Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i civila avlöning sreglementet, m. m

1946-04-26 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:274, Med förslag till vissa ändringar i civila avlöning sreglementet, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

1

Nr 274.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar

i civila avlöning sreglementet, m. m.; given

Stockholms slott den 26 april 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelser

1) om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari

1939 (nr 8),

2) örn ändrad lydelse av 7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet den

21 juni 1940 (nr 652) samt

3) örn ändrad lydelse av 49 § folkskolans avlöningsreglemente den 30

juni 1942 (nr 619);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Milling till riksdagens protokoll 1046. t sami. Nr 274.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Vikariatsersättning

och vikariatslön

i

vissa fall.

Tjänstebostad

m. rn

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8).

Härigenom förordnas, dels att 52 § 4 morn., 7 mom. 5 punkten och 12

morn., 58 § 1 mom. 3 punkten, 2 mom. 3 punkten, 3 mom. 4 punkten och

4 mom. 3 punkten, 60 § 5 mom. 1 punkten samt 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 ävensom rubrikerna till 49 § 5 mom.

och 52 § 4 mom. skola erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår,

dels att nuvarande föreskrift i 49 § 5 mom. reglementet skall upptagas

under beteckningen 3. samt att i sistnämnda moment skola tilläggas två

nya punkter, betecknade 1. och 2., av nedan angivna lydelse, dels att i 54 §

reglementet skall närmast efter 1 mom. införas ett nytt moment, betecknat

1 a morn., av nedan angivna lydelse, dels ock att 61 § reglementet skall

upphöra att gälla.1

49 §.

5 mom. Fångvårdsanstalterna.

1. Vid bestämmande av vikariatsersättning och vikariatslön enligt de i

21 § angivna grunderna skall så anses, som om överläkarbefattning tillhörde

lönegraden närmast över den, i vilken befattningen är placerad. Utan hinder

av vad sålunda stadgas skall dock för förste läkare, som bestrider vikariat

å överläkarbefattning, placerad i lönegraden A 27, vikariatsersättningen utgöra

60 öre för dag räknat.

2. Överläkare äger utan hinder av föreskrifterna i 42 och 44 §§ åtnjuta

fri tjänstebostad med bränsle, örn sådan finnes anordnad, ävensom fri elektrisk

belysning, där tillgång härtill finnes, dock med skyldighet för överläkaren

att själv bekosta armatur och lampor. Jämte de närmare föreskrifter,

som äro eller varda meddelade rörande tjänstebostads begagnande, skola

dock även beträffande överläkare gälla de i 43 § meddelade bestämmelserna

angående avträdande av tjänstebostad samt upplåtande av utrymme i bostaden

för vikarie eller efterträdare.

Därest överläkare på grund av sjukdom av sådan art, att han finnes för

framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre

tid än ett år i följd, skall han vara skyldig att, efter fångvårdsstyrelsens

1 Senaste lydelse av 49 § 5 mom. och 58 § 3 mom. 4 punkten, se 1943: 474, av 52 § 7 mom.

5 punkten, se 1941: 453, av 58 § 1 mom. 3 punkten, 2 mom. 3 punkten och 4 mom. 3 punkten,

se 1945:447, av 66 § 2 morn., se 1944:377, samt av övriga författningsrum, se 1939: 272.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

3

beprövande, avstå från den honom tillkommande bostaden och övriga här

ifrågavarande naturaförmåner mot kontant ersättning till det belopp, som

Kungl. Maj:t finner skäligt.

Kan bostad in natura icke beredas överläkare, äger han uppbära kontant

hy re ser sättning med belopp, som fastställes av Kungl. Maj:t.

3. Mottager tjänsteman — — — av fångvårdsstyrelsen. Vissa natura
fömåner.

52 §.

4 mom. Statens skolor tillhörande harna- och ungdomsvården.

1. Chef, tillika läkare, vid statens skola för själsligt abnorma manliga ele- Viss tjänstver

är skyldig att utan särskild ersättning tillika vara psykiatrisk rådgivare ^[ghefför"

åt inspektören för skolorna tillhörande harna- och ungdomsvården. Han är chef, tillika

ock pliktig att mot ersättning, som av socialstyrelsen godkännes, stå till för- läkarefogande

såsom läkare vid Stockholms stadsmissions skolhem och yrkesskola

för själsligt abnorma flickor.

2. Vid bestämmande ----lönegraden A 29. Vikariats
ersättning

och vikariatslön

i

visst fall.

3. I 1 punkten —--finner skäligt. Tjänste
bostad.

4. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid vederbörandevissa naturaskola

tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga förmanerersättning

genom avdrag å avlöningen i enlighet med bestämmelser, som

meddelas av socialstyrelsen.

7 mom. Statens sinnessjukhus.

5. Överläkare äger —- — — eller efterträdare. Tjänste
Därest

överläkare---finner skäligt. bostad m. m.

Kan bostad in natura icke beredas överläkare eller prövar Kungl. Majit

lämpligt med hänsyn till viss överläkares tjänstgöringsförhållanden eller av

andra dylika orsaker att sådan bostad icke beredes överläkaren, äger han

uppbära kontant hyr eser sättning med belopp, som fastställes av Kungl. Majit.

För annan---— dettas verksamhetsområde.

Vad i •— --iir fråga.

12 mom. Länsstyrelserna.

1. Landssekreterare och landskamrerare i Stockholms, Malmöhus samt AvlöningsGöteborgs

och Bohus län äga uppbära civlöningsf förstärkning med 1 000 kro- förstiirkningnor

för år. Kungl. Majit äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen

skall förfaras, då landssekreterare eller landskamrerare i något av nämnda

län åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

Varder landssekreterare eller landskamrerare, som äger uppbära avlöningsförstärkning,

utan eget förvållande förflyttad till annan tjänst inom samma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Vikariatsersättning

och vikariatslön.

Reglering av

avlöningsförstärkning.

eller lägre lönegrad, skall han bibehållas vid den avlöningsförstärkning han

före förflyttningen ägt åtnjuta.

2. I fråga om vikariatsersättning och vikariatslön vid vikariat å sådan

landssekreterar- eller landskamrerarbefattning, som i 1 punkten avses, skola

gälla de särskilda föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.

3. Innehavare av sådan landssekreterar- eller landskamrerarbefattning,

som i 1 punkten avses, är pliktig att vid eventuell uppflyttning av befattningen

i högre lönegrad underkasta sig minskning i eller upphörande av avlöningsförstärkning.

54 §.

1 a morn. Konjunkturinstitutet.

Viss tjänst- Professorn och chefen för konjunkturinstitutet äger, utöver honom tillledighet.

kommande semester under i 11 § angivet antal dagar, under 45 dagar årligen

åtnjuta tjänstledighet för bedrivande av vetenskaplig forskning med rätt att

under tjänstledigheten uppbära oavkortad lön.

58 §.

Affärsdrivande verk.

1 moni. Postverket.

Vissatjänste- 3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman,

raäns åter- vilken förordnats såsom byråchef i lönegrad C 7, postdirektör, postspartidlgare

inne-bankschef eller överdirektör men vilkens förordnande upphört utan att efterhavd

befatt-föjjas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den

lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats,

skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som

örn han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning

inom sistnämnda lönegrad.

Därest så--— ordinarie tjänster.

2 mom. Telegrafverket.

Vissa tjänste- 3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman,

mäns^ åter- vilken förordnats såsom avdelningsdirektör, distriktschef, förrådsdirektör,

tidigare inne-verkstadsdirektör, verkstadsöveringenjör, överdirektör eller överingenjör men

havd betan-vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande,

mn° må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad han före förordnandet

tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens

placering i löneklass så anses, som om han även under den tid

förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så---ordinarie tjänster.

3 mom. Statens järnvägar.

Vissa tjänste- 4. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänstemäns

åter- man, vilken förordnats såsom distriktschef, förrådsdirektör verkstadsdirek
gang

till ... ..... .

tidigare inne-for, verkstadsöveringenjör, överdirektör eller överingenjör men vilkens för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 274.

5

ordnande upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till

ordinarie befattning inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde.

Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens

placering i löneklass så anses, som om han även under den tid förordnandet

varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så---ordinarie tjänster.

4 morn. Statens vattenfallsverk.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman,

vilken förordnats såsom avdelningsdirektör, driftchef, driftdirektör, förrådsdirektör,

kanaldirektör, kraftverksdirektör eller överingenjör men vilkens

förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå

till ordinarie befattning inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde.

Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens

placering i löneklass så anses, som om han även under den tid förordnandet

varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så---ordinarie tjänster.

60 §.

5 mom. Tjänstebostad m. m.

1. a) Landshövding äger---omständigheter bestämmes.

Vid landshövdings tillträde till sin tjänst skall för honom avsedd bostad,

enligt de närmare bestämmelser Kungl. Majit meddelar, genom statens försorg

vara försedd med möblering för högst fyra till representation avsedda

rum samt med andra inventarier för representationsändamål.

Underhållet av möblering, som genom statens försorg anskaffats, bekostas

av statsverket, i den mån skada icke uppkommit genom vårdslöshet eller försummelse

från bostadsinnehavarens sida. Andra av staten anskaffade inventarier

skall landshövding överlämna till efterträdaren i det skick, vari de

mottagits.

b) Landshövding skall---varda meddelade.

c) Därest landshövdings---kunna ske.

d) Beträffande bostadslägenhetens---Kungl. Majit bestämmes.

e) Landshövding eller---eller efterträdare.

66 §.

2 mom. Tjänsteman, å----reglementet, nämligen:

under 2 ami.:---8 kap. 49 § 5 mom. 2 punkten, 50 § 5—7, 9 och

11 punkterna---ävensom 64 § 5 mom.

havd befattning.

Vissa tjänstemäns

återgång

till

tidigare innehavd

befattning.

Denna kungörelse träder i kraft den l juli 1946.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet

den 21 juni 1940 (nr 652).

Härigenom förordnas, att 7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet den

21 juni 1940 skall erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.1

7 §•

3 mom. För den, som tillträder beställning tillhörande löneplan Mb, skall,

där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering

i enlighet med föreskrifterna i 5 § 1 morn., vid bestämmandet av begynnelselön

och tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som örn beställningen

tillträtts vid den tidpunkt, då beställningshavaren under sammanlagt sju år

innehaft fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet eller enligt

beslut, meddelat med stöd av 1 morn., skall för där avsett ändamål anses

hava innehaft sådan fast anställning. Med tid för innehavd fast anställning

såsom manskap må ock, efter prövning av vederbörande regements- (likställd)

chef, jämställas tid för sådan tjänstgöring såsom underbefäl i reserven eller

såsom värnpliktig, vilken fullgjorts efter det beställningshavaren innehaft

fast anställning såsom manskap.

Såsom förutsättning för tillämpning av vad nu stadgats skall gälla, att beställningshavaren

varit eller enligt bestämmelserna i nästföregående stycke

skall anses hava varit i en följd fast anställd såsom manskap från den i samma

stycke avsedda tidpunkten.

Fast anställning---i anställningstiden.

Har i---skolat hänföras.

Denna kungörelse länder till efterrättelse från och med den 1 oktober

1944.

1 Senaste lydelse se 1945: 449.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

7

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 49 § folkskolans avlöningsreglemente

den 30 juni 1942 (nr 619).

Härigenom förordnas, att 49 § folkskolans avlöningsreglemente den 30

juni 1942 skall erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.

49 §.

Uppehälles tjänst med full tjänstgöring av lärare, vilken åtnjuter tjänstepension

av statsmedel enligt för folk- och småskollärare gällande bestämmelser,

skall dagarvode utgå med

14 kronor för lärare, som tjänstgör i folkskola, och

10 kronor för lärare, som tjänstgör i småskola, i mindre folkskola eller

som biträdande lärare.

Är avståndet mellan den pensionerade lärarens bostad och den skola, vid

vilken tjänstgöringen fullgöres, minst två mil, räknat efter farbar väg, skall

till läraren utöver angivna dagarvode utgå särskild ersättning med fyra kronor

för dag.

Pensionerade

lärare.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1946.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 april

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till vissa ändringar

i civila avlöningsreglementet, manskapsavlöningsreglementet och folkskolans

avlöningsreglemente, m. m. Departementschefen anför därvid följande.

1. Särskilda förmaner åt befattningshavare, som efter omplacering

från en stationerings- eller förläggningsort till en annan icke

kunnat anskaffa familjebostad å den nya stationeringseller

förläggningsorten.

