Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling

22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:31, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31-

1

Nr 31.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om

dödande av förkommen handling; given Stockholms

slott den 18 januari 1946.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927

(nr 85) om dödande av förkommen handling.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 31.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

Forslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av

förkommen handling.

Härigenom förordnas, att 2, 8, 9, 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927

om dödande av förkommen handling1

nedan angives.

(Gällande lydelse)

2 §.

Ansökan om dödande av handling

skall, skriftligen avfattad, ingivas till

rätten i den ort, där förpliktelsen

skall fullgöras, eller, om sådan ort

ej är nämnd i handlingen, till den

rätt, där den förpliktade är skyldig

att svara i tvistemål, som angå gäld

i allmänhet. Har på grund av handlingen

inteckning meddelats i fast

egendom, skall ansökningen göras

hos den rätt, under vilken egendomen

lyder. Är handlingen intecknad

i tomträtt eller vattenfallsrått eller i

fartyg, göres ansökningen hos vederbörande

inteckningsdomstol.

Ansökan örn---godsets be
stämmelseort.

Äro enligt---av dem.

skola erhålla ändrad lydelse på sätt

(Föreslagen lydelse)

2 §.

Ansökan om dödande av handling

skall, skriftligen avfattad, ingivas till

rätten i den ort, där förpliktelsen

skall fullgöras, eller, om sådan ort

ej är nämnd i handlingen, till den

rätt, där den förpliktade är skyldig

att svara i tvistemål, som angå gäld

i allmänhet. Har på grund av handlingen

inteckning meddelats, göres

ansökningen, då fråga är örn handling,

för vilken inteckning fastställts

i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt

eller i jordbruksinvcntarier,

hos den rätt, under vilken fastigheten

lyder, och eljest hos rätten i den

ort, där vederbörande inskrivningsdomare

är.

Ansökan om---godsets be
stämmelseort.

Äro enligt--— av dem.

8 §.

8 §.

Innan fullföljd — — — hos gäldenären.

Innan fullföljd--— hos gäl
denären.

1 Senaste lydelse av 2 och 10 §§, se SFS 1934: 260; beträffande 8 § jfr SFS 1934: 254 och

beträffande 13 § jfr SFS 1934: 260 och 1936: 95.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31.

3

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Finner rätten---rätten dö
dad.

9 §■

Varder handlingen — — -— dödade

svarar.

Var handlingen intecknad, har rättens

ordförande att på begäran förse

den nya handlingen med bevis att

den medför den inteckning srätt som

tillkommit den dödade.

I fråga om växel, check och konossement

gälle tillika vad därom är särskilt

stadgat.

10 §.

Är handling, om vars dödande

gjorts ansökning, intecknad i fast

egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt

eller i fartyg, har rätten att föranstalta

örn att anteckning örn ansökningen

samt örn rättens slutliga

utslag i ärendet så snart ske kan göres

i vederbörande fastighets- eller

inteckning sbok.

Finner rätten---rätten dö
dad.

Beträffande intecknad handling

skall beslutet tillika innehålla erinran,

att det ej innebär dödande av

inteckningen.

9 §•

Varder handlingen -— — -— dödade

svarar.

Ny handling, som utfärdats i stället

för dödad inteckningshandling,

gälle ej såsom inteckningshandling

förrän anteckning skett jämlikt 10 §

andra stycket.

I fråga om växel och konossement

gälle tillika vad därom är särskilt

stadgat.

10 §.

Är handling, om vars dödande

gjorts ansökning, intecknad, skall

rätten underrätta vederbörande inskrivningsdomare

örn ansökningen,

och har denne att därom så snart

ske kan å inskrivningsdag göra anteckning

i fastighets- eller inteckningsboken.

Vad nu sagts örn ansökningen

skall ock gälla rättens slutliga

utslag i ärendet; dock må, då ansökningen

avslagits, anteckning ej

verkställas förrän utslaget vunnit

laga kraft.

Sedan utslag, varigenom intecknad

handling dödats, vunnit laga kraft,

skall inskrivningsdomaren, på ansökan,

d inskrivningsdag göra anteckning

i fastighets- eller inteckningsboken,

att ny handling, som utfärdats

jämlikt 9 §, medför den inteckningsrätt

som tillkommit den dödade.

När ansökan göres, skall den nya

handlingen vara åtföljd av avskrifter

enligt vad beträffande ansökan örn

inteckning är stadgat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 31-

(Gällande lydelse)

13 §.

Hava tio år förflutit från det intecknad

fordringshandling, om vilken

det ej är känt var den finnes,

blivit uppvisad för anteckning om

innehav eller eljest företedd i inteckningsärende

och vill den intecknade

egendomens ägare äska att inteckningen,

ehuru han ej kan förete

handlingen, måtte dödas, gore ansökan

därom hos inteckning sdomstolen

eller, där handlingen är intecknad i

fast egendom eller i jordbruksinventarier,

hos den rätt linder vilken fastigheten

lyder. Sedan ansökningen,

där så ske kan, genom sökandens

försorg delgivits den senast antecknade

innehavaren av handlingen, utförde

rätten offentlig stämning, som

skall kungöras på sätt i 6 § sägs samt

innehålla beskrivning av handlingen

ävensom tillkännagivande att, om någon

innehar handlingen eller har

kännedom örn att den finnes i behåll,

han bör därom, vid äventyr att

inteckningen eljest dödas, hos rätten

eller domaren göra anmälan sist å

dag som för ärendets fullföljande utsättes.

Sådan dag må ej sättas tidigare

än sex månader efter kungörelsens

införande i allmänna tidningarna.

Fullföljes ej —--ansökningen

förfallen.

Finner rätten, vid prövning av ansökningen,

någon omständighet ej

hava förekommit som utgör skälig

anledning att låta inteckningen fortfarande

gälla, förordna rätten att inteckningen

må dödas utan handlingens

företeende.

(Föreslagen lydelse)

13 §.

Hava tio år förflutit från det intecknad

fordringshandling, om vilken

det ej är känt var den finnes,

blivit uppvisad för anteckning om

innehav eller eljest företedd i inteckningsärende

och vill den intecknade

egendomens ägare äska att inteckningen,

ehuru han ej kan förete

handlingen, måtte dödas, gore ansökan

därom, dä fråga är örn handling,

för vilken inteckning fastställts i fast

egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt

eller i jordbruksinventarier, hos den

rätt, under vilken fastigheten lyder,

och eljest hos rätten i den ort, där

vederbörande inskrivningsdomare är.

