Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

1946-09-27 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:322, Med förslag till lag angående ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

1

Nr 322.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370); given Stockholms slott den 27

september 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag angående ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

linning till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 322.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

Förslag

till

lag angående ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

19281 samt punkt 7 av anvisningarna till nämnda paragraf skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

32 §. 32 §.

3 mom. Såsom intäkt upptages icke

vad som av staten anvisats till bestridande

av särskilda, med vissa

tjänster eller uppdrag förenade kostnader,

såsom:

ortstillägg samt fri bostad jämte bidrag

till kostnad för uppvärmning och

belysning därav för utom landet anställd

diplomatisk eller konsulär personal;
förvaltningskostnadsbidrag

och anslag

till andra expenser;

å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående

hästgottgörelse för egna tjänstehästar;
resekostnads-

och traktamentsersättning;
arvode

eller traktamente för deltagande

i kommitté å annan ort, ån där

arvodes- eller traktamentstagaren varit

bosatt;

ägande i följd härav skattskyldig

icke göra avdrag för underskott,

som kan uppkomma därigenom, att

sålunda anvisat anslag icke förslår

1 Senaste lydelse se beträffande 32 § 3 m

punkt 7 nämnda paragraf 1940:876.

3 mom. Såsom intäkt upptages icke

vad som av staten anvisats till bestridande

av särskilda, med vissa

tjänster eller uppdrag förenade kostnader,

såsom:

ortstillägg och därmed likställda

förmåner för utom landet anställd

diplomatisk eller konsulär personal;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag

till andra expenser;

å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående

hästgottgörelse för egna tjänstehästar;
resekostnads-

och traktamentsersättning;
-

ägande i följd härav skattskyldig

icke göra avdrag för underskott, som

kan uppkomma därigenom, att sålunda

anvisat anslag icke förslår till

n. 1946:54 samt beträffande anvisningarna till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

3

Nuvarande lydelse:

till täckande av därmed avsedda utgifter.

Förmånen av — — — befattningshavare

gällande.

Föreslagen lydelse:

täckande av därmed avsedda utgifter.

Förmånen av---befattnings
havare

gällande.

Anvisningar

till 32 §.

7. Till ersättning — — — nya

tjänstgöringsorten.

Detsamma gäller---tjänste
män

anslaget.

till 32 §.

7. Till ersättning — — — nya

tjänstgöringsorten.

Detsamma gäller---tjänste
män

anslaget.

Såsom med ortstillägg likställda

förmåner för utom landet anställd

diplomatisk eller konsulär personal

anses fri bostad med uppvärmning

och belysning, bidrag för resa till

Sverige under semester, barnbidrag,

utomeuropeiskt tillägg, chargé d’affaires-tillägg,

bidrag för inköp av automobil,

ersättning för hållande av

automobil, förflyttningsbidrag och

prisutjämningstillägg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock att äldre lag alltjämt

skall äga tillämpning beträffande sådant arvode eller traktamente för deltagande

i kommitté, som avser tiden före den 1 juli 1946.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 september 1946.

Närvarande:

Statsminsitern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för utrikesdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om vissa ändringar

i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och anför

därvid följande.

Fråga om den skatlerättsliga behandlingen av vissa särskilda förmåner

för utom landet anställd diplomatisk personal m. fl.

Svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt

eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning

och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, är enligt 69 § kommunalskattelagen

icke skattskyldig till kommunal inkomstskatt för sin inkomst

av tjänsten. Sådan person — som skall mantalsskrivas i S:t Nikolai

församling i Stockholm — är emellertid skattskyldig till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt för nämnda inkomst; enligt 26 § förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall nämligen å honom tillämpas

vad i förordningen stadgas angående här i riket bosatt person.

I avseende å beräkning av inkomst av statlig tjänst gäller enligt 32 § 3

mom. kommunalskattelagen, att vad som av staten anvisats till bestridande

av särskilda, med tjänsten förenade kostnader icke skall upptagas som intäkt.

Som exempel på dylika anslag angivas ortstillägg samt fri bostad jämte

bidrag till kostnad för uppvärmning och belysning därav för utom landet

anställd diplomatisk eller konsulär personal.