Enligt kungörelsen den 15 juni 1944 (nr 382) angående ersättning för

flyttningskostnad åt vissa statens befattningshavare — vilken kungörelse

äger tillämpning å ordinarie och extra ordinarie befattningshavare, vilka

äro underkastade civila avlöningsreglementet, civila icke-ordinariereglementet,

( militära (avlöningsreglementet eller militära icke-ordinariereglementet,

samt å fast anställt manskap, för vilket manskapsavlöningsreglementet gälte1''

— äger befattningshavare vid flyttning åtnjuta ersättning bland annat

för s. k. dubbelhyra. Har befattningshavaren nödgats hyra ny bostad för

tid, innan flyttningen verkställts, och har han för samma tid vidkänts hyra

jämväl för den förutvarande bostaden, må sålunda, jämlikt 9 § kungörelsen,

skälig ersättning beredas honom för hyra av den nya bostaden under berörda

tid. Om befattningshavaren efter flyttningen nödgas vidkännas hyra

för den förutvarande bostaden trots styrkta försök att undvika dylik utgift,

må han åtnjuta skälig ersättning jämväl därför. Hyresersättning må i regel

icke beräknas för längre tid än ett år.

Fråga har nu uppkommit örn beredande av särskilda förmåner — utöver

den ersättning, som kan utgå enligt förenämnda kungörelse — åt befattningshavare,

som efter omplacering från en stationerings- eller förläggningsort

till en annan på grund av rådande bostadsbrist icke kunnat anskaffa

familjebostad å den nya stationerings- eller föriäggningsorten. I särskilda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

9

skrifter till Kungl. Majit ha sålunda ett antal beställningshavare vid armén,

som erhållit ändrad förläggningsort och icke kunnat erhålla familjebostad å

den nya förläggningsorten, anhållit om rätt att i avlöningshänseende få anses

bibehållna vid den tidigare förläggningsorten. Beställningshavarna i fråga

skulle härigenom erhålla dels lön enligt den för den förutvarande förläggningsorten

gällande ortsgruppen, dels ock tjänstgöringslraktamente enligt

härom gällande bestämmelser. Jämväl chefen för arméstaben, på uppdrag av

chefen för armén, och svenska officersförbundet lia i särskilda skrivelser till

Kungl. Majit gjort framställning i samma syfte.

I ärendet lia utlåtanden avgivits av försvarets civilförvaltning, försvarsväsendets

lönenämnd och statskontoret.

Försvarets civilförvaltning bär ansett det skäligt, att beställningshavaren

på något sätt kompenserades för de merkostnader, som åsamkades honom,

därigenom att familjebostad å den nya förläggningsorten icke kunde uppbringas

till omplaceringsdagen. Den ersättning, som kunde beredas vederbörande

enligt bestämmelserna i flyttningsersättningskungörelsen, syntes enligt

ämbetsverkets mening därvidlag icke vara tillfyllest. Civilförvaltningen

har därför tillstyrkt, att beställningshavaren skulle få erhålla lön enligt den

tidigare förläggningsortens ortsgrupp samt härutöver få uppbära tjänstgöringstraktamente.

I fråga örn traktamentets storlek har ämbetsverket ansett

vederbörande bliva skäligen tillgodosedd, örn traktamentet bestämdes att utgå

enligt kolumn 7 av den i 6 kap. 1 § tilläggsbestämmelserna till militära avlöningsreglementet

intagna traktamentstabellen (d. v. s. med belopp, som från

och med löle dygnet utgår till beställningshavare med eget hushåll) och detta

för hela den tid, varom fråga kunde bli. Ifrågavarande förmåner borde —

för att garantier skulle erhållas att beställningshavaren icke underläte att vidtaga

alla åtgärder för att anskaffa bostad å den nya förläggningsorten — utgå

under högst sex månader. Förmånerna borde vidare icke utgå för hur kort

tid som helst. Såsom en undre gräns syntes därvid kunna sättas en tid av

en månad. För uppkommande merkostnader under en så pass begränsad

tid syntes beställningshavaren böra få åtnöjas med den gottgörelse, som kunde

beredas honom enligt flyttningsersättningskungörelsen. Civilförvaltningen

har slutligen framhållit, att, vid bifall till vad ämbetsverket sålunda förordat,

ersättning för merutgift för bostadshyra enligt nyssnämnda kungörelse givetvis

icke borde utgå för tid, varunder de föreslagna särskilda förmånerna

åtnjötes av vederbörande.

Försvarsväsendets lönenämnd har utlåtit sig över en framställning från en

befattningshavare, som den 1 oktober 1945 befordrats från beställning såsom

kapten å E-ort till beställning såsom major å C-ort och först omkring den 1

juli 1946 beräknas kunna erhålla familjebostad å den nya förläggningsorten.

Lönenämnden har därvid förklarat sig principiellt vara av den uppfattningen,

ali avsaknaden av familjebostad å den nya förläggningsorten icke borde

medföra andra särskilda förmåner för vederbörande än ersättning för dubbelhyra

enligt flytlningsersällningskungörelsen. Med hänsyn till alt den i

framställningen avsedde beställningshavaren så sent som i millen av augusti

1945 erhållit förhandsmeddelande örn sin förflyttning, har dock lönenämn
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Departements
chefen.

den ansett vissa skäl tala för att beställningsliavaren under viss begränsad

tid, dock högst intill utgången av år 1945, i stället för ersättning för dubbelhyra

erhölle rätt att i avlöningshänseende bibehållas vid den tidigare förläggningsorten

ävensom att uppbära tjänstgöringstraktamente med belopp, som

angåves i kolumn 10 av den i 6 kap. 1 § tilläggsbestämmelserna till militära

avlöningsreglementet intagna tabellen, d. v. s. med belopp som från och med

16 :e dygnet utgår till beställningshavare utan eget hushåll.

Statskontoret har till en början framhållit, att den för närvarande rådande

bostadsbristen medförde olägenheter vid förflyttning av statliga befattningshavare

icke enbart inom försvarsväsendet utan även inom andra grenar av

statsförvaltningen. Då med hänsyn härtill enhetliga normer på området enligt

statskontorets mening uppenbarligen vore påkallade, har ämbetsverket ansett

sig böra upptaga problemet i hela dess vidd. Statskontoret erinrar härefter

örn att befattningshavare, som förflyttats utan egen önskan, i flyttningsersättningskungörelsen

erhållit en i vissa avseenden förmånligare ställning än

en befordrad befattningshavare. Enligt ämbetsverkets mening borde denna

skillnad upprätthållas även då det gällde att avgöra örn och i vilken omfattning

det på grund av onormala förhållanden å bostadsmarknaden kunde vara

påkallat att medgiva omplacerad tjänsteman förmåner utöver dem, som kunde

utgå enligt nämnda kungörelse. Med utgångspunkt härifrån har statskontoret

ansett, att befattningshavare, som förflyttats utan egen önskan, såvitt

möjligt borde få sina merkostnader på grund av förflyttningen täckta. Därest

sådan befattningshavare till följd av rådande bostadsbrist å den nya tjänstgöringsorten

icke kunde erhålla familjebostad, som av honom skäligen borde

accepteras, borde han efter därom till Kungl. Maj:t gjord framställning

få betraktas såsom fortfarande stationerad på den förutvarande tjänstgöringsorten

och åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt i detta avseende gällande

bestämmelser. Dessa förmåner borde få uppbäras så länge nyss angivna hinder

för flyttning förelåge. Vad åter anginge befordrad befattningshavare förelåge

uppenbarligen icke lika starka skäl att medgiva särskilda förmåner utöver

dem, som utginge enligt flyttningsersättningskungörelsen. Ämbetsverket

ville dock icke motsätta sig, att jämväl sådan befattningshavare medgåves en

något förmånligare ställning än som följde av sagda kungörelse. Dylika medgivanden

borde dock begränsas till befattningshavare, som flyttade från

högre till lägre dyrort. I sådana fall borde befattningshavaren — förutom ersättning

för dubbelhyra enligt flyttningsersättningskungörelsen —- få uppbära

avlöning såsom om han fortfarande vore stationerad å den förutvarande

tjänstgöringsorten men däremot icke tjänstgöringstraktamente. Förmånerna

borde få bibehållas, till dess familjebostad å den nya stationeringsorten

kunnat anskaffas, dock längst intill den 1 april, respektive den 1 oktober,

som infölle näst efter 3 månader efter utnämningen.

Den för närvarande rådande bostadsbristen har, såsom framgår av den

lämnade redogörelsen, medfört att befattningshavare, som förflyttats från en

stationeringsort till en annan, i åtskilliga fall icke kunnat erhålla familjebo
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

11

stad å den nya stationeringsorten förrän avsevärd tid efter omplaceringen.

Befattningshavarens familj har på grund härav nödgats kvarbo å den tidigare

stationeringsorten, vilket medfört betydande merkostnader för den enskilde

tjänstemannen. Enligt gällande kungörelse angående ersättning för flyttningskostnad

kan visserligen gottgörelse beredas befattningshavaren för dubbelhyra,

då bostad måste innehavas både på den förutvarande och på den nya

stationeringsorten. Härigenom bliva emellertid allenast en del av de uppkommande

merkostnaderna täckta. Det har med anledning härav nu föreslagits,

att i bär avsedda fall vissa ytterligare förmåner skulle medgivas vederbörande

befattningshavare.

Jämväl för egen del finner jag skäl föreligga, att i vissa av nu ifrågavarande

fall särskilda förmåner medgivas vederbörande utöver dem, som utgå

enligt flyttningsersättningskungörelsen. Dessa förmåner torde i enlighet med

vad i ärendet föreslagits böra omfatta rätt att åtnjuta lön enligt den för den

tidigare stationeringsorten gällande ortsgruppen samt tjänstgöringstraktamente.

Vad angår traktamentets storlek torde det vara till fyllest, att detta som

regel utgår med det reducerade belopp, som enligt vederbörlig traktamentstabell

från och med 16:e dygnet gäller för befattningshavare utan eget bushåll.

Jag förutsätter härvid, att gottgörelse för dubbelhyra enligt flyttningsersättningskungörelsen

icke utgår för tid, varunder tjänstgöringstraktamente

uppbäres. De nu ifrågavarande särskilda förmånerna torde på skäl som

försvarets civilförvaltning anfört i regel icke böra få åtnjutas under längre

tid än sex månader. Vad i övrigt beträffar de närmare förutsättningarna för

förmånernas utfående torde utformningen av dessa få ankomma på Kungl.

Maj:t.

Förevarande spörsmål synes vara av beskaffenhet att böra underställas

riksdagens prövning. Jag tillstyrker, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens bemyndigande

att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående

förordats besluta om särskilda förmåner åt befattningshavare, som efter omplacering

från en stationerings- eller förläggningsort till en annan icke kunnat

anskaffa familjebostad å den nya stationerings- eller förläggningsorten.

Hinder torde därvid icke böra möta för Kungl. Majit alt medgiva dylika förmåner

retroaktivt för tiden sedan den 1 juli 1945.

2. Ersättning i vissa fall för resor mellan befattningshavares

bostad och tjänstgöringsplats.

I proposition nr 130 till 1942 års riksdag med förslag till kungörelse örn

ändring i vissa delar av allmänna resereglementet upptogs bland annat till

behandling frågan örn resekostnadsersätOling i vissa fall vid färder mellan

befattningshavares bostad och tjänstgöringsplats. Ifrågavarande spörsmål

bade berörts av de jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 28 juni 1941

tillkallade sakkunniga för revision av allmänna resereglementet i en den 9

december 1941 dagtecknad promemoria i ämnet. Efter att lia lämnat en redo
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

görelse för vissa då föreliggande framställningar om beredande av ersättning

åt tullpersonal för resor från bostaden till avlägset belägna tjänsteställen anförde

de sakkunniga för egen del:

De föreliggande framställningarna avse beredande av viss möjlighet till

ersättning för resor mellan bostaden och tjänsteställe. Önskemålet härom är

föranlett därav, att tullpersonalen i Stockholm är fördelad på ett flertal sinsemellan

avlägset liggande tjänsteställen samt att tjänstgöringsförhållandena i

viss utsträckning utgöra hinder för en mera stadigvarande placering av personalen

å ett och samma tjänsteställe.

Resor för inställelse till den vanliga tjänstgöringen å tjänstgöringsorten äro

icke att jämställa med egentliga tjänsteresor, som avses i resereglementet, utan

böra fastmer i ersättningshänseende noga särskiljas från de senare. Eli eventuell

reglering av det väckta ersättningsspörsmålet bör därför icke ske i resereglementet.

Vad angår frågan om en dylik reglering vid sidan av resereglementet,

synes det i varje fall icke vara möjligt att uppdraga några allmängiltiga

riktlinjer beträffande vare sig förutsättningarna för rätt till ersättning

eller grunderna för dess utgående. Vid nu angivna förhållanden lia de sakkunniga

icke ansett sig böra förorda meddelande av allmänna bestämmelser

i ämnet. De sakkunniga hava ej heller tagit ståndpunkt till frågan om möjlighet

till ersättning genom särskilt beslut i det förevarande fallet bör beredas

eller icke.

Vad de sakkunniga sålunda anfört föranledde ingen erinran från Kungl.

Maj :ts eller riksdagens sida (prop. 1942: 130, s. 37; statsutskottets uti. nr 104;

riksdagens skriv, nr 217).

I två särskilda, den 12 juli respektive den 7 september 1945 dagtecknade

skrifter, vilka överlämnats av generaltullstyrelsen med skrivelse den 30 oktober

1945, lia styrelserna för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening och

för svenska tullmannaförbundet gjort framställning örn återupptagande av

ifrågavarande spörsmål. Under hänvisning till frågans tidigare behandling ha

de båda styrelserna därvid föreslagit vidtagande av sådan ändring av viss

angiven paragraf i gällande resereglemente för tullstaten, att generaltullstyrelsen

erhölle rätt att utbetala ersättning till tullverkets personal såväl för merkostnader

vid resor från bostaden till avlägset belägna tjänsteställen som tolde

extra resekostnader, som uppkonnne i de fall, då tjänsteman hade att inställa

sig till tjänstgöring vid mer än ett tillfälle under samma dygn. Generaltullstyrelsen

har för egen del framhållit, bland annat, att ett återupptagande

till behandling av frågan örn åtgärder till nedbringande av tjänstemännens

kostnader för färder, som inom tjänstgöringsorter med större utsträckning

påkallades av tjänsten, syntes styrelsen önskligt. Vad särskilt tullverket anginge

hade förhållandena nödvändiggjort, att personalen särskilt å de större

tullplatserna allt oftare beordrats att inställa sig till tjänstgöring å skilda

tjänsteställen därstädes, ej sällan belägna på betydande avstånd från tullplatsens

huvudkontor och vederbörande tjänstemans bostad. Det vore givet, att

denna skiftning i tjänstgöringsställen måste med avseende å färdkostnader

kunna bliva betungande för tjänstemännen. I vilken omfattning och på vad

sätt tullpersonalen lämpligen borde beredas gottgörelse för färdkostnader för

inställelse å eller hemresa från tjänsteställen syntes emellertid böra prövas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. i\Iaj:ts proposition nr 274-

13

med hänsynstagande jämväl till förhållandena inom andra grenar av statsförvaltningen.

Därest ett tillmötesgående i princip av det framförda önskemålet

örn avlyftande från tjänstemännen av kostnader för inställelser till

tjänstgöring i vissa fall funnes böra förekomma, bleve det vidare enligt styrelsens

mening ofrånkomligt att, innan bemyndigande i sådan riktning lämnades,

fastställa sådana avgränsningar i rätten till färdkostnadernas ersättande,

som med hänsyn jämväl till förhållandena inom andra statens verk

borde företagas och läte sig allmängiltigt utformas. Sådana avgränsningar

syntes böra avse exempelvis bostadens läge i förhållande till tjänstgöringsorten

och till tjänstestället, färdernas frekvens, lärdsättet och varaktigheten av

placeringen å tjänstestället.

1 infordrat yttrande i ärendet har riksräkenskapsverket anfört i huvudsak

följande:

De i föreliggande framställningar avsedda förhållandena inom tullverket

lia såvitt riksräkenskapsverket har sig bekant icke motsvarighet inom amian

gren av statsförvaltningen än postverket. Frågan örn resekostnadsersättning

till omhandlade personal inom tullverket har sålunda en begränsad räckvidd,

och hinder synes icke föreligga, att Kungl. Majit av riksdagen bemyndigas att

medgiva resekostnadsersättning till personalen ifråga.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner riksräkenskapsverket billighetsskäl

tala för att den i ärendet avsedda personalen beredes ersättning

för de merkostnader, som betingas därav, att personalen är fördelad på ett

flertal sinsemellan avlägset liggande tjänsteställen samt att tjänstgöringsförhållandena

i viss utsträckning utgöra hinder för en mera stadigvarande placering

av personalen å ett och samma tjänsteställe.

Då resor för inställelse lill den vanliga tjänstgöringen å tjänstgöringsorten

icke äro att jämställa med egentliga tjänsteresor, som avses i resereglementet,

utan fastmera böra i ersättningshänseende noga särskiljas från de senare,

bör en reglering av frågan örn ersättning för dessa merkostnader ske

vid sidan av resereglemente! och sålunda icke heller intagas i det för tullstaten

fastställda särskilda resereglemente!.

Ersättning synes i princip böra beräknas så, att vederbörande beredes ersättning

för den merkostnad, som kan uppstå vid tjänstgöring å avlägset belägna

tjänsteställen. För erhållande av en fast utgångspunkt för beräknande

av ersättning för merkostnad är det erforderligt, att all personal varom nu är

fråga, i den mån sä icke redan skett, anknytes lill ett visst tjänsteställe. Beslut

örn tilldelande av dylikt läst tjänsteställe synes böra fattas av vederbörande

lokala tullmyndighet efter prövning i varje särskilt fall.

För ersättningen — som bör utgå efter generaltullstyrelsens beprövande —

böra emellertid vissa begränsningar fastställas. Sålunda bör såsom villkor

för rätt lill ersättning för merkostnad krävas, att det tillfälliga tjänstestället

är beläget på visst minsta avstånd såväl från vederbörandes bostad som från

det lästa tjänstestället. Härvid synes ett minimiavstånd av förslagsvis 2 km

böra komma i betraktande. Avståndet synes böra beräknas efter färdvägens

längd.

Jämväl i sådana fall, då vederbörandes tjänstgöring under dygnet regelmässigt

är uppdelad på flera av längre uppehåll avbrutna tjänstgöringsperioder

och vederbörande på den grund nödgas företaga flera resor mellan bostaden

och tjänsteställe, böra härav föranledda extra kostnader efter generaltullstyrelsens

beprövande bestridas av tullverkets medel. Ersättningen bör

nied angivna begränsningar i fråga örn avstånd och färdsätt avse hela kost
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

naden för de extra resor från bostaden till tjänstestället och omvänt, som av

tjänstgöringen påkallas, och alltså ej innefatta de resor, en i vardera riktningen

under dygnet, som avse inställelse till det fasta tjänstestället. Ersättningen

bör utgå oavsett örn tjänstgöringen under dygnet äger rum å ett eller

flera tjänsteställen.

I den mån medgivande att av statsmedel bestrida ersättning för ifrågavarande

merkostnader lämnas, äro de härmed förenade kostnaderna att anse

såsom omkostnader för vederbörande myndighet. Med hänsyn härtill böra

här avsedda utgifter bestridas från den under tullverkets omkostnadsstat uppförda

anslagsposten till expenser.

En framställning med liknande syfte som de båda förut nämnda har vidare

gjorts av styrelsen för postverkets kansli- och kontorsbiträdeskårers

centralorganisation. I en den 15 december 1944 dagtecknad skrift har nämnda

styrelse anhållit örn rätt för viss inom Stockholms stad bosatt personal att

vid tillfällig tjänstgöring inom postverkets anläggningar i Ulvsunda uppbära

tjänstgöringstraktamente med belopp motsvarande den merkostnad för resor,

som dylikt tjänstgöringsuppdrag medförde. Till stöd för framställningen har

anförts, bland annat, att resekostnaderna för den personal det här gällde —

huvudsakligen aspiranter samt extra ordinarie och yngre ordinarie befattningshavare

-— innebure en kännbar inkomstminskning, då resorna från

Stockholm till Ulvsunda beräknades efter högsta zontaxa och det icke endast

vore fråga örn kortare tids tjänstgöring utan även örn förordnanden, som

kunde omfatta flera månader och till och med år.

över denna framställning ha utlåtanden avgivits av generalpoststyrelsen,

allmänna lönenämnden och riksräkenskapsverket.

Generalpoststyrelsen har till en början upplyst, att till postverkets område

i Ulvsunda för närvarande vore förlagda postverkets tryckeri och bokbinderi,

postverkets verkstad, postverkets bilverkstad och postverkets persedelförråd.

Av dessa rörelsegrenar hade — före den under år 1943 företagna utflyttningen

till Ulvsunda — postverkets verkstad varit förlagd till stadsdelen Södermalm

och de övriga till posthuset vid Vasagatan. Den vid tjänsteställena i

Ulvsunda fast anställda tjänstemannapersonalen uppginge till 40 personer,

medan den tillfälliga personal, som erfordrades för vikariat- och förstärkningst

jänstgöring, för närvarande uppginge till i medeltal 11 personer per dag.

Generalpoststyrelsen har vidare anfört:

Någon kompensation för ökade resekostnader för den vid anläggningen i

Ulvsunda fast anställda tjänstemannapersonalen har icke ifrågasatts och kan

enligt istyrelsens förmenande icke heller ifrågakomma. Det måste anses ankomma

på denna personal att själv sörja för att bostadens belägenhet på

lämpligaste sätt anpassas efter arbetsplatsen. För vikarier och förstärkningspersonal

förhåller det sig annorlunda. Dessa funktionärer kunna i regel icke

anpassa bostaden efter arbetsstället. En tillfällig tjänstgöring i Ulvsunda medför

därför i allmänhet för denna personal, som i regel utgöres av tjänstemän

i högst lönegrad A 5 samt brevbärarbiträden, en icke obetydlig ökning av

resekostnaderna i förhållande till kostnaden för inställelse till den tjänstgöring

de i regel bestrida inom stadens mera centrala delar. Merkostnaden

kan beräknas vid kortare tjänstgöringsuppdrag till 90 öre per dag och vid

längre tjänstgöringsuppdrag, då s. k. klippkort kan användas, till 15 kronor

per månad.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

15

Generalpoststyrelsen erinrar härefter om att — såsom framginge av propositionen

nr 130 till 1942 års riksdag —- en generell reglering av frågan

om ersättning i hithörande fall — ansetts förenad med vissa vanskligheter.

Styrelsen ansåge sig icke heller böra för sin del för närvarande påyrka

någon allmän reglering av frågan. Detta borde dock icke leda till att centralorganisationens

ansökan lämnades obeaktad. Vad det här vore fråga

om syntes nämligen kunna betraktas som ett särfall av mycket begränsad

räckvidd. Den personal det vore fråga om utgjordes uteslutande av sådan

med tillfälliga tjänstgöringsuppdrag och anläggningen i Ulvsunda vore den

i sitt slag enda inom postverket. På grund av arbetsförhållandena måste

vidare ifrågavarande vikarie- och förstärkningspersonal i största utsträckning

tagas bland i centralposthuset i Vasagatan eljest tjänstgörande funktionärer.

För de sålunda uttagna tedde sig de av resorna föranledda merkostnaderna

betungande såväl med hänsyn därtill, att vikariatsersättning

i regel icke utginge vid dylik tjänstgöring, som till det förhållandet, att uttagningen

av för tjänstgöring i Ulvsunda erforderliga funktionärer ofta

måste bliva tämligen slumpartad. Det hade också vid åtskilliga tillfällen visat

sig förenat nied svårigheter att få personal, som frivilligt åtoge sig dylik

tjänstgöring. Med hänsyn härtill funne styrelsen det önskvärt, att styrelsen

måtte kunna beredas möjlighet att utgiva ersättning för merkostnader

av ifrågavarande slag.

Allmänna lönenämnden har tillstyrkt bifall till generalpoststyrelsens förslag.

Riksräkenskapsverket har anfört, alt ämbetsverket i likhet med de sakkunniga

för revision av allmänna resereglementet ansåge, att en reglering

av frågan örn ersättning för vissa merkostnader i samband med inställelse

till den vanliga tjänstgöringen å tjänstgöringsorten icke borde ske i resereglementet.

Ämbetsverket ansåge vidare i likhet med nämnda sakkunniga,

att det icke syntes vara möjligt att uppdraga några allmängiltiga riktlinjer

beträffande vare sig förutsättningarna för rätt till ersättning eller grunderna

för dess utgående. Ehuru allmänna bestämmelser i ämnet sålunda icke borde

meddelas, syntes det enligt riksräkenskapsverkets mening vara lämpligt,

att Kungl. Majit bereddes möjlighet att, då synnerliga skäl därtill ansåges

föreligga, från fall till fall medgiva dylik ersättning. Frågan härom syntes

emellertid böra underställas riksdagens prövning. I det nu föreliggande

fallet funne sig riksräkenskapsverket med hänsyn till omständigheterna i

ärendet böra tillstyrka, att här ifrågavarande ersättning finge utgå.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen var frågan örn beredande Departementsav

ersättning i vissa fall åt befattningshavare för vissa kostnader vid resor chetenmellan

bostad och tjänsteställe föremål för behandling i samband med den

år 1942 företagna revisionen av allmänna resereglementet. Det framhölls

därvid, all resor för inställelse lill den vanliga tjänstgöringen å tjänstgöringsorten

icke vore att jämställa med egentliga tjänsteresor och att en reglering

av ersättningsfrågan därför icke holde ske i resereglementet. Då det

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

vidare icke ansågs möjligt att uppdraga några allmänna riktlinjer beträffande

vare sig förutsättningarna för rätt till ersättning eller grunderna för

dess utgående, meddelades icke några allmänna bestämmelser i ämnet. Jämväl

frågan om ersättning skulle utgå i ett då föreliggande särskilt fall lämnades

öppen.

Förevarande fråga har nu ånyo aktualiserats genom framställningar i ämnet

från tre personalorganisationer, två inom tullverket och en inom postverket.

I yttrande över framställningarna från tullpersonalens organisationer

har generaltullstyrelsen framhållit, att frågan örn ersättning till tullverkets

personal borde prövas under hänsynstagande till förhållandena inom

andra grenar av statsförvaltningen, medan generalpoststyrelsen och riksräkenskapsverket

å sin sida icke ansett en allmän reglering av frågan påkallad

eller ens möjlig. Enligt min mening böra några generella bestämmelser icke

meddelas om förutsättningarna för rätt till ersättning för sådana resekostnader,

varom här är fråga, eller om grunderna för ersättnings utgående.

Jag vill i stället förorda, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande

att, i sådana fall som åsyftas i de föreliggande framställningarna, efter

prövning av omständigheterna meddela föreskrifter om ersättning för uppkommande

merkostnad för befattningshavares resa mellan bostad och tjänstgöringsplats.

3. Fri tjänstebostad eller hyresersättning till vissa överläkare.

I proposition den 16 mars 1945, nr 239, framlade Kungl. Majit förslag örn

ändrade regler beträffande undersökning av sinnesbeskaffenheten hos för

brott tilltalade personer. Förslaget innebar sådan omorganisation av det rättspsykiatriska

undersökningsväsendet, att för sinnesundersökning av tilltalade,

som vistades på fri fot, skulle vid vissa statliga sinnessjukhus inrättas särskilda

undersökningsstationer med heltidsanställda läkare, medan undersökning

av häktades sinnesbeskaffenhet skulle liksom ditintills i regel ske vid

fångvårdens sinnessjukavdelningar, vilka skulle förestås av fast anställda

läkare. Med anledning av denna omorganisation föreslog Kungl. Majit i två

särskilda propositioner samma dag, nr 240 och 241, inrättande från och med

den 1 januari 1946 av ett antal extra ordinarie överläkarbefattningar vid

fångvårdsanstalterna respektive .statens sinnessjukhus, nämligen vid de förra

två överläkarbefattningar i lönegrad Eo 28 och fyra i lönegrad Eo 27 samt

vid de senare en överläkarbefattning i lönegrad Eo 28 och sju i lönegrad

Eo 27. Samtliga dessa överläkare skulle därjämte äga åtnjuta fri tjänstebostad.

Intill dess tjänstebostäder kunde beredas överläkarna, skulle de äga

uppbära kontant hyresersättning.

Riksdagen biföll Kungl. Majlis förslag, i vad dessa avsågo inrättandet av

förenämnda överläkartjänster (riksdagens skrivelser nr 423 och 424/1945).

I innevarande års statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 124,

har föreslagits, bland annat, att de förenämnda år 1945 nyinrättade extra

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 274.

17

ordinarie överläkartjänsterna vid statens sinnessjukhus skola överföras på

ordinarie stat från och med ingången av budgetåret 1946/47.

I proposition den 29 mars 1946, nr 225, angående vissa anslag till fångvården

m. m. har förslag framlagts om överförande till ordinarie stat av de

omförmälda överläkartjänsterna vid fångvårdsanstalterna.

Vid genomförande av förslagen om ordinariesättning av här ifrågavarande

överläkartjänster torde vissa ändringar i civila avlöningsreglementet vara

påkallade med anledning av den åt dessa överläkare givna rätten till fri

tjänstebostad eller kontant hyresersättning. Förslag till härav påkallade ändringar

i 49 § 5 mom. och 52 § 7 mom. 5 punkten nämnda avlöningsreglemente

bör föreläggas riksdagen. De nya bestämmelserna böra träda i kraft

den 1 juli 1946.

I likhet med vad som eljest gäller i fråga om rätt till fri tjänstebostad,

torde även för överläkarna vid fångvårdsanstalterna böra stadgas skyldighet

att underkasta sig minskning i eller upphörande av denna rätt. Förslag till

härav påkallad ändring av 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet torde

böra föreläggas riksdagen.

För de hittills inrättade ordinarie överläkartjänsterna vid statens sinnessjukhus

har regeln varit, att överläkarna skola erhålla fri tjänstebostad. I

civila avlöningsreglementet finnes sålunda för närvarande ingen bestämmelse

örn att sådan överläkare skall, örn bostad in natura icke kan beredas honom,

äga uppbära kontant hyresersättning i stället för tjänstebostad.

I den förut nämnda punkten 124 av femte huvudtiteln i 1946 års statsverksproposition

har jämväl föreslagits inrättandet vid statens sinnessjukhus

av tre ordinarie befattningar såsom överläkare i lönegrad A 27 för handhavande

av hjälpverksamheten vid tre angivna sinnessjukhus. Beträffande

dessa överläkare har i propositionen särskilt uttalats, att de icke böra bo

inom vederbörande sjukhusområde utan i den närbelägna staden och fördenskull

böra erhålla hyresbidrag i stället för fri tjänstebostad.

Vid genomförande av detta förslag bör vid den förut angivna ändringen

av 52 § 7 mom. 5 punkten civila avlöningsreglementet författningsrummet givas

sådan lydelse, att nu ifrågavarande läkare kunna erhålla hyresersättning

i stället för fri tjänstebostad.

4. Vissa ändringar i civila avlöningsreglementets bestämmelser

för tjänstemän vid statens skyddshem.

I 52 § 4 mom. civila avlöningsreglementet ha intagits vissa särskilda bestämmelser

för tjänstemän vid statens skyddshem.

I en den 8 mars 1946 dagtecknad proposition, nr 186, med förslag till lag

angående ändring i lagen den 6 juni 1924 (nr 361) örn samhällets barnavård

och ungdomsskydd (barnavårdslag) har bl. a. framlagts förslag om ändrad

benämning å skyddshemmen. Enligt förslaget skola skyddshemmen hädan
H

i hang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 274. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

efter benämnas »skolor tillhörande harna- och ungdomsvården». Vid bifall

till detta förslag böra vissa formella ändringar vidtagas i 52 § 4 mom. civila

avlöningsreglementet samt i rubriken till samma moment. Ändringarna böra

genomföras från och med den 1 juli 1946.

5. Ändringar i civila avlöningsreglementets bestämmelser örn

tjänstebostad åt landshövding.

I 60 § 5 mom. civila avlöningsreglementet finnas bestämmelser i fråga om

tjänstebostad m. m. åt landshövding. Bestämmelserna äro av bland annat

följande innehåll. Landshövding äger åtnjuta fri tjänstebostad med

uppvärmning och belysning i kronans hus. Vid landshövdings tillträde

till sin tjänst skall för honom avsedd bostad, enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Majit meddelar, genom statens försorg vara försedd med

möblering för högst fyra till representation avsedda rum. Underhållet av

möblering, som genom statens försorg anskaffats, bekostas av statsverket, i

den mån skada icke uppkommit genom vårdslöshet eller försummelse från

bostadsinnehavarens sida.

I proposition den 12 april 1946 angående länsstyrelsernas avlöningsanslag

för budgetåret 1946/47 har Kungl. Majit på föredragning av chefen för socialdepartementet

i anslutning till vad som jämlikt 50 § 11 punkten civila

avlöningsreglementet gäller för de såsom beskickningschefer tjänstgörande

sändebuden föreslagit, att landshövdings tjänstebostad vid tillträdet jämväl

skall vara försedd med vissa inventarier för representationsändamål, såsom

köksutensilier, porslin, glas, silver och duktyg.

Vid genomförande av detta förslag erfordras vissa ändringar i 60 § 5 mom.

1 punkten a) civila avlöningsreglementet. Förslag härom bör föreläggas riksdagen.

I enlighet med vad i den omförmälda propositionen uttalats, torde

de föreslagna ändrade bestämmelserna böra träda i kraft den 1 juli 1946.

Samtidigt torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Maj :t att besluta örn

inköp på statens bekostnad av inventarier av avsett slag jämväl till tjänstebostad

åt sådan landshövding, som tillträtt sin tjänst före nämnda dag, i den

mån erforderlig utrustning ännu ej anskaffats eller redan befintlig sådan till

följd av förslitning eller dylikt behöver ersättas.

6. Ändringar i civila avlöningsreglementets särskilda bestämmelser

för landssekreterare och landskamrerare.

I 52 § 12 mom. civila avlöningsreglementet finnas intagna vissa särskilda

bestämmelser beträffande landssekreterare och landskamrerare. Där stadgas

först, att dessa befattningshavare skola äga uppbära avlöningsförstärkning

med vissa angivna belopp för år, nämligen landssekreterarna och landskamrerarna

i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län med 3 500

kronor, i Gotlands län med 1 500 kronor och i övriga län med 2 500 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

19

Vidare föreskrives, att landssekreterare eller landskamrerare, som utan eget

förvållande blir förflyttad till annan tjänst inom samma eller högre lönegrad,

skall bibehållas vid den avlöningsförstärkning lian ägt åtnjuta före förflyttningen,

samt att innehavare av befattning såsom landssekreterare eller landskamrerare

är pliktig att vid eventuell uppflyttning av befattningen i högre

lönegrad underkasta sig minskning i eller upphörande av avlöningsförstärkning.

Vid reglering av löneförmånerna i samband med uppflyttning av befattningen

i högre lönegrad äger dock befattningshavaren, örn han så önskar,

återinträda på de avlöningsbestämmelser, som voro gällande för honom före

civila avlöningsreglementets ikraftträdande. Slutligen stadgas i förevarande

författningsrum, att Kungl. Majit äger dels bestämma, huru med avlöningsförstärkningen

skall förfaras, då landssekreterare eller landskamrerare åtnjuter

tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag,

dels ock meddela föreskrifter i fråga om vikariatsersättning och

vikariatslön å landssekreterar- och landskamrerarbefattning.

I 1946 års statsverksproposition (För flera huvudtitlar gemensamma frågor,

s. 16—21) ha till behandling upptagits vissa frågor örn evalvering i lönegrad

på löneplan A av sådan avlöning, som för närvarande innefattar dels lön i

A-lönegrad, dels ock särskilt arvode, avlöningsförstärkning eller naturaförmån.

Härvid har föreslagits, bland annat, att samtliga landssekreterar- och

landskamrerarbefattningar skola placeras i lönegrad A 34 samt att i samband

därmed avlöningsförstärkningen skall bortfalla med undantag för avlöningsförstärkningen

till landssekreterarna och landskamrerama i Stockholms,

Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, vilka i fortsättningen skola åtnjuta

en avlöningsförstärkning av 1 000 kronor för år. Tillika har uttalats, att de

föreslagna åtgärderna ansetts böra genomföras från och med nästa budgetår

och alt hemställan härom komme att göras i annat sammanhang.

I skrivelse den 12 februari 1946, nr 16, har riksdagen anmält, att riksdagen

vid genomgång av bland annat de förenämnda evalveringsfrågorna i årets

statsverksproposition ej funnit anledning att i dåvarande sammanhang framställa

erinran mot vad departementschefen anfört. Sitt slutliga ställningstagande

i berörda ämne uppsköte riksdagen dock till prövningen av de särskilda

anslagsfrågor, vilka påverkades av Kungl. Majits förslag.

I proposition den 12 april 1946 angående länsstyrelsernas avlöningsanslag

för budgetåret 1946/47 bär Kungl. Majit hemställt, bland annat, att den

förenämnda regleringen av löneförmånerna för landssekreterare och landskamrerare

måtte genomföras från och med den 1 juli 1946.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits och hemställts böra vissa ändringar

vidtagas i 52 g 12 mom. civila avlöningsreglemenlet. För de landssekreterare

och landskamrerare, sorn alltjämt skola äga uppbära avlöningsförstärkning,

torde därvid böra stadgas skyldighet att vid eventuell ytterligare lönegradsuppflyttning

av befattningarna underkasta sig minskning i eller upphörande

av avlöningsförstärkningen. Den för närvarande medgivna valrätten torde

få anses bliva konsumerad i och med det val i fråga örn övergång till lönegrad

A 34, som nu måste ske. Förslag till erforderliga författningsändringar

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Mai:ts proposition nr 274.

böra föreläggas riksdagen. Av riksdagen torde i samband därmed böra utverkas

bemyndigande för Kungl. Maj:t att dels utfärda erforderliga övergångsbestämmelser

i anledning av den förevarande löneregleringen, dels ock

i mån av behov besluta örn löneklassplacering för landssekreterama och

landskamrerarna från och med den 1 juli 1946 med avvikelse från bestämmelserna

i 8 § civila avlöningsreglementet.

7. Vissa tjänstemäns vid aifärsdrivande verk återgång till förut

innehavd befattning, m. m.

I 58 § 1 mom. 3 punkten, 2 mom. 3 punkten, 3 mom. 4 punkten, 4 mom.

3 punkten och 5 mom. 1 punkten civila avlöningsreglementet meddelas vissa

bestämmelser i fråga örn olika medelst förordnande för viss tid tillsatta

tjänstemäns vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk

och domänverket återgång till förut innehavd befattning. Enligt

ifrågavarande bestämmelser äger Kungl. Maj :t befogenhet att, örn där avsedd

tjänstemans förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande,

medgiva, att tjänstemannen må återgå till ordinarie befattning inom den

lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats,

skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som

örn han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning

inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i

nu avsett fall av ordinarie befattning, äger Kungl. Maj:t besluta därav betingad

tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.

I en den 5 april 1946 dagtecknad proposition, nr 239, angående förändring

i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar

vid kommunikationsverken m. m. har föreslagits, dels att vissa byråchefsbefattningar

i lönegrad A 30 vid postverket, telegrafverket och statens järnvägar

skola från och med nästa budgetår ombildas till tjänster, som tillsättas

med förordnande för viss tid och hänföras till löneplan C civila avlöningsreglementet,

dels ock att vid statens vattenfallsverk skall inrättas en ny befattning

såsom avdelningsdirektör i lönegrad G 6, likaledes avsedd att tillsättas

med förordnande för viss tid. De föreslagna ombildningarna äro följande:

befattningen såsom chef för generalpoststyrelsens andra byrå överflyttas

till lönegrad C 7, befattningen såsom chef för telegrafstyrelsens förrådsbyrå

ombildas till befattning såsom förrådsdirektör i lönegrad C 7,

chefsbefattningarna å järnvägsstyrelsens elektrotekniska och maskintekniska

byråer ombildas till överingenjörsbefattningar i lönegrad C 8 och befattningen

såsom chef för järnvägsstyrelsens bantekniska byrå ombildas till

överingenjörsbefattning i lönegrad G 9.

Med hänsyn till den karaktär, de nämnda befattningarna vid bifall till

Kungl. Maj:ts förslag skola erhålla, bör den Kungl. Maj:t enligt nyssnämnda

författningsrum tillkommande befogenheten utsträckas att omfatta jämväl

dessa förordnandetjänster.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 274.

21

8. Särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän vid konjunkturinstitutet.

I personalförteckningen för konjunkturinstitutet finnas för närvarande

upptagna tre tjänstemän å ordinarie stat, nämligen en professor och ledare

för institutets undersökningar samt två sakkunniga. Samtliga dessa åtnjuta

lön enligt särskilda bestämmelser. Dessa bestämmelser återfinnas i 61 § civila

avlöningsreglementet, vilken paragraf tillhör reglementets 3 avd. som

bar rubriken: Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt särskild löneplan eller

eljest enligt särskilda bestämmelser.

I proposition den 1 mars 1946, nr 199, angående anslag till konjunkturinstitutet

för budgetåret 1946/47 har Kungl. Maj :t bland annat föreslagit ombildning

av de omförmälda befattningarna till befattningar å löneplan C i

civila avlöningsreglementet, nämligen till en befattning såsom professor och

chef i lönegrad C 8 samt till två sakkunnigbefattningar i lönegrad C 4. Dessutom

har föreslagits, att innehavaren av den förstnämnda befattningen skall

utöver honom tillkommande semester under ytterligare 45 dagar årligen äga

att med bibehållande av samtliga löneförmåner åtnjuta ledighet från befattningen

vid institutet för bedrivande av personlig vetenskaplig forskning.

Vid bifall till dessa förslag påkallas vissa ändringar i civila avlöningsreglementet.

Således medför befattningarnas överförande till löneplan, att

bestämmelserna i 61 § icke längre bliva erforderliga. Å andra sidan erfordras,

för att professorn och chefen för institutet skall bliva berättigad att

uppbära oavkortad lön under den omförmälda särskilda tjänstledigheten,

att en särskild bestämmelse härom intages i civila avlöningsreglementet.

Denna bestämmelse bör lämpligen intagas såsom ett nytt moment i 54 §,

betecknat 1 a mom. De erforderliga ändringarna i avlöningsreglementet böra

genomföras från och med den 1 juli 1946.

9. Löneklassplacering i vissa fall vid tillträdande av beställning

tillhörande löneplan Mb.

I proposition den 2 mars 1945, nr 218, med förslag till vissa ändringar i,

bland andra, manskapsavlöningsreglementet upptogs till behandling frågan

om löneklassplacering i vissa fall vid tillträdande av beställning tillhörande

löneplan Ma i nämnda reglemente. Anledningen härtill var, att försvarsväsendets

underbefälsförbund i skrivelse till Kungl. Majit hemställt, att vid placering

i löneklass å Ma-planen jämväl fullgjord tjänstgöring i reserven finge

tagas i betraktande. I yttrande över denna framställning hade försvarets civilförvaltning

tillstyrkt, att jämväl värnpliktstjänstgöring finge tagas i betraktande

för löneklassplacering vid återanställning å Ma-planen. I detta syfte

föreslog civilförvaltningen, att i 7 § 2 mom. manskapsreglementet skulle vidtagas

sådan jämkning, att regementschef (motsvarande) skulle äga vid prov
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

ning av löneställningen för återanställt manskap taga hänsyn till den tid,

helt eller delvis, varunder beställningshavaren fullgjort tjänstgöring såsom

underbefäl i reserven eller såsom värnpliktig.

I propositionen tillstyrktes bifall till de av underbefälsförbundet och försvarets

civilförvaltning sålunda framlagda förslagen. Samtidigt uttalades, att

vid genomförande av förslagen vissa i manskapsavlöningsreglementet meddelade

hänvisningar till 7 § 1 mom. borde ändras till att även avse 2 mom.

1 samma paragraf. Såsom ett av de i detta hänseende berörda författningsrummen

angavs 7 § 3 morn., som reglerar vissa frågor beträffande löneklassplacering

vid tillträdande av beställning tillhörande löneplan Mb. Kungl.

Maj:t förslog riksdagen att godkänna ett vid propositionen fogat förslag till

kungörelse örn ändring i bl. a. nu angivna delar av manskapsavlöningsreglementet.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag (statsutskottets uti. nr 227;

riksdagens skrivelse nr 494). De beslutade ändringarna innefattas i Kungl.

Maj:ts kungörelse den 29 juni 1945 (nr 449) om ändring i vissa delar av manskapsavlöningsreglementet

den 21 juni 1940 (nr 652).

Enligt nämnda kungörelse gäller beträffande placering i löneklass av beställningshavare

å löneplan Ma eller löneplan Mb i huvudsak följande (7 §

2 och 3 mom. manskapsavlöningsreglementet). Den, som efter avgång från

tidigare innehavd fast anställning såsom manskap ånyo tillträder beställning

tillhörande löneplan Ma, må efter prövning av vederbörande regements- (likställd)

chef placeras högst i den löneklass och förklaras berättigad högst till

den vidare löneklassuppflyttning, vartill han med tillämpning av de vanliga

reglerna skulle ha varit berättigad, örn föregående anställningstid omedelbart

och i en följd föregått tillträdandet av den senast vunna beställningen. Härvid

må så anses, som örn beställningshavaren innehaft fast anställning såsom

manskap jämväl under tid för tjänstgöring såsom underbefäl i reserven eller

såsom värnpliktig. För prövningen ha dessutom uppställts vissa specialregler,

för vilka här icke torde behöva redogöras. För den, som tillträder beställning

tillhörande löneplan Mb, skall, där sådant är för honom förmånligare än en

löneklassplacering enligt de vanliga reglerna, vid bestämmandet av begynnelselön

och tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som örn han tillträtt

sin beställning vid den tidpunkt, då han under sammanlagt sju år innehaft

fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet eller — enligt förut

omförmält beslut av regements- (likställd) chef om löneklassplacering vid

återanställning å löneplan Ma -— skall anses ha innehaft sådan manskapsanställning.

Såsom förutsättning för tillämpning av dessa bestämmelser å den,

som tillträder beställning å löneplan Mb, gäller ock, att beställningshavaren

varit i en följd fast anställd såsom manskap från den sistnämnda tidpunkten.

Som framgår av det återgivna, äger den, som tillträder beställning å löneplan

Mb, i löneturshänseende tillgodoräkna tid för tjänstgöring såsom underbefäl

i reserven eller såsom värnpliktig endast under förutsättning, att han

före tillträdandet av beställningen å löneplan Mb återgått till beställning å

löneplan Ma och därvid genom beslut av regements- (likställd) chef erhållit

sådan tillgodoräkningsrätt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Hos Kungl. Majit har ett antal överfurirer — vilka efter anställning såsom

fast anställt manskap och tjänstgöring såsom underbefäl i reserven eller såsom

värnpliktiga omedelbart tillträtt beställning å löneplan Mb och sålunda

icke kunnat erhålla förenämnt tillgodoräkningsbeslut av regementschef —

hemställt att få i löneturshänseende i beställningen å löneplan Mb tillgodoräkna

tiden för tjänstgöring såsom underbefäl i reserven eller såsom värnpliktiga.

I infordrade yttranden över en av framställningarna ha försvarets civilförvaltning

och försvar sväsendets lönenämnd ansett skäligt, att den begärda

tillgodoräknings rätten tillskapas. Lönenämnden har föreslagit sådan ändring

av 7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet, att tillgodoräkning av ifrågavarande

tid må medgivas oberoende av örn angivet beslut av regementschef

föreligger eller ej.

De nuvarande bestämmelserna i 7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglemen- Departementstet

tillåta — på sätt förut angivits — förmånligare placering i lönehänseende chelen''

av en beställningshavare å löneplan Mb, som efter avgång från tidigare innehavd

fast anställning såsom manskap tjänstgjort såsom underbefäl i reserven

eller såsom värnpliktig, endast under den förutsättningen, att beställningshavaren

före tillträdet av beställningen å löneplan Mb under någon tid ånyo

tillträtt beställning tillhörande löneplan Ma. I likhet med de i det angivna

ärendet hörda myndigheterna finner jag det skäligt, att en sådan ändring

vidtages i bestämmelserna i 7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet, att

tjänstgöring såsom underbefäl i reserven eller såsom värnpliktig må likställas

med tjänstgöring såsom fast anställt manskap även för det fall, att något

beslut av regements- (likställd) chef icke föreligger om motsvarande likställande

för löneklassplacering i beställning tillhörande löneplan Ma.

Försvarsväsendets lönenämnd har föreslagit, att den ifrågasatta ändringen

skall givas retroaktiv verkan från och med den 1 oktober 1944. Jag tillstyrker

lönenämndens förslag även i denna del.

10. Vissa frågor om ändringar i avlönings- och anställningsförhållandena

för folkskolans lärare.

I skrivelse den 19 januari 1946 lia 7945 urs seminariesakkunniga framlagt

förslag till vissa åtgärder i syfte att underlätta rekryteringen av folk- och

småskollärare till avlägset belägna orter i allmänhet och till finnbygden i

synnerhet. Förslagen avse såväl ordinarie och extra ordinarie lärare som

vikarier.

över seminariesakkunnigas förslag lia yttranden avgivits av skolöverstyrelsen,

statskontoret, allmänna lönenämnden och domkapitlet i Lund ävensom

av styrelsen för Sveriges folkskollära^örbund, centralstyrelsen för Sveriges

folkskollärarinna förbund och centralstyrelsen för Sveriges småskollärarina

förbund.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

På föredragning av chefen för ecklesiastikdepartementet ha vissa av de

av seminariesakkunniga behandlade frågorna anmälts i en den 12 april 1946

dagtecknad proposition, nr 242, angående anslag för budgetåret 1946/47 till

folkskoleseminarierna m. m. I nu förevarande sammanhang torde till övervägande

få upptagas frågor om slopande av karenstiden för erhållande av

extra ordinarie tjänst, införande av fasta språktillägg för vissa lärare, beredande

av reseersättning åt vikarierande lärare samt höjning av arvodena

åt pensionerade lärare under vikariatstjänstgöring.

a) Karenstidens partiella avskaffande.

Seminariesakkunnigas förslag i denna fråga avser — såvitt gäller extra

ordinarie tjänster — upphävande beträffande vissa skolformer av de i 1 § 2

mom. folkskolans avlöningsreglemente stadgade villkoren, att för anställning

såsom extra ordinarie folk- eller småskollärare bland annat erfordras, dels

att, då tjänsten skall tillträdas, minst två år förflutit från dagen för lärarens

examen, dels ock att läraren efter nämnda examen intill ansökningstidens

utgång tjänstgjort minst 256 dagar med full tjänstgöring inom det statliga

eller det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet. Enligt de sakkunnigas

mening böra dessa villkor upphävas vid anställning vid B2- och

B3-skolor samt vid mindre folkskolor (Dl-3) och flertalet friliggande b-skolor.

De sakkunnigas förslag har icke föranlett erinran i något av yttrandena.

För de sakkunnigas överväganden i denna fråga, den närmare innebörden

av deras förslag samt de särskilda remissmyndighetemas inställning till

förslaget torde här få hänvisas till den förenämnda propositionen nr 242,

s. 46—48 i vilken föreslagits slopande av karenstiden för erhållande av

vissa ordinarie lärartjänster. Här må endast erinras därom, att de sakkunniga

uppskattat den sammanlagda kostnadsökningen för karenstidens avskaffande

i avsedd omfattning vid anställning å såväl ordinarie som extra

ordinarie tjänster till 25 000 kronor för år.

b) Införande av fasta språktillägg.

Seminariesakkunniga ha verkställt en ingående undersökning av finnbygdens

speciella problem och möjligheterna att lösa dessa. De sakkunnigas utredning

utmynnar i tvenne förslag, nämligen dels höjning av de s. k. finnbygdsstipendiema,

dels ock införande av fasta språktillägg för samtliga lärare

vid folk- och småskolor i finnbygden. Det förstnämnda förslaget har

upptagits till behandling i propositionen nr 242. Innan de sakkunniga ingå

på de överväganden, som leda fram till det andra förslaget, ha de lämnal

följande översikt rörande språktilläggens tillkomst.

S. k. belöningar och understöd till lärare inom den finsktalande bygden

för visat nit vid undervisningen, särskilt i svensk språkkunskap, ha sporadiskt

förekommit ända sedan år 1874 och utdelats genom domkapitlets i det

nordligaste stiftet försorg. År 1919 synas dessa understöd ha fått en närmare

fixering, i det att beloppen bestämdes till 300 kronor per år till folkskollärare,

150 kronor till biträdande lärare i folkskola och lärare i mindre folk
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 27i.

25

skola samt 100 kronor till småskollärare. På förslag av domkapitlet i Luleå

och efter skolöverstyrelsens tillstyrkande höjdes de 1920 till respektive 400,

250 och 200 kronor att utgå årligen till alla lärare inom ifrågavarande bygd

»sorn ersättning för ett krävande arbete i isolerade trakter under ogynnsamma

omständigheter», och de fingo därmed karaktären av särskilt lönetillägg.

Vid den lärarlönereglering, som 1937 års riksdag beslöt, varvid lärarna

inplacerades i det statliga lönesystemet med tillämpning av dyrortsgruppering,

kallortstillägg etc., sänktes språktilläggen för samtliga lärarkategorier

i finnbygden till 150 kronor för att dock 1939 höjas till 180 kronor

och sedermera helt bortfalla — utom för småskollärare och lärare i mindre

folkskolor inom vissa skoldistrikt. I samband därmed bestämdes beloppet

till 150 kronor för år räknat.

De sakkunniga redovisa härefter en framställning, som av Kungl. Majit

remitterats till de sakkunniga för att av dessa tagas i övervägande vid fullgörandet

av deras uppdrag. Framställningen, som var dagtecknad den 17

december 1943, hade gjorts av Sveriges folkskollärarförbund och Sveriges

folkskollärarinneförbund och avsåg rätt till språktillägg för lärare vid folkskolor

inom vissa av rikets nordligaste gränsorter. Över denna framställning

hade yttranden avgivits av skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden den

18 augusti respektive den 16 december 1944. Båda remissmyndigheterna hade

förklarat sig icke kunna förorda, att det ifrågavarande spörsmålet för det

dåvarande gjordes till föremål för särskild behandling.

För egen del ha seminariesakkunniga i denna fråga anfört följande.

De sakkunniga, som övervägt frågan örn ett återinförande av språktilläggen,

ha stannat vid den ståndpunkten, att fasta språktillägg för samtliga

folk- och småskoletjänster inom de finskspråkiga skoldistrikten kunna anses

väl motiverade. De särskilda svårigheter, som sammanhänga med gränsbygdens

språkförhåilanden, äro uppenbara och innebära onekligen för såväl

folk- som småskolläraina i denna del av riket ett visst merarbete eller i varje

fall en tunga utöver de vanliga arbetsuppgifterna, som i någon mån bör kompenseras

genom särskilda tillägg. Även örn de av de sakkunniga föreslagna

högre seminariestipendiema kunna förväntas kraftigt bidraga till en bättre

lärarrekrytering till finnbygdens skolor, gäller det dessutom att kompensera

det tyngre arbetet och i görligaste mån stimulera lärarna att kvarstanna och

verka i bygden. Visserligen kan en måttlig cirkulation av lärare även vara

nyttig, men denna bör dock icke vara så stark, att ej under alla förhållanden

en viss fast lärarstam kvarstår, sorn genom sin intimare kännedom örn och

intresse för bygden kan utföra en mera kontinuerlig kulturuppgift.

De sakkunniga vilja följaktligen föreslå ett återinförande av språktilläggen

för folk- och småskoletjänsterna inom de finskspråkiga skoldistrikten och

anse, alt detta tillägg, som bör vara lika för folk- och småskollärare, ordinarie

och extra, sättes till minst 400 kronor lier år, d. v. s. lill samma belopp

som löre 1938 utgick till folkskollärarna inom dessa skoldistrikt. Rimliga

skäl torde även tala för att liknande tillägg måtte utgå till ordinarie och

extra ordinarie övningsskollärare vid småskoleseminariet i Haparanda, därest

staden Haparanda överhuvud taget skall medtagas bland orter, där språktillägg

bör utgå, något som de sakkunniga för sin del icke anse nödvändigt.

De sakkunniga vilja härvidlag erinra örn, att Kiruna, Malmberget m. fl.

större orter inom den s. k. finnbygden redan undanlagils, och språksvårigheterna

i Haparanda stad torde icke vara mycket större än å dessa orter,

där även åtskilliga skolbarn finnas med finskspråkiga hem. Dock anse de

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

sakkunniga det givet, att de lärare i Haparanda, som enligt nu gällande bestämmelser

redan åtnjuta språktillägg, ej fråntagas dessa. A språktilläggen

torde icke böra beräknas rörligt tillägg eller kristillägg, liksom tilläggen i

fråga givetvis icke böra få tillgodoräknas vid löneplacering av vederbörande

lärare efter dennes flyttning från finnbygden eller vara pensionsbildande.

Slutligen lia de sakkunniga redovisat följande kostnadsberäkning.

Beträffande de årliga sammanlagda kostnaderna för dessa språktillägg kan

en noggrannare beräkning av lärarantalet ej göras annat än för ett påbörjat

eller stundande läsår. Innevarande läsår, 1945/46, tjänstgjorde å finskspråkiga

orter inom Tomedalens och Norrbottens norra inspektionsområden sammanlagt

481 lärare (220 folkskollärare och 261 småskollärare.) Örn språktillägg

enligt de sakkunnigas förslag utgått till dessa lärare, skulle kostnaderna

härför ha uppgått till 192 400 kronor. För läsåret 1946/47 torde antalet

lärare å ifrågavarande orter komma att stiga något, varför ett anslag

på högst 200 000 kronor skulle bli behövligt. Då det för närvarande utgående

beloppet utgör ungefär 25 000 kronor, skulle merkostnaderna utgöra högst

175 000 kronor.

De sakkunnigas förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av skolöverstyrelsen,

allmänna lönenämnden, domkapitlet i Luleå, styrelsen för

Sveriges folkskollärarförbund och centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund.

Förslaget bar däremot avstyrkts av statskontoret, som till

stöd för denna sin inställning anfört i huvudsak följande.

Erinras må, att i samband med genomförandet av 1937 års lönereglering

för folk- och småskollärare de tidigare till lärare i vissa skoldistrikt med

icke finsktalande befolkning utgående särskilda lönetilläggen ansågos icke

vidare böra bibehållas (rd. skr. nr 468/1937). De språktillägg, som betingades

bland annat av de säregna, undervisningen försvårande språkförhållandena

inom vissa delar av de nordligaste gränsorterna skulle däremot fortfarande

utgå. Med hänsyn till att dessa lönetillägg, som tidigare varit differentierade,

avsågo att allenast utgöra kompensation för de särskilda undervisningssvårigheterna

i trakter med finsktalande befolkning fastställdes desamma

att framdeles utgå med samma belopp (150 kronor för läsår) till samtliga

ifrågakommande lärare (1938 års statsv. prop. VIII ht, s. 416). Då fråga

sedermera uppkom att i besparingssyfte helt avskaffa ifrågavarande lönetilllägg,

ansågos desamma dock böra alltjämt bibehållas för de lärare, som

framför övriga måste genom skicklighet och ihärdighet bemästra de av språkförbistringen

föranledda svårigheterna eller för lärare med undervisning i

första och andra årsklasserna (177/1941, s. 54).

Med hänsyn till ifrågavarande särskilda lönetilläggs karaktär av kompensation

för förekommande språksvårigheter vid undervisningen böra dessa

tillägg enligt statskontorets mening allt fortfarande begränsas att utgå allenast

till lärare med undervisning å småskolestadiet. Då någon kännbar brist

å lärare av denna kategori icke föreligger i finnbygden, anser statskontoret

tillräckliga skäl icke föreligga för en uppräkning av tilläggen från nu utgående

150 kronor till föreslagna 400 kronor.

Centralstyrelsen för Sveriges småsk ollar ar inne förb lind har i frågan anfört

följande.

Att lågstadiets lärare fingo behålla språktillägget, trots att detta ströks

för folkskolans lärare, är väl att betrakta som ett uttryck för att myndigheterna

ansågo detta tillägg motiverat med hänsyn till att det är just denna

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

27

kategori lärare, som har att meddela den grundläggande undervisningen i

svenska språket åt barn, vars hemspråk på grund av de talrika ingiftena

från Finland i stor utsträckning är finska. Skulle de seminariesakkunnigas

förslag leda till beslut på denna punkt, erhålla folkskolans lärare inom finnbygden

en löneförbättring på 400 kronor under det att småskollärama få

nöja sig med 250 kronor. Enligt centralstyrelsens mening borde åt båda kategorierna

ges en reell löneförhöjning av 400 kronor.

c) Reseersättning till vikarier.

Under betonande av att lösningen av rekryteringsproblemet ställer sig

ännu svårare när det gäller vikarier till skolorna — särskilt vid s. k. korttidsvikariat

— än när det gäller anskaffande av lärare till ordinarie och

extra ordinarie tjänster, lia seminariesakkunniga framlagt två förslag till

motverkande av vikariebristen. Det första förslaget syftar till att hjälpa skolor

å avlägset belägna orter att erhålla kompetenta vikarier. I sådant syfte

föreslå de sakkunniga införande av reseersättning till vikarier under vissa

förutsättningar. Det andra förslaget •—• som skall upptagas till behandling

under d) härefter — syftar till att göra kompetenta personer villiga att överhuvud

åtaga sig vikariat. I sådant hänseende föreslås höjning av arvodet till

pensionerad lärare vid vikariatstjänstgöring.

I fråga örn möjligheterna att göra vikariat å avlägset liggande orter mera

eftersökta uttala de sakkunniga, att det torde bliva nödvändigt, att vikarier i

viss utsträckning erhålla ersättning för de kostnader, som resan till vikariatsplatsen

medför. De sakkunniga påpeka, att i 1918 års avlöningsreglemente

för lärare vid folk- och småskolor uttalades angående vikarie för sjukledig

lärare, att skoldistriktet borde lämna gottgörelse för vikaries resekostnad,

men att dylik reseersättning ej mannes i nu gällande avlöningsreglemente.

Härefter anföra dc sakkunniga bland annat följande.

För närvarande utgår enligt författningarna reseersättning icke till annan

lärare i folkskola än ambulerande lärarinna i hushållsgöromål, som

äger att för av tjänsten föranledda resor från hemmet och till kursort, mellan

kursorter samt från kursort åter till hemmet av statsmedel åtnjuta resekostnads-

och traktamentsersättning enligt klass III E i allmänna resereglementet.

För korttidsvikariat vid de allmänna läroverken lämnas enligt praxis

till vikarie numera viss reseersättning i de fall då resekostnaden överstiger

15 %> av avlöningen, dock gäldas ej resekostnad under 15 kronor (för resa

fram och åter), och biljettpriserna å järnväg beräknas endast för resa i

klass III. Traktamentsersättning utbetalas icke i dessa fall.

De sakkunniga vilja föreslå, att reseersättning för s. k. korttidsvikariat i

folkskola måtte utgå för vikaries resa till och från vikariatsorten i huvudsak

enligt de nyss nämnda grunder, som tillämpas vid läroverken. De sakkunniga

anse, att även här icke bör gäldas resekostnad under 15 kronor men

föreslå dessutom en övre kostnadsgräns, t. ex. 75 kronor. Dessa belopp gälla

resa fram och åter. Då emellertid en vikarie kan tänkas ambulera från ort

till ort, hör måhända gränserna beräknas för enkel resa och sättas till 10,

respektive 40 kronor. Ersättning hör endast komma i fråga för fall, då förordnandet

omfattar minst 6 dagar i följd och då detta icke uppgår till hel

termin. Vid vikariat, som uppehälles av extra ordinarie lärare, hör ersättning

ej ifrågakomma.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 274.

Beträffande de årliga kostnaderna för statsverket vid ett genomförande

av de sakkunnigas förslag samt vissa administrativa frågor i samband med

den föreslagna reseersättningens utbetalande lia de sakkunniga gjort följande

uttalande.

Beträffande de årliga kostnaderna för statsverket för sådana resebidrag

anse sig de sakkunniga icke kunna ange några exakta siffror, alldenstund

antalet vikariatstilllällen och resekostnaderna för vikarierna givetvis icke på

förhand låta sig beräkna. Utgår man emellertid från den nyss nämnda undersökningen,

som omfattar ett läsår, varunder militärinkallelser av lärare

ännu förekonruno i stor utsträckning, synas de årliga kostnaderna komma att

uppgå till omkring 35 000 kronor. Beträffande sättet för utfåendet av dylika

resebidrag hänvisas till det förfaringssätt, som tillämpas i fråga om skolkökslärarinnomas

reseräkningar, d. v. s. granskning och attestering av räkningarna

av statens folkskolinspektör samt utbetalning genom statskontoret, respektive

vederbörande länsstyrelse.

Seminariesakkunnigas förslag i reseersättningsfrågan har oförändrat tillstyrkts

av skolöverstyrelsen och lämnats utan erinran av allmänna lönenämnden,

domkapitlet i Luleå och centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund.

Styrelserna för de övriga två lärarförbunden lia i princip tillstyrkt

förslaget men förordat för vikarierna förmånligare bestämmelser än

de, som föreslagits av de sakkunniga.

Statskontoret har i denna fråga anfört följande.

Statskontoret ansluter sig till den av de sakkunniga uttalade uppfattningen,

att lärare med s. k. korttidsvikariat bör erhålla gottgörelse för med vikariatet

iörenade resekostnader. I likhet med vad som nu är fallet beträffande

exempelvis reseersättning till vikarier vid kommunala läroverk bör

dylik gottgörelse till folk- och småskollärare icke bekostas av statsverket

utan utgå av kommunala medel. Det må jämväl framhållas, att — därest

det skulle åvila statsverket att bestrida sagda kostnader —• det icke torde

bliva möjligt för staten att kontrollera, att skoldistrikten för att nedbringa

resekostnaderna i största möjliga utsträckning anskaffa vikarier från närbelägna

orter. I övrigt får statskontoret beträffande föreliggande spörsmål

hänvisa till Kungl. Maj:ts beslut den 12 oktober 1945 angående framställning

örn särskild utredning rörande resekostnadsersättning åt kommunalt

anställda lärare.

I det ärende, som avgjordes genom det av statskontoret åberopade beslutet

av Kungl. Majit, voro förhållandena i huvudsak följande. I en den 18 december

1942 dagtecknad, till chefen för finansdepartementet ställd skrift hade

styrelserna för Sveriges allmänna folkskollärarförening, Sveriges folkskollärarförbund,

Sveriges folkskollärarinneförbund, Sveriges småskollärarinneförening,

kommunala mellanskolomas lärarförening och praktiska mellanskolans

och högre folkskolornas lärarförening gjort framställning om utredning

av frågan örn resekostnadsersättning för kommunalt anställda lärare.

Över framställningen hade infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen,

som tillstyrkte begärd utredning, och av statskontoret, som avstyrkte

åtgärd i anledning av framställningen med i huvudsak samma motivering

som i det nu förevarande utlåtandet över seminariesakkunnigas förslag. Genom

beslut den 12 oktober 1945 fann Kungl. Majit framställningen icke

föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

29

d) Höjning av arvodet till pensionerade lärare.

Seminariesakkunnigas andra förslag till vikariefrågans underlättande avser,

som förut omförmälts, höjning av de arvodesbelopp, som enligt folkskolans

avlöningsreglemente utgå till pensionerade folk- och småskollärare

för vikariatstjänstgöring vid folk- eller småskola.

De sakkunniga ha i denna fråga anfört i huvudsak följande.

Vad angår frågan örn vad som kan göras för att skaffa tillräckligt antal

vikarier överhuvud taget under den tid av lärarbrist, som torde komma,

vilja de sakkunniga erinra örn att redan nu personer med ganska svag kompetens

anlitats, och att det därför är av stor vikt, att åtgärder vidtagas för

att locka fram sökande med bättre kompetens. Framförallt tvenne kategorier

torde därvid komma i fråga, nämligen dels lärarinnor, som på grund av

giftermål eller av andra orsaker mer eller mindre definitivt lämnat lärarbanan,

dels de pensionerade lärarna. Örn de sakkunnigas förslag om reseersättning

vid vikariat realiseras, torde detta göra sitt till för att lärare av

båda dessa kategorier skola bliva mera benägna att åtaga sig tjänstgöring

som vikarier. Det arvode, som med nuvarande bestämmelser tillkomma de

pensionerade lärarna, är emellertid av den storleksordningen, att det icke

verkar tillräckligt lockande för dem att ställa sig till förfogande. Jämlikt

49 § folkskolans avlöningsreglemente åtnjuter pensionerad lärare vid full

tjänstgöring ett dagarvode med högst 12 kronor vid tjänstgöring i folkskola

och med högst 8 kronor vid tjänstgöring i småskola, i mindre folkskola

eller som biträdande lärare. Om en pensionerad lärare erbjudes vikariat

på sin egen bostadsort, torde han nog vara villig att åtaga sig detsamma

mot nämnda arvode, därest han överhuvud taget önskar återinträda i

tjänstgöring. Men för en tjänstgöring på annat håll, där uppehället kostar

honom hela eller större delen av arvodet, står han knappast till förfogande.

Enligt de sakkunnigas mening vore här en avsevärd höjning av arvodet

önskvärd, varigenom de pensionerade lärarna kunde väntas lockas till

tjänstgöring. Från lärarhåll har emellertid en framställning örn en lösning

av denna fråga efter andra linjer föreslagits. De sakkunniga ha nämligen

erfarit, att Sveriges allmänna folkskollärarförening i en underdånig

skrivelse den 1 september 1945 hemställt, att pensionerad lärare vid tjänstgöring

i folk- eller småskola måtte erhålla rörligt tillägg och kristillägg å

nu utgående arvode. Med hänsyn till gällande praxis anse de sakkunniga

sig icke kunna tillstyrka införande av tillägg på arvodesbeloppen men vilja

i stället föreslå, att nu utgående dagarvoden för pensionärer på högst 12

kronor vid tjänstgöring i folkskola och högst 8 kronor vid tjänstgöring i

småskola måtte höjas till respektive 18 och 14 kronor.

Merkostnaderna för den föreslagna höjningen av arvodesbeloppen äro enligt

de sakkunniga svåra att beräkna. För omkring 250 pensionerade lärare

med en tjänstgöring av ca två månader skulle ökningen utgöra omkring

90 000 kronor.

Seminariesakkunnigas förslag om höjning av arvodesbeloppen för pensionerade

lärare har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av alla remissmyndigheter

utom allmänna löneikimnden och statskontoret. Allmänna lönenämnden

tillstyrker en generell höjning i mindre utsträckning men därutöver

viss differentiering av arvodena. Lönenämndcn anför.

Enligt lönenämndens mening föreligga knappast tillräckliga skäl att vidtaga

generell höjning av ifrågavarande arvoden i den utsträckning de sak
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Departements
chefen.

kunniga föreslagit. Angelägnast synes lönenämnden vara att förbättra ersättningen

vid vikariat å annan ort än bostadsorten. Lönenämnden vill för

sin del förorda en differentiering av arvodet med hänsyn härtill. För nu avsedda

fall synas de av de sakkunniga föreslagna beloppen å 18 respektive

14 kronor kunna godtagas, i förekommande fäll jämte ersättning för resekostnad.

Vid vikariat å den egna bostadsorten synes lönenämnden däremot

högre arvode icke böra utgå än 15 respektive 12 kronor för dag.

Statskontoret anser sig icke kunna tillstyrka någon generell arvodeshöjning

men finner viss extra ersättning motiverad vid tjänstgöring å annan

ort än den egna bostadsorten. Statskontorets yttrande i denna fråga är av

följande lydelse.

Vad angår de arvodesbelopp, som enligt nu gällande grunder utgå till

pensionerad lärare vid tjänstgöring såsom vikarie å folk- eller småskollärartjänst,

har i föreliggande utredning framhållits, att desamma äro tillfyllest

för att dylik lärare skall mottaga vikariatsförordnande vid skola å den ort,

där han är bosatt. Statskontoret kan vid sådant förhållande icke tillstyrka

en generell förhöjning av arvodesbeloppen. Däremot synas vissa skäl tala

för att pensionerad lärare, som tjänstgör å annan ort än den egna bostadsorten

och vilken till följd härav åsamkas särskilda utgifter för logi å den

tillfälliga tjänstgöringsorten, tillerkännes gottgörelse härför med förslagsvis

6 kronor för dygn under vikariatsförordnandet.

I detta sammanhang torde ock böra anmälas en den 24 september 1945

dagtecknad skrift, vari pensionerade folkskollärares riksförbund, med instämmande

av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening,

hemställt att å de i folkskolans avlöningsreglemente fastställda arvodena till

pensionerad lärare, som vikarierar i folk- eller småskola, måtte få utgå rörligt

tillägg och kristillägg enligt därom eljest gällande bestämmelser. I infordrat

yttrande över denna framställning har skolöverstyrelsen åberopat

sitt utlåtande över seminariesakkunnigas förslag till höjning av ifrågavarande

arvoden.

Vad först angår frågan om den s. k. karenstidens partiella avskaffande,

har de sakkunnigas förslag i frågan i propositionen nr 242 förordats till genomförande,

såvitt avser de ordinarie befattningarna. Med hänsyn till de

skäl, seminariesakkunniga framlagt till stöd för sitt förslag samt till den

ståndpunkt, remissmyndigheterna intagit till detta, vill jag icke motsätta mig

förslagets genomförande även såvitt gäller extra ordinarie tjänster. Då de

åberopade motiven för karenstidens partiella avskaffande enligt mitt förmenande

torde vara åtminstone i viss mån av övergående natur, kan jag

emellertid icke biträda de sakkunnigas förslag, att för ändamålet skulle

vidtagas ändring av 1 § 2 mom. folkskolans avlöningsreglemente. Jag vill

i stället förorda, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens bemyndigande att vid

sidan av avlöningsreglementets bestämmelser meddela föreskrift örn karenstidens

partiella avskaffande tills vidare i enlighet med seminariesakkunnigas

förslag.

Vad härefter angår de sakkunnigas förslag om införande av fasta språktillägg

för samtliga lärare vid folk- och småskolor i finnbygden och örn in
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

31

förande av reseersättning för vikarier, är jag — bland annat på de av statskontoret

anförda skälen — icke beredd att nu förorda genomförande av

dessa förslag.

Vidkommande slutligen frågan örn höjning av arvodena till pensionerade

lärare, som fullgöra vikariatstjänstgöring vid folk- eller småskola, anser jag

mig icke böra motsätta mig en viss generell höjning från och med den 1 juli

1946 med hänsyn framför allt till det beslutade provisoriska lönetillägget,

som bland annat kommer att medföra löneökning för sådana lärare, som

icke vikariera efter avgång med pension utan fortsätta sin tjänstgöring efter

erhållet anstånd med avsked. Arvodesförhöj ningen för de pensionerade folkoch

småskollärarna synes dock icke böra fastställas till högre belopp än två

kronor för dag, oberoende av vid vilken skolform vikariatet bestrides. Därutöver

synes emellertid rimligt med en särskild ersättning i de fall, då vikariatet

bestrides å annan ort än den egna bostadsorten. En dylik ersättning

är — på sätt statskontoret uttalat — närmast motiverad med hänsyn till utgifter

för logi å den tillfälliga tjänstgöringsorten. Denna gottgörelse torde

böra utgå vid sidan av det ordinarie arvodet. Beloppet av den särskilda ersättningen

torde böra fastställas till fyra kronor för dygn under vikariatsförordnandet.

För erhållande av dylik ersättning synes böra krävas, att skolan

ligger på ett visst minsta avstånd (farbar väg) från lärarens bostad. I

detta hänseende vill jag föreslå, att särskild ersättning må utgå, så snart den

skola, vid vilken vikariatet fullgöres, är belägen på minst två mils avstånd

från den pensionerade lärarens bostad. Förslag till härav betingad ändring

av 49 § folkskolans avlöningsreglemente torde böra föreläggas riksdagen.

Ändringen bör träda i kraft den 1 juli 1946.