Sedan ansökningen, där så ske kan,

genom sökandens försorg delgivits

den senast antecknade innehavaren

av handlingen, utfärde rätten offentlig

stämning, som skall kungöras på

sätt i 6 § sägs samt innehålla beskrivning

av handlingen ävensom tillkännagivande

att, om någon innehar

handlingen eller har kännedom

om att den finnes i behåll, han bör

därom, vid äventyr att inteckningen

eljest dödas, hos rätten eller domaren

göra anmälan sist å dag som för

ärendets fullföljande utsättes. Sådan

dag må ej sättas tidigare än sex månader

efter kungörelsens införande i

allmänna tidningarna.

Fullföljes ej---ansökningen

förfallen.

Finner rätten, vid prövning av ansökningen,

någon omständighet ej

hava förekommit som utgör skälig

anledning att låta inteckningen fortfarande

gälla, förordne rätten att inteckningen

må, på därom hos vederbörande

inskrivningsdomare gjord

ansökan, dödas utan handlingens företeende.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

5

(Gällande lydelse)

Rätten har att föranstalta om att

anteckning om ansökningen samt örn

rättens slutliga utslag i ärendet så

snart ske kan göres i fastighets- eller

inteckningsboken.

(Föreslagen lydelse)

Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren

örn ansökan som i

första stycket sägs, och har denne att

så snart ske kan å inskrivningsdag

göra anteckning därom i fastighetseller

inteckningsboken. Vad nu sagts

örn ansökningen skall ock gälla rättens

slutliga utslag i ärendet; dock

må, då ansökningen avslagits, anteckning

ej verkställas förrän utslaget

vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1946.

Har handling enligt 9 § andra stycket

i dess hittillsvarande lydelse försetts

med bevis som där sägs, skall

vad i nämnda lagrum enligt nya lydelsen

stadgas ej gälla. Det åligger inskrivningsdomaren

att, när handlingen

hos honom företes, verkställa anteckning

som avses i 10 § andra stycket

denna lag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsurenden, hållet inför

Hans Näjd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1A december 19A5.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler fråga om

viss ändring i lagstiftningen örn dödande av förkommen handling och anför

därvid följande.

Gällande bestämmelser.

Enligt lagen den 8 april 1927 (nr 85) örn dödande av förkommen handling

må bland annat löpande skuldebrev, vare sig det är intecknat eller ej,

samt intecknad förskrivning, som är ställd till viss man, dödas på begäran

av den som förlorat handlingen, där det kan antagas att handlingen förstörts

eller eljest förkommit (1 §). Ansökan om dödning av handling, som

intecknats i fast egendom, skall göras hos den rätt, under vilken egendomen

lyder. Är handlingen intecknad i tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg,

skall ansökningen göras hos vederbörande inteckningsdomstol (2 §).

Har sökanden visat sannolika skäl, att handlingen för honom förstörts

eller eljest förkommit, skall rätten förelägga honom att å viss rättegångsdag

fullfölja ansökningen, varjämte rätten utfärdar offentlig stämning (6 §).

Finner rätten, då ansökningen fullföljes, någon omständighet ej hava förekommit,

som utvisar, att handlingen finnes i behåll, eller giver skälig anledning

till antagande att så är fallet, skall handlingen genom beslut av rätten

dödas (8 §).

Beträffande verkan av att handlingen dödats stadgas, att den omständigheten

att den ej kan företes icke utgör hinder för sökanden att göra gällande

den rätt som kunnat grundas på handlingen. Vidare åligger det den, som är

förpliktad att fullgöra vad i handlingen blivit utfäst eller vars egendom på

grund av inteckning eller eljest häftar för utfästelsen, att utfärda ny handling

som svarar mot den dödade. Var handlingen intecknad, har rättens ordförande

att på begäran förse den nya handlingen med bevis att den medför

den inteckningsrätt som tillkommit den dödade (9 §). Är handling, om vars

dödande gjorts ansökning, intecknad i fast egendom, tomträtt eller vatten
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31.

7

fallsrätt eller i fartyg, har rätten att föranstalta om att anteckning om ansökningen

samt örn rättens slutliga utslag i ärendet så snart ske kan göres

i vederbörande fastighets- eller inteckningsbok (10 §).

De nu angivna bestämmelserna avse dödande av fordringsbevis. I fråga

om dödande av inteckning som kan ha meddelats på grund av handlingen

gäller enligt 13 § i lagen, att om tio år förflutit från det handlingen blivit

uppvisad för anteckning om innehav eller eljest företedd i inteckningsärende,

ansökan om dödning må göras hos inteckningsdomstolen eller, där handlingen

är intecknad i fast egendom eller i jordbruksinventarier, hos den rätt

under vilken fastigheten lyder. Sedan offentlig stämning utfärdats, skall sökanden

inom viss tid fullfölja ansökningen. Finner rätten, vid prövning av

ansökningen, någon omständighet ej ha förekommit som utgör skälig anledning

att låta inteckningen fortfarande gälla, skall rätten förordna, att

inteckningen må dödas utan handlingens företeende. Rätten har att föranstalta

om att anteckning örn ansökningen samt om rättens slutliga utslag

i ärendet så snart ske kan göres i fastighets- eller inteckningsboken.

Enligt kungörelsen den 25 februari 1921 (nr 65) med vissa bestämmelser

att iakttaga vid utfärdande av gravationsbevis rörande fast egendom, tomträtt

eller vattenfallsrätt samt av äganderättsbevis och bevis örn innehav av

tomträtt eller vattenfallsrätt skola i gravationsbevis anmärkas bland annat

egendomen besvärande inteckningar med angivande av skedda förändringar

(2 §). På grund härav lärer i gravationsbevis skola redogöras jämväl för

sådana anteckningar som skett jämlikt 10 eller 13 § lagen örn dödande av

förkommen handling.

I nyssnämnda kungörelse stadgas vidare (3 §), att gravationsbevis skall

innehålla bland annat utgivningsdag för den handling, på vilken inteckning

grundats, namnet å den till vilken handlingen är ställd samt utgivarens namn.

Framställning från riksdagens justitieombudsman.

I en den 23 november 1942 dagtecknad skrivelse till Konungen har riksdagens

justitieombudsman ifrågasatt, att i lagen örn dödande av förkommen

handling skulle införas en bestämmelse av innehåll, att det skulle åligga rättens

ordförande att, sedan han försett ny inteckningshandling med bevis att

handlingen medförde den inteckningsrätt som tillkom den dödade, föranstalta

örn att anteckning därom så snart ske kunde gjordes i vederbörande fastighets-

eller inteckningsbok.

I sin motivering till denna framställning har justitieombudsmannen till

en början redogjort för en av ombudsmannen hos aktiebolaget Svenska Handelsbanken

T. Ahlström till justitieombudsmannen ingiven skrivelse och därom

anfört följande.

Ahlström har fäst uppmärksamheten på att det icke finnes någon bestämmelse,

som ålägger rättens ordförande att i samband med utfärdandet av

bevis enligt 9 § ovannämnda lag föranstalta örn att anteckning därom blir

gjord i inteckningsboken. Ahlström har framhållit, att detta förhållande med
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

förde att gravationsbevis komme att innehålla anteckning om att det intecknade

skuldebrevet dödats men icke någon anteckning örn att ny inteckningshandling

blivit utfärdad i den dödades ställe. Vid beräknandet av en senare

fastställd intecknings förmånsrättsläge kunde man lätt förledas till att icke

medräkna den inteckning, som anslöte sig till det dödade skuldebrevet. Ahlström

ville därför ifrågasätta, huruvida det icke för undvikande av varje

möjlighet till misstag vore önskvärt med en kompletterande lagbestämmelse,

som innebure skyldighet för rättens ordförande afl vid utfärdandet av nyssnämnda

bevis föranstalta örn att anteckning därom gjordes i inteckningsboken.

Denna borde ju innehålla upplysning örn alla åtgärder, som vidtagits

med de meddelade inteckningarna.

Vid skrivelsen var i transumerad avskrift fogat ett av inskrivningsdomare

i Stockholm den 27 februari 1936 utfärdat gravationsbevis angående en i

staden belägen tomt, utvisande att denna besvärades av bland andra tre

den 22 november 1920 beviljade inteckningar, under § 145 för 10 000 kronor,

under § 146 för 10 000 kronor och under § 147 för 5 000 kronor jämte

ränta med betalningsrätt i angiven ordning. Gravationsbeviset var försett

med ett den 30 oktober 1941 dagtecknat tilläggsbevis av innehåll att beträffande

tomten i fråga för tiden från och med den 27 februari 1936 i fastighetsboken

icke antecknats något annat av beskaffenhet att böra i gravationsbevis

omförmälas än att ansökan gjorts om dödande jämlikt ovannämnda

lag den 8 april 1927 av skuldebrevet lill den inteckning, som beviljats den

22 november 1920 under § 147, samt att den 17 september 1941 inkommit

anmälan från rådhusrättens avdelning för familjerättsmål, att sagda skuldebrev

genom utslag den 2 september 1941 jämlikt 8 § nyssnämnda lag blivit

dödat.

Vidare var vid Ahlströms skrivelse fogad avskrift av ett skuldebrev, som

utfärdats i stället för det dödade skuldebrevet och som enligt bevis den 17

september 1941 av rådhusrättens ordförande medförde den inteckningsrätt,

som tillkommit sistnämnda skuldebrev. Angående detta förhållande innehöll

det förut omförmälda tilläggsbeviset å gravationsbeviset ingen uppgift.

Justitieombudsmannen har vidare anfört följande.

Vad Ahlström anfört rörande behovet av anteckning i fastighets- eller inteckningsbok

om utfärdande av ny inteckningshandling i stället för enligt

lagen den 8 april 1927 dödad sådan handling synes värt beaktande. Utan tvivel

kan det uppkomma missförstånd därigenom, att ett gravationsbevis innehåller

uppgift om dödning av ett i beviset omförmält skuldebrev, utan att

däri lämnas upplysning om att ett nytt skuldebrev utfärdats i stället för det

dödade. Särskilt framträder risken för sådant missförstånd i fall, då beslutet

rörande dödningen omförmäles först i ett å gravationsbeviset tecknat tillläggsbevis.

Är exempelvis fråga örn belåning av en inteckningshandling med

sämre förmånsrätt än den som tillkom det dödade skuldebrevet, kan vid bedömandet

av den förstnämnda handlingens värde som kreditobjekt uppgiften

örn det andra skuldebrevets dödning lätt medföra ett förbiseende av att egendomen

dock alltjämt besväras av den på grund av samma skuldebrev beviljade

inteckningen. Vid belåning i banker, som för bedömande av inteckningssäkerhet

vanligen hava juridiskt kunniga ombudsmän till sitt förfogande,

är givetvis faran för misstag i förevarande hänseende ej så stor. Då långivaren

däremot är en enskild person, torde han i många fall sakna den

kunskap om inteckningsförhållanden, som är nödvändig för bedömande av

hithörande spörsmål. På grund härav synes det önskvärt, att sedan nytt

skuldebrev blivit satt i det dödades ställe anteckning härom sker i fastighets-

eller inteckningsbok, så att uppgift om den nya inteckningshandlingen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr 31.

9

kommer att inflyta i gravationsbevis. Avsaknaden av sådan uppgift kan leda

till förlust icke blott vid belåning av inteckning utan även i andra fall,

exempelvis vid fördelning av köpeskillingen efter exekutiv försäljning av den

intecknade egendomen.

Inkomna yttranden.

Över justitieombudsmannens skrivelse lia, efter remiss, yttranden avgivits

av Stockholms rådhusrätt, rådhusrätten i Göteborg, inskrivningsdomaren i

Södra Roslags domsaga, styrelserna i föreningen Sveriges häradshövdingar,

föreningen Sveriges stadsdomare och svenska bankföreningen samt stadshypoteksföreningamas

förtroenderåd.

Lagstiftning i den av justitieombudsmannen angivna riktningen har tillstyrkts

i samtliga yttranden. Av yttrandena från inskrivningsdomaren

i Södra Roslags domsaga och styrelsen för föreningen Sveriges

stadsdomare framgår, att sådana anteckningar i fastighets- eller inteckningsboken,

som justitieombudsmannen avser, redan nu göras av åtskilliga inskrivningsdomare.

Styrelsen för svenska bankföreningen framhåller, att en

lagändring i angiven riktning skulle vara av värde även ur den synpunkten,

att därigenom skulle undanröjas risken för att flera skuldebrev än ett försåges

med bevis om övertagande av den inteckningsrätt som tillkommit det dödade

skuldebrevet; enligt vad som för styrelsen blivit upplyst saknades icke

exempel på att denna risk med nu gällande bestämmelser kunde bliva aktuell.

Vad angår innehållet i den anteckning, som enligt förslaget

skulle göras i fastighets- eller inteckningsboken örn tillkomsten av ny inteckningshandling,

bör enligt vad inskrivningsdomaren i Södra Roslags domsaga

och styrelsen för Sveriges stadsdomare uttalat anteckningen erhålla i stort sett

samma fullständighet som vid inskrivning av ny inteckning eller utbyte av inteckningshandling.

I anteckningen borde sålunda inflyta uppgift om utgivarens

namn och utgivningsdagen, namnet å den till vilken handlingen vore

ställd ävensom beloppet av fordran med utfäst ränta. Såväl i nämnda yttranden

som i yttrandet från rådhusrätten i Göteborg uttalas, att avskrift

av den nya inteckningshandlingen borde överlämnas till inskrivningsdomaren.

I flera av de avgivna yttrandena ifrågasättes, att befogenheten att

teckna bevis å ny handling örn att den medför den inteckningsrätt

som tillkommit dödad handling lämpligen borde överflyttas från

rättens ordförande till inskrivningsdomaren. Den som

önskade erhålla bevis å inteckningshandling, som utfärdats i stället för en

dödad sådan, skulle således ha att — med ingivande av protokollet i dödningsärendet

och den nya inteckningshandlingen med avskrifter — vända

sig till inskrivningsdomaren, vilken skulle utfärda beviset och i samband

därmed göra vederbörliga anteckningar i fastighets- eller inteckningsboken.

Förslag i denna riktning ha framställts av rådhusrätten i Göteborg, inskrivningsdomaren

i Södra Roslags domsaga, styrelsen för föreningen Sveriges

stadsdomare och stadshypoteksföreningarnas förtroenderåd. I yttrandena på
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

pekas bl. a., att härigenom skulle vinnas — förutom en förenkling i förfarandet

— även viss garanti för att icke mera än en ny inteckningshandling

tillkomme och för att icke, sedan inteckningen dödats, det oaktat ny handling

utgåves och försåges med bevis om inteckningsrätt.

I några yttranden föreslås jämväl viss ändring beträffande den anteckning,

som jämlikt 10 § i 1 9 27 års lag skall göras

angående rättens beslut örn dödande av förkommen

inteckningshandling. Rådhusrätten i Göteborg framhåller sålunda,

att även efter genomförande av justitieombudsmannens förslag faran för

misstag skulle kvarstå i de fall, där innehavaren av den nya inteckningshandlingen

dröjde med eller alldeles underläte att begära bevis å den nya handlingen.

Sådant bevis syntes icke vara nödvändigt för att den nya handlingen

skulle kunna göras gällande. Till ytterligare minskande av faran för

misstag ville rådhusrätten därför ifrågasätta införande av bestämmelse örn

skyldighet för inskrivningsdomare att i samband med antecknande i fastighets-

eller inteckningsbok av beslut om dödande av förkommen inteckningshandling

i boken även anmärka, att beslutet icke innefattade dödande jämväl

av inteckningen. Till jämförelse erinrar rådhusrätten om ett närbesläktat

fall, då föreskrift givits örn verkställande av en dylik, formellt sett överflödig

men ur rättssäkerhetssynpunkt lämplig anteckning. Styrelsen för

svenska bankföreningen och stadshypoteksföreningarnas förtroenderåd ifrågasätta,

om ej i gravationsbevis, som innehölle anteckning rörande beslut om

dödning av förkommen inteckningshandling, borde intagas en erinran om

dödningsåtgärdens innebörd. I

I yttrandet från styrelsen för Sveriges stadsdomare upptages i detta sammanhang

jämväl fråga om ändring av 13 § i 1927 års lag, vilken

paragraf avser de fall då dödningsförfarandet omfattar den inteckningsrätt

som följer med inlecknad fordringshandling. Styrelsen anför:

Rättens slutliga beslut i ett dylikt ärende skall, där ansökan bifalles, enligt

lagrummet innefatta förordnande, »att inteckningen må dödas utan handlingens

företeende». Dessa ordalag giva anledning lill tvekan, om inteckning,

vars dödande sökts i denna väg, är att anse som dödad genom rättens beslut

och i anslutning därtill gjord anteckning i fastighets- eller inteckningsbok

eller om ett dödningsförfarande hos inskrivningsdomaren skall följa. Till

sina praktiska verkningar lärer en anteckning om rättens beslut i dödningsärendet

anses likställd med ett dödningsbeslut. Men de citerade ordalagen

lämna närmast anvisning om att det slutliga dödandet av inteckningen skall

efter ansökan ske hos inskrivningsdomaren. Hos en del rådhusrätter torde

lagrummet i denna del hava tillämpats enligt sistnämnda tolkning, varför

alltså fastighetsägaren under hand hänvisats att med stöd av rådhusrättens

beslut hos inskrivningsdomaren söka dödning av inteckningen. Lagrummet

bör lämpligen så förtydligas, att dess tolkning i förevarande avseende blir

klar.

Slutligen må nämnas, att styrelsen för Sveriges stadsdomare ansett att en

kort erinran om de bestämmelser i 1927 års lag, som i förevarande ärende

kunde komma att meddelas, borde införas i inteckningsf örordn

i n g e n.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

11

Departementschefen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår skall enligt lagen om dödande

av förkommen handling anteckning göras i vederbörande fastighets- eller

inteckningsbok angående ansökning som avser handling, vilken är intecknad

i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg, samt om rättens

slutliga utslag i sådant ärende. Sedan intecknad handling dödats, äger sökanden

erhålla ny handling som svarar mot den dödade och som på begäran

skall av rättens ordförande förses med bevis att den medför den inteckningsrätt

som tillkommit den dödade. Att sådant bevis åsättes ny handling torde

i allmänhet icke bli anmärkt i fastighets- eller inteckningsboken, eftersom

någon skyldighet att göra anteckning därom ej finnes stadgad. Detta kan

tydligen leda till allvarliga olägenheter. Bevis, att ny handling medför den

inteckningsrätt som tillkommit den dödade, kan sålunda av misstag komma

att utfärdas å flera handlingar. Att detta kan vålla rättsförlust, är uppenbart.

Men även eljest kan frånvaron av anteckningsskyldighet medverka till uppkomsten

av sådan förlust. Anteckningen om rättens beslut att intecknad

handling dödats, vilken anteckning inflyter i gravationsbevis rörande den intecknade

egendomen, synes nämligen kunna verka vilseledande, särskilt för

icke rättsbildade personer. Handlingens dödande innebär ju icke att själva inteckningen

dödats och, örn anteckning saknas att ny handling satts i den dödades

ställe, kan inteckningens fortbestånd lätt förbises vid bedömande av

egendomens inteckningsbelastning. I enlighet med vad justitieombudsmannen

förordat i sin i samtliga remissyttranden tillstyrkta framställning finner

jag därför, att den berörda bristen i lagstiftningen bör avhjälpas.

Innan jag närmare ingår på frågan hur detta bör ske, vill jag beröra det

i flera remissyttranden upptagna spörsmålet, huruvida icke befogenheten att

teckna nämnda bevis på ny handling borde överflyttas från rättens ordförande

till inskrivningsdomaren. När inskrivningsdomarna inrättades genom

1932 års lag med särskilda bestämmelser örn handläggning av inskrivningsärenden,

överfördes till deras ämbetsområde endast sådana inteckningsärenden

som angingo inteckning i fast egendom eller i jordbruksinventarier. Numera

handläggas emellertid av inskrivningsdomare även ärenden angående

övriga former av inteckning. Meddelandet av bevis att en handling medför

viss inteckningsrätt torde få anses vara en åtgärd som till sin natur är likartad

med de egentliga inteckningsärendena och närmast är jämförlig med

det utbyte av inteckningshandling som avses i 21 § inteckningsförordningen.

Vidare kan erinras, att jämlikt föreskrift i 8 § stämpelförordningen inteckningskontrollstämpel

skall anbringas på skuldebrev, som enligt 9 § i dödningslagen

utfärdats i stället för dödad handling och förses med bevis om

inteckningsrätt. Överhuvud synes det naturligt, att en begäran örn bevis angående

inteckningsrätt behandlas i den ordning som gäller för inteckningsärenden.

Då detta dessutom skulle medföra en viss förenkling i förfarandet,

anser jag det lämpligt att i förevarande sammanhang överflytta befogenheten

i fråga från rättens ordförande till inskrivningsdomaren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 31.

Den åtgärd, som i första hand bör vidtagas, synes mig vara att inskrivningsdomaren

i 10 § får åläggande att efter ansökan göra anteckning i fastighets-

eller inteckningsboken örn att ny handling medför den inteckningsrätt

som tillkommit den ursprungliga handlingen. Av 9 § i nyssnämnda

1932 års lag, 12 g i 1883 års förordning angående förlagsinteckning och

12 § i 1932 års lag om inteckning i jordbruksinventarier följer, att inskrivningsdomaren

skall teckna bevis om åtgärden å handlingen, såvitt angår

inteckningar som avses i dessa författningar. Ehuru motsvarande bestämmelser

i 1901 års lag örn inteckning i fartyg Ira annan teknisk utformning än de

angivna lagrummen, torde det få anses självfallet att bevis skall åtecknas

handlingen även då fråga är om sådan inteckning. Det synes vara lämpligt,

att anteckningen i fastighets- eller inteckningsboken innehåller uppgift

om handlingens utgivningsdag, utgivarens namn och namnet å den, till vilken

handlingen är ställd. Belopp och ränta skola självfallet vara desamma som i

den ursprungliga handlingen. Särskilda bestämmelser härom torde icke behöva

meddelas i lag. Det synes emellertid vara lämpligt att göra vissa ändringar

i de administrativa föreskrifterna om fastighets- och inteckningsböckers

förande i syfte att säkerställa reda och överskådlighet vid införingen

av ifrågavarande anteckningar.

Såsom i vissa remissyttranden påyrkats, bör vid begäran om anteckning

angående inteckningsrätt för den nya handlingen denna vara åtföljd av erforderliga

avskrifter vid äventyr att eljest inskrivningsdomaren på sökandens

bekostnad ombesörjer handlingens avskrivande. Ett stadgande härom

synes enklast kunna meddelas genom en hänvisning till vad beträffande ansökan

örn inteckning är stadgat. Då ansökan om inteckning göres, skall nämligen,

enligt 7 § i 1932 års lag med särskilda bestämmelser om handläggning

av inskrivningsärenden samt motsvarande föreskrifter beträffande

inteckningsformer som ej beröras av lagen, den till grund för ansökmngen

åberopade handlingen vara åtföljd av två till riktigheten styrkta avskrifter,

dock att, då fråga är om inteckning i jordbruksinventarier, endast en sådan

avskrift erfordras. Äro ej avskrifter ingivna, har inskrivningsdomaren att

mot stadgad avgift besörja handlingens avskrivande.

Även om i enlighet med det anförda stadgas skyldighet att verkställa anteckning

angående den nya handlingens inteckningsrätt, kvarstår — med

nu gällande ordning i övrigt — i viss mån den förut framhållna risken, att

anteckning angående rättens beslut om intecknad handlings dödande kommer

att verka vilseledande med avseende å inteckningens giltighet. Denna beröres

ju ej av dödningsbeslutet. Dels föreligger ej säkerhet att den nya handlingen

alltid företes och dels kan, när så sker, någon tid ha förflutit från

dödningsbeslutet. För att undanröja den fara för misstag som föreligger, örn

anteckning angående inteckningsrätt icke begäres omedelbart efter det rätten

beslutat handlings dödande, har ifrågasatts, att anteckning i fastighetseller

inteckningsbok, som avser beslut om att handling dödats, skall innefatta

erinran, att beslutet icke innebär att inteckningsrätten dödats. Detta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

13

synes i och för sig vara lämpligt. För att icke redan rättens beslut om intecknad

handlings dödande skall kunna verka vilseledande förordar jag

emellertid att i 8 § dödningslagen införes skyldighet för rätten att i beslutet

intaga sådan erinran. Denna kommer sedermera automatiskt att inflyta i

fastighets- eller inteckningsboken, när inskrivningsdomaren verkställer anteckning

om det slutliga utslaget i dödningsärendet. Av ett därefter utfärdat

gravationsbevis bör givetvis framgå vad sålunda blivit anmärkt i fastigbetseller

inteckningsboken. Möjligen böra de i administrativ ordning givna bestämmelserna

örn utfärdande av gravationsbevis förtydligas i sådan riktning.

Oaktat att härmed torde vara sörjt för att beslut om dödning av inteckningshandling

och anteckning därom i fastighets- eller inteckningsbok icke

skola verka vilseledande, synes ytterligare en åtgärd i liknande syfte vara påkallad.

Det framstår nämligen såsom mindre tillfredsställande, särskilt om

utfärdandet av bevis angående ny handlings inteckningsrätt skall ankomma på

inskrivningsdomaren, att lagen icke innehåller någon antydan om angelägenheten

av att den nya handlingen blir försedd med sådant bevis. Ur synpunkten

av reda i inskrivningsväsendet är det givetvis önskvärt, att en handling,

som är avsedd att ersätta en dödad inteckningshandling, finnes antecknad hos

vederbörande myndighet och har den officiella prägel som beviset ger den.

Och för den enskilde innehavaren av handlingen måste det vara till fördel att

inteckningsrätten blir närmare anknuten till handlingen. Då det icke torde

vara rådligt att framtvinga anteckning örn inteckningsrätten genom ett så

radikalt medel som att förbjuda att inteckningrätten göres gällande innan så

skett, synes en lämplig utväg vara att det i 9 § stadgas att ny handling som

utfärdats i dödad handlings ställe icke medför någon inteckningsrätt förrän

anteckning därom blivit verkställd. Inteckningsrätten kommer följaktligen

att vara utan anknytning till någon viss handling under tiden från den ursprungliga

handlingens dödning till dess anteckning om den nya handlingen

skett.

Enligt 10 § gäller för närvarande, att anteckning angående ansökan om

dödande av förkommen handling och slutligt utslag i sådant ärende skall

göras i vederbörande fastighets- eller inteckningsbok allenast såvitt angår inteckning

i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg. Denna

begränsning synes icke tillräckligt motiverad och skyldigheten torde böra utsträckas

till alla ansökningar som avse dödande av intecknad handling. I

samband därmed torde till undanröjande av förefintlig oegentlighet uttryckligen

böra föreskrivas att anteckning om slutligt utslag, varigenom ansökan

om dödning avslagits, icke skall göras förrän utslaget vunnit laga kraft. Detta

föranleder jämkning av stadgandet även i redaktionellt hänseende.

Vissa jämkningar torde i förevarande sammanhang även höra vidtagas i

2 och 13 §§. Förstnämnda lagrum innehåller för närvarande bland annat

särskilda forumregler för vissa fall då ansökan örn dödande avser handling

som är intecknad. Sålunda skall, då på grund av handling inteckning är

meddelad i fast egendom, ansökningen göras hos den rätt, under vilken egen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

domen lyder. Är handlingen intecknad i tomträtt eller vattenfallsrätt eller

i fartyg, göres ansökningen hos vederbörande DnteckningsdomstoP. Däremot

saknas särskild forumbestämmelse i fråga om handling på grund av vilken

förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier meddelats. Ärenden

angående dödande av sådana handlingar torde därför i regel, jämlikt 2 §

första punkten, upptagas av den rätt, där den förpliktade är skyldig att svara

i tvistemål som angå gäld i allmänhet. Med anledning av att, enligt de föreslagna

ändringarna i 10 §, inskrivningsdomaren jämväl skall ha att fullgöra

uppgifter beträffande sistnämnda slag av inteckningshandlingar, synes

det lämpligt, att ärendena överflyttas till den domstol, vilken den meddelade

inteckningen närmast angår. På grund av det anförda och då det numera

icke torde vara riktigt att beteckna domstolen som inteckningsdomstol synas

berörda forumföreskrifter i 2 § böra ändras så att, örn inteckning meddelats

på grund av handlingen i fråga, ansökning om handlingens dödande

skall göras, såvitt angår handling för vilken inteckning fastställts i fast egendom,

tomt- eller vattenfallsrätt eller jordbruksinventarier, hos den rätt, under

vilken fastigheten lyder, och eljest vid rätten i den ort där vederbörande inskrivningsdomare

är. En motsvarande ändring bör vidtagas i 13 § som reglerar

förutsättningarna för dödning av själva inteckningsrätten, när intecknad

handling förkommit. 1 detta lagrum synes dessutom, med föranledande av

vad styrelsen för Sveriges stadsdomare i sitt remissyttrande anfört, böra i

förtydligande syfte införas ett tillägg, som tydligt anger, att rättens förordnande

att inteckning må dödas utan handlingens företeende icke i och för

sig innebär att inteckningen dödas. Härom måste särskild ansökan göras hos

inskrivningsdomaren. Bestämmelserna i 13 § sista stycket örn anteckning

i fastighets- eller inteckningsboken torde böra jämkas i överensstämmelse

med vad jag föreslagit i fråga om 10 §.

I 9 § tredje stycket torde slutligen böra vidtagas en rent redaktionell ändring

varigenom ordet check uteslutes. Nu gällande checklag innehåller nämligen

icke något särskilt stadgande om dödande av check.

Någon särskild erinran om bestämmelserna i 1927 års lag torde icke, såsom

styrelsen för Sveriges stadsdomare ifrågasatt, behöva införas i inteckningsförordningen.

Örn en sådan åtgärd skulle vidtagas, krävde konsekvensen

att motsvarande ändringar genomfördes i andra författningar om inteckning.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1946. Med avseende

å ansökningar som inkommit före lagens ikraftträdande torde äldre

forumregler böra tillämpas. Har handling enligt 9 § andra stycket äldre

lydelsen försetts med .bevis som där sägs, bör det vara tillfyllest för att handlingen

skall medföra den ursprungliga handlingens inteckningsrätt. Inskrivningsdomaren

bör emellertid åläggas att, så snart handlingen företes, göra

anteckning om förhållandet i fastighets- eller inteckningsboken.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande

av förkommen handling.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

15

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) örn dödande av

förkommen handling.

Härigenom förordnas, att 2, 8, 9, 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927

om dödande av förkommen handling1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse)

2 §.

Ansökan örn dödande av handling

skall, skriftligen avfattad, ingivas till

rätten i den ort, där förpliktelsen

skall fullgöras, eller, om sådan ort

ej är nämnd i handlingen, till den

rätt, där den förpliktade är skyldig

att svara i tvistemål, som angå gäld

i allmänhet. Har på grund av handlingen

inteckning meddelats i fast

egendom, skall ansökningen göras

hos den rätt, under vilken egendomen

lyder. Är handlingen intecknad

i tomträtt eller vattenfallsrått eller i

fartyg, göres ansökningen hos vederbörande

inte ökning sdomstol.

Ansökan örn — —- — godsets bestämmelseort.

Åro enligt — — — av dem.

8 §•

Innan fullföljd — — — hos gäldenären.

(Föreslagen lydelse)

2 §.

Ansökan örn dödande av handling

skall, skriftligen avfattad, ingivas till

rätten i den ort, där förpliktelsen

skall fullgöras, eller, om sådan ort

ej är nämnd i handlingen, till den

rätt, där den förpliktade är skyldig

att svara i tvistemål, som angå gäld

i allmänhet. Har på grund av handlingen

inteckning meddelats, skall

ansökningen, då fråga är örn handling

för vilken inteckning fastställts i fast

egendom, tomt- eller vattenfallsrått

eller jordbruksinventarier, göras hos

den rätt, under vilken fastigheten lyder,

och eljest hos rätten i den ort

där vederbörande inskrivningsdomare

är.

Ansökan om — —■ — godsets bestämmelseort.

Äro enligt---av dem.

8 §.

Innan fullföljd — — — hos gäldenären.

1 Senaste lydelse av 2 och 10 §§, se SFS 1934: 260; beträffande 8 § jfr SFS 1934: 254 och

beträffande 13 § jfr SFS 1934: 260 och 1936: 95.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31.

17

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Finner rätten---rätten dö
dad.

9 §•

Varder handlingen -—• •— — dödade

svarar.

Var handlingen intecknad, har rättens

ordförande att på begäran förse

den nya handlingen med bevis att

den medför den inteckningsrätt som

tillkommit den dödade.

I fråga om växel, check och konossement

gäde tillika vad därom är särskilt

stadgat.

10 §.

Är handling, om vars dödande

gjorts ansökning, intecknad i fast

egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt

eller i fartyg, har rätten att föranstalta

örn att anteckning örn ansökningen

samt örn rättens slutliga

utslag i ärendet så snart ske kan göres

i vederbörande fastighets- eller inteckningsbok.

Finner rätten--— rätten dö
dad.

Är fråga örn intecknad handling,

skall beslutet tillika innehålla erinran,

att det ej innebår dödning av inteckningen.

9 §•

Varder handlingen — — — dödade

svarar.

Var den dödade handlingen intecknad,

medför ny handling, som utfärdats

i dess ställe, ej inteckningsrätt

förrän anteckning skett jämlikt

10 § andra stycket.

I fråga örn växel och konossement

gäde tillika vad därom är särskilt

stadgat.

10 §.

Är handling, örn vars dödande

gjorts ansökning, in tecknad, skall

rätten underrätta inskrivningsdomaren

örn ansökningen, och har denne

att därom så snart ske kan d inskrivningsdag

göra anteckning i vederbörande

fastighets- eder inteckningsbok.

Vad nu sagts örn ansökningen skall

ock gälla rättens slutliga utslag i ärendet;

dock att, då ansökningen avslagits,

anteckning ej må verkställas

förrän utslaget vunnit laga kraft.

Sedan utslag, varigenom intecknad

handling dödats, vunnit laga kraft,

skall inskrivningsdomaren, på ansökan,

å inskrivningsdag göra anteckning

i fastighets- eller inteckningsboken,

att ny handling, som utfärdats

jämlikt 9 §, medför den inteckningsrätt

som tillkommit den dödade.

När ansökan göres, skall den nya

handlingen vara åtföljd av avskrifter

enligt vad beträffande ansökan örn

inteckning är stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 31.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 31.

(Gällande lydelse)

13 §.

Hava tio år förflutit från det intecknad

fordringshandling, om vilken

det ej är känt var den finnes,

blivit uppvisad för anteckning om

innehav eller eljest företedd i inteckningsärende

och vill den intecknade

egendomens ägare äska att inteckningen,

ehuru han ej kan förete

handlingen, måtte dödas, gore ansökan

därom hos inte ökning sdomstolen

eller, där handlingen är intecknad i

fast egendom eller i jordbruksinventarier,

hos den rätt under vilken fastigheten

lyder. Sedan ansökningen,

där så ske kan, genom sökandens

försorg delgivits den senast antecknade

innehavaren av handlingen, utförde

rätten offentlig stämning, som

skall kungöras på sätt i 6 § sägs samt

innehålla beskrivning av handlingen

ävensom tillkännagivande att, örn någon

innehar handlingen eller har

kännedom om alt den finnes i behåll,

han bör därom, vid äventyr att

inteckningen eljest dödas, hos rätten

eller domaren göra anmälan sist å

dag som för ärendets fullföljande utsättes.

Sådan dag må ej sättas tidigare

än sex månader efter kungörelsens

införande i allmänna tidningarna.

Fullföljes ej--— ansökningen

förfallen.

Finner rätten, vid prövning av ansökningen,

någon omständighet ej

hava förekommit som utgör skälig

anledning att låta inteckningen fortfarande

gälla, förordne rätten att inteckningen

må dödas utan handlingens

företeende.

(Föreslagen lydelse)

13 §.

Hava tio år förflutit från det intecknad

fordringshandling, om vilken

det ej är känt var den finnes,

blivit uppvisad för anteckning om

innehav eller eljest företedd i inteckningsärende

och vill den intecknade

egendomens ägare äska att inteckningen,

ehuru han ej kan förete

handlingen, måtte dödas, gore ansökan

därom, då fråga är om handling

för vilken inteckning fastställts i fast

egendom, tomt- eller vattenfallsrätt

eller jordbruksinventarier, hos den

rätt, under vilken fastigheten lyder,

och eljest hos rätten i den ort där

vederbörande inskrivningsdomare är.

Sedan ansökningen, där så ske kan,

genom sökandens försorg delgivits

den senast antecknade innehavaren

av handlingen, utförde rätten offentlig

stämning, som skall kungöras på

sätt i 6 § sägs samt innehålla beskrivning

av handlingen ävensom tillkännagivande

att, om någon innehar

handlingen eller har kännedom

om att den finnes i behåll, han bör

därom, vid äventyr att inteckningen

eljest dödas, hos rätten eller domaren

göra anmälan sist å dag som för

ärendets fullföljande utsättes. Sådan

dag må ej sättas tidigare än sex månader

efter kungörelsens införande i

allmänna tidningarna.

Fullföljes ej---ansökningen

förfallen.

Finner rätten, vid prövning av ansökningen,

någon omständighet ej

hava förekommit som utgör skälig

anledning att låta inteckningen fortfarande

gälla, förordne rätten att inteckningen

må, på därom hos inskrivningsdomaren

gjord ansökan, dödas

utan handlingens företeende.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

19

(Gällande lydelse)

Rätten har att föranstalta om att

anteckning om ansökningen samt örn

rättens slutliga utslag i ärendet så

snart ske kan göres i fastighets- eller

inteckningsboken.

(Föreslagen lydelse)

Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren

örn ansökan som i

första stycket sägs, och har denne att

så snart ske kan å inskrivningsdag

göra anteckning därom i fastighetseller

inteckningsboken. Vad nu sagts

örn ansökningen skall ock gälla rättens

slutliga utslag i ärendet; dock

att, dd ansökningen avslagits, anteckning

ej må verkställas förrän utslaget

vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

194-6.

Vad i denna lag stadgas örn den

rätt, där ansökan örn dödande av

handling skall göras, äger ej tillämpning,

då ansökan ingivits före lagens

ikraftträdande.

Har handling enligt 9 § andra stycket

i dess hittillsvarande lydelse försetts

med bevis som där sägs, skall

vad i nämnda lagrum enligt nya lydelsen

stadgas ej gälla. Det åligger inskrivningsdomaren

att, när handlingen

hos honom företes, verkställa anteckning

som avses i 10 § andra stycket

denna lag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 31.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 18 januari

1946.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Santesson,

Hagander.

Enligt lagrådet den 12 januari 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 14 december 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den 8 april

1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet K. H. Henkow.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

9 §.

I fråga om dödande av handling, som varit föremål för inteckning, har i

paragrafens andra stycke upptagits stadgande, att ny handling, som utfärdats

i den dödade handlingens ställe, ej skall medföra inteckningsrätt förrän

anteckning skett jämlikt 10 § andra stycket.

Enligt förevarande paragrafs första stycke må den omständigheten, att

dödad handling ej kan företes, icke utgöra hinder för sökanden att göra

gällande den rätt, som på handlingen kunnat grundas. Med den föreslagna

bestämmelsen avses —- såsom framgår av departementschefens yttrande — att

stadga, att ny handling, som utfärdats i stället för dödad inteckningshandling,

icke skall vara bärare av inteckningsrätten förrän den angivna inskrivningsåtgärden

ägt rum. Under tiden från den ursprungliga handlingens dödande

till dess att vederbörlig anteckning om den nya handlingen skett föreligger

inteckningsrätt utan anknytning till viss handling; exempelvis bör vid

exekutiv auktion inteckningsrätten kunna göras gällande, oaktat vederbörlig

inteckningshandling icke kan företes. Emellertid synes det i andra stycket

valda uttryckssättet kunna giva anledning till det missförståndet, att efter

inteckningshandlings dödande någon inteckningsrätt icke förefinnes, med

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31.

21

mindre ny handling utfärdats och behandlats efter vad i 10 § andra stycket

föreskrives. En sådan feltolkning torde åtminstone i någon mån förebyggas,

därest i förevarande paragrafs andra stycke stadgas, att ny handling,

som utfärdats i stället för dödad inteckningshandling, ej skall gälla såsom

inteckningshandling förrän anteckning skett jämlikt 10 § andra stycket. Därmed

understrykes det föreslagna stadgandets rätta innebörd.

Övergångsbestämmelserna.

Andra stycket i övergångsbestämmelserna innebär, att beträffande ansökan,

som ingivits till rätten före den nya lagens ikraftträdande, äldre forumregler

skola tillämpas. Av allmänna principer torde emellertid följa, att ny lag av

processrättslig natur icke rubbar det processuella läge, som redan inträtt

vid lagens ikraftträdande. Har ansökan före nämnda tidpunkt ingivits till

domstol, som enligt då gällande lag var behörig att upptaga ärendet, bortfaller

icke denna behörighet därför att domstolen enligt den nya lagen skulle

vara obehörig. Med hänsyn till det anförda bör förevarande bestämmelse utgå.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 januari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler lagrådets

denna dag avgivna utlåtande över det till lagrådet den 14 december 1945 remitterade

förslaget till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85)

om dödande av förkommen handling.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

Den jämkning i lydelsen av 9 § andra stycket i det remitterade förslaget,

som av lagrådet ifrågasatts, finner jag böra godtagas. Såsom lagrådet förordat

torde vidare andra stycket i övergångsbestämmelserna till förslaget

kunna utgå. Härjämte ha vissa andra, smärre redaktionella jämkningar synts

mig böra vidtagas.

Föredraganden hemställer, att det i enlighet med vad sålunda anförts ändrade

lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

rikdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

454676

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:65 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1942 s. 3 i texten
  2. 1LU 1946:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 s. 11 i texten