Sök i Ratio Lex

Angående anslag till teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget

1946-05-24 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:304, Angående anslag till teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

1

Nr 304.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till teckning

av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget;

given Stockholms slott den 24 maj 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gunnar Myrdal.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 maj

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, fråga

örn finansiell rekonstruktion av Svenska skifferoljeaktiebolaget samt anför

därvid följande.

Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades i januari 1941 med ett aktiekapital

av 15 000 000 kronor, varav staten tecknade 14 999 400 kronor. År 1942

ökades aktiekapitalet med 11 000 000 kronor till 26 000 000 kronor, ökningen

finansierades med ett statsanslag å motsvarande belopp. Bolaget bedrev

ursprungligen sin verksamhet endast vid Kvarntorp i Ekeby socken av örebro

län. Jämlikt medgivande av 1943 års riksdag (r. skr. nr 49) överfördes

emellertid den 1 juli samma år flottans skifferoljeverk vid Kinne-Kleva å

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 304.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

Kinnekulle till bolaget. Då bolaget såsom likvid för Kinne-Klevaverkets tillgångar,

vilka vid tiden för övertagandet voro uppförda i statsräkenskapema

med ett värde av 3 239 059 kronor 95 öre, till statsverket utgivit aktier i

bolaget å nominellt 3 200 000 kronor, uppgår bolagets aktiekapital för närvarande

till 29 200 000 kronor. Enligt statsräkenskapema utgjorde tillgångsvärdet

å statens aktier i bolaget efter överförandet av Kinne-Klevaverket

29 238 459 kronor 95 öre.

Jämlikt beslut av 1943 års riksdag (r. skr. nr 49) har bolaget dessutom

för ytterligare utbyggnad av anläggningarna vid Kvarntorp och Kinne-Kleva

av staten beviljats ett lån å 25 600 000 kronor.

Är 1944 beslöt riksdagen (r. skr. nr 392) att dels efterskänka ifrågavarande

lån dels ock för budgetåret 1944/45 anvisa till avskrivning av lånet ett

anslag av 25 600 000 kronor samt till avskrivning å statens aktier i skifferoljebolaget

ett anslag av 29 238 400 kronor. Enligt beslut av Kungl. Maj :t

den 30 juni 1944 har därefter i statsräkenskapema lånet avskrivits per den

1 juli samma år samt statens innehav av aktier i bolaget sistnämnda dag

nedskrivits till 100 kronor. I bolagets balansräkning per den 30 juni 1945

har vidtagits mot det efterskänkta lånet svarande avskrivningar å anläggningarna

vid Kvarntorp och Kinne-Kleva samt utjämning av den från föregående

år balanserade förlusten. Någon nedskrivning av aktiekapitalet har

däremot icke ägt rum i bolagets räkenskaper.

1944 års riksdagsbeslut avsåg även ett godtagande av vissa principer för

prissättningen å bolagets produkter, så länge försvaret vore den väsentliga avnämaren

av dessa. Dessa principer inneburo, att bolagets oljepris skulle

fastställas så, att det lämnade full täckning för de direkta driftkostnaderna

samt kostnaderna för anläggningarnas underhåll och vidmakthållande. Till

sistnämnda kostnader skulle även hänföras utgifter för större, mera sällan

förekommande ombyggnads- och reparationsarbeten, för vilka det vore lämpligt

att medel tidvis funnes reserverade. Priset skulle därjämte medgiva utgifter

för teknisk forskning och utveckling inom bolagets verksamhetsområde

men däremot icke några avskrivningar och räntor å anläggningskapitalet.

I skrivelse den 20 december 1944 till dåvarande statsrådet Rubbestad anhöll

styrelsen för skifferoljebolaget om direktiv rörande den fortsatta driften

vid bolagets anläggningar. Styrelsen anförde, att styrelsen vid handläggning

av många frågor av drifts-, underhålls- och investeringsnatur för

de båda skifferoljeverken vid Kvarntorp och Kinne-Kleva funnit, att det för

fattandet av riktiga avgöranden vore nödvändigt att taga hänsyn till huruvida

driften vid ettdera eller båda verken skulle uppehållas endast så länge

försörjningsläget på oljemarknaden krävde detta eller om verksamheten borde

planeras och ledas så som lämpligen borde ske, därest produktionen

skulle fortsätta även efter kriget under en längre tid. För bedömande av

denna fråga överlämnade styrelsen jämte skrivelsen en promemoria, vari

behandlades dels den dittills bedrivna verksamheten och de resultat, som

driften vid de utbyggda anläggningarna väntades giva, sedan fullt fortfarig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

3

hetstillstånd uppnåtts, dels ock de förutsättningar, som funnes att genom

rationaliserings- och kompletteringsåtgärder förbättra driftsresultatet. Enligt

promemorian skulle, även om driften vid K i n n e - K1 ev a ve r k e t rationaliserades,

densamma lämna ett betydande underskott. Styrelsen föreslog därför,

att driften vid Kinne-Klevaverket skulle få nedläggas, så snart försörjningsläget

i fråga om flytande bränsle inom landet medgåve detta. I fråga om

anläggningarna vid Kvarntorp funnes emellertid enligt styrelsens uppfattning

möjligheter att genom rationaliseringar och anläggningar för tillvaratagande

av biprodukter komma fram till ett ekonomiskt resultat, som skulle

medgiva amortering och förräntning på det nya kapital, som för nämnda

ändamål investerats i företaget. Styrelsen ansåge därför att förutsättningar

förelåge för att skifferoljeverket i Kvarntorp skulle kunna betraktas som

ett normalt långtidsföretag. Styrelsens ställningstagande till frågan örn fortsatt

drift eller driftsnedläggelse vid Kvarntorp motiverades även av hänsyn

till verkets betydelse som beredskapsreserv. Man kunde icke med bestämdhet

säga om järnkonstruktioner, rörledningar och murverk vid driftsnedläggelse

kunde omses, så att de efter ett antal år åter kunde tagas i bruk

utan att större ombyggnad behövde förekomma. Man måste därför räkna

med en kapitalförtäring som tillsammans med kostnaderna för nödvändiga

underhållsarbeten kunde uppskattas till 2 500 000—3 500 000 kronor per år.

Själva igångsättandet av verket vid en kris på oljemarknaden skulle taga ett

ganska stort kapital i anspråk. För Kinne-Klevaverkets elei visade kalkylerna

däremot, att det bleve billigare att lägga ned verket än att upprätthålla

driften enbart ur beredskapssynpunkt.

Över skrivelsen och promemorian avgåvos infordrade utlåtanden av kommissionen

för ekonomisk efterkrigsplanering, överbefälhavaren, kommerskollegium

och 1944 års drivmedelsutredning.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering framlade i sitt yttrande

vissa principiella synpunkter på de statsägda företagens finansiering och

yttrade därvid följande.

Det är kommissionens uppfattning, att de statsägda företagen skola följa

samma affärsmässiga principer, som böra gälla för privata företag ej endast

i fråga örn driftsekonomien utan även beträffande pris-, kostnads- och räntabilitetskalkylerna.

Detta innebär att vid försäljningen av dessa företags

produkter, antingen denna sker till statliga organ eller på den öppna marknaden,

de på denna marknad vid fri konkurrens gällande priserna böra tilllämpas.

Vidare böra företagen i sina kostnadskalkyler ävenledes tillämpa

marknadens priser. I priserna dolda subventioner böra sålunda icke förekomma,

lika litet som andra dolda subventioner i form av undernormal ränta

på lån från stalén eller speciella skattelättnader. I driftskostnaderna böra inräknas

förräntning av det å anläggningarna nedlagda kapitalet efter på marknaden

gällande ränta samt normala avskrivningar på anläggningarnas lulla

värde. Man bör därvid icke fordra snabbare avskrivning jin normalt, ej heller

tillåta en alltför lång avskrivningstid. Generellt kan sägas att de efter

dessa principer beräknade kostnaderna böra täckas av de priser, sorn kunna

erhållas på marknaden.

Förhållanden kunna givetvis inträffa, vilka medföra icke beräknade förluster.

Äro dessa avsevärda, böra de regleras genom avskrivning. Vidare måste

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 3

framhållas, att man icke alltid kan begära av ett nystartat företag, att det

under experiment- och utbyggnadsstadiet skall kunna täcka silia driftskostnader.

Vad här sagts gäller enskilda företag lika väl som statliga. Vidare

kunna de angivna kriterierna på statsdriftens räntabilitet användas endast

vid planering på längre sikt. Men det är av vikt, att dessa principer tillämpas,

när under kriget startade företag skola anpassas till fredsförhållanden.

Med framläggandet av dessa principer för den affärsmässiga redovisningen

av driften inom statsägda företag, vilka principer enligt kommissionens

mening böra gälla även för enskilda företag, har kommissionen icke velat

taga ställning till frågan rörande omfattningen av statens företagsverksamhet.

I detta sammanhang bör särskilt framhållas, att staten stundom måste finna

det motiverat att i samhällets intresse, t. ex. för krigsberedskap eller på grund

av allmänna hänsyn till en landsändas ekonomiska och kulturella förkovran,

företaga investeringar, örn vilka man från början vet, att de icke kunna genom

företagets avkastning förräntas. Därest sålunda en tillverkning som icke

är finansiellt räntabel enligt ovan uppställda villkor, ändock anses böra upprätthållas

och en statlig subvention därför anses nödvändig, bör denna subvention

motiveras och redovisas fullt öppet, helst i lorm av ett tillskott, bestämt

till visst belopp per år och garanterat för viss tidrymd.

1 fråga om den fortsatta driften vid skifferoljebolagets anläggningar framhöll

kommissionen, att de utredningar som förelåge och de informationer

som under hand ställts till kommissionens förfogande, visade att goda förutsättningar

funnes för en fortsatt drift vid Kvarntorp, vilken icke skulle förutsätta

subventioner från statens sida för täckande av driftskostnaderna.

Kommissionen tillstyrkte därför bolagsstyrelsens förslag att driften vid Kvarntorp

skulle planeras på längre sikt, varvid kommissionen förutsatte, att verksamheten

upplades i överensstämmelse med de riktlinjer, för vilka nyss redogjorts.

Däremot ansåge kommissionen det klarlagt, att driften vid KirmeKleva

borde nedläggas så snart försörjningsläget medgåve detta, varefter endast

beredskapsarbeten borde företagas i den mån delta av militära och lörsörjningspolitiska

skäl ansåges nödvändigt. Kostnaderna härför borde icke

belasta bolaget utan borde täckas över riksstaten. Kommissionens ställningstagande

i fråga örn Kvarntorpsanläggningen motiverades även därav, att det

här gällde en relativt ny industri, och att exploaterandet av skiffertillgångarna

kunde giva vårt land stora möjligheter pa det kemisk-tekniska området.

Dessa vore på nuvarande stadium svåra att överblicka.

Kommissionen tog i sitt yttrande även upp frågan örn bolagets finansiella

rekonstruktion och konsekvenserna av 1944 års riksdags beslut beträffande

bolaget. Kommissionen erinrade om att riksdagen genom nämnda beslut konstaterat,

att aktiekapitalet gått förlorat. Någon rekonstruktion av bolaget

och nedskrivning av aktiekapitalet hade emellertid ej företagits vid denna

tidpunkt, vilket kunde motiveras med att man icke ännu tagit ställning till

frågan örn driftens nedläggande eller dess upprätthållande och att man ville

avvakta utvecklingen i detta avseende, innan man fattade beslut om rekonstruktionen

av ett bolag, som existerat endast ett par år. Den prispolitik, som

fastställdes vid 1944 års riksdag, vore möjlig endast så länge fri import

och fri prisbildning för eldningsoljor och bensin icke förelåge. Man finge

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

5

därför förutsätta, att det villkor, som fästes vid beslutet örn prissättningen,

nämligen att det skulle gälla »så länge försvaret är bolagets huvudsakliga avnämare»,

finge tolkas så, alt när importen av oljor och därmed även prisbildningen

på denna marknad bleve fri, bolaget också skulle äga rätt — liksom

även skyldighet — att vid sin försäljning tillämpa marknadens priser.

Kommissionen påpekade, att ett genomförande av 1944 års beslut måste

göra en rekonstruktion av bolaget under alla förhållanden nödvändig, varför

kommissionen förordade, att bolaget rekonstruerades, så snart isituationen

bleve sådan, att bolagets ledning kunde överblicka läget. De gamla anläggningarna

skulle då nedskrivas antingen till det värde, som motsvarade det

förväntade driftsresultatet, vilket i sämsta fall kunde betyda en total avskrivning,

eller till anläggningarnas återuppbyggnadsvärde. Aktiekapitalet måste

då bringas i överensstämmelse med det nedskrivna värdet på anläggningarna.

Med båda dessa rekonstruktionsmetoder uppstode frågan om hur de nödvändiga

reinvesteringarna skulle finansieras. Härom yttrade kommissionen följande.

I gynnsammaste fall kan bolaget, när oljemarknaden blir fri, visserligen

erhålla ett visst överskott av intäkter utöver utgifter (inkl. avskrivningar på

fulla värdet av nyanläggningarna), vilket skulle kunna användas för reinvesteringsändamål

i syfte att upprätthålla verkets fulla kapacitet. Ett sådant

vinstresultat bör för bolagets ledning vara syftlinjen för verksamheten, men

man måste ställa in sig på att det icke säkert kan uppnås i tillräcklig utsträckning.

Så länge som det av militära och försör.jningspolitiska skäl kan anses

vara ett allmänt intresse att denna kapacitet upprätthålles, bör därför den del

av kostnaderna för de nödvändiga reinvesteringarna, som icke täckes av bolagets

vinst, finansieras genom bidrag över riksstaten. Detta motiveras av att

alternativet till fortsatt drift icke är nedskrotning av anläggningarna utan

deras upprätthållande i driftsdugligt skick. Kostnaderna för detta andra alternativ

äro visserligen svåra att beräkna — bolaget uppskattar dem till 2,5—3,5

milj. kronor per år — men det torde icke heller vara nödvändigt alt mera

i detalj utarbeta en dylik kalkyl, då detta belopp endast representerar maximigränsen

för vad staten bör vara beredd att bidraga med och då det erforderliga

subventionsbeloppet enligt de framlagda driftkalkylerna bör ställa

sig lägre.

Med den första rekonstruktionsmetoden skulle finansieringen av reinvesteringama

kunna åstadkommas på så sätt, att bolaget varje år gjorde en beräkning

av kostnaderna under det kommande räkenskapsåret för sådana arbeten,

som kunna anses vara reinvesteringar och icke nyanläggningar, och i

den mån som dessa kostnader icke täcktes av bolagets egna vinstmedel (sedan

avskrivningar företagits på det reducerade anläggningsvärdet), skulle

särskilt anslag begäras på budgeten. Detta torde närmast motsvara tankegången

bakom 1944 års beslut.

Den andra metoden, som för kommissionen framstår som rationellare, går

ut på att i samband med rekonstruktionen bolagets anläggningar åsättas det

värde, sorn ungefärligen motsvarar ett återuppförande vid denna tidpunkt

(med hänsyn tagen till den förslitning och föråldring som ägt rum). Förräntning

av och avskrivningar på detta nedskrivna värde skulle diirefter ingå i

kalkylerna. Sorn minimikrav för fortsatt drift skulle därvid uppställas att

bolagets vinst före avskrivningar på liingre sikt täckte förräntning av och

avskrivning på åtminstone den del av anläggningsvärdet, som motsvarar .sådana

nyinvesteringar, som företagits efter 1944 års beslut. I den mån de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

kalkyler, som eljest ligga till grund för rekonstruktionen, visa att bolaget

icke förmår täcka återstoden, skulle bolaget genom kontrakt med staten av

tidigare angivna skäl tillgodoräknas ett mot.den beräknade bristen svarande

årligt subventionsbelopp. Detta kontrakt skulle avslutas på viss tid, varefter

nya kalkyler skulle uppgöras och örn så behövdes nytt kontrakt uppgöras.

Härigenom skulle täckning för nödvändiga reinvesteringar erhållas.

En rekonstruktion av bolaget efter dessa alternativa linjer skulle i båda

fallen innebära en öppen redovisning av det statsbidrag, som av speciella orsaker

kan bliva nödvändigt. Den sistnämnda metoden för bolagets rekonstruktion

synes i högre grad motsvara de principer för statsägda företags

affärsmässiga skötsel, som kommissionen inledningsvis förordat.

Jämväl övriga remissinstanser — överbefälhavaren, kommerskollegium och

1944 års drivmedelsutredning — tillstyrkte, att oljeulvinningen vid KinneKleva

skulle nedläggas så snart importen bleve fri och försörjningsläget tillläte

detta. Vidare ansågs bolaget ha förebragt vägande skäl för att Kvarntorpsanläggningen

skulle betraktas såsom ett långtidsföretag, varvid alla ansträngningar

borde göras för att företaget skulle bli ekonomiskt bärkraftigt.

Härför talade även beredskapssvnpunkter, varvid avseende fästes vid de av

styrelsen framlagda siffrorna för kostnaderna för beredskapens upprätthållande

vid total driftsnedläggelse. Överbefälhavaren framhöll därjämte, att

Kvarntorpsanläggningarnas värde ur beredskapssynpunkt vore så stort, att

starka skäl förelåge för att, om så behövdes, lämna statligt stöd för upprätthållande

av driften.

I skrivelse den 14 februari 1945 från dåvarande statsrådet Rubbestad underrättades

styrelsen för skifferoljebolaget om att regeringen delade styrelsens

uppfattning, att skifferoljeverket i Kvarntorp borde betraktas som ett

normalt långtidsföretag, medan däremot driften vid Kinne-Kleva borde nedläggas,

så snart försörjningsläget i fråga om flytande bränsle inom landet

medgåve detta. Bolaget borde alltså känna sig oförhindrat att vidtaga alla de

dispositioner, som överensstämde med detta regeringens ståndpunktstagande.

Med skrivelse den 10 januari 1946 överlämnade styrelsen för skifferoljebolaget

— under hänvisning till att den situation i fråga örn tillgången på

flytande bränsle inom landet, som förutsattes i nämnda skrivelse den 14

februari 1945 numera inträtt —■ en av styrelsen utarbetad promemoria beträffande

de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt drift vid bolagets anläggningar

vid Kinne-Kleva. Då styrelsens utredningar visade, att även med

omfattande rationaliseringsarbeten driften skulle komma att uppvisa en år

lig förlust på närmare 2 000 000 kronor, föreslog Kungl. Maj :t i propositionen

nr 48: 1946 riksdagen bl. a. att bemyndiga Kungl. Majit medgiva Svenska

skifferoljeaktiebolaget att nedlägga driften vid oljeverket vid Kinne-Kleva.

Nämnda proposition avlämnades till riksdagen den 9 februari 1946. Riksdagen

har ännu icke fattat beslut i frågan.

I en till chefen för handelsdepartementet ställd, den 18 februari 1946 dagtecknad

skrivelse har styrelsen för Svenska skifferoljeaktiebolaget framlagt

resultatet av vissa undersökningar som styrelsen låtit företaga beträffande

möjligheterna att göra den fortsatta driften vid Kvarntorp-anläggningarna

räntabel. Styrelsen har i skrivelsen upptagit även frågan örn en finansiell

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 304. 7

rekonstruktion av bolaget. Skrivelsen torde såsom Bilaga få fogas till statsrådsprotokollet.

I skrivelsen uttalas att styrelsen med nuvarande priser på oljemarknaden

måste räkna med att bolaget, därest särskilda åtgärder icke vidtagas, kommer

att redovisa driftsförluster från och med verksamhetsåret 1946/47. Sedan

styrelsen genom förut nämnda skrivelse den 14 februari 1945 erhållit besked

örn regeringens uppfattning att skifferoljeverket i Kvarntorp borde betraktas

som ett normalt långtidsföretag, har styrelsen, framhålles vidare i styrelsens

skrivelse, igångsatt vissa rationaliseringsarbeten vid verket i syfte

att åstadkomma förbättrat driftsresultat. Dessa arbeten innebära att en skifferkoksförbränningsanläggning

och två kalkbränningsugnar uppföras samt

att skiffertransporten omlägges från bildrift till järnvägsdrift. Därjämte avser

styrelsen att under hösten 1946 påbörja anläggandet av en tredje kalkbränningsugn,

som under alla förhållanden synes erforderlig. När dessa

anläggningar kommit i full drift, skulle enligt styrelsens beräkningar, under

förutsättning att ytterligare prisfall på oljeprodukterna icke inträffar, den

årliga driftsförlusten uppgå till cirka 1 600 000 kronor, vartill kommer årliga

värdeminskningar å sammanlagt omkring 2 000 000 kronor. På längre sikt

skulle sålunda erfordras tillskott från statens sida å cirka 3 600 000 kronor

örn året, därest anläggningarna skola bibehållas i det skick vari de befinna

sig efter genomförandet av styrelsens nyss angivna rationaliseringsplan.

Styrelsen har emellertid övervägt vilka åtgärder som kunna vidtagas för

att nedbringa eller helt eliminera den beräknade förlusten. Företagna undersökningar

ha givit vid handen, att avsevärda förbättringar skulle kunna

uppnås genom vissa nyinvesteringar, vilka skulle omfatta, förutom tidigare

omnämnda tredje kalkugn, en anläggning för produktion av gasol, i första

hand för bränsleändamål men eventuellt även som råmaterial för en kemiskteknisk

industri, samt ombyggnad av vissa ugnar och därav betingad utvidgning

av ångkraftcentral m. m. Dessa investeringar skulle draga en kostnad

av 18 200 000 kronor. De förväntas skola medföra bl. a. ökning av produktionen

av olja och svavel med cirka 50 procent samt av kraftproduktionen

med cirka 160 procent. Sedan nyanläggningarna kommit i fullt bruk, vilket

anses kunna ske från och med verksamhetsåret 1951/52, beräknas bolaget

lämna ett årligt överskott å 2 700 000 kronor efter avdrag av avskrivningar å

såväl gamla som nya anläggningar samt ränta å nyanläggningskapitalet.

De nu angivna nyanläggningarna anser styrelsen betra uppföras successivt

under femårsperioden den 1 juli 1946—den 30 juni 1951. I första hand skulle

den tredje kalkugnen och gasolanläggningen uppföras samt ett av ugnshusen

ombyggas. Kostnaderna för denna första utbvggnadsefapp beräknar styrelsen

lill 10 700 000 kronor.

Med utgångspunkt från nyss angivna utbyggnadsprogram har styrelsen

framlagt resultatberäkningar för tiden till och med räkenskapsåret 1951/52.

Enligt dessa .skulle någon förlust för bolaget icke behöva uppstå för innevarande

räkenskapsår under förutsättning att underskottet på driften vid

Kinne-Kleva under räkenskapsåret icke komma att belasta bolaget. För de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

därpå följande tre räkenskapsåren räknar emellertid styrelsen med årliga

underskott, efter avräkning av ränta och avskrivning å nyanläggningarna

men däremot ej å de gamla anläggningarna, å sammanlagt 3 359 000 kronor.

Därefter skulle enligt beräkningarna uppkomma överskott å rörelsen, vilka

dock först från och med räkenskapsåret 1951/52 skulle fullt täcka även erforderliga

avskrivningar å de gamla anläggningarna.

Vad beträffar frågan om en finansiell rekonstruktion av bolaget framhåller

styrelsen i skrivelsen, att kostnaderna för större delen av bolagets anläggningar

på grund av flera orsaker blivit onormalt stora. Sålunda har uppförandet

av anläggningarna med hänsyn till det trängande behovet av flytande

bränslen måst forceras under en tid med exceptionellt höga priser och

ofta under mycket ogynnsamma väderleksförhållanden. Vidare har anläggningarnas

säregna karaktär medfört betydande utgifter för experiment. De

merkostnader, som uppstått på grund av dessa förhållanden, böra enligt styrelsens

åsikt helt bortskrivas. De därefter erhållna värdena skulle anses vara

normala anläggningskostnader, vilka borde kvarstå i balansräkningen såsom

anskaffningsvärden. Dessa anskaffningsvärden måste därefter reduceras med

förslitningsavdrag för den tid anläggningarna varit i bruk. Styrelsen föreslår

emellertid, att anskaffningsvärdena därjämte redan per den 30 juni 1946

reduceras med beräknade förslitningsavdrag för femårsperioden 1946/47—

1950/51, d. v. s. den tidrymd varunder driften vid oljeverket i Kvarntorp icke

förväntas fullt täcka erforderliga avskrivningar å de nuvarande anläggningarna.

Av de i styrelsens skrivelse angivna beräkningarna och uppställningarna

framgår, att de ursprungliga anskaffningskostnaderna för bolagets anläggningar

vid Kvarntorp den 30 juni 1945 uppgingo till 76 689 000 kronor. Kostnaderna

för nyanläggningarna under räkenskapsåret 1945/46 beräknas uppgå

till 4 596 000 kronor. De normala anläggningskostnaderna vid utgången

av nämnda räkenskapsår, d. v. s. de totala anläggningskostnaderna 81 285 000

kronor efter avdrag av merkostnader betingade av kristidsförhållandena,

uppskattas till 26 220 000 kronor. Förslitningsavdragen för tiden t. o. m. den

30 juni 1946 beräknas till 4 696 000 kronor och motsvarande avdrag på de

nuvarande anläggningarna för femårsperioden 1946/47—1950/51 till 9 784 000

kronor. Örn i enlighet med styrelsens nyss angivna förslag de normala anläggningskostnaderna

per den 30 juni 1946 reduceras med dessa förslitningsavdrag,

skulle erhållas ett nettovärde på anläggningarna av 11 740 000 kronor.

En jämförelse mellan de nuvarande bokföringsvärdena och nämnda nettovärde

giver till resultat ett avskrivningsbehov av 13 847 000 kronor för

anläggningarna vid Kvarntorp.

Vad angår oljeverket vid Kinne-Kleva framhåller styrelsen att dettas bokförda

nettovärde per den 30 juni 1945 uppgick till 2 319 000 kronor. Under

räkenskapsåret 1945/46 ha tillkommit anläggningskostnader å cirka 247 000

kronor. Det totala bokföringsvärdet den 30 juni 1946 skulle sålunda uppgå

till 2 566 000 kronor. Då bolaget icke har några utsikter att kunna förränta

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

9

och amortera detta kapital, anser styrelsen, att anläggningarna vid bokslutet

den 30 juni 1946 böra nedskrivas till 100 000 kronor, motsvarande det ungefärliga

jordbruksvärdet för bolagets jordområden vid Kinne-Kleva.

Det totala nedskrivningsbehovet beträffande bolagets samtliga anläggningar

skulle sålunda uppgå till 16 313 000 kronor. Nedskrivningarna böra enligt

styrelsens förslag täckas genom nedsättning av aktiekapitalet.

Enligt styrelsens mening bör aktiekapitalet emellertid därutöver nedsättas

med ytterligare belopp. I första hand föreslås sålunda, att täckning för den

beräknade förlusten under de tre närmaste räkenskapsåren å sammanlagt

3 359 000 kronor anteciperas i samband med rekonstruktionen därigenom att

motsvarande belopp av aktiekapitalet överföres till reservfonden. Vidare bör

emellertid enligt styrelsens mening samtidigt till reservfonden överföras ett

belopp, som kan beräknas kvarstå där på längre sikt och som med hänsyn

till nya aktiebolagslagens bestämmelser bör uppgå till minst 20 procent av

det efter rekonstruktionen erforderliga aktiekapitalet. Styrelsen föreslår att

beloppet bestämmes till 5 528 000 kronor.

Sammanlagt skulle sålunda enligt styrelsens förslag aktiekapitalet nedsättas

med 25 200 000 kronor från 29 200 000 kronor till 4 000 000 kronor.

Nämnda belopp 25 200 000 kronor skulle överföras till reservfonden. Vid

bokslutet per den 30 juni 1946 skulle bolagets anläggningar nedskrivas med

16 313 000 kronor, varefter på reservfonden skulle kvarstå 8 887 000 kronor.

Under de tre första räkenskapsåren efter rekonstruktionen skulle fonden till

följd av driftsförluster efter hand nedgå till omkring 5 528 000 kronor.

Vad beträffar frågan om bolagets kapitalbehov för det planerade utbyggnadsprogrammet

skulle såsom framgår av det tidigare nämnda för den

första byggnadsetappen erfordras ett belopp av 10 700 000 kronor. Till följd

av den likviditetsförsämring bolaget undergår genom driftsförluster under

de två närmaste räkenskapsåren och för ersättningsanskaffningar till de nuvarande

anläggningarna under övergångsperioden erfordras enligt styrelsens

beräkningar ytterligare nytt kapital å tillhopa 5 300 000 kronor. Bolagets

omedelbara behov av nytt kapital skulle sålunda uppgå till sammanlagt

16 000 000 kronor. Styrelsen föreslår att detta belopp tillföres bolaget genom

nyteckning av aktier. Aktiekapitalet skulle därigenom ökas till 20 000 000

kronor. Det kapital å sammanlagt 7 500 000 kronor som erfordras för den

sista etappen i utbyggnadsprogrammet anser styrelsen kunna täckas genom

driftsöverskott och tillfällig upplåning.

Under hänvisning till vad som anförts i skrivelsen hemställer styrelsen,

dels att Kungl. Maj:t måtte medgiva att bolagets aktiekapital får nedsättas

med 25 200 000 kronor i och för rekonstruktion av bolagets ekonomiska ställning

den 30 juni 1946, dels ock att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

anvisa ett anslag å 16 000 000 kronor för nyteckning av aktier i bolaget för

möjliggörande av en sådan utbyggnad av bolagets anläggningar, som föreslagits

i skrivelsen.

över styrelsens skrivelse ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

fullmäktige i riksgäldskontoret och kommerskollegium.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

Statskontoret anför att de ekonomiska förutsättningarna för den föreslagna

utbyggnaden icke kunde bedömas på grundval av de i den remitterade

skrivelsen åberopade kalkylerna. Därest utbyggnaden funnes böra komma

till stånd, hade statskontoret icke något att erinra mot att staten finansierade

densamma genom teckning av aktier i bolaget till det för ändamålet erforderliga

beloppet. Härför erforderliga medel syntes böra anvisas såsom investeringsanslag

under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier. Den ifrågasatta

nedsättningen av bolagets aktiekapital föranledde icke någon erinran

från statskontorets sida.

Riksgäldsfullmäktige ifrågasätta, huruvida det icke skulle vara mest rationellt

att nu, då oljeimporten åter kommit i gång och världsmarknadspriserna

på oljeprodukter vida understege skifferoljebolagets framställningskostnader,

helt lägga ned företaget, vars anläggningskostnader redan avskrivits i statens

räkenskaper. Med hänsyn till anläggningens värde ur beredskapssynpunkt

ansåge sig fullmäktige dock icke kunna förorda denna utväg.

I fråga om den fortsatta driften syntes enligt riksgäldsfullmäktiges åsikt

valet stå mellan att antingen kraftigt minska rörelsens omfattning och för

framtiden uppehålla driften endast i den mån detta vore nödvändigt för företagets

bevarande med minsta möjliga kostnader i sådant skick, att anläggningen

kunde tagas i bruk i full utsträckning, örn förhållandena åter en gång

skulle så kräva, eller ock att i anslutning till vad i bolagsstyrelsens framställning

förordats vidtaga vissa kapitalkrävande åtgärder, som vore ägnade

att förbättra driftsresultatet. I fråga om förutsättningarna för bolagsstyrelsens

kalkyler anföra fullmäktige följande.

De förutsättningar, varifrån styrelsen utgått vid sina kalkyler, nämligen

samma tillverkningskostnader som år 1945 och nuvarande marknadspriser å

bolagets produkter, synas emellertid fullmäktige synnerligen ovissa, då det

ingalunda får anses uteslutet att omkostnaderna på grund av framtida löneförhöjningar

och annat kunna komma att stiga väsentligt och man å andra

sidan torde böra räkna med, att försäljningspriserna å företagets tillverkningar

komma att nedgå. Vid nu angivna förhållanden måste det enligt fullmäktiges

mening anses tvivelaktigt, örn företaget skulle komma att ens bära

sina driftkostnader även efter färdigställandet av alla de nyanläggningar, som

föreslagits. I stället torde det ej få anses uteslutet, att ytterligare kapitalinsatser

framdeles kunna komma att visa sig nödvändiga. Fullmäktige måste

därför ställa sig tveksamma i fråga örn anvisande av ett så betydande belopp

som föreslagits av styrelsen för företagets i-ekonstruktion. Då fullmäktige

emellertid anse sig sakna möjlighet att med någon grad av säkerhet

bedöma företagets framtida ekonomiska förutsättningar och möjligheten av

att med företagets bevarande för framtiden genomföra den förut antydda

utvägen att kraftigt minska driften, vilja fullmäktige dock ej motsätta sig

ett genomförande av det föreliggande rekonstruktionsförslaget.

Kommerskollegium framhåller i sitt yttrande, att det åtminstone tillsvidare

torde vara önskvärt att en viss beredskap upprätthölles i fråga om skifferoljeproduktionen.

Underhåll och vård av anläggningarna skulle draga avsevärda

kostnader, även om ingen drift skulle förekomma, varför motiv funnes

för fortsättande av produktionen även om en viss årlig förlust skulle

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

11

uppstå. Kollegium ville emellertid understryka värdet av att driften ordnades

så, att bästa möjliga resultat vunnes. I fråga om bolagsstyrelsens rekonstruktionsförslag

funne kommerskollegium, som icke underkastat styrelsens

ekonomiska kalkyler rörande den framtida driften någon närmare

granskning, de för rekonstruktionen uppdragna huvudlinjerna vara riktiga

och tillstyrkte därför bifall till bolagsstyrelsens framställning.

Svenska skifferoljeaktiebolagets anläggningar vid Kvarntorp filik aramo Depar te ments - som ett led i landets försörjningsplaner för flytande bränsle. Det gällde att cheienså

snabbt som möjligt bygga ett oljeverk, vilket kunde giva största möjliga

utbyte av olja, och samma mål uppsattes för driften vid de anläggningar vid

Kinne-Kleva, vilka bolaget övertog av marinförvaltningen. De särskilda förhållanden,

under vilka bolaget sålunda haft att driva sin verksamhet, ha haft

stor inverkan på bolagets finansiella resultat. Forceringen av verkets utbyggande

gjorde det nödvändigt att utföra arbetet under tider av olämplig

väderlek, vilket ökade anläggningskostnaderna. Starkt ökade priser på byggnadsmaterial

bidrogo även att höja kostnaderna. Tillverkningsmetoderna hade

ännu icke helt kommit över experimentstadiet, och bolagets ledning

måste pröva sig fram på olika linjer samtidigt som oljeutvinningen enligt

riksdagens direktiv måste hastigt drivas upp till högsta möjliga nivå. Investeringar

måste därför göras, som i ljuset av de första årens driftserfarenheter

visat sig icke fylla måttet i fråga om produktionseffektivitet. Ledningen har

under de första åren, då alla ansträngningar måste koncentreras på oljeutvinningen,

icke heller kunnat ägna frågan om biprodukterna en så intensiv

uppmärksamhet, som skulle varit önskvärd.

Med hänsyn till dessa förhållanden kan med tillfredsställelse konstateras,

att, enligt vad bolagets verkställande direktör under hand uppgivit, oljeverket

vid Kvarntorp fram till den 30 juni 1946 beräknas ha producerat cirka

231 000 kbm råolja. Denna obemängd har inneburit ett icke oväsentligt tillskott

till vår försörjning med olja under kristiden. Enligt nämnda uppgifter

har oljan i tillverkning kostat i genomsnitt 500 kronor per kbm, om alla

nedlagda kostnader både av anläggnings- och av driftskaraktär medräknas.

Därest det den 30 juni 1946 kvarstående anläggningsvärdet bestämmes till

11 740 000 kronor men övriga kostnader bibehållas oförändrade, blir tillverkningskostnaden

450 kronor per kbm. De egentliga driftkostnaderna exklusive

ränta och amortering ha utgjort i genomsnitt 149 kronor per kbm

och uppgå för närvarande till 103 kronor per kbm. Dessa tillverkningskostnader

kunna icke anses orimliga i jämförelse med kostnaderna under krigsperioden

för andra inhemska bränslen.

Vid anläggningarna i Kinne-Kleva beräknas produktionen av råolja efter

bolagets övertagande av anläggningarna den 1 juli 1943 och fram till den

31 maj 1946 uppgå till 21 640 kbm. Av olika anledningar ha produktionskostnaderna

därstädes legat högre än vid Kvarntorp. De egentliga driftskostnaderna

per kbm lia dock sedan räkenskapsåret 1943/44 nedbringats från

490 kronor till 223 kronor första kvartalet 1946.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

Riksdagens beslut i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om nedläggande

av oljedriften vid Kinne-Kleva föreligger ännu icke. Under förutsättning

att riksdagen bifaller detta förslag torde, då det gäller att bedöma skifferoljebolagets

framtida verksamhet, hänsyn behöva tagas endast till oljeverket

vid Kvarntorp. Anläggningarna där ha stor betydelse ur beredskapssynpunkt

för den händelse oljetillförseln utifrån ånyo skulle spärras och de böra

därför icke få förfalla. Några andra alternativ synas icke föreligga än att

antingen fortsätta oljedriften vid verket eller också lägga ned densamma med

bibehållande av anläggningarna i sådant skick, att driften vid behov kan

omedelbart upptagas. Såsom förut nämnts erhöll bolagsstyrelsen i skrivelse

den 14 februari 1945 meddelande örn att oljeverket vid Kvarntorp enligt regeringens

åsikt borde betraktas som ett normalt långtidslöretag. Detta regeringens

ståndpunkts tagande torde ha grundats på den uppfattningen, att

kostnaderna för att efter nedläggande av driften bibehålla anläggningarna i

driftsdugligt skick skulle överstiga de förluster, som vid fortsatt drift i ogynnsammaste

fall kunde åsamkas statsverket. Det torde icke finnas anledning

att frångå den en gång intagna ståndpunkten, därest det kan beräknas, att

rimliga förutsättningar föreligga för räntabel drift eller åtminstone att en

eventuell förlust icke skall överstiga eljest nödvändiga beredskapskostnader.

Styrelsen för skifferoljebolaget har nu i sin skrivelse den 18 februari 1946

framlagt vissa förslag avseende dels rationalisering av produktionen vid oljeverket

och ökad utvinning av biprodukter samt dels en finansiell rekonstruktion

av bolaget. Innan jag redogör för min granskning av dessa förslag, vill

jag erinra om de principer för statlig affärsverksamhet, vilka kommissionen

för ekonomisk efterkrigsplanering utvecklade i sitt förut berörda yttrande den

7 februari 1945. Dessa innebära i korthet, att statliga företag böra drivas

efter samma affärsmässiga principer som enskilda företag och att dolda subventioner

ej böra förekomma; därest statligt stöd av särskilda skäl anses

nödvändigt, bör detta redovisas fullt öppet. Jag ansluter mig till fullo till dessa

principer och granskningen av styrelsens förslag har skett med utgångspunkt

därifrån.

Enligt styrelsens kalkyler skulle, om de nu gällande importpriserna på olja

och bensin icke förändras och om den nuvarande produktionstekniken bibehålies,

driften vid oljeverket i Kvarntorp lämna ett årligt underskott av

1 600 000 kronor, vartill skulle komma värdeminskningar å anläggningarna

med cirka 2 000 000 kronor örn året. Ett sådant resultat, innebärande en förlust

för statsverket å sammanlagt 3 600 000 kronor årligen, skulle enligt min mening

icke vara tillfredsställande och borde föranleda en omprövning, huruvida

det icke vore mest rationellt att nedlägga driften. Styrelsen har emellertid undersökt

olika möjligheter att åstadkomma ett bättre driftsresultat och därvid

kommit till den slutsatsen, att avsevärda förbättringar skulle ernås genom

omfattande nyinvesteringar. Dessa skulle avse uppförande av en tredje kalkugn

och en gasolanläggning samt ombyggnad av tre ugnshus jämte därav betingad

utvidgning av ångkraftcentral m. m. Härigenom skulle möjliggöras

dels ett bättre utnyttjande av biprodukterna och dels en rationalisering av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

13

oljeutvinningen. Enligt styrelsens beräkningar skulle investeringarna medföra,

att rörelsen efter en övergångsperiod av fem år skulle lämna ett årligt överskott

till förräntning av och avskrivningar å icke blott anskaffningsvärdet

för de nya anläggningarna utan även å det normala anskaffningsvärdet för de

gamla anläggningarna.

Importen av olja och bensin och därmed prisbildningen å dessa produkter

har kunnat frigöras redan i slutet av förra året. De föreslagna rationaliseringsarbetena

och utbyggnaderna kunna icke slutföras förrän om fem år. Under

de första tre åren av utbyggnadstiden beräknas bolaget komma att redovisa

en betydande förlust. Det torde icke heller kunna begäras, att ett företag

som driver en för vårt land helt ny produktion och som tillkommit under så

säregna förhållanden som skifferoljebolaget, vid fri prisbildning omedelbart

skall kunna uppvisa vinst på sin rörelse. Med hänsyn till de förbättringar

av driftsresultatet, vilka på grundval av styrelsens kalkyler kunna förväntas,

anser jag mig kunna tillstyrka att de av styrelsen föreslagna investeringarna

få företagas.

Vad angår förslaget till finansiell rekonstruktion av bolaget har styrelsen

följt riktlinjerna för det förslag som i detta hänseende utvecklats av kommissionen

för ekonomisk efterkrigsplanering. Sålunda ha anläggningarna vid

Kvarntorp åsatts ett värde, som kan anses motsvara de normala anläggningskostnaderna.

Detta värde har tagits som utgångspunkt för beräkning av avskrivningar

efter sedvanliga grunder fram till den 30 juni 1946. Därjämte har

styrelsen i sitt förslag anteciperat de avskrivningar, som böra göras under de

fem övergångsåren 1946/47—1950/51, och kommer därigenom fram till ett

nettovärde på anläggningarna vid Kvarntorp per den 30 juni 1946 av

11 740 000 kronor. Anläggningarna vid Kinne-Kleva skola enligt styrelsens

förslag nedskrivas till 100 000 kronor. Tofalt skulle anläggningarnas värde

nedskrivas med 16 313 000 kronor. För täckande av nedskrivningen föreslås

att aktiekapitalet nedsättes med motsvarande belopp. Emellertid bör enligt

styrelsens mening aktiekapitalet nedsättas med ytterligare 8 887 000 kronor,

vilket belopp styrelsen avser att använda dels till täckande av beräknade

förluster under de tre första åren av nybyggnadsperioden och dels till bildande

av en reservfond. Enligt förslaget skall sålunda aktiekapitalet nedsättas

med sammanlagt 25 200 000 kronor till 4 000 000 kronor. Då såsom förut

nämnts värdet av statens aktieinnehav redan nedskrivits i statsräkenskaperna

till 100 kronor, är något särskilt anslag i anledning av åtgärden icke erforderligt.

Den av styrelsen föreslagna nedsättningen av aktiekapitalet torde böra

godkännas vid blivande bolagsstämma.

De tidigare berörda investeringarna vid oljeverket i Kvarntorp komma enligt

styrelsens kalkyler att draga en sammanlagd kostnad av 18 200 000 kronor.

Det omedelbara kapitalbehovet för nyanläggningarna har styrelsen uppskattat

till 10 700 000 kronor. Därutöver räknar styrelsen emellertid med ett

ytterligare kapitalbehov för de närmaste åren å 5 300 000 kronor dels för

nödvändiga ersättningsarbeten å de nuvarande anläggningarna och dels for

avhjälpande av den likviditetsförsämring bolaget kommer att undergå till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

följd av de beräknade driftsförlustema under nämnda år. Styrelsen föreslår

att detta kapital å sammanlagt 16 000 000 kronor tillföres bolaget genom nyteckning

av aktier och att sålunda aktiekapitalet ökas till 20 000 000 kronor.

Det av styrelsen framlagda förslaget till utbyggnader jämte nytillskott av

kapital för finansiering av dessa synes väl tillgodose kraven på en sund finansiering.

Jag anser mig därför kunna tillstyrka styrelsens förslag att bolaget

tillföres nytt kapital genom att staten nytecknar aktier för 16 000 000

kronor.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att statsrådet Ericsson vid anmälan

i statsrådet av frågan örn nedläggande av oljedriften vid anläggningarna

vid Kinne-Kleva yttrade bl. a. att det kunde ifrågasättas att medel

skulle ställas till skifferoljebolagets förfogande såsom kompensation för den

ökade förlust, som kunde uppstå i samband med avvecklingen av verket.

Denna fråga liksom vissa andra frågor, som sammanhängde med avvecklingen,

avsågos emellertid skola upptagas vid senare tillfälle. Styrelsen för

skifferoljebolaget har i sin nu förevarande skrivelse den 18 februari 1946

uttalat, att någon förlust för bolaget icke skulle uppstå för räkenskapsåret

1945/46, under förutsättning att underskotten å driften vid Kinne-Kleva under

räkenskapsåret täcktes med särskilt därför anslagna medel. Emellertid

må framhållas, att bolaget enligt de principer för prissättningen, som voro

gällande under tiden intill den 8 december 1945, erhöll full täckning för sina

direkta produktionskostnader. Med hänsyn härtill synas eventuella underskott

å driften vid Kinne-Kleva före nämnda tidpunkt böra bestridas av bolaget.

Däremot kunna skäl anföras för att driftsförlustema under tiden efter

den 7 december 1945 täckas i annan ordning. Denna fråga synes emellertid

böra upptagas till behandling vid en senare tidpunkt, då samtliga spörsmål

berörande den föreslagna avvecklingen av Kinne-Kleva-verket klart kunna

överblickas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget

under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier,

för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

av ...................... kronor 16 000 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sigmund Vogel.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ni 304.

15

Bilaga.

Till Statsrådet och chefen för Kungl. Handelsdepartementet.

För tiden till och med november 1945, det vill säga under den tid, som

försvaret varit Svenska Skifferoljeaktiebolagets huvudsakliga avnämare för

dess oljeprodukter, hava priserna på dessa, i enlighet med riksdagens beslut,

fastställts på så sätt, att de täckt bolagets självkostnader. Från och med december

1945 är emellertid bolaget hänvisat att avsätta även sina oljeprodukter

i allmänna marknaden och i konkurrens med utländska leverantörer.

Med hänsyn härtill och då regeringen i enlighet med dåvarande statsrådet

Axel Rubbestads skrivelse till bolaget av den 14 februari 1945 i princip beslutat,

att skifferoljeverket vid Kvarntorp skulle betraktas såsom ett normalt

långtidsföretag, har bolagets styrelse låtit verkställa en utredning angående

de åtgärder, som böra vidtagas med anledning av den nu inträdda

situationen. Styrelsen får härmed vördsamt framlägga resultatet av denna

undersökning.

Vid bedömandet av tillverkningskostnaderna i framtiden har styrelsen utgått

från de självkostnader, som förelegat under kalenderåret 1945, det vill

säga de kostnader, som uppnåtts sedan verket utbyggts enligt 1943 års lagtima

riksdags beslut och som avsåg en årlig produktion av cirka 71009

ton råolja.

I bilaga 16 till bolagets VPM av den 18 december 1944 uppskattades tillverkningskostnaderna

exklusive ränta och avskrivning, sedan anläggningen

kommit fullt igång, till 103,70 kronor per m3 råolja efter avdrag för vinst

å biprodukter. Den på motsvarande sätt beräknade faktiska självkostnaden

har för såväl första som andra halvåret av år 1945 uppgått till 102,77

kronor per m3 råolja, det vill säga praktiskt taget samma siffra, som beräknades

i förutnämnda bilaga. De faktiska förhållandena under år 1945 hava

sålunda bekräftat tillförlitligheten av kalkylerna i ovannämnda VPM. Vid

de beräkningar, för vilka styrelsen i det följande kommer att redogöra, hava

tillverkningskostnaderna baserats på självkostnaderna under kalenderåret

1945, vilka endast korrigerats med hänsyn till de förändringar, som betingas

av det successiva genomförandet av redan beslutade eller här föreslagna ombyggnader

och nyanläggningar.

I förutnämnda VPM har styrelsen i syfte att åstadkomma ett förbättrat

driftsresultat räknat med följande ändringar och nybyggnader:

1. Uppförandet av skifferkoksförbränningsanläggning.

2. Omläggning av skiffertransporten från bildrift till järnvägsdrift.

3. Anskaffning av sinterverk för tillverkning av gasbetongråmassa.

4. Uppförande av 4 stycken kalkbränningsugnar.

5. Uppförande av gasolanläggning.

Sedan bolaget erhållit del av regeringens förutnämnda principiella ståndpunktstagande

beträffande den framtida verksamheten, har styrelsen av de

i VPM föreslagna kompletteringarna låtit vidtaga åtgärder'' för uppförande

av skifferkoksförbränningsanläggning, för omläggning av skiffertransporten

samt för uppförande av två stycken kalkbränningsugnar. Av dessa nya anläggningar

komma skifferkoksförbränningsugnarna och kalkugnarna att tagas

i bruk i slutet av innevarande räkenskapsår, medan återstående nyanskaffade

maskiner och utrustning först kan komma i drift successivt under

räkenskapsåret 1946—1947.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

I förutnämnda VPM av den 18 december 1944, sidan 25, har framhållits,

att vissa där angivna priser för olika oljeprodukter måste erhållas, örn tillverkningskostnaderna

exklusive ränta och avskrivning skulle kunna täckas

av inkomsterna. Med det marknadsläge, som för närvarande råder, är det

uppenbart, att dessa priser icke kunna erhållas. På grand härav måste man

räkna med att bolaget, därest några åtgärder icke vidtagas, kommer att redovisa

driftsförluster från och med verksamhetsåret 1946—1947. När förutnämnda

nu påbörjade anläggningar jämte en ny tredje kalkugn, som under

alla förhållanden synes böra byggas, komma i full drift, vilket beräknas

ske från och med ingången av räkenskapsåret 1947—1948, torde den årliga

driftsförlusten, under förutsättning att ytterligare prisfall på oljeprodukterna

icke kommer att inträffa, belöpa sig till cirka kronor 1 600 000, vartill kommer

värdeminskningsavdrag med cirka kronor 2 000 000, det vill säga sammanlagt

cirka kronor 3 600 000.

Även örn staten icke inom de allra närmaste åren behöver tillskjuta medel

för ersättningsanskaffningar, måste man således på längre sikt räkna med

årliga tillskott på omkring kronor 3 600 000, om anläggningen skall bibehållas

i det skick den befinner sig den 1 juli 1947.

Med utgångspunkt från detta förhållande har styrelsen övervägt vilka

åtgärder, som böra vidtagas för att nedbringa eller belt eliminera den sålunda

beräknade förlusten. I förutnämnd VPM har ifrågasatts uppförande

av bl. a. fyra kalkugnar, sinterverk för gasbetongråmassa samt gasolanläggning.

Såsom redan nämnts har uppförande av två kalkugnar redan igångsatts.

Marknadsläget och tillgången till orstenskalk, som faller vid den normala

driften, giver vid handen, att en tredje sådan ugn bör uppföras redan

under hösten 1946, under det att frågan om en fjärde ugn bör göras beroende

av den verkliga tillgången på normalt fallande orstenskalk samt på

avsättningsmöjligheterna i framtiden. De undersökningar, som under senaste

året utförts på bolagets laboratorium, lia visat, att sintring av skifferaska

icke är en lämplig väg för framställning av råmassa för gasbetong. Undersökningarna

fortsätta för närvarande med sikte på att medelst en annan metod

nå fram till fullgod produkt, men ännu kan man icke föreslå upptagandet

av denna biproduktstillverkning med garanti för goda tekniska och ekonomiska

resultat.

Av de ytterligare undersökningar, som utförts beträffande gasoltillverkningen

efter avgivande av VPM, har tydligt framgått, att en sådan tillverkning

kommer att lämna ett tillfredsställande resultat, även örn gasolen utnyttjas

för det närmast till hands liggande ändamålet, nämligen såsom

bränsle. Det synes emellertid sannolikt, att en icke oväsentlig förbättring av

resultatet kan vinnas genom att använda gasolens kolväten för framställning

av kemisk-tekniska produkter, som nu importeras. På grund av den

senaste utvecklingen inom flygtekniken är det däremot ovisst, om gasolen

bör utnyttjas för produktion av flygbensin.

I här föreliggande framställning har för överskådlighetens skull hänsyn

endast tagits till framställning av gasol för bränsleändamål, vilket icke hindrar

att redan inom den tidsperiod, som utredningen omfattar, förslag böra

tagas under övervägande, som avse att göra tillverkningen ännu mera lönande

genom uppbyggandet av en kemisk-teknisk industri.

Under 1945 har bolaget gjort omfattande försök beträffande möjligheterna

att medelst en genomgripande ombyggnad av vissa ugnar åstadkomma förbättrade

driftsresultat. Genom dessa försök har fastslagits, att efter en sådan

ombyggnad resultatet förbättras så väsenligt, att såsom av det följande

kommer att framgå det icke kan råda någon tvekan örn att kompletteringarna

böra komma till utförande. Produktionen av olja och svavel kommer

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

för verket i dess helhet att ökas med cirka 50 % och kraftproduktionen med

cirka 160 %>. Dessutom kommer gasöverskottet för direktdistribution till

andra industrier eller för generering av Ytterligare kraft att öka högst betydligt.

Ett genomförande av nu berörda nyanläggningar och ombyggnader kommer

att kräva följande kapitalutlägg:

Tredje kalkugnen .................................. kronor 200 000

Gasolanläggning .................................. » 6 500 000

Ombyggnad av ugnar samt därav betingad utvidgning av

ångkraftcentral m. m............................. » IX 500 000

Kronor 18 200 000.

Sedan dessa nyanläggningar kommit fullt i bruk, vilket om beslut därom

fattas vid årets riksdag, kan beräknas bliva fallet från och med verksamhetsåret

1951—1952, kommer bolaget att lämna överskott enligt följande uppställning:
Bruttoöverskott

.................................... kronor 7 100 000

Avgår ränta och avskivning på nyanläggningar (ränta 4 %>,

avskrivning 10 %) ..................................»_ 2 400 000

kronor 4 700 000

Avgår beräknade avskrivningar på de gamla anläggning
arna

.............................................._» 2 000 000_

Vinst kronor 2 700 000.

De inkomstsiffror, som ligga till grund för denna kalkyl, äro baserade pa sådana

oljepriser, som vid direktdistribution och med utgångspunkt från den

marknadssituation som nu föreligger, böra kunna erhållas, om oljeprodukterna

distribueras inom det konsumtionsområde, som ur fraktsynpunkt ligger väl

till för Kvarntorpsverket. För svavel har förutsatts ett pris, som ligger något

över priset på motsvarande importvara före kriget. Ifråga örn gasolen hava

kalkylerna baserats på ett pris, som torde kunna erhållas även vid konkurrens

genom eventuell import. För försåld gas hava priser upptagits, som stå

1 relation till de kolpriser, som gällde före kriget, och inkomsterna för elektrisk

kraft hava beräknats till belopp, som torde vara fullt betryggande.

Om inga åtgärder utöver nu beslutade vidtagas för förbättring av driftsresultatet,

skulle såsom framhålles å sidan 3 bolaget lämna ett årligt underskott

på cirka 3 600 000 kronor. Genom ovannämnda investeringar beräknas

alltså denna förlust övergå i en vinst å cirka 2 7000 000 kronor, vilket betyder

en resultatförbättring på icke mindre än 6 300 000 kronor per år.

Aven om av en eller annan anledning, som nu icke kan förutses, förbättringen

av resultatet skulle bliva mindre än vad kalkylen angiver, synas nyanläggningarna

så väsentligt förbättra möjligheterna för en ekonomisk drift,

att anläggningarna enligt styrelsens uppfattning snarast möjligt böra komma

till utförande.

Emellertid är det tydligt, att ifrågavarande anläggningar av olika anledningar

måste uppföras successivt. På grund härav har styrelsen upprättat

följande program för utvidgningarna, omfattande femårsperioden 1 juli 1946

—30 juni 1951.

Beräknad tid för igångsättning av driften vid:

Tredje kalkugnen .............. 1=/2 1947

Det först ombyggda ugnshuset .... 7i 1948

Gasolanläggning ................ 7, 194g

De två sist ombyggda ugnshusen . . 7? 1951

Bihang till riksdagens protokoll lOiG. 1 sami. Nr 304.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

Om dessa igångsättningstider skola kunna hållas, måste femårsplanen i

princip godkännas redan vid årets lagtima riksdag, så att beställningar till

de tre första utbyggnadsetapperna så snart som möjligt kunna verkställas.

Kapitalbehovet för dessa första utbyggnader beräknas till cirka 10 700 000

kronor.

Då såsom framgår av ovanstående byggnadsplan, nyanläggningarna komma

att tagas i bruk successivt och då försäljningen av gasol icke från början

kan tänkas bliva så stor, att gasolanläggningens hela kapacitet blir utnyttjad,

kommer bolaget under byggnadsåren att redovisa förluster, som emellertid

successivt avtaga.

Då bolaget under tiden 1h 1945—T/i2 1945 fick tillgodoräkna sig de av Kungl.

Majit den 19 oktober 1945 fastställda priserna på oljorna, giver ett upprättat

preliminärt bokslut för bela verksamhetsåret till resultat, att någon förlust

för bolaget icke borde uppstå. En förutsättning är, att de driftsförluster, som

från och med den 1h 1945 uppstå vid bolagets anläggningar vid Kinne-Kleva,

täckas med särskilt därför anslagna medel.

För räkenskapsåren 1946/1947—1951/1952 har styrelsen uppgjort nedanstående

resultatsberäkning. I denna kalkyl har hänsyn tagits till ränta och

avskrivning å nyanläggningarna, men däremot ej å de nuvarande anläggningarna.

Ränta har beräknats efter 4 °/o och avskrivningar efter 10 % å anskaffningsvärdet.

Räkenskapsår

Före ränta och av- skrivning

Ränta och

avskrivning

å nyanläggn.

Efter ränta och avskriv- ning på nyanläggningar

Underskott

Överskott

Underskott

Överskott

1946/1947 ................

2 290 000

14 000

2 304 000

1947/1948 ................

224 000

763 000

987 000

1948/1949 ................

1408 000

1 476 000

68 000

1949/1950 ................

1 733 000

1 433 000

300 000

1950/1951 ................

2 448 000

1 390 000

1 058 000

1951/1952 ................

7 i 01 000

2 397 000

4 704 000

Kronor

3 859 000

6 062000

Såsom framgår av i tabellen lämnade uppgifter, beräknas under byggnadstiden

för de nya anläggningarna uppstå förluster på sammanlagt 3 359 000

kronor. Då andra inom landet tillverkade motorbränslen än bensin icke tillföra

staten någon inkomst i form av indirekt skatt, bör i anslutning till denna

förlustsiffra omnämnas, att skatten på den av bolaget under ett enda år producerade

bensinen uppgår till icke mindre än 5 000 000 å 6 000 000 kronor.

I detta sammanhang förtjänar också framhållas, att skifferoljeindustrin i Skottland,

som arbetar med en avsevärt rikare skiffer än kvamtorpsskiffern, får

tillgodoräkna sig hela det merpris, som skatt å bensin och övriga oljor betingar.

Kostnaderna för större delen av bolagets anläggningar hava på grund av

flera orsaker blivit onormalt stora. Uppförandet har med hänsyn till det

trängande behovet av flytande bränslen måst forceras, ofta under mycket

ogynnsamma väderleksförhållanden, samt under en tid med exceptionellt

höga priser. Anläggningarnas säregna karaktär har vidare medfört betydande

utgifter för experiment. Redan till följd härav är det uppenbart att bolaget

icke i framtiden kan förränta och amortera det i anläggningarna nedlagda

kapitalet utan att en betydnade del av detta följaktligen måste bortskrivas

såsom en kristidsutgift.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

19

I den föregående framställningen har visats, att bolaget med nuvarande

oljepriser även efter genomförandet av vissa redan nu beslutade rationaliseringsåtgärder,

såsom uppförande av tre kalkugnar och en anläggning för

skifferkoksförbränning, omläggning av skiffertransporterna m. m., kommer

att redovisa en årlig driftsförlust på i runt tal 1 600 000 kronor exklusive avskrivningar.

Ur räntabilitetssynpunkt borde följaktligen de nuvarande anläggningsvärdena

helt bortskrivas. Såsom ovan framhållits, torde emellertid

genom uppförandet av vissa ganska betydande nyanläggningar bolagets resultat

efter byggnadstiden kunna förbättras så avsevärt, att det täcker räntor

och avskrivningar icke blott å nyanläggningarna utan även å viss del av de

nuvarande anläggningarna. Vid den rekonstruktion av bolagets ekonomiska

ställning, som synes böra ske vid innevarande räkenskapsårs utgång den 30

juni 1946, torde det under sådana förhållanden vara befogat att låta en viss

mindre del av anskaffningskostnaderna kvarstå i balansräkningen.

Enligt styrelsens uppfattning bör beräkningen av den per 30 juni 1946 kvarstående

delen av anskaffningsvärdet för då uppförda och beslutade anläggningar

ske i enlighet med följande principer.

Den merkostnad, som uppstått på grund av prisstegringen, samt den starka

forceringen av byggnadsarbetena, och som redan i bolagets bokföring redovisats

separat, bör i första hand bortskrivas. Därjämte bör anskaffningskostnaderna

för sådana delar av anläggningen, som hava karaktär av experiment

och som nu kunna betraktas som definitivt oräntabla, helt bortföras. Därefter

kvarstående värden kunna i princip anses såsom normala anläggningskostnader,

och desamma böra därför kvarstå i balansräkningen såsom anskaffningsvärden.

Då dessa anläggningar undergått värdeminskning på grund av

förslitning under den tid de varit i bruk, måste nämnda anskaffningskostnad

emellertid reduceras med normala värdeminskningsavdrag för tiden fram till

den 30 juni 1946. Emellertid framgår av det föregående, att de nuvarande

anläggningarna kunna amorteras och förräntas först efter en femårsperiod.

Det synes styrelsen därför vara lämpligt, att man redan i balansräkningen per

30 juni 1946 anteciperar värdeminskningen på de nuvarande anläggningarna

under den efterföljande femårsperioden och att förutnämnda normala anskaffningskostnader

sålunda reduceras även med de förslitningsavdrag, som

belöpa på nämnda femårsperiod. De i enlighet med dessa principer beräknade

anskaffningskostnaderna och värdeminskningsavdragen fi 1 000-tal kronor}

för anläggningarna i Kvarntorp framgå av efterföljande uppställning.

Anskaffningsvärden 30/e 1945 .......................... 76 689

Avgår: Kostnader betingade av prisstegring och forcering 31 074

45 615

Fastig-

heter

Maskiner

Ledningar

Summa

Kvarstående anskaffningsvärden

ovan.........................

Avgår:

enligt

10 099

29 959

5 557

45 615

Kostnader för experiment- och

tidsanläggningar.............

kris-

3 906

17 821

2 264

23 991

Tillkommer:

6 193

12 138

3 293

21 624

Anskaffningar under 1945/1946 .

781

3 541

274

4 596

Normal anskaffningskostnad 30''«

1946

6 974

15 679

3 567

26 220

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

Avgår:

Förslitningsavdrag t. o. m. 30/6 1946 ..

Förslitningsavdrag för åren 1946/1947

—1950/1951 ......................

Anläggningarnas nettovärden 30/e 1946

kronor.............................

Fastig-

heter

Maskiner

Ledningar

Summa

557

3 654

485

4 696

1 046

7 860

878

9 784

1 603

11 514

1 363

14 480

5 371

4 165

2 204

11 740

I balansräkningen per 30 juni 1946 komma anläggningarna sålunda att

redovisas på följande sätt:

Anläggningar.

Fastigheter:

Beräknad normal anskaffningskostnad..... 6 974 000

Värdeminskningsavdrag.................. 1 603 000 5 371 000

Maskiner:

Beräknad normal anskaffningskostnad..... 15 679 000

Värdeminskningsavdrag.................. 11 514 000 4 165 000

Ledningar:

Beräknad normal anskaffningskostnad..... 3 567 000

Värdeminskningsavdrag.................. 1 363 000 2 204 000 n 740 000

Vid beräkningarna i förestående uppställning har en gemensam avskrivningssats

tillämpats för var och en av de i uppställningen upptagna tillgångsgrupperna,

nämligen 3 % för fastigheter, 10 °/o för maskiner och 5 % för

ledningar.

Skillnaden mellan bokföringsvärdet den 30 juni 1946 och det enligt ovan

beräknade nettovärdet framgår av nedanstående tabell:

Nettobokföringsvärdet enligt balansräkningen den 3%

1945 ............................................ kronor 20 991 000

Tillkommer:

Anskaffningar under 1945/1946 ...................... » 4 596 000

Nettobokföringsvärden den 30/e 1946 .................. kronor 25 587 000

Avgår:

Nettovärdet enligt ovanstående uppställningar.......... » 11 740 000

Att nedskriva vid rekonstrutionen den 30/„ 1946 ...... kronor 13 847 000

I nedanstående tablå återfinnes en jämförelse mellan å ena sidan det totala

nedskrivningsbehovet till och med rekonstruktionen och å andra sidan redan

verkställda av- och nedskrivningar, vilka täckts dels med bolagets vinstmedel,

dels med av staten efterskänkt lån:

Totala nedskrivningar:

Merkostnad................................................ 31 074 000

Experiment och kristidsanläggningar:

Fastigheter..................................... 3 906 000

Maskiner....................................... 17 821 000

Ledningar...................................... 2 264 000 23 991 000

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

21

Förslitningsavdrag

För tiden t. o. m. so/6 1946.

Fastigheter.......................... 557 000

Maskiner........................... 3 654 000

Ledningar.......................... 485 000 4 59g 000

För åren 1946/47—1950/51.

Fastigheter.......................... 1 046 000

Maskiner............................ 7 860 000

Ledningar..........................• 878 000 9 784 000 14 480 000

69 545 000

Av- och nedskrivningar i räkenskaperna:

Med driftsöverskott............................... 31 330 000

» efterskänkt lån.............................. 24 368 000 55 698 000

Att nedskriva vid rekonstruktionen den 3% 7946.... Kronor 13 847 000

Sambandet mellan de totala anläggningskostnaderna fram till den 30 juni

1946 och nettobokföringsvärdet efter rekonstruktionen framgår av nedanstående

uppställning:

Anskaffningsvärden den 3% 1945 .................... kronor 76 689 000

Tillkommer:

Anskaffningar under 1945/1946 ...................... >__4 596 000

Anskaffningsvärden den 3% 1946 .................... kronor 81 285 000

Avgår:

Av- och nedskrivningar enligt räken
-

skaperna ....................... kronor 55 698 000

Nedskrivning vid rekonstruktionen .. » 13 847 000 » 69 545 000

Nettobokföringsvärde den 3% 1946 .................. kronor 11 740 000

Såsom framgår av balansräkningen per 30 juni 1945 voro anläggningarna

vid Kinne-Kleva då upptagna till ett nettovärde av 2 319 000 kronor. Under

1945/1946 hava tillkommit anläggningskostnader å cirka 247 000 kronor,

varför det totala bokföringsvärdet den 30 juni 1946 kommer att uppgå till

cirka 2 566 000 kronor. Såsom styrelsen framhållit i sin VPM av den 5

januari 1946 föreligga inga utsikter att kunna amortera och förränta anläggningarna

vid Kinne-Kleva. Värdet den 30 juni 1946 bör därför upptagas

till högst 100 000 kronor, motsvarande ett ungefärligt jordbruksvärde. Den

vid rekonstruktionen erforderliga nedskrivningen å anläggningarna vid KinneKleva

uppgår följaktligen till cirka 2 466 000 kronor.

Det totala nedskrivningsbehovet den 30 juni 1946 å bolagets samtliga anläggningar

belöper sig sålunda till

Nedskrivningsbehov å anläggningarna vid Kvarntorp............. 13 847 000

» » » » Kinne-Kleva........... 2 466 000

Kronor 16 313 000

Detta nedskrivningsbehov bör täckas genom nedsättning av aktiekapitalet.

Vid beräkningen av ovannämnda nedskrivningsbehov har, såsom ovan

framhållits, förslitningsavdragen å de nuvarande anläggningarna under femårsperioden

1 juli 1946—30 juni 1951 anteciperats. Med hänsyn till att det i

enlighet med den tidigare angivna resultatskalkylen icke synes uteslutet, att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

underskotten under räkenskapsåren 1946/47—1948/49 tämligen snart kommer

att kompenseras av därefter uppkommande överskott, torde det starkt

kunna ifrågasättas, om icke även nyssnämnda underskott på tillsammans

3 359 000 kronor borde anteoiperas vid rekonstruktionen. Detta skulle kunna

genomföras på så sätt, att aktiekapitalet nedsättes med ett belopp, som icke

blott täcker nedskrivningsbehovet å anläggningarna utan därjämte förslår

till bildandet av en reservfond, tillräcklig för utjämnandet av de beräknade

förlusterna under byggnadsåren. Aktiekapitalet skulle i så fall behöva nedsättas

med minst 19 672 000 kronor, motsvarande summan av nedskrivningsbehovet

på anläggningarna och förutnämnda beräknade underskott.

Emellertid torde nedsättningen även böra innefatta ett tämligen stort belopp,

som kan beräknas få kvarstå på reservfonden på längre sikt. Detta belopp

bör motsvara den i den nya aktiebolagslagen stadgade avsättningen

och sålunda utgöra minst 20 °/o av det på längre sikt behövliga aktiekapitalet.

Bolaget behöver givetvis lika väl som privata företag en reservfond för oförutsedda

förluster. Att vänta med uppbyggandet av en reservfond, tills detta

kan ske med vinstmedel, är för övrigt olämpligt ur skattesynpunkt, då det

föranleder skatteutgifter, som i betraktande av att detta är statsföretag, måste

betraktas som meningslösa. Aven privatföretag bruka utnyttja sådana situationer,

som den bär föreliggande, för att bilda reservfonder med skattefria

medel.

Med hänsyn till vad som nu anförts, föreslår styrelsen, att aktiekapitalet

nedsättes med 25 200 000 kronor. I enlighet med aktiebolagslagens bestämmelser

skall detta belopp i sin helhet tillföras reservfonden. I bokslutet per

30 juni 1946 nedskrivas anläggningarna med cirka 16 313 000 kronor, vilket

medför att bolaget måste redovisa motsvarande förlust. Denna förlust täckes

genom anlitande av reservfonden, varefter å denna kvarstår cirka 8 887 000

kronor. Sedan de beräknade förlusterna för räkenskapsåren 1946/47—1948/49

utjämnats, skulle av reservfonden återstå omkring 5 528 000 kronor.

Då enligt beslut vid 1944 års riksdag aktierna i statens räkenskaper redan

äro helt nedskrivna, synes riksdagen icke behöva fatta beslut örn nedsättningen

av aktiekapitalet.

Genom den nu föreslagna nedsättningen av aktiekapitalet skulle bolagets

egna medel efter beslut vid årets ordinarie bolagsstämma komma att nedbringas

till cirka 12 887 000 kronor, varav 4 000 000 kronor skulle utgöra

aktiekapital och 8 887 000 kronor reservfond. Som redan nämnts, kommer

reservfonden under räkenskapsåren 1946/47—1948/49 att nedgå till 5 528 000

kronor.

För genomförandet av det program, som här föreslagits, måste bolaget

givetvis tillföras nytt kapital. Det omedelbara kapitalbehovet torde i stora

drag kunna beräknas sålunda:

Kapital för nyanläggningar och ombyggnader:

Tredje kalkugnen .............. kronor 200 000

Gasolanläggningen ............ » 6 500 000

Ombyggnad av ett ugnshus........» 4 000^000 kronor 10 700 000

Likviditetsförsåmring genom driftsunderskotten (före avskrivningar)

under åren 1946/47—1947/48 .......... » 2 514 000

Ersättningsanskaffningar till de nuvarande anläggningarna

uppskattas till ..................................»_____2 786 000

Kronor 16 000 000

Kapitalbehovet för ombyggnaden av de två sista ugnshusen m. m. belöper

sig till cirka 7 500 000 kronor. Denna ombyggnad infaller emellertid under

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

23

räkenskapsåren 1948/49—1950/51, vilka i enlighet med den tidigare angivna

uppställningen beräknas lämna driftsöverskott (före avskrivningar) på sammanlagt

5 589 000 kronor. Under förutsättning att oförutsedda förluster och

ersättningsanskaffningar icke aktualisera ett mer betydande extra kapitalbehov,

torde man kunna antaga, att de likvida medel, som tillföras bolaget genom

driftsöverskotten, täcka så stor del av kapitalbehovet för ombyggnaden

av de två sista ugnshusen, att den återstående delen torde kunna finansieras

medelst tillfällig upplåning. Resultatsberäkningen synes giva vid handen,

att en dylik tillfällig upplåning torde kunna regleras redan under räkenskapsåren

1951/52—1952/53.

Med hänsyn härtill synes det kapital, som skall tillföras bolaget, böra begränsas

till 16 000 000 kronor. Kapitalet bör tillskjutas genom nyteckning av

aktier. Aktiekapitalet skulle härigenom komma att höjas från det efter rekonstruktionen

kvarstående beloppet 4 000 000 kronor till 20 000 000 kronor.

Tillsammans med det på lägnre sikt till reservfonden avsatta beloppet cirka

5 528 000 kronor skulle bolagets egna medel sålunda komma att uppgå till

sammanlagt 25 528 000 kronor. Under förutsättning att inga ytterligare omfattande

nyanläggningar uppföras än som här föreslagits, torde bolaget genom

ett kapital av nämnda storleksordning få anses vara tillfredsställande

finansierat på längre sikt.

Under hänvisning till vad i denna skrivelse framhållits får styrelsen härmed

vördsamt anhålla, att Herr Statsrådet ville föreslå,

dels att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att bolagets aktiekapital får nedsättas

med 25 200 000 kronor i och för en rekonstruktion av bolagets ekonomiska

ställning den 3% 1946,

dels att Kungl. Majit i proposition till årets riksdag måtte föreslå, att

riksdagen anvisar ett anslag å 16 000 000 kronor för nyteckning av aktier i

bolaget i och för möjliggörandet av en sådan utbyggnad av anläggningarna,

som här föreslagits.

Örebro den 18 februari 1946.

SVEN SCHWARTZ.

Claes Gejrot.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:440 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferolj s. 1 i texten
  2. SU 1946:216 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1946147 till teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget s. 19 i texten