11. Fråga orri ersättning åt ordinarie lärare vid folk- och småskoleväsendet

vid viss vikariatstjänstgöring under ferietid.

Enligt 17 § folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619)

skall ordinarie folkskollärare eller småskollärare, som uppehåller förordnande

å annan folkskollärar- respektive småskollärartjänst, med avstående

av samtliga avlöningsförmåner å sin egen tjänst åtnjuta avlöning såsom

örn den uppehållna tjänsten vore ordinarie och läraren ordinarie innehavare

av densamma. Omfattar förordnandet hel termin, skall avlöningen i

enahanda ordning utgå å den uppehållna tjänsten jämväl under ferietid, som

infaller samma kalenderhalvår som förordnandet. Med småskollärare likställas

lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare. Till motivering av

dessa bestämmelser anfördes i 1941 års lärarlönesakkunnigas betänkande med

förslag till folkskolans avlöningsreglemente (SOU 1942: 9, s. 117) bland annat,

alt tidigare gällande anordning med utbetalande av lön för samma tid från

två olika skoldistrikt medfört olägenheter och alt de sakkunniga ansett en

förenkling böra genomföras. Den med avseende å förordnande, som omfattade

hel termin, meddelade föreskriften, att läraren även under viss ferie
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

tid skulle äga uppbära avlöning å den uppehållna tjänsten i stället för å den

egna tjänsten sammanhängde bland annat med att vikarien å lärarens egen

tjänst i sådant fall som regel skulle anställas som extra ordinarie för helt

kalenderhalvår.

Sedan styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund gjort framställning; om

att särskild ersättning utöver oavkortad lön måtte få utgå till sådan ordinarie

lärare vid folk- och småskoleväsendet, som utan att åtnjuta tjänstledighet

från den ordinarie tjänsten uppehölle förordnande å annan motsvarande

befattning, upptogs denna fråga till behandling i en proposition till 1944 års

riksdag (nr 216, punkt 11). Kungl. Maj:t föreslog därvid riksdagen att bemyndiga

Kungl. Majit att •— i huvudsaklig överensstämmelse med vad under

den ifrågavarande punkten i propositionen anförts — besluta i fråga

om ersättning åt ordinarie lärare vid folk- och småskoleväsendet vid viss vikariatstjänstgöring

under ferietid.

Till stöd för förslaget örn nämnda bemyndigande anförde jag i det vid

propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet bland annat följande.

Olika meningar ha gjort sig gällande i fråga om det sätt, varpå avlöningen

för ordinarie lärare vid folk- och småskoleväsendet bör bestämmas för

tid, då han dels åtnjuter ferier å sin ordinarie lärarbefattning eller å extra

ordinarie lärarbefattning, som han innehar med frånträdande av lönen å den

ordinarie befattningen, dels ock uppehåller annan lärarbefattning än den, varå

ferier sålunda åtnjutas. Å ena sidan har anförts, att skälig ersättning borde

få utgå i anledning av vikariatstjänstgöringen, då denna folie utanför lärarens

tjänstgöringsskyldighet. Häremot har å andra sidan invänts, att ferietiden

vore betingad av undervisningstekniska förhållanden och att läraren

principiellt finge anses pliktig att utan särskild ekonomisk kompensation

underkasta sig den avkortning av ferierna, som eventuellt kunde finnas vara

av behovet påkallad.

För egen del anser jag, att även örn principiella skäl kunde tala för den

sistnämnda ståndpunkten, lärare, som under ferier fullgör tjänst å annan

befattning, bör beredas skälig gottgörelse främst för täckande av de merkostnader,

som i allmänhet torde föranledas av denna tjänstgöring. Jag

anser mig därför böra förorda, att lärare i här avsett fall medgives att dels

behålla oavkortad lön för den ferieberättigande tjänsten, dels ock erhålla viss

ersättning för den uppehållna befattningen. I betraktande av att behov av här

avsedd vikariatstjänstgöring i stort sett endast torde föreligga under rådande

extraordinära förhållanden med militärinkallelser i större omfattning,

vill jag föreslå, att åtgärder i syfte att ernå en reglering i avsedd riktning

åtminstone för närvarande vidtagas provisoriskt vid sidan av gällande avlöningsreglemente.

Jag förordar, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande

att meddela bestämmelser i ämnet. Vad beträffar storleken av den

särskilda ersättningen torde i allmänhet under nuvarande förhållanden icke

vara något att erinra mot de av skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden

föreslagna beloppen, 12 kronor för dag vid vikariat å folkskollärartjänst

och 8 kronor för dag vid vikariat å annan befattning. Det synes emellertid

böra ankomma på Kungl. Maj :t att närmare bestämma ersättningsgrunderna,

med avvikelse i mån av behov från de nu angivna.

Riksdagen lämnade Kungl. Majit det begärda bemyndigandet (statsutskottets

uti. nr 143; riksdagens skriv, nr 341). Bestämmelser i ämnet ha av

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

33

Kungl. Majit meddelats i kungörelsen (nr 508) angående ersättning åt ordinarie

folk- och småskollärare m. fl. vid viss tjänstgöring å ferietid under

budgetåret 1944/45.

Enligt denna kungörelse — som redan på grund av sin rubrik endast gällde

för viss begränsad tid — ägde skolöverstyrelsen på särskild framställning

besluta att lärare, som fullgjort avsett förordnande å annan tjänst, finge i

stället för avlöning enligt 17 § folkskolans avlöningsreglemente åtnjuta dels

oavkortad lön å egen tjänst och dels särskild ersättning, vilken finge bestämmas

till högst 12 kronor för dag, såvitt anginge tjänstgöring i folkskola,

och till högst 8 kronor för dag, såvitt anginge tjänstgöring i småskola, i

mindre folkskola eller såsom biträdande lärare. Dessutom stadgades, att sådant

beslut finge meddelas allenast efter prövning, att förordnandet varit

erforderligt för undervisningens behöriga uppehållande samt att annan än

ordinarie lärare icke lämpligen kunnat anlitas för ändamålet.

För tid efter utgången av budgetåret 1944/45 ha icke givits några bestämmelser

i förevarande hänseende.

I skrivelse den 13 november 1945 har skolöverstyrelsen — med förmälan

att till överstyrelsen inkommit ett antal ansökningar från ordinarie folkoch

småskollärare örn ersättning för vikariatstjänstgöring under ferietid

budgetåret 1945/46 — hemställt, att Kungl. Majit måtte jämväl för tid efter

utgången av budgetåret 1944/45 lämna överstyrelsen enahanda bemyndigande

som enligt kungörelsen 1944: 508.

I en den 14 december 1945 dagtecknad skrift har styrelsen för Sveriges

folkskollärar förbund anhållit, att Kungl. Majit måtte utfärda bestämmelser

angående avlöning åt ordinarie lärare vid folkskola, som under ferier från

sin ordinarie tjänst tjänstgör som vikarie. Beträffande behovet av sådana

bestämmelser har förbundsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Anledningen till att förbundsstyrelsen gjorde den framställning, som föranledde

ersättningsfrågans upptagande i propositionen 1944: 216, var närmast

den betydande lärarbrist, som vid tidpunkten för framställningens

avgivande rådde i landet till följd av inkallelserna under den förstärkta försvarsberedskapen.

Den senare har upphört från och med den 1 juli 1945,

men trots detta föreligger likväl, såsom seminariesakkunniga påvisat, även

för närvarande lärarbrist, vilken synes komma att bestå ett antal år framåt.

I anledning därav anser förbundsstyrelsen skäl föreligga, att de i kungörelsen

1944: 508 meddelade bestämmelserna givas förlängd giltighet. Förbundsstyrelsen

vill emellertid framhålla, att nämnda bestämmelser skola gälla endast

under tid, då uppenbar vikariebrisl råder. Det måste nämligen anses

riktigt, att ordinarie lärare under ferier icke skall uppehålla annan lärarbefatlning.

Under nu rådande lärarbrist är det emellertid ett skolans intresse,

att här ifrågasatta lärare beredas möjlighet att under ferier mottaga

vikariatsförordnande.

I fråga om de nya bestämmelsernas innehåll har förbundsstyrelsen anhållit,

dels att de maximala dagbeloppen måtte höjas från 12 och 8 kronor till

respektive 18 och 12 kronor, dels ock att beslut örn utanordnande av särskild

ersättning måtte få fattas av statens folkskolinspektörer i stället för

av skolöverstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 soini. Nr 274. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

Departements
chefen.

Över förbundsstyrelsens framställning har infordrat utlåtande avgivits

av skolöverstyrelsen, som icke ansett tillräckliga skäl anförda för en höjning

av den särskilda ersättningens maximibelopp eller för överförande av

beslutanderätten till statens folkskolinspektörer.

Den reglering av förevarande ersättningsfråga, som verkställdes år 1944,

var närmast föranledd av de extraordinära förhållanden, som då rådde på

grund av den förstärkta försvarsberedskapen med därav följande militärinkallelser

i större omfattning. Med hänsyn härtill uttalade jag också i propositionen

1944: 216, att regleringen borde vidtagas provisoriskt vid sidan

av gällande avlöningsreglemente. I enlighet härmed utfärdade Kungl. Maj:t

med riksdagens bemyndigande en särskild kungörelse i ämnet.

Ehuru beredskapsinkallelsema numera upphört, råder fortfarande en betydande

lärarbrist, framför allt beroende på det ökande barnantalet i skolorna.

Lärarbristen hotar att inom de närmaste åren bliva så stor, att Kungl.

Majit och riksdagen efter förslag av 1945 års seminariesakkunniga redan vidtagit

vissa åtgärder i syfte att motverka den. Här må erinras om att 1945

års riksdag under höstsessionen medgivit inrättande av extraordinära och

snabbare utbildningsmöjligheter för blivande folk- och småskollärare samt

besluta om omedelbart införande av 63 års pensionsålder för folkskollärarna.

Med hänsyn till det anförda anser jag tillräckliga skäl föreligga för ett

bibehållande av den möjlighet till lättare erhållande av kompetenta vikarier,

som 1944 års reglering av ersättningsfrågan innebär. Jag förordar alltså,

att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att meddela bestämmelser

i förevarande ersättningsfråga jämväl för tid efter utgången av

budgetåret 1944/45. Då behovet alltjämt torde bero på extraordinära förhållanden,

vill jag även denna gång föreslå, att åtgärderna vidtagas provisoriskt

vid sidan av gällande avlöningsreglemente. I likhet med skolöverstyrelsen

kan jag icke finna tillräckliga skäl föreligga för höjning av maximibeloppen

eller överflyttande av beslutanderätten, på sätt styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund

hemställt. I överensstämmelse med vad som skedde vid

1944 års reglering, torde det även nu böra ankomma på Kungl. Majit att

närmare bestämma ersättningsgrundema, med avvikelse i mån av behov

från de angivna.

Hemställan.

Inom finansdepartementet ha utarbetats förslag till kungörelser om ändring

i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8),

örn ändrad lydelse av 7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet den 21 juni

1940 (nr 652) och om ändrad lydelse av 49 § folkskolans avlöningsreglemente

den 30 juni 1942 (nr 619). Förslagen innefatta de ändringar i avlöningsreglementena,

som i det föregående förordats.

Under åberopande av vad sålunda i det föregående i skilda hänseenden anförts

hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

35

dels godkänna förenämnda förslag till kungörelser;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats

a) besluta — i förekommande fall med retroaktiv verkan

från och med den 1 juli 1945 — örn särskilda förmåner åt

befattningshavare, som efter omplacering från en stationerings-

eller förläggningsort till en annan icke kunnat anskaffa

familjebostad å den nya stationerings- eller förläggningsorten,

b) meddela föreskrifter om ersättning för uppkommande

merkostnad för befattningshavares resa mellan bostad och

tjänstgöringsplats,

c) besluta om inköp på statens bekostnad av vissa inventarier

till tjänstebostad åt sådan landshövding, som tillträtt

sin tjänst före den 1 juli 1946 men ännu ej anskaffat avsedda

inventarier,

d) meddela erforderliga övergångsbestämmelser i anledning

av löneregleringen för landssekreterare och landskamrerare

samt i mån av behov besluta om löneklassplacering av

nämnda befattningshavare från och med den 1 juli 1946

med avvikelse från bestämmelserna i 8 § civila avlöningsreglementet,

e) meddela föreskrift örn partiellt avskaffande tills vidare

av den s. k. karenstiden för folkskolans extra ordinarie lärare,

samt

f) meddela föreskrifter i fråga örn ersättning åt ordinarie

lärare vid folk- och småskoleväsendet vid viss vikariatstjänstgöring

under ferietid.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Bucht

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:430 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till vissa ändringar i civila avlöning sreglementet, m. m. s. 7 i texten
  2. SU 1946:256 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn s. k. språktillägg till folkoch småskollärare i finskspråkiga områden i landet. a1 i texten
  3. SU 1946:230 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vissa ändringar i civila avlöning sreglementet, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten