Med förslag till investeringsplan för budgetåret 1946/47
1946-05-24 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:308, Med förslag till investeringsplan för budgetåret 1946/47
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
1
Nr 308.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till investeringsplan
för budgetåret 1946/47; given Stockholms
slott den 24 maj 1946.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 maj
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till investeringsplan
för budgetåret 1946/47 och anför därvid följande.
I avvaktan på särskild proposition i ämnet framlades i årets statsverksproposition
en beräknad investeringsplan för budgetåret 1946/47 jämte därtill
fogade investeringsstater. Definitivt förslag i ämnet bör nu underställas
riksdagen. Samtidigt torde de hittills vunna erfarenheterna från tillämpningen
av det från och med budgetåret 1944/45 införda nya redovisningsförfarandet
böra beröras.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
De nya redovisningsgrunderna.
I skrivelse den 30 april 1946 har riksräkenskapsverket avgivit berättelse
över riksbokslutet för budgetåret 1944/45. Ämbetsverket har därvid lämnat en
redogörelse över utfallet av den av 1944 års riksdag fastställda investeringsplanen
samt de bokföringsåtgärder, som nödvändiggjorts av den nya kapitalbudgetsuppställningen.
Därjämte har ämbetsverket berört frågan om vissa
smärre jämkningar och kompletteringar av redovisningsförfarandet. Emellertid
har riksräkenskapsverket ansett sig icke ännu ha vunnit sådan erfarenhet
av redovisningsförfarandet, att ämbetsverket vore i stånd att nu avgiva några
definitiva förslag i fråga om anordnandet av anslagsanvisnings- och redovisningsförfarandet.
Ämbetsverket har därför förordat att härmed finge anstå
till dess ytterligare erfarenhet vunnits.
I förenämnda redogörelse anför riksräkenskapsverket, att i samband med
bokslutets upprättande från vattenfallsstyrelsen framhållits, att vid den praktiska
tillämpningen, utformningen av kontrollsystemet m. m. framkommit
svårigheter, som finge anses tyda på att statsbokföringen och budgetkontrollen
icke medgåve ett fullt utnyttjande av den affärsmässiga rörelsefrihet beträffande
kapitalbudgetsanslagen, som borde vara möjlig enligt grundprinciperna.
Riksräkenskapsverket framhåller för sin del, att omläggningen av kapitalbudgeten
otvivelaktigt innebure en skärpning av kontrollen över investeringsanslagens
användning. Det tidigare redovisningssystemet hade inneburit,
att investeringsanslagen endast redovisats mot budgeten med de belopp
som lyfts i riksgäldskontoret, medan användningen av dessa belopp icke blivit
föremål för någon bokföringsmässig kontroll inom riksräkenskapsverket.
Detta redovisningssystem hade i viss mån medfört en faktisk — om ock
formellt aldrig sanktionerad — frihet att reglera användningen av investeringsanslagen.
Denna frihet vore numera beskuren.
Sammanfattningsvis anför riksräkenskapsverket följande.
Den redovisning för utfallet av kapitalbudgeten som lämnas i budgetredovisningen
har otvivelaktigt blivit komplicerad. Delvis är detta en följd av
kraven på långt gående specificering och genomförd bruttoredovisning. Riksräkenskapsverket
har i detta sammanhang endast ansett sig böra framhålla,
att en viss förenkling av kapitalbudgeten skulle kunna erhållas örn antalet
investeringsanslag kunde nedbringas genom sammanslagning av likartade
medelsanvisningar till enhetliga anslag. Detta skulle även stå i överensstämmelse
med de nuvarande principerna för kapitalbudgetens uppställning samt
förhindra att arbetet med den formella redovisningen av kapitalbudgeten
blir så invecklat, att de för resultatredovisningen väsentliga faktorerna bortskymmas,
en risk som nu otvivelaktigt föreligger.
Riksräkenskapsverket framhåller vidare att redovisningen av investeringsplanen
hos riksräkenskapsverket nödvändiggjort uppläggning av ett antal
särskilda regleringskonton, varigenom investeringsplanen i riksbokslutet kommit
att icke fullt överensstämma med särskilt affärsverkens huvudböcker.
En förbättring i detta avseende vore emellertid att förvänta sedan för andra
Kungl. Maj.ts proposition nr 308.
3
affärsverk än domänstyrelsen bokföringsåret från och med den 1 juli 1946
genom kungörelsen den 2 november 1945, nr 699, omlagts till budgetår. Härom
anför riksräkenskapsverket följande.
De medel, som av de fondförvaltande myndigheterna enligt investeringsbemyndigande
rekvireras från riksgäldskontoret, kunna under löpande redovisningsperiod
i viss utsträckning icke exakt anpassas till den faktiskt redovisade
nettoinvesteringen. Särskilt gäller detta de affärsdrivande verken, som
icke innan räkenskaperna avslutats känna det exakta beloppet av frigjorda
kapitalmedel och utgifter på investeringsanslagen. I sådana fall har riksräkenskapsverket
över regleringskonton balanserat det belopp varmed saldot på
investeringsstaten överstiger eller understiger från riksgäldskontoret rekvirerade
medel.
Samma förhållande gäller avskrivningsanslagen, vilkas belastning skall
stå i viss relation till de belopp, som bokföras på investeringsanslag. De belopp,
varmed uttagen från statsverkets checkräkning överstiga eller understiga
vad som enligt belastningen av investeringsanslagen rätteligen bort lyftas
från avskrivningsanslagen, balanseras av riksräkenskapsverket över regleringskonton.
Den korrigering av saldon på investeringsstaten och avskrivningsanslagen,
som genomförts i riksbokslutet för att erhålla balans mellan investeringsstatens
debet- och kreditsidor, är en intern reglering inom riksbokföringen
och behöver icke beröra affärsverkens bokföring. Denna bokföringsåtgärd
är nära jämförbar med den påläggning av förskott, som riksräkenskapsverket
genomfört för driftbudgetens anslag.
För de korrigeringsposter som riksräkenskapsverket sålunda balanserat i
boksluten för affärsverken ha motposter upplagts i riksgäldskontorets bokslut.
I de fall då affärsverken rekvirerat för högt belopp uppkommer sålunda
en skuld till riksgäldskontoret. Under övergångsåret är denna fråga speciellt
aktuell för statens järnvägar. Järnvägsstyrelsen hade sålunda över investeringsbemyndigandet
lyftat medel dels för finansiering av äldre förnyelsefondsanvisningar
(21,47 miljoner kronor), dels för förlag (4,73 miljoner kronor).
Dessa belopp borde i enlighet med vad riksräkenskapsverket ovan anfört
ha täckts ur järnvägsstyrelsens kredit i riksgäldskontoret i avvaktan på
eventuell anslagsanvisning för förstärkning av styrelsens rörliga medel. Dessa
belopp och vad styrelsen därutöver rekvirerat för mycket, sammanlagt 31,45
miljoner kronor, ha i riksbokslutet balanserats på sätt ovan angivits.
I de fall då fondförvaltande myndighet rekvirerat för lågt belopp balanseras
på motsvarande sätt en fordran på riksgäldskontoret. Det kan emellertid
ifrågasättas, huruvida denna balansering bör hänföras till investeringsbemyndigandet.
Om nämligen myndigheten använt egna likvida medel teir
finansiering av investeringsstaten, kan detta bero på antingen en tillfällig
eller ock en varaktig minskning av rörelsemedlen. Vid sådant förhållande
kan den av riksräkenskapsverket genomförda balanseringen av investeringsstaten
hänföras till övriga kapitalmedel. Ur affärsverkens synpunkt är det
likgiltigt vilketdera förfaringssättet sorn användes, enär det ju endast gäller
en transitorisk post i riksbokslutet.
Den av riksräkenskapsverket nu tillämpade metoden innebär, att i kapitalbudgeten
icke redovisats de belopp som faktiskt lyftats av de fondförvaltande
myndigheterna utan de belopp, som myndigheterna enligt riksräkenskapsverkets
redovisning av investeringsstatema varit berättigade att lyfta. Detta
innebär, att affärsverksfondemas kapital i rikshuvudboken redovisas med
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 308.
annat belopp än det som svarar mot faktiskt lyftade kapitalmedel. Det lyftade
kapitalet, vilket framgår ur affärsverkens egna bokslut, bör självfallet vara
avgörande för bedömande av affärsverkens förräntningsplikt. Huruvida det
av riksräkenskapsverket nu använda förfaringssättet bör tillämpas även j
framtiden är emellertid en fråga som tills vidare kan lämnas öppen. Det må
även framhållas, dels att dylika differenser i regel torde bli av mindre betydelse
i framtiden, dels ock att dessa redovisningsfrågor bli lättare att behandla,
sedan affärsverkens räkenskapsår blivit omlagt till budgetår.
Vissa särskilda frågor.
Vissa av de frågor, som av riksräkenskapsverket berörts i förenämnda
skrivelse, torde vara av beskaffenhet att i förevarande sammanhang böra
upptagas till prövning. Därjämte torde få behandlas vissa andra förslag berörande
kapitalbudgeten.
Vissa anslagsöverskridanden. I förenämnda skrivelse angående riksbokslutet
har riksräkenskapsverket framhållit, att hos affärsverken konstaterats
vissa överskridanden av investeringsanslag. Detta förhållande borde enligt
riksräkenskapsverkets uppfattning föranleda, att möjlighet öppnades för
affärsverken att förskottera investeringskostnader från vederbörligt dispositionsanslag,
därest medelsanvisningar på tilläggsstat icke ansåges böra ifrågakomma.
Härom anför riksräkenskapsverket följande.
Vissa till affärsverkens förfogande ställda investeringsanslag ha enligt
affärsverkens egna räkenskaper under budgetåret överskridits. Överskridandena
avse arbeten hänförliga till anvisningar för budgetåret 1945/46 som av
affärsverken igångsatts före budgetårsskiftet. Eftersom affärsverkens räkenskaper
hittills avslutats kalenderårsvis, ha de tidigare kunnat igångsätta
arbeten eller besluta anskaffningar, för vilka riksdagen anvisat medel, innan
dessa medel bhvit tillgängliga för lyftning i riksgäldskontoret och utan att
detta i redovisningen framstått såsom ett överskridande. Genom att redovisningen
nu grundas på affärsverkens och icke på riksgäldskontorets räkenskaper
ha affärsverken berövats möjligheten att före budgetårsskiftet redovisa
utgifter hänförliga till efterföljande budgetårs anslag. Riksräkenskapsverket
har i bokslutet omfört sådana överskridanden till förskottstitel. De överskridanden
som förekommit uppgå vid telegrafverket till 1,82 miljoner kronor,
vid statens järnvägar till 3,74 miljoner kronor och vid statens vattenfallsverk
till 2,43 miljoner kronor.
För det av affärsverken tillämpade förfaringssättet tala emellertid praktiska
skäl. Det skulle sannolikt i många fall medföra svårigheter och fördyringar
örn ett av riksdagen beslutat arbete, som lämpligen bör utföras under sommarmånaderna,
icke finge påbörjas före den 1 juli. Det synes därför vara
lämpligt, att i de fall där ett arbete behöver påbörjas före budgetårsskiftet
möjlighet öppnas att finansiera på löpande budgetår fallande kostnader —
det kan härvid endast bli fråga örn smärre belopp —- genom att antingen
erforderligt belopp anvisas på tilläggsstat eller bemyndigande för affärsverken
lämnas att förskottera erforderliga medel med anlitande av vederbörande
verks dispositionsanslag.
Oförutsedda utgifter på kapitalbudgeten. Vid anmälan i fjolårets statsverksproposition
av investeringsplan för budgetaret 1945/46 berördes fragan
Kungl. Maj.ts proposition nr 308.
5
om sättet för bestridande av kostnaderna för återuppförande av anläggningar,
vilka utsatts för skador av katastrofnatur. Därvid anfördes följande.
För affärsverken ha dessa återuppbyggnadskostnader tidigare kunnat bestridas
av fornyelsefondsmedel. Genom kapitalbudgetens omläggning har
frågan kommit i ett förändrat läge. Sedan förnyelsefondema ombildats till
värdeminskningskonton bör en anläggning, som spolierats genom katastrof,
avföras ur räkenskaperna genom belastning av driftresultatet med skillnaden
mellan anläggningens bokförda värde och summan av till värdeminskningskonto
för byggnadens avskrivning avsatta medel; för den händelse dessa
katastrofskador äro av så stor omfattning, att de gå utöver vad som kan
anses vara en till den regelmässiga affärsdriften hörande belastning, torde
dock få övervägas att genom anvisande av särskilt anslag under huvudtiteln
Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster kompensera verket för förlusten.
För återunpförandet av en förstörd byggnad skall enligt de nya principerna
för kapitalbudgeten anvisas ett nytt investeringsanslag under vederbörande
fond, varefter vid byggnadens färdigställande avsättning till värdeminskningskonto
i vanlig ordning återupptages. För att icke någon tid skulle
gå förlorad för vidtagande av de förberedande åtgärderna för återuppförande
av katastrolskadade anläggningar utgick chefen för kommunikationsdepartementet
vid anmälan av propositionen nr 155 till 1944 års riksdag från att vederbörande
verk skulle äga att av driftmedel förskottera de för förberedelser
och byggnadsarbetenas påbörjande erforderliga kostnaderna. I den mån driftmedlen
icke försloge härtill, skulle verken efter medgivande av Kungl. Maj:t
äga överskrida de för verkens räkning beviljade rörliga krediterna i riksgäldskontoret
med erforderliga belopp. Riksdagen godkände det sålunda föreslagna
förfarandet.
Beträffande övriga fonder har tidigare ansetts, att under tid, då riksdagen
icke vore samlad, det under trettonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter kunde anlitas för täckande av katastrofskador. Vid
en bokföringsmässig behandling av en inträffad katastrofskada på dessa fonder
efter i princip samma metod som för affärsverken, bör framdeles den
skadade byggnadens värde, efter avdrag av verkställda avskrivningar, avföras
ur fondens tillgångar, varvid en kapitalförlust framkommer, som får balanseras
å fonden, tills den genom beslut av Kungl. Majit kan bli föremål
för reglering. För nybyggnad bör liven i delta fall anvisas nytt anslag. Några
medel att förbereda den nya investeringen stå emellertid icke till förfogande,
såsom fallet är för affärsverkens del. Anlitas anslaget för oförutsedda utgifter
för återuppbyggnaden innebär detta, att den nya anläggningen kommer
att uppföras med driftbudgetsmedel, då nämligen medelsanvisningen från anslaget
till oförutsedda utgifter icke kan betraktas som ett förskott (jfr affärsverkens
driftmedel) utan är en definitiv medelsanvisning. Detta resultat är
uppenbarligen otillfredsställande. Det kan övervägas att inom ramen för nuvarande
budgetteknik skapa ett medel för förskottering av dylika återuppbyggnadskostnader.
Frågan örn hur detta lämpligen bör ske, synes böra upptagas
till utredning, så att förslag i ämnet kan framläggas i nästa års statsverksproposition.
Genom beslut den 9 februari 1945 uppdrog Kungl. Majit därefter åt riksräkenskapsverket
att med beaktande av nyss återgivna uttalande verkställa
utredning oell inkomma med förslag.
I skrivelse den 4 oktober 1945 har riksräkenskapsverket framlagt den anbefallda
utredningen. Beträffande affärsverken anser verket, att frågan redan
fått en tillfredsställande lösning, varför verket icke funnit anledning före
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 308
ligga att framlägga några ytterligare förslag. Detsamma gällde även försvarets
fabriksfond och väg- och vattenbgggnadsväsendets förrddsfond.
För övriga fonder, särskilt för fastighetsfondema samt andra fonder, som
förvalta fast egendom, vöre emellertid nödvändigt att åvägabringa en lösning
av förevarande fråga. Härvid har verket, med avvisande av möjligheten
att anlita anslaget till oförutsedda utgifter under riksstatens trettonde
huvudtitel, såsom tänkbara möjligheter föreslagit 1) antingen anvisande för
ändamålet av särskilda eller för fonderna i fråga gemensamma dispositionsanslag
2) eller en för ändamålet hos riksgäldskontoret öppnad rörlig kredit
till Kungl. Maj:ts förfogande 3) eller slutligen en förening av dessa båda
alternativ. Riksräkenskapsverket förordar öppnande av en rörlig kredit å
5 miljoner kronor hos riksgäldskontoret, avsedd att användas till förskottering
av omedelbart erforderliga medel dels för återuppbyggnad i anledning
av sådana skador å statliga anläggningar som uppkommit genom brand eller
olyckshändelser, dels ock för förhindrande av fortsatt förstörelse av den
skadade egendomen. De med anlitande av denna kredit förskotterade utgifterna
förutsättas senare i vanlig ordning bliva föremål för anslagsmässig reglering
över kapitalbudgeten. I frågan anför riksräkenskapsverket följande.
Örn en byggnad, som redovisns å annan kapitalfond än affärsverksfonderna,
skadas genom brand eller olyckshändelse, bör byggnadens värde nedskrivas
med ett belopp svarande mot den uppkomna skadans värde på samma
sätt som sker vid en affärsverksfond, varvid icke avskrivna belopp kunna
täckas från fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. Därefter bör. därest
skadan ersättes genom nybyggnad, värdet av nybyggnaden i vanlig ordning
redovisas såsom kapitalinvestering. Skulle emellertid skadan vara av
ringa omfattning i förhållande till byggnadens värde, ersättes skadan genom
en reparation, för vilken kostnaden normalt bör kunna täckas från för underhåll
eller iståndsättningsarbeten anvisade medel. Endast i de fall där
skadan är av så stor omfattning, att det skadade huset måste ersättas genom
nybyggnad eller omfattande ombyggnad, uppkommer alltså frågan örn behov
av investeringsanslag. Användning av anslaget till oförutsedda utgifter
skulle medföra den olägenheten, att det gamla byggnadsvärdet kvarstode
oförändrat trots att i verkligheten uppförts en ny byggnad med annat värde
och annan livslängd än den skadade.
Det spörsmål, riksräkenskapsverket nu bar att taga ställning till, berör
emellertid icke frågan örn sättet för avskrivning eller anvisning av nytt anslag,
vilket givetvis i vanlig ordning upptages å investeringsstat. Den svårighet
som kan uppkomma gäller behovet av att. i avvaktan nå riksdagens
beslut i ärendet, förskottera medel för omedelbara åtgärder till undvikande
av fortsatt förstörelse eller till igångsättande av erforderlig ersättningsbyggnad.
Härvid torde, därest anslaget till oförutsedda utgifter icke anses böra
användas för sådant ändamål, tre möjligheter böra övervägas, nämligen
antingen att uppföra särskilda dispositionsanslag eller att skapa en anordning
med kredit i riksgäldskontoret, som kan utnyttjas för sådana ändamål som
de nu ifrågavarande, eller att — liksom vid affärsverksfonderna — utnyttja
en kombination av dessa alternativ.
Det kan emellertid ifrågasättas, örn det är lämpligt att enbart för detta
ändamål uppföra särskilda dispositionsanslag för var och en av de olika
delfonderna inom de båda fastighetsfondema. Man skulle alltså behöva överväga
möjligheten av att inom de båda fastighetsfondema för vardera fon
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
7
den upplägga ett för dess delfonder gemensamt dispositionsanslag, vilket
skulle stå till Kungl. Maj:ts förfogande att användas till täckande av sådana
oförutsedda och oundgängligen nödvändiga byggnadsarbeten som de nu ifrågavarande.
Frågan är emellertid, bur ett lämpligt belopp för ett dylikt anslag
skall kunna fixeras. I allmänhet torde de brandskador, som under ett
år uppkomma å statliga byggnader, bortsett från affärsverksfonderna, icke
uppgå till högre belopp än några hundratusen kronor. Det synes därför
knappast vara rimligt att beräkna ett sådant anslag till högre belopp än cirka
500 000 kronor för vardera fonden. Vid katastrofskador, som dock inträffa
mycket sällan, kan emellertid ett sådant anslag bli otillräckligt.
För bestridande av genom omfattande skador uppkommande kostnader
skulle uppenbarligen under den angivna förutsättningen vara lämpligast
att upplägga en kredit i riksgäldskontoret, vilken endast skulle få användas
efter Kungl. Maj:ts särskilda medgivande. Då denna kredit även borde vara
disponibel för andra fonder än fastighetsfonderna, skulle den alltså vara
gemensam för andra fondförvaltande statliga myndigheter än de affärsdrivande
verken. När omfattande skador å statliga byggnader inträffa, torde
arbetet med upprättande av förslag till nybyggnad emellertid i regel komma
att taga så pass lång tid, att ärendet kan underställas riksdagens prövning
innan nybyggnaden hinner påbörjas. En sådan kredit som den här avsedda
skulle följaktligen endast undantagsvis behöva utnyttjas.
Då sålunda dispositionsanslag icke alltid torde bli tillräckliga att täcka
kostnader vid större skador, utan i varje fall böra kombineras med en kredit
i riksgäldskontoret, finner riksräkenskapsverket det överhuvud taget vara
olämpligt att använda den tungrodda apparaten med för faslighetsfondernas
delfonder gemensamma dispositionsanslag. Genom att enbart använda
kredit för nu ifrågavarande ändamål vinnes, dels alt man icke behöver belasta
budgeten med svårberäkneliga anslag som endast undantagsvis utnyttjas.
dels att kostnaderna för skadornas ersättande alltid bli föremål
för anslagsmässig reglering i vanlig ordning, dels ock att medel alltid stå
till förfogande för dessa ändamål oberoende av på vilken fond de skadade
anläggningarna redovisas.
Överskott av likvida medel hos affärsverken. Genom kungörelse den 23
oktober 1915, nr 400, stadgades, bland annat, skyldighet för allmänna verk
och inrättningar att där riksbankskontor fanns å platsen hålla kontanta,
för omedelbart förestående utgifter icke behövliga behållningar insatta å giroräkning
i riksbanken. När denna kungörelse ersattes med nu gällande kungörelse
den 19 december 1924, nr 517, skedde icke någon ändring på denna
punkt. För dylika medel lämnar riksbanken icke räntegottgörelse.
Rätt att i riksgäldskontoret mot ränta insätta vissa särskilt fonderade medel
har i olika sammanhang medgivits. Genom beslut den 21 januari 1910
medgavs vattenfallsstyrelsen rätt att i den mån styrelsen så prövade lämpligt
överlämna förnyclsefondsmcdel till riksgäldskontorets förvaltning, varvid
förutsattes att riksgäldskontoret skulle gottgöra styrelsen ränta därå. Efter
hand utsträcktes denna rätt till övriga affärsverk och kom så småningom
även att omfatta pensionsfondsmedel. Vid inrättande av fastighetsfonderna
bestämdes, att medel som avsatts lill värdeminskningskonto skulle mot räntegottgörelsc
insättas hos riksgäldskontoret. Enligt den utformning, som kapitalbudgeten
erhållit från och med budgetåret 1944/45, skola avsättningar till
värdeminskningskonto (affärsverkens förnyelsefonder lia i samband med örn
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
läggningen ombildats till värdeminskningskonton) såsom inkomst tillföras
investeringsstaten för vederbörande fond. Samtidigt med kapitalbudgetsomläggningen
beslöts därför, att i riksgäldskontoret innestående fömyelsefondsoch
värdeminskningskontomedcl skulle salderas mot vederbörande fonds kapitalbehållning.
Så skedde även med de särskilt avsatta pensionsfondsmedlen,
varjämte all avsättning till pensionsfond för affärsverken avskaffades. Därmed
upphörde dessa insättningar mot ränta i riksgäldskontoret.
Vissa av affärsverken ha därjämte i olika sammanhang begärt att erhålla
iäntegottgörelse för tillfälliga överskott av likvida medel. I skrivelse den 8
april 1920 hemställde järnvägsstyrelsen att de affärsdrivande verken måtte
erhålla ränta å sina i riksbanken insatta uppbördsmedel. Såsom skäl härför
anfördes huvudsakligen, att endast därigenom vederbörande verks ekonomi
kunde avgränsas och ett rättvisande resultat av rörelsen redovisas. Framställningen,
över vilken fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,
statskontoret och riksräkenskapsverket yttrat sig, förnyades i skrivelse
den 4 april 1925.
Vid 1923 års riksdag (prop. nr 183; r. skr. nr 209) reglerades frågan om
domänverkets rörelsemedel. Härvid beslöts, att domänverket skulle för att
fylla sitt behov därav äga anlita dels verkets fömyelsefond, vilken då uppgick
till 6,4 miljoner kronor, dels av markinköpsfonden vad som för ändamålet
kunde disponeras, vilket uppskattades till 5 miljoner kronor, dels ett
särskilt anvisat anslag å 10 miljoner kronor till rörelsemedel, dels ock en
för ändamålet öppnad rörlig kredit hos riksgäldskontoret å 10 miljoner kronor.
Dessa olika möjligheter ansågos komma att fullt utnyttjas vid budgetårsskiftena,
då verket skulle till statskontoret inleverera överskottet av föregående
kalenderårs rörelse. Redan under augusti och september månader, då
likvider för under våren och sommaren försålt virke inflöte, ansågos dragna
belopp å den rörliga krediten kunna återbetalas. Därjämte räknade man med
att därutöver skulle hos domänverket komma att uppsamlas ytterligare kontanta
medel, vilka icke vore behövliga för verkets utgifter eller överskottslevereringar
under den närmaste framtiden. Dylika överskott av likvida medel
skulle verket äga att temporärt insätta i riksgäldskontoret mot ränta, som
av fullmäktige i riksgäldskontoret efter samråd med domänstyrelsen bestämdes
med hänsyn till de å den allmänna penningmarknaden rådande förhållandena.
Enahanda rättighet har genom beslut av 1924 och 1926 års riksdagar tillerkänts
telegrafverket och statens reproduktionsanstalt.
Sedermera har telegrafstyrelsen i skrivelse den 13 juni 1945 gjort framställning
i fråga om räntebärande placering av tillfälliga överskott av likvida
medel. I frågan anför styrelsen bland annat.
För telegrafverkets del har den här berörda frågan om placering av tillfälliga
överskott av likvida medel stor aktualitet. Under den hittills förflutna
delen av innevarande år har styrelsen sålunda icke alls behövt utnyttja
sitt investeringsbemyndigande i riksgäldskontoret utan har kunnat bestrida
alla på investeringsanslagen belöpande kostnader med till styrelsens förfo
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 308-
9
gande stående likvida medel, och det oaktat lia uppstått likviditetsöverskott,
som under året varierat mellan lägst 2 100 000 och högst 21 300 000 kronor.
Ifrågavarande överskott ha innestått räntelösa i riksbanken eller hos postgirokontoret.
I infordrat utlåtande över telegrafstyrelsens framställning har riksräkenskapsverket
anfört, att med slutligt ställningstagande borde anstå till dess
bokslutet för budgetåret 1944/45 färdigställts, men att i huvudsak fyra alternativ
syntes möjliga när det gällde förvaltningen av ett kortfristigt likviditetsöverskott.
1) Medlen insättas i riksgäldskontoret, som i så fall öppnar en kortfristig
räntebärande bankräkning för respektive affärsverk. Förutsättning härför bör
vara, att å sådan räkning icke gäldas högre ränta än ett enskilt affärsföretag
på motsvarande villkor kan erhålla i enskild bank.
2) Affärsverken berättigas öppna räkning i statlig affärsbank (jordbrukarbanken)
på de villkor denna kan erbjuda.
3) Affärsverken berättigas förvärva skattkammarväxlar.
4) Affärsverken redovisa medlen över investeringsstaten och berättigas att
under efterföljande budgetår likaledes över investeringsstaten återbekomma
samma medel.
I frågan framlägger verket följande allmänna synpunkter.
Tidigare kunde de affärsdrivande verken i riksgäldskontoret insätta de likvida
medel som uppkommit genom avsättning till pensionsfonder och värdeminskningskonton.
Samtidigt som dessa verk på grund härav erhöllo betydande
tillgodohavanden i riksgäldskontoret kunde de genom lyftning av investeringsanslagen
öka sina kapitalbehållningar, vilka hos riksgäldskontoret
redovisades såsom i affärsverken investerade medel. Genom att alltså riksgäldskontoret
investerade medel i affärsverken samtidigt som dessa investerade
medel i riksgäldskontoret uppkom en egenartad dubbelredovisning, vilken
verkade förryckande på kapitalredovisningen. Detta ledde även till att
lyftningarna å kapitalinvesteringsanslagen reglerades mera med hänsyn till
behovet av likvida medel än med hänsyn till den verkliga belastningen å dessa
anslag. Med den nu genomförda omläggningen av kapitalbudgeten har man
avsett att för framtiden undvika dessa dubbelredovisningar och vinna en klarare
överblick över investeringsverksamheten. Den nuvarande uppställningen
av kapitalbudgeten förutsätter, att affärsverksfonderna endast tillföras
nya kapitalmedel till den del kostnaderna för nyinvesteringarna överstiga beloppet
av hos respektive fonder disponibla, för rörelsen icke omedelbart erforderliga
likvida medel. Skulle åter beloppet av frigjorda kapitalmedel överstiga
behovet av medel för nyinvestering, bör det överskjutande beloppet inlevereras
till riksgäldskontoret såsom kapitalåterbetalning.
Affärsverkens rörliga medel äro emellertid underkastade tillfälliga variationer.
För att dessa verks rörelsefrihet icke genom kapitalbudgetens utformning
skall bli alltför bunden äga de rätt disponera rörliga krediter i riksgäldskontoret.
över dessa krediter kan behovet av rörliga medel lätt regleras.
Telegrafverket har under senare år haft ett betydande överskott av likvida
medel. Detta överskott kom tidigare till uttryck däri, att investeringsanslagen
utvisade stora reservationer trots att de arbeten som skolat finansieras med
dessa anslag i verkligheten voro utförda. Även under innevarande budgetår
har likviditetsöverskottet ökats. I överensstämmelse med den nya utformningen
av kapitalbudgeten bli härvid investeringsanslagen korrekt belastade.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 308.
Eftersom investeringarna följdriktigt finansierats med tillgängliga disponibla
likvida medel erfordras ingen lyftning hos riksgäldskontoret. De härför använda
likvida medlen böra i investeringsstaten redovisas såsom »övriga kapitalmedel».
Investeringsstaten kommer därmed att utvisa de verkliga kapitalrörelserna
under budgetåret.
Emellertid uppkommer ytterligare likviditetsöverskott beroende på att tillgången
på likvida medel avsevärt överstiger behovet av investeringsmedel.
Detta överskott står för närvarande räntelöst.
överskottet av likvida medel beror till en del på den nuvarande, sannolikt
tillfälliga materielbristen. Så snart möjligheter till lagerfömyelse yppa sig,
behöver telegrafverket disponera likvida medel för nya materielinköp. Växlingarna
i dessa rörliga medel äro så betydande, att de — därest medlen nu
aterbetalas — senare icke kunna regleras enbart genom utnyttjande av den
rörliga krediten. Telegrafstyrelsen önskar därför hålla vissa medel likvida i
sin fond samt göra dessa medel räntebärande genom kortfristig placering i
riksgäldskontoret.
Telegrafstyrelsen skulle i så fall i verkligheten få rätt att öppna en löpande
bankräkning i riksgäldskontoret. Häremot kan invändas, att en sådan räkning
måste anses i viss mån främmande för riksgäldskontorets verksamhet. Vidare
må erinras, att även enskilda företag i nuvarande läge ha mycket stora
svårigheter att göra kortfristiga likvida medel räntebärande. Det problem
telegrafstyrelsen nu står inför kan alltså inte anses vara någon för statliga
affärsföretag specifik företeelse. Däremot har telegrafverket en särskilt gynnsam
ställning genom möjligheten att med investering eller återbetalning kunna
höja förräntningen av egna medel i så stor omfattning som faktiskt skett.
Någon kapitalbrist behöver verket, i motsats till enskilda företag, icke självt
gardera sig mot.
Affärsverkens rörliga krediter hos riksgäldskontoret äro enligt nu gällande
bestämmelser maximerade till följande belopp.
Postverket ............................................... —
Telegrafverket ............................................ 25 000 000
Statens järnvägar......................................... 50 000 000
Statens vattenfallsverk .................................... 10 000 000
Domänverket............................................. 20 000 000
Statens reproduktionsanstalt................................ 150 000
I sin förenämnda skrivelse den 30 april 1946 angående riksbokslutet för
budgetåret 1944/45 har riksräkenskapsverket även berört frågan örn affärsverkens
rörelsemedel och därvid anfört bland annat följande.
Affärsverken ha hittills kunnat använda genom pensionsfondsavsättningar
och avskrivningar uppkomna likvida medel såsom rörelsemedel. Från och
med budgetåret 1944/45 disponeras dessa medel för finansiering av nya investeringar.
För täckning av ökade behov av rörelsemedel kan i stället användas
en i riksgäldskontoret öppnad kredit. Den 1 juli 1944 outnyttjade
belopp av förnyelsefondsanvisningar ha i budgetredovisningen uppförts såsom
äldre investeringsanslag samtidigt med att motsvarande belopp tillgodoförts
den i investeringsstaten uppförda inkomsttiteln för övriga kapitalmedel.
Häremot svarande likvida medel äro emellertid bundna i rörelsen. Anslag
för förstärkning av rörelsekapitalet torde därför böra äskas. I avvaktan på
prövning av detta medelsbehov torde de härav berörda verken kunna anlita
sin kredit hos riksgäldskontoret.
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
11
Vidare har diskuterats, om ett affärsverk kan tillföra investeringsstatens
titel för övriga kapitalmedel ett tillfälligt likviditetsöverskott, för att under
ett senare år, om så skulle erfordras, återtaga samma medel. Detta
spörsmål blir emellertid ej aktuellt, örn verket underlåter att rekvirera investermgsmedel
och investeringsstaten balanseras endast av riksräkenskapsverket.
Den av riksräkenskapsverket redovisade balansposten måste nämligen
automatiskt återgå i följande bokslut och kan därför lika väl redovisas under
övriga kapitalmedel.
Departementschefen.
I samband med övergången till det nya redovisningsförfarandet på kapitalbudgeten
ha såsom framgår av riksräkenskapsverkets i det föregående
återgivna uttalanden uppstått vissa problem vilka framdeles torde påkalla
en lösning. Riksräkenskapsverket har emellertid i avvaktan på ytterligare erfarenheter
av det nya redovisningsförfarandet icke ansett sig bera framlägga
något definitivt förslag till jämkningar av den nu gällande ordningen. För
min egen del vill jag i princip ansluta mig till riksräkenskapsverkets ställningstagande.
Den av 1944 års riksdag beslutade, genomgripande omläggningen
av kapitalbudgetredovisningen torde lämpligen böra i sin nuvarande
utformning tillämpas under ett flertal budgetår innan frågan om någon allmän
översyn därav lämpligen kan upptagas till prövning.
Emellertid synas vissa jämkningar och kompletteringar redan nu böra underställas
riksdagen till avgörande. Här möter i första hand den av riksräkenskapsverket
anmälda frågan om vissa anslagsöverskridaliden
hos affärsverken. Dessa ha sin grund i affärsverkens önskan att i
vissa fall kunna påbörja eller fortsätta investeringsarbeten under våren, oaktat
de för ändamålet erforderliga anslagsmedlen äro anvisade att disponeras
först under det kommande budgetåret. Väl får det icke ifrågakomma att
affärsverken förfoga över investerings an slagen i annan ordning än den av
riksdagen beslutade. Emellertid är det angeläget att möjligheter beredas affärsverken
att på det arbetstekniskt och ekonomiskt mest fördelaktiga sättet
genomföra de beslutade investeringarna. Någon principiell erinran synes vidare
icke kunna riktas mot att, på sätt riksräkenskapsverket ifrågasatt, disponibelt
belopp å vederbörande verks dispositionsanslag får förskottsvis anlitas
för ändamålet. Kungl. Majit bör därför äga medgiva att av vederbörande
dispositionsanslag förskotteras medel för igångsättande av sådant företag,
vartill medel anvisats för det följande budgetåret, eller där så erfordras
för fullföljande av dylikt investeringsföretag utöver vad del för löpande
budgetår beviljade investeringsanslaget medgiver. Dessa medelsanvisningar
böra betraktas såsom förskott som snarast efter budgetårsskiftet måste ersättas
av medel från vederbörande investeringsanslag.
Vad rör frågan örn medel för bestridande av oförutsedda utgifter
på kapitalbudgeten ansluter jag mig till riksräkenskapsverkets förslag,
vilket synes vara ett lämpligt sätt att inom ramen för vår nuvarande
budgetteknik lösa denna fråga. Jag förordar, att åtgärder vidtagas för öpp
-
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
nande i riksgäldskontoret av en kredit å 5 miljoner kronor för ifrågavarande
ändamål.
Med anlitande av denna kredit böra förskotteras sådana kostnader i anledning
av inträffad eldsvåda eller annan olyckshändelse, vilka regelmässigt
bestridas från kapitalbudgetsanslag. Utgiften bör således avse en mer omfattande
reparation eller åtgärder för den skadade anläggningens ersättande
genom nybyggnad av lämplig storlek och utformning eller genom om- eller
utbyggnad av annan befintlig anläggning. På Kungl. Maj:ts prövning bör
bero, huruvida krediten skall anlitas eller om frågan örn erforderliga åtgärder
skall vila i avbidan på riksdagens prövning. Den senare vägen bör givetvis
väljas, om beslut i frågan utan olägenhet kan anstå eller tvekan kan råda om
lämpligheten att omedelbart ersätta den förstörda anläggningen med en ny
av i huvudsak samma karaktär. Krediten bör kunna anlitas för kostnader i
anledning av olyckshändelse m. m., som drabbar å kapitalfond redovisad
anläggning i den mån icke behovet av förskott tillgodosetts i annan ordning.
Vad slutligen angår frågan om dispositionen av uppkommande överskott
av likvida medel hos affärsverken må i första hand
understrykas den av riksräkenskapsverket påtalade nackdelen av att mellan
affärsverken och riksgäldskontoret tillämpas ett dubbelt system av fordringar
och skulder. Detta blir fallet om affärsverken dels rekvirera kapitalmedel för
realiserande av sina investeringsstater, dels ock hos riksgäldskontoret mot
ränta insätta uppkommande överskott av likvida medel. I anslutning till
riksräkenskapsverkets förenämnda redogörelse för kapitalbokslutet för budgetåret
1944/45 må vidare här framhållas, att det är riksräkenskapsverket
som i egenskap av centralt statligt bokföringsorgan verkställer det för hela
statsverket enhetliga kapitalbokslutet och i samband därmed vidtager de
bokföringsåtgärder av bokslutskaraktär, vartill verket finner anledning. Det
är alltså i viss utsträckning endast i riksräkenskapsverkets bokföring som på
titeln Övriga kapitalmedel bokföras de rörelsemedel, som kommit att utnyttjas
för investeringsändamål. Såsom riksräkenskapsverket framhållit återgå
dessa transitoriska poster automatiskt i det nya budgetårets bokföring.
Det synes angeläget att även på här förevarande punkt genomföra det enhetliga
system för kapitalmedlens bokföring, som tidigare kommit till uttryck
i riksdagens beslut om avskaffande av särskilda avsättningar av pensionsfonds-
och värdeminskningskonto(fömyelsefonds) medel. Den åt vissa affärsverk
givna rätten att hos riksgäldskontoret mot ränta insätta uppkommande
överskott av likvida medel bör därför icke utsträckas att omfatta
ytterligare myndigheter, utan i stället även formellt från och med nästa budgetår
upphävas beträffande de affärsverk för vilka den gäller.
Uppkommande överskott av likvida medel böra därför i framtiden insättas
på vederbörande verks checkräkning hos riksbanken. I den mån de behöva
anlitas för realiserande av den för vederbörande verk fastställda investeringsstaten
bör så givetvis ske innan kapitalmedel för ändamålet rekvireras från
riksgäldskontoret. Därest verket anser att det uppkomna likviditetsöver
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
13
skottet är av stadigvarande natur, böra de sålunda investerade rörelsemedlen
av verket upptagas under titeln Övriga kapitalmedel på investeringsstatens
inkomstsida, varigenom de definitivt upphöra att vara tillgängliga för verket
såsom rörelsemedel. Bedömes däremot det uppkomna likviditetsöverskottet
vara endast av tillfällig art, vidtar vederbörande affärsverk icke någon bokföringsåtgärd
berörande investeringsstatens inkomstsida, utan den vidtagna
dispositionen kommer där till uttryck först i riksräkenskapsverkets sammanfattande
kapitalbokslut. Då denna bokföringstransaktion automatiskt
återgår i påföljande budgetårs bokföring bibehålies verket sålunda vid dispositionsrätten
till rörelsemedlen.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att för telegrafverket
under senare år uppkommit överskott av likvida medel till belopp,
som överstigit behovet av medel för nyinvestering. Såsom riksräkenskapsverket
framhållit, torde detta närmast sammanhänga med verkets svårigheter
att under nu rådande knapphet på material i erforderlig omfattning komplettera
sina förråd. Det är därför en tillfällig företeelse. Motsvarande svårigheter
ha även givit anledning till uppkomsten hos privata företag av stora
likviditetsöverskott, för vilka företagen icke i nuvarande läge utan risk för
framtida likviditetssvårigheter kunna finna en räntabel placering. Den omständigheten
att, såsom även riksräkenskapsverket framhållit, de affärsdrivande
verken icke behöva gardera sig mot risken för kapitalbrist, utan kunna
i så stor utsträckning som sker investera uppkommande likviditetsöverskott
i räntabla anläggningar ger dem också en gynnsam ställning i jämföre^e
med privata företag. Med hänsyn till vad här anförts, synes det mig icke berättigat
att frångå huvudregeln för behandlingen av likviditetsöverskott i
syfte att därigenom tillföra affärsverken en ränteinkomst på dessa medel.
Såsom inledningsvis nämndes bör nu för riksdagen framläggas ett definitivt
förslag till investeringsplan. Vid framläggandet av de nya siffrorna ha beaktats
de slutliga medelsäskandena i de fall, där anslagen i statsverkspropositionen
endast beräknats, samt därjämte de nya investeringsanslag som i
särskilda propositioner äskats av riksdagen. En omräkning av hittills äskade
respektive i förekommande fall av riksdagen anvisade investeringsanslag,
ger såsom av följande sammanställning framgår, ett sammanlagt belopp för
kapitalbudgetens investeringsanslag på 1 212 990 200 kronor. Vad rör investeringsstaternas
inkomstsida ha i de följande sammanställningarna beaktats de
definitiva anslagsäskanden under huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar,
vilka hänföra sig till i statsverkspropositionen bebådade anslagsändamål
samt de avskrivningsanslag under samma huvudtitel, vilka hänföra
sig till senare under riksdagen framlagda förslag till nya kapitalinvesteringar.
Härjämte lia de i investeringsstaten uppförda posterna Avskrivningsmedel
inom fondema och övriga kapitalmedel underkastats översyn.
En sammanfattning av de beslutade eller föreslagna investeringarna under
olika kapitalfonder ger följande resultat.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr
308.
I.
Statens affärsverksf onder:
Kronor
Kronor
Postverkets fond.........................
6 593 000
Telegrafverkets fond......................
. 122 150 000
Statens järnvägars fond...................
126 495 000
Statens vattenfallsverks fond...............
91 960 000
Domänverkets fond.......................
972 000
348 170 000
II.
Luftfartsfonden............................
8 300 000
III.
Statens allmänna fastighetsfond.............
52 839 500
IV.
Försvarets fonder:
Försvarets fastighetsfond..................
, 90 636 100
Försvarets fabriksf ond....................
2 120 000
92 756 100
V.
Statens utlåningsfonder.....................
322 475 000
VI.
Fonden för låneunderstöd..................
78 686 600
VII.
Fonden för statens aktier...................
47 000 000
VIII.
Fonden för förlag till statsverket............
35 000
IX.
Diverse kapitalfonder:
Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond
12 651 000
Fonden för kreditgivning till utlandet.....
250 000 000
Statens reproduktionsanstalts fond.........
77 000
262 728 000
Summa
1 212 990 200
De medel som stå till förfogande för investeringarnas genomförande uppgå
till följande belopp.
I. Statens affärsverksfonder: Kronor Kronor
Postverkets fond ......................... 1 495 000
Telegrafverkets fond...................... 45 001 000
Statens järnvägars fond................... 67 200 000
Statens vattenfallsverks fond............... 20 070 000
Domänverkets fond....................... 901000 134 667 000
II. Luftfartsfonden........................................ 8 201 000
III. Statens allmänna fastighetsfond ........................ 27 728 500
IV. Försvarets fonder:
Försvarets fastighetsfond.................. 55 255 100
Försvarets fabriksfond.................... 1316 000 56 571 100
V. Statens utlåningsfonder ................................ 50 185 000
VI. Fonden för låneunderstöd.............................. 8 147 600
VIII. Fonden för förlag till statsverket........................ 1000
IX. Diverse kapitalfonder:
Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond 5 001 000
Statens reproduktionsanstalts fond......... 61 000 5 062 000
Säger 290 563 200
Kapitalåterbetalning över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
................................. 22 083 500
Summa 312 646 700
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
15
Med ledning av dessa uppgifter kunna investeringsbemyndigandena beräknas
till de belopp som framgå av följande
Förslag till investeringsplan för budgetåret 1946/47.
I.
II.
III.
IV.
V.
VI.
VII.
VIII.
IX.
Kronor Kronor
Statens affärsverksfonder:
Postverkets fond .......................... 5 098 000
Telegrafverkets fond ...................... 77 149 000
Statens järnvägars fond.................... 59 295 000
Statens vattenfallsverks fond................ 71 890 000
Domänverkets fond........................ 71 000 213 503 000
Luftfartsfonden........................................ 99 000
Statens allmänna fastighetsfond ........................ 25 111 000
Försvarets fonder:
Försvarets fastighetsfond................... 35 381000
Försvarets fabriksfond..................... 804 000
Statens utlåningsfonder ................................
Fonden för låneunderstöd..............................
Fonden för statens aktier...............................
Fonden för förlag till statsverket
36 185 000
272 290 000
70 539 000
47 000 000
34 000
Diverse kapitalfonder:
Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond 7 650 000
Fonden för kreditgivning till utlandet.......250 000 000
Statens reproduktionsanstalts fond........... 16 000 257 666 000
Säger 922 427 000
Avgår kapitalåterbetalning:
Avsättning till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster____ 22 083 500
Summa 900 343 500.
Stater innefattande specifikation till de sålunda angivna bemyndigandena
torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende såsom Bihang.
Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
dels bemyndiga Kungl. Majit att i överensstämmelse med
i det föregående förordade grunder disponera över de för
vederbörande affärsverk anvisade dispositionsanslagen för
förskottering av beslutade investeringsutgifter;
dels besluta att Kungl. Majit skall äga hos riksgäldskontoret
lyfta erforderligt belopp, högst 5 miljoner kronor, för
förskottering i enlighet med vad i det föregående anförts av
erforderliga kostnader till återuppbyggnad m. lii. i anled
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
ning av eldsvåda eller annan olyckshändelse, som drabbat
statlig anläggning;
dels besluta att insättning av affärsverkens överskottsmedel
mot ränta hos riksgäldskontoret från och med den 1 juli
1946 icke skall äga rum;
dels med beaktande av de ändringar, som må påkallas av
riksdagens beslut angående avskrivnings- och investeringsanslag
efter denna dag, fastställa investeringsplanen för budgetåret
1946/47 jämte därtill fogade stater i enlighet med här
framlagda förslag;
dels ock att i riksstaten för nämnda budgetår å kapitalbudgeten
upptaga en mot investeringsplanen svarande inkomsttitel
sålunda
Kronor
Lånemedel ................................ 900 343 500.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Majit Konungen att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rolf Arfwedson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
17
Bihang.
Förslag till
investeringsstater för budgetåret 1946/47.
I. Statens affärsverksfonder.
A. Postverkets tond.
Avskrivningsmedel inom
Summa investeringsanslag.
6 593 000
fonden ................
1 485 000
Övriga kapitalmedel......
10 000
Investeringsbemyndigande.
5 098 000
6 593 000
6 593 000
B. Telegrafverkets fond.
Avskrivningsmedel inom
fonden................ 45 000 000
Övriga kapitalmedel...... 1 000
Investeringsbemyndigande. 77 149 000
122 150 000
Summa investeringsanslag. 122 150 000
122 150 000
C. Statens Järnvägars fond.
Avskrivningsmedel från
riksstaten............. 900 000
Avskrivningsmedel inom
fonden................ 50 000 000
Övriga kapitalmedel...... 16 300 000
Investeringsbemyndigande. 59 295 000
126 495 000
Summa investeringsanslag. 126 495 000
126 495 000
D.
Statens vattenfallsverks fond.
Avskrivningsmedel inom
Summa investeringsanslag. 91 960 000
fonden ................
20 000 000
Övriga kapitalmedel......
70 000
Investeringsbemyndigande.
71 890 000
91 960 000
91 960 000
E. Domänverkets fond.
Avskrivningsmedel inom
Summa investeringsanslag. 972 000
fonden................
900 000
Övriga kapitalmedel......
1 000
Investeringsbemyndigande.
71 000
972 000
972 000
/lilläng till riksdagens protokoll 1946. 1 sami.
Nr 308. 2
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
II. Luftf artsfonden.
Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag. 8 300 000
riksstaten............. 8 200 000
övriga kapitalmedel...... 1 000
Investeringsbemyndigande. 99 000
8 300 000 8 300 000
III. Statens allmänna fastighetsiond.
Avskrivningsmedel från
Summa investeringsanslag.
52 839 500
riksstaten.............
23 514 800
Avskrivningsmedel inom
fonden ................
3 813 000
Bidrag från kommuner ...
400 000
Övriga kapitalmedel......
700
Investeringsbemyndigande.
25 lil 000
52 839 500
52 839 500
IV. Försvarets fonder.
A.
Försvarets fastighetsfond.
Avskrivningsmedel från
Summa investeringsanslag.
90 636 100
riksstaten.............
46 629 100
Avskrivningsmedel inom
fonden ................
5 180 000
Bidrag från diversemedels- fond..................
3 445 000
Övriga kapitalmedel......
1 000
Investeringsbemyndigande.
35 381 000
90 636 100
90 636 100
B.
Försvarets fabrlksfond.
Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag. 2 120 000
fonden................ 1 315 000
Övriga kapitalmedel...... 1 000
Investeringsbemyndigande. 804 000
2 120 000 2 120 000
V. Statens utlåningsfonder.
V är npliktslånefo liden.
Avskrivningsmedel från
riksstaten.............. 300 000 Investeringsanslag........ 300 000
Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer.
Avskrivningsmedel från Investeringsanslag........ 70 000 000
riksstaten............. 19 460 000
Investeringsbemyndigande. 50 540 000
70 000 000
70 000 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
19
Lånefonden fUr främjande av bostadsbyggande på landsbygden.
Avskrivningsmedel från Investeringsanslag........ 15 000 000
riksstaten............. 3 225 000
Investeringsbemyndigande. 11 775 000
15 000 000 15 000 000
Lånefonden för bostadsbyggande.
Avskrivningsmedel från Investeringsanslag........ 220 000 000
riksstaten.............. 25 000 000
Investeringsbemyndigande. 195 000 000
220 000 000 220 000 000
Statens bosättningslånefond.
Investeringsbemyndigande. 8 600 000 Investeringsanslag........ 8 600 000
Statens lånefond för universitetsstudier.
Avskrivningsmedel från
riksstaten............. 650 000 Investeringsanslag........ 650 000
Allmänna studielånefonden.
Avskrivningsmedel från
riksstaten............. 250 000 Investeringsanslag........ 250 000
Lånefonden för inköp av ädla avelsston.
Avskrivningsmedel från
riksstaten............. 30 000 Investeringsanslag........ 30 000
Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras.
Avskrivningsmedel från
riksstaten............. 90 000 Investeringsanslag ........ 90 000
Lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras.
Avskrivningsmedel från
riksstaten............. 55 000 Investeringsanslag........ 55 000
Jordbrukets maskinlånefond.
Avskrivningsmedel från Investeringsanslag........ 3 500 000
riksstaten............. 700 000
Investeringsbemyndigande. 2 800 000
3 500 000 3 500 000
Statens sekundärlånefond för Jordbrukare.
Avskrivningsmedel från Investeringsanslag........ 1 000 000
riksstaten............. 125 000
Investeringsbemyndigande. 875 000
1 000 000
1 000 000
20
Kungl. Majlis proposition nr 308.
Egnahemsl&nefonden.
Avskrivningsmedel från Investeringsanslag........ 3 000 000
riksstaten............. 300 000
Investeringsbemyndigande. 2 700 000 _
3 000 000 3 000 000
Summa investeringsbemyndigande
för statens utlåningsfonder.
......... 272 290 000
VI. Fonden för låneunderstöd.
Avskrivningsmedel från
riksstaten.............
Övriga kapitalmedel......
Investeringsbemyndigande.
Summa investeringsanslag
8 146 600
1 000
70 539 000
78 686 600
78 686 600
78 686 600
VII.
Fonden för statens aktier.
Investeringsbemyndigande.
47 000 000 Summa investeringsanslag
47 000 000
VIII. Fonden för förlag till statsverket.
Övriga kapitalmedel......
Investeringsbemyndigande
1 000 Investeringsanslag.........
34 000
35 000
35 000
35 000
IX.
Diverse kapitalfonder.
A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.
Avskrivningsmedel inom
fonden ................
Övriga kapitalmedel......
Investeringsbemyndigande
Summa investeringsanslag.
5000 000
1000
7 650 000
. 12 651 000
12 651 000
12 651 000
B. Fonden för kreditgivning till utlandet.
Investeringsbemyndigande.
250 000 000 Summa investeringsanslag.
250 000 000
C. Statens reproduktionsanstalts fond.
Avskrivningsmedel inom
fonden ................
övriga kapitalmedel......
Investeringsbemyndigande.
Summa investeringsanslag.
60 000
1000
16 000
77 000
77 000
77 000
467938. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1946:466 Skrivelse till Konungen angående vissa med redovisningen å kapitalbudgeten sammanhängande frågor. a1 i texten
- SU 1946:254 Memorial angående statsreglering en för budgetåret 1946/47. s. 12 i texten
- SU 1946:252 Utlåtande angående vissa med redovisningen å kapitalbudgeten sammanhängande frågor. s. 1 i texten