Avlöningsbestämmelserna för här ifrågavarande befattningshavare ändrades

år 1939. Före ändringen åtnjöt tjänsteman, som tjänstgjorde vid beskickning

eller konsulat, förutom lön enligt allmänna löneplanen ortstillägg

vid tjänst, nied vilken sådant enligt särskild stat var förenat, samt fri bostad

i staten tillhörigt hus i utlandet jämte bidrag till täckande av kostnad

för uppvärmning och belysning av sådan bostad enligt vad i staten för

ortstillägg stadgades (Sv. förf.-sami. 1939:8, 50 §). Vidare ägde tjänsteman,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

5

som första gången förordnades att innehava befattning såsom chef för beskickning,

uppbära ekiperingspenningar med fO 000 kronor, om med befattningen

följde förmånen av fri bostad i staten tillhörigt bus, och i annat

fall med 20 000 kronor. Vid förflyttning från beskickning med fri bostad

till beskickning, där sådan förmån ej åtnjöts, ägde beskickningschef,

därest lian ej tidigare varit chef för beskickning av sist angivet slag, uppbära

ekiperingspenningar med 10 000 kronor. På särskild framställning

ägde Kungl. Majit, dock ej oftare än en gång vart tredje eller i vissa fall

vart annat år, bevilja bidrag till täckande av kostnaden för hemresa under

semester för tjänsteman, som tjänstgjorde vid beskickning eller konsulat i

land utom Europa. Slutligen kunde tjänsteman med stationering utomlands

erhålla extra ortstillägg ur ett särskilt av riksdagen beviljat anslag,

som fördelades av Kungl. Majit, samt kursförlustersättning; sistnämnda

båda förmåner infördes år 1922 respektive år 1931.

Efter 1939 års ändringar åtnjuter tjänsteman varom nu är fråga, förutom

lön enligt löneplan, ortstillägg enligt särskild omreglerad stat. Beskickningschef

och annan tjänsteman, som i särskild ordning bestämmes, äger åtnjuta

fri tjänstebostad med uppvärmning och belysning samt i viss utsträckning

försedd med möblering på statens bekostnad. Bidrag för resa till

Sverige under semester äger Kungl. Maj :t på särskild framställning bevilja

tjänsteman med stationering utom Europa högst en gång vart tredje

år eller i vissa fall vart annat år. Bidraget — som avser att öka möjligheterna

för tjänstemannen att vidmakthålla en ur statens synpunkt önskvärd

kontakt med hemlandet — må icke beviljas till högre belopp än som

motsvarar kostnaden för biljetter, i vilkas pris kosthåll icke ingår, till Stockholm

och åter till stationeringsorten för tjänstemannen, hans hustru och hans

barn under 19 års ålder. Vidare utgår till tjänsteman med stationering* utomlands

— under för varje fall angivna förutsättningar — särskilda förmåner,

som icke förekommit tidigare, nämligen barnbidrag, utomeuropeiskt tillägg,

chargé d’affaires-tillägg, bidrag för inköp av automobil, ersättning för hållande

av automobil, förflyttningsbidrag och språktillägg. Samtliga dessa förmåner

finnas angivna i 50 § civila avlöningsreglementet. Enligt nämnda

paragraf utgår vidare ersättning för flyttningskostnad. Dessutom utgår i vissa

fall s. k. prisutjämningstillägg. Däremot utgå icke längre ekiperingspenningar,

extra ortstillägg eller kursförlustersättning.

Beträffande de nu utgående förmånerna må vidare följande här nämnas.

Barnbidrag utgår till tjänsteman med stationering utomlands, därest han

på grund av försörjningsplikt underhåller barn under 19 års ålder. Bidraget

utgår med 750 kronor för ett och 500 kronor för varje ytterligare barn under

10 års ålder samt med 2 000 kronor för varje barn, som fyllt 10 år, allt för

år räknat.

Den närmare karaktären av detta bidrag framgår av ett betänkande, som

sakkunniga för utredning angående utrikesrepresentationens avlöningsförhållanden

avlämnade i september 1938 och som ligger till grund för 1939

års ändringar i bestämmelserna örn denna personals avlöning. De sakkun
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

niga framhöllo, att erfarenheten syntes giva vid handen, att det gällande

lönesystemet för utrikesrepresentationen icke kunde fungera utan hänsynstagande

till dels tjänstemännens enskilda ekonomi, dels deras eventuella försörjningsplikt

mot hustru och barn. Därför hade de sakkunniga ifrågasatt

att i lönesystemet inarbeta särskilda såväl giftermåls- som barntillägg. Med

hänsyn till de betänkligheter, som hade gjorts gällande mot en så vittgående

differentiering, hade de sakkunniga emellertid inskränkt sig till att föreslå

att man endast skulle fästa sig vid det moment i utlandstjänstemannens förpliktelser

som familjeförsörjare, som ostridigt ställde honom i en särställning

i jämförelse med tjänstemän inom landet och i vilket staten även kunde

sägas ha ett direkt intresse, nämligen barnens uppfostran. Det kunde näppeligen

anses innebära ett avsteg från allmänna lönesättningsprinciper om

staten inom lönesystemet för utlandstjänstemän beredde utrymme för en

löneform, som avsåge att skapa garantier för att de i utlandet anställda

tjänstemännens barn bleve uppfostrade till svenska medborgare. De med en

sådan uppfostran förenade kostnaderna måste i allmänhet bliva betydande,

och Kungl. Majit hade tidigare vid fördelningen av extra ortstillägg tvingats

taga hänsyn härtill. Barnet uppfostrades hos föräldrarna intill en ålder av

omkring 10 år, och de särskilda kostnaderna betingades under denna levnadsperiod

huvudsakligen av resorna till och från hemlandet ävensom därav,

att föräldrarna anställde och bekostade resorna för en svensk barnjungfru

eller småbarnslärarinna. Då kostnaderna för en anordning av sistberörda

slag icke ökades i samma proportion som antalet barn, syntes bidragsbeloppet

kunna reduceras för varje bani utöver det första med hälften för samtliga

tjänstemän utom kanslisterna, för vilka sistnämnda en sådan anordning

i ett normalfall ej torde komma i fråga. Det borde utgå ett bidragsbelopp av

1 000 kronor för ett barn och 500 kronor för ett vart av de följande intill

10 år till samtliga tjänstemän utom kanslister; för de senare borde utgå ett

bidrag av 500 kronor för varje barn i nyss angivna ålder. Från och med

10-årsåldern och intill en gräns av förslagsvis 21 år ordnades utbildningen

i det övervägande antalet fall antingen genom anordnande av skolhushåll

eller anlitande av internatskolor i Sverige. Även beträffande dessa anordningar

kunde det möjligen sägas, att kostnaderna proportionsvis i någon

mån reducerades vid större antal barn, men då det här vore fråga om utgifter,

som även i billigaste fall ej oväsentligt överstege vad de sakkunniga

ansåge sig kunna föreslå såsom bidrag, hade de icke tänkt sig någon minskning

av beloppen för barn i denna ålder utöver det första. Med anledning

av vad de sakkunniga inhämtat om kostnaderna för skolhushåll och avgifter

vid internatskolor, föresloge de ett belopp av 2 000 kronor för varje

barn i åldern 10 till 21 år till samtliga tjänstemän utom kanslister. För kanslister

borde bidraget för barn över 10-årsåldern bestämmas till 1 000 kronor.

-— Vid utarbetande av förslag lill ny stat för ortstillägg hade de sakkunniga

byggt på förefintligheten av barnbidrag. Därest dylika bidrag icke medräknades,

måste de sakkunnigas plan för ortstilläggen m. m. omarbetas efter

nya utgångspunkter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

7

De sakkunnigas förslag angående barnbidrag godtogs utom såtillvida att

kanslisterna likställdes med övriga tjänstemän, att bidraget till första barnet

sänktes till 750 kronor samt att övre gränsen för bidragsberättigat barns ålder

sänktes till 19 år.

Utomeuropeiskt tillägg utgår till tjänsteman, som är stationerad i land

utom Europa eller i Sovjetunionen, med respektive 1 500 kronor (lönegraden

A 12 eller A 16), 3 000 kronor (lönegraden A 21) och 5 000 kronor (lönegraden

A 26, A 30, B 2 eller B 3).

De sakkunniga motiverade detta tillägg med, att vid löneförmånernas avvägning

skälig hänsyn borde tagas till de merkostnader och allmänna olägenheter,

som följde av placering i avlägsnare länder. Ur överskådlighetens

synpunkt vore det mest tilltalande att åstadkomma detta icke genom ytterligare

gradering av ortstilläggsstaten utan genom särskilda tillägg, som av

praktiska skäl borde utgå med samma belopp för alla tjänstemän inom vissa

stora grupper. De sakkunnigas förslag till stater för ortstillägg byggde på

den förutsättningen, att ifrågavarande tillägg utginge med 1 500 kronor till

förste kanslister och kanslister, 3 000 kronor till andre legationssekreterare

och andre vicekonsuler samt 5 000 kronor till övriga tjänstemän.

Chargé d’affaires-tillägg utgår till utlandstjänsteman, därest han tillhör

lönegraden A 21, A 26 eller A 30 och förordnats att i egenskap av chargé

d’affaires förestå beskickning å ort, där sändebud icke är stadigvarande placerat,

med 2 000 kronor för år.

Beträffande denna förmån anförde de sakkunniga, att vår diplomatiska

representation i vissa länder vore anförtrodd åt sändebud i något angränsande

land, varvid förutsattes att representationen vore av huvudsakligen

formell natur och icke behövde föranleda annat än jämförelsevis korta besök

i vederbörande huvudstad. I en del fall hade omfattningen av Svexäges

intressen befunnits göra en mera stadigvarande representation önskvärd utan

att dock påkalla anställande av särskilt sändebud. Under sådana förhållanden

plägade en tjänsteman i mellangraderna, oftast ett legationsråd, placeras på

orten för att under sändebudets frånvaro i egenskap av t. f. chargé d’affaires

förestå beskickningen. Vissa av dessa tjänstemän innehade av riksdagen för

ändamålet särskilt upprättade befattningar. I andra fall hade Kungl. Majit

till vederbörande land förflyttat någon av de vanliga mellangradstjänsterna,

vilka enligt riksdagens beslut finge disponeras efter Kungl. Maj :ts beprövande.

Ett dylikt uppdrag skilde sig väsentligt från vanliga vikariatsförordnanden

och medförde en i många avseenden självständig ställning samt vissa förpliktelser.

En särskild ersättning till dessa chargé d’affaires — om lämpligen

2 000 kronor — syntes berättigad.

Bidrag för inköp av automobil utgår till tjänsteman, som för första gången

förordnats att i egenskap av sändebud tjänstgöra såsom chef för beskickning,

med 6 000 kronor. Ersättning för hållande av automobil utgår till utlandstjänsteman,

därest han innehar förordnande att i egenskap av sändebud

tjänstgöra såsom chef för beskickning och för sin ämbetsutövning använder

sådant fordon, med el t belopp för år som motsvarar summan av dels det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

för diplomatisk personal å sändebudets stationeringsort gällande priset för

2 000 liter bensin, dels kostnaden för viss försäkring å sändebudet tillhörig

automobil, dels kostnaden för hyra av automobilgarage, därest sådant ej

finnes inom beskickningshuset, och dels 500 kronor.

Beträffande de båda sistnämnda förmånerna framhöllo de sakkunniga,

att om varje nyutnämnt sändebud vid tillträdandet av sin post funne allt

sådant i fråga om bohag och annan inredning, som erfordrades för den av

hans ställning föranledda representationen, skulle han — som ju i normala

fall finge förutsättas redan äga bohag för en medelstor våning — icke behöva

mera ekiperingspenningar än som atginge för inköp av automobil och för

komplettering av den personliga utrustningen. De sakkunniga hade övervägt

att föreslå anskaffande på statens bekostnad av automobil, vilken numera

torde få anses oumbärlig för ett sändebud, men av angivna skäl låtit denna

tanke falla. De ansåge emellertid nödvändigt att, om ekiperingspenningama

indroges, ett bidrag till inköp av automobil i stället bereddes de nyutnämnda

sändebuden. Vidare borde samtliga sändebud tillerkännas förmån av dels fri

bensinförbrukning, beräknad till 4 000 liter för år och lämpligen utgående

i form av ett belopp, som motsvarade å anställningsorten för diplomater gällande

pris för sagda kvantitet av varan, dels fri försäkring av dem tillhöriga

automobiler. Kostnaden för 4 000 liter bensin motsvarade enligt införskaffade

uppgifter genomsnittligt ungefärligen ett sändebuds årliga utgifter för

driften av en efter tjänsteställningen avpassad automobil (motorbränsle, olja,

ringslitning, smärre reparationer m. m.), därest eventuella semesterresor i bil

frånräknades.

De sakkunnigas förslag godtogs i förevarande del utom såtillvida att bidraget

bestämdes att motsvara priset för 2 000 liter bensin jämte ett fast

belopp av 500 kronor för olja, ringslitning, reparationer m. m.

Förflyttningsbidrag utgår till utlandstjänsteman, därest han tillhör lönegraden

A 21, A 26, A 30, B 2 eller B 3 och han — för att tillträda honom

meddelat förordnande att tjänstgöra utomlands eller för att med frånträdande

av sådant förordnande tjänstgöra i utrikesdepartementet — nödgas

flytta från ort lill annan. Bidraget utgår med ett belopp, som motsvarar lön

jämte därå belöpande rörligt tillägg ävensom i förekommande fall ortstilllägg,

barnbidrag, utomeuropeiskt tillägg och chargé d’affaires-tillägg under

en månad vid den tjänst, som tillträdes, dock högst 3 500 kronor.

De sakkunniga iramhöllo, att en indragning av ekiperingspenningama

skulle — trots de förmåner som enligt det förut sagda skulle träda i stället

för dem — bliva alltför kännbar, därest ej samtidigt åtgärder vidtoges för

att motverka de upprepade påfrestningar för den enskilda ekonomien, som

de ofta återkommande förflyttningarna medförde. Då å ena sidan särskilda

bidrag av förevarande anledning skulle avse att utgöra gottgörelse för sådana

utgifter, som ej kunde inrangeras bland kostnaderna för flyttning av

bohag, och å andra sidan dylika utgifter huvudsakligen uppstode på den

post, som skulle tillträdas, vore det efter löneförmånerna på denna post,

som bidraget borde sättas. Vid en förflyttning till utrikes ort måste tjänste
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

9

mannen räkna med att, innan han funnit en bostad, i regel under några

månader med sin familj vistas på hotell eller pensionat på den nya anställningsorten

med därav föranledda mer eller mindre betungande merkostnader;

han skulle då kompenseras med en månads lön jämte de efter anstäliningsortens

förhållanden samt tjänstemannens ställning och försörjningsplikt

mot barn tillmätta särskilda tilläggen. Vid förflyttning till Sverige, där han

sannolikt antingen kunde under övergångstiden placera hustru och barn hos

släktingar eller i andra avseenden draga fördel av att befinna sig i hemlandet,

skulle han endast få en månads lön jämte eventuellt rörligt tillägg men

icke ortstillägg, barnbidrag eller övriga nyssnämnda tillägg. Vid förflyttning

till en ministerpost, där bostad omedelbart skulle disponeras antingen i statens

hus eller i av staten förhyrd lägenhet, skulle en månadslön räcka till

för de personliga nyanskaffningar, som under alla förhållanden vore ofrånkomliga.

Språktillägg utgår till utlandstjänsteman, därest han tillhör lönegraden A

12 eller A 16, med 1 000 kronor för år under förutsättning att tjänsten i anseende

till språkförhållandena i det land, där han är stationerad, påkallar

användande i större utsträckning av annat språk än de skandinaviska, engelska,

franska eller tyska språken, att tjänstemannen visar sig besitta god

färdighet i det ifrågavarande språket samt att Kungl. Majit, på framställning

av chefen för vederbörande beskickning, prövar skäligt att sådant tilllägg

må utgå.

Beträffande sistnämnda förmån framhöllo de sakkunniga, att det dåvarande

ortstillägget till kanslist vid vissa beskickningar enligt en särskild bestämmelse

i staten för ortstillägg skulle höjas med 1 000 kronor, därest kanslisten

visade sig besitta förmåga av ledig behandling i tal och skrift av anställningslandets

språk. Anledning härtill vore, att det i stor utsträckning

vore kanslisten som hade att mottaga besökande av den kategori, som icke

behärskade något av världsspråken, och att avhandla ärenden med underordnade

lokala myndigheter, och det vore därför av väsentlig betydelse för

vederbörande beskickning, att denne tjänsteman vore väl förtrogen med landets

språk. Å andra sidan erfordrade inlärandet av de språk, varom här

vore fråga, studier som läge utanför vad den vanliga skolundervisningen

hade att bjuda och som syntes berättiga till en viss gottgörelse, ej minst

med hänsyn till de kostnader som därmed kunde vara förbundna. De sakkunniga

ansågo, att den ifrågavarande särskilda ersättningen borde bibehållas,

men att den under benämningen språktillägg .skulle skiljas från det

egentliga ortstillägget.

Prisutjämningstilläggen äro icke reglerade i civila avlöningsreglementet

utan utgå enligt Kungl. Majlis bestämmande i varje särskilt fall från ett

därför av riksdagen anvisat anslag.

De sakkunniga framhöllo att enligt den löneplan, som de framlagt, exceptionellt

stora lönesänkningar skulle ifrågakomma på vissa platser, där en stor

procent av de kontant utgående löneförmånerna tidigare utgjorts av kursförlustersältning.

De av de sakkunniga föreslagna lönerna på dessa platser

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

Departements
chefen.

hade fastställts med hänsyn därtill, att det icke syntes osannolikt, att inom

en ej alltför avlägsen framtid — genom förändringar i valutaförhållanden

eller upphävande av vissa ekonomiska avspärrningsåtgärder — den av dem

förutsatta lönenivån kunde anses normalt bliva tillfyllestgörande. För möjliggörande

av en under rådande förhållanden tillfredsställande lönesättning

på dessa platser fordrades ett lönetillskott att utgå från ett särskilt anslag.

Inom ramen av anslagna medel skulle lönetillskott utgå till poster, som vore

förlagda till länder, där antingen valutan vidmakthölles vid en exceptionellt

hög nivå eller genom särskilt restriktiva åtgärder i fråga om handelsutbytet

levnadskostnaderna vore onormalt tyngande.

Beträffande vissa av de förut omnämnda särskilda förmånerna har tvekan

uppstått, huruvida de enligt gällande bestämmelser vore att anse som

skattepliktiga intäkter eller icke. Sålunda har vid 1945 års taxering vederbörande

taxeringsintendent gjort gällande, att barnbidrag, chargé d’affairestillägg

och språktillägg vore skattepliktiga. 1945 års prövningsnämnd för

Stockholm har i särskilda, den 19 juni 1946 meddelade beslut funnit de

förstnämnda båda förmånerna icke vara underkastade skatteplikt, medan

däremot språktillägg förklarats vara skattepliktig intäkt. De båda förstnämnda

besluten voro emellertid icke enhälliga. Vidare må nämnas att en

av de ledamöter av prövningsnämnden, som biträdde de ifrågavarande besluten,

i särskilda till protokollet fogade yttranden uttalade, att med hänsyn

till de ofullständiga författningsbestämmelserna ett förtydligande av lagstiftningen

på detta område vore nödvändigt; i följd härav hade enligt denne

ledamots mening prövningsnämnden bort besluta att avlåta en framställning

till Kungl. Maj:t i detta syfte.

Med hänsyn till den tvekan, som uppkommit beträffande de här ifrågavarande

förmånernas ställning i skatterättsligt hänseende, samt nämnda frågas

betydelse för de berörda tjänstemännen synes det befogat att nu upptaga

spörsmålet till behandling. Vad därvid först angår de till dessa befattningshavare

utgående ortstilläggen skola dessa — till skillnad från ortstillägg,

som i vissa fall utgå till andra befattningshavare — enligt uttrycklig bestämmelse

i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen icke upptagas som skattepliktig

intäkt. Anledningen till denna bestämmelse är — enligt vad som

framgår av ett yttrande av vederbörande departementschef i samband med

att bestämmelsen först infördes i skatteförfattningama (prop. nr 192/1913

s. 8) — att de ansetts vara att betrakta icke som vanliga ortstillägg utan

som »anslag till bestridande av särskilda med vistelsen utomlands och med

tjänsteställningen förenade kostnader». Uppbärandet av ortstillägget vöre enligt

departementschefen icke eller åtminstone i mycket ringa grad att anse

som en tjänstemannens personliga förmån utan vore fastmera att betrakta

såsom en ersättning för kostnader, oundvikligt förenade med en statstjänst,

som nödgade tjänstemannen att vara bosatt utomlands å orter med dyra levnadsvillkor

och att jämväl i övrigt inrätta sin levnadsordning på ett dyrare

sätt än han behövde göra, om han vistades hemma.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

11

Vad sålunda anförts om ortstilläggen synes i än högre grad gälla efter

1939 års avlöningsreform, vilken i detta hänseende kan sägas innebära att

vissa delar av ortstilläggen utbrötos och gåvos särskilda beteckningar. Någon

ändring i fråga om orts tilläggens skattemässiga behandling bör därför enligt

min mening icke ifrågakomma.

Jämväl beträffande den till vissa av de ifrågavarande befattningshavarna

utgående förmånen av fri bostad med uppvärmning och belysning därav

gäller, att förmånen enligt uttryckligt stadgande i 32 § 3 morn. icke är

skattepliktig. Detta gäller uppenbarligen även i den mån bostaden genom

statens försorg är försedd med möblering och andra inventarier för representationsändamål.

Ej heller i denna del bör någon ändring av bestämmelserna

—■ frånsett den, som föranledes av att uppvärmning och belysning av

befattningshavarnas bostad numera bekostas direkt av statsverket -—- ifrågakomma.

Vidare må i detta sammanhang nämnas, att enligt punkt 7 av anvisningarna

till 32 § kommunalskattelagen ersättning för flyttningskostnad åt statens

tjänstemän — såväl beträffande de till utrikesförvaltningen hörande som i

fråga örn övriga tjänstemän — räknas såsom ersättning, anvisad till bestridande

av med tjänsten förenad kostnad, och följaktligen icke är underkastad

skatteplikt.

Vad övriga förmåner angår vill jag till en början framhålla att, såsom

nyss antytts, huvudparten av dem få anses lia utbrutits ur det före 1939 utgående

ortstillägget och alltså tidigare ha varit att anse såsom icke skattepliktiga

intäkter. Därest de ur ortstillägget utbrutna förmånerna skulle hänföras

till skattepliktiga intäkter, skulle sålunda en skärpning av ifrågavarande

befattningshavares beskattning inträda.

Vissa av de nu ifrågavarande förmånerna äro uppenbarligen av den natur,

att de äro skattefria enligt den i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen angivna

huvudregeln att såsom intäkt icke skall upptagas vad som av staten anvisats

till bestridande av särskilda, med vissa tjänster förenade kostnader. Detta är

fallet med bidrag för inköp av automobil samt ersättning för hållande av

automobil. I fråga örn övriga förmåner är det visserligen icke lika tydligt

att de böra betraktas såsom ersättning för kostnader, varom nyss sagts,

men torde de likväl — med visst undantag, vartill jag i det följande återkommer

— böra så anses. Emellertid vill jag beträffande de utomeuropeiska

tilläggen och chargé d’affaires-tilläggen anmärka att, även om de huvudsakligen

äro av karaktär som nyss angivits, det likväl kan göras gällande att

de till viss del äro att betrakta såsom särskild gottgörelse för tjänstgöring under

mera krävande eller besvärliga förhållanden d. v. s. alt de till viss del

skulle vara skattepliktiga. Likaledes torde kunna göras gällande, att förflyttningsbidraget

lill viss del har karaktären av ersättning för vissa personliga

nyanskaffningar i samband med förflyttningen och följaktligen även borde,

till viss del, bliva föremål för beskattning. Emellertid lärer någon hållbar

grund icke kunna påvisas för en fördelning av de sistnämnda bidragen på en

skattefri respektive en skattepliktig del. Därtill kommer — och detta synes

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

vara det avgörande skälet mot en beskattning, helt eller delvis, av ifrågavarande

förmåner — att förmånernas belopp få anses bestämda med utgångspunkt

från att beloppen vore nettobelopp och sålunda icke skulle bliva föremål

för beskattning.

Såsom nyss anmärkts torde en av de här berörda förmånerna icke

kunna anses utgöra ersättning för vissa med tjänsten förenade kostnader.

Jag åsyftar härvid språktillägget. Berörda tillägg måste nämligen anses i

första hand utgöra ersättning för uppehållande av en befattning, som kräver

högre kvalifikationer hos dess innehavare än andra ur lönesynpunkt eljest

likvärdiga befattningar. Någon hållbar grund för dess hänförande till icke

skattepliktig intäkt torde sålunda icke kunna åberopas.

På grund av det nu anförda föreslår jag att kommunalskattelagen kompletteras

så att av författningstexten tydligt framgår, vilka av de ifrågavarande

förmånerna som enligt lagen äro skattefria. Detta kan lämpligen ske på så

sätt att i 32 § 3 mom. angives att ortstillägg och därmed likställda förmåner

för utom landet anställd diplomatisk eller konsulär personal icke skola upptagas

såsom intäkt. Vidare bör i punkt 7 av anvisningarna till 32 § stadgas,

att såsom med ortstillägg likställda förmåner för utom landet anställd diplomatisk

eller konsulär personal anses fri bostad med uppvärmning och belysning,

bidrag för resa till Sverige under semester, barnbidrag, utomeuropeiskt

tillägg, chargé d’affaires-tillägg, bidrag för inköp av automobil, ersättning

för hållande av automobil, förflyttningsbidrag och prisutjämningstillägg.

Fråga om beskattning av kommittéarvoden.

Bland de i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen uppräknade förmåner, som

icke skola upptagas som skattepliktiga intäkter, förekommer även »arvode

eller traktamente för deltagande i kommitté å annan ort, än där arvodeseller

traktamentstagaren varit bosatt». Denna bestämmelse får ses mot bakgrunden

av tidigare tillämpad metod för beräkning av ersättning för fullgörande

av kommittéuppdrag. Enligt 1921 års kommittékungörelse utgick,

då dylik ersättning bestämts i form av dagarvode, vid arbete å sammanträdesorten

ingen traktamentsersättning. I stället beräknades ersättningen

till den, som för uppdraget måste uppehålla sig utom sin vanliga vistelseort,

efter högre taxa än till annan kommittéledamot. Den som var bosatt eller

hade sin verksamhet å sammanträdesorten eller där uppehöll sig i följd av

annat allmänt uppdrag, för vilket ersättning åtnjöts, erhöll sålunda ersättning

med, om han var anställd i statens eller kommunens tjänst eller om

han samtidigt åtnjöt ersättning för annat allmänt uppdrag, såsom riksdagsinannaskap,

statsrevisorsskap eller dylikt, 6 kronor om dagen och eljest 12

kronor om dagen. Den som icke var bosatt eller hade sin verksamhet å sammanträdesorten

eller där uppehöll sig i följd av annat allmänt uppdrag, för

vilket ersättning åtnjöts, erhöll däremot gottgörelse med 18 kronor örn dagen.

I övrigt gällde, att den, som förordnats till ordförande, dessutom alltid

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

13

ägde uppbära ett särskilt arvode av 6 kronor för dag. Fullgjorde någon samtidigt

två eller flera kommittéuppdrag, skulle arvode enligt förut angivna

grunder åtnjutas allenast för ett av uppdragen, medan för varje ytterligare

uppdrag arvode icke fick utgå med mera än 6 kronor om dagen. Om någon

samtidigt fullgjorde två eller flera uppdrag såsom ordförande, skulle han

dock äga åtnjuta, utöver arvode såsom ledamot, den honom såsom ordförande

tillkommande ersättning av 6 kronor för varje sådant uppdrag.

1921 års kungörelse har nu ersatts av en ny kommittékungörelse av den

28 juni 1946 (nr 394), som trätt i kraft den 1 juli 1946. Genom sistnämnda

kungörelse har bland annat den ändringen skett, att traktamentsersättning

enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet skall utgå även under

kommittéledamots vistelse å sammanträdesorten. Särskilt förhöjt arvode,

då kommittéledamot till följd av uppdraget måste uppehålla sig utom sin

vanliga vistelseort, förekommer däremot icke.

32 § 3 morn. kommunalskattelagen innehåller bland annat en allmän be- Departementsstämmelse

om att resekostnads- och traktamentsersättning ej skall upptagas cJiefensåsom

skattepliktig intäkt. Den traktamentsersättning, som enligt 1946 års

kommittékungörelse skall utgå till kommittéledamot under vistelse å sammanträdesorten,

är sålunda att hänföra till icke skattepliktig intäkt redan

på grund av sistnämnda bestämmelse. Då å andra sidan denna traktamentsersättning

torde vara avsedd att i sin helhet täcka de kostnader, som föranledas

av vederbörandes vistelse utom den vanliga verksamhetsorten, synes

anledning saknas att låta även arvodet för deltagande i kommittén vara

skattefritt. Jag förordar därför, att det särskilda stadgandet örn skattefrihet

för arvode eller traktamente för deltagande i kommitté å annan ort än där

arvodes- eller traktamentstagaren varit bosatt skall utgå ur 32 § 3 mom.

kommunalskattelagen.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom finansdepartementet

upprättats förslag till lag angående ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ifrågavarande

författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

B. Sandberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1946:54 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten