning.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

De avlöningsvillkor, för vilka nu redogjorts, gälla jämväl för underläkare

vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund bortsett från de på Lunds

universitets stat upptagna s. k. klinikamanuenserna.

Vid Stockholms stads sjukhus betraktas^ förste underläkare som extra

tjänsteman men avlönings- och andra förmåner — däribland rätt till pension

— tillkomma honom dock enligt de grunder, som gälla för extra ordinarie

tjänstemän. Löneförmånerna utgöras av grundlön å 8 040 kronor för

år jämte rörligt lönetillägg å för närvarande 52 procent. Från grundlönen

avräknas 348 kronor för år som familjepensionsavdrag, vadan den kontanta

lönen uppgår till 11 691 kronor för år. Å andre underläkartjänst, vilken

närmast torde få jämställas med landstingssjukhusens extraläkartjänster

eller läkarutbildningssakkunnigas randutbildningstjänster, utgår

6 000 kronor för år jämte 52 procent tillägg eller således tillhopa 9 120 kronor.

För erhållande av första ålderstillägg som förste underläkare fordras

4i/2 års tjänstgöring efter utnämning till förste underläkare. Viss tillgodoräkning

medgives. Härutöver äga underläkarna uppbära dels inflytande

intygsersättningar, dels ock viss ersättning vid tjänstgöring å poliklinik

samt för jourfall å annan tid än polikliniktid. Ersättningen vid tjänstgöring

å poliklinik har vid icke-kirurgavdelningar bestämts till 1 krona

för betalat besök. Vid kirurgavdelningar äga underläkarna dela visst belopp

per år, vid Sabbatsberg t. ex. 9 000 kronor på 4 läkare. För jourfall

utom polikliniktid äga läkarna själva bestämma ersättningen men skola

erlägga 1 krona till sjukhuset för täckande av dess kostnader. De sammanlagda

extrainkomsterna torde rent approximativt kunna uppskattas till

cirka 10 000 kronor om året för underläkare vid kirurgavdelning och omkring

4 000 kronor årligen för underläkare å andra avdelningar. Förhandlingar

med Stockholms stads sjukhusdirektion rörande underläkarnas anställnings-

och avlöningsvillkor ha nyligen påkallats av Sveriges yngre läkares

förening.

Akademiska sjukhuset i Uppsala. De underordnade läkarna vid detta

statliga sjukhus äro icke reglerade efter samma principer som de underordnade

läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Deras

förmåner utgingo före den 1 juli 1944 på följande sätt.

Antal

befatt-

ningar

Arv

ode

Tilläggsarvode

Dyrlids-

Summa

kronor

Befattning

av stats- medel

kronor

av sjuk- huset

kronor

(poliklinik-

medel)

kronor

och kris- tillägg

kronor

5

Amanuens, tillika under- läkare ..........

1800

1 800

2200

1573

7 373

2

Poliklinikamanuens ....

2 400

2 400

1 700

1 047

7 547

15

Klinikamanuens......

1500

1 500

2 200

1 311

6 511

1

Klinikamanuens

(psyk. klin.)......

3 000

—

—

1 311

4311

Dyrtidstillägg och kristillägg utgingo på arvodet men ej på tilläggsarvodet/Beträffande

poliklinikamanuenserna utgingo sådana tillägg ej heller

på den av sjukhuset bekostade delen av arvodet.

Läkarna erhöllo dessutom fri kost på sjukhuset eller kostersättning, beräknad

till 900 kronor för år.

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Vid anmälan av anslagsäskandena för universitetet i Uppsala för budgetåret

1944/45 förordade föredragande departementschefen, att löneförbättring

skulle utgå i form av ett rörligt fyllnadsarvode, vilket borde vara

så stort, att underläkarnas sammanlagda avlöningsförmåner — procentuellt

dyrtidstillägg, kristillägg samt naturaförmåner eller däremot svarande ersättning

inräknade — komme att uppgå till den för motsvarande underläkare

vid karolinska sjukhuset gällande begynnelselönen, omräknad efter

Uppsalas dyrort. Någon skillnad mellan gifta och ogifta underläkare borde

därvid icke göras. De 5 amanuenserna, tillika underläkare, samt de 2 poliklinikamanuenserna

skulle vid beräkningen av fyllnadsarvodets storlek anses

motsvara förste underläkare och övriga amanuenser andre underläkare.

Kungl. Maj:ts i enlighet härmed avfattade förslag godtogs av riksdagen.

Underläkarnas vid akademiska sjukhuset i Uppsala avlöningsförmåner

ha således från och med den 1 juli 1944 anpassats efter de avlöningsförmåner,

som tillkomma motsvarande underläkare vid karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet.

Förutom underläkarna förekomma även ett mindre antal assistent- och

extraläkare med arvoden mellan 2 400 och 6 200 kronor för år.

Till angivna avlöningsförmåner komma särskilda ersättningar för å poliklinik

utfärdade intyg, vilka för kirurg-amanuenser pläga uppgå till cirka

150—200 kronor i månaden och för andra amanuenser omkring 50 kronor

för månad. En poliklinikamanuens å kirurgiska avdelningen uppbär dock

omkring 10 000 kronor örn året i poliklinikavgifter. Inkomster i form av

intygsersättningar å klinikavdelningar tillfalla assistent- och extraläkare.

4. Tidigare utredningar och beslut.

1937 års riksdag. I samband med utredning av frågan om statens övertagande

av serafimerlasarettet ägnades uppmärksamhet även åt spörsmålet

örn avlöningsförhållandena för lasarettets underordnade läkare (stat. off.

utr. 1936: 1, sid. 129 ff). Härvid framhölls bland annat, att löneförmånerna

för all personal vid lasarettet borde anpassas till det statliga lönesystemet,

och de underordnade läkarna jämställas med extra befattningshavare i

statens tjänst, enär det icke syntes lämpligt ålägga befattningshavarna

i fråga att betala pensionsavgifter. Vad beträffar löneställningen, föreslogo

de sakkunniga efter jämförelse med förhållandena vid vissa andra sjukhus

— akademiska sjukhuset i Uppsala, Sabbatsbergs sjukhus, Stockholms läns

centrallasarett i Stocksund samt lasarettet i Norrköping — dels att förste

underläkare och förste amanuenser liksom då vore förhållandet skulle erhålla

något försteg i avlöningshänseende framför övriga underläkare och

amanuenser, dels ock att de tillämpliga lönegraderna borde vara Ex 23

för förste underläkare och förste amanuenser och Ex 22 för de av amanuenserna,

vilka närmast under vederbörande överläkare handhade vården vid

lasarettets olika sjukavdelningar. Utöver dessa båda kategorier skulle enligt

de sakkunniga finnas underläkare (tredje underläkare) med placering i

lönegrad Ex 11. De biträdande läkarna, vilka förutsattes skola äga rätt till

praktik utanför sjukhuset, skulle liksom dittills vara arvodister med i

några fall förhöjda arvoden.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Marits proposition nr 273.

I det förslag som avläts till 1937 års riksdag (propositionen nr 272 sid.

65; skrivelsen nr 465) biträdde föredragande departementschefen i allt

väsentligt den av de sakkunniga intagna ståndpunkten beträffande de

allmänna grunderna för löneregleringen. Serafimerlasarettets underordnade

läkare skulle således uppdelas i tvenne grupper, biträdande läkare, vilka,

med hänsyn till att de i motsats till de övriga underordnade läkarna hade

rätt att utöva enskild praktik, även i fortsättningen skulle erhålla ersättning

i form av arvode, och underläkare — förste, andre och tredje — hänförliga

under icke-ordinariereglementets extra befattningshavare i lönegraderna

Ex 23, Ex 22 och Exil.

Beträffande underläkarnas inplacerande i det statliga lönesystemet yttrade

departementschefen, att vissa skäl onekligen kunde anföras för förslaget

att bereda dessa läkare extra ordinarie ställning. Det ville emellertid

förefalla, som om befattningshavarna själva i viss mån överskattat betydelsen

av en sådan åtgärd. Uppmärksammas finge även, att utredning icke

förelåge rörande vilken återverkan ett beslut i den antydda riktningen

skulle hava på motsvarande avlöningsspörsmål vid universiteten och undervisningssjukhusen

i Uppsala och Lund. Departementschefen ansåge sig

icke böra då gå längre än att förorda förslaget örn att ifrågavarande befattningshavare

erhölle ställning som extra tjänstemän med vissa förmåner

därutöver.

Förslaget godtogs av riksdagen med den jämkningen, att tredje underläkarna

placerades i 15 lönegraden, vilken löneställning ansågs bättre motsvara

arten och omfattningen av dessa läkares tjänstgöringsskyldighet.

Vid 1937 års riksdag upptogs även spörsmålet om personalorganisationen

vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik och förslag framlades om inrättande

vid kliniken av bland annat två befattningar som biträdande läkare

i lönegrad Eo 23 (propositionen 272 sid. 142, 164, 169, 174 och 180). Med

anledning av erinringar från allmänna civilförvaltningens lönenämnd och

statskontoret mot förslaget örn extra ordinarie ställning för dessa läkare

framhöll karolinska sjukhusets direktion, att läkarna i fråga skulle vara

fast anställda vid kliniken och ha hela sin arbetsuppgift förlagd dit samt

att de intoge en helt annan ställning än underläkarna. De utövade i motsats

till andra biträdande läkare icke någon privatpraktik. Departementschefen

anslöt sig till direktionens förslag i detta avseende, och förslaget

godtogs även av riksdagen.

1939 års riksdag. I samband med framläggande för 1939 års riksdag

(propositionen nr 206 sid. 62; skrivelsen nr 352) av organisationsplan för

karolinska sjukhuset kom frågan örn de underordnade läkarnas ställning

och avlöning ånyo under omprövning och föredragande departementschefen

yttrade därvid, att löneställningen för dessa befattningshavare anslutits

till den lönegradsplacering, som bestämts för motsvarande personal vid

serafimerlasarettet. En av föreningen Läkare i underordnad ställning, förordnade

av karolinska sjukhusets direktion, väckt fråga om förbättrade

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

löneförmåner för tredje underl åkarna ansåg departementschefen böra beaktas

i samband med pågående utredning av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga

rörande löneställningen för de yngre sjukhusläkarna. Förslaget

biträddes av riksdagen.

Vid samma riksdag beslöts även inrättandet av en särskild patologisk

avdelning vid serafimerlasarettet med en arvodesavlönad prosektor som

föreståndare och en assistent (amanuens) till biträde. Assistentens arvode

bestämdes till 2 000 kronor för år utan rätt till dyrtidstillägg.

Vidare genomfördes en provisorisk lösning av spörsmålet

om rätten för de underordnade läkarna till ersättning

för vissa intyg och utlåtanden. Redan 1937 års riksdag

uttalade sig i denna fråga i princip för ett upphävande av rätten till ersättning

för utfärdande av intyg eller utlåtande beträffande sådana poliklinikpatienter,

på vilka bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbete ägde

tillämpning, och 1938 års riksdag (skrivelsen nr 174) ansåg önskvärt, att

— såsom departementschefen förutsatt — den fortsatta utredningen i

ämnet toge sikte på spörsmålet, huruvida icke motsvarande åtgärder borde

vidtagas även i fråga örn ersättning för likartade intyg och utlåtanden

inom övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen.

Vid frågans närmare utredning yttrade sig bland annat statskontoret,

som förordade den provisoriska anordningen, att de underordnade

läkarna skulle av inkomster från olycksfallsförsäkringsintyg uppbära 90

procent, så länge de innehade då löpande förordnanden, samt därefter 50

procent. Frågan om ersättning för övriga av riksdagen berörda intyg och

utlåtanden borde, då utredning icke förebragts, hänskjutas till 1938 års

hälso- och sjukvårdssakkunniga. I sitt yttrande i ärendet anslöto sig nämnda

sakkunniga till statskontorets förslag beträffande ersättningar för olycksfallsförsäkringsintyg

samt uttalade sig i övrigt för direktionens för karolinska

sjukhuset förslag, att ersättning för intyg och utlåtanden inom

övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen

borde fördelas med 90 procent till läkaren och 10 procent till sjukhuset.

Departementschefen fann sig böra tillråda en lösning av frågan i anslutning

till de riktlinjer, som angivits av statskontoret och nämnda sakkunniga

i deras yttranden i ärendet. 1939 års riksdag beslöt i enlighet härmed.

1940 års riksdag (propositionen nr 143; skrivelsen nr 321). Statsmakternas

beslut beträffande löneställningen för tredje underläkare samt i intygsersättningsfrågan

ledde sommaren 1939 till en konflikt mellan direktionen

för karolinska sjukhuset och Sveriges läkarförbund, varvid flertalet underordnade

läkare vid serafimerlasarettet begärde entledigande från dem meddelade

förordnanden vid sjukhuset. Efter förhandlingar mellan parterna

hävdes konflikten genom en överenskommelse den 10 september 1939, i

vilken direktionen utfäste sig bland annat att i sina anslagsäskanden för

1940/41 hemställa om tredje underläkarnas placering i lönegraden Ex 18,

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. May.ts proposition nr 273.

Direktionens i enlighet härmed till Kungl. Majit framställda förslag förordades

av departementschefen och godtogs av 1940 års riksdag.

1940 års betänkande av de s. k. läkarintyg ssakkunnig a. De sakkunniga,

vilka hade att taga under omprövning gällande bestämmelser rörande utfärdande

av samt ersättning för läkarintyg, såvitt anginge socialförsäkringens

olika områden ävensom kroppsskada, ådragen linder militärtjänstgöring,

hava i sitt betänkande konstaterat, att rätten att utfärda läkarintyg

tillkomme legitimerade läkare och med dem enligt lagen om behörighet

att utöva läkarkonsten jämställda personer, att någon skyldighet för

läkare i allmänhet, i tjänst anställda och andra, att utfärda intyg icke

funnes, men att för vissa grupper läkare, provinsialläkare och med dem

jämställda samt sjukhusläkare, föreskrivits skyldighet att utfärda vissa

intyg enligt sjukjournalen.

Läkarintygssakkunniga lia i princip funnit riktigt och naturligt, att den,

som önskade erhålla ett läkarintyg, erlade en skälig ersättning för den

prestation, som kunde anses sammanhänga med intygets utfärdande. Skyldighet

att erlägga ersättning syntes också utgöra en önskvärd regulator

mot ett eljest ohämmat krav på utfående jämväl av intyg, varav något

legalt behov icke förelåge. Skulle alltså en ändring genomföras i den dittills

regelmässigt tillämpade principen, att ersättning helt tillfälle vederbörande

läkare, måste detta innebära antingen att ersättning tillfölle annan

än läkaren — såvitt anginge sjukhusläkare huvudmannen — eller att ersättningen

delades mellan huvudmannen och läkaren. Förutsättning härför

vore enligt båda alternativen, att utfärdandet av de intyg, varå principen

skulle äga tillämpning, gjordes till ett läkarens åliggande i tjänsten. Någon

principiell anledning, att, därest nya ersättningsgrunder skulle genomföras,

låta dessa omfatta allenast vissa intyg såsom enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 22 juni 1939 beträffande karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

förelåge icke enligt de sakkunnigas mening.

De sakkunniga ha erinrat, att den öppna vården gåve läkaren inkomst

såväl av intyg som — och i övervägande omfattning — av vård och behandling.

En organisatorisk förändring, innebärande att intygsutfärdandet

införlivades med sjukhusens uppgifter, utgjorde ett självständigt spörsmål

och stöde även i samband med läkarens avlöningsförhållanden, enär vid

bestämmande av läkarnas fasta lön hänsyn tagits till deras inkomst av

öppen vård. Även örn intygsutfärdandet bleve ett läkarnas åliggande i

tjänsten, medförde icke detta i och för sig, att intygsersättningen tillfölle

huvudmannen. Denna fråga bleve ytterst beroende på avgörandet, efter

vilka grunder ersättning för sjukhusläkarnas tjänsteåligganden skulle utgå,

vilket vore ett avlöningsspörsmål.

På angivna skäl ansåge sig de sakkunniga vid sitt ställningstagande till

vem intygsersättningen borde tillfalla, icke befogade att ingå på den inverkan,

avlöningssynpunkter och därmed sammanhängande organisatoriska

frågor kunde utöva på detta spörsmål. Avlönings- och organisationsfrågorna

funne de sakkunniga vara av den beskaffenhet och storleksord
-

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ning, att de icke borde företagas till granskning och avgörande allenast

med intygsersättningen såsom utgångspunkt. Det vore emellertid uppenbart,

att vid avvägning av alla på intygsersättningsfrågan inverkande omständigheter

erforderlig hänsyn även måste tagas till avlöningssynpunkter.

I den mån läkarnas avlöningsförhållanden jämväl av annan anledning än

intygsersättningen befunnes böra bliva föremål för omprövning, borde i

detta sammanhang ett övervägande komma att ske, huruvida enhetliga

avlöningsprinciper vore av den vikt, att med hänsyn härtill ändring av

nuvarande förhållanden angående intygsersättningen kunde anses påkallad.

Ur de synpunkter de sakkunniga med hänsyn till socialförsäkringen haft

att beakta rörande det otvivelaktigt centrala spörsmålet i sitt uppdrag,

nämligen frågan om intygsersättningens uppbärande, funne de sakkunniga

icke anledning föreslå ett frångående av den i allmänhet gällande principen,

att ersättningen tillfölle läkaren. Införandet av en anordning, varigenom

intygsersättningen helt eller delvis skulle tillfalla huvudmannen,

komme enligt de sakkunnigas mening icke att innebära ökad säkerhet med

avseende å intygens kvalitet eller att på annat sätt för socialförsäkringen

innebära någon förmån.

I särskilt yttrande av kommittéledamoten, riksgäldsfullmäktigen Ernst

Eriksson, uttalar denne, att den vårdavgift, patienten hade att erlägga, borde

inkludera även ersättning för intyg, varför särskild ersättning härför icke borde

utgå. Huruvida vårdavgiften skulle tillfalla läkaren eller huvudmannen, bleve

då ett avlöningsspörsmål, varvid huvudmannen vore i sin fulla rätt att tillämpa

de principer, han ansåge riktiga.

1942 års betänkande av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga. Spörsmålet

örn de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden

har gjorts till föremål för utredning av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga,

som den 10 februari 1942 avgåvo betänkande i ämnet

(stat. off. utr. 1942:4). För de sakkunnigas förslag, som berörde samtliga

yngre sjukhusläkare i landet, anställda vid statliga och kommunala sjukhus

ävensom vid icke-statliga sjukhus med annan huvudman än landsting

eller primärkommun, skall här lämnas en kort sammanfattning, i vad

förslaget berör de underordnade läkarna vid statens kroppssjukhus.

De allmänna utgångspunkterna för en reglering av anställningsvillkoren

för de underordnade läkarna vid statens kroppssjukhus angåves i betänkandet

vara, å ena sidan, att för dessa läkare icke kunde ifrågasättas en

principiellt förmånligare löneställning, än som fastställts för befattningshavare

med motsvarande utbildning och ansvar vid andra statens sjukhus

och, å andra sidan, att det finge anses uteslutet att vid avvägandet av löneställning

och arbetsvillkor tillämpa andra grundsatser än dem, som varit

bestämmande vid regleringen av hithörande förhållanden för statens befattningshavare

i allmänhet. I anslutning härtill underströke de sakkunniga,

att en förbättring av avlöningsförmånerna ansetts kunna ske allenast

under den av riksdagen uttryckligen uppställda förutsättningen, att regleringen

förbundes med det villkoret, att rätt till ersättning i annan ord
-

s. 234 Kontrollera mot PDF

234 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

ning för arbete, som utfördes under eller i samband med tjänstens utövande,

icke medgåves.

Beträffande löneställningen funne de sakkunniga, att ett strängt fasthållande

av den löneställning, som kunde betecknas som normerande för

befattningshavare med jämförlig utbildning, närmast skulle leda till en

placering av förste underläkare i 26 och av andre underläkare i 21 lönegraden.

Emellertid förelåge beträffande läkarna en del omständigheter,

som måste tillmätas särskild betydelse. De sakkunniga angåve här den

ojämna arbetsbelastning, som karakteriserade sjukhusläkarnas tjänstgöring,

vartill komme, att arbetet regelmässigt inneslöte ett beredskapsmoment.

Det borde icke heller lämnas obeaktat, att det vore av synnerlig

betydelse för sjukvården, att väl kvalificerade läkarkrafter stöde till förfogande

för rekryteringen av förste och andre underläkartjänsterna. Med

särskild styrka gjorde sig detta krav gällande för undervisningssjukhusens

del, där de äldre underordnade läkarna hade en stor andel i läkarkandidaternas

praktiska utbildning. Sistnämnda synpunkter hade varit bestämmande

för lönesättningen för de underordnade läkarna vid sinnessjukhusen,

och de sakkunniga ansåge sig därför — under förutsättning att avlöningen

bleve bestämmande för inkomsten å tjänsten — böra förorda

samma lonegradsplacering som för sinnessjukhusens motsvarande läkare

eller alltså Eo 28 för förste underläkare och Eo 26 för andre underläkare.

För tredje underläkare föresloge de sakkunniga ingen förändring av den

genom 1940 års riksdagsbeslut fastställda lönegradsplaceringen. Såsom en

fjärde grupp underläkare skulle tillkomma aspirantläkare med ett arvode

av i Stockholm 5 100 kronor i ett för allt. Antalet erforderliga underläkartjänster

skulle således fördelas på fyra grupper, varvid allenast läkare, som

närmast under sjukhusavdelningens chef handhade ledningen av kliniken

eller polikliniken, skulle erhålla ställning som förste underläkare. Antalet

andre underläkarbefattningar föresloges även skola begränsas. Förslaget

innebure beträffande de vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset

då förefintliga underläkartjänsterna, inklusive två befattningar som biträdande

läkare vid radiumhemmet, följande förändringar.

Fördelning 1941/4.2 De sakkunniga

l:e underläkare .......................... 29 17

2:e » 46 31

3:e » 11 21

Aspirantläkare .......................... — 17

Antalet högre underläkartjänster skulle således i samband med regleringen

minskas från (29 + 46 =) 75 till (17 -f- 31 =) 48.

I fråga om rätten till ersättning för utfärdande av intyg och utlåtanden

anförde de sakkunniga, att de icke kunde finna bärande skäl föreligga att

å de i statens tjänst anställda underordnade läkarna tillämpa andra principer

i fråga om löneförmånernas utgående, än som regelmässigt gällde för

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

andra statens befattningshavare. De sakkunniga anslöte sig fördenskull

helt till den av riksdagen hävdade uppfattningen i denna fråga och underströke

särskilt, att därest sportelinkomster alltjämt i viss utsträckning

skulle tillkomma befattningshavarna, anledning saknades att för de statliga

sjukhusens del vidtaga någon ändring i de av 1937, 1939 och 1940 års

riksdagar fastställda avlöningsförmånerna för de underordnade läkarna vid

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

1938 års hälso- och sjukvårdssakkunnigas förslag beträffande de yngre

sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden lia hittills icke

föranlett några åtgärder från statsmakternas sida.

Läkarutbildning ssakkunniga. I betänkandet med överarbetning av förslag

angående läkarutbildningen (stat. off. utr. 1945:57) samt i betänkandet

med utredning och förslag angående läkarutbildningen (stat. off. utr.

1945: 56) ha de s. k. läkarutbildningssakkunniga avgivit en del förslag, som

äro av väsentligt intresse i föreliggande fråga.

I förstnämnda betänkande ha de sakkunniga sålunda framlagt förslag

till sådan begränsning av studietiden för medicine studerande, att medicine

licentiatexamen skulle normalt kunna avläggas på 15 terminer, vilket

ansetts möjliggöra någon minskning av studietiden.

I sitt andra betänkande ha nämnda sakkunniga erinrat, att utbildningen

efter licentiatexamen framför allt erhölles genom tjänstgöring i underordnad

ställning vid sjukhus, men att vissa svårigheter för närvarande förelåge

att erhålla underläkarförordnanden. De äldre underläkarna holle sig

nämligen kvar vid sjukhusen i hopp att slutligen nå en definitiv tjänst och

stängde härigenom tillgängliga utbildningsplatser. För att erhålla förordnande

som underläkare vid odelat lasarett fordrades således i allmänhet

4 till 5 tjänstgöringsår och vid kirurgisk eller medicinsk avdelning 5 till 6

tjänstgöringsår. Det vore enligt de sakkunniga tydligt, att en ändring

måste komma till stånd, så att de möjligheter till utbildning, som de underordnade

läkartjänsterna vid sjukhusen erbjöde, kunde rättvisare fördelas.

De sakkunniga lia vidare framhållit, att de underordnade läkartjänsterna

borde regleras med hänsyn till såväl sjukvården som läkarutbildningen.

Ur begränsad sjukhussynpunkt vore det emellertid lämpligast, att den mest

meriterade förordnades på en underläkartjänst, och i allmänhet även att

de underordnade läkarna finge gå livar längre tid på sina tjänster. Ur utbildningssynpunkt

åter vore det nödvändigt, att de unga läkarna erhölle

tillfälle att genom sjukhustjänstgöring komplettera sin tidigare utbildning.

De sakkunniga ha därför funnit vissa tjänster böra reserveras för detta

ändamål och förordnadetiden begränsas med hänsyn till dessa läkares behov

av utbildning. De sakkunniga benämna dessa utbildningstjänster

underläkartjänster och extraläkartjänster.

Beteckningen förste underläkartjänst ha de sakkunniga reserverat för

sådana tjänster, vilka icke äro utbildningstjänster. Förste underläkare

skulle redan vid tillträdande av tjänsten äga fullgod specialistutbildning

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

och borde i allmänhet kunna räkna med att avancera på sjukhusbanan.

Antalet dylika tjänster borde lämpligt avvägas i förhållande till antalet

chefstjänster. Förordnande på förste underläkartjänst borde lämnas på

3 år, och omförordnande skulle kunna erhållas.

Läkarnas utbildning efter legitimationen lia de sakkunniga uppdelat i

grundutbildning, som alla läkare borde komma i åtnjutande av, specialistutbildning

för blivande specialister, och randutbildning för läkare, som

hade behov av utbildning inom gränsområdena till det egna verksamhetsområdet.

Grundutbildning skulle enligt de sakkunniga kunna fullgöras antingen

å 3-årstjänster, närmast motsvarande de nuvarande andre underläkartjänsterna,

eller å 1-årstjänster, benämnda extraläkartjänster med lön enligt

gällande överenskommelse mellan landstingens centrala lönenämnd och

läkarförbundet. Omförordnande skulle icke förekomma. Grundutbildningen

skulle förläggas till odelade lasarett samt allmänna medicinska och kirurgiska

avdelningar. Ett-årstjänster skulle kunna finnas även vid undervisningssjukhusen.

Efter genomgången minst 3-årig grundutbildning skulle vidtaga specialistutbildning

å särskilda härför avsedda tjänster, företrädesvis vid undervisningssjukhusen.

Förordnande har föreslagits avse 1 år, varefter — örn

vederbörande visat sig lämplig för fortsatt utbildning — omförordnande

meddelas för återstående tid, varierande för olika specialiteter men omfattande

högst 3 år.

För tillgodoseende av behovet av randutbildning ha de sakkunniga tänkt

sig tjänster av ur vissa synpunkter två olika slag. Inom medicin och kirurgi

måste särskilda randutbildningstjänster inrättas, lämpligen vid de stora

kommunala sjukhusen. Inom övriga specialiteter föreslå de sakkunniga inga

grundutbildningstjänster men förorda i viss utsträckning, att även de

mindre avdelningarna utnyttjas för specialistutbildning (t. ex. en del ögonavdelningar

och barnavdelningar). I den mån så ej sker, måste de underordnade

läkartjänsterna vid dessa avdelningar få karaktären av antingen

förste underläkartjänster eller randutbildningstjänster. Förordnandetiden

har i allmänhet ansetts böra begränsas till 1 år utan rätt till omförordnande.

I fråga örn antalet tjänster av olika slag synas de sakkunniga ha räknat

med att vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet i stort sett antalet

förste underläkartjänster skulle bli oförändrat samt antalet specialistutbildningstjänster

och ett-åriga grundutbildningstjänster motsvara antalet

andre, respektive tredje underläkartjänster.

5. Nu föreliggande förslag.

Anställning sform.

Utredningsmannen föreslår, att extra ordinarie anställning beredes förste

och andre underläkare samt heltidsanställda biträdande läkare utan rätt

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

att utöva självständig praktik samt att för biträdande läkare i övrigt och

biträdande överläkare ävensom för tredje underläkare nuvarande anställningsform

bibehålies.

De biträdande läkare, som utredningsmannen sålunda anser böra beredas

extra ordinarie heltidsanställning, iiro — förutom de båda biträdande

läkarna å radiumhemmet, vilka redan inneha dylik anställningsform — biträdande

läkaren å karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning

och innehavarna av de båda nuvarande förste underläkartjänsterna pa

serafimerlasarettets neurokirurgiska klinik, vilka borde jämställas med

nyssnämnda biträdande läkare.

Utredningsmannen anför:

Vid de förhandlingar mellan direktionen för karolinska sjukhuset och

Sylf1, vilka föregingo Sylfs förenämnda skrivelse till statsrådet och chefen

för ecklesiastikdepartementet med hemställan om förhandlingar med representanter

för ecklesiastik- och finansdepartementen yrkades från Sylfs sida

dels att de biträdande läkarbefattningarna skulle ersättas av biträdande

överläkartjänster, dels ock att såväl biträdande överläkarbefattningar som

förste och andre underläkartjänster skulle placeras i lönegrad i löneplan Eo

i civila icke-ordinariereglementet med vad beträffade biträdande överläkarbefattningar

bibehållen rätt till privatpraktik. Därjämte hemställdes, att

de två förste underläkarbefattningarna å neurokirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet

skulle utbytas mot ordinarie befattningar i lönegraden A 30.

Till stöd för dessa förslag ha läkarrepresentanterna väsentligen anfört,

att enligt deras mening regelmässigt icke funnes några sakliga skäl för en

åtskillnad mellan biträdande läkare och biträdande överläkare. Såväl ansvar

som arbetsuppgifter vore likartade. Kravet på extra ordinarie ställning

föranleddes av de avsevärda kostnaderna för ordnande av pensionsskydd

för vederbörandes familj. Förslaget om inrättande av två ordinarie

läkarbefattningar i 30 lönegraden vid neurokirurgiska kliniken har motiverats

med svårigheterna att inom denna specialitet, inom vilken möjligheterna

att erhålla överläkartjänst vore mer begränsade än eljest, å underläkarbefattning

erhålla för sjukvårdsarbetet erforderliga, tillräckligt kvalificerade

läkare.

Såsom av det föregående framgår, äro — med undantag för biträdande

läkarna å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, vilka äro extra ordinarie

befattningshavare — såväl biträdande överläkare som biträdande läkare

arvodesanställda med deltidstjänstgöring och rätt att utöva enskild praktik.

Vid överläggningarna med personalrepresentanterna har utredningsmannen

framhållit, att han icke vore beredd framlägga förslag örn pensionsberiittigande

anställning för dessa läkare under annan förutsättning,

än att deras befattningar omändrades till heltidstjänster, och att rätten

att utöva enskild praktik bortfölle. Avlöningsreglementets löneDlaner vore

nämligen uppbyggda med utgångspunkt från att statstjänsten utgjorde

heltidssyssla och befattningshavarens huvudsakliga förvärvskälla. Personalrepresentanterna

förklarade sig icke kunna acceptera en lönereglering

under angiven förutsättning, dock med undantag för biträdande läkaren å

röntgendiagnostiska avdelningen å karolinska sjukhuset. Vid sådant för
-

Sveriges yngre läkares förening.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

hållande har utredningsmannen funnit, att — bortsett från sistnämnde

läkare — nuvarande anställningsform bör bibehållas för biträdande överläkare

och biträdande läkare.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att endast tre av 20 arvodesanställda

biträdande läkare och biträdande överläkare vid karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet, vilka återfunnits i taxeringskalendern för år

1945, taxerats till lägre inkomster än 15 000 kronor, samt att medelinkomsten

utgjorde icke mindre 24 000 kronor.

Även i fråga örn förste och andre underläkarna kunna — trots att de

äro heltidsanställda — skäl åberopas mot att bereda dem extra ordinarie

ställning. På grund av det gällande förordnandesystemet komma de att

inneha sina förordnanden allenast under begränsad tid och torde aldrig

uppnå pensionsåldern i underläkarställning. Vidare flytta de ofta mellan

kommunala och statliga tjänster. Å andra sidan blir den sammanlagda

tjänstgöringstiden såsom underläkare av ej obetydlig omfattning, särskilt

för de underläkare, som aspirera på lasarettsläkartjänster. I regel torde

nämligen befordringsåldern till lasarettsläkarbefattning hålla sig omkring

40—45 år. Under den långa väntetiden innan pensionsberättigande tjänst

kan påräknas — mellan 10—15 år efter vunnen legitimation — har underläkaren

en pressande tjänstgöring och är därtill mer än andra utsatt för

smittfara. Underläkartiden infaller därjämte under den period, då familjebildning

regelmässigt sker. Erinras må också, att 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga

föreslogo pensionsberättigande tjänster för förste och

andre underläkare, samt att direktionen för karolinska sjukhuset vid de

med Sylf förda förhandlingarna likaledes ansett sig kunna förorda en sådan

reglering.

Utredningsmannen har för sin del funnit övervägande skäl tala för att

extra ordinarie anställning beredes ifrågavarande underläkare.

Någon fastare anställningsform för tredje underläkare har icke ifrågasatts.

Enligt utredningsmannens mening böra de alltjämt anställas såsom

extra tjänstemän.

I fråga örn biträdande läkaren å röntgendiagnostiska avdelningen vid

karolinska sjukhuset har direktionen för sjukhuset i samband med sina

anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 anfört att, då denne läkare i regel

saknade möjlighet att inom sin specialitet bedriva privat praktik, samma

möjligheter som för andra biträdande läkare icke förelåge för honom att

mot utgående arvode under någon längre tid kvarstå i befattningen. På

grund av denna omständighet finge det anses föreligga anledning att frångå

det avlöningssystem, som tillämpades beträffande andra biträdande läkare

vid sjukhuset, och att i stället bereda därvarande biträdande läkare en

löneställning, som gåve avdelningen möjlighet att där för en längre tid

bibehålla en erfaren läkare, som kunde övertaga en del av överläkarens

alltför stora arbetsbörda. Direktionen hemställde därför, att den biträdande

läkarbefattningen på avdelningen ändrades till en i lönegraden Eo 26 placerad

biträdande överläkartjänst.

Enligt vad för utredningsmannen uppgivits har arbetsbelastningen på

förevarande avdelning föranlett, att biträdande läkaren i verkligheten har

heltidssysselsättning å sin befattning. Vid sådant förhållande synes intet

vara att erinra mot att denna tjänst i likhet med vad som gäller för befattningarna

såsom biträdande läkare å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik

uppföres å extra ordinarie stat. I samband därmed bör givetvis föreskrivas,

s. 239 Kontrollera mot PDF

■Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273. 239

att ej heller innehavaren av denna tjänst äger rätt att utöva självständig

praktik. ... .

Vad angår motsvarande befattning å röntgenavdelningen vid serafimerlasarettet

har inhämtats, att innehavaren av denna tjänst icke utnyttjas

i samma omfattning, varför nu gällande anställningsvillkor i detta fall alltjämt

måste anses ändamålsenliga. _ _ ,

Beträffande förhållandena å neurokirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet

ina erinras, att direktionen i sina ovannämnda anslagsäskanden föreslagit,

att i stället för de två förste underläkarbefattningarna skulle inrättas

tvenne arvodesbefattningar som förste läkare med ett arvode till vardera

av 14 300 kronor, samt att för dem skulle i tillämpliga delar få gälla

bestämmelserna i 10—15 §§, 19 § samt 20 § 1 mom. första stycket civila

icke-ordinariereglementet, därvid skulle så anses som örn de tillhörde 28

lönegraden 28 löneklassen. Av en till grund för denna hemställan liggande

framställning från klinikchefen framgår, att även detta förslag föranletts

av angelägenheten att till kliniken med dess speciella arbetsuppgifter kunna

knyta och under längre tid behålla tillräckligt utbildade och erfarna läkare.

Utredningsmannen kan icke biträda Sylfs förslag att uppföra dessa tjänster

å ordinarie stat. Med hänsyn till angelägenheten av största möjliga

likformighet inom personalorganisationen måste utredningsmannen emellertid

hysa betänkligheter även mot ett bifall till direktionens hemställan

att här'' inrätta en ny typ av arvodesbefattningar. Såvitt framgår av vad

direktionen anfört och i övrigt kunnat utrönas, torde ifrågavarande tjänster

närmast vara att betrakta såsom biträdande läkarbefattningar av samma

slag, som nu finnas å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik och den ovan

behandlade biträdande läkarbefattningen å röntgendiagnostikavdelningen.

Enligt utredningsmannens mening tala därför övervägande skäl för att

även dessa befattningar uppföras på extra ordinarie stat under samma

villkor i fråga om rätt att utöva praktik, som gäller eller föreslagits för

nyssnämnda tjänster.

Tillräckliga skäl för ett tillmötesgående av Sylfs förslag att förändra benämningen

å de biträdande läkartjänsterna till biträdande överläkarbefattningar

anser utredningsmannen icke föreligga.

De likärrepresentanter, med vilka utredningsmannen haft överläggningar,

ha förklarat sig dela utredningsmannens uppfattning, att förste och

andre underläkare böra placeras på extra ordinarie stat under det att samma

krav på en fastare anställningsform icke rimligtvis kunde ställas då det

gällde de på kortare tid anställda tredje underläkarna. Läkarrepresentanterna

lia påyrkat, att även biträdande överläkare och samtliga biträdande

läkare skola beredas extra ordinarie ställning. De anföra i detta hänseende

följande.

De biträdande läkarna och överläkarna göra i de flesta fall heldagstjänst

eller i varje fall betydligt mer än halvdagstjänst vid sjukhuset. Deras nuvarande

placering som arvodister har dels medfört, att. dc icke fått åtnjuta

någon adekvat kompensation för de sista årens levnadskostnadsstegringar,

(lois försätter den dem i ett ur trygghetssynpunkt otillfredsställande läge,

i det sjukdom eller oförmåga att uppehålla tjänsten på andra grunder medför

väsentliga inkomstminskningar. Arvodistställningen medför dessutom,

att varken egen eller familjepension åtnjutes, något som för läkare i de

åldersklasser, varom här är fråga, måste anses synnerligen betänkligt. lie
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

presentanterna vilja framhålla, att inom andra grenar av den statliga sjukvården

förekommer, att läkare med vida kortare daglig tjänstgöringstid

än som nu utkräves av de biträdande överläkarna placerats i lönegrad medförande

pensionsförmån. Så är fallet med militärläkarna vid förbanden.

Inte heller den omständigheten, att de biträdande överläkarna vid sidan

av sin tjänst ha möjlighet att förvärva inkomster i enskild verksamhet, skiljer

dem från nämnda militärläkare, vilka ju regelmässigt bedriva enskild

verksamhet vid sidan av tjänsten och för vilka ju en sadan enskild verksamhet

helt enkelt normalt förutsättes. För övrigt medför arbetsbördan

ofta — exempelvis vid karolinska sjukhusets medicinpoliklinik — att egen

verksamhet icke kan utövas.

Direktionen för karolinska sjukhuset finner det tillfredsställande, att

extra ordinarie anställning föreslagits för det stora flertalet av de underordnade

läkarna. Då ett stort antal underläkare kunde förväntas framdeles

övergå till sådana läkarbefattningar i kommunal tjänst, som äro anslutna

till statens pensionsanstalt, ansåge direktionen synnerligen önskligt,

att i reglementet för denna anstalt intoges bestämmelse örn att tid, varunder

innehavare av sådan befattning tidigare innehaft med pensionsrätt

förenad läkarbefattning i statens tjänst, finge tillgodoräknas såsom tjänstetid

för pension från anstalten.

Medicinalstyrelsen och statskontoret lia tillstyrkt utredningsmannens

ifrågavarande förslag.

Allmänna lönenämnden har framhållit, att med hänsyn till, att innehavarna

av biträdande överläkarbefattningar och biträdande läkarbefattningar

i viss utsträckning komme att rekryteras från de extra ordinarie

underläkarbefattningarna, skäl talade för att jämväl biträdande överläkare

och biträdande läkare bereddes pensionsberättigande anställning. Förutsättning

för att så skulle kunna ske syntes emellertid vara, att viss reglering

av deras arbetsförhållanden genomfördes. Lönenämnden ville i detta

sammanhang erinra, att 1945 års universitetsberedning föreslagit införande

av pensionsrätt för innehavare av docentstipendier m. fl.

Sveriges läkarförbund har med tillfredsställelse konstaterat, att utredningsmannen

föreslagit en fastare anställningsform för de heltidsanställda

underordnade läkarna. Förbundet har icke heller rest invändningar mot

att tredje underläkarna bibehållas å Ex-löneplanen.

Beträffande de biträdande läkarna och biträdande överläkarna har förbundet

anfört:

I fråga om förslaget, att de biträdande läkarna och biträdande överläkarna

skola kvarstå som arvodister, hyser förbundet större betänkligheter.

De biträdande överläkarna inneha samtliga hög kompetens och motsvarande

ålder. Deras arbete är synnerligen självständigt och deras befattningar

kunna under inga omständigheter rubriceras som utbildningsplatser —

i annan mån än att innehavarna deltaga i de studerandes utbildning. Det

vore därför mycket väl motiverat att förläna ifrågavarande befattningshavare

en sådan ställning, att pensionsförmåner för dem kunna påräknas.

Utredningsmannen förmenar att så endast kunde ske, örn heltidsanställ
-

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kuncjl. Mäj:ts ''proposition nr 273.

ning föreskrevs och rätten till egen verksamhet bortfölle. Gentemot detta

måste förbundet anföra, att heltidsanställning principiellt icke erfordras för

att en tjänsteinnehavare skall kunna erhålla rätt till pension. Beträffande

rätten till verksamhet i egen regi vill förbundet framhålla, att vårt lands

lasarettsläkare av ålder haft såväl rätt till pension som egen verksamhet —

ett system, som medfört stora fördelar för såväl huvudmännen och den

vårdsökande allmänheten som för läkarna själva, vilket sistnämnda förhållande

visserligen torde utgöra en av orsakerna till att denna lämpliga

organisation gjorts till föremål för stegrad uppmärksamhet, men likvisst

icke synes motväga anordningens övriga stora fördelar. Ytterligare bör

understrykas, att de biträdande läkarna, som förestå de stora poliklinikerna,

nedlägga ett arbete, som för flera av dem motsvarar heltidsanställning

och för alla överstiger vad som kan anses motsvara halvtidstjänst.

Effektivt poliklinikarbete kan icke utföras under längre tid än högst G timmar

dagligen på grund av dess utomordentligt pressande natur.

Under sådana omständigheter är en Eo-ställning för de biträdande läkarna

motiverad. Skulle av formella skäl en sådan anses vara ogenomförbar,

borde i varje fall vederbörande arvoden vara av samma storleksordning som

lönen för de högst betalade underordnade läkarna i Eo-ställning. Samma

kan utan inskränkning anföras i fråga om de biträdande överläkarna, vilkas

ansvar knappast kan anses vara mindre än poliklinikföreståndarnas.

Rätt till ersättning för läkarintyg.

Utredningsmannen föreslår, att i samband med löneregleringen beslutas, att

extra och extra ordinarie underordnad läkare icke skall äga uppbära särskild

ersättning för i tjänsten utfärdat intyg, samt att arvodesavlönad

biträdande läkare i likhet med överläkare och biträdande överläkare skall

äga rätt till oavkortad intygsersättning. Utredningsmannen anför:

Av det föregående framgår, hurusom spörsmålet örn de underordnade

läkarnas rätt till ersättning för vissa läkarintyg väcktes vid 1937 års riksdag

och efter närmare utredning bringades till en provisorisk lösning vid

1939 års riksdag, samt att Kungl. Majit i anslutning härtill förordnat, att

biträdande läkare och underläkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

skall äga uppbära 50 procent av inflytande ersättning för av

vederbörande utfärdat intyg enligt olycksfallsförsäkringslagen samt 90 procent

för intyg inom annan socialförsäkringsgren eller enligt militärersättningsförordningen.

Av läkarrepresentanterna har liksom tidigare även i förevarande sammanhang

hävdats, att ersättning för intyg och utlåtanden principiellt skulle

tillfalla vederbörande läkare, och krav ha framställts på ett upphävande av

den provisoriska reglering av frågan, som genomfördes vid 1939 års riksdag.

De underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

borde i detta avseende jämställas med övriga läkare vid såväl

statliga som kommunala sjukvårdsinrättningar.

Den tidigare lämnade redogörelsen om storleken av de intygsersättningar,

vilka tillfallit de biträdande läkarna och underläkarna vid karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet under år 1945, har givit vid handen, att

förevarande spörsmål icke har någon större ekonomisk betydelse annat

än för vissa enstaka befattningshavare. Det har också från läkarrepresentanternas

sida för utredningsmannen framhållits, att läkarnas inställning

till frågan grundade sig icke så mycket på ekonomiska som på

Bihang lill riksdagens protokoll 1S!)G. 1 sami. Nr ''273. Ig

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

principiella skäl. Utfärdandet av intyg måste, har det gjorts gällande, alltid

av läkaren anses som ett arbete, som folie utanför hans egentliga arbetsuppgifter

i sjukvårdens tjänst, och som toge bort mycket av hans

tid för detta ändamål eller för hans vetenskapliga verksamhet. Särskilt för

de läkare, vilka från kommunala sjukhus bomme över till de statliga

kroppssjukhusen, framstode det som otillfredsställande, att icke för intyg

inflytande inkomster liksom vid de kommunala sjukhusen oavkortade tillfälle

vederbörande läkare. Kritiken från läkarnas sida riktade sig även —

och kanske framförallt — mot det nu bestående provisoriet. Man kunde

svårligen motivera, att intygsersättningarna skulle fördelas mellan befattningshavarna

och sjukhuset.

Utredningsmannen har för sin del svårt att förstå de synpunkter, som

av läkarrepresentanterna lagts på detta spörsmål — bortsett från att icke

heller utredningsmannen kan finna sakliga motiv för en bestående uppdelning

av intygsersättningarna mellan läkarna och sjukhuset. Då intygsskrivningen

otvivelaktigt måste anses ingå i läkarnas arbetsuppgifter, synes det

naturligt, att bestyret härmed ersättes i samma ordning som arbetet i

övrigt. Att just utfärdande av intyg och icke exempelvis skrivning av

recept eller i journal bör honoreras särskilt synes knappast övertygande

kunna motiveras. Åtminstone när det gäller heltidsanställda befattningshavare,

lära bärande invändningar icke kunna göras mot att arbetsgivaren

påfordrar, att samtliga i tjänsten förekommande arbetsuppgifter utföras

mot avtalad lön.

Såsom framhållits av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga har också

vid i senare tid genomförda löneregleringar för statsanställda den principen

regelmässigt hävdats, att avlöningen skall, vara bestämmande för inkomsten

å tjänsten. Senast har 1945 års riksdag godtagit förslag om lönereglering

för häradsskrivarna enligt denna princip.

Utredningsmannen håller alltså före, att vid en lönereglering för underläkarna

— innebärande en fastare anställningsform för flertalet av dem —

avlöningen bör utmätas med hänsyn till samtliga förekommande arbetsuppgifter

och kan således icke förorda, att rätten att uppbära ersättning

för intyg eller utlåtanden till någon del bibehålies för dessa läkare. Vad

nu sagts gäller givetvis även ifråga om extra ordinarie biträdande läkare.

Annorlunda ställer sig frågan då det gäller övriga biträdande läkare.

Dessa läkare äro icke heltidsanställda och åtnjuta icke lön enligt fastställd

löneplan, och som förut framhållits har utredningsmannen icke ansett

förutsättningar för närvarande föreligga för en övergång till annan anställningsform.

Härtill kommer att biträdande överläkarna, vilka eljest

äro anställda på samma villkor som dessa biträdande läkare, ävensom överläkarna

äga uppbära oavkortad ersättning för intyg och utlåtanden. Dessa

omständigheter göra enligt utredningsmannens mening, att de betänkligheter,

som ovan anförts mot att extra och extra ordinarie underordnade

läkare få uppbära ifrågavarande sportler i tjänsten, icke framträda med

samma styrka i fråga om de arvodesavlönade biträdande läkarna och icke

heller gärna kunna tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet av förevarande

spörsmål, så länge en reglering i berörda avseende icke genomförts

beträffande överläkarna och biträdande överläkarna. I nuvarande

läge måste utredningsmannen finna övervägande skäl tala för att de arvodesavlönade

biträdande läkarna tillerkännas samma förmåner i detta hänseende

som nyssnämnda befattningshavare.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr £73. 243

Utredningsmannen delar läkarrepresentanternas uppfattning, att det nu

rådande provisoriet på förevarande område bör avskaffas och föreslår

för den skull att i samband med löneregleringen beslutas dels att ersättning

för av extra och extra ordinarie underordnad läkare i tjänsten utfärdat

intyg eller utlåtande skall tillfalla sjukhuset, dels ock att de arvodesavlönade

biträdande läkarna skola — i likhet med överläkare och biträdande

överläkare — äga rätt till oavkortad intygsersättning.

De läkarrepresentanter, med vilka utredningsmannen samrått, ha påyrkat,

att samtliga läkare skola tillerkännas full rätt till intygsersättning.

Härutinnan anföra de:

Vi dela utredningsmannens åsikt, att nu gällande provisorium, innebärande

en delning av intygsinkomsten mellan den för intyget ansvarige

läkaren och sjukhuset, är lika godtyckligt konstruerat som det är logiskt

omotiverat. Utredningsmannen, som visserligen i och för sig hävdar, att

utfärdandet av intyg är en prestation, som regelmässigt skall ersättas, gör

härvidlag gällande, att underläkarnas anställning i heltidstjänst skulle medföra

skyldighet för dem att inom arbetstidens ram utfärda alla begärda

intyg, och att ersättningen för arbetet med intygen borde anses inkluderad

i läkarnas fasta löneförmåner. Häremot vill representanterna göra gällande,

att sådan allomfattande skyldighet att utfärda intyg, för vilka ersättning

tillfaller annan än läkaren, icke existerar eller ens ifrågasatts för andra

grupper än heltidsanställda läkare. Avgörandet, om intygen regelmässigt

skola utfärdas på arbetstid eller utom densamma, ställer sig ganska svårt,

eftersom ju läkarna av praktiska skäl icke ha någon fixerad arbetstid. I

själva verket torde det förhålla sig så, att en stor del av intygen utfärdas

utanför skälig arbetstid och många gånger i läkarens hem på ren fritid.

Representanterna hävda också, att ersättningens utgående till den för intyget

ansvarige läkaren är psykologiskt synnerligen motiverat. Intygen innefatta

som regel bedömanden beträffande arbetsförmåga, orsakssammanhang

mellan olycksfall och kroppsskada, utsikter till uppehållande eller

återvinnande av arbetsförmåga genom viss specialbehandling etc. Dessa

bedömanden, i sig själv vanskliga och krävande en särskild analys av det

föregående sjukdomsfallet, medföra ofta betydande ekonomiska konsekvenser

för stat och enskild, och det synes motiverat, att läkarnas prestation

som skiljeman i sådana mål för varje gång skäligen ersättes. Det kan ytterligare

framhållas, att utfärdandet av vissa intyg, speciellt invaliditetsintyg,

falla helt och hållet vid sidan av den egentliga sjukvårdande uppgiften,

för vilken läkaren anställts vid sjukhuset. Representanterna anse sig

icke kunna bära ansvaret för en åtgärd, som beträffande intygsersättningarnas

åtnjutande skulle rubba hittills gällande normer med åsidosättande

av de ovan anförda synpunkterna och anse därför i olikhet mot utredningsmannen,

att provisoriet rörande intygsersättningarna vid statens

kroppssjukhus visserligen skall upphävas, men intygsersättning oavkortad

tillfalla läkarna. Representanterna vilja i övrigt på denna punkt hänvisa

till innehållet i Läkarutbildningssakkunnigas år 1940 avgivna betänkande

angående utfärdande av samt ersättning för vissa läkarintyg (stat. off. utr.

21/1940).

Direktionen för karolinska sjukhuset finner det angeläget, att, innan

slutlig ställning tages till utredningsmannens förslag rörande intygsersätt
-

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 273.

ningen, en närmare utredning företages rörande likställighet på detta område

med förhållanden på övriga sjukhus. Karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

skulle eljest komma i en undantagsställning i förhållande

till andra sjukhus. I avvaktan på resultatet av en sådan utredning syntes

i varje fall någon försämring ifråga om läkarnas nuvarande rätt till sådan

ersättning icke böra ske. Direktionen erinrar även om att den för närvarande

i reglementet för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet stadgade

skyldigheten att utfärda intyg endast avsåge intyg enligt sjukjournalen och

icke innefattade alla de intyg, som erfordrades för socialförsäkringen. Utredningsmannens

förslag förutsatte således i detta avseende en utökning

av läkarnas nuvarande tjänsteåligganden.

Medicinalstyrelsen anser det ur såväl praktiska som sakliga synpunkter

vara att förorda att införa en sådan fördelning av enligt fastställd taxa

utgående intygsersättning, att läkaren själv erhölle 90 procent och sjukhuset

för sina omkostnader behölle 10 procent.

Statskontoret har förklarat sig icke berett att tillstyrka, att biträdande

arvodesavlönad läkare skulle tillerkännas rätt till full intygsersättning.

Allmänna lönenämnden har föreslagit, att såväl biträdande läkare som

underläkare tills vidare bibehållas vid sin nuvarande rätt till ersättning

för intyg och utlåtanden. Nämnden anför:

Med beaktande av vad som tidigare förekommit ifråga om intygsersättningen

finner allmänna lönenämnden utredningsmannens förslag, att den

begränsade rätt till ersättning för intyg och utlåtanden, som för närvarande

tillkommer biträdande läkare och underläkare vid nämnda sjukhus, skall

upphävas för underläkarnas del, i och för sig icke giva anledning till erinran.

Lönenämnden måste emellertid finna det mindre tillfredsställande att

i nuvarande läge då med hänsyn till vad utredningsmannen anfört angående

betydelsen av vissa pågående eller avslutade utredningar fråga endast

synes vara om en mera provisorisk lönereglering och då — såsom utredningsmannen

föreslagit — överläkare samt biträdande överläkare och biträdande

läkare avsetts skola uppbära full ersättning för sådana intyg

och utlåtanden, helt borttaga ersättningen till underläkarna. Erinras må

ock, att vid såväl Stockholms stads som landstingens siukhus ersättning

alltjämt utgår. Även örn enligt lönenämndens mening rätten till dylik ersättning

principiellt bör upphävas för samtliga läkare vid allmänna sjukhus,

är lönenämnden icke beredd att på grundval av den föreliggande

utredningen förorda någon förändring i nu gällande bestämmelser på förevarande

område.

Sveriges läkarförbund har förklarat sig icke kunna acceptera den av utredningsmannen

föreslagna anordningen ifråga örn intygsersättningens utgående.

Förbundet anför:

Förbundet erinrar, att konflikten vid serafimerlasarettet under sommaren

1939 huvudsakligen föranleddes av att sagda rätt föreslogs bli upphävd

eller mer eller mindre starkt beskuren. När konflikten bilades, träffade

förbundet en överenskommelse, som visserligen icke ansågs nöjaktig, men

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts -proposition nr 878.

som accepterades därför att kriget utbrutit. Läkarna ville genom nedläggande

av striden och ett tillsvidare avskrivande av sina önskemåls uppfyllande

ställa sig till förfogande — i en tid som med säkerhet skulle bli

påfrestande för hela vårt land. Förbundet har också under krigsåren avhållit

sig från att till definitiv lösning föreslå de problem, som 1939—1940

icke blevo på tillfredsställande sätt genomarbetade.

Nu ha förhållandena emellertid ändrats, och intygsersättningsfrågan

måste lösas. Den provisoriska anordningen från år 1940 har varje år förnyats.

Den har visat sig olämplig i praktiken; läkarna lia icke alltid kunnat

utfå ens den del av ersättningarna, som enligt bestämmelserna skola tillkomma

dem, en myckenhet improduktivt skrivande och räkenskapsförande

har ägt rum och de summor, för vilket allt detta måst ske, betecknas

av utredningsmannen själv -— med rätta — som oväsentliga. Sjukhusen

ifråga lia åsamkats de utgifter för intygs och utlåtandens utfärdande, som

ursprungligen angåvos utgöra en anledning till att viss andel av intygsersättningarna

skulle tilläggas dem, men vilka innan intygsersättningsprovisoriet

infördes icke existerade.

Förbundet är sålunda helt överens med utredningsmannen när han föreslår

provisoriets ersättande med en mera definitiv anordning. Men förbundet

vill mycket kraftigt understryka, att varken dess centrala ledning

eller dess närmaste berörda avdelningar — Sveriges yngre läkares förening

och Föreningen underordnade läkare, förordnade av karolinska sjukhusets

direktion — på någon punkt ändrat sin uppfattning angående läkarintygens

karaktär eller sättet för deras ersättande. Förbundet vill vidare framhålla,

att läkarintygssakkunnige på läkarnas begäran tillsattes för att utreda

läkarintygsfrågan, och att dessas betänkande icke föranlett några

åtgärder. Läkarintygssakkunnige anförde i sin sammanfattning, att »ur

de synpunkter de sakkunnige med hänsyn till socialförsäkringen haft att

beakta rörande det otvivelaktigt centrala spörsmålet i sitt uppdrag, nämligen

frågan örn intygsersättningens uppbärande, hava de sakkunnige icke

funnit anledning föreslå ett frångående av den nu i allmänhet gällande

principen, att ersättningen tillfaller läkaren». De sakkunnige anförde vidare,

att en anordning varigenom ersättningen komme att tillfalla huvudmannen

icke skulle innebära ökad säkerhet med avseende på intygets

kvalitet eller förmåner för socialförsäkringen.

Förbundet vill kraftigt framhålla läkarintygssakkunniges nu anförda synpunkter.

Utfärdandet av läkarintyg och -utlåtanden är icke att jämställa

med tjänsteåligganden. De utfärdas icke av tjänstemannen — annat än i

det fåtal fall där vissa intyg skola utfärdas av tjänsteläkare — utan av

den i kraft av sin kompetens legitimerade läkaren, oberoende av dennes

ställning till samhället. De innebära alltid resultatet av särskilda överväganden,

ofta mycket vidlyftiga och svåra att träffa, sammanställas och

utskrivas ofta efter arbetets slut i hemmet, ansvaret för deras riktighet

åvilar utan tvivel den utfärdande och de reglera vanligen ekonomiska relationer

mellan den enskilde och annan instans. Härvidlag består ingen skillnad

mellan intyg, utfärdade av läkare vid statens kroppssjukhus eller

annat sjukhus, eller av läkare, som icke är knuten till sjukvårdsanstalt

överhuvudtaget. Det går enligt förbundets bestämda förmenande icke att

utan vidare rubricera utfärdandet av läkarintyg som ett tjänsteåliggande

därigenom att man överför ersättningen för intyget från den utfärdande

till en till hands varande huvudman. Dessutom är det på grund av inty
-

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ''273.

gens art och de omständigheter varunder de utfärdas orimligt att överhuvudtaget

ålägga en sjukvårdens huvudman att befatta sig med ifrågavarande

intygs eller utlåtandens utfärdande. Med hänsyn till de faktiska

förhållandena utgör den också 1939 ofta upprepade trollformeln att ersättning

för intyg vore att jämställa med sportler i tjänsten endast en innehållslös

fras — eller möjligen en godtyckligt företagen utvidgning av sportelbegreppet.

En sådan kan naturligtvis genomföras men blir endast ett dekret,

som icke tager hänsyn till den föreliggande verkligheten.

Förbundet kan under inga omständigheter acceptera den av utredningsmannen

föreslagna anordningen i fråga om intygsersättningarnas utgående.

Ekonomiskt spela ersättningsbeloppen ingen väsentlig roll. Rätten till ersättning

är däremot utomordentligt viktig och för dess bevarande torde förbundets

medlemmar till och med vara benägna att acceptera den föreslagna

löneställningen.

Löneställning.

Utredningsmannen föreslår

dels att förste och andre underläkare sammanföras till en grupp och

under benämningen extra ordinarie underläkare placeras i lönegraden Eo 24,

dels att biträdande överläkarna å radiumhemmet (Konung Gustaf V:s

jubileumsklinik) uppflyttas från lönegraden Eo 23 till lönegraden Eo 26,

dels att samma löneställning beredes biträdande läkaren på karolinska

sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning,

dels att två förste underläkartjänster på neurokirurgiska kliniken förändras

till extra ordinarie biträdande läkarbefattningar i lönegraden Eo 26,

dels att tredje underläkarna under benämningen extra underläkare uppflyttas

från lönegraden Ex 18 till lönegraden Ex 21,

dels ock att arvodet till assistenten å patologiska avdelningen vid serafimerlasarettet

uppräknas från 2 000 kronor till 3 600 kronor.

Utredningsmannen anför.

Vid de förhandlingar, som föregingo Sylfs förenämnda skrivelse till statsrådet

och chefen för ecklesiastikdepartementet, framställdes från läkarnas

sida krav på — förutom inplacering av biträdande överläkare i lönegraden

Eo 30 och förändring till biträdande överläkarbefattningar av biträdande

läkartjänsterna med undantag för biträdande läkartjänsten å kvinnokliniken

vid serafimerlasarettet, vilken har karaktär av konsulterande läkartjänst

— dels omändring av 2 förste underläkartjänster vid neurokirurgiska

kliniken till befattningar i lönegraden A 30, dels sammanslagning av

kategorierna förste och andre underläkare till en grupp läkare, dels inplacering

av dessa underläkare i lönegraden Eo 26, dels ock för tredje

underläkare arvode motsvarande lön i 26 lönegraden.

Direktionen för karolinska sjukhuset förklarade sig vid förhandlingarna

villig att medverka till en placering av förste underläkarna i lönegrad

Eo 23 och andre underläkarna i lönegrad Eo 22.

Under hänvisning till vad som anförts under avsnitten örn anställningsformen

och om rätt till ersättning för läkarintyg finner utredningsmannen

icke anledning föreslå någon förändring i fråga om löneställningen för de

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

biträdande överläkarna, liksom ej heller för de biträdande läkare, vilka

ansetts alltjämt böra vara arvodesanställda. Härvid förutsättes dock att

storleken av utgående arvoden kommer att tagas under övervägande vid

den allmänna arvodesreglering, som kan föranledas av 1946 års riksdags

beslut örn provisoriskt lönetillägg.

Då det gäller att fatta ståndpunkt till frågan örn löneställningen för

övriga underordnade läkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

synes det utredningsmannen angeläget, att uppmärksamhet ägnas

dels åt redan framlagda betänkanden rörande läkarutbildningen, dels ock

däråt att för närvarande utredningar pågå rörande spörsmål, vilka i detta

sammanhang äro av intresse. Såsom redan tidigare framhållits, skulle ett

genomförande av läkarutbildningssakkunnigas förslag leda till en begränsning

av studietiden för medicine studerande. Såvitt utredningsmannen

kunnat finna, skulle de sakkunnigas förslag även medföra en rättvisare

fördelning av tillgängliga utbildningstjänster och en begränsning av utbildningstiden,

varigenom en sänkning av underläkarnas genomsnittliga

ålder skulle Wiva följden. Spörsmålet om de medicinska högskoleinstitutionernas

tillgodoseende med vetenskapligt kvalificerad personal är även

föremål för särskild utredning av de medicinska högskolornas organisationskommitté.

Då en del av den här berörda underordnade läkarpersonalen

innehar befattningar som underläkare, tillika amanuens, varmed

avses att utmärka deras dubbla karaktär av befattningar för sjukvårdens

och den medicinska utbildningens behov, inses lätt sambandet med nu förevarande

utredning. I fråga om studiekostnaderna må nämnas 1945 års

akademikerutredning, som har i uppdrag att utreda storleken av akademikernas

skuldbörda och därmed sammanhängande frågor. Slutligen må beaktas,

att löneställningen för samtliga statstjänstemän är under utredning

av 1945 års lönekommitté.

Uppenbart är, att innan berörda utredningar, vilka avse frågor av vikt

för bedömandet av löneställningen för de underordnade läkarna, slutförts,

allvarliga erinringar kunna resas mot att genomföra en lönereglering för

dessa läkare. Enligt utredningsmannens mening lärer emellertid löneregleringsfrågan

icke kunna ställas på framtiden. Annan utväg står då icke

till bilds än att vid övervägandet av lönevillkoren i möjligaste mån iakttaga

den försiktighet, som kan vara betingad med hänsyn till utredningsarbetet.

Förste och andre underläkare. Underläkarna vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet äro för närvarande uppdelade på

tre lönegrader, nämligen förste underläkarna i Ex 23, andre underläkarna

i Ex 22 och tredje underläkarna i Ex 18. Såsom nyss sagts har förslag

väckts om sammanslagning av kategorierna förste och andre underläkare.

De skäl, som anförts härför, äro huvudsakligen, att någon skillnad i arbetsuppgifter

icke föreligger mellan de båda kategorierna läkare. Förste underläkartjänst

kan man för närvarande få utan att tidigare ha varit andre

underläkare, och ovanligt är icke att andre underläkartjänst erhålles av

läkare, som tidigare varit förste underläkare. Vid landstingssjukhusen är

också skillnaden i löneförmåner ytterst obetydlig.

Utredningsmannen har funnit de anförda skälen bärande och ansett sig

kunna i nuvarande läge förorda ett sammanförande av förste och andre

underläkartjänsterna lill en och samma lönegrad. Utredningsmannen är

emellertid angelägen alt betona, att därest läkarutbildningssakkunnigas

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

förslag att reservera vissa tjänster som fasta icke-utbildningstjänster skulle

genomföras, en uppdelning ånyo torde bliva påkallad.

I det föregående har utredningsmannen tillstyrkt, att förste och andre

underläkare beredes extra ordinarie ställning. Vid bifall härtill böra de efter

sammanförandet till en gemensam lönegrad benämnas extra ordinarie underläkare.

I fråga örn de principer, som böra komma i tillämpning vid bestämmandet

av löneställningen för här ifrågavarande underordnade läkare må erinras,

att 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga i sitt betänkande angående

de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden

uttalat, att såsom grundläggande förutsättningar för en löneregleringför

de statliga kroppssjukhusens underordnade läkare måste gälla, å ena

sidan, att för dessa icke kunde ifrågasättas en principiellt förmånligare

löneställning än som fastställts för befattningshavare vid andra statens

sjukhus, och, å andra sidan, att det finge anses uteslutet att tillämpa andra

grundsatser än dem, som varit bestämmande vid regleringen av hithörande

förhållanden för statens befattningshavare i allmänhet.

Utredningsmannen delar helt de av de sakkunniga sålunda anförda synpunkterna

och vill därför i första hand redogöra för anställnings- och avlöningsvillkoren

för underordnade läkare vid statens sinnessjukhus.

Behörig till befattning som ordinarie läkare vid statens sinnessjukhus

är legitimerad läkare, som fullgjort 4 månaders praktisk tjänstgöring som

underordnad läkare vid lasarett eller medicinsk eller kirurgisk avdelning

samt därjämte tjänstgjort vid sinnessjukhus minst 3, eller vad angår andre

läkarbefattning minst 2 år, och därvid visat sig ägnad för läkarverksamhet

vid sinnessjukhus (sv. förf.-saml. 338/1929). Emellertid kan ordinarie

tjänst, A 28 som förste och A 26 som andre läkare, regelmässigt

icke erhållas omedelbart efter vunnen behörighet. Under tiden får läkaren

tjänstgöra antingen som vikarierande läkare eller som extra ordinarie läkare

i lönegrad Eo 26. I förstnämnda egenskap äger han enligt kungl, brev

den 30 juni 1942 som vikarie å förste eller andre läkartjänst åtnjuta dagarvode

med 20 kronor jämte den bostad med möbler och sängkläder, värme

och lyse, som kan beredas inom sjukhuset.

I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår har medicinalstyrelsen

emellertid hemställt, dels om höjning av sistnämnda arvode till 22

kronor för dag, dels örn bemyndigande att till läkare, som längre än ett år

uppehåller ordinarie andre läkartjänst, utbetala samma lön som till extra

ordinarie andre läkare samt att tillerkänna dem övriga dylik läkare tillkommande

förmåner, dels ock om inrättande av 5 extra ordinarie andre

läkarbefattningar i 26 lönegraden utan fast placeringsort för att bereda

extra ordinarie ställning åt läkare, vilka i minst 3 år innehaft förordnanden

vid sinnessjukhus eller därmed lika meriterande tjänstgöring.

I över förslagen avgivet yttrande har allmänna lönenämnden bland

annat framhållit, att nämnden funne sistnämnda förslag ägnat att väcka

vissa betänkligheter ur principiell synpunkt. Skulle emellertid föreliggande

rekryteringssvårigheter anses nödvändiggöra, att åtgärder vidtoges, ville

lönenämnden understryka, att förordnande som extra ordinarie läkare i

26 lönegraden icke borde få meddelas annan läkare än sådan som efter

avslutad läkarutbildning under minst 3 år uppehållit läkarbefattning vid

statens sinnessjukhus eller fullgjort däremot svarande tjänstgöring.

Departementschefen (V ht 1946 sid. 204 och 206) har förordat förslagen

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ‘273.

med den begränsningen att, då behovet av extra ordinarie läkare utan fast

placeringsort kunde bliva mindre vid ett överförande till ordinarie stat

av vissa läkartjänster vid de rättspsykiatriska undersökningsstationerna,

antalet nya extra ordinarie tjänster satts till 3 i stället för begärda 5.

1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga föreslogo, att förste och andre

underläkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet skulle i extra

ordinarieplanen placeras i samma lönegrad som motsvarande läkare vid

statens sinnessjukhus eller således lönegraden Eo 28, respektive Eo 26. Härvid

är dock att märka att de sakkunniga förutsatte — förutom att en

lönereglering skulle omfatta även sjukhus med annan huvudman än staten

— att antalet förste och andre underläkartjänster väsentligt skulle

nedsättas, medan antalet tredje underläkarbefattningar skulle utökas och

en ny till numerären icke obetydlig grupp, aspirantläkare, skulle inrättas.

Enligt utredningsmannens mening föreligga så stora skiljaktigheter i fråga

örn personalorganisationen vid statens sinnessjukhus å ena och karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet å andra sidan, att en likställighet i fråga

örn lönesättningen knappast kan vara befogad. Hälso- och sjukvårdssakkunnigas

förslag byggde ju också, såsom nyss sagts, på en ändrad organisation.

Vid en jämförelse ina emellertid särskilt uppmärksammas att

förste- och andreläkartjänsterna vid sinnessjukhusen ingå såsom led i en

statlig karriär, vilken bland läkarna icke lär te sig så synnerligen lockande,

medan underläkarbefattningarna vid kroppssjukhusen äro avsedda att besättas

genom förordnanden på begränsad tid för möjliggörande för yngre

läkare att skaffa sig erfarenheter och meriter för läkarbefattningar eller läkarverksamhet,

som regelmässigt torde giva väsentligt större inkomster än

andra statens befattningshavare annat än i undantagsfall kunna påräkna.

Sistnämnda omständighet bör även hållas i minnet vid en vägning av

de underordnade kroppssjukhusläkarnas löneställning mot andra statliga

befattningshavare. Givetvis föreligga här svårigheter att finna jämförbara

grupper. Goda skäl torde dock kunna åberopas för att i detta sammanhang

undersöka löneställningen för befattningshavare med vetenskaplig utbildning

inom andra fakulteter än den medicinska. I detta avseende må

erinras örn de bestämmelser, som efter beslut av 1944 års riksdag fastställts

beträffande löneställningen och befordringsgången för den vetenskapligt

utbildade amanuenspersonalen vid statens arkiv, bibliotek och museer. Vid

den utredning, som av tillkallade sakkunniga verkställdes på detta område

(lärdaverkssakkunniga), framhölls särskilt den dåliga befordringsgången för

berörda amanuenspersonal. Den genomsnittliga befordringsåldern vid befordran

till förste bibliotekarie (lönegrad A 26) var under perioden 1922—

1942 vid kungl, biblioteket 46 år, vid Uppsala universitetsbibliotek 52 1/.,

år och vid Lunds universitetsbibliotek 46 1 /., år. Genomsnittsåldern för befordran

till förste arkivarie (A 26) var under samma period 45 1/2 år. För

andre bibliotekarie var genomsnittsåldern i Uppsala närmare 44 år men

vid övriga bibliotek omkring 36. Befordran till andre arkivarie erhölls i

genomsnitt vid 38 ilis ålder.

Genom de förenämnda bestämmelserna har medgivits, att vederbörande,

sedan han som aspirant fullgjort tillfredsställande provtjänstgöring, må

antagas till amanuens i lönegraden Ex 17. Som aspirant och amanuens i

nämnda lönegrad skall han tjänstgöra sammanlagt ett år. Därefter må

han antagas till amanuens i lönegraden Kols samt efter tre år i denna

lönegrad lill arkivarie, bibliotekarie, intendent eller antikvarie, allt i löne
-

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Ma''y.ts proposition nr 27.i.

graden Eo 20. Såsom villkor för uppflyttning till sistnämnda lönegrad

fordras i regel filosofie licentiatexamen. I denna löneställning får vederbörande

sedan avvakta befordran till extra ordinarie eller ordinarie tjänst

som arkivarie eller dylikt i 23 lönegraden.

Även läroverlcslärarnas löneställning och kompetensvillkoren för dem

torde vara av intresse vid bedömande av föreliggande spörsmål. Adjunkt

är placerad i lönegraden A 23 och lektor i lönegraden A 27. För erhållande

av dessa befattningar erfordras förutom provår för adjunkt minst filosofisk

ämbetscxamen och för lektor filosofie doktorsgrad. Provår kan dock icke

erhållas omedelbart efter den teoretiska utbildningens avslutande. Enligt

en i hälso- och sjukvårdssakkunnigas ar 1942 avgivna tidigare nämnda

betänkande intagen utredning rörande löneställning m. m. för statliga befattningshavare

med utbildning jämförlig nied läkarnas, till vilken utredningsmannen

för övrigt tillåter sig hänvisa, kunde provår för det dåvarande

av en filosofie magister icke erhållas förrän efter cirka 10 terminers

tjänstgöring, medan för filosofie och teologie licentiater väntetiden utgjorde

3 terminer. Framhållas må att adjunkts- och lektorstjänster i allmänhet

kunna betraktas såsom sluttjänster samt att enligt vad utredningsmannen

från skolöverstyrelsen inhämtat befordringsåldern till adjunktstjänst

under tiden 1940—1945 var i genomsnitt omkring 38 1/2 år.

Efter övervägande har utredningsmannen funnit sig böra föreslå, att

de extra ordinarie underläkarna placeras i 24 lönegraden. Härvid har utredningsmannen

beaktat ä ena sidan vad ovan anförts rörande de ur

ekonomisk synpunkt väsentligt bättre framtidsutsikter, som föreligga för

förevarande underläkare i jämförelse med andra statliga befattningshavare

och å andra sidan underläkarnas påfrestande tjänstgöring, den förhållandevis

långa tid efter legitimationen som genomsnittligt förflyter, innan de

erhålla här ifrågavarande befattningar, de olägenheter, som föranledas av

ofta förekommande förflyttningar mellan sjukhus å olika orter ävensom

och icke minst indragningen av rätten till intygsersättningar.

Ett bifall till utredningsmannens förslag skulle vid nuvarande indexläge

— bortsett från det för budgetåret 1940/47 av 1946 års riksdag beslutade

provisoriska lönetillägget å 060 kronor — innebära en årlig förhöjning av

begynnelselönen av för nuvarande andre underläkare (Ex 22) 2 271 kronor

och för förste underläkare (Ex 23) 1 713 kronor. Begynnelselönen i lönegraden

Eo 24 utgör för är med rörligt tillägg och kristillägg 11 200 kronor

och med inräknande av det provisoriska lönetillägget 11 880 kronor.

Biträdande läkare på neuro-kirurgiska m. fl.

kliniker. Såsom ovan sagts har Sylf vid de tidigare förhandlingarna

med direktionen för karolinska sjukhuset påyrkat, att de två första underläkarbefattningarna

å neurokirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet

skulle omvandlas till befattningar i lönegraden A 30, medan direktionen i

sina anslagsäskanden för budgetaret 1940/47 föreslagit, att samma underläkartjänster

skulle utbytas mot förste läkarbefattningar, förenade med

arvoden å 14 300 kronor. Vad sålunda föreslagits innebär visserligen en

organisatorisk åtgärd, som i viss mån faller utanför utredningsmannens

bedömande. Direktionen, klinikchefen och läkarrepresentanterna synas

emellertid ense örn, att här ifrågavarande befattningar icke kunna på tillfredsställande

sätt besättas, örn de äro hänförda till underläkarkarriären.

Som motiv för direktionens hemställan har såsom tidigare antytts väsentligen

anförts, att på de båda läkarna, vilka skola hava det omedelbara

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ansvaret för ungefär halva antalet patienter på kliniken, med hänsyn till

verksamhetens art måste ställas särskilda krav på utbildning och erfarenhet,

varför det visat sig erforderligt, att läkarna längre tid kvarbliva på

tjänsterna.

I avsnittet om anställningsformen har framhållits, att ifrågavarande befattningar

närmast t orde vara av samma karaktär som de två i lönegraden

Eo 28 för närvarande placerade biträdande läkartjänsterna vid Konung

Gustaf V:s jubileumsklinik samt biträdande läkartjänster å röntgendiagnostikavdelningen

vid karolinska sjukhuset, och att därför samtliga dessa

tjänster böra såsom heltidstjänster, förbundna med villkoret att innehavarna

icke äga utöva självständig praktik, uppföras på extra ordinarie

stat. Med hänsyn till de kvalifikationer, som fordras av innehavarna av

dessa befattningar, torde desamma böra givas en högre löneställning än

underläkartjänsterna. Med utgångspunkt från den löneskillnad, som nu

föreligger mellan å ena sidan extra ordinarie biträdande läkare samt å andra

sidan förste och andre underläkare eller tre, respektive två löneklasser

synes härvid 26 lönegraden närmast böra ifrågakomma. Från läkarrepreséntanternas

sida har emellertid vid överläggningarna gjorts gällande att

lägre lönegrad än Eo 28 icke borde övervägas, i varje fall icke för tjänsterna

å neurokirurgiska kliniken. Även om det icke kan förnekas att vissa

skäl tala för en något högre placering än i lönegraden Eo 26 åtminstone

för tjänsterna å neurokirurgiska kliniken har utredningsmannen dock.med

hänsyn till den förhållandevis betydande löneförbättring, en placering i

denna lönegrad genomsnittligt skulle medföra, icke i nuvarande läge ansett

sig kunna föreslå annan lönegrad. Såvitt utredningsmannen kunnat bedöma,

föreligga icke så väsentliga olikheter i fråga om förevarande befattningar,

att en differentiering med avseende å lönesättningen på sätt läkarrepresentanterna

ifrågasatt kan vara motiverad. Löneförbättringen för år

skulle i nuvarande indexläge — utan hänsyn till provisoriska lönetijlägget

— räknat å begynnelselönen uppgå till för de biträdande läkarna å Konung

Gustaf V:s jubileumsklinik 1 866 kronor, för de två läkarna å neurokirurgiska

kliniken (vid jämförelse med nu utgående förste underläkarlöner) 2 990

kronor och för biträdande läkare å röntgendiagnostikavdelningen (vid jämförelse

med nu utgående arvode) 1 877 kronor. Vid bedömande av dessa siffror

bör dock beaktas, å ena sidan, att intygsersättningarna — för år 1945 uppgående

till för de två läkarna å jubileumskliniken tillhopa 55 kronor 80 öre, för

underläkarna å neurokirurgiska kliniken i genomsnitt 41 kronor 86 öre

per underläkare och för biträdande läkaren å röntgendiagnostikavdelningen

877 kronor 75 öre — förutsättas skola bortfalla, samt å andra sidan, beträffande

läkarna å neurokirurgiska kliniken och röntgendiagnostikavdelningen,

värdet av dem tillkommande pensionsrätt. Begynnelselönen i lönegraden

Eo 26 uppgår för år räknat med nuvarande rörliga tillägg till 12 477

kronor och slutlönen till 14 358 kronor. Härtill bör läggas det för budgetåret

1946/47 beviljade provisoriska lönetillägget å 660 kronor.

Innehavarna av ifrågavarande tjänster torde böra benämnas extra ordinarie

biträdande läkare.

T r e d j e u n d c r I ä k a r e. De nuvarande tredje underläkarna ha ansetts

böra bibehållas vid nuvarande anställning såsom extra tjänstemän.

Med hänsyn till längden av deras utbildning och arten av deras tjänstgöring

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Martts ''proposition nr 27-i.

samt till indragningen av intygsersättningen synes en löneförbättring emellertid

befogad. Utredningsmannen föreslår, att de — under benämningen

extra underläkare — hänföras till lönegraden Ex 21 eller samma lönegrad

som förste assistenter vid de tekniska högskolorna. Härigenom skulle de få

en begynnelselön enligt 18 löneklassen, eller en löneklass högre än extralärare

(Ex 20) och förste amanuenser (Eo 18) vid centrala ämbetsverk.

Vid bifall härtill skulle löneförhöjningen för år räknat i nuvarande indexläge

— bortsett från det provisoriska lönetillägget å 660 kronor —

uppgå till 1 309 kronor och begynnelselönen till 8 402 kronor eller med det

provisoriska tillägget inräknat till 9 062 kronor.

I samband med behandlingen av tredje underläkarnas löneställning hava

läkarrepresentanterna yrkat på en reglering av arvodet till assistenten å

patologiska avdelningen vid serafimerlasarettet. Detta arvode uppgår för

närvarande till 2 000 kronor. Då enligt vad som inhämtats denne befattningshavares

tjänstgörings- och arbetsförhållanden äro likartade med vad

som gäller för förste amanuens å patologisk-anatomiska institutionen vid

karolinska institutet, synes det utredningsmannen skäligt, att ifrågavarande

arvode uppräknas till samma belopp som det för sådan förste amanuens

fastställda eller till 3 600 kronor.

Läkarrepresentanterna föreslå, att nuvarande förste och andre underläkarna

placeras i lönegraden Eo 26, att de två förste underläkarna på

neurokirurgiska kliniken placeras i lönegraden Eo 28, samt att biträdande

läkare och biträdande överläkare placeras i lönegraden Eo 28. Till stöd

härför anföres:

Representanterna vilja till en början framhålla, att läkarorganisationernas

åtgärder för ernående av förbättrade anställningsförhållanden för här

berörda läkare på grund av de speciella förhållanden, som inträdde år 1939,

tills vidare inställdes och att under de följande åren därför inga som helst

förändringar i de redan år 1939 synnerligen otillfredsställande förhållandena

inträtt. Då man därför nu sju år senare går att söka skäliga anställningsvillkor

för denna läkarkategori, kan det icke undvikas, att även de

allra mest tvingande förbättringarna kunna synas innebära betydande

kostnadsökningar för statsverket. Det synnerligen otillfredsställande utgångsläget

tillsammans med levnadskostnadernas stegring under den mellanliggande

tiden gör dock, att man icke får alltför mycket se till dessa

kostnadsökningar, såvida man vill dels bereda nu anställda läkare drägliga

anställningsvillkor, dels säkra en kvalitativt tillfredsställande rekryteringtill

tjänsterna vid de statliga kroppssjukhusen. Genom de förbättringar i

avlöningshänseende, som under mellantiden ernåtts hos övriga sjukvårdens

huvudmän, har differensen mellan lönevillkoren hos dessa huvudmän och

vid statens kroppssjukhus alltmera markerats och detta i sådan omfattning,

att rekryteringssynpunkten allvarligt måste tagas i betraktande.

Representanterna anse i likhet med utredningsmannen, att starka skäl

tala för, att förste och andre underläkarna erhålla samma lönegradsplacering.

detta av skäl för vilka utredningsmannen i förslaget redogjort. Beträffande

lönegradsplaceringarna i och för sig anse representanterna dessa i

utredningsmannens förslag hava gjorts med alltför stor försiktighet. Utredningsmannens

förslag i detta avseende baserar sig på en jämförelse med

övriga statsanställda befattningshavare med akademisk utbildning. Representanterna

anse, att vid en sådan jämförelse alltför liten hänsyn tagits

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Marits proposition nr 273.

till sådana faktorer som frånvaron för läkarna av arbetstidsbegränsning,

den ofta betungande jourtjänsten samt till den omständigheten, att en

högst betydande del av här berörda läkare redan vid sin anställning eller

under anställningstiden erövrat medicine doktorsgraden, varigenom de

ytterligare belastat sin redan förut genom långa och kostsamma studier

ansträngda ekonomi. Hedan i det av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunnige

framlagda förslaget till enhetlig lönesättning för underläkare föreslås,

att förste och andre underläkare skulle placeras i extra ordinarie

lönegraderna 28 respektive 26. Detta förslag baserades likaledes på jämförelser

med övriga befattningshavare i statstjänst, men redan med denna

jämförelse, som dock enligt vårt förmenande utfördes på ett för läkarna

icke fullt tillfredsställande sätt, kom man alltså fram till betydligt högre

lönesättning än utredningsmannen nu gjort. Detta de sakkunniges förslag

till lönesättning skulle visserligen förutsätta, att utöver lönen inga inkomster

tillfördes underläkarna. Härtill kan anmärkas, att underläkarna

vid nu berörda sjukhus redan för närvarande i de allra flesta fall sakna

extrainkomster, varför detta villkor för dessa läkare redan synes vara

uppfyllt. Representanterna anse, att man som absolut lägsta lönesättning

för förste och andre underläkarna måste tänka sig placering i lönegraden

Eo 26 och även denna placering synes godtagbar endast under förutsättning,

att full rätt till intygsersättning tillerkännes dem. Tredje underläkarnas

föreslagna placering i lönegraden Ex 21 anse representanterna vara

ett absolut minimum men vilja för närvarande icke resa direkta krav på

en högre lönesättning för denna kategori.

Sveriges läkarförbund har vid de tidigare förhandlingarna med karolinska

sjukhusets och serafimerlasarettets direktion framfört krav på ett överförande

av de biträdande läkarna och de biträdande överläkarna till en

gemensam kategori, biträdande överläkare, med placering i lönegraden

Eo 28. Utredningsmannen har icke funnit skäl att beträffande lönegradsplaceringen

göra någon förändring i dessa läkares villkor, detta sannolikt

framförallt på grund av överväganden, som beröra den av deklarationsuppgifter

framgående inkomstnivån för dessa läkare. Representanterna anse

emellertid goda skäl tala för ett tillgodoseende av Sveriges läkarförbunds

krav i detta hänseende.

Utredningsmannen har i sitt förslag framhållit, att beträffande förste

underläkartjänsterna vid neurokirurgiska klinikerna vissa extraordinära förhållanden

kunna tänkas motivera en högre lönesättning än för övriga

underläkare i motsvarande ställning. Representanterna vilja understryka

det berättigade och nödvändiga i en sådan differentiering. För uppehållandet

av dessa tjänster kräves en god allmänkirurgisk utbildning. Tjänsterna

komma dessutom att alltmer få karaktär av långtidstjänster, varifrån

befordran till självständig befattning ej kan påräknas förrän efter 10 till

15 års tjänstgöring. Det torde därför vara nödvändigt att tillförsäkra

förste underläkarna vid neurokirurgiska avdelningarna sådana lönevillkor,

att inkomstnivån icke ter sig alltför avskräckande. Det har redan nu visat

sig, att stora svårigheter föreligga att rekrytera dessa tjänster, beroende på

att den betydande ekonomiska uppoffringen, som tjänsternas innehav innebär,

icke motsvaras av i motsvarande mån elkade möjligheter till framtida

god placering, eftersom alltför få neurokirurgiska avdelningar i landet

finnas, för att läkaren skulle kunna räkna med att utnyttja sina på

den neurokirurgiska kliniken förvärvade speciella meriter.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Direktionen för karolinska sjukhuset tillstyrker utredningsmannens förslag

ifråga om extra ordinarie och extra underläkares lönegradsplacering.

Beträffande de av utredningsmannen berörda speciella läkartjänsterna tillstyrkes

dennes förslag rörande lönegradsplaceringen för de biträdande läkarna

å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik; däremot vidhåller direktionen

sitt förslag, att de nuvarande förste underläkartjänsterna på neurokirurgiska

kliniken skulle erhålla ställning som arvodesavlönade biträdande läkare

med arvode av 14 300 kronor, en lönesättning, som syntes erforderlig

för en tillfredsställande rekrytering av dessa för klinikens verksamhet betydelsefulla

befattningar. Vad angår biträdande läkaren å karolinska sjukhusets

röntgendiagnostiska avdelning har direktionen av organisatoriska

skäl förordat, att denna tjänst förändras till överläkartjänst i lönegraden

A 26.

I sistnämnda hänseende åberopar direktionen en skrivelse från professorn

Å. Åkerlund, vari bland annat anföres följande.

Redan i februari 1945 framhöll jag att antalet röntgenundersökningar

vid avdelningen stegrats till den grad, att antalet inemot tre gånger överstege

den arbetsbörda, som svenska radiologförbundet betecknat som övre

gräns för en ensam läkares röntgendiagnostiska årsprestation. Driftsiffrorna

visa alltjämt samma branta utvecklingskurva i uppåtgående riktning.

Det är en orimlig begäran, att en enda överläkare skall kunna ha ett

effektivt överinseende över och ansvar för det löpande arbetet, så mycket

mera som denne samtidigt ensam meddelar hela kursundervisningen. Avdelningen

har vidare karaktären av landets största kliniska utbildningscentral

för röntgenläkare. Under de 6 år, karolinska sjukhuset varit i verksamhet,

ha icke mindre än 20 underläkare erhållit sin utbildning där och

sedan lämnat avdelningen. Södersjukhuset, vars röntgendiagnostiska avdelning

är av samma storleksordning, har två överläkare och två biträdande

läkare.

För egen del anför direktionen:

Det får anses vara klarlagt, att avdelningens överläkare, utöver honom

åliggande undervisningsskyldighet, icke längre kan ansvara för alla de

undersökningar, som numera ankomma på ifrågavarande avdelning. En

uppdelning av överläkarens alltför stora arbetsbörda i detta avseende är

uppenbarligen nödvändig. På sätt direktionen tidigare ifrågasatt kan en

sådan uppdelning — såsom skett på de större klinikerna vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet — åvägabringas genom anställning på

avdelningen av en biträdande överläkare, till vilken överläkaren kan överlåta

en större eller mindre del av sina arbetsuppgifter. Med hänsyn till

avdelningens storlek kan också en verklig uppdelning av densamma i två

självständiga delar vara befogad, varvid vardera delen skulle förestås av

en överläkare. Arbetet är för närvarande uppdelat på tre sektioner, men

medel hava beviljats för inredning av ytterligare en sektion, avsedd att

tagas i bruk i samband med den under byggnad varande hudklinikens färdigställande,

vilket beräknas ske under senare halvåret 1947. Från denna

tidpunkt kommer antalet undersökningar på avdelningen, som hittills företett

en så gott som oavbruten stegring, att ytterligare ökas med de undersökningar,

som erfordras för hudkliniken. Vid denna tidpunkt — om ej

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

tidigare — torde det bli behövligt att verkställa en uppdelning av överläkartjänsten

i två självständiga befattningar. Envar av dessas innehavare

kunde då lämpligen handhava två av de fyra sektioner, avdelningen vid

denna tid omfattar. Örn sålunda en uppdelning av befattningen blir nödvändig

redan under budgetåret 1947/48, synas skäl tala för att den avlastning

av arbetet på överläkartjänsten, som redan nu är oundgängligen

behövlig, åstadkommes genom uppdelning av befattningen i två överläkartjänster

i stället för — såsom direktionen tidigare förordat — genom den

biträdande läkartjänstens omändring till en biträdande överläkartjänst.

Direktionen anser sig därför böra tillstyrka professor Åkerlunds framställning

om den biträdande läkartjänstens omändring redan från och med

budgetåret 1946/47 till en självständig överläkarbefattning placerad i

lönegraden A 26. I avbidan på ibruktagandet av avdelningens fjärde sektion

synes befattningens innehavare böra ombesörja verksamheten på en

av de nu befintliga tre sektionerna.

Medicinalstyrelsen finner utredningsmannens förslag väl avvägda. Särskilt

betonar styrelsen angelägenheten av att de två förste underläkarbefattningarna

på neurokirurgiska kliniken placeras i särklass med hänsyn

dels till de dåliga befordringsmöjligheterna för innehavarna av berörda

tjänster och dels till nödvändigheten av att till dessa tjänster erhålla sökande

med erforderlig kompetens.

Statskontoret har icke framställt någon erinran mot utredningsmannens

ifrågavarande förslag.

Allmänna lönenämnden anför:

Lönenämnden finner den av utredningsmannen föreslagna lönegradsplaceringen

för de extra ordinarie underläkarna väl låg för det fall, att vederbörande

underläkare under en långvarig tjänstgöring efter legitimationen

får anses ha avslutat sin utbildning, och nu såsom underläkare fyller samma

funktion, som enligt läkarutbildningssakkunnigas förslag skulle tillkomma

innehavare av »icke-utbildningstjänster». Dä det därför vill synas

lönenämnden, som om skäl tala för en viss differentiering av de extra ordinarie

underläkartjänsterna, vill lönenämnden ifrågasätta, om icke ett begränsat

antal sådana tjänster bör inrättas jämväl i lönegrad Eo 26.

I utlåtande den 19 november 1945 över direktionens för karolinska sjukhuset

anslagsäskanden för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

för budgetåret 1946/47 har lönenämnden dels lämnat utan erinran direktionens

förslag örn inrättande av en befattning i Eo 26 för den nu med ett

arvode av 10 600 kronor för år avlönade biträdande läkaren å röntgendiagnostikavdelningen

vid karolinska sjukhuset, dels förklarat sig under

vissa förutsättningar icke vilja motsätta sig direktionens förslag örn utbyte

av två förste underläkarbefattningar ä serafimerlasarettets neurokirurgiska

klinik mot arvodesbefattningar med arvoden å 14 300 kronor för år och

rätt till vissa andra förmåner, som örn vederbörande innehavare tillhörde

28 lönegraden 28 iöneklassen. I anslutning härtill vill lönenämnden förorda,

att de två extra ordinarie befattningar, som enligt utredningsmannens

förslag skulle inrättas i stället för ovan nämnda båda arvodesbefattningar,

placeras i lönegrad Eo 28. Beträffande ovannämnda biträdande

läkare å karolinska sjukhusets röntgendiagnostikavdelning och dc två nu i

Eo 23 placerade biträdande läkarna å konung Gustaf V:s jubileumsklinik

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Marits proposition nr 873.

ifrågasätter lönenämnden däremot icke någon ändring i utredningsmannens

förslag om deras placering i Eo 26.

Sveriges läkarförbund anser den föreslagna löneställningen för låg. Förbundet

anför:

Utredningsmannens förslag innebär enligt förbundets mening ingalunda

en tillfredsställande lösning av de löneproblem som beröra de underordnade

läkarna vid statens kroppssjukhus. De svåraste olägenheterna undanröjas

visserligen, men jämställdhet med övriga grupper av underordnade

läkare inom landet uppnås förvisso icke, och för den eftersläpning som

karakteriserar lönesättningen med avseende på läkarna vid statens kroppssjukhus,

skulle sålunda bot icke rådas genom förverkligandet av dessa

förslag.

Den för den stora underläkargruppen föreslagna lönegraden, Eo 24,

skulle i /önehänseende placera ifrågavarande befattningshavare i ungefärlig

nivå med underläkarna på Stockholms stads sjukhus och — om dyrortsförhållanden

uppmärksammas — landstingens sjukhus. Men ur inkomstsynpunkt

blir jämförelsen i hög grad till nackdel för läkarna vid statens

kroppssjukhus. Lönerna vid Stockholms stads sjukhus och i synnerhet

vid landstingssjukhusen äro beräknade som en del av vederbörandes inkomst

av sitt arbete, vilket däremot icke är fallet i utredningsmannens

förslag. Förbundet bortser i detta sammanhang helt från intygsersättningsfrågan,

men vill fästa uppmärksamheten på att underläkarna vid statens

kroppssjukhus överhuvudtaget icke kunna tillföra sig inkomster i sitt sjukhusarbete

vid sidan av lönen. Det är utan tvivel i längden ett oklokt sparande,

som vedervågar kvaliteten på i statens tjänst anställda, och i samma

mån som den av landstingen bedrivna sjukvården till sin kvalitet och sin

omfattning alltmera höjes genom att tekniska resurser i fullgod utsträckning

ställas till förfogande och högt förtjänta chefsläkare anställas, sjunker

det relativa värdet av utbildningen vid statens kroppssjukhus och därmed

också de lockelser, som meritförvärvandet medföra.

Löneklass placering.

Utredningsmannen föreslår, att läkare, som förordnats att såsom extra

eller extra ordinarie underläkare vid karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet,

skall placeras i löneklassen närmast över begynnelselöneklassen

i respektive lönegrad, sedan han under åtta år eller däröver efter vunnen

legitimation tjänstgjort å statlig eller kommunal underläkarbefattning eller

därmed i merithänseende jämförbar annan läkartjänst. I övrigt skulle gälla

de i icke-ordinariereglementet meddelade bestämmelserna. Utredningsmannen

anför:

Vid de tidigare förhandlingarna med karolinska sjukhusets direktion har

Sylf hemställt om rätt för underläkarna att för löneklassuppflyttning få

tillgodoräkna sig tjänstgöring hos annan huvudman.

Ett bifall till detta yrkande skulle innebära ett avsteg från i avlöningsreglementena

meddelade regler för löneklassplacering, inför vilket starka

principiella betänkligheter måste göra sig gällande. Utredningsmannen anser

sig dock icke utan vidare kunna avvisa läkarnas önskemål i förevarande

avseende. De säregna förhållanden, under vilka underläkarna tjänstgöra

— med korta, tidsbegränsade förordnanden å olika tjänster, ofta vid

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘273.

skilda sjukhus och under olika huvudmän — medföra, att de endast i undantagsfall

kunna komma i åtnjutande av de löneförhöjningar, som tillkomma

andra tjänstemän, och som torde hava avsetts skola stå till buds

för personal, på vilka reglementena gjorts tillämpliga. Uet bör också här

beaktas, att underläkarna vid landstingssjukhusen i det för närvarande

gällande löneavtalet medgivits generell rätt att för erhållande av ålderstillägg

tillgodoräkna tid, under vilken vederbörande innehaft ordinarie med

tjänsteår förenad underläkarbefattning.

Av vad ovan anförts framgår visserligen, att förslaget örn de extra ordinarie

underläkarnas placering i lönegraden Eo 24 delvis motiverats av att

sådan tjänst regelmässigt kan erhållas först, sedan förhållandevis lång tid

förflutit efter legitimationen. I betraktande emellertid av att längden av

denna väntetid i hög grad varierar vill det synas skäligt, att vid löneklassplaceringen

någon hänsyn tages till omfattningen av de meriter, som läkaren

härunder förskaffat sig genom tjänstgöring i underläkar- eller jämförbar

ställning hos stat eller kommun. Dä väntetiden genomsnittligt torde kunna

uppskattas till minst 5 år, bör intet vara att erinra mot att underläkare,

som under sammanlagt 8 år eller längre tid fullgjort sådan tjänstgöring,

får placeras i andra löneklassen inom lönegraden.

Utredningsmannen föreslår alltså, att läkare, som förordnats såsom extra

eller extra ordinarie underläkare vid karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet,

skall placeras i löneklassen närmast över begynnelselöneklassen

i respektive lönegrad, sedan han under åtta år eller däröver efter vunnen

legitimation tjänstgjort ä statlig eller kommunal underläkarbefattning eller

därmed i merithänseende jämförbar annan läkartjänst. I fråga örn löneklassplacering

å extra och extra ordinarie underläkarbefattningar vid sjukhusen

böra i övrigt gälla de i icke-ordinariereglementet meddelade bestämmelserna.

Sålunda skall såväl vid förordnanden i en följd vid sjukhusen

som draga örn tidpunkten och de allmänna förutsättningarna för löneklassuppflyftning

vanliga regler tillämpas.

1 detta sammanhang må nämnas, att fråga örn löneklassuppflyttning avvissa

underläkare vid karolinska sjukhuset för närvarande är beroende på

Kungl. Majis prövning. Av handlingarna i detta ärende, vilket överlämnats

lill utredningsmannen för att tågås i övervägande vid fullgörandet av

föreliggande utredningsuppdrag, framgår, att vid sjukhusen i fråga ett

flertal fall förekommit, da underläkare, som i en befattning kommit i åtnjutande

av löneklassuppflyttning, vid förordnande ä annan tjänst i samma

eller högre lönegrad eller vid förnyat förordnande a tidigare innehavd

befattning placerats i lägsta löneklassen, enär förordnandena som extra

tjänsteman icke — i enlighet med bestämmelserna i avlöningsreglementet

— varit fortlöpande. Gällande avlöningsföreskrifter medförde samma nackdelar

för sådana underläkare, vilka övergingo frän befattning i högre till

befattning i lägre lönegrad.

Vid bifall till utredningsmannens förslag örn sammanförande till en

kategori av de nuvarande grupperna förste oell andre underläkare samt

till vad ovan förordats i fråga om löneklassplacering för underläkare komma

de olägenheter, sorn i nämnda ärende påtalats, att i väsentlig män

undanröjas. Därest direktionen vid karolinska sjukhuset därjämte i största

möjliga utsträckning tillser, att förordnanden meddelas i följd, lära komplikationer

i fråga örn löneklassplacering behöva uppkomma endast i undantagsfall.

Sådana fall torde i vanlig ordning böra underställas Kungl.

Majis prövning.

Bihang till riksdagens protokoll 19Ii6. 1 sami. Nr 273.

17

s. 258 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

258 Kungl. Majlis -preposition nr 273.

Direktionen för karolinska sjukhuset och medicinalstyrelsen tillstyrka

utredningsmannens förslag.

Statskontoret har anmält betänkligheter mot ifrågavarande förslag. Ämbetsverket

anför:

Förslaget skulle innebära, att man efter mönster från ett äldre avlöningssystem

skulle införa en speciell form av tillgodoräkning för en viss

grupp befattningshavare. Även om statskontoret icke vill bestrida, att visst

hänsynstagande till tidigare likartad tjänstgöring i detta speciella fall kan

förefalla sakligt motiverad, måste dock de ogynnsamma erfarenheterna av

den gamla tillgodoräkningen mana till största försiktighet beträffande

medgivanden, som kunna befaras få svåröverskådliga konsekvenser inom

andra grenar av statsförvaltningen. Statskontoret anser därför, att slutlig

ståndpunkt till föreliggande spörsmål bör tagas först i samband med pågående

revision av gällande avlöningsreglementen.

Allmänna lönenämnden har ställt sig på samma ståndpunkt som statskontoret.

Övergångsbestämmelser.

Utredningsmannen förutsätter, att, därest det i enstaka fall skulle inträffa,

att de med en befattning förenade inkomsterna av intygsersättningar

ansåges kunna uppskattas till högre belopp än den löneökning, som

skulle ernås, det skulle stå befattningshavaren fritt att, så länge hans nu

löpande förordnande gällde, stå kvar i nuvarande löneställning och med

samma rätt till intygsersättningar som för närvarande. Några andra övergångsbestämmelser

syntes icke erforderliga.

Utredningsmannens förslag har icke föranlett någon erinran i förutnämnda

remissyttranden.

Då löneställningen för den underordnade läkarpersonalen å karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet 1937 och åren närmast därefter fixerades

av statsmakterna, torde avsikten icke lia varit att den då beslutade löneställningen

skulle anses vara definitiv. Det framhölls sålunda bland annat,

att skäl talade för att extra ordinarie, d. v. s. pensionsberättigande anställningsform

skulle beredas dem. Pensionsfrågan är emellertid alltjämt olöst

för ifrågavarande läkarpersonal. Jag bortser härvid från enstaka undantagsfall,

vartill jag återkommer. Det torde även få anses uppenbart, att

den nuvarande löneställningen är alltför låg i förhållande till tjänsternas

kvalificerade art; detta framträder icke minst i belysning av löneförhållandena

vid jämförliga icke-statliga kroppssjukhus.

Det förslag, som nu föreligger till bedömande, innebär dels en relativt

betydande löneförbättring och dels en lösning av pensionsfrågan för det

stora flertalet underordnade läkare vid de statliga undervisningssjukhusen i

Stockholm genom en inplacering av de nuvarande förste och andre underläkarna

i den för extra ordinarie statstjänstemän gällande löneplanen Eo. För

egen del anser jag i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna att någon

avgörande invändning icke kan resas mot att nyssnämnda underläkare

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Marits ''proposition nr 373.

beredes extra ordinarie anställning. För tredje underläkarna har extra ordinarie

anställningsform icke ifrågasatts. Vad de arvodesavlönade biträdande

överläkarna och biträdande läkarna angår, har utredningsmannen, frånsett

vissa speciella tjänster, icke föreslagit någon förändring av nuvarande anställningsform.

Såsom läkarrepresentanterna och allmänna löneniimnden

framhållit tala emellertid goda skäl för att även dessa framdeles beredes

pensionsberättigande anställning. Denna fråga kräver emellertid ytterligare

utredning och kan med hänsyn härtill icke gärna nu vinna en lösning. Jag

ämnar ägna detta spörsmål fortsatt uppmärksamhet.

Huvudproblemet i det föreliggande förslaget är frågan örn de löneförmåner,

som skäligen böra tillkomma de läkare, som för närvarande intaga

ställning som förste och andre underläkare. Dessa äro nu placerade i lönegraderna

Ex 23 respektive Ex 22 och åtnjuta i begynnelselön, rörligt tilllägg,

kristillägg och det för nästa budgetår beslutade provisoriska lönetilllägget

inräknade, 10 145 kronor respektive 9 589 kronor.

Vid bedömandet av förste och andre underläkarnas löneställning får hänsyn

tagas till åtskilliga faktorer, exempelvis den långa och kostsamma utbildningen,

längden av föregående anställning, den krävande och i allmänhet

riskfyllda tjänstgöringen, frånvaron av en begränsad arbetstid, jourtjänsten

och —- icke minst — skyldigheten att biträda vid handledningen av

studerande. En icke oväsentlig synpunkt är även, att ifrågavarande tjänster

i allmänhet äro s. k. passagetjänster, som icke innehavas annat än relativt

kort tid. Vidare måste tagas i beaktande den löneställning, som ansetts

böra tillkomma andra statligt anställda befattningshavare med likvärdig

eller i vart fall jämförbar utbildning, ävensom löneförhållandena vid andra,

icke-statliga kroppssjukhus. I sistnämnda hänseende får ihågkommas, att

enligt gällande löneavtal åtskilliga, sannolikt det övervägande flertalet

underläkare vid de kommunala sjukhusen och landstingssjukhusen åtnjuta

icke obetydliga inkomster av den vid lasaretten bedrivna öppna sjukvården,

något som icke är fallet beträffande underläkarna vid de statliga

undervisningssjukhusen i Stockholm, där alla vårdavgifter vid poliklinikerna

tillfalla vederbörande sjukhus.

Till nu nämnda, på frågan örn underläkarnas löneställning inverkande

omständigheter kommer ytterligare en synpunkt, som vid de förda förhandlingarna

med läkarnas organisationer kommit att stå i förgrunden. Det gäller

den omstridda frågan örn ersättningen för vissa läkarintyg. Från statens

synpunkt har hävdats, att utfärdandet av dessa intyg måste anses ingå i vederbörande

läkares tjänsteåligganden, varför särskild ersättning icke borde

utgå för intygens utfärdande. Läkarorganisationerna å andra sidan göra gällande

cn motsatt åsikt. Jag delar för egen del utredningsmannens uppfattning,

att bland tjänsteåliggandena för en i statens tjänst heltidsanställd

sjukhusläkare i princip måste inräknas även utfärdandet av ifrågavarande

intyg. Godtages denna uppfattning, framstår riitten att uppbära särskild

ersättning som oförenlig med det nuvarande statliga lönesystemet. Jag är

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

följaktligen av principiella skäl icke beredd att tillstyrka, att med extra

ordinarie anställning förenas rätt till intygsersättning, icke ens — på sätt

i vissa remissyttranden ifrågasatts — i nuvarande provisoriska form.

Min ståndpunkt i intygsersättningsfrågan gör, att jag, trots att nuvarande

bestämmelser, som tillerkänna underläkarna viss andel i till sjukhusen

inflytande ersättning för läkarintyg, uttryckligen betecknats allenast

som provisoriska, i likhet med utredningsmannen anser mig kunna vid bedömandet

av frågan örn underläkarnas löneställning taga hänsyn även till

deras nuvarande inkomster av dylika ersättningar. Dessa inkomster ha,

såsom utredningsmannens uppgifter visa, varierat avsevärt vid olika sjukhusavdelningar;

i medeltal ha de uppgått till 385 kronor per år och läkare

vid karolinska sjukhuset och till 681 kronor per år och läkare vid serafimerlasarettet.

Utredningsmannen har förordat, att den nuvarande uppdelningen i förste

och andre underläkare skulle slopas. Häremot synes icke finnas anledning

till någon allvarligare erinran. I fråga om löneställningen har utredningsmannen

förordat en placering av de extra ordinarie underläkarna i lönegraden

Eo 24. Direktionen för karolinska sjukhuset, medicinalstyrelsen och

statskontoret ha accepterat detta förslag såsom lämpligt avvägt. Sjukhusdirektionen

och medicinalstyrelsen ha därvid förordat bibehållen rätt till

viss andel i intygsersättningen. Allmänna lönenämnden har ifrågasatt en

viss differentiering av underläkartjänsterna sålunda, att ett begränsat antal

tjänster, som icke hade karaktär av utbildningstjänster, placerades i lönegraden

Eo 26. Lönenämnden har därjämte föreslagit bibehållande tills vidare

av nuvarande intygsprovisorium.

För egen del har jag, efter övervägande av i det föregående berörda och

övriga på frågans bedömande inverkande omständigheter, efter samråd med

chefen för finansdepartementet varit beredd att godtaga en placering av samtliga

nu ifrågavarande underläkare i lönegraden Eo 26, vilket skulle innebära en

inkomstbättring för läkarna i enlighet med följande sammanställning (inkomsten

av ersättning för läkarintyg upptages härvid till 500 kronor, vilket i runt

tal motsvarar genomsnittet). I

Begynnelselön,

Inkomst av intyg,

Summa inkomst,

Begynnelselön

i Eo 26,

Inkomstökning,

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Ex 23 10145

500

10 045

13137

2 492

Ex 22 9 589

500

10 089

13137

3 048

I jämförelsebeloppen ha inräknats rörligt tillägg, kristillägg och det under

nästa budgetår utgående provisoriska lönetillägget å 660 kronor. Pensionsavdrag

för tjänster i Eo 26 (645 kronor) ha icke frånräknats, då i annat fall

jämförelsen skulle lia blivit missvisande, eftersom extra tjänstemän ha att

själva svara för sin pensionering.

Vid förhandlingar, som jag fört med representanter för de berörda läkar

opaginerad Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

organisationerna, ha dessa emellertid icke godtagit den av mig föreslagna

löneställningen i lönegraden Eo 26 för förste och andre underläkare, därest

rätten till intygsersättning samtidigt skulle slopas. I överensstämmelse med

läkarförbundets i det föregående återgivna uttalande, att förbundet hellre

än att acceptera ett slopande av nämnda rätt skulle kunna antaga förslaget

örn en placering i lönegraden Eo 24, ha läkarrepresentantema inför

mig framkastat tanken på ett provisorium, innebärande arvodesanställning

med full rätt till intygsersättning (alltså icke såsom nu en delning av ersättningsbeloppen

med sjukhusen).

En övergång till arvodesanställning skulle emellertid innebära en så allvarlig

försämring i jämförelse med nuvarande anställningsform — bland annat skulle

rätten till ålderstillägg, sjukvårdsersättning m. fl. förmåner bortfalla — att

jag i de anställdas intresse ansett mig böra undvika en sådan förändring. Om

arvodesbeloppet beräknades efter den av läkarförbundet godtagna placeringen

i lönegraden Eo 24, skulle ett accepterande av läkarrepresentanternas erbjudande

vidare för flertalet läkare innebära väsentligt minskade inkomster jämfört

med den av mig såsom lämplig betraktade löneställningen med placering

i lönegraden Eo 26 utan rätt till intygsersättning.

Vid mina ansträngningar att finna en för såväl sjukvården som läkarna

godtagbar lösning, som vore förenlig med de principer, som för närvarande

tillämpas inom den statliga lönepolitiken, har min uppmärksamhet fästs på,

att en placering i lönegraden Eo 26 visserligen skulle skänka läkarna en relativt

tryggad ställning med pensionsrätt för dem och deras familjer, men att

likväl för åtskilliga underläkare, kanhända flertalet av dem, skulle finnas kvar

en icke oberättigad anledning till missnöje med arbetsförhållandena. Läkarrepresentanterna

ha nämligen vid olika tillfällen för mig framhållit den ofta

orimliga arbetsbörda — sammanhängande med den oreglerade arbetstiden —

som ålåge många av dem. Då det uppenbarligen icke kan ligga i samhällets

och än mindre i de sjukas intresse att läkaren under utövandet av sitt viktiga

och krävande yrke skall pressas av en onormal arbetsbörda, har önskvärdheten

av att åstadkomma en lättnad i detta avseende för mig börjat framstå

som ett väsentligt moment i strävandena att skapa drägliga förhållanden för

underläkarna vid statens kroppssjukhns. Någon annan utväg än en ökning av

läkarpersonalen torde härvid knappast ifrågakomma. Hur långt man med

nuvarande knappa tillgång på kikare kan komma i fråga örn personalökning,

vågar jag emellertid för närvarande icke hysa någon mening om. En översyn

av arbetsförhållandena vid nämnda sjukhus och en undersökning av möjligheterna

att förbättra de påtalade missförhållandena synas emellertid påkallade.

Skulle det visa sig ogörligt för närvarande att nedbringa arbetsbördan

till rimliga mått genom en personalökning, vill jag icke bestrida, att underläkarnas

lönefråga -— således även frågan örn intygsersättningen — kan

komma i ett nytt läge.

Vid övervägande av dessa olika synpunkter har jag kommit till det resultatet,

att ett fortsatt provisorium ter sig ändamålsenligast intill dess nyss
-

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 213.

nämnda undersökningar hunnit verkställas. Jag förordar därför, att under

nästa budgetår nuvarande anställningsform och rätt till intygsersättning bibehålies.

Då emellertid ifrågavarande läkares behov av löneförbättring är

trängande, förordar jag, efter samråd med representanter för Sveriges yngre

läkares förening, att nuvarande förste och andre underläkare — utöver det

under nästa budgetår utgående provisoriska lönetillägget å 660 kronor — må

komma i åtnjutande av en »provisorisk löneförstärkning» av 1 500 kronor;

denna löneförstärkning, varå icke bör löpa rörligt tillägg eller kristillägg, torde

med avseende å tillämpningen av gällande avlöningsbestämmelser böra anses

tillhöra lönen för vederbörlig löneklass. Jag förordar vidare i anslutning till

utredningsmannens förslag, att skillnaden mellan förste och andre underläkare

slopas, så att även de nuvarande tjänsterna som andre underläkare placeras i

lönegraden Ex 23 under benämningen förste underläkare.

Skillnaden mellan de alternativ, som i det föregående diskuterats, torde

framgå av följande sammanställning.

Nuvarande inkomst,

Eo 24,

Eo 26.

Departementschefens

slutliga förslag,

kronor

kronor

kronor

kronor

Ex 23 . . .

. . 10 6451

| 11860

13137

12 1451

Ex 22. . .

. . 10 0891

Jag vill i detta sammanhang understryka vad jag nyss framhållit, nämligen

att jag betraktar den av mig nu förordade lösningen allenast som ett

provisorium. Jag är beredd att, så snart förhållandena det påkalla, upptaga

frågan om en mera definitiv lönereglering till förnyat övervägande och föreslå,

att riksdagen underställes det förslag, som ett sådant förnyat övervägande

kan leda till.

Utredningsmannen har till särskild behandling upptagit frågan örn löneställningen

för tredje underläkarna samt vissa speciella läkartjänster. Beträffande

tredje underläkarna anser jag mig i likhet med remissmyndigheterna

och läkarorganisationerna kunna ansluta mig till utredningsmannens

förslag om en uppflyttning från 18 till 21 lönegraden. Då vid bifall till

vad jag nyss förordat den nuvarande tjänstekategorien »andre underläkare»

skulle slopas, torde de nuvarande »tredje underläkarna» tills vidare böra betecknas

såsom »andre underläkare». I fråga om de nuvarande två befattningarna

som förste underläkare å serafimerlasarettets neurokirurgiska klinik skulle

jag i likhet med allmänna lönenämnden varit benägen att tillstyrka en placering

i lönegraden Eo 28, förenad med föreskrift om att ersättning för ifrågalcommande

intygsersättning skulle tillfalla sjukhuset. Med hänsyn till utgången

av förhandlingarna med läkarorganisationerna synes emellertid en dylik

lösning icke genomförbar, varför jag i stället i enlighet med sjukhusdirektionens

förslag förordar, att tjänsterna förändras till med arvoden av 14 300 kro
-

1 Intygsinkomst, beräknad till 500 kronor för år, inberäknad.

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

nor förenade befattningar som biträdande läkare. Av samma skäl anser jag

mig icke för närvarande böra ifrågasätta en förändring av löneställningen för

de nu i Eo 23 placerade två biträdande läkarna å radiumhemmet. Även dessa

torde emellertid böra komma i åtnjutande av förutnämnda löneförstärkning

av 1 500 kronor. Mot utredningsmannens förslag om uppräkning med 1 600

kronor till 3 600 kronor av arvodet till en assistent å serafimerlasarettets patologiska

avdelning synes däremot icke finnas anledning till erinran.

Utredningsmannens förslag innefattar jämväl en reglering av den nuvarande

med ett arvode av 10 600 kronor förenade befattningen som biträdande

läkare på karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning.

Direktionen har för sin del av organisatoriska skäl hemställt, att befattningen

måtte förändras till en överläkartjänst i lönegraden A 26. På av

direktionen anförda skäl tillstyrker jag detta förslag, dock att tjänsten

tills vidare i avbidan på den fortsatta beredningen av frågan om reglering

av läkartjänsterna torde böra uppföras i lönegraden Eo 26.

I detta sammanhang synes det nödvändigt att beakta de konsekvenser,

ett bifall till vad jag i det föregående förordat synes böra medföra för

motsvarande läkarpersonal vid övriga undervisningssjukhus. I fråga örn

den på Lunds universitets stat uppförda underordnade läkarpersonalen föreligger

förslag örn att dessa läkare skola jämställas med underläkare i lönegraden

Ex 22 vid karolinska sjukhuset. Detta förslag återkommer jag till i det

följande. Beträffande akademiska sjukhuset i Uppsala och de icke-statliga undervisningssjukhusen

i Stockholm har den anordningen redan genomförts, att

de på Uppsala universitets respektive karolinska institutets stat uppförda underläkarna

och amanuenserna tillerkänts fyllnadsarvoden i syfte att sätta

dem i paritet med sina kollegor i jämförlig ställning vid karolinska sjukhuset.

Jag förordar, att Kungl. Maj:t, sedan vederbörlig utredning och erforderliga

förhandlingar ägt rum, skall äga utfärda bestämmelser, som medföra

rätt för ifrågavarande läkare — de i Lund inkluderade — att, räknat

från och med den 1 juli 1946, utfå fyllnadsarvode, motsvarande den på

staten belöpande delen av den av mig tillstyrkta provisoriska löneförstärkningen.

Härvid förutsättes, att återstoden av löneförstärkningen såsom belöpande

på sjukhusens andel i vederbörandes lön bekostas av huvudmannen

(i Uppsala av akademiska sjukhusets medel). Vidare förutsätter jag

såsom villkor för utgående av sådant fyllnadsarvode, att en reglering av

ifrågavarande läkares sjukvårds- och intygsinkomster vid sidan av de fasta

löneinkomsterna kommer till stånd. — Vissa av de läkare, jag i detta sammanhang

åsyftar, ha ansetts jämförliga med förste underläkare, andra åter med

andre underläkare vid karolinska sjukhuset. Jag är icke beredd att utan föregående

utredning tillstyrka, att samtliga nu förevarande läkare skola i lönehänsecnde

jämställas med underläkare i lönegraden Ex 23. Jag förutsätter

emellertid, att vederbörande universitetsmyndigheter framlägga erforderlig utredning

i ämnet i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1947/48.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

VI. Reumatologisk klinik vid karolinska sjukhuset.

1. Inledning.

Genom beslut den 17 oktober 1941 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen

för socialdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga med uppdrag

att inom nämnda departement biträda med fortsatt utredning av frågan

om reumatikervårdens utbyggande och vidtagande i övrigt av åtgärder

för de reumatiska sjukdomarnas bekämpande. På grund av detta bemyndigande

tillkallades såsom sakkunniga generaldirektören och chefen för

medicinalstyrelsen J. Axel Höjer, tillika ordförande, docenten i reumatologi

och fysikalisk terapi vid Lunds universitet Gunnar Edström, dåvarande

ledamoten av riksdagens andra kammare, numera landshövdingen Elof

Lindberg, Umeå, dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare, f. d.

domänintendenten Bernhard Nilsson, Landeryd, ordföranden i Uppsala

läns landstings hälso- och sjukvårdsberedning, medicine doktorn Axel Pettersson

och professorn i medicin vid karolinska institutet Nanna Svartz.

De sakkunniga antogo benämningen 1941 års reumatikervårdssakkunniga.

I enlighet med de direktiv, som i statsrådsprotokollet angivits för utredningen,

borde denna i första hand avse lämpligheten av att anordna

en eller två, med erforderlig utrustning försedda specialavdelningar för

reumatiskt sjuka i anslutning till undervisningssjukhus eller annat lämpligt

sjukhus. Till fullgörande härav ha de sakkunniga den 24 februari 1942

framlagt betänkande, del I, med förslag örn inrättande av kliniska reumatologiska

avdelningar vid karolinska sjukhuset och vid akademiska sjukhuset

i Uppsala samt en ortopedisk avdelning vid sistnämnda sjukhus,

avsedda att tjäna utom sjukvården även undervisning och forskning.

Nämnda förslag har därefter varit föremål för beredning inom ecklesiastikdepartementet.

De sakkunniga upptogo därefter till prövning frågan örn inrättande av

enklare och billigare vårdplatser för sådana reumatiskt sjuka, som utan

att vara i behov av vård å A-platser erfordra sluten vård. Sedan enligt

Kungl. Maj:ts medgivande detta uppdrag utvidgats till att avse utredning

och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till

utbyggande av efterbehandling och konvalescentvård i allmänhet, ha de

sakkunniga därom avgivit ett den 10 juni 1944- dagtecknat betänkande,

del II (stat. off. utr. 1944:28).

Samtidigt med nyssnämnda utredning ha de sakkunniga med vederbörligt

medgivande vidare föranstaltat örn utredning rörande de reumatiska

sjukdomarnas frekvens och det totala behovet av sluten vård för dessa

sjukdomar. Denna utredning, vilken främst syftat till att klarlägga, i vilken

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

utsträckning ytterligare sjukhusplatser för kvalificerad vård av reumatiker,

A-platser, kunna komma att krävas utöver de föreslagna avdelningarna

vid undervisningssjukhusen, och den lämpligaste formen för en sådan utbyggnad,

har numera slutförts och förslag i ämnet framlagts i de sakkunnigas

den 26 september 1945 dagtecknade betänkande, del III (stat. off. utr.

1945:41).

De sakkunnigas betänkande del II har i den del det avser vården av

kroniskt sjuka upptagits till behandling i Kungl. Maj:ts proposition nr 113

till 1945 års riksdag och föranlett ändrade grunder för statens bidrag till

denna vårdgren. De sakkunnigas i betänkandet del III framlagda förslag

rörande reumatikervårdens utbyggande med platser för kvalificerad vård

slutligen ha anmälts för riksdagen i Kungl. Maj:ts proposition nr 224 till

innevarande års riksdag.

I förevarande sammanhang avser jag att till behandling anmäla de sakkunnigas

i betänkandet del I avgivna förslag rörande undervisningssjukhusen.

2. 1941 års reumatikervårdssakkunnigas utredning och förslag

rörande undervisningssjukhusen.

1941 års reumatikervårdssakkunniga ha i sitt betänkande del I föreslagit

uppförande

dels av en klinik om 69 vårdplatser vid karolinska sjukhuset »för reumatiska

och andra invalidiserande sjukdomars vård» (byggnadskostnad

1 100 000 kronor, utrustningskostnad 198 000 kronor, tillhopa 1 298 000

kronor),

dels ock av en reumatologisk och en ortopedisk klinik vid akademiska

sjukhuset i Uppsala örn (74 + 73 =) 147 vårdplatser, förenade i en gemensam

byggnad (byggnadskostnad 2 750 000 kronor, utrustningskostnad

602 000 kronor, tillhopa 3 352 000 kronor).

Sedan de sakkunnigas förslag framlades, har frågan örn de båda föreslagna

nya klinikerna vid akademiska sjukhuset i Uppsala kommit i ett

nytt läge i och med att inom sjukhuset igångsatts vissa utredningar för

upprättande av en ny generalplan för sjukhusets framtida utbyggnad. Ett

beslut nu om uppförande av den reumatologiska och den ortopediska kliniken

på den härför ursprungligen avsedda tomten skulle, enligt uppgifter

från sjukhusets ledning, föregripa upprättandet av den nämnda, nya generalplanen

och kunna medföra väsentliga olägenheter för sjukhusets fortsatta

rationella utbyggande. De skäl, som härvid anförts från sjukhusets

sida, ha synts så vägande, att de utesluta, att frågan om uppförandet av

de båda ifrågavarande klinikerna i Uppsala nu upptages till avgörande. I

det följande anmäles sålunda de sakkunnigas förslag endast i vad det avser

den föreslagna kliniken vid karolinska sjukhuset.

Till stöd för sitt förslag anföra de sakkunniga inledningsvis.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

De reumatiska sjukdomarnas två viktigaste grupper utgöras av den

akuta reumatiska febern och den kroniska ledgångsreumatismen. Enighet

synes för närvarande råda därom, att den förra i sina olika former helst

bör vårdas å invärtesmedicinsk avdelning, respektive barnavdelning. Det

viktigaste vid utbyggandet av reumatikervården för dylika akuta fall är

att bereda tillfälle till tillräckligt lång vård. Detta kan ernås antingen

genom anskaffandet av flera invärtesmedicinska platser eller genom uppförandet

av efterbehandlingssjukhus. Behovet av långvarig vård gäller icke

minst barnaåren, då de akuta sjukdomstyperna helt dominera. De sakkunniga

vilja därför i detta sammanhang ej underlåta påpeka, att det

även för reumatikervården är av vikt, att pediatriska sjukhusavdelningar

inrättas i erforderlig utsträckning.

Även för den kroniska formen av ledgångsreumatismen — den ur reumatismens

betydelse som invalidiserande folksjukdom helt dominerande gruppen

— kunna olika vårdtyper tänkas. Här måste särskild hänsyn tagas till

att dessa sjukas vårdbehov under sjukdomens förlopp ändrar karaktär. Under

de initiala stadierna är den sjuke främst i behov av invärtesmedicinsk

vård, men ju mer sjukdomen fortskrider, desto mer blir han därjämte i

behov av ortopedisk vård.

Många läkare anse därför, att sjukdomens olika stadier böra vårdas

på olika avdelningar. Man synes vara ense om att det initiala stadiet bör

vårdas å invärtesmedicinsk eller pediatrisk avdelning. Mellanstadiet synes

i tidigare skede höra till invärtesmedicinsk avdelning med tillgång till ortopedisk

konsultation eller i vissa fall till ortopedisk avdelning med medicinsk

konsultation. Fall i mellanstadiets senare skede anses ofta böra vårdas å

ortopedisk avdelning.

Andra läkare anse däremot, att dessa sjuka under hela sjukdomsförloppet

bör vårdas å särskilda reumatologiska avdelningar, där de kunna bliva

föremål för ortopedisk, invärtesmedicinsk och fysikalisk specialvård.

De sakkunniga diskutera därefter preliminärt vissa riktlinjer för utbyggandet

av vårt lands reumatikervård överhuvudtaget. Dessa riktlinjer

ha sedermera i de sakkunnigas betänkanden del II och III slutligt utformats

till förslag rörande reumatikervårdens fortsatta utbyggnad. En utförlig

redogörelse härför har lämnats i Kungl. Maj:ts i det föregående

omnämnda proposition nr 224 till årets riksdag, till vilken jag hänvisar.

Beträffande de sakkunnigas i betänkandet del I framlagda förslag rörande

inrättandet av en reumatikerklinik vid karolinska sjukhuset inhämtas

av betänkandet bland annat:

Redan statens sjukvårdslcommitté föreslog i sitt år 1934 avgivna betänkande

angående den slutna kroppssjukvården i riket (stat. off. utr. 1934: 22)

inrättande av en reumatikerpaviljong örn 120 platser vid karolinska sjukhuset.

I generalplanen för karolinska sjukhusets utbyggande upptogs därför

även en reumatikeravdelning. 1936 års sakkunniga för pensionsstyrelsens

invaliditetsförebyggande verksamhet återupprepade detta förslag. Lärarkollegiet

vid karolinska institutet framhöll med anledning härav, att det ur

undervisningssynpunkt vore synnerligen önskligt, att en reumatikeravdelning

förlädes till karolinska sjukhuset. Den borde dock icke göras större

än som svarade mot undervisningens behov; för detta ändamål vore 60

vårdplatser tillräckliga.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 273. 267

19J/.1 års reumatikervårdssakkunniga anföra för egen del bland annat.

Ett behov av ökat antal vårdplatser för reumatiskt sjuka i olika stadier

synes de sakkunniga otvivelaktigt föreligga enligt vad företagna utredningar

ådagalagt. Även om behovet av vårdplatser för pensionsstyrelsens

klientel numera skulle vara tillgodosett, har detta för de sakkunnigas slutsatser

endast begränsad räckvidd, då detta klientel blott utgör en mindre

del av hela det vårdbehövande reumatikerklientelet. Enligt de sakkunnigas

mening kriives sålunda otvivelaktigt ett ökat antal vårdplatser på specialsjukhus.

Från olika håll har framhållits önskvärdheten av att reumatikeravdelningar

komma till stånd i anknytning till universitetssjukhusen i Stock

holm och Uppsala. Lunds lasarett har redan en reumatiker- och en ortopedisk

avdelning. De sakkunniga ansluta sig för egen del till de sålunda

framförda synpunkterna och vilja för sin del ytterligare betona vikten av,

att kompletteringen av undervisningssjukhusen med reumatikeravdelningar

sker inom en snar framtid. Behovet av undervisning om reumatiska sjukdomar

och om forskning rörande desamma motiverar dessa.

De sakkunniga erinra vidare, att styrelsen för Konung Gustaf V:s 80-års

fond, vilkens ändamål är att främja utforskandet av de invalidiserande

folksjukdomarna, planerat uppförande vid karolinska sjukhuset av ett

forskningsinstitut. Styrelsen hade framhållit såsom nödvändigt, att detta forskningsinstitut

förlädes i nära anslutning till en avdelning för invalidiserande,

i första hand reumatiska sjukdomar.

Ritningsförslag och kostnads utredning. Efter framställning

från de sakkunniga uppdrog Kungl. Majit den 16 januari 1942

åt byggnadsstyrelsen att i samråd med de sakkunniga utarbeta ritningar

och verkställa kostnadsberäkningar för uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse

med av de sakkunniga angivna riktlinjer, av den föreslagna

kliniken vid karolinska sjukhuset. Med anledning härav har byggnadsstyrelsen

uppdragit åt arkitekten Sven Ahlbom att utarbeta ett ritningsförslag,

som jämte en inom byggnadsstyrelsen uppgjord kostnadsutredning

därefter upptagits i de sakkunnigas förslag. Av nämnda ritningsförslag och

kostnadsutredning framgår:

Den föreslagna kliniken förlägges till den tomt, som förutsetts i generalplanen

för karolinska sjukhusets utbyggande, nämligen till området omedelbart

väster örn huvudbyggnadens D-flygel. Kliniken avses för 71 patienter,

fördelade på tre allmänna vårdavdelningar örn respektive 25, 25 och

14 platser samt en enskild vårdavdelning om 7 platser. Den mindre av

de allmänna vårdavdelningarna, som är avsedd för svårt sjuka samt för

isoleringsfall, är förlagd till samma etage som privatavdelningen för att

möjliggöra ett eventuellt personalt samarbete. — T en från sängbyggnaden

mot norr utskjutande vinkclbyggnad inrymmas: i bottenvåningen en undersöknings-

och behandlingsavdelning, i våningen 1 trappa upp en laboratorievåning,

i våningen 2 trappor upp den enskilda sjukavdelningen samt i

översta våningen mat- och arbetslokaler för patienterna. Ilndersökningsoch

behandlingsavdelningen består av väntrum, två underläkarrum, två

undersökningsrum samt behandlings-, gips- och genomlysningsrum med

tillhörande smärre lokaler, expeditionsrum och laboratorium. Särskild avdelning

för bad och fysikalisk terapi anordnas ej, eftersom kliniken kan

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

betjäna sig av vid sjukhuset redan befintliga avdelningar för sådan behandling.

På sängbyggnadens tak anordnas ett solarium med friluftsplatser.

Till källarvåningen ha förlagts förrådslokaler, verkstad samt omklädningsrum

för personalen. Det utrymme inom källarvåningen, som icke

erfordras härför, avses skola utsprängas men lämnas oinrett för senare

behov.

Utformning, standard och dimensionering av klinikens vårdavdelningar

och övriga lokaler äro i stort sett desamma, som tillämpats vid redan uppförda

byggnader vid sjukhuset. I samråd med de sakkunniga har emellertid

någon minskning vidtagits beträffande rumsstorlekar och våningshöjder,

nämligen till för våningshöjd i allmän sal 3 meter, för rumsdjup i 3- patientssal 6 meter, för rumsbredd i 3-patientssal 3,80 meter, för korridorbredd

i sjukavdelning 2,40 meter och för rumsdjup i vårdavdelningarnas

bilokalsida 4 meter. Övriga utrymmen ha därutöver begränsats i största möjliga

grad.

Enligt kostnadsutredningen beräknas kliniken draga en byggnadskostnad

å 1 100 000 kronor och en utrustningskostnad å 198 000 kronor, varför den

sammanlagda kostnaden för klinikens uppförande och utrustning beräknas

komma att uppgå till 1 298 000 kronor.

Platsantalet. Vid sitt ställningstagande till frågan örn klinikens

storlek ha de sakkunniga i likhet med karolinska institutets lärarkollegium

ansett undervisningens behov böra vara normerande samt stannat

för att platsantalet bör vara omkring 60.1 nyssnämnda ritningsförslag har,

som av det föregående redan framgått, platsantalet tilltagits något större

med hänsyn till att detta ur ekonomiska synpunkter varit förmånligt. De

sakkunniga påpeka vidare, att ett platsantal av omkring 60—70 även

med hänsyn till forskningens behov torde vara tillfyllest, samt slutligen

att det tomtutrymme, som står till förfogande, icke tillåter uppförande aven

större klinik.

Beträffande den närmare utformningen i övrigt av de sakkunnigas förslag

inhämtas av betänkandet följande.

Finansiering av klinikens uppförande och drift.

Vad gäller finansieringen av den föreslagna reumatikerkliniken vid karolinska

sjukhuset, ha de sakkunniga, liksom även beträffande den föreslagna

reumatikerkliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala, föreslagit,

att kliniken uppföres och bekostas av staten. Med avseende på driftkostnadernas

täckning uttala de sakkunniga, att de funnit det rimligt, att staten

av vederbörande landsting eller stad utanför landsting, vars invånare

komma att upptaga en riksplats, avkräver ett bidrag, som per dag och

patient motsvarar halva medelkostnaden för de vid övriga reumatikeravdelningar

vårdade, landsting eller stad utanför landsting obetaget att sedan

av patient återsöka en summa motsvarande vårdavgiften på dess eget

centrallasarett. — I de sakkunnigas senare avgivna betänkande del III, i

vilket de sakkunnigas riktlinjer för reumatikervårdens utbyggande givits

en mera definitiv utformning, ha de sakkunniga rörande driftkostnadernas

täckning föreslagit en sådan ordning, avsedd att i tillämpliga delar

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

tillämpas jämväl för undervisningsklinikerna, att för reumatikerpatient,

som vårdas på specialavdelning, ett statligt driftbidrag, utgörande för inomlänspatient

3 kronor för vårddag och för utomlänspatient 4 kronor för vårddag,

skall utgå, allt under förutsättning att högre vårdavgift icke avkräves

patienten än 2 kronor och att för utomlänspatient det landsting, som

patienten tillhör, bidrager med ett belopp lika stort som statsbidraget.

Klinikens administration. Med avseende på klinikens administration

förutsätta de sakkunniga, att kliniken skall intaga samma

ställning som övriga kliniker vid karolinska sjukhuset och ställas under

sjukhusets direktion.

Läkarfrågan. Vad beträffar den läkares ställning, som skall tjänstgöra

som närmaste chef för den reumatiska avdelningen vid karolinska

sjukhuset, ha de sakkunniga icke avgivit något definitivt förslag. I betänkandet

anföres, att flertalet synes böjt att åtminstone till en början ställa

honom i egenskap av biträdande överläkare under den medicinska klinikens

chef. De sakkunniga ha även övervägt möjligheten, att han borde

underordnas chefen för det blivande forskningsinstitutet. Såsom särskilda

uppgifter, som måhända borde tillkomma honom, lia anförts tjänsten som

kursledare i reumatologi och lärare i fysikalisk terapi. Därjämte har ifrågasatts,

att han borde under den medicinska klinikens chef disponera ett

visst antal sängar på den medicinska kliniken. De sakkunniga funno det

emellertid icke nödvändigt att vid betänkandets avgivande taga definitiv

ställning till dessa frågor.

3. Remissyttranden.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden inkommit från pensionssty

reisen, som hört överläkarna vid styrelsens kur anstalter i Åre, Nynäshamn

och Tranås, statskontoret, universitetskanslern, som hört lärarkollegiet

vid karolinska institutet samt de medicinska fakulteterna i Uppsala

och Lund, karolinska sjukhusets byggnadskommitté, medicinalstyrelsen,

19j0 års civila byggnadsutredning samt direktionen för karolinska sjukhuset.

Vid beredningen av de sakkunnigas förslag har hänsyn jämväl kunnat

tagas till inkomna yttranden över de sakkunnigas betänkande del III, av

vilka flera, såsom framgår av den i propositionen nr 224 till årets riksdag

lämnade redogörelsen, även berört de sakkunnigas förslag rörande undervisningssjukhusen.

Pensions styr elsen avstyrker förslaget under framhållande av bland annat

följande.

De sakkunniga åberopa till stöd för sitt förslag behovet av undervisning

och forskning rörande de reumatiska sjukdomarna. Pensionsstyrelsen är

emellertid — med hänsyn till nuvarande tidsläge — av den meningen, att,

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

innan särskilda kliniker upprättas, möjligheterna att ordna undervisningen

på annat lämpligt och ekonomiskt mindre betungande sätt böra undersökas.

Därest undervisningen kan anordnas på några av de av pensionsstyrelsen

disponerade kuranstalterna, är styrelsen villig att upplåta lämpliga

anstalter för sådant ändamål.

Genom den av de sakkunniga verkställda utredningen kan icke anses

visat, att ett ökat antal vårdplatser på specialsjukhus eller s. k. A-platser

för vård av reumatiskt sjuka för närvarande är oundgängligen nödvändigt.

Då i nuvarande tidsläge platstillgången på pensionsstyrelsens kuranstalter

under stora delar av året är god och då all sparsamhet bör iakttagas med

allmänna medel, synes en utbyggnad av reumatikervården med dylika platser

kunna anstå i avvaktan på bättre tider. Då behovet av de föreslagna

avdelningarna icke kan anses vara trängande, får pensionsstyrelsen med

hänsyn till nu rådande utomordentliga förhållanden hemställa, att förslaget

för närvarande icke måtte föranleda någon åtgärd.

Pensionsstyrelsens överläkare, docenten G. Kahlmeter, har i avgiven

reservation förklarat sig i huvudsak tillstyrka förslaget men uttalat, att

kliniken vid karolinska sjukhuset bör organiseras på samma sätt som den

av de sakkunniga samtidigt föreslagna reumatikeravdelningen vid akademiska

sjukhuset i Uppsala, d. v. s. med självständig överläkare.

Överläkaren vid Nynäs kuranstalt, medicine doktor Fredrik Sundelin, har

vitsordat behovet av att med hänsyn till undervisningen i reumatologi undervisningskliniker

för reumatiska sjukdomar upprättas men anfört en från

de sakkunnigas avvikande mening beträffande platsantalet vid klinikerna,

som anses vara avgjort otillräckligt för att medgiva ett erforderligt urval

av lämpliga fall till demonstration, för undervisning och till forskning.

Statskontoret har avstyrkt de sakkunnigas förslag under framhållande

av i huvudsak samma synpunkter som pensionsstyrelsen.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar sitt livliga intresse för

att förlägga ett institut för forskning rörande de invalidiserande sjukdomarna

till karolinska sjukhuset. Kollegiet delar styrelsens för Konung Gustaf

V:s 80-års fond mening, att ett dylikt forskningsinstitut icke kan drivas

utan tillgång till en sjukvårdsavdelning för vård av reumatiska och andra

invalidiserande sjukdomar. Kollegiet biträder reumatikersakkunnigas förslag

men förutsätter, att ett beslut om byggandet av reumatikerkliniker

icke får inverka på de pediatriska och dermatologiska klinikernas trängande

nybyggnadsfrågor, och framhåller, att uppförandet av dessa båda kliniker,

som båda skola tjäna den obligatoriska undervisningen, ur institutets

synpunkt är det viktigaste spörsmålet.

Medicinska fakulteten i Uppsala tillstyrker sakkunnigförslaget. De båda

föreslagna reumatikeravdelningarna böra enligt fakultetens mening utgöra

försöksanstalter, vid vilka verksamheten så anordnas, att densamma såvitt

möjligt kan giva vägledning för reumatikervårdens anordnande i riket i

övrigt. Reumatikeravdelningarna skulle sålunda bli centraler för under
-

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

sökningar rörande de reumatiska sjukdomarna, och olika behandlingsmetoder

skulle jämföras och värderas o. s. v. Enligt fakultetens mening bör

med ytterligare utbyggnad av reumatikervården i vårt land anstå, till dess

fastare riktlinjer för densamma erhållits bland annat i samband med verksamheten

vid de nya försöksanstalterna. — Beträffande finansieringen av

uppförandet och driften av de föreslagna specialavdelningarna ansluter sig

fakulteten till de sakkunnigas förslag. — Slutligen betonar fakulteten nödvändigheten

av att genom ifrågavarande byggnadsföretag icke andra för

fakulteten betydelsefulla byggnadsfrågor komma att undanskjutas, såsom

fullföljandet av riksdagens beslut om uppförande av en psykiatrisk klinik,

nybyggnad för medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionen, anordnande

av nya lokaler för ögon- och öronklinikerna samt centrallaboratorium.

Medicinska fakulteten i Lund tillstyrker inrättande av en avdelning för

reumatiska sjukdomar och en avdelning för ortopedisk vård vid akademiska

sjukhuset i Uppsala. Fakulteten tillstyrker däremot med stor tvekan

en avdelning för reumatiska och andra invalidiserande sjukdomar vid karolinska

sjukhuset. Fakulteten säger sig biträda förslaget örn de båda reumatiska

avdelningarna dels med tanke på undervisningens behov, dels emedan

till universiteten knutna specialkliniker synas fakulteten bäst främja utforskandet

av de reumatiska sjukdomarna. Det synes fakulteten önskvärt,

att de båda föreslagna reumatiska avdelningarna inrättas och drivas i intim

kontakt med de invärtes medicinska klinikerna. Det är fakulteten i detta

sammanhang redan nu angeläget att framhålla, att det fortsatta tillgodoseendet

av vårdplatser för reumatiskt sjuka icke bör ske genom utbyggandet

av fristående reumatiska specialsjukhus. — Fakultetens tvekan vid

tillstyrkan av kliniken å karolinska sjukhuset har motiverats av den svävande

beteckning, denna avdelning givits — »för reumatiska och andra invalidiserande

sjukdomar». Fakulteten inser, att så skett emedan kliniken

skulle vara underlaget för det av Konung Gustaf V:s 80-årsfond planerade

forskningsinstitutet, men pekar på risken av att beläggningen å denna klinik

blir oenhetlig och därigenom mindre lämpad som forskningsunderlag.

Fn reservant inom fakulteten, professorn i medicin Sven Ingvar, har avstyrkt

förslaget om två reumatologiska specialkliniker men tillstyrkt förslaget

örn inrättande av en ortopedisk klinik i Uppsala.

Kanslern för rikets universitet erinrar, att samtliga de medicinska läroanstalterna

trots kritisk inställning till tanken på en vittgående specialisering

av reumatikervården tillstyrkt det nu föreliggande förslaget. Därvid

har tydligen det avgörande skälet varit, yttrar kanslern, att de båda närmast

planerade klinikerna ansetts kunna få stor betydelse för den fortsatta

forskningen rörande de reumatiska sjukdomarna. För egen del, anför kans
-

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

lern vidare, skulle jag tveka att med hänsyn enbart till den vetenskapliga

forskningens och undervisningens intressen tillstyrka förslaget i nuvarande

läge och innan de sakkunniga utarbetat iner definitiva riktlinjer för reumatikervårdens

framtida ordnande. Kanslern hänvisar också till de övriga

aktuella byggnadsfrågor, som, enligt vad i remissyttrandena framhållits,

icke böra undanskjutas till förmån för reumatikerklinikerna. Därest emellertid

sjukvårdsbehovet, slutar kanslern, är så trängande, att ett par nya

reumatikerkliniker böra inom en nära framtid komma till stånd i landet,

är det ett avgjort universitetsintresse, att de förläggas till undervisningssjukhusen

i Stockholm och Uppsala. — Mot förslagens utformande säger

sig kanslern i princip intet ha att erinra.

Karolinska sjukhusets byggnadskommitté, som endast yttrat sig över

föreliggande ritningar till den föreslagna kliniken, har först ifrågasatt, huruvida

icke den från den föreslagna reumatikerklinikens sängbyggnads östra

del mot norr utgående vinkelbyggnaden borde flyttas så, att den finge

utgå från sängbyggnadens västra del, varigenom byggnaden skulle verka

mindre skymmande på närstående byggnader, sprängningsarbetet skulle

bli mindre störande för parkområdets utseende och tillträdet till kliniken

skulle förbättras. Kommittén har därefter upptagit vissa detaljer i det

föreliggande förslaget till granskning.

Kommittén säger sig kunna godtaga den av byggnadsstyrelsen föreslagna

minskningen av våningshöjden från 3,20 till 3,oo meter under förutsättning

av god ventilation. Minskningen av rumsbredden i 3-patientsrum

från 4 meter till 3,80 meter kan kommittén däremot icke godtaga; efter

verkställda prov säger sig kommittén ha kommit till den bestämda uppfattningen,

att denna rumsbredd icke bör göras mindre än 3,90 meter. Bredden

i 6-patientsrunnnen, 6,80 meter mot 7 meter i karolinska sjukhusets

tidigare uppförda kliniker, anser sig kommittén kunna godtaga liksom också,

ehuru med tvekan, minskningen av korridorbredden från 2,50 till 2,40

meter. Kommittén framhåller emellertid, att transporterna av sängar och

matvagnar vid en bredd av 3,90 meter i 3-patientsrummen och en korridorbredd

av 2,40 meter måste komma att taga längre tid än den, som erfordras

härför i karolinska sjukhusets tidigare uppförda kliniker. — Behandlingsrummet

å de allmänna vårdavdelningarna är enligt kommitténs mening

för litet och måste göras större.

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag.

Styrelsen finner det uppenbart, att ett påtagligt behov av ökat antal

vårdplatser för reumatiskt sjuka föreligger, och då därtill reumatikeravdelningar

vid undervisningssjukhusen skulle få stor betydelse för undervisningen

angående de reumatiska sjukdomarna och forskningen rörande

desamma, genom att avdelningarna skulle bereda tillgång till erforderligt

material härför, finner styrelsen sig böra förorda avdelningarnas inrättande.

Det föreslagna antalet vårdplatser finner styrelsen vara ur såväl forsknings-

som undervisningssynpunkt tillräckligt, såframt ur det rikhaltiga

klientelet av reumatici väljas fall, som utgöra ett lämpligt material för

forskningen och undervisningen. — Beträffande läkarfrågan anföres, att

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 873.

ehuru styrelsen i likhet med vissa andra remissinstanser förmenar, att de

reumatiska sjukdomarna ur vårdsynpunkt närmast äro att hänföra till invärtesmedicinens

specialområde, styrelsen dock hyser den uppfattningen,

att med hänsyn till den stora arbetsbörda, som åvilar professorerna i medicin,

särskilda chefsläkare erfordras för vården av patienterna å reumatikeravdelningarna

samt för handhavande av den till dessa avdelningar

knutna undervisningen. Givetvis böra dessa läkare ägna sin forskning åt

detta sitt specialområde och därigenom utgöra den naturliga förbindelselänken

mellan det planerade forskningsinstitutet och reumatikeravdelningarna.

— Vid sin granskning av de föreliggande ritningarna till reumatikerkliniken

vid karolinska sjukhuset har styrelsen funnit de av karolinska

sjukhusets byggnadskommitté framställda erinringarna mot desamma vara

beaktansvärda och därför tillstyrkt, att vid upprättande av slutligt förslag

till avdelningen de senast framlagda ritningarna med däri av byggnadskommittén

föreslagna modifikationer följas.

1940 års civila bygnadsutredning har vid sin granskning av byggnadsstyrelsens

förslag till klinikens utformning föreslagit vissa förändringar av i

huvudsak följande innebörd.

Platsantalet har föreslagits ökat till 73 platser, fördelat på två allmänna

vårdavdelningar örn vardera 33 platser och en enskild avdelning om 7

platser; den i byggnadsstyrelsens förslag upptagna mindre allmänna vårdavdelningen,

avsedd för svårt sjuka och för isoleringsfall, har slopats. De

allmänna vårdavdelningarna ha föreslagits utformade med vardera 4 st.

6-patientssalar, 2 st. 3-patientsrum och 3 st. 1-patientsrum. Vårdsalsytorna

ha därvid något begränsats. I den enskilda vårdavdelningen ha vårdrummen

minskats och toaletter anordnats gemensamma för två rum. Korridorbredden

har minskats från 2,40 meter enligt byggnadsstyrelsens förslag

till 2,30 meter och rumshöjden från 3 till 2,80 meter. Mottagningsavdelningens

laboratorium och gårdsentré ha slopats och genomlysningsrummet

sammanslagits med ett av undersökningsrummen. I)e särskilda kandi

datlaboratorierna samt preparatrum och diskrum ha likaledes slopats. Hela

våningen 3 trappor upp, inrymmande solarier, arbetssalar och matsal, har

föreslagits skola utgå, medan i stället en mindre arbetssal, beräknad efter

0,5 kvm per patient, föreslagits i källarvåningen. — Inalles ha de föreslagna

besparingsåtgärderna beräknats medföra en minskning av byggnadsvolymen

med 3 100 kbm och en minskning av byggnadskostnaderna

med 395 000 kronor.

Direktionen för karolinska sjukhuset har avgivit yttrande över de sakkunnigas

förslag dels den 21 november 1944, då direktionen i avvaktan på

ytterligare utredning rörande vissa frågor avstod från ett ställningstagande

till den närmare utformningen av den föreslagna kliniken, och dels den 19

februari 1940, då direktionen jämväl i nyssnämnda avseende tagit ställning

till förslaget.

I sitt förstnämnda yttrande framhåller direktionen, att det ur undervisningens

synpunkt är önskligt, att en avdelning för reumatiskt sjuka

anordnas vid sjukhuset. På grund av de stora krav, som framdeles komma

att ställas på sjukhuset med hänsyn till dess uppgift att i huvudsak till
Bihang

till riksdagens protokoll 1GJ\G. 1 sami. Nr 27,3. 18

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

godose den kliniska undervisningen vid karolinska institutet, synes emellertid

denna avdelning icke böra göras större än vad som motsvarar undervisningens

behov, vilket enligt vad såväl lärarkollegiet som de sakkunniga

uttalat utgör omkring 60 platser. — Med anledning av de sakkunnigas

förslag, att avdelningen skall vara avsedd för reumatiska och andra invalidiserande

sjukdomars vård, uttalar direktionen, att avdelningen bör vara

avsedd för reumatiskt sjuka, vilket enligt dess mening dock icke synes

utesluta, att även andra fall av invalidiserande sjukdomar kunna intagas

därstädes, örn så befinnes vara påkallat. — Mot de sakkunnigas förslag,

att samtliga platser vid avdelningen skola vara avsedda för sjuka från

hela riket och att kostnaderna för avdelningens anordnande skola bäras

av staten, har direktionen intet att erinra. Med avseende på de sakkunnigas

förslag beträffande finansieringen av avdelningens drift ifrågasätter

direktionen, om icke bestämmelser rörande landstings och städers utom

landsting bidrag till vården kunna meddelas liknande dem, som för sjukhusets

övriga avdelningar äro stadgade i förordningen den 30 juni 1937

(nr 655) och vilka föreskriva, att vederbörande landsting eller städer under

i förordningen angivna förutsättningar skola erlägga ett bidrag av 2 kronor

och 50 öre för vårddag, med vilket belopp den utgående legosängsavgiften

därvid minskas.

I sitt senare avgivna yttrande förordar direktionen, som härvid i stort

sett ansluter sig till ett av direktionen från överläkarföreningen vid karolinska

institutets undervisningssjvikhus infordrat yttrande, att den föreslagna

avdelningen utformas enligt det inom byggnadsstyrelsen utarbetade

förslaget. Direktionen finner det emellertid lämpligt, att den myndighet,

åt vilken Kungl. Maj:t vid beslut örn byggnadens uppförande lämnar uppdrag

att utarbeta arbetsritningar till byggnaden, erhåller bemyndigande

att inom den kostnad, som detta förslag beräknas medföra, vidtaga de

ändringar i fråga om byggnadens utformning, som kunna befinnas lämpliga.

Direktionen anför slutligen, att frågan örn reumatilceravdelningens

anordnande bör lösas oberoende av frågan örn användningen av vårdplatserna

på sjukhusets garnisonsavdelning i händelse av beslut örn uppförande

av ett särskilt garnisonssjukhus, eftersom ifrågavarande vårdplatser

i sådant fall erfordras för tillgodoseende av andra ändamål, i första hand

för vissa kirurgiska specialavdelningar.

Mot direktionens yttranden ha tre reservanter anfört avvikande mening

av innebörd huvudsakligen, att förutnämnda garnisonsavdelning bör tagas

i anspråk för den föreslagna reumatikeravdelningens behov.

I detta sammanhang må jämväl erinras, att, såsom framgår av propositionen

nr 224 till innevarande års riksdag, i flera av de inkomna remissyttrandena

över de sakkunnigas betänkande del III förordats, att de föreslagna

reumatikeravdelningarna vid undervisningssjukhusen komma till

stånd. Sålunda har även pensionsstyrelsen, som, såsom av det föregående

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

framgått, tidigare avstyrkt förslaget, sagt sig numera finna att, sedan antalet

vårdsökande till styrelsens kuranstalter kraftigt ökats och efter världskrigets

upphörande mera normala förhållanden börjat inträda, skäl tala

för att ifrågavarande avdelningar uppföras.

I likhet med flertalet av de myndigheter, som yttrat sig över de sakkunnigas

i förevarande sammanhang anmälda förslag, och med stöd även

av vad som framkommit under remissbehandlingen av de sakkunnigas

senare avgivna betänkande del III finner jag det styrkt, att behov föreligger

av det tillskott av vårdplatser för reumatiskt sjuka, som ett förverkligande

av de sakkunnigas förslag skulle giva, samt att det med hänsyn

till den medicinska undervisningens och utbildningens intressen är av

stor betydelse, att särskilda reumatikeravdelningar inrättas vid undervisningssjukhusen.

Även om delade meningar alltjämt göra sig gällande beträffande

utformningen av reumatikervården i vårt land, förefaller det

ofrånkomligt, att sjukvården för den stora kategori av sjuka, det här är

fråga om, i den ena eller den andra formen inom en snar framtid väsentligt

förstärkes och utbygges. Starka såväl humanitära som sociala och ekonomiska

hänsyn tala härför, och ett första steg till en sådan utbyggnad har

tagits i och med de förslag, som Kungl. Maj:t redan på föredragning av

chefen för socialdepartementet framlagt för årets riksdag. Givet är att en

sådan förstärkning av reumatikersjukvården kommer att ställa ökade anspråk

jämväl på läkarutbildningen i vad gäller undervisningen rörande de

reumatiska sjukdomarna och dessas behandling. En förbättring av denna

utbildnings resurser ter sig i så måtto som en förutsättning för den vidareutbyggnad

av reumatikersjukvården i vårt land, som enligt vad nyss sagts

fordras och nu synes förestå. Medan den medicinska fakulteten i Lund

förfogar över en särskild reumatikeravdelning, saknas motsvarigheter härtill

vid undervisningssjukhusen såväl i Stockholm som i Uppsala, en brist

sorn är så mycket mera framträdande som karolinska institutet och den

medicinska fakulteten i Uppsala svara för utbildningen av huvudparten

av de medicine studerandena i vårt land. Även med avseende på de vidgade

möjligheter till vetenskaplig forskning på de reumatiska sjukdomarnas

område, som ett inrättande av reumatikeravdelningar vid undervisningssjukhusen

skulle skapa, framstår det som angeläget, att avdelningarna

komma till stånd. Enligt den medicinska sakkunskapen synes vidare frågan

örn utformningen av de föreslagna undervisningsklinikerna utan olägenhet

kunna avgöras oberoende av att någon definitiv ståndpunkt icke

uppnåtts rörande formerna för den allmänna reumatikervårdens fortsatta

utbyggnad.

Jag är under sådana förhållanden beredd att nu förorda, att de sakkunnigas

förslag förverkligas i vad det avser den föreslagna kliniken vid karolinska

sjukhuset, och jag har för avsikt att, så snart nuvarande hinder för

Departe
mentschefen.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

ärendets fortsatta beredning undanröjts, ävenledes anmäla frågan om de

av de sakkunniga föreslagna klinikerna vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Den föreslagna kliniken vid karolinska institutet skall enligt de sakkunniga

vara avsedd »för reumatiska och andra invalidiserande sjukdomar.

» Jag kan med tanke på det blivande samarbetet med det av Konung

Gustaf V:s 80-års fond planerade forskningsinstitutet acceptera, att klinikens

arbetsområde definieras på detta sätt, ehuru jag i likhet med de sakkunniga

därvid förutsätter, att kliniken i första hand och huvudsakligen

skall vara avsedd för patienter med reumatiska sjukdomar. Jag delar den

uppfattning, som den medicinska fakulteten i Lund i denna fråga gjort sig

till tolk för, nämligen att i annat fall risk föreligger för att beläggningen å

avdelningen kunde bli för oenhetlig för att kunna utgöra ett tillfredsställande

underlag för undervisning och forskning, men jag finner det å andra

sidan icke nödvändigt att helt utesluta möjligheten av att fall av andra

invalidiserande sjukdomar skola kunna vårdas på avdelningen, om och

när så befinnes lämpligt och påkallat.

Liksom de sakkunniga finner jag vidare, att kliniken bör inrymmas i en

ny, för ändamålet särskilt uppförd byggnad å den tomt, som de sakkunniga

föreslagit. Den inom. direktionen för karolinska sjukhuset reservationsvis

framförda tanken att inrymma reumatikerkliniken i de lokaler,

som nu disponeras av sjukhusets garnisonsavdelning och som beräknas bli

lediga, därest riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts proposition örn uppförande

av ett nytt garnisonssjukhus för Stockholms garnison, kan jag icke biträda,

då dessa lokaler lämpligen torde böra tagas i anspråk för andra

ändamål.

Det av de sakkunniga framställda förslaget rörande platsantalet vid kliniken

kan jag likaledes godtaga. För att icke utesluta sådana smärre justeringar

av antalet platser, som vid klinikens slutliga utformning kunna te

sig motiverade, finner jag emellertid det lämpligt, att platsantalet nu icke

närmare fastställes, än att kliniken skall omfatta omkring 70 platser.

Vad beträffar utformningen av kliniken kan jag, utan att jag nu tager

ställning till förslagets detaljer, i stort sett ansluta mig till det förslag,

som utarbetats av byggnadsstyrelsen i samråd med de sakkunniga och

som godtagits av flertalet hörda myndigheter. Med hänsyn till klinikens

karaktär av undervisningsldinik och de särskilda anspråk på utrymmen,

utrustning och standard, som härav följa, anser jag det icke försvarligt att

biträda de i vissa fall långtgående nedskärningar, som 1940 års civila

byggnadsutredning föreslagit. Jag finner mig sålunda icke kunna tillstyrka,

att vårdavdelningarnas storlek ökas utöver den storlek, 25 patienter per

avdelning, som befunnits vara den för ett undervisningssjukhus lämpligaste

och som iakttagits vid utformningen av karolinska sjukhusets nuvarande

avdelningar, och det synes mig att goda skäl anförts för inrättandet

av den särskilda mindre allmänna vårdavdelningen för svårt sjuka patien
-

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ter och för isoleringsfall. Någon ytterligare minskning av korridorbredder,

rumshöjd och rumsstorlekar utöver den minskning, som byggnadsstyrelsens

förslag redan innebär jämfört med de normer, som tillämpats för

sjukhusets tidigare uppförda kliniker, vill jag ej heller förorda. Med hänsyn

till att klinikens laboratorieavdelning enligt det uppgjorda förslaget enbart

inrymmer rutinlaboratorier och övningslaboratorier för de medicine

studerande, som skola fullgöra assistenttjänstgöring vid kliniken, och icke

avser att fylla det behov av forskningslaboratorier, som det blivande forskningsinstitutet

väntas komma att tillgodose, synas skäl tala mot en

sådan reducering av dessa utrymmen, som 1940 års civila byggnadsutredning

ifrågasatt. Det förslag att helt slopa våningen 3 trappor upp, inrymmande

solarier, arbetssalar och matsal, som byggnadsutredningen framfört,

synes mig innebära en sådan försämring av kliniken, att jag icke

anser mig böra biträda detsamma.

Ehuru jag sålunda finner, att kliniken torde böra uppföras i huvudsaklig

överensstämmelse med det av byggnadsstyrelsen upprättade förslaget, bör

detta icke utesluta, att vid byggnadsförslagets definitiva utformning skälig

hänsyn tages till sådana erinringar mot detsamma, som kunna anses

befogade. Jag nämner i detta sammanhang de erinringar, som framställts

av karolinska sjukhusets byggnadskommitté och vilka jag i likhet med

medicinalstyrelsen finner förtjäna en närmare prövning. Frågan örn klinikbyggnadens

definitiva utformning torde böra anförtros åt den jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 24 september 1943 tillsatta kommittén för karolinska

sjukhusets fortsatta utbyggande.

De sakkunniga lia föreslagit, att kostnaderna för klinikens uppförande

och utrustning helt skola bäras av staten samt att driftkostnaderna skola

bäras gemensamt av staten och de landsting eller städer utanför landsting,

inom vilka patienterna äro hemmahörande. I sitt senare avgivna betänkande

del III ha de sakkunniga framlagt samma förslag beträffande finansieringen

av jämväl de särskilda reumatikeravdelningar, som föreslagits

skola inrättas vid även andra sjukhus än undervisningssjukhusen. Vid sitt

ställningstagande till denna fråga torde de sakkunniga starkt ha påverkats

av det förhållandet, att landstingen hittills icke behövt vidkännas

någon kostnad för den reumatikervård, som i rätt stor omfattning lämnats

vid de särskilda, genom pensionsstyrelsens medverkan upprättade reumatikeravdelningarna.

I den proposition rörande reumatikervårdens utbyggnad,

som Kungl. Majit på chefens för socialdepartementet föredragning

avlåtit till årets riksdag, har visserligen någon slutlig ställning till frågan

örn reumatikervårdens utformning och därmed till nyssnämnda finansieringsförslag

icke tagits, men det förslag till en begränsad utbyggnad med

några nya självständiga reumatikeravdelningar, som däri framlagts för riksdagen,

bygger beträffande finansieringen på samina ordning, som gällt

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts ''proposition nr £73.

för de tidigare genom pensionsstyrelsen upprättade avdelningarna, och

förutsätter sålunda inga bidrag från landstingens sida.

Vid mitt ställningstagande till frågan örn finansieringen av den här föreslagna

klinikens uppförande och drift har jag icke kunnat undgå att taga

hänsyn till dessa förhållanden. Jag har sålunda, vad först gäller kostnaderna

för klinikens uppförande och utrustning, icke ansett mig kunna i

den ordning, som varit vanlig vid inrättandet av övriga kliniker vid karolinska

sjukhuset, påyrka förhandlingar om bidrag från Stockholms stad

och Stockholms län. Beträffande Stockholms stad har detta varit fallet

även av den anledningen, att staden redan inrättat en egen reumatikeravdelning

vid södersjukhuset. Jag finner mig sålunda kunna godtaga de

.sakkunnigas förslag, att staten ensam skall bära kostnaderna för klinikens

uppförande och utrustning. Det är mig emellertid angeläget att betona,

att mitt ställningstagande härvidlag enbart förestavats av de i detta fall

föreliggande särskilda omständigheterna och icke får åberopas såsom prejudicerande

för andra fall.

I förutnämnda proposition angående reumatikervårdens utbyggnad anför

chefen för socialdepartementet, att, innan ställning till frågan örn reumatikervårdens

finansiering tages, det nuvarande statsbidragssystemet torde

böra underkastas en översyn i syfte att åvägabringa enklare och mera rationella

grunder för statens bidrag till kroppssjukvården, varvid även spörsmålet

om bidrags verksamhetens totala omfattning bör uppmärksammas.

Chefen för socialdepartementet säger sig ha för avsikt att utverka Kungl.

Maj:ts medgivande att snarast igångsätta utredning i nu berörda hänseenden.

Det synes mig riktigt att, då sådan utredning planeras och då

ett ställningstagande till frågan örn finansieringen av driftkostnaderna för

den föreslagna reumatikerkliniken vid karolinska sjukhuset nu icke oundgängligen

erfordras, tills vidare lämna denna fråga öppen. Jag förutsätter

därvid, att detta icke skall få verka fördröjande på arbetet med klinikens

fortsatta planering och uppförande, och jag har för avsikt att, därest en

lösning av statsbidragsfrågan icke åvägabragts vid den tidpunkt, då kliniken

beräknas vara färdig att tagas i bruk, ånyo upptaga frågan och framlägga

förslag till provisoriska grunder för driftkostnadernas finansiering,

avsedda att tillämpas intill dess en mera definitiv lösning uppnåtts.

De sakkunnigas förslag beträffande klinikens administration, enligt vilket

kliniken skall intaga samma ställning som övriga kliniker vid karolinska

sjukhuset och ställas under sjukhusets direktion, föranleder ingen erinran

från min sida.

Som framgått av det föregående ha de sakkunniga beträffande den läkares

ställning, som skall tjänstgöra som närmaste chef för reumatikerkliniken,

inte framlagt något slutligt förslag. Bland de sakkunniga ha starka

sympatier yppats för tanken att i varje fall till en början ställa denna

läkare i egenskap av biträdande överläkare under den medicinska klini
-

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts propositicm nr 273.

kens chef. Övriga föreslagna specialavdelningar för reumatiskt sjuka, nämligen

såväl kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala som de avdelningar,

örn vilkas upprättande förslag framlagts i de sakkunnigas betänkande

del III, ha emellertid av de sakkunniga föreslagits skola utformas

som fullt självständiga avdelningar med egna överläkare. Samma ståndpunkt

har tagits av Kungl. Majit i förut omnämnda proposition till årets

riksdag. Av inhämtade remissyttranden över det här anmälda förslaget ha

slutligen i medicinalstyrelsens yttrande samt i det yttrande, som reservationsvis

framförts av pensionsstyrelsens överläkare, samma ställning till

läkarfrågan tagits. Som skäl för sin ståndpunkt har medicinalstyrelsen

anfört den stora arbetsbörda, som åvilar professorerna i medicin, vilken

enligt styrelsens mening medför att särskilda chefsläkare erfordras för vården

av patienterna å reumatikeravdelningarna samt för handhavandet av

den till dessa avdelningar knutna undervisningen. Som skäl för den anförda

alternativa lösningen torde, efter vad jag inhämtat, främst kunna nämnas

behovet av ett intimt samarbete mellan den medicinska och den reumatologiska

kliniken samt det förhållandet, att de studerande på den förstnämnda

kliniken i tur och ordning skola tjänstgöra även på reumatikerkliniken,

att föreläsningarna örn de reumatiska sjukdomarna måste inordnas

i den invärtesmedicinska undervisningen och att för demonstrationerna

klientel från båda klinikerna måste användas. Vidare torde kunna anföras,

att överflyttning av patienter mellan de båda klinikerna kan antagas ofta

komma ifråga, och att det för såväl undervisning som forskning vore önskvärt,

att vid behov utbyte av avdelningar kunde äga rum på så sätt att

den medicinska klinikens chef för längre eller kortare tid kunde övertaga

en avdelning på den reumatologiska kliniken och att överläkaren där under

samma tid kunde tjänstgöra på en medicinsk avdelning, varigenom han

finge tillfälle att uppehålla kontakten med utvecklingen inom invärtesmedicinen

i dess helhet.

Vid min prövning av den föreliggande frågan har jag å ena sidan icke

kunnat undgå att taga hänsyn till de skäl och förhållanden, som tala för

att kliniken erhåller en egen överläkare. Ä andra sidan framstår det för

mig såsom angeläget, att det erforderliga samarbetet mellan den medicinska

och den blivande reumatologiska kliniken icke äventyras och att

kontinuiteten med det värdefulla arbete på de reumatiska sjukdomarnas

område, som hittills bedrivits på den medicinska kliniken och under dess

chefs ledning, icke brytes. Med hänsyn till att vissa problem av betydelse

för frågans bedömning, såsom sambandet med det planerade forskningsinstitutet,

ännu icke kunna överblickas, har jag stannat för att förorda,

att frågan tills vidare lämnas öppen för att avgöras senare, när ytterligare

utredning kunnat verkställas och när olika, inverkande omständigheter

bättre låta sig överblicka. Jag förutsätter därvid, att den befattning med

klinikens fortsatta utformning, som skulle komma att utövas av klinikens

s. 280 Kontrollera mot PDF

280 Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

överläkare, därest en sådan nu utsåges, närmast får åvila den medicinska

klinikens chef.

Jag anser mig kunna räkna med, att kostnaderna för det fortsatta arbetet

med den definitiva utformningen av byggnadsförslaget, uppgörande

av arbetsritningar och andra därmed jämförbara förarbeten skola under

nästa budgetår kunna bestridas från investeringsanslaget till Utbyggande

av karolinska sjukhuset utan att medel nu äskas till förstärkning av detta

anslag.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 273.

281

VII. Åtgärder för forskning rörande atomenergien.

1. Inledning.

De av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga för utredning rörande planläggningen

av forskningsarbetet för atomenergiens tillgodogörande —

atomkommittén — ha i sitt den 13 mars 1946 avlämnade betänkande I

framlagt vissa förslag rörande preliminära organisatoriska åtgärder för

atomenergiforskningens främjande.

Över atomkommitténs förslag ha utlåtanden avgivits av kanslern för

rikets universitet, efter hörande av vederbörande högskole- och universitetsmyndigheter,

statskontoret, styrelserna för tekniska högskolan i Stockholm

och Chalmers tekniska högskola, vetenskapsakademien, ingenjör svetenskapsakademien,

överbefälhavaren, statens tekniska forskningsråd, statens

medicinska forskningsråd samt 1945 års universitetsberedving, varjämte

styrelsen för Sveriges industriförbund beretts tillfälle att yttra sig.

Atomkommittén har inledningsvis anfört följande allmänna synpunkter.

Den anordning, som i nuvarande läge tilldrar sig största uppmärksamheten,

då det gäller att i stor skala frigöra atomenergi, är uranstapeln (the

pite). Huvuddelarna i denna utgöras av stavar av uran, inbäddade i s. k.

moderatormaterial (grafit eller eventuellt tungt vatten), anordningar för

att genomsläppa stora kvantiteter kylvatten samt band av kadmium eller

annat neutronabsorberande material för reglering av reaktionshastigheten.

I uranstapeln (hittills huvudsakligen använd för framställning av plutonium)

ske kärnreaktioner, vid vilka mycket stora värmemängder frigöras,

vilka bortföras av kylvattnet. Det utnyttjande av atomenergien, som närmast

synes ligga inom möjligheternas gräns, torde bestå i tillvaratagande

av de i uranstapeln utvecklade värmemängderna, dessas användande till

ånggenerering och ångans utnyttjande på vanligt sätt.

Betydelsen ur energiförsörjningssynpunkt av de gjorda upptäckterna har

i vårt land liksom annorstädes varit föremål för livlig diskussion, varvid

skilda uppfattningar gjort sig gällande. Det har å ena sidan helt allmänt

framhållits, att energien är det grundläggande i allt skeende och att de

energimängder, som genom atomenergiens frigörande i stor skala kunna

bli tillgängliga, därför skulle komma att medföra ett nytt uppsving på den

materiella kulturens område jämförbart med det som åstadkoms genom

ångmaskinens införande. Å andra sidan har det framhållits, att det ännu

så länge ingalunda förefinnes någon brist på energi i världen. Fossila bränslen

finnas ännu i så stora mängder, att de även med den alltmera stegrade

förbrukningen torde räcka i hundratals år. Under sådana förhållanden

skulle det, menar man, endast vara fråga örn huruvida en uranstapel kan

avge värme till lägre pris än vad fallet är med det värme, som alstras vid

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 278.

förbränning av stenkol eller olja, och detta synes i varje fall på utvecklingens

nuvarande ståndpunkt icke vara fallet.

Till detta kan dock fogas den reflexionen, att fastän priserna på energi,

alstrad på de olika sätt, som vi nu utnyttja, t. ex. genom förbränning av

ved, kol, olja eller torv, genom utnyttjande av vattenkraft eller vindkraft

äro ganska olika, så lia dessa olika energialstringsmetoder icke utträngts

av en enda, utan de existera och utnyttjas vid sidan av varandra, och vilken

av dem, som kommer till användning i varje särskilt fall, beror på de

förutsättningar under vilka energikonsumtionen skall ske. Även örn priset

på energi, alstrad av en uranstapel, icke är lägre än priset på energi, som

kan erhållas från de nu existerande energikällorna, så utesluter detta icke,

att atomenergien kan finna användning för speciella ändamål, där den av

någon anledning kommer till sin rätt pä särskilt sätt. Det har t. ex. i detta

sammanhang framhållits, att det kan bli möjligt att förlägga industrier till

den för produktionen fördelaktigaste platsen, oberoende av avståndet till

energikällan (kolfält, vattenfall o. s. v.), eftersom transportkostnaderna

för »bränslet», om detta utgöres av uran, praktiskt taget försvinna, så att

hänsyn icke behöver tagas till dessa vid kostnadskalkylerna.

Ytterligare ett förhållande måste beaktas, då de möjligheter, som öppnas

av den nya energikällan, övervägas, nämligen tillgången på uran. Även

om uran ingalunda är en sällsynt metall, äro dock för närvarande endast

ett fåtal rika uranfyndigheter kända, och de uranmängder, som kunna

tagas ut från dessa, förslå icke långt, om uran skulle bli en mera allmänt

använd energikälla. Däremot finnas stora tillgångar av mineral, som innehålla

uran fastän med relativt låg halt, men vid deras utnyttjande uppstår

det ytterligare problemet att extrahera uranet till tillräckligt låg kostnad.

Det torde framgå av det anförda, att ett utnyttjande av de nya upp

täckterna för energiproduktion för industri och liknande ändamål icke kail

väntas i någon revolutionerande omfattning under den närmaste tiden.

Ännu så länge har något sådant utnyttjande så vitt känt är överhuvudtaget

icke ägt rum. Detta uttalande innebär dock givetvis endast en prognos

för en relativt närliggande tid, eftersom nya upptäckter eller uppfinningar

snabbt kunna komma, som bringa hela frågan i ett nytt läge.

Utom såsom sprängämne och som industriell energikälla synas de gjorda

upptäckterna få utomordentligt stor betydelse ur teknisk, medicinsk, biologisk

och rent vetenskaplig synpunkt. Uranstapeln är sålunda en utomordentligt

stark strålningskälla, och vidare bildas vid kärnreaktionerna i

densamma ett stort antal radioaktiva substanser i stora mängder, av vilka

en del kunna väntas få vidsträckt användning.

Som bekant hemlighålles fortfarande en stor del av de resultat, som erhållits

genom krigsårens atomforskning i Förenta staterna och Storbritannien,

ja, kanske största delen. Det är därför mycket svårt att få en riktig

bild av den utveckling, som de vunna framstegen komma att ge upphov

till. Framför allt är det svårt att förutse hur pass näraliggande de praktiskt

användbara resultaten äro och hur stora svårigheterna komma att bli

för ett land som vårt att kunna utbygga en egen verksamhet på detta

område.

Om den omedelbara betydelsen för det fredliga materiella framåtskridandet

av kärnfysikens senaste tillämpningar icke bör utmålas i alltför

starka färger, så äro dock de hittills gjorda framstegen viktiga nog för att

motivera, att man även i vårt land allt efter våra resurser söker stödja

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Maj:ts proportion nr ''£73.

atomforskningsarbetet genom samordnande och organisatoriska åtgärder,

genom att ställa lokaler, apparatur och anslag till forskningens förfogande,

genom studiestipendier och annat underlättande av utbildningen av forskare

o. s. v. Det avgörande vid utmätandet av dessa stödåtgärder bör därvid

icke vara de resultat, som denna unga forskning redan nått, utan de

möjligheter, som framtiden erbjuder. Det som synes avlägset i dag kan

om få år vara realiserat, och det som under sådana förhållanden i främsta

rummet är nödvändigt är, att vi skapa en så tidsenlig och fullgod vetenskapligt-teknisk

beredskap i avseende på metoder och apparatur, som det

är oss möjligt, och att vi få tillgång till en tillräckligt stor och tillräckligt

väl utbildad stab av forskare, som kan möjliggöra för oss att utnyttja upptäckterna

på området, antingen dessa göras i våra egna laboratorier eller

i utlandets. En sådan forskarstab kan emellertid endast framkomma därigenom,

att vi med början redan nu i olika avseenden successivt utbygga

den vetenskapliga organisationen inom de områden, som närmast beröras

av atomenergiproblemet.

Kommittén framhåller, att ett av de angelägnaste problemen är att få

fram material för att bygga en stapel och att forcera den forskning, som

är erforderlig för konstruerandet av en dylik. Även örn den nuvarande sekretessen

kring hithörande forskning i U. S. A. och Storbritannien skulle

komma att lättas, krävde detta problem mycket omfattande forskningsarbete.

Av grundläggande betydelse är därvidlag, fortsätter kommittén, att få

fram uran i tillräckliga mängder, enär tillgång till uran tills vidare finge

anses vara en nödvändig förutsättning för utvinnande av atomenergi.

Enär koncentrationen av detta ämne i de svenska fyndigheterna vore låg,

finge vid atomenergiforskningen i vårt land speciell uppmärksamhet ägnas

åt den svårlösta frågan örn utvinnandet av uran ur råmaterialen. Ett annat

problem gällde framställningen av användbart material för att sänka hastigheten

hos de nybildade neutronerna i stapeln, s. k. moderatormateria].

Även om man lyckades övervinna svårigheterna att utvinna uran av tillräcklig

renhetsgrad och framställa användbart moderatormaterial, återstode

dock högst väsentliga svårigheter vid konstruktionen av stapeln. Denna

avgåve en mycket kraftig radioaktiv strålning och måste därför fj ärrmanövreras

vid laddning och uttagning av material, vid reglering av

reaktionshastigheten o. s. v. Även kylvattnet bleve starkt radioaktivt, och

denna radioaktivitet måste avlägsnas. Även i övrigt uppkomme många

skyddsproblem. Korrosionsproblem av betydande svårighetsgrad uppstode,

vilka måste bemästras. Mättekniken i olika avseenden måste vara högt

utvecklad. Sammantagna erbjöde de tekniska svårigheter, som man hade

att möta vid uppbyggandet av en stapel, hinder av allehanda slag, som

krävde ett synnerligen omfattande arbete och ingående studier för att

kunna övervinnas.

Kommittén framhåller vidare, att förutsättningen för lösandet av an

givna svårbemästrade problem är, att en intensifierad forskning kommer

till stånd rörande atomkärnorna och inom andra vetenskapsområden, som

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

beröras av atomenergiproblemet — alltså icke blott kärnfysik i egentlig

mening utan även andra grenar av den teoretiska och experimentella fysiken

samt kemien, speciellt den oorganiska, ävensom fysikaliska, analytiska

och tekniska tillämpningar, såsom anrikningsteknik och metallurgi — att

utbildningen av forskare stimuleras, så att vi få tillgång till en tillräckligt

stor och väl utbildad stab av forskare samt att förutsättningar skapas

för att även vårt land skall kunna utnyttja kärnforskningens praktiska

resultat, allt eftersom framstegen inom den forskning, som bedrives i våra

laboratorier eller i utlandets, göra ett sådant utnyttjande möjligt. De förslag

kommittén nu framlagt avse därför i huvudsak enbart främjandet av

dessa syften. Ehuru arbetet på lösandet av uran- och moderatorproblemen

samt uppnåendet av målet att bygga en stapel påbörjats av kommittén,

kunde dock detta företag, framhåller kommittén, angripas med verklig

effektivitet först då den upprustning av våra forskningsinstitutioner som

förordats av naturvetenskapliga forskningskommittén genomförts.

2. Föreslagna åtgärder.

Kommittén framhåller, att de resultat, som nåtts på atomenergiforskningens

område, utgöra bevis för den genomgripande betydelsen av ett

intimt samarbete mellan representanter för den förutsättningslösa grundforskningen,

den tillämpade tekniska forskningen och den industriella verksamheten.

För vårt eget lands vidkommande vore det därför av största

vikt, att resurserna hos alla de tre nämnda grupperna utnyttjades på bästa

sätt och att en samordning skedde, så att å ena sidan onödigt dubbelarbete

undvekes och å andra sidan de grundläggande arbeten inom ett område

verkligen utfördes, som vore en förutsättning för framsteg på andra områden.

De institutioner och organisationer, som med hänsyn till vad sålunda

anförts behövde tagas i anspråk för arbetet, vore vissa universitetsinstitutioner,

vissa institutioner vid de tekniska högskolorna, vetenskapsakademiens

forskningsinstitut för experimentell fysik samt vissa storindustrier.

Fysiska institutionen vid Uppsala universitet.

Vid institutionen finnas för närvarande viss instrumentutrustning för kämfysikalisk

forskning. Institutionsföreståndaren, professorn A. E. Lindh har

emellertid, för att sätta institutionen i stånd att mera verksamt bidraga

till den kärnfysikaliska forskningen i landet, anhållit dels om en utökning

av antalet tjänstemän med två förste assistenter och dels örn viss ytterligare

apparatur m. m. till ett värde av 117 500 kronor enligt specifikation,

beträffande vilken hänvisas till handlingarna i ärendet.

Atomkommittén har förordat inrättandet av två förste assistentbefattningar,

vardera med ett arvode av 7 200 kronor för år samt anvisande av

60 000 kronor till apparatur m. m. Kommittén har anfört:

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

De fysiska institutionerna måste spela en betydelsefull roll vid atomenergiforskningen

och utbildningen av självständigt arbetande forskare

inom detta område. Det är därför nödvändigt, att dessa få resurser, som

möjliggöra vetenskapligt arbete och undervisning inom fysiken i heja dess

bredd, och detta mål är för universitetsinstitutionerna avsett att nås med

hjälp av de av naturvetenskapliga forskningskommittén förordade stödåtgärderna.

För stimulering speciellt av undervisning och forskning inom

kärnfysiken vid Uppsala universitets fysiska institution är dock ett tillläggsanslag

erforderligt. Kommittén föreslår, att för budgetåret 1946/47 ett

anslag av 61 000 kronor eller avrundat 60 000 kronor ställes till institutionens

förfogande för de angivna ändamålen.

Fysiska institutionen vid Lunds universitet.

Institutionsföreståndaren, professorn B. Edlén har angivit sina behov för

atomforskning sålunda:

1) Resestipendier,

2) inrättande av en laboratorsbefattning och en förste assistentbefattning

ävensom anvisande av ett årligt anslag till extra teknisk personal,

samt

3) anvisande av ett engångsanslag å omkring 300 000 kronor, fördelat

på 2 ä 3 år för viss experimentell utrustning.

Atomkommittén har förordat samma personalförstärkning och utrustningsanslag

som för institutionen i Uppsala. Kommittén ansåge, att med

inrättandet av laboratorsbefattningar, vilket i och för sig syntes påkallat,

måhända kunde anstå, till dess att verksamheten kommit i gång i större

utsträckning.

Fysiska institutionen vid Stockholms högskola.

Vid denna institution bedrivas redan nu vissa för atomforskningen betydelsefulla

forskningsarbeten. Institutionsföreståndaren, professorn E.

Hulthén har härom lämnat en redogörelse, beträffande vilken hänvisas till

kommittébetänkandet.

För den fortsatta verksamheten har Hulthén anhållit om dels inrättandet

av en förste assistentbefattning, dels ett årligt driftsanslag å 6 000 kronor

och dels ett engångsanslag å 54 000 kronor till apparatur.

Atomkommittén, som tillstyrkt framställningen, har anfört följande.

Den erfarenhet, som samlats på professor Hulthéns institution, speciellt

rörande isotopseparation, spektralanalys och masspektroskopi, är för kommitténs

arbete mycket värdefull. De anslag, som nu äskats av professor

Hulthén, avse dels viss forskning, men dessutom skall därigenom undervisningens

behov kunna tillgodoses. Då institutets nuvarande lokaler icke

medge uppbyggandet av någon egentlig högspänningsapparatur, omfattar

forsknings- och undervisningsprogrammet endast studiet av kärnreaktioner,

som kunna utlösas medelst radioaktiva preparat. Hulthén avser

emellertid att täcka behovet av undervisning i anknytning till högspänningsområdet

genom samarbete med vetenskapsakademiens forskningsinstitut

för experimentell fysik. Institutionen är utom vad beträffar vissa

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts •proposition nr 273.

specialområden synnerligen knapphändigt försedd med instrument och

apparatur såväl för allmänt fysikaliska arbeten som för kärnfysisk forskning.

Det är därför nödvändigt med ett anslag av den storlek som professor

Hulthén begärt. Kommittén föreslår sålunda ett anslag för budgetåret

1946/47 av (54 000 -(- 6 000 =) 60 000 kronor till apparatur och inströ

mentell utrustning i enlighet med institutionsföreståndarens specifikation.

I enlighet med professor Hulthéns förslag förordar kommittén vidare,

att anslag beviljas till lön åt en förste assistent. Lönen bör vara densamma

som vid universiteten, d. v. s. 7 200 kronor per år.

Institutionerna för mekanik och matematisk

fysik vid universiteten och Stockholms högskola.

Atomkommittén framhåller i anslutning till av respektive institutionsföreståndare

i skrivelser till kommittén gjorda uttalanden följande.

Kommittén instämmer helt i de anförda synpunkterna på den teoretiska

fysikens betydelse för atomenergiforskningen. Det råder intet tvivel örn att

den teoretiska fysiken och dess representanter spelat en förstaplansroll

inom kärnforskningen. Det är därför utomordentligt viktigt, att dess

arbetsbetingelser förbättras och att begåvningar inom detta särpräglade

forskningområde tillvaratagas och beredas goda möjligheter att fullgöra

sitt varv. Det är givetvis nödvändigt att ställa vissa anslag till de teoretiska

institutionernas förfogande att användas till assistentlöner, inköp av

räknemaskiner, böcker och annan materiel samt för de övriga ändamål som

påvisats av institutionsföreståndarna. Kommittén föreslår, att för dessa

ändamål ett anslag på 60 000 kronor beviljas för budgetåret 1946/47.

Detta anslag bör ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att på förslag av

atomkommittén fördelas allt eftersom behoven uppkomma. Detta anslag

är avsett att tillgodose behov under nästa budgetår även från de motsvarande

institutionerna vid de tekniska högskolorna. Vid vissa av dessa pågå

redan nu undersökningar av betydelse för atomkommitténs verksamhet.

Kemiska institutionerna vid Uppsala univers!- t e t. Från institutionens sida har såsom särskilt angeläget angivits, dels att

det av naturvetenskapliga forskningskommittén föreslagna analyslaboratoriet

kommer till stånd dels ock att anslag anvisas till en masspektrograf (30 000

kronor) och till en isotopseparationsanläggning (20 000 kronor).

Atomkommittén har föreslagit anvisande av 50 000 kronor för sistnämnda

två ändamål. Kommittén har vidare anfört i huvudsak följande.

Såsom redan tidigare har betonats, komma de kemiska institutionerna

att spela en mycket viktig roll vid utvecklandet av atomenergiforskningen

i vårt land, och behovet av insatser från deras sida kommer att stiga, allteftersom

arbetet inom atomkommitténs verksamhetsområde skrider framåt.

De för närvarande mest aktuella problem, där dessa institutioner behöva

tagas i anspråk, är uranproblemet samt vissa problem i samband med

framställandet av tillräckligt rent moderatormaterial.

Analyslaboratoriet har av naturvetenskapliga forskningskommittén ansetts

ha två huvudsyften, nämligen dels att tjäna som ett centrum för utvecklandet

av analytisk forskning och dels att utföra analyser för övriga

laboratorier vid universitetet för att därmed spara arbete, tid och personal

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

för dessa. Från atomkommitténs synpunkt är det ett mycket viktigt önskemål,

att detta laboratorium kommer till stånd, ty i samband med det fortsatta

arbetet på atomenergiutvinningen komma en följd av mycket besvärliga

analysproblem att framträda.

Den cyklotron, som skall byggas vid fysikalisk-kemiska institutionen vid

Uppsala universitet, kommer helt säkert jämte den övriga begärda apparaturen

att bli av stort värde för atomkärnstudiet i vårt land.

Tekniska högskolornas institutioner. Med skrivelse

den 1 februari 1946 överlämnade atomkommittén till Kungl. Majit från tekniska

högskolorna inkomna framställningar örn anslag till vissa förberedande

åtgärder för upptagande av kärnfysikaliska forskningar. I sitt nu

ifrågavarande betänkande har atomkommittén ånyo berört dessa framställningar.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm har i sin framställning,

vilken tillstyrkts av högskolans styrelse, anfört i huvudsak följande.

Från professorn i fysik vid tekniska högskolan i Stockholm, G. Borelius,

har till lärarkollegiet inkommit en skrivelse beträffande teknisk användning

av atomenergien. Häri anföres följande:

Frågan örn forskning rörande teknisk användning av atomenergien har

under de senaste månaderna blivit mycket aktuell även i vårt land. Tekniska

högskolans första uppgift i detta sammanhang bör vara att få till

stånd utbildning av ingenjörer för det nya forskningsområdet.

Jag har i skrivelse till kollegienämnden för innevarande läsår anhållit

om anslag dels till en frivillig föreläsningskurs under vårterminen 1946,

dels till en assistent för vårterminen 1946 med uppgift att förberedande

ordna laboratorieutrustning inom kärnfysiken, särskilt avsedd för laborationerna

i tredje årskursen av avdelningen för teknisk fysik. En del av de

behövliga apparaterna draga emellertid stora kostnader och längre tid

för anskaffning och montering, och jag får anhålla, att lärarkollegiet måtte

under framhållande av frågans brådskande natur hos Kungl. Majit för

budgetåret 1946/47 anhålla örn följande tilläggsanslag:

dels för apparater för undervisning och förberedande forskningsarbeten

enligt bilagd tablå, 71 000 kronor;

dels till två forskningsassistenter med uppgift att iordningställa denna

apparatur, 16 000 kronor.

Kollegienämnden, som behandlat ärendet vid sammanträde den 19 december

1945, och lärarkollegiet, som behandlat ärendet vid sammanträde

den 16 januari 1946, anse det vara av största betydelse, att de av professor

Borelius äskade anslagen i obeskuret skick snarast ställas till högskolans

förfogande.

I en av rektor vid Chalmers tekniska högskola till atomkommittén ställd

skrivelse anföres i huvudsak följande.

De under de sista krigsåren gjorda upptäckterna på kärnfysikens område

— särskilt manifesterade i atombomben ■—- låta en möjlighet skymta att

även en teknisk användning av hithörande kraft för energialstring skulle

ligga inom de tekniska och ekonomiska möjligheternas gräns. I detta läge

synes det angeläget att även i vårt land en intensifiering av atomforskningen

kommer till stånd. Chalmers tekniska högskola får därför anhålla

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

att genom atomkommitténs bemedling erhålla anslag för så snart som

möjligt igångsatt undervisningskurs på ifrågavarande område vid Chalmers

tekniska högskola. Kursen är avsedd att vara tills vidare under ett

år och avse utbildning av ett antal studerande i någon av högskolans båda

högsta årskurser samt av färdiga ingenjörer inom ifrågavarande område.

Utbildningen bör omfatta såväl föreläsningar som övningar. Dessa böra

omfatta dels kända experimentella data i fråga örn radioaktivitet samt

kärnfysik och dels en teoretisk kurs i allmän atomfysik och kvantmekanik.

Under övningarna böra studerandena göras förtrogna med den apparatur,

som är gängse vid forskning inom radioaktiviteten och kärnfysiken.

Högskolan tänker sig då kursen ledd av en huvudlärare med full tjänstgöring.

För denne bör räknas med en avlöning som något överstiger den

en lektor vid ett allmänt läroverk har. Högskolan får därför föreslå ett

arvode under ett år för denne å 15 000 kronor. Denne lärare, som bör vara

fysiker med teknisk experimentell läggning, tänkes föreläsa 6 timmar per

vecka örn radioaktivitet och kärnfysik samt leda övningarna under 12 timmar

per vecka. Vid sin sida bör han ha en föreläsare, förslagsvis under

4 föreläsningstimmar, vartill böra höra 2 timmars räkneövningar per vecka.

För denne föreslås ett arvode under ett år av 6 000 kronor. Såsom hjälpkrafter

föreslås två heltidsanställda assistenter med ett arvode av vardera

7 200 kronor, en instrumentmakare med ett arvode av 6 000 kronor, varjämte

för extra arbetshjälp erfordras ett belopp av 6 000 kronor. För materiel

och instrument torde erfordras ett belopp av 50 000 kronor.

Kostnaderna bliva således:

för huvudlärare .................................... kronor 15 000

» föreläsare ....................................... » 6 000

» heltidsassistenter ................................ » 14 400

» instrumentmakare ............................... » 6 000

» extra arbetshjälp................................. » 6 000

» materiel och instrument .......................... » 50 000

Summa kronor 97 400.

Utöver anordnandet av en sådan tillfällig 1-årskurs, som ovan skisserats,

torde det även bli nödvändigt med åtgärder för att förbereda mera permament

forskning i kärnfysik vid högskolan. Det som därvid i första hand

är angeläget är att åstadkomma en cyklotron eller annan apparat för möjliggörandet

av kärnsönderdelning medelst snabba partiklar. Chalmers tekniska

högskola har av 1945 års riksdag erhållit anslag bland annat för tillbyggnad

av den fysiska institutionen samt för en nybyggnad för avdelningen

för elektroteknik. I anslutning till någon av dessa byggnader synes

böra göras anordningar för att bereda plats till en cyklotron. Denna utvidgning

av byggnadsprogrammet kan emellertid icke åstadkommas utan

extra anslag. Enligt preliminär uppgift torde man böra räkna med en kostnadsökning

av 200 000 kronor. Chalmers tekniska högskola får därför anhålla

örn att genom atomkommitténs förmedling erhålla ett utökat byggnadsanslag

av 200 000 kronor.

Atomkommittén har tillstyrkt anvisande av 83 000 kronor till tekniska

högskolan i Stockholm och 93 000 kronor till Chalmers tekniska högskola.

Kommittén anför i huvudsak följande.

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kungl. Maj:ts proposition, nr 273.

Speciella åtgärder äro nödvändiga för att stimulera utbildningen av

forskare inom kärnfysiken och angränsande vetenskapliga discipliner, så

att den svåra brist på personal, lämpad för arbete inom atomenergiforskningen,

som nu råder, så småningom skall kunna hävas. I detta avseende

böra utbildningsmöjligheterna såväl vid universiteten och Stockholms högskola

som vid de tekniska högskolorna utnyttjas. Kommittén anser det därför

vara av stor vikt att båda de av de tekniska högskolorna planerade

kurserna komma till stånd.

I skrivelsen från tekniska högskolan föreslås, att ett engångsanslag på

71 000 kronor till apparatur, behövlig för undervisning och förberedande

forskning, beviljas. I detta anslag ingår 4 000 kronor för ett radiumpreparat.

Då kommittén senare kommer att framställa förslag om inköp av

dylika preparat i ett sammanhang, föreslår kommittén, att engångsanslaget

reduceras till 67 000 kronor. Det av högskolan begärda anslaget på 16 000

kronor för anställande av två forskningsassistenter under budgetåret

1946/47 tillstyrkes av kommittén.

Chalmers tekniska högskola har äskat 50 000 kronor till materiel och

instrument samt 12 000 kronor till instrumentmakare och extra arbetshjälp.

Då instrumentmakaren och arbetsbiträdet skola tillverka instrument och

dylikt är summan av dessa två anslag, d. v. s. 62000 kronor, att jämföra

med det anslag på 71 000 kronor, som begärts för tekniska högskolans del.

Av samma skäl som ovan anförts av kommittén, föreslås detta belopp reducerat

med 4 000 kronor. Kommittén föreslår alltså, att till materiel och

instrument samt för teknisk hjälp vid instrumenttillverkning ett anslag på

58 000 kronor beviljas. Beträffande det anslag på 35 400 kronor, som äskats

till lärarkrafter och assistenter, har kommittén intet att erinra.

Radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset.

I skrivelse den 20 november 1945 har direktionen för karolinska

sjukhuset anhållit örn anslag till följande ändamål, nämligen

för tillbyggnad av radiofysiska institutionen ........ kronor 116 000

» utrustning av tillbyggnader .................... » 84 000

» ökade driftkostnader .......................... » 15 000.

Till stöd härför har direktionen åberopat en av institutions]öreståndaren,

professorn R. Sievert gjord framställning, vari anförts i huvudsak följande.

Sedan mer än 10 år tillbaka har man inom den medicinska radiofysiken

i Sverige arbetat med ett för röntgenterapien betydelsefullt problem, nämligen

frågan om huru bestrålningsresultatet varierar, örn en bestämd engångsdos

gives på olika lång tid. De hittills gjorda undersökningarna lia

visat, att för de flesta biologiska försöksobjekt och med stor sannolikhet

även för människokroppens vävnader strålverkan vid en och samma dos

blir densamma oberoende av bestrålningstiden, om denna är tillräckligt

kort. Det synes dock sannolikt, att oberoendet av tiden skulle upphöra

och effekter av nytt slag framkomma, om bestrålningarna kunde utföras

med extremt höga intensiteter på ytterst korta tider. Vid andra världskrigets

början hade vid radiofysiska institutionen för sådana bestrålningar

konstruerats en anordning, som möjliggjorde en bestämning av stråldosen

samtidigt med objektets bestrålning vid tider ned till någon tusendels

sekund. På grund av att institutionsföreståndaren under kriget varit

Bihang till rikadagens protokoll 10/iG. 1 sami. Nr 273.

19

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

starkt engagerad i vissa beredskapsarbeten, och då lämpliga lokaler och

röntgenanläggningar saknades, lia de planerade försöken ej kunnat utföras.

Under senaste året har forskningen inom det ifrågavarande området blivit

i högsta grad aktuell, och enligt erhållna meddelanden är man särskilt

i Amerika sysselsatt med undersökningar av denna art. En undersökning

av möjligheterna att erhålla apparatur inom landet för sådana försök har

nu gjorts, varvid framkommit, att man har goda utsikter att kunna nå

ända ned till bestrålningstider på 0,oooi—0,ooooi sekunder.

Följande tre synpunkter böra i detta sammanhang beaktas:

l:o. Försök med intensiv kortvarig bestrålning måste vid jämförelse med

redan kända biologiska effekter som resultat giva

antingen en olika verkan vid de kortaste bestrålningstiderna, i vilket fall

principiellt nya, för sjukvården betydelsefulla rön synas sannolika och i

varje fall en fördjupad kännedom örn mekanismen för biologisk strålverkan

torde ernås,

eller en lika verkan varvid på basis av redan kända strålverkningar en

ny behandlingsteknik torde kunna utarbetas.

Vid det senare alternativet kan man räkna med att inställningsmöjligheterna

bli helt andra, då patienterna kunna bestrålas i lägen, som skulle

vara obekväma för dem under en relativt långvarig behandling och som

de ej skulle kunna bibehålla oförändrade med tillräcklig noggrannhet under

hela bestrålningen. Man skulle även före behandlingen kunna kontrollera

inställningen med röntgengenomlysning för att öka precisionen. Minskning

av bestrålningstiden skulle även kunna bli av väsentlig ekonomisk fördel,

i det att man med samma personal skulle kunna högst avsevärt öka antalet

behandlingar utan ökning av lokalerna.

Bägge alternativen, av vilka ettdera med visshet måste inträffa, kunna

alltså förväntas medföra väsentliga framsteg inom radioterapien.

2:o. Försöken böra utföras med spänningar på 200 000—400 000, möjligen

intill 600 000 volt, varför institutionens tillsynsverksamhet kommer

att ha synnerligen stor nytta av den anskaffade apparaturen. Inom tekniken

användes redan nu i Sverige spänningar på 300 000 volt för materialprovning,

och utomlands användas mångenstädes än högre spänningar.

Radiofysiska institutionen, som utövar tillsynen över dylika anläggningar,

kan för närvarande icke på sina laboratorier åstadkomma högre spänning

än 200 000 volt och besitter alltså ej för prov av mätinstrument och mätning

av skyddsförmågan vid högre spänningar erforderliga anordningar.

Med hänsyn till att institutionen även måste vara beredd att inom kort

utöva tillsyn över anläggningar för framställning av för atomenergiens utnyttjande

nödvändiga radioaktiva substanser, äro undersökningar av

skadeverkningar av intensiv röntgenstrålning en tvingande nödvändighet.

Undersökningen av skyddsförmågan hos olika byggnadsmaterial vid höga

spänningar är dessutom ett viktigt led i tillsynsverksamheten. Arbeten av

denna art äro nödvändiga för att erhålla en fast grundval för bedömandet

av ett flertal skyddsfrågor rörande intensiv radioaktiv strålning.

3:o. Radiofysiska institutionen, som är den enda institutionen i landet

med erfarenhet inom strålskyddsområdet, har goda förutsättningar att

handlägga frågor angående strålningsverkningar och skyddsmöjligheter vid

atombomber. De ovan under l:o angivna försöken kompletterade med försök

över de biologiska verkningarna vid extremt höga stråldoser äro oundgängliga

för att man skall kunna bilda sig en uppfattning ej blott om atom
-

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 873. 291

bombens fysiologiska verkningar utan även om eventuella strålskyddsanordningars

effektivitet.

De här i korthet antydda försöken med hög spänning och hög belastning

kunna icke utföras i institutionens nuvarande lokaler, ty försöken förutsätta

2—3 gånger större takhöjd än den normala. På grund av att tillsynsverksamheten

ökat, ha dessutom laboratorielokalerna fått tagas i anspråk

för denna verksamhet i en omfattning, som i hög grad begränsat forskningsmöjligheterna.

Ett utförande av försöken vid annan institution med bättre högspänningsresurser

är ej heller möjligt, då institutionens apparatur för bestrålningar

och strålningsmätningar, dess personal och samarbete med radiumhemmet

och radiopatologiska institutionen äro nödvändiga förutsättningar

för försökens rationella utförande. Det må här särskilt framhållas, att vid

radiofysiska institutionen finnas för dylikt arbete specialutbildad personal.

Beträffande instrumentella resurser kan framhållas, att vid institutionen

under årens lopp utexperimenterats mätanordningar för genomträngande

strålning, som medgiva intensitets- och dosbestämningar enligt för

här avsedda arbete synnerligen betydelsefulla, nya metoder.

Förslag till tillbyggnad, som för det angivna ändamålet är nödvändig,

närslutes denna skrivelse. Förslaget omfattar:

dels av arkitekten Sven Malm i samråd med institutionsföreståndaren

utförda ritningar till en högspänningshall med förbindelsegång till nuvarande

laboratoriebyggnad,

dels ett av ingenjören Anders Dunder ingivet till och med den 1 augusti

1946 gällande kostnadsförslag, slutande å 116 000 kronor. Kostnadsförslaget

omfattar jämväl sanitär anläggning och anläggning för belysning samt

fast inredning.

Kostnaderna för byggnadens utrustning belöpa sig på 84 000 kronor.

För driften erfordras följande tillfälliga personal, vilken beräknats så

lågt som möjligt:

en ingenjör (med lägre teknisk examen och erfarenhet av

laboratoriearbete samt konstruktions- och instrument
-

makeriarbete), arvode ............................. kronor 9 000

en assistent ......................................... » 6 000

en instrumentmakare ................................ » 5 000

Summa kronor 20 000.

De årliga omkostnaderna kunna beräknas till 15 000 å 20 000 kronor.

Löner och omkostnader skulle alltså sammanlagt belöpa sig på cirka

35 000 å 40 000 kronor årligen.

Ett årligt anslag på karolinska sjukhusets stat på förslagsvis 15 000 kronor,

torde vara nödvändigt för att säkerställa driften. Övriga erforderliga

medel komma att sökas från Konung Gustaf V:s jubileumsfond, försvarets

forskningsanstalt och eventuellt från statens medicinska forskningsråd. Då

man från dessa håll dock knappast torde kunna påräkna understöd under

en längre följd av år, synes ett statsanslag vara en förutsättning för arbetets

rationella bedrivande.

Med ovanstående motivering får jag härmed hemställa örn följande engångsanslag:
-

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Majlis proposition nr 273.

till byggnadskostnad^- » utrustning ......

kronor 116 000

» 84 000

Summa kronor 200 000

samt örn en ökning av driftsanslagen för radiofysiska institutionen med

löner till tillfällig forskningspersonal .................. kronor 9 000

materialanslag för forskning .......................... » 6 000

Byggnadsstyrelsen har i avgivet utlåtande lämnat tillbyggnadsförslaget

samt de därför beräknade kostnaderna utan erinran.

Atomkommittén har tillstyrkt den gjorda framställningen. Kommittén

anför:

De upptäckter inom kärnfysiken och dess tillämpningar, vilka utgjort

anledningen till atomkommitténs tillsättande, ha aktualiserat behovet av

forskning på många vitt skilda områden. Ett synnerligen viktigt sådant

är utforskandet av de fysiologiska verkningarna av den utomordentligt

genomträngande strålning, som utsändes från en exploderande atombomb,

samt möjligheterna till skyddsåtgärder mot denna strålning. Då det härvid

är fråga örn strålningsintensiteter och stråldoser, vilka vida överstiga dem,

beträffande vilkas verkan man äger mera ingående kännedom, är en omfattande

forskningsverksamhet nödvändig, varvid en mångfald olika delproblem

måste upptagas till behandling. Sålunda kan framhållas, att vår

nuvarande kännedom icke är tillräcklig för att man med någon större

säkerhet skulle kunna besvara frågan om huru stor strålkvantitet, som erfordras

för att vid totalbestrålning på kort tid döda en människa. Försök

över de biologiska verkningarna vid extremt höga stråldoser äro därför

nödvändiga, om man skall kunna få någon uppfattning örn arten och omfattningen

av skyddsanordningar mot atombombens strålverkningar. En

väsentlig uppgift är även att undersöka, huruvida den biologiska verkan

av en viss dos, given på utomordentligt kort tid, avviker från den som erhålles,

då samma dos såsom vid hittills gjorda försök gives fördelad över

relativt lång tid. Viktiga i detta sammanhang äro givetvis även försök över

strålningens förmåga att genomtränga byggnadsmaterial och dylikt.

Kommittén anser sig icke ha anledning ingå på betydelsen av den föreslagna

anläggningen för allmänt medicinska ändamål och för behov som

framkomma i samband med industriell materielkontroll, ehuru kommittén

är övertygad om att även inom dessa områden densamma kommer att bli

mycket värdefull. Redan på grund av dess betydelse för skyddsproblem

såväl i samband med atombomben som med ett eventuellt industriellt utnyttjande

av atomenergien vill kommittén förorda att anläggningen kommer

till stånd.

Med hänvisning till det ovan sagda vill atomkommittén livligt tillstyrka,

att de anslag, som begärts av direktionen för karolinska sjukhuset, beviljas.

På uppdrag av atomkommittén har professorn Sievert yttrat sig rörande

frågan örn anskaffande dels av radium-berylliumpreparat att användas som

neutronkälla och dels av radium för att användas till framställning av

radiumemanation. Av yttrandet inhämtas bland annat.

Summa kronor 15 000.

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Radiofysiska institutionen kan åtaga sig att omhänderhava radioaktiva

preparat samt framställa radiumemanationspreparat, avsedda att ställas

till förfogande för universitet oell högskolor samt eventuellt för enskilda

forskare för vetenskapliga arbeten och undervisning.

De preparat, som skulle omhänderhavas av institutionen, skulle enligt

underhandsmeddelande utgöras av 11 st. radium-berylliumpreparat samt

1 gram radium för emanationsutvinning.

Då arbete med radiumemanation är synnerligen hälsovådligt och medför

stora risker för laboratoriernas infekterande med radioaktiva substanser,

är uppförandet av en särskild byggnad oundgängligen nödvändigt.

Denna bör förläggas utan direkt samband med andra lokaler och vara försedd

med strålskydd lämpligen utförda av järnmalmsbetong.

Följande lokaler erfordras: ett litet väl strålskyddat rum för emanationsapparaturen,

i anslutning därtill ett utrymme för avsmältning av emanationskapillärer

och dylikt, ett manöverrum, från vilket apparaturen kan

helt fj ärrmanövrer as och observation ske medelst spegelanordningar, samt

ett mätlaboratorium för en första aktivitetsbestämning.

Kostnaderna för en dylik byggnad torde uppgå till högst 40 000 kronor.

Denna summa skulle möjligen genom förenkling av strålskyddet kunna

minskas med cirka 10 000 kronor. Man måste då emellertid på grund av

de ökade bestrålningsriskerna byta assistent flera gånger årligen. Då detta

medför stora besvärligheter och man ej vågar förutsätta, att lämplig

arbetskraft alltid kan erhållas, torde besparingen vara illusorisk.

Byggnaden jämte dess anslutning till föreslagen högspänningshall framgår

av ritningar, utförda av arkitekten Malm.

Kostnaden är beräknad efter 130 kronor per m3, vilket med hänsyn till

lokalernas, bortsett från strålskyddet, enkla beskaffenhet torde vara tillräckligt

under förutsättning att uppförandet sker samtidigt med högspänningshallen.

För framställning av radiumemanation finnas i litteraturen en del olika

anordningar beskrivna. Några firmor tillverka dylik apparatur i standardutförande.

En i dagarna erhållen offert angiver priset till 6 500 dollar.

Dessa apparater äro emellertid i vissa avseenden icke tillfredsställande.

Med hänsyn till de högst väsentliga bestrålningsriskerna bör institutionen

utarbeta en helt fjärrstyrd apparatur, vilket icke torde medföra några större

svårigheter. Kostnaden härför är givetvis mycket svårbedömlig. Ett belopp

på 15 000 kronor torde dock under inga omständigheter behöva överskridas.

I övrigt fordras mätanordningar, vilka kunna iordningställas av institutionen.

Kostnaderna härför kunna beräknas till 5 000 kronor.

För arbetet å emanationslaboratoriet åtgår relativt ringa tid men på

grund av detsammas riskfylldhet erfordras en väl kvalificerad, jämförelsevis

högt avlönad assistent. Arbetet bör underställas en inom radiumområdet

erfaren fysiker. Förslagsvis skulle avdelningsföreståndaren för radiofvsiska

institutionens kontrollavdelning för radiumanläggningar m. m.

under institutionsföreståndarens överinseende hava ansvaret för cmanationslaboratoriet.

För detta ändamål bör till avdelningsföreståndaren utgå

ett arvode å 600 kronor per år. Till nyssnämnda assistent, sorn torde komma

att få tjänstgöra under i genomsnitt 2 dagar i veckan, kan beräknas

ett arvode på 2 400 kronor. För skriv- och verkstadsarbete samt för tillfälliga

arbeten är det av stor betydelse att lia tillgång till institutionens

övriga personal. Då institutionens personal är synnerligen starkt belastad

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Majlis proposition nr 273.

med rutinarbete måste för att detta skall bliva möjligt ett belopp på 1 500

kronor för tillfälliga assistenter ställas till institutionens förfogande. I detta

ingår även ersättning till sådan tillfällig arbetskraft, som kan behövas för

speciellt riskfyllt arbete, för vilket personal, som kontinuerligt arbetar under

bestrålningsrisker, ur säkerhetssynpunkt icke bör användas.

Det årliga materialanslaget för emanationslaboratoriet torde böra uppgå

till 2 000 kronor. Det synes ändamålsenligt, att för varje emanationspreparat,

eventuellt även för utlånade radium-berylliumpreparat viss avgift erlägges

till institutionen.

Kostnaderna för det föreslagna laboratoriet skulle sålunda bliva:

Engångskostnad.

Byggnadskostnad ................................... kronor 40 000

Utrustningskostnad .................................. » 20 000

Oförutsedda kostnader ............................... » 5 000

Summa kronor 65 000.

Årlig driftkostnad.

Särskilt arvode till en av radiofysiska institutionens avdel
-

ningsföreståndare .................................. kronor 600

Arvode till assistent .................................. » 2 400

Arvode till tillfälliga assistenter........................ » 1 500

Årligt materialanslag............................ » 2 000

Summa kronor 6 500.

Driftkostnaderna kunna täckas exempelvis på följande sätt:

Årligt driftsanslag.................................... kronor 4 500

Avgifter för preparat.................................. » 2 000.

Ovanstående förutsätter, att direktionen för karolinska sjukhuset medgiver,

att det nya laboratoriet får uppföras å lämplig plats intill radiofysiska

institutionen, samt även i övrigt godkänner här avgivna förslag.

Det må i detta sammanhang framhållas, att vid uppförandet av radiofysiska

institutionen planer på ett emanationslaboratorium förelågo, vilka

dock då ej ledde till resultat. Även ur medicinsk synpunkt är ett dylikt laboratorium

välmotiverat, varför dess förläggande till radiofysiska institutionen

torde få anses såsom synnerligen lämpligt.

Atomkommittén har i anslutning till nämnda utlåtande anfört följande.

Den enklaste metoden för framställning av neutroner är med användande

av ett s. k. radium-berylliumpreparat, d. v. s. ett preparat av rent radiumsalt,

blandat med pulvriserat beryllium och anbragt i ett glas- eller metallrör.

Medel för inköp av dylika preparat av olika storlek ha begärts av

samtliga institutioner, som önska studera kärnfysik eller utbilda kärnfysiker.

Dessa preparat äro synnerligen bekväma att handhava och lämpa sig

såväl för forskningsarbete som för undervisning. Kommitténs avsikt är nu

att tilldela institutioner, som ha ett permanent behov av en bekväm

neutronkälla, ett eller flera mindre dylika preparat, avpassade för det permanenta

behovet. Emellertid behövas för vissa forskningsuppgifter starka

preparat, och dessa böra endast utlånas till en institution, då denna har

aktuellt behov av preparatet. På så sätt kan utnyttjningsgraden av dessa

relativt dyrbara preparat bli den största möjliga.

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

En del av den radiummängd, som föreslås till inköp, är alltså avsedd att

användas för dylika radium-berylliumpreparat. En annan del är avsedd för

framställning av radiumemanation samt i samband därmed för studier av

den naturliga radioaktiviteten. Fortsatta forskningar beträffande de naturligt

radioaktiva elementen äro av stor betydelse, särskilt emedan metoder,

som utbildats i samband med de senare årens undersökningar inom kärnfysiken,

öppna nya möjligheter till ett fördjupat studium även av de

naturligt radioaktiva ämnena. Resultaten av sådan forskning kunna sedan

väntas i sin tur få stor betydelse för kärnfysiken i allmänhet.

Kommittén anser det således nödvändigt, att radium anskaffas för båda

de här angivna ändamålen. Vad mängden beträffar, föreslår kommittén,

att 1 gram radium inköpes för användning i radium-berylliumpreparat och

1 gram för framställning av radiumemanation trots att den för emanationsframställning

avsedda kvantiteten därigenom blir i minsta laget. Kommittén

förordar vidare, att åt radiofysiska institutionen uppdrages att förvara

och förvalta de radium-berylliumpreparat, som icke äro avsedda att

tilldelas viss institution, att förvara den radiummängd, som är avsedd för

framställning av radiumemanation samt att för vetenskapliga institutioner

framställa och till dessa utlämna preparat av radiumemanation. Den till

inköp föreslagna radiummängden är avsedd att användas på följande sätt:

2 radium-berylliumpreparat ä 250 mg radiumelement........ 500 mg

4 » » 100 » » ........ 400 »

5 » » 20 » » ........ 100 »

1 000 mg radiumbromid för emanationsapparat.............. 1 000 »

Summa 2 000 mg.

Kostnaden för radiumpreparaten kan icke exakt fixeras, men torde icke

kunna sättas lägre än till cirka 70 kronor per mg. Härtill komma kostnader

för försäkring, frakt, iordningställande av radium-berylliumpreparaten

m. m. med cirka 6 000 kronor.

De förslag i övrigt beträffande behovet av anslag, som framlagts i professor

Sieverts utlåtande, äro resultatet av överläggningar mellan kommittén

och professor Sievert och tillstyrkas alltså av kommittén.

Kommittén förordar sålunda följande anslag till laboratorium för distribution

av preparat innehållande radium-beryllium och radiumemanation

avsedda för vetenskapligt bruk och eventuellt för radioterapi.

Engångsanslag

Till inköp av 2 g radium, förslagsanslag.............. kronor 140 000

Till försäkring, frakt, iordningställande av preparat m. m. » 6 000

Byggnadskostnad .................................. » 40 000

Utrustningskostnad ................................. » 20 000

Oförutsedda kostnader i samband med den här behandlade

byggnadsfrågan .................................. » 5 000

Årligt driftsanslag .................................. » 4 500

Summa kronor 215 500.

Kommittén anser liksom professor Sievert, att en viss mindre avgift bör

uttagas såväl vid rekvisition av radiumemanation från emanationslaboratoriet

som vid lån av radium-berylliumpreparat därifrån, så att garanti

vinnes för att radium-berylliumpreparat ej blir liggande på en institution,

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

då det kunde behövas bättre på en annan, och för att emanation icke beställs

utan att tillräckligt behov därav föreligger. Avgifterna måste dock

givetvis vara låga, så att de icke försvåra användandet av preparaten.

Samarbete med industrier m. fl. Atomkommittén anför

härom bland annat följande.

Ett nödvändigt led i organisationen av arbetet på utvinning av atomenergien

utgöres av vissa industriföretag. I det stadium arbetet nu befinner

sig är det närmast vid lösningen av uran- och moderatorproblemen

samt för konstruktion och tillverkning av vissa apparater, som industriens

medverkan behövs. Kommittén har också knutit kontakt med härför lämpade

företag, bland andra ASEA, Svenska skifferoljeaktiebolaget och Stockholms

superfosfatfabriksaktiebolag. Då emellertid i detta betänkande inga

särskilda medel äskas för detta samarbete, anser sig kommittén nu icke

närmare böra ingå på dessa frågor. Det bör dock redan nu framhållas, att

under den vidare utvecklingen insatser av industrierna komma att behövas,

för vilkas finansierande stora bidrag av statliga medel kunna förutses

bli nödvändiga. Det mest närliggande är härvid framställning av tungt

vatten och grafit, för vilken kommittén möjligen kan bli nödsakad framlägga

ett relativt stort tilläggsäskande redan för detta års vårriksdag.

Atomkommittén har upptagit kontakt även med ett antal andra institutioner

utom de ovan behandlade, t. ex. Sveriges geologiska undersökning

och ingeniörsvetenskapsakademien. Då emellertid icke heller det här

nämnda samarbetet för närvarande föranleder några äskanden av penningmedel,

anser sig kommittén på detta stadium icke böra ingå på någon

redogörelse för denna del av sitt arbete. I den män under nästa budgetår

medel för arbetet bomme att behövas, böra dylika av Kungl. Majit efter

anhållan av atomkommittén kunna ställas till disposition ur det i det följande

föreslagna anslaget å 1 000 000 kronor.

Särskilt institut för atomenergiforskningen? Enligt

sina direktiv har atomkommittén i uppdrag att överväga, huruvida ett särskilt

institut för handhavandet av atomenergiforskningen bör inrättas. Kommittén

förklarar sig vara av den uppfattningen, att förutnämnda universitetsoch

högskoleinstitutioner samt vetenskapsakademiens forskningsinstitut

för experimentell fysik först böra upprustas och utnyttjas för atomenergiforskningen,

innan inrättandet av något nytt institut kan tagas under

övervägande. När frågan om byggandet av en stapel blir aktuell, är det

dock möjligt, framhåller kommittén, att denna omfattande uppgift måste

anförtros åt en särskild, därför skapad laboratorieanläggning.

Anslag till större apparater m. m. Atomkommittén

erinrar, att de anslag som förordats vid behandlingen av de olika institutionerna

i det föregående avsett att stimulera forskning och utbildning

i huvudsak inom ramen för nu existerande institutionsresurser samt att

möjliggöra enklare för detta ändamål nödvändig apparatur. För att forskning

även inom mera avancerade och svårtillgängliga områden skulle kunna

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

genomföras, vore det emellertid erforderligt, att vissa institutioner utrustades

med dyrbarare apparatur, t. ex. högspänningsanläggningar av olika

slag. Kommittén anför vidare följande.

Kommittén är icke beredd att nu framlägga ett detaljerat förslag i fråga

om anskaffandet av högspänningsanläggningar. Avvägningen av en typs

fördelar och nackdelar i förhållande till en annans, fördelningen av olika

typer på olika institutioner o. s. v. erbjuda alltför komplicerade problem

för att kommittén på den korta tid, som stått till buds, skulle kunna fatta

en slutgiltig ståndpunkt. Ä andra sidan måste en dylik planering inom den

närmaste tiden ske, bland annat med hänsyn till byggnadsplanerna för de

fysiska institutionerna i Uppsala och Lund samt vid de tekniska högskolorna.

Medel måste i viss utsträckning göras tillgängliga redan nu, bland

annat för att möjliggöra beställningar, så snart kommittén kunnat uppgöra

mera definitiva planer, detta särskilt med tanke på de långa leveranstider,

som nu gälla vid beställningar hos såväl den inhemska industrien som vid

utländska företag. För att ge de anslagsbeviljande myndigheterna en viss

uppfattning örn storleksordningen av anslagsbehovet för detta ändamål

inom de närmaste två ä tre åren lämnas här en översikt över behovet av

dylik apparatur, detta dock under starkt betonande av översiktens preliminära

karaktär.

En fast punkt vid planeringen inom detta område utgör givetvis de

redan befintliga eller beslutade anläggningarna. Vid vetenskapsakademiens

forskningsinstitut för fysik finnes sålunda en cyklotron, som redan varit i

verksamhet ett antal år. Denna är emellertid relativt liten och en ny, betydligt

större planeras därstädes. Medel till denna har i huvudsak^ ställts

till förfogande från enskilt håll, men vissa anslag behövas även från statens

sida (se propositionen 1946: 95). Vid institutionen finnes även en

neutrongenerator, men också denna är avsedd att utbyggas till högre effekt.

Ytterligare en cyklotron kommer att för en privat industris räkning byggas

i anslutning till fysikalisk-kemiska institutionen i Uppsala. Denna cyklotron

skall delvis användas för forskningsuppdrag åt industrien i fråga, men

kommer även att kunna användas för fri forskning och skall efter viss

tid tillfalla fysikalisk-kemiska institutionen. Därmed torde behovet av stora

cyklotroner tillsvidare få anses tillgodosett.

Vid de fysiska institutionerna vid universiteten i Uppsala och Lund

förutsättas högspänningsanläggningar, förlagda i särskilda högspänningshallar,

komma till utförande, likaså vid tekniska högskolan i Stockholm.

Valet av typ kan dock ännu ej träffas.

Ett annat stort instrument, som torde böra byggas i Sverige, är en betatron.

Vid tekniska högskolans elektroniklaboratorium pågå försök med en

mindre betatron. Då dessa avslutats, blir frågan örn byggande av en stor

betatron aktuell. Kostnaden för en dylik är av samma storleksordning

som för en stor cyklotron.

Vidare kan nämnas, att vid Chalmers tekniska högskola byggande av

en synkrotron överviiges.

Kostnaden för de här omnämnda stora apparatbyggena kan för närvarande

endast ytterst approximativt angivas. Uppskattningsvis torde för

dessa ändamål cirka 3 miljoner kronor av allmänna medel bli behövliga.

Därtill komina kostnader för byggnader.

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Det är vidare uppenbart, att inom det närmaste året även för andra

ändamål behov av penningmedel kunna uppkomma, som icke nu kunna,

förutses eller i varje fall icke i detalj beräknas.

I anslutning härtill har kommittén till täckande av medelsbehovet för

budgetåret 1946/47 för påbörjad anskaffning av den i detta sammanhang

behandlade apparaturen samt för oförutsedda utgifter föreslagit, att ett

anslag å 1 000 000 kronor ställes till Kungl. Maj:ts förfogande, att efter

förslag av atomkommittén disponeras för angivna ändamål.

I detta sammanhang torde jag få upptaga till behandling uppkommen

fråga om anvisande av ytterligare medel till vetenskapsakademiens forskningsinstitut

för experimentell fysik. Jag erinrar, att innevarande års riksdag

efter förslag av Kungl. Maj:t (proposition nr 95) dels till ytterligare

bidrag till vetenskapsakademien å tilläggsstat för innevarande budgetår

anvisat 89 000 kronor, dels ock till vetenskapsakademien såsom bidrag till

forskningsinstitutet för experimentell fysik för nästa budgetår anvisat

482 200 kronor. Av förstnämnda belopp avse 39 000 kronor och av sistnämnda

belopp 215 000 kronor bidrag till löne- och andra driftkostnader

för den nya cyklotronanläggningen vid institutet.

Efter därom av profesorn M. Siegbahn gjord framställning har nu vetenskapsakademien

i skrivelse den 25 april 1946 hemställt om ytterligare bidrag

till ifrågavarande anläggning med 450 000 kronor. Till stöd för sin

framställning har Siegbahn anfört följande.

Vid planerandet av den nya cyklotronanläggningen dimensionerades densamma

för en partikelenergi på 15 å 20 miljoner elektronvolt. Härför erforderlig

magnet konstruerades och visade sig komma att väga 120 ton.

De totala kostnaderna beräknades till cirka 750 000 kronor, vilket belopp

ställdes till vetenskapsakademiens förfogande av Rockefellerstiftelsen (2/3)

och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (1/3).

Dessa planer hade uppgjorts, innan atombomben fälldes. Den rapport,

som senare offentliggjordes rörande atomenergiens utvinnande, jämte på

annat sätt erhållna uppgifter ha visat, att de forskningsarbeten, som utförts

med den stora Berkeley-cyklotronen, varit en oundgänglig förutsättning

för de vunna resultaten. Det framgår också av meddelandena, att för

framställning av den från atomenergisynpunkt viktiga ämnesgruppen, elementen

93—96, kräves en högre partikelenergi än den, som kunde erhållas

med den här planerade cyklotronen. Under dessa omständigheter synes det

ofrånkomligt att öka anläggningens storlek till åtminstone 30 miljoner

elektronvolt. För detta ändamål har cyklotronmagneten nu omkonstruerats

för att tillåta denna energi med en viss marginal för ytterligare höjning

av energien, om så framdeles skulle visa sig erforderligt. Den nya magneten

väger cirka 400 ton, vilket innebär en kostnadsökning för denna på

cirka 385 000 kronor. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har ställt i

utsikt att höja sin tidigare donation till akademien med detta belopp.

Emellertid medför höjningen av partikelenergien även, att skyddsanordningarna

för strålningen från cyklotronen måste göras vida mer omfat
-

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. May.ts -proposition nr 273.

tande än vid den tidigare planerade anläggningen. Detta kräver, att hela

cyklotronhallen förlägges djupare under marknivån, samtidigt som den

måste göras väsentligt större på grund av apparaturens ökade dimensioner.

Därtill kommer så att för uppställningen av magneten, som transporteras

till institutet i delar på cirka 30 ton vardera, fordras kostsamma hiss- och

traversanordningar. De senare krävas även för cyklotronens skötsel.

Enligt preliminära kostnadsberäkningar erfordras för dessa syften ett tillläggsanslag

på cirka 450 000 kronor. Då en cyklotronanläggning av denna

storlek är en oundgänglig förutsättning för de nu i vårt land planerade

forskningarna rörande atomenergiens tillgodogörande, synes ett statsbidrag

i detta fall väl motiverat.

Atomkommittén har i anledning av bland annat nämnda framställning

hemställt, att anslaget till större apparatur m. m. för budgetåret 1946/47

måtte höjas till 1 500 000 kronor. Kommittén har därvid anfört följande.

I sitt den 13 mars 1946 till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

överlämnade betänkande förordade atomkommittén, att en miljon

kronor av riksdagen skulle ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att efter

förslag av atomkommittén disponeras för att täcka medelsbehovet under

budgetåret 1946/47 för påbörjad anskaffning av vissa större apparater för

kärnfysikalisk forskning samt för oförutsedda utgifter. I motiveringen för

detta anslag framhölls särskilt, att inom det närmaste året även för andra

ändamål än de nämnda större apparaterna behov av penningmedel kunde

uppkomma, som vid tidpunkten för betänkandets avlämnande antingen

icke kunde förutses eller till sin storlek icke kunde i detalj beräknas. Kommittén

anförde bland annat, att det mest närliggande härvid vore framställningen

av tungt vatten och grafit.

Kommittén nödgas redan nu äska ytterligare medel dels med hänsyn

till behovet av anslag för att kunna påbörja framställningen av tungt vatten

och dels med hänsyn till vetenskapsakademiens ifrågavarande framställning

och föreslår, att ovannämnda anslagsbelopp på en miljon kronor

med hänsyn till de nu anmälda ytterligare behoven utökas till en och en

halv miljon kronor. Framställningen av tungt vatten är tills vidare endast

avsedd att upptagas i mindre skala, närmast i form av industriell försöksverksamhet.

Denna verksamhet beräknas preliminärt under budgetåret

1946/47 draga en kostnad av 175 000 kronor. Kommittén anser emellertid,

att särskilda fristående anslag icke böra äskas för de båda i denna skrivelse

refererade ändamålen utan att medel av Kungl. Maj:t efter behov

böra beviljas ur anslaget till påbörjad anskaffning av större apparater samt

till oförutsedda utgifter. Det bör tilläggas att de båda äskanden, som föranlett

kommitténs begäran örn anslagsökning, höra till de för atomenergiforskningen

i vårt land mest angelägna och brådskande.

Forskningsarbetets ledning och samordning.

Atomkommittén har föreslagit, att kommittén, till dess en mera definitiv

ordning beträffande ledningen av atomenergiforskningen träffats, skall fortbestå

såsom sammanhållande och rådgivande organ. Kommittén har anfört:

Det torde vara uppenbart, att ett framgångsrikt genomförande av det

utomordentligt omfattande och komplicerade arbete, som är nödvändigt,

örn några praktiska betydelsefulla resultat skola kunna nås inom atom
-

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

energiforskningen, ställer stora krav på ledningen av den direkt målbundna

delen av verksamheten. Ett härför på lämpligt sätt utformat organ är

därför nödvändigt. Vid lösandet av detta problem äro flera alternativ tänkbara,

t. ex. en fristående kommitté eller nämnd, eller ett till något eller

några av de existerande eller föreslagna forskningsråden anknutet organ

o. s. v. Kommittén anser sig av flera skäl på sakens nuvarande ståndpunkt

icke kunna taga ställning till denna fråga. Kommittén föreslår, att den, till

dess en mera definitiv ordning för ledningen av atomenergiforskningen

träffats, må fortbestå såsom sammanhållande och rådgivande organ.

Åtgärder för utbildning av forskare. Atomkommittén

har beträffande behovet av särskilda åtgärder för utbildning av forskare

inom atomfysiken och angränsande områden anfört i huvudsak följande.

Ett mycket svårbemästrat problem vid genomförandet av ett utvidgat

atomenergiforskningsprogram i vårt land är bristen på välutbildade forskare

såväl inom fysiken och kemien som vad gäller för dessa ändamål lämpade

tekniker. En viktig uppgift för kommittén är därför att framlägga förslag,

som avse att stimulera utbildning av forskare och annan behövlig personal.

Denna fråga har emellertid en mera allmän bakgrund, ty forskningen

på ett specialområde som detta hänger intimt samman med betingelserna

för vetenskapligt arbete överhuvudtaget, d. v. s. med materieloch

personalanslagen till de vetenskapliga institutionerna, med löner och

övriga förmåner, som erbjudas personalen, möjligheterna att erhålla stipendier

för studier på såväl lägre som högre stadier o. s. v. Först då dessa

förhållanden i tillräcklig grad förbättrats, kan en eftersträvansvärd expansion

inom vetenskapen i allmänhet liksom inom dess olika specialområden

förväntas.

Om alltså de allmänna åtgärder, som syfta till förbättrade villkor för

naturvetenskaplig och teknisk forskning, komma i första rummet, då det

gäller en utökning av antalet kärnforskare och en förbättring av deras utbildning,

så behöva dessa åtgärder givetvis kompletteras med andra dylika,

som taga mera direkt sikte på kärnfysiken.

Atomkommittén föreslår anvisande av 100 000 kronor för att bereda

svenska forskare tillfälle att idka studier utomlands och för att inbjuda utländska

vetenskapsmän till Sverige. Till närmare motivering härför anför

kommittén:

När det gäller studier av utvecklingen framme vid vetenskapens förpostlinjer

räcker det ej med litteraturstudier; det blir även nödvändigt med

personliga kontakter mellan forskare och studerande i olika länder, som

syssla med likartade problemställningar. Dessa personliga kontakter äro

redan under normala förhållanden av största värde för den vetenskapliga

utvecklingen; under nuvarande förhållanden är det ett livsvillkor för forskningen,

att vetenskapsidkare, speciellt yngre sådana, få bedriva studier

vid de institut i utlandet, där de största framstegen gjorts under avspärrningstiden,

samt att framstående utländska vetenskapsmän kunna inbjudas

till vårt land såsom föreläsare eller i annan egenskap, som prövas vara av

betydelse för svensk forskning. Dessa synpunkter ha starkt framhävts av

naturvetenskapliga forskningskommittén, och de ha likaledes underströ
-

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kits i ett stort antal av de skrivelser som tillställts atomkommittén från

olika vetenskapsmän.

Då utlandsstudier i fråga om kärnfysiken för närvarande i främsta rummet

böra förläggas till Förenta staterna, måste det genomsnittliga beloppet

per stipendium sättas tämligen högt. Liknande synpunkter gälla beträffande

kostnaderna för att inbjuda gästföreläsare.

3. Remissyttranden.

Atomkommitténs förslag har i allt väsentligt rönt ett mycket gynnsamt

mottagande från de hörda myndigheterna och sammanslutningarna med

undantag av statskontoret, som icke ansett förslaget utgöra någon hållbar

grund för omedelbara åtgärder från statsmakternas sida. Vissa erinringar

och särskilda uttalanden i detaljfrågor ha dock gjorts. Bland annat har

från några håll framhållits, att det föreslagna anslagsbeloppet till utlandsstipendier

och gästföreläsare vore väl knappt tilltaget. I övrigt inhämtas

av utlåtandena i huvudsak följande.

Universitetskanslern har funnit angeläget betona, att ett tillmötesgående

av atomkommitténs förslag icke finge föranleda väsentliga begränsningar

av utsikterna att få välgrundade krav på förbättrade villkor för andra

vetenskapliga arbetsområden tillgodosedda.

Karolinska institutets lärarkollegium och matematisk-naturvetenskapliga

avdelningen vid Stockholms högskola ha framhållit vikten av att understöd

redan nu lämnades även åt de biologiska och medicinska institutioner,

vilka hade särskilda förutsättningar för att med framgång bearbeta

mekanismen för strålverkan på biologiskt material samt bedreve forskning

med användande av isotopforskningens rön.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm har understrukit betydelsen

av att de tekniska högskolornas institutioner även utnyttjas för

atomenergiforskning. Kollegiet har vidare betonat angelägenheten av tillskapandet

av ett organ för samordning av den målbundna forskningen på

förevarande område. Slutligen har kollegiet anfört vissa erinringar mot

kommitténs förslag rörande anskaffandet och förvarandet av vissa radiumberylliumpreparat.

Kollegiet har i nu angivna hänseenden anfört bland

annat följande.

Vi vilja kraftigt understryka betydelsen av att den personal, som kommer

att utbildas för att möjliggöra forskningen för atomenergiens utvinning,

kommer att omfatta icke blott akademiskt utbildade fysiker och

kemister utan kanske i lika hög grad ingenjörer såväl fysiker som kemister,

metallurger och elektrotekniker. Behovet av dylik personal kommer

säkerligen att visa sig vara mycket stort och detta icke blott under de

närmaste årens målbundna forskning utan säkerligen i ännu högre grad

vid konstruerandet och drivandet av den stapel, som väl så småningom

kommer att byggas. Vi vilja därför understryka betydelsen av att den föreslagna

utbyggnaden och omorganisationen av de tekniska högskolorna på

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

alla sätt intensifieras och påskyndas samt att i samband med detaljplaneringen

av de olika utbyggnaderna hänsyn t ages till de önskemål om vissa

kompletteringar av utbyggnadsplanerna, som kunna framkomma för att

tillgodose utbildningsmöjligheterna för just den tekniskt skolade personal,

som här avses. I detta sammanhang vilja vi omnämna att redan under innevarande

termin, med hjälp av för högskolan tillgängliga medel, anordnats

frivilliga föreläsnings- och utbildningskurser såväl i kärnfysik som radioaktiv

kemi.

Atomkommitténs huvuduppdrag, att framlägga en plan för forskningsarbetets

organisation och samordning, har som ovan nämnts av lätt förklarliga

skäl kunnat behandlas endast helt ytligt i detta betänkande. Undertecknade

vilja ansluta sig till de allmänna synpunkter som kommittén

framför men vilja dock betona önskvärdheten av att inom den allra närmaste

tiden ett arbetsdugligt organ skapas för samordning av den målbundna

forskningen på detta område. En dylik samordning synes oss önskvärd

och oundgängligen nödvändig ej blott därför att endast på detta sätt

någorlunda snabba resultat kunna förväntas, utan även, och detta är ej

minst viktigt, för att man skall kunna åstadkomma ett möjligast rationellt

utnyttjande av den ytterst ringa forskningspersonal, som för närvarande

finnes tillgänglig i vårt land. Undertecknade vilja emellertid ansluta sig

till det framlagda förslaget, att, till dess ett mera permanent organ skapats,

atomkommittén får fortbestå som sammanhållande och rådgivande organ.

Skulle under övergångstiden något annat organ anses lämpligare, vilja vi

anhålla, att tekniska högskolan måtte bliva representerad även i detta

organ.

Beträffande de äskanden av anslag för budgetåret 1946/47, som atomkommittén

framlägger, vilja undertecknade slutligen i allt väsentligt uttala

sitt tillstyrkande. Blott i en detaljfråga vilja vi anmäla en avvikande

mening. Atomkommittén har ansett, att anskaffandet och förvarandet av

samtliga radiumberyllium-preparat m. m. skulle centraliseras till den radiofysiska.

institutionen vid karolinska sjukhuset. Att detta är en lämplig

anordning för någorlunda starka preparat synes oss otvivelaktigt. Däremot

torde en dylik centralisering av även de ytterst svaga preparat, som

i allmänhet komma till användning vid en regelbundet återkommande

undervisning, medföra onödiga komplikationer.

Styrelsen för Chalmers tekniska högskola har funnit synnerligen viktigt,

att den forskning som i landet utfördes i syfte att utnyttja atomkraften

för fredliga ändamål icke hemlighölles utan att dess resultat successivt i

den mån de framkomme effektivt offentliggjordes. Styrelsen ville därför

yrka såväl att offentlighet gåves åt de åtgärder som planerades som att

sedermera de vunna resultaten publicerades.

Ingenjörsvetenskapsakademien har funnit angeläget, att en viss standardisering

av apparaturen eller åtminstone en gemensam upphandling av

densamma sker. Akademien har anfört:

Enligt planen komma ett flertal institutioner vid olika universitet och

högskolor att anskaffa den grundläggande utrustningen för kärnfysikaliska

experiment, bland annat mätinstrument och anordningar för elektron- och

neutronbombardemang av atomkärnor. Då det här måste bli fråga om

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ganska likartad apparatur, synes det önskvärt, att en viss standardisering

genomföres eller åtminstone att gemensam upphandling sker, när så är

möjligt. Härigenom torde kostnaderna kunna sänkas, svårigheterna med

reservhållning minskas och utbildningen av teknisk hjälppersonal underlättas.

Akademien förutsätter, att atomkommittén eller det organ, som

sedermera skall övertaga ansvaret för den centrala ledningen av hithörande

forskningsarbeten, kommer att ha sin uppmärksamhet fästad på denna

och andra möjligheter att rationalisera anskaffning och drift av erforderliga

anläggningar.

Statskontoret har anfört bland annat följande.

Man måste fråga sig, örn det verkligen kan vara av någon större praktisk

betydelse för den fredliga atomforskningens fullföljande, att ett litet

land som Sverige offrar en i jämförelse med annan vetenskaplig forskning

oproportionerligt stor del av sina begränsade ekonomiska och personella

resurser på försöken att hinna fatt stormakterna i kapplöpningen om atomhemligheten.

Om och när problemet att utnyttja atomenergien för fredliga

ändamål finner sin praktiska lösning, lärer en dylik upptäckt icke i

längden kunna hemlighållas för världen. Någon risk för att vi skulle komma

på efterkälken i den vetenskapliga utvecklingen, örn vi tills vidare förhålla

oss i viss mån avvaktande, torde knappast föreligga. Statskontoret

vill därmed icke ha sagt, att vi böra helt avstå från bedrivande av atomforskning,

men ämbetsverket finner anledning tillråda ett något nyktrare

bedömande av våra forskningsmöjligheter på detta speciella område än

som kommit till uttryck i atomkommitténs betänkande.

Det primära och helt grundläggande problemet på kärnfysikens nuvarande

ståndpunkt säger kommittén vara att få fram uran i tillräckliga

mängder, eftersom uran tills vidare finge anses vara det enda grundämne,

som kan utnyttjas för utvinnande av atomenergi.

Man kunde då ha väntat, att kommittén från sina förutsättningar skulle

ha inriktat sina ansträngningar i första hand på åtgärder för övervinnande

av dessa svårigheter. Såvitt statskontoret förmår bedöma har kommittén

i stället framlagt ett förslag, där det just nu uppskruvade intresset för

atomforskning får tjäna som förevändning för en allmän upprustning av

olika institutioner vid universitet, högskolor och andra inrättningar, som

syssla med fysik- och kemiforskning.

Även örn man godkänner uppfattningen om betydelsen för vårt land av

en intensifierad atomforskning har statskontoret svårt att föreställa sig, att

en sådan splittring av anslagsmedlen, som föreslagits, kan vara ägnad att

främja det uppställda syftemålet. Statskontoret har för sin del icke kunnat

finna förslaget utgöra en hållbar grund för omedelbara åtgärder från statsmakternas

sida. Frågan om särskild medelsanvisning för atomforskning

torde böra prövas i annat och större sammanhang.

Utforskningen av atomkärnornas egenskaper torde för närvarande vara

fysikens mest aktuella problem. Genom atombomben har visats, att de

oerhörda energimängder som liro bundna inom atomerna under vissa omständigheter

kunna frigöras. Härigenom lia väckts förhoppningar örn att en

ny och mäktig energikälla, jämförlig med kolet, oljan och vattenkraften,

skall kunna ställas även i det fredliga framåtskridandets tjänst. För forsk
-

Departe
mentschefen.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

ningen gäller det därför nu främst att finna lämpliga metoder för ett praktiskt

utnyttjande i olika avseenden av atomenergien. Det är ännu för tidigt

att med bestämdhet uttala sig om de möjligheter härutinnan, som förefinnas.

De hittills gjorda upptäckterna äro emellertid uppenbarligen av en så genomgripande

betydelse, att man synes berättigad att inom en relativt näraliggande

framtid hoppas på resultat av stor teknisk-industriell och medicinsk

betydelse. Under sådana förhållanden torde även vårt land böra göra sin

insats på detta liksom på andra vetenskapliga områden. Uppenbart är även

att en inhemsk forskningsverksamhet utgör en förutsättning för våra möjligheter

att framdeles utnyttja atomenergien, vare sig upptäckterna gjorts i

vårt eget eller i andra länder. Då uppbyggandet av en effektiv forskningsverksamhet

kräver avsevärd tid, synes det angeläget att åtgärder vidtagas

så tidigt som möjligt. Jag kan därför icke ansluta mig till statskontorets

uppfattning, att vi tills vidare böra ställa oss avvaktande.

Jag vill erinra, att vissa kärnfysiska forskningar sedan en längre tid

bedrivits vid vetenskapsakademiens institut för experimentell fysik. Dessa

arbeten ha emellertid i huvudsak bekostats med donationsmedel. Enligt

min mening måste det emellertid redan av internationella hänsyn anses

uteslutet att överlåta den fortsatta utvecklingen av forskningen på atomenergiens

område på enskilt initiativ. Det synes därför ofrånkomligt, att

statsmakterna övertaga initiativet till och kontrollen över utvecklingen

på förevarande område.

Arbetet på att nå fram till ett utnyttjande av atomkraften såsom energikälla

erbjuder många och svårlösta problem. Här skall endast erinras örn

de svårigheter, som i vårt land möta att utvinna uran ur våra egna fyndigheter

och att få fram ett lämpligt moderatormaterial. Detta kan emellertid

anses vara problem på längre sikt. Vad som nu närmast påkallar uppmärksamheten

är forskningen rörande atomkärnorna och behovet av forskare på

detta område. Det är främst dessa frågor, som atomkommittén med sina förslag

velat taga sikte på. Det har synts angeläget, att denna grundläggande

forskningsverksamhet lägges på så bred bas som möjligt, detta bland annat

med tanke på nödvändigheten att sätta en så stor krets av vetenskapsmän

som möjligt in i de grundläggande problemen i fråga om atomforskningen.

Det gäller sålunda närmast att häva den svåra brist på för atomenergiforskning

lämpad personal, som nu råder. Allteftersom forskningsarbetet sedermera

framskrider och når mer avancerade stadier, torde det bli behövligt

med en specialisering och en uppdelning av tillgängliga resurser på olika

uppgifter. Den närmaste åtgärden för att främja atomenergiforskningen i

vårt land synes därför vara att genom personalförstärkningar och anvisande

av medel till speciell apparatur skapa möjligheter för de institutioner vid

universiteten och högskolorna, vilka redan ägnat uppmärksamhet åt dessa,

problem eller i övrigt ha förutsättningar därför, att på allvar gripa sig an

med denna forskningsverksamhet. I likhet med kommittén finner jag där
-

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

emot icke motiverat att för närvarande förorda upprättandet av ett särskilt

statligt institut för atomenergiforskning.

Atomkommittén har i sitt betänkande föreslagit anvisande av sammanlagt

2 032 900 kronor med följande fördelning.

Fysiska institutionen vid Uppsala universitet......... kronor 74 400

» » » Lunds universitet.......... » 74 400

» » » Stockholms högskola....... » 67 200

Institutionerna för mekanik och matematisk fysik vid

universiteten, de tekniska högskolorna samt Stockholms

högskola ................................. » 60 000

Fysikalisk-kemiska institutionen vid Uppsala universitet » 50 000

Tekniska högskolan i Stockholm.................... » 83 000

Chalmers tekniska högskola........................ » 93 400

Radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset .... » 284 500

Inköp av radiumpreparat.......................... » 146 000

Anskaffande av större apparatur; oförutsedda utgifter . . » 1 000 000

Studiestipendier; gästföreläsningar ........... » 100 000

Summa kronor 2 032 900.

Sedermera har kommittén i anledning av bland annat en framställning

från vetenskapsakademien hemställt, att de för anskaffande av större apparatur

m. m. avsedda anslagsmedlen måtte höjas till 1 500 000 kronor. (

Jag har icke funnit anledning till erinran beträffande kommitténs beräkningar

av anslagsbehovet till institutionerna vid universiteten och

Stockholms högskola. Vid dessa institutioner har arbetet redan i större eller

mindre utsträckning berört problem av betydelse för atomenergiforskningen.

Vad de tekniska högskolorna beträffar, ha dessa hittills icke haft forskning

inom kärnfysiken och angränsande ämnesområden på sina arbetsprogram.

Den ifrågasatta medelsanvisningen till dessa högskolor avser vidtagandet

av vissa förberedande, provisoriska åtgärder i syfte att lägga en

grund för ett kommande, mera planmässigt organiserat forsknings- och

utbildningsarbete. I anslutning till vad jag förut anfört angående betydelsen

av utbildning av forskare finner jag lämpligt, att även de tekniska högskolorna

utnyttjas för detta ändamål.

De snabba framsteg, som forskningarna rörande atomenergiens natur och

dess utnyttjande på senaste tiden gjort, ha aktualiserat frågan om skyddsåtgärder

mot de strålningsfenomen, som åtfölja utlösningen av nämnda

energi. Föreståndaren för karolinska sjukhusets radiofysiska institution och

atomkommittén ha båda starkt understrukit behovet av undersökning av

verkningarna å såväl levande som död materia av den intensiva radioaktiva

strålning, som äger rum i samband med atomenergiens frigörande,

i syfte att ^experimentera lämpliga skyddsanordningar. Likaså betonas

vikten av sakkunnig tillsyn över anläggningar för framställning av för

atomenergiens utnyttjande nödvändiga radioaktiva substanser. Slutligen

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 273. 20

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

framhålles betydelsen ur medicinsk synpunkt av att försök göras rörande

de biologiska verkningarna av intensiv röntgenbestrålning under mycket

korta tider. Vad som sålunda anförts till stöd för framställningen om en utbyggnad

av radiofysiska institutionen med en högspänningshall jämte utrustning

har övertygat mig om angelägenheten av att den föreslagna åtgärden

kommer till stånd. De uppgjorda ritningarna och kostnadsberäkningarna

ha icke givit mig anledning till erinran. Jag tillstyrker därför

anvisande av de begärda engångsanslagen å 116 000 kronor till byggnadsarbeten

och 84 000 kronor till utrustning.

Atomkommittén har vidare föreslagit anvisande av 146 000 kronor till

anskaffande av 2 gram radium, varav 1 gram avses användas i radiumberylliumpreparat

och 1 gram för framställning av radiumemanation. Användning

av radium-berylliumpreparat betecknas som den enklaste metoden

för framställning av neutroner, varför dessa preparat torde komma

att få stor betydelse vid de institutioner, som skola bedriva arbete inom

kärnfysiken. Radiumemanationspreparaten äro av betydelse för forskningen

beträffande de naturligt radioaktiva elementen. Det har synts kommittén

lämpligt att anskaffningen av radium, distributionen av radium-berylliumpreparaten

samt emanationsutvinningen anförtros åt en särskild

institution, nämligen den radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset.

För emanationsframställningen erfordras ett särskilt laboratorium,

för vilket kostnaderna beräknats till 65 000 kronor, varav 40 000 kronor

till byggnadsarbeten och 25 000 kronor till utrustning och oförutsedda utgifter.

De årliga omkostnaderna, beräknade till 6 500 kronor, avses bestridas

dels med statsmedel och dels med erlagda avgifter för lån av radiumberylliumpreparat

m. m. Jag finner behovet av radiumpreparat klart

ådagalagt och finner de i samband därmed föreslagna anordningarna för

distributionen av radium-berylliumpreparaten och för emanationsanskaffningen

i stort sett ändamålsenliga. De uppgjorda ritningarna för laboratoriet

och kostnadsberäkningarna ha icke givit mig anledning till erinran.

Måhända kan det, såsom bland annat i remissyttrandet från tekniska högskolan

i Stockholm framhållits, visa sig befogat med vissa modifikationer

i den förordade centraliseringen av anskaffandet och förvarandet av vissa

svagare preparat. Det torde få ankomma på atomkommittén — åt vilken

synes böra uppdragas att fungera såsom sammanhållande och rådgivande

organ, till dess en mera definitiv ordning beträffande ledningen av atomenergiforskningen

åstadkommits — att vidtaga de åtgärder härutinnan,

som kunna befinnas påkallade.

De i det föregående begärda anslagen å 116 000 kronor och 40 000 kronor

till byggnadsarbeten vid radiofysiska institutionen torde böra anvisas å

kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond. Jag återkommer

därtill i det följande. För denna institution i övrigt erforderliga medel torde

däremot böra anvisas å driftbudgeten.

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

Av mig i det föregående tillstyrkta anslagsmedel ha i huvudsak avsett

att inom ramen för nu existerande institutioners resurser skapa en minimigrundval

för förberedande forskning och utbildning av forskare. Det är

givet att för mera invecklade och svårtillgängliga problem vissa institutioner

måste utrustas med större och kostsammare apparatur. Atomkommittén

har särskilt nämnt högspänningsanläggningar av olika slag, en betatron

och en synkrotron. För dessa ändamål har kommittén räknat med

ett anslagsbehov av omkring 3 000 000 kronor, varav för nästa budgetår

skulle anvisas 1 000 000 kronor. Sedan dessa beräkningar gjorts har, såsom

förut nämnts, vetenskapsakademien — under framhållande av att den

nya cyklotronanläggningen vid forskningsinstitutet för fysik visat sig för

liten och att det därför varit nödvändigt att utbygga densamma till ungefär

dubbla effekten — inkommit med framställning om anvisande av

450 000 kronor utöver de medel, som av innevarande års riksdag redan

beviljats för cyklotronanläggningen vid institutet. Atomkommittén har i

yttrande över framställningen hemställt, att den nu ifrågavarande anslagsposten

till större apparater m. m. måtte höjas till 1 500 000 kronor, dels

med hänsyn till den nyssnämnda framställningen och dels med hänsyn till

behovet av penningmedel för att kunna påbörja framställningen av tungt

vatten, vilken sistnämnda verksamhet för nästa budgetår beräknats draga

en kostnad av 175 000 kronor.

Utvecklingen på atomenergiforskningens område har gått hastigt, sedan

planerna för den nuvarande cyklotronanläggningen vid institutet uppgjordes.

Erfarenheterna från utlandet ha givit vid handen, att en oundgänglig

förutsättning för framgångsrika resultat är att ha tillgång till en cyklotron

av väsentligt större kapacitet än den hittillsvarande vid institutet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då ifrågavarande anläggning visat

sig fylla ett verkligt behov för den medicinska vetenskapen i vårt land,

synes icke något vara att erinra mot att staten bidrager tili de ganska

avsevärda kostnader, som äro förknippade med anläggningens nu planerade

utvidgning.

Jag vill emellertid ifrågasätta, om icke en avsevärd del av ifrågavarande

kostnader liksom även kostnaderna för den planerade framställningen av

tungt vatten bör kunna bestridas inom ramen för det redan förut äskade

1 000 000 kronors-anslaget. En viss ökning av dessa medel torde dock böra

ske. Jag tillstyrker sålunda, att till större apparatur och oförutsedda utgifter

för nästa budgetår anvisas 1 125 000 kronor.

Jag biträder slutligen förslaget örn att ett anslagsbelopp av i runt tal

100 000 kronor ställes till förfogande för möjliggörande av utlandsresor för

svenska forskare och besök i vårt land av utländska forskare. Vissa utgifter

för dessa ändamål ha hittills bestritts från åttonde huvudtitelns reservationsanslag

till extra utgifter. Motsvarande medel synas nu böra tillgodoföras

detta anslag.

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Såsom förut erinrats, slutade atomkommitténs ursprungliga anslagsäskanden

på ett belopp av 2 032 900 kronor. Härav böra emellertid i detta

sammanhang frånräknas (116 000 + 40 000 —) 156 000 kronor, avseende

byggnadskostnader. I förhållande till dessa beräkningar har jag endast

ifrågasatt en ökning av anslagsbehovet till större apparater och oförutsedda

utgifter med 125 000 kronor. Jag förordar sålunda anvisande av

(2 032 900 — 156 000 + 125 000 =) 2 001 900 kronor eller i avrundat tal

2 000 000 kronor för nu ifrågavarande ändamål. Dessa anslagsmedel synas

böra anvisas under ett gemensamt reservationsanslag, förslagsvis benämnt

»Atomenergiforskning». Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela

bestämmelser rörande detta anslags disposition.

s. 309 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

309

VIII. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Uppsala universitet: Avlöningar.

Anslaget till Uppsala universitet: Avlöningar är för innevarande budgetår

uppfört med 2 045 500 kronor. Av tekniska skäl har för innevarande budgetår

vidare uppförts ett särskilt förslagsanslag till Gemensamma universitetsändamål:

Ersättning åt vissa assistenter och amanuenser vid universiteten

och karolinska mediko-kirurgiska institutet å 609 000 kronor, varav

Uppsala universitets andel utgör i runt tal 232 600 kronor. För avlöningar

vid universitetet står alltså för innevarande budgetår till förfogande ett

belopp av tillhopa 2 278 100 kronor.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har hemställt örn åtskilliga förändringar

av anslagskrävande natur. Kanslern för rikets universitet har i

skrivelse den 7 december 1945 framlagt sina anslagsäskanden för Uppsala

universitets vidkommande.

Vissa av de anslagsäskanden, som framförts av kanslern, har jag redan tagit

ställning till vid behandlingen av naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag.

I det följande ingår jag närmare endast på de förslag i övrigt, som jag

ansett mig böra för närvarande biträda.

Professur i musikforskning. Konsistoriet har hemställt om

inrättande av en professur i »musikvetenskap» vid Uppsala universitet. Till

stöd härför åberopas en av humanistiska sektionen gjord framställning, vari

bland annat anföres följande.

Kravet på en representant för musikvetenskaplig forskning och undervisning

har i de flesta kulturländer sedan länge erkänts som legitimt och tillgodosetts

åtminstone vid något av vederbörande länders universitet. Enligt

uppgifter, avseende år 1938, bedrevs undervisning i musikvetenskap vid

72 universitetsfakulteter i 15 olika europeiska länder av 113 företrädare för

musikvetenskaplig forskning, däribland närmare 60 ordinarie och extra professorer.

Vid Uppsala universitet finnes bland studenterna stort intresse för

ämnet, vilket kan bestyrkas av följande ofullständiga statistik, som i huvudsak

gäller förhållandena efter 1935: omkring 25 studerande ha avlagt tentamina

för andra ändamål än akademiska* eller förbereda för närvarande avläggandet

av tentamina för filosofie kandidatexamen; omkring 40 studerande

därutöver ha avlagt tentamina för filosofie kandidatexamen, omkring 10

studerande därutöver lia avlagt prov för filosofie licentiatexamen och 1 studerande

har därutöver disputerat för filosofie doktorsgrad.

Under det att de första åren endast 3 å 5 studerande dcltogo i undervisningen

i musikhistoria, har antalet under vårterminen 1945 ökats till 15.

Härvid är att märka dels att kristidsförhållandena föranlett åtskilliga elever

med stora förutsättningar och stark håg för ämnet att avstå därifrån

dels att bristen på av staten reglerade och stödda arbetsförhållanden inom

ämnesområdet gjort att ett stort antal elever nöjt sig med lägre examina

för att ta vara på erbjudna befattningar. Framför allt har radioverksamheten

visat sig starkt tilldragande.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

De flesta studerande i ämnet musikhistoria med musikteori ha. ägnat sig

åt fria verksamhetsgrenar (radio, tidningar etc.), musiklärarbefattningar, teologiska

studier eller folkhögskolor.

I samtliga dessa fall ha alltså musikvetenskapliga studier varit själva grunden

för levnadsbana och utgjort den väsentliga rekommendationen, då det

gällt platser.

Behovet av musikvetenskaplig undervisning och forskning i vårt land har

kraftigt skärpts under senare år på grund av den väldiga betydelse i vårt

samhälle som musiken har som konst- och kulturfaktor. Man kan peka på

Sveriges orkesterföreningars riksförbund med sina nära 100 statsunderstödda

orkestrar över hela landet vid sidan av de stora orkesterföreningarna

i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Gävle. Man kan vidare

peka på Musikcirkelrörelsen inom de samverkande bildningsförbunden med

uppåt ett tusental musikcirklar, vilkas arbetsmetoder till stor del gå tillbaka

på initiativ och riktlinjer från kretsar, vilka stå den musikhistoriska undervisningen

vid Uppsala universitet nära. Man kan ytterligare erinra om

kyrkomusikens renässans under senare årtionden i Sverige. Sveriges kyrkosångsförbund,

Sveriges körförbund m. fl. liknande organisationer omfatta

många tusen medlemmar, vilkas intresse för musikalisk, enkannerligen kyrkomusikalisk

forskning och praxis oerhört tilltagit under senare tid. Alla dessa

organisationers storlek och sociala betydelse äro tillräckliga för att man

måste anse det oundgängligt att i landet upprättas åtminstone en lärostol i

musikvetenskap, som förmår ge direktiv och handledning åt yngre generationer,

vilka i sin tur skola mer eller mindre direkt leda dessa musikskaror

åt rätt håll.

Musikvetenskapen har hittills haft en i förhållande till andra länder i hög

grad missgynnad ställning i Sverige. För att tillgodose denna viktiga sida

av humanistisk vetenskap och mänsklig kultur har universitetet vid upprepade

tillfällen framställt krav på en fast lärarbefattning i musikvetenskap.

Genom docenten C. A. Mobergs energiska, insiktsfulla och oegennyttiga

arbete under ett par decennier har ämnet såsom ovan visats blivit en oundgänglig

del av den humanistiska forskningen och undervisningen vid vårt

universitet. Sektionen anser det vara ett av sina angelägnaste önskemål, att

den lucka i den humanistiska vetenskapsbyggnaden som frånvaron av en

professur i musikvetenskap innebär nu utan dröjsmål blir fylld. Sektionen

kan av erfarenhet betyga att viktiga problem inom olika kunskapsområden

icke kunnat angripas på grund av denna brist. Sektionen anser vidare att

den musikaliska allmänbildningens beklagligt låga nivå i vårt land i väsentlig

mån beror på avsaknad av vetenskapligt organiserad musikforskning. En

professur i musikvetenskap har alltså även en stor och viktig folkuppfostrande

betydelse. Benämningen musikhistoria med musikteori bör såsom för

snäv icke komma i fråga vid professurens namngivning.

Kanslern, som tillstyrker ifrågavarande förslag, anför:

Jag vill understryka, att kanslern, som redan flera gånger givit sin anslutning

till framställningar örn inrättande av en lärarbefattning på detta

ämnesområde, i sin petitaskrivelse till 1945 års riksdag förklarat, att han

ansåge starka skäl tala för att en professur i ämnet snarast inrättades, ehuru

han under då föreliggande förhållanden icke ansåg sig böra anhålla örn en

dylik befattning. Tillika vill jag erinra örn att statsutskottet i sitt yttrande

nr 8/1945 framhållit, att vägande skäl kunde anföras för inrättande av en

s. 311 Kontrollera mot PDF

311

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

professur i musikvetenskap och att en sådan syntes böra komma till stånd,

så snart omständigheterna det medgåve, men att utskottet likväl icke vore

berett att utan förslag i ämnet från Kungl. Maj:ts sida föreslå riksdagen

upprättande av omförmälda professur.

Jag håller före, att förhållandena nu blivit sådana, att ett uppskov med

tjänstens inrättande icke längre kan försvaras, allra helst som ingen tvekan

torde kunna råda därom, att professuren omedelbart kan erhålla en fullt

kompetent innehavare. Det synes mig dock kunna ifrågasättas, örn icke

befattningen hellre borde benämnas professur i mxxsikforskning (jfr ortnamnsforskning,

jämförande indoeuropeisk språkforskning, folldivsfordning)

eller möjligen musikhistoria och musikteori. Till beteckningen musikvetenskap

torde icke finnas någon analogi bland de nuvarande lärostolarna.

Statskontoret har förklarat sig anse, att frågan örn en professur i musikforskning

borde lösas först sedan universitetsberedningen prövat frågan örn

universitetsorganisationen. Det kunde förtjäna övervägas, om icke med en

blivande professur borde förenas viss undervisningsskyldighet vid musikhögskolan.

Statskontoret föreställde sig nämligen, att en dylik kombinerad

tjänstgöring skulle vara befruktande för arbetet både vid universitetet och

högskolan.

Biträdande lärare i religionshistoria. Professorn i religionshistoria

med religionspsykologi inom teologiska fakulteten är examinator

i ämnet religionshistoria även inom filosofiska fakulteten. Större akademiska

konsistoriet har hemställt om inrättande av en befattning som biträdande

lärare i ämnet, gemensam för båda fakulteterna. Teologiska fakulteten

anför till stöd härför följande.

För ett rationellt ordnande av undervisningen och examinationen i religionshistoria

är det nödvändigt att två professurer i ämnet inrättas, en inom

den teologiska och en inom den filosofiska fakulteten. Under alla omständigheter

är det absolut nödvändigt att en biträdande lärarbefattning

i ämnet inrättas. Så länge ämnet endast representeras av endast en professor

i ämnet blir dennes arbete med undervisning och examination så betungande,

att han knappast kan få någon tid övrig till vetenskapligt arbete.

Fakulteten vill i fråga örn religionshistorien jämväl åberopa vad fakulteten

tidigare i detta ärende anfört och tillika framhålla att förutsättningen för

anordningen att professorn i religionshistoria med religionspsykologi skulle

representera ämnet religionshistoria jämväl inom den filosofiska fakulteten

var att en biträdande lärare i ämnet anställdes.

Kanslern tillstyrker förslaget och anför för egen del följande.

Såsom i ärendet framhållits, var det en förutsättning för 1933 ars universitetsberednings

numera genomförda förslag örn professurens i religionshistoria

anknytning till nyssnämnda båda fakulteter, att en biträdande lärarbefattning

i ämnet skulle inrättas. Även örn det kan ifrågasättas att uppskjuta

avgörandet av denna fråga tills universitetsberedningen behandlat

spörsmålet om biträdande lärarorganisationen, vill jag dock nu tillstyrka

konsistoriets framställning. Vid tillsättning av befattningen som biträdande

s. 312 Kontrollera mot PDF

312 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

lärare böra båda fakulteterna samverka. Arvodet torde böra bestämmas till

8 600 kronor.

Statskontoret anser, att ställningstagandet till förevarande förslag bör

uppskjutas.

Underordnade läkare på psykiatriska kliniken.

Konsistoriet har hemställt, att två underläkare och två amanuenser skola

anställas å denna klinik medan kanslern tillstyrkt att en underläkar- och

tre amanuenstjänster inrättas. Kanslern anför:

I petitaskrivelsen föregående år hemställde kanslern — under förutsättning

att den psykiatriska kliniken komme att flyttas till akademiska sjukhuset

under budgetåret 1945/46 — att vid nämnda klinik måtte inrättas

1 befattning som amanuens, tillika underläkare, och 3 amanuensbefattningar.

Enär det blivit upplyst, att den nya klinikbyggnaden icke kunde beräknas

bli färdig under nämnda budgetår, upptogs icke frågan örn den underordnade

läkarpersonalen vid kliniken till behandling i 1945 års statsverksproposition.

Konsistoriet har nu — med förmälan att den nya psykiatriska kliniken

beräknades komma att tas i bruk från och med budgetåret 1946/47 — anhållit

örn inrättande av 2 underläkarbefattningar och 2 amanuensbefattningar

vid nämnda klinik. Under åberopande av vad kanslern anfört i petitaskrivelsen

föregående år förordar jag inrättandet av 1 underläkarbefattning

och 3 amanuenstjänster. Av respektiva arvodesbelopp bör 1/2 upptas

på universitetets stat och 1/2 å sjukhusets stat. Å arvodena böra utgå fyllnadsarvoden

efter samma grunder som vid övriga underläkar- och amanuenstjänster

vid sjukhuset. Det nu utgående amanuensarvodet vid kliniken

å 3 000 kronor bör utgå ur staten. De nyinrättade befattningarna böra

få tillsättas först i samband med att den nya kliniken tas i bruk.

Den på universitetet belöpande delen av anslagsökningen utgör

[(1 800 + 3 X 1 500 =) 6 300 — 3 000 =] 3 300 kronor. Härtill kommer

så hälften av fyllnadsarvodena. Under förutsättning att även dessa amanuenser

erhålla fri kost på sjukhuset eller kostersättning, beräknad till 900

kronor per år, torde den å universitetet belöpande andelen av det till fyllnadsarvoden

åt underläkare och amanuenser vid akademiska sjukhuset erforderliga

beloppet behöva ökas med i avrundat tal 2 000 kronor. Härvid

har hänsyn tagits till storleken av det fyllnadsarvode, som utgår till den

nuvarande amanuensen vid kliniken.

Biträdande lärare i barnpsykiatri. Konsistoriet har hemställt

om anvisande av 3 000 kronor till arvode åt en underläkare vid psykiatriska

kliniken för tjänstgöring som biträdande lärare i barnpsykiatri. Till

stöd härför åberopas följande, av medicinska fakulteten anförda motivering.

När den nya psykiatriska kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala

under mitten av år 1946 beräknades kunna börja sin verksamhet, kommer

även den av statsmakterna beslutade, inom kliniken inrättade avdelningen

för barn örn 14 platser att tagas i bruk. Fakulteten är av den meningen att

i samband med den kliniska barnavdelningens och den till avdelningen

knutna polikliniska verksamhetens öppnande behov kommer att föreligga

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

av en biträdande lärare i barnpsykiatri. Fakulteten vill i detta hänseende anföra

följande.

På senare år har barn- och ungdomspsykiatrien utvecklat sig på ett sådant

sätt, att den kommit att utgöra ett självständigt, från den egentliga

kliniska psykiatrien skilt kunskapsområde med vidsträckta anknytningar

till psykiatri, pediatrik, barn- och utvecklingspsykologi, kriminologi och

socialkunskap. Medan man utomlands på många hall inom den akademiska

undervisningen vidtagit åtgärder, som motsvara ämnets speciella art och

stora praktiska betydelse, är detsamma i Sverige endast representerat genom

en docent i barnpsykiatri vid karolinska institutet. Det synes fakulteten betydelsefullt

att när den nya avdelningen, vilken är den första kliniska barnpsykiatriska

avdelningen i Sverige kommer att tågås i bruk i undervisningens

och forskningens tjänst, densamma från början organiseras så, att dess

verksamhet icke får karaktären av ett bisakligt annex till den övi-iga klinikens.

För att undervisnings- och forskningsarbetet inom avdelningen skall

kunna bedrivas på det sätt, som är önskvärt, synes det nödvändigt, att detsamma

kommer att ledas av en för ändamålet särskilt anställd, i barnpsykiatri

utbildad läkare med specialistkompetens och stor erfarenhet inom pedo:

psykiatrin, vilket bland annat förutsätter utbildning inom såväl psykiatri

som pediatrik.

Fakulteten anser sig i detta sammanhang böra erinra örn det stora behov

av studie- och utbildningsmöjligheter inom detta område, som blivit en

följd av 1945 års riksdags beslut angående utbyggnad av den psykiska

bärna- och ungdomsvården i riket. I riksdagens skrivelse den 26 maj 1945

(nr 298) framhålles bland annat, att det med hänsyn till bristen pä kvalificerad

personal för denna nya och viktiga gren inom bärna- och ungdomsvården

vore av vikt att staten genom att lämna stöd åt ifrågavarande verksamhet

stimulerar intresset hos de yngre läkarna för utbildning i barnpsykologi

och barnpsykiatri. Det betonas i denna skrivelse också att endast

verkligt kompetenta läkarkrafter med särskild, för denna vård vald utbildning

bör tagas i anspråk. Det är fakulteten välbekant att utbildningsmöjligheterna

inom detta område här i riket liro mycket små och man mäste därför

räkna med, att den nya avdelningen får en mycket viktig uppgift att

fylla. Fakulteten vill sålunda starkt understryka önskvärdheten av att verksamheten

på detta område från början överlämnas till en speciell lärarkraft,

och vill därför föreslå att en biträdande lärarbefattning inom barnpsykiatri

inrättas från och med budgetåret 1946/47, att tillsättas så snart verksamheten

vid kliniken kan taga sin början. Man kan räkna med att undervisningen

i barnpsykiatri kommer att omfatta omkring 15 timmars klinisk

och poliklinisk undervisning i samband med varje kurs i psykiatri. Så länge

tvenne kurser i psykiatri givas per år, synes arvodet böra bestämmas till

3 000 kronor. Skulle kursernas antal i psykiatri framdeles komma att ökas,

torde även en ökning i den biträdande lärarens arvode bli ofrånkomlig.

I sina petita till 1945 års riksdag hade fakulteten på anförda grunder folden

psykiatriska kliniken föreslagit inrättande av tvenne underläkarbefattningar

och tvenne amanuensbefattningar. Kanslersämbetet, som icke hade

någon invändning att göra beträffande de underordnade läkarnas antal, ansåg

sig dock böra föreslå inrättande av en underläkar- och tre amanuensbefattningar.

För att tillförsäkra kliniken större möjligheter att erhålla kvalificerad

kraft för undervisningen i barnpsykiatri samt med hänsyn till den

jämförelsevis självständiga ställning, underläkaren på barnavdelningen och

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Majlis ''proposition nr 873.

barnpolikliniken kommer att få, vill fakulteten i överensstämmelse med sitt

tidigare förslag nu hemställa, att av de fyra underordnade läkarbefattningarna

vid kliniken tvenne inrättas såsom underläkartjänster, därav en med

tjänstgöring å barnavdelningen och den därtill hörande polikliniken, vars

innehavare samtidigt skulle uppehålla lärarbefattningen i barnpsykiatri, och

en vid den psykiatriska klinikens övriga avdelningar.

Kanslern, som anser, att man för närvarande bör ställa sig avvaktande

till ifrågavarande förslag, anför:

Vården örn de psykiskt sjuka barnen är för visso en mycket viktig samhällsangelägenhet

och lämpliga åtgärder böra givetvis vidtagas för att befrämja

utbildningen av specialister på detta område. Jag känner mig dock

icke övertygad om lämpligheten av att obligatoriskt sammankoppla en underläkar-

eller amanuenstjänst vid psykiatriska kliniken med en lärarbefattning

i barnpsykiatri. Av handlingarna i ärendet framgår ej, om någon fullt

kompetent lärarkraft — med god utbildning såväl i pediatrik som i psykiatri

— står till förfogande. Under den första tiden efter barnavdelningens

öppnande synes mest rationellt att, om kompetent lärare finnes att tillgå,

försöksvis anordna undervisning i ämnet mot en efter undervisningens omfattning

avpassad ersättning ur till universitetets förfogande stående medel.

Underordnade läkare på vissa andra sjukhusavdelningar.

Kanslern har tillstyrkt en utökning av läkarpersonalen med en

amanuens på envar av följande tre sjukhusavdelningar, nämligen röntgenavdelningen,

medicinska kliniken och polikliniken samt kirurgiska kliniken

och polikliniken. Kanslern anför:

Konsistoriet har gjort framställning om förstärkning av den underordnade

läkarpersonalen vid akademiska sjukhusets röntgenavdelning med en

amanuens, tillika underläkare, och en amanuens. Ä avdelningen — som omfattar

såväl röntgendiagnostik som röntgen- och ljusbehandling — äro för

närvarande anställda en amanuens, tillika underläkare, och två amanuenser

samt, åtminstone vissa tider, en extra läkare. Arbetet på avdelningen har

under de senaste åren undergått en stark ökning, särskilt på diagnostikavdelningen,

där antalet undersökta patienter under år 1943 ökats med nära

17 procent. Läkarna å avdelningen uppges därför vara så upptagna med

rutinarbete, att ingen tid blir över för studier och vetenskaplig forskning.

Det synes därför nödvändigt att anställa ytterligare en amanuens å avdelningen.

Huruvida ännu en arbetskraft erfordras, torde böra bli föremål för

undersökning genom de nyligen tillsatta sakkunniga för utredning rörande

de medicinska högskoleinstitutionernas arbetsförhållanden (de medicinska

högskolornas organisationskommitté). Av arvodesbeloppet till den nya

amanuensen bör hälften upptagas på universitetets och hälften på sjukhusets

stat. A arvodet bör fyllnadsarvode utgå. Den på universitetet belöpande

delen av anslagsökningen utgör 1 500 kronor. Härtill kommer så halva

fyllnadsarvodet, vilken andel synes kunna beräknas till i avrundat tal 500

kronor.

Konsistoriet har även anhållit örn anslag till arvoden för två amanuensbefattningar,

en vid medicinska kliniken och polikliniken och en vid kirur
-

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

giska kliniken och polikliniken. För närvarande tjänstgöra vid nämnda kliniker

och polikliniker extra läkare, förordnade av medicinalstyrelsen som

dock upplyst, att styrelsen icke vore villig att efter den 1 juli 1946 utfärda

förlängt förordnande som extra läkare, då sådan^ befattningshavare vid

nyssnämnda tidpunkt funnits vid avdelningen i fråga under minst tre ar.

Jag tillstyrker därför inrättande av de utav konsistoriet begärda tva amanuensbefattningarna.

Av arvodesbeloppet vid vardera befattningen, 3 000

kronor bör hälften upptas på universitetets och hälften på sjukhusets stat.

Å amanuensarvodena böra utgå fyllnadsarvoden. Den på unversitetet belöpande

delen av anslagsökningen utgör (2 X 1 500 =) 3 000 kronor. Härtill

kominer hälften av fyllnadsarvodena, vilka andelar synas kunna sammanlagt

beräknas till i avrundat tal 1 000 kronor.

Förste assistent å histologiska institutionen. Konsistoriet

har hemställt, att vid den histologiska institutionen, där för närvarande

2 förste amanuenser tjänstgöra skulle anställas en förste assistent.

Kanslern förutsätter, att avsikten vore att samtidigt indraga den ena amanuensbefattningen,

och tillstyrker det sålunda preciserade förslaget. Kanslern

anför:

Ombildningen av tjänsten har motiverats med att undervisningen i ämnet

pyligen omlagts, så att histologikurs numera ges varje termin. För ett rationellt

ordnande av undervisningen bör professorn befrias från vissa mer

elementära delar av kursen och denna undervisning övertas av en assistent.

Under erinran att vid motsvarande institution i Lund äro anställda en förste

assistent och en förste amanuens tillstyrker jag konsistoriets framställning.

Anslagsökningen blir (7 200 — 3 600 =) 3 600 kronor.

Vissa bibliotekarie arvoden. Kanslern förordar, att arvoden

å 500 kronor anvisas till bibliotekarier vid vart och ett av det teologiska och

det juridiska seminariebiblioteket. Kanslern anför:

Konsistoret har anhållit om särskilda anslag till arvoden åt bibliotekarierna

vid teologiska och juridiska fakulteternas seminariebibliotek samt nationalekonomiska

institutionens bibliotek med respektive 1 000, 500 och 500

kronor. Vidare hemställer konsistoriet, att anslaget till bibliotekarier vid seminariebiblioteken

inom humanistiska sektionen måtte höjas från 3 800

kronor till 4 300 kronor. Av höjningen skulle 300 kronor användas till arvode

åt en bibliotekarie vid slaviska seminariets bibliotek och 200 kronor

till arvode åt en bibliotekarie vid semitiska seminariets bibliotek.

För studier och forskningar på de olika vetenskapsområdena är en någorlunda

bekväm tillgång till litteraturen i de särskilda ämnena av avgörande

betydelse. Det iir därför av stor vikt, att seminarie- och institutionsbiblioteken

kontinuerligt åtnjuta vård och tillsyn. Jag tillstyrker, att under rubriken

»Arvoden tili biträdande lärare m. m. vid teologiska fakulteten» upptas

en post å 500 kronor till bibliotekarie vid seminariebiblioteken och under

rubriken »Arvoden till biträdande lärare m. m. vid juridiska fakulteten»

en post å 500 kronor för motsvarande ändamål. Då enligt min åsikt de amanuenser,

som finnas anställda vid institutioner och seminarier, örn möjligt

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

böra anförtros vården av institutionens eller seminariets bibliotek, erfordras

1 dylika fall icke några särskilda bibliotekarier. I enlighet härmed torde vid

nationalekonomiska institutionen biblioteket kunna omhänderhavas av innehavaren

av den förste amanuensbefattning, som nyligen inrättats vid institutionen.

Från förutberörda anslagspost å 3 800 kronor utgå för närvarande

mindre arvoden å tillhopa mer än 500 kronor till bibliotekarier vid

seminarierna för pedagogik (och psykologi), för statistik och för statskunskap.

Då under kommande budgetår amanuenser äro anställda vid de psykologiska

och statistiska institutionerna samt statskunskapsseminariet och

särskilda bibliotekariearvoden därför icke synas vara erforderliga vid nämnda

institutioner, torde de begärda arvodena till bibliotekarier vid de slaviska

och semitiska biblioteken kunna utgå inom ramen för förutberörda anslagspost

å 3 800 kronor.

Höjt anslag till juridiska fakultetens praktiska

kurs. För uppehållande av denna kurs utgår för närvarande ett arvode

av 1 800 kronor. Konsistoriet har hemställt örn en höjning av arvodet till

2 400 kronor, vilken framställning tillstyrkts av kanslern. Statskontoret, som

inhämtat, att kursen omfattar 60 timmar, anser sig icke kunna tillstyrka

en arvodeshöjning.

Höjt anslag till juridiska fakultetens propedeutiska

kurs. Till ledaren av den civilrättsliga delen av propedeutiska

kursen utgår för närvarande ett arvode av 1 200 kronor. Konsistoriet begär

höjning av arvodet till 2 700 kronor, vilket belopp skulle innefatta ersättning

även för den processrättsliga delen av kursen. För ledandet av denna sistnämnda

del av kursen har utgått ett anslag ur universitetets reservfond å

420 kronor.

Kanslern anför:

Kursens straffrättsliga del har givits av professorn i straffrätt mot viss

nedsättning av undervisningsskyldigheten som professor, och konsistoriet

har säkerligen utgått ifrån att så skulle vara fallet även i fortsättningen.

Det synes dock vara lämpligare, att kursen i sin helhet ledes av en och samma

person, som även får svara för slutförhöret. Då kursen omfattar minst

64 timmar utom slutförhör, synes ett arvode av [(64 X 35 =) 2 240 -f-+-

560 =] 2 800 kronor för hela kursen vara motiverat. Anslagsökningen

skulle bli 1 600 kronor.

Statskontoret har i likhet med kanslern ansett lämpligast, att den propedeutiska

kursen i sin helhet ledes av en person. För ändamålet syntes böra

beräknas ett arvode av 2 400 kronor.

Nya tjänster vid universitetsbiblioteket. Konsistoriet

har, på framställning av överbibliotekarien, hemställt om en väsentlig ökning

av personalen vid universitetsbiblioteket, vilket kanslern delvis biträtt. Förslagens

innebörd framgår av följande sammanställning:

s. 317 Kontrollera mot PDF

317

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Nya befattningar

Förste bibliotekarie A 26 . .

Andre » A 23

Amanuens Ex 17

Kanslibiträde E o 7

Kontorsbiträde E o 4

Vaktmästare E o 6

Extra arbetshjälp (arvode) .

Konsistoriets förslag Kanslerns förslag

1 —

l1 1

1 1

2 1

2 1

3 2 (Eo 5)

3 000 kronor 3 000 kronor

Överbibliotekarien har anfört bland annat följande.

Bibliotekets samlade tillväxt av böcker och tidningar enbart för tiden sedan

budgetåret 1935/36 utgör i hyllängd över en halv svensk nili. Det ar

ju ett ingalunda föraktligt tillskott, vilket därtill för sin behandling krävt

ett arbetskvaritum, varom den utomstående näppeligen gör sig någon rätt

föreställning. Går man något längre tillbaka i tiden för att jämföra den dåvarande

ställningen med nuvarande, kan man lämpligen välja situationen

år 1909, då den senaste verkliga regleringen av personaluppsättningen företogs.

Hyllängden för det dåvarande bokbeståndet torde uppskattningsvis

kunna anges till ungefär 15 000 m (den ligger mellan 13 741 m för år

1903 och 17 339 m för 1918); vid utgången av arbetsåret 1943/44 hade

bokbeståndet däremot stigit till 28 679 hyllmeter och tidningarna till 4 281

m, tillsammans alltså 32 950 m. Detta innebär ju en fördubbling av beståndet

och betyder alltså att accessionen för dessa 35 år är ungefär lika omfattande

som allt vad som intill år 1909 förvärvats genom närmare 300 års

samlarflit. Tillskottet till den vetenskapligt skolade personalen efter 1909 års

reglering har utgjorts allenast av en extra ordinarie förste bibliotekarie och

tre andre bibliotekarier, av vilka en indragits. Man måste fråga sigtom detta

verkligen kan anses stå i rimlig proportion till samlingarnas tillväxt. Man

skulle möjligen kunna tveka om svaret, därest ett fullvärdigt tillskott av

arbetskraft erhållits genom tillräckligt rikligt tillmätta uppsättningar av

biträdes- och vaktmästarpersonal. Men detta är icke fallet.

Kan sålunda redan den imponerande tillväxten av samlingarna ge en tydlig

föreställning örn att personalfrågan blivit alltför styvmoderligt behandlad,

så förstärkes detta intryck i mycket hög grad, om man granskar den

utveckling som bibliotekets utnyttjande undergått. Ehuru siffrorna härvidlag

till en viss grad kunna fluktuera — de påverkas ju bland annat av sådana

ting som ombyggnad, inkallelse till militärtjänst och dylikt — är tendensen

dock mycket starkt uppåtgående, vida starkare än i fråga örn tillväxtsiffrorna.

Jag anför även beträffande läsesalsbesökarna siffrorna för samma

år som tidigare; de voro för 1909: 15 096, för 1935/36: 41 347 och för

1943/44: 74 731, som man ser en rent våldsam ökning, på 35 år en femdubbling

och även för de senaste åtta åren företeende en synnerligen anmärkningsvärd

stegring på över 33 000 besök. I fråga örn rekvisitionerna i låneexpeditionen

härröra de äldsta siffrorna från 1918 och 1919, då nummerstämpling

infördes, de utgjorde då 29 710 respektive 26 510, under det att

motsvarande siffror för 1935/36 och 1943/44 äro 58 700 respektive 78 925.

Detta pekar ju redan hän mot en tredubbling. En sådan ökning skulle överhuvud

ej stått att bemästra i den gamla expeditionslokalen; det är endast

tack vare den rationalisering av arbetet, som rent lokalt möjliggjorts genom

I stallet för en år 1942 indragen tjänst.

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

de ökade utrymmena — med olika sektioner för beställning, utlämning och återlämning,

med rörpost, nytt hissvstem m. m. — som detta överhuvud låtit sig

göra. Men härutöver har det krävt en betydlig ökning av såväl den mera

permanent stationerade personalen som den tillfälligt påkallade. I förra

fallet rör det sig numera oberäknat avdelningschefen örn minst 2 tjänstemän,

3 å 4 kvinnliga biträden och 3 vaktmästarbiträden. Så stor personal

har tidigare ej behövt påräknas och ej heller vid tidigare tilldelning av arbetskraft

tagits med i beräkningen; det gör med andra ord, när därtill

esomoftast extra hjälp måste påkallas eller reservpersonal vid förfall får

lov att rycka in, att expeditionsarbetet drar till sig personal — och måste

så göra — i en utsträckning som ej kan undgå att kännbart inverka pa det

löpande arbetet inom andra verksamhetsgrenar. Hur krävande detta arbete

är belyses i ytterligare mån av det faktum, att den för den lokala utlåningen

närmast ansvarige andre bibliotekarien i regeln får, efter sju timmars pressande

förmiddagstjänst, offra en eller ett par kvällstimmar på att avverka

vad som ej medhunnits, respektive på att förbereda morgondagens arbete.

Om man beräknar att ökningen i det rent löpande expeditionsarbetet skulle

kunna anses motsvara ett tillskott av en amanuens- och en extra ordinarie

kontorsbiträdesbefattning, så är det säkerligen mycket lågt räknat.

Det bör i detta sammanhang också erinras örn att det utöver det rent

expeditionella arbetet ges en annan sida av personalens verksamhet, som

icke kommer till uttryck i några siffror men icke dess mindre är av synnerlig

betydelse. Det gäller den upplysningsverksamhet och den handledning,

som faktiskt i allt större omfattning påfordras av den besökande allmänheten.

Man får härvid först och främst komma ihåg, att den studerande

ungdomen nu för tiden börjar anlita biblioteket långt tidigare än förr var

brukligt, och för övrigt händer det esomoftast på grund av den allt starkare

fortgående specialiseringen inom vetenskaperna att det även för en avancerad

forskare, när han kommit utanför sitt egentliga forskningsområdes råmärken,

kan möta vanskligheter att behärska de bibliografiska hjälpmedlen.

Jag tror mig med den ovan givna redogörelsen ha givit ett någorlunda

klart besked om den starka intensifiering som inträtt ifråga om bibliotekets

utnyttjande. En särskild uppmärksamhet förtjänar emellertid härvid den

interurbana lånerörelsen, som från en ringa början alltmer utvecklat sig till

en rörelse av stor omfattning. Under det att antalet från andra bibliotek

m. m. inlånade och till andra håll utlånade volymer år 1909 stannade vid

2 515, utgjorde motsvarande antal 1935/36: 8 833 och 1943/44: 12 613,

siffror som tala för sig själva. Rörelsen har därmed nått den omfattningen,

att den icke kan behärskas av en enda, om än så rutinerad arbetskraft. En

intressant iakttagelse, som man ifråga örn den interurbana utlåningen har

anledning att göra, är den att institutionen i sin egenskap av universalbibliotek

i växande grad anlitas av vårt lands industriföretag.

Kanslern har för egen del anfört följande.

Jämväl beträffande universitetsbiblioteket i Lund och karolinska institutets

bibliotek ha yrkanden framställts om nya tjänster och anslagsökningar.

Någon grundligare jämförande undersökning av de båda universitetsbibliotekens

behov i fråga om personal och anslag torde icke ha ägt rum under

senare år. En å kanslersexpeditionen upprättad tabell över befattningshavarna

av olika kategorier vid de båda biblioteken synes dock ge vid handen,

s. 319 Kontrollera mot PDF

319

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

att Lunda-biblioteket i nämnda hänseenden är åtskilligt sämre tillgodosett

än Uppsala-biblioteket. Det vore synnerligen önskvärt, att spörsmålet i fråga

upptoges till närmare prövning. Jag utgår ifrån, att 1945 års universitetsberedning

har sin uppmärksamhet riktad på frågan.

Statskontoret tillstyrker bifall till kanslerns förslag utom i vad avser

andre-bibliotekarietjansten.

Vaktmäst artjänster vid anatomiska och fysiologiska

institutionerna. Konsistoriet har hemställt, att vid envar

av dessa institutioner måtte inrättas en vaktmästarbefattning i lönegraden

Eo 7. Kanslern tillstyrker förslaget, dock att vaktmästaren vid fysiologiska

institutionen borde placeras i lönegraden Eo 5.

Kanslern har framhållit, att vid den anatomiska institutionen utom den

ordinarie vaktmästaren erfordras ytterligare en mera fast anställd befattningshavare,

fullt kunnig i balsamering av de lik, som året runt anlända till

institutionen, och i omhändertagande av de likdelar, som äro föremål för

dissekering, samt att den fysiologiska institutionens vaktmästare, vilken nyligen

uppflyttats i lönegraden A 9, kommer att så gott som uteslutande tjänstgöra

som mekaniker och instrumentmakare, varför de egentliga vaktmästargöromålen

måste övertas av en annan befattningshavare, vilken med hänsyn

härtill borde placeras i Eo 5.

Statskontoret har icke framställt annan erinran mot kanslerns förslag, än

att även vaktmästaren vid anatomiska institutionen borde placeras i 5 lönegraden.

R eglering av vissa arvodestjänster. Konsistoriets förslag

innebär, att vissa med arvoden förenade tjänster skulle beredas anställning

med pensionsrätt i enlighet med vad som framgår av följande sammanställning,

som jämväl upptager kanslerns i ämnet framlagda förslag.

Nuvarande Konsistoriets Kanslerns

förhållanden förslag förslag

Biträde vid statistiska institutionen, arvode 3 400

kronor från arvodesposten .................Eo 4 kontorsbiträde Eo 4

Vaktmästare vid musikinstitutionen, arvode

2 580 kronor från arvodesposten jämte bostad Eo 5 vaktmästare Eo 5

Extra arbetshjälp å akademikontoret, 2 580 kronor

från arvodesposten ................... A 7 kontorsbiträde Eo 4

Anslag å 3 300 kronor från reservfonden för kon
torsgöromål

............................. Eo 4 » Eo 4

Anslag å 3 000 kronor från materielanslaget åt

eldare vid universitetshuset............... A 6 » Eo 6

Beträffande biträdet vid statistiska institutionen har upplysts, att hon

varit anställd vid institutionen i 8 år samt uppnått 48 års ålder. I fråga om

förevarande anslagsäskanden i övrigt anför kanslern:

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Vaktmästare vid musikinstitutionen. Utom den undervisning i form av

föreläsningar och övningar, som åvilar director musices — försiggår hela

undervisningen i musikhistoria å musikinstitutionen, där också notbiblioteket

och instrumentsamlingen samt övrig undervisningsmateriel (grammofon,

balloptikon m. m.) förvaras och stå under vaktmästarens vård.

Förstärkning av arbetskrafterna vid drätselverket. För närvarande tjänstgör

å akademiska kontoret och räntekammaren — utom personal med akademisk

utbildning — en kassör i Eo 11, varjämte till extra arbetshjälp å

akademikontoret under anslagsposten till »Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t», anvisats ett anslag å 2 580 kronor.

Dessutom har från universitetets reservfond till bekostande under budgetåret

1945/46 av renskrift och andra kontorsgöromål i första hand å akademiska

räntekammaren och kontoret samt i övrigt å akademiska kansliet och

universitetsinstitutionerna utgått ett anslag å 3 300 kronor. Enligt den till

grund för konsistoriets äskande liggande framställningen från drätselnämnden

skulle kanslibiträdet — vilken befattningshavare skulle ersätta det som

extra arbetshjälp anställda biträdet i själva verket tjänstgöra som en »andra

kassörska» och måste därför äga höga kvalifikationer. Det extra ordinarie

kontorsbiträdet skulle enligt drätselnämnden komma i stället för den arbetskraft,

som anställts med anlitande av anslaget från reservfonden.

Den vid universiteten anställda förvaltningspersonalen synes länge ha

varit i allra knappaste laget. Särskilt torde detta vara förhållandet vid Lunds

universitet. Bristen på personal i de lägre graderna har medfört den konsekvensen,

att den högre personalen måst i avsevärd utsträckning syssla med

rutinarbete till nackdel för dessa befattningshavare åliggande viktigare göromål.

Det vore att önska, att 1945 års universitetsberedning kunde verkställa

en närmare utredning angående förvaltningsorganisationen såväl vid

universiteten som vid karolinska institutet.

Eldare vid universitetshuset. Vid universitetshuset har alltsedan byggnadens

tillkomst för mer än 50 år sedan funnits anställd en eldare, avlönad

från materielanslaget med dagspenning. Hans sammanlagda årsinkomst har

plägat uppgå till något mer än 3 000 kronor. Konsistoriet har begärt, att

för ändamålet skulle inrättas en ordinarie tjänst som eldare av första klass

vid drätselverket i lönegraden A 6. Befattningshavaren i fråga skulle även

vara skyldig att under maskinistens semester eiler eljest vid förfall för honom

uppehålla maskinistbefattningen. Jag tillstyrker den gjorda framställningen.

Befattningshavaren synes dock tills vidare böra erhålla extra ordinarie

ställning.

Statskontoret har icke framställt annan erinran mot kanslerns förslag, än

att ett av de nya kontorsbiträdena borde som skrivbiträde placeras i lönegraden

Eo 2.

»R ek tors honorariu m.» Under arvodesposten i delstaten II av

avlöningsstaten är sedan gammalt uppfört ett belopp av 2 400 kronor, benämnt

»rektors honorarium». Konsistoriet har hemställt, att detta arvode

måtte utbytas mot ett belopp av 6 000 kronor till representationskostnader.

Konsistoriet anför:

Ifrågavarande arvode, vars nuvarande belopp fastställdes år 1925, betraktades

vid denna tidpunkt som tillräcklig ersättning för rektor åliggande

s. 321 Kontrollera mot PDF

321

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

representation. Härvid är dock att märka att då rektor före valet i allmänhet

är ledamot av drätselnämnden och som sådan uppbär en ersättning av

800 kronor, den ökade ersättning han erhåller såsom rektor endast utgör

1 600 kronor. Med hänsyn till den ställning universitetets rektor intager och

den betydande representation han i universitetets intresse måste åtaga sig har

en ersättning av 2 400 kronor (och naturligtvis i än högre grad en ersättning

av 1 600 kronor) redan före kriget obestridligen varit mycket otillräcklig.

Numera har disproportionen mellan det tillgängliga och det behövliga anslaget

ökats i oroväckande grad. När inom kort normala kulturella förbindelser

med utlandet bli återknutna och ett betydande antal utländska vetenskapsmän

kan väntas besöka vårt land, är det nödvändigt att rektor har

möjlighet att på ett värdigt sätt representera universitetet. Konsistoriet finner

en betydande höjning av rektors arvode vara ett ofrånkomligt krav och

anser ett anslag av 6 000 kronor behövligt. Anslagsposten bör enligt konsistoriets

mening benämnas »Rektors representationsanslag», då anslaget helt

erfordras för representation och icke till någon del kan betraktas som ersättning

för arbete.

Ehuru konsistoriet icke vill beröra frågan om rektors avlöning, som sammanhänger

med frågan örn en allmän reglering av professorernas löner, kan

det till stöd för kravet på en kraftig höjning av det nuvarande honorariet

påpekas att Uppsala universitets rektor har en avlöning (inklusive ålderstillägg),

som med tillägg av denna ersättning för representation avsevärt

understiger den avlöning som i ortsgrupp F tillkommer rektor vid högre allmänt

läroverk i avlöningsgrupp I (bland annat i Uppsala).

I anledning av vad sålunda anförts får konsistoriet anhålla att till representationskostnader

för rektor måtte upptagas ett belopp av 6 000 kronor,

varvid nu utgående 2 400 kronor till Rektors honorarium utgår.

Hö jning av anslagsposten till avlöningar åt

arbetare vid botaniska trädgården. Anslagsposten är för

närvarande uppförd med förslagsvis 40 000 kronor. Den må icke överskridas

utan Kungl. Maj:ts medgivande. Kanslern har, med anledning av att konsistoriet

anhållit örn en anslagshöjning med 10 000 kronor, anfört följande.

För budgetåret 1944/45 uppgingo utgifterna för här ifrågavarande ändamål

till cirka 56 600 kronor. Endast i fråga om den mindre del av det överskjutande

beloppet, som hänförde sig till ersättningar åt i beredskapstjänst

inkallade arbetare, har Kungl. Maj:t låtit bero vid det gjorda överskridandet.

Återstoden av bristen har fått täckas med medel från universitetets

reservfond. An slagsöverskridandet uppges till avsevärd del ha berott på

väderleksförhållandena under året, vilka nödvändiggjort en ökning av arbetstimmarna

vid ytterträdgården. För innevarande budgetår liksom för det

kommande kan man förutse, att anslagsbehovet kommer att betydligt överstiga

de tillgängliga medlen, detta bland annat på grund av en genom kollektivavtal

bestämd höjning av timpenningen med 8—11 procent. Då jag

utgår ifrån, att Kungl. Maj:t kommer att medge, att anslaget får överskridas,

i den mån detta överskridande icke beror på omständigheter, vilka

kunna läggas trädgårdens ledning till last, och det synes önskvärt alt förvärva

ytterligare någon tids erfarenhet rörande (Ion normala belastningen å

anslagsposten, innan det nuvarande anslagsbeloppet höjes, anser jag mig

icke böra understödja konsistoriets nu gjorda hemställan. Jag vill dock

Bihang till riksdagens protokoll 19^6. 1 sami. Nr 273.

21

s. 322 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

322 Kungl. Marits proposition nr lilo.

redan nu förklara, att en höjning säkerligen måste äga ruin inom en nära

framtid.

Skulle praxis beträffande medgivande från Kungl. Maj:ts sida att överskrida

förslagsvis beräknade anslagsposter vara sådan, att abnorma väderleksförhållanden

eller löneförbättringar på grund av kollektivavtal eller andra

dylika omständigheter icke anses böra föranleda sådant medgivande, ser jag

mig föranlåten hemställa örn bifall till konsistoriets framställning örn en

anslagshöjning med 10 000 kronor.

Statskontoret, som förordat en anslagshöjning med 5 000 kronor, har anfört

följande.

Statskontoret vill erinra, att arbetskostnaderna vid trädgården tidigare

bestritts med medel från materielanslaget och universitetets reservfond. Av

budgettekniska skäl överflyttades från och med budgetåret 1944/45 utgifterna

till avlöningsanslaget, under vilket en särskild post å 40 000 kronor

uppfördes för ändamålet. Vid beräkningen av denna post bortsågs från utgifter

för löner åt beredskapsinkallad personal. Såsom framgår av 1944 års

statsverksproposition (sid. 150, 157) och riksdagens skrivelse nr 8 (punkt 61,

63), avsågs emellertid icke med denna överflyttning att bereda reservfonden

någon avlastning. Av denna anledning minskades materielanslaget med hela

det belopp, 40 000 kronor, varmed anslagsposten upptogs under avlöningsanslaget.

Av propositionen framgår även, att nämnda post betecknades »förslagsvis»,

enär från densamma skulle bestridas löner, som varierade med

indexförhållanden, men att den förutsattes få överskridas endast efter medgivande

av Kungl. Maj:t. Kungl. Majit lär således icke, såsom kanslern

förutsatt, utan riksdagens medverkan kunna medgiva överskridande för alla

kostnadsökningar, vilka bero på omständigheter, som icke kunna läggas

trädgårdens ledning till last men väl för ekade kollektivavtalskostnader. Då

emellertid redan nu kan förutses en ökning av kostnaderna av sistnämnda

anledning, synes riktigast att beräkna anslagsposten med hänsyn härtill.

Statskontoret får alltså för sin del förorda, att posten upptages med 45 000

kronor.

Ämnet konsthistoria med konstteori representeras inom vårt land av icke

mindre än fem universitetsprofessurer, däri inbegripna professurerna i ämnet

vid Stockholms och Göteborgs högskolor, medan dess systervetenskap musikhistoria

med musikteori ännu icke erhållit någon ordinarie företrädare

inom vårt lands universitetsorganisation. Detta måste givetvis betecknas

såsom en svår brist och jag anser för egen del, att tiden nu är inne att förverkliga

det gamla önskemålet om en professur i ämnet vid Uppsala universitet.

Jag tillstyrker därför förslaget om inrättande av en sådan professur

från och med nästa budgetår. Professuren synes i enlighet med kanslerns

förslag böra benämnas professur i musikforskning. Den av statskontoret

framkastade tanken, att med professuren skulle förenas undervisningsskyldighet

vid musikhögskolan kan jag icke förorda. Den undervisning och

forskning som kommer att åligga innehavaren av universitetsprofessuren,

skiljer sig i väsentliga avseenden från de uppgifter, som åligga lärarna vid

musikhögskolan: de förra uppgifterna äro av rent vetenskaplig, de senare av

s. 323 Kontrollera mot PDF

323

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

övervägande praktisk art. Anledning torde sålunda, saknas att åt den av

inig förordade professuren i musikforskning giva en särställning i jämförelse

med andra lini ver sitetsprofessurer.

Den religionshistoriska forskningen vid Uppsala universitet åtnjuter sedan

gammalt rykte långt utanför vårt lands gränser. Den stadigt växande undervisnings-

och examinationsbördan för professorn i ämnet har emellertid numera,

sedan examinationsskyldighet även inom filosofiska fakulteten blivit

ålagd honom, nått en sådan omfattning, att det för att möjliggöra fortsatt

forskning och bringa lättnad i den professorn åliggande undervisnings- och

examinationsbördan synes vara oundgängligt att nu inrätta en biträdande

lärartjänst i religionshistoria, gemensam för teologiska och filosofiska fakulteterna.

Jag erinrar, att redan 1933 års universitetsberedning förordat en

sådan åtgärd. Arvodet torde i enlighet med kanslerns förslag böra fastställas

till 8 600 kronor.

Då den nya psykiatriska klinilcen inom en nära framtid står färdig att

tagas i bruk, bör det givetvis tillses, att tillräckligt antal läkarkrafter kommer

att stå till förfogande. Jag har icke något att erinra mot att medel anvisas

för anställande av fyra underordnade läkare i stället för såsom för närvarande

endast en. Frågan örn tjänsteställningen för dessa läkare sammanhänger

i viss mån med spörsmålet, huruvida särskilt arvode skall anvisas

för undervisning i barnpsykiatri. Jag anser mig i sistnämnda hänseende med

hänsyn till ämnets vikt böra biträda konsistoriets förslag. Då den läkare,

som anförtros dessa undervisningsuppgifter, bör ha ställning som underläkare

och icke som amanuens, anser jag mig böra förorda, att två underbar-

och två amanuenstjänster inrättas. Jag tillstyrker även bifall till

kanslerns förslag örn inrättande av ytterligare tre amanuenstjänster avsedda

för vissa andra sjukhusavdelningar. Kostnaderna för ifrågavarande tjänster

böra på sätt kanslern föreslagit bestridas med hälften på universitetets och

hälften på akademiska sjukhusets stat. De på universitetet belöpande kostnaderna

för befattningarna beräknar jag vid nuvarande avlöningsförhållanden

till 8 100 kronor beträffande arvodesposten och 3 500 kronor beträffande

anslagsposten till särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän.

Beträffande frågan örn en reglering av löneförmånerna återkommer jag i det

följande. Arvodesposten bör därjämte höjas med 3 000 kronor för undervisning

i barnpsykiatri.

Jag biträder det av kanslern tillstyrkta förslaget örn utbyte av en amanuenstjänst

å histologiska institutionen mot en befattning som förste assistent,

vilket föranleder en merutgift av 3 600 kronor.

Jag delar kanslerns uppfattning örn vikten av att litteraturen inom de

särskilda vetenskapsområdena göres lättillgänglig för de studerande och har

icke funnit anledning till erinran mot vad kanslern anfört i fråga örn seminarie-

och institutionsbibliotekens handhavande. I enlighet härmed tillstyrker

jag bifall till förslaget örn anvisande av tillhopa 1 000 kronor under

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj:ts ''proposition nr %73.

arvodesposten för arvoden åt bibliotekarier vid de teologiska och juridiska

seminariebiblioteken.

I fråga om anslagen till juridiska jakultetetis praktiska och propedeutiska

kurser tillstyrker jag en höjning med 300 kronor respektive 1 600 kronor.

Universitetsbiblioteket har under de sista decennierna undergått en utomordentligt

hastig utveckling. Genom tillbyggnad och andra åtgärder ha lokalerna

avsevärt utvidgats. Enligt uppgift har under de sista 35 åren bokbeståndet

fördubblats och antalet läsesalsbesökare 5-dubblats samt den

interurbana lånerörelsen mer än 5-dubblats. På 25 år har antalet rekvisitioner

å låneexpeditionen nästan 3-dubblats. Då personalen under tiden icke

på långt när erhållit en mot de ökade arbetsuppgifterna svarande förstärkning,

är det naturligt, att biblioteksledningen nu anhåller om en betydande

personalökning. I likhet med kanslern håller jag emellertid före, att en översyn

av personalbehovet genom universitetsberedningens försorg bör komma

till stånd, omfattande även Lunda-bibliotekets förhållanden. I avbidan på

resultaten av en sådan översyn ansluter jag mig till kanslerns förslag, vilket

innebär en personalförstärkning med en bibliotekarie (A 23), en amanuens

(Ex 17), ett kanslibiträde (Eo7), 1 kontorsbiträde (Eo 4) och två

vaktmästare (Eo 5). Härjämte tillstyrker jag anvisande av ytterligare 3 000

kronor till extra arbetshjälp. Merkostnaderna härför kunna beräknas till i

runt tal 28 000 kronor, varav å ordinarieposten 7 300 kronor, å icke-ordinarieposten

18 400 kronor och å anslagsposten till rörligt tillägg 2 500

kronor.

Jag biträder förslaget örn anvisande av medel för anställande av en extra

ordinarie vaktmästare vid elwar av anatomiska och fysiologiska institutionerna.

I likhet med kanslern förordar jag att de placeras i lönegraderna Eo 7

respektive Eo 5. Merkostnaderna vid bifall till vad jag sålunda förordat

belöpa sig till 5 700 kronor i fråga örn icke-ordinarieposten och 800 kronor

i fråga örn anslagsposten till rörligt tillägg.

Mot kanslerns förslag örn beredande av extra ordinarie anställning åt fem

arvodister synes icke föreligga anledning till erinran, varför jag biträder

detsamma. Vid bifall härtill bör icke-ordinarieposten höjas med i runt tal

13 000 kronor och anslagsposten till rörligt tillägg med 2 000 kronor medan

arvodesposten bör minskas med 8 560 kronor.

Konsistoriet har hemställt, att det såsom »rektors honorarium-» sedan år

1925 utgående arvodet av 2 400 kronor måtte ersättas med ett belopp av

6 000 kronor, avseende »rektors representationsbidrag». Kanslern har icke

i sina perttä upptagit något på denna framställning grundat förslag. Enligt

vad jag under hand inhämtat torde detta ha sin grund i att kanslern ansett,

att resultatet av 1945 års universitetsberednings arbete borde avvaktas

innan definitivt ställningstagande toges till ifrågavarande framställning.

Även jag hyser samma uppfattning. Med hänsyn till vad i ärendet anförts

anser jag mig dock såsom en provisorisk åtgärd böra förorda en uppräkning

av honorariet med 50 procent till 3 600 kronor. Motsvarande uppräkning

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

Kungl. Maj:ts -proposition nr -273.

torde böra ske även beträffande rektorsarvodena vid Lunds universitet (nu

2 400 kronor) och karolinska institutet (nu 1 800 kronor).

Beträffande anslagsposten till avlöningar åt arbetare viel botaniska trädgården

ansluter jag mig till den ståndpunkt statskontoret intagit och förordar

således en anslagshöjning med 5 000 kronor.

I det föregående har jag förordat en provisorisk reglering av anställningsvillkoren

för vissa underordnade läkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Härvid har jag förutsatt att en provisorisk förbättring av löneförmånerna

skall efter föregående utredning kunna tillerkännas jämförliga befattningshavare

vid akademiska sjukhuset i Uppsala med arvoden på universitetets

stat. Hälften av den merkostnad som kan komma att föranledas härav torde

böra belasta nu ifrågavarande anslag. För att bereda utrymme för en dylik

merutgift synes böra beräknas en höjning med i runt tal 25 000 kronor av

vederbörande anslagspost.

Under åberopande av vad jag sålunda samt under avsnitten I och II anfört

beräknar jag anslaget till Uppsala universitet: Avlöningar för nästa budgetår

på följande sätt.

I. Professorer och lärare m. fl.

Posten 1 a. (lön och tjänstgöringspenningar åt ordinarie tjänstemän) bör

ökas med 48 000 kronor, avseende nya professurer och med 27 000 kronor,

avseende nya laboratorer och alltså höjas till (879 400 + 48 000 + 27 000 =)

954 400 kronor. Härifrån skola avgå pension savdrag, nu beräknade till 57 600

kronor och vid bifall till förslaget om nya ordinarie befattningar till 62 400

kronor, varför anslagsposten bör uppföras med ett nettobelopp av (954 400 —

— 62 400 =) 892 000 kronor.

Posten 1 b. (ålderstillägg) synes böra höjas med 1 000 kronor till Jf5 400

kronor.

Posten 1 c. (ersättningar till vikarierande akademiska lärare) torde i enlighet

med vad jag förut anfört böra höjas med 10 000 kronor till 20 000 kronor.

Posten 2 (avlöningar till tjänstemän å indragningsstat) torde i samband

med ordinariesättningen av professorn T. Svedbergs personliga professur böra

minskas med 9 500 kronor till ett bruttobelopp av 30 000 kronor. Anslagsposten

för pensionsavdrag bör samtidigt minskas med i runt tal 300 kronor

till 1 900 kronor, varför posten bör uppföras med ett nettobelopp av 28 100

kronor.

Posten 3 (arvoden och särskilda ersättningar bestämda av Kungl. Maj:t) bör

vid bifall till vad jag förordat vid ställningstagandet till naturvetenskapliga

forskningskommitténs förslag höjas med (25 800 + 162 000 =) 187 800 kronor

och vid bifall till vad jag förordat i fråga örn docentstipendiernas antal och

belopp med ytterligare 222 000 kronor. I detta sammanhang erinrar jag, att

i arvodet å 8 600 kronor åt biträdande läraren i nationalekonomi och finansrätt

i besparingssyfte inräknats ett av juridiska fakultetens vakanta docentstipendier

å 6 000 kronor. I)å docentstipendierna vid bifall till vad jag för
-

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ordat komme att höjas med 1 260 kronor och jag icke för närvarande ifrågasätter

en höjning av nyssnämnda arvode, kan delposten till biträdande lärare

vid juridiska fakulteten i stället minskas med 1 200 kronor. Vad jag under nu

ifrågavarande rubrik förordat föranleder vidare en höjning av arvodesposten

med (8 600 + 8 100 -f 3 000 + 3 600 + 1 000 + 1 900 =) 26 200 kronor.

I posten torde vidare böra inräknas Uppsala universitets andel i anslaget till

ersättningar åt vissa assistenter och amanuenser, d. v. s. i runt tal 232 600

kronor. Posten torde alltså för nästa budgetår böra uppföras med (442 700 -j+

187 800 + 222 000 — 1 200 + 26 200 + 232 600 =) 1 110 100 kronor,

vilket innebär en reell anslagshöjning med (1 110 100 — 442 700 —

— 232 600 =) 434 800 kronor, huvudsakligen föranledd av mitt ställningstagande

till forskningskommitténs och universitetsberedningens i det föregående

behandlade förslag.

Posten 4 (särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän) torde i anslutning

till vad jag förut anfört böra uppföras med (11 000 -f- 3 500 4- -f- 25 000 =) i runt tal AO 000 kronor.

Delstaten I beräknar jag således till sammanlagt (892 000 -f- 45 400 +

+ 20 000 + 28 100 + 1 110 100 + 40 000 —) 2 135 600 kronor.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar m. m.

Posten 1 (avlöningar till ordinarie tjänstemän), nu förslagsvis 417 200 kronor,

bör höjas dels med 28 000 kronor vid bifall till vad jag förordat i anledning

av forskningskommitténs förslag och dels med 7 300 kronor, avseende

mitt förslag om anvisande av medel till en bibliotekarie i A 23, och sålunda

uppföras med (417 200 + 28 000 + 7 300 =) 4^2 500 kronor.

Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit),

nu 23 250 kronor, bör dels höjas med 1 200 kronor, avseende rektors honorarium,

dels ock minskas med 8 560 kronor vid bifall till kanslerns av mig tillstyrkta

förslag örn lönereglering för vissa arvodister. Posten bör alltså beräknas

till (23 250 + 1 200 — 8 560 =) 15 890 kronor.

Posten 3 (avlöningar till arbetare vid botaniska trädgården) bör i enlighet

med vad jag förut anfört höjas med 5 000 kronor till 45 000 kronor.

Posten 4 (avlöningar till övrig icke-ordinarie personal) nu 146 000 kronor,

bör höjas dels med 100 000 kronor vid bifall till vad jag förordat med anledning

av naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag och dels med

(18 400 -f 5 700 + 13 000 =) 37 100 kronor vid bifall till vad jag under nu

ifrågavarande avsnitt förordat och alltså uppföras med (146 000 4-100 000 -f-f-

37 100 =) i runt tal 283 000 kronor.

Posten 5 (rörligt tillägg), nu 78 716 kronor, torde böra uppräknas med

27 160 kronor till 105 876 kronor.

D cist a t‘en II beräknar jag således till sammanlagt (452 500 -f-f

15 890 + 45 000 -f 283 000 + 105 876 =) 902 266 kronor.

s. 327 Kontrollera mot PDF

327

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

Särskilda uppbördsmedel.

Beträffande denna inkomstpost, nu 26 866 kronor, ifrågasätter jag icke någon

ändring.

Förevarande avlöningsanslag bör alltså för nästa budgetår uppföras med

(2 135 600 + 902 266 — 26 866 =) 3 011 000 kronor, vilket — om hänsyn

även tages till Uppsala universitets andel i det särskilda assistent- och amanuensanslaget

— innebär en anslagshöjning med 732 900 kronor. Härav belöper

i runt tal 390 000 kronor på forskningskommitténs förslag, 222 000 kronor

på docentstipendier och återstoden på övriga förslag.

Den till delstat I hörande särskilda avlöning sstaten för professorer m. fl.

med tillhörande anmärkningar bör undergå de förändringar som föranledas

av vad jag i det föregående anfört och förordat. Därjämte bör den under rubriken

»medicinska fakulteten» intagna anmärkningen utgå, enär den boställsvåning,

som med anmärkningen avses, skall disponeras för annat ändamål

och vederbörlig uppgörelse träffats med boställsvåningens innehavare.

Personalförteckningen bör undergå de förändringar, som föranledas av vad

jag i det föregående förordat.

2. Reservationsanslaget till Uppsala universitet: Materiel m. m.

Detta anslag har för innevarande budgetår höjts med 116 000 kronor till

506 000 kronor. Härjämte har förutsatts, att universitetets reservfond skall

kunna bidraga till bestridande av löpande kostnader för materiel intill ett belopp

av 150 000 kronor. Med anslagshöjningen avsågs, att materielanslaget

jämte reservfondens bidrag tillsammans skulle utgöra kompensation för

sedan krigsutbrottet inträdda prisstegringar.

Större akademiska konsistoriet har gjort framställning om en anslagshöjning

med 160"880 kronor till 666 880 kronor, vilket belopp skulle fördelas på

följande sätt:

A h slagsändamål:

Universitetet i allmänhet ......................

Biblioteket: expenser ..........................

Seminarier m. m.............................

Institutioner och kliniker inom medicinska fakulteten

Institutioner m. m. inom filosofiska fakultetens

humanistiska sektion.......................

Institutioner m. m. inom filosofiska fakultetens mate
matisk-naturvetenskapliga

sektion .............

Inrättningar för musik och gymnastik m. m.......

Till Kungl. Maj:ts disposition...................

Nuvarande

Begärd

anslag

höjning

kronor

kronor

71 640

22 880

14 500

8 200

37 830

10 440

80 990

30 550

10 730

4 330

286 030

81 150

2 080

3 330

2 200

—

Summa kronor 506 000 160 880

1 Härav avses 3 300 kronor för ritundervisningens upprätthållande, vartill för närvarande

ieke utgår något anslag, men för vilket ändamål före krigsutbrottet anvisades 3 300 kronor

årligen.

s. 328 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

328 Kungl. Maj: t a proposition nr 273.

Vid sin uppskattning av det erforderliga materielanslagets storlek har konsistoriet

utgått från de år 1939 beviljade anslagen och i allmänhet uppräknat

desamma med 40 procent. Städningskostnadema, vilka numera bestridas från

särskilt anslag, ha fråndragits. Konsistoriet anför vidare bland annat följande.

Genom den år 1945 beviljade anslagshöjningen ha blott de allra mest framträdande

bristerna, som hotade att helt lamslå universitetets vetenskapliga

verksamhet, avhjälpts. För att universitetet skall kunna fylla sin uppgift som

forsknings- och läroanstalt kräves ett ekonomiskt inskridande från statsmakternas

sida av helt annan storleksordning än det som år 1945, medan kriget

ännu pågick och risker för vårt land ej voro uteslutna, ansetts kunna beviljas.

Hänsyn bör bär tagas till att anslagen redan före kriget voro erkänt otillräckliga,

vida lägre än i andra länder, som i kulturellt avseende äro jämförliga med

vårt.

Ehuru efter krigets upphörande gynnsammare förutsättningar finnas för

ett tillgodoseende av universitetens berättigade krav, vill konsistoriet även i år

starkt begränsa sina framställningar och anslag. Det synes nämligen i flera

fall riktigt att avvakta resultaten av pågående utredningar angående den

vetenskapliga forskningens behov och av den allmänna utredning rörande universitetens

organisation och anslagsbehov som ställts i utsikt, innan mera genomgripande

förbättringar påyrkas.

Då 1939 års materielanslag lågo långt under vad som i allmänhet långt före

kriget beräknats vara nödvändigt och begärts, komma de nu begärda anslagen

icke att vara tillräckliga utan att kräva tilläggsanslag från reservfonden.

Konsistoriet utgår därför från att denna kommer att lämna möjlighet härtill,

men måste betona att utsikterna att erhålla behövliga tillskott härifrån under

budgetåret 1946/1947 te sig ovissa och att under alla förhållanden de nu begärda

anslagen måste beviljas oavkortade.

Kanslern tillstyrker en anslagshöjning med 144 000 kronor till 650 000

kronor. Till stöd härför anföres:

Enligt den beräkningsgrund, som angivits i kanslerns petitaskrivelse förra

året, bör materielanslaget, för att 1939 års ekonomiska nivå skall återställas,

sättas till i avjämnat tal 650 000 kronor. Att för kommande budgetår liksom

under det nu löpande minska detta belopp med hänsyn till beräknade bidrag

från reservfonden kan jag ej tillråda. Ett anslag av nämnda storleksordning

är nämligen mer än väl behövligt redan för bestridande av de löpande utgifterna

och kostnaderna för mindre nyanskaffningar. Då fråga är om större

utgifter av engångskaraktär, måste man räkna med att reservfonden under

alla förhållanden får träda emellan, och nämnda utgifter uppgå årligen vid en

läroanstalt av universitetets storlek till högst betydande belopp.

Statskontoret anser, att medelsanvisningen bör begränsas till 560 000 kronor,

vilket skulle innebära en anslagshöjning med 54 000 kronor. Ämbetsverket

erinrar nämligen om reservfondens de senaste åren väsentligt ökade inkomster

av universitetets fastigheter. I

I det föregående har jag för de matematisk-naturvetenskapliga institutionernas

vidkommande tillstyrkt en anslagshöjning i enlighet med följande sammanställning
-

s. 329 Kontrollera mot PDF

329

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

nuvarande institutioner, ökning ....................... kronor 183 790

nya institutioner ................................... » 72 500

fältarbeten ......................................... » 30 000

Summa (i runt tal) kronor 286 000.

Den av konsistoriet begärda och av kanslern i stort sett tillstyrkta anslagshöjningen

hänför sig med ett belopp av i runt tal 80 000 kronor till andra

ändamål än de matematisk-naturvetenskapliga institutionerna. Mot en anslagshöjning

av denna storleksordning, som allenast avser att återställa 1939

års standard, synes i och för sig icke finnas anledning till erinran.

I enlighet med vad jag sålunda förordat skulle förevarande anslag för nästa

budgetår böra uppföras med (506 000 -f- 286 000 + 80 000 =) 872 000 kronor.

Härvid uppkommer frågan, huruvida man även för nästa budgetår skall

våga räkna med att reservfonden skall kunna bidraga till bestridande av kostnaderna

för löpande utgifter. Kanslern har avrått härifrån medan statskontoret

ansett så kunna ske.

Reservfondens disponibla behållning uppgick

den 1 juli 1942 till kronor 296 600

» 1

» 1943 »

» 375 500

» 1

» 1944 »

» 224 300 och

» 1

» 1945 »

» 224 000.

Reservfondens såväl inkomster som utgifter belöpte sig för budgetåret 1944/

45 till i runt tal 315 000 kronor. Som nämnts har beräknats, att reservfonden

för innevarande budgetår skall kunna bidraga till en förstärkning av materielanslaget

med icke mindre än omkring 150 000 kronor. Det förefaller ovisst,

huruvida reservfonden under nästa budgetår skall kunna lämna ett motsvarande

bidrag. För egen del anser jag det icke tillrådligt att räkna med ett fullt

så stort bidrag. Å andra sidan synes anledning finnas att antaga, att inkomsterna

till reservfonden även för nästa budgetår skola ligga icke obetydligt

över förkrigsnivån. Jag anser mig därför kunna räkna med ett tillskott från

reservfonden å inemot 100 000 kronor och förordar att förevarande anslag med

hänsyn härtill uppföres med ett belopp av 775 000 kronor, vilket innebär en

anslagshöjning med 269 000 kronor.

3. Reservationsanslag till Uppsala universitet: Engångsanslag för

vissa vetenskapliga institutioner.

Kanslern för rikets universitet har i skrivelse den 23 november 1945 hemställt

örn anvisande för nästa budgetår av ett anslag av 250 000 kronor som

bidrag till anskaffande av ett större spegelteleskop för astronomiska observatoriet

vid Uppsala universitet. Kanslern åberopar till stöd härför en av större

akademiska konsistoriet samt filosofiska fakultetens matematisk-naturveten
-

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

skapliga sektion tillstyrkt framställning från professorn G. Malmquist, vari

anförts i huvudsak följande.

Observatoriet fick sitt för närvarande största instrument, dubbelrefraktorn,

år 1893, alltså för över 50 år sedan, och sedan dess har observatoriet ej erhållit

något större statsanslag för sin instrumentutrustning. Den till solförmörkelsen

1914 anskaffade mindre dubbelastrografen bekostades delvis av

privata medel, en mindre Zeiss-astrograf inköptes 1922 med donerade medel,

och den år 1941 förvärvade lilla reflektorn anskaffades utan statsanslag. Med

dessa instrument ha under de senare decennierna en rad internationellt uppmärksammade

arbeten på de fotometriska och spektralanalytiska områdena

utförts. Emellertid äro, på grund av dessa instruments relativt blygsamma

storlek, deras räckvidd ut i rymden relativt begränsad, och de här verksamma

astronomerna ha därför måst begränsa sina forskningar till den oss närmast

omgivande rymden. De flesta problemen liro emellertid till sin natur sådana,

att för en tillförlitlig lösning av dem fordras instrument av betydligt större

ljusstyrka. Därför ha vi länge känt behov av ett eller flera större instrument,

men tyvärr är det ju så, att stora instrument äro jämförelsevis dyra i anskaffning.

Dessutom måste ett sådant instrument uppställas på en plats, som är fri

från störande ljuskällor. Redan nu är situationen för oss i Uppsala sådan,

att den elektriska belysningen kring observatoriet verkar i hög grad störande

på de fotografiska observationerna, och därför är det ej tänkbart att på observatorietomten

uppställa ett större instrument. Å andra sidan är det ej heller

lämpligt att flytta hela observatoriet bort från universitetsstaden, ty i så fall

förloras den intima kontakten med de studerande och med de besläktade institutionerna.

Den bästa lösningen är därför att skaffa en observationsfilial, där

de ljusstarkare instrumenten kunna placeras. Denna filial bör ha ett läge, som

är gynnsamt ur observationssynpunkt, framför allt skall platsen vara fri från

störande ljuskällor, och dessutom bör den ej ligga längre bort från Uppsala

än att den kan nås på någon timme. Då de observationer det här är fråga örn

göras på fotografisk väg kunna de sedan bearbetas i Uppsala.

I och med filosofie doktor Nils Damms storslagna donation till Uppsala

observatorium har frågan om ett filialobservatorium inträtt i ett för oss gynnsamt

läge. Doktor Tamm överlät i början av juni 1944 till Uppsala universitet

med full äganderätt dels sina egendomar Hammartorp och Kvistaberg, omfattande

en areal av 84 hektar, jämte sitt på sistnämnda egendom befintliga

observatorium med tillbehör, dels ock aktier och obligationer till ett värde

av cirka 300 000 kronor. Donationens ändamål är att göra det möjligt för

Uppsala observatorium att på Kvistaberg inrätta ett filialobservatorium, och

platsen är mycket lämplig härför. Donator har förbehållit sig rätt att under

livstiden fritt få disponera villabyggnaden på Kvistaberg med därtill hörande

byggnader, park och trädgård, men donationsbestämmelserna äro så lyckligt

avfattade, att vi när som helst kunna ta området i användning för att där

uppställa ett större instrument. Donator har också i gåvobrevet uttalat den

förhoppningen att filialobservatoriet snarast möjligt må komma till stånd

och även utlovat att under sin livstid ställa rum till förfogande för de astronomer,

som skulle handha det nya instrumentet. Efter donators frånfälle kommer

villan att tjänstgöra dels som bostad för en på Kvistaberg permanent stationerad

astronom och dels som filialinstitution. Dessutom finnas vaktmästarbostad

samt ett par enklare bostadslägenheter, som vi då få förfoga över,

Vår närmaste förhoppning är nu att kunna anskaffa ett större spegelteleskop

av en konstruktion, som ej tidigare finnes representerad hos oss annat än i det

s. 331 Kontrollera mot PDF

331

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

1941 hit anskaffade mindre instrumentet. Ett sådant instrument, ett s. k.

Schmidt-teleskop, skulle på ett lyckligt sätt komplettera de större instrument

av andra typer, som redan finnas på Stockholms observatorium i Saltsjöbaden.

Beträffande det nya instrumentets dimensioner önska vi naturligtvis att förvärva

ett så stort instrument som möjligt. Det instrument, som vi hoppas

kunna anskaffa, har en diameter av för spegeln 125 cm och korrektionsglaset

100 cm. Med ledning av vissa kostnadsuppgifter torde det vara möjligt att erhålla

ett sådant instrument med objektivprisma för cirka 400 000 kronor.

Härtill kommer kostnad för kupolbyggnad och övriga hjälpmedel cirka 100 000

kronor. Totalkostnaden skulle således uppgå till cirka 500 000 kronor, varav

jag nu begär hälften, d. v. s. 250 000 kronor av riksdagen. Den andra hälften

skulle tillskjutas av donationsmedel.

Uppsala universitet bör ha ett stort intresse av att ett välutrustat filialobservatorium

snarast möjligt kommer till stånd. Icke blott därför att universitetets

astronomiska observatorium därigenom skulle rycka fram i första

ledet beträffande den instrumentella utrustningen utan också därför att universitetet,

genom att det huvudsakliga observationsarbetet förlägges till filialen,

skulle få fria händer att utnyttja de stora byggnadstomterna omkring det

nuvarande observatorieområdet, som icke kunna frigöras för bebyggelse så

länge de vetenskapliga observationerna måste utföras uteslutande i Uppsala.

Det är onekligen ett dyrbart instrument, som det här är fråga om att anskaffa.

Ett sådant instrument skulle emellertid bli en ovärderlig tillgång icke

blott för Uppsala-astronomerna utan också för övriga astronomer i landet, ty

dess kapacitet skulle räcka till att förse varje astronom i Sverige, som har

behov därav, med observationsmaterial.

I skrivelse den 7 mars 1946 har professorn Malmquist sedermera upplyst,

att anbud å spegelteleskop av ifrågavarande typ infordrats dels från en amerikansk

och dels från en engelsk firma. Enligt anbuden från sistnämnda firma,

vilka ställde sig ekonomiskt fördelaktigast, uppgingo kostnaderna för större

spegelteleskop till följande belopp:

Alternativ 1 (diameter å korrektionsglas 60 cm, å spegel

90 cm) .......................................... kronor 329 500

Alternativ 2 (diameter 80/120) ...................... » 454 000

Alternativ 3 (diameter 100/135) ...................... » 558 000.

Härtill leonline kostnader för kupolbyggnaden, som kunde uppskattas till

bortåt 100 000 kronor. Malmquist ansåge storleksordningen å teleskopet enligt

alternativ 2 vara ett minimibehov men hoppades kunna erhålla medel för

anskaffande av det största instrumentet.

Naturvetenskapliga jorskningskommittén har i skrivelse den 10 april 1946

tillstyrkt anvisande av ett anslag av 300 000 kronor. Malmquist hade redan

i november 1944 hos kommittén hemställt, att kommittén måtte i sitt betänkande

angående åtgärder till främjande av naturvetenskaplig forskning

hemställa om anvisande av 300 000 kronor för ändamålet, men kommittén

hade icke tidigare ansett sig kunna framföra detta förslag, emedan tillförlitliga

kostnadskalkyler icke vid denna tidpunkt förelegat. Detaljerade kostnadsberäkningar

förelåge emellertid numera. Det föreslagna instrumentet skulle

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

— såsom understrukits av föreståndaren för Stockholms observatorium, professorn

B. Lindblad, vilken konsulterats av kommittén — örn den största typen

valdes, komma att utgöra ett synnerligen värdefullt och välbehövligt komplement

till den instrumentutrustning, som våra observatorier förfogade över.

Genom en frikostig donation ha nyligen skapats förutsättningar för realiserande

av ett inom Uppsala universitet länge närt önskemål, nämligen att få

till stånd ett modernt astronomiskt observatorium på en plats, där lokala störningar

icke hindra eller försvåra observationerna. Det kända, av filosofie doktorn

Nils Tamm skapade privata observatoriet å Kvistaberg, beläget 5 mil

från Uppsala, har nämligen donerats till universitetet tillika med aktier och

obligationer till ett värde av omkring 300 000 kronor. Observatoriet å Kvistaberg

erbjuder, enligt vad handlingarna i ärendet utvisa, goda möjligheter att

bli ett astronomiskt observatorium av första klass, förutsatt givetvis, att

detsamma utrustas med ett fullgott observationsinstrument. Det får anses

vara ett berättigat önskemål från den svenska astronomiska vetenskapens sida

att inom landet äga ett observatorium, som i likhet med flertalet av de internationellt

kända observatorierna är utrustat med ett större spegelteleskop. Ett

dylikt betingar givetvis ett avsevärt pris. Det kapital å omkring 300 000 kronor,

som ingår i den Tammska donationen, torde vara avsett att i första hand

användas för anskaffande av ett dylikt instrument. Såsom av den lämnade

redogörelsen framgår, uppgå emellertid kostnaderna för anskaffande och inmontering

av ett spegelteleskop av den storlek, som anses ändamålsenligast,

till omkring (454 000 + 100 000 =) 554 000 kronor eller (558 000 +

+ 100 000 =) 658 000 kronor. I syfte att likväl möjliggöra anskaffandet av

ett sådant teleskop har nu universitetet hemställt om ett statsbidrag av 250 000

kronor, ett belopp som sedermera av naturvetenskapliga forskningskommittén

föreslagits höjt till 300 000 kronor. Vid övervägande av den föreliggande framställningen

har jag ansett mig böra tillstyrka, att staten för ifrågavarande

ändamål bidrager med ett belopp av högst 300 000 kronor. Jag förutsätter

härvid, att — därest universitetet skulle anse sig böra inköpa det större och

dyrare av de offererade instrumenten — de kostnader, byggnadskostnaderna

inberäknade, som icke täckas av omförmälda donationsmedel jämte statsbidraget,

skola kunna bestridas utan ytterligare tillskott av särskilda anslagsmedel.

Leveranstiden för ett spegelteleskop av ifrågavarande typ torde vara lång.

Med hänsyn härtill och till att donationsmedel av betydande storleksordning

stå till förfogande torde förutnämnda anslagsbelopp av 300 000 kronor lämpligen

böra fördelas på två budgetår. För nästa budgetår synes ett belopp av

150 000 kronor böra anvisas.

I det föregående har jag vid anmälan av naturvetenskapliga forskningskommitténs

förslag tillstyrkt anvisande av vissa engångsanslag till naturvetenskapliga

institutioner vid Uppsala universitet å tillhopa 113 000 kronor.

s. 333 Kontrollera mot PDF

333

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Jag har vidare tillstyrkt anvisande av ett belopp av 53 000 kronor till utrustning

för meteorologiska institutionen.

Nämnda tre belopp å tillsammans (150 000 + 113 000 -f- 53 000 =)

316 000 kronor torde böra anvisas såsom ett reservationsanslag under rubriken

»Uppsala universitet: Engångsanslag för vissa vetenskapliga institutioner».

4. Förslagsanslaget till Lunds universitet: Avlöningar.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1 788 200 kronor.

Lunds universitets andel i det särskilda anslaget till ersättning åt vissa assistenter

och amanuenser uppgår till i runt tal 275 000 kronor, varför till universitetets

förfogande för avlöningar står ett belopp av sammanlagt (1 788 200 -f+

275 000 =) 2 063 200 kronor.

Vissa av kanslerns anslagsäskanden för nästa budgetår har jag redan tagit

ställning till i samband med behandlingen av naturvetenskapliga forskningskommitténs

förslag. I det följande upptar jag till närmare behandling endast de

anslagsäskanden i övrigt, jag funnit mig för närvarande böra helt eller delvis

tillstyrka.

F ör ändring av lärartjänsten i röntgendiagnostik

till professur. Redan i samband med sina år 1939 avgivna anslagsäskanden

hade kanslern för rikets universitet hemställt om inrättande av en

professur i röntgendiagnostik. Med hänsyn till krigsutbrottet samma år föranledde

detta förslag emellertid icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Påföljande

år ansåg sig kanslern med hänsyn till det statsfinansiella läget icke böra vidhålla

sitt förslag utan föreslog i stället, att den ordinarie lärarbefattningen (i

laboratorsgraden) i radioterapi, då densamma den 1 juli 1943 bleve ledig,

skulle förändras till en lärartjänst i röntgendiagnostik. Detta blev även riksdagens

beslut. Kandern anför nu:

Konsistoriet har hemställt, att den ordinarie lärarbefattningen i röntgendiagnostik,

vars innehavare åtnjuter laborators löneförmåner, skulle ombildas

till en professur. Kanslern har tidigare tillstyrkt detta av konsistoriet flera

gånger framförda äskande. I petitaskrivelsen föregående år förklarade sig kanslern

— under erinran att innehavaren av den nuvarande befattningen i själva

verket fullgjorde en professors åligganden — finna kravet på professur synnerligen

välmotiverat, men ansåg, med hänsyn till att den nuvarande befattningen

så nyligen inrättats, att frågan om tjänstens omändring till en professur

kunde anstå ytterligare någon tid.

Vid karolinska institutet finnas 2 professurer i röntgendiagnostik, därav den

ena är personlig. I Uppsala finnes en personlig professur i ämnet. Det kan icke

råda något tvivel om att icke Uppsala-professuren inom en nära framtid kommer

att ombildas till en fast professur i ämnet. Sannolikt kommer en liknande

utveckling att äga rum även med den personliga professorsbefattningen vid

karolinska institutet.

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Röntgendiagnostiken intar numera på det medicinska området en i hög

grad central ställning såväl ur sjukvårds- som ur undervisnings- och forskningssynpunkt.

Ämnet är, såsom medicinska fakulteten framhållit, icke endast

en allt oumbärligare hjälp vetenskap för de kliniska disciplinerna utan även

en betydande självständig vetenskapsgren, stadd i rask utveckling och med

talrika egna problemställningar och forskningsuppgifter. Inrättandet av en

professur i ämnet i Lund är enligt min mening ett av de starkast motiverade

önskemålen i fråga örn den medicinska lärarorganisationens utveckling. Såsom

fallet uppenbarligen är med universitetsmyndigheterna, utgår även jag ifrån,

att nuvarande innehavaren av lärarbefattningen i ämnet, H. Hellmer, kommer

att utnämnas till innehavare av den nyinrättade professuren. Vid sådant förhållande

blir anslagsökningen endast (12 000 — 0 000 =) 3 000 kronor. Skulle

däremot Hellmer ej erhålla professuren, får den av honom innehavda ordinarie

tjänsten överföras på övergångsstat. Anslagsökningen blir i så fall 12 000

kronor.

Statskontoret har ansett förevarande — liksom nästföljande — spörsmål

böra upptagas till behandling först i samband med ställningstagandet till

läkarutbildningssakkunnigas betänkande.

Laborator i medicinsk och fysiologisk kemi. Laborator

i fysiologi. Vid Uppsala universitet finnas sedan lång tid tillbaka

ordinarie laboratorstjänster i »medicinsk och fysiologisk kemi» och »experimentell

fysiologi och medicinsk fysik». Kanslern har tillstyrkt av större

akademiska konsistoriet gjorda framställningar örn inrättande av motsvarande

befattningar vid Lunds universitet. Kanslern anför:

I fråga örn nämnda båda laboratorsbefattningar gäller, att tjänsterna under

alla förhållanden lära vara nödvändiga. Någon anledning att låta inrättandet

anstå i avbidan på behandlingen av de väntade sakkunnigbetänkandena synes

därför ej föreligga. I samband med laboratorstjänstenias inrättande kunna de

vid medicinsk-kemiska och fysiologiska institutionerna befintliga förste assistentbefattningarna

indragas.

Höjning av arvodet till biträdande läraren i

nationalekonomi och finansrätt. Denne lärare, gemensam

för juridiska och filosofiska fakulteterna, åtnjuter för närvarande ett arvode

av 8 600 kronor. Arvodet bestrides dels medelst ett särskilt arvodesbelopp av

2 600 kronor och dels genom ianspråktagande av ett docenstipendium. Konsistoriet

har upprepat en föregående år gjord framställning om höjning av arvodet

till 10 900 kronor. Kanslern, som tillstyrker bifall till konsistoriets förslag,

anför:

Jag erinrar örn att det på grund av särskilda förhållanden blivit nödvändigt

att låta här ifrågavarande biträdande lärare svara för all undervisning och examination

i nationalekonomi för lägre betyg i juris kandidatexamen samt för all

förekommande undervisning och examination i finansrätt. Med hänsyn till

omfattningen av dessa åligganden och det stora ansvar, som vilar å den biträdande

läraren, synes skäligt, att arvodet sättes högre än för biträdande lärare

av den vanliga typen. Jag hemställer, att arvodet fastställes till det begärda

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kungl. Marits proposition nr 273.

beloppet, 10 900 kronor att bestridas med dels ett av de till den juridiska

fakulteten anvisade docentstipendierna, dels ock ett särskilt arvodesanslag,

förhöjt från nu utgående 2 600 kronor till 4 900 kronor. Anslagsökningen blir

2 300 kronor.

Statskontoret har avstyrkt bifall till ifrågavarande förslag under hänvisning

till att arvodet för motsvarande lärare vid Uppsala universitet utgör

8 600 kronor.

Arvodena vid vissa kurser inom juridiska fakulteten.

Kanslern anför:

Under hänvisning till vad jag anfört angående anslaget till avlöningar vid

Uppsala universitet för kommande budgetår hemställer jag, att anslaget för

uppehållande av juridiska fakultetens praktiska kurs höjes från 1 800 till 2 400

kronor, samt att anslaget för uppehållande av juridiska fakultetens propedeutiska

kurs fastställes till ett belopp av 2 800 kronor för hela kursen (nuvarande

anslag är 1 200 kronor till ledaren av den civilrättsliga delen av kursen).

Anslagsökningarna skulle bli respektive 600 och 1 600 kronor.

Höjning av arvodet till biträdande läraren i

ryska. Detta arvode, som för budgetåret 1944/45 utgick med 2 400 kronor,

uppgår för närvarande till 2 600 kronor. Konsistoriet har anhållit, att

arvodet måtte höjas till 6 000 kronor. Kanslern föreslår, att arvodet bestämmes

till 6 400 kronor och anför till stöd härför följande.

Intresset för studiet av ryska språket har under senare år starkt ökats vid

universitetet i Lund såväl som vid övriga akademiska läroanstalter. Antalet

deltagare i undervisningen uppgick år 1944 till över 60. Behovet av undervisning

i ämnet av sådan art, som ankommer på den biträdande läraren har

på grund härav ökats i hög grad. För arvodet å 2 600 kronor är den biträdande

läraren enligt föreskrift av kanslern skyldig att hålla praktiska språkövningar

2 timmar i veckan. Då det ansetts nödvändigt att avsevärt utöka

den biträdande lärarens avgiftsfria undervisning, ha särskilda anslag beviljats

från humanistiska fakultetens docentstipendiefond, på sista tiden 4 000 kronor

årligen. I längden kan nämnda fond givetvis ej bära en dylik utgift. Den är ej

heller avsedd för tillgodoseende av behov av denna permanenta karaktär. Jag

tillstyrker, att arvodet till den biträdande läraren bestämmes till ett belopp,

motsvarande vad han för närvarande sammanlagt uppbär från universitetet

eller »6 400» kronor. Såsom en följd härav kommer jag att meddela föreskrift

om skälig förhöjning av den biträdande lärarens undervisningsskyldighet. Bifalles

min hemställan, torde särskilt tilläggsanslag från docentstipendiefonden

icke vara erforderligt. Anslagsökningen skulle bli 4 000 kronor.

Statskontoret förklarar sig anse, att, då undervisningen i ämnet av handlingarna

i ärendet att döma ungefär fördubblats, arvodet syntes böra bestämmas

till 4 800 kronor.

Reglering av löneförmånerna för klinik amanuenserna

vid Lunds universitet. På universitetets stat äro för närvarande

uppförda 16 arvoden å 3 000 kronor för amanuenser vid medicinska

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

fakultetens kliniker. Å dessa arvoden utgå därjämte dyrtidstillägg och kristillägg

av statsmedel med för närvarande tillhopa 43,6 procent å grundbeloppet.

Arvodesförmånerna av statsmedel till envar av klinikamanuenserna uppgå

alltså för närvarande till sammanlagt 4 308 kronor. Klinikamanuenserna

äro samtidigt anställda i landstingets tjänst och uppbära i sådan egenskap ett

belopp av 1 846 kronor.1 Under den av landstinget beviljade semestermånaden

går amanuensen miste örn 1/12 av universitetsarvodet, d. v. s. 359 kronor.

De sammanlagda löneinkomsterna uppgå alltså till inalles 5 795 kronor. I Uppsala

åtnjuter en motsvarande befattningshavare löneinkomster, svarande mot

löneförmånerna för en tjänsteman i lönegraden Ex 22: 19 (8 162 kronor å

F-ort).

Med skrivelse den 16 mars 1945 har kanslern inkommit med utredning och

förslag angående reglering av klinikamanuensernas löneförmåner. Sedan en

förberedande utredning på kanslerns uppdrag verkställts av professor emeritus

Einar Sjövall, hade förhandlingar ägt rum mellan Sveriges läkarförbund och

representanter för universitetet, vilka utmynnat i ett förslag av följande innebörd:
1.

Klinikamanuenserna vid Lunds universitet böra erhålla en sammanlagd

inkomst från universitetet och sjukhuset, motsvarande avlöningen i lönegraden

Ex 22 å D-ort enligt civila icke-ordinariereglementet.

2. Landstingets bidrag till amanuensernas årliga avlöning skall utgöra 2 400

kronor. Återstoden av avlöningsbeloppet skall bestridas med statsmedel.

3. Klinikamanuenserna i Lund erhålla samma rätt till semester och att behålla

avlöningsförmåner vid tjänstledighet på grund av sjukdom eller skada

till följd av olycksfall i tjänsten m. m. och till sjukvård, som tillkommer amanuenserna

vid övriga undervisningssjukhus.

Kanslern föreslår nu, att klinikamanuensernas sammanlagda löneinkomster

bringas upp i nivå med löneinkomsterna för motsvarande befattningshavare

i Stockholm och LTppsala, d. v. s. till vad som svarar mot lönegraden Ex 22

eller i runt tal 7 650 kronor å D-ort. Härav skulle landstinget bidraga med

1/3 d. v. s. i runt tal 2 400 kronor. Kanslern anför:

De underordnade läkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

som närmast motsvara klinikamanuenserna vid de övriga undervisningssjukhusen,

benämnas andre underläkare och äro placerade i lönegraden Ex 22.

Klinikamanuenserna vid övriga undervisningssjukhus i Stockholm och vid

akademiska sjukhuset i Uppsala, vilka befattningshavare åtnjuta dels ett arvode

(jämte dyrtidstillägg och kristillägg) å läroanstaltens stat, dels ock vissa

avlöningsförmåner från sjukhuset, erhålla numera ett fyllnadsarvode av statsmedel,

så avpassat, att de sammanlagda avlöningsförmånerna vid tjänsten

uppgå till samma belopp som avlöningen (inberäknat rörligt tillägg och kristillägg)

i lönegraden Ex 22 å I-ort (Stockholm) respektive F-ort (Uppsala).

Såsom framgår av den i ärendet förebragta utredningen, äro klinikamanuenserna

i Lund i avlöningshänseende avsevärt sämre ställda än kollegerna i

1 Landstingets anslag utgör 2 000 kronor per amanuens och år; !/13 härav utgår emellertid

till arvode åt vikarie under semestermånaden.

s. 337 Kontrollera mot PDF

337

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Stockholm och Uppsala. Det synes därför skäligt, att Lunda-amanuensernas

sammanlagda inkomster från universitetet och sjukhuset bringas lipp till en

nivå, som motsvarar avlöningen (inberäknat tilläggen) i lönegraden Ex 22,

d. v. s. å D-ort med nuvarande indextal i avrundat tal 7 650 kronor.

Då det gäller fördelningen av arvodesbeloppet mellan universitetet och sjukhuset,

synes lämpligt att, såsom även i det av konsistoriet framlagda förslaget

skett, godta de synpunkter, som legat till grund för bestämmandet av det

från sjukhuset för närvarande utgående bidraget till amanuensernas avlöning.

I enlighet härmed bör sjukhuset lämna amanuenserna ersättning för att de

biträda vid sjukvården även under de akademiska ferierna och följaktligen

bestrida ungefär så stor del av arvodet, som belöper på de 4 feriemånaderna.

Med utgångspunkt från ett årligt totalarvode av 7 650 kronor synes denna

ersättning lämpligen kunna bestämmas till (1/3 av 7 650 =) 2 550 eller efter

jämkning nedåt 2 400 kronor eller 200 kronor i månaden. Jag utgår även

ifrån, att sjukhuset tillhandahåller amanuenserna fri kost under jourdagarna

samt medger att de, om de så önska, få under övriga dagar inta sina måltider

eller eventuellt enbart lunch å sjukhuset mot måttlig ersättning.

Återstoden av avlöningsbeloppet (7 650 — 2 400 =) 5 250 kronor bör bestridas

med statsmedel, d. v. s. dels de nu utgående avlöningsförmånerna:

arvode 3 000 kronor samt dyrtidstillägg och kristillägg å arvodesbeloppet, för

närvarande tillhopa 1 308 kronor, dels ock fyllnadsarvode (5 250 — 3 000 —

— 1 308 = 942 eller i avrundat tal) 940 kronor.

Dessutom böra dessa amanuenser, örn de ha årsförordnande — i likhet med

motsvarande befattningshavare i Stockholm och Uppsala — erhålla rätt till

30 dagars semester med bibehållna avlöningsförmåner (vid röntgenavdelningen

och radioterapeutiska kliniken 42 dagar) samt få rätt att vid tjänstledighet på

grund av sjukdom eller till följd av olycksfall i tjänsten m. m. behålla hela

eller viss del av lönen. Ersättningen till vikarierna under dylik semester och

sjukledighet synes böra i sin helhet bestridas med statsmedel.

Jag vill i detta sammanhang erinra örn att vid Lunds lasarett för närvarande

äro anställda, utom 16 amanuenser, mer än dubbelt så många underläkare,

vilka avlönas enbart med sjukhusets medel.

Vad beträffar frågan om klinikamanuensernas rätt till fri sjukvård på statens

bekostnad, har dylik rätt icke av Kungl. Maj:t tillerkänts motsvarande

befattningshavare i Stockholm och Uppsala. Jag anser mig därför icke böra

ifrågasätta, att dylik rätt i nu förevarande sammanhang tillerkännes för Lundaamanuenserna.

Såsom framgår av den utav professorn Sjövall verkställda utredningen, åtnjuta

de flesta amanuenserna extra inkomster till växlande belopp för utfärdande

av intyg och på grund av jourtjänst. Amanuenserna vid ögon- och

öronklinikerna äga även uppbära poliklinikavgifter, vilka vid förstnämnda

klinik äro av betydande storlek. Jag förutsätter, att landstinget såsom en

följd av arvodesregleringen upptar till övervägande frågan om dispositionen

av de vid sjukhuset inflytande poliklinikavgifterna.

Beträffande beräkningen av statsverkets kostnader för den föreslagna arvodesregleringen

har kanslern anfört:

Vid Lunds universitet finnas för närvarande 16 klinikamanuenser. Örn

fyllnadsarvodet vid varje tjänst beräknas uppgå till 940 kronor, blir totalkostnaden

för samtliga tilläggsarvoden (940 X 16 = 15 040 eller i avrundat

tal) 15 000 kronor.

Bihang till riksdagens ''protokoll lOI^G. 1 sami. Nr 273.

22

opaginerad Kontrollera mot PDF

838

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

Kostnaden för semestervikarierna kan beräknas utgöra: i fråga om de

2 amanuenser, som skulle erhålla 42 dagars semester, 1 785 kronor och beträffande

övriga 14 amanuenser 8 925 kronor eller således tillhopa 10 710

kronor. Kostnaden för sjukvikarierna låter sig ej med någon säkerhet beräkna

men synes approximativt kunna uppskattas till 1 300 kronor. Hela kostnaden

för amanuensernas vikarier skulle således uppgå till (10 710 + 1 300 =) 12 010

eller i avrundat tal 12 000 kronor.

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot kanslerns

förslag. Lönenämnden har emellertid beträffande vissa klinikamanuensers i

Lund extra inkomster av poliklinikavgifter framhållit, att åtgärder syntes böra

vidtagas i syfte att beträffande dylika extra inkomster åstadkomma en reglering

i närmare anslutning till vad som gäller beträffande motsvarande befattningshavare

i Uppsala och Stockholm.

Statskontoret anför:

Statskontoret finner icke anledning till erinran mot vad universitetskanslern

anfört och föreslagit beträffande klinikamanuensernas vid Lunds universitet

löneställning. Vad angår kanslerns förslag till fördelning mellan staten och

Malmöhus läns landsting av kostnaderna för amanuensernas avlönande får

statskontoret under hänvisning till de bestämmelser, som i motsvarande hänseende

meddelats angående klinikamanuenserna vid Uppsala universitet uttala,

att kostnaderna för vikaries avlönande böra gäldas av såväl staten som

landstinget. Härvid torde böra tillämpas samma grunder som i fråga om fördelning

av kostnaderna för löneförmåner till tjänstens ordinarie innehavare.

På landstinget bör alltså ankomma att svara för en tredjedel av dylika vikariatskostnader.

En förutsättning för löneregleringen synes vidare vara, att till denna knytes

det villkoret, att befattningshavarna icke i vidare mån än motsvarande läkare

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet skola äga uppbära särskild

avgift för intyg, poliklinikavgifter m. m. Sjukhusets andel i inflytande ersättningar

för intyg böra fördelas mellan universitetet och landstinget i samma

proportion som bidrag lämnas till avlöningen eller med två tredjedelar till

universitetet och en tredjedel till landstinget.

Ny klinikamanuens på medicinska klinikens laboratorium.

Härom anför klinikföreståndaren, professorn S. Ingvar:

Laboratorieanalysernas ökade betydelse såväl för invärtesmedicinen som

för övriga specialiteter har medfört en stor ökning av laboratoriets arbete under

de senare åren och ytterligare accentuerat dess betydelse som centrallaboratorium

för sjukhuset. Detta har medfört en ökning av laboratorns arbetsbörda,

som medför, att han vid sidan av undervisning och rutinarbete ej får så mycket

tid över för forskningsarbete som skulle varit önskvärt.

Tjänsten är vidare i hög grad behövlig ur utbildningssynpunkt. Såväl för

blivande internister som för dem, vilka tänka utbilda sig för kliniska laboratorst

jänster, böra möjligheter beredas till grundligare utbildning i laboratoriediagnostiken.

Den kliniska forskningen kan på ett lyckligt sätt stimuleras genom inrättande

av en tjänst, där yngre medicinare beredas ekonomiska möjligheter att

arbeta vid sjukhuset under någon tid utan att större delen av deras tid tages

s. 339 Kontrollera mot PDF

339

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

i anspråk för den rent sjukvårdande verksamheten. En ny amanuensbefattning

vid det kliniska laboratoriet skulle ge bättre betingelse för tillväxten av

de kliniska laboratorernas fåtaliga krets i vårt land, en krets, som förvisso behöver

utökas, då den är av den yttersta betydelse för klinisk forskning över

huvud taget.

Konsistoriet och kanslern lia tillstyrkt ifrågavarande förslag, som icke föranlett

någon erinran från statskontorets sida.

Arbetskrafterna å biblioteket. Genom beslut av Kungl.

Majit och riksdagen har föreskrivits, att en av de 4 förste bibliotekarietjänsterna

vid universitetsbiblioteket i Lund skulle efter första inträffande ledighet

vakantsättas. Tillika har föreskrivits att intill dess så skedde en av tjänsterna

icke skulle få uppehållas med vikarie.

Konsistoriet har nu anhållit, att nämnda beslut måtte upphävas. Kanslern,

som biträtt ifrågavarande förslag, anför:

Av handlingarna i ärendet framgår, att någon vakanssättning av ledig förste

bibliotekariebefattning ännu ej ägt rum men att förbudet mot förordnande av

vikarie vunnit tillämpning under en långvarig sjukledighet för en av förste

bibliotekarierna. I min petitaskrivelse rörande Uppsala universitets avlöningsanslag

för kommande budgetår har jag uttalat den meningen, att Lundabiblioteket

i fråga om personal vore ännu sämre tillgodosett än Uppsalabiblioteket.

Att indraga en befattning som chef för en av bibliotekets 4 huvudavdelningar

måste givetvis medföra högst betydande olägenheter i organisatoriskt

hänseende. Jag tillstyrker, att förutberörda inskränkande föreskrift måtte

upphävas.

Kanslern har vidare hemställt, att gällande föreskrift örn indragning av en

amanuenstjänst vid biblioteket måtte upphävas, samt att till icke-ordinarie

arbetskrafter vid biblioteket måtte anvisas ytterligare 16 000 kronor. Till stöd

härför anföres:

År 1942 föreskrevs, att antalet heltidstjänstgörande amanuenser vid universitetsbiblioteket

skulle, i den mån då befintlig amanuenspersonal avginge,

minskas till högst 3. Konsistoriet har, under åberopande av en utav överbibliotekarien

verkställd utredning i ämnet, anhållit, att förutnämnda föreskrift örn

indragning av en amanuenstjänst måtte upphävas. Av handlingarna i ärendet

framgår, att någon indragning av en amanuenstjänst ännu ej ägt rum. Jag

tillstyrker, att förutberörda i nådiga brevet den 12 juni 1942 meddelade inskränkande

föreskrift måtte upphävas.

Konsistoriet har vidare gjort .framställning örn höjning av de till icke-ordinarie

befattningshavare vid universitetsbiblioteket anslagna medlen med dels

1 300 kronor för uppflyttningar i löneklass, dels 2 250 kronor för att kunna höja

tamburvaktens arvode från 1 350 till 2 100 kronor för 7 timmars tjänstgöring

samt anställa en biträdande tamburvakt med ett arvode av 1 500 kronor och

med skyldighet att tjänstgöra under de 5 återstående timmarna av den tid

biblioteket dagligen hålles öppet, dels 3 600 kronor för att kunna höja de båda

nu befintliga expeditionsbiträdenas arvode från 1 350 till 2 100 kronor samt

anställa ytterligare ett dylikt biträde, dels ock 8 795 kronor för att öka posten

till »Extra arbetshjälp, renskrivning etc.» från 26 050 till 34 845 kronor. Sam
-

s. 340 Kontrollera mot PDF

340 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

manlagda summan av de utav konsistoriet föreslagna anslagsökningarna blillö

945 kronor.

Jag har förut uttalat den meningen, att universitetsbiblioteket i Lund vore

jämförelsevis illa lottat i fråga om personal. Särskilt gäller detta beträffande

befattningshavarna i de lägre graderna. De av konsistoriet nu begärda anslagsökningarna

äro därför enligt min mening synnerligen behövliga. Jag tillstyrker,

att de för avlönande av icke-ordinarie personal vid universitetsbiblioteket

avsedda medlen ökas med ett belopp av i runt tal 16 000 kronor.

Statskontoret har icke framställt annan erinran mot kanslerns förslag än

att anslagshöjningen borde begränsas till i runt tal 7 000 kronor.

Vaktmästare, tillika eldare vid medicins k-k emiska

och farmakologiska institutionerna. Härom ha vederbörande

institutionsföreståndare anfört:

För fullgörandet av de olika vaktmästargöromålen vid de båda institutionerna,

inklusive eldning och skötsel av värmeanläggningen, vården av institutionsparken

m. m., ha sedan den gemensamma institutionsbyggnadens färdigställande

1924 varit anställda tvenne befattningshavare som institutionsvaktmästare

i 7 lönegraden. Därvidlag har den vid farmakologiska institutionen

anställda vaktmästaren, som enligt gällande bestämmelser tillika har tjänstgöringsskyldighet

vid medicinsk-kemiska institutionen, efter överenskommelse

mellan institutionsföreståndarna haft att sköta, utöver vaktmästargöromålen

vid farmakologiska institutionen, även eldning och annan skötsel av den gemensamma

värmeanläggningen.

De genom ökningen av såväl forskningen som undervisningen på båda institutionerna

stegrade kraven på teknisk personal kräva oundgängligen tillgång

till en vaktmästare för den egentliga verksamheten vid vardera av de båda

institutionerna.

Eldningen och den övriga skötseln av värmeanläggningen i den gemensamma

institutionsbyggnaden, vården av institutionsparken, tömning av avfallstunnor,

grovarbetet vid skötseln av djurstallarna, allmän översyn av elektriska

anläggningar, gas- respektive vattenledningar, hissen, skötseln av den gemensamma

stora apparaten för produktion av destillerat vatten, översyn av städningsarbetet,

erforderlig daglig budskickning etc. låta sig ej förena med respektive

institutionsvaktmästares övriga sysslor — de sönderhacka alltför mycket

deras övriga arbete. Vid många jämförbara dubbelinstitutioner finnes särskild

vaktmästare anställd för nyssnämnda uppgifters fyllande. Uppgifterna i fråga

kunna ej heller lämpligen åläggas den övriga, mycket knappt tillmätta institutionspersonalen.

Vad ifrågavarande institutioner beträffar har också drätselnämnden de sista

åren ur tillgängliga universitetsmedel anskaffat anslag till 4 timmars extra

arbetshjälp för skötseln av värmeanläggningen, varjämte dels ur materielanslagen,

dels ur andra medel arvoden utgått för skötseln av djurstallar, institutionsparken

m. m. Detta system har dock visat sig otillräckligt. Det har ej

medgivit institutionsföreståndarnas rationella disponerande av vaktmästarnas

arbetstid. Som betydelsefullt moment tillkommer, att kontrollen av dessa senares

effektiva utnyttjande av arbetstiden omöjliggjorts.

Kanslern har, under åberopande av den av institutionsföreståndarna anförda

motiveringen, tillstyrkt inrättande av en vaktmästarbefattning i lönegraden

Eo 5. Statskontoret har biträtt detta förslag.

s. 341 Kontrollera mot PDF

341

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Kansliskrivare''anst vid universitetets kansli. Kanslipersonalen

utgöres för närvarande av akademisekreteraren, en deltidsanställd

amanuens (arvode 3 250 kronor) samt ett kanslibiträde i lönegraden A 7.

Konsistoriet har hemställt om inrättande av en kansliskri vart jänst i lönegraden

All. Kanslern tillstyrker förslaget, dock att tjänsten tills vidare borde

göras till extra ordinarie. Statskontoret har förordat inrättande av en skrivbiträdest

jänst i 2 lönegraden. Nämnda myndigheter anföra i huvudsak följande.

Konsistoriet. Kanslibiträdet är fullt sysselsatt med renskrivnings-, enklare

registreringsarbete och dylikt. Amanuensen, som vid semester och annan ledighet

för akademisekreteraren har att fullgöra dennes åligganden, användes i

allmänhet för vissa särskilda åligganden, främst rörande stipendieväsendet.

Akademisekreteraren måste själv fullgöra alla övriga uppgifter: protokollföring,

expedition och annan korrespondens, mottagning och besvarande av förfrågningar

rörande de ärenden som handläggas av honom eller av rektor, allehanda

utredningar och förarbeten till de akademiska myndigheternas förslag

eller yttranden i reformspörsmål och i de talrika organisatoriska spörsmål, som

påkallas av tidsförhållandena och i övrigt av universitetets utveckling. Det

står utom tvivel att denna arbetsbörda är alltför betungande för befattningshavaren,

och i synnerhet de sistnämnda, mest kvalificerade uppgifterna kunna

med nuvarande arbetsförhållanden icke undgå att bliva tillbakasätta. En

förstärkning av arbetskrafterna är därför oundgänglig.

Den mest närliggande åtgärden kunde synas vara, att amanuenstjänsten omändras

till en heltidssyssla, förslagsvis med avlöning i lönegrad Eo 18. Härmed

torde icke uppnås en tillräcklig förstärkning av personalen. En annan utväg

vore att inrätta en helt ny amanuenstjänst, med nämnda avlöning. Emellertid

kan mot båda dessa utvägar invändas, att vad som erfordras icke främst är en

ökad tillgång på juridisk eller eljest mera högt kvalificerad arbetskraft, utan i

stället en avlastning av sekreteraren från sysslande med tidskrävande men jämförelsevis

enkla uppgifter. Det må även anmärkas att en amanuenstjänst såsom

heltidssyssla i längden icke torde vara lockande, bland annat med hänsyn

till de mycket ovissa utsikterna till vidare befordran, varför det i längden torde

visa sig svårt att rekrytera en sådan plats med en person, som utöver examina

besitter önskvärda kvalifikationer i fråga örn arbetsförmåga, ambition och

dylika egenskaper, eller att kunna behålla en sådan befattningshavare, sedan

han vunnit erfarenhet och rutin.

Det föreliggande behovet torde därför bäst tillgodoses med inrättande av en

befattning såsom kansliskrivare, med sådan avlöning att en erfaren och effektiv

arbetskraft kan antagas vilja söka befattningen och kvarstanna därvid.

Lönegrad All torde vara lämplig.

Kanslern. Med vitsordande av att akademisekreteraren behöver befrias från

att ta befattning med en mängd honom för närvarande åliggande göromål av

enklare och mera rutinmässig beskaffenhet, om han skall få tillräcklig tid att

i önskvärd omfattning ägna sig åt de ärenden, som äro av mera kvalificerad

natur, hemställer jag, att vid universitetets kansli måtte inrättas en kansliskrivarbefattning

i ll:e lönegraden. I avbidan på fastställandet av en definitiv

organisation för förvaltningspersonalen torde tjänsten böra bli av extra

ordinarie natur.

s. 342 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

342 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Statskontoret. De i ärendet åberopade omständigheterna synas giva vid

handen, att en förstärkning av arbetskrafterna vid Lunds universitets kansli

är motiverad. Visserligen ha medel anvisats för avlönande av ett för kansliet

och räntekammaren gemensamt extra ordinarie kontorsbiträde utöver den i

ärendet omnämnda personalen, men detta biträde har, enligt vad statskontoret

under hand inhämtat, så gott som uteslutande måst disponeras för räntekammarens

behov. För bedömande av tjänstens placering i lönegrad må uppmärksammas,

att det ordinarie kanslibiträdet för närvarande sysselsättes med

arbetsuppgifter, som till övervägande delen äro av sådan natur, att de böra

anförtros ett skriv- eller kontorsbiträde. Genom bristen på dylik mindre kvalificerad

arbetskraft ha renskrivnings- och enklare registreringsarbeten sålunda

måst fullgöras av kanslibiträdet, medan mera kvalificerade biträdesgöromål

fallit på akademisekreteraren och amanuensen. Enligt statskontorets mening

bör i anledning av framställningen sådana åtgärder vidtagas, att kanslibiträdet

kan lösgöras för mera kvalificerade arbetsuppgifter. Ämbetsverket föreslår därför,

att personalen för nästkommande budgetår förstärkes med ett icke-ordinarie

skrivbiträde i 2:a lönegraden.

De i det föregående redovisade anslagsäskandena för Lunds universitet avse

flertalet av de av kanslern tillstyrkta förslag, som från universitetets sida framlagts.

Härutöver har universitetet hos kanslern hemställt örn åtskilliga förändringar

av anslagskrävande natur, som kanslern emellertid av olika skäl icke

ansett sig för närvarande böra tillstyrka med hänsyn till pågående eller nyligen

framlagda utredningar. Mot den ståndpunkt kanslern sålunda intagit

synes icke kunna göras någon vägande invändning.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, var frågan örn inrättande av

en professur i röntgendiagnostik vid Lunds universitet aktuell redan före det

år 1939 utbrutna kriget men upptogs då av naturliga skäl icke till avgörande.

Under tiden har röntgendiagnostikens redan förut stora betydelse för läkarvetenskapen

stegrats i en takt, varom man för blott ett fåtal år sedan icke hade

en föreställning. Jag har därför ansett mig icke kunna tveka inför förslaget,

att en professur i röntgendiagnostik skall inrättas vid Lunds universitet för att

i fråga om detta ämne sätta universitetet i paritet med universitetet i Uppsala

och karolinska institutet. Jag biträder alltså kanslerns förslag örn förändring

från och med nästa budgetår av den ordinarie lärartjänsten i röntgendiagnostik

till en professur. Jag anser mig kunna utgå ifrån att innehavaren av nämnda

lärartjänst kommer att utses till innehavare av professuren. Några övergångsanordningar

av den karaktär kanslern berört finner jag mig således icke behöva

räkna med.

Att laboratorstjänster i medicinsk och fysiologisk kemi samt i fysiologi erfordras

i Lund likaväl som i Uppsala torde få anses klarlagt. Jag är därför

beredd att tillstyrka, att de två förste assistentbefattningarna i förevarande

ämnen förändras till laboratorstjänster från och med nästa budgetår.

På av kanslern anförda skäl vill jag icke motsätta mig, att arvodet till

biträdande läraren i imtionalekonomi och finansrätt, nu 8 600 kronor, med

hänsyn till rådande särskilda förhållanden höjes, så att lärarens arvodesför
-

s. 343 Kontrollera mot PDF

343

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

måner komme att uppgå till 10 900 kronor. Då emellertid för bestridande av

kostnaderna för arvodet enligt gällande bestämmelser skall tagas i anspråk ett

av juridiska fakultetens vakanta docentstipendier, och jag i det föregående

förordat en uppräkning av docentstipendierna med 1 200 kronor, stannar vid

bifall härtill den erforderliga anslagshöjningen vid (10 900 — 8 600 —

— 1 200 =) 1 100 kronor.

Under hänvisning till vad jag anfört beträffande motsvarande anslagsfrågor

för Uppsala universitets vidkommande förordar jag, att arvodesbeloppen för

uppehållande av juridiska fakultetens praktiska och propedeutiska kurser

höjas med respektive 300 kronor och 1 600 kronor. Med anledning av vad

kanslern anfört i fråga om behovet av utökad undervisning i ryska förordar

jag, att arvodet för en biträdande lärare i ämnet höjes med 3 400 kronor till

6 000 kronor.

Under hänvisning till den i ärendet förebragta utredningen tillstyrker jag,

att medel anvisas i syfte att bereda klinikamanuenserna vid Lunds universitet

arvodesfyllnad så att deras löneinkomster uppbringas till paritet med löneinkomsterna

för motsvarande befattningshavare vid akademiska sjukhuset i

Uppsala, d. v. s. till den storlek som svarar mot avlöning enligt begynnelselönen

i lönegraden Ex 22. Jag har icke funnit anledning till erinran mot kanslerns förslag

beträffande fördelning av kostnaderna för det erforderliga fyllnadsarvodet,

d. v. s. att staten skulle svara för 2/3 därav. Jag tillstyrker även, att klinikamanuenserna

i enlighet med kanslerns förslag tillerkännas rätt till semester,

lön under sjukledighet m. m. Kostnaderna för ersättning till vikarier synas

på sätt statskontoret framhållit böra fördelas mellan universitetet och landstinget

i samma proportion som övriga kostnader för klinikamanuenserna.

Jag utgår vid beräkningen av erforderliga medel till vikarier ifrån, att uppgörelse

på denna punkt skall kunna träffas mellan universitetet och landstinget.

Kanslern har beräknat kostnaderna för fyllnadsarvoden till i runt tal 15 000

kronor och kostnaderna för vikarier till i runt tal 12 000 kronor. Fyllnadsarvodena

böra bestridas från en under delstat I i avlöningsstaten uppförd, förslagsvis

betecknad delpost till »särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän»

. Denna delpost synes böra upptagas med ett belopp av 30 000 kronor.

Härvid har jag tagit hänsyn dels till att jag i det följande ämnar tillstyrka,

att medel anvisas för anställande av en klinikamanuens å medicinska klinikens

laboratorium och dels till mitt i det föregående berörda förslag, att klinikamanuenserna

under vissa förutsättningar skola kunna tillerkännas provisorisk

löneförstärkning. På universitetet belöpande kostnader för vikarier åt klinikamanuenserna

beräknar jag under hänvisning till vad jag i det föregående

anfört till i runt tal 8 000 kronor.

Jag har blivit övertygad om behovet av en klinikamanuens på medicinska

klinikens laboratorium och tillstyrker för ändamålet en höjning av den under

delstaten I uppförda arvodesposten med 3 000 kronor.

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Kanslern har vitsordat behovet av en förstärkning av universitetsbibliotekets

personal och i sådant hänseende hemställt om en höjning av anslagsmedlen

till anställande av icke-ordinarie arbetskrafter vid biblioteket med sammanlagt

16 000 kronor. Jag har icke funnit anledning till erinran häremot. Jag har

även blivit övertygad örn angelägenheten av att upphäva de år 1942 i besparingssyfte

meddelade men ännu icke effektuerade föreskrifterna om vakanssättning

vid första inträffande ledighet av en förste bibliotekariebefattning och

en amanuenstjänst.

För innevarande budgetår ha medel anvisats för inrättande av 7 nya tjänster

som tekniska biträden vid ifrågavarande universitet. Kanslern har tillstyrkt

inrättande av 5 nya dylika befattningar, samtliga inom medicinska fakulteten.

Med anledning härav erinrar jag, att utredning pågår genom medicinska högskolornas

organisationskommitté rörande de medicinska högskoleinstitutionernas

behov av bland annat teknisk biträdespersonal. Förslag i nämnda hänseende

torde vara att emotse inom en relativt nära framtid. Vid sådant förhållande

och då det mest trängande behovet torde ha tillgodosetts genom

fjolårets nyssnämnda beslut anser jag mig böra avvakta ställningstagandet till

det kommande kommittéförslaget innan jag kan tillstyrka anvisande av ytterligare

medel för ifrågavarande ändamål.

Kanslerns av statskontoret tillstyrkta förslag om inrättande av en vaktmästarbefattning

i lönegraden Eo 5 å medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionerna,

anser jag mig böra biträda. Vad i ärendet anförts rörande en förstärkning

av arbetskrafterna å universitetets kansli har övertygat mig om att

behov föreligger av ytterligare en biträdesbefattning. Beträffande det nya biträdets

tjänsteställning ansluter jag mig såtillvida till statskontorets förslag att

jag förordar inrättande av en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning.

Under åberopande av vad jag sålunda samt under avsnitten I och II i det

föregående anfört beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till avlöningar

vid Lunds universitet på följande sätt.

I. Professorer och lärare m. fl.

Posten 1 a. (lön och tjänstgöringspenningar åt ordinarie tjänstemän) bör

ökas dels med 30 000 kronor vid bifall till vad jag förordat rörande nya professurer

i fysik, geologi, entomologi och röntgendiagnostik, de två sistnämnda

i utbyte mot ordinarie befattningar i laboratorsgraden, dels ock med (4 X

X 9 000 =) 36 000 kronor vid bifall till mitt förslag örn inrättande av fyra

nya laboratorstjänster. Posten bör alltså uppföras med (851 000 -f- 30 000 -f+

36 000 =) 917 000 kronor. Härifrån skola avgå pensionsavdrag, nu beräknade

till 67 000 kronor och vid bifall till förslaget örn nya ordinarie befattningar

till 71 000 kronor, varför anslagsposten bör uppföras med ett nettobelopp

av (917 000 — 71 000 =) 846 000 kronor. Den till posten hörande

särskilda avlöningsstaten för professorer m. fl. bör undergå de förändringar,

som föranledas av vad jag förordat.

s. 345 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 345

Posten 1 b. (ålderstillägg) synes böra uppföras med oförändrat belopp,

43 800 kronor.

Posten 1 c. (ersättningar till vikarierande akademiska lärare) torde i enlighet

med vad jag under kapitel II anfört böra höjas med 10 000 kronor till

20 000 kronor.

Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit)

bör vid bifall till förslaget om inrättande av en ny professur i geologi i stället

för en biträdande lärarbefattning minskas med 11 600 kronor och vid bifall till

förslaget om förändring av två förste assistenttjänster till laboratorstjänster

med ytterligare 14 400 kronor eller med sammanlagt 26 000 kronor. Å andra

sidan bör posten ökas dels med (214 800 + 213 600 =) 428 400 kronor vid

bifall till vad jag i övrigt under kapitlen I och II förordat och dels med

(1 100 + 300 + 1 600 + 3 400 + 8 000 + 3 000 =) 17 400 kronor i enlighet

med vad jag under nu förevarande avsnitt anfört. I posten bör vidare inräknas

Lunds universitets andel i anslaget till ersättningar åt vissa assistenter och

amanuenser, d. v. s. i runt tal 275 000 kronor. Posten bör alltså uppföras med

(448 900 — 26 000 + 428 400 + 17 400 + 275 000 =) 1 143 700 kronor.

Under en post 3 (särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän) böra

avföras de i det föregående omförmälda fyllnadsarvodena åt klinikamanuenserna.

Av det förut anförda framgår, att jag beräknat kostnaderna härför till

30 000 kronor.

Delstaten I beräknar jag således till sammanlagt (846 000 +

+ 43 800 + 20 000 + 1 143 700 + 30 000 =) 2 083 500 kronor.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar

och inrättningar m. m.

Posten 1 (avlöningar till ordinarie tjänstemän), nu förslagsvis 296 000 kronor,

bör höjas med 21 000 kronor vid bifall till vad jag under kapitel I förordat

och alltså uppföras med 317 000 kronor.

Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit),

nu 17 700 kronor, bör vid bifall till vad jag under kapitel I förordat minskas

med 5 700 kronor. Vid min anmälan av anslagsbehovet till avlöningar för

Uppsala universitet har jag emellertid ifrågasatt en höjning av »rektors honorarium»

från 2 400 kronor till 3 600 kronor och förklarat mig förutsätta, att

motsvarande uppräkning skulle ske även beträffande rektorshonorariet vid

Lunds universitet. Med hänsyn härtill torde ifrågavarande anslagspost för

nästa budgetår böra uppföras med (17 700 — 5 700 + 1 200 =) 13 200

kronor.

Posten 3 (avlöningar till arbetare vid botaniska trädgården) torde böra uppföras

med oförändrat belopp, 23 000 kronor.

Posten 4 (avlöningar till övrig icke-ordinarie personal), nu 116 400 kronor,

torde med anledning av vad jag under kapitel I i det föregående anförts böra

höjas med 28 000 kronor och vid bifall till vad jag förordat under förevarande

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

avsnitt med ytterligare i runt tal 21 000 kronor till (116 400 + 28 000 +

+ 21 000 =) 165 400 kronor.

Posten 5 (rörligt tillägg) synes böra höjas med 8 000 kronor till (54 161 +

+ 8 000 ==) 62 161 kronor.

Delstaten II beräknar jag således till (317 000 + 13 200 + 23 000 +

+ 165 400 + 62 161 =) 580 761 kronor.

Särskilda uppbördsmedel.

Beträffande denna inkomstpost, nu 5 761 kronor, ifrågasätter jag icke någon

förändring.

Förevarande avlöningsanslag bör alltså för nästa budgetår uppföras med

(2 083 500 + 580 761 — 5 761 =) 2 658 500 kronor, vilket — om hänsyn

tages även till universitetets andel i assistentanslaget — innebär en anslagshöjning

med 595 300 kronor. Av höjningen belöper ett belopp av i runt tal

298 000 kronor på naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag, 213 600

kronor på docentstipendier och återstoden på övriga förslag.

5. Reservationsanslaget till Lunds universitet: Materiel m. m.

Detta anslag har för innevarande budgetår höjts från 285 000 kronor till

375 000 kronor, d. v. s. med 90 000 kronor. Det har härvid förutsatts, att universitetets

reservfond skulle bidraga till de löpande utgifterna med 40 000

kronor. Anslagshöjningen jämte nämnda bidrag från reservfonden ha syftat

till att återföra anslaget till 1939 års realnivå.

Konsistoriet har nu hemställt om en anslagshöjning med minst 40 procent

eller med 150 000 kronor.

Kanslern, som tillstyrker en anslagshöjning med 75 000 kronor, anför:

Enligt det beräkningssätt, som legat till grund för medelsanvisningen för

innevarande budgetår, d. v. s. att 1939 års nivå skulle återställas, borde anslaget

ha fastställts till 415 000 kronor. Att för nästa budgetår, såsom skett

för det nu löpande, minska detta belopp med hänsyn till beräknade bidrag

från reservfonden synes ej kunna ifrågasättas. Reservfondens ställning har nämligen

på senaste tiden avsevärt försämrats. Enligt under hand från räntekammaren

lämnad uppgift utgjorde reservfondens behållning — om man gör avdrag

för beviljade men ej utbetalda anslag — den 30 juni 1944 cirka 15 000

kronor, under det att fonden samma dag 1945 icke hade någon disponibel behållning.

Det lärer därför icke bli möjligt för fonden att under kommande

budgetår lämna bidrag till institutionernas löpande utgifter. Tvärt om kan

det befaras, att fonden endast i mycket begränsad omfattning skall vara i stånd

att fylla sin egentliga uppgift att svara för »tillfälliga behov» och utgifter för

»på förhand ej bestämda ändamål». Under sådana omständigheter måste säkerligen

materielanslaget bestrida även en stor del av kostnaderna för tillgodoseende

av institutionernas »tillfälliga behov». Jag ser mig därför föranlåten

hemställa, att materielanslaget måtte höjas utöver förutnämnda belopp,

415 000 kronor, till förslagsvis 450 000 kronor.

Statskontoret anser i likhet med kanslern icke möjligt att för nästa budgetår

räkna med tillskott från reservfonden. Med hänsyn till att materielanslagets

s. 347 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

347

ställning förbättrats genom överförande av vissa personalutgifter till avlöningsanslaget

kan statskontoret icke tillstyrka anvisande av högre belopp för

nästa budgetår än 415 000 kronor.

I samband med min anmälan av naturvetenskapliga forskningskommitténs

förslag har jag för de naturvetenskapliga institutionernas vidkommande (geografiska

institutionen inbegripen) tillstyrkt en anslagshöjning med 220 000

kronor, varav 30 000 kronor för fältarbeten. Även för övriga anslagsändamål

synes en anslagshöjning befogad. Jag tillstyrker i sådant hänseende anvisande

av ytterligare 55 000 kronor. I likhet med kanslern och statskontoret anser jag

icke tillrådligt att räkna med, att reservfonden för nästa budgetår skall kunna

lämna något tillskott till de löpande utgifterna. Förevarande anslag synes alltså

för nästa budgetår böra uppföras med (375 000 + 220 000 -j- 55 000 =)

650 000 kronor, vilket innebär en höjning med 275 000 kronor.

6. Reservationsanslag till Lunds universitet: Engångsanslag för

vissa vetenskapliga institutioner.

Till nybyggnad för fysiologiska institutionen vid universitetet i Lund har

riksdagen anvisat investeringsanslag av 250 000 kronor å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1945/46 och av 600 000 kronor för budgetåret 1946/47.

Härigenom ha medel anvisats för täckande av de beräknade totalkostnaderna

för byggnadsföretaget, vilka, såsom av propositionen 1945: 334 framgår, beräknats

till 850 000 kronor.

Kanslern för rikets universitet har i skrivelse den 21 december 1945 hemställt

örn anvisande för nästa budgetår av ett anslag av 175 000 kronor till

inredning och utrustning av fysiologiska institutionens nybyggnad. Anslaget

är avsett att utgöra förra delen av ett till 380 000 kronor beräknat totalanslag

för nämnda ändamål. Kanslern åberopar till stöd för sin framställning en av

större akademiska konsistoriet samt medicinska fakulteten tillstyrkt framställning

från fysiologiska institutionens föreståndare, professorn G. Kahlson, vari

anförts i huvudsak följande.

Det synes ej osannolikt att arbetet med fysiologiska institutionens nybyggnad

kan taga sin början våren 1946. För inredning och utrustning av institutionen

måste härefter särskilt anslag anvisas. Efter verkställd utredning har jag

funnit att inredning och utrustning komma att draga en sammanlagd kostnad

av 380 000 kronor. Med hänsyn till att leverantörer för närvarande i många

fall ej kunna ange bindande priser måste denna summa betraktas som approximativ.

Det synes mig emellertid vara osannolikt att detta belopp skall behöva

väsentligen överskridas.

Den nuvarande institutionens utrustning är mycket bristfällig och ofullständig.

En stor del av den utrustning som numera erfordras inom en fysiologisk

institution saknas helt.

Det torde vara lämpligt att i år endast begära en första andel, förslagsvis

175 000 kronor, av den erforderliga totalsumman 380 000 kronor. Denna första

Departe
mentschefen.

s. 348 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

348 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

andel avser sådan inredning och utrustning som bör beställas snarast möjligt

d. v. s. huvudsakligen möbler och verkstadsutrustning. Den senare delen av

det erforderliga anslaget kommer att avse kostnaderna för instrument och

dylikt.

De kostnader som skola bestridas med det för nästa budgetår äskade anslaget

fördela sig på följande sätt:

Laboratorier........................................ kronor 95 905

Chefsrum .......................................... » 2 253

Övriga skrivrum..................................... » 10 058

Bibliotek ........................................... » 12160

Instrument- och snickarverkstad ...................... » 54 624

Summa kronor 175 000.

Byggnadsstyrelsen har tillstyrkt framställningen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått, har till uppförande av nybyggnad

för fysiologiska institutionen i Lund anvisats sammanlagt 850 000

kronor, vilket belopp avsetts komma att täcka hela det för nybyggnaden beräknade

anslagsbehovet. Något anslag till inredning och utrustning av nybyggnaden

har hittills icke anvisats. Med hänsyn till de nu rådande långa

leveranstiderna torde emellertid så böra ske redan för nästa budgetår. De

totala utrustningskostnadema ha beräknats till 380 000 kronor, varav 175 000

kronor äskas för nästa budgetår. I likhet med byggnadsstyrelsen har jag intet

att erinra mot dessa kostnadsberäkningar och finner mig även böra godtaga

den föreslagna uppdelningen av medelsanvisningen på två budgetår. För nästa

budgetår synes sålunda ett belopp av 175 000 kronor böra anvisas.

I det föregående har jag vid anmälan av naturvetenskapliga forskningskommitténs

förslag tillstyrkt anvisande av vissa engångsanslag till naturvetenskapliga

institutioner vid Lunds universitet å tillhopa 102 000 kronor.

Nämnda två belopp å tillsammans (102 000 -f- 175 000 =) 277 000 kronor

torde böra anvisas såsom ett reservationsanslag under rubriken »Lunds

universitet: Engångsanslag för vissa vetenskapliga institutioner».

7. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Avlöningar.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 836 900 kronor.

Såsom en tillfällig åtgärd för innevarande budgetår ha anslagsmedel för

vissa assistenter och amanuenser anvisats från ett särskilt anslag, varav institutets

andel utgör 101 400 kronor varför anslagsmedlen till avlöningar vid

institutet i realiteten uppgå till 938 300 kronor.

I skrivelse den 11 januari 1946 har kanslern för rikets universitet framlagt

anslagsäskanden för institutet för nästa budgetår. Häröver har statskontoret

avgivit utlåtande. Av handlingarna i ärendet inhämtas bland

annat följande.

s. 349 Kontrollera mot PDF

349

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 873.

Förändring av en laboratorst j anst i bakteriolog!

till en professur i samma ämne. Vid institutet

finnes för närvarande en ordinarie laboratorstjänst i bakteriologi, vilken

för närvarande är vakant. Kanslern föreslår, att denna tjänst från och med

nästa budgetår förändras till en professur i bakteriologi. Kanslern anför:

Lärarkollegiet har under åberopande av en utförlig utredning hemställt,

att den för närvarande vakanta laboratorsbefattningen i bakteriologi vid

patologisk-anatomiska institutionen skulle ombildas till en professur i bakteriologi.

Redan tidigare har lärarkollegiet upprepade gånger väckt förslag

örn inrättande av en professur i bakteriologi (eventuellt benämnd professur

i bakteriologi, serologi och immunitetslära) vid institutet. Även 1933 års

universitetsberedning har i princip tillstyrkt inrättandet vid karolinska institutet

av en professorsbefattning i bakteriologi och serologi.

Plats för en blivande bakteriologisk institution har enligt lärarkollegiets

uppgift reserverats å Norrbackaområdet intill den patologiska institutionen.

Lärarkollegiet har tänkt sig, att den bakteriologiska institutionen

skulle fungera som karolinska sjukhusets bakteriologiska laboratorium. Till

dess särskild byggnad för institutionen i fråga bleve uppförd, skulle de lokaler

inom den patologiska institutionens byggnad, som för närvarande

vore upplåtna för undervisningen i bakteriologi, få disponeras som en

provisorisk bakteriologisk institution. Den personal, som skulle leda och

utföra de rutinmässiga undersökningarna för sjukhusets räkning, skulle

uppföras på sjukhusets stat. Professorn och de befattningshavare, som

huvudsakligen skulle tagas i anspråk för undervisning och forskning, skulle

avlönas från karolinska institutet. Dessutom skulle professorn såsom högste

ledare och i sista hand ansvarig för samtliga bakteriologiska undersökningar

erhålla ett särskilt arvode från sjukhuset.

Att en professur, omfattande bakteriologi, serologi och immunitetslära,

ej finnes vid karolinska institutet är kanske den mest kännbara luckan i

institutets lärarorganisation. Då enligt vad lärarkollegiet upplyst provisoriska

lokaler för en bakteriologisk institution kunna anordnas i patologiska

institutionens byggnad, synes hinder ej möta för att beslut örn professurens

inrättande fattas vid 1946 års riksdag. Professuren bör utom bakteriologi

i egentlig mening omfatta även serologi och immunitetslära. Det

torde dock ej vara nödvändigt att i benämningen på lärostolen ange

detta förhållande, blott det fastslås, att även serologien och immunitetsläran

ingå i professurens ämnesområde.

Jag hemställer, att den vakanta laboratorsbefattningen i bakteriologi vid

patologisk-anatomiska institutionen ombildas till en professur i bakteriologi

(omfattande även serologi och immunitetslära). Anslagsökningen blir

(12 000 — 9 000 =) 3 000 kronor.

Såsom en konsekvens av professurens inrättande erfordras ökning av

anslagen dels till biträdande personal, dels ock till materiel m. m. Härtill

återkommer jag i det följande.

Statskontoret har, under erinran att läkarutbildningssakkunniga berört

spörsmålet örn bakteriologiens ställning, ifrågasatt örn icke förslaget örn inrättande

av en professur i ämnet borde prövas i samband med nämnda

sakkunnigas betänkande.

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Professur i rättspsykiatri. Kanslern har tillstyrkt inrättande

av en dylik professur från och med nästa budgetår. Professuren skulle

vara förenad med överläkartjänsten vid sinnessjukavdelningen vid centralfängelset

å Långholmen, för närvarande placerad i lönegraden Eo 28 och

i propositionen 1946: 225 föreslagen placerad i lönegraden A 28. Kanslern

a nf öi
Lärarkollegiet

har upprepat sin tidigare gjorda och av kanslern i princip

tillstyrkta framställning örn inrättande av en professur i rättspsykiatri, vars

innehavare tillika skulle vara chef för sinnessjukavdelningen å Långholmen.

Vid 1945 års riksdag har beslut fattats rörande omorganisation av det

rättspsykiatriska undersökningsväsendet att träda i kraft den 1 januari

1946. Sinnessjukläkaren vid sinnessjukavdelningen å Långholmen, som hittills

avlönats med arvode, har blivit extra ordinarie överläkare vid nämnda

avdelning med placering i lönegraden Eo 28.1 Frågan örn inrättande av

en professur i rättspsykiatri har, då den tidigare varit föremål för övervägande,

ansetts böra upptas till prövning först sedan nyssnämnda omorganisation

kommit till stånd. Numera föreligger således intet hinder för

frågans avgörande. Jag hemställer, att omförmälda professur inrättas från

och med ingången av budgetåret 1946/47.

Då professorn tillika skall vara innehavare av den i lönegraden Eo 281

placerade extra ordinarie överläkartjänsten vid sinnessjukavdelningen å

Långholmen, bör för befattningen — örn man vill förfara på samma sätt

som tidigare varit fallet i fråga om professuren i psykiatri — å karolinska

institutets stat endast upptagas visst arvode. För att professorn i rättspsykiatri

skall bli i avlöningshänseende ungefär likställd med professorn i

psykiatri, vilken utom professorslönen även uppbär ett överläkararvode

från karolinska sjukhuset å 1 500 kronor, synes arvodet å institutets stat

böra sättas till 3 500 kronor och upptagas som en särskild anslagspost.

Då professorn i rättsnsykiatri säkerligen icke blir i tillfälle att utöva någon

privatpraktik av större omfattning, har vid arvodets utmätande hänsyn

ansetts icke böra tagas till den hyresersättning, som utgår vid överläkarbefattningen

å Långholmen.

Inrättas en professur i rättspsykiatri, kan det nu utgående arvodet till en

lärare i ämnet å 4 300 kronor indras.

Rörande förfarandet vid tillsättning av de förenade tjänsterna, förordnande

av vikarie å desamma och befattningshavarens skyldigheter m. m.

torde Kungl. Majit böra utfärda särskilda bestämmelser. Förslag härtill

torde böra uppgöras av kanslern efter samråd med fångvårdsstyrelsen och

medicinalstyrelsen.

Statskontoret har anfört följande.

Behovet av förevarande professur undandrar sig statskontorets bedömande.

Ämbetsverket vill emellertid erinra örn sin i utlåtande den 4 oktober

1944 angående anslagsäskanden för karolinska institutet för budgetåret

1945/46 gjorda hänvisning till att läkarutbildningssakkunniga funnit erforderlig

elementär undervisning i rättspsykiatri lämpligen kunna meddelas

i anslutning till undervisningen i psykiatri och mycket väl meddelas

av den ordinarie ämnesläraren. Därest nämnda professur ändock anses böra

1 Sorn nämnts har riksdagen underställts förslag om ordinariesättning av ifrågavarande tjänst.

s. 351 Kontrollera mot PDF

351

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

inrättas, bör enligt statskontorets mening sedvanlig professorsavlöning tillkomma

innehavaren jämte överläkararvode å 1 500 kronor från fångvårdsstaten.

Någon hyresersättning torde icke böra utgå. Däremot kan övervägas,

örn icke med hänsyn till arbetsfördelningen å den förenade tjänsten

viss del av professorslönen, förslagsvis hälften, bör gäldas från fångvårdsstaten

att tagas till uppbörd å institutets avlöningsanslag.

Personlig professur i neurofysiologi för R. A.

Granit. Lärarkollegiet har hemställt att en personlig professur i nämnda

ämne måtte från och med nästa budgetår inrättas åt föreståndaren för

karolinska institutets på donationsmedel grundade neurofysiologiska institution,

f. d. professorn i fysiologi vid Helsingfors universitet Ragnar Arthur

Granit. Till stöd härför har kollegiet anfört följande.

Är 1940 erhöll karolinska institutet av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse

ett anslag om 250 000 kronor, avsett att möjliggöra upprättandet

på 5 år av en forskningsprofessur och utrustning av ett laboratorium i

neurofysiologi. Detta arbetsområde har under de senaste tjugo åren avskilts

från fysiologien såsom en specialvetenskap, ägnad nervsystemets utforskande

med elektro-fysiologiska metoder, grundade på radioteknikens

utveckling. Elektroteknikens framsteg lia öppnat stora möjligheter för undersökning

av hjärna, ryggmärg och sinnesorgan, i vilkas verksamhet elektriska

processer spela en fundamental roll, och det har synts karolinska

institutet av utomordentlig betydelse att genom ett svenskt institut såväl

självständigt befrämja som följa med utvecklingen inom denna forskningsgren,

vars växande teoretiska betydelse även framhäves av tvenne nobelius,

1932 och 1944. Som praktiskt särskilt viktiga tillämpningar av denna

forskningsgren kunna nämnas encefalografien, som har stort värde för

diagnosticerandet av hjärnsjukdomar, samt myografien, som är oumbärlig

för diagnosen av diverse förlamningstillstånd.

Till föreståndare för den neurofysiologiska institution, som tack vare

Wallenbergsstiftelsens generösa medverkan kunde skapas, kallades den finlandssvenske

professorn i fysiologi vid Helsingfors universitet Ragnar

Granit, vilken mottog kallelsen och 1941 erhöll svenskt medborgarskap.

Granit tillförde för denna första 5-årsperiod institutionen ytterligare

anslag från Rockefellerstiftelsen såsom bidrag till apparatur och driftkostnader.

Under hans ledning har nu skapats en svensk neurofysiologisk

skola, tvenne docenter och ett antal yngre forskare lia utbildats på detta

område, och resultaten av deras arbete lia väckt uppmärksamhet utanför

landets gränser, styrkt bland annat därav, att Rockefellerstiftelsen för fem

år framåt, räknat från den 1 september 1944, beviljat honom ett nytt årligt

driftsanslag på 40 Odd kronor. Yttermera har Knut och Alice Wallenbergs

stiftelse bidragit med ett nytt 5-årsanslag på 2dd ddd kronor, räknat från

den 1 oktober 1945.

Dessa anslag äro bundna vid förutsättningen, att den neurofysiologiska

institutionen fortfarande skall ledas av Granit. Tor sin del har karolinska

institutet av Nobelmedel anslagit en engångssumma örn 508 Odd kronor

för nybyggnad, inredning och utrustning av en neurofysiologisk avdelning

inom det medicinska Nobelinstitutet under Granits ledning, avsedd att

uppföras på Norrbackaområdet i samband med Nobelinstitutets övriga avdelningar

samt karolinska institutets teoretiska institutioner.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Karolinska institutet har icke möjlighet att av egna tillgängliga medel

tillförsäkra Granit fast plats med pension. Det är emellertid uppenbart,

att hans nuvarande anställningsförhållanden icke äro tillfredsställande, och

att risk därför finnes, att han kan se sig förhindrad att kvarstanna vid

institutet, om en fastare ställning kan bjudas honom på annat håll. Granit

har redan år 1940 erhållit en hedrande kallelse till en forskningsprofessur

med föreståndarskapet för Hovvelaboratoriet vid Harvarduniversitetet i

Cambridge, U. S. A., men han avböjde, sedan möjlighet skapats för fortsättande

av hans verksamhet vid karolinska institutet. Nya anbud komma

sannolikt ej att saknas, då normala förhållanden åter inträda. För karolinska

institutet är det ett betydelsefullt intresse, att Granit här kan få

tillfälle att under betryggande förhållanden fullfölja sin högt uppskattade

verksamhet, och att denna fråga snarast kan ordnas. Detta framstår särskilt

angeläget mot bakgrunden av institutets nämnda åtagande örn uppförandet

av en särskild neurofysiologisk avdelning vid det medicinska Nobelinstitutet.

Med hänsyn till arbetsområdets betydelse, Granits höga vetenskapliga

kompetens och de utomordentliga tjänster, han gjort svensk medicinsk

forskning genom sin verksamhet här och genom det ekonomiska stöd, han

kunnat uppbringa för detta ändamål, är angeläget, att en personlig professur

i neurofysiologi för Granit snarast inrättas vid karolinska institutet.

Kanslern har — under hänvisning till att professorn Granits avlöning

syntes säkrad för de närmaste åren — icke upptagit ifrågavarande äskande

bland sina petita för karolinska institutet.

Ändrad benämning å den för professsorn T. O.

Caspersson personliga professuren i medicinsk

cellforskning. Lärarkollegiet har hemställt, att professuren måtte

ben ämnas professur i »medicinsk cellforskning och genetik». Kanslern som

tillstyrker detta förslag anför:

Förslaget har motiverats med att den av Caspersson och hans medarbetare

bedrivna medicinska cellforskningen i första hand byggde på genetiska,

speciellt cytogenetiska primärobservationer, och att deras arbete

skulle i hög grad befruktas av effektivt samarbete med rent genetiska

institutioner, såväl de som äro botaniskt som de som äro zoologiskt inriktade.

Ifrågavarande professurs nuvarande benämning utgör givetvis intet hinder

för att arbetet vid den institution, vars föreståndare Caspersson är,

till stor del inriktas på genetisk grundforskning, men det kan å andra

sidan ur åtskilliga synpunkter — bland annat med hänsyn till det internationella

samarbetet — vara lämpligt att i professurens benämning ge uttryck

för nämnda förhållande. Jag tillstyrker därför lärarkollegiets förslag

till ändring av professurens benämning.

Anslag å 3 000 kronor för undervisning i kliniska

laborationsmetoder. Indragning av arvodesbefattningen

som extra klinisk laborator.

Kanslern anför i detta hänseende följande.

s. 353 Kontrollera mot PDF

353

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

För närvarande finnes vid karolinska institutet en med arvode avlönad

extra klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid serafimerlasarettets

kliniska laboratorium. Arvodet utgör 8 600 kronor. Dessutom uppbär laboratorn

från sjukhuset ersättning för Wassermann-undersökningar med

5 000 kronor för år. Elektrokardiografiska med flera undersökningar utföras

av en särskild befattningshavare, avlönad av sjukhuset med ett årligt arvode

av 2 000 kronor. Lärarkollegiet, som ansett, att sjukhuset för de

kliniska laboratorieundersökningarna hade behov av 3 på sjukhusets stat

uppförda laboratorer, har hos direktionen för karolinska sjukhuset anhållit,

att direktionen ville i sina petita till 1946 års riksdag uppta förslag

örn inrättande av 3 ordinarie kliniska laboratorsbefattningar i lönegraden

A 30 vid serafimerlasarettet. Inrättades dessa 3 laboratorsbefattningar, erfordrades

enligt lärarkollegiet å institutets stat endast ett anslag till ersättning

åt laboratorerna för undervisning i kliniska laborationsmetoder. Detta

anslag syntes i likhet med motsvarande anslag till de 3 laboratorerna vid

karolinska sjukhuset kunna sättas till 3 000 kronor.

Under förutsättning att de 3 av lärarkollegiet föreslagna laboratorsbefattningarna

inrättas vid serafimerlasarettet, tillstyrker jag lärarkollegiets

hemställan om ett anslag för undervisning i kliniska laborationsmetoder å

3 000 kronor. Anslaget till arvode åt den extra kliniske laboratorn å 8 600

kronor kan under nämnda förutsättning indragas. Anslagsminskningen å

institutets stat blir (8 600 — 3 000 =) 5 600 kronor.

Statskontoret anför:

Direktionen för karolinska sjukhuset har i sina petita för budgetåret

1946/47 föreslagit inrättande vid serafimerlasarettet av tre ordinarie laboratorsbefattningar

i 30 lönegraden. Som ersättning åt dessa för undervisning

i kliniska laborationsmetoder föreslås särskild ersättning med sammanlagt

3 000 kronor. Därest förslaget till en reglering av tjänsterna skulle

vinna bifall, vilket statskontoret i sitt utlåtande den 31 oktober 1945

över direktionens petita bestämt avstyrkt, måste statskontoret hävda, att

med tjänsterna bör förenas undervisningsskyldighet vid institutet, samt att

således särskild ersättning härför icke bör utgå.

Biträdande lärare i hygien. Lärarkollegiet har gjort framställning

örn anvisande av 6 000 kronor åt en biträdande lärare i hälsovårdslära

samt till stöd härför anfört bland annat följande.

Enligt nuvarande undervisningsplan ger professorn i hälsovårdslära årligen

tre kurser i hygien till medicine licentiatexamen; en kurs på höstterminen

och två kurser på vårterminen. Kurserna omfatta vardera två månader

med fyra dubbelföreläsningar varje vecka, varav en kan utbytas

mot demonstration. Diirtill har professorn skyldighet att hålla slutförhör

med samtliga kursdeltagare. I betänkande angående läkarutbildningen, avgivet

år 1941, upptager undervisningen i hygien samma utrymme som för

närvarande, och den huvudsakliga planeringen har även skett enligt de

linjer, enligt vilka den nu drives. Man kan sålunda vänta sig, att under

visningen i hygien även i fortsättningen kommer att få i stort sett samma

utsträckning, och att undervisningsskyldigheten för vederbörande lärare

blir i stort sett densamma.

Enligt stadgarna för karolinska institutet har professor vid institutet

Bihang till riksdagens -protokoll lDItfi. 1 sami. Nr 273. 23

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

som regel skyldighet att utan särskild ersättning hålla offentlig föreläsning

i sin vetenskap en timme fyra dagar i veckan. Viss lindring i denna skyldighet

kan därtill beviljas. "Den sammanlagda föreläsningsskyldigheten blir

enligt dessa bestämmelser omkring 130 timmar årligen. Professorn i hygien

har däremot mellan 190 och 200 timmars ärlig undervisningsskyldighet.

Härtill kommer, att antalet slutförhör i hygien blir relativt stort. Undervisningen

i detta ämne är nämligen i stor utsträckning koncentrerad till

Stockholm, varest tre kurser givas årligen, medan i Lund och Uppsala endast

en kurs gives varje år. Följden härav är, att ett icke obetydligt antal

uppsaliensare och lundensare erhålla sin hygienundervisning i Stockholm.

Professorn i hygien har sålunda en vida större föreläsningsskyldighet än

övriga professorer och har därtill ett stort antal slutförhör årligen.

Härtill kommer, att nied professuren är förenad skyldigheten att vara

föreståndare vid statens institut för folkhälsans allmänhygieniska avdelning.

Det arbete, som härigenom lagts på professorn, har under senaste

tiden ökats avsevärt; ett stort antal undersökningar och utredningar av

allmänhygienisk natur begäras från alla delar av landet; härtill kommer

en vidlyftig undervisningsverksamhet.

Professorn åligger det att leda, övervaka och deltaga i detta arbete, varvid

i synnerhet ärenden, som äro av större betydelse eller av mer komplicerad

art böra handläggas av honom. För närvarande har detta ordnats på

följande vis. Under föredragningar, som ske en gång i veckan, fördelar professorn

ärendena mellan sig själv, laborator och assistenter för vidare bearbetning.

Ärendena diskuteras sedan under dessa föredragningar, och

svaren få sin slutgiltiga utformning. Handläggning av större ärenden fordra

därtill inspektionsresor. Detta gäller i synnerhet de stora och komplicerade

ärendena, som professorn själv måste åtaga sig att handlägga. Arbetet på

allmänhygieniska avdelningen ger sålunda professorn avsevärda uppgifter.

Under arbetet med dessa olika allmänhygieniska uppgifter uppdyka

icke sällan problem av vetenskapligt intresse, vilka böra bearbetas.

Redan den avsevärda föreläsningsskyldigheten, som vida överstiger övriga

professorers motiverar väl anställning av biträdande lärare, som skulle

kunna övertaga en betydande del av den mer elementära undervisningen

i hygien till medicine licentiatexamen. Om professorn skulle få samma föreläsningsskyldighet

som övriga professorer eller omkring 130 timmar, skulle

den biträdande läraren behöva undervisa 60 å 65 timmar eller ungefär en

hygienkurs.

Härtill kommer emellertid, att den snabba utvecklingen på allmänhygienens

och socialhygienens område med säkerhet kommer att medföra en

högst avsevärd ökning av antalet ärenden och utredningar på allmänhvgieniska

avdelningen. Vidare kommer omorganisationen av undervisningen för

ämbetsläkare, tjänsteläkare och hälsovårdsinspektörer att fordra avsevärt

arbete. Härtill kommer så forskningsundervisningen av enskilda vetenskapsmän.

Antalet vetenskapliga problem, som böra mer ingående bearbetas

växer också snabbt. Allt detta tillsammantaget motiverar en ytterligare

avlastning för professorns del av den mer elementära hygieniska undervisningen,

och det torde därför icke vara orimligt begära att biträdande lärare

anställas i så stor utsträckning att professorns undervisningsskyldighet till

medicine licentiatexamen reduceras till 100 timmar årligen. Under dessa

förutsättningar skulle omkring 90 timmar årligen anförtros åt biträdande

läraren.

s. 355 Kontrollera mot PDF

355

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Kanslern har, under åberopande av den utav lärarkollegiet anförda motiveringen

och med framhållande särskilt av de mycket arbetskrävande uppgifter,

som åligga professorn i hälsovårdslära i hans egenskap av avdelningsföreståndare

vid statens institut för folkhälsan, tillstyrkt, att anslag beviljas

för anställande av en biträdande lärare i hygien. Arvodet syntes

lämpligen böra sättas till samma belopp som arvodet till de biträdande

lärarna i oftalmiatrik samt i öron-, näs- och halssjukdomar eller 5 400 kronor.

Närmare bestämmelser angående tillsättningen av den biträdande

läraren och angående dennes skyldigheter borde meddelas av kanslern.

Statskontoret, som avstyrkt ifrågavarande förslag, anför:

Den nuvarande professorn i hälsovårdslära åtnjuter de löneförmåner,

som äro förenade med professuren (14 860 kronor) jämte ett arvode å

2 000 kronor i egenskap av avdelningsföreståndare vid statens institut för

folkhälsan. Därjämte har han genom universitetskanslerns beslut den 15

maj 1945 erhållit tillstånd att med professuren till och med den 30 juni

1948 förena befattningen som förtroendeläkare vid Telefon A.B. L. M.

Ericsson. Denna bisyssla beräknas taga i anspråk en arbetstid av omkring

6 timmar per vecka med en ersättning av 10 000 kronor för år. Då sålunda

den kombinerade tjänstgöringen vid karolinska institutet och institutet

för folkhälsan lämnar tid över att uppehålla ifrågavarande bisyssla, lärer

tillräckliga skäl icke föreligga att biträda kanslerns förslag.

Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänst em

ä n. Denna delpost är för närvarande uppförd med 33 600 kronor. Kandern

hemställer örn en anslagshöjning med 600 kronor och anför till stöd härför

följande.

Vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt äro för närvarande anställda

2 amanuenser, en klinisk och en poliklinisk, med arvoden å respektive

3 000 kronor, på institutets stat och 2 400 kronor, därav 1 200 kronor på

institutets stat och 1 200 kronor från Stockholms stad, jämte efter vissa

normer från ifrågavarande anslagspost utgående fyllnadsarvoden från institutet.

Dessutom åtnjuter en var av dessa befattningshavare från sjukhuset

förmånen av fri kost, uppskattad till ett värde av 600 kronor per år,

poliklinikamanuensen även ett särskilt arvode å 2 500 kronor. Lärarkollegiet

har upplyst, att styrelsen för vårdanstalten meddelat, att styrelsen

från och med budgetåret 1946/47 ej längre önskade tillhandahålla nämnda

båda befattningshavare nyssnämnda förmåner. Med anledning av detta

styrelsens uttalande har lärarkollegiet anhållit, att ifrågavarande amanuensers

fyllnadsarvoden måtte höjas med respektive 600 kronor och 3 100 kronor.

Såsom framgår av lärarkollegiets skrivelse, har lärarkollegiet genom

en år 1892 ingången överenskommelse med vårdanstaltens styrelse åtagit

sig att svara för den kliniske amanuensens avlöning, under det att för

poliklinikens del något liknande avtal icke synes föreligga. Vid sådant förhållande

anser jag mig, i avbidan på närmare utredning rörande institutets

skyldigheter beträffande avlönande av den polikliniske amanuensen, endast

i så måtto kunna tillstyrka lärarkollegiets framställning, att jag hemställer,

att den under rubriken »Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän»

upptagna anslagsposten å 33 600 kronor höjes med 600 kronor för att

s. 356 Kontrollera mot PDF

356 Kungl. Marits ''proposition nr 273.

bereda medel till höjning av klinikamanuensens fyllnadsarvode med motsvarande

belopp.

Statskontoret tillstyrker kanslerns förslag.

Förstärkning av bibliotekspersonalen. Denna utgöres

för närvarande av en deltidsanställd bibliotekarie (arvode 3 600 kronor),

ett kanslibiträde (A 7), en vaktmästare (Eo7), ett arbetsbiträde (filosofie

magister) i lönegraden Ex 17, ett extra biträde (filosofie magister) i lönegraden

Ex 7 samt ytterligare ett tillfälligt anställt biträde (filosofie magister).

Kanslern föreslår följande personalstat:

1 bibliotekarie (chef), arvode 3 600 kronor (= nu),

2 amanuenser, Eo 18,

2 » , Eo 16,

1 kanslibiträde A 7 (= nu),

1 expeditionsvakt A 7 (nu Eo 7),

1 » Eo 6, tillika bokbindare,

extra och tillfällig arbetskraft, 7 000 kronor,

tillfälligt anslag för flyttning, 2 000 kronor.

Till stöd för sitt förslag anför kanslern följande.

Under budgetåret 1946/47 (sannolikt under hösten 1946) torde institutets

bibliotek komma att inflytta i nya lokaler i den under uppförande

varande administrationsbyggnaden å Norrbackaområdet. I samband härmed

blir det nödvändigt att i avsevärd grad förstärka bibliotekets personalorganisation.

Det definitiva ordnandet av denna organisation synes böra

anstå, till dess den nuvarande, örn bibliotekets utveckling högt förtjänte,

med arvode avlönade bibliotekarien lämnar sin befattning, då det säkerligen

kommer att visa sig påkallat att för bibliotekets chef inrätta en ordinarie

tjänst.

Det förslag, som jag här efteråt kommer att framlägga, har således en

provisorisk karaktär, varav följer, att de för vetenskapligt utbildad personal

avsedda befattningarna icke böra vara av ordinarie natur.

Vid planläggandet av den nya organisationen synes man böra beakta,

bland annat, följande omständigheter. Biblioteket är av betydande storlek,

ungefär lika stort som riksdagsbiblioteket och sannolikt i vissa avseenden

mera svårskött än detta. En del siffror, som möjliggöra en jämförelse med

andra vetenskapliga specialbibliotek, lämnas i en vid handlingarna fogad

tablå. Biblioteket måste i viss utsträckning hållas öppet även under eftermiddagarna,

enär en betydande del av de medicinare, som anlita biblioteket,

av sin tjänstgöring är förhindrad att besöka detta på förmiddagarna.

Själva flyttningen av biblioteket till de nya lokalerna och uppordnandet

därstädes, säkerligen i förening med betydande omgrupperingar, kommer

att kräva ett avsevärt mått av arbete. Härtill kommer det extra expeditionsarbete,

som icke kan undgås, så länge någon av de teoretiska institutionerna

är kvar i sina gamla lokaler vid Hantverkargatan. Sedan biblioteket,

som är det mest betydande medicinska biblioteket i landet, blivit

fullt uppordnat i sina nya lokaler, kommer det med säkerhet att anlitas i

betydligt större utsträckning än för närvarande. Härför borgar icke minst

den stegring av det medicinska forskningsarbetet, som ägt rum på de

s. 357 Kontrollera mot PDF

357

Kungl. Marits proposition nr 273.

senare åren och vilket givit till resultat ett stort antal doktorsavhandlingar,

en stegring, som kan väntas tilltaga på grund av de betydande anslag

av statsmedel, vilka nyligen ställts till den medicinska forskningens

förfogande.

I likhet med lärarkollegiet håller jag före, att efter flyttningen till de nya

lokalerna för bibliotekets behöriga skötsel — utom chefen — erfordras 4

amanuenser, därav 2 för expeditionen och 2 för den inre tjänsten. Av

dessa böra 2 amanuenser vara placerade i lönegraden Eo 18 (förste amanuenser)

och 2 i Eo 16. Vidare torde behövas 1 kanslibiträde i A 7 (finnes

redan), 1 förste expeditionsvakt i A 7 (i stället för den nuvarande vaktmästaren

i Eo 7) samt 1 expeditionsvakt i Eo 6 (kunnig i bokbinderiarbete).

Härtill komma så extra och tillfälliga arbetskrafter av olika slag. Till jämförelse

må erinras örn att den vetenskapligt utbildade personalen vid riksdagsbiblioteket

utgöres av 1 överbibliotekarie, 1 förste bibliotekarie, 2

andre bibliotekarier och 2 amanuenser.

Ordinarie-posten bör höjas med 3 500 kronor, avseende ordinariesättning

av den nuvarande vaktmästartjänsten. Icke-ordinarie posten bör å

ena sidan minskas med 3 300 kronor, avseende nyssnämnda tjänst, å andra

sidan höjas med 24 500 kronor, avseende amanuenspersonalen och en vaktmästare

i Eo 6. För extra och tillfällig arbetskraft torde böra beräknas

7 000 kronor. För extra personal i samband med bibliotekets flyttning och

dess uppordnande i de nya lokalerna synes böra anvisas ett särskilt anslag

å 2 000 kronor. Då vid den av kanslern jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

verkställda fördelningen av anslagsposten till »Avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal» för avlöning åt extra befattningshavare och tillfälliga

biträden vid institutets bibliotek under budgetåret 1945/46 anvisats

10 300 kronor, innebär vad jag här ovan föreslagit således en höjning av

denna anslagspost med (24 500 -j- 7 000 -f- 2 000 — 3 300 — 10 300 —) i

runt tal 19 900 kronor.

Jag förutsätter, att såsom kompetensvillkor för erhållande av amanuensbefattning

uppställes, att sökanden avlagt filosofie kandidat- eller filosofie

magisterexamen.

Av de föreslagna 4 amanuensbefattningarna torde en tjänst i Eo 18 och

en i Eo 16 böra tillsättas vid budgetårets ingång och de båda övriga i så

god tid före bibliotekets överflyttning till administrationsbyggnaden å

Norrbackaområdet att befattningshavarna kunna biträda vid böckernas

nedpackning samt delta i förarbetena för deras uppställande i de nya lokalerna.

Föreskrift bör lämnas, att sistnämnda två tjänster få tillsättas först

sedan kanslern lämnat sitt medgivande härtill.

Statskontoret, som tillstyrker förslaget örn ordinariesättning av vaktmästartjänsten,

förordar i stället för kanslerns förslag i övrigt en höjning

av icke-ordinarieposten med 12 000 kronor. Ämbetsverket anför:

Föreliggande utredning giver ej säkra hållpunkter för bedömande av

personalförhållandena vid institutets bibliotek. De uppgifter, som statskontoret

under hand inhämtat beträffande bibliotekets nuvarande personalorganisation,

giva emellertid vid handen, att detta är i behov av en

icke oväsentlig personalförstärkning. Den föreliggande utredningen lämnar

dock icke tillräckliga hållpunkter för ett definitivt ställningstagande. Lärarkollegiet

vid karolinska institutet torde därför böra anbefallas att i petita

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

för budgetåret 1947/48 inkomma med en närmare utredning beträffande

bibliotekets personalorganisation. I avvaktan härpå föreslår statskontoret,

att institutets anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

av ovan nämnd anledning uppräknas med 12 000 kronor, varvid förutsättes,

att härigenom utrymme skall beredas institutet att avlöna minst två

amanuenser. Beträffande lönegradsplacering och kompetensvillkor torde

böra tillämpas de principer, som gälla för amanuenspersonalen vid övriga

statliga bibliotek (jämför statsliggaren sid. 465). Inom ramen för medelsanvisningen

lärer få ankomma på universitetskanslern att besluta om personalorganisationen

i övrigt. Mot förslaget att överföra vaktmästarbefattningen

i Eo 7 å ordinarie stat har statskontoret icke något att erinra.

Biträdes- och vaktmästarpersonal å institutioner

och kliniker. Kanslern har gjort framställning örn inrättande av följande

extra ordinarie befattningar vid institutioner och kliniker: 1 teknisk

biträdesbefattning och 1 institutionsvaktmästarbefattning, båda i Eo 7,

vid institutionen för medicinsk cellforskning, 1 teknisk biträdesbefattning

och 1 institutionsvaktmästarbefattning, båda i Eo 7, vid bakteriologiska

institutionen samt 11 tekniska biträdesbefattningar, samtliga i Eo 7, vid

klinikerna. Anslagsökningen på grund av inrättandet av dessa biträdesoeh

vaktmästarbefattningar skulle bli (3 300 -f- 3 300 -f- 3 300 -f- 3 300 +

-f- 36 300 ==) 49 500 kronor jämte rörligt tillägg. Kanslern anför:

Lärarkollegiet har gjort framställning om inrättande av ett antal ordinarie

tjänster av teknisk karaktär — delvis tillhörande de nya kategorier av befattningshavare,

som föreslagits av naturvetenskapliga forskningskommittén

— vid fysiologiska, institutionen, djur- och operationsavdelningen samt institutionen

för medicinsk cellforskning. De flesta av dessa framställningar

synas böra vila i avbidan på resultatet av den utredning, som äger rum

genom de medicinska högskolornas organisationskommitté. Då under alla

förhållanden cellforskningsinstitutionen torde lia behov av ett tekniskt

biträde av nuvarande typ och en institutionsvaktmästare, anser jag mig

emellertid böra hemställa, att anslag beviljas för inrättande av dessa båda

befattningar, dock att befattningarna böra erhålla naturen av extra ordinarie.

Vad beträffar djurskötaren, som för närvarande avlönas från en i institutets

materielanslag ingående post »Djur- och operationsavdelningen» å 3 500

kronor, synes arvodet vid befattningen — om så anses nödigt förhöjt med

skäligt belopp — fortfarande tills vidare böra utgå från nämnda anslagspost.

Vid var och en av institutets teoretiska institutioner med undantag av

dels de radiopatologiska och radiofysiska institutionerna, dels ock anatomiska

institutionen, där en preparator är anställd, finnes ett tekniskt biträde

i lönegraden A 7. Däremot finnas dylika biträden endast vid 4 av klinikerna,

nämligen klinikerna för öron-, näs- och halssjukdomar, nervkliniken,

obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset samt ortopediska kliniken.

Vid ögonkliniken har nyligen inrättats en teknisk biträdesbefattning i lönegraden

Eo 7 med halvtidstjänstgöring. Lärarkollegiet har nu hemställt, att

ordinarie tekniska biträdesbefattningar skulle inrättas vid 1) medicinska kliniken

å karolinska sjukhuset, 2) pediatriska kliniken å Norrtulls sjukhus,

3) pediatriska kliniken vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka

barn, 4) kirurgiska kliniken å karolinska sjukhuset, 5) kirurgiska kliniken å

s. 359 Kontrollera mot PDF

359

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

serafimerlasarettet, 6) kvinnokliniken a karolinska sjukhuset, 7) dermatovenereologiska

kliniken, 8) psykiatriska kliniken, 9) röntgendiagnostikavdelningen

å karolinska sjukhuset, 10) röntgenavdelningen å serafimerlasarettet

och 11) radio terapeutiska kliniken å karolinska sjukhuset. I likhet med

lärarkollegiet håller jag före, att varje professor bör kunna förfoga över

minst 1 tekniskt biträde med huvudsaklig uppgift att biträda vid undervisning

och forskning. Jag biträder därför lärarkollegiets framställning örn inrättande

av förut omförmälda 11 tekniska biträdesbefattningar. Tjänsterna

torde dock tills vidare böra vara av extra ordinarie natur.

Lärarkollegiets begäran om anställande av ytterligare 1 tekniskt biträde

vid en var av patologisk-anatomiska och hygieniska institutionerna kan jag

för närvarande ej förorda. Man synes, då fråga är om inrättande av mer än

en teknisk biträdesbefattning vid en institution, som icke består av 2 eller

flera självständiga avdelningar, böra avvakta det förslag till utbyggande av

personalorganisationen vid de medicinska läroanstalterna, som kan väntas

från de medicinska högskolornas organisationskommitté.

Om en professur i bakteriologi kommer att inrättas vid institutet, bör

enligt lärarkollegiets förslag vid den bakteriologiska institutionen anställas

1 förste vaktmästare och 1 kanslibiträde, båda befattningshavarna placerade

i lönegraden A 7. För egen del hemställer jag under samma förutsättning,

att vid nämnda institution anställas 1 institutionsvaktmästare och 1 tekniskt

biträde med placering i Eo 7.

Statskontoret har icke framställt erinran mot inrättandet av en tjänst

som tekniskt biträde och en vaktmästarbefattning vid vardera av cellforskningsinstitutionen

och den bakteriologiska institutionen, därest en professur

i bakteriologi inrättas. Förslaget om inrättande av teknisk biträdesbefattning

vid elva kliniker ansåge statskontoret vara en organisationsfråga av

gemensamt intresse för institutet och universiteten i Uppsala och Lund, vilken

icke borde lösas isolerat för institutets del utan upptagas till övervägande

i ett större sammanhang. Härvid syntes icke kunna lämnas obeaktade de

förhållanden, under vilka klinikchefernas privatpraktik utövades.

Upp flyttning av en maskinist av 3:e klass (A 8)

till maskinist av 1 : a klass (A 1 0). Lärarkollegiet har hemställt

om förändring av ifrågavarande tjänst till en befattning i lönegraden

A 12 som förste reparatör, tillika materialförvaltare. Kollegiet anför:

Vid institutet finnes en befattning som maskinist av 3:e klass i lönegraden

A 8. Innehavaren av denna befattning, H. Eliasson, har nu hemställt örn

uppflyttning av befattningen till maskinisttjänst av l:a klass i lönegraden

A 10.

Uppförandet av institutets nya byggnader å Norrbacka bär nu påbörjats.

Maskinisten Eliasson har fått i uppdrag att under arbetets gång göra sig

underrättad om framdragandet av olika slag av ledningar med flera tekniska

anordningar. Tillsynen av alla dessa anordningar inom institutets område

kommer att bli både vidlyftig och krävande. Det har därför ansetts nödvändigt,

att Eliasson redan från början får siitta sig in i hithörande detaljer.

Lärarkollegiet har nämligen tänkt sig, att Eliasson skulle få sig anförtrott

att svara för skötseln av uppvärmningssystein, elektriska och andra dylika

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

anläggningar. Erinras må, att den första byggnaden (för administration och

bibliotek), väntas bli färdig under 1946. Det synes därför vara lämpligt

att nu upptaga frågan örn förändring av den nuvarande maskinistbefattningen.

Institutets kamrerare har framhållit såsom önskvärt, om befattningshavaren

jämväl kunde anförtros att fungera som materialförvaltare med central

redovisning och kontroll av institutets inventariebestånd. Lärarkollegiet

biträder kamrerarens förslag härutinnan och förordar i likhet med honom,

att maskinistbefattningen utbytes mot en befattning som förste reparatör,

tillika materialförvaltare, i lönegraden A 12.

Kanslern har föreslagit, att ifrågavarande tjänst uppflyttas till maskinistbefattning

av lia klass i lönegraden A 10.

Statskontoret har avstyrkt förslaget; frågan om förändring av tjänsten

syntes enligt statskontoret böra anstå i avvaktan på förflyttningen till

Norrbackaområdet.

Förstärkning av arbetskrafterna på kansliet

och kamrerarexpeditionen. Arbetskrafterna å kansliet utgöras

— förutom av den arvodesavlönade sekreteraren — av en kansliskrivare

i lönegraden All och ett kanslibiträde i lönegraden A 7 samt en expeditionsvakt

i lönegraden A 5. Sistnämnda befattning är dock vakant så länge en å

övergångsstat i lönegraden A 7 uppförd vaktmästare kvarstår i tjänst. Å

kamrerarexpeditionen finnes — förutom kamreraren i lönegraden A 24 —

ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7.

Lärarkollegiet har hemställt örn anvisande av 5 700 kronor till förstärkning

av arbetskrafterna och till stöd härför anfört i huvudsak följande.

A kansliet, som ombesörjer det löpande administrativa arbetet inom institutet,

har arbetsbördan undan för undan ökats beroende bland annat på den

successiva utvidgningen institutets verksamhet genomgått, sålunda växer

professurernas och tjänstemännens antal ständigt, därmed också en mängd

med dylika befattningar förenade administrativa bestyr. Vidare kan nämnas,

att de av lärarkollegiet, de olika nämnderna och rektor handlagda ärendena

vuxit med ungefär 30 procent från 1936 till 1944. Dessutom har

kansliet att besvara en mängd förfrågningar från institutets olika befattningshavare

och elever, från andra läroanstalter och myndigheter. Den nuvarande

personaluppsättningen å kansliet har funnits sedan 1925. Personalen

har tidvis haft svårt att bemästra den växande arbetsbördan och övertidsarbete

måste därför stora delar av läsåret förekomma tämligen regelbundet.

Trots detta har vid arbetsanhopning till exempel i sammanhang med

kollegiesammanträdena de nödvändiga arbetsuppgifterna endast med största

svårighet kunnat fullgöras med påföljd att mindre angelägna fått anstå.

Med hänsyn till den begränsade tillgången på medel har det varit möjligt

att blott i undantagsfall anlita tillfälliga arbetskrafter. Redan med hänsyn

härtill är erforderligt att kunna temporärt förstärka arbetskrafterna. Étt

årligt belopp av 1 500 kronor torde vara till fyllest. Utflyttningen på Norrbacka

torde komma att medföra ytterligare stegring av arbetsbördan genom

den ökning av de olika institutionernas personal och den ansvällning över

s. 361 Kontrollera mot PDF

361

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 273.

huvud av institutets verksamhet, som därav lärer följa. I vad mån kansliets

arbetskrafter i anledning härav behöva ökas med en tredje befattningshavare

i biträdesgrad undandrager sig för närvarande bedömande.

Jämväl å kamrer ar expeditionen har behov av ytterligare arbetskraft allt

mer gjort sig gällande de senaste åren på grund av ständigt växande arbetsbörda.

Tillkomsten av nya institutioner har medfört ökade anslag såväl till

avlöningar som till materiel. För den under budgetåret 1940/41 med medel

från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt Rockefeller foundation upprättade

neurofysiologiska institutionen har under senast förflutna budgetår

utbetalts till avlöningar och omkostnader omkring 75 000 kronor. Enligt

beslut av 1945 års riksdag har skett en höjning av institutets materielanslag

med 59 000 kronor. För inrättandet av lokaler för genetisk cellforskning

vid det medicinska Nobelinstitutets avdelning för cellforskning, för inredning

och utrustning av nämnda lokaler ävensom för beräknade driftkostnader

under tre år har Knut och Alice Wallenbergs stiftelse till institutet

överlämnat ett belopp å 336 000 kronor. Stiftelsen har ock anvisat 60 000

kronor för utrustning av ett forskningslaboratorium vid kvinnokliniken å

karolinska sjukhuset. Från dessa anslag skola utbetalningar ske från kamrerarexpeditionen.

Bokföringen av tandläkarinstitutets inkomster och utgifter, upprättandet

av dess huvudbok samt uträkning och utbetalning av dess avlöningar verkställes

vid kamrerarexpeditionen. Att omfattningen av detta arbete undergått

en betydlig ökning under innevarande budgetår belyses av att anslaget

till avlöningar, som budgetåret 1943/44 utgjorde 253 000 kronor, under innevarande

budgetår uppgår till 430 000 kronor.

Förvaltningen av de s. k. gemensamma fondernas kapital har på grund av

kapitalets tillväxt under senaste tioårsperiod med över en miljon kronor

ökat i ej ringa mån. Tillsammans med stiftelsen »Therese och Johan Anderssons

minne» uppgår enligt senaste bokslut hela det av institutet förvaltade

fondkapitalet till i runt tal 12 000 000 kronor.

Utflyttningen till det nya institutet kommer givetvis även för kamrerarexpeditionen

att betyda ytterligare ökade arbetsuppgifter, och behovet av

en ytterligare arbetskraft kommer därför att bliva än mera påtagligt än det

för närvarande är.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter är erforderligt, att medel anvisas

för anlitande av tillfällig biträdeshjälp vid kamrerarexpeditionen. För

ändamålet erfordras 1 800 kronor.

I sammanhang med att den nya administrationsbyggnaden å Norrbacka

tages i bruk — vilket kan förväntas ske under år 1946 — uppkommer fråga

örn anställande av ett expeditionsvaktsbiträde å kansliet och kamrerarexpeditionen.

Vaktmästaren å kansliet, som jämväl biträder kamrerarexpeditionen, har

till uppgift att ombesörja ett flertal för institutets administrativa apparat

betydelsefulla uppgifter. Sålunda har han att besöka kollegiets medlemmar

med cirkulationsärenden inom kollegiet och institutets olika nämnder, att

för kamreraren besöka olika bankinrättningar, varvid han omhänderhar

mycket betydande belopp, avhämta och till befordran avlämna all värdepost

ävensom expediera den utgående posten från kansliet och kamrerarexpeditionen,

däri inbegripet jämväl skrivandet av adresser å kuvert och

förandet av postbok, lian mottager all till institutet ankommande post och

distribuerar denna till de olika mottagarna. Å kansliet ombesörjer han

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

duplicering av handlingar, vilket är mycket tidsödande, då praktiskt taget alla

handlingar av någon betydelse före sammanträdena i avskrift tillställas ledamöterna.

Därjämte förekommer i betydande utsträckning budskickning till

rektor och sekreteraren för underskrifter och dylikt samt till universitetskanslersexpeditionen.

Han har slutligen att ombesörja vakthållningen vid

de i regel till kvällarna förlagda sammanträdena med lärarkollegiet, institutets

olika nämnder och andra delegationer å kollegiesalen. För befattningshavaren

finnes ingen bestämd arbetstid; han tages i anspråk för tjänstegöromål

från tidigt på morgonen till sena kvällen.

Redan nu har han oaktat administrationslokalernas belägenhet mitt i

Stockholm ofta svårt medhinna sina löpande arbetsuppgifter. När den nya

administrationsbyggnaden å Norrbacka tagits i bruk kommer förhållandena

att väsentligen försämras. Avstånden till banker och andra institutioner,

som han har att i tjänsten besöka, bliva avsevärt längre och hans frånvaro

från kansliet och kamrerarexpeditionen kommer att i motsvarande grad förlängas.

Det blir därför nödvändigt att anställa en ytterligare arbetskraft för

att biträda honom. I avbidan på närmare erfarenhet rörande förhållandenas

utveckling synes lämpligt att försöksvis anställa ett expeditionsvaktsbiträde

av springpojkstyp. Härför torde erfordras ett arvode av omkring 200 kronor

i månaden eller 2 400 kronor för helt budgetår.

För nu omförmälda tre ändamål erfordras (1 500 + 1 800 -|- 2 400 =)

5 700 kronor.

Kanslern tillstyrker lärarkollegiets förslag, vilket icke heller föranlett erinran

från statskontorets sida.

Sedermera har lärarkollegiet hemställt, att kanslibiträdestjänsten (Eo 7)

å kamrerarexpeditionen måtte utbytas mot en kassörsbefattning (All).

Kollegiet anför:

Den fortgående ökningen av arbetsbördan sammanhänger med den ständigt

fortgående utvidgningen av institutets verksamhet, nya befattningar

av olika slag hava under senaste år tillkommit i betydande omfattning, innevarande

är hava tillkommit stora anslag för medicinsk forskning, fondförvaltningen

ökar genom nya donationer på betydande belopp o. s. v. Inrättandet

av den ifrågasatta kassörsbefattningen skulle möjliggöra att från kamreraren,

som nu i första hand bär ansvaret för institutets ekonomiska förvaltning,

skulle kunna avlyftas en del ärenden av mera rutinmässig karaktär,

varigenom en mera rationell arbetsfördelning skulle äga rum. Från institutets

sida har eftersträvats att till ifrågavarande för institutets verksamhet

så betydelsefulla tjänster — ej minst med hänsyn till att lärarkollegiets och

förvaltningsnämndens ledamöter ej besitta någon kameral sakkunskap —

förvärva endast fullgoda krafter. Erfarenheten hittills har tyvärr givit vid

handen, att den nuvarande biträdesbefattningens innehavare på grund av sin

duglighet erhållit anbud om förmånligare anställningar på andra håll och

att befattningen nu har sin tredje innehavare, sedan den år 1942 erhöll sin

nuvarande karaktär. Att dessa ombyten äro till synnerligt men för arbetets

behöriga gång är uppenbart. Genom den föreslagna omorganisationen skulle

tjänsten te sig lockande och nyssnämnda olägenheter undvikas. Ett ytterligare

skäl för omändringen är att härigenom behovet av vikarier för kamreraren

vid semestrar och annan ledighet skulle kunna tillgodoses. Hittills

s. 363 Kontrollera mot PDF

363

Kungl. Majis proposition nr 273.

lia vid ledigheter för kamreraren vikarier kunnat anskaffas endast genom

stort tillmötesgående från riksräkenskapsverkets sida.

Riksräkenskapsverket har i ett till kanslern avgivet yttrande funnit det

välmotiverat, att befattningen placerades i 11 lönegraden under benämningen

kassör. Enär för närvarande ovisshet rådde rörande det framtida ordnandet

av tandläkarinstitutets ekonomiska förvaltning syntes befattningen emellertid

böra uppföras på extra ordinarie stat. Riksräkenskapsverket ifrågasatte

även, huruvida icke viss del av kassörens lön borde kunna bestridas

av fondmedel.

Lärarkollegiet har med anledning av vad riksräkenskapsverket yttrat anfört

bland annat följande.

Kollegiet vill framhålla, att enligt dess mening anledning ej föreligger

att sammankoppla kassörsbefattningens placering i lönehänseende med frågan

om den ekonomiska förvaltningen vid tandläkarinstitutet. Den av kollegiet

begärda förändringen är nämligen erforderlig även med bortseende av

de bestyr, som kamrerarexpeditionens befattningshavare hava med denna

förvaltning. Samtliga uppgifter, som i ärendet lämnats, avse allenast karolinska

institutets egna angelägenheter, ej tandläkarinstitutets.

Riksräkenskapsverket har vidare ifrågasatt, att kostnaderna för ett genomförande

av ifrågavarande förslag skulle bestridas av fondmedel. Den

ojämförligt största av de vid institutet förvaltade fonderna, stiftelsen Therese

och Johan Anderssons minne, bestrider kostnaderna för arvode till en å

kamrerarexpeditionen anställd amanuens. Dennes arvode utgör för närvarande

2 400 kronor för år. Av stiftelsens medel har kamreraren sedan åtskilliga

år åtnjutit ett särskilt arvode av 1 800 kronor. I betraktande av att

amanuensen biträder jämväl med det löpande arbetet å kamrerarexpeditionen

och bland annat för tjänstematriklarna synes ytterligare anslag från

stiftelsen till förvaltningskostnader ej rimligen kunna komma i fråga. Från

övriga fonder vid institutet utgår icke några ersättningar för förvaltningskostnader.

Lärarkollegiet är av den principiella inställningen, att donationsmedel,

som genom enskildas offervillighet lämnats till en högskola för att

användas för den studerande ungdomens understödjande eller vetenskapens

förkovran, ej bör användas för bekostande av den förstärkning av högskolans

administrativa apparat, som till äventyrs kan föranledas av medlens

förvaltning.

Kanslern har förordat bifall till lärarkollegiets ifrågavarande förslag.

Rörligt tillägg. Kanslern beräknar, att denna anslagspost vid

bifall till kanslerns förslag bör höjas med i runt tal 11 000 kronor.

Såsom kanslern framhållit, torde en av de mest kännbara bristerna i vår

största medicinska högskolas lärarorganisation vara, att det för kännedomen

örn sjukdomarnas natur grundläggande ämnet bakteriologi icke är företrätt

av en professur. Frågan om inrättande av en professur i detta iimne har

länge varit aktuell. Redan i början av 1930-talet gjorde karolinska institutet

sin första framställning örn cn professur i ämnet, en framställning som sedermera

vid flera tillfällen upprepats, utan att likväl hittills ha lett till åtgär
-

Departe
mentschefen.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Majus proposition nr 273.

eler. Vidare ha såväl 1933 års universitetsberedning som läkarutbildningssakkunniga

fäst uppmärksamheten på, att bakteriologiundervisningen icke

inom läkarutbildningen intar den ställning, som ämnets stora betydelse för

den praktiska medicinen borde göra självskriven. Jag har för egen del funnit,

att frågans lösning nu icke längre bör uppskjutas, utan förordar, att den

föreslagna professuren kommer till stånd från och med nästa budgetår. Den

sedan 1939 vakanta laboratorstjänsten i ämnet bör samtidigt indragas.

Riksdagen har nyligen fattat beslut örn en genomgripande omorganisation

av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet. Härvid har bland annat

beslutits, att sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen skall

förestås av en överläkare i lönegraden Eo 28. I särskild proposition till innevarande

års riksdag har föreslagits, att denna befattning med bibehållen

placering i 28 lönegraden skall överföras på ordinarie stat. Vid planerandet

av den sålunda beslutade omorganisationen har avsikten varit, att nyssnämnda

överläkarbefattning skulle vara förenad med en professur i rättspsykiatri

vid karolinska institutet. Inrättandet av nämnda professur synes

nu böra beslutas. På sätt kanslern anfört torde professuren på institutets

stat böra uppföras allenast som en arvodesbefattning såsom tidigare varit

fallet med professuren i psykiatri, vars innehavare tillika var överläkare

vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm. Innehavaren av professuren bör

icke i sin egenskap av professor vara underkastad bestämmelserna i allmänna

tjänste- och familjepensionsreglementena. Arvodet torde i enlighet

med kanslerns förslag böra fastställas till 3 500 kronor. Samtidigt bör det

nuvarande arvodet å 4 300 kronor till en lärare i rättspsykiatri indragas.

Med stöd av frikostiga donationer har det blivit möjligt för karolinska institutet

att upprätta en särskild neurofysiologisk institution, som redan

medhunnit att göra internationellt uppmärksammade insatser inom den

medicinska vetenskapen. Såsom föreståndare för institutionen har institutet

lyckats förvärva en av förgrundsgestalterna inom ifrågavarande forskningsområde,

professorn R. A. Granit. Institutets framställning om inrättande av

en personlig professur i neurofysiologi åt Granit har icke av kanslern upptagits

bland anslagsäskandena för nästa budgetår med hänsyn till att Granits

avlöning för den närmaste tiden syntes säkrad genom nyssnämnda donationer.

Jag har likväl nu ansett mig böra upptaga institutets framställning till

övervägande. Det synes mig nämligen angeläget att bereda föreståndaren för

ifrågavarande institution en tryggad anställningsform, som medför pensionsrätt

för honom och hans familj. Granit är född år 1900 och har för att

kunna mottaga kallelsen från karolinska institutet nödgats frånträda en pensionsberättigande

anställning i ett av våra grannländer. Det har även synts

mig skäligt att staten på detta sätt bidrager till bestridande av kostnaderna

för ifrågavarande, för vårt land betydelsefulla institution, för vars uppehållande

av enskilda medel tillskjutits närmare en miljon kronor och därutöver

av Nobelmedel anslagits mera än 550 000 kronor. Jag är därför beredd att

s. 365 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 873. 365

förorda att för Granit från och med nästa budgetår upprättas en personlig

professur i neurofysiologi.

Mot förslaget om ändrad benämning å professorn Casperssons personliga

professur synes icke finnas anledning till erinran, varför jag tillstyrker detsamma.

I det följande anmäler jag direktionens för karolinska sjukhuset förslag om

inrättande av tre laboratorsbefattningar på serafimerlasarettets stat. Under

hänvisning till vad jag därvid anför tillstyrker jag, att det på karolinska institutets

stat uppförda laboratorsarvodet å 8 600 kronor indrages samt att

i stället anvisas 3 000 kronor för undervisning i kliniska laborationsmetoder.

Med anledning av vad statskontoret anfört vill jag framhålla, att enligt

min mening innehavarna av ifrågavarande laboratorsbefattningar visserligen

böra vara pliktiga att åtaga sig erforderliga undervisningsuppgifter,

men att jag finner skäligt att härför visst arvode må utgå, särskilt som jag

icke för laboratorerna ifrågasätter högre löneställning än i 28 lönegraden.

Med hänsyn till vad i ärendet anförts har jag ansett oundgängligt, att

medel anvisas för anställande av en biträdande lärare i hygien och har icke

funnit anledning till erinran mot att arvodet fastställes till 5 400 kronor.

Mot den av kanslern föreslagna höjningen med 600 kronor av anslagsmedlen

till särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän har jag i likhet

med statskontoret icke funnit anledning till erinran. Posten torde härutöver

böra höjas med 12 000 kronor med hänsyn till vad jag i det föregående anfört

rörande provisorisk löneförstärkning åt viss läkarpersonal och således

uppföras med (33 600 + 600 -j- 12 000 =) 46 200 kronor.

Institutets bibliotek är redan nu i behov av en väsentlig personalförstärkning.

Behovet av en fastare personalorganisation kommer givetvis att än

mera framträda, sedan institutet under nästa budgetår inflyttat i de under

byggnad varande nya lokalerna å Norrbacka-området. I likhet med kanslern

håller jag emellertid före, att frågan om personalorganisationen tills

vidare bör få en provisorisk lösning. För närvarande äro vid biblioteket anställda

tre biträden med akademisk utbildning och med arbetsuppgifter

motsvarande dem som vid jämförliga bibliotek anförtros bibliotekarier och

amanuenspersonal. Med hänsyn härtill finner jag kanslerns förslag örn anvisande

av medel till fyra amanuenser från och med nästa budgetår icke tilltaget

i överkant. Uå licentiatexamen eller motsvarande utbildning icke kräves

för amanuenspersonalen anser jag mig icke böra för närvarande ifrågasätta

tillämpande av de regler för sådan personals befordringsgång, som gälla

vid de s. k. lärda verken. I stället förordar jag, att medel beräknas för anställande

av 4 amanuenser för bibliotekets skötsel. Jag förutsätter, att vederbörande,

innan extra ordinarie anställning beredes honom eller henne, genomgått

viss tids provtjänstgöring, förslagsvis under ett är, och därvid avlönas

såsom extra tjänsteman i högst lönegraden Ex 15. Därefter bör extra ordinarie

anställning kunna erhållas i lönegraden Eo 16 samt efter ytterligare viss

tid, förslagsvis två år, i högst lönegraden Eo 18. Nu anställd personal bör

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kunna erhålla den jämkning i nu antydda befordringsgång, som prövas skälig.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot kanslerns förslag i övrigt

och förordar alltså, att expeditionsvakttj ansten i Eo 7 ordinariesättes, att

medel anvisas för anställande av en vaktmästare-bokbindare i lönegraden

Eo6, samt att 9 000 kronor anvisas för tillfälligt anställd personal, varav

2 000 kronor såsom engångsanslag i samband med flyttningen.

Jag biträder i likhet med statskontoret kanslerns förslag om inrättande

vid vardera av cellforskningsinstitutionen och bakteriologiska institutionen

av en befattning i Eo 7 som tekniskt biträde och en vaktmästartjänst i samma

lönegrad. Däremot anser jag mig böra avvakta resultatet av den utredning,

som för närvarande bedrives av de medicinska högskolornas organisationskommitté,

innan jag tar ställning till förslaget om inrättande av i ärendet

omförmälda 11 tjänster som tekniska biträden. Även förslaget om förändring

av den nuvarande maskinistbefattningen i lönegraden A 8 synes böra

upptagas till prövning i samband med nämnda utredning.

I likhet med riksräkenskapsverket finner jag skäl tala för att den nuvarande

extra ordinarie kanslibiträdesbefattningen å institutets kamrerarkontor

utbytes mot en kassörsbefattning i 11 lönegraden. Befattningen torde

böra tills vidare upptagas på extra ordinarie stat. I likhet med kanslern och

statskontoret biträder jag förslaget om anvisande av 5 700 kronor under

icke-ordinarieposten till förstärkning av arbetskrafterna å kamrerarkontoret

och kansliet.

Institutets avlöningsanslag beräknar jag på följande sätt.

Delstaten I. Professorer och lärare m. fl.

Posten 1 a (avlöningar till ordinarie tjänstemän) bör vid bifall till förslaget

om utbyte av en laboratorsbefattning i bakteriologi mot en professur

i samma ämne höjas med 3 000 kronor till (324 700 -f- 3 000 =) 327 700

kronor.

Posten 1 b (ålderstillägg) bör uppföras med oförändrat belopp, 16 000

kronor.

Posten 1 c (ersättningar till vikarierande akademiska lärare) bör vid bifall

till vad jag under kapitel II förordat höjas med 5 000 kronor till 10 000

kronor.

Under en post 2, benämnd »arvode till professor i rättspsykiatri» bör uppföras

förutnämnda belopp av 3 500 kronor med anmärkning, att professorn

tillika är överläkare vid sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen.

Anslagsposten till avlöning åt tjänstemän på indragning sstat, nu 36 300

kronor, bör höjas med ett belopp av 12 100 kronor, motsvarande den med

pensionsavdrag minskade avlöningen till professorn R. A. Granit, för vilken

jag förordat inrättande av en personlig professur. Posten bör alltså uppföras

med 48 400 kronor.

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Arvodesposten, nu 206 300 kronor, bör höjas dels med institutets andel i

förutnämnda assistentanslag, d. v. s. med 101 400 kronor och dels med

6 000 kronor vid bifall till vad jag under kapitel II förordat beträffande

docentstipendiernas storlek. Vad jag under förevarande rubrik förordat föranleder

å andra sidan en minskning med 4 500 kronor, varför posten bör

uppföras med (206 300 + 101 400 + 6 000 — 4 500 =) 309 200 kronor.

Anslagsposten till särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän bör

i enlighet med vad jag anfört uppföras med Jj6 200 kronor.

Delstaten I bör i enlighet härmed uppföras med (327 700 +

+ 16 000 + 10 000 + 3 500 + 48 400 + 309 200 + 46 200 =) 761 000

kronor.

Delstaten 11. Vissa tjänstemän vid institutet och dess

institutioner m. m.

Posten 1 (ordinarieposten) bör höjas med 3 500 kronor, avseende ordinariesättning

av vaktmästarbefattningen vid biblioteket, och således uppföras

med 127 300 kronor.

Posten 2 (arvoden) är för närvarande uppförd med 11 200 kronor. Av anslagsmedlen

disponeras dock endast 9 500 kronor, varför en minskning är

möjlig. Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört förordar jag

dock att ur posten utgående »rektors honorarium» uppräknas med 900 kronor.

Posten bör således uppföras med (9 500 + 900 =) 10 400 kronor.

Posten 3 (icke-ordinarieposten), nu 58 200 kronor, bör vid bifall till vad

jag i det föregående anfört höjas med inalles i runt tal 39 500 kronor till

97 700 kronor. I det följande vid min anmälan av frågan om anvisande av

medel till utrustning för anatomiska och histologiska institutionerna tillstyrker

jag vidare anvisande av 5 400 kronor till anställande av en instrumentmakare

vid nämnda institutioners instrumentverkstad. Då nämnda belopp

torde böra belasta förevarande anslagspost, bör denna således höjas med

ytterligare 5 400 kronor till (97 700 5 400 =) 103 100 kronor.

Posten 4 (rörligt tillägg) synes vid bifall till vad jag förordat böra höjas

med 5 800 kronor till 27 600 kronor.

Delstaten II torde sålunda böra uppföras med (127 300 + 10 400 +

+ 103 100 + 27 600 =) 268 400 kronor.

Avlöningsanslaget i dess helhet bör således uppföras med (761 000 +

-f- 268 400 =) 1 029 400 kronor, vilket, om hänsyn tages till institutets andel

i assistent- och amanuensanslaget, innebär en anslagshöjning med 91 100

kronor.

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Majlis proposition nr £73.

8. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska

institutet: Omkostnader.

Detta anslag är för närvarande uppfört med 60 000 kronor, fördelade så
-

lunda:

Utgifter: sjukvård m. m., förslagsvis................ kronor 500

bränsle, lyse och vatten, förslagsvis........ » 61 500

Summa kronor 62 000

Särskilda uppbördsmedel: .................. kronor 2 000

Nettoutgift kronor 60 000.

Lärarkollegiet har anhållit, att kostnaderna för bränsle, lyse och vatten

vid karolinska institutets på 3 avdelningar — för biokemi (tillkommen 1937),

för neurofysiologi och för medicinsk cellforskning (tillkomna 1945) — uppdelade

medicinska Nobelinstitut måtte få bestridas från här ifrågavarande

anslag. Nämnda 3 avdelningar äro nu inrymda i karolinska institutets byggnader

vid Hantverkargatan, och kostnaderna för bränsle, lyse och vatten

ha enligt uppgift från institutets kamrerarkontor bestritts från institutets

omkostnadsanslag.

Föreståndarna för ifrågavarande 3 avdelningar — professorerna H. Theorell

(biokemiska avdelningen), R. Granit (neuro-fysiologiska avdelningen)

och T. Caspersson (cellforskningsavdelningen) beräkna kostnaderna på föl
-

jande sätt:

Elektrisk energi ..................................... kronor 6 000

Värmeledningsanläggningen med nuvarande bränslepris. .. . » 20 000

Vatten- och gasförbrukning............................ » 11 000

Summa kronor 37 000.

Lärarkollegiet har förklarat sig anse, att merkostnaderna för nästa budgetår

kunna beräknas till 30 000 kronor, varvid kollegiet utgått från att den

planerade nybyggnaden skulle kunna tagas i bruk omkring den 1 september

1946.

Kollegiet anför:

Avdelningsföreståndarnas framställning är i hög grad behjärtansvärd. Avkastningen

å de Nobelmedel, varö ver institutet kan förfoga, har genom penningvärdets

fall och räntans sänkning undan för undan nedgått och räcker

ej till att bestrida ifrågavarande kostnader. Lärarkollegiets beslut om upprättande

av särskilda avdelningar för neurofysiologi och medicinsk cellforskning

ha tillkommit i syfte att därigenom kunna använda Nobelmedel för

anskaffande av lokaler och utrustning för professorerna Granits och Caspersson

verksamhet. Med hänsyn till de uppoffringar lärarkollegiet gjort

och den höga kvaliteten av den forskning, som de tre avdelningsföreståndarna

och deras medhjälpare prestera, anser lärarkollegiet det vara en bjudande

plikt för statsverket att träda hjälpande emellan och påtaga sig de

utgifter, som avses i avdelningsföreståndarnas framställning. Lärarkollegiet

vill alltså livligt understödja densamma.

s. 369 Kontrollera mot PDF

369

Kungl. Maj:ts proposition nr H73.

Kanslern, som tillstyrker lärarkollegiets förslag, lämnar till en början följande

redogörelse för uppkomsten av ifrågavarande tre avdelningar av medicinska

Nobelinstitutet.

Genom beslut den 30 oktober 1936 fastställde Kungl. Majit stadgar för

karolinska institutets medicinska Nobelinstitut, upprättat i överensstämmelse

med 11 och 12 § § i Nobelstiftelsens grundstadgar. I de sålunda fastställda

stadgarna föreskrevs, bland annat, att Nobelinstitutets verksamhet

skulle bedrivas på särskilda avdelningar för olika grenar av fysiologien och

medicinen, att för avdelningarna skulle uppföras eller förhyras erforderliga

byggnader, att Nobelinstitutet skulle stå under överinseende av kanslern för

rikets universitet, att avdelningarna skulle upprättas genom beslut av lärarkollegiet,

att lärarkollegiet skulle äga besluta angående institutets utgiftsstat,

samt att lärarkollegiet skulle äga att till avdelningsföreståndare vid

Nobelinstitutet utse inländsk eller utländsk vetenskapsman. Tillika förordnades,

att lärarkollegiets beslut i de tre sist omförmälda fallen skulle underställas

universitetskanslern för prövning och stadfästelse.

Enligt 13 § i Nobelstiftelsens grundstadgar skola omkostnaderna för den

medicinska prisgruppens Nobelinstitut bestridas med medel från den s. k.

besparingsfonden.

Den 12 juli 1940 medgav Kungl. Majit, att, under förutsättning att statsverket

därigenom icke åsamkades några kostnader, en neurofysiologisk

forskningsinstitution finge inrättas och tills vidare till och med utgången av

september 1945 upprätthållas vid karolinska institutet, samt att åt nämnda

institution finge upplåtas vissa angivna lokaler i en av fastigheterna vid

Hantverkargatan. Tillika fastställde Kungl. Majit stadgar för den neurofysiologiska

institutionen vid karolinska institutet. Den ekonomiska grundvalen

för nämnda institution utgjordes av en donation till institutet den 14

juni 1940 av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. I den skrivelse, vari karolinska

institutets lärarkollegium gjorde framställning om medgivande för

institutet att inrätta ifrågavarande forskningsinstitution, meddelade lärarkollegiet,

att Wallenbergska stiftelsen, sedan fråga uppkommit örn inrättande

vid institutet av en neurofysiologisk forskningsinstitution under föreståndarskap

av professorn i fysiologi vid Helsingfors universitet R. Granit, ställt

till institutets förfogande för ifrågavarande ändamål anslag till forskningsinstitutionens

drift under 5 är å tillhopa 200 000 kronor. Lärarkollegiet förklarade

vidare, att lärarkollegiet förutsatte, att hyra för lokalerna ej skulle

behöva erläggas, men att av donationsmedlen skulle utgå ersättning för värme,

gas, ljus och vatten m. lii. för institutionen, och att statsverket överhuvud

ej skulle drabbas av några kostnader i anledning av institutionens

inrättande och drift vare sig nu eller framdeles.

Sedermera har Wallenbergska stiftelsen enligt meddelande till karolinska

institutet av den 28 augusti 1944 utläst sig att under en tidrymd av 5 år,

räknat från den 1 oktober 1945, med 40 000 kronor årligen delta i driftkostnaderna

för neurofysiologiska institutionen, under förutsättning av att

The Rockefeller Foundation under ifrågavarande femårsperiod ställde samma

belopp till institutionens förfogande och att karolinska institutet ansvarade

för eventuellt överskjutande kostnader. Någon förlängning av den med

utgången av september 1945 utlupna tiden för det av Kungl. Majit lämnade

medgivandet att upprätthålla ifrågavarande institution har dock ännu ej

blivit beviljad.

Hiliana litt riksdagens protokoll 19^6. 1 sami. Nr 278.

21

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Genom beslut av 1944 års riksdag beviljades medel för inrättande vid karolinska

institutet av en personlig professur i medicinsk cellforskning för

docenten vid institutet T. O. Caspersson.

I skrivelse till kanslern för rikets universitet den 23 mars 1944 meddelade

karolinska institutets lärarkollegium, att kollegiet beslutit att å det för

uppförande av institutets teoretiska institutioner upplåtna Norrbackaområdet

uppföra ett medicinskt Nobelinstitut, omfattande tre likvärdiga avdelningar,

en för biokemi, en för neurofysiologi och en för medicinsk cellforskning,

samt att erforderliga medel för byggnadens uppförande oell för

utrustning av densamma skulle utgå ur den av Nobelstiftelsen förvaltade

medicinska prisgruppens organisationsfond. Tillika hemställde lärarkollegiet

om kanslerns medverkan till att erforderlig tomtmark å Norrbackaområdet

måtte med nyttjanderätt tills vidare avgiftsfritt upplåtas till ett medicinskt

Nobelinstitut, omfattande förutnämnda tre avdelningar. Med överlämnande

av denna lärarkollegiets framställning till Kungl. Maj:ts prövning

hemställde kanslern, att Kungl. Majit ville vidta åtgärder i det av lärarkollegiet

angivna syftet.

Uppförandet av byggnaderna för det medicinska Nobelinstitutet har ännu

icke påbörjats, men byggnaden beräknas bli i behov av uppvärmning

under senare delen av nästkommande budgetår.

Vidare har karolinska institutets lärarkollegium i skrivelse till kanslern

den 22 mars 1945 meddelat, att lärarkollegiet beslutit, dels att vid det medicinska

Nobelinstitutet upprätta två nya avdelningar, den ena för neurofysiologi

och den andra för medicinsk cellforskning, dels ock att till föreståndare

för dessa avdelningar utse professorn Granit, respektive professorn

Caspersson, allt under förutsättning att lärarkollegiet härigenom icke påtoge

sig andra ekonomiska förpliktelser än en engångsutgift av högst 500 000

kronor för nybyggnad, inredning och utrustning av vardera avdelningen

samt årliga föreståndararvoden till Granit och Caspersson, varom beslut

kunde komma att fattas. Detta lärarkollegiets beslut fastställdes av kanslern

den 6 april 1945.

Det anförda visade, framhåller kanslern, att två av det medicinska Nobelinstitutets

avdelningar icke vore några Nobelinstitutioner i egentlig mening.

Den avdelning, som förestodes av professorn Caspersson, vore en karolinska

institutets institution och således en statlig inrättning. Professorn Granits

avdelning hade inrättats med stöd av och underhölls genom donationsmedel,

som utginge under viss tid. Ingendera av dessa institutioner erhölle något

bidrag till driftkostnader av Nobelmedel. Deras enda förbindelse med Nobelstiftelsen

bestode däri, att de för ifrågavarande institutioner erforderliga

blivande lokalerna jämte deras inredning och utrustning komme att bekostas

med medel fran den av Nobelstiftelsen förvaltade medicinska prisgruppens

organisationsfond, samt att Granit och Caspersson tillerkänts föreståndararvoden

av Nobelmedel. I själva verket torde enda anledningen till att dessa

båda institutioner förklarats utgöra avdelningar av det medicinska Nobelinstitutet

vara den, att härigenom en rent formell grund skapades för att inrymma

dem i en med Nobelmedel uppförd byggnad. Den biokemiska avdelningen,

vilken förestodes av professorn H. Theorell, vore däremot en Nobelinstitution

i egentlig mening, där samtliga kostnader bestredes med Nobel
-

s. 371 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr -273. 371

medel. Den hade intet direkt organisatoriskt samband med karolinska institutet.

Kanslern yttrar vidare:

Samtliga avdelningar av det medicinska Nobelinstitutet äro forskningsinstitutioner

av stor betydelse för det vetenskapliga arbetet vid karolinska

institutet liksom för den medicinska forskningen i landet över huvud taget,

och de ha i denna sin egenskap kommit i åtnjutande av högst betydande

anslag från Rockefeller-stiftelsen. Med hänsyn härtill och i betraktande

av att karolinska institutet på grund av upplåtelsen av de med inredning

och utrustning försedda lokalerna för cellforskningsinstitutionen icke behöver

vidkännas några utgifter för anskaffande av dylika lokaler, synes skäligt,

att kostnaderna för bränsle, lyse och vatten i fråga örn hela den av medicinska

Nobelinstitutet disponerade byggnaden å Norrbackaområdet få bestridas

från karolinska institutets omkostnadsanslag.

En ökad belastning av anslagsposten till bränsle etc. orsakas även därav,

att institutets administrationsbyggnad beräknas bli färdig under förra delen

av nästkommande budgetår.

Lärarkollegiet har förklarat, att ökningen av anslagsbelastningen i fråga

örn bränsleposten kunde beräknas till omkring 30 000 kronor. Då övriga

poster icke ansetts böra bli föremål för ändring, bör omkostnadsanslaget

följaktligen beräknas till (60 000 + 30 000 =) 90 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit ville låta bero vid det förhållandet, att

kostnaderna för bränsle, lyse och vatten vid de biokemiska och neurofysiologiska

institutionerna bestritts med karolinska institutets medel.

Statskontoret, som tillstyrker framställningen, såvitt angår cellforskningsavdelningens

kostnader, avstyrker i övrigt bifall till kanslerns förslag.

Ämbetsverket anför:

Den föreliggande framställningen giver vid handen, att vid det medicinska

Nobelinstitutet finnas tre avdelningar, nämligen en för biokemi, en

för neurofysiologi och en för cellforskning. Kostnaderna för dessa avdelningar

bestridas på olika sätt. För den förstnämnda avdelningen skola

enligt 13 § i Nobelstiftelsens grundstadgar omkostnaderna gäldas från den

s. k. besparingsfonden. Den ekonomiska grundvalen för avdelningen för

neurofysiologi utgöres av donationsmedel, och Kungl. Majit förutsatte, då

medgivande den 12 juli 1940 lämnades till avdelningens inrättande, att

statsverket icke skulle åsamkas några kostnader för institutionen. Avdelningen

för cellforskning åter tillkom genom 1944 års riksdags beslut om

inrättande av en personlig professur i ämnet för dåvarande docenten vid

karolinska institutet T. O. Caspersson. För denna avdelning har 1945 års

riksdag beviljat 10 000 kronor till materiel.

Av handlingarna framgår vidare, att det enligt de av Kungl. Majit fastställda

stadgarna för Nobelinstitutet åligger lärarkollegiet vid karolinska

institutet att besluta angående Nobelinstitutets utgiftsstat samt att lärarkollegiet

i sin skrivelse med hemställan örn inrättandet av den neurofysiologiska

avdelningen uttryckligen förklarade, att av donationsmedel skulle

utgå ersättning för värme, gas, ljus och vatten m. m. och att statsverket

icke vare sig då eller framdeles skulle drabbas av kostnader för avdelningens

inrättande eller drift.

s. 372 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

372 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

I betraktande av vad sålunda förekommit måste statskontoret finna synnerligen

anmärkningsvärt, att kostnaderna för bränsle, lyse och vatten för

avdelningarna för biokemi och neurofysiologi likväl bestritts från karolinska

institutets omkostnadsanslag. Med hänsyn till föreliggande omständigheter

och då frågan om avdelningarnas inrättande icke underställts riksdagens

prövning, lärer Kungl. Majit icke kunna utan riksdagens medverkan

låta bero vid angivna medelsdispositioner. För sin del anser emellertid

statskontoret, att skäl för bifall till universitetskanslerns hemställan i denna

del icke föreligga, och att fördenskull anslaget bör gottgöras för vad som

oriktigt belastats detsamma. Icke heller anser sig ämbetsverket kunna tillstyrka,

att anslaget framdeles får tagas i anspråk för berörda båda avdelningar.

Däremot synes icke finnas anledning till erinran mot att anslaget

disponeras för cellforskningsavdelningens kostnader för bränsle, lyse och

vatten.

Å Norr backaområdet kommer jämlikt vederbörligt medgivande att i

anslutning till karolinska institutet uppföras en forskningsinstitution, inrymmande

det under lärarkollegiets förvaltning stående medicinska Nobelinstitutet.

Detta är uppdelat å tre avdelningar, nämligen en för biokemi

under föreståndarskap av professorn Theorell, en för neurofysiologi under

föreståndarskap av professorn Granit och en för medicinsk cellforskning

och genetik under föreståndarskap av professorn Caspersson. Den sistnämnde

tillerkändes för två år sedan en personlig professur vid institutet,

varför den under hans ledning stående forskningsavdelningen tillika är att

betrakta som en institutets forskningsinstitution. Såsom statskontoret framhållit,

synes därför icke finnas anledning till erinran mot att på denna

avdelning belöpande utgifter för elektrisk energi, värme, gas och vatten

bestridas från karolinska institutets omkostnadsanslag. Detsamma gäller

örn den neurofysiologiska avdelningen, därest i enlighet med vad jag förordat

åt Granit inrättas en personlig professur vid institutet. Ur principiell

synpunkt möta däremot vissa betänkligheter mot att låta motsvarande

utgifter för den biokemiska forskningsavdelningen bestridas av statsmedel.

Då emellertid samtliga kostnader för anskaffande av lokaler och

utrustning icke blott för den biokemiska avdelningen utan även för de

två avdelningar, vilka åtminstone delvis ha eller avses få karaktär av statliga

institutioner, komma att bestridas av Nobelmedel, anser jag i likhet

med kanslern skäligt, att även den biokemiska avdelningens utgifter av

ifrågavarande slag må bestridas av statsmedel. Härvid har jag även beaktat,

att anknytningen av sistnämnda forskningsinstitution till karolinska

institutet torde komma att i icke oväsentlig grad främja den vetenskapliga

forskningen och undervisningen vid karolinska institutet i dess

helhet. Jag är därför beredd att tillstyrka den föreliggande framställningen

i vad avser nästkommande budgetår och har icke funnit anledning till

erinran mot de gjorda anslagsberäkningarna. Karolinska institutets örn
-

s. 373 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 373

kostnadsanslag torde alltså för nästa budgetår böra höjas med 30 000

kronor till (60 000 30 000 =) 90 000 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha utgifterna för bränsle,

lyse och vatten för den biokemiska och den neurofysiologiska forskningsavdelningen

hittills bestritts från karolinska institutets omkostnadsanslag,

vilket jag i likhet med statskontoret måste betrakta som anmärkningsvärt.

Emellertid har jag för egen del efter övervägande av omständigheterna i

ärendet funnit skäl tillstyrka, att vid de gjorda utbetalningarna må bero.

9. Reservationsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska

institutet: Materiel m. m.

Detta anslag har för innevarande budgetår höjts med 59 000 kronor

till 160 000 kronor, varav 10 000 kronor till institutionen för medicinsk

cellforskning; i övrigt avsåg höjningen att återföra anslaget till 1939 års

realnivå.

Lärarkollegiet har hemställt om en anslagshöjning för nästa budgetår

med 81 900 kronor. Härav belöpa 15 000 kronor å forskningslaboratoriet

vid den under uppförande varande dermato-venereologislca kliniken vid

karolinska sjukhuset, 20 000 kronor å institutionen för medicinsk cellforskning

samt 20 000 kronor å en planerad bakteriologisk institution i

samband med inrättandet av en professur i ämnet. Återstående 26 900

kronor fördela sig å biblioteket (1 200 kronor) samt 13 medicinska institutioner

med belopp som variera mellan 200 kronor och 5 200 kronor.

Av lärarkollegiets skrivelse inhämtas bland annat följande.

Dermato-venereologiska forskningslaboratoriet.

Föreståndaren, projessorn Hellerström anför:

Den dermato-venereologiska kliniken å S:t Görans sjukhus har hitintills

i egentlig mening icke beviljats anslag för inköp av material. Däremot har

kliniken årligen tillerkänts anslag, varierande mellan 500 och 1 000 kronor

och avsedda att tagas i anspråk för färgfotografering. Sedan omkring

år 1923 lia icke heller några anslag för institutionens underhåll och utrustning

funnits disponibla. Detta har medfört, att denna utrustning blivit

så försliten och så omodern, att den numera icke kan anses fylla ändamålsenliga

krav. Den är jämväl ur kvantitativ synpunkt otillräcklig för bedrivande

av vetenskaplig forskning och undervisning. Den av statsmakterna

beslutade dermato-venereologiska kliniken vid karolinska sjukhuset

beräknas i gynnsammaste fall vara färdig i slutet av år 1947. I avvaktan

härå torde det emellertid vara nödvändigt vidtaga vissa förberedande åtgärder,

som avse att i högre grad än hitintills möjliggöra ett rationellt bedrivande

av forskning och undervisning.

Den bristfälliga utrustningen ävensom de till kliniken knutna läkarnas

allt för stora arbetsbörda har i hög grad inskränkt möjligheterna till vetenskaplig

forskning. Betecknande i detta hänseende är bland annat den omständigheten,

att samtliga gradualavhandlingar inom ämnesgruppen, som

s. 374 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

374 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

publicerats under senare år, helt eller delvis utförts på andra kliniker eller

institutioner. I detta sammanhang synes jämväl böra framhållas, att klinikens

bibliotek är mycket illa utrustat, då det gäller nyare handbokslitteratur

ävensom tidskrifter inom specialiteten.

Institutionen för medicinsk cellforskning. Professorn

Caspersson anför:

De direkta löpande omkostnaderna för det vetenskapliga arbetet lia

under de sist förflutna åren överstigit 30 000 kronor per år räknat. I denna

summa äro inga löner inräknade, utan den motsvarar materialanslagsmedel.

Innevarande år (1945) ha såväl behoven som arbetsomfånget ytterligare

ökats. De medel, som jag för nämnda ändamål (lönerna äro alltså

ej inräknade) ensam erhållit från olika fonder och stiftelser, uppgå till

35 000 kronor. Till denna summa komma de anslag, som vissa av de på

institutionen arbetande personerna erhållit för sina undersökningar.

Lärarkollegiet och kanslern tillstyrkte 1944 ett materialanslag på 10 000

kronor, om vilket senare proposition avlämnats till 1945 års riksdag; sökta

av undertecknad voro 30 000 kronor.

Redan i de lokaler, som för närvarande stå till förfogande och vilkas

begränsning starkt hämmar arbetsomfångets vidare utveckling, överstiga

alltså de aktuella behoven av materialanslag avsevärt de anförda 30 000

kronorna. I den nya institutionsbyggnaden komma givetvis arbetsmöjligheterna

och arbetsomfånget starkt att vidgas, varför även behovet av medel

för undersökningarna kommer att ytterligare ökas. Av denna anledning

anhålles att materialanslaget till institutionen för medicinsk cellforskning

höjes till 30 000 kronor för år räknat. Denna summa begäres i förhoppning

att även i fortsättningen driftbidrag skola kunna erhållas från olika

fonder för täckande av de överskjutande kostnaderna.

Kanslern har funnit, att en avsevärd höjning av materielanslaget vore

påkallad. I avbidan på pågående utredning syntes höjningen för nästa

budgetår kunna inskränkas till 40 000 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt en anslagshöjning med 20 000 kronor.

Jag anser mig i första hand böra förorda en anslagshöjning för att möjliggöra

anvisande av medel till löpande kostnader för materiel för forskningsändamål

vid dermato-venereologiska kliniken och vid bakteriologiska

institutionen. För detta ändamål synes en höjning med sammanlagt 20 000

kronor erforderlig. Jag tillstyrker vidare en anslagshöjning med likaledes

20 000 kronor för cellforskningsinstitutionen. För övriga institutioners samt

bibliotekets behov förordar jag en anslagshöjning med tillhopa 10 000 kronor.

Förevarande anslag torde sålunda för nästa budgetår böra uppföras

med (160 000 + 20 000 + 20 000 + 10 000 —) 210 000 kronor.

10. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Inredning och utrustning av institutets nybyggnader.

Som nämnts har Kungl. Maj:t under punkten 79 i 1946 års åttonde huvudtitel

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

s. 375 Kontrollera mot PDF

375

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 873.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning och utrustning av nybyggnaden

för anatomiska och histologiska institutionerna för budgetåret 1946/47

beräkna ett reservationsanslag av 350 000 kronor.

I enlighet med vad som föreslagits i propositionen 1944: 236 beslöt 1944 års

riksdag, att för de anatomiska och histologiska institutionerna vid karolinska

institutet skulle uppföras en gemensam nybyggnad i anslutning till ett av 1940

års civila byggnadsutredning i ämnet framlagt förslag med därå sedermera

vidtagna ändringar samt anvisade för byggnadsarbetets påbörjande ett belopp

av 1 410 000 kronor. För innevarande budgetår har anvisats ett investeringsanslag

av 1 600 000 kronor till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska

institutet, avsett bland annat till fullbordande av nybyggnaden för anatomiska

och histologiska institutionerna. Inom anläggningen disponera institutionerna

bland annat var sin undervisnings- och var sin forskningsavdelning, inrymmande

hörsalar, dissektionssalar, laboratorierum, akvarierum m. m. Härjämte

finnes en mekanisk verkstad ävensom en för institutionerna gemensam djuravdelning.

Kanslern för rikets universitet har, i anledning av framställning i ämnet av

lärarlcollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, hemställt, att särskilda

reservationsanslag av 460 000 kronor och lil 750 kronor för budgetåret

1946/47 måtte anvisas för inredning och utrustning av anatomiska respektive

histologiska institutionens nya lokaler. Kanslern har tillika anfört, dels

att de till grund för anslagsäskandena liggande kostnadsberäkningarna vore att

betrakta som approximativa, enär definitiva anbud i allmänhet ej kunnat erhållas,

dels ock att anslaget till den anatomiska institutionen avsåge att täcka

hela kostnaden för inredning och utrustning av denna institution, under det

att anslaget till den histologiska institutionen huvudsakligen avsåge inredning

och möblering och endast till en mindre del instrumentutrustning, som därför

senare måste kompletteras med tillhjälp av ett nytt utrustningsanslag för budgetåret

1947/48.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare följande.

Professorn Ture Petrén, som verkställt utredning rörande kostnaderna för

inredning och utrustning av anatomiska institutionen, har beräknat dessa till

i runt tal 460 000 kronor samt anfört:

Enligt planerna skall institutionen under sommaren 1947 flytta över till

nybyggnaden för att där kunna börja undervisningen vid ingången av höstterminen

1947. För att detta skall kunna ske är det emellertid nödvändigt att

anslag för inredning och utrustning ställas till förfogande redan från 1 juli

1946 ty leveranstiden är nu för de flesta varor mycket lång.

På grund av att inredningsritningarna ej äro färdiga lia i många fall exakta

prisuppgifter ej kunnat erhållas. I andra fall ha sådana uppgifter varit omöjliga

att erhålla emedan viss apparatur fiir närvarande ej finnes att få inom landet

och ingen vet vad den kommer att kosta, när den införes. Kostnadsuppgifterna

måste därför anses såsom approximativa. Av det äskade beloppet avser i

runt tal 42 000 kronor oförutsedda utgifter.

s. 376 Kontrollera mot PDF

Depar leii

lentschefen.

376 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Professorn Gösta Häggqvist, som verkställt utredning rörande kostnaderna

för histologiska institutionens inredning och utrustning, har för budgetåret

1946/47 beräknat medelsbehovet till lil 750 kronor. Häri ingår emellertid

icke kostnaden för huvuddelen av institutionens instrumentutrustning, för

vilket ändamål medel avses komma att äskas för budgetåret 1947/48.

Medicinska högskolornas organisationskommitté har icke funnit anledning

till anmärkning mot de gjorda kostnadsberäkningarna.

I samband med sin nu förevarande framställning har kanslern erinrat om att

lärarkollegiet anhållit om inrättande från och med nästa budgetår av en befattning

som instrumentmakare i lönegraden A 10 för den inom institutionsbyggnaderna

planerade verkstaden. Denne skulle leda utrustningen av verkstadslokalerna

och deltaga i inredningen av byggnaderna i övrigt, vilket skulle

medföra icke obetydliga besparingar. Den anatomiska och histologiska forskningen

begagnade sig vidare i allt större utsträckning av specialtillverkad apparatur,

som måste beställas och ofta ställde sig mycket dyrbar, men som, om

institutionerna förfogade över en skicklig instrumentmakare, skulle kunna

tillverkas vid egna verkstäder till ojämförligt mycket billigare pris. Kanslern

har för egen del anfört:

Frågan om de teoretiska medicinska institutionernas utrustande med verkstäder

för utförande av grövre och finare mekaniska arbeten samt deras förseende

med personal i instrumentmakares och mekanikers ställning synes

tarva en närmare utredning. Jag utgår ifrån, att de medicinska högskolornas

organisationskommitté kommer att behandla detta spörsmål. Klart torde emellertid

vara, att ett visst samarbete mellan institutionerna på detta område bör

eftersträvas. De verkstadslokaler, som finnas uti här ifrågavarande institutionsbyggnader

och för vilkas inredning och utrustning med maskiner medel beräknats

i anslaget till anatomiska institutionen, böra givetvis utnyttjas. Jag tillstyrker

därför, att medel beviljas för anställande av en mekaniker, dock tills

vidare i ställning som arvodestagare, med ett arvode av ungefär samma storlek

som sammanlagda behållna avlöningsförmånerna vid en extra ordinarie

befattning i 9:e löneklassen. Medel för ändamålet torde böra beräknas under

den i avlöningsstaten för karolinska institutet under delstaten II upptagna

anslagsposten »Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal». Föreskrift torde

böra meddelas, att mekaniker icke får anställas, förrän kanslern lämnat medgivande

därtill.

Medicinska högskolornas organisationskommitté har understrukit angelägenheten

av att ifrågavarande befattning inrättas. Enligt kommitténs mening

borde befattningen placeras lägst i 10 lönegraden och från början givas permanent

karaktär.

Det synes erforderligt att medel för nästa budgetår anvisas till utrustning

av de anatomiska och histologiska institutionerna. De för ändamålet beräknade

kostnaderna ha icke i och för sig givit mig anledning till erinran. Beträffande

histologiska institutionen föreligga beräkningar endast för inredning

s. 377 Kontrollera mot PDF

377

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

och möblering men icke för instrumentutrustning; för sistnämnda ändamål

avses anslag komma att äskas för budgetåret 1947/48. För inredning och

möblering av denna institution torde för nästa budgetår böra anvisas det begärda

anslagsbeloppet, d. v. s. i runt tal 112 000 kronor. Jag förordar, att

även det för anatomiska institutionen erforderliga anslagsbeloppet, omkring

460 000 kronor, fördelas på två budgetår. För nästa budgetår torde böra anvisas

238 000 kronor.

Vid min anmälan av frågan om anslag för utbildning av tandläkare m. m.

(se propositionen 1946: 241, s. 62 f.) har jag redogjort för resultatet av en av

särskild utredningsman verkställd överarbetning av föreliggande sakkunnigförslag

i ämnet. Utredningsmannen har i samband med sitt yttrande rörande

ordnandet av de blivande tandläkarnas s. k. prekliniska undervisning framhållit,

att behov torde föreligga av att redan för nästa budgetår äskas anslag

till utrustning för de histologiska och fysiologiska institutionerna för en

kostnad av sammanlagt omkring 100 000 kronor i syfte att bereda erforderliga

möjligheter att vid karolinska institutet ordna den prekliniska undervisningen

på ett rationellt sätt. Häremot har jag icke funnit anledning till

erinran, varför jag förordar, att ett belopp av 100000 kronor för ändamålet

anvisas för nästa budgetår.

Till inredning och utrustning av ifrågavarande institutioner torde alltså

för nästa budgetår böra anvisas ett reservationsanslag av (112 000 +

+ 238 000 + 100 000 =) 450 000 kronor.

Förslaget om anvisande av medel till arvode åt en instrumentmakare anser

jag mig böra biträda. Arvodet synes i anslutning till kanslerns förslag böra

fastställas till 5 400 kronor. I det föregående har jag inräknat nämnda belopp

i vederbörande anslagspost under karolinska institutets avlöningsanslag.

11. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Bidrag till akustisk-fysiologisk forskning.

Kanslern för rikets universitet har i anledning av framställning i ämnet av

lärarkollegiet hemställt, att ett anslag av 20 000 kronor måtte anvisas för att

bereda den ungerske fysikern professor George von Békésy tillfälle att vid

karolinska institutet under ett år bedriva forskningsverksamhet inom akustiken

och den akustiska sinnesfysiologien. Lärarkollegiets ifrågavarande framställning

har föranletts av en skrivelse från föreståndaren för institutets öronklinik,

i vilken anföres i huvudsak följande.

Von Békésy har sedan 1928 i ett 50-tal arbeten dokumenterat sig som en

synnerligen framstående fysiker med specialområde inom akustiken men har

också inlagt stora förtjänster inom den akustiska sinnesfysiologien, där han

utarbetat mätmetoder av hög känslighet och precision, med vilkas hjälp han

kunnat utföra objektiva mätningar över svängningstillstånden i mellan- och

innerörat, vilka tidigare ansågos ligga långt under det direkt iakttagbaras

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

grans. I samband härmed Ilar han använt egna nya metoder att mikrodissekera

örat, vilka också ur medicinskt-anatomiska synpunkter innebära stora

framsteg. Parallellt med dessa mera fysikaliska arbeten har von Békésy i

stor utsträckning även utfört undersökningar över hörseln med användande

av psykofysiska mätmetoder, vilka arbeten tilldragit sig stor internationell

uppmärksamhet. Enligt uttalande av ett flertal svenska fysiologer är Békésys

renommé som vetenskapsman inom den akustiska fysiologin av allra högsta

klass och han betecknas på sina håll som utan tvekan den främste nu levande

forskaren på detta område.

Ben omständigheten att von Békésy icke varit knuten till någon medicinsk

högskola utan huvudsakligen varit bunden till det ungerska telegrafverket,

där han ursprungligen tjänstgjort som telefoningenjör, har gjort, att hans

kapacitet endast föga utnyttjats för den kliniska forskningen.

Den kliniska akustiken har länge varit styvmoderligt behandlad i vårt

land, väl närmast beroende på att ett intimare samarbete mellan klinikerna å

ena sidan, fysikern och fysiologen å den andra hitintills saknats. Säkerligen

har detta varit till väsentlig nackdel för båda parter, von Békésys anställande

vid karolinska institutet — även för en kortare tid — skulle säkerligen verka

stimulerande för ett fortsatt samarbete, som både ur teoretisk och praktisk

synpunkt skulle innebära ett stort framsteg.

Hela den viktiga frågan om hörselförstärkande apparater står alltjämt inför

svårlösta och ovissa problem, som fordra allvarliga försök till lösning, där den

medicinska och tekniska forskningen måste mötas. De nuvarande hörselförstärkande

apparaterna äro för stela ur akustisk synpunkt och tillåta icke en

individuell anpassning efter arten och graden av hörselnedsättning på sätt

som vöre önskvärt. De måste också kunna förbilligas utan att därför minska i

effektivitet. Här föreligger ett stort socialt problem, då man betänker att antalet

lomhörda i vårt land ligger omkring 70 000. Ett annat område, där även

stora forskningsuppgifter vänta på sin lösning ha vi vid otosklercsen, där de

sista årens operativa framsteg (Holmgren, Lempert m. fl.) givit anledning

till nya akustiska problem. Otoskleroskirurgin har visserligen gått avsevärt

framåt under de senaste åren och givit ett ej oväsentligt antal goda resultat,

men är ännu alltjämt behäftad med många brister såväl beträffande indikationsinställning

som resultat och kan ej anses fullt ha lämnat experiment stadiet.

Ett intimt samarbete mellan oto-kirurgen och oto-fysiologen synes inom

detta område ofrånkomligt, om ytterligare framsteg skall kunna uppnås.

o Då möjligheter nu givas att för det närmaste året till karolinska institutet

få binda en på sitt område så eminent forskare som von Békésy och då hans

anställande måste för den medicinska forskningen innebära en väsentlig fördel,

är det önskvärt, att statsmakterna giva den planerade forskningsverksamheten

sitt stöd.

von Békésy har förklarat sig villig att under ett år arbeta vid institutet mot

gällande professorslön och under förutsättning att välutrustad arbetsplats

ställes till hans förfogande. Därjämte måste han på grund av valutaförhållandena

begära fria resor. Assistent anses även önskvärd.

Arbetsplats med all behövlig teknisk apparatur har utlovats von Békésy

å tekniska högskolans akustiska avdelning genom välvilligt tillmötesgående

av professorn Torbern Laurent.

Av det äskade beloppet, i runt tal 20 000 kronor, avse 15 000 kronor lön

åt von Békésy under ett år, motsvarande löneförmånen utan ålderstillägg för

professor vid institutet, 1 000 kronor kostnaden för resa Stockholm—Buda
-

s. 379 Kontrollera mot PDF

379

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

pest fram och åter, samt 3 600 kronor arvode åt en assistent, motsvarande

amanuenslön vid teoretisk institution vid institutet.

Mot det föreliggande förslaget torde kunna anmärkas, att den tid von

Békésy här skulle ha till sitt förfogande vore otillräcklig för genomförande av

några större forskningsuppgifter. Härtill kan framhållas, att givetvis intet

hinder möter att senare anhålla om ytterligare anslag i den händelse vetenskapligt

och socialt betydelsefulla uppgifter icke hinna att slutföras inom det

avsedda året och dessa uppgifter visa sig väl kunna motivera en förlängning.

Genom anställande av en därtill lämplig assistent, som genom professor von

Békésy erhåller en specialskolning, kan dessutom väl tänkas, att en påbörjad

forskningsuppgift kan fullföljas av medhjälparen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått synes den kliniska akustiken

i vårt land ha hämmats i sin utveckling på grund av att inom denna disciplin

intimare samarbete mellan klinikern, fysikern och fysiologen hittills saknats.

Ett av den kliniska akustikens socialt sett betydelsefullaste problem är frågan

om konstruerande av prisbilliga och individuellt anpassbara hörselförstärkande

apparater för lomhörda. Då de lomhördas antal i vårt land uppgår till

omkring 70 000, torde det vara tydligt att enbart av denna anledning en intensifiering

av den vetenskapliga forskningsverksamheten inom nämnda område

är av behovet påkallad. Den möjlighet, som nu erbjuder sig att såsom

medarbetare i det vid karolinska institutets öronklinik bedrivna forskningsarbetet

under ett år få knyta en — enligt i ärendet avgivna vittnesbörd —

ytterst framstående forskare inom akustiken och den akustiska sinnesfysiologien,

den ungerske fysikern George von Békésy, synes mig därför icke böra

få bli outnyttjad.

Jag har intet att erinra mot den för von Békésys vistelse i Sverige beräknade

totalkostnaden eller 20 000 kronor. Någon särskild kostnad torde icke behöva

beräknas för anskaffande och utrustning av lämplig arbetslokal åt von Békésy,

då sådan torde komma att ställas till förfogande inom tekniska högskolans i

Stockholm akustiska avdelning. Ifrågavarande anslag torde lämpligen böra

anvisas såsom reservationsanslag. Det torde få ankomma på Kungl. Majit

att meddela erforderliga bestämmelser rörande anslagets disposition.

12. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 4 350 000 kronor. Beträffande personalförteckning

och avlöningsstat med tillhörande bestämmelser torde få hänvisas

till sid. 541 ff. i statsliggaren.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i skrivelser den 30 augusti och

den 16 oktober 1945 framlagt sina äskanden örn anslag till avlöningar oell

omkostnader vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Direktionen

har inledningsvis anfört bland annat följande.

Departe
mentschefen.

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Då garnisonsavdelningarna inom karolinska sjukhusets huvudkomplex icke

torde vara tillräckliga för Stockholms garnison med den omfattning, densamma

erhållit enligt nu gällande försvarsordning, synes man, även sedan

återgång till fredsförhållanden inträtt, böra räkna med fortsatt drift av det

nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm under budgetåret 1946/47. När

den förstärkta krigsberedskapen avvecklats, torde dock såväl beläggningen av

detta sjukhus som de militära patienternas besöksfrekvens på karolinska sjukhusets

polikliniker komma att nedgå. Frånsett den nedgång av patienttillströmningen,

som kan föranledas av nämnda förhållande, torde driften av karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet komma att fortgå under budgetåret

1946/47 i ungefär samma omfattning som nu är fallet.

Under de gångna krigsåren har direktionen ansett utgifterna för sjukhusen

böra inskränkas i den mån så varit möjligt. Då numera en återgång till fredsförhållanden

är att förvänta, finner direktionen förslag om personalökningar

kunna framläggas i den omfattning, som med hänsyn till sjukhusdriftens utveckling

befinnes vara önskvärd. Under det senast gångna budgetåret har en

viss minskning av antalet underhållsdagar och antalet poliklinikpatienter på

sjukhusen inträtt, vilket ansetts delvis bero på att arbetskrafterna därstädes

icke varit tillräckliga för sjukhusens utnyttjande till desammas fulla kapacitet.

Med utgångspunkt från anslagsbelastningen under sistförflutna budgetår

har direktionen beräknat medelsbehovet under ifrågavarande anslag till i runt

tal 4 598 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 248 000 kronor.

Av anslagshöjningen betingas i runt tal 92 000 kronor av föreslagna ändringar

beträffande personalorganisationen eller löneställningen för vissa befattningshavare

och 20 000 kronor av förslag om ökad ersättning åt vissa sjuksköterskeskolor.

Återstoden avser automatiska ökningar eller höjning med hänsyn till

belastningen under budgetåret 1944/45.

Av handlingarna inhämtas bland annat följande.

Läkarpersonal.

Föreståndar arvode åt en professor i bakteriolog i.

Direktionen har föreslagit, att ett belopp av 1 500 kronor uppföres å karolinska

sjukhusets stat till föreståndararvode, därest en professur i bakteriologi

inrättas vid karolinska institutet.

Karolinska institutets lärarkollegium har föreslagit, att en bakteriologisk institution

skall inrättas vid karolinska sjukhuset, att en på institutets stat uppförd

laboratorstjänst skall omändras till en professorsbefattning och att vissa

andra befattningar för institutionen skola uppföras på institutets stat. Därvid

bär lärarkollegiet förutsatt, att denna institution skall ombesörja behövliga

bakteriologiska rutinundersökningar för karolinska sjukhusets räkning och att

för dessa undersökningar behövlig personal skall upptagas på sjukhusets stat.

Beträffande storleken av denna personal har kollegiet uttalat att, då sjukhuset

blir fullt utbyggt till 2 000 sängplatser, skall i sådant avseende erfordras

bland annat en överläkare, en förste underläkare och en andre underläkare.

I händelse kollegiets nämnda förslag genomföres, torde detsamma emellertid

icke under nuvarande förhållanden behöva föranleda någon utökning av den

på sjukhusets bakteriologiska laboratorium placerade personal, som omhänderhar

de bakteriologiska laboratorieundersökningarna för sjukhusets räkning.

s. 381 Kontrollera mot PDF

381

Kungl. Marits ''proposition nr 273.

Då förslaget förutsätter, att denna personal ställes under den blivande bakteriologiprofessoms

ledning, vilket får anses innebära, att denne professor skall

svara för dessa undersökningars behöriga fullgörande, synes denne professor i

likhet med de professorer vid institutet, vilka förestå de patologiska institutionerna

vid sjukhuset, böra från sjukhusets stat uppbära ett föreståndararvode

på 1 500 kronor.

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot ifrågavarande

förslag.

Inrättande av ordinarie laboratorsbefattningar vid

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. På karolinska

sjukhusets stat äro nu uppförda tre arvoden å 8 500 kronor till en laborator

vid ett vart av sjukhusets tre centrallaboratorier, det medicinskt-kemiska,

det medicinskt-fysiologiska och det medicinslct-bakteriologiska. Dessa arvoden

voro senast för budgetåret 1944/45 uppförda med 7 900 kronor. Å karolinska

institutets stat är för innevarande budgetår uppfört ett arvode å 8 600 kronor

till en extra laborator med tjänstgöringsskyldighet vid serafimerlasarettets

kliniska laboratorium. Detta arvode utgjorde föregående budgetår 8 000 kronor.

I underdånig skrivelse den 3 juli 1945 anförde direktionen för karolinska

sjukhuset bland annat följande.

Vid karolinska sjukhuset har laboratoriearbetet organiserats så att vid den

medicinska kliniken anordnats tre centrallaboratorier, ett kemiskt, ett bakteriologiskt

och ett fysiologiskt, för tillgodoseende av dels den medicinska klinikens

behov av laboratorieundersökningar och dels övriga klinikers behov av mera

kvalificerade undersökningar. Vart och ett av centrallaboratorierna står under

ledning av en laborator. Envar av laboratorerna uppbär på sjukhusets stat ett

årligt arvode av 7 900 kronor samt därutöver från karolinska institutets stat

ett undervisningsarvode av 1 000 kronor. Vidare ha vid de övriga klinikerna

anordnats mindre laboratorier för utförande av mera rutinmässiga undersökningar.

Vid serafimerlasarettet är organisationen likartad i så måtto att särskilda

rutinlaboratorier anordnats vid de olika klinikerna. Vid den medicinska kliniken

ombesörjes laboratorieverksamheten å det så kallade kliniska laboratoriet

under ledning av en klinisk laborator, som från karolinska institutet avlönas

med ett årligt arvode å 8 000 kronor. Det kliniska laboratoriet är uppdelat i en

avdelning, som ombesörjer den medicinska klinikens kemiska undersökningar

samt mera kvalificerade kemiska undersökningar för lasarettets övriga kliniker,

och en avdelning, där bakteriologiska undersökningar för lasarettet i dess

helhet utföras. Vid handhavandet av sistnämnda avdelning biträdes den kliniska

laboratorn av en av den medicinska klinikens tredje underläkare. Även

fysiologiska laboratorieundersökningar för lasarettet utföres i allmänhet på den

medicinska kliniken. För elektrokardiografiska m. fl. undersökningar disponerar

kliniken därvid en arvodesanställd läkare, vilken uppbär ett arvode å lasarettets

stat av 2 000 kronor för år.

På grund av de alltmera ökade krav, som under årens lopp ställts på centrallaboratorierna

vid de båda sjukhusen, ha åtskilliga framställningar gjorts

om utökning av laboratoriernas kapacitet, som främst skulle åstadkommas ge
-

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Marits proposition nr £73.

nom inrättande vid serafimerlasarettet av ett särskilt centrallaboratorium samt

genom höjning av laboratorernas arvoden. Karolinska institutets lärarkollegium

har den 3 januari 1942 anhållit, att i stället för den kliniska laboratoriebefattningen

vid serafimerlasarettet måtte inrättas tre laboratorsbefattningar,

en för kemi, en för bakteriologi och en för fysiologi. Sistnämnda befattning

skulle bland annat ersätta arvodesbefattningen för elektrokardiografiska m. fl.

undersökningar, vilken för närvarande är vakant. Även den kliniska laboratorsbefattningen

vid serafimerlasarettet är nu vakant. Mellan representanter

för direktionen och Sveriges läkarförbund ha förhandlingar förts berörande

frågan om ersättningen för elektrokardiografiska och övriga fysiologiska laboratorieundersökningar

vid serafimerlasarettet samt för de kemiska och bakteriologiska

laboratorieundersökningama för lasarettets behov. Vid dessa förhandlingar

har även föreslagits en provisorisk ökning av avlöningsförmånerna

för två av karolinska sjukhusets laboratorer. Den 2 juli 1945 ha nämnda representanter

för direktionen och läkarförbundet träffat överenskommelse angående

provisorisk ersättning åt de läkare, som omhänderha ifrågavarande laboratorieundersökningar.

Direktionen har för sin del godkänt denna överenskommelse.

Förslag angående inrättande från och med budgetåret 1946/47 av

tre kliniska laboratorsbefattningar vid serafimerlasarettet och i samband därmed

reglering av samtliga berörda laboratorers avlöningsförhållanden komma

att framdeles föreläggas Kungl. Maj:t. I avbidan på att detta förslag avgives

och prövas av Kungl. Maj:t och riksdagen anhåller direktionen, att Kungl.

Maj:t måtte medgiva, att till vardera av de två läkare, som omhänderha kemiska

och fysiologiska laboratorieundersökningar för serafimerlasarettet s räkning,

må under budgetåret 1945/46 utgå ersättning med 13 080 kronor för

år med rätt till semester och tjänstledighet enligt vad i gällande avlöningsbestämmelser

stadgas för extra ordinarie tjänsteman i 26 lönegraden, att från

och med den tidpunkt under nämnda budgetår, då den tredje underläkarbefattningen

vid serafimerlasarettets bakteriologiska laboratorium blir ledig, ersättning

efter angivna grunder må tills vidare intill utgången av samma budgetår

utgå jämväl till den läkare, som därefter omhänderhar bakteriologiska

laboratorieundersökningar för lasarettets räkning, samt att ersättning efter

samma grunder må under budgetåret utgå till vardera av de två läkare, som

omhänderha kemiska och fysiologiska laboratorieundersökningar för karolinska

sjukhusets räkning, dock vad den förre angår först från och med den tidpunkt,

då befattningens nuvarande innehavare avgår från tjänsten. Av det

laborator tillerkända årliga ersättningsbeloppet böra 1 250 kronor utgå såsom

undervisningsarvode.

Med anledning av denna framställning har Kungl. Maj:t genom beslut den

27 juli 1945 såsom ett provisorium för innevarande budgetår medgivit anställande

av tre särskilda läkare med full tjänstgöring för handhavande av de kemiska,

fysiologiska och bakteriologiska laboratorieundersökningama vid serafimerlasarettet

samt i samband därmed föreskrivit, att förenämnda kliniska

laboratorsbefattning och arvodesbefattning för elektrokardiografiska m. fl. undersökningar

samt tredje underläkarbefattning skola hållas vakanta. I samma

beslut ha avlöningsförmånerna för de tre läkarna, som skola handha laboratorieundersökningama

vid serafimerlasarettet, ävensom för föreståndarna för

de kemiska och fysiologiska centrallaboratorierna vid karolinska sjukhuset

fastställts till — för var och en av dem — ett årligt arvode i ett för allt, för

s. 383 Kontrollera mot PDF

383

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

år räknat, av 13 080 kronor, varav 1 250 kronor skola utgå såsom arvode för

undervisning i kliniska laborationsmetoder. För ifrågavarande läkare skola i

tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 10—15 §§, 19 § samt 20 § 1 moni.

första stycket civila icke-ordinariereglementet, därvid skall så anses som örn de

tillhörde 26 lönegraden 25 löneklassen. I fråga om föreståndaren för karolinska

sjukhusets bakteriologiska centrallaboratorium innebar Kungl. Maj:ts

beslut icke någon ändring i gällande ordning, enligt vilken denne befattningshavare

förutom sin tjänst vid sjukhuset uppehåller befattningen såsom laborator

i bakteriologi vid karolinska institutets patologisk-anatomiska institution

och härför åtnjuter ett arvode av 5 000 kronor för år. Inberäknat ett arvode

å 1 000 kronor för undervisning i kliniska laborationsmetoder uppbär sålunda

denne befattningshavare för närvarande sammanlagt (8 500 -j- 5 000 -f-j-

1 000 =) 14 500 kronor för år.

Direktionen har nu i sina anslagsäskanden för nästa budgetår gjort framställning

örn inrättande av tre laboratorsbefattningar i lönegraden A 30 dels

vid karolinska sjukhuset, dels ock vid serafimerlasarettet och därvid anfört

följande.

En lönereglering för laboratorerna vid karolinska sjukhuset synes vara

befogad med hänsyn till den starka utveckling av laboratorieverksamheten

vid sjukhuset, som ägt rum under de senaste åren och som ställt avsevärt

ökade krav på laboratoriernas föreståndare. I skrivelse till direktionen har

karolinska institutets lärarkollegium hemställt, att direktionen måtte i sina

petita till 1946 års riksdag upptaga förslag om inrättande av tre ordinarie

laboratorsbefattningar i lönegraden A 30 vid serafimerlasarettet. Då laboratorieverksamheten

vid lasarettet är av mindre omfattning än vid karolinska

sjukhuset, synas laboratorerna vid sistnämnda sjukhus icke böra placeras i

lägre lönegrad än vid lasarettet. I händelse lärarkollegiets förslag om inrättande

av en bakteriologisk professur, vars innehavare skulle svara för de bakteriologiska

laboratorieundersökningarna vid karolinska sjukhuset, genomföres,

kan det ifrågasättas, om den laborator, som under honom handhar dessa bakteriologiska

undersökningar, bör beredas samma lönegradsplacering som övriga

laboratorer vid de två sjukhusen. Direktionen anser emellertid övervägande

skäl tala för att nämnda laborator även under denna förutsättning erhåller

samma ställning som de laboratorer, vilka förestå sjukhusets kemiska och fysiologiska

laboratorier. I överensstämmelse med lärarkollegiets förslag föreslår

direktionen förändring av de tre nuvarande arvodesbefattningarna för karolinska

sjukhusets laboratorer till laboratorsbefattningar i lönegraden A 30 och

inrättande av tre dylika befattningar vid serafimerlasarettet. Vid bifall till

sistnämnda förslag förutsättes en tredje underläkarbefattning i lönegraden Ex

18 vid serafimerlasarettets medicinska klinik skola indragas och ett i stat uppfört

arvode å 2 000 kronor för utförande av elektrokardiografiska m. fl. undersökningar

bortfalla.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har i den av direktionen för karolinska

sjukhuset åberopade skrivelsen anfört följande.

Sedan Sveriges läkarförbund påkallat förhandlingar med karolinska institutet

rörande avlönings- och anställningsförhållandena för bland annat den

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. May.ts proposition nr £73.

vid institutet anställde extra kliniska laboratorn med tjänstgöringsskyldighet

vid serafimerlasarettets kliniska laboratorium, ägde förhandlingar rum den 20

mars 1945. Därvid enades representanterna för institutet oell läkarförbundet

om dels att institutets representanter skulle föreslå lärarkollegiet att i sina pelita

till 1946 års riksdag upptaga förslag örn inrättande vid serafimerlasarettets

centrallaboratorier av tre ordinarie laboratorstjänster i lönegraden A 30,

dels ock att läkarförbundet skulle medgiva, att den kliniska laboratorsbefattningen

finge ledigannonseras i Svenska läkartidningen.

Lärarkollegiet har tidigare hävdat den meningen, att behov föreligger av tre

laboratorstjänster vid serafimerlasarettet. Denna mening, som vunnit stöd av

vad vid förhandlingarna förekommit, vidbliver lärarkollegiet. Kollegiet finner

angeläget, att åtgärder snarast vidtagas för att bringa denna organisationsfråga

till en tillfredsställande lösning.

Att den kliniska laboratorsbefattningen är uppförd å institutets och ej å

lasarettets stat är väl numera närmast betingad av historiska skäl. Som de nya

befattningarna huvudsakligen äro erforderliga för sjukvårdande verksamhet

vid lasarettet, synes — i anslutning till de principer, som tillämpats vid personaluppsättningen

å karolinska sjukhuset — vara lämpligt, att befattningarna

uppföras å lasarettets stat och befattningshavarna tillerkännas särskilt

arvode från institutet för den undervisning de komma att meddela. Denna anordning

gäller bland annat för laboratorerna vid karolinska sjukhuset, till

vilka utgår ett årligt belopp av 3 000 kronor för undervisning i kliniska laborationsmetoder.

I anslutning till den ståndpunkt lärarkollegiet sålunda intagit får lärarkollegiet

hemställa, att direktionen ville i sina petita till 1946 års riksdag upptaga

förslag om inrättande av tre ordinarie laboratorsbefattningar i lönegraden

A 30 vid serafimerlasarettet.

Upplysningsvis får lärarkollegiet meddela, att lärarkollegiet i sina petita —

under förutsättning att nämnda förslag vinner bifall — gjort framställning

om anvisande av 3 000 kronor årligen till laboratorerna vid serafimerlasarettet

för undervisning i kliniska laborationsmetoder.

Universitetskanslern har — såsom framgått av vad jag förut anfört vid behandlingen

av frågan om anslag till avlöningar vid karolinska institutet för

nästa budgetår — under förutsättning av att de tre föreslagna laboratorsbefattningama

vid serafimerlasarettet inrättades, tillstyrkt lärarkollegiets förslag

om anvisande av ett belopp av 3 000 kronor under institutets avlöningsanslag

till laboratorerna för undervisning i kliniska laborationsmetoder.

Statskontoret har motsatt sig de föreslagna laboratorsbefattningarna vid

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Centrallaboratorernas vid karolinska sjukhuset verksamhet har under de

senaste åren ökat i omfång. En reglering av laboratorernas löner har för den

skull ansetts erforderlig. Direktionen föreslår, att de erhålla ordinarie anställning

i 30 lönegraden. Förslaget örn en sådan placering grundar sig på krav som

vederbörande läkarsammanslutningar framfört vid vissa »förhandlingar» med

karolinska institutets lärarkollegium. Laboratorerna åtnjuta enligt avlöningsstatema

för karolinska sjukhuset och karolinska institutet ersättning i form av

arvode. Till var och en utgår 8 500 kronor från sjukhuset och 1 000 kronor

från institutet eller sålunda tillhopa 9 500 kronor. Härtill kommer, att de medgivits

rätt åtaga sig enskilda uppdrag mot ersättning till sjukhuset för begag
-

s. 385 Kontrollera mot PDF

385

Kungl. Maj tis ''proposition nr S73.

nande av lokaler, instrument m. m. I framställningen lämnas icke någon utredning

om laboratorernas arbetsbörda, dagliga tjänstgöringstider eller arbetsvolymens

förändringar. Statskontoret saknar för den skull varje hållpunkt

för bedömande i vad mån en ökad ersättning för deras arbete är sakligt motiverad.

Enligt vad som antydes i framställningen och bekräftats vid förfrågan

å sjukhuset fullgöra ifrågavarande laboratorieföreståndare för närvarande

icke heltidstjänstgöring. För inplacering av en befattningshavare av den

kategori, varom nu är fråga, som ordinarie tjänsteman med full lön enligt

gällande löneplaner bör emellertid enligt statskontorets mening ovillkorligen

krävas sådan tjänstgöring. Ett bibehållande av rätten till att utföra enskilda

uppdrag bör därvid jämväl vara utesluten. Därest laboratorieföreståndarna

skola i fortsättningen arbeta under samma former som hitintills, synes någon

annan ersättningsform än arvode icke böra ifrågakomma. Anmärkas må i detta

sammanhang att en översyn över deras arbets- och avlöningsförhållanden

torde komma till stånd i samband med den utredning rörande laboratorieverksamhetens

organisation, som direktionen tidigare förklarat sig ha för avsikt

att vidtaga. En lönereglering enbart på grundval av förslag, framförda i

delvis ultimativ form kan statskontoret för sin del icke förorda. Ämbetsverket

måste med skärpa understryka, att varje hållpunkt saknas för en löneavvägning

efter sedvanliga löneregleringsprinciper. Genom beslut den 27 juli

1945 har emellertid Kungl. Majit medgivit vissa provisoriska löneförbättringar

för föreståndarna för de kemiska och fysiologiska laboratorierna vid karolinska

sjukhuset. Huruvida skäl föreligga att för framtiden konservera dessa

arvodesförbättringar äger statskontoret icke möjlighet att bedöma på grundval

av den föreliggande utredningen.

Huruvida behov föreligger av en så väsentlig utbyggnad vid serafimerlasarettet

av laboratorieverksamheten, som nu föreslagits, saknar statskontoret

varje möjlighet att bedöma. Ämbetsverket inskränker sig till att beträffande

detta spörsmål erinra om att genom omförmälda beslut den 27 juli 1945

Kungl. Majit medgivit, att laboratorieverksamheten vid lasarettet finge under

budgetåret 1945/46 uppdelas å tre laboratorer, envar med samma avlöningsförmåner

som genom beslutet tillerkänts laborator vid karolinska sjukhuset.

I övrigt hänvisas till vad som anförts beträffande motsvarande yrkanden

i vad avser karolinska sjukhuset.

Allmänna lönenämnden har icke ansett sig kunna tillstyrka högre löneställning

för laboratorerna än lönegraden A 28.

Lönenämnden, som icke anser sig böra ingå på frågan om att tre särskilda

centrallaboratorier skola inrättas jämväl vid serafimerlasarettet, har uppmärksammat,

att i Kungl. Majits beslut den 27 juli 1945 angivits, att de läkare,

som under innevarande budgetår skola handha laboratorieundersökningarna

vid lasarettet, skola ha full tjänstgöring vid lasarettet. Med beaktande härav

och då det torde få förutsättas, att samma ordning skall gälla beträffande föreståndarna

för centrallaboratorierna vid karolinska sjukhuset, finner lönenämnden

icke anledning till erinran mot att ordinarie befattningar inrättas för

ifrågavarande befattningshavare, vilka såvitt av framställningen framgår icke

äga uppbära några särskilda ersättningar för de i laboratorierna företagna undersökningarna.

Vall angår befattningarnas lönegradsplacering kan lönenämnden

icke tillstyrka, att — såsom direktionen ifrågasatt — dessa laboratorstjänster

skulle hänföras till 30 lönegraden. Ä andra sidan synas dessa laboratorer

böra erhålla en högre placering än i den lönegrad, som får anses vara den

Bihang till rilcsdagcns protokoll 19^6. 1 sami. Nr 273.

25

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

för laboratorer normala, eller 26 lönegraden. I anslutning härtill vill lönenämnden

erinra, att lönenämnden i förnyat yttrande den 11 december 1942 över

1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande angående löneställningen

för byråchefstjänster m. fl. ansåg sig icke böra motsätta sig, att befattningshavarna

i laboratorsgraden vid universiteten och karolinska institutet inplacerades

i 27 lönegraden, varvid lönenämnden särskilt beaktade, att dessa laboratorer

voro akademiska lärare. Vad lönenämnden sålunda anförde i fråga om

nämnda befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet har i

viss mån sin giltighet jämväl beträffande laboratorerna vid karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet. Den ställning, som dessa laboratorer intaga såsom

ledare av laboratorieverksamhetens olika grenar vid berörda sjukhus, samt

deras ansvarsfulla och för sjukvården viktiga arbetsuppgifter synas emellertid

lönenämnden tala för att de erhålla en något högre lönegradsplacering än

laboratorerna vid karolinska institutet. Lönenämnden anser därför en placering

av nu ifrågavarande befattningshavare i 28:e lönegraden motiverad, varvid

lönenämnden jämväl beaktat att de tre laboratorerna, tillika avdelningsföreståndare,

å radiofysiska institutionen tillhöra nämnda lönegrad. Därest

denna placering godtages, bör emellertid enligt lönenämndens mening övervägas,

huruvida icke skyldigheten att undervisa i kliniska laborationsmetoder

bör ingå i dessa laboratorers ordinarie arbetsuppgifter. Särskild ersättning

skulle i så fall icke längre utbetalas för denna undervisning.

Sveriges läkarförbund har i skrivelse den 23 september 1945 framhållit, att

förbundet ansåge att, för att kompetenta sökande skulle kunna erhållas och

sjukvårdens krav bäst skulle bliva tillgodosedda, borde tjänsten såsom klinisk

laborator vid serafimerlasarettet uppdelas i tre tjänster i respektive klinisk

fysiologi, klinisk kemi och klinisk bakteriologi samt dessa tre tjänster såväl

som de tre motsvarande vid karolinska sjukhuset placeras i lönegraden A 30

ävensom samtliga sex tjänster organiseras såsom överläkartjänster, som sorterade

direkt under direktionen för karolinska sjukhuset och icke, såsom nu

är fallet, under cheferna för de medicinska klinikerna. Läkarförbundet har därvid

anfört bland annat följande.

Laboratorernas arbetsbörda vid de båda sjukhusen har under de senaste

åren ökat avsevärt. Statistiken visar, att antalet undersökningar vid samtliga

berörda laboratorier flerdubblats under denna tid. Antalet undersökningsmetoder

har också ökat avsevärt; många hava tillkommit, som fordra en hög grad

av vetenskapligt kunnande. Laboratorerna få också nedlägga en väsentlig del

av sin arbetstid på införandet och utarbetandet av nya metoder. Man kan

med säkerhet förvänta, att detta arbete kommer att öka betydligt inom den

närmaste framtiden, enär efter krigets slut den vetenskapliga verksamheten

åter kommer i gång och utländsk litteratur blir lättare tillgänglig.

Laboratorerna hava ytterligare en viktig uppgift i undervisningen av såväl

medicine kandidater som laboratoriesköterskeelever. Denna uppgift har ävenledes

blivit allt mer betungande ju mer arbetsområdena i fråga vidgats.

Laboratorernas kanske viktigaste funktion är emellertid att biträda vid den

vetenskapliga forskningen vid de båda sjukhusen. I allt högre grad blir den

kliniska forskningen beroende av laboratorieundersökningar.

Innehavarna av de nuvarande tjänsterna äro alla docenter, men av det

ovan sagda framgår, att av tjänsternas innehavare bör fordras en kompetens

s. 387 Kontrollera mot PDF

387

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

närmast motsvarande den, som fordras för en professur. När därtill kommer,

att laboratorernas möjligheter till extrainkomster äro mycket små jämförda

med de kliniska överläkarnas, synes det klart att, om kompetenta krafter

skola kunna påräknas, en lön enligt A 30 måste fastställas. Som jämförelse kan

nämnas, att de nyinrättade lasarettsläkartjänsterna som laboratoriechef vid

centrallasaretten i Linköping, Umeå och Borås komma att avlönas med respektive

cirka 18 000, 19 000 och 19 000 kronor per år och vara förenade med rätt

att utan ersättning till sjukhuset utnyttja laboratoriets resurser för egen verksamhet.

Direktionen, som inhämtat yttrande beträffande läkarförbundets förslag, att

laboratorerna skulle erhålla överläkares ställning, från föreningen överläkare

vid karolinska institutets undervisningssjukhus, har icke för närvarande ansett

sig böra föreslå någon ändring av tjänsteställningen för laboratorerna.

Överläkarföreningen har i sitt yttrande uttalat, att om laboratorsbefattningarna

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, såsom ifrågasatts, hänfördes

till lönegraden A 30, desammas innehavare borde erhålla tjänsteställning

såsom överläkare och sortera direkt under direktionen, men att med

sådan ändring av deras tjänsteställning borde anstå, tills eget rutinlaboratorium

kunde anordnas för den medicinska kliniken.

I det förslag till personalorganisation för karolinska sjukhuset, som framlagts

av direktionen i samband med anslag till sjukhuset för budgetåret

1939/40, upptogos laboratorerna vid sjukhusets tre centrallaboratorier såsom

befattningshavare vid sjukhusets medicinska klinik, varvid förutsattes, att

deras avlöning skulle utgå från karolinska institutets anslag.

I avgivet yttrande över direktionens nämnda förslag uttalade karolinska

institutets lärarkollegium, att ifrågavarande laboratorier kunde antingen ställas

under medicinska kliniken med skyldighet att betjäna hela sjukhuset eller ock

bli självständiga centrallaboratorier, att kollegiet utan tvekan ansåge sistnämnda

alternativ vara att föredraga, därest det med hänsyn till lokalförhållandena

kunde genomföras, att kollegiet ville förorda, att laboratorerna vid

de bakteriologiska och fysiologiska laboratorierna ställdes direkt under sjukhusets

direktion, men att det kemiska laboratoriet, vilket vore planlagt även

för att betjäna det löpande arbetet på den medicinska kliniken, icke kunde

göras självständigt i förhållande till denna klinik, utan borde sortera under

densamma samt att ifrågavarande tre laboratorer vore erforderliga för sjukvården,

varför kollegiet avstyrkte deras uppförande på institutets stat och i

stället förordade deras inordnande bland sjukhusets övriga personal.

T anledning av detta kollegiets uttalande vidtogs icke någon annan ändring

i sjukhusets personalorganisation än att arvoden till laboratorerna upptogos på

sjukhusets stat i stället för institutets.

Lokalförhållandena för karolinska sjukhusets centrallaboratorier lia under

den därefter gångna tiden icke undergått någon förändring. Det kemiska laboratoriet

fungerar sålunda fortfarande dels såsom rutinlaboratorium för den

medicinska kliniken och dels såsom centrallaboratorium fiir sjukhuset i dess

helhet. Vid sådant förhållande synes beträffande föreståndaren för detta laboratorium

böra anstå med ändring av hans tjänsteställning i förhållande till

den medicinska klinikens chef till dess den medicinska kliniken, i samband

med cn framtida utökning av sjukhusets laboratorielokaler, kan erhålla ett

eget rutinlaboratorium. Med hänsyn härtill och då den ändrade löneställning,

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungl. Marits ''proposition nr 273.

som ifrågasatts för samtliga föreståndare för sjukhusets centrallaboratorier,

icke synes utgöra anledning till differentiering i fråga om tjänsteställningen

för dessa föreståndare, anser direktionen i likhet med överläkarföreningen att

med ändring av tjänsteställningen även för de bakteriologiska och fysiologiska

laboratoriernas föreståndare bör kunna anstå, till dess ställning såsom självständig

överläkare kan beredas centrallaboratoriernas samtliga föreståndare.

Vad sålunda sagts beträffande laboratorerna vid karolinska sjukhuset anser

direktionen böra tills vidare gälla jämväl beträffande de föreslagna laboratorsbefattningarna

vid serafimerlasarettet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har beträffande laboratorernas

tjänsteställning anfört följande.

Lärarkollegiet delar den av läkarförbundet framförda meningen, att

ifrågavarande befattningshavare böra erhålla ställning som överläkare i

lönegraden A 30 och att de böra erhålla samma självständiga ställning som

övriga överläkare.

Så länge de medicinska klinikerna sakna egna rutinlaboratorier, synes

emellertid erforderligt, att vederbörande professor i medicin bibehåller sin

nuvarande ställning till dessa. Kollegiet anser alltså, att till dess så sker

någon ändring i nämnde professors befogenheter beträffande laboratorierna

ej bör vidtagas.

Förändring av en andre underläkartjänst vid medicinska

kliniken till biträdande läkartjänst. Direktionen

har, efter förslag av överläkaren för sjukhusets medicinska klinik professor

Nanna Svartz, gjort framställning om förändring av andre underläkarbefattningen

på sjukhusets avdelning för fysioterapi till biträdande läkartjänst,

förenad med arvode av 9 300 kronor för år. Direktionen har anfört:

Då befattningens innehavare relativt självständigt förestår ifrågavarande

avdelning, måste det anses olämpligt, att han har ställning såsom underläkare.

Denna ställning innebär nämligen, att han efter en viss utbildningstid

skall övergå till annan tjänstgöring. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten

av kontinuitet i fråga örn ledarskapet för den fysioterapeutiska

behandlingen vid sjukhuset anser direktionen befattningen böra omändras

till en biträdande läkartjänst med arvode av förslagsvis 9 300 kronor för år.

Statskontoret har anfört, att frågan örn ordnande av läkarförhållandena

å avdelningen för fysioterapi syntes kunna vila i avbidan å en definitiv

organisation av den reumatologiska vården vid sjukhuset.

Indragning av en andre underläkarbefattning vid

medicinska polikliniken. Direktionen har anfört:

Enligt brev den 20 augusti och 5 november 1943 har Kungl. Maj:t medgivit,

att för tillgodoseende av den militära poliklinikvården vid sjukhuset

finge anställas viss personal bland annat två andre underläkare vid den

medicinska polikliniken och en andre underläkare vid den kirurgiska polikliniken.

Det kan antagas, att när den förstärkta försvarsberedskapen avvecklas,

en minskning av det militära poliklinikklientelet kommer att inträda.

Det är emellertid ännu ovisst huru stor denna minskning blir och

i vilken utsträckning den för detta ändamål anställda personalen kan in
-

s. 389 Kontrollera mot PDF

389

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

skrankas. I avbidan på att erfarenhet i detta avseende vinnes, synes man

kunna beräkna, att en av de på den medicinska polikliniken anställda

underläkarna kan undvaras och att således antalet andre underläkarbefattningar

kan minskas med en.

Biträdande läkare vid kvinnokliniken. Direktionen har

anfört följande.

Överläkaren för sjukhusets kvinnoklinik professor Axel Westman har

anhållit, att en biträdande läkare måtte anställas vid sjukhusets laboratorium

för analyser av spermaprov, varvid han anfört, att detta laboratorium,

som är nödvändigt för en korrekt behandling av barnlösa äktenskap,

varit i verksamhet sedan ett par år tillbaka, och hittills föreståtts av

en förste underläkare på kliniken. Laboratoriets verksamhet är stadd i

mycket stark utveckling, varför föreståndarskapet för detsamma icke i

längden kan kombineras med en av klinikens underläkarbefattningar. Med

hänsyn till den speciella sakkunskap, som erfordras för ifrågavarande

undersökningar, är kontinuitet i fråga om laboratoriets ledning önskvärd.

Laboratoriet bör därför förestås av en biträdande läkare med ett arvode

av förslagsvis 9 300 kronor för år.

Statskontoret har ansett, att det vore tillfyllest med en andre underläkare

såsom föreståndare för spermalaboratoriet.

Förändring av två tredje underläkarbefattningar

vid kvinnokliniken till andre underläkarbefattningar.

Direktionen har anfört:

Professor Westman har hemställt, att två tredje underläkartjänster vid

kvinnokliniken måtte ändras till andre underläkartjänster, varvid åberopats

bland annat att för dessa läkare erfordras en grundläggande utbildning

i kirurgi, och att läkare, som sakna sådan utbildning, icke äro kompetenta

för arbetsuppgifterna på kliniken.

Tredje underläkartjänsterna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

äro för närvarande placerade i lönegraden Ex 18. Vid förhandlingar,

som fördes med Sveriges läkarförbund i samband med avveckling av en

år 1939 uppkommen konflikt mellan direktionen och vissa läkare vid serafimerlasarettet,

godtogs denna placering först sedan från direktionens sida

uttalats, att dessa befattningar, som i väsentlig grad vore avsedda för befattningshavarnas

egen utbildning, icke finge innehavas under längre tid

än ett år och att vid desammas tillsättning hänsyn borde tagas endast till

sökandenas linder själva studietiden ådagalagda lämplighet. Såsom framgår

av professor Westmans skrivelse erfordras för de på kvinnokliniken

placerade tredje underläkarna viss utbildning efter avlagd examen och

direktionen finner sig därför ha anledning att förorda, att ifrågavarande

två tredje underläkarbefattningar ändras till andre underläkarbefattningar.

Statskontoret har lämnat ifrågavarande förslag utan erinran.

Inrättande av en befattning som biträdande överläkare

vid öronkliniken. Direktionen har föreslagit inrättande vid

öronkliniken av en befattning såsom biträdande överläkare, förenad med

ett årligt arvode av 10 000 kronor, och därvid anfört följande.

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Överläkaren för sjukhusets öronklinik Torsten Skoog har i skrivelse till

direktionen anhållit om utökning av klinikens läkarkrafter med en biträdande

överläkare. Han har därvid åberopat dels att antalet på kliniken

intagna patienter och antalet där utförda operationer ökat, dels att klinikchefen

behövde biträdas i sin omfattande operativa verksamhet av en

läkare med större erfarenhet än de på kliniken tjänstgörande underläkarna

och dels att antalet läkare vid kliniken i förhållande till patientantalet och

operationsverksamheten därstädes vore avsevärt mindre än vid motsvarande

kliniker vid undervisningssjukhusen i Uppsala och Lund.

Enligt beslut av 1939 års riksdag hava biträdande överläkartjänster inrättats

på de kliniker, där antalet vårdplatser ej understiger 90. Sedermera

har en dylik befattning även inrättats vid serafimerlasarettets neurokirurgiska

klinik, ehuru platsantalet därstädes ej uppgår till 90. För inrättande

av sistnämnda befattning förelågo emellertid särskilda skäl, varför dess inrättande,

såsom framhållits av föredragande statsrådet i samband med proposition

nr 74 till 1941 års riksdag, icke kunde åberopas vid prövning av

likartade framställningar från andra sjukvårdsavdelningar.

Såsom framgår av professor Skoogs skrivelse har antalet på kliniken utförda

operationer å inneliggande patienter under år 1944 stigit till närmare

4 000 och det får därför anses vara erforderligt, att överläkaren kan påräkna

biträde i arbetet av en läkare med större erfarenhet än underläkarna,

vilka efter erhållen specialutbildning på kliniken böra lämna sina befattningar

därstädes.

Med hänsyn härtill och till den i professor Skoogs skrivelse gjorda jämförelsen

melian läkarantalet vid karolinska sjukhusets öronklinik, å ena,

och vid öronklinikerna vid de övriga undervisningssjukhusen, å andra

sidan, finner sig direktionen böra tillstyrka, att en biträdande överläkarbefattning

med arvode å 10 600 kronor inrättas vid ifrågavarande klinik,

vars platsantal uppgår till 89 och således föga understiger det ovan angivna

platsantal, som i allmänhet ansetts utgöra en förutsättning för inrättande

av dylika befattningar.

Statskontoret har icke ansett sig böra tillstyrka ifrågavarande förslag.

Då den militära beredskapens avveckling givetvis medför en minskning

av antalet militära patienter vid sjukhuset, synes vid beräkningen av läkar

och annan personal för sjukhusets drift en viss försiktighet böra iakttagas.

Innan närmare erfarenheter vunnits om patienttillströmningen under normala

tider, bör därför enligt statskontorets mening icke inrättas någon

tjänst som biträdande läkare å öronkliniken.

Anställande av en tredje underläkare vid radiologiska

kliniken. Direktionen har anfört:

Överläkaren för den radiologiska kliniken professor E. Berven har under

åberopande av den starka ökning av arbetsmängden på kliniken, som inträtt

under åren 1938—1944, hemställt örn utökning av klinikens personal

med bland annat en tredje underläkare. Antalet inneliggande patienter på

kliniken har ökats från 3 820 år 1938 till 4 353 år 1944 eller således med

omkring 14 procent, medan antalet patienter på den till kliniken anknutna

polikliniken ökats från 10 230 år 1938 till 20 031 år 1944 eller således med

omkring 95 procent. Direktionen förordar därför, att antalet läkare på

radiumhemmet utökas med en tredje underläkare.

s. 391 Kontrollera mot PDF

391

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Statskontoret har lämnat ifrågavarande förslag utan erinran.

Nya underläkartjänster vid psykiatriska kliniken.

Direktionen har föreslagit inrättande av dels en förste, dels ock en andre

underläkartjänst vid psykiatriska kliniken.

Sedan klinikens nye överläkare professor Torsten Sjögren tillträtt sin

befattning har han i skrivelse till direktionen framhållit behovet av ett

effektivare utnyttjande av kliniken och för sådant ändamål hemställt örn

utökning av dess läkarkrafter med två förste underläkare.

Kliniken disponerar för närvarande över, förutom överläkaren en biträdande

läkare, som tjänstgör såsom föreståndare för den psykiatriska polikliniken,

en förste underläkare och två andre underläkare. Ett bifall till

överläkarens ovan angivna förslag skulle innebära, att kliniken erhölle tre

förste underläkare och två andre underläkare. Direktionen, som finner en

utökning av klinikens läkarstab vara önskvärd särskilt med hänsyn till den

ökning av klinikens kapacitet, som den nye överläkaren har för avsikt att

genomföra, anser emellertid denna ökning böra ske på det sätt att antalet

underläkare vid kliniken ökas med en förste och en andre underläkare.

Statskontoret har icke framställt erinran mot direktionens ifrågavarande

förslag.

Höjt arvode åt en konsulterande pediatriker. Sedan

1939 utgår till en konsulterande pediatriker vid karolinska sjukhuset ett

årligt arvode å 1 800 kronor, till dess pediatriska kliniken vid sjukhuset

blivit uppförd. Direktionen har föreslagit, att detta arvode höjes till 4 800

kronor och till stöd härför anfört följande.

Docenten B. Broman, vilken tjänstgör såsom konsulterande pediatriker

vid sjukhuset, har i skrivelse till direktionen anhållit, att det arvode å

1 800 kronor, som utgår såsom ersättning för dennes konsultationer, måtte

höjas. För närvarande besöker pediatrikern sjukhusets kvinnoklinik två

gånger i veckan. Han föreslår, att arvodet höjes så att detsamma utgör

skälig ersättning för besök på kliniken varje vardag. Kvinnoklinikens överläkare

professor Westman har tillstyrkt framställningen.

Ifrågavarande konsultationer äro nödvändiga för vården av de nyfödda

barnen på klinikens barnbördsavdelning, så länge någon pediatrisk klinik

icke finnes vid sjukhuset. Med hänsyn till konsultationsverksamhetens provisoriska

karaktär finner direktionen konsultationsbesökens antal tills vidare

kunna begränsas till 4 i veckan. Arvodet synes böra höjas till 4 800

kronor för år under förutsättning att konsultationsbesöken även innefatta

erforderlig vård av barn, som liro intagna på andra avdelningar av sjukhuset

än kvinnokliniken.

Statskontoret har anfört, att en ökning av konsulterande pediatrikerns

besök å sjukhuset från två till fyra gånger i veckan icke torde kunna motivera

en höjning av arvodet till större belopp än 3 600 kronor.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att Kungl. Majit i anledning

av en av direktionen gjord motsvarande framställning, avseende innevarande

budgetår, genom beslut den 15 februari 1946 medgivit, att den

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kunell. Maj:ts proposition nr 873.

läkare, som av direktionen förordnades att omhänderha den föreslagna utökade

konsulentverksamheten, finge intill utgången av juni 1946 — utöver

arvodet å 1 800 kronor för år — åtnjuta ytterligare ersättning med

150 kronor för månad.

Örn reglering av vissa arvoden å tandpolikliniken.

I sina den 30 augusti 1945 avgivna anslagsäskanden har direktionen anfört

följande.

Tandpoliklinikens mest omfattande arbetsuppgift har tidigare avsett ombesörjandet

av tandvård för Stockholms garnison. Denna arbetsuppgift

har i huvudsak fullgjorts av ett antal värnpliktiga tandläkare, som militärmyndigheterna

kommenderat till tjänstgöring på polikliniken. Tandvården

för sjukhusets civila patienter har omhänderhafts av föreståndaren och en

civil tandläkare. För dessa två läkare ha i sjukhusets stat upptagits arvoden

till belopp av för den förre 3 500 kronor och för den senare 4 500

kronor för år. Föreståndarbefattningen hålles vakant sedan flera år tillbaka.

Befattningen har hittills uppehållits av den civila tandläkaren, som

därvid bibehållit arvodet på tandläkartjänsten, 4 500 kronor, och därutöver

från fjärde huvudtiteln uppburit särskild ersättning för det avsevärda

merarbete, stockholmsgarnisonens tandvård under den förstärkta försvarsberedskapen

inneburit, medan den läkare som uppehållit tandläkartjänsten

uppburit avlöning till belopp, motsvarande arvodet på föreståndartjänsten

3 500 kronor. Dessa läkare ha, sedan polikliniken från och med

den 1 juli 1945 mistat de dit kommenderade värnpliktiga tandläkarna, att

ombesörja tandvård ej blott för sjukhusets civila patienter utan även för

de militärpatienter, som äro intagna på sjukhusets garnisonsavdelningar,

vilket medfört en ökning av deras arbetsuppgifter. Såsom framgår av

Kungl. Maj:ts proposition nr 206 till 1939 års riksdag, har avsetts, att föreståndarbefattningen

skulle innehavas såsom bisyssla av en lärare vid tandläkarinstitutet,

varigenom visst samarbete mellan polikliniken och nämnda

institut skulle möjliggöras. Under den tid, föreståndarbefattningen hållits

vakant, har emellertid sådant samarbete icke förekommit i avsedd omfattning.

Då polikliniken numera i avsaknad av värnpliktiga tandläkare icke

längre kan tillgodose stockholmsgarnisonens polikliniska tandvård, vilken

framdeles torde komma att meddelas vid de militära förläggningarna, och

således en högst betydande ändring av poliklinikens arbetsuppgifter inträtt,

måste frågan örn den ur olika synpunkter lämpligaste organisationen av

ifrågavarande poliklinik utredas, varvid även frågan örn upptagande av

närmare samarbete med tandläkarinstitutet bör prövas. Först sedan sådan

utredning blivit verkställd, anser sig direktionen böra framlägga förslag rörande

organisationen av läkarvården på polikliniken. I avbidan härpå synes

icke några andra ändringar i detta avseende böra vidtagas än vad som

erfordras för uppehållande av poliklinikens verksamhet i dess nuvarande

omfattning. Med hänsyn till att de nuvarande arvodena, vilkas belopp

icke höjts, sedan desamma blivit fastställda av 1939 års riksdag, visat sig

vara otillräckliga för rekrytering av den för ändamålet erforderliga läkarpersonalen,

bör dels den tillförordnade föreståndaren bibehållas vid det i

staten upptagna tandläkararvodet å 4 500 kronor, varvid det i staten upptagna

föreståndararvodet å 3 500 kronor skulle tills vidare, såsom nu alfallet,

inbesparas, och dels ersättningen till den eller de civila tandläkare,

s. 393 Kontrollera mot PDF

393

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

som ytterligare erfordras på polikliniken, höjas med 5 000 kronor till 8 500

kronor. Denna ersättning synes böra utgå av anslagsposten till avlöningar

för övrig icke-ordinarie personal.

Sedermera har direktionen i skrivelse den 15 januari 1946 — under erinran

örn sitt nyss återgivna förslag — vidare anfört följande.

De tandläkare, som av direktionen anlitats för att biträda poliklinikföreståndaren

i dennes arbete, lia nu påkallat ersättning enligt en av Sveriges

tandläkarförbund fastställd taxa, enligt vilken ersättning för det antal

arbetstimmar för år, som dessa tandläkare sammanlagt utföra på polikliniken,

skulle utgå med 11 775 kronor. Därvid har åberopats, att ersättning

enligt denna taxa medgivits beträffande tandvården vid de statliga dövstum-

och blindskolorna.

Direktionen, som finner sig böra förorda, att ersättning till den eller de

tandläkare, som biträda poliklinikföreståndaren, tills vidare, i avbidan på

att utredningen örn tandpoliklinikens organisation blir slutförd, utgår enligt

nämnda taxa, föreslår därför, att för detta ändamål beräknas ett från 8 500

till 11 775 kronor förhöjt belopp, och att en sålunda förhöjd ersättning får

utgå under budgetåret 1946/47.

Sjukvårdspersonal.

Nya tekniska biträden. Direktionen har förordat inrättande

av tre nya tjänster såsom tekniskt biträde i lönegraden Eo 7, avsedda en

för sjukhusets fysiologiska laboratorium, en för psykiatriska klinikens

elektroencephalografiska laboratorium och en för radiopatologiska institutionen.

I sin skrivelse angående anslag för budgetåret 1945/46 hemställde direktionen

på framställning av professor Svartz örn en teknisk biträdestjänst

på sjukhusets fysiologiska laboratorium. Denna hemställan har icke föranlett

någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Den ökning av antalet undersökningar

på laboratoriet, som föranledde framställningen, har emellertid i stegrat

tempo fortgått under innevarande budgetår och synes ännu icke ha avstannat.

För närvarande uppgår sålunda antalet där utförda elektrokardiografiska

undersökningar till omkring 1 000 och antalet hjärtfunktionsprov

till omkring 140, allt för månad. I följd av den stora arbetsbelastningen på

laboratoriet är därvarande personal mycket hårt ansträngd, vilket medfört

betydande svårigheter i fråga örn rekryteringen av befattningarna därstädes,

varigenom svårigheterna ytterligare skärpts. Det föreligger därför ett

stort behov av utökning av laboratoriets personal med ett tekniskt biträde

i lönegraden Eo 7.

Tillförordnade överläkaren för sjukhusets psykiatriska klinik T. Frey

har, med instämmande av tillförordnade professorn Wohlfahrt, hemställt,

att en teknisk biträdestjänst måtte inrättas för klinikens elektroencephalografiska

laboratorium. Framställning till Kungl. Majit angående

inrättande av förstnämnda tjänst gjordes av direktionen år 1944,

men har icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd, varför verksamheten

vid nyssnämnda laboratorium nedlagts från och med den 1 juli 1945. Med

hänsyn till detta laboratoriums betydelse för sjukvården vid karolinska

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

sjukhuset och serafimerlasarettet är det önskligt, att detsammas verksamhet

kan återupptagas, varför direktionen hemställer, att ett tekniskt biträde

i lönegraden Eo 7 måtte anställas därstädes.

Föreståndaren för den radiopatologiska institutionen professor O. Reuterwall

har under åberopande av det ökade antalet undersökningar på institutionen

anhållit, att ytterligare en preparatris, som sedan den 1 juli

1941 avlönats av cancerföreningen, måtte upptagas på sjukhusets stat.

Institutionen övertogs av staten från och med den 1 juli 1941.

Enligt den överenskommelse örn övertagandet, som träffats den 28 juni

1941, skulle bland annat en föreståndarinna för preparationsarbetet och

ett tekniskt biträde avlönas av statsmedel, medan av ränteavkastningen å

cancerföreningens Forsgrenska fond skulle bestridas bland annat avlöningsförmånerna

till ett tekniskt biträde för den svulstbiologiska forskningen.

Såvitt framgår av den nu gjorda framställningen avlönas emellertid alltsedan

den 1 juli 1941 ytterligare ett tekniskt biträde av cancerföreningens

medel, vilket biträde på grund av inträdd ökning av antalet undersökningar

för sjukhusets räkning behöver tagas i användning för dylika undersökningar.

Direktionen förordar, att den av statsmedel avlönade preparationspersonalen

vid institutionen måtte utökas med ett tekniskt biträde

i lönegraden Eo 7.

Statskontoret har uttalat, att, då frågan örn laboratorieverksamhetens

framtida organisation icke vore löst, med en personalförstärkning vid laboratorierna

syntes böra anstå. Mot förslaget örn inrättande av den tekniska

biträdestjänsten vid radiopatologiska institutionen synes statskontoret icke

ha funnit anledning till erinran.

Inrättande av en ordinarie befattning såsom barnmorska.

Direktionen har föreslagit inrättande av ytterligare en befattning

såsom barnmorska i lönegraden A 7.

Alltsedan år 1943 har personalen på sjukhusets förlossningsavdelning

varit otillräcklig. Oaktat avdelningens verksamhet undergått en avsevärd

stegring, som torde framgå av att det årliga antalet patienter på kvinnokliniken,

vilket år 1941 uppgått till 3 698 och år 1942 till 3 909, år 1943

ökats till 4 886 och år 1944 till 5 293, har någon däremot svarande ökning

av avdelningens sjukvårdspersonal icke kunnat genomföras på grund av

den svåra brist på barnmorskor, som förelegat. Avdelningen har därför

måst drivas med oförändrad sjukvårdspersonal, vilket varit ytterst betungande

för personalen och inneburit betydande olägenheter för sjukvården.

Först under innevarande höst har möjlighet vunnits för förvärv av

ytterligare en barnmorska för avdelningen. Direktionen, som medgivit tillfällig

anställning av denna barnmorska, hemställer, att för tillgodoseende

av det trängande personalbehov, som föreligger på förlossningsavdelningen,

antalet barnmorskebefattningar därstädes måtte från och med budgetåret

1946/47 ökas med en ordinarie.

Statskontoret har lämnat ifrågavarande förslag utan erinran.

Indragning av två tandsköterskebefattningar. Direktionen

har anmält, att två tandsköterskebefattningar i lönegraden Eo 4

kunde indragas, enär klientelet på sjukhusets tandpoliklinik beräknades

s. 395 Kontrollera mot PDF

395

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

komma att kraftigt minskas, då tandvården för Stockholms garnison skulle

ombesörjas vid de militära förläggningarna.

Förändring av en befattning såsom sjukvårdsbiträde

till sköterskebiträdestjänst. Enligt gällande bestämmelser

skola, i den mån nuvarande innehavare av befattningar i lönegraden

Eo 2 avgå, desamma ersättas med befattningar såsom sköterskebiträden i

lönegraden U 1. Direktionen har nu anmält, att en befattning såsom sjukvårdsbiträde,

vars innehavare avgått från tjänsten, borde förändras till

sköterskebiträdest j änst.

Nya assistentsköterskor. Direktionen har föreslagit inrättande

av tre assistentsköterskebefattningar i lönegraden Eo 5, därav en förenad

med halvtidstjänstgöring och avsedd för kvinnoklinikens speciallaboratorium

för spermaprov, en avsedd för psykiatriska klinikens insulinav

delning och en avsedd att ersätta en till radiologiska klinikens laboratorium

knuten, med arvode av 3 600 kronor förenad befattning.

I skrivelse till direktionen har överläkaren för sjukhusets kvinnoklinik

professor A. Westman framhållit, att arbetet på det speciallaboratorium

för spermaprov, som anordnats vid kliniken, blivit så omfattande att detsamma

icke medhinnes av den på laboratoriet anställda sjuksköterskan

samt hemställt, att ytterligare en sköterska måtte anställas pa laboratoriet.

Direktionen anser sig böra föreslå, att en halvtidsanstalld assistentskoterska

anställes på nämnda laboratorium för att biträda den dar tjänstgörande

sköterskan i hennes arbete.

Tillförordnade överläkaren för sjukhusets psykiatriska klinik T. Frey har

hos direktionen hemställt, att ytterligare en sjuksköterska matte anstallas

på den kvinnliga insulinavdelningen på kliniken, eller, örn tidsläget icke

medgåve detta, ytterligare en elev måtte placeras därstädes, r orsta föreståndarinnan

tillstyrker, att en assistentsköterska placeras på avdelningen,

då arbetet vore alltför ansvarsfullt för en elev. Direktionen hemställer, att

Ytterligare en assistentsköterska måtte anställas pa avdelningen.

Överläkaren för den radiologiska kliniken professor E. Berven har hemställt

om ytterligare en assistentsköterska på röntgenbehandlingsavde - ningen och om ändring av en arvodestjänst på klinikens laboratorium till

assistentskötersketjänst. I avbidan på ytterligare utredning härom anser

sig direktionen böra inskränka sig till att hemställa, att nämnda arvodestjänst,

varå avlöning utgår med 3 600 kronor för år, men som under de

senaste åren icke kunnat tillsättas utan uppehållits av en vikarierande

assistentsköterska, måtte för säkerställande av driften på laboratoriet andras

till en assistentskötersketjänst i lönegraden Eo 5.

Förhöjd ersättning åt sköterskeskolorna. Direkt ''lonell

har anfört:

Enligt särskilda avtal med de sjuksköterskeskolor, vilkas elever tjänstgöra

vid karolinska sjukhuset, nämligen statens, Sophiahemmets och Röda

Korsets, har sjukhuset att till dessa skolor erlägga ersättning tor desammas

kostnader för elevernas utbildning med 50 kronor i manaden tor varje

s. 396 Kontrollera mot PDF

396

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

provsköterska och 25 kronor i månaden för varje annan elev, som tillhandahålles

av skolorna. Denna ersättning har sedermera, vad angår Sophiahemmets

och Röda Korsets elever, enligt medgivande av Kungl. Majit förhöjts

med sammanlagt 30 procent. Under innevarande år har Sophiahemmets

styrelse meddelat, att driften av hemmets sköterskeskola på grund

av inträffade kostnadsökningar medfört ett underskott under år 1944 å

cirka 40 000 kronor och att motsvarande underskott komme att uppstå

under år 1945 samt hemställt, att sjukhusets ersättning till skolan måtte

höjas med ytterligare 20 procent, varigenom underskotten skulle delvis

kunna täckas. Efter förda förhandlingar med skolans styrelse har direktionen

funnit den gjorda framställningen vara befogad. I händelse den sålunda

ifrågasatta tilläggsersättningen beviljas, synes motsvarande förhöjning böra

medgivas även för det fåtal elever vid sjukhuset, som tillhöra Röda Korsets

sjuksköterskeskola. Ifrågavarande tilläggsersättning för dessa två skolors

elever beräknas medföra en ökad kostnad för sjukhuset till belopp av sammanlagt

omkring 20 000 kronor för år. Under åberopande av det stora

värde, som elevernas arbetskraft innebär för sjukvården, hemställer direktionen,

att sådan tilläggsersättning må utgå under budgetåret 1946/47 och

att sjukhusets avlöningsanslag i följd därav måtte höjas med 20 000 kronor.

Genom beslut den 23 november 1945 har Kungl. Majit efter framställning

av direktionen medgivit, att ett ytterligare tillägg å 20 procent under

vissa förutsättningar må utgå under år 1946 å ersättningen till Sophiahemmet.

Löneställningen för de sociala kuratorerna vid

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m. m.

Vid karolinska sjukhuset finnas för närvarande tre sociala kuratorer, varav

två äro placerade i lönegraden All och en i lönegraden Eo 10. Den sociala

kuratorn vid serafimerlasarettet är placerad i lönegraden Eo 10.

Direktionen har föreslagit dels uppfattning av kuratorsbefattningen vid

serafimerlasarettet till lönegraden A 11, dels ock förändring av en assistentsköterskebefattning

i lönegraden Eo 5 vid karolinska sjukhusets psykiatriska

klinik till kuratorsbefattning i lönegraden Eo 10. Direktionen har

anfört:

I skrivelse till direktionen ha de vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

anställda kuratorerna, vilka för närvarande äro placerade två i

lönegraden All och två i lönegraden Eo 10, hemställt om uppflyttning

till lönegraden A 18, varvid de åberopat, att kuratorsbefattningar vid den

statliga arbetsförmedlingen placerats i denna lönegrad. Kuratorerna utföra

ett för sjukhusen betydelsefullt arbete, som direktionen i hög grad uppskattar.

Den nuvarande löneplaceringen synes emellertid icke vara oförmånlig

i förhållande till kuratorsbefattningar vid andra sjukhus och befattningarna

ha också — även under de senaste åren — kunnat besättas med

mycket väl kvalificerade innehavare. Direktionen har dock icke något att

erinra mot att frågan om en förmånligare löneplacering för kuratorerna

upptages till prövning i samband med löneplaceringen för motsvarande befattningar

vid andra statliga sjukhus. I avbidan härå synes emellertid den

i lönegraden Eo 10 placerade kuratorn vid serafimerlasarettet böra i lone
-

s. 397 Kontrollera mot PDF

397

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

avseende jämställas med den sociala kurator, som arbetar för patienterna

i karolinska sjukhusets huvudkomplex, och i följd därav uppflyttas i lönegraden

A 11.

I skrivelse till direktionen har överläkaren för psykiatriska kliniken professor

T. Sjögren hemställt, att en assistentskötersketjänst på den psykiatriska

polikliniken måtte ändras till en i lönegraden All placerad kuratorsbefattning.

Med hänsyn till önskvärdheten av att klinikens kapacitet

utnyttjas i ökad utsträckning, har direktionen hemställt örn ytterligare två

underläkare vid kliniken. Ett bifall till denna hemställan skulle möjliggöra,

att klinikens årliga patientklientel kunde avsevärt ökas, vilket måste återverka

på omfattningen av kuratorsverksamheten vid kliniken. Direktionen

anser sig därför böra föreslå, att en assistentsköterskebefattning ändras till

en i lönegraden Eo 10 upptagen kuratorstjänst.

Innehavarna av de nuvarande kuratorsbefattningarna vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet ha med anledning av direktionens ställningstagande

till frågan örn kuratorernas löneställning anfört följande.

Direktionen har anfört, att den icke har något att erinra mot att frågan

om en förmånligare löneplacering för kuratorerna upptages till prövning i

samband med löneplaceringen för motsvarande befattningar vid andra

statliga sjukhus. Gent emot detta be vi få framhålla, att kuratorsbefattningar

vid andra statliga sjukhus saknas. Vad direktionen möjligen torde

åsyfta, är de s. k. hjälpverksamhetsförestånderskorna vid sinnessjukhusen.

Dessas huvuduppgift måste emellertid sägas vara sjukvårdande verksamhet

bland exspektanter till sinnessjukhusen och därifrån utskrivna patienter,

vilket också framgår därav, att verksamheten ansetts kunna utövas av

sjuksköterskor utan social utbildning. Ingen av hj älpverksamhetsf örestån - derskorna har, såvitt oss är bekant, social utbildning, något som emellertid

fordrats för erhållande av ifrågavarande kuratorstjänster. Däremot finnas

sedan 1942 vid den offentliga arbetsförmedlingen kuratorsbefattningar för

arbete bland partiellt arbetsföra, vilka befattningar äro placerade i adertonde

lönegraden.

Vidare anför direktionen, att den nuvarande löneplaceringen icke synes

vara oförmånlig i förhållande till kuratorsbefattningar vid andra sjukhus.

Att så i viss mån är fallet, kan icke bestridas. Orsaken härtill är emellertid,

att det stora flertalet kuratorstjänster inrättats senare än kuratorstjänsterna

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet och att de sistnämndas

löneplacering därvid varit normgivande. Vid inrättande av nya kuratorstjänster

ha nämligen förfrågningar av beslutande myndigheter ofta gjorts

angående löneplaceringen av ifrågavarande tjänster och nyinrättade tjänster

placerats i enlighet därmed.

Alltmer erkännes ju betydelsen av kuratorsverksamhet vid sjukhusen,

och det synes oss därför synnerligen viktigt för en god rekrytering till

denna kår, att kuratorstjänsterna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

vilka tydligen blivit normgivande, ges en löneplacering, som

motsvarar de krav, som ställas på deras innehavare.

Statskontoret har tillstyrkt, att kuratorsbefattningen vid serafimerlasarettet

ordinariesättes och placeras i 11 lönegraden samt att den extra orell
-

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Kungl. Martts proposition nr 273.

narie kuratorsbefattningen vid karolinska sjukhuset, vilken är knuten till

psykiatriska kliniken uppflyttas till 11 lönegraden. Förslaget om förändring

av en assistentsköterskebefattning till kuratorsbefattning har statskontoret

däremot icke tillstyrkt, enär statskontoret icke funnit behovet av ännu en

kurator vid psykiatriska kliniken vara tillfredsställande styrkt. Beträffande

kuratorernas löneställning har statskontoret anfört följande.

Sociala kuratorer finnas anställda inom skilda verksamhetsgrenar. Då

arten och omfånget av vederbörande arbetsuppgifter är skiftande, Ilar befattningshavarna

erhållit skilda löneställningar. Den normala lönenivån

för ifrågavarande befattningshavare torde emellertid vara 10 eller 11 lönegraderna

i de statliga avlöningsreglementena eller motsvarande förmåner.

Sålunda äro för närvarande 5 kuratorer anställda vid fångvårdsanstalten^,

med placering som extra ordinarie tjänstemän i 10 lönegraden. Strafflagberedningen

har i sitt förslag angående verkställande av frihetsstraff m. m.

(stat. off. utr. 1944: 50) för sådana kuratorer ifrågasatt en placering i 12,

16 och 18 lönegraderna, allt efter arten och omfånget av vederbörandes

arbete. Statskontoret har emellertid i utlåtande den 4 januari 1945 över

förslaget ansett en placering i högre lönegrad än 11 icke böra ifrågakomma.

Befolkningsutredningen räknade i sitt betänkande om abortfrågan med

att de av utredningen föreslagna kuratorerna skulle tillerkännas en minimilön

motsvarande lönegrad Alli det statliga civila avlöningsreglementet.

Statskontoret förordade för sin del i häröver avgivet utlåtande, att ersättningen

för arbetet borde utgå i form av dyrortsgrupperade arvoden av

samma storleksordning som de för könssjukvårdens kuratorer gällande.

Vissa myndigheter och organisationer tillstyrkte åter en högre löneställning

än den föreslagna. Chefen för socialdepartementet ansåg emellertid

vid föredragning i statsrådet av förevarande spörsmål »någon höjning av

den av befolkningsutredningen föreslagna relativt förmånliga löneställningen

för kuratorerna icke för närvarande böra ske» (propositionen nr

369/1945, sid. 63). I betraktande av vad sålunda anförts förefaller det

statskontoret som om löneställningen för karolinska sjukhusets ordinarie

kuratorstjänster vore väl avvägd. Statskontoret vill i detta sammanhang

erinra, att ämbetsverket i utlåtande denna dag över serafimerlasarettets

petita för budgetåret 1946/47 tillstyrkt överförande av lasarettets kurator

å ordinarie stat ill lönegraden. Statskontoret anser sig i anledning av förevarande

framställning härutöver böra förorda, att karolinska sjukhusets

extra ordinarie kuratorsbefattning från och med nästkommande budgetår

uppflyttas från 10 till 11 lönegraden, då en differentiering i lönegrad av

ordinarie och extra ordinarie tjänster i detta fall icke synes påkallad.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Lönenämnden, som finner skäl tala för att de statliga kuratorernas lönegradsplacering

tages under allmän omprövning, anser sig för närvarande

endast kunna förorda, att såväl kuratorn å serafimerlasarettet som kuratorn

å karolinska sjukhusets psykiatriska klinik jämställes med de båda

övriga kuratorerna såtillvida, att de inplaceras ill lönegraden.

s. 399 Kontrollera mot PDF

399

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Ekonomipersonal.

Sjukhusbiträde. Direktionen har hemställt om anvisande av medel

till anställande av ytterligare ett sjukhusbiträde (städerska) i lönegraden

U 1.

Direktionen finner städningspersonalen böra förstärkas å fysiologiska

laboratoriet, radiopatologiska institutionen och sjukgymnastiska avdelningen.

Det ökade behovet av städningspersonal på det fysiologiska laboratoriet

och den radiopatologiska institutionen synes sammanlagt kunna

tillgodoses med en städerska. För gymnastikavdelningen torde erfordras

ytterligare en städerska. Direktionen får därför föreslå en utökning av antalet

i städning sysselsatta sjukhusbiträden med två. A andra sidan synes

antalet städerskor på tandpolikliniken kunna minskas med en.

Ändrad löneställning för arbetsföreståndarinnan

m. m. Direktionen har föreslagit, att befattningen såsom arbetsföreståndarinna

i lönegraden A 6 uppflyttas till lönegraden A 8 under benämningen

slöjdföreståndare.

Arbetsföreståndarinnan vid sjukhusets psykiatriska klinik Elsa Lundborg

har gjort framställning, som tillstyrkts av dels tillförordnade överläkaren

för kliniken doktor T. Frey och dels karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets

tjänstemannaförening, och hemställt, att hennes befattning

som nu är placerad i lönegraden A 6 måtte placeras i lönegrad All, vilken

lönegradsplacering i propositionen 1945:241 föreslagits för en lärarinna i

kvinnlig slöjd vid statens anstalt för fallandesjuka. Befattningen synes

emellertid vara mera jämförlig med arbetsförestånderskebefattningarna vid

statens sinnessjukhus, för vilka i samma proposition föreslagits en höjning

från lönegraden A 6 till A 8.

Direktionen hemställer, att arbetsförestånderskan vid karolinska sjukhuset

måtte uppflyttas till sistnämnda lönegrad, varvid direktionen, med

hänsyn till att patientantalet vid karolinska sjukhusets psykiatriska klinik

är avsevärt mindre än antalet av de patienter, arbetsförestånderskorna vid

statens sinnessjukhus i allmänhet hava att handleda, förutsätter att arbetsförestånderskan

vid karolinska sjukhuset framdeles skall handleda patienterna

ej blott vid den psykiatriska kliniken utan även vid andra avdelningar

av sjukhuset samt förestå arbetet i sjukhusets sysal. Befattningens

benämning synes i överensstämmelse med vad riksdagen beslutit beträffande

motsvarande befattningar vid statens sinnessjukhus böra ändras till

slöjdföreståndare.

Statskontoret och allmänna lönenämnden ha tillstyrkt ifrågavarande

förslag.

Sjukbärare m. fl. Direktionen har hemställt, att antalet ordinarie

sjukbärare, transport- och förrådsmän samt gårdskarlar ökas med 3 till 8

samt att antalet extra ordinarie befattningar tillhörande nämnda personalkategori,

bestämmes till 20 mot nu 21.

I skrivelse till direktionen har avdelning 29 av civilförvaltningens personalförbund

anhållit örn ändrade löne- och anställningsförhållanden för viss

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet anställd ekonomipersonal,

bland annat omändring av tio extra ordinarie sjukbärarbefattningar vid karolinska

sjukhuset till ordinarie tjänster och inrättandet av tre extra ordinarie

befattningar i femte lönegraden för vid nämnda sjukhus anställda

trädgårdsarbetare. Antalet ordinarie och extra ordinarie vaktmästare, sjukbärare,

transport- och förrådsmän samt gårdskarlar vid karolinska sjukhuset

uppgår för närvarande till sammanlagt 28, varav 7 ordinarie. I händelse

två av de extraarbetare, som utföra trädgårdsarbete vid sjukhuset,

erhålla extra ordinarie anställning, vilket direktionen tillstyrker med hänsyn

till att arbete med säkerhet kan beredas dem året runt, ökas antalet

av denna personal till 30. I fråga om de manliga ekonomisterna vid statens

sinnessjukhus har i proposition nr 241/1945 föreslagits, att omkring en

tredjedel borde beredas ordinarie anställning. Detta förslag har godkänts av

riksdagen. I enlighet härmed synes antalet ordinarie befattningar för ifrågavarande

personal vid karolinska sjukhuset böra ökas från 7 till 10. Direktionen

hemställer därför, att dels antalet ordinarie sjukbärare, transport - och förrådsmän samt gårdskarlar ökas med 3 till 8 och att antalet extra

ordinarie befattningar, tillhörande nämnda personalkategori, bestämmes

till (21 — 3 + 2) = 20.

Statskontoret och allmänna lönenämnden ha tillstyrkt direktionens ifrågavarande

förslag.

Administrations- och kontorspersonal.

Nya skriv-, kontors-, kansli- och kontrollbiträden.

Direktionen har föreslagit inrättande vid medicinska kliniken av en kanslibiträdesbefattning

i lönegraden A 7 i stället för en kontorsbiträdesbefattning

i lönegraden Eo 4, anställande av ett kontrollbiträde i lönegraden Ex 7 vid

radiologiska kliniken, anställande av ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 med

halvtidstjänstgöring dels vid fysiologiska laboratoriet, dels vid bakteriologiska

laboratoriet, dels vid kvinnokliniken, dels ock vid ögonkliniken, beredande av

heltidstjänstgöring åt ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 vid gymnastikavdelningen,

anställande av ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 vid psykiatriska

kliniken samt anställande av ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2 vid röntgendiagnostiska

avdelningen.

Överläkaren för sjukhusets medicinska klinik professor Svartz har hemställt,

att kanslipersonalen på klinikens expedition måtte utökas med ett kanslibiträde.

Den medicinska kliniken disponerar icke såsom de övriga klinikerna

något expeditionsbiträde i kanslibiträdesgraden, vilket medför, att klinikens

expeditionsbiträden övergå till bättre avlönade befattningar, när sådana erbjuda

sig, ett förhållande, som innebär avsevärda olägenheter för klinikens

expeditionsarbete. Direktionen anser sig böra föreslå, att antalet ordinarie

kanslibiträdesbefattningar vid sjukhuset utökas med en. I samband därmed

kan antalet extra ordinarie kontorsbiträdesbefattningar vid sjukhuset minskas

med en.

Överläkaren för den radiologiska, kliniken professor Berven har i skrivelse

till direktionen anfört bland annat, att den personal, som anställts på klinikens

kontrollavdelning, alltsedan 1942 icke medhunnit att införa patientmaterialet

s. 401 Kontrollera mot PDF

401

Kungl. Marits proposition nr £73.

i de vetenskapliga liggarna, så att vetenskaplig bearbetning av materialet kunnat

göras, samt anhållit att ytterligare ett i lönegraden A 7 placerat kontrollbiträde

mätte anställas på avdelningen.

Med hänsyn till den betydelse för behandlingen av de kräftsjuka, som den

vetenskapliga bearbetningen av patientmaterialet kan innebära, synes förandet

av de för detta ändamål upplagda vetenskapliga liggarna böra fortgå. Direktionen

anser sig därför böra tillstyrka en utökning av de härför avsedda arbetskrafterna

med en befattning i lönegraden Ex 7.

Vid sjukhusets ibruktagande räknades med att expeditionsarbetet för de

tre centrallaboratorierna skulle kunna fullgöras av ett gemensamt expeditionsbiträde

placerat på det kemiska laboratoriet. På grund av den mycket starka

ökningen av antalet undersökningar tages detta expeditionsbiträdes arbetskraft

numera helt i anspråk för det kemiska laboratoriets räkning. Detta har

medfört stora svårigheter för de två övriga laboratorierna, där behovet av

särskild arbetskraft för det växande expeditionsarbetets fullgörande blivit allt

mera trängande. I fråga om det fysiologiska laboratoriet har direktionen sökt

tillgodose behovet genom överflyttning till laboratoriet av ett skrivbiträde

från den medicinska polikliniken under en del av dagen. Detta har emellertid

visat sig icke vara tillfyllest. Det måste anses nödvändigt att därutöver anställa

ett kontorsbiträde med halvtidstjänst på laboratoriet. Även på det bakteriologiska

laboratoriet erfordras ett kontorsbiträde med halvtidstjänstgöring.

Expeditionsarbetet därstädes har hittills utförts av en av de på laboratoriet

tjänstgörande sjuk vårdseleverna, ett förhållande, som föranlett befogade erinringar

från vederbörande sjuksköterskeskolas sida.

Överläkaren för kvinnokliniken professor Westman har anhållit om förstärkning

av personalen på klinikens expedition med ett kanslibiträde med halvtidstjänst.

Han har därvid åberopat en tidigare gjord framställning, vari han

framhållit nödvändigheten av omedelbar förstärkning av arbetskraften därstädes,

då det icke vore möjligt för det därvarande extra ordinarie kanslibiträdet

att medhinna det ökade expeditionsarbete, som blivit en följd av den

kraftiga utvecklingen av klinikens verksamhet. Direktionen fann sig också

nödsakad att medgiva anställning på expeditionen av ett skrivbiträde nied

halvtidstjänst. Med hänsyn till svårigheten att i sådan befattning erhålla en

tillräckligt kvalificerad arbetskraft synes i stället ett extra ordinarie kontorsbiträde

med halvtidstjänst böra anställas på expeditionen.

Överläkaren för sjukhusets ögonklinik professor Nordenson har anfört, att

för expeditionsarbetet på kliniken ursprungligen upptagits ett kanslibiträde

och ett kontorsbiträde, att det sistnämnda av sparsamhetsskäl erhållit halvtidstjänst,

men att det växande arbetet på ögonpolikliniken gjort det nödvändigt

att nu anställa ytterligare ett kontorsbiträde med halvtidstjänst. Direktionen

förordar anställning på kliniken av ytterligare ett extra ordinarie kontorsbiträde

med halvtidstjänstgöring.

Sedan riksdagen på förslag av Kungl. Majit överfört ett på sjukhusets

gymnastikavdelning placerat kontorsbiträde i lönegraden A 4 pä övergångsstat

för att framdeles ersättas med ett kontorsbitriide i lönegraden Eo 4 med

halvtidstjänstgöring, har nämnda kontorsbiträde från och med den 1 januari

1945 överflyttats lill annan avdelning. Eörsök hava sedermera gjorts att på

gy mn as t ika vdel n i n gen använda ett kontorsbiträde med halvtidstjänstgöring.

Därvid vunna erfarenheter ha emellertid visat, att de arbetsuppgifter, som

ankomma på kontorsbiträdet, icke medhinnes på halvtid. Det har visat sig

erforderligt, att för expeditionsarbetets fullgörande utöka arbetstiden till 5

Bihang till rilcsdagens protokoll 191/6. 1 sami. Nr 27$.

26

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Kungl. May.ts proposition nr %73.

timme dagligen eller således 3/4 arbetstid. Avdelningens överläkare har hemställt,

att ett kontorsbiträde med heltidstjänstgöring ånyo måtte anställas därstädes

för att även det skrivarbete, som är förenat med befattningen, skall

kunna medhinnas. Direktionen anser sig böra tillstyrka denna hemställan.

Överläkaren vid psykiatriska kliniken professor Sjögren har hemställt, att

klinikens arbetskrafter måtte utökas med ett kanslibiträde. Med hänsyn till

önskvärdheten av att klinikens kapacitet utnyttjas i ökad utsträckning har

direktionen hemställt om ytterligare två underläkare vid kliniken. Ett bifall

härtill skulle möjliggöra, att klinikens årliga patientklientel kunde avsevärt

ökas, vilket måste återverka på omfattningen av kansliarbetet vid kliniken.

Direktionen vill därför föreslå, att klinikens kanslipersonal utökas med ett

kontorsbiträde i lönegraden Eo 4.

Överläkaren för den röntgendiagnostiska avdelningen professor A. Åkerlund

har på grund av den våldsamma stegringen av antalet undersökningar på avdelningen

begärt utökning av arbetskrafterna därstädes med förutom annan

personal ytterligare ett skrivbiträde samt därvid åberopat att avdelningens

expeditionspersonal, oaktat betydande övertidsarbete, icke medhunne den

växande arbetsbördan. Direktionen hemställer, att avdelningens kanslipersonal

utökas med ytterligare ett extra ordinarie skrivbiträde.

Statskontoret har anfört, att den militära beredskapens avveckling givetvis

komme att medföra en minskning av antalet militära patienter vid sjukhuset.

I avvaktan på närmare erfarenheter av patienttillströmningen under normala

tider syntes därför böra anstå med den föreslagna utökningen av personalen för

kontors- och skrivgöromål vid ögonkliniken och röntgendiagnostiska avdelningen.

Ordinariesättning av kansli- och kontrollbiträdesbefattningar

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Direktionen har föreslagit ordinariesättning av elva extra

ordinarie kanslibiträdesbefattningar och en extra ordinarie kontrollbiträdesbefattning

vid karolinska sjukhuset samt fyra extra ordinarie kanslibiträdesbefattningar

vid serafimerlasarettet. Direktionen har till stöd härför anfört

följande.

För rekryteringen av sjukhusens kanslipersonal spela de ordinarie kanslibefattningarna

i 7:e lönegraden en mycket betydande roll, då dessa befattningar

ge kanslipersonal i lägre lönegrader goda möjligheter till befordran. De

extra ordinarie befattningarna i samma lönegrad ge däremot mindre möjlighet

i detta avseende, då ordinarie kanslipersonal i lägre lönegrader, som befordras

till sådan tjänst, äger rätt att kvarstå i sin ordinarie tjänst, som i följd därav

endast kan besättas medelst förordnanden för längre eller kortare tider. För

befordringsgången inom de lägsta lönegraderna och för rekryteringen av kanslipersonal

inom dessa lönegrader skulle det därför vara till stor fördel, om de

extra ordinarie kanslibefattningarna i sjunde lönegraden kunde ersättas med

ordinarie tjänster i samma lönegrad. Därmed skulle också tillgodoses av överläkaren

för karolinska sjukhusets ögonklinik professor J. W. Nordenson i särskilda

skrivelser till direktionen uttalade önskemål, innebärande att antingen

den på ögonkliniken placerade extra ordinarie kanslibiträdestjönsten måtte förändras

till en ordinarie befattning eller samtliga i lönegraden A 7 placerade

kanslitjänster vid karolinska sjukhuset måtte göras rörliga mellan sjukhusets

s. 403 Kontrollera mot PDF

403

Kungl. Marits proposition nr 273.

olika avdelningar, varvid kontroll- och kanslibiträdestjänster skulle likställas

med hänsyn till att dessas arbetsuppgifter vore likartade. Under åberopande

av vad sålunda anförts, får direktionen hemställa, att 12 extra ordinarie kanslioch

kontrollbiträdesbefattningar vid karolinska sjukhuset måtte ändras till

ordinarie kanslibiträdestjänster.

Vid serafimerlasarettet finnas fem befattningar, som kanslibiträde å läkarexpedition,

placerade i sjunde lönegraden, varav en ordinarie och fyra extra

ordinarie. Av skäl som ovan anförts föreslår direktionen, att fyra kanslibiträdesbefattningar

ändras från extra ordinarie till ordinarie i lönegrad A 7.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Enligt direktionens förslag skulle samtliga kansli- och kontrollbiträden vid

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet erhålla ordinarie anställning. Detta

förslag och vad direktionen i samband därmed anfört berör spörsmål, som

torde bliva föremål för undersökning av 1944 års personalutredning. Resultatet

av denna undersökning synes lönenämnden böra avvaktas, innan så långt gående

åtgärder, som direktionen föreslagit, vidtagas. Tills vidare bör antalet ordinarie

befattningar i 7:e lönegraden begränsas till förslagsvis 15 vid karolinska

sjukhuset och 3 vid serafimerlasarettet. Enligt lönenämndens mening bör för

samtliga ifrågavarande befattningar användas benämningen kanslibiträde. De

ordinarie befattningarna böra vidare icke bindas vid viss avdelning av vederbörande

sjukhus, utan bör vid uppkommande vakans å dylik befattning efter

direktionens bestämmande denna befattning kunna överflyttas till annan avdelning

i utbyte mot där befintlig extra ordinarie kanslibiträdestjänst, där så

befinnes lämpligt för åstadkommande av en rättvis befordringstur.

Statskontoret har tillstyrkt ordinariesättning av fyra kansli- och kontrollbiträdestjänster

vid karolinska sjukhuset och 2 kanslibiträdestjänster vid serafimerlasarettet.

Förbättrad löneställning för viss kameral personal

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m.m.

Under åberopande av den lönereglering, som vid 1945 års riksdag beslöts för

sinnessjukhusens personal, föreslår direktionen uppfattning av sjukhusintendenterna

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet från lönegraden A 24

till lönegraden A 26, av två bokhållare i lönegraden A 15 och Ex 12 vid serafimerlasarettet

till assistenter i lönegraden A 17 och Eo 15, av kassörerna från

lönegraden All till lönegraden A 14 samt av kameralbiträdena från lönegraden

Eo 8 till kontorister i lönegraden Eo 9. Dessutom skulle enligt direktionens

förslag förste bokhållaren i lönegraden A 18 och bokhållaren i lönegraden A 15

vid karolinska sjukhuset erhålla ändrade benämningar och kallas förste assistent

och assistent. Direktionen anför därvid bland annat följande.

Beträffande vissa befattningar tillhörande sjukhusets administrations- och

kontorspersonal kan ändrad löneställning ifrågasättas i anledning av den ändrade

löneställningen för befattningar vid statens sinnessjukhus, som beslutits

av 1945 års riksdag. Detta gäller i första hand intendenttjänsterna vid såväl

karolinska sjukhuset som serafimerlasarettet, vilka för närvarande äro placerade

i lönegraden A 24. Intendentbefattningarna vid de större sinnessjukhusen,

vilka jämväl varit placerade i nämnda lönegrad, hava från och med

den 1 juli 1945 uppflyttats till lönegraden A 26. Med hänsyn till de ansvars
-

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

fulla och krävande arbetsuppgifter, som åligga intendenterna vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet, är det av största vikt, att dessa befattningar

äro besatta med högt kvalificerade innehavare och en uppflyttning av befattningarna

till sistnämnda lönegrad får därför anses vara påkallad. I annat fall

måste det befaras, att befattningarna bli passagetjänster för intendenter vid

statens sinnessjukhus, vilket ur kontinuitetssynpunkt skulle medföra stora

olägenheter. Direktionen hemställer därför, att intendentbefattningarna vid

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet måtte jämväl uppflyttas till lönegraden

A 26. Direktionen vill härvid erinra, att befattningen såsom syssloman

vid serafimerlasarettet redan vid statens övertagande av lasarettet jämställts

med sysslomansbefattning av första klass vid statens sinnessjukhus. Omfattningen

av den ekonomiska förvaltningen vid lasarettet, sådan denna återspeglas

i avlönings- och omkostnadsstaternas storlek, är fullt jämförlig med de

största sinnessjukhusens. Sålunda voro de fastställda staterna för budgetåret

1944/45 vid serafimerlasarettet och Ulleråkers sjukhus följande:

Serafimerlasarettet Ulleråkers sjukhus

Avlöningar ....................... kronor 1 893 000 kronor 2 024 904

Omkostnader ..................... » 1 505 000 » 1 102 200

Summa kronor 3 398 000 kronor 3 127 104.

Vidare kan i detta sammanhang framhållas, att i en mellan landstingens

centrala lönenämnd och svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund

innevarande år träffad överenskommelse uttalats, att syssloman vid lasarett

om 400 vårdplatser och därutöver borde placeras i lönegrad motsvarande A 26,

i samband varmed centrala lönenämnden förbundit sig att verka för att överenskommelsen

bleve godkänd av de särskilda landstingen. Serafimerlasarettet

har 533 vårdplatser och intar i den statliga förvaltningen ställning såsom huvudförvaltning.

För utanordning av medel svarar sjukhusintendenten gemensamt

med överdirektören.

Även för bokhållartjänsterna vid statens sinnessjukhus har lönegradsuppflyttning

vidtagits. Vid de större sinnessjukhusen har sålunda tjänsterna uppflyttats

från A 15 till A 17. Vid karolinska sjukhuset är förste bokhållartjönsten

placerad i A 18 och bokhållar!jönsten i lönegraden A 15.

Någon ändring i denna lönegradsplacering anser sig direktionen icke böra

föreslå. Däremot hemställer direktionen, att den ordinarie bokhållartjänsten

vid serafimerlasarettet uppflyttas från lönegraden A 15 till A 17 och den ickeordinarie

från lönegraden Ex 12 till Eo 15. I överensstämmelse med vad som

skett vid statens sinnessjukhus böra befattningarnas benämningar ändras till

förste assistent respektive assistent.

Sinnessjukhusens kassörer, vilka tidigare varit upptagna i lönegraden All,

lia uppflyttats till lönegraden A 14 vid de större sjukhusen och A 12 vid de

mindre. För kameralbiträden har en uppflyttning skett från lönegraden A 8

till A 9. Motsvarande lönegradsuppflyttning bör vidtagas beträffande kassörer

och kameralbiträden vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Kameralbiträdenas

benämning bör i samband därmed ändras till kontorister. Direktionen

vill framhålla, att kassagöromålen vid lasarettet torde vara minst lika

krävande som vid de största sinnessjukhusen. Tidigare av kassören åtnjutna

felräkningspenningar ha successivt minskats och upphöra alldeles att utgå

från och med den 1 juli 1946.

Statskontoret, som tillstyrkt direktionens ifrågavarande förslag, har därvid

anfört följande.

s. 405 Kontrollera mot PDF

405

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Då serafimerlasarettet icke är av samma storleksordning som karolinska

sjukhuset förefaller det i viss mån tveksamt, örn intendents- och kassörstjänsterna

vid lasarettet böra erhålla samma placering som vid sjukhuset. Med

hänsyn till vad direktionen anfört, i synnerhet beträffande uppdelningen av

intendenternas arbete, vill statskontoret icke motsätta sig, att ifrågavarande

befattningar vid lasarettet jämväl placeras i 26, respektive 14 lönegraden.

Allmänna lönenämnden har icke ansett sig böra tillstyrka den föreslagna

uppflyttningen av intendenten vid serafimerlasarettet i högre lönegrad. Beträffande

kassören vid serafimerlasarettet har lönenämnden endast ansett sig

böra förorda en uppflyttning till 12 lönegraden. I övrigt har lönenämnden

tillstyrkt direktionens nu ifrågavarande förslag. Lönenämnden anför:

Enligt lönenämndens mening äro förhållandena vid, å ena sidan, här ifrågavarande

båda statliga kroppssjukhus samt, å andra sidan, de statliga sinnessjukhusen

icke direkt jämförbara, bland annat med anledning av att det

finnes en särskild administrativ chef, överdirektören, för de båda förstnämnda

sjukhusen. Lönenämnden anser därför icke, att den omständigheten, att sjukhusintendenterna

vid de största sinnessjukhusen numera äro placerade i 26

lönegraden, utan vidare bör medföra en placering av de båda intendenterna

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet i samma lönegrad. Då emellertid

det förhållandet, att karolinska sjukhuset — ehuru ännu icke fullt utbyggt

— är ungefär dubbelt så stort som serafimerlasarettet, enligt lönenämndens

mening motiverar en högre löneställning för intendenten vid förstnämnda

sjukhus, finner sig lönenämnden kunna tillstyrka en uppflyttning av denne befattningshavare

till A 26. Vid detta sitt ställningstagande har lönenämnden

beaktat, att upphandling av livsmedel och förbrukningsartiklar för bland annat

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet för närvarande är centraliserad

till sistnämnda sjukhus, men icke funnit detta utgöra tillräcklig grund för en

uppflyttning jämväl av dess intendent.

Då sjukhusens olika storlek även påverkar kassörernas arbetsuppgifter, anser

sig lönenämnden vidare böra förorda en placering av kassören vid karolinska

sjukhuset i A 14 och vid serafimerlasarettet i A 12.

Vad direktionen i övrigt föreslagit beträffande sjukhusens kamerala personal

föranleder icke någon erinran från lönenämndens sida.

Intendenten vid serafimerlasarettet har med anledning av allmänna lönenämndens

utlåtande anfört bland annat följande.

Den administrativa chefen — överdirektören — för karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet intager icke annan ställning till intendenterna än sjukhuscheferna

(läkare) till intendenterna vid de största sinnessjukhusen. Den omfattande

administrationen vid de statliga kroppssjukhusen har gjort, att statsmakterna

funnit lämpligare att sjukhuschefsbefattningarna sammanslogos och

utövades av en person, som icke vore läkare. Överdirektören har sålunda att

inför direktionen föredraga även ärenden, som gälla sjukvårdens organisation.

Någon avlastning från intendenterna till överdirektören av göromål, som åvila

de förstnämnda, kan icke ifrågakomma.

Då organisationen för de statliga kroppssjukhusen fastställdes, ansågs den

ekonomiska förvaltningen vid serafimerlasarettet så omfattande, att lasarettet

borde utgöra en särskild huvudförvaltning med dragningsrätt på statsverkets

checkräkning i riksbanken. För behörigt utövande av denna dragningsrätt ansvara

överdirektören och intendenten gemensamt. Med den arbetsbörda, som

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

åvilar överdirektören, ligger det i öppen dag, att detta gemensamma ansvar blir

särskilt tyngande för intendenten.

Lönenämnden Ilar förbigått, att serafimerlasarettets syssloman redan vid

statens övertagande av lasarettet jämställts med sysslomännen av första klass

vid statens sinnessjukhus.

Lönenämnden har framhållit, att det bör vara en skillnad i löneställning

mellan intendenten vid serafimerlasarettet och intendenten vid karolinska sjukhuset.

Skäl härför torde finnas, men denna skillnad bör icke åstadkommas

genom att ge den förstnämnde en lägre löneställning än motsvarande tjänsteman

vid ett länslasarett.

I skrivelse den 15 januari 1946 har direktionen gjort framställning om utverkande

av medel för anställande vid en vid sjukhuset anordnad b 1 o dgivarcentral

av följande personal, nämligen en föreståndare med ett

årligt arvode av 2 000 kronor, en underläkare med halvtidstjänstgöring i lönegraden

Ex 22, en sjuksköterska i lönegraden Eo 7, ett skrivbiträde i lönegraden

Ex 4 och ett sköterskebiträde i lönegraden U 1. Direktionen har därvid anfört

följande.

Förbrukningen av blod och blodserum för de blodtransfusioner, som erfordras

för sjukvården vid karolinska sjukhuset är mycket betydande. Tidigare

tillgodosågs behovet härav så gott som uteslutande av den blodgivarcentral,

som organiserats av Stockholms stad. För nedbringande av betydande kostnader,

vartill ersättningarna för denna centrals leveranser uppgingo, har direktionen

försöksvis organiserat en särskild blodgivarcentral för sjukhuset, för

vilket ändamål viss tillfällig personal blivit anställd. Därvid räknades med att

tillräckligt antal blodgivare skulle kunna erhållas bland sjukhusets patienter

och personal. Under den tid av omkring ett år, varunder försöksanordningen

varat, har denna beräkning icke förverkligats, men däremot har det numera

lyckats att anskaffa utomstående blodgivare, som kunna tillgodose en mycket

betydande del av behovet. Det synes därför föreligga anledning att nu vidtaga

definitiva åtgärder för anordnande vid sjukhuset av en blodgivarcentral,

som dels kan tillgodose sjukhusets hela behov och dels fylla de skärpta fordringar,

som utvecklingen på området medfört. I skrivelse till direktionen den

17 december 1945 ha de överläkare vid sjukhuset, på vilkas avdelningar blodtransfusioner

förekomma i mera avsevärd omfattning, framlagt ett förslag i

detta avseende.

Lokal för den föreslagna blodgivarcentralen kan tills vidare beredas inom

sjukhusets tandpoliklinik.

Tillkomsten av en blodgivarcentral vid sjukhuset torde medföra en minskning

av sjukhusets omkostnader för blodgivningar, vilka bokföras på den i

sjukhusets omkostnadsstat upptagna anslagsposten till läkemedel, till belopp

av omkring 20 000 kronor för år.

I skrivelse den 19 mars 1946 har direktionen upptagit frågan om bestridande

av kostnaderna för avlönande av viss tillfällig personal vid radiofysiska

institutionen vid sjukhuset och därvid anfört följande.

I skrivelse till direktionen har föreståndaren för den radiofysiska institutionen

professor Rolf Sievert meddelat, att Göteborgs sjukhusdirektion hos

institutionen hemställt örn montering och mätning av ett antal radiumpreparat,

innehållande sammanlagt 2 gram radium, samt att detta uppdrag icke

kunde utföras av institutionens nuvarande arbetskrafter inom rimlig tid

s. 407 Kontrollera mot PDF

407

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

utan eftersättande av övriga viktiga arbetsuppgifter, varför tillfällig personal

måste anlitas för uppdragets fullgörande.

I samband därmed har professor Sievert — under framhållande att avgifterna

för uppdragets fullgörande enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa kunna

beräknas uppgå till 8 000 å 10 000 kronor — hemställt, att institutionens

föreståndare måtte bemyndigas att i detta och andra liknande fall nedsätta

avgifterna intill halva beloppet under förutsättning, att uppdragsgivaren

bestrider kostnaden för den tillfälliga arbetskraft vid institutionen, som

erfordras för uppdragets fullgörande.

I den händelse Kungl. Majit skulle finna kostnaderna för anställande av

den tillfälliga personal vid institutionen, som kan erfordras för fullgörande

av ovannämnda av Göteborgs sjukhusdirektion lämnade uppdrag, icke böra

bestridas i den ordning, professor Sievert föreslagit, får direktionen hemställa,

att Kungl. Majit ville medgiva, att för detta ändamål må under innevarande

budgetår — utöver det belopp a 27 500 kronor, som anvisats under

den i sjukhusets avlöningsstat upptagna anslagsposten för avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal vid de radiofysiska och radiopatologiska

institutionerna vid sjukhuset — disponeras ytterligare 1 500 kronor. I den

mån uppdragets fullgörande kräver anställande av tillfällig personal även

under nästa budgetår, kommer direktionen under ovan angivna förutsättning

att hemställa örn det tilläggsanslag, som erfordras härför.

Statskontoret har anfört:

Av principiella skäl måste statskontoret motsätta sig förslaget örn bemyndigande

för direktionen att för vissa större arbeten med radium nedsätta

de fastställda avgifterna intill halva beloppet mot att vederbörande

uppdragsgivare bestrider kostnaderna för vissa tillfälliga arbetskrafter.

Sistnämnda merutgifter för sjukhuset torde i stället gäldas i den

ordning, direktionen alternativt antytt. Statskontoret föreslår därför, att i

anledning av den föreliggande framställningen Kungl. Majit i den kommande

propositionen om anslag bland annat till karolinska sjukhuset för budgetåret

1946/47 utverkar riksdagens bemyndigande att av i framställningen

angivna skäl för budgetåret 1945/46 överskrida den i avlöningsstaten för

karolinska sjukhuset under »I Radiofysiska och radiopatologiska institutionerna»

uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

med erforderligt belopp. Det synes statskontoret jämväl lämpligt, att

i avlöningsstaten för budgetåret 1946/47 motsvarande avlöningspost erhåller

beteckningen »förslagsvis».

I det föregående har jag förordat inrättande från och med nästa budgetar

av en professur i bakteriologi vid karolinska institutet. Mot direktionens

förslag, att innehavaren av professuren i egenskap av föreståndare för institutets

bakteriologiska institution, å vilken bakteriologiska laboratorieundersökningar

avses skola utföras för karolinska sjukhusets räkning, skall

erhålla ett särskilt arvode ä 1 500 kronor från sjukhusets stat, synes ej vara

något att erinra med hänsyn till att dylikt arvode utgår exempelvis till

föreståndaren för institutets patologiska institution. I likhet med vad som

gäller för överläkare och andra institutionsföreståndare vid karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet, vilka uppbära särskilda av Kungl. Majit fastställda

arvoden, bör föreståndaren för bakteriologiska institutionen äga rätt

Departe
mentschefen.

s. 408 Kontrollera mot PDF

408

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

att under semester bibehålla föreståndararvodet. Arvode till vikarie under

semester för föreståndaren torde böra utgå med 240 kronor för semesterperioden,

vilken torde böra omfatta 60 dagar.

Verksamheten vid centrallaboratorierna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

har under de senaste åren ökat avsevärt i omfattning. Detta

har, såsom av den lämnade redogörelsen framgått, nödvändiggjort en

provisorisk reglering för innevarande budgetår av laboratorieverksamheten

vid serafimerlasarettet samt av avlönings- och anställningsförhållandena för

laboratorerna vid ifrågavarande två sjukhus. Förslag har nu framlagts örn

inrättande vid vartdera sjukhuset av tre ordinarie laboratorsbefattningar i

lönegraden A 30, varav en i klinisk kemi, en i klinisk bakteriologi och en i

klinisk fysiologi. Då jag funnit behov föreligga av de föreslagna laboratorsbefattningama

tillstyrker jag, att vid vartdera sjukhuset inrättas tre ordinarie

dylika befattningar. Vad befattningarnas lönegradsplacering beträffar förordar

jag under hänvisning till vad lönenämnden anfört, att desamma placeras i 28

lönegraden. Befattningarna böra vara förenade med heltidstjänstgöring. De nuvarande

laboratorerna vid karolinska sjukhuset ha medgivits rätt att åtaga sig

enskilda uppdrag mot ersättning till sjukhuset för begagnande av lokaler, instrument

m. m. Motsvarande medgivande torde icke böra lämnas innehavarna

av de föreslagna ordinarie laboratorsbefattningarna. Laboratorerna sortera nu

under cheferna för sjukhusens medicinska kliniker. Någon ändring härutinnan

torde för närvarande icke böra vidtagas utom beträffande laboratorn i klinisk

bakteriologi vid karolinska sjukhuset. Denne torde böra vara underställd

professorn i bakteriologi vid karolinska institut, vilken skall vara föreståndare

för bakteriologiska institutionen vid sjukhuset, å vilken bakteriologiska

laboratorieundersökningar avses skola utföras för sjukhusets räkning. Till

frågan örn laboratorernas undervisningsskyldighet har jag tagit ställning i

det föregående vid behandlingen av karolinska institutets avlöningsanslag.

I det föregående har jag förordat, att den nu med ett arvode av 10 600

kronor förenade befattningen som biträdande läkare på karolinska sjukhusets

röntgendiagnostiska avdelning skall förändras till en överläkartjänst i lönegraden

Eo 26. Härav betingad ändring i personalförteckningen bör vidtagas.

Jag har vidare i det föregående dels förordat att den nuvarande skillnaden

i lönehänseende mellan förste och andre underläkare vid karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet skall upphöra samt att de i Ex 22 placerade

andre underläkarna därför skola uppflyttas till lönegraden Ex 23 och benämnas

förste underläkare, dels föreslagit en provisorisk löneförstärkning för

förste underläkarna vid de båda sjukhusen samt för två biträdande läkare

å radiumhemmet, dels ock tillstyrkt, att tredje underläkarna vid ifrågavarande

sjukhus uppflyttas från lönegraden Ex 18 till lönegraden Ex 21 under

benämningen andre underläkare. Medel för härav föranledd kostnadsökning

beräknar jag i det följande under respektive sjukhus avlöningsanslag.

Direktionens förslag örn förändring av en andre underläkarbefattning i

s. 409 Kontrollera mot PDF

409

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

lönegraden Ex 22 vid medicinska kliniken till biträdande läkartjänst, förenad

med ett arvode av 9 300 kronor för år, anser jag mig böra tillstyrka.

En befattning som andre underläkare vid medicinska polikliniken torde

i enlighet med direktionens förslag böra indragas.

Behov synes föreligga av en särskild befattning såsom föreståndare för

sjukhusets laboratorium för analyser av spermaprov. Mot direktionens förslag

örn inrättande av en med ett arvode av 9 300 kronor förenad befattning

som biträdande läkare för ändamålet har jag icke funnit anledning till erinran,

varför jag tillstyrker detsamma.

Vägande skäl ha enligt min mening anförts till stöd för förslaget om förändring

av två tjänster som tredje underläkare vid kvinnokliniken till befattningar

som andre underläkare. Jag tillstyrker därför detta förslag. De nya

tjänsterna böra dock med hänsyn till vad jag nyss anfört inrättas såsom förste

underläkarbefattningar.

Öronkliniken vid karolinska sjukhuset har att i mycket stor utsträckning

från andra specialkliniker taga hand örn svåra, komplicerade sjukdomsfall

inom öron-, näs- och halssjukdomarnas område, inte minst maligna tumörer,

vilkas operativa behandling kräver en stor erfarenhet och tekniskt kunnande

hos vederbörande operatör. Antalet intagna patienter på kliniken har

alltsedan dess öppnande varit i ständigt stigande, varför en förstärkning av

läkarkrafterna vid kliniken synes ofrånkomlig. Då det får anses erforderligt,

att överläkaren kan påräkna biträde i arbetet av en läkare med större erfarenhet

än underläkarna, anser jag mig böra tillstyrka direktionens förslag

örn inrättande av en för öronkliniken avsedd, med ett arvode av 10 600 kronor

förenad befattning som biträdande läkare.

Med anledning av förslaget örn anställande av en tredje underläkare vid

radiologiska kliniken tillstyrker jag, att medel beräknas för anställande vid

kliniken av en andre underläkare i lönegraden Ex 21.

Intagningssiffran vid psykiatriska kliniken har hitintills per ar utgjort

omkring 700 och den genomsnittliga liggtiden uppgått till 48 dagar. Såväl

ur vetenskaplig forskningssynpunkt samt undervisnings- och utbildningssynpunkt

som ur sjukvårdssynpunkt är det enligt klinikens nye överläkares

mening nödvändigt, att klinikens kapacitet utnyttjas betydligt mera effektivt

än hitintills och att sålunda antalet intagningar ökas, speciellt då det

gäller akuta fall samt viktigare fall, som äro i behov av observation i och

för bedömning och utlåtande. Akuta fall, som varit i trängande behov av

omedelbar vård å specialklinik, lia ofta fått vänta i månader. För genomförande

av en önskvärd ökning av klinikens effektivitet synes det ofrånkomligt,

att ytterligare två underläkare anställas vid kliniken. Jag tillstyrker

därför i anslutning till direktionens förslag, att ytterligare två förste underläkartjänster

inrättas för kliniken.

Den av direktionen förordade höjningen av det nuvarande arvodet a

1 800 kronor till en konsulterande pediatriker vid karolinska sjukhuset med

3 000 kronor till 4 800 kronor för år vill jag icke motsätta mig, då enligt vad

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

jag erfarit en dylik höjning synes vara erforderlig för att den föreslagna utökningen

av konsulentverksamheten skall kunna genomföras.

Det nuvarande arvodet å 3 500 kronor till föreståndaren för sjukhusets

tandpoliklinik torde, såsom direktionen föreslagit, böra höjas med 1 000 kronor

till 4 500 kronor och arvodet å 4 500 kronor åt en tandläkare vid tandpolikliniken

böra indragas. I stället torde i enlighet med direktionens förslag

medel böra beräknas till arvoden åt tandläkare under den i avdelning II.

av avlöningsstaten uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie

personal.

Jag finner mig böra förorda bifall till direktionens förslag om inrättande

av tre nya tekniska biträdestjänster i lönegraden Eo 7, avsedda en för sjukhusets

fysiologiska laboratorium, en för psykiatriska klinikens elektroencephalografiska

laboratorium och en för radiopatologiska institutionen.

Förslaget om inrättande av ytterligare en befattning som barnmorska i

lönegraden A 7 anser jag mig likaså böra biträda.

Vad angår framställningen örn anvisande av medel för anställande av nya

assistentsköterskor anser jag mig icke nu böra biträda förslaget örn nyinrättande

av en skötersketjänst å psykiatriska klinikens insulinavdelning. Däremot

har jag icke funnit anledning till erinran mot förslaget om anställande

av en assistentsköterska med halvtidstjänstgöring å kvinnoklinikens speciallaboratorium

för spermaprov. Likaså tillstyrker jag, att en med ett arvode

av 3 600 kronor förenad, till radiologiska kliniken knuten befattning förändras

till assistentskötersketjänst.

I enlighet med direktionens förslag torde för nästa budgetår böra beräknas

20 000 kronor till förhöjd ersättning till sköterskeskolorna.

Vid karolinska sjukhuset äro för närvarande tre sociala kuratorer anställda.

Av dessa äro två placerade i lönegraden All och en i lönegraden

Eo 10. I sistnämnda lönegrad är jämväl den sociala kuratorn vid serafimerlasarettet

placerad. En av kuratorerna vid karolinska sjukhuset är knuten

till psykiatriska kliniken. Då behov jämväl synes föreligga av en social kurator

vid psykiatriska polikliniken, förordar jag bifall till direktionens förslag

örn förändring av en assistentskötersketjänst till extra ordinarie befattning

som social kurator. I likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden

anser jag mig böra förorda, att de extra ordinarie kuratorsbefattningarna

placeras i samma lönegrad som de ordinarie och att den extra ordinarie befattningen

vid serafimerlasarettet ordinariesättes. Även örn skäl torde föreligga

för en uppflyttning av kuratorerna i högre lönegrad än den för de ordinarie

kuratorerna gällande eller 11 lönegraden, är jag likväl icke beredd att

nu föreslå en höjning av lönegradsplaceringen. Frågan härom torde böra

prövas i ett vidare sammanhang.

I enlighet med direktionens förslag tillstyrker jag, att medel beräknas

för anställande av ett nytt sjukhusbiträde i lönegraden U 1 för förstärkning

av städningspersonalen å fysiologiska laboratoriet, radiopatologiska institutionen

och gymnastikavdelningen.

s. 411 Kontrollera mot PDF

411

Kungl. May.ts proposition nr 273.

Jag tillstyrker i likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden, att

befattningen såsom arbetsföreståndarinna i lönegraden A 6 uppflyttas till

lönegraden A 8 under benämningen slöjdföreståndare.

Personalförteckningen för karolinska sjukhuset upptager nu två vaktmästare

i lönegraden A 5 och fem sjukbärare, transport- och förrådsmän samt

gårdskarlar i samma lönegrad. Vid sjukhuset äro vidare anställda tjuguen

i lönegraden Eo 5 placerade sjukbärare, transport- och förrådsmän samt

gårdskarlar. Jag anser mig böra förorda, dels att tio av dessa extra ordinarie

tjänster ordinariesättas, dels att tjänstebenämningarna sjukbärare, transportmän,

förrådsmän och gårdskarlar ändras till vaktmästare, dels ock att två

nya vaktmästarbefattningar i lönegraden Eo 5 inrättas för med trädgårdsarbete

sysselsatta arbetare vid sjukhuset.

I personalförteckningen för karolinska sjukhuset böra med hänsyn till vad

av chefen för finansdepartementet i bilaga till 1946 års statsverksproposition

under rubriken För flera huvudtitlar gemensamma frågor anförts följande

ändringar vidtagas:

benämningen första köksföreståndarinna ändras till förste köksföreståndare;

» tvättföreståndarinna ändras till tvättföreståndare;

» andra köksföreståndarinna ändras till köksföreståndare;

» kokerska ändras till ekonomibiträde i lönegraden A 2;

» kallskänka ändras till ekonomibiträde i lönegraden A 1.

Direktionen har föreslagit inrättande vid medicinska kliniken av en kanslibiträdesbefattning

i lönegraden A 7 i stället för en kontorsbiträdesbefattning

i lönegraden Eo 4. Då denna klinik i likhet med övriga kliniker torde böra

ha tillgång till ett kanslibiträde, anser jag mig böra på så sätt biträda direktionens

förslag, att jag tillstyrker inrättande av en kanslibiträdestjänst i

lönegraden Eo 7. Förslaget om anställande av ett kontrollbiträde i lönegraden

Ex 7 vid radiologiska kliniken, av ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4

vid psykiatriska kliniken och av ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2 vid röntgendiagnostiska

avdelningen anser jag mig böra tillstyrka. Jag finner mig

jämväl böra tillstyrka, att medel beräknas för anställande av ett kontorsbiträde

med halvtidstjänstgöring i lönegraden Eo 4 dels vid fysiologiska laboratoriet,

dels vid bakteriologiska laboratoriet, dels vid kvinnokliniken, dels

ock vid ögonkliniken samt för beredande av heltidstjänstgöring åt ett kontorsbiträde

i lönegraden Eo 4 vid gymnastikavdelningen. Då en kontorsbiträdestjänst

kan indragas vid bifall till mitt förslag örn inrättande av en

extra ordinarie kanslibiträdesbefattning, innebär vad jag nu förordat i fråga

örn kontorsbiträden, att medel böra beräknas för sammanlagt tre nya kontorsbiträdestjänster

i lönegraden Eo 4, varav en förenad med halvtidstjänst.

Enligt direktionens förslag skulle samtliga nuvarande extra ordinarie

kansli- och kontrollbiträden vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

erhålla ordinarie anställning. Då detta förslag och vad direktionen anfört

till stöd för detsamma berör spörsmål, som äga samband med de frågor,

vilka äro föremål för övervägande inom 1944 års personalutredning, iir jag

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

icke beredd att nu helt eller delvis tillstyrka direktionens ifrågavarande förslag.

Däremot torde i enlighet med direktionens av allmänna lönenämnden

tillstyrkta förslag för såväl kansli- som kontrollbiträdesbefattningar böra användas

tjänstebenämningen kanslibiträde. Jag vill i anslutning till lönenämndens

uttalande understryka, att de ordinarie befattningarna icke böra

anses bundna vid viss avdelning av vederbörande sjukhus. Vid uppkommande

vakans å dylik befattning bör denna, såsom enligt vad jag erfarit redan

i viss utsträckning skett, enligt direktionens bestämmande kunna överflyttas

till annan avdelning i utbyte mot där befintlig icke-ordinarie kanslibiträdestjänst,

örn så befinnes lämpligt för åstadkommande av en rättvis

befordringstur.

Under åberopande av den lönereglering, som vid 1945 års riksdag beslöts

för personal vid sinnessjukhusen, har direktionen föreslagit uppf lyftning av

sjukhusintendenterna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet från

lönegraden A 24 till lönegraden A 26, av två bokhållare i lönegraden A 15

och Ex 12 vid serafimerlasarettet till assistenter i lönegraden A 17 och Eo 15,

av kassörerna från lönegraden All till lönegraden A 14 samt av kameralbiträdena

från lönegraden Eo 8 till kontorister i lönegraden Eo 9. Dessutom

skulle enligt direktionens förslag förste bokhållaren i lönegraden A 18 och

bokhållaren i lönegraden A 15 vid karolinska sjukhuset erhålla ändrade benämningar

och kallas förste assistent och assistent.

Ifrågavarande förslag, som tillstyrkts av statskontoret, har föranlett erinran

från allmänna lönenämndens sida endast så tillvida att lönenämnden icke

ansett sig böra förorda den föreslagna uppflyttningen av intendentsbefattningen

vid serafimerlasarettet i högre lönegrad samt att lönenämnden icke

funnit kassörstjänsten vid lasarettet böra placeras i högre lönegrad än 12.

Aven örn det i viss mån kan anses tveksamt, örn intendents- och kassörstjänsterna

vid serafimerlasarettet böra erhålla samma placering som vid

karolinska sjukhuset, finner jag likväl icke tillräckliga skäl föreligga för att

placera dessa tjänster vid serafimerlasarettet i lägre lönegrad än den av

direktionen föreslagna. Jag anser mig därför helt böra tillstyrka direktionens

förevarande förslag.

Efter de sista årens praktiska och teoretiska forskningar såväl i Sverige

som i utlandet har transfusionsförfarandet kommit att intaga en alltmer

ökad roll inom sjukvården. Förutom blod- och plasmatransfusioner förekommer

även en alltmer omfattande vätskebehandling i form av infusioner

av glycos, koksalt, bikarbonat, aminosol och liknande. För en rationell

blod- och vätsketerapi anses den nuvarande, provisoriskt anordnade blodgivarcentralen

vid karolinska sjukhuset vara helt otillräcklig. En stor olägenhet

är dess decentralisering. Enligt direktionens nu framlagda förslag,

vilket jag anser mig böra tillstyrka, skulle hithörande verksamhet vid sjukhuset

koncentreras till en blodgivarcentral, tills vidare förlagd till lokaler

inom sjukhusets tandpoliklinik. Mot det av direktionen beräknade personal
-

s. 413 Kontrollera mot PDF

413

Kungl. Marits proposition nr 373.

behovet för blodgivarcentralen, nämligen en föreståndare med ett årligt

arvode av 2 000 kronor, en underläkare med halvtidstjänstgöring i lönegraden

Ex 22, en sjuksköterska i lönegraden Eo 7, ett kontorsbiträde i lönegraden

Ex 4 och ett sköterskebiträde i lönegraden U 1, har jag icke funnit

anledning till erinran. Underläkaren torde dock böra placeras i lönegraden

Ex 23 såsom förste underläkare.

Vad beträffar frågan örn bestridande av kostnaderna för anställande av

tillfälliga arbetskrafter för utförande av vissa större arbeten vid karolinska

sjukhusets radiofysiska institution ansluter jag mig till statskontorets mening.

Därest riksdagen icke framställer erinran häremot, torde Kungl. Majit

för innevarande budgetår få medgiva överskridande av den under I. i avlöningsstaten

för sjukhuset uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal med det belopp, som erfordras för bestridande av

lönekostnaderna för ifrågavarande tillfälliga personal vid radiofysiska institutionen.

I enlighet med statskontorets förslag torde vidare nämnda anslagspost

i avlöningsstaten för nästa budgetår böra uppföras med förslagsvis betecknat

belopp, som icke bör få överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Posterna i avlöningsstaten för karolinska sjukhuset böra underkastas jämväl

andra förändringar än de, som föranledas av vad jag i det föregående

anfört, bland annat med hänsyn till belastningen. Dessa förändringar framgå

av följande sammanställning, vari hänsyn jämväl tagits till de ökningar

och minskningar av olika anslagsposter, som betingas av vad jag i det föregående

tillstyrkt.

I. Radiofysiska och radiopatologiska

Ökning eller

minskning

kronor

institutionerna.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Tekniskt biträde (Eo 7) tillkommer ........................................

+

3 300

Sjukhusbiträde (U 1; halvtidstjänst) tillkommer ..............................

+

1 000

Rörligt tillägg.

+

4 300

Med hänsyn till belastningen synes någon uppräkning av denna anslagspost icke

erforderlig.

—

II. Sjukhuset i övrigt.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

3 laboratorer (A 28) tillkomma .............................................

+

33 400

-1-

3 500

Arbetsföreståndarinnan (A 6) uppflyttas under ändrad benämning till A 8 ....

+

400

10 tjänster som sjukbärare m. m. (Eo 5) ordinariesättas ......................

+

31300

Intendenten (A 24) uppflyttas till A 26 ....................................

+

900

Kassören (All) uppflyttas till A 14 ........................................

+

600

+

70 100

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Kungl. Majlis ''proposition nr 873.

Arvoden och särskilda, ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Föreståndararvode åt en professor i bakteriolog! tillkommer ...............

2 biträdande läkare (arvode 9 300) tillkomma ...........................

1 biträdande överläkare tillkommer .....................................

Höjt arvode åt en konsulterande pediatriker .............................

3 laboratorer (arvode 8 500) bortgå.....................................

1 biträdande läkare (arvode 10 600) bortgår .............................

Arvode åt föreståndare för blodcentralen tillkommer......................

Föreståndararvodet vid tandpolikliniken höjes med 1 000 kronor...........

Tandläkararvodet å 4 500 kronor bortgår................................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

1 överläkare (Eo 26) tillkommer .......................................

5 förste underläkare (Ex 23; 1 med halvtidstjänst) tillkomma ............

1 andre underläkare (Ex 21) tillkommer ..............................

2 andre underläkare (Ex 22) och 2 tredje underläkare (Ex 18) bortgå......

Uppflyttning av underläkarna i Ex 18 till Ex 21 och i Ex 22 till Ex 23____

Provisorisk löneförstärkning åt vissa underläkare och biträdande läkare ....

3 nya tekniska biträden (Eo 7) ........................................

1 sjuksköterska (Eo 7) tillkommer .....................................

1 assistentsköterska (Eo 5; halvtidstjänst) tillkommer; 1 arvodesbefattning

bortgår .........................................................

1 social kurator (Eo 11) tillkommer; 1 uppflyttas från Eo 10 till Eo 11 ..

Förhöjd ersättning åt sköterskeskoloma ................................

Sjukhusbiträde (U 1; halvtidstjänst) tillkommer .........................

1 sköterskebiträde (U1) tillkommer ...................................

2 vaktmästare i Eo 5 i stället för 2 gårdskarlar i Ex 5 ...................

10 sjukbärare m. m. (Eo 5) bortgå......................................

1 kanslibiträde i Eo 7 tillkommer......................................

1 kanslibiträde (kontrollbiträde) i Ex 7 tillkommer ......................

3 kontorsbiträden i Eo 4 tillkomma, varav 1 med halvtidstjänst..........

1 kontorsbiträde i Ex 4 tillkommer ................................

1 skrivbiträde i Eo 2 tillkommer ......................................

1 kameralbiträde uppflyttas under ändrad benämning från Eo 8 till Eo 9 ..

1 sköterskebiträde (U 1) i stället för 1 sjukvårdsbiträde (Eo 2) ...........

2 tandsköterskebefattningar (Eo 4) indragas ............................

Arvoden åt tandläkare................................................

Löneklassuppflytlningar, höjning med hänsyn till belastningen m. m.......

Rörligt tillägg.

Med hänsyn till belastningen synes någon uppräkning av denna anslagspost icke

erforderlig .............................................................

Ökning eller

minskning

kronor

+

1500

+

18 600

+

10 600

+

3 000

—

25 500

—

10 600

+

2 000

+

1000

—

4 500

—

3 900

+

8 900

+

32 600

+

6 400

—

24 300

+

19 000

+

82 000

+

9 900

+

3 300

—

2100

+

4 200

4-

20 000

+

1000

+

2 000

+

500

—

29 500

+

3 300

+

3100

+

7 000

+

2 600

+

2 500

+

200

—

400

—

3 500

+

11800

+

49 000

+ 209 500

Avlöningsstatens slutsumma bör alltså ökas med (4 300 + 70 100 —

— 3 900 -|- 209 500 =) 280 000 kronor och anslaget sålunda uppföras med

(4 350 000 + 280 000 =) 4 630 000 kronor.

s. 415 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

415

13. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus:

Karolinska sjukhuset: Omkostnader.

För innevarande budgetår är detta anslag uppfört med 3 365 000 kronor

och disponeras enligt omkostnadsstat, som med tillhörande bestämmelser

finnes införd på sid. 548 f. i statsliggaren.

Direktionen för karolinska sjukhuset har föreslagit en sänkning av anslaget

med 39 000 kronor såsom framgår av följande sammanställning:

1944/45

1945/46

1946/47

utgifter

beräknade

ökning eller

i runt tal

utgifter

minskning

kronor

kronor

kronor

kronor

1. Sjukvård m. m. åt personalen, för-

slagsvis..................

32 000

27 000

32 000

+ 5 000

2. Reseersättningar, förslagsvis......

18 800

19 000

19 000

—

3. Expenser:

a. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis

756 300

770 000

653 000

— 117 000

b. Övriga expenser...........

138 800

124 000

139 000

+ 15 000

4. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och komplet-

tering.................

260 100

225 000

277 000

+ 52 000

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis .

68 900

78 000

69 000

— 9 000

c. Kosthåll, förslagsvis.........

911 000

940 500

940 000

— 500

d. Läkemedel, förslagsvis........

486 300

400 000

450 000

+ 50 000

e. Förbrukningsartiklar m. m. för sjuk-

vården, förslagsvis..........

676 600

760 000

726 000

— 34 000

f. Diverse utgifter...........

17 800

21 500

21 000

— 500

Summa

3 366 600

3 365 000

3 326 000

— 39 000

Beträffande beräkningen av posterna i omkostnadsstaten har direktionen

anfört bland annat följande.

Direktionen har vid beräkningen av utgifterna för budgetåret 1946/47 i

stort sett upptagit belopp, motsvarande de verkliga utgifterna för budgetåret

1944/45. Avvikelse därifrån har emellertid gjorts beträffande vissa

utgiftsposter.

Bränsle, lyse och vatten. Då det beräknats, att inemot hälften

av den kvantitet vedbränsle, som nu användes för sjukhusets behov,

skall under budgetåret 1946/47 kunna ersättas med stenkol, har en minskad

belastning på denna anslagspost ansetts vara möjlig.

Inventariers underhåll och k o m p 1 et t e r i n g. Överläkaren

för radiumhemmet professor E. Berven har i skrivelse till direktionen

hemställt örn anslag för anskaffande av en rotationsapparat för strålbehandling

av mera djupliggande tumörer för en kostnad av 10 000 kronor. Även

i övrigt kan man numera, sedan landets av världskriget orsakade isolering

brutits, motse behov av anskaffning av nya instrument, som framkommit

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

i samband med utvecklingen på medicinens område. Då sjukhusets utrustningsanslag

förbrukats, kommer dylik instrumentanskaffning att bestridas

av förevarande utgiftspost, som därför synes böra höjas.

Kosthåll. Då det kan antagas att hittills gällande ransonering av

vissa jämförelsevis kostsamma födoämnen såsom kött, ägg m. m. skall

kunna avvecklas före eller under budget året 1946/47, torde utgifterna för

kosthållet komma att något stegras i förhållande till vad som varit fallet

under det gångna budgetaret.

Läkemedel. I samband med att landets förbindelse med de transoceana

länderna förbättras, synes någon nedgång av läkemedelspriserna

kunna förväntas.

Förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården. Från denna

delpost må nu till envar av föreståndarna för patologiska avdelningen

och för radiopatologiska institutionen utgå högst 4 500 kronor för år såsom

ersättning för patologiska undersökningar.

Föreståndarna för sjukhusets patologiska avdelning och radiopatologiska

institution professorerna F. Henschen och O. lleuterwall lia i skrivelser till

direktionen hemställt om förhöjning av de belopp å 4 500 kronor för år,

vilka sedan den 1 juli 1940 utgått till envar av dem såsom ersättning för

hist opatologiska undersökningar för sjukhusets räkning.

Svenska patologförbundet har sedermera med skrivelse den 4 april 1945

överlämnat en promemoria innehållande synpunkter, som enligt dess mening

borde vara vägledande vid planläggningen av den histopatologiska

undersökningsverksamheten vid sjukhuset. I denna promemoria har, under

åberopande av de ersättningsgrunder, som tillämpas beträffande motsvarande

undersökningar vid Lunds lasarett, föreslagits en årlig ersättning till

envar av ifrågavarande institutionsföreståndare av, förutom nu utgående

föreståndararvode å 1 500 kronor för år, 16 000 kronor, så länge undersökningarnas

antal ej överstiger 4 800 för år, och 20 000 kronor, om antalet

överstiger 4 800, men ej 6 000 för år.

Såsom framgår av patologförbundets promemoria medgav 1940 års riksdag

att professorn i patologisk anatomi i egenskap av föreståndare för sjukhusets

patologiska avdelning och föreståndaren för den radiopatologiska

institutionen, som vid denna tid ännu icke övertagits av staten, skulle såsom

ersättning för ombesörjandet av histopatologiska undersökningar för

sjukhusets räkning äga uppbära envar dels ett årligt föreståndararvode å

1 500 kronor och dels därutöver 4 500 kronor för år. Antalet dylika undersökningar

på den radiopatologiska institutionen uppgick vid denna tid till

omkring 3 000 för år. Motsvarande antal på sjukhusets patologiska avdelning

beräknades då uppgå till omkring 2 500 för år. Antalet undersökningar

har sedermera ökats avsevärt så att detsamma år 1944 uppgått på den

förra institutionen till 4 135 och på den senare till 4 420. På grund av

denna ökning, som varit särskilt framträdande på sjukhusets patologiska

avdelning, hava svårigheter uppkommit för avdelningens föreståndare att

vid sidan av sina arbetsuppgifter såsom professor i patologisk anatomi ombesörja

alla ifrågavarande undersökningar.

Med hänsyn till den högst betydande ökning av antalet histopatologiska

undersökningar på institutionen, som inträtt under tiden efter karolinska

sjukhusets tillkomst, synes anledning föreligga att höja nu utgående ersättning,

tillhopa 6 000 kronor, för dessa undersökningars utförande. Direktionen

föreslår, att denna ersättning höjes till sammanlagt 12 000 kronor

s. 417 Kontrollera mot PDF

417

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

för år, varav 1 500 kronor skulle såsom hittills utgå såsom föreståndararvode

och 10 500 kronor bestridas av sjukhusets omkostnadsanslag. Direktionen

förutsätter därvid, att denna ersättning skall utgå med 1 000 kronor

per månad till den eller de befattningshavare, som enligt av dess föreståndare

bestämd arbetsfördelning omhänderhar ifrågavarande undersökningar,

varigenom möjlighet skulle beredas föreståndaren att under vissa delar av

året överlåta dessa undersökningar åt andra befattningshavare.

Vad angår den radiopatologiska institutionen har vid dess förstatligande

intagits föreskrift i reglementet för sjukhuset, att institutionen skall stå till

radiumhemmets förfogande för arbeten i samband med sjukvården. Då ökningen

av de histopatologiska undersökningar för radiumhemmets räkning,

som ankommit på den radiopatologiska institutionen, icke varit lika betydande

som ökningen av de undersökningar för sjukhuset i övrigt, vilka utförts

på den patologisk-anatomiska institutionen, finner sig direktionen

böra föreslå, att nu utgående ersättning för de undersökningar av ifrågavarande

slag, som utföras på den radiopatologiska institutionen, ökas med

ett lägre belopp än vad ovan föreslagits beträffande den patologisk-anatomiska

institutionen. Direktionen föreslår, att ifrågavarande ersättning höjes

med 2 000 kronor till 6 500 kronor.

Under delposten till förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården är nu upptagen

en utgiftspost å 8 000 kronor till förbrukningsartiklar m. m. för radiopatologiska

institutionen. Föreståndaren för institutionen professor O. Reuterwall

har i skrivelse till direktionen anhållit örn förhöjning av denna post

från 8 000 till 12 000 kronor. Det nuvarande beloppet är otillräckligt, vilket

huvudsakligen beror på att från ifrågavarande post bestridas materialkostnader

även för de privata undersökningar, som professor Reuterwall med

direktionens tillstånd utför på institutionen. För dessa materialier erlägger

han ersättning till sjukhuset enligt av direktionen fastställda grunder, vilken

ersättning under år 1944 uppgått till närmare 7 000 kronor. Då denna

ersättning icke disponeras för minskning av materialkostnaderna på utgiftsposten

i fråga, utan ingår såsom inkomst på sjukhusets inkomstanslag,

synes utgiftspostens belopp böra ökas till 12 000 kronor.

Statskontoret har anfört:

Även utgifterna å förevarande anslag torde röna inflytande av ett minskat

antal militära patienter. Då vidare en viss lättnad i försörjningsläget

beträffande bränsle och andra förbrukningsartiklar liirer kunna förväntas

samt en prissänkning å vissa varor icke torde vara utesluten, förefinnas för

närvarande större svårigheter än eljest att beräkna anslagsbehovet. Statskontoret

håller dock före, att en viss jämkning nedåt av ett flertal poster

kunna ifrågakomma. I varje fall torde icke böra företagas någon höjning

av posterna till övriga expenser och läkemedel. Beträffande ersättningen

till föreståndarna flir radiopatologiska institutionen och patologiska avdelningen

för histopatologiska undersökningar kan statskontoret icke förorda

en uppräkning med större belopp än som motiveras av ökningen av antalet

undersökningar sedan den tidpunkt då de särskilda arvodena fixerades.

Ersiittningarna böra för den skull enligt statskontorets mening beräknas till

respektive 8 ()()() och 6 000 kronor. Då direktionen vid uppskattningen av

posten till förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården utgått från ersättningar

av respektive 10 500 och 6 500 kronor, bör posten i fråga av denna

orsak minskas med (17 000 — 14 000 =) .‘1000 kronor.

Bihang Ull riksdagens protokoll Wild. 1 sami. Nr 273.

27

s. 418 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

418 Kungl. Marits -proposition nr 373.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Med hänsyn till att de histopatologiska undersökningarnas antal för år

numera betydligt överstiger det antal, som beräknades, då nu utgående

arvoden till föreståndarna för patologiska avdelningen och radiopatologiska

institutionen fastställdes, torde någon höjning av dessa arvoden vara motiverad.

Enligt lönenämndens mening böra emellertid arvodesförhöjningarna

i viss mån avvägas i förhållande till stegringen av antalet undersökningar.

Med utgångspunkt härifrån synes det lönenämnden icke vara något

att erinra mot det för undersökningarna å radiopatologiska institutionen

beräknade arvodet å 6 500 kronor för år. För undersökningarna å patologiska

avdelningen bör enligt lönenämndens mening däremot det föreslagna

arvodet reduceras och utgå med högst 8 500 kronor för år, att fördelas mellan

de befattningshavare, som anförtros dessa undersökningar. Härvid har

lönenämnden förutsatt, att såsom hittills särskilda föreståndararvoden å

1 500 kronor skola utgå.

Enligt vad jag inhämtat bygger direktionens beräkning av medelsbehovet

under delposten till bränsle m. m. på den förutsättningen att omkring

3 000 ton stenkol skola stå till förfogande under nästa budgetår.

Härav äro nu 1 500 ton disponibla. Inför ovissheten örn tilldelning av ytterligare

stenkol till sjukhuset kan påräknas för nästa budgetår torde försiktigheten

bjuda, att ifrågavarande delpost endast minskas med 60 000

kronor. Detta innebär i förhållande till direktionens förslag en ökning av

medelsbehovet med 57 000 kronor. Tillkomsten av en blodgivarcentral vid

sjukhuset har, såsom framgått av nästföregående punkt, beräknats medföra

en minskning av medelsbehovet under delposten till läkemedel med

20 000 kronor. Med hänsyn härtill och med beaktande av vad statskontoret

anfört anser jag mig böra förorda, att delposten till läkemedel minskas

med 31 000 kronor i förhållande till direktionens beräkning. Beträffande

ersättningen för histopatologiska undersökningar ansluter jag mig till lönenämndens

förslag, vilket innebär en höjning av ersättningen för dylika

undersökningar å radiopatologiska institutionen med 2 000 kronor till

högst 6 500 kronor och å patologiska avdelningen med 4 000 kronor till

högst 8 500 kronor. De sålunda föreslagna beloppen torde böra fördelas

mellan de befattningshavare, som anförtros dessa undersökningar. Jag har

i likhet med lönenämnden förutsatt, att jämväl särskilda föreståndararvoden

å 1 500 kronor alltjämt skola utgå. Då direktionen vid uppskattningen

av delposten till förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården utgått från

ersättningar för histopatologiska undersökningar av respektive 6 500 kronor

och 10 500 kronor, bör posten i fråga minskas med 2 000 kronor i förhållande

till direktionens förslag. Då jag i övrigt finner mig böra godtaga

direktionens beräkning av förevarande anslag, bör detsamma för nästa

budgetår minskas med (39 000 — 57 000 -f- 31 000 -|- 2 000 =) 15 000 kronor

till (3 365 000 —15 000 =) 3 350 000 kronor, med vilket sistnämnda

belopp anslaget alltså bör uppföras för budgetåret 1946/47.

s. 419 Kontrollera mot PDF

419

Kungl. Marits proposition nr 273.

I detta sammanhang må nämnas, att inkomsterna vid karolinska sjukhuset,

inklusive avgifter för kontroll å radiologiskt arbete, under budgetåret

1944/45 utgjort drygt 5 059 000 kronor. Antalet underhållsdagar för

militära patienter har uppgått till 104 790, och kostnaden härför kan beräknas

till omkring 1 951 000 kronor, varav ungefär 110 500 kronor bestritts

från anslag under fjärde huvudtiteln. Om kostnaden för garnisonssjukvården

avräknas från statens nettokostnad för sjukhuset under nämnda

budgetår, cirka 3 428 000 kronor, reduceras statens nettokostnad för

sjukhusets övriga patienter till i runt tal 1 477 000 kronor.

14. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:

Avlöningar.

Förevarande anslag är uppfört med 1 935 000 kronor. Avlöningsstaten

för lasarettet med tillhörande bestämmelser återfinnas på sid. 549 ff. i

statsliggaren.

Direktionen för karolinska sjukhuset har hemställt om en höjning av

anslaget med 88 200 kronor till 2 023 200 kronor. För vissa av de av direktionen

framlagda förslagen har redogjorts i det föregående. Av handlingarna

inhämtas i övrigt bland annat följande.

Underläkare. Direktionen har efter framställning av överläkaren

A. Ragnell, hemställt om inrättande av en andre underläkarbefattning i

lönegraden Ex 22 för den plastikkirurgiska verksamhetens vidmakthållande

och tillgodoseende av utbildningsbehovet inom nämnda verksamhetsgren.

Statskontoret har anfört:

Plastikkirurgiska avdelningen har endast 20 platser. Det synes därför i

och för sig tveksamt, om en underläkartjänst erfordras för sjukvården vid

avdelningen. Med hänsyn till vad i ärendet anförts och önskvärdheten

av att i framtiden bereda större utrymme åt förevarande behandlingsform

vill emellertid statskontoret för sin del icke motsätta sig att en sådan befattning

inrättas för avdelningens del.

Sköterskor m. m. Med anledning av en av direktionen den 27

mars 1945 gjord framställning har Kungl. Majit genom beslut 8 mars

1946 medgivit, att direktionen må för neurokirurgiska klinikens behov utöka

antalet icke-ordinarie befattningar vid serafimerlasarettet med två

assistentsköterskor i lönegraden Eo 5, varav en i stället för en provsköterska,

och två sköterskebiträden i lönegraden U 1. Direktionen har hemställt,

att medel nu måtte beräknas härför.

Direktionen har vidare hemställt, att medel måtte beräknas för två assistentsköterskor

(Eo 5) på plastikkirurgiska avdelningen, en assistentsköterska

(Eo 5) på ettvart av de bakteriologiska, fysiologiska och kemiska la
-

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

boratorierna samt ett tekniskt biträde (Eo 4) med halvtidstjänst på neurologiska

klinikens anatomiska laboratorium. Härom har direktionen anfört

i huvudsak följande.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår hemställde direktionen

örn inrättande av en assistentsköterskebefattning för den plastikkirurgiska

verksamheten. Redan vid nämnda tid hade behov av ytterligare en assistentsköterska

för nämnda verksamhet yppats, men direktionen ansåg sig

i avbidan på närmare erfarenhet om behovet kunna begränsa sig till att

begära endast en dylik befattning. Chefen för ecklesiastikdepartementet

fann sig »för närvarande icke böra biträda detta förslag» (propositionen

302/1945 sid. 66). Sedan ytterligare erfarenhet nu vunnits, nödgas direktionen

förnya sin ovanberörda framställning och därjämte föreslå ytterligare

en assistentsköterska, avsedd för nattjänst vid nämnda avdelning.

Den starkt ökade verksamheten vid serafimerlasarettets bakteriologiska,

fysiologiska och kemiska laboratorier har föranlett upprepade framställningar

till direktionen om ökning av personalen därstädes. I underdånig

skrivelse den 27 mars 1945 har direktionen bland annat anmält, att ytterligare

en assistentsköterska i lönegrad Eo 5 måst anställas vid kemiska

laboratoriet. Direktionen beräknar nu den härav föranledda anslagsökningen.

Med hänsyn till nu föreliggande behov av personalförstärkning

för bakteriologiska och fysiologiska laboratorierna har direktionen funnit

sig böra hemställa örn anslagsökning för en assistentsköterska vid bakteriologiska

och en assistentsköterska vid fysiologiska laboratoriet, båda i

lönegrad Eo 5.

I skrivelse till direktionen har överläkaren vid lasarettets neurologiska

klinik professor N. Antoni hemställt örn utökning av klinikens personal

med bland annat ett halvtidsanställt biträde på klinikens anatomiska

laboratorium och därvid framhållit, att behovet härav vore trängande.

Direktionen har funnit sig böra hemställa, att ett dylikt biträde, förslagsvis

placerat i lönegraden Eo 4, måtte få anställas på nämnda laboratorium.

Direktionen har därjämte anhållit örn anvisande av 1 800 kronor för

sköterskeassistens vid sensibilitetsundersökningar å neurokirurgiska kliniken.

Direktionen har anfört:

Vid ett flertal åkommor, som bli föremål för neurokirurgisk behandling,

äro enligt vad professor Olivecrona anfört i skrivelse till direktionen detaljerade

sensibilitetsundersökningar med en förfinad metodik av mycket

stor praktisk betydelse. Direktionen får för detta ändamål hemställa om

en ökning med 1 800 kronor å anslaget till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal.

Statskontoret synes ha lämnat nämnda förslag utan erinran.

Reparatör. Vid serafimerlasarettet äro nu anställda två reparatörer

i lönegraden A 8. Direktionen har föreslagit anställande av ytterligare

en reparatör, placerad i lönegraden Eo 8, och därvid anfört följande.

På grund av det ökade arbete för maskinavdelningen, som blivit en

följd av det med åren ökade slitaget på maskiner, apparater, rörledningar

o. s. v. samt vidtagna utökningar av lasarettets operations- och labora
-

s. 421 Kontrollera mot PDF

421

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

torieavdelningar, har en ökning av antalet reparatörer blivit behövlig. Direktionen

föreslår därför inrättande av ännu en reparatörsbefattning, som

dock torde kunna uppföras som extra ordinarie i lönegrad Eo 8.

Statskontoret har anfört, att, därest behov förefinnes av ännu en reparatör,

borde denne tills vidare placeras som extra befattningshavare.

Löneställningen för maskinmästaren och maskinisten.

Direktionen har föreslagit, att maskinmästaren måtte placeras

i lönegraden A 16 och maskinisten i lönegraden All, och därvid anfört:

Vid lönereglering för maskinpersonalen vid statens sinnessjukhus ha maskinmästarna

vid de större sinnessjukhusen uppflyttats från lönegraden

A 14 till A 15 samt dessas närmaste män bland maskinisterna uppflyttats

från lönegraden A 10 till A 11. I samband därmed har maskinmästaren

vid karolinska sjukhuset från och med budgetåret 1945/46 uppflyttats

från lönegraden A 16 till A 17 medan hans närmaste maskinist och ställföreträdare

kvarstår i lönegraden A 12. Sedan motsvarande befattningshavare

vid serafimerlasarettet hos direktionen nu gjort framställning om

lönereglering har direktionen, med beaktande av vad som anförts i en av

sjukhusintendenten Bergman upprättad, direktionens skrivelse bilagd promemoria

i ämnet, ansett sig böra föreslå att maskinmästaren vid serafimerlasarettet

måtte placeras i lönegrad A 16 och maskinisten därstädes i

lönegrad All.

Statskontoret, som funnit bärande skäl ha åberopats för en reglering

uppåt av maskinmästarens och maskinistens löneställning, har förklarat sig

därför icke vilja motsätta sig, att ifrågavarande befattningar placeras på

sätt direktionen föreslagit.

Allmäima lönenämnden har anfört:

Den av direktionen förebragta utredningen angående arbetsuppgifterna

för maskinmästaren och maskinisten å serafimerlasarettet ger vid handen,

att den löneställning, som på förslag av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

fastställs för dessa båda befattningshavare, bör omprövas under

beaktande av den lönegradsplacering, som numera gäller för motsvarande

befattningshavare vid de största sinnessjukhusen. Då emellertid de nuvarande

innehavarna av dessa befattningar å övergångsstat uppbära lön efter

14 respektive 10 lönegraden synes med en dylik omprövning utan olägenhet

kunna anstå i avbidan på en särskild undersökning, vilken förslagsvis

kan anförtros åt byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning.

Kontorspersonal. Direktionen har beräknat ökat medelsbehov

för förändring av två extra kontorsbiträdestjänster i 4 lönegraden till extra

ordinarie tjänster i samma lönegrad, för anställande av ett kontorsbiträde

med halvtidstjänst i lönegraden Ex 4, för skrivhjälp å neurologiska klinikens

expedition med 1 800 kronor och för avlönande av ett skrivbiträde

i lönegraden Ex 2. Direktionen anför:

Vid intendentsexpeditionen äro anställda 5 kontorsbiträden i fjärde lönegraden,

av vilka två äro ordinarie, ett extra ordinarie och två extra. Direktionen

föreslår, att en av de extra befattningarna ändras till extra ordi
-

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

narie i lönegrad Eo 4. Ifrågavarande befattning har allt sedan staten övertog

lasarettet varit placerad som extra i fjärde lönegraden. De huvudsakliga

arbetsuppgifterna innefatta granskning och sammanföring av avdelningarnas

matrekvisitioner samt uträkning av den dagliga proviantåtgången

m. m. Då någon tvekan icke kan råda om behovet av denna befattning

i fortsättningen har direktionen funnit sig böra föreslå dess ändring

till extra ordinarie.

Hos direktionen har överläkaren vid den plastikkirurgiska avdelningen

A. Ragnell anhållit, att en befattning som extra ordinarie kontorsbiträde

för avdelningens behov måtte inrättas. Avdelningen har gemensamt med

kirurgiska kliniken disponerat ett av klinikens kontorsbiträden, uppfört som

extra befattningshavare i fjärde lönegraden. Direktionen har funnit sig

böra föreslå ändring av en kontorsbiträdesbefattning från lönegraden Ex 4

till Eo 4, avsedd att helt disponeras av den plastikkirurgiska avdelningen,

samt inrättande av en halvtidstjänst som kontorsbiträde i lönegraden Ex 4

till ersättning för den arbetskraft kirurgiska kliniken måst avstå till den

plastikkirurgiska avdelningen.

Arbetet å neurologiska klinikens expedition har blivit så omfattande, att

det ej längre kan medhinnas av det kanslibiträde, som där finnes anställt.

Direktionen, som måst anvisa tillfällig arbetshjälp, har därför beräknat

en anslagsökning å avlöningar till övrig icke-ordinarie personal med 1 800

kronor i och för skrivhjälp på neurologiska klinikens expedition.

Såsom direktionen i underdånig skrivelse den 27 mars 1945 anmält har

ett extra skrivbiträde måst anställas för vissa göromål å polikliniken samt

biträde åt sociala kuratorn. Medel härför beräknas nu från och med budgetåret

1946/47.

Jag har i det föregående vid behandlingen av frågan om löneställningen

för den underordnade läkarpersonalen vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

förordat, att två befattningar som förste underläkare å serafimerlasarettets

neurokirurgiska klinik förändras till med arvoden av 14 300

kronor förenade befattningar som biträdande läkare samt att arvodet till

en assistent vid lasarettets patologiska avdelning uppräknas med 1 600 kronor

till 3 600 kronor.

Vid behandlingen av frågan om anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset

har jag tillstyrkt inrättande vid serafimerlasarettet av tre laboratorsbefattningar

i lönegraden A 28. Vid bifall härtill kunna en tredje underläkarbefattning

vid medicinska kliniken och det nuvarande arvodet å 2 000 kronor

för utförande av elektrokardiografiska m. fl. undersökningar indragas.

Direktionens förslag örn inrättande av en befattning som andre underläkare

i lönegraden Ex 22 för plastikkirurgiska avdelningen har i och för

sig icke givit mig anledning till erinran. Med hänsyn till vad jag i det föregående

förordat bör befattningshavaren emellertid erhålla ställning som förste

underläkare med placering i lönegraden Ex 23.

För tillgodoseende av neurokirurgiska klinikens personalbehov har Kungl.

Maj:t genom beslut den 8 mars 1946 medgivit, att två assistentsköterskor i

lönegraden Eo 5, varav en i stället för en provsköterska, och två sköterskebiträden

i lönegraden U 1 finge anställas vid serafimerlasarettet. Medel för

avlönande av denna personal beräknar jag i det följande. Direktionens nu

s. 423 Kontrollera mot PDF

423

Kungl. Marits ''proposition nr %73.

gjorda framställning om anvisande av medel för avlönande av ytterligare

fem assistentsköterskor i lönegraden Eo 5, avsedda två för plastikkirurgiska

avdelningen, en för fysiologiska, en för bakteriologiska och en för kemiska

laboratoriet, finner jag mig böra tillmötesgå. Jag tillstyrker jämväl, att

medel beräknas för avlönande av ett tekniskt biträde med halvtidstjänst

i lönegraden Eo 4 å neurologiska klinikens anatomiska laboratorium och att

1 800 kronor beräknas för sköterskebiträde vid sensibilitetsundersökningar

å neurokirurgiska kliniken.

I enlighet med vad jag förordat vid behandlingen av frågan om anslag

till avlöningar vid karolinska sjukhuset bör tjänsten som social kurator

ordinariesättas och uppflyttas från 10 till 11 lönegraden, befattningen som

intendent uppflyttas från lönegraden A 24 till lönegraden A 26, tjänsten

som kassör uppflyttas från lönegraden All till lönegraden A 14, befattningen

som bokhållare i lönegraden A 15 uppflyttas till lönegraden A 17,

tjänsten som bokhållare i lönegraden Ex 12 uppflyttas till lönegraden

Eo 15, tjänstebenämningen bokhållare ersättas med benämningen assistent

samt de två tjänsterna såsom kameralbiträden i lönegraden Eo 8 uppflyttas

till lönegraden Eo 9 under benämningen kontorist.

I personalförteckningen för serafimerlasarettet böra med hänsyn till vad

som av chefen för finansdepartementet i bilaga till 1946 års statsverksproposition

under rubriken För flera huvudtitlar gemensamma frågor anförts

angående vissa tjänstebenämningar följande ändringar vidtagas:

benämningen första köksföreståndarinna ändras till förste köksföreståndare;
benämningen

andra köksföreståndarinna ändras till köksföreståndare;

benämningen tvättföreståndarinna ändras till tvättföreståndare;

benämningarna sjukbärare, transport- och förrådsman samt gårdskarl

ändras till vaktmästare;

benämningen dietkokerska ändras till ekonomibiträde i lönegraden A 2.

Med anledning av direktionens förslag örn inrättande av ytterligare en

befattning som reparatör i lönegraden Eo 8 tillstyrker jag, att medel beräknas

för anställande av en reparatör i lönegraden Ex 8.

Under hänvisning till vad lönenämnden anfört är jag icke beredd att nu

upptaga frågan om ändrad löneställning för maskinmästaren och maskinisten

vid serafimerlasarettet till avgörande.

I enlighet med direktionens förslag tillstyrker jag, att medel beräknas

för ombildning av två kontorsbiträdestjänster i lönegraden Ex 4 till extra

ordinarie tjänster i 4 lönegraden, för anställande av ett kontorsbiträde med

halvtidstjänst i lönegraden Ex 4, till skrivhjälp å neurologiska klinikens

expedition med 1 800 kronor och för avlönande av ett skrivbiträde i lönegraden

Ex 2.

Under åberopande av vad jag nu och i det föregående anfört och föreslagit

förordar jag följande ändringar i avlöningsstaten för serafimerlasarettet.

s. 424 Kontrollera mot PDF

424

Kungl. Maurts proposition nr 273.

Ökning

eller

minskning

kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

3 laboratorer i A 28 tillkomma .............................................

+ 30 700

1 social kurator i A 11 tillkommer ..........................................

+ 4 200

Sjukhusintendenten uppflyttas från A 24 till A 26............................

+ 900

Bokhållaren i A 15 uppflyttas under ändrad benämning till A17 ..............

+ 600

Kassören uppflyttas från All till A 14< .....................................

+ 600

+ 37 000

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Höjt arvode åt assistenten vid patologiska avdelningen .......................

+ 1600

Arvode (14 300) till 2 biträdande läkare tillkommer .......................

+ 28 600

Arvode för elektrokardiografiska m. fl. undersökningar bortgår ................

— 2 000

+ 28 200

Avlöningar tiU övrig icke-ordinarie personal.

2 förste underläkare (Ex 23) bortgå .........................................

— 14 500

1 förste underläkare (Ex 23) tillkommer ....................................

+ 7 300

1 tredje underläkare (Ex 18) bortgår........................................

— 5 300

Provisorisk löneförstärkning för förste underläkare ...........................

+ 39 000

Uppfattning av underläkare i Ex 18 till Ex 21 och i Ex 22 till Ex 23 ........

+ 13 100

1 social kurator i Eo 10 bortgår............................................

— 3 800

7 assistentsköterskor i Eo 5 tillkomma eller ha tillkommit ....................

+ 20 700

— 800

2 sköterskebiträden i U1 ha tillkommit .................................

+ 4 000

Sköterskeassistens vid sensibilitetsundersökningar ............................

+ 1800

1 tekniskt biträde i Eo 4 (halvtidstjänst) tillkommer .........................

+ 1400

+ 3 300

1 tjänst som bokhållare i Ex 12 blir assistentbefattning i Eo 15 ................

+ 400

2 tjänster som kameralbiträden i Eo 8 uppflyttas under ändrad benämning till Eo 9

+ 400

2 kontorsbiträdestjänster i Ex 4 bli extra ordinarie i 4 lönegraden..............

+ 400

1 kontorsbiträde i Ex 4 (halvtidstjänst) tillkommer ..........................

+ 1300

1 skrivbiträde i Ex 2 tillkommer............................................

+ 2 400

Skrivhjälp å neurologiska kliniken ..........................................

+ 1 800

Löneklassuppflyttningar och vikariekostnader på grund av personalutökningen

+ 8 900

+ 81 800

Rörligt tillägg.

Med hänsyn till belastningen synes posten endast böra uppräknas med 3 000 kr.

+ 3 000

Avlöningsstatens slutsumma bör alltså ökas med (37 000 -f- 28 200 -j+

81 800 + 3 000 =) 150 000 kronor och anslaget sålunda uppföras med

(1 935 000 + 150 000 =) 2 085 000 kronor.

s. 425 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 273.

425

15. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus:

Serafimerlasarettet: Omkostnader.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1 575 000 kronor

och disponeras enligt omkostnadsstat, införd på sid. 554 i statsliggaren.

Direktionen har föreslagit en ökning av anslaget med 66 000 kronor på

sätt framgår av följande sammanställning:

1944/45

1945/46

1946/47

utgifter

i runt tal

kronor

anslag

kronor

beräknade

utgifter

kronor

ökning eller

minskning

kronor

1. Sjukvård m. m. åt personalen, för-

slagsvis..................

2. Reseersättningar, förslagsvis......

3. Expenser:

a. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis

11800

300

333 500

44 200

10 000

500

318 000

45 000

12 000

500

277 000

45 000

+ 2 000

— 41 000

4. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och komplet-

161 000

188 000

220 000

+ 32 000

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis .

31400

369 400

27 000

360 000

31 500

370 000

+ 4 500

+ 10 000

199 200

168 000

200 000

+ 32 000

e. Förbrukningsartiklar m. m. för sjuk-

273 900

251 700

278 200

+ 26 500

f. Ränta och amortering å lån hos pen-

198 800

198 800

198 800

g. Diverse utgifter...........

7 600

8 000

8 000

—

Summa

1 631100

| 1575 000

1 641 000

+ 66 000

Beträffande beräkningen av posterna i omkostnadsstaten har direktionen

anfört bland annat följande.

Direktionen har vid beräkningen av utgifterna, för budgetåret 1946/47

i stort sett upptagit belopp, motsvarande de verkliga utgifterna för budgetåret

1944/45. Utgifterna för bränsle ha dock beräknats lägre, varvid direktionen

förutsatt att eldningen med ved ej skulle behöva fortgå längre än

till den 1 januari 1947. .

Under delposten till inventariers underhåll och komplettering har direktionen

beräknat 50 000 kronor till utgifter av engångskaraktär. Detta belopp

avser uteslutande komplettering av röntgenutrustningen med dels en

diagnostikapparat för skärmbildsundersökningar och dels en apparat för

behandling med röntgenstrålar. Beträffande den förstnämnda apparaten,

till vilken anslag begärdes föregående år, vill direktionen utöver vad vid

nämnda framställning anfördes framhålla, att apparaten .skulle få användning

även för fortlöpande röntgenundersökning av personalen. Sådan under
-

s. 426 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

426 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

sökning har införts vid Stockholms stads sjukhus och avses skola ske två

gånger årligen för personal å avdelning, där tuberkulospatienter vårdas,

samt en gång årligen å övrig personal. Den nuvarande röntgenbehandlingsapparaten

vid serafimerlasarettet är 17 år gammal samt i hög grad försliten

och omodern, varför det är nödvändigt, att en ny apparat anskaffas.

Beträffande delposten till förbrukningsartiklar för sjukvården m. m. har

en mindre ökning av anslagsberäkningen gjorts jämfört med de verkliga

utgifterna för budgetåret 1944/45, huvudsakligen betingad av väntad stegring

av förbrukningen av röntgenfilm, vilken på grund av knapp tillgång

varit ransonerad.

Statskontoret har anfört:

De av statskontoret anförda skälen för viss minskning av omkostnadsstaten

vid karolinska sjukhuset torde jämväl kunna åtminstone delvis åberopas

för serafimerlasarettets del. Beträffande sådana löpande kostnader

som, förutom bränsle, läkemedel och förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården

synes sålunda en minskad medelsåtgång kunna förväntas. Rörande

den för sistnämnda ändamål avsedda posten må särskilt anmärkas, att ersättningar

för laboratorieundersökningar icke lärer böra utgå i samma utsträckning

som hittills, därest laboratorieverksamheten utbygges på föreslaget

sätt. Det förefaller därför statskontoret som om utgiftsposterna Läkemedel

och Förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården borde upptagas till

oförändrade belopp.

Tillräcklig anledning att minska delposten till bränsle, lyse och vatten

synes icke föreligga, utan denna torde böra uppföras med oförändrat belopp.

Detta innebär i förhållande till direktionens förslag en ökning av

medelsbehovet med 41 000 kronor. Med beaktande av vad statskontoret

anfört förordar jag, att delposten till läkemedel minskas med 20 000 kronor

och delposten till förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården med 12 000

kronor i förhållande till direktionens beräkning. Då jag i övrigt anser mig

kunna godtaga direktionens beräkning av förevarande anslag, bör detsamma

för nästa budgetår höjas med (66 000 + 41 000 — 20 000 — 12 000 =)

75 000 kronor och således uppföras med (1 575 000 + 75 000 =) 1 650 000

kronor.

I detta sammanhang må nämnas, att inkomsterna vid serafimerlasarettet

under budgetåret 1944/45 utgjorde i runt tal 2 503 000 kronor. Detta belopp

överstiger det beräknade med 103 000 kronor.

Jag torde vidare i detta sammanhang få anmäla uppkommen fråga om

dispositionen av det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42

anvisade reservationsanslaget av 273 000 kronor till Serafimerlasarettet:

Vissa om- och tillbyggnadsarbeten för anordnande av en neurokirurgisk

klinik m. m. Av nämnda anslag har ett belopp av 220 000 kronor ställts

till direktionens för karolinska sjukhuset förfogande för att disponeras för

utrustning av kliniken. Genom beslut den 29 juni 1945 har Kungl. Maj:t,

sedan riksdagens samtycke härtill lämnats, medgivit, att ifrågavarande

s. 427 Kontrollera mot PDF

427

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

anslag må disponeras även under innevarande budgetår. Då den för neurokirurgiska

kliniken avsedda utrustningen på grund av tidsförhållandena

icke beräknas kunna i sin helhet anskaffas före utgången av detta budgetår

och dessutom viss komplettering av utrustningen erfordras i anledning av

en förestånde delning av en av klinikens vårdavdelningar, har direktionen

anhållit att få disponera vid budgetårets utgång befintlig behållning å de

till utrustning anslagna medlen jämväl under budgetåret 1946/47. Jag föreslår,

att riksdagens medgivande att disponera anslaget även under budgetåret

1946/47 inhämtas.

16. Reservationsanslag till Bidrag till den matematisk-naturvetenskapliga

avdelningen vid Stockholms högskola.

Stockholms högskola grundades såsom en enskild institution. Redan i

mitten av 1800-talet började röster höjas för upprättande av ett universitet

i Stockholm och år 1869 bildades Högskoleföreningen i Stockholm med

ändamål att upprätta en högskola därstädes. Penningmedel insamlades,

vilka liksom senare sammanbragta fonder enligt beslut av stadsfullmäktige

i Stockholm förvaltas av Stockholms stads drätselnämnd. Undervisningen

vid högskolan tog sin början 1878. Enligt de av Kungl. Majit år 1903 fastställda

grundstadgarna står högskolan under överinseende av kanslern för

rikets universitet. Högskolan ledes av en styrelse, bestående av en av

Kungl. Majit förordnad ordförande samt tio andra ledamöter, av vilka

fyra utses av Stockholms stadsfullmäktige. Högskolan omfattar en matematisk-naturvetenskaplig,

en stats- och rättsvetenskaplig samt en humanistisk

avdelning. Examensrätt beviljades högskolan första gången år 1904.

Högskolan åtnjuter för närvarande statsanslag endast i mycket ringa

omfattning. Bidrag av statsmedel utgår sålunda till viss undervisning i folkrätt

och i meteorologi samt till det vid högskolan nyligen inrättade ryska

institutet. Vidare ha studerande vid högskolan sedan länge kommit i åtnjutande

av bidrag av statsmedel för tryckning av doktorsavhandlingar. Numera

utdelas statliga naturastipendier och räntefria studielån även till studerande

vid denna högskola. I det väsentliga grundar sig emellertid verksamheten

vid högskolan på egna fonder, för närvarande uppgående till omkring

18 000 000 kronor, och på understöd från Stockholms stad. Staden

har i successivt stigande utsträckning bidragit till högskolans vard och

utveckling såväl genom årliga anslag som genom upplåtelse av tomter.

Sedan år 1919 har staden sålunda bland annat beviljat understöd för att

bereda professorerna samma avlöningsförmåner som universitetsprofessorcrna.

Enligt den fastställda inkomst- och utgiftsstaten för år 1946 beräknas

kostnaderna för högskolan under detta ar uppgå till 2 083 460 kronor

att bestridas av följande inkomstposter, nämligen egna medel och donationer

1 432 460 kronor, bidrag från Stockholms stad 628 200 kronor samt

s. 428 Kontrollera mot PDF

428

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

bidrag från staten 22 800 kronor (häri ej inräknat statens bidrag till ryska

institutet). Av inkomsterna åtgår ett belopp av omkring 100 000 kronor

för att täcka 1945 års beräknade brist. Stadens bidrag avser till övervägande

delen löner och pensioner och till mindre del fastighetskostnader.

Bland de egna medlen redovisas bland annat lärjungarnas avgifter, vilka

för att förbättra högskolans ekonomi under krigsåren måst avsevärt höjas.

Dessa avgifter utgöra för närvarande vid den matematisk-naturvetenskapliga

avdelningen 250 kronor för år, vid den stats- och rättsvetenskapliga

avdelningen 260 kronor för år och vid den humanistiska avdelningen 200

kronor för år, vartill komma sedvanliga avgifter till studentorganisationer

m. m.

Till belysande av högskolans ställning i organisationen för högre akademisk

utbildning har naturvetenskapliga forskningskommittén i sitt betänkande

lämnat åtskilliga uppgifter beträffande disputationer m. m. vid de

matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid universiteten och motsvarande

avdelning vid högskolan. Jag anser mig i detta sammanhang böra

ur betänkandet återge följande av dessa uppgifter.

Uppsala Lund Stockholm

Antal disputationer åren 1930—39 ........... 75 61 55

Antal tentamina i fil. lic.examen åren 1930—39. 117 104 137

Antal tentamina för fil. kand.examen åren 1930

—39 ............................... 1 293 1373 1 286

Antal studenter vårterminen 1945 ........... 684 500 474

Medeltal studenter åren 1905—45 ........... 425 249 251

Främst på grund av den sedan 1930-talet successivt sjunkande räntenivån

har högskolans ekonomiska läge allvarligt försämrats. Av de i det

föregående återgivna siffrorna framgår givetvis icke, att högskolan ej haft

möjlighet att hålla de matematisk-naturvetenskapliga institutionerna i

nivå med utvecklingen. Så måste emellertid anses vara förhållandet i en

utsträckning, som icke kan anses vara förenlig med det allmännas intressen.

På grund härav ingick högskolans styrelse den 13 maj 1939 till Kungl.

Maj:t med begäran om ett årligt anslag av 300 000 kronor till verksamheten

vid skolan. Denna framställning har dock ännu ej föranlett någon

åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. Vid styrelsens skrivelse var fogad en omfattande

utredning, av vilken bland annat framgick, att högskolans naturvetenskapliga

avdelning endast hade till sitt förfogande en tredjedel av de

personal- och materielanslag, som motsvarande sektion vid Uppsala universitet

åtnjöt.

Den naturvetenskapliga forskningskommitténs tillkallande i augusti 1944

innebar, att spörsmålen i samband med Stockholms högskola ånyo aktualiserades.

I de för dessa sakkunniga meddelade direktiven, enligt vilka möjligheterna

av en organisatorisk samordning av de till den naturvetenskapliga

forskningens förfogande stående resurserna och ett ökat ekonomiskt

s. 429 Kontrollera mot PDF

429

Kungl. May.ts proposition nr 273.

stöd åt denna forskning borde övervägas, anfördes sålunda bland annat

följande: »I sin skrivelse i ämnet har riksdagen även berört frågan om

statsbidrag till den matematisk-naturvetenskapliga forskningen och undervisningen

vid Stockholms högskola. Denna institution har sedan flera decennier

tillbaka åtnjutit frikostiga understöd från enskilt håll liksom även

från Stockholms stad. Vid Stockholms högskola har också utbildats och

fostrats en rad forskare, som gjort framstående insatser icke minst på det

matematisk-naturvetenskapliga området. Utvecklingen har emellertid medfört,

att högskolans resurser blivit allt mera otillräckliga. För att den framgångsrika

verksamhet, som vid högskolan bedrives, icke skall för framtiden

äventyras, synes det även mig rimligt, att högskolan kommer i åtnjutande

av statsbidrag åtminstone för verksamheten vid den matematisknaturvetenskapliga

avdelningen.»

I sitt tidigare omnämnda betänkande har härefter naturvetenskapliga

] önskning skommittén, som uttalat, att forskningen i landet mäste uppmuntras

till allt större insatser, inledningsvis framhållit, att det vore i högsta

grad påkallat att de möjligheter, som Stockholms högskola erbjuder i forskningsavseende,

tillvaratagas så väl som möjligt.

Kommittén har vidare erinrat örn att från högskolan utgått och utgår

ett mycket stort antal väl utbildade akademiker, av vilka en betydande

del inträtt i statens tjänst. För dessas akademiska utbildning har statsverket

icke haft någon kostnad. Detta utgör en stark motivering för att

staten nu gör sin insats. Men även om så sker, kommer den forskning och

den undervisning, som bedrives vid Stockholms högskola, att bli billigare

för staten än motsvarande verksamhet vid universiteten, eftersom fonder

finnas, som även i fortsättningen komma att finansiera en del av verksamheten,

och vidare Stockholms stad, som alltid varit varmt intresserad av

högskolan, säkerligen även i fortsättningen kommer att lämna frikostiga

bidrag. Kommittén har vidare framhållit att det nu närmast gäller örn den

naturvetenskapliga forskningen även i framtiden skall fördelas på de tre

lärosäten som här komma i fråga eller örn det ur ekonomiska eller effektivitetssynpunkter

vore lämpligare att koncentrera sig på två av dem, väl

då närmast på statsuniversiteten. Kommittén är emellertid av den bestämda

åsikten, att detta senare alternativ ej vore lyckligt. Risken för ensidighet

är särskilt stor i ett litet land som vårt och denna risk ökas givetvis,

om forskningsinstitutioner genom sammanslagning skulle hindras från

att utvecklas efter individuella linjer. Ytterligare har kommittén understrukit

att det är en fråga av största vikt för vetenskapsakademien, riksmuseet,

tekniska högskolan, karolinska institutet och andra institutioner,

där vetenskaplig forskning bedrives och i vissa fall mycket goda resurser

förefinnas, att kunna hålla nära kontakt med en högskola. De övervägande

skälen tala alltså enligt kommitténs uppfattning bestämt för att Stockholms

högskolas naturvetenskapliga avdelning även på lång sikt är oumbärlig

i landets vetenskapliga liv.

Härefter har kommittén beträffande högskolans framtida ekonomiska

förhållanden anfört följande.

s. 430 Kontrollera mot PDF

430

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Frågan är hur finansieringen av den matematisk-naturvetenskapliga avdelningens

verksamhet bör ordnas. Tre olika slags bidrag kunna förutsättas:

bidrag från högskolans fonder, från Stockholms stad, från staten. Det gäller

att avväga tillskotten från dessa tre bidragsgivare på lämpligt sätt. Vidare

uppstår frågan i vilka former stödet till högskolan skall lämnas. En

metod — den mest konsekventa — vore att högskolan förstatligades, att

staten i princip stöde för alla kostnader, under det att fondernas avkastning

inlevererades till statsverket och någon överenskommelse gjordes om

bidrag till verksamheten från Stockholms stad. Då kommittén icke gått

på denna linje, har detta dels berott på att kommittén endast har att behandla

den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen och det erbjuder

stora svårigheter att förstatliga enbart denna, dels på att kommittén anser

åtgärder till stöd åt högskolan så brådskande, att det icke är tid att avavvakta

den utförliga utredning, som skulle erfordras för en så genomgripande

förändring av högskolans status.

När det gällt att bedöma de åtgärder, som äro erforderliga till främjande

av matematisk-naturvetenskaplig forskning och undervisning, har

kommittén, såsom tidigare nämnts, från universiteten, högskolorna och

övriga hithörande institutioner införskaffat detaljerade uppgifter i fråga

om behov av vetenskaplig och teknisk personal samt årsanslag och engångsanslag

m. m. till olika ändamål. Beträffande detaljerna tillåter jag mig

hänvisa till betänkandet. I detta sammanhang må dock nämnas, att enligt

kommitténs mening den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid

Stockholms högskola otvivelaktigt befinner sig i det svåraste läget med avseende

å såväl hjälpkrafter som anslag till forskningens bedrivande, varför

avsevärda penningtillskott äro erforderliga. Under framhållande, att såväl

staten som Stockholms stad ha det största intresse av att verksamheten vid

högskolan upprätthålles, har kommittén ansett rimligt, att de framtida

kostnaderna för skolan, i den mån de icke kunna bestridas av skolans egna

medel, fördelas mellan staten och staden på så sätt, att staten bekostar

befattningshavarnas löner och ger anslag till driften i övrigt samt att staden

tillhandahåller tomter, uppför byggnader och sörjer för dessas uppvärmning,

städning och underhåll m. m. I anslutning härtill har kommittén

uttryckt förhoppningen, att Stockholms stad skall befinnas villig att

bestrida kostnaderna för av kommittén föreslagna byggnadsarbeten för

högskolan, vilka, av byggnadsstyrelsen sedermera preliminärt kostnadsberäknats

till 5 880 000 kronor.

Den erforderliga ökningen av årskostnaderna för personal och materiel

vid högskolan har kommittén beräknat till följande belopp, nämligen:

Professur i botanik .................................. kronor 15 794

Ökning av institutionsanslag......................... » 137 050

Ökning av personalkostnader ........................ » 562 337

Anslag till nya institutioner.......................... » 17 000

Nya institutioners personalkostnader.................. » 42 673

Anslag till fältarbeten............................... » 20 000

Summa kronor 794 854.

s. 431 Kontrollera mot PDF

431

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Härtill kommer ett belopp av 100 000 kronor, motsvarande beräknad

årlig brist i den matematisk-naturvetenskapliga avdelningens budget. Kommittén

föreslår därför i anslutning till sitt nyssnämnda principuttalande, att

högskolan för ifrågavarande avdelning erhåller ett årligt statsanslag, som

för budgetåret 1946/47 fastställes till 900 000 kronor. Utom detta årliga

anslag föreslår kommittén, att högskolan beviljas ett engångsanslag för

samma budgetår av 203 000 kronor att användas till upprustning av instrumentbestånd

och dylikt för vissa av högskolans institutioner enligt den

närmare förteckning, som återfinnes i betänkandet.

Såsom redan framhållits, har i remissyttrandena över kommitténs förslag

vitsordats, att ett stort behov föreligger att vidtaga kraftiga åtgärder

för understödjande av den matematisk-naturvetenskapliga forskningen. Vad

särskilt Stockholms högskola beträffar har högskolans styrelse; uttalat, att

enligt styrelsens mening ett genomförande av kommitténs förslag skulle

betyda en grundväsentlig förbättring av de vetenskapliga forsknings- och

undervisningsmöjligheterna. Styrelsen tillstyrker, att förhandlingar upptagas

med Stockholms stad angående byggnadsfrågor^. Statskontoret har

uttalat, att de av kommittén i nu förevarande avseende väckta frågorna

måste ställas in i ett större sammanhang. Härvid böra i första hand förhållandena

vid de icke naturvetenskapliga avdelningarna vid Stockholms högskola

och Göteborgs högskola utredas. Därjämte torde emellertid, såsom

ämbetsverket i andra sammanhang tidigare framhållit, böra beaktas, vilka

konsekvenser, som — främst med avseende å handelshögskolornas ställning

— kunna uppkomma, om staten i större eller mindre utsträckning övertager

kostnaderna för de två förstnämnda läroanstalterna. Det är vidare

tydligt, att staten icke kan påtaga sig ett mera vidsträckt ekonomiskt ansvar

för berörda högskolor utan att erhålla ett avgörande inflytande på den

av skolorna bedrivna verksamheten. Så böra skolornas stater i deras helhet

fastställas av statsmakterna och den löpande tillsynen tryggas genom inrättande

av statliga styrelser för skolorna. En genomgripande ändring av

skolornas organisatoriska ställning måste alltså genomföras. Det förefaller

statskontoret anmärkningsvärt, att dessa spörsmål icke berörts av kommittén.

Stockholms stadsfullmäktige ha förklarat det vara ett ur allmän kulturell

synpunkt viktigt intresse, att högskolan kan bevaras och utvecklas såsom

en fri högskola. Staden bör icke undandraga sig att medverka härtill.

Även med denna positiva inställning synes dock staden för närvarande icke

kunna ställa i utsikt någon mera avsevärd utökning av sina redan stora

åtaganden gentemot högskolan, varför staden icke anser sig kunna tillstyrka,

att kommitténs förslag lägges till grund för underhandlingar örn

ökat stöd åt högskolan. Staden framhåller det rimliga i att staten nu träder

till för att möjliggöra en erforderlig upprustning av högskolans naturvetenskapliga

avdelning. Härför talar bland annat den direkta nytta, som staten,

hittills utan egentlig kostnad, drager av utbildningen vid högskolan

av lärare och andra akademiker i statens tjänst. Örn statsmakterna diirför

finna skäl understödja högskolan i någon mera betydande omfattning, kunna

naturligtvis frågor uppkomma örn statens och stadens ställning till högskolan,

som kräva ett gemensamt dryftande och örn vilka staden är beredd

att ingå i förhandlingar.

s. 432 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

432 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Det torde icke behöva närmare framhållas, att Stockholms högskola intager

en betydelsefull och svårersättlig plats i organisationen för den högre

akademiska utbildningen. De i det föregående lämnade uppgifterna utvisa

också, att högskolan i fråga om examinationskapaciteten vid den matematisk-naturvetenskapliga

avdelningen helt kan jämställas med universiteten.

Redan på grund härav finner jag det vara ett väsentligt statsintresse,

att möjligheter till fortsatt verksamhet och utveckling beredas högskolan.

Den av kommittén förebragta utredningen liksom de upplysningar, jag

under hand delgivits, ha gjort det uppenbart för mig, att högskolans ekonomiska

resurser äro otillräckliga. Härtill har givetvis den sänkta räntenivån

starkt medverkat, men i främsta rummet har denna situation sin

grund i de successivt i hög grad ökade krav i fråga örn utrustning, läraroch

hjälpkrafter m. m., som modern naturvetenskaplig forskning ställer.

För den naturvetenskapliga avdelningen har detta lett till att elevantalet

vid den elementära undervisningen måst begränsas utöver vad eljest varit

påkallat för att en tillfredsställande undervisning skall kunna upprätthållas.

Enligt vad högskolemyndigheterna framhållit äro resurserna för att bereda

arbets- och studiemöjligheter åt sådana studerande, som önska bedriva

mera kvalificerade studier, helt otillräckliga. På grund av brist på tillräcklig

och ändamålsenlig utrustning samt delvis otillfredsställande lokalförhållanden

har årligen ett antal inträdessökande studerande måst avvisas. Sålunda

anmälde sig vid början av höstterminen 1945 85 studenter för inträde

vid det kemiska övningslaboratoriet, av vilka endast 15 kunde beredas

arbetsplats.

Mot bakgrunden av, att sedan åtskilliga år vid de allmänna läroverken

och liknande undervisningsanstalter bristen på kompetenta lärare med

matematisk-naturvetenskaplig utbildning varit påfallande, är det enligt

min mening betänkligt, att vid högskolan eljest förefintliga utbildningsmöjligheter

icke kunna utnyttjas till följd av bristande ekonomiska resurser.

Det synes nödvändigt, att det allmänna här träder emellan för att skapa

bättre förutsättningar för forskning och undervisning.

Såsom tidigare berörts, har icke blott staten utan även staden ett väsentligt

intresse av att högskolan uppratthålles och utvecklas. Med utgångspunkt

härifrån har den naturvetenskapliga forskningslcommittén förordat,

att staten och staden enligt av kommittén närmare angiven grund mellan

sig fördela de utgifter för högskolan, som icke kunna täckas av läroanstaltens

egna medel. Dessa förslag, innefattande en mycket betydande utökning

av stadens åtaganden gent emot högskolan, har ingivit stadens myndigheter

betänkligheter. Staden har emellertid förklarat sig beredd att ingå

i förhandlingar med staten. Även ur statens synpunkt kunna enligt min

mening de framlagda vittgående förslagen väcka betänkligheter. Högskolan

har visserligen väl fyllt sin uppgift, men staten har icke deltagit i högskolans

utbyggnad och har intet avgörande inflytande på högskolans angelägenheter.

Någon avvägning ur statlig synpunkt mellan verksamheten vid

s. 433 Kontrollera mot PDF

433

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

universiteten och högskolan har därför ej ägt rum liksom ej heller någon

prövning av frågan om högskolans framtida ställning i förhållande till staten

eller örn konsekvenserna för staten i avseende å övriga enskilda högskolor,

därest staten i större omfattning skulle lämna denna högskola ekonomiskt

stöd. Även statens och stadens inbördes förhållande i frågor, som

beröra högskolan, synes böra klarläggas.

Av nämnda och andra skäl är jag icke beredd att nu förorda något slutligt

ställningstagande till frågan om statens understödjande av denna högskola.

Dessförinnan torde sådana undersökningar böra vidtagas, som kunna möjliggöra

ett bedömande främst av de spörsmål, vilka enligt vad jag nyss

anfört väckt betänkligheter hos såväl statens som Stockholms stads myndigheter.

Såsom en förberedelse till ett dylikt bedömande har jag ansett nödvändigt

att föranstalta örn en ingående utredning av högskolans ekonomiska

förhållanden. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande ha sålunda två särskilda

utredningsmän tillkallats för ändamålet. Det har förutsatts, att vid

denna utredning skall klarläggas dispositionen av högskolans inkomster,

varvid särskild uppmärksamhet bör fästas vid fondmedlens användning

och möjligheterna till en friare disposition av dessa medel. Vidare skall

därvid en utförlig redogörelse förebringas för de olika avdelningarnas och

institutionernas utgifter och behov av medel, varvid särskilt skall beaktas

kostnaderna för en behövlig upprustning i avseende å arbetskrafter av olika

slag, utrustning och lokaler. Jag har ansett erforderligt att, även örn forskningskommitténs

betänkande i viss mån giver klarhet i dessa frågor, en

väsentligt mer ingående utredning göres, som tillika omfattar högskolans

samtliga avdelningar. Denna utredning är emellertid, såsom framgått tidigare,

att betrakta som en förberedelse till det slutliga ställningstagandet

i avseende å högskolans framtid.

Med hänsyn till den förberedande utredningens omfattning samt räckvidden

av de spörsmål, som därefter måste upptagas till ingående överväganden,

bör det icke förväntas, att frågan om statens och stadens ställning

till högskolan kan vinna sin slutliga lösning inom den allra närmaste

framtiden. De föreliggande spörsmålen äro därjämte av den art, att det

synes fördelaktigt, örn deras behandling icke forceras. I det föregående har

jag emellertid framhållit angelägenheten av att det allmänna träder emellan

för att skapa bättre förutsättningar för högskolans verksamhet. I detta

läge synes det nödvändigt att omedelbart vidtaga vissa åtgärder lill stöd

åt högskolan. Jag vill därför förorda, att staten — utan att därmed i något

avseende binda sig för framtiden eller föregripa de slutliga ställningstagandena

-—- för nästa budgetår beviljar högskolan ett anslag för tillgodoseende

av de ur statens och högskolans synpunkter mest trängande behoven. Jag

bär i samråd med vederbörande vid högskolan sökt bilda mig en uppfattning

örn de behov, som därvid i första hand böra tillgodoses. Med hänsyn

Bihang till riksdagens ''protokoll lOIfö. 1 sami. Nr 278. 28

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

till önskvärdheten att till det yttersta utnyttja alla vid högskolans matematisk-naturvetenskapliga

avdelning förefintliga forsknings- och utbildningsmöjligheter

synes det mig, att anslaget främst bör beviljas för att

möjliggöra en rimlig personalförstärkning samt ökad anskaffning av materiel

och annan utrustning för avdelningen. Därvid synes i första hand böra

ifrågakomma inrättandet av ett antal docentstipendier. Den naturvetenskapliga

forskningskommittén har för sin del föreslagit dylika stipendier

vid avdelningen till ett antal av aderton. För min del måste jag i detta

sammanhang begränsa mig till ett antal av högst fjorton. Jag erinrar, att

jag i det föregående föreslagit, att vid universiteten docentstipendiernas

grundbelopp skola höjas till 7 200 kronor, varå för nästa budgetår beräknats

dyrtids- och kristillägg med sammanlagt 43,6 procent (avrundat 3 139

kronor) och provisoriskt lönetillägg med 660 kronor. Stipendiernas sammanlagda

belopp skulle vid bifall härtill uppgå till 10 999 kronor. Docentstipendierna

vid högskolans ifrågavarande avdelning synas böra utgå med

samma belopp som vid universiteten, varvid dock den del av stipendierna,

som motsvarar dyrtids- och kristilläggen samt det provisoriska lönetilllägget,

bör bestridas ur samma anslag som grundbeloppen. För dessa stipendier

beräknar jag sålunda ett belopp av omkring 154 000 kronor. Då

det torde kunna visa sig lämpligt att i stället i större eller mindre utsträckning

använda ifrågavarande medel till avlöning åt biträdande lärare, synes

emellertid Kungl. Maj:t böra äga medge sådan ändrad disposition.

Forskningskommittén har såsom ett angeläget krav framhållit, att de

nuvarande institutionsanslagen (materielanslag och anslag till tillfälligt anställd

personal m. m.) vid ifrågavarande avdelning ökas. Då otillräckliga

institutionsanslag förhindra det effektiva utnyttjande av forsknings- och

utbildningsmöjligheterna vid avdelningen, som i nuvarande läge är önskvärt,

vill jag tillstyrka, att i anslutning till kommitténs förslag under ifrågavarande

anslag till högskolan för nästa budgetår härför beräknas ett belopp

av i avrundat tal 140 000 kronor.

För att uppnå tillfredsställande forsknings- och undervisningsförhållanden

har forskningskommittén vidare ansett en upprustning av instrumentbeståndet

m. m. nödvändig vid vissa av högskolans institutioner. Kostnaden

härför har kommittén beräknat till 203 000 kronor. I nuvarande läge

vill jag förorda, att ett belopp av omkring 100 000 kronor beviljas såsom

engångsanslag för detta ändamål, varigenom de mest trängande behoven

torde kunna tillgodoses.

Anslaget till bidrag till den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen

vid Stockholms högskola skulle sålunda vid bifall till mina förslag uppgå

till (154 000 -f- 140 000 -f- 100 000 =) 394 000 kronor eller avrundat

400 000 kronor, örn vars beviljande för budgetåret 1946/47 jag kommer att

göra hemställan i det följande. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att i sinom tid meddela föreskrifter beträffande dispositionen av anslaget,

som torde böra erhålla karaktären av reservationsanslag. Därvid torde

s. 435 Kontrollera mot PDF

435

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Kungl. Majit böra äga att, därest förhållandena därtill ge anledning, medge

annan fördelning av anslaget å de angivna utgiftsändamålen, än som beräknats

i det föregående.

V •

I detta sammanhang vill jag erinra om, att forskningskommittén föreslagit

statsunderstöd även till de naturvetenskapliga institutionerna vid

Göteborgs högskola, däribland till det oceanografiska institutet. Jag är emellertid

av olika skäl icke beredd att redan nu upptaga dessa anslagsäskanden

till slutlig prövning, vilket är att beklaga, icke minst med hänsyn till oceanografiska

institutets nuvarande läge ur ekonomisk synpunkt. Detta institut

har för sin tillkomst (det invigdes i januari 1939) att tacka en donation från

Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, som tillika garanterat institutet ett årligt

driftbidrag intill den 1 oktober 1948. Enligt uppgift av kommittén har

stiftelsen med bestämdhet förklarat sig icke kunna utbetala något bidrag

till institutet för tiden därefter. Institutet står sålunda inför hotet att om

två år nödgas nedlägga sin verksamhet och avskeda sin personal, däribland

två vetenskapligt specialutbildade personer, nämligen en laborator och en

assistent, vilka för sin utkomst äro beroende av de tillfälliga anslag av donationsmedel,

som lämnats dels för uppehållande av institutets drift intill den

1 oktober 1948 och dels för genomförande inom den närmaste tiden av en

större djuphavsexpedition. Denna expedition, till vilken stora vetenskapliga

och praktiska intressen knyta sig, avses skola starta nästa år och avslutas

mot slutet av år 1948. Ur de i expeditionen deltagande vetenskapsmännens

synpunkt hade det givetvis varit angeläget, örn de redan före starten kunnat

erhålla förvissning om, huruvida deras pensionsförhållanden under expeditionen

och fortsatta anställning efter densamma varit tryggade. Som nämnts,

är jag dock tyvärr icke för närvarande beredd att taga slutlig ställning till

kommitténs förslag örn statens övertagande av det ekonomiska ansvaret för

institutet. Jag finner det dock uppenbart, att det ligger i statens intresse att

institutets fortsatta bestånd icke äventyras och att kontinuiteten i dess

vetenskapliga arbete ekonomiskt säkerställes även efter den 1 oktober 1948.

Jag anser mig sålunda berättigad utgå ifrån, att staten bör ikläda sig ekonomisk

garanti för institutets fortbestånd. Därest riksdagen icke framställer

erinran däremot, torde därför få anses i princip fastslaget, att staten i vart

fall bör påtaga sig det ekonomiska ansvaret för att de två vid institutet arbetande

vetenskapsmän, som avses skola deltaga i förutnämnda djuphavsexpedition,

erhålla en i avlönings- och pcnsionshänseende tryggad anställning.

17. Anslag till Bidrag till psykotekniska institutet vid

Stockholms högskola.

Direktionen för Stockholms högskolas psykotekniska institut har med

tillstyrkan av högskolans styrelse i skrivelse den 2 januari 1940 anhållit

örn ett bidrag av statsmedel å 35 000 kronor till institutets verksamhet

under budgetåret 1940/47.

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

I direktionens skrivelse erinras om att i anslutning till undervisningen

och forskningen i psykologi och pedagogik vid Stockholms högskola en

praktisk psykologisk verksamhet så småningom vuxit fram, som under år

1943 nådde en sådan omfattning, att en särskild institution ansågs böra inrättas

för psykoteknisk forskning och praktisk konsultativ verksamhet pa

personalrekryteringens och yrkesrådgivningens områden. Genom en donation

från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse blev det för högskolan möjligt

att i början av år 1944 inrätta en dylik institution.

Institutets verksamhet har under de gångna åren i huvudsak varit inriktad

på

att med utgångspunkt från tidigare svenska och utländska rön utarbeta

och praktiskt pröva olika psykologiska metoder för personalrekrytering

och yrkesrådgivning samt att i anslutning därtill lämna den yrkesväljande

ungdomen samt av i hithörande frågor intresserade myndigheter, institutioner

och företag den hjälp, som institutets personal och tekniska resurser

möjliggör,

att bedriva arbetspsykologisk forskning med särskild hänsyn till de psykologiska

orsakerna till industri- och trafikolyckor och andra för det praktiska

förebyggandet av olycksfall betydelsefulla frågor, samt

att såsom komplement till den allmänna psykologiundervisningen vid

högskolan organisera utbildning i praktiskt tillämpad psykologi för studerande,

vilka ha för avsikt att ägna sig åt psykologisk verksamhet inom

industrin eller inom arbetsförmedling, yrkesvägledning eller annan social

verksamhet.

Institutets utgifter ha under de gångna åren avsevärt överstigit de löpande

intäkterna. Under år 1945 uppgingo sålunda institutets personal- och

övriga driftkostnader till sammanlagt cirka 64 000 kronor och dess löpande

intäkter till cirka 27 000 kronor. Att institutets verksamhet likväl kunnat

bedrivas i stigande omfattning har möjliggjorts genom tillfälliga forskningsbidrag

bland annat från landsorganisationen, svenska arbetsgivareföreningen

och kooperativa förbundet samt genom vissa efter institutets uppbyggnad

återstående medel från den Wallenbergska donationen. Direktionen

framhåller emellertid, att dessa möjligheter nu i det närmaste äro uttömda.

Det skrivelsen bifogade förslaget till stat för år 1946 upptager som inkomster

dels enskilda donationer med tillhopa 34 000 kronor och löpande

intäkter från den konsultativa verksamheten med 34 000 kronor, dels ock

anslag av statsmedel med 33 500 kronor och av Stockholms stad med

35 000 kronor. Av statsanslaget avses 16 000 kronor för inredning av vissa

nya lokaler och nyanskaffning av kontorsinventarier m. m. och 17 500 kronor

för driften under förra hälften av budgetåret 1946/47.

Av skrivelsen bifogade handlingar framgår, att institutet utfört en råd

större undersökningar på personalrekryteringens och yrkesrådgivningens

områden, i främsta rummet enligt uppdrag från statliga och kommunala

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:37

Kungl. Martts proposition nr 273.

institutioner men även från enskilda företag. För konstruktion och standardisering

av psykotekniska urvalsprov tiar institutet anlitats bland annat

av tekniska högskolan i Stockholm, polismyndigheten i Stockholm, centrala

värnpliktsbyrån (arméns personalprövningsdetalj), marinledningen (marinens

personaluttagningsdetalj) och folkskoleseminariet i Stockholm. För

yrkesvalshjälp har institutet anlitats bland annat av arbetsmarknadskommissionens

yrkesvägledningssektion, ungdomsförmedlingen i Stockholm,

vanföreanstalten i Stockholm, dövstumskolan a Manilla, hjälpkommittén

för Finlands invalider, fångvårdsstyrelsen samt Skrubba skol- och yrkeshem.

De i särskild bilaga till skrivelsen fogade intygen från institutets uppdragsgivare

innehålla samtliga positiva omdömen beträffande institutets

hittillsvarande verksamhet.

Över institutets framställning hava remissyttranden avgivits av styrelsen

för statens psykologisk-pedagogiska institut, filosofiska fakulteternas

vid universiteten i Uppsala och Lund humanistiska sektioner och kanslern

för rikets universitet.

Styrelsen för statens psykologisk-pedagogiska institut tillstyrker anslagsäskandet,

samtidigt understrykande vikten av att den verksamhet i tillämpad

psykologi, som bedrives vid landets universitet och högskolor, erhåller det

statliga stöd, varom framställning enligt styrelsens kännedom ingått till universitetsberedningen.

Ledamoten av styrelsen professorn Rudolf Anderberg

har reserverat sig mot styrelsens beslut och på närmare angivna skäl avstyrkt,

att statsbidrag för närvarande beviljas det psykotekniska institutet.

Humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala finner, att hela frågan

om institutets verksamhet och organisation bör närmare utredas. Att lösrycka

frågan örn statsbidrag till institutet från övriga frågor angående statsanslag

åt högskolorna bör enligt sektionens mening icke ske, varför sektionen bestämt

avstyrker, att det sökta anslaget redan nu beviljas. Humanistiska sektionen

vid universitetet i Lund tillstyrker livligt den gjorda framställningen

under hänvisning till ett yttrande av professor Landquist, vilken anfört bland

annat följande, institutets snabba utveckling visar på ett övertygande sätt det

starka behovet av sådan anlagsprövning, som institutet bedriver. I denna sin

psykotekniska verksamhet har institutet varit påfallande framgångsrikt. Det

finnes därför ingen befogad anledning att betvivla institutets kompetens i de

värv det åtagit sig. Institutets föreståndare, filosofie licentiaten Valdemar

Fsellaenius, har sedan år 1932 eller under fjorton år oavbrutet bedrivit psykoteknisk

forskning och verksamhet. Han besitter en mångsidigare kunskap örn

de europeiska psykotekniska instituten än någon annan svensk man. Därjämte

må betonas, att Fadlasnius städse arbetat och alltjämt arbetar under

ledning av professor Katz, som icke blott är institutets inspektor utan även

ordförande i dess arbetsutskott. Emedan det föreligger ett starkt och vida

spritt behov av psykoteknisk rådgivning, så kommer, därest institutet nödgas

inskränka eller nedlägga sin verksamhet, privata företag att uppstå, som vilja

tillgodose detta behov. Men därmed har man också givit kvacksalveriet mer

eller mindre fritt rum. Det kan endast vara till nytta för de psykologiska

institutionerna vid andra universitet och högskolor att Stockholms högskolas

psykotekniska institut befästes i sin ställning och får tillfälle att utvidga sin

verksamhet. Det är en naturlig sak, att ett psykotekniskt institut först utvecklas

i huvudstaden, där behovet av yrkesvägledning och yrkesurval iir

störst. Ett statligt understöd till Stockholms högskolas psykotekniska institut

kommer att vara av stort värde för forskningen i tillämpad psykologi i

s. 438 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

438 Kungl. Maj:ts -proposition nr 373.

vårt land, medan ett uteblivet understöd från statens sida kommer att bilda

ett hinder för och göra skada åt denna forskning, såvitt den bedrives av akademiska

institutioner i riket.

Kanslern har anfört bland annat följande. En verksamhet av teoretisk och

praktisk natur med de allmänna riktlinjer, som varit ledande för ifrågavarande

instituts arbete under de senaste åren, är säkerligen i hög grad önskvärd.

Utförd med sakkunskap och vederhäftighet bör den kunna vara av stort värde

på många skilda områden inom vårt samhälle. Kanslern hemställer dock,

att den föreliggande ansökningen upptages till behandling i samband med övriga

frågor örn statsbidrag till Stockholms högskola. Det är uppenbart, att den

omfattning, vari institutets verksamhet bedrives, de utvidgningar, som där

företagas, och de normer för den anställda personalens löner, som tillämpas,

allt frågor, som lätteligen kunna framkalla nya anslagsbehov, med nuvarande

ordning äro helt undandragna statsmakternas inflytande. Det föreliggande

ärendet sammanhänger sålunda på det närmaste med de spörsmål, som i tidigare

under detta år Kungl. Majit underställda frågor om anslag av statsmedel

till Stockholms högskola varit aktuella. De pågående undersökningarna rörande

högskolans ekonomi i allmänhet och rörande dess förhållande till Stockholms

stad äro därför av betydelse också för föreliggande fråga liksom de allmänna

principer, efter vilka statsmakterna anse sig böra finansiellt stödja högskolan

och dess särskilda inrättningar.

Styrelsen för målsmännens riksförbund slutligen har i en i ärendet avgiven

skrivelse framhållit, att institutets verksamhet på yrkesrådgivningens område

väckt gehör och rönt uppskattning inom målsmannakretsar. Styrelsen uttalar

önskvärdheten av att institutet snarast möjligt får det ekonomiska stöd från

statsmakternas sida, som det är i behov av för sin verksamhet.

Värdet av psykoteknisk forskning och praktisk psykologisk verksamhet

framför allt på arbetshygienens, personalrekryteringens och yrkesrådgivningens

områden torde numera vara allmänt erkänt. Inom ett flertal såväl

statliga och kommunala institutioner som enskilda företag användas psykotekniska

prov vid personalrekrytering och anlagsprövningar och, som det

förefaller, med goda resultat. Psykotekniska prov lia även kommit till allt

större användning såsom hjälpmedel i yrkesvägledningsarbetet. Det synes

mig därför, att den psykotekniska forskningen icke bör lämnas utan stöd

från statsmakternas sida.

Jag erinrar dock örn att jag under näst föregående punkt icke ansett

mig kunna taga slutlig ställning till den naturvetenskapliga forskningskommitténs

förslag om statsunderstöd till Stockholms högskola utan samtidigt

ställningstagande till frågan om statens förhållande i övrigt till högskolan.

Då psykotekniska institutet utgör en till högskolan anknuten institution,

föreligga utan tvivel vissa skäl för att först i ett senare sammanhang upptaga

institutets nu gjorda anslagsbegäran till behandling. Emellertid befinner

sig institutet nu uppenbarligen ekonomiskt i ett läge, som ej utan

statens medverkan möjliggör ett fortsatt och utökat arbete enligt hittills

följda riktlinjer. I detta läge och då den verksamhet, som bedrives av institutet,

fått de bästa vitsord finner jag mig böra förorda, att staten —

utan att därigenom binda sig för framtida understöd till institutet — såsom

s. 439 Kontrollera mot PDF

439

Kungl. May.ts proposition nr °273.

en provisorisk åtgärd beviljar ett anslag till institutets verksamhet för

budgetåret 1946/47. Då jag anser, att den av styrelsen planerade utökningen

av verksamheten bör kunna något begränsas, föreslår jag, att anslaget

fastställes till 20 000 kronor i stället för av styrelsen begärda 35 600

kronor. Jag utgår från att även Stockholms stad skall finna sig böra bidraga

med anslag till institutets verksamhet.

18. Reservationsanslag till Viss föreläsningsverksamhet

i sociologi m. m.

Efter därom av svenska institutet gjord framställning har Kungl. Maj:t

genom beslut den 25 januari 1946 för att bereda professorn i sociologi vid

Pennsylvania University Thorsten Sellin tillfälle att avlägga ett studie- och

föreläsningsbesök i Sverige anvisat ett belopp av högst 10 000 kronor, att utgå

av det å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln

uppförda reservationsanslaget till främjande av internationellt-kulturellt

samarbete genom studieresor m. m.

Sedermera har strafflagberedningen i skrivelse den 28 mars 1946 gjort

framställning om en medelsanvisning för nästa budgetår för möjliggörande av

ett Sverigebesök av Sellin dels för föreläsningar i kriminologi under läsåret

1946/47 vid svenskt universitet eller högskola, dels ock för biträde åt strafflagberedningen

i dess arbete på en reform av det svenska straff- och skyddssystemet.

Kostnaderna för Sellins vistelse i Sverige, vilken förutsätter tjänstledighet

från hans förenämnda professur, ha beräknats till 24 000 kronor för en

termin och 37 000 kronor för ett helt år. Såsom motivering för sin framställning

har strafflagberedningen, vilken tillika överlämnat en skrivelse i ärendet

från svenska beskickningen i Washington, anfört i huvudsak följande.

Strafflagberedningen har länge önskat den framstående svenskfödde krirninologens

medverkan i utredningsarbetet. Sellin skulle icke blott tillföra beredningen

sin utomordentliga sakkunskap i bland annat hela den stora anglosachsiska

litteraturen inom sin vetenskap, vilken icke finnes representerad vid

något svenskt universitet, utan även genom sin förtrogenhet med svensk rättsåskådning

kunna lämna värdefull medverkan vid dryftandet av beredningens

olika lagstiftningsproblem. På grund av beredningens stora intresse av att erhålla

Sellins medverkan vågar beredningen framhålla de stora fördelar för det

allmänna som i andra avseenden skulle vara förbundna med förslagets realiserande.

Sellins föreläsningar måste komma att verka i hög grad stimulerande

på intresset här i landet för den kriminologiska vetenskapen, vilken är beklagligt

åsidosatt. Den pågående utredningen angående den samhällsvetenskapliga

forskningen m. m. skulle hava det största gagn av att med Sellin få dryfta

frågan om inrättandet här i landet av lärostolar i sociologi med flera frågor.

Den kontakt med kulturella kretsar i U. S. A. som via Sellin skulle komma

att åvägabringas kan icke värdesättas för högt. Betecknande är, att de båda

initiativ som samtidigt lett till inbjudningar av Sellin, varit helt ovetande örn

varandra och icke i någotdera fallet stimulerats av Sellin själv. Det från strafflagberedningen

utgångna initiativet har helt grundats pä insikten örn det stora

värde det skulle hava frii'' beredningens arbete att uppnå samarbete nied vår

berömde landsman.

s. 440 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

440 Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

Svenska beskickningen i Washington har i sin förenämnda skrivelse i huvudsak

anfört:

Sellin åtnjuter lön från University of Pennsylvania och har därjämte vissa

inkomster från Colombia University. Höstterminen vid det förra lärosätet

börjar den 1 oktober och vårterminen i början av februari. Lönen åtnjutes per

termin och tjänstledighet beviljas endast för hel termin eller helt läsår. De

enda alternativen för Sellins besök äro därför tiden september—januari, februari—slutet

av maj eller hela läsåret.

Vid beräkning av kostnaderna har beskickningen funnit, att omkring

24 000 kronor äro erforderliga för ett besök under en termin. Kostnaden för

ett helt års vistelse uppskattas till omkring 37 000 kronor. Anledningen till

att skillnaden i kostnad icke blir större trots den avsevärda tidsskillnaden är

den, att Sellin även för en bortovaro av endast en termin går miste om halva

sin årslön från University of Pennsylvania och från vissa inkomster från Columbia

University. Dessutom anser han sig icke kunna för ett så kort besök

medföra sin familj, varför kostnader måste beräknas både för uppehälle folhans

familj i Amerika och hans egen vistelse i Sverige.

Universitetskanslern har i infordrat yttrande betygat, att det skulle vara

värdefullt, om tillfälle kunde beredas Sellin att under kommande läsår hålla

föreläsningar i kriminologi vid svenska universitet och högskolor.

Ämnet sociologi eller allmän samhällslära, varav kriminologien eller läran

om brottets natur och orsaker utgör en viktig gren, har på flera håll utomlands

utvecklats till en självständig vetenskaplig disciplin.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår har nu från skilda håll

framförts önskemålet, att den svenskfödde professorn i sociologi vid Pennsylvania

University Thorsten Sellin beredes tillfälle att under en tid avlägga

ett besök i Sverige. Denne har härvid närmast avsetts skola hålla vissa föreläsningar

vid svenska universitet och högskolor och samtidigt biträda strafflagberedningen

i dess arbete på en reform av vårt nuvarande straff- och

skyddssystem. Härtill har Sellin förklarat sig Ullig mot en ersättning, inräknat

resekostnader, av 37 000 kronor, därest besökets varaktighet föranleder

tjänstledighet från hans förenämnda professur under en tid av ett år. Vid

tjänstledighet därifrån under allenast en termin ha kostnaderna beräknats till

24 000 kronor.

För egen del har jag funnit vägande skäl tala för att det här avsedda besöket

av Sellin kommer till stånd. Jag erinrar härvid, att den sociologiska

vetenskapen ännu icke är företrädd av professur vid något av våra högre

lärosäten, vilket är en kännbar brist för vår forskning och undervisning på

detta område. Med hänsyn härtill skulle den nu planerade föreläsningsverlcsamheten

enligt min mening vara av stort värde. Betydelsen av att strafflagberedningen

gåves tillfälle att i sitt arbete anlita Sellins sakkunskap synes mig

även uppenbar. Jag vill härtill anmärka, att ett tillfälle till samråd med Sellin

säkerligen även skulle vara värdefullt för de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 27 september 1945 tillkallade sakkunniga för utredning av den

s. 441 Kontrollera mot PDF

441

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

samhällsvetenskapliga forskningen, vilka ha att avgiva förslag rörande socialvetenskapernas

ställning vid våra universitet och högskolor m. m.

För vinnande av mesta möjliga utbyte av Sellins vistelse här, bör enligt min

mening besöket avse en tid av ett år. Mot de härför beräknade kostnaderna,

37 000 kronor, har jag ingen erinran. Jag förordar sålunda att för budgetåret

1946/47 till ändamålet anvisas ett anslag av 37 000 kronor, vilket torde böra

givas karaktären av reservationsanslag. Härom gör jag hemställan i det följande.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser

rörande anslagets disposition.

Vid detta ställningstagande har jag förutsatt, att det genom Kungl. Majits

förenämnda beslut den 25 januari 1946 anvisade beloppet av 10 000 kronor

från det å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 under åttonde

huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till Främjande av internationelltkulturellt

samarbete genom studieresor m. m. i stället skall tagas i anspråk för

övriga med sistnämnda anslag avsedda ändamål.

19. Reservationsanslag till Bidrag till bestridande av vissa

kostnader för internationella cellforskarkongressen

i Stockholm år 1947.

Statens medicinska forskningsråd har i skrivelse den 11 mars 1946 under

tillstyrkan överlämnat en framställning av organisationskommittén för sjätte

internationella cellforskarkongressen om anvisande av ett anslag av 20 600

kronor för bestridande av vissa kostnader för anordnande av en cellforskarkongress

i Stockholm sommaren 1947. Forskningsrådet har därvid framhållit,

att cellforskningen i Sverige är föremål för stort intresse och att svenska forskare

på området gjort insatser, som vunnit internationellt erkännande.

Organisationskommittén har i ärendet anfört bland annat följande.

De fem föregående cellforskarkongresserna lia med två års mellanrum hållits

i Budapest, Amsterdam, Cambridge, Köpenhamn och Ziirich. Till anordnande

av dessa kongresser lia statsmakterna i respektive länder lämnat bidrag.

Professorn John Runnström var Sveriges officiella representant vid kongressen

i Ziirich 1938 och anmodades därvid av den internationella kommittén

för cellforskarkongresserna att söka utverka, att nästa kongress höljes i Stockholm.

Med anledning härav har ett antal svenska vetenskapsmän konstituerat

sig som organisationskommitté. Den internationella kommittén framhöll

1938 att det vore lämpligt att nästa kongress, som planerades till 1940, anordnades

på en ort som kunde erbjuda en lämplig miljö för objektivt tankeutbyte

mellan forskare av olika nationer. Stockholm ansågs i detta avseende erbjuda

ideala förhållanden. En del förarbeten genomfördes även för den avsedda kongressen

i Stockholm 1940, men arbetena avbrötos genom krigsutbrottet 1939,

och kongressen uppsköts. Den internationella kommittén anser det nu önskvärt

att kongressen avhålles 1947.

Cellforskningen är ett ämne, som spelar en betydande roll inom ett flertal av

de traditionella universitetsdisciplinerna, såsom zoologi, botanik, fysiologi, biokemi,

farmakologi, patologi med svulstforskning, bakteriolog!, medicin, neurologi

m. fl. Denna splittring av cellforskningen på ett flertal av de traditio
-

s. 442 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

442 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

nella disciplinerna gör att gemensamma diskussioner äro så mycket nödvändigare.

Samtidigt kunna diskussionerna bli särskilt fruktbara, när personer

med olika fackutbildning behandla gemensamma problem.

Det är synnerligen önskvärt, att den svenska forskningen genom anordnande

av en cellforskarkongress gives tillfälle att stärka sina internationella förbindelser.

Vårt land skulle därigenom också få möjlighet att återgälda den

gästfrihet, som cellforskarna redan fått åtnjuta från andra länder, bland vilka

märkas tre små nationer. En kongress som den föreslagna kommer att skänka

betydelsefulla impulser till svenska forskare.

Kongressförhandlingarna utformas huvudsakligast som symposier över bestämda

temata med särskilt vidtalade inledare och beräknas pågå under sju

dagar. Anmälda föredrag infogas örn så lämpligen ske kan i symposierna.

Vid beräknandet av kostnaderna ha vi kunnat stödja oss på erfarenheterna

från tidigare kongresser i Stockholm. Vi räkna med omkring 300 deltagare.

Vi ha beräknat ungefär följande kostnader för anordnande av kongressen: byråpersonal

3 600 kronor, tryckning av program innehållande referat av föredragen

(vilket skall utsändas före kongressen) 3 500 kronor, publikation av

kongressens förhandlingar 11 500 kronor, lokaler samt organisation p.v inkvartering

2 000 kronor. Vissa utgifter för representation äro ofrånkomliga. Vi

planera mottagning med te, en middag samt en utflykt m. m. Dessa kostnader

beräknas täckas genom en kongressavgift på förslagsvis 25 kronor av varje

deltagare.

Utan anslag anse vi oss ej kunna anordna kongressen. Med anledning härav

och med stöd av ovan framlagda motivering och kostnadsberäkning få vi härmed

vördsamt anhålla om ovannämnda anslag att utgå 1946 eller med halva

beloppet vardera 1946 och 1947. Vi förbinda oss att — om anslag beviljas —

lämna detaljerad redovisning för kongressens inkomster och utgifter samt att

återbära eventuellt överskott.

Det synes vara av stor betydelse, att det under kriget avbrutna internationella

vetenskapliga samarbetet i fråga om cellforskningen, vilken spelar en betydande

rell inom ett flertal universitetsdiscipliner, med det snaraste ånyo kan

upptagas. I likhet med statens medicinska forskningsråd anser jag det därför

önskvärt och lämpligt, att sjätte internationella cellforskarkongressen förlägges

till vårt land, där lämplig miljö för tankeutbyte mellan forskare av olika

nationer kan erbjudas. Jag vill framhålla, att en kongress av detta slag uppenbarligen

icke endast har stor betydelse för cellforskningen utan även i hög grad

bidrager till att i utlandet sprida kännedom örn Sverige och svenska förhållanden

i allmänhet.

Organisationskommittén har beräknat det totala bidragsbehovet av statsmedel

för ifrågavarande ändamål till 20 600 kronor, varav 11 500 kronor till

publikation av kongressens förhandlingar. Jag finner ej anledning till erinran

mot de gjorda anslagsberäkningarna. Med hänsyn till att huvuddelen av kostnaderna

för kongressen torde komma att belöpa å budgetåret 1946/47, torde

hela det erforderliga beloppet böra anvisas redan för nämnda budgetår. Anslaget

torde lämpligen böra erhålla reservationsanslags natur. Det torde få

ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser rörande

villkoren för anslagets utgående.

s. 443 Kontrollera mot PDF

443

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

20. Anslag till Bidrag till avlöning av föreståndare för

svenska studenthemmet i Paris.

Rådgivande kommittén för svenska studenthemmet i Paris — vilkens ledamöter

äro utsedda av Kungl. Maj:t, universitetskanslern, sällskapet Amitié

franco-suédoise och Sveriges förenade studentkårer — har i skrivelse den 5

mars 1946 gjort framställning örn utverkande av ett anslag av 10 000 kronor

till bidrag till avlöning av föreståndaren för svenska studenthemmet i Paris.

Kommittén har därvid anfört följande.

Studenthemmet i Paris, vilket började sin verksamhet år 1931, tillkom tack

vare enskild offervilja och med hjälp av betydande anslag av svenska staten

(lotterimedel). Genom att ett visst antal av de till omkring 40 uppgående studentrummen

alltid skulle vara upplåtna åt franska studerande och genom att

hemmets direktör förmedlade förbindelser med franska institutioner, skulle de

på studenthemmet boende svenska studenterna och vetenskapsidkare^ tillfälle

att komma i personlig beröring med studiekamrater och kolleger i Paris.

En önskvärd intimare kontakt mellan svenskt och franskt kulturliv skulle

därigenom för framtiden tryggas. Tack vare det starka intresse, som studenthemmets

förste och alltjämt fungerande föreståndare, M. Lucien Maury, alltid

ådagalagt för studenthemmet och dess syften, har hemmet i stort sett väl

kunnat fylla sin uppgift och motsvara de stora kostnader, som nedlagts för

dess tillblivelse. Ett mycket stort antal svenska studenter hava här haft ett

hemvist under sin studietid i Paris och därunder kommit i kontakt med franskt

intellektuellt liv.

Föreståndarens lön består av fri bostad inom studenthemmet jämte en kontant

summa utgående från en av de fonder, som vid hemmets tillblivelse från

svensk sida ställdes till disposition åt den franska stiftelse, som handhaver

vården av icke endast det svenska studenthemmet utan aven det stora antal

av andra nationers studenthem, som finnas inom Cité universitaire. Den kontanta

lönen, som från början kunde anses skälig, har sedermera, trots en under

senare år för ändamålet given enskild donation, på grund av francens devalvering

och sjunkande värde nedgått till ett ytterst obetydligt belopp. För

närvarande utgör den omkring 87 000 francs, d. v. s. efter nuvarande kurs

omkring 3 000 kronor. M. Lucien Maury star nu vi uppnådda 73 års ålder i

begrepp att med innevarande vårtermins utgång lämna posten som föreståndare

för studenthemmet, och det är uppenbart att den nyss angivna lönen ej

är av den storleksordning att den kan locka kvalificerade sökande, utan att

dessa för sin försörjning därjämte måste bli hänvisade till andra inkomstkällor.

linder kriget har studenthemmet lämnats intakt och är nu efter en mindre

restaurering färdigt att återupptaga sin verksamhet. Da det nu gäller för vårt

Iand att efter dess isolering under kriget även återupptaga de intellektuella

förbindelserna med Europas stora kulturländer, synes det vara av största betydelse

att ej förlora utan tvärtom intensifiera kontakten med det rika franska

kulturella och vetenskapliga livet.

Inför cn väntad ökad tillströmning till Paris av svenska studenter och forskare

och inför de problem, som efterkrigstiden även på hithörande område

kan väntas uppställa, ligger det synnerligen vikt på alt till föreståndare för

studenthemmet förvärva en person, som kan anses fylla de anspråk, vilka lämpligen

böra ställas på ifrågavarande post. Dess innehavare bör ej blott leda och

befordra de på hemmet boende svenska studenternas studier utan även varda

hemmets praktiska angelägenheter. Därigenom skulle också de svenska stu
-

s. 444 Kontrollera mot PDF

444

Departement*

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr ''273.

(lanter, som sökte sig till Paris, kunna draga full nytta av ett studenthem, som

med stora uppoffringar från svensk sida skapats.

o En reglering av lönen genom ett särskilt bidrag från svensk sida ter sig

såsom ofrånkomlig. Att på enskilt håll i landet uppbringa medel till en fond

för ändamålet torde under nuvarande förhållanden icke vara möjligt. För kommittén

synes alltså ingen annan väg stå öppen än att hemställa örn bidrag av

statsmedel för ändamålet.

Beträffande beloppet av ett eventuellt tillägg från svensk sida må allenast

erinras om att lönen för direktören för svenska institutet i Rom utgår, förutom

fri bostad, med 10 800 kronor jämte expensmedel å 500 kronor. Till en svensk

lektor i högsta dyrortsgrupp utgår för närvarande begynnelselönen, inklusive

kristillägg och rörligt tillägg, med omkring 13 000 kronor för att i högsta löneklass

uppgå till omkring 15 000 kronor. Ehuru de nämnda befattningarna givetvis

icke äro fullt jämförliga med nu ifrågavarande föreståndarbefattning,

finnér kommittén likväl, att ett tilläggsbelopp av förslagsvis 10 000 kronor

till föreståndaren för studenthemmet i Paris ej kan anses för högt tilltaget,

om man härjämte inräknar de ej obetydliga expenskostnader, som påkallas

av hans tjänst.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått utgick för upprättandet av

svenska studenthemmet i Paris statsunderstöd av lotterimedel. Däremot åtnjuter

studenthemmet för sin verksamhet icke något statsbidrag. Till studenthemmets

föreståndare utgår avlöning ur avkastningen av för ändamålet gjorda

donationer. Avlöningsförmånerna uppgå till, förutom fri bostad inom studenthemmet,

ett årligt belopp av i svenskt mynt omkring 3 000 kronor.

Ett av syftemålen med studenthemmet är att bereda de därstädes boende

svenska studenterna tillfälle till personlig beröring med franska studenter och

vetenskapsmän och därigenom stärka kontakten mellan svenskt och franskt

kulturliv. Jag har blivit övertygad örn att förverkligandet av nämnda syfte

förutsätter, att föreståndarbefattningen innehaves av en person, som kan icke

blott vårda studenthemmets praktiska angelägenheter utan även leda och befordra

de på studenthemmet boende svenska studenternas studier samt förmedla

kontakten mellan dessa studenter och franskt kulturliv. Då studenthemmets

förste föreståndare med utgången av vårterminen 1946 kommer att

lämna sin befattning, synes det mig därför önskvärt, att till hans efterträdare

skall kunna utses en kvalificerad person, som för sin försörjning icke behöver

vara hänvisad jämväl till andra inkomstkällor. Svårighet torde emellertid

komma att uppstå att finna en dylik, därest icke avsevärt bättre avlöningsförmåner

kunna bjudas, än vad för närvarande är förhållandet. Ytterligare

medel till bidrag till föreståndarens avlöning torde icke kunna erhållas från

privat håll. Jag finner det därför skäligt, att staten lämnar bidrag till föreståndarens

avlöning.

Studenthemmets rådgivande kommitté har hemställt, att bidragsbeloppet

måtte fastställas till 10 000 kronor. Jag är emellertid icke beredd att för närvarande

tillstyrka bidrag med högre belopp än 8 000 kronor, varigenom föreståndaren

för studenthemmet skulle erhålla en sammanlagd avlöning, som i

svenskt mynt i stort sett motsvarar föreståndarlönen vid svenska institutet i

Rom.

s. 445 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 273.

445

21. Investeringsanslag till Nybyggnad för genetiska institutionen

vid universitetet i Lund.

Skissritningar till nybyggnad för genetiska institutionen (institutionen

för ärftlighetsforskning) vid Lunds universitet uppgjordes hösten 1938 av

arkitekten C. A. Stoltz. På grundval av detta förslag framlade 1940 års

civila byggnadsutredning ett mera begränsat byggnadsprogram, vilket i

princip godtogs av universitetsmyndigheterna och mot vilket byggnadsstyrelsen

i huvudsak icke hade något att erinra. Av styrelsen framställda

detaljanmärkningar beaktades i ett av Stoltz sedermera framlagt överarbetat

förslag, dagtecknat den 31 december 1943. Byggnadskostnaderna

beräknades enligt detta förslag till 347 000 kronor, vartill kommo kostnader

för yttre ledningar och tomtområdets planerande. På förslag av

Kungl. Maj:t i propositionen 1944: 281, bilagan 14, punkten 5, uppfördes

därefter på allmän beredskapsstat för budgetåret Wjfjf/Jf5 anslag av 360 000

respektive 80 000 kronor till nybyggnad för institutionen för ärftlighetsforskning

samt till förvärv av härför erforderlig mark. Sedermera anvisades

medel till markinköpet på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret

1944/45.

Beträffande ärftlighetsinstitutionens lokalbehov m. m. torde få hänvisas

till ovannämnda proposition. Här skall endast erinras om att institutionen

för närvarande tillhandahålles vissa lokaler i Sveriges utsädesförenings institutionsbyggnad

i Svalöv samt i övrigt är provisoriskt inrymd i f. d.

kemiska institutionen i Lund. Genom nybyggnaden kommer ärftlighetsinstitutionen

att koncentreras till Lund, där institutionsbyggnad, växthus,

planthall och vaktmästarbostad skola uppföras. I Svalöv planeras endast

en mindre försöksstation.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 21 april 1944 uppdragit åt byggnadsstyrelsen

att ombesörja detaljplaneringen av byggnadsarbetet, anmodade

styrelsen Stoltz att i samråd med styrelsens utredningsbyrå upprätta

entreprenadritningar för byggnaden i fråga. Sedermera har styrelsen

med skrivelse den 29 november 1945 hemställt om anvisande för budgetåret

1946/47 av ett investeringsanslag av 490 000 kronor för uppförande

av nybyggnad för ärftlighetsinstitutionen i huvudsaklig överensstämmelse

med av Stoltz numera utarbetat förslag. Byggnadsstyrelsen har därvid

anfört följande.

Arbetet med upprättande av entreprenadritningar för nybyggnaden har

fördröjts till följd av en generalplanetävling för lasarettet i Lund, av vars

resultat institutionsbyggnadens placering kunde bliva beroende. Förslaget

till generalplanen för lasarettet har numera under hand delgivits styrelsen,

varav framgått, att denna icke berör det område, som är avsett för ifrågavarande

institution eller stadsägorna nr 285 och 288.

Det av stadsarkitekten Stoltz numera färdigställda förslaget till själva

s. 446 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

446 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

byggnaden överensstämmer i allt väsentligt med den av civila byggnadsutredningen

uppgjorda principskissen. Byggnadsstyrelsen har dock ansett

lämpligt, att vinden utformas på ett sådant sätt, att reservrum i framtiden

kunna inredas därstädes. På grund härav har taket givits en något

brantare lutning och takkupor anordnats. Merkostnaderna för dessa arbeten

har styrelsen beräknat till 15 000 kronor. Kostnaderna för yttre ledningar

och tomtområdets ordnande, vilka såsom ovan nämnts ej voro

upptagna i civila byggnadsutredningens förslag, hava beräknats till 30 000

kronor. Sedan den 26 november 1943, då byggnadsstyrelsen yttrade sig

över civila byggnadsutredningens kostnadsberäkning på 347 000 kronor,

hava därjämte priserna stigit med cirka 10 procent, varför denna summa

för närvarande måste höjas till 381 700 kronor. För uppförande av nybyggnad

för institutionen för ärftlighetsforskning skulle således enligt

dessa beräkningar erfordras (15 000 -f- 30 000 -f- 381 700) = 426 700 kronor,

eller avrundat 430 000 kronor.

Civila byggnadsutredningen har emellertid i sina beräkningar utgått

från, att byggnadens utrustning beträffande laboratorieinredningar m. m.

skulle kunna göras väsentligt knapphändigare än som vid förslagets närmare

utarbetande av representanterna för institutionen befunnits oundgängligen

erforderligt för att byggnaden skall kunna motsvara sitt ändamål.

Vid den kostnadsberäkning, som byggnadsstyrelsen numera verkställt

på grundval av de från stadsarkitekten Stoltz inlämnade entreprenadritningarna,

har sålunda befunnits, att byggnaden skulle komma att kosta

525 000 kronor, vilket i förhållande till den ovannämnda summan, 430 000

kronor, innebär en kostnadsökning av 95 000 kronor. Denna ökning beror

uteslutande på höjda kostnader för laboratorieinredningar m. m. inom

byggnaden. Med anledning härav begärde byggnadsstyrelsen, som fann det

frångående av lämnade direktiv som denna utökning av byggnadens inre

utrustning innebure, anmärkningsvärd, i skrivelse den 4 oktober 1945

till rektorsämbetet vid Lunds universitet en ingående motivering till de

ökade anspråk, som läge till grund för denna kostnadsökning.

Med anledning härav har universitetet förklarat sig kunna godtaga vissa

förenklingar i inredningen. Den reduktion av kostnaderna, som härigenom

skulle kunna erhållas, har styrelsen beräknat till 35 000 kronor. Såvitt

styrelsen kan finna torde något ytterligare förbilligande icke kunna ernås

utan att byggnadens ändamålsenliga användande äventyras. Totalkostnaden

för anläggningen skulle sålunda komma att uppgå till 490 000 kronor.

På allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45 upptogs ett anslag av

360 000 kronor till nybyggnad för institutionen för ärftlighetsforskning

vid Lunds universitet. Av detta belopp utgjorde 347 000 kronor rena byggnadskostnader.

Det av byggnadsstyrelsen nu förordade förslaget överensstämmer

i allt väsentligt med det förslag, som låg till grund för ovannämnda

kostnadsberäkning. En prisstegring på omkring 10 procent har

emellertid ägt rum, varför de rena byggnadskostnaderna nu måst höjas

till 381 700 kronor. Byggnadsstyrelsen har vidare ansett lämpligt att utforma

vinden på sådant sätt, att reservrum i framtiden kunna inredas därstädes,

vilket beräknas draga en merkostnad av 15 000 kronor. Kostnaderna

för yttre ledningar och tomtområdets planerande uppgå dessutom till

30 000 kronor. Laboratorieinredningen har slutligen i det på beredskaps
-

s. 447 Kontrollera mot PDF

447

Kungl. Majlis ''proposition nr 373.

staten upptagna förslaget beräknats betydligt knapphändigare än vad som

vid detaljplaneringen visat sig oundgängligen nödvändigt. Merkostnaden

för laboratorieinredningen uppgår sålunda enligt byggnadsstyrelsen till

GO 000 kronor.

De totala byggnadskostnaderna beräknas sålunda till (381 700 -f-f-

15 000 + 30 000 + 60 000 =) 486 700 kronor eller i runt tal 490 000

kronor. Mot detta belopp har jag icke funnit anledning till erinran. Jag

finner mig även böra tillstyrka förslaget, att hela beloppet skall anvisas

för nästa budgetår.

22. Investeringsanslag till Uppförande av nybyggnad för fysiska

institutionen vid universitetet i Lund m. m.

Till uppförande av nybyggnad för fysiska institutionen vid universitetet

i Lund anvisades på riksstaten för budgetåret 1937/38 ett reservationsanslag

av 150 000 kronor. Sedermera anvisade riksdagen i enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag å beredskapsstat för budgetåret 1938/39 ett förskottsanslag

av 1 150 000 kronor för uppförande av ifrågavarande byggnad.

Å riksstaten för budgetåret 1939/40 upptogs sedermera ett reservationsanslag

av 300 000 kronor till byggnadens uppförande. Av för byggnadsföretaget

sålunda anvisade medel, 450 000 kronor, indrogs i anledning av

propositionen nr 79 till 1939 års urtima riksdag ett belopp av 410 000 kronor

till statsverket.

Sedan byggnadsstyrelsen framlagt ett nytt förslag till nybyggnad för

ifrågavarande institution, anvisade riksdagen i enlighet med ett av Kungl.

Majit i 1945 års statsverksproposition under kapitelbudgeten, bilagan 6,

punkten 2, därom framlagt förslag för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag

av 800 000 kronor till byggnadsföretagets påbörjande, varvid

tillika förutsattes att ett återstående belopp av i runt tal 32 000 kronor

av tidigare för ändamålet anvisade anslag, vilket icke tillförts riksgäldsfonden,

skulle få tagas i anspråk under nämnda budgetår för byggnadsföretagets

utförande. Härefter uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 15

juni 1945 åt byggnadsstyrelsen att ombesörja utförandet av ifrågavarande

byggnadsarbeten i huvudsaklig överensstämmelse med vad dåvarande chefen

för ecklesiastikdepartementet under förenämnda punkt i statsverkspropositionen

anfört.

Byggnadsstyrelsen har nu — under framhållande av att det förslag, som

legat till grund för den för budgetåret 1945/46 beviljade medelsanvisningen,

med hänsyn till utvecklingen inom fysiken icke längre motsvarade

föreliggande behov — framlagt två nya alternativa förslag till utförande

av här omförmälda byggnadsföretag ävensom till en nybyggnad för institutionerna

för matematik samt för mekanik och matematisk fysik jämte

tillhörande ritningar, därvid ämbetsverket bland annat anfört följande.

s. 448 Kontrollera mot PDF

448

Kungl. Marits ''proposition nr 273.

I samråd med institutionsföreståndaren professorn B. Edlén samt ytterligare

två av universitetskanslern anvisade sakkunniga har byggnadsstyrelsen

upptagit den fysiska institutionens byggnadsfråga till omprövning, varvid

det visat sig, att en icke oväsentlig ökning av byggnaden borde vidtagas

för att tillfredsställa den utveckling, som skett mom den experimentella

fysikens områden.

1 en styrelsen delgiven skrivelse till rektorsämbetet i Lund den 8 januari

1946 har atomkommittén hemställt, att byggnadsprogrammet för den planerade

fysiska institutionen skulle utvidgas på sadant sätt, att denna på

sitt arbetsprogram snabbare och i större omfattning än som från början

avsetts kunde upptaga en kärnfysikalisk forskning. Atomkommittén har

därvid särskilt framhållit vikten av, att den fysiska institutionen redan

från början planeras med tanke på en tudelning av den nuvarande professuren

i fysik. Vidare anför kommittén, att, då den kärnfysikaliska forskningen

förutsätter ett nära samband mellan teori oell experiment, borde det

vidare övervägas, örn institutionerna för matematik samt mekanik och

matematisk fysik skulle kunna förläggas i nära kontakt med den planerade

nybyggnaden för den fysiska institutionen. Atomkommittén framhåller

slutligen, att den framtida utvecklingen kan komma att ställa mycket

stora krav pä tomtutrymme och att det synes angeläget, att hänsyn härtill

tages vid byggnadens utformning och förläggning.

Atomkommittén har härjämte i skrivelse den 4 februari 1946 hemställt,

att byggnadsstyrelsen mätte verkställa erforderliga utredningar och kostnadsberäkningar

beträffande de här berörda byggnadsfrågorna samt beakta,

att de planerade institutionsbyggnaderna gaves sådan utformning

och förlädes till sådan tomt, att goda möjligheter till framtida utvidgning

funnes.

1 syfte att erhålla erforderlig tomtmark för de fysiska institutionerna och

dem närstående vetenskapsgrenar har styrelsen i samråd med representanter

för vederbörande myndigheter i .Lunds stad uppgjort förslag tdl ändrad

stadsplan för området kring stadens vattentorn. Tornavägens icke utlagda

del Ilar förlagts norr om vattentornet, varjämte för Sölvegatan föreslagits

en böjning mot öster i förhållande till den tidigare tänkta sträckningen.

Tomten för den utökade fysiska institutionen kan genom den föreslagna

stadsplaneändringen givas en väsentligt ökad storlek. Detta förslag

har i princip godkänts av Lunds stads byggnadsnämnd den 1 februari 1946.

De krav, som framkommit beträffande tomtmark för de fysiska institutionerna

och dem närstående vetenskapsgrenar, har medfört, att styrelsen i

det uppgjorda förslaget räknat med, att a bifogad ritning med röd linje avgränsat

område öster om Sölvegatan skulle reserveras för den matematisknaturvetenskapliga

sektionen. Styrelsen har därvid föreslagit, att den planerade

fysiologiska institutionen torlägges till området väster om Sörgatan,

varest utrymme även borde beredas för erforderlig utökning av institutionen

för psykiatri samt planerade nybyggnader för institutionerna,

för bakteriologi och patologi ävensom för en framtida institution för hygien.

Den föreslagna ändringen av stadsplanen med därmed sammanhängande

tomtfrågor har skett efter samråd mellan representanter för

styrelsen och universitetet vid sammanträde inför universitetets rektor i

Lund.

Större akademiska konsistoriet vid universitetet har i skrivelse den 23

februari 1946 till kanslern för rikets universitet förordat den föreslagna

s. 449 Kontrollera mot PDF

449

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

ändringen av stadsplanen och samtidigt uttalat sig för, att området öster

örn Sölvegatan reserveras för matematisk-naturvetenskapliga sektionen inklusive

lokaler för kärnfysik och området väster om nämnda gata för institutioner

inom den medicinska fakulteten. Konsistoriet har tillika förklarat

sig icke hava något att erinra mot den föreslagna ändrade förläggningen

av fysiska institutionen och icke heller mot fysiologiska institutionens

förläggning till området väster örn Sölvegatan.

Med anledning av vad sålunda förekommit lia inom byggnadsstyrelsen

uppgjorts två nya alternativa förslag till nybyggnad för fysikinstitutionen.

Det ena (alternativ I), som utgår från förefintligheten

av endast en fysikprofessur vid universitetet, har beräknats draga en byggnadskostnad

av 2 175 000 kronor. Det andra (alternativ II), som förutsätter

inrättandet omedelbart av ytterligare en professur i ämnet, har av

ämbetsverket kostnadsberäknats till 2 400 000 kronor. Med avseende å de

båda alternativen har byggnadsstyrelsen vidare anfört:

Alternativ I. Detta förslag ansluter sig i huvudsak till det ursprungliga

programmet dock med viss av förhållandena påkallad utvidgning

i syfte att tillgodose de berättigade krav, som framkommit beträffande

den experimentella fysiken. Byggnadskroppen har utformats på sådant

sätt, att en utökning lätt kan ske i syfte att bereda erforderligt ökat

utrymme vid inrättande av ytterligare en professur i fysik. Därjämte har

möjlighet hållits öppen att till den fysiska institutionen framdeles ansluta

en särskild institutionsbyggnad för matematik samt mekanik och matematisk

fysik. Styrelsen har även funnit lämpligt att utforma vinden på sådant

sätt, att den vid framtida utvidgningsbehov lätt skulle kunna inredas till

laboratorielokaler.

Institutionsföreståndaren har vidare framhållit nödvändigheten av särskild

omsorg och noggrant övervägande rörande den konstruktiva utformningen

och valet av material i syfte att i görligaste mån eliminera förekomsten

av vibrationer inom byggnaden. Detta är en synnerligen svårbedömbar

fråga, och har styrelsen som särskild expert i detta avseende tillkallat

professorn vid Chalmers tekniska högskola Hj. Granholm.

Det sålunda omarbetade och utökade förslaget har av styrelsen kostnadsberäknats

till 2 175 000 kronor, vari även inräknats ökade yttre ledningskostnader

med hänsyn till institutionsbyggnadens förändrade läge.

Alternativ II. 1 fråga om detta förslag bör framhållas, att den däri

ingående högspänningsanläggningen, som är avsedd att åstadkomma spänningar

upp till 5 miljoner volt, icke kan förväntas vara ensam tillräcklig

för kärnforskningens behov. Man kan förutse, att den inom en nära framtid

måste kompletteras med en större anläggning, men det har icke ansetts

tillrådligt att inrätta en sådan, förrän tillräcklig erfarenhet vunnits inom

detta forskningsområde. Samma möjlighet till anläggningens komplettering

med en särskild byggnad för matematik samt mekanik och matematisk

fysik föreligger som enligt alternativ I. Detta förslag har av byggnadsstyrelsen

beräknats kosta 2 400 000 kronor.

Kostnaderna för den planerade nybyggnaden för institutioner

n a f ö r m a t e m a t i k samt f ii r mekanik o c h

Bihang till riksdagens protokoll 10^6. 1 sami. Nr 278.

29

s. 450 Kontrollera mot PDF

450

Kungl. May.ts ''proposition nr 273.

matematisk fysik, vilken avsetts skola uppföras i anslutning till

nybyggnaden för fysikinstitutionen, ha av byggnadsstyrelsen uppskattats

till 520 000 kronor.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att naturvetenskapliga forskningskommittén

med skrivelse den 22 februari 1946 i avskrift överlämnat

en framställning till matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Lunds

universitet från professorerna i matematik samt i mekanik och matematisk

fysik, vari anförts bland annat följande.

Institutionen för mekanik och matematisk fysik, som för närvarande är

provisoriskt inhyst i en förhyrd bostadsvåning, är i högsta grad i behov av

mera tillfredsställande lokaler. När nu fysikum står inför sitt nybygge,

kan man omöjligen förbigå möjligheten att säkerställa det ytterst viktiga

nära samarbetet mellan teoretisk och experimentell forskning. Ett nybygge

för teoretisk fysik i omedelbar anslutning till experimentalfysiken

ter sig som den enda riktiga anordningen, detta icke minst med tanke på

atomfysikens aktuella och starkt teoretiskt betingade utveckling. De senaste

resultaten beträffande atomenergiens frigörande ha helt enkelt blivit

möjliga genom ett organiserat samarbete mellan experimentatorer och

teoretiker.

Den teoretiska fysiken är emellertid med icke mindre starka band knuten

till matematiken. Någon skarp skiljelinje mellan teoretisk fysik och

matematik i egentlig mening kan inte dragas; utvecklingen har gått därhän

att de mest abstrakta sammanhang fått oväntad konkret tillämpning. Det

nära samarbetet mellan fysiker och matematiker har också de senare åren

mycket starkt manifesterats i Lund på atomteoriens område.

Det måste betecknas som den för framtiden enda naturliga lösningen att

ett nybygge för teoretisk fysik kombineras med ett sådant för de matematiska

disciplinerna. För en sådan gemensam byggnad tala också praktiska

argument. Det är sålunda naturligt att låta ämnena dela föreläsningssal

och den till stor del gemensamma litteraturen, både vad beträffar tidskrifter

och grundläggande läro- och handböcker, möjliggör gemensamt

bibliotek.

Som en ytterst viktig faktor tillkommer möjligheten att i en sådan

byggnad inrymma en avdelning för tillämpad matematik med apparatur

för numerisk räkning, ritsalar o. s. v. En sådan avdelning skulle betyda ett

högst nödvändigt komplement till alla de här berörda disciplinerna, även

experimentalfysiken.

För andra universitetets behov, framförallt humanistiska, skulle ett nybygge

för matematiken delvis frigöra en mycket värdefull byggnad. En

liknande fördel vinnes genom att mekanikens och den matematiska fysikens

anspråk på en betydande del av den nuvarande fysiska institutionen

skulle komma att bortfalla.

Bygnadsstyreisen har vidare i fråga örn de av ämbetsverket sålunda framförda

byggnadsförslagen och därmed sammanhängande frågor anfört:

Den gjorda utredningen har underställts konsistoriet för yttrande, varvid

konsistoriet i anslutning till vad ovan anförts beträffande förslaget till

ändring av stadsplanen för här berörda institutioner hos kanslern för rikets

universitet hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för att till nybygg
-

s. 451 Kontrollera mot PDF

451

Kungl. Maj:ts -proposition nr $73.

naderna för fysiska och fysiologiska institutionerna redan beviljade eller

ytterligare erforderliga anslag snarast möjligt ställas till förfogande för dessa

byggnaders uppförande å de nya tomter, som för dem anvisas. Konsistoriet

har därjämte hemställt, att efter den ytterligare utredning, som må

kunna anses erforderlig, anslag måtte utverkas för uppförande av en för

institutionerna för matematik samt mekanik och matematisk fysik gemensam

byggnad i huvudsaklig överensstämmelse med framlagt förslag.

Universitetskanslern har i skrivelse till byggnadsstyrelsen den 5 mars

1946 förklarat sig icke hava någon erinran mot av byggnadsstyrelsen uppgjorda

ritningsförslag m. m.

Den förflyttning av den fysiologiska institutionen till andra sidan av

Sölvegatan, som enligt vad av det föregående framgår skulle bliva erforderlig,

nödvändiggör en mindre justering av byggnadens utformning, som

dock icke medför ökning av de för byggnadsföretaget tidigare beräknade

kostnaderna och har styrelsen gått i författning örn sådan justering.

Med stöd av de gjorda utredningarna får byggnadsstyrelsen hemställa,

att Kungl. Majit måtte godkänna en förläggning av dels institutionen för

fysik och närstående naturvetenskapliga institutioner inom ett i ovanberörda

situationsplan med röd linje avgränsat område, och dels den fysiologiska

institutionen å ett tomtområde väster om Sölvegatan mellan denna

gata och lasarettet norr om den nuvarande institutionen för psykiatri i stället

för å nu avsedd tomt inom området öster örn Sölvegatan.

Styrelsen får tillika hemställa, att Kungl. Majit, under förutsättning att

ytterligare en professur i fysik inrättas, måtte föreslå 1946 års riksdag att

till uppförande av nybyggnader för fysisk institution, avsedd för två professurer

i ämnet enligt i det föregående angivna ritningsförslag, alternativ

II, ävensom för institutionerna för matematik samt mekanik och matematisk

fysik vid universitetet i Lund — utöver ovan omtalade, ej förbrukade

anslagsmedel, numera uppgående till omkring 830 000 kronor,

vilka styrelsen förutsätter skola för ändamålet få disponeras — för budgetaret

1946/47 anvisa ett investeringsanslag av (2 400 000 — 830 000 -f-)-

520 000 =) 2 090 000 kronor.

Frågan örn en nybyggnad för den fysiska institutionen vid universitetet

i Lund har länge varit aktuell. Av olika skäl har emellertid byggnadsföretaget

ännu icke kommit till utförande, ehuru medel därtill under senare

år vid olika tillfällen upptagits å riksstaten. Senast har sålunda genom beslut

vid 1945 års riksdag å riksstaten för budgetåret 1945/46 till ändamålet

anvisats ett investeringsanslag av 800 000 kronor, varvid hela det

ifrågavarande byggnadsföretaget beräknats draga en kostnad av 1 555 000

kronor.

Byggnadsstyrelsen har nu — under framhållande av att den snabba

utvecklingen på den experimentella fysikens område befunnits påkalla en

omprövning av det förslag, som legat till grund för det vid 1945 års riksdag

fattade beslutet i detta byggnadsärende — framlagt två alternativa

förslag till nybyggnad för den fysiska institutionen. Av dessa förslag avser

det ena (alternativ T) en byggnad för endast en professur i fysik, medan

det andra (alternativ II) utgår från ett omedelbart inrättande av ännu en

Departe
mentschefen.

s. 452 Kontrollera mot PDF

452

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

professur i ämnet. Kostnaderna för ett utförande av ifrågavarande nybyggnad

ha uppskattats till 2 175 000 kronor enligt alternativ I och

2 400 000 kronor enligt alternativ II. Den nya byggnaden har härvid tänkts

skola förläggas till en annan tomt än den som tidigare avsetts för ändamålet,

vilket skulle bli möjligt vid ett genomförande av ett föreliggande

förslag till ändrad stadsplan för här ifrågakommande markområden.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att statsmakterna vid 1945

års riksdag jämväl beslutat uppförandet av en ny byggnad för den fysiologiska

institutionen vid universitetet i Lund för en beräknad totalkostnad

av 850 000 kronor, för vilket ändamål anvisats dels å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag av 250 000 kronor och

dels å riksstaten för budgetåret 1946/47 ett investeringsanslag av 600 000

kronor. Den nu planerade nybyggnaden för fysikinstitutionen förutsätter

en ändrad förläggning av den beslutade nybyggnaden för den fysiologiska

institutionen. Den sålunda ifrågasatta förflyttningen av sistnämnda nybyggnad

föranleder enligt byggnadsstyrelsen endast en mindre jämkning av

byggnadens utformning men ingen ökning av de för byggnadsföretaget tidigare

beräknade kostnaderna.

Vidare har byggnadsstyrelsen samtidigt framlagt ett förslag till en för

institutionerna för matematik samt för mekanik och matematisk fysik

gemensam nybyggnad. Kostnaderna för denna byggnad, vilken är avsedd

att uppföras i anslutning till nybyggnaden för den fysiska institutionen, lia

uppskattats till 520 000 kronor.

De föreliggande förslagen, som beträffande nybyggnaderna för fysikinstitutionen

ävensom institutionerna för matematik samt för mekanik och

matematisk fysik uppgjorts med beaktande av från atomkommitténs sida

framförda synpunkter och önskemål, ha i princip tillstyrkts av vederbörande

universitetsmyndigheter.

För egen del finner jag en omprövning av frågan örn nybyggnad för

fysikinstitutionen motiverad. Jag delar sålunda uppfattningen att det förslag,

som legat till grund för 1945 års riksdagsbeslut i detta byggnadsärende

icke längre tillgodoser de krav, som med hänsyn till utvecklingen på den

experimentella fysikens område numera böra ställas på ifrågavarande byggnad.

Jag erinrar härvid, att jag i det föregående funnit mig böra förorda

en dubblering av den nuvarande fysikprofessuren vid universitetet. Vid

sådant förhållande torde nybyggnaden nu böra planeras för två professurer,

d. v. s. i enlighet med det såsom ''alternativ II betecknade förslaget.

Genom detta synes mig även framtida utvidgningsbehov kunna i erforderlig

mån tillgodoses. Förslaget medgiver härjämte en önskvärd förläggning av

den ifrågasatta nybyggnaden för institutionerna för matematik samt för

mekanik och matematisk fysik i anslutning till fysikinstitutionen. Jag vill

härtill anmärka, att enligt vad jag inhämtat den förutsatta stadsplaneändringen

med all sannolikhet kan antagas komma till stånd. De fram
-

s. 453 Kontrollera mot PDF

453

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

lagda ritningarna synas mig vara väl ägnade att läggas till grund för

detaljplaneringen. Då jag ej har någon erinran mot de beräknade kostnaderna,

2 400 000 kronor, förordar jag därför, att nybyggnaden för fysikinstitutionen

nu utföres i huvudsaklig enlighet med det såsom alternativ II

betecknade förslaget.

Mitt ställningstagande till denna byggnadsfråga innebär tillika, att jag

ej funnit anledning till erinran mot den ifrågasatta ändringen med avseende

å förläggningen av nybyggnaden för den fysiologiska institutionen.

Vad härefter angår den gemensamma nybyggnaden för institutionerna

för matematik samt för mekanik och matematisk fysik, så har jag blivit

övertygad om behovet av nya lokaler för dessa institutioner. Det härom

framlagda förslaget synes mig utgöra en ändamålsenlig lösning av denna

lokalfråga. De i ärendet företedda ritningarna har jag sålunda funnit lämpliga

att läggas till grund för utarbetande av vederbörliga huvudritningar och

mot kostnadsberäkningarna, 520 000 kronor, har jag ingen erinran. Jag

förordar därför, att i anslutning till nybyggnaden för fysikinstitutionen

uppföres en gemensam byggnad för här ifrågavarande institutioner i huvudsaklig

överensstämmelse med föreliggande förslag.

Byggnadsstyrelsen har hemställt, att för dessa byggnadsföretag erforderliga

medel skulle i sin helhet anvisas för nästa budgetår. Ämbetsverket

har därvid förutsatt, att återstående belopp av till nybyggnad för fysikinstitutionen

tidigare anvisade anslag, 830 000 kronor, skulle få disponeras

för ändamålet. I enlighet härmed skulle enligt byggnadsstyrelsen för nästa

budgetår beräknas ett investeringsanslag av (2 400 000 — 830 000 +

-j- 520 000 =) 2 090 000 kronor. För egen del har jag funnit den erforderliga

medelsanvisningen lämpligen böra fördelas på två budgetår. Enligt

vad jag inhämtat från byggnadsstyrelsen lärer sålunda utan att byggnadsföretagens

utförande därigenom fördröjes anslaget för nästa budgetår kunna

begränsas till 700 000 kronor. Härvid utgår jag från, att jämväl återstående

belopp av förut beviljade medel, i runt tal 830 000 kronor, må tagas i

anspråk för ändamålet.

I enlighet med vad sålunda anförts förordar jag, att till nybyggnader för

institutionen för fysik ävensom för institutionerna för matematik samt för

mekanik och matematisk fysik å riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisas

ett investeringsanslag av 700 000 kronor, vilket av budgettekniska skäl

torde böra uppföras under oförändrad rubrik: Uppförande av nybyggnad

för fysiska institutionen vid universitetet i Lund. Härom gör jag hemställan

i det följande.

s. 454 Kontrollera mot PDF

454

Kungl. Majlis proposition nr 273.

23. Investeringsanslag till Nybyggnad för karolinska

mediko-kirurgiska institutet.

Enligt i propositionerna 1944: 236 och 1945: 302 framlagda förslag har riksdagen

för budgetåren 1944/46 till detta ändamål anvisat investeringsanslag

av tillhopa 3 800 000 kronor. I avseende å de byggnadsföretag, varom här är

fråga, torde jag få bringa i erinran följande.

Sedan frågan om nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutets

teoretiska institutioner under en lång följd av år stått under diskussion och i

samband därmed ett flertal förslag till byggnadsfrågans lösning uppkommit,

framlade byggnadsstyrelsen den 21 januari 1941 utredning och förslag i angivna

hänseende. Det framlagda förslaget gick ut på att de ifrågavarande institutionerna

skulle överflyttas från karolinska institutets fastigheter i kvarteret

Glasbruket i Stockholm till för institutionerna uppförda nybyggnader på

Norrbackaområdet i närheten av karolinska sjukhuset. Byggnadsstyrelsens

förslag anslöt sig till ett den 8 november 1940 mellan kronan och Stockholms

stad träffat avtal rörande vissa markfrågor i Stockholm, enligt vilket avtal

karolinska institutets fastigheter i kvarteret Glasbruket skulle avträdas till

staden senast den 1 juli 1948.

Enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle å Norrbackaområdet uppföras en

särskild byggnad för var och en av institutets sju institutioner, en administrations-

och biblioteksbyggnad samt byggnader, inrymmande bostäder för vaktmästare

och amanuenser. Förslaget hade kostnadsberäknats enligt följande.

Administrations- och biblioteksbyggnad .............. kronor 660 000

Anatomiska institutionen............................ » 1 135 000

Kemiska institutionen............................... » 1 290 000

Histologiska institutionen............................ » 740 000

Rättsmedicinska institutionen........................ » 670 000

Farmakologiska institutionen......................... » 720 000

Fysiologiska institutionen............................ » 831000

Ledningskulvertar.................................. » 81 000

Restaurering av »Stenbrottet» ........................ » 97 000

Utvidgning av karolinska sjukhusets ångcentral ........ » 315 000

Amanuensbostäder ................................. » 81 000

Vaktmästarbostäder ................................ » 280 000

Yttre arbeten...................................... » 840 000

Summa kronor 7 740 000.

Över detta byggnadsstyrelsens förslag yttrade sig 1940 års civila byggnadsutredning

den 25 februari 1942. Byggnadsutredningen framlade därvid

förslag till en ny byggnadsplan, avseende uppförande av dels tre institutionsbyggnader,

varav en för de anatomiska och histologiska institutionerna, en för

de fysiologiska och farmakologiska institutionerna och en för den kemiska institutionen,

dels en kombinerad administrations- och biblioteksbyggnad, dels

ock en bostadsbyggnad för vaktmästare. Byggnaden för den rättsmedicinska

institutionen föreslogs av civila byggnadsutredningen icke skola för närvarande

komma till uppförande. Bostadsbyggnaden för amanuenser föreslogs skola

uteslutas ur byggnadsplanen. Beträffande de byggnader, som enligt civila

s. 455 Kontrollera mot PDF

455

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

byggnadsutredningens förslag skulle komma till uppförande, ifrågasattes väsentliga

reduktioner och förenklingar i lokalprogrammet. Den framlagda byggnadsplan

en kostnadsberäknades till 5 695 000 kronor. Dessa kostnader fördelade

sig sålunda:

Administration och bibliotek ........................ kronor 565 000

Anatomisk-histologisk institution .................... » 1 400 000

Farmakologisk-fysiologisk institution ................. » 1 200 000

Kemisk institution ................................. » 1 100 000

Ledningskulvertar under byggnader................... » 40 000

»Stenbrottet», kafébyggnad.......................... » 45 000

Ångcentralens utvidgning............................ » 375 000

Bostadshus för vaktmästare.......................... » 160 000

Yttre arbeten...................................... » 810 000

Summa kronor 5 695 000.

Första byggnadsskedet.

Vid anmälan i propositionen 1944: 236 av förevarande byggnadsfråga framhöll

dåvarande departementschefen, bland annat, att han med hänsyn till rådande

förhållanden på byggnadsmarknaden och till det statsfinansiella läget

skulle ha anslutit sig till ett av universitetskanslern framfört förslag örn uppskov

med karolinska institutets utflyttning till Norrbackaområdet till förslagsvis

år 1958, därest icke denna byggnadsfrågas samband med andra för statsverket

trängande tomtfrågor gjort det nödvändigt att inom den i markavtalet

mellan kronan och Stockholms stad fastslagna tidsfristen, d. v. s. senast den

1 juli 1948, frigöra och till staden överlämna institutets fastigheter i kvarteret

Glasbruket. I detta läge hade departementschefen funnit det ofrånkomligt att

anslag äskades till påbörjande av institutets nybyggnad. Departementschefen

hade därvid utgått från att byggnadsföretaget skulle genomföras under en tid

av högst fyra år.

Med hänsyn härtill föreslog departementschefen, att såsom en första byggnadsetapp

skulle uppföras administrations- och biblioteksbyggnaden samt påbörjas

uppförandet av en gemensam byggnad för de anatomiska och histologiska

institutionerna. Vidare borde i samband därmed vissa yttre arbeten komma

till utförande, varjämte medel borde anvisas till bestridande av kostnaderna

för fortsatt utredning angående de övriga institutionernas byggnadsfrågor.

Administrations- och biblioteksbyggnaden. Denna

byggnad borde enligt departementschefen med vissa smärre modifikationer uppföras

i enlighet med det av civila byggnadsutredningen framlagda förslaget.

Med hänsyn till dessa modifikationer och till rådande prisläge beräknade departementschefen

anläggningskostnaderna för byggnaden till 640 000 kronor.

Anatomis k-h istologiska institutionsbyggnaden. Även

denna byggnad borde jämlikt departementschefens förslag i princip planläggas

med utgångspunkt från civila byggnadsutredningens skissritningar. På

grund av erinringar, som från lärarkollegiets vid institutet sida framställts mot

ritningarna, fann departementschefen sig emellertid böra förorda genomförandet

av vissa ändringar i förslaget, avseende en utökning av byggnadsvoly
-

s. 456 Kontrollera mot PDF

456

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

men med i runt tal 750 kubikmeter. Med inräknande av tillägg för vissa ytterligare

modifikationer och för prisstegringar, beräknades totalkostnaden för

nu ifrågavarande byggnad till 1 625 000 kronor.

Yttre arbeten. För planeringsarbeten, anläggning av vägar och dylikt

borde enligt det av departementschefen framlagda förslaget för första byggnadsskedet

beräknas i runt tal 100 000 kronor.

Fortsatt utredning. I avseende å de övriga institutionernas byggnadsfrågor

framhöll departementschefen, bland annat, att frågan om den

rättsmedicinska institutionens behov av särskilda lokaler hade

kommit i nytt läge genom det förslag till omorganisation av rättsmedicinalväsendet,

som chefen för justitiedepartementet i annat sammanhang anmält

och enligt vilket en i samverkan med Stockholms stad upprättad rättsläkarstation

vore avsedd att förläggas till Norrbackaområdet i anslutning till rättsmedicinska

institutionen. I motsats till civila byggnadsutredningens program

förutsatte detta förslag, att särskild byggnad uppfördes även för denna institution.

Departementschefen hade för avsikt att föranstalta om att förhandlingar

i denna fråga snarast upptoges mellan staten och Stockholms stad.

För utredning av denna och övriga institutioners byggnadsfrågor borde ett

belopp av förslagsvis 50 000 kronor ställas till förfogande.

Departementschefen beräknade sålunda medelsbehovet för i första byggnadsskedet

ingående byggnadsföretag m. m. enligt följande.

Uppförande av byggnad för administration och bibliotek . . kronor 640 000

Uppförande av byggnad för anatomiska och histologiska

institutionerna................................... » 1 625 000

Utredning rörande uppförande av övriga nybyggnader för

karolinska institutet.............................. » 50 000

Utförande av yttre arbeten (planeringsarbeten, anläggningar

av vägar och dylikt) för det första byggnadsskedet . . »_100 000

Summa kronor 2 415 000.

Av detta belopp borde för budgetåret 1944/45 anvisas 2 200 000 kronor,

varav för påbörjande av den anatomisk-histologiska institutionsbyggnaden

1 410 000 kronor.

Riksdagen (skrivelsen nr 366) anvisade medel i enlighet med vad av departementschefen

förordats. I anslutning härtill anförde riksdagen, bland annat:

Riksdagen vill framhålla, att riksdagen vid sin prövning av detta ärende

icke kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter mot den framlagda planlösningen.

Med hänsyn särskilt till eventuella framtida utbyggnadsbehov har

det synts riksdagen kunna ifrågasättas, om det på längre sikt kan ur ekonomisk

synpunkt befinnas ändamålsenligt att på sätt som föreslagits i icke oväsentlig

utsträckning beskära utrymmena i de planerade byggnaderna samt

sammanföra de anatomiska och histologiska institutionerna i en och samma

byggnad. Då denna planlösning emellertid enligt de framlagda kostnadsberäkningarna

medför avsevärda besparingar i byggnadskostnaderna, har riksdagen

under rådande statsfinansiella förhållanden ansett sig böra godtaga

departementschefens ifrågavarande förslag. Riksdagen utgår ifrån att Kungl.

Majit vid sin fortsatta prövning av institutets nybyggnadsfråga ingående mot

varandra väger de olika synpunkter, som här göra sig gällande med hänsyn till

s. 457 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 457

såväl ekonomiska förhållanden som lokalernas ändamålsenlighet och möjligheterna

för en framtida utbyggnad.

Andra byggnadsskedet.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 14 juli 1944 anbefallt byggnadsstyrelsen

dels att i huvudsaklig överensstämmelse med det i propositionen 1944:

236 förordade byggnadsprogrammet uppgöra ritningar och entreprenadhandlingar

samt utföra andra förberedande arbeten beträffande nybyggnad för

anatomiska och histologiska institutionerna, dels ock att — med beaktande av

vad riksdagen i förenämnda skrivelse därutinnan anfört — verkställa den av

departementschefen förordade utredningen rörande uppförande av ytterligare

nybyggnader för karolinska institutet och därvid upptaga förhandlingar med

Stockholms stad i det av departementschefen angivna hänseendet, överlämnade

byggnadsstyrelsen med skrivelse den 22 februari 1945 utredning och förslag

i ämnet.

I byggnadsstyrelsens skrivelse anfördes bland annat:

Anatomis k-h istologiska institut jonsby gg naden. Med

hänsyn till sedan föregående år inträdd prisstegring beräknade byggnadsstyrelsen

anläggningskostnaderna för ifrågavarande byggnad till 1 710 000 kronor.

Härtill komme för yttre arbeten i samband med detta byggnadsföretag

ett belopp av 100 000 kronor. Då 1944 års riksdag för påbörjande av byggnadsföretaget

anvisat 1 410 000 kronor, utgjorde medelsbehovet för byggnadsföretagets

slutförande (1 710 000 + 100 000—1 410 000 =) 400 000

kronor, vilket belopp borde anvisas för budgetåret 1945/46.

Byggnader för fysiologiska och farmakologiska

institutionerna. Byggnadsstyrelsen föresloge, att för envar av dessa

institutioner skulle såsom en andra byggnadsetapp uppföras en särskild byggnad.

De av byggnadsstyrelsen till uppförande föreslagna institutionsbyggnaderna,

vilka åskådliggjorts å överlämnade skissritningar, hade kostnadsberäknats,

byggnaden för den fysiologiska institutionen till 900 000 kronor och byggnaden

för den farmakologiska institutionen till 770 000 kronor, vartill för yttre

arbeten i samband med byggnadsföretagen komme 65 000 kronor. Av det för

byggnadsföretagens genomförande erforderliga totala kostnadsbeloppet,

(900 000 + 770 000 + 65 000 =) 1 735 000 kronor, borde till byggnadsföretagens

påbörjande för budgetåret 1945/46 anvisas 1 200 000 kronor.

Rättsmedicinska institutionen. På uppdrag av byggnadsstyrelsen

hade arkitekten Ture Ryberg utarbetat förslag till ny rättsmedicinsk

institution med utgångspunkt från departementschefens uttalande i propsitionen

1944: 230, att en i samverkan med Stockholms stad upprättad rättsläkarstation

borde förläggas i anslutning till den rättsmedicinska institutionen

å Norrbackaområdet. Beträffande programmet för den rättsmedicinska institutionen

har styrelsen samrått med karolinska institutet och medicinalstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen har vidare upptagit av Kungl. Majit anbefallda

förhandlingar med Stockholms stad. Sedermera har emellertid staden

för att göra vissa specialundersökningar i syfte att begränsa stadens kostnader

för anläggning av rättsläkarstationen begiirt uppskov med dessa förhandlingar.

Byggnadsstyrelsen bär med hänsyn härtill förklarat sig icke

kunna för närvarande avgiva något förslag i ämnet.

s. 458 Kontrollera mot PDF

458

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

Enligt de av byggnadsstyrelsen framlagda kostnadsberäkningarna skulle således

totalkostnaderna för i första byggnadsskedet ingående

byggnadsföretag m. m. uppgå till följande belopp:

Uppförande av byggnad för administration och bibliotek . . kronor 640 000

Uppförande av byggnad för anatomiska och histologiska

institutionerna................................... » 1 710 000

Utredning rörande uppförande av övriga byggnader för

karolinska institutet .............................. » 50 000

Utförande av yttre arbeten (planeringsarbeten, anläggningar

av vägar och dylikt) för det första byggnadsskedet ... »_200 000

Summa kronor 2 600 000.

Kostnaderna för de byggnadsföretag åter, som avsåges skola ingå i andra

byggnadsskedet, beräknades av byggnadsstyrelsen enligt vad förut

sagts sålunda:

Uppförande av byggnad för den fysiologiska institutionen . kronor 900 000

Uppförande av byggnad för den farmakologiska institutionen

.......................................... » 770 000

Utförande av yttre arbeten (planeringsarbeten, anläggningar

av vägar och dylikt) för det andra byggnadsskedet ... »_65 000

Summa kronor 1 735 000.

Enligt byggnadsstyrelsens förslag borde för budgetåret 1945/46 anvisas dels

till fullbordande av den i första byggnadsskedet ingående byggnaden för anatomiska

och histologiska institutionerna 400 000 kronor, dels ock till påbörjande

av de i andra byggnadsskedet ingående byggnadsföretagen 1 200 000

kronor eller tillhopa 1 600 000 kronor.

I särskild framställning hade därjämte kanslern för rikets universitet hemställt,

att för budgetåret 1945/46 måtte anvisas ett reservationsanslag av

275 000 kronor, varav till inredning och utrustning av administrations- och

biblioteksbyggnaden 196 500 kronor, till anläggande av en för karolinska institutet

och statens institut för folkhälsan gemensam automatisk telefonväxel

70 000 kronor samt till vissa flyttningskostnader 8 500 kronor.

Vid anmälan i propositionen 1945: 302 av förevarande anslagsfrågor anslöt

sig departementschefen till de av byggnadsstyrelsen och universitetskanslern

framlagda förslagen. I anslutning härtill sade sig departementschefen förutsätta,

att byggnadsstyrelsen skulle bedriva utredningen av frågan örn uppförande

av byggnader för rättsmedicinska och kemiska institutionerna

med sådan skyndsamhet att förslag i ämnet skulle kunna föreläggas 1946 års

riksdag. Departementschefen betonade härjämte vikten av att byggnadsstyrelsen

vid den fortsatta utredningen uppmärksammade frågan om telefonväxelns

lokala placering.

Med utgångspunkt från byggnadsstyrelsens och kanslerns kostnadsberäkningar

anvisade 1945 års riksdag för budgetåret 1945/46 dels till nybyggnad

för karolinska mediko-kirurgiska institutet ett investeringsanslag av

s. 459 Kontrollera mot PDF

459

Kungl. Marits proposition nr 273.

1 600 000 kronor, dels ock till utrustning av administrations- och biblioteksbyggnaden

m. m. ett reservationsanslag av 275 000 kronor.

Tredje byggnadsskedet.

Med skrivelser den 8 oktober 1945 och den 2 mars 1946 har byggnadsstyrelsen

överlämnat förslag till uppförande av dels byggnader för de rättsmedicinska

och kemiska institutionerna vid institutet, dels ock byggnader,

inrymmande vaktmästarbostäder och lokaler för telefonväxel. I skrivelse

den 17 december 1945 har styrelsen vidare gjort framställning örn anvisande

för budgetåret 1946/47 av slutanslag till de i andra byggnadsskedet

ingående byggnaderna för fysiologiska och farmakologiska institutionerna.

Av byggnadsstyrelsens skrivelser inhämtas huvudsakligen följande.

Rättsmedicinska institutionsbyggnaden. De förhandlingar,

som byggnadsstyrelsen enligt vad styrelsen i sin skrivelse den

22 februari 1945 framhållit, på sin tid inlett med Stockholms stad angående

förläggande i anslutning till rättsmedicinska institutionen av en rättsläkarstation

äro ännu icke slutförda. Byggnadsstyrelsen föreslår, att i avvaktan

på förhandlingarnas slutförande en byggnad uppföres för den rättsmedicinska

institutionen i enlighet med det förslag, som utarbetats av arkitekten

Ryberg.

Enligt detta förslag, som åskådliggjorts å överlämnade skissritnmgar,

skola den rättsmedicinska institutionen och rättsläkarstationen inrymmas

i ett byggnadskomplex, uppdelat å skilda byggnadskroppar. Den rättsmedicinska

institutionen är fördelad på tre till en enhet sammanförda byggnadskroppar.

Den södra flygeln uppföres i två våningar jämte souterrängvåning

och innehåller forskningsavdelningarna, och av de båda norra flyglarna

är den större planerad i en våning och inrymmer undervisningsavdelning,

medan den mindre innehåller hörsalen.

Nybyggnaden för den rättsmedicinska institutionen har av byggnadsstyrelsen

kostnadsberäknats till 1 050 000 kronor.

Programmet för byggnaderna är uppgjort av institutionens föreståndare

professor W. Bosaeus. Efter hemställan av byggnadsstyrelsen har universitetskanslern

såsom särskild sakkunnig anvisat professor emeritus Einar Sjövall,

och i samråd med denne har styrelsen efter ingående granskning genomfört

en viss reducering i det ursprungliga programmet, vilken reducering

godkänts av professor Bosaeus. Byggnadsstyrelsen, som finner att

byggnadskostnaderna för det här framlagda förslaget bliva förhållandevis

höga, kommer vid det fortsatta ritningsarbetet att tillvarataga de möjligheter,

som kunna visa sig föreligga för besparingar, utan att institutionens

ändamålsenlighet eftersättes.

Kemiska institutionsbyggnaden. Ett förslag till omorganisation

av den kemiska institutionen vid institutet är för närvarande

föremål för behandling inom de medicinska högskolornas organisationskommitté.

Ett genomförande av det framlagda omorganisationsförslaget

kan väntas komma att medföra ett avsevärt ökat lokalbehov för den kemiska

institutionen. Med utgångspunkt från detta förslag har institutionsföreståndaren

professorn E. Hammarsten uppgjort program för en kemisk

institutionsbyggnad. Då påbörjandet av en dylik byggnad iir synnerligen

s. 460 Kontrollera mot PDF

460

Kungl. Marits proposition nr "273.

angeläget med hänsyn till det mellan kronan och Stockholms stad träffade

markavtalet av den 8 november 1940, har byggnadsstyrelsen, trots att organisationsfrågan

ännu icke avgjorts, ansett sig böra uppdraga åt arkitekten

Ryberg att på grundvalen av det av institutionsföreståndaren framlagda

byggnadsprogrammet upprätta preliminära ritningar till institutionsbyggnaden.

Det av Ryberg sålunda utformade förslaget har av byggnadsstyrelsen

kostnadsberäknats till 2 400 000 kronor.

Innan de slutliga ritningarna utarbetas, har styrelsen för avsikt att i

samråd med av universitetskanslern utsedda sakkunniga undersöka förefintlig

möjlighet till begränsning av programmet utan att institutionsbyggnadens

ändamålsenlighet eftersättes, och kommer styrelsen att framdeles

för Kungl. Majit framlägga slutligt ritningsförslag i ärendet.

Vaktmästarbostäder och lokaler för telefonväxel.

Icke någon av de byggnader, som avsetts skola å Norrbackaområdet

uppföras för karolinska institutet, inrymmer bostäder för vaktmästare.

För tillsyn av de institutets byggnader, vilka kunna väntas bliva färdigställda

under loppet av år 1946, erfordras fem vaktmästare. Byggnadsstyrelsen

föreslår, att för dessa befattningshavare uppföras fem lägenheter

om två rum, kök och matrum, vilka samtliga inrymmas i ett envånings

radhus. Med dessa lägenheter bör emellertid för åvägabringande av kostnadsreduktion

sammanbyggas ytterligare en lägenhet av enahanda storlek,

avsedd för en vaktmästare vid statens institut för folkhälsan. Till uppförande

av sistnämnda vaktmästarbostad har för budgetåret 1944/45 under

femte huvudtiteln anvisats ett investeringsanslag av 27 500 kronor. Skissritningar

till ett radhus, inrymmande sex vaktmästarbostäder, ha upprättats

av arkitekten Ryberg. Det sålunda uppgjorda förslaget har av byggnadsstyrelsen

kostnadsberäknats till 160 000 kronor.

Utöver angivna antal vaktmästarbostäder erfordras emellertid med nödvändighet

uppförande av en dylik bostad av samma storlek invid huvudentrén

till karolinska institutets område. Byggnadsstyrelsen finner lämpligt^

att i anslutning till denna lägenhet förläggas ‘lokaler för den för

institutet och statens institut för folkhälsan gemensamma telefonväxeln,

vilken sistnämnda bör vara färdig att tagas i bruk senast vid början av

höstterminen 1947.

På uppdrag av byggnadsstyrelsen har arkitekten Ryberg upprättat ritningar

till en byggnad, inrymmande en vaktmästarbostad om två rum,

kök och matrum samt för telefonväxeln växelrum, apparatrum m. m. Ett

genomförande av det sålunda upprättade förslaget har av byggnadsstyrelsen

beräknats draga en kostnad av 60 000 kronor.

I anslutning till de sålunda framlagda byggnadsförslagen har byggnadsstyrelsen

hemställt örn anvisande av anslag för budgetåret 1946/47 med

1 050 000 kronor till uppförande av byggnad för rättsmedicinska institutionen,

1 000 000 kronor till påbörjande av byggnad för kemiska institutionen

och (160 000 — 27 500 + 60 000 =) 192 500 kronor till uppförande

av byggnader för vaktmästarbostäder och telefonväxel eller med tillhopa

(1 050 000 -f- 1 000 000 -(- 192 500 =) 2 242 500 kronor. Slutligen har byggnadsstyrelsen

— under erinran att kostnaderna för uppförande av bygg
-

s. 461 Kontrollera mot PDF

461

Kungl. Marits proposition nr 273.

nåder för fysiologiska och farmakologiska institutionerna av statsmakterna

beräknats till 1 735 000 kronor samt att för budgetåret 1945/46 till påbörjande

av dessa byggnadsföretag anvisats 1 200 000 kronor — hemställt

örn anvisande för nästa budgetår av slutanslag till byggnadsföretagen med

(1 735 000 — 1 200 000 =) 535 000 kronor. Medelsbehovet för nästa budgetår

för samtliga nu ifrågavarande ändamål har sålunda av byggnadsstyrelsen

beräknats utgöra (2 242 500 -j- 535 000 =) 2 777 500 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår är genom det mellan kronan

och Stockholms stad träffade markavtalet av den 8 november 1940 den

senaste tidpunkten för förflyttning av karolinska institutets teoretiska

institutioner till nybyggnader å Norrbackaområdet fixerad till den 1 juli

1948. Då på grund av statsfinansiella och andra skäl medelsanvisning till

uppförande av nybyggnaderna för institutet icke kunnat äga rum förrän

från och med budgetåret 1944/45, har det varit ett angeläget önskemål att

låta de ifrågavarande byggnadsarbetena fortskrida i relativt snabb takt. De

flesta av de byggnadsföretag, varom här är fråga, ha därför redan varit

föremål för statsmakternas ställningstagande. Sålunda ha av 1944 och

1945 års riksdagar beslut fattats örn uppförande i ett första och andra

byggnadsskede av nybyggnader för de anatomiska, histologiska, fysiologiska

och farmakologiska institutionerna samt för administration och bibliotek.

Medel ha anvisats till uppförande av byggnaderna för de två förstnämnda

institutionerna och för administration och bibliotek samt till påbörjande

av byggnaderna för de fysiologiska och farmakologiska institutionerna.

Byggnadsstyrelsen har nu, jämte det styrelsen gjort framställning om

anvisande av medel till fullbordande av sistnämnda två byggnader, framlagt

förslag till uppförande i ett tredje byggnadsskede av byggnader för

de rättsmedicinska och kemiska institutionerna samt för vaktmästarbostäder

och en telefonväxel, gemensam för karolinska institutet och statens

institut för folkhälsan.

De ritningar till nybyggnad för rättsmedicinska institutionen, som framlagts

av byggnadsstyrelsen, upptaga även en till institutionen anknuten

rättsläkarstation. Enligt vad byggnadsstyrelsen upplyst lia de förhandlingar,

som av styrelsen inletts med Stockholms stad angående uppförande

av byggnad för rättsläkarstationen, ännu icke helt slutförts. Enär emellertid

hinder ur byggnadsteknisk synpunkt icke möter för att ställning vid

en senare tidpunkt tages till frågan örn uppförandet av sistnämnda byggnad,

har jag funnit mig böra tillstyrka byggnadsstyrelsens förslag, att

institutionsbyggnaden nu kommer till uppförande i enlighet med de framlagda

ritningarna. Anläggningskostnaderna för denna byggnad lia av byggnadsstyrelsen

beräknats till 1 050 000 kronor. Då jag i likhet nied styrelsen

finner dessa kostnader förhållandevis höga, förutsätter jag att vid

Departe
mentschefen.

s. 462 Kontrollera mot PDF

462

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

uppgörandet av huvudritningar och arbetsbeskrivning liksom under byggnadsarbetenas

fortgång varje möjlighet att begränsa kostnaderna för byggnadsföretaget

tillvaratages.

De av byggnadsstyrelsen beträffande nybyggnad för den kemiska institutionen

framlagda ritningarna äro endast preliminära. Med hänsyn till

byggnadsfrågans brådskande beskaffenhet torde det få ankomma på Kungl.

Majit att taga slutlig ställning till frågan om byggnadens närmare utformning.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot att, såsom av byggnadsstyrelsen

föreslagits, till byggnadsföretagets påbörjande för nästa budgetår

anvisas ett belopp av 1 000 000 kronor.

Likaså tillstyrker jag, att de föreslagna byggnaderna för vaktmästarbostäder

och telefonväxel utföras i huvudsaklig överensstämmelse med de ritningar,

som framlagts av byggnadsstyrelsen. Uppförandet av dessa byggnader

har beräknats draga en sammanlagd kostnad av 220 000 kronor. Då

emellertid för ändamålet redan anvisats ett anslag av 27 500 kronor, utgör

medelsbehovet härför (220 000 — 27 500 =) 192 500 kronor. Jag förutsätter,

att nämnda anslag å 27 500 kronor skall få disponeras på sätt av byggnadsstyrelsen

föreslagits.

Byggnadsstyrelsen har vidare föreslagit anvisande för nästa budgetår av

ett belopp av 535 000 kronor till fullbordande av byggnaderna för de fysiologiska

och farmakologiska institutionerna. Jag erinrar i detta sammanhang,

att — såsom framgår av propositionen 1946: 241 angående anslag till utbildning

av tandläkare m. m. (sid. 62 f.) — den för överarbetning av tandläkarutbildningssakkunnigas

förslag anlitade utredningsmannen, landshövdingen

Conrad Jonsson, ifrågasatt en viss utvidgning av byggnadsprogrammet

för den fysiologiska institutionen i syfte att bereda erforderligt utrymme

för den i tandläkarutbildningen ingående prekliniska undervisningen i

fysiologi. Närmare utformat förslag till en dylik utvidgning föreligger ännu

ej. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av byggnadsstyrelsen

godkänna de ändringar i det fastställda byggnadsprogrammet, som

må befinnas erforderliga. Den ytterligare medelsanvisning, som torde bli en

följd av dessa ändringar samt den ytterligare utvidgning av byggnadsprogrammet,

som jag förordat i samband med min anmälan i det föregående

av frågan örn den flygmedicinska forskningens ordnande, lärer kunna anstå

till budgetåret 1947/48. Intill dess torde eventuella merkostnader få

bestridas från å förevarande anslag eljest tillgängliga medel. För det fortsatta

arbetet med färdigställande av de fysiologiska och farmakologiska institutionerna

torde sålunda för nästa budgetår böra anvisas det av byggnadsstyrelsen

begärda beloppet av 535 000 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts torde för nästa budgetår böra anvisas

ett belopp av (1 050 000 + 1 000 000 + 192 500 -f- 535 000 =)

2 777 500 kronor eller i runt tal 2 780 000 kronor.

s. 463 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 273.

463

24. Investeringsanslag till Vissa byggnadsarbeten vid

karolinska sjukhuset.

I skrivelse den 31 augusti 1945 har direktionen för karolinska sjukhuset

hemställt om anvisande av medel dels till anordnande av förbättrade laboratorielokaler

inom sjukhusets kvinnoklinik, dels till utökande av antalet

hissar inom sjukhusets huvudkomplex, dels ock till installation av en hiss

inom den radiofysiska institutionens byggnad. Kostnaderna för de ifrågasatta

åtgärderna lia av direktionen beräknats till 150 000, 64 000 respektive

18 000 kronor. Till stöd för sin framställning har direktionen anfört i huvudsak

följande.

Förbättrade laboratorielokaler inom sjukhusets kvinnoklinik. Under de

senaste åren har kvinnoklinikens behov av särskilda för dess verksamhet

avsedda laboratorielokaler avsevärt stegrats. Detta har i huvudsak berott

på de väsentligt ökade möjligheter att upptäcka orsakerna till uppkommen

sterilitet och meddela behandling för dess hävande, som numera kan erhållas

genom hormon- och spermaundersökningar. Klinikens laboratorier,

som tidigare utgjorts endast av ett för enklare rutinundersökningar avsett

laboratorium, ha i följd därav utökats dels genom att klinikens museilokal

och föreläsningssal omändrats till hormonlaboratorium, vars ekonomiska

drift handhaves av läkemedelsfabriken Leo med rätt för sjukhuset till viss

rabatt för de för sjukhusets räkning utförda undersökningarna därstädes,

och dels genom att ett spermalaboratorium anordnats inom en del av den

befintliga laboratorielokalen. Dessa anordningar lia allenast innefattat provisoriska

åtgärder för ett nödtorftigt tillgodoseende av det för klinikens

verksamhet oundgängliga behovet av lokaler för ifrågavarande ändamål

och motsvara icke det allt mera växande behovet. Härtill kommer dels att

anordningarna inneburit uppoffring av klinikens föreläsningssal, varför föreläsningarna

måst överflyttas till klinikens för detta ändamål otillräckliga

biblioteksrum, och dels att lukten från de försöksdjur, som förvaras inom

lokalerna, emellanåt är i hög grad besvärande för angränsande sjukavdelningar.

Det är därför synnerligen önskligt, att hormonlaboratoriet flyttas

till lämpligare belägna och rymligare lokaler. Sådana kunna anordnas genom

utbyggnad av en våning ovanför den del av kliniken, där dess förlossnings-

och operationsavdelningar äro inrymda. En sådan påbyggnad

synes icke utgöra hinder för en ytterligare påbyggnad på denna del av

byggnadskroppen, örn framdeles anledning därtill skulle anses föreligga.

Det har emellertid framhållits, att en sådan ytterligare påbyggnad skulle

medföra den olägenheten, att den blivande pediatriska kliniken delvis komme

att ligga i skugga. Den undersöknings- och forskningsverksamhet, varom

här är fråga, bör dock bedrivas i så intimt samband med kvinnoklinikens

verksamhet, att det skulle vara olämpligt att sammanföra densamma

med de inom den medicinska kliniken anordnade centrallaboratorierna,

även örn nya lokaler framdeles måste anordnas för dessa laboratorier, llormonlaboratoriets

förläggning ovanför kvinnoklinikens behandlingsavdelningar,

vilken förläggning ur driftsynpunkt är mest ändamålsenlig, synes

sålunda icke på något menligt sätt influera på planeringen av sjukhusets

vidare utbyggnad. Kostnaden för desamma lia av arkitekten öven Ahlbom

s. 464 Kontrollera mot PDF

464

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

beräknats till 150 000 kronor. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse Ilar

åtagit sig att bestrida de till 60 000 kronor beräknade kostnaderna för

lokalernas förseende med inventarier, armatur och instrumentuppsättning.

Det har avsetts, att hormonlaboratoriets drift skall fortfarande tills vidare

ombesörjas av ovannämnda läkemedelsfabrik.

För klinikens verksamhet — särskilt för det där bedrivna forskningsarbetet

rörande möjligheterna att häva uppkommen sterilitet, liksom också

att på ett effektivt sätt behandla underlivssjukdomar, vilka bero på hormonala

rubbningar — är det av avgörande betydelse, att det ifrågasatta byggnadsarbetet

snarast möjligt kommer till stånd.

Ökning av antalet hissar inom sjukhusets huvudkomplex. Hissarna spela

en mycket betydande roll för trafiken inom sjukhuset. Transporterna mellan

vårdavdelningarna, å ena, samt behandlings- och ekonomiavdelningarna,

å andra sidan, förmedlas i huvudsak genom hissar, som i följd av den

starka trafiken äro mycket hårt anlitade. Under vissa tider på dagen utnyttjas

hissarna i en omfattning, som medför avsevärda väntetider till

men för sjukhusdriften. Sedan flera år tillbaka har det därför varit ett

starkt önskemål att utöka antalet hissar. Behovet av en utökning av hissarnas

antal förutsågs redan vid sjukhusets uppförande, varför ett antal

hisschakt inom sjukhusets huvudkomplex anordnades utöver dem, som

togos i bruk för installation av de nu befintliga hissarna därstädes. I följd

därav inskränka sig kostnaderna för en nu behövlig utökning i huvudsak till

anskaffning och installation av hissar i befintliga schakt.

Under åberopande härav får direktionen hemställa, att hissar få installeras

i tre av ifrågavarande schakt.

Enligt infordrade anbud beräknas kostnaden för anskaffning och installation

av en personhiss i vart och ett av dessa tre schakt draga en

kostnad av sammanlagt 64 000 kronor.

Installation av personhiss inom den radiofysiska institutionens byggnad.

På grund av den utökning av den radiofysiska institutionens personal, som

beviljats av 1945 års riksdag, har institutionens föreståndare, professorn

Bolf Sievert ansett nödvändigt, att för institutionens löpande arbeten taga

i användning lokaler inom översta våningen av institutionens byggnad. I

samband därmed har han — under åberopande av att institutionens personal

därmed komme att vara fördelad på fyra våningar — hemställt att

för underlättande av kommunikationerna mellan personalens arbetsplatser

en personhiss måtte installeras i byggnadens trapphus. Kostnaden härför

uppgår enligt infordrat anbud till 18 000 kronor.

Direktionen anser sig böra tillstyrka denna framställning.

Förslaget till anordnande av förbättrade laboratorielokaler inom sjukhusets

kvinnoklinik har åskådliggjorts å av arkitekten S. Ahlbom upprättade,

den 6 februari 1945 dagtecknade ritningar.

Enligt handlingarna bifogat protokollsutdrag för direktionens sammanträde

den 31 augusti 1945 hade avvikande mening anförts av sjukhusintendenten

Heimer, som ansåge, att förslaget rörande nya laboratorielokaler

å kvinnokliniken borde tagas under ytterligare övervägande med

hänsyn bland annat till att de nu föreslagna åtgärderna finge anses föregripa

den utredning rörande laboratorieverksamhetens framtida ordnande

vid sjukhuset, som på direktionens föranstaltande påbörjats. Därvid kunde

s. 465 Kontrollera mot PDF

465

Kungl. Marits proposition nr 273.

det måhända visa sig nödvändigt att uppföra en särskild byggnad, gemensam

för centrallaboratorierna.

På given anledning har sedermera direktionen den 26 januari 1946 inkommit

med förnyad skrivelse i ärendet, såvitt avser frågan om förbättrade

laboratorielokaler inom sjukhusets kvinnoklinik, och därvid lämnat en redogörelse

för innebörden av det i förutnämnda skrivelse omnämnda planerade

samarbetet med aktiebolaget Leo. Direktionen har härom anfört bland

annat följande.

Professor Westman har sedan lång tid tillbaka bedrivit omfattande forskningar

beträffande de sjukdomstillstånd, som orsaka sterilitet. Vid dessa

forskningar, som redan lett till beaktansvärda resultat, har visst samarbete

ägt rum mellan honom och aktiebolaget Leo, som ombesörjt driften

av för forskningarna erforderligt speciallaboratorium. Detta samarbete har

fortsatt även sedan Westman blivit chef för karolinska sjukhusets kvinnoklinik.

Inom en del utrymmen i denna klinik ha anordnats provisoriska

laboratorielokaler, vilka ställts till bolagets förfogande på i huvudsak samma

villkor, som tillämpats beträffande de laboratorielokaler vid Lunds

lasarett, som för samma ändamål varit upplåtna till bolaget under den tid,

professor Westman varit överläkare för kvinnokliniken därstädes. Enligt

ett mellan direktionen och aktiebolaget Leo träffat avtal skall bolaget bestrida

omkostnaderna för laboratoriets drift med undantag för värme, gas

och elektrisk ström, medan sjukhuset såsom ersättning för lokalernas upplåtande

och desammas förseende med värme, gas och elektrisk ström erhåller

viss rabatt beträffande sjukhusets patienter på de priser, som tilllämpas

för de på laboratoriet verkställda undersökningarna. Denna rabatt

uppgår till 20 procent för graviditetsundersökningar samt 15 procent för

s. k. prolan- och follikulintitreringar.

Laboratoriets förläggning till de nuvarande lokalerna har emellertid, såsom

framhållits i direktionens framställning, visat sig medföra vissa olägenheter,

varför det är synnerligen önskligt, att laboratoriet förflyttas till

större, på lämpligare plats belägna lokaler och att de nuvarande lokalerna

kunna disponeras för sitt ursprungliga ändamål. Såsom direktionen angivit

i sin tidigare framställning har direktionen avsett, att laboratoriets drift,

även efter en sådan förflyttning, skulle tills vidare omhänderhavas av bolaget.

Därvid har direktionen utgått från att laboratoriet kommer att

framdeles, liksom nu är fallet, i avsevärd omfattning ombesörja specialundersökningar

beträffande andra än sjukhusets patienter, vilket ansetts

vara en för sjukhuset främmande uppgift. Då sjukhusets avtal med bolaget

löper med sex månaders uppsägning, föreligger emellertid icke något hinder

för sjukhuset att, då så befinnes lämpligt övertaga driften av laboratoriet.

I så fall erfordras emellertid ökade anslag för de avlönings- och

övriga omkostnader, som äro förenade med laboratoriedriften. Å andra

sidan skulle sjukhusets övertagande av denna drift medföra en ökning av

sjukhusets inkomster. En närmare beräkning av de kostnader och de inkomster,

som ett övertagande av laboratoriedriften skulle medföra, kim

icke göras utan tillgång till bolagets häröver förda räkenskaper. Det har

uppgivits, att utgifterna för laboratoriets drift överstiga driftinkomsterna.

Bihang till riksdagens protokoll 19IfG. 1 sami. Nr 273.

30

s. 466 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

466 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Byggnadsstyrelsen har förklarat sig i huvudsak icke ha något att erinra

mot framställningen. Dock syntes den för anordnande av laboratorielokaler

angivna kostnaden, 150 000 kronor, alltför knappt tilltagen.

Vad i ärendet anförts har övertygat mig örn behovet av förbättrade lokaler

för laboratorieverksamheten vid karolinska sjukhusets kvinnoklinik.

Direktionens förslag innefattar påbyggnad av östliga sektionen av den s. k.

C-flygeln med en fjärde våning. Såsom direktionen framhållit, synes denna

åtgärd ej behöva inverka på planeringen av sjukhusets vidare utbyggnad.

Mot förslagets närmare utformning har jag icke funnit anledning till erinran.

I likhet med byggnadsstyrelsen håller jag emellertid icke för otroligt,

att de angivna byggnadskostnaderna, 150 000 kronor, kunna komma

att visa sig för lågt beräknade, i vilket fall jag framdeles torde få förelägga

riksdagen förslag om ytterligare medelsanvisning.

Enligt ett mellan direktionen och aktiebolaget Leo träffat avtal bestrider

bolaget kostnaderna för laboratoriets drift med undantag för värme,

gas och elektrisk ström, medan sjukhuset såsom ersättning för lokalernas

upplåtande och desammas förseende med värme, gas och elektrisk ström

erhåller viss rabatt för sjukhusets patienter på de priser, som tillämpas för

de på laboratoriet verkställda undersökningarna. Jag ifrågasätter tills vidare

icke någon ändring därutäman.

Jag biträder vidare förslaget om installation av dels tre hissar inom sjukhusets

huvudkomplex dels ock en personhiss inom radiofysiska institutionens

byggnad. De beräknade kostnaderna härför, (64 000 -j- 18 000 =)

82 000 kronor, ha icke givit mig anledning till erinran.

Jag erinrar, att jag i ett föregående avsnitt rörande åtgärder för atomenergiforskning

tillstyrkt utförandet av vissa byggnadsarbeten vid radiofysiska

institutionen, avseende uppförande av en högspänningshall och ett

laboratorium för radiumemanation, för en beräknad sammanlagd kostnad

av 156 000 kronor. Medel för ändamålet torde böra beräknas i detta sammanhang.

Jag förordar alltså, att till vissa byggnadsarbeten vid karolinska

sjukhuset för nästa budgetår anvisas ett investeringsanslag av (150 000 -f+

82 000 + 156 000 =) 388 000 kronor.

s. 467 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

467

IX. Sammanfattning och hemställan.

De höjningar av nu utgående anslag och medelsanvisningar för nya ändamål,

varåt jag i det föregående givit mitt förord, kunna förefalla betydande.

Sedda mot bakgrunden av de förhållanden, som för närvarande råda vid

våra universitet och högskolor, måste de dock anses vara väl motiverade. Det

är ett välkänt och ofta omvittnat faktum, att den vetenskapliga undervisningen

och forskningen i vårt land icke för närvarande åtnjuta det organisatoriska

och ekonomiska stöd från statsmakternas sida, som deras grundläggande

betydelse för vår nations utveckling i materiellt och kulturellt

hänseende borde ge anledning till. Den klyfta mellan universitetsorganisationens

anslagsbehov och dess ekonomiska resurser, som redan före det

senaste världskrigets utbrott var påtaglig, har under krigsåren alltmera

vidgats. De redan dessförinnan knappa anslagen ha under de senaste åren

av naturliga skäl icke kunnat nämnvärt höjas; i vissa fall ha de tvärtom

sänkts. Samtidigt ha särskilt de naturvetenskapliga och medicinska vetenskaperna

i de krigförande stormakterna tack vare planmässigt statsunderstöd

under krigsåren genomgått en nära nog språngartad utveckling. Allt

detta har gjort, att vårt eget lands vetenskapliga liv hotar att bli helt

distanserat av andra länders.

Frågorna örn vilka åtgärder som krävas för att skapa bättre betingelser

för den vetenskapliga utbildningen och forskningen vid våra universitet och

högskolor i den mån desamma tillhöra ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde

utredas för närvarande av ett flertal sakkunnigkommittéer. I

viss utsträckning ha förslag redan framlagts; jag erinrar bland annat om

det förslag, som nyligen på basis av verkställda utredningar underställts

riksdagen rörande en vittgående omorganisation av de tekniska högskolorna.

I övrigt må erinras om, bland andra, följande alltjämt pågående eller

nyligen avslutade utredningar:

1945 års universitetsberedning, som på sitt arbetsprogram har en allmän

översyn av universitetsorganisationen och därmed sammanhängande frågor;

beredningen har framlagt ett första betänkande, avseende docentinstitutionen;
naturvetenskapliga

forsteningskommittén, som framlagt betänkande, del I,

om den naturvetenskapliga forskningens behov av personal, anslag och lokaler

samt om inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd, och vars

utredningsarbete fortsätter;

läkarutbildningssakkunniga, som nyligen avslutat sitt utredningsuppdrag,

men vars förslag ännu äro föremål för remissbehandling eller departemental

beredning;

s. 468 Kontrollera mot PDF

468

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

de medicinska högskolornas organisationskommitté, som sedan oktober

1945 är sysselsatt med utredning av frågan om de medicinska högskoleinstitutionernas

arbetsförhållanden och därmed sammanhängande frågor;

atomkommittén, som har i uppdrag att utreda frågan om planläggningen

av forskningsarbetet för atomenergiens tillgodogörande för fredliga

syften, och som nyligen avgivit ett betänkande men vars utredningsarbete

alltjämt fortsätter;

socialuthildningssakkunniga, vars nyligen avgivna förslag rörande statsvetenskapliga

examina m. m. för närvarande är föremål för remissbehandling;
sakkunniga

för utredning av den samhällsvetenskapliga forskningen, som

har i uppdrag, bland annat, att avgiva förslag rörande socialvetenskapernas

ställning vid universitet och högskolor;

prästutbildningssakkunniga, vilkas i december 1944 avgivna betänkande

rörande viss reformering av prästutbildningen, är föremål för beredning

inom ecklesiastikdepartementet;

sakkunniga för utredning rörande organisationen av den meteorologiska

forskningen och undervisningen, vilkas nyligen avlämnade förslag jag i det

föregående upptagit till behandling; samt slutligen

flygmedicinska utredningen, vars förslag likaledes anmälts i det föregående.

I detta sammanhang kan även erinras om, att tandläkarutbildningen,

farmaceututbildningen och gymnastiklärarutbildningen jämväl äro föremål

för utredningar inom ecklesiastikdepartementet genom särskilt tillkallade

sakkunniga.

Det kunde måhända synas befogat, att resultatet av hela det omfattande

utredningsarbetet avvaktades, innan ställning tages till detaljer i

det i viss mån sammanhängande problemkomplex, som är eller nyligen

varit under övervägande inom de särskilda kommittéerna. Härigenom skulle

kunna vinnas en samlad överblick över universitets- och högskoleorganisationens

aktuella behov i olika hänseenden, vilket i sin tur skulle medföra

bättre betingelser för en lämplig avvägning ur statsfinansiell synpunkt

mellan skilda anslagskrav. Redan mängden och omfattningen av de frågor,

som i så fall samtidigt komme att föreligga för bedömande, tala emellertid

enligt min mening för att man icke låter utredningsförslagen, i den

mån de successivt avlämnas, vila till dess samtliga förutnämnda utredningar

slutfört sitt arbete, för att sedan upptaga dem till bedömande i ett sammanhang.

Därtill kommer, att jag funnit vissa spörsmål vara av brådskande

karaktär. Dit räknar jag exempelvis förslagen om åtgärder till främjande

av flygmedicinsk forskning och atomenergiforskning. Vidare har jag,

icke minst med hänsyn till nödvändigheten av att få till stånd ett gynn
-

s. 469 Kontrollera mot PDF

469

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

sammare läge för den naturvetenskapliga forskningen i allmänhet och för

utbildningen av lärare i naturvetenskapliga ämnen, ansett mig böra till

omedelbar behandling upptaga väsentliga delar av naturvetenskapliga

forskningskommitténs förslag. Jag har även ansett angeläget att frågorna

örn meteorologiundervisningens ordnande samt om docentinstitutionen nu

upptagas till avgörande.

Jag har ansett det vara så betydelsefullt, att redan innevarande års riksdag

under dess nu pågående session får taga ställning till i det föregående

av mig anmälda förslag, att jag, trots den relativt långt framskridna tiden,

icke velat taga på mitt ansvar att förorda uppskov med avlåtande av proposition

rörande ifrågavarande spörsmål.

De åtgärder av mera extraordinär natur, jag sålunda tillstyrkt, avse väsentligen

de naturvetenskapliga och i viss män även de medicinska ämnesområdena.

Att de humanistiska ämnena icke i detta sammanhang stått i

förgrunden, får givetvis icke tolkas så, som om jag skulle anse dessa mindre

förtjänta av stödåtgärder, utan får ses mot bakgrunden av att pågående

utredningar rörande dessa ämnen ännu icke avslutats.

De förslag, om vars avlåtande till riksdagen jag i detta sammanhang hemställer,

innebära i huvudsak följande.

Avlöning sanslag en till Uppsala och Lunds universitet samt karolinska institutet

föreslås ökade, anslaget till

Uppsala universitet med 732 900 kronor till 3 011 000 kronor,

Lunds » » 595 300 » » 2 658 500 »

karolinska institutet » 91 100 » » 1 029 400 »

Den personalförstärkning, som genom dessa anslagshöjningar samt av den

föreslagna höjningen av forskarstipendieanslaget möjliggöres för nästa

budgetår, framgår i huvudsak av följande sammanställning:

Uppsala:

Lund:

Karolinska

institutet:

Nya professurer (därav en genom ombildning av

en personlig professur och tre genom ombild-

ning av lägre befattningar)...............

4

4

3

Nya docentstipendier......................

24

23

—

» forskarstipendier .....................

3

3

1

» laboratorstjänster ....................

3

4

—

» tjänster som biträdande lärare..........

4

6

1

» tjänster som assistent eller amanuens ....

39

38

—

» tjänster för biblioteks- och teknisk personal

m. m................................

54

26

8

Summa ökning

131

104

13

s. 470 Kontrollera mot PDF

470

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

De löpande anslagen till materiel m. m. vid universiteten och karolinska

institutet föreslås höjda, anslaget till

Uppsala universitet med 269 000 kronor till 775 000 kronor,

Lunds » » 275 000 » » 650 000 »

karolinska institutet » 50 000 » » 210 000 »

Till inredning och utrustning av vissa institutioner vid universiteten i

Uppsala och Lund har jag föreslagit eng äng sanslag å sammanlagt 593 000

kronor samt till inredning och utrustning av karolinska institutets nybyggnader

ett fortsatt anslag av 450 000 kronor.

För vissa speciella forskningsändamål har jag förordat särskilda anslag å

sammanlagt 3 410 000 kronor, varav 20 000 kronor till akustisk-fysiologisk

forskning, 1 000 000 kronor till naturvetenskaplig forskning, 390 000 kronor

till flygmedicinsk forskning och 2 000 000 kronor till atomenergiforskning.

Till förvaltningskostnader för det föreslagna naturvetenskapliga forskningsrådet

har jag beräknat ett medelsbehov av 27 000 kronor.

Såsom bidrag till den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid

Stockholms högskola har jag förordat ett anslag av 400 000 kronor och såsom

bidrag till psykotekniska institutet vid samma högskola ett anslag av

20 000 kronor.

Ett bifall till vad jag förordat i fråga örn karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets

avlönings- och omkostnadsanslag föranleder en anslagshöjning

för nästa budgetår med tillhopa 490 000 kronor.

Vad jag sålunda och i övrigt föreslagit medför, oavsett ökade kostnader

för kristillägg och provisoriskt lönetillägg, en sammanlagd utgiftsökning å

driftbudgeten för budgetåret 1946/47 med i runt tal 7 200 000

kronor.

Beträffande kapitalbudgeten innebär vad jag föreslagit en kapitalinvestering

för nästa budgetår av tillhopa 4 658 000 kronor till nybyggnad

för meteorologiska institutionen vid universitetet i Uppsala, till nybyggnad

för genetiska institutionen vid universitetet i Lund, till nybyggnad

för fysiska institutionen samt institutionerna för matematik och för

mekanik och matematisk fysik vid universitetet i Lund, till nybyggnad för

karolinska institutet ävensom till vissa byggnadsarbeten vid karolinska

sjukhuset.

Till sist må erinras, att jag förordat, att karolinska sjukhuset skall utökas

med en klinikbyggnad, inrymmande en avdelning för reumatiska och andra

invalidiserande sjukdomars vård på sammanlagt omkring 70 vårdplatser.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för vissa tjänstemän vid Uppsala universitets

samlingar och inrättningar m. m., som föranledas

av vad jag i det föregående anfört;

s. 471 Kontrollera mot PDF

471

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

2. besluta, att avlöningsstaten för Uppsala universitet

skall, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret

1946/47, i nedan angivna delar erhålla följande lydelse:

Avlöningsstat.

Utgifter:

I. Professorer oell lärare m. fl.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

a. Lön- och tjänstgöringspenningar.

.. kronor 954 400

Avgå pensionsav
drag

kronor 62 400 kronor 892 000

A vlöningsstater.

b. Ålderstillägg, förslagsvis

.........kronor 45 400

c. Ersättningar till vi
karierande

akademiska

lärare, förslagsvis

...........»_______20 000 kronor 957 400

2. Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat:
Sahlgren,

G. F. J., professor

i nordisk ortnamnsforskning,

personligen:

kronor 30 000

Avgå: pensionsavdrag_»___1 900 » 28 100

3. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 110 100

4. Särskilda löneförmåner till icke-ordi
narie

tjänstemän........ »_40 000

Summa kronor 2 135 600.

Anmärkningar till avdelning I. av avlöningsstaten.

s. 472 Kontrollera mot PDF

472

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets

samlingar och inrättningar m. m.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ........................ kronor 452 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit.......... » 15 890

3. Avlöningar till arbetare vid botaniska

trädgården, förslagsvis .............. » 45 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ................... » 283 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis........... » 105 876

Summa kronor 902 266

Sammandrag:

I. Professorer och lärare m. fl......... kronor 2 135 600

II. Vissa tjänstemän vid universitetets

samlingar och inrättningar m. m. . . » 902 266

Summa kronor 3 037 866

Särskilda uppbördsmedel:

— — — — — — — — — — kronor 26 866

Nettoutgift kronor 3 011 000;

3. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i

den till avdelning I. av nämnda avlöningsstat hörande särskilda

avlöningsstaten för professorer och lärare m. fl. ävensom

i de till sagda avdelning I. hörande anmärkningar, som

föranledas av vad jag i det föregående anfört;

4. besluta, att vid Uppsala universitet skall från och med

den 1 juli 1947 inrättas en professur i meteorologi, särskilt

väderlekslära;

5. besluta, att för professorn C. G. Rossby må från och

med den 1 juli 1947 inrättas en personlig professur i

meteorologi;

6. till Uppsala universitet: Avlöningar för budgetåret

1946/47 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 3 011 000;

7. Till Uppsala universitet: Materiel m. m. för budgetåret

1946/47 anvisa ett reservationsanslag av . . kronor 775 000;

s. 473 Kontrollera mot PDF

473

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

8. Till Uppsala universitet: Engångsanslag för vissa ve
tenskapliga

institutioner för budgetåret 1946/47 anvisa ett

reservationsanslag av ................ kronor 316 000;

9. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för vissa tjänstemän vid Lunds universitets

samlingar och inrättningar m. m., som föranledas

av vad jag i det föregående anfört;

10. besluta, att avlöningsstaten för Lunds universitet

skall, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret

1946/47, i nedan angivna delar erhålla följande lydelse:

Avlöningsstat.

Utgifter.

I. Professorer och lärare m. fl.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

a. Lön- och tjänstgöringspenningar.

.. kronor 917 000

Avgå pensionsavdrag
m.

m. kronor 71 000 kronor 846 000

Avlöning sstater.

b. Ålderstillägg, förslagsvis

........kronor 43 800

c. Ersättningar till vi
karierande

akademiska

lärare, förslagsvis

........ » 20 000 kronor 909 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis » 1 143 700

3. Särskilda löneförmåner till icke-ordi
narie

tjänstemän, förslagsvis..... »_30 000

Summa kronor 2 083 500.

Anmärkning till avdelning 1. av avlöningsstaten.

s. 474 Kontrollera mot PDF

474

Kungl. Majlis proposition nr 273.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets

samlingar och inrättningar m. m.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.......................... kronor 317 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit............ » 13 200

3. Avlöningar till arbetare vid botaniska

trädgården, förslagsvis.......... » 23 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis................. » 165 400

5. Rörligt tillägg, förslagsvis........ » 62 161

Summa kronor 580 761

Sammandrag:

I. Professorer och lärare m. fl........kronor 2 083 500

II. Vissa tjänstemän vid universitetets

samlingar och inrättningar m. m. , . » 580 761

Summa kronor 2 664 261.

Särskilda uppbördsmedel:

— — — — — — — — — — kronor 5 761

Nettoutgift kronor 2 658 500;

11. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i

den till avdelning I. av nämnda avlöningsstat hörande särskilda

avlöningsstaten för professorer m. fl. ävensom i den

till sagda avdelning I. hörande anmärkning, som föranledas

av vad jag i det föregående anfört;

12. besluta, att vid Lunds universitet skall från och med

tidpunkt, som framdeles bestämmes, inrättas en professur i

biokemi;

13. till Lunds universitet: Avlöningar för budgetåret

1946/47 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 2 658 500;

14. till Lunds universitet: Materiel m. m. för budgetåret

1946/47 anvisa ett reservationsanslag av kronor 650 000;

15. till Lunds universitet: Engångsanslag för vissa veten
skapliga

institutioner för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag

av.................. kronor 277 000;

16. bemyndiga Kungl. Majit att i personalförteckningen

för vissa tjänstemän vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

och dess institutioner m. m. vidtaga de ändringar, som

föranledas av vad jag i det föregående anfört;

s. 475 Kontrollera mot PDF

475

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

17. besluta, att avlöningsstaten för karolinska medikokirurgiska

institutet skall, med tillämpning tills vidare från

och med budgetåret 1946/47, i nedan angivna delar erhålla

följande lydelse:

Avlöningsstat.

I. Professorer och lärare m. fl.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

a. Lön-och tjänstgöringspenningar.

. . . kronor 354 100

Avgå pensionsav
drag

. » 26 400 kronor 327 700

Avlöningsstat.

b. Ålderstillägg, förslagsvis

..........kronor 16 000

c. Ersättningar till vikarierande

akademiska

lärare, förslagsvis . . . __»_10 000 kronor 353 700

2. Arvode till professor i rättspsykiatri. . » 3 500

Anm. Professorn i rättspsykiatri är tillika överläkare

vid centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning.

3. Avlöning till tjänstemän på indragningsstat:
Olivecrona,

A. H., professor i neurokirurgi,

personligen:

—--—-----kronor 13 000

Caspersson, T. O., professor

i medicinsk cellforskning

och genetik, personligen:
Lön

.... kronor 8 000

Ålderstillägg

. . » 1 000

Tjänstgörings
penningar

4 000 » 13 000

s. 476 Kontrollera mot PDF

476

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Lysholm, E. L. R., professor

i röntgendiagnostik,

personligen:

-------— — kronor 13 000

Granit, R. A., professor

i neurofysiologi, personligen

:

Lön ... kronor 8 000

Ålders
tillägg.

» 1000

Tjänst
görings
penningar

» 4 000 kronor 13 000

kronor 52 000

Avgå pensionsavdrag »__3 600 kronor 48 400

Anm. Innehavare av personlig professur äger att

efter 5 års tjänstgöring uppbära ålderstillägg å

lönen med 1 000 kronor.

4. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis. . » 309 200

5. Särskilda löneförmåner till icke-ordi
narie

tjänstemän, förslagsvis........ » 46 200

Summa kronor 761 000.

II. Vissa tjänstemän vid institutet och dess

institutioner m. m.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................... kronor 127 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit......... » 10 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal ......................... » 103 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......... » 27 600

Summa kronor 268 400

Sammandrag:

I. Professorer och lärare m. fl........ kronor 761 000

II. Vissa tjänstemän vid institutet och

dess institutioner m. m........... » 268 400

Summa kronor 1 029 400;

18. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlö
-

ningar för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av...........................kronor 1 029 400;

s. 477 Kontrollera mot PDF

477

Kungl. Maj:ts proposition nr %73.

19. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Omkostnader

för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

......................................kronor 90 000;

20. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel

m. m. för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag

av............................kronor 210 000;

21. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning

och utrustning av institutets nybyggnader för budgetåret

1946/47 anvisa ett reservationsanslag av kronor 450 000;

22. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Bidrag

till akustisk-fysiologisk forskning för budgetåret 1946/47

anvisa ett reservationsanslag av..........kronor 20 000;

23. besluta, att karolinska sjukhuset skall utökas med en

klinikbyggnad, inrymmande en avdelning för reumatiska

och andra invalidiserande sjukdomars vård på sammanlagt

omkring 70 vårdplatser samt utformad och anordnad i huvudsaklig

överensstämmelse med vad jag i det föregående

anfört;

24. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i

personalförteckning för karolinska sjukhuset, som föranledas

av vad jag i det föregående anfört;

25. godkänna följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1946/47:

Avlöningsstat:

I. Radiofysiska och radiopatologiska

institutionerna.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................... kronor 80 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit......... » 9 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis ............... » 31 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ......... »_14 400

Summa kronor 136 300.

11. Sjukhuset i övrigt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................... kronor 920 100

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis » 209 100

s. 478 Kontrollera mot PDF

478

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis...............kronor 2 963 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ......... » 401 000

Summa kronor 4 493 700

III. Sammanfattning.

I. Radiofysiska och radiopatologiska institutionerna

.................... kronor 136 300

II. Sjukhuset i övrigt ............... » 4 493 700

Summa kronor 4 630 000;

26. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlö
ningar

för budgetåret 1946/47 anvisa ett

förslagsanslag av....................kronor 4 630 000;

27. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Om
kostnader

för budgetåret 1946/47 anvisa ett

förslagsanslag av....................kronor 3 350 000;

28. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för serafimerlasarettet, som föranledas

av vad jag i det föregående anfört;

29. godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1946/47:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................... kronor 404 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis » 175 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............... » 1 301 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......... » 202 900

Summa kronor 2 085 000;

30. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlö
ningar

för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av ................................ kronor 2 085 000;

31. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader

för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av ................................ kronor 1 650 000;

32. medgiva, att vid utgången av budgetåret 1945/46 befintlig

reservation å det senast för budgetåret 1941/42 anvisade

reservationsanslaget till Universitetssjukhus: Serafi
-

s. 479 Kontrollera mot PDF

479

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

merlasarettet: Vissa om- och tillbyggnadsarbeten för anordnande

av en neurokirurgisk klinik m. m. må disponeras intill

utgången av budgetåret 1946/47;

33. till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipen
dier

för docenter vid universiteten i Uppsala och Lund samt

karolinska mediko-kirurgiska institutet för budgetåret

1946/47 anvisa ett anslag av............kronor 114 800;

34. besluta, att ett statligt naturvetenskapligt forskningsråd

skall inrättas från och med budgetåret 1946/47 i huvudsaklig

överensstämmelse med vad jag i det föregående förordat;
35.

till Statens naturvetenslcapliga forskningsråd: Förvalt
ningskostnader

för budgetåret 1946/47 anvisa ett

förslagsanslag av ...................... kronor 27 000;

36. till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Främ
jande

av naturvetenskaplig forskning för budgetåret 1946/

47 anvisa ett reservationsanslag av......kronor 1 000 000;

37. till Flygmedicinsk forskning för budgetåret 1946/47

anvisa ett reservationsanslag av ........ kronor 390 000;

38. till Atomenergiforskning för budgetåret 1946/47 anvisa

ett reservationsanslag av..........kronor 2 000 000;

39. till Bidrag till den matematisk-naturvetenskapliga av
delningen

vid Stockholms högskola för budgetåret 1946/47

anvisa ett reservationsanslag av ........kronor 400 000;

40. till Bidrag till psykotekniska institutet vid Stock
holms

högskola för budgetåret 1946/47 anvisa ett anslag

av ................................... kronor 20 000;

41. till Fiss föreläsningsverksamhet i sociologi m. m. för

budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag

av ................................... kronor 37 000;

42. till Bidrag till bestridande av vissa kostnader för internationella

cellforskarlcongressen i Stockholm år 1947 för

budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag

av ................................... kronor 20 600;

43. till Bidrag till avlöning av föreståndare för svenska

studenthemmet i Paris för budgetåret 1946/47 anvisa ett

anslag av.............................. kronor 8 000;

44. till Nybyggnad för meteorologiska institutionen vid

universitetet i Uppsala för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

av....................kronor 300 000;

s. 480 Kontrollera mot PDF

480

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 273.

45. till Nybyggnad för genetiska institutionen vid univer
sitetet

i Lund för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

av........................kronor 490 000;

46. till Uppförande av nybyggnad för fysiska institutionen

vid universitetet i Lund för budgetåret 1946/47 anvisa ett

investeringsanslag av..................kronor 700 000;

47. till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska insti
tutet

för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

av ................................ kronor 2 780 000;

48. till Vissa byggnadsarbeten vid karolinska sjukhuset

för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

av .................................. kronor 388 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet;

Öhr. Gottlieb.

s. 481 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 273.

481

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Åtgärder för den naturvetenskapliga forskningens främjande . . 2

1. Inledning .................................. 2

2. Behovet av åtgärder för främjande av naturvetenskaplig forskning 4

3. Föreliggande förslag ........................................ 18

Å. Professorernas arbetsförhållanden ......................... 18

B. Inrättande av nya professurer m. m....................... 20

C. Ökning av antalet docent- och forskarstipendier............ 35

D. Allmänna riktlinjer för tillgodoseende av personalbehovet .... 36

E. Forskningskommitténs detaljförslag i fråga örn personalorganisationen

.............................................. 60

F. Behovet av anslag till materiel .......................... 107

G. Allmänna synpunkter på lokalbehovet .................... 119

H. Inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd m. m. .. 122

II. Docentinstitutionen m. m................................. 135

1. Inledning .................................................. 135

2. Inrättande av nya docentstipendier vid universiteten........... 136

3. Inrättande av nya forskarstipendier vid universiteten och karolinska

institutet m. m....................................... 143

4. Docent- och forskarstipendiaters avlöningsförhållanden m. m. .. 153

III. Organisationen av den meteorologiska forskningen och undervisningen

m. m............................................. 162

1. Nuvarande förhållanden .................................... 162

2. Sakkunnigförslaget ......................................... 166

3. Remissyttranden ......................•.................... 175

IV. Åtgärder för underlättande av flygmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet

i Sverige.................................. 188

1. Inledning .................................................. 188

2. Flygmedicinens allmänna uppgifter m. m...................... 189

3. Behov av ny apparatur och nya lokaler för flygmedicinsk

forskning .................................................. 193

4. Föreslagna åtgärder ........................................ 197

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr S73.

31

s. 482 Kontrollera mot PDF

482

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Sid.

V. Reglering av anställningsförhållandena för de underordnade

läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m. m.. . 220

1. Inledning .................................................. 220

2. Nuvarande förhållanden .................................... 222

3. Anställnings- och avlöningsvillkoren för underordnade läkare vid

andra kroppssjukhus........................................ 227

4. Tidigare utredningar och beslut.............................. 229

5. Nu föreliggande förslag ..................................... 236

VI. Reumatologisk klinik vid karolinska sjukhuset .............. 264

1. Inledning .................................................. 264

2. 1941 års reumatikervårdssakkunnigas utredning och förslag rörande

undervisningssjukhusen .................................. 265

3. Remissyttranden ........................................... 269

VII. Åtgärder för forskning rörande atomenergien................ 281

1. Inledning .................................................. 281

2. Föreslagna åtgärder ........................................ 284

3. Remissyttranden ........................................... 301

VIII. Anslagsberäkningar ...................................... 309

1. Förslagsanslaget till Uppsala universitet: Avlöningar.......... 309

2. Reservationsanslaget till Uppsala universitet: Materiel m. m. . . 327

3. Reservationsanslag till Uppsala universitet: Engångsanslag för

vissa vetenskapliga institutioner ............................ 329

4. Förslagsanslaget till Lunds universitet: Avlöningar............ 333

5. Reservationsanslaget till Lunds universitet: Materiel m. m.....346

6. Reservationsanslag till Lunds universitet: Engångsanslag för

vissa vetenskapliga institutioner ............................ 347

7. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Avlöningar ............................................... 348

8. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Omkostnader ............................................. 368

9. Reservationsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Materiel m. m............................................. 373

10. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Inredning och utrustning av institutets nybyggnader.......... 374

11. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Bidrag till akustisk-fysiologisk forskning...................... 377

12. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Avlöningar ............................................... 379

s. 483 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 273. 483

Sid.

13. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Omkostnader ............................................. 415

14. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:

Avlöningar................................................ 419

15. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:

Omkostnader ............................................. 425

16. Reservationsanslag till Bidrag till den matematisk-naturveten
skapliga

avdelningen vid Stockholms högskola................ 427

17. Anslag till Bidrag till psykotekniska institutet vid Stockholms

högskola.................................................. 435

18. Reservationsanslag till Viss föreläsningsverksamhet i sociologi

m. m..................................................... 439

19. Reservationsanslag till Bidrag till bestridande av vissa kostnader

för internationella cellforskarkongressen i Stockholm år 1947 .. 441

20. Anslag till Bidrag till avlöning av föreståndare för svenska studenthemmet

i Paris........................................ 443

21. Investeringsanslag till Nybyggnad för genetiska institutionen vid

universitetet i Lund........................................ 445

22. Investeringsanslag till Uppförande av nybyggnad för fysiska institutionen

vid universitetet i Lund m. m..................... 447

23. Investeringsanslag till Nybyggnad för karolinska mediko-kirur
giska

institutet............................................ 454

24. Investeringsanslag till Vissa byggnadsarbeten vid karolinska

sjukhuset ................................................. 463

IX. Sammanfattning och hemställan

467

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:456 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen m. m. jämte i ämn s. 22 i texten
  2. SU 1946:243 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen m. m. jämte i ämnet väckta motione s. 2 i texten