Med förslag till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling
22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:31, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 31-
1
Nr 31.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om
dödande av förkommen handling; given Stockholms
slott den 18 januari 1946.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927
(nr 85) om dödande av förkommen handling.
GUSTAF.
Herman Zetterberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 31.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 31.
Forslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av
förkommen handling.
Härigenom förordnas, att 2, 8, 9, 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927
om dödande av förkommen handling1
nedan angives.
(Gällande lydelse)
2 §.
Ansökan om dödande av handling
skall, skriftligen avfattad, ingivas till
rätten i den ort, där förpliktelsen
skall fullgöras, eller, om sådan ort
ej är nämnd i handlingen, till den
rätt, där den förpliktade är skyldig
att svara i tvistemål, som angå gäld
i allmänhet. Har på grund av handlingen
inteckning meddelats i fast
egendom, skall ansökningen göras
hos den rätt, under vilken egendomen
lyder. Är handlingen intecknad
i tomträtt eller vattenfallsrått eller i
fartyg, göres ansökningen hos vederbörande
inteckningsdomstol.
Ansökan örn---godsets be
stämmelseort.
Äro enligt---av dem.
skola erhålla ändrad lydelse på sätt
(Föreslagen lydelse)
2 §.
Ansökan om dödande av handling
skall, skriftligen avfattad, ingivas till
rätten i den ort, där förpliktelsen
skall fullgöras, eller, om sådan ort
ej är nämnd i handlingen, till den
rätt, där den förpliktade är skyldig
att svara i tvistemål, som angå gäld
i allmänhet. Har på grund av handlingen
inteckning meddelats, göres
ansökningen, då fråga är örn handling,
för vilken inteckning fastställts
i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt
eller i jordbruksinvcntarier,
hos den rätt, under vilken fastigheten
lyder, och eljest hos rätten i den
ort, där vederbörande inskrivningsdomare
är.
Ansökan om---godsets be
stämmelseort.
Äro enligt--— av dem.
8 §.
8 §.
Innan fullföljd — — — hos gäldenären.
Innan fullföljd--— hos gäl
denären.
1 Senaste lydelse av 2 och 10 §§, se SFS 1934: 260; beträffande 8 § jfr SFS 1934: 254 och
beträffande 13 § jfr SFS 1934: 260 och 1936: 95.
Kungl. Maj.ts proposition nr 31.
3
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Finner rätten---rätten dö
dad.
9 §■
Varder handlingen — — -— dödade
svarar.
Var handlingen intecknad, har rättens
ordförande att på begäran förse
den nya handlingen med bevis att
den medför den inteckning srätt som
tillkommit den dödade.
I fråga om växel, check och konossement
gälle tillika vad därom är särskilt
stadgat.
10 §.
Är handling, om vars dödande
gjorts ansökning, intecknad i fast
egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt
eller i fartyg, har rätten att föranstalta
örn att anteckning örn ansökningen
samt örn rättens slutliga
utslag i ärendet så snart ske kan göres
i vederbörande fastighets- eller
inteckning sbok.
Finner rätten---rätten dö
dad.
Beträffande intecknad handling
skall beslutet tillika innehålla erinran,
att det ej innebär dödande av
inteckningen.
9 §•
Varder handlingen -— — -— dödade
svarar.
Ny handling, som utfärdats i stället
för dödad inteckningshandling,
gälle ej såsom inteckningshandling
förrän anteckning skett jämlikt 10 §
andra stycket.
I fråga om växel och konossement
gälle tillika vad därom är särskilt
stadgat.
10 §.
Är handling, om vars dödande
gjorts ansökning, intecknad, skall
rätten underrätta vederbörande inskrivningsdomare
örn ansökningen,
och har denne att därom så snart
ske kan å inskrivningsdag göra anteckning
i fastighets- eller inteckningsboken.
Vad nu sagts örn ansökningen
skall ock gälla rättens slutliga
utslag i ärendet; dock må, då ansökningen
avslagits, anteckning ej
verkställas förrän utslaget vunnit
laga kraft.
Sedan utslag, varigenom intecknad
handling dödats, vunnit laga kraft,
skall inskrivningsdomaren, på ansökan,
d inskrivningsdag göra anteckning
i fastighets- eller inteckningsboken,
att ny handling, som utfärdats
jämlikt 9 §, medför den inteckningsrätt
som tillkommit den dödade.
När ansökan göres, skall den nya
handlingen vara åtföljd av avskrifter
enligt vad beträffande ansökan örn
inteckning är stadgat.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 31-
(Gällande lydelse)
13 §.
Hava tio år förflutit från det intecknad
fordringshandling, om vilken
det ej är känt var den finnes,
blivit uppvisad för anteckning om
innehav eller eljest företedd i inteckningsärende
och vill den intecknade
egendomens ägare äska att inteckningen,
ehuru han ej kan förete
handlingen, måtte dödas, gore ansökan
därom hos inteckning sdomstolen
eller, där handlingen är intecknad i
fast egendom eller i jordbruksinventarier,
hos den rätt linder vilken fastigheten
lyder. Sedan ansökningen,
där så ske kan, genom sökandens
försorg delgivits den senast antecknade
innehavaren av handlingen, utförde
rätten offentlig stämning, som
skall kungöras på sätt i 6 § sägs samt
innehålla beskrivning av handlingen
ävensom tillkännagivande att, om någon
innehar handlingen eller har
kännedom örn att den finnes i behåll,
han bör därom, vid äventyr att
inteckningen eljest dödas, hos rätten
eller domaren göra anmälan sist å
dag som för ärendets fullföljande utsättes.
Sådan dag må ej sättas tidigare
än sex månader efter kungörelsens
införande i allmänna tidningarna.
Fullföljes ej —--ansökningen
förfallen.
Finner rätten, vid prövning av ansökningen,
någon omständighet ej
hava förekommit som utgör skälig
anledning att låta inteckningen fortfarande
gälla, förordna rätten att inteckningen
må dödas utan handlingens
företeende.
(Föreslagen lydelse)
13 §.
Hava tio år förflutit från det intecknad
fordringshandling, om vilken
det ej är känt var den finnes,
blivit uppvisad för anteckning om
innehav eller eljest företedd i inteckningsärende
och vill den intecknade
egendomens ägare äska att inteckningen,
ehuru han ej kan förete
handlingen, måtte dödas, gore ansökan
därom, dä fråga är örn handling,
för vilken inteckning fastställts i fast
egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt
eller i jordbruksinventarier, hos den
rätt, under vilken fastigheten lyder,
och eljest hos rätten i den ort, där
vederbörande inskrivningsdomare är.
Sedan ansökningen, där så ske kan,
genom sökandens försorg delgivits
den senast antecknade innehavaren
av handlingen, utfärde rätten offentlig
stämning, som skall kungöras på
sätt i 6 § sägs samt innehålla beskrivning
av handlingen ävensom tillkännagivande
att, om någon innehar
handlingen eller har kännedom
om att den finnes i behåll, han bör
därom, vid äventyr att inteckningen
eljest dödas, hos rätten eller domaren
göra anmälan sist å dag som för
ärendets fullföljande utsättes. Sådan
dag må ej sättas tidigare än sex månader
efter kungörelsens införande i
allmänna tidningarna.
Fullföljes ej---ansökningen
förfallen.
Finner rätten, vid prövning av ansökningen,
någon omständighet ej
hava förekommit som utgör skälig
anledning att låta inteckningen fortfarande
gälla, förordne rätten att inteckningen
må, på därom hos vederbörande
inskrivningsdomare gjord
ansökan, dödas utan handlingens företeende.
Kungl. Maj:ts proposition nr 31.
5
(Gällande lydelse)
Rätten har att föranstalta om att
anteckning om ansökningen samt örn
rättens slutliga utslag i ärendet så
snart ske kan göres i fastighets- eller
inteckningsboken.
(Föreslagen lydelse)
Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren
örn ansökan som i
första stycket sägs, och har denne att
så snart ske kan å inskrivningsdag
göra anteckning därom i fastighetseller
inteckningsboken. Vad nu sagts
örn ansökningen skall ock gälla rättens
slutliga utslag i ärendet; dock
må, då ansökningen avslagits, anteckning
ej verkställas förrän utslaget
vunnit laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1946.
Har handling enligt 9 § andra stycket
i dess hittillsvarande lydelse försetts
med bevis som där sägs, skall
vad i nämnda lagrum enligt nya lydelsen
stadgas ej gälla. Det åligger inskrivningsdomaren
att, när handlingen
hos honom företes, verkställa anteckning
som avses i 10 § andra stycket
denna lag.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 31.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsurenden, hållet inför
Hans Näjd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1A december 19A5.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler fråga om
viss ändring i lagstiftningen örn dödande av förkommen handling och anför
därvid följande.
Gällande bestämmelser.
Enligt lagen den 8 april 1927 (nr 85) örn dödande av förkommen handling
må bland annat löpande skuldebrev, vare sig det är intecknat eller ej,
samt intecknad förskrivning, som är ställd till viss man, dödas på begäran
av den som förlorat handlingen, där det kan antagas att handlingen förstörts
eller eljest förkommit (1 §). Ansökan om dödning av handling, som
intecknats i fast egendom, skall göras hos den rätt, under vilken egendomen
lyder. Är handlingen intecknad i tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg,
skall ansökningen göras hos vederbörande inteckningsdomstol (2 §).
Har sökanden visat sannolika skäl, att handlingen för honom förstörts
eller eljest förkommit, skall rätten förelägga honom att å viss rättegångsdag
fullfölja ansökningen, varjämte rätten utfärdar offentlig stämning (6 §).
Finner rätten, då ansökningen fullföljes, någon omständighet ej hava förekommit,
som utvisar, att handlingen finnes i behåll, eller giver skälig anledning
till antagande att så är fallet, skall handlingen genom beslut av rätten
dödas (8 §).
Beträffande verkan av att handlingen dödats stadgas, att den omständigheten
att den ej kan företes icke utgör hinder för sökanden att göra gällande
den rätt som kunnat grundas på handlingen. Vidare åligger det den, som är
förpliktad att fullgöra vad i handlingen blivit utfäst eller vars egendom på
grund av inteckning eller eljest häftar för utfästelsen, att utfärda ny handling
som svarar mot den dödade. Var handlingen intecknad, har rättens ordförande
att på begäran förse den nya handlingen med bevis att den medför
den inteckningsrätt som tillkommit den dödade (9 §). Är handling, om vars
dödande gjorts ansökning, intecknad i fast egendom, tomträtt eller vatten
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 31.
7
fallsrätt eller i fartyg, har rätten att föranstalta om att anteckning om ansökningen
samt örn rättens slutliga utslag i ärendet så snart ske kan göres
i vederbörande fastighets- eller inteckningsbok (10 §).
De nu angivna bestämmelserna avse dödande av fordringsbevis. I fråga
om dödande av inteckning som kan ha meddelats på grund av handlingen
gäller enligt 13 § i lagen, att om tio år förflutit från det handlingen blivit
uppvisad för anteckning om innehav eller eljest företedd i inteckningsärende,
ansökan om dödning må göras hos inteckningsdomstolen eller, där handlingen
är intecknad i fast egendom eller i jordbruksinventarier, hos den rätt
under vilken fastigheten lyder. Sedan offentlig stämning utfärdats, skall sökanden
inom viss tid fullfölja ansökningen. Finner rätten, vid prövning av
ansökningen, någon omständighet ej ha förekommit som utgör skälig anledning
att låta inteckningen fortfarande gälla, skall rätten förordna, att
inteckningen må dödas utan handlingens företeende. Rätten har att föranstalta
om att anteckning örn ansökningen samt om rättens slutliga utslag
i ärendet så snart ske kan göres i fastighets- eller inteckningsboken.
Enligt kungörelsen den 25 februari 1921 (nr 65) med vissa bestämmelser
att iakttaga vid utfärdande av gravationsbevis rörande fast egendom, tomträtt
eller vattenfallsrätt samt av äganderättsbevis och bevis örn innehav av
tomträtt eller vattenfallsrätt skola i gravationsbevis anmärkas bland annat
egendomen besvärande inteckningar med angivande av skedda förändringar
(2 §). På grund härav lärer i gravationsbevis skola redogöras jämväl för
sådana anteckningar som skett jämlikt 10 eller 13 § lagen örn dödande av
förkommen handling.
I nyssnämnda kungörelse stadgas vidare (3 §), att gravationsbevis skall
innehålla bland annat utgivningsdag för den handling, på vilken inteckning
grundats, namnet å den till vilken handlingen är ställd samt utgivarens namn.
Framställning från riksdagens justitieombudsman.
I en den 23 november 1942 dagtecknad skrivelse till Konungen har riksdagens
justitieombudsman ifrågasatt, att i lagen örn dödande av förkommen
handling skulle införas en bestämmelse av innehåll, att det skulle åligga rättens
ordförande att, sedan han försett ny inteckningshandling med bevis att
handlingen medförde den inteckningsrätt som tillkom den dödade, föranstalta
örn att anteckning därom så snart ske kunde gjordes i vederbörande fastighets-
eller inteckningsbok.
I sin motivering till denna framställning har justitieombudsmannen till
en början redogjort för en av ombudsmannen hos aktiebolaget Svenska Handelsbanken
T. Ahlström till justitieombudsmannen ingiven skrivelse och därom
anfört följande.
Ahlström har fäst uppmärksamheten på att det icke finnes någon bestämmelse,
som ålägger rättens ordförande att i samband med utfärdandet av
bevis enligt 9 § ovannämnda lag föranstalta örn att anteckning därom blir
gjord i inteckningsboken. Ahlström har framhållit, att detta förhållande med
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 31.
förde att gravationsbevis komme att innehålla anteckning om att det intecknade
skuldebrevet dödats men icke någon anteckning örn att ny inteckningshandling
blivit utfärdad i den dödades ställe. Vid beräknandet av en senare
fastställd intecknings förmånsrättsläge kunde man lätt förledas till att icke
medräkna den inteckning, som anslöte sig till det dödade skuldebrevet. Ahlström
ville därför ifrågasätta, huruvida det icke för undvikande av varje
möjlighet till misstag vore önskvärt med en kompletterande lagbestämmelse,
som innebure skyldighet för rättens ordförande afl vid utfärdandet av nyssnämnda
bevis föranstalta örn att anteckning därom gjordes i inteckningsboken.
Denna borde ju innehålla upplysning örn alla åtgärder, som vidtagits
med de meddelade inteckningarna.
Vid skrivelsen var i transumerad avskrift fogat ett av inskrivningsdomare
i Stockholm den 27 februari 1936 utfärdat gravationsbevis angående en i
staden belägen tomt, utvisande att denna besvärades av bland andra tre
den 22 november 1920 beviljade inteckningar, under § 145 för 10 000 kronor,
under § 146 för 10 000 kronor och under § 147 för 5 000 kronor jämte
ränta med betalningsrätt i angiven ordning. Gravationsbeviset var försett
med ett den 30 oktober 1941 dagtecknat tilläggsbevis av innehåll att beträffande
tomten i fråga för tiden från och med den 27 februari 1936 i fastighetsboken
icke antecknats något annat av beskaffenhet att böra i gravationsbevis
omförmälas än att ansökan gjorts om dödande jämlikt ovannämnda
lag den 8 april 1927 av skuldebrevet lill den inteckning, som beviljats den
22 november 1920 under § 147, samt att den 17 september 1941 inkommit
anmälan från rådhusrättens avdelning för familjerättsmål, att sagda skuldebrev
genom utslag den 2 september 1941 jämlikt 8 § nyssnämnda lag blivit
dödat.
Vidare var vid Ahlströms skrivelse fogad avskrift av ett skuldebrev, som
utfärdats i stället för det dödade skuldebrevet och som enligt bevis den 17
september 1941 av rådhusrättens ordförande medförde den inteckningsrätt,
som tillkommit sistnämnda skuldebrev. Angående detta förhållande innehöll
det förut omförmälda tilläggsbeviset å gravationsbeviset ingen uppgift.
Justitieombudsmannen har vidare anfört följande.
Vad Ahlström anfört rörande behovet av anteckning i fastighets- eller inteckningsbok
om utfärdande av ny inteckningshandling i stället för enligt
lagen den 8 april 1927 dödad sådan handling synes värt beaktande. Utan tvivel
kan det uppkomma missförstånd därigenom, att ett gravationsbevis innehåller
uppgift om dödning av ett i beviset omförmält skuldebrev, utan att
däri lämnas upplysning om att ett nytt skuldebrev utfärdats i stället för det
dödade. Särskilt framträder risken för sådant missförstånd i fall, då beslutet
rörande dödningen omförmäles först i ett å gravationsbeviset tecknat tillläggsbevis.
Är exempelvis fråga örn belåning av en inteckningshandling med
sämre förmånsrätt än den som tillkom det dödade skuldebrevet, kan vid bedömandet
av den förstnämnda handlingens värde som kreditobjekt uppgiften
örn det andra skuldebrevets dödning lätt medföra ett förbiseende av att egendomen
dock alltjämt besväras av den på grund av samma skuldebrev beviljade
inteckningen. Vid belåning i banker, som för bedömande av inteckningssäkerhet
vanligen hava juridiskt kunniga ombudsmän till sitt förfogande,
är givetvis faran för misstag i förevarande hänseende ej så stor. Då långivaren
däremot är en enskild person, torde han i många fall sakna den
kunskap om inteckningsförhållanden, som är nödvändig för bedömande av
hithörande spörsmål. På grund härav synes det önskvärt, att sedan nytt
skuldebrev blivit satt i det dödades ställe anteckning härom sker i fastighets-
eller inteckningsbok, så att uppgift om den nya inteckningshandlingen
Kunell. Maj:ts proposition nr 31.
9
kommer att inflyta i gravationsbevis. Avsaknaden av sådan uppgift kan leda
till förlust icke blott vid belåning av inteckning utan även i andra fall,
exempelvis vid fördelning av köpeskillingen efter exekutiv försäljning av den
intecknade egendomen.
Inkomna yttranden.
Över justitieombudsmannens skrivelse lia, efter remiss, yttranden avgivits
av Stockholms rådhusrätt, rådhusrätten i Göteborg, inskrivningsdomaren i
Södra Roslags domsaga, styrelserna i föreningen Sveriges häradshövdingar,
föreningen Sveriges stadsdomare och svenska bankföreningen samt stadshypoteksföreningamas
förtroenderåd.
Lagstiftning i den av justitieombudsmannen angivna riktningen har tillstyrkts
i samtliga yttranden. Av yttrandena från inskrivningsdomaren
i Södra Roslags domsaga och styrelsen för föreningen Sveriges
stadsdomare framgår, att sådana anteckningar i fastighets- eller inteckningsboken,
som justitieombudsmannen avser, redan nu göras av åtskilliga inskrivningsdomare.
Styrelsen för svenska bankföreningen framhåller, att en
lagändring i angiven riktning skulle vara av värde även ur den synpunkten,
att därigenom skulle undanröjas risken för att flera skuldebrev än ett försåges
med bevis om övertagande av den inteckningsrätt som tillkommit det dödade
skuldebrevet; enligt vad som för styrelsen blivit upplyst saknades icke
exempel på att denna risk med nu gällande bestämmelser kunde bliva aktuell.
Vad angår innehållet i den anteckning, som enligt förslaget
skulle göras i fastighets- eller inteckningsboken örn tillkomsten av ny inteckningshandling,
bör enligt vad inskrivningsdomaren i Södra Roslags domsaga
och styrelsen för Sveriges stadsdomare uttalat anteckningen erhålla i stort sett
samma fullständighet som vid inskrivning av ny inteckning eller utbyte av inteckningshandling.
I anteckningen borde sålunda inflyta uppgift om utgivarens
namn och utgivningsdagen, namnet å den till vilken handlingen vore
ställd ävensom beloppet av fordran med utfäst ränta. Såväl i nämnda yttranden
som i yttrandet från rådhusrätten i Göteborg uttalas, att avskrift
av den nya inteckningshandlingen borde överlämnas till inskrivningsdomaren.
I flera av de avgivna yttrandena ifrågasättes, att befogenheten att
teckna bevis å ny handling örn att den medför den inteckningsrätt
som tillkommit dödad handling lämpligen borde överflyttas från
rättens ordförande till inskrivningsdomaren. Den som
önskade erhålla bevis å inteckningshandling, som utfärdats i stället för en
dödad sådan, skulle således ha att — med ingivande av protokollet i dödningsärendet
och den nya inteckningshandlingen med avskrifter — vända
sig till inskrivningsdomaren, vilken skulle utfärda beviset och i samband
därmed göra vederbörliga anteckningar i fastighets- eller inteckningsboken.
Förslag i denna riktning ha framställts av rådhusrätten i Göteborg, inskrivningsdomaren
i Södra Roslags domsaga, styrelsen för föreningen Sveriges
stadsdomare och stadshypoteksföreningarnas förtroenderåd. I yttrandena på
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 31.
pekas bl. a., att härigenom skulle vinnas — förutom en förenkling i förfarandet
— även viss garanti för att icke mera än en ny inteckningshandling
tillkomme och för att icke, sedan inteckningen dödats, det oaktat ny handling
utgåves och försåges med bevis om inteckningsrätt.
I några yttranden föreslås jämväl viss ändring beträffande den anteckning,
som jämlikt 10 § i 1 9 27 års lag skall göras
angående rättens beslut örn dödande av förkommen
inteckningshandling. Rådhusrätten i Göteborg framhåller sålunda,
att även efter genomförande av justitieombudsmannens förslag faran för
misstag skulle kvarstå i de fall, där innehavaren av den nya inteckningshandlingen
dröjde med eller alldeles underläte att begära bevis å den nya handlingen.
Sådant bevis syntes icke vara nödvändigt för att den nya handlingen
skulle kunna göras gällande. Till ytterligare minskande av faran för
misstag ville rådhusrätten därför ifrågasätta införande av bestämmelse örn
skyldighet för inskrivningsdomare att i samband med antecknande i fastighets-
eller inteckningsbok av beslut om dödande av förkommen inteckningshandling
i boken även anmärka, att beslutet icke innefattade dödande jämväl
av inteckningen. Till jämförelse erinrar rådhusrätten om ett närbesläktat
fall, då föreskrift givits örn verkställande av en dylik, formellt sett överflödig
men ur rättssäkerhetssynpunkt lämplig anteckning. Styrelsen för
svenska bankföreningen och stadshypoteksföreningarnas förtroenderåd ifrågasätta,
om ej i gravationsbevis, som innehölle anteckning rörande beslut om
dödning av förkommen inteckningshandling, borde intagas en erinran om
dödningsåtgärdens innebörd. I
I yttrandet från styrelsen för Sveriges stadsdomare upptages i detta sammanhang
jämväl fråga om ändring av 13 § i 1927 års lag, vilken
paragraf avser de fall då dödningsförfarandet omfattar den inteckningsrätt
som följer med inlecknad fordringshandling. Styrelsen anför:
Rättens slutliga beslut i ett dylikt ärende skall, där ansökan bifalles, enligt
lagrummet innefatta förordnande, »att inteckningen må dödas utan handlingens
företeende». Dessa ordalag giva anledning lill tvekan, om inteckning,
vars dödande sökts i denna väg, är att anse som dödad genom rättens beslut
och i anslutning därtill gjord anteckning i fastighets- eller inteckningsbok
eller om ett dödningsförfarande hos inskrivningsdomaren skall följa. Till
sina praktiska verkningar lärer en anteckning om rättens beslut i dödningsärendet
anses likställd med ett dödningsbeslut. Men de citerade ordalagen
lämna närmast anvisning om att det slutliga dödandet av inteckningen skall
efter ansökan ske hos inskrivningsdomaren. Hos en del rådhusrätter torde
lagrummet i denna del hava tillämpats enligt sistnämnda tolkning, varför
alltså fastighetsägaren under hand hänvisats att med stöd av rådhusrättens
beslut hos inskrivningsdomaren söka dödning av inteckningen. Lagrummet
bör lämpligen så förtydligas, att dess tolkning i förevarande avseende blir
klar.
Slutligen må nämnas, att styrelsen för Sveriges stadsdomare ansett att en
kort erinran om de bestämmelser i 1927 års lag, som i förevarande ärende
kunde komma att meddelas, borde införas i inteckningsf örordn
i n g e n.
Kungl. Maj:ts proposition nr 31.
11
Departementschefen.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår skall enligt lagen om dödande
av förkommen handling anteckning göras i vederbörande fastighets- eller
inteckningsbok angående ansökning som avser handling, vilken är intecknad
i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg, samt om rättens
slutliga utslag i sådant ärende. Sedan intecknad handling dödats, äger sökanden
erhålla ny handling som svarar mot den dödade och som på begäran
skall av rättens ordförande förses med bevis att den medför den inteckningsrätt
som tillkommit den dödade. Att sådant bevis åsättes ny handling torde
i allmänhet icke bli anmärkt i fastighets- eller inteckningsboken, eftersom
någon skyldighet att göra anteckning därom ej finnes stadgad. Detta kan
tydligen leda till allvarliga olägenheter. Bevis, att ny handling medför den
inteckningsrätt som tillkommit den dödade, kan sålunda av misstag komma
att utfärdas å flera handlingar. Att detta kan vålla rättsförlust, är uppenbart.
Men även eljest kan frånvaron av anteckningsskyldighet medverka till uppkomsten
av sådan förlust. Anteckningen om rättens beslut att intecknad
handling dödats, vilken anteckning inflyter i gravationsbevis rörande den intecknade
egendomen, synes nämligen kunna verka vilseledande, särskilt för
icke rättsbildade personer. Handlingens dödande innebär ju icke att själva inteckningen
dödats och, örn anteckning saknas att ny handling satts i den dödades
ställe, kan inteckningens fortbestånd lätt förbises vid bedömande av
egendomens inteckningsbelastning. I enlighet med vad justitieombudsmannen
förordat i sin i samtliga remissyttranden tillstyrkta framställning finner
jag därför, att den berörda bristen i lagstiftningen bör avhjälpas.
Innan jag närmare ingår på frågan hur detta bör ske, vill jag beröra det
i flera remissyttranden upptagna spörsmålet, huruvida icke befogenheten att
teckna nämnda bevis på ny handling borde överflyttas från rättens ordförande
till inskrivningsdomaren. När inskrivningsdomarna inrättades genom
1932 års lag med särskilda bestämmelser örn handläggning av inskrivningsärenden,
överfördes till deras ämbetsområde endast sådana inteckningsärenden
som angingo inteckning i fast egendom eller i jordbruksinventarier. Numera
handläggas emellertid av inskrivningsdomare även ärenden angående
övriga former av inteckning. Meddelandet av bevis att en handling medför
viss inteckningsrätt torde få anses vara en åtgärd som till sin natur är likartad
med de egentliga inteckningsärendena och närmast är jämförlig med
det utbyte av inteckningshandling som avses i 21 § inteckningsförordningen.
Vidare kan erinras, att jämlikt föreskrift i 8 § stämpelförordningen inteckningskontrollstämpel
skall anbringas på skuldebrev, som enligt 9 § i dödningslagen
utfärdats i stället för dödad handling och förses med bevis om
inteckningsrätt. Överhuvud synes det naturligt, att en begäran örn bevis angående
inteckningsrätt behandlas i den ordning som gäller för inteckningsärenden.
Då detta dessutom skulle medföra en viss förenkling i förfarandet,
anser jag det lämpligt att i förevarande sammanhang överflytta befogenheten
i fråga från rättens ordförande till inskrivningsdomaren.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 31.
Den åtgärd, som i första hand bör vidtagas, synes mig vara att inskrivningsdomaren
i 10 § får åläggande att efter ansökan göra anteckning i fastighets-
eller inteckningsboken örn att ny handling medför den inteckningsrätt
som tillkommit den ursprungliga handlingen. Av 9 § i nyssnämnda
1932 års lag, 12 g i 1883 års förordning angående förlagsinteckning och
12 § i 1932 års lag om inteckning i jordbruksinventarier följer, att inskrivningsdomaren
skall teckna bevis om åtgärden å handlingen, såvitt angår
inteckningar som avses i dessa författningar. Ehuru motsvarande bestämmelser
i 1901 års lag örn inteckning i fartyg Ira annan teknisk utformning än de
angivna lagrummen, torde det få anses självfallet att bevis skall åtecknas
handlingen även då fråga är om sådan inteckning. Det synes vara lämpligt,
att anteckningen i fastighets- eller inteckningsboken innehåller uppgift
om handlingens utgivningsdag, utgivarens namn och namnet å den, till vilken
handlingen är ställd. Belopp och ränta skola självfallet vara desamma som i
den ursprungliga handlingen. Särskilda bestämmelser härom torde icke behöva
meddelas i lag. Det synes emellertid vara lämpligt att göra vissa ändringar
i de administrativa föreskrifterna om fastighets- och inteckningsböckers
förande i syfte att säkerställa reda och överskådlighet vid införingen
av ifrågavarande anteckningar.
Såsom i vissa remissyttranden påyrkats, bör vid begäran om anteckning
angående inteckningsrätt för den nya handlingen denna vara åtföljd av erforderliga
avskrifter vid äventyr att eljest inskrivningsdomaren på sökandens
bekostnad ombesörjer handlingens avskrivande. Ett stadgande härom
synes enklast kunna meddelas genom en hänvisning till vad beträffande ansökan
örn inteckning är stadgat. Då ansökan om inteckning göres, skall nämligen,
enligt 7 § i 1932 års lag med särskilda bestämmelser om handläggning
av inskrivningsärenden samt motsvarande föreskrifter beträffande
inteckningsformer som ej beröras av lagen, den till grund för ansökmngen
åberopade handlingen vara åtföljd av två till riktigheten styrkta avskrifter,
dock att, då fråga är om inteckning i jordbruksinventarier, endast en sådan
avskrift erfordras. Äro ej avskrifter ingivna, har inskrivningsdomaren att
mot stadgad avgift besörja handlingens avskrivande.
Även om i enlighet med det anförda stadgas skyldighet att verkställa anteckning
angående den nya handlingens inteckningsrätt, kvarstår — med
nu gällande ordning i övrigt — i viss mån den förut framhållna risken, att
anteckning angående rättens beslut om intecknad handlings dödande kommer
att verka vilseledande med avseende å inteckningens giltighet. Denna beröres
ju ej av dödningsbeslutet. Dels föreligger ej säkerhet att den nya handlingen
alltid företes och dels kan, när så sker, någon tid ha förflutit från
dödningsbeslutet. För att undanröja den fara för misstag som föreligger, örn
anteckning angående inteckningsrätt icke begäres omedelbart efter det rätten
beslutat handlings dödande, har ifrågasatts, att anteckning i fastighetseller
inteckningsbok, som avser beslut om att handling dödats, skall innefatta
erinran, att beslutet icke innebär att inteckningsrätten dödats. Detta
Kungl. Maj:ts proposition nr 31.
13
synes i och för sig vara lämpligt. För att icke redan rättens beslut om intecknad
handlings dödande skall kunna verka vilseledande förordar jag
emellertid att i 8 § dödningslagen införes skyldighet för rätten att i beslutet
intaga sådan erinran. Denna kommer sedermera automatiskt att inflyta i
fastighets- eller inteckningsboken, när inskrivningsdomaren verkställer anteckning
om det slutliga utslaget i dödningsärendet. Av ett därefter utfärdat
gravationsbevis bör givetvis framgå vad sålunda blivit anmärkt i fastigbetseller
inteckningsboken. Möjligen böra de i administrativ ordning givna bestämmelserna
örn utfärdande av gravationsbevis förtydligas i sådan riktning.
Oaktat att härmed torde vara sörjt för att beslut om dödning av inteckningshandling
och anteckning därom i fastighets- eller inteckningsbok icke
skola verka vilseledande, synes ytterligare en åtgärd i liknande syfte vara påkallad.
Det framstår nämligen såsom mindre tillfredsställande, särskilt om
utfärdandet av bevis angående ny handlings inteckningsrätt skall ankomma på
inskrivningsdomaren, att lagen icke innehåller någon antydan om angelägenheten
av att den nya handlingen blir försedd med sådant bevis. Ur synpunkten
av reda i inskrivningsväsendet är det givetvis önskvärt, att en handling,
som är avsedd att ersätta en dödad inteckningshandling, finnes antecknad hos
vederbörande myndighet och har den officiella prägel som beviset ger den.
Och för den enskilde innehavaren av handlingen måste det vara till fördel att
inteckningsrätten blir närmare anknuten till handlingen. Då det icke torde
vara rådligt att framtvinga anteckning örn inteckningsrätten genom ett så
radikalt medel som att förbjuda att inteckningrätten göres gällande innan så
skett, synes en lämplig utväg vara att det i 9 § stadgas att ny handling som
utfärdats i dödad handlings ställe icke medför någon inteckningsrätt förrän
anteckning därom blivit verkställd. Inteckningsrätten kommer följaktligen
att vara utan anknytning till någon viss handling under tiden från den ursprungliga
handlingens dödning till dess anteckning om den nya handlingen
skett.
Enligt 10 § gäller för närvarande, att anteckning angående ansökan om
dödande av förkommen handling och slutligt utslag i sådant ärende skall
göras i vederbörande fastighets- eller inteckningsbok allenast såvitt angår inteckning
i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg. Denna
begränsning synes icke tillräckligt motiverad och skyldigheten torde böra utsträckas
till alla ansökningar som avse dödande av intecknad handling. I
samband därmed torde till undanröjande av förefintlig oegentlighet uttryckligen
böra föreskrivas att anteckning om slutligt utslag, varigenom ansökan
om dödning avslagits, icke skall göras förrän utslaget vunnit laga kraft. Detta
föranleder jämkning av stadgandet även i redaktionellt hänseende.
Vissa jämkningar torde i förevarande sammanhang även höra vidtagas i
2 och 13 §§. Förstnämnda lagrum innehåller för närvarande bland annat
särskilda forumregler för vissa fall då ansökan örn dödande avser handling
som är intecknad. Sålunda skall, då på grund av handling inteckning är
meddelad i fast egendom, ansökningen göras hos den rätt, under vilken egen
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 31.
domen lyder. Är handlingen intecknad i tomträtt eller vattenfallsrätt eller
i fartyg, göres ansökningen hos vederbörande DnteckningsdomstoP. Däremot
saknas särskild forumbestämmelse i fråga om handling på grund av vilken
förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier meddelats. Ärenden
angående dödande av sådana handlingar torde därför i regel, jämlikt 2 §
första punkten, upptagas av den rätt, där den förpliktade är skyldig att svara
i tvistemål som angå gäld i allmänhet. Med anledning av att, enligt de föreslagna
ändringarna i 10 §, inskrivningsdomaren jämväl skall ha att fullgöra
uppgifter beträffande sistnämnda slag av inteckningshandlingar, synes
det lämpligt, att ärendena överflyttas till den domstol, vilken den meddelade
inteckningen närmast angår. På grund av det anförda och då det numera
icke torde vara riktigt att beteckna domstolen som inteckningsdomstol synas
berörda forumföreskrifter i 2 § böra ändras så att, örn inteckning meddelats
på grund av handlingen i fråga, ansökning om handlingens dödande
skall göras, såvitt angår handling för vilken inteckning fastställts i fast egendom,
tomt- eller vattenfallsrätt eller jordbruksinventarier, hos den rätt, under
vilken fastigheten lyder, och eljest vid rätten i den ort där vederbörande inskrivningsdomare
är. En motsvarande ändring bör vidtagas i 13 § som reglerar
förutsättningarna för dödning av själva inteckningsrätten, när intecknad
handling förkommit. 1 detta lagrum synes dessutom, med föranledande av
vad styrelsen för Sveriges stadsdomare i sitt remissyttrande anfört, böra i
förtydligande syfte införas ett tillägg, som tydligt anger, att rättens förordnande
att inteckning må dödas utan handlingens företeende icke i och för
sig innebär att inteckningen dödas. Härom måste särskild ansökan göras hos
inskrivningsdomaren. Bestämmelserna i 13 § sista stycket örn anteckning
i fastighets- eller inteckningsboken torde böra jämkas i överensstämmelse
med vad jag föreslagit i fråga om 10 §.
I 9 § tredje stycket torde slutligen böra vidtagas en rent redaktionell ändring
varigenom ordet check uteslutes. Nu gällande checklag innehåller nämligen
icke något särskilt stadgande om dödande av check.
Någon särskild erinran om bestämmelserna i 1927 års lag torde icke, såsom
styrelsen för Sveriges stadsdomare ifrågasatt, behöva införas i inteckningsförordningen.
Örn en sådan åtgärd skulle vidtagas, krävde konsekvensen
att motsvarande ändringar genomfördes i andra författningar om inteckning.
De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1946. Med avseende
å ansökningar som inkommit före lagens ikraftträdande torde äldre
forumregler böra tillämpas. Har handling enligt 9 § andra stycket äldre
lydelsen försetts med .bevis som där sägs, bör det vara tillfyllest för att handlingen
skall medföra den ursprungliga handlingens inteckningsrätt. Inskrivningsdomaren
bör emellertid åläggas att, så snart handlingen företes, göra
anteckning om förhållandet i fastighets- eller inteckningsboken.
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande
av förkommen handling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 31.
15
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Sigrid Linders.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 31.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) örn dödande av
förkommen handling.
Härigenom förordnas, att 2, 8, 9, 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927
om dödande av förkommen handling1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Gällande lydelse)
2 §.
Ansökan örn dödande av handling
skall, skriftligen avfattad, ingivas till
rätten i den ort, där förpliktelsen
skall fullgöras, eller, om sådan ort
ej är nämnd i handlingen, till den
rätt, där den förpliktade är skyldig
att svara i tvistemål, som angå gäld
i allmänhet. Har på grund av handlingen
inteckning meddelats i fast
egendom, skall ansökningen göras
hos den rätt, under vilken egendomen
lyder. Är handlingen intecknad
i tomträtt eller vattenfallsrått eller i
fartyg, göres ansökningen hos vederbörande
inte ökning sdomstol.
Ansökan örn — —- — godsets bestämmelseort.
Åro enligt — — — av dem.
8 §•
Innan fullföljd — — — hos gäldenären.
(Föreslagen lydelse)
2 §.
Ansökan örn dödande av handling
skall, skriftligen avfattad, ingivas till
rätten i den ort, där förpliktelsen
skall fullgöras, eller, om sådan ort
ej är nämnd i handlingen, till den
rätt, där den förpliktade är skyldig
att svara i tvistemål, som angå gäld
i allmänhet. Har på grund av handlingen
inteckning meddelats, skall
ansökningen, då fråga är örn handling
för vilken inteckning fastställts i fast
egendom, tomt- eller vattenfallsrått
eller jordbruksinventarier, göras hos
den rätt, under vilken fastigheten lyder,
och eljest hos rätten i den ort
där vederbörande inskrivningsdomare
är.
Ansökan om — —■ — godsets bestämmelseort.
Äro enligt---av dem.
8 §.
Innan fullföljd — — — hos gäldenären.
1 Senaste lydelse av 2 och 10 §§, se SFS 1934: 260; beträffande 8 § jfr SFS 1934: 254 och
beträffande 13 § jfr SFS 1934: 260 och 1936: 95.
Kungl. Maj.ts proposition nr 31.
17
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Finner rätten---rätten dö
dad.
9 §•
Varder handlingen -—• •— — dödade
svarar.
Var handlingen intecknad, har rättens
ordförande att på begäran förse
den nya handlingen med bevis att
den medför den inteckningsrätt som
tillkommit den dödade.
I fråga om växel, check och konossement
gäde tillika vad därom är särskilt
stadgat.
10 §.
Är handling, om vars dödande
gjorts ansökning, intecknad i fast
egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt
eller i fartyg, har rätten att föranstalta
örn att anteckning örn ansökningen
samt örn rättens slutliga
utslag i ärendet så snart ske kan göres
i vederbörande fastighets- eller inteckningsbok.
Finner rätten--— rätten dö
dad.
Är fråga örn intecknad handling,
skall beslutet tillika innehålla erinran,
att det ej innebår dödning av inteckningen.
9 §•
Varder handlingen — — — dödade
svarar.
Var den dödade handlingen intecknad,
medför ny handling, som utfärdats
i dess ställe, ej inteckningsrätt
förrän anteckning skett jämlikt
10 § andra stycket.
I fråga örn växel och konossement
gäde tillika vad därom är särskilt
stadgat.
10 §.
Är handling, örn vars dödande
gjorts ansökning, in tecknad, skall
rätten underrätta inskrivningsdomaren
örn ansökningen, och har denne
att därom så snart ske kan d inskrivningsdag
göra anteckning i vederbörande
fastighets- eder inteckningsbok.
Vad nu sagts örn ansökningen skall
ock gälla rättens slutliga utslag i ärendet;
dock att, då ansökningen avslagits,
anteckning ej må verkställas
förrän utslaget vunnit laga kraft.
Sedan utslag, varigenom intecknad
handling dödats, vunnit laga kraft,
skall inskrivningsdomaren, på ansökan,
å inskrivningsdag göra anteckning
i fastighets- eller inteckningsboken,
att ny handling, som utfärdats
jämlikt 9 §, medför den inteckningsrätt
som tillkommit den dödade.
När ansökan göres, skall den nya
handlingen vara åtföljd av avskrifter
enligt vad beträffande ansökan örn
inteckning är stadgat.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 31.
2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 31.
(Gällande lydelse)
13 §.
Hava tio år förflutit från det intecknad
fordringshandling, om vilken
det ej är känt var den finnes,
blivit uppvisad för anteckning om
innehav eller eljest företedd i inteckningsärende
och vill den intecknade
egendomens ägare äska att inteckningen,
ehuru han ej kan förete
handlingen, måtte dödas, gore ansökan
därom hos inte ökning sdomstolen
eller, där handlingen är intecknad i
fast egendom eller i jordbruksinventarier,
hos den rätt under vilken fastigheten
lyder. Sedan ansökningen,
där så ske kan, genom sökandens
försorg delgivits den senast antecknade
innehavaren av handlingen, utförde
rätten offentlig stämning, som
skall kungöras på sätt i 6 § sägs samt
innehålla beskrivning av handlingen
ävensom tillkännagivande att, örn någon
innehar handlingen eller har
kännedom om alt den finnes i behåll,
han bör därom, vid äventyr att
inteckningen eljest dödas, hos rätten
eller domaren göra anmälan sist å
dag som för ärendets fullföljande utsättes.
Sådan dag må ej sättas tidigare
än sex månader efter kungörelsens
införande i allmänna tidningarna.
Fullföljes ej--— ansökningen
förfallen.
Finner rätten, vid prövning av ansökningen,
någon omständighet ej
hava förekommit som utgör skälig
anledning att låta inteckningen fortfarande
gälla, förordne rätten att inteckningen
må dödas utan handlingens
företeende.
(Föreslagen lydelse)
13 §.
Hava tio år förflutit från det intecknad
fordringshandling, om vilken
det ej är känt var den finnes,
blivit uppvisad för anteckning om
innehav eller eljest företedd i inteckningsärende
och vill den intecknade
egendomens ägare äska att inteckningen,
ehuru han ej kan förete
handlingen, måtte dödas, gore ansökan
därom, då fråga är om handling
för vilken inteckning fastställts i fast
egendom, tomt- eller vattenfallsrätt
eller jordbruksinventarier, hos den
rätt, under vilken fastigheten lyder,
och eljest hos rätten i den ort där
vederbörande inskrivningsdomare är.
Sedan ansökningen, där så ske kan,
genom sökandens försorg delgivits
den senast antecknade innehavaren
av handlingen, utförde rätten offentlig
stämning, som skall kungöras på
sätt i 6 § sägs samt innehålla beskrivning
av handlingen ävensom tillkännagivande
att, om någon innehar
handlingen eller har kännedom
om att den finnes i behåll, han bör
därom, vid äventyr att inteckningen
eljest dödas, hos rätten eller domaren
göra anmälan sist å dag som för
ärendets fullföljande utsättes. Sådan
dag må ej sättas tidigare än sex månader
efter kungörelsens införande i
allmänna tidningarna.
Fullföljes ej---ansökningen
förfallen.
Finner rätten, vid prövning av ansökningen,
någon omständighet ej
hava förekommit som utgör skälig
anledning att låta inteckningen fortfarande
gälla, förordne rätten att inteckningen
må, på därom hos inskrivningsdomaren
gjord ansökan, dödas
utan handlingens företeende.
Kungl. Maj:ts proposition nr 31.
19
(Gällande lydelse)
Rätten har att föranstalta om att
anteckning om ansökningen samt örn
rättens slutliga utslag i ärendet så
snart ske kan göres i fastighets- eller
inteckningsboken.
(Föreslagen lydelse)
Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren
örn ansökan som i
första stycket sägs, och har denne att
så snart ske kan å inskrivningsdag
göra anteckning därom i fastighetseller
inteckningsboken. Vad nu sagts
örn ansökningen skall ock gälla rättens
slutliga utslag i ärendet; dock
att, dd ansökningen avslagits, anteckning
ej må verkställas förrän utslaget
vunnit laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
194-6.
Vad i denna lag stadgas örn den
rätt, där ansökan örn dödande av
handling skall göras, äger ej tillämpning,
då ansökan ingivits före lagens
ikraftträdande.
Har handling enligt 9 § andra stycket
i dess hittillsvarande lydelse försetts
med bevis som där sägs, skall
vad i nämnda lagrum enligt nya lydelsen
stadgas ej gälla. Det åligger inskrivningsdomaren
att, när handlingen
hos honom företes, verkställa anteckning
som avses i 10 § andra stycket
denna lag.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 31.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 18 januari
1946.
Närvarande:
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,
Santesson,
Hagander.
Enligt lagrådet den 12 januari 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 14 december 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den 8 april
1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsrådet K. H. Henkow.
Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.
9 §.
I fråga om dödande av handling, som varit föremål för inteckning, har i
paragrafens andra stycke upptagits stadgande, att ny handling, som utfärdats
i den dödade handlingens ställe, ej skall medföra inteckningsrätt förrän
anteckning skett jämlikt 10 § andra stycket.
Enligt förevarande paragrafs första stycke må den omständigheten, att
dödad handling ej kan företes, icke utgöra hinder för sökanden att göra
gällande den rätt, som på handlingen kunnat grundas. Med den föreslagna
bestämmelsen avses —- såsom framgår av departementschefens yttrande — att
stadga, att ny handling, som utfärdats i stället för dödad inteckningshandling,
icke skall vara bärare av inteckningsrätten förrän den angivna inskrivningsåtgärden
ägt rum. Under tiden från den ursprungliga handlingens dödande
till dess att vederbörlig anteckning om den nya handlingen skett föreligger
inteckningsrätt utan anknytning till viss handling; exempelvis bör vid
exekutiv auktion inteckningsrätten kunna göras gällande, oaktat vederbörlig
inteckningshandling icke kan företes. Emellertid synes det i andra stycket
valda uttryckssättet kunna giva anledning till det missförståndet, att efter
inteckningshandlings dödande någon inteckningsrätt icke förefinnes, med
Kungl. Maj.ts proposition nr 31.
21
mindre ny handling utfärdats och behandlats efter vad i 10 § andra stycket
föreskrives. En sådan feltolkning torde åtminstone i någon mån förebyggas,
därest i förevarande paragrafs andra stycke stadgas, att ny handling,
som utfärdats i stället för dödad inteckningshandling, ej skall gälla såsom
inteckningshandling förrän anteckning skett jämlikt 10 § andra stycket. Därmed
understrykes det föreslagna stadgandets rätta innebörd.
Övergångsbestämmelserna.
Andra stycket i övergångsbestämmelserna innebär, att beträffande ansökan,
som ingivits till rätten före den nya lagens ikraftträdande, äldre forumregler
skola tillämpas. Av allmänna principer torde emellertid följa, att ny lag av
processrättslig natur icke rubbar det processuella läge, som redan inträtt
vid lagens ikraftträdande. Har ansökan före nämnda tidpunkt ingivits till
domstol, som enligt då gällande lag var behörig att upptaga ärendet, bortfaller
icke denna behörighet därför att domstolen enligt den nya lagen skulle
vara obehörig. Med hänsyn till det anförda bör förevarande bestämmelse utgå.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 31.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 18 januari 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler lagrådets
denna dag avgivna utlåtande över det till lagrådet den 14 december 1945 remitterade
förslaget till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85)
om dödande av förkommen handling.
Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.
Den jämkning i lydelsen av 9 § andra stycket i det remitterade förslaget,
som av lagrådet ifrågasatts, finner jag böra godtagas. Såsom lagrådet förordat
torde vidare andra stycket i övergångsbestämmelserna till förslaget
kunna utgå. Härjämte ha vissa andra, smärre redaktionella jämkningar synts
mig böra vidtagas.
Föredraganden hemställer, att det i enlighet med vad sålunda anförts ändrade
lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
rikdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Thore Wisén.
Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
454676
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1946:65 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1942 s. 3 i texten
- 1LU 1946:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 s. 11 i texten