Angående anslag till teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget
1946-05-24 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:304, Angående anslag till teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 304.
1
Nr 304.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till teckning
av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget;
given Stockholms slott den 24 maj 1946.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gunnar Myrdal.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 maj
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, fråga
örn finansiell rekonstruktion av Svenska skifferoljeaktiebolaget samt anför
därvid följande.
Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades i januari 1941 med ett aktiekapital
av 15 000 000 kronor, varav staten tecknade 14 999 400 kronor. År 1942
ökades aktiekapitalet med 11 000 000 kronor till 26 000 000 kronor, ökningen
finansierades med ett statsanslag å motsvarande belopp. Bolaget bedrev
ursprungligen sin verksamhet endast vid Kvarntorp i Ekeby socken av örebro
län. Jämlikt medgivande av 1943 års riksdag (r. skr. nr 49) överfördes
emellertid den 1 juli samma år flottans skifferoljeverk vid Kinne-Kleva å
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 304.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 304.
Kinnekulle till bolaget. Då bolaget såsom likvid för Kinne-Klevaverkets tillgångar,
vilka vid tiden för övertagandet voro uppförda i statsräkenskapema
med ett värde av 3 239 059 kronor 95 öre, till statsverket utgivit aktier i
bolaget å nominellt 3 200 000 kronor, uppgår bolagets aktiekapital för närvarande
till 29 200 000 kronor. Enligt statsräkenskapema utgjorde tillgångsvärdet
å statens aktier i bolaget efter överförandet av Kinne-Klevaverket
29 238 459 kronor 95 öre.
Jämlikt beslut av 1943 års riksdag (r. skr. nr 49) har bolaget dessutom
för ytterligare utbyggnad av anläggningarna vid Kvarntorp och Kinne-Kleva
av staten beviljats ett lån å 25 600 000 kronor.
Är 1944 beslöt riksdagen (r. skr. nr 392) att dels efterskänka ifrågavarande
lån dels ock för budgetåret 1944/45 anvisa till avskrivning av lånet ett
anslag av 25 600 000 kronor samt till avskrivning å statens aktier i skifferoljebolaget
ett anslag av 29 238 400 kronor. Enligt beslut av Kungl. Maj :t
den 30 juni 1944 har därefter i statsräkenskapema lånet avskrivits per den
1 juli samma år samt statens innehav av aktier i bolaget sistnämnda dag
nedskrivits till 100 kronor. I bolagets balansräkning per den 30 juni 1945
har vidtagits mot det efterskänkta lånet svarande avskrivningar å anläggningarna
vid Kvarntorp och Kinne-Kleva samt utjämning av den från föregående
år balanserade förlusten. Någon nedskrivning av aktiekapitalet har
däremot icke ägt rum i bolagets räkenskaper.
1944 års riksdagsbeslut avsåg även ett godtagande av vissa principer för
prissättningen å bolagets produkter, så länge försvaret vore den väsentliga avnämaren
av dessa. Dessa principer inneburo, att bolagets oljepris skulle
fastställas så, att det lämnade full täckning för de direkta driftkostnaderna
samt kostnaderna för anläggningarnas underhåll och vidmakthållande. Till
sistnämnda kostnader skulle även hänföras utgifter för större, mera sällan
förekommande ombyggnads- och reparationsarbeten, för vilka det vore lämpligt
att medel tidvis funnes reserverade. Priset skulle därjämte medgiva utgifter
för teknisk forskning och utveckling inom bolagets verksamhetsområde
men däremot icke några avskrivningar och räntor å anläggningskapitalet.
I skrivelse den 20 december 1944 till dåvarande statsrådet Rubbestad anhöll
styrelsen för skifferoljebolaget om direktiv rörande den fortsatta driften
vid bolagets anläggningar. Styrelsen anförde, att styrelsen vid handläggning
av många frågor av drifts-, underhålls- och investeringsnatur för
de båda skifferoljeverken vid Kvarntorp och Kinne-Kleva funnit, att det för
fattandet av riktiga avgöranden vore nödvändigt att taga hänsyn till huruvida
driften vid ettdera eller båda verken skulle uppehållas endast så länge
försörjningsläget på oljemarknaden krävde detta eller om verksamheten borde
planeras och ledas så som lämpligen borde ske, därest produktionen
skulle fortsätta även efter kriget under en längre tid. För bedömande av
denna fråga överlämnade styrelsen jämte skrivelsen en promemoria, vari
behandlades dels den dittills bedrivna verksamheten och de resultat, som
driften vid de utbyggda anläggningarna väntades giva, sedan fullt fortfarig
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 304.
3
hetstillstånd uppnåtts, dels ock de förutsättningar, som funnes att genom
rationaliserings- och kompletteringsåtgärder förbättra driftsresultatet. Enligt
promemorian skulle, även om driften vid K i n n e - K1 ev a ve r k e t rationaliserades,
densamma lämna ett betydande underskott. Styrelsen föreslog därför,
att driften vid Kinne-Klevaverket skulle få nedläggas, så snart försörjningsläget
i fråga om flytande bränsle inom landet medgåve detta. I fråga om
anläggningarna vid Kvarntorp funnes emellertid enligt styrelsens uppfattning
möjligheter att genom rationaliseringar och anläggningar för tillvaratagande
av biprodukter komma fram till ett ekonomiskt resultat, som skulle
medgiva amortering och förräntning på det nya kapital, som för nämnda
ändamål investerats i företaget. Styrelsen ansåge därför att förutsättningar
förelåge för att skifferoljeverket i Kvarntorp skulle kunna betraktas som
ett normalt långtidsföretag. Styrelsens ställningstagande till frågan örn fortsatt
drift eller driftsnedläggelse vid Kvarntorp motiverades även av hänsyn
till verkets betydelse som beredskapsreserv. Man kunde icke med bestämdhet
säga om järnkonstruktioner, rörledningar och murverk vid driftsnedläggelse
kunde omses, så att de efter ett antal år åter kunde tagas i bruk
utan att större ombyggnad behövde förekomma. Man måste därför räkna
med en kapitalförtäring som tillsammans med kostnaderna för nödvändiga
underhållsarbeten kunde uppskattas till 2 500 000—3 500 000 kronor per år.
Själva igångsättandet av verket vid en kris på oljemarknaden skulle taga ett
ganska stort kapital i anspråk. För Kinne-Klevaverkets elei visade kalkylerna
däremot, att det bleve billigare att lägga ned verket än att upprätthålla
driften enbart ur beredskapssynpunkt.
Över skrivelsen och promemorian avgåvos infordrade utlåtanden av kommissionen
för ekonomisk efterkrigsplanering, överbefälhavaren, kommerskollegium
och 1944 års drivmedelsutredning.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering framlade i sitt yttrande
vissa principiella synpunkter på de statsägda företagens finansiering och
yttrade därvid följande.
Det är kommissionens uppfattning, att de statsägda företagen skola följa
samma affärsmässiga principer, som böra gälla för privata företag ej endast
i fråga örn driftsekonomien utan även beträffande pris-, kostnads- och räntabilitetskalkylerna.
Detta innebär att vid försäljningen av dessa företags
produkter, antingen denna sker till statliga organ eller på den öppna marknaden,
de på denna marknad vid fri konkurrens gällande priserna böra tilllämpas.
Vidare böra företagen i sina kostnadskalkyler ävenledes tillämpa
marknadens priser. I priserna dolda subventioner böra sålunda icke förekomma,
lika litet som andra dolda subventioner i form av undernormal ränta
på lån från stalén eller speciella skattelättnader. I driftskostnaderna böra inräknas
förräntning av det å anläggningarna nedlagda kapitalet efter på marknaden
gällande ränta samt normala avskrivningar på anläggningarnas lulla
värde. Man bör därvid icke fordra snabbare avskrivning jin normalt, ej heller
tillåta en alltför lång avskrivningstid. Generellt kan sägas att de efter
dessa principer beräknade kostnaderna böra täckas av de priser, sorn kunna
erhållas på marknaden.
Förhållanden kunna givetvis inträffa, vilka medföra icke beräknade förluster.
Äro dessa avsevärda, böra de regleras genom avskrivning. Vidare måste
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 3
framhållas, att man icke alltid kan begära av ett nystartat företag, att det
under experiment- och utbyggnadsstadiet skall kunna täcka silia driftskostnader.
Vad här sagts gäller enskilda företag lika väl som statliga. Vidare
kunna de angivna kriterierna på statsdriftens räntabilitet användas endast
vid planering på längre sikt. Men det är av vikt, att dessa principer tillämpas,
när under kriget startade företag skola anpassas till fredsförhållanden.
Med framläggandet av dessa principer för den affärsmässiga redovisningen
av driften inom statsägda företag, vilka principer enligt kommissionens
mening böra gälla även för enskilda företag, har kommissionen icke velat
taga ställning till frågan rörande omfattningen av statens företagsverksamhet.
I detta sammanhang bör särskilt framhållas, att staten stundom måste finna
det motiverat att i samhällets intresse, t. ex. för krigsberedskap eller på grund
av allmänna hänsyn till en landsändas ekonomiska och kulturella förkovran,
företaga investeringar, örn vilka man från början vet, att de icke kunna genom
företagets avkastning förräntas. Därest sålunda en tillverkning som icke
är finansiellt räntabel enligt ovan uppställda villkor, ändock anses böra upprätthållas
och en statlig subvention därför anses nödvändig, bör denna subvention
motiveras och redovisas fullt öppet, helst i lorm av ett tillskott, bestämt
till visst belopp per år och garanterat för viss tidrymd.
1 fråga om den fortsatta driften vid skifferoljebolagets anläggningar framhöll
kommissionen, att de utredningar som förelåge och de informationer
som under hand ställts till kommissionens förfogande, visade att goda förutsättningar
funnes för en fortsatt drift vid Kvarntorp, vilken icke skulle förutsätta
subventioner från statens sida för täckande av driftskostnaderna.
Kommissionen tillstyrkte därför bolagsstyrelsens förslag att driften vid Kvarntorp
skulle planeras på längre sikt, varvid kommissionen förutsatte, att verksamheten
upplades i överensstämmelse med de riktlinjer, för vilka nyss redogjorts.
Däremot ansåge kommissionen det klarlagt, att driften vid KirmeKleva
borde nedläggas så snart försörjningsläget medgåve detta, varefter endast
beredskapsarbeten borde företagas i den mån delta av militära och lörsörjningspolitiska
skäl ansåges nödvändigt. Kostnaderna härför borde icke
belasta bolaget utan borde täckas över riksstaten. Kommissionens ställningstagande
i fråga örn Kvarntorpsanläggningen motiverades även därav, att det
här gällde en relativt ny industri, och att exploaterandet av skiffertillgångarna
kunde giva vårt land stora möjligheter pa det kemisk-tekniska området.
Dessa vore på nuvarande stadium svåra att överblicka.
Kommissionen tog i sitt yttrande även upp frågan örn bolagets finansiella
rekonstruktion och konsekvenserna av 1944 års riksdags beslut beträffande
bolaget. Kommissionen erinrade om att riksdagen genom nämnda beslut konstaterat,
att aktiekapitalet gått förlorat. Någon rekonstruktion av bolaget
och nedskrivning av aktiekapitalet hade emellertid ej företagits vid denna
tidpunkt, vilket kunde motiveras med att man icke ännu tagit ställning till
frågan örn driftens nedläggande eller dess upprätthållande och att man ville
avvakta utvecklingen i detta avseende, innan man fattade beslut om rekonstruktionen
av ett bolag, som existerat endast ett par år. Den prispolitik, som
fastställdes vid 1944 års riksdag, vore möjlig endast så länge fri import
och fri prisbildning för eldningsoljor och bensin icke förelåge. Man finge
Kungl. Maj.ts proposition nr 304.
5
därför förutsätta, att det villkor, som fästes vid beslutet örn prissättningen,
nämligen att det skulle gälla »så länge försvaret är bolagets huvudsakliga avnämare»,
finge tolkas så, alt när importen av oljor och därmed även prisbildningen
på denna marknad bleve fri, bolaget också skulle äga rätt — liksom
även skyldighet — att vid sin försäljning tillämpa marknadens priser.
Kommissionen påpekade, att ett genomförande av 1944 års beslut måste
göra en rekonstruktion av bolaget under alla förhållanden nödvändig, varför
kommissionen förordade, att bolaget rekonstruerades, så snart isituationen
bleve sådan, att bolagets ledning kunde överblicka läget. De gamla anläggningarna
skulle då nedskrivas antingen till det värde, som motsvarade det
förväntade driftsresultatet, vilket i sämsta fall kunde betyda en total avskrivning,
eller till anläggningarnas återuppbyggnadsvärde. Aktiekapitalet måste
då bringas i överensstämmelse med det nedskrivna värdet på anläggningarna.
Med båda dessa rekonstruktionsmetoder uppstode frågan om hur de nödvändiga
reinvesteringarna skulle finansieras. Härom yttrade kommissionen följande.
I gynnsammaste fall kan bolaget, när oljemarknaden blir fri, visserligen
erhålla ett visst överskott av intäkter utöver utgifter (inkl. avskrivningar på
fulla värdet av nyanläggningarna), vilket skulle kunna användas för reinvesteringsändamål
i syfte att upprätthålla verkets fulla kapacitet. Ett sådant
vinstresultat bör för bolagets ledning vara syftlinjen för verksamheten, men
man måste ställa in sig på att det icke säkert kan uppnås i tillräcklig utsträckning.
Så länge som det av militära och försör.jningspolitiska skäl kan anses
vara ett allmänt intresse att denna kapacitet upprätthålles, bör därför den del
av kostnaderna för de nödvändiga reinvesteringarna, som icke täckes av bolagets
vinst, finansieras genom bidrag över riksstaten. Detta motiveras av att
alternativet till fortsatt drift icke är nedskrotning av anläggningarna utan
deras upprätthållande i driftsdugligt skick. Kostnaderna för detta andra alternativ
äro visserligen svåra att beräkna — bolaget uppskattar dem till 2,5—3,5
milj. kronor per år — men det torde icke heller vara nödvändigt alt mera
i detalj utarbeta en dylik kalkyl, då detta belopp endast representerar maximigränsen
för vad staten bör vara beredd att bidraga med och då det erforderliga
subventionsbeloppet enligt de framlagda driftkalkylerna bör ställa
sig lägre.
Med den första rekonstruktionsmetoden skulle finansieringen av reinvesteringama
kunna åstadkommas på så sätt, att bolaget varje år gjorde en beräkning
av kostnaderna under det kommande räkenskapsåret för sådana arbeten,
som kunna anses vara reinvesteringar och icke nyanläggningar, och i
den mån som dessa kostnader icke täcktes av bolagets egna vinstmedel (sedan
avskrivningar företagits på det reducerade anläggningsvärdet), skulle
särskilt anslag begäras på budgeten. Detta torde närmast motsvara tankegången
bakom 1944 års beslut.
Den andra metoden, som för kommissionen framstår som rationellare, går
ut på att i samband med rekonstruktionen bolagets anläggningar åsättas det
värde, sorn ungefärligen motsvarar ett återuppförande vid denna tidpunkt
(med hänsyn tagen till den förslitning och föråldring som ägt rum). Förräntning
av och avskrivningar på detta nedskrivna värde skulle diirefter ingå i
kalkylerna. Sorn minimikrav för fortsatt drift skulle därvid uppställas att
bolagets vinst före avskrivningar på liingre sikt täckte förräntning av och
avskrivning på åtminstone den del av anläggningsvärdet, som motsvarar .sådana
nyinvesteringar, som företagits efter 1944 års beslut. I den mån de
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 304.
kalkyler, som eljest ligga till grund för rekonstruktionen, visa att bolaget
icke förmår täcka återstoden, skulle bolaget genom kontrakt med staten av
tidigare angivna skäl tillgodoräknas ett mot.den beräknade bristen svarande
årligt subventionsbelopp. Detta kontrakt skulle avslutas på viss tid, varefter
nya kalkyler skulle uppgöras och örn så behövdes nytt kontrakt uppgöras.
Härigenom skulle täckning för nödvändiga reinvesteringar erhållas.
En rekonstruktion av bolaget efter dessa alternativa linjer skulle i båda
fallen innebära en öppen redovisning av det statsbidrag, som av speciella orsaker
kan bliva nödvändigt. Den sistnämnda metoden för bolagets rekonstruktion
synes i högre grad motsvara de principer för statsägda företags
affärsmässiga skötsel, som kommissionen inledningsvis förordat.
Jämväl övriga remissinstanser — överbefälhavaren, kommerskollegium och
1944 års drivmedelsutredning — tillstyrkte, att oljeulvinningen vid KinneKleva
skulle nedläggas så snart importen bleve fri och försörjningsläget tillläte
detta. Vidare ansågs bolaget ha förebragt vägande skäl för att Kvarntorpsanläggningen
skulle betraktas såsom ett långtidsföretag, varvid alla ansträngningar
borde göras för att företaget skulle bli ekonomiskt bärkraftigt.
Härför talade även beredskapssvnpunkter, varvid avseende fästes vid de av
styrelsen framlagda siffrorna för kostnaderna för beredskapens upprätthållande
vid total driftsnedläggelse. Överbefälhavaren framhöll därjämte, att
Kvarntorpsanläggningarnas värde ur beredskapssynpunkt vore så stort, att
starka skäl förelåge för att, om så behövdes, lämna statligt stöd för upprätthållande
av driften.
I skrivelse den 14 februari 1945 från dåvarande statsrådet Rubbestad underrättades
styrelsen för skifferoljebolaget om att regeringen delade styrelsens
uppfattning, att skifferoljeverket i Kvarntorp borde betraktas som ett
normalt långtidsföretag, medan däremot driften vid Kinne-Kleva borde nedläggas,
så snart försörjningsläget i fråga om flytande bränsle inom landet
medgåve detta. Bolaget borde alltså känna sig oförhindrat att vidtaga alla de
dispositioner, som överensstämde med detta regeringens ståndpunktstagande.
Med skrivelse den 10 januari 1946 överlämnade styrelsen för skifferoljebolaget
— under hänvisning till att den situation i fråga örn tillgången på
flytande bränsle inom landet, som förutsattes i nämnda skrivelse den 14
februari 1945 numera inträtt —■ en av styrelsen utarbetad promemoria beträffande
de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt drift vid bolagets anläggningar
vid Kinne-Kleva. Då styrelsens utredningar visade, att även med
omfattande rationaliseringsarbeten driften skulle komma att uppvisa en år
lig förlust på närmare 2 000 000 kronor, föreslog Kungl. Maj :t i propositionen
nr 48: 1946 riksdagen bl. a. att bemyndiga Kungl. Majit medgiva Svenska
skifferoljeaktiebolaget att nedlägga driften vid oljeverket vid Kinne-Kleva.
Nämnda proposition avlämnades till riksdagen den 9 februari 1946. Riksdagen
har ännu icke fattat beslut i frågan.
I en till chefen för handelsdepartementet ställd, den 18 februari 1946 dagtecknad
skrivelse har styrelsen för Svenska skifferoljeaktiebolaget framlagt
resultatet av vissa undersökningar som styrelsen låtit företaga beträffande
möjligheterna att göra den fortsatta driften vid Kvarntorp-anläggningarna
räntabel. Styrelsen har i skrivelsen upptagit även frågan örn en finansiell
Kungl. Maj.ts proposition nr 304. 7
rekonstruktion av bolaget. Skrivelsen torde såsom Bilaga få fogas till statsrådsprotokollet.
I skrivelsen uttalas att styrelsen med nuvarande priser på oljemarknaden
måste räkna med att bolaget, därest särskilda åtgärder icke vidtagas, kommer
att redovisa driftsförluster från och med verksamhetsåret 1946/47. Sedan
styrelsen genom förut nämnda skrivelse den 14 februari 1945 erhållit besked
örn regeringens uppfattning att skifferoljeverket i Kvarntorp borde betraktas
som ett normalt långtidsföretag, har styrelsen, framhålles vidare i styrelsens
skrivelse, igångsatt vissa rationaliseringsarbeten vid verket i syfte
att åstadkomma förbättrat driftsresultat. Dessa arbeten innebära att en skifferkoksförbränningsanläggning
och två kalkbränningsugnar uppföras samt
att skiffertransporten omlägges från bildrift till järnvägsdrift. Därjämte avser
styrelsen att under hösten 1946 påbörja anläggandet av en tredje kalkbränningsugn,
som under alla förhållanden synes erforderlig. När dessa
anläggningar kommit i full drift, skulle enligt styrelsens beräkningar, under
förutsättning att ytterligare prisfall på oljeprodukterna icke inträffar, den
årliga driftsförlusten uppgå till cirka 1 600 000 kronor, vartill kommer årliga
värdeminskningar å sammanlagt omkring 2 000 000 kronor. På längre sikt
skulle sålunda erfordras tillskott från statens sida å cirka 3 600 000 kronor
örn året, därest anläggningarna skola bibehållas i det skick vari de befinna
sig efter genomförandet av styrelsens nyss angivna rationaliseringsplan.
Styrelsen har emellertid övervägt vilka åtgärder som kunna vidtagas för
att nedbringa eller helt eliminera den beräknade förlusten. Företagna undersökningar
ha givit vid handen, att avsevärda förbättringar skulle kunna
uppnås genom vissa nyinvesteringar, vilka skulle omfatta, förutom tidigare
omnämnda tredje kalkugn, en anläggning för produktion av gasol, i första
hand för bränsleändamål men eventuellt även som råmaterial för en kemiskteknisk
industri, samt ombyggnad av vissa ugnar och därav betingad utvidgning
av ångkraftcentral m. m. Dessa investeringar skulle draga en kostnad
av 18 200 000 kronor. De förväntas skola medföra bl. a. ökning av produktionen
av olja och svavel med cirka 50 procent samt av kraftproduktionen
med cirka 160 procent. Sedan nyanläggningarna kommit i fullt bruk, vilket
anses kunna ske från och med verksamhetsåret 1951/52, beräknas bolaget
lämna ett årligt överskott å 2 700 000 kronor efter avdrag av avskrivningar å
såväl gamla som nya anläggningar samt ränta å nyanläggningskapitalet.
De nu angivna nyanläggningarna anser styrelsen betra uppföras successivt
under femårsperioden den 1 juli 1946—den 30 juni 1951. I första hand skulle
den tredje kalkugnen och gasolanläggningen uppföras samt ett av ugnshusen
ombyggas. Kostnaderna för denna första utbvggnadsefapp beräknar styrelsen
lill 10 700 000 kronor.
Med utgångspunkt från nyss angivna utbyggnadsprogram har styrelsen
framlagt resultatberäkningar för tiden till och med räkenskapsåret 1951/52.
Enligt dessa .skulle någon förlust för bolaget icke behöva uppstå för innevarande
räkenskapsår under förutsättning att underskottet på driften vid
Kinne-Kleva under räkenskapsåret icke komma att belasta bolaget. För de
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 304.
därpå följande tre räkenskapsåren räknar emellertid styrelsen med årliga
underskott, efter avräkning av ränta och avskrivning å nyanläggningarna
men däremot ej å de gamla anläggningarna, å sammanlagt 3 359 000 kronor.
Därefter skulle enligt beräkningarna uppkomma överskott å rörelsen, vilka
dock först från och med räkenskapsåret 1951/52 skulle fullt täcka även erforderliga
avskrivningar å de gamla anläggningarna.
Vad beträffar frågan om en finansiell rekonstruktion av bolaget framhåller
styrelsen i skrivelsen, att kostnaderna för större delen av bolagets anläggningar
på grund av flera orsaker blivit onormalt stora. Sålunda har uppförandet
av anläggningarna med hänsyn till det trängande behovet av flytande
bränslen måst forceras under en tid med exceptionellt höga priser och
ofta under mycket ogynnsamma väderleksförhållanden. Vidare har anläggningarnas
säregna karaktär medfört betydande utgifter för experiment. De
merkostnader, som uppstått på grund av dessa förhållanden, böra enligt styrelsens
åsikt helt bortskrivas. De därefter erhållna värdena skulle anses vara
normala anläggningskostnader, vilka borde kvarstå i balansräkningen såsom
anskaffningsvärden. Dessa anskaffningsvärden måste därefter reduceras med
förslitningsavdrag för den tid anläggningarna varit i bruk. Styrelsen föreslår
emellertid, att anskaffningsvärdena därjämte redan per den 30 juni 1946
reduceras med beräknade förslitningsavdrag för femårsperioden 1946/47—
1950/51, d. v. s. den tidrymd varunder driften vid oljeverket i Kvarntorp icke
förväntas fullt täcka erforderliga avskrivningar å de nuvarande anläggningarna.
Av de i styrelsens skrivelse angivna beräkningarna och uppställningarna
framgår, att de ursprungliga anskaffningskostnaderna för bolagets anläggningar
vid Kvarntorp den 30 juni 1945 uppgingo till 76 689 000 kronor. Kostnaderna
för nyanläggningarna under räkenskapsåret 1945/46 beräknas uppgå
till 4 596 000 kronor. De normala anläggningskostnaderna vid utgången
av nämnda räkenskapsår, d. v. s. de totala anläggningskostnaderna 81 285 000
kronor efter avdrag av merkostnader betingade av kristidsförhållandena,
uppskattas till 26 220 000 kronor. Förslitningsavdragen för tiden t. o. m. den
30 juni 1946 beräknas till 4 696 000 kronor och motsvarande avdrag på de
nuvarande anläggningarna för femårsperioden 1946/47—1950/51 till 9 784 000
kronor. Örn i enlighet med styrelsens nyss angivna förslag de normala anläggningskostnaderna
per den 30 juni 1946 reduceras med dessa förslitningsavdrag,
skulle erhållas ett nettovärde på anläggningarna av 11 740 000 kronor.
En jämförelse mellan de nuvarande bokföringsvärdena och nämnda nettovärde
giver till resultat ett avskrivningsbehov av 13 847 000 kronor för
anläggningarna vid Kvarntorp.
Vad angår oljeverket vid Kinne-Kleva framhåller styrelsen att dettas bokförda
nettovärde per den 30 juni 1945 uppgick till 2 319 000 kronor. Under
räkenskapsåret 1945/46 ha tillkommit anläggningskostnader å cirka 247 000
kronor. Det totala bokföringsvärdet den 30 juni 1946 skulle sålunda uppgå
till 2 566 000 kronor. Då bolaget icke har några utsikter att kunna förränta
Kungl. Maj.ts proposition nr 304.
9
och amortera detta kapital, anser styrelsen, att anläggningarna vid bokslutet
den 30 juni 1946 böra nedskrivas till 100 000 kronor, motsvarande det ungefärliga
jordbruksvärdet för bolagets jordområden vid Kinne-Kleva.
Det totala nedskrivningsbehovet beträffande bolagets samtliga anläggningar
skulle sålunda uppgå till 16 313 000 kronor. Nedskrivningarna böra enligt
styrelsens förslag täckas genom nedsättning av aktiekapitalet.
Enligt styrelsens mening bör aktiekapitalet emellertid därutöver nedsättas
med ytterligare belopp. I första hand föreslås sålunda, att täckning för den
beräknade förlusten under de tre närmaste räkenskapsåren å sammanlagt
3 359 000 kronor anteciperas i samband med rekonstruktionen därigenom att
motsvarande belopp av aktiekapitalet överföres till reservfonden. Vidare bör
emellertid enligt styrelsens mening samtidigt till reservfonden överföras ett
belopp, som kan beräknas kvarstå där på längre sikt och som med hänsyn
till nya aktiebolagslagens bestämmelser bör uppgå till minst 20 procent av
det efter rekonstruktionen erforderliga aktiekapitalet. Styrelsen föreslår att
beloppet bestämmes till 5 528 000 kronor.
Sammanlagt skulle sålunda enligt styrelsens förslag aktiekapitalet nedsättas
med 25 200 000 kronor från 29 200 000 kronor till 4 000 000 kronor.
Nämnda belopp 25 200 000 kronor skulle överföras till reservfonden. Vid
bokslutet per den 30 juni 1946 skulle bolagets anläggningar nedskrivas med
16 313 000 kronor, varefter på reservfonden skulle kvarstå 8 887 000 kronor.
Under de tre första räkenskapsåren efter rekonstruktionen skulle fonden till
följd av driftsförluster efter hand nedgå till omkring 5 528 000 kronor.
Vad beträffar frågan om bolagets kapitalbehov för det planerade utbyggnadsprogrammet
skulle såsom framgår av det tidigare nämnda för den
första byggnadsetappen erfordras ett belopp av 10 700 000 kronor. Till följd
av den likviditetsförsämring bolaget undergår genom driftsförluster under
de två närmaste räkenskapsåren och för ersättningsanskaffningar till de nuvarande
anläggningarna under övergångsperioden erfordras enligt styrelsens
beräkningar ytterligare nytt kapital å tillhopa 5 300 000 kronor. Bolagets
omedelbara behov av nytt kapital skulle sålunda uppgå till sammanlagt
16 000 000 kronor. Styrelsen föreslår att detta belopp tillföres bolaget genom
nyteckning av aktier. Aktiekapitalet skulle därigenom ökas till 20 000 000
kronor. Det kapital å sammanlagt 7 500 000 kronor som erfordras för den
sista etappen i utbyggnadsprogrammet anser styrelsen kunna täckas genom
driftsöverskott och tillfällig upplåning.
Under hänvisning till vad som anförts i skrivelsen hemställer styrelsen,
dels att Kungl. Maj:t måtte medgiva att bolagets aktiekapital får nedsättas
med 25 200 000 kronor i och för rekonstruktion av bolagets ekonomiska ställning
den 30 juni 1946, dels ock att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
anvisa ett anslag å 16 000 000 kronor för nyteckning av aktier i bolaget för
möjliggörande av en sådan utbyggnad av bolagets anläggningar, som föreslagits
i skrivelsen.
över styrelsens skrivelse ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,
fullmäktige i riksgäldskontoret och kommerskollegium.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 304.
Statskontoret anför att de ekonomiska förutsättningarna för den föreslagna
utbyggnaden icke kunde bedömas på grundval av de i den remitterade
skrivelsen åberopade kalkylerna. Därest utbyggnaden funnes böra komma
till stånd, hade statskontoret icke något att erinra mot att staten finansierade
densamma genom teckning av aktier i bolaget till det för ändamålet erforderliga
beloppet. Härför erforderliga medel syntes böra anvisas såsom investeringsanslag
under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier. Den ifrågasatta
nedsättningen av bolagets aktiekapital föranledde icke någon erinran
från statskontorets sida.
Riksgäldsfullmäktige ifrågasätta, huruvida det icke skulle vara mest rationellt
att nu, då oljeimporten åter kommit i gång och världsmarknadspriserna
på oljeprodukter vida understege skifferoljebolagets framställningskostnader,
helt lägga ned företaget, vars anläggningskostnader redan avskrivits i statens
räkenskaper. Med hänsyn till anläggningens värde ur beredskapssynpunkt
ansåge sig fullmäktige dock icke kunna förorda denna utväg.
I fråga om den fortsatta driften syntes enligt riksgäldsfullmäktiges åsikt
valet stå mellan att antingen kraftigt minska rörelsens omfattning och för
framtiden uppehålla driften endast i den mån detta vore nödvändigt för företagets
bevarande med minsta möjliga kostnader i sådant skick, att anläggningen
kunde tagas i bruk i full utsträckning, örn förhållandena åter en gång
skulle så kräva, eller ock att i anslutning till vad i bolagsstyrelsens framställning
förordats vidtaga vissa kapitalkrävande åtgärder, som vore ägnade
att förbättra driftsresultatet. I fråga om förutsättningarna för bolagsstyrelsens
kalkyler anföra fullmäktige följande.
De förutsättningar, varifrån styrelsen utgått vid sina kalkyler, nämligen
samma tillverkningskostnader som år 1945 och nuvarande marknadspriser å
bolagets produkter, synas emellertid fullmäktige synnerligen ovissa, då det
ingalunda får anses uteslutet att omkostnaderna på grund av framtida löneförhöjningar
och annat kunna komma att stiga väsentligt och man å andra
sidan torde böra räkna med, att försäljningspriserna å företagets tillverkningar
komma att nedgå. Vid nu angivna förhållanden måste det enligt fullmäktiges
mening anses tvivelaktigt, örn företaget skulle komma att ens bära
sina driftkostnader även efter färdigställandet av alla de nyanläggningar, som
föreslagits. I stället torde det ej få anses uteslutet, att ytterligare kapitalinsatser
framdeles kunna komma att visa sig nödvändiga. Fullmäktige måste
därför ställa sig tveksamma i fråga örn anvisande av ett så betydande belopp
som föreslagits av styrelsen för företagets i-ekonstruktion. Då fullmäktige
emellertid anse sig sakna möjlighet att med någon grad av säkerhet
bedöma företagets framtida ekonomiska förutsättningar och möjligheten av
att med företagets bevarande för framtiden genomföra den förut antydda
utvägen att kraftigt minska driften, vilja fullmäktige dock ej motsätta sig
ett genomförande av det föreliggande rekonstruktionsförslaget.
Kommerskollegium framhåller i sitt yttrande, att det åtminstone tillsvidare
torde vara önskvärt att en viss beredskap upprätthölles i fråga om skifferoljeproduktionen.
Underhåll och vård av anläggningarna skulle draga avsevärda
kostnader, även om ingen drift skulle förekomma, varför motiv funnes
för fortsättande av produktionen även om en viss årlig förlust skulle
Kungl. Maj.ts proposition nr 304.
11
uppstå. Kollegium ville emellertid understryka värdet av att driften ordnades
så, att bästa möjliga resultat vunnes. I fråga om bolagsstyrelsens rekonstruktionsförslag
funne kommerskollegium, som icke underkastat styrelsens
ekonomiska kalkyler rörande den framtida driften någon närmare
granskning, de för rekonstruktionen uppdragna huvudlinjerna vara riktiga
och tillstyrkte därför bifall till bolagsstyrelsens framställning.
Svenska skifferoljeaktiebolagets anläggningar vid Kvarntorp filik aramo Depar te ments - som ett led i landets försörjningsplaner för flytande bränsle. Det gällde att cheienså
snabbt som möjligt bygga ett oljeverk, vilket kunde giva största möjliga
utbyte av olja, och samma mål uppsattes för driften vid de anläggningar vid
Kinne-Kleva, vilka bolaget övertog av marinförvaltningen. De särskilda förhållanden,
under vilka bolaget sålunda haft att driva sin verksamhet, ha haft
stor inverkan på bolagets finansiella resultat. Forceringen av verkets utbyggande
gjorde det nödvändigt att utföra arbetet under tider av olämplig
väderlek, vilket ökade anläggningskostnaderna. Starkt ökade priser på byggnadsmaterial
bidrogo även att höja kostnaderna. Tillverkningsmetoderna hade
ännu icke helt kommit över experimentstadiet, och bolagets ledning
måste pröva sig fram på olika linjer samtidigt som oljeutvinningen enligt
riksdagens direktiv måste hastigt drivas upp till högsta möjliga nivå. Investeringar
måste därför göras, som i ljuset av de första årens driftserfarenheter
visat sig icke fylla måttet i fråga om produktionseffektivitet. Ledningen har
under de första åren, då alla ansträngningar måste koncentreras på oljeutvinningen,
icke heller kunnat ägna frågan om biprodukterna en så intensiv
uppmärksamhet, som skulle varit önskvärd.
Med hänsyn till dessa förhållanden kan med tillfredsställelse konstateras,
att, enligt vad bolagets verkställande direktör under hand uppgivit, oljeverket
vid Kvarntorp fram till den 30 juni 1946 beräknas ha producerat cirka
231 000 kbm råolja. Denna obemängd har inneburit ett icke oväsentligt tillskott
till vår försörjning med olja under kristiden. Enligt nämnda uppgifter
har oljan i tillverkning kostat i genomsnitt 500 kronor per kbm, om alla
nedlagda kostnader både av anläggnings- och av driftskaraktär medräknas.
Därest det den 30 juni 1946 kvarstående anläggningsvärdet bestämmes till
11 740 000 kronor men övriga kostnader bibehållas oförändrade, blir tillverkningskostnaden
450 kronor per kbm. De egentliga driftkostnaderna exklusive
ränta och amortering ha utgjort i genomsnitt 149 kronor per kbm
och uppgå för närvarande till 103 kronor per kbm. Dessa tillverkningskostnader
kunna icke anses orimliga i jämförelse med kostnaderna under krigsperioden
för andra inhemska bränslen.
Vid anläggningarna i Kinne-Kleva beräknas produktionen av råolja efter
bolagets övertagande av anläggningarna den 1 juli 1943 och fram till den
31 maj 1946 uppgå till 21 640 kbm. Av olika anledningar ha produktionskostnaderna
därstädes legat högre än vid Kvarntorp. De egentliga driftskostnaderna
per kbm lia dock sedan räkenskapsåret 1943/44 nedbringats från
490 kronor till 223 kronor första kvartalet 1946.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 304.
Riksdagens beslut i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om nedläggande
av oljedriften vid Kinne-Kleva föreligger ännu icke. Under förutsättning
att riksdagen bifaller detta förslag torde, då det gäller att bedöma skifferoljebolagets
framtida verksamhet, hänsyn behöva tagas endast till oljeverket
vid Kvarntorp. Anläggningarna där ha stor betydelse ur beredskapssynpunkt
för den händelse oljetillförseln utifrån ånyo skulle spärras och de böra
därför icke få förfalla. Några andra alternativ synas icke föreligga än att
antingen fortsätta oljedriften vid verket eller också lägga ned densamma med
bibehållande av anläggningarna i sådant skick, att driften vid behov kan
omedelbart upptagas. Såsom förut nämnts erhöll bolagsstyrelsen i skrivelse
den 14 februari 1945 meddelande örn att oljeverket vid Kvarntorp enligt regeringens
åsikt borde betraktas som ett normalt långtidslöretag. Detta regeringens
ståndpunkts tagande torde ha grundats på den uppfattningen, att
kostnaderna för att efter nedläggande av driften bibehålla anläggningarna i
driftsdugligt skick skulle överstiga de förluster, som vid fortsatt drift i ogynnsammaste
fall kunde åsamkas statsverket. Det torde icke finnas anledning
att frångå den en gång intagna ståndpunkten, därest det kan beräknas, att
rimliga förutsättningar föreligga för räntabel drift eller åtminstone att en
eventuell förlust icke skall överstiga eljest nödvändiga beredskapskostnader.
Styrelsen för skifferoljebolaget har nu i sin skrivelse den 18 februari 1946
framlagt vissa förslag avseende dels rationalisering av produktionen vid oljeverket
och ökad utvinning av biprodukter samt dels en finansiell rekonstruktion
av bolaget. Innan jag redogör för min granskning av dessa förslag, vill
jag erinra om de principer för statlig affärsverksamhet, vilka kommissionen
för ekonomisk efterkrigsplanering utvecklade i sitt förut berörda yttrande den
7 februari 1945. Dessa innebära i korthet, att statliga företag böra drivas
efter samma affärsmässiga principer som enskilda företag och att dolda subventioner
ej böra förekomma; därest statligt stöd av särskilda skäl anses
nödvändigt, bör detta redovisas fullt öppet. Jag ansluter mig till fullo till dessa
principer och granskningen av styrelsens förslag har skett med utgångspunkt
därifrån.
Enligt styrelsens kalkyler skulle, om de nu gällande importpriserna på olja
och bensin icke förändras och om den nuvarande produktionstekniken bibehålies,
driften vid oljeverket i Kvarntorp lämna ett årligt underskott av
1 600 000 kronor, vartill skulle komma värdeminskningar å anläggningarna
med cirka 2 000 000 kronor örn året. Ett sådant resultat, innebärande en förlust
för statsverket å sammanlagt 3 600 000 kronor årligen, skulle enligt min mening
icke vara tillfredsställande och borde föranleda en omprövning, huruvida
det icke vore mest rationellt att nedlägga driften. Styrelsen har emellertid undersökt
olika möjligheter att åstadkomma ett bättre driftsresultat och därvid
kommit till den slutsatsen, att avsevärda förbättringar skulle ernås genom
omfattande nyinvesteringar. Dessa skulle avse uppförande av en tredje kalkugn
och en gasolanläggning samt ombyggnad av tre ugnshus jämte därav betingad
utvidgning av ångkraftcentral m. m. Härigenom skulle möjliggöras
dels ett bättre utnyttjande av biprodukterna och dels en rationalisering av
Kungl. Maj.ts proposition nr 304.
13
oljeutvinningen. Enligt styrelsens beräkningar skulle investeringarna medföra,
att rörelsen efter en övergångsperiod av fem år skulle lämna ett årligt överskott
till förräntning av och avskrivningar å icke blott anskaffningsvärdet
för de nya anläggningarna utan även å det normala anskaffningsvärdet för de
gamla anläggningarna.
Importen av olja och bensin och därmed prisbildningen å dessa produkter
har kunnat frigöras redan i slutet av förra året. De föreslagna rationaliseringsarbetena
och utbyggnaderna kunna icke slutföras förrän om fem år. Under
de första tre åren av utbyggnadstiden beräknas bolaget komma att redovisa
en betydande förlust. Det torde icke heller kunna begäras, att ett företag
som driver en för vårt land helt ny produktion och som tillkommit under så
säregna förhållanden som skifferoljebolaget, vid fri prisbildning omedelbart
skall kunna uppvisa vinst på sin rörelse. Med hänsyn till de förbättringar
av driftsresultatet, vilka på grundval av styrelsens kalkyler kunna förväntas,
anser jag mig kunna tillstyrka att de av styrelsen föreslagna investeringarna
få företagas.
Vad angår förslaget till finansiell rekonstruktion av bolaget har styrelsen
följt riktlinjerna för det förslag som i detta hänseende utvecklats av kommissionen
för ekonomisk efterkrigsplanering. Sålunda ha anläggningarna vid
Kvarntorp åsatts ett värde, som kan anses motsvara de normala anläggningskostnaderna.
Detta värde har tagits som utgångspunkt för beräkning av avskrivningar
efter sedvanliga grunder fram till den 30 juni 1946. Därjämte har
styrelsen i sitt förslag anteciperat de avskrivningar, som böra göras under de
fem övergångsåren 1946/47—1950/51, och kommer därigenom fram till ett
nettovärde på anläggningarna vid Kvarntorp per den 30 juni 1946 av
11 740 000 kronor. Anläggningarna vid Kinne-Kleva skola enligt styrelsens
förslag nedskrivas till 100 000 kronor. Tofalt skulle anläggningarnas värde
nedskrivas med 16 313 000 kronor. För täckande av nedskrivningen föreslås
att aktiekapitalet nedsättes med motsvarande belopp. Emellertid bör enligt
styrelsens mening aktiekapitalet nedsättas med ytterligare 8 887 000 kronor,
vilket belopp styrelsen avser att använda dels till täckande av beräknade
förluster under de tre första åren av nybyggnadsperioden och dels till bildande
av en reservfond. Enligt förslaget skall sålunda aktiekapitalet nedsättas
med sammanlagt 25 200 000 kronor till 4 000 000 kronor. Då såsom förut
nämnts värdet av statens aktieinnehav redan nedskrivits i statsräkenskaperna
till 100 kronor, är något särskilt anslag i anledning av åtgärden icke erforderligt.
Den av styrelsen föreslagna nedsättningen av aktiekapitalet torde böra
godkännas vid blivande bolagsstämma.
De tidigare berörda investeringarna vid oljeverket i Kvarntorp komma enligt
styrelsens kalkyler att draga en sammanlagd kostnad av 18 200 000 kronor.
Det omedelbara kapitalbehovet för nyanläggningarna har styrelsen uppskattat
till 10 700 000 kronor. Därutöver räknar styrelsen emellertid med ett
ytterligare kapitalbehov för de närmaste åren å 5 300 000 kronor dels för
nödvändiga ersättningsarbeten å de nuvarande anläggningarna och dels for
avhjälpande av den likviditetsförsämring bolaget kommer att undergå till
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 304.
följd av de beräknade driftsförlustema under nämnda år. Styrelsen föreslår
att detta kapital å sammanlagt 16 000 000 kronor tillföres bolaget genom nyteckning
av aktier och att sålunda aktiekapitalet ökas till 20 000 000 kronor.
Det av styrelsen framlagda förslaget till utbyggnader jämte nytillskott av
kapital för finansiering av dessa synes väl tillgodose kraven på en sund finansiering.
Jag anser mig därför kunna tillstyrka styrelsens förslag att bolaget
tillföres nytt kapital genom att staten nytecknar aktier för 16 000 000
kronor.
I detta sammanhang torde jag få erinra om att statsrådet Ericsson vid anmälan
i statsrådet av frågan örn nedläggande av oljedriften vid anläggningarna
vid Kinne-Kleva yttrade bl. a. att det kunde ifrågasättas att medel
skulle ställas till skifferoljebolagets förfogande såsom kompensation för den
ökade förlust, som kunde uppstå i samband med avvecklingen av verket.
Denna fråga liksom vissa andra frågor, som sammanhängde med avvecklingen,
avsågos emellertid skola upptagas vid senare tillfälle. Styrelsen för
skifferoljebolaget har i sin nu förevarande skrivelse den 18 februari 1946
uttalat, att någon förlust för bolaget icke skulle uppstå för räkenskapsåret
1945/46, under förutsättning att underskotten å driften vid Kinne-Kleva under
räkenskapsåret täcktes med särskilt därför anslagna medel. Emellertid
må framhållas, att bolaget enligt de principer för prissättningen, som voro
gällande under tiden intill den 8 december 1945, erhöll full täckning för sina
direkta produktionskostnader. Med hänsyn härtill synas eventuella underskott
å driften vid Kinne-Kleva före nämnda tidpunkt böra bestridas av bolaget.
Däremot kunna skäl anföras för att driftsförlustema under tiden efter
den 7 december 1945 täckas i annan ordning. Denna fråga synes emellertid
böra upptagas till behandling vid en senare tidpunkt, då samtliga spörsmål
berörande den föreslagna avvecklingen av Kinne-Kleva-verket klart kunna
överblickas.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget
under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier,
för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av ...................... kronor 16 000 000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sigmund Vogel.
Kungl. Maj:ts proposition ni 304.
15
Bilaga.
Till Statsrådet och chefen för Kungl. Handelsdepartementet.
För tiden till och med november 1945, det vill säga under den tid, som
försvaret varit Svenska Skifferoljeaktiebolagets huvudsakliga avnämare för
dess oljeprodukter, hava priserna på dessa, i enlighet med riksdagens beslut,
fastställts på så sätt, att de täckt bolagets självkostnader. Från och med december
1945 är emellertid bolaget hänvisat att avsätta även sina oljeprodukter
i allmänna marknaden och i konkurrens med utländska leverantörer.
Med hänsyn härtill och då regeringen i enlighet med dåvarande statsrådet
Axel Rubbestads skrivelse till bolaget av den 14 februari 1945 i princip beslutat,
att skifferoljeverket vid Kvarntorp skulle betraktas såsom ett normalt
långtidsföretag, har bolagets styrelse låtit verkställa en utredning angående
de åtgärder, som böra vidtagas med anledning av den nu inträdda
situationen. Styrelsen får härmed vördsamt framlägga resultatet av denna
undersökning.
Vid bedömandet av tillverkningskostnaderna i framtiden har styrelsen utgått
från de självkostnader, som förelegat under kalenderåret 1945, det vill
säga de kostnader, som uppnåtts sedan verket utbyggts enligt 1943 års lagtima
riksdags beslut och som avsåg en årlig produktion av cirka 71009
ton råolja.
I bilaga 16 till bolagets VPM av den 18 december 1944 uppskattades tillverkningskostnaderna
exklusive ränta och avskrivning, sedan anläggningen
kommit fullt igång, till 103,70 kronor per m3 råolja efter avdrag för vinst
å biprodukter. Den på motsvarande sätt beräknade faktiska självkostnaden
har för såväl första som andra halvåret av år 1945 uppgått till 102,77
kronor per m3 råolja, det vill säga praktiskt taget samma siffra, som beräknades
i förutnämnda bilaga. De faktiska förhållandena under år 1945 hava
sålunda bekräftat tillförlitligheten av kalkylerna i ovannämnda VPM. Vid
de beräkningar, för vilka styrelsen i det följande kommer att redogöra, hava
tillverkningskostnaderna baserats på självkostnaderna under kalenderåret
1945, vilka endast korrigerats med hänsyn till de förändringar, som betingas
av det successiva genomförandet av redan beslutade eller här föreslagna ombyggnader
och nyanläggningar.
I förutnämnda VPM har styrelsen i syfte att åstadkomma ett förbättrat
driftsresultat räknat med följande ändringar och nybyggnader:
1. Uppförandet av skifferkoksförbränningsanläggning.
2. Omläggning av skiffertransporten från bildrift till järnvägsdrift.
3. Anskaffning av sinterverk för tillverkning av gasbetongråmassa.
4. Uppförande av 4 stycken kalkbränningsugnar.
5. Uppförande av gasolanläggning.
Sedan bolaget erhållit del av regeringens förutnämnda principiella ståndpunktstagande
beträffande den framtida verksamheten, har styrelsen av de
i VPM föreslagna kompletteringarna låtit vidtaga åtgärder'' för uppförande
av skifferkoksförbränningsanläggning, för omläggning av skiffertransporten
samt för uppförande av två stycken kalkbränningsugnar. Av dessa nya anläggningar
komma skifferkoksförbränningsugnarna och kalkugnarna att tagas
i bruk i slutet av innevarande räkenskapsår, medan återstående nyanskaffade
maskiner och utrustning först kan komma i drift successivt under
räkenskapsåret 1946—1947.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 304.
I förutnämnda VPM av den 18 december 1944, sidan 25, har framhållits,
att vissa där angivna priser för olika oljeprodukter måste erhållas, örn tillverkningskostnaderna
exklusive ränta och avskrivning skulle kunna täckas
av inkomsterna. Med det marknadsläge, som för närvarande råder, är det
uppenbart, att dessa priser icke kunna erhållas. På grand härav måste man
räkna med att bolaget, därest några åtgärder icke vidtagas, kommer att redovisa
driftsförluster från och med verksamhetsåret 1946—1947. När förutnämnda
nu påbörjade anläggningar jämte en ny tredje kalkugn, som under
alla förhållanden synes böra byggas, komma i full drift, vilket beräknas
ske från och med ingången av räkenskapsåret 1947—1948, torde den årliga
driftsförlusten, under förutsättning att ytterligare prisfall på oljeprodukterna
icke kommer att inträffa, belöpa sig till cirka kronor 1 600 000, vartill kommer
värdeminskningsavdrag med cirka kronor 2 000 000, det vill säga sammanlagt
cirka kronor 3 600 000.
Även örn staten icke inom de allra närmaste åren behöver tillskjuta medel
för ersättningsanskaffningar, måste man således på längre sikt räkna med
årliga tillskott på omkring kronor 3 600 000, om anläggningen skall bibehållas
i det skick den befinner sig den 1 juli 1947.
Med utgångspunkt från detta förhållande har styrelsen övervägt vilka
åtgärder, som böra vidtagas för att nedbringa eller belt eliminera den sålunda
beräknade förlusten. I förutnämnd VPM har ifrågasatts uppförande
av bl. a. fyra kalkugnar, sinterverk för gasbetongråmassa samt gasolanläggning.
Såsom redan nämnts har uppförande av två kalkugnar redan igångsatts.
Marknadsläget och tillgången till orstenskalk, som faller vid den normala
driften, giver vid handen, att en tredje sådan ugn bör uppföras redan
under hösten 1946, under det att frågan om en fjärde ugn bör göras beroende
av den verkliga tillgången på normalt fallande orstenskalk samt på
avsättningsmöjligheterna i framtiden. De undersökningar, som under senaste
året utförts på bolagets laboratorium, lia visat, att sintring av skifferaska
icke är en lämplig väg för framställning av råmassa för gasbetong. Undersökningarna
fortsätta för närvarande med sikte på att medelst en annan metod
nå fram till fullgod produkt, men ännu kan man icke föreslå upptagandet
av denna biproduktstillverkning med garanti för goda tekniska och ekonomiska
resultat.
Av de ytterligare undersökningar, som utförts beträffande gasoltillverkningen
efter avgivande av VPM, har tydligt framgått, att en sådan tillverkning
kommer att lämna ett tillfredsställande resultat, även örn gasolen utnyttjas
för det närmast till hands liggande ändamålet, nämligen såsom
bränsle. Det synes emellertid sannolikt, att en icke oväsentlig förbättring av
resultatet kan vinnas genom att använda gasolens kolväten för framställning
av kemisk-tekniska produkter, som nu importeras. På grund av den
senaste utvecklingen inom flygtekniken är det däremot ovisst, om gasolen
bör utnyttjas för produktion av flygbensin.
I här föreliggande framställning har för överskådlighetens skull hänsyn
endast tagits till framställning av gasol för bränsleändamål, vilket icke hindrar
att redan inom den tidsperiod, som utredningen omfattar, förslag böra
tagas under övervägande, som avse att göra tillverkningen ännu mera lönande
genom uppbyggandet av en kemisk-teknisk industri.
Under 1945 har bolaget gjort omfattande försök beträffande möjligheterna
att medelst en genomgripande ombyggnad av vissa ugnar åstadkomma förbättrade
driftsresultat. Genom dessa försök har fastslagits, att efter en sådan
ombyggnad resultatet förbättras så väsenligt, att såsom av det följande
kommer att framgå det icke kan råda någon tvekan örn att kompletteringarna
böra komma till utförande. Produktionen av olja och svavel kommer
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 304.
för verket i dess helhet att ökas med cirka 50 % och kraftproduktionen med
cirka 160 %>. Dessutom kommer gasöverskottet för direktdistribution till
andra industrier eller för generering av Ytterligare kraft att öka högst betydligt.
Ett genomförande av nu berörda nyanläggningar och ombyggnader kommer
att kräva följande kapitalutlägg:
Tredje kalkugnen .................................. kronor 200 000
Gasolanläggning .................................. » 6 500 000
Ombyggnad av ugnar samt därav betingad utvidgning av
ångkraftcentral m. m............................. » IX 500 000
Kronor 18 200 000.
Sedan dessa nyanläggningar kommit fullt i bruk, vilket om beslut därom
fattas vid årets riksdag, kan beräknas bliva fallet från och med verksamhetsåret
1951—1952, kommer bolaget att lämna överskott enligt följande uppställning:
Bruttoöverskott
.................................... kronor 7 100 000
Avgår ränta och avskivning på nyanläggningar (ränta 4 %>,
avskrivning 10 %) ..................................»_ 2 400 000
kronor 4 700 000
Avgår beräknade avskrivningar på de gamla anläggning
arna
.............................................._» 2 000 000_
Vinst kronor 2 700 000.
De inkomstsiffror, som ligga till grund för denna kalkyl, äro baserade pa sådana
oljepriser, som vid direktdistribution och med utgångspunkt från den
marknadssituation som nu föreligger, böra kunna erhållas, om oljeprodukterna
distribueras inom det konsumtionsområde, som ur fraktsynpunkt ligger väl
till för Kvarntorpsverket. För svavel har förutsatts ett pris, som ligger något
över priset på motsvarande importvara före kriget. Ifråga örn gasolen hava
kalkylerna baserats på ett pris, som torde kunna erhållas även vid konkurrens
genom eventuell import. För försåld gas hava priser upptagits, som stå
1 relation till de kolpriser, som gällde före kriget, och inkomsterna för elektrisk
kraft hava beräknats till belopp, som torde vara fullt betryggande.
Om inga åtgärder utöver nu beslutade vidtagas för förbättring av driftsresultatet,
skulle såsom framhålles å sidan 3 bolaget lämna ett årligt underskott
på cirka 3 600 000 kronor. Genom ovannämnda investeringar beräknas
alltså denna förlust övergå i en vinst å cirka 2 7000 000 kronor, vilket betyder
en resultatförbättring på icke mindre än 6 300 000 kronor per år.
Aven om av en eller annan anledning, som nu icke kan förutses, förbättringen
av resultatet skulle bliva mindre än vad kalkylen angiver, synas nyanläggningarna
så väsentligt förbättra möjligheterna för en ekonomisk drift,
att anläggningarna enligt styrelsens uppfattning snarast möjligt böra komma
till utförande.
Emellertid är det tydligt, att ifrågavarande anläggningar av olika anledningar
måste uppföras successivt. På grund härav har styrelsen upprättat
följande program för utvidgningarna, omfattande femårsperioden 1 juli 1946
—30 juni 1951.
Beräknad tid för igångsättning av driften vid:
Tredje kalkugnen .............. 1=/2 1947
Det först ombyggda ugnshuset .... 7i 1948
Gasolanläggning ................ 7, 194g
De två sist ombyggda ugnshusen . . 7? 1951
Bihang till riksdagens protokoll lOiG. 1 sami. Nr 304.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 304.
Om dessa igångsättningstider skola kunna hållas, måste femårsplanen i
princip godkännas redan vid årets lagtima riksdag, så att beställningar till
de tre första utbyggnadsetapperna så snart som möjligt kunna verkställas.
Kapitalbehovet för dessa första utbyggnader beräknas till cirka 10 700 000
kronor.
Då såsom framgår av ovanstående byggnadsplan, nyanläggningarna komma
att tagas i bruk successivt och då försäljningen av gasol icke från början
kan tänkas bliva så stor, att gasolanläggningens hela kapacitet blir utnyttjad,
kommer bolaget under byggnadsåren att redovisa förluster, som emellertid
successivt avtaga.
Då bolaget under tiden 1h 1945—T/i2 1945 fick tillgodoräkna sig de av Kungl.
Majit den 19 oktober 1945 fastställda priserna på oljorna, giver ett upprättat
preliminärt bokslut för bela verksamhetsåret till resultat, att någon förlust
för bolaget icke borde uppstå. En förutsättning är, att de driftsförluster, som
från och med den 1h 1945 uppstå vid bolagets anläggningar vid Kinne-Kleva,
täckas med särskilt därför anslagna medel.
För räkenskapsåren 1946/1947—1951/1952 har styrelsen uppgjort nedanstående
resultatsberäkning. I denna kalkyl har hänsyn tagits till ränta och
avskrivning å nyanläggningarna, men däremot ej å de nuvarande anläggningarna.
Ränta har beräknats efter 4 °/o och avskrivningar efter 10 % å anskaffningsvärdet.
Räkenskapsår
Före ränta och av- skrivning
Ränta och
avskrivning
å nyanläggn.
Efter ränta och avskriv- ning på nyanläggningar
Underskott
Överskott
Underskott
Överskott
1946/1947 ................
2 290 000
14 000
2 304 000
1947/1948 ................
224 000
763 000
987 000
1948/1949 ................
1408 000
1 476 000
68 000
1949/1950 ................
1 733 000
1 433 000
300 000
1950/1951 ................
2 448 000
1 390 000
1 058 000
1951/1952 ................
7 i 01 000
2 397 000
4 704 000
Kronor
3 859 000
6 062000
Såsom framgår av i tabellen lämnade uppgifter, beräknas under byggnadstiden
för de nya anläggningarna uppstå förluster på sammanlagt 3 359 000
kronor. Då andra inom landet tillverkade motorbränslen än bensin icke tillföra
staten någon inkomst i form av indirekt skatt, bör i anslutning till denna
förlustsiffra omnämnas, att skatten på den av bolaget under ett enda år producerade
bensinen uppgår till icke mindre än 5 000 000 å 6 000 000 kronor.
I detta sammanhang förtjänar också framhållas, att skifferoljeindustrin i Skottland,
som arbetar med en avsevärt rikare skiffer än kvamtorpsskiffern, får
tillgodoräkna sig hela det merpris, som skatt å bensin och övriga oljor betingar.
Kostnaderna för större delen av bolagets anläggningar hava på grund av
flera orsaker blivit onormalt stora. Uppförandet har med hänsyn till det
trängande behovet av flytande bränslen måst forceras, ofta under mycket
ogynnsamma väderleksförhållanden, samt under en tid med exceptionellt
höga priser. Anläggningarnas säregna karaktär har vidare medfört betydande
utgifter för experiment. Redan till följd härav är det uppenbart att bolaget
icke i framtiden kan förränta och amortera det i anläggningarna nedlagda
kapitalet utan att en betydnade del av detta följaktligen måste bortskrivas
såsom en kristidsutgift.
Kungl. Maj:ts proposition nr 304.
19
I den föregående framställningen har visats, att bolaget med nuvarande
oljepriser även efter genomförandet av vissa redan nu beslutade rationaliseringsåtgärder,
såsom uppförande av tre kalkugnar och en anläggning för
skifferkoksförbränning, omläggning av skiffertransporterna m. m., kommer
att redovisa en årlig driftsförlust på i runt tal 1 600 000 kronor exklusive avskrivningar.
Ur räntabilitetssynpunkt borde följaktligen de nuvarande anläggningsvärdena
helt bortskrivas. Såsom ovan framhållits, torde emellertid
genom uppförandet av vissa ganska betydande nyanläggningar bolagets resultat
efter byggnadstiden kunna förbättras så avsevärt, att det täcker räntor
och avskrivningar icke blott å nyanläggningarna utan även å viss del av de
nuvarande anläggningarna. Vid den rekonstruktion av bolagets ekonomiska
ställning, som synes böra ske vid innevarande räkenskapsårs utgång den 30
juni 1946, torde det under sådana förhållanden vara befogat att låta en viss
mindre del av anskaffningskostnaderna kvarstå i balansräkningen.
Enligt styrelsens uppfattning bör beräkningen av den per 30 juni 1946 kvarstående
delen av anskaffningsvärdet för då uppförda och beslutade anläggningar
ske i enlighet med följande principer.
Den merkostnad, som uppstått på grund av prisstegringen, samt den starka
forceringen av byggnadsarbetena, och som redan i bolagets bokföring redovisats
separat, bör i första hand bortskrivas. Därjämte bör anskaffningskostnaderna
för sådana delar av anläggningen, som hava karaktär av experiment
och som nu kunna betraktas som definitivt oräntabla, helt bortföras. Därefter
kvarstående värden kunna i princip anses såsom normala anläggningskostnader,
och desamma böra därför kvarstå i balansräkningen såsom anskaffningsvärden.
Då dessa anläggningar undergått värdeminskning på grund av
förslitning under den tid de varit i bruk, måste nämnda anskaffningskostnad
emellertid reduceras med normala värdeminskningsavdrag för tiden fram till
den 30 juni 1946. Emellertid framgår av det föregående, att de nuvarande
anläggningarna kunna amorteras och förräntas först efter en femårsperiod.
Det synes styrelsen därför vara lämpligt, att man redan i balansräkningen per
30 juni 1946 anteciperar värdeminskningen på de nuvarande anläggningarna
under den efterföljande femårsperioden och att förutnämnda normala anskaffningskostnader
sålunda reduceras även med de förslitningsavdrag, som
belöpa på nämnda femårsperiod. De i enlighet med dessa principer beräknade
anskaffningskostnaderna och värdeminskningsavdragen fi 1 000-tal kronor}
för anläggningarna i Kvarntorp framgå av efterföljande uppställning.
Anskaffningsvärden 30/e 1945 .......................... 76 689
Avgår: Kostnader betingade av prisstegring och forcering 31 074
45 615
Fastig-
heter
Maskiner
Ledningar
Summa
Kvarstående anskaffningsvärden
ovan.........................
Avgår:
enligt
10 099
29 959
5 557
45 615
Kostnader för experiment- och
tidsanläggningar.............
kris-
3 906
17 821
2 264
23 991
Tillkommer:
6 193
12 138
3 293
21 624
Anskaffningar under 1945/1946 .
781
3 541
274
4 596
Normal anskaffningskostnad 30''«
1946
6 974
15 679
3 567
26 220
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 304.
Avgår:
Förslitningsavdrag t. o. m. 30/6 1946 ..
Förslitningsavdrag för åren 1946/1947
—1950/1951 ......................
Anläggningarnas nettovärden 30/e 1946
kronor.............................
Fastig-
heter
Maskiner
Ledningar
Summa
557
3 654
485
4 696
1 046
7 860
878
9 784
1 603
11 514
1 363
14 480
5 371
4 165
2 204
11 740
I balansräkningen per 30 juni 1946 komma anläggningarna sålunda att
redovisas på följande sätt:
Anläggningar.
Fastigheter:
Beräknad normal anskaffningskostnad..... 6 974 000
Värdeminskningsavdrag.................. 1 603 000 5 371 000
Maskiner:
Beräknad normal anskaffningskostnad..... 15 679 000
Värdeminskningsavdrag.................. 11 514 000 4 165 000
Ledningar:
Beräknad normal anskaffningskostnad..... 3 567 000
Värdeminskningsavdrag.................. 1 363 000 2 204 000 n 740 000
Vid beräkningarna i förestående uppställning har en gemensam avskrivningssats
tillämpats för var och en av de i uppställningen upptagna tillgångsgrupperna,
nämligen 3 % för fastigheter, 10 °/o för maskiner och 5 % för
ledningar.
Skillnaden mellan bokföringsvärdet den 30 juni 1946 och det enligt ovan
beräknade nettovärdet framgår av nedanstående tabell:
Nettobokföringsvärdet enligt balansräkningen den 3%
1945 ............................................ kronor 20 991 000
Tillkommer:
Anskaffningar under 1945/1946 ...................... » 4 596 000
Nettobokföringsvärden den 30/e 1946 .................. kronor 25 587 000
Avgår:
Nettovärdet enligt ovanstående uppställningar.......... » 11 740 000
Att nedskriva vid rekonstrutionen den 30/„ 1946 ...... kronor 13 847 000
I nedanstående tablå återfinnes en jämförelse mellan å ena sidan det totala
nedskrivningsbehovet till och med rekonstruktionen och å andra sidan redan
verkställda av- och nedskrivningar, vilka täckts dels med bolagets vinstmedel,
dels med av staten efterskänkt lån:
Totala nedskrivningar:
Merkostnad................................................ 31 074 000
Experiment och kristidsanläggningar:
Fastigheter..................................... 3 906 000
Maskiner....................................... 17 821 000
Ledningar...................................... 2 264 000 23 991 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 304.
21
Förslitningsavdrag
För tiden t. o. m. so/6 1946.
Fastigheter.......................... 557 000
Maskiner........................... 3 654 000
Ledningar.......................... 485 000 4 59g 000
För åren 1946/47—1950/51.
Fastigheter.......................... 1 046 000
Maskiner............................ 7 860 000
Ledningar..........................• 878 000 9 784 000 14 480 000
69 545 000
Av- och nedskrivningar i räkenskaperna:
Med driftsöverskott............................... 31 330 000
» efterskänkt lån.............................. 24 368 000 55 698 000
Att nedskriva vid rekonstruktionen den 3% 7946.... Kronor 13 847 000
Sambandet mellan de totala anläggningskostnaderna fram till den 30 juni
1946 och nettobokföringsvärdet efter rekonstruktionen framgår av nedanstående
uppställning:
Anskaffningsvärden den 3% 1945 .................... kronor 76 689 000
Tillkommer:
Anskaffningar under 1945/1946 ...................... >__4 596 000
Anskaffningsvärden den 3% 1946 .................... kronor 81 285 000
Avgår:
Av- och nedskrivningar enligt räken
-
skaperna ....................... kronor 55 698 000
Nedskrivning vid rekonstruktionen .. » 13 847 000 » 69 545 000
Nettobokföringsvärde den 3% 1946 .................. kronor 11 740 000
Såsom framgår av balansräkningen per 30 juni 1945 voro anläggningarna
vid Kinne-Kleva då upptagna till ett nettovärde av 2 319 000 kronor. Under
1945/1946 hava tillkommit anläggningskostnader å cirka 247 000 kronor,
varför det totala bokföringsvärdet den 30 juni 1946 kommer att uppgå till
cirka 2 566 000 kronor. Såsom styrelsen framhållit i sin VPM av den 5
januari 1946 föreligga inga utsikter att kunna amortera och förränta anläggningarna
vid Kinne-Kleva. Värdet den 30 juni 1946 bör därför upptagas
till högst 100 000 kronor, motsvarande ett ungefärligt jordbruksvärde. Den
vid rekonstruktionen erforderliga nedskrivningen å anläggningarna vid KinneKleva
uppgår följaktligen till cirka 2 466 000 kronor.
Det totala nedskrivningsbehovet den 30 juni 1946 å bolagets samtliga anläggningar
belöper sig sålunda till
Nedskrivningsbehov å anläggningarna vid Kvarntorp............. 13 847 000
» » » » Kinne-Kleva........... 2 466 000
Kronor 16 313 000
Detta nedskrivningsbehov bör täckas genom nedsättning av aktiekapitalet.
Vid beräkningen av ovannämnda nedskrivningsbehov har, såsom ovan
framhållits, förslitningsavdragen å de nuvarande anläggningarna under femårsperioden
1 juli 1946—30 juni 1951 anteciperats. Med hänsyn till att det i
enlighet med den tidigare angivna resultatskalkylen icke synes uteslutet, att
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 304.
underskotten under räkenskapsåren 1946/47—1948/49 tämligen snart kommer
att kompenseras av därefter uppkommande överskott, torde det starkt
kunna ifrågasättas, om icke även nyssnämnda underskott på tillsammans
3 359 000 kronor borde anteoiperas vid rekonstruktionen. Detta skulle kunna
genomföras på så sätt, att aktiekapitalet nedsättes med ett belopp, som icke
blott täcker nedskrivningsbehovet å anläggningarna utan därjämte förslår
till bildandet av en reservfond, tillräcklig för utjämnandet av de beräknade
förlusterna under byggnadsåren. Aktiekapitalet skulle i så fall behöva nedsättas
med minst 19 672 000 kronor, motsvarande summan av nedskrivningsbehovet
på anläggningarna och förutnämnda beräknade underskott.
Emellertid torde nedsättningen även böra innefatta ett tämligen stort belopp,
som kan beräknas få kvarstå på reservfonden på längre sikt. Detta belopp
bör motsvara den i den nya aktiebolagslagen stadgade avsättningen
och sålunda utgöra minst 20 °/o av det på längre sikt behövliga aktiekapitalet.
Bolaget behöver givetvis lika väl som privata företag en reservfond för oförutsedda
förluster. Att vänta med uppbyggandet av en reservfond, tills detta
kan ske med vinstmedel, är för övrigt olämpligt ur skattesynpunkt, då det
föranleder skatteutgifter, som i betraktande av att detta är statsföretag, måste
betraktas som meningslösa. Aven privatföretag bruka utnyttja sådana situationer,
som den bär föreliggande, för att bilda reservfonder med skattefria
medel.
Med hänsyn till vad som nu anförts, föreslår styrelsen, att aktiekapitalet
nedsättes med 25 200 000 kronor. I enlighet med aktiebolagslagens bestämmelser
skall detta belopp i sin helhet tillföras reservfonden. I bokslutet per
30 juni 1946 nedskrivas anläggningarna med cirka 16 313 000 kronor, vilket
medför att bolaget måste redovisa motsvarande förlust. Denna förlust täckes
genom anlitande av reservfonden, varefter å denna kvarstår cirka 8 887 000
kronor. Sedan de beräknade förlusterna för räkenskapsåren 1946/47—1948/49
utjämnats, skulle av reservfonden återstå omkring 5 528 000 kronor.
Då enligt beslut vid 1944 års riksdag aktierna i statens räkenskaper redan
äro helt nedskrivna, synes riksdagen icke behöva fatta beslut örn nedsättningen
av aktiekapitalet.
Genom den nu föreslagna nedsättningen av aktiekapitalet skulle bolagets
egna medel efter beslut vid årets ordinarie bolagsstämma komma att nedbringas
till cirka 12 887 000 kronor, varav 4 000 000 kronor skulle utgöra
aktiekapital och 8 887 000 kronor reservfond. Som redan nämnts, kommer
reservfonden under räkenskapsåren 1946/47—1948/49 att nedgå till 5 528 000
kronor.
För genomförandet av det program, som här föreslagits, måste bolaget
givetvis tillföras nytt kapital. Det omedelbara kapitalbehovet torde i stora
drag kunna beräknas sålunda:
Kapital för nyanläggningar och ombyggnader:
Tredje kalkugnen .............. kronor 200 000
Gasolanläggningen ............ » 6 500 000
Ombyggnad av ett ugnshus........» 4 000^000 kronor 10 700 000
Likviditetsförsåmring genom driftsunderskotten (före avskrivningar)
under åren 1946/47—1947/48 .......... » 2 514 000
Ersättningsanskaffningar till de nuvarande anläggningarna
uppskattas till ..................................»_____2 786 000
Kronor 16 000 000
Kapitalbehovet för ombyggnaden av de två sista ugnshusen m. m. belöper
sig till cirka 7 500 000 kronor. Denna ombyggnad infaller emellertid under
Kungl. Maj.ts proposition nr 304.
23
räkenskapsåren 1948/49—1950/51, vilka i enlighet med den tidigare angivna
uppställningen beräknas lämna driftsöverskott (före avskrivningar) på sammanlagt
5 589 000 kronor. Under förutsättning att oförutsedda förluster och
ersättningsanskaffningar icke aktualisera ett mer betydande extra kapitalbehov,
torde man kunna antaga, att de likvida medel, som tillföras bolaget genom
driftsöverskotten, täcka så stor del av kapitalbehovet för ombyggnaden
av de två sista ugnshusen, att den återstående delen torde kunna finansieras
medelst tillfällig upplåning. Resultatsberäkningen synes giva vid handen,
att en dylik tillfällig upplåning torde kunna regleras redan under räkenskapsåren
1951/52—1952/53.
Med hänsyn härtill synes det kapital, som skall tillföras bolaget, böra begränsas
till 16 000 000 kronor. Kapitalet bör tillskjutas genom nyteckning av
aktier. Aktiekapitalet skulle härigenom komma att höjas från det efter rekonstruktionen
kvarstående beloppet 4 000 000 kronor till 20 000 000 kronor.
Tillsammans med det på lägnre sikt till reservfonden avsatta beloppet cirka
5 528 000 kronor skulle bolagets egna medel sålunda komma att uppgå till
sammanlagt 25 528 000 kronor. Under förutsättning att inga ytterligare omfattande
nyanläggningar uppföras än som här föreslagits, torde bolaget genom
ett kapital av nämnda storleksordning få anses vara tillfredsställande
finansierat på längre sikt.
Under hänvisning till vad i denna skrivelse framhållits får styrelsen härmed
vördsamt anhålla, att Herr Statsrådet ville föreslå,
dels att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att bolagets aktiekapital får nedsättas
med 25 200 000 kronor i och för en rekonstruktion av bolagets ekonomiska
ställning den 3% 1946,
dels att Kungl. Majit i proposition till årets riksdag måtte föreslå, att
riksdagen anvisar ett anslag å 16 000 000 kronor för nyteckning av aktier i
bolaget i och för möjliggörandet av en sådan utbyggnad av anläggningarna,
som här föreslagits.
Örebro den 18 februari 1946.
SVEN SCHWARTZ.
Claes Gejrot.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1946:440 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferolj s. 1 i texten
- SU 1946:216 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1946147 till teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget s. 19 i texten