Sök i Ratio Lex

Angående ersättning i vissa fall i anledning av sjukdom, ådragen under arbete i civilförsvarets flyktingverksamhet

1946-05-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:281, Angående ersättning i vissa fall i anledning av sjukdom, ådragen under arbete i civilförsvarets flyktingverksamhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtts proposition nr 281.

1

Nr 281.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning i vissa

fall i anledning av sjukdom, ådragen under arbete i

civilförsvarets flyktingverksamhet; given Stockholms

slott den 10 maj 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 maj

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, uppkomna frågor angående

ersättning i vissa fall i anledning av sjukdom, ådragen under arbete i civilförsvarets

flyktingverksamhet, samt anför.

Civilförsvarets befattning med flyktingverksamhet m. m.

Från hösten 1944 till våren 1946 var civilförsvaret verksamt för omhändertagande

av olika kategorier flyktingar. På civilförsvaret ankom i

allmänhet att ordna flyktingarnas första mottagande (sanitetsbehandling

m. m.) och deras förläggande i karantän samt i åtskilliga fall även omhändertagandet

efter karantänstidens utgång. Den i civilförsvarets flyktingverksamhet

sysselsatta personalen var tillförsäkrad rätt till ersättning vid

olycksfall i arbetet ävensom vid sjukdom, som avses i lagen örn försäkring

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 281.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

för vissa yrkessjukdomar. Däremot var personalen — med undantag för

sådan i civilförsvaret tjänstgörande militärpersonal, å vilken militärersättningsförordningens

bestämmelser voro tillämpliga — icke berättigad till

ersättning för sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, utöver vad som

kunde utgå enligt givna avlöningsföreskrifter.

Tidigare framställning i ämnet och yttrande häröver.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 juli 1945 hemställde civilf örsvarsstyrelsen,

bland annat, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för att civilförsvarets

personal vid mottagningsstationer samt karantäns- och sjukförläggningar

för flyktingar eller personalens efterlevande skulle vid sådan

under tjänstgöring ådragen sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall eller

vore att hänföra till yrkessjukdom, erhålla ersättning enligt i militärersättningsförordningen

angivna grunder med iakttagande dock, att enligt förordningen

utgående livränta skulle höjas till dubbla beloppet samt den

årliga arbetsförtjänsten beräknas enligt de i olycksfallsförsäkringslagen angivna

grunderna.

I yttrande över framställningen tillstyrkte riksförsäkringsanstalten, att

åtgärder vidtoges för att bereda ifrågavarande personal ersättning jämväl

för sjukdom, som icke kunde hänföras under olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagarna.

Vad anginge förslaget örn förhöjning av utgående

livräntor framhöll anstalten, att utredning påginge om förbättring av ersättningarna

till de s. k. beredskapsinvaliderna. Då de av civilförsvarsstyrelsen

föreslagna åtgärderna till förhöjning av beloppen icke borde vidtagas

annat än med hänsynstagande till berörda utrednings resultat, funne

sig riksförsäkringsanstalten icke kunna tillstyrka civilförsvarsstyrelsens

framställning i denna del.

Föreliggande framställningar.

Med skrivelse den 19 februari 1946 har civilförsvarsstyrelsen till Kungl.

Majit överlämnat framställningar från vissa personer och från dödsboet

efter en avliden person om ersättningar i anledning av sjukdom, ådragen

under arbete i civilförsvarets flyktingverksamhet. Styrelsen har härvid

anmält, att styrelsen i flertalet fall utbetalat sjuklön under högst tre månaders

frånvaro från arbetet eller ersättning för mistad arbetsförtjänst, men

att styrelsen i övrigt ansett sig sakna befogenhet att gälda de begärda ersättningarna.

Styrelsen bär hemställt örn bemyndigande att i förevarande

fall utgiva ersättning högst i enlighet med de grunder, som angivits i styrelsens

skrivelse den 12 juli 1945.

De av civilf örsvarsstyrelsen uppgivna sjukdomsfallen, för vilka ersättning

i särskild ordning kan komma i fråga, framgå av följande uppställning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281. 3

I. Sjukdomsfall, där sjukdomen numera hävts.

1 :o) Ulla Birgit Marianne Brandt från Vallbylund, Bro socken, sjukskrevs

i akut reumatisk feber den 23 september 1945 under tjänstgöring såsom

matsalsbiträde vid en sjukförläggning i Sigtuna. Hon var under tiden 25

september—21 november 1945 intagen på akademiska sjukhuset i Uppsala

och friskskrevs sedermera omkring den 10 januari 1946. Hon bar erhållit

oavkortad lön från civilförsvaret med 6 kronor för dag under 21/s månad

av sjuktiden. Återstående ersättningsanspråk utgöra 97 kronor för vårdavgift.

2:o) Annie Maria Häggström från Vännäsby insjuknade i difteri den 17

december 1944 under tjänstgöring såsom kokerska vid en förläggning för

finska evakuerade i Lindå, Västerbottens län. Hon vistades under tiden

19 december 1944—14 januari 1945 å epidemisjukhuset i Skellefteå och

vårdades därefter i hemmet. Hon har erhållit oavkortad lön från civilförsvaret

med 5 kronor för dag under 3 månader av sjuktiden. Återstående

ersättningsanspråk utgöra 35 kronor 50 öre för läkarbesök.

3:o) Magnhild Kanon från Laxbäcken, Vilhelmina socken, ådrog sig scharlakansfeber

under tjänstgöring vid en förläggning för finska evakuerade i

Vilhelmina. I omedelbar anslutning till nämnda sjukdom uppträdde akut

ledgångsreumatism. Magnhild Kanon var på grund härav arbetsoförmögen

under tiden 20 januari—30 juni 1945. Hon har från civilförsvaret erhållit

oavkortad lön med 6 kronor för dag under 3 månader av sjuktiden. Återstående

ersättningsanspråk utgöra motsvarande lön för tiden 20 april—30

juni 1945.

4:o) Ingrid Liif från Hoting insjuknade i gulsot den 21 april 1945 under

tjänstgöring såsom biträde å ett hem för evakuerade finska barn i Vilhelmina.

Hon var sjukskriven till den 12 maj samma år. Hon har från civilförsvaret

erhållit oavkortad lön med 5 kronor för dag under sjukdomstiden.

Återstående ersättningsanspråk utgöra 12 kronor för läkararvode m. m.

5:o) Nanna Stenvall, Kvarnåsen, Bölebyn, insjuknade i difteri den 18

november 1944 under tjänstgöring som biträde å en flyktingförläggning i

Bölebyn, Norrbottens län. Hon vårdades under tiden 19 november 1944—

3 februari 1945 å epidemisjukhuset i Kalix samt var därefter isolerad i

hemmet till och med den 24 februari 1945. Hon har från civilförsvaret uppburit

oavkortad avlöning med 5 kronor för dag under 3 månader av sjuktiden

eller t. o. m. den 18 februari 1945. Återstående ersättningsanspråk

utgöra motsvarande lön under tiden 19—24 februari 1945.

6:o) Hjördis Ödmann, Malmö, ådrog sig under tjänstgöring såsom kurator

vid karantänsläger i Malmö varbildning i huden och var till följd därav

arbetsoförmögen under tiden 23 juli—8 augusti 1945. Hon har från civilförsvaret

uppburit oavkortad avlöning nied 15 kronor för dag under sjukdomstiden.

Återstående ersättningsanspråk utgöra 121 kronor 68 öre för

sjukhus- och läkarvård samt för medicin.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

7 :o) Erik Rylander, Malmö, anställd såsom extra spårvägsman vid Malmö

stads spårvägar, utförde den 11 maj 1945 på arbetsgivarens order med en

arbetsgivaren tillhörig buss transport av osanerade flyktingar från fartyg

i Malmö hamn till saneringsanstalt i Malmö. Han hade icke blivit skyddsympad.

Den 27 maj 1945 sjukskrevs Rylander på grund av symtom, vilka

efter någon dag utvisade fläckfeber. Han överfördes följande dag till epidemisjukhuset

i Malmö, där han vårdades till den 5 juli 1945. Efter utskrivningen

från sjukhuset vistades han på läkares ordination i och för

rekreation hos en syster i Nora. Han friskskrevs den 20 augusti 1945. —

Rylander hade före sjukdomsfallet åtnjutit en dagsinkomst av minst 12

kronor 28 öre. Under sjuktiden erhöll han från arbetsgivaren en sjukavlöning

av 8 kronor 90 öre för dag. Rekreationsvistelsen kostade honom

200 kronor. På grund av omständigheterna kring sjukdomen vägrade den

sjukkassa, i vilken Rylander var försäkrad för en sjukpenning av 4 kronor

för dag, att utgiva sjukpenning till honom. Rylander har nu hemställt om

ersättning av statsmedel med 4 kronor för dag under sjuktiden samt 300

kronor, utgörande vad rekreationsvistelsen enligt Rylanders beräkningar

skulle ha kostat honom, därest han vistats annorstädes än hos sin syster.

II. Sjukdomsfall med dödlig utgång.

8:o) Gertrud Fröberg, Malmö, deltog vissa dagar i maj 1945 i arbete med

avlusning av flyktingar. Hon insjuknade i fläckfeber den 24 maj och avled

härav den 4 juni 1945. Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Gertrud Fröberg, som var gift med Nils Fröberg och i äktenskapet hade

en vid hennes dödsfall ettårig son. hade med hänsyn till smittorisken för

sonen med stor tvekan och först efter åtskilliga hänvändelser från röda

korset frivilligt ställt sig till förfogande för tjänstgöringen. Hon hade på

grund av bristande beredskap i fråga örn skvddsympad arbetskraft måst

anlitas i flyktingarbetet utan att vara ympad.

Makarna Fröberg voro vid dödsfallet båda anställda hos Aktiebolaget

Ferrosan i Malmö med en månadslön för hustrun av tillhopa omkring 300

kronor och för mannen av tillhopa omkring 350 kronor. Under åberopande,

att hustrun i väsentlig mån bidragit till familjens försörjning, har Nils Fröberg

hemställt om ersättning av statsmedel för hustruns död. Fröberg har

beräknat familjens av hustruns död orsakade ekonomiska förlust till 1 200

kronor örn året. Med hänsyn till att hustrun vid sin död varit 32 år gammal

och bort kunna arbeta till fyllda 65 år eller till den 18 februari 1978

har Fröberg yrkat i första hand ersättning med ett engångsbelopp om

30 000 kronor, utgörande ungefärlig engångspremie för en till 1978 utgående

årlig livränta å cirka 1 200 kronor, att utbetalas med 15 000 kronor

till envar av honom och sonen, och i andra hand att han och sonen årligen

under sin återstående livstid, dock längst till den 18 februari 1978, skulle

erhålla vardera hälften av ett belopp, motsvarande den årliga livränta, som

en 32-årig kvinna kan erhålla för 30 000 kronor, att utgå så länge hon

lever, dock längst tills hon fyller 65 år, eventuellt på så sätt att sonen erhåller

sammanlagda livräntebeloppet tills han fyller 16 år och att Fröberg

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

5

erhåller samma förmån för tiden därefter. Såsom tredje alternativ har

Fröberg yrkat skadestånd till sonen med antingen ett engångsbelopp å

30 000 kronor eller en mot sagda belopp svarande årlig livränta till och

med det år, sonen uppnår 18 års ålder. Slutligen bar Fröberg yrkat ersättning

för begravningskostnader, sorgkläder, ambulans samt gravplats

och gravvård med tillhopa 901 kronor 32 öre.

Ingen ersättning har i förevarande fall utgivits av civilförsvaret.

III. Sjukdomsfall, där arbetsoförmåga kvarstått vid tiden

för framställningen.

9:o) Margit Ekengren, Stockholm, insjuknade i lungtuberkulos den 3

september 1945 under tjänstgöring såsom samarit vid en sjukförläggning

i Sigtuna. Hon har sedermera vistats å Söderby sjukhus. Att döma av

intyg från den vid förläggningen tjänstgörande chefsläkaren synas möjligheter

föreligga, att Margit Ekengren redan vid tjänstgöringens början varit

infekterad. Å andra sidan får — av gjorda läkaruttalanden att döma —

tjänstgöringen anses ha väsentligt bidragit till sjukdomens utveckling. Margit

Ekengren har från civilförsvaret erhållit oavkortad lön med 8 kronor för

dag under 3 månader från och med den 3 september 1945. Hon yrkar för

återstående sjukdomstid »ersättning, som tillkommer befattningshavare,

anställd vid sanatorium, eller insjuknad värnpliktig».

10:o) Karin Elisabet Hedlund, Nätra, insjuknade i lungtuberkulos den 4

juni 1945 under tjänstgöring såsom kokerska vid en tuberkulosförläggning

å Fagerlandet, Nätra socken. Hon har sedermera vistats å sanatoriet i

Örnsköldsvik. Av civilförsvaret har hon erhållit oavkortad lön med 5 kronor

för dag under 3 månader från och med den 5 juni 1945. Återstående

ersättningskrav utgöra dels avlöning med samma belopp per dag för tiden

från den 5 september 1945, dels ersättning för sanatorievård med 1 krona

för dag från och med den 17 juli 1945 och dels ersättning för vissa andra

med sjukdomen sammanhängande kostnader med 74 kronor 20 öre.

ll:o) Maria Lovisa Kruse, Båstad, tjänstgjorde från och med den 18 september

1945 såsom vårdarinna vid en karantänsförläggning för holländska

barn i Båstad. Ett den 24 samma månad taget difteriprov ådagalade, att

hon var difteribacillbärare. Hon har av civilförsvaret erhållit oavkortad

lön med 5 kronor för dag under 3 månader från och med den 25 september

1945. Återstående ersättningskrav utgöra avlöning med 5 kronor för dag

från den 25 december 1945 intill dess hon friskförklaras.

12 :o) Ingrid Sylvia Gunhild Lundström, Malmö, insjuknade i lungtuberkulos

den 16 augusti 1945 under tjänstgöring såsom samarit vid en sjukförläggning

i Sigtuna. Hon har sedermera vårdats å lungklinik vid Malmö

allmänna sjukhus. T likhet med vad i det föregående anförts rörande

Margit Ekengren synas möjligheter föreligga, att Ingrid Lundström varit

infekterad redan vid ankomsten till förläggningen ehuru sannolika skäl

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 281.

tala för att tjänstgöringen väsentligt bidragit till sjukdomens utveckling.

Hon har av civilförsvaret uppburit oavkortad lön med 8 kronor för dag

under 3 månader från och med den 16 augusti 1945. Hon yrkar för återstående

sjukdomstid »ersättning, som tillkommer befattningshavare vid

sanatorium, eller insjuknad värnpliktig».

13 :o) Magine Weng, Vilhelmina, insjuknade i akut luftvägsinfektion under

tjänstgöring såsom förläggningschef vid en förläggning för finska evakuerade

i Vilhelmina. I anslutning till sjukdomen drabbades hon av ledgångsreumatism

för vilken hon under tiden 30 januari—19 maj 1945 vårdats å

sjukstugan i Vilhelmina. Magine Weng har av civilförsvaret under 3 månader

från och med den 30 januari 1945 erhållit oavkortad avlöning med

10 kronor för dag. Hennes återstående ersättningsanspråk utgör avlöning

för tiden från den 30 april 1945 med 8 kronor för dag under återstående

sjukdomstid.

Yttrande över föreliggande framställningar.

över föreliggande framställningar har riksförsäkringsanstalten avgivit

yttrande, som inkommit till socialdepartementet den 2 maj 1946.

Riksförsäkringsanstalten hänvisar till en början till vad anstalten anfört

i sitt yttrande över civilförsvarsstyrelsens framställning den 12 juli 1945.

I anslutning härtill tillstyrker anstalten, att ersättning enligt grunderna för

1927 års militärersättningsförordning beredes i de fall, vilka i det föregående

angivits under punkterna l:o)—6:o) samt 8:o)—13:o). Anstalten

uttalar tillika, att det syntes anstalten skäligt, att i den mån åtgärder vidtoges

till förbättring av ersättningar till beredskapsinvalider nu ifrågavarande

personal borde komma i åtnjutande av motsvarande förbättring.

Vad angår Rylander finner sig riksförsäkringsanstalten däremot, med

hänsyn till att Rylander under sjukdomstiden åtnjutit sjukavlöning från

arbetsgivaren med 8 kronor 90 öre för dag, svårligen kunna tillstyrka ersättning

av statsmedel.

I fråga örn ersättningen till Gertrud Fröbergs dödsbo skulle — fortsätter

anstalten — med hänsyn till vad som upplysts angående den avlidnas arbetsinkomst

sjukpenning enligt grunderna för 6 § militärersättningsförordningen

utgå med 6 kronor 50 öre för dag under tiden 25 maj—4 juni 1945

eller med tillhopa 71 kronor 50 öre. Vidare skulle ersättning utgå med

5 kronor för ambulanstransport. Enligt 7 § i nämnda förordning skulle

begravningshjälp utgå till dödsboet med 400 kronor, varjämte till den avlidnas

son skulle från och med den 5 juni 1945 till dess barnet fyllt 16 år

utgå livränta efter 605 kronor för år. Däremot skulle livränta icke utgå

till den efterlevande maken, ej heller ersättning för kostnader i samband

med begravningen utöver vad i det föregående angivits.

Riksförsäkringsanstalten uttalar tillika, att det synes lämpligt föreskriva,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

7

att från tillerkänd ersättning skall avdragas den sjukpenning, som vederbörande

kan hava uppburit eller kan komma att uppbära från erkänd sjukkassa.

I samtliga de fall, för vilka jag i det föregående redogjort, äro de in-Departementssjuknade

att anse såsom arbetare i olycksfallsförsäkringslagens mening och

sålunda berättigade till ersättning enligt sagda lag vid olycksfall i arbete

ävensom vid yrkessjukdom enligt yrkessjukdomsförsäkringslagen. Då i

förevarande fall sjukdomen icke föranletts av olycksfall och ej heller torde

vara att anse som yrkessjukdom, har emellertid ersättning för densamma

icke kunnat utgå enligt olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser. Civilförsvarsstyrelsen

har därför hemställt, att sjukdomsfallen skola bedömas enligt

grunderna för 1927 års militärersättningsförordning, vilken medger ersättning

även vid sjukdom, som icke orsakats av olycksfall.

De insjuknade ha frivilligt ställt sig till förfogande för att biträda vid

omhändertagandet av de betydande kontingenter flyktingar och s. k. repatriander,

vilka i krigets slutskede och omedelbart därefter kommit till

riket. De ha otvivelaktigt arbetat under svåra förhållanden och härvid utsatt

sig för risker till liv och hälsa. Det synes vara motiverat, att staten ersätter

dem för de skador som åsamkats dem i denna av staten organiserade

verksamhet.

För ersättningarnas bestämmande erbjuda sig olika möjligheter. Vissa

skäl kunna tala för att låta ersättningarna utgå enligt de grunder, som

enligt militärersättningsförordningen gälla för andra än värnpliktiga. Därmed

skulle i stort sett ersättningarna komma att överensstämma med de

ersättningar, som enligt olycksfallsförsäkringslagen utgå till personer, som

skadats vid olycksfall under flyktingtjänst. Föreliggande förslag till provisoriska

förbättringar av de ersättningar, som enligt militärersättningsförordningen

utgå till beredskapsskadade, avse dock även andra än värnpliktiga.

I vad mån tillräcklig anledning föreligger att göra dessa bestämmelser

tillämpliga å här avsedda personer synes kräva särskilt övervägande. I vart

fall synes det icke vara motiverat att göra någon skillnad mellan dem,

som under flyktingtjänst skadats vid olycksfall i arbete, och dem som under

sådan tjänst ådragit sig sjukdom, som ej berättigar till ersättning enligt

olycksfallsförsäkringslagen. Jag har för avsikt alt låta verkställa en utredning

beträffande samtliga de skador i anledning av olycks- eller sjukdomsfall

under flvktingtjänst, som numera kvarstå. Syftet härmed skulle vara

att erhålla ett underlag för bedömning, huruvida vid ersättningarnas bestämmande

andra grunder än de i olycksfallsförsäkringslagen angivna böra

tillämpas. Med hänsyn lill angelägenheten av att ersättning för här ifrågavarande

sjukdomsfall snarast möjligt utgår vill jag förorda, att i avbidan

på resultatet av en dylik utredning ersättningarna beträffande samtliga insjuknade

med undantag för Rylander nu regleras i enlighet med bestäm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

melserna i olycksfallsförsäkringslagen. Beträffande bestående sjukdomar

kan en förnyad prövning av ersättningsreglerna senare komma i fråga.

Ersättningarna synas böra utgå från anslaget till Statsverket åliggande, av

andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.

Till riksförsäkringsanstaltens förslag, att avdrag å ersättning skall göras

för vad vederbörande uppburit eller kan komma att uppbära från erkänd

sjukkassa, vill jag ansluta mig.

Beträffande Rylander, vilken ådragit sig fläcktyfus vid transport av osanerade

flyktingar, finner jag, oaktat Rylander härvid icke varit anställd hos

civilförsvaret, likväl rimligt, att han av statsmedel erhåller ersättning för

mistad arbetsförtjänst, dock icke med större belopp än skillnaden mellan

den avlöning han i genomsnitt åtnjutit i sin anställning och vad han av

arbetsgivaren uppburit i sjuklön eller 3 kronor 38 öre för dag. Härjämte

synes han böra erhålla ersättning för rekreationskostnaderna med 200 kronor.

Därest riksdagen icke anmäler erinran däremot, ämnar jag föreslå, att

civilförsvarsstyrelsen bemyndigas att av för styrelsen tillgängliga medel för

flyktingverksamhet utbetala berörda ersättningar till Rylander.

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att i anledning av de sjukdomar, Ulla Birgit Marianne

Brandt, Annie Maria Häggström, Magnhild Kanon, Ingrid

Liif, Nanna Stenvall, Hjördis Ödmann, Gertrud Fröberg,

Margit Ekengren, Karin Elisabet Hedlund, Maria Lovisa

Kruse, Ingrid Sylvia Gunhild Lundström samt Magine Weng

ådragit sig under arbete i civilförsvarets flyktingverksamhet,

må av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående

ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.

till envar av nämnda personer eller deras rättsägare utbetalas

ersättningar i enlighet med grunderna för lagen den 17

juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Stig Hammar.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946

616916

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1946:282 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till personer, sorn ådragit sig skada eller sjukdom i Jlyktingverksamhet m. m., jämte i ä a1 i texten
  2. Rskr. 1946:389 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ersättning i vissa fall i anledning av sjukdom, ådragen under arbete i civilförsvarets a1 i texten
  3. SU 1946:183 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i vissa fall i anledning av sjukdom, ådragen under arbete i civilförsvarets flyktingverks s. 31 i texten