Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210)

1946-09-27 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:325, Med förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 325.

1

Nr 325.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse

angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet

den 27 juni 1929 (nr 210); given Stockholms

slott den 27 september 1956.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att godkänna

härvid fogade förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av

allmänna resereglemente! den 27 juni 1929 (nr 210).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1056. 1 sami. Nr 325.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 2 och 23 §§ allmänna resereglemente!

den 27 juni 1929 (nr 210).

Härigenom förordnas, att 2 och 23 §§ allmänna resereglementet den 27

juni 1929 skola* erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.1

2 §.

1 mom. Resekostnadsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet

med vad för nedannämnda färdsätt och reseklasser finnes angivet.

Färdsätt

Klass I

Klass II

Klass III

Järnväg ......................

j Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

| il klass

f Avgift för enskild!

i II klass

i III klass

Fartyg........................

{ hytt med högst ;

2 liggplatser

Avgift för hyttplats

Avgift för salongsplats

Luftfartyg, spårväg och omnibus

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Taxeautomobil................

Avgift för 1 person

Avgift för 1 person

Avgift för 1 person

Annan automobil.............

35 öre per km

35 öre per km

35 öre per km

Hästskjuts....................

30 öre per km

30 öre per km

30 öre per km

Annat färdsätt än ovan nämnts

20 öre per km

20 öre per km

20 öre per km

Vid resa---i sovvagn.

Med fartyg---verkligen använts.

Till omnibus---persontrafik (s. k. linjetrafik).

Med taxeautomobil---verkliga kostnaderna.

Har förrättningsman--— hava utgivit.

2 mom. Traktamentsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet

med någon av nedannämnda traktamentsklasser.

Traktamentsklasser

A

B

C

D

För dag ......................

17 kronor

14 kronor

12 kronor

10 kronor

> natt......................

10 »

9 »

8 >

7 »

Tillhopa för dygn

27 kronor

23 kronor

20 kronor

17 kronor

Dygnet räknas från klockan 0.

Med dag---av dygnet.

1 Senaste lydelse se 1942:339.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

3

23 §.

I räkning--— — resor företagits;

det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet, den vagnsklass

å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits, samt vagns- och platsnumret

å sovplats eller numret å taxeautomobil, som använts; ävensom

tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande.

Vid sådan — — — i färden.

När förrättning---bifogas räkningen.

Befattningshavare, vilken--— och slut.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1947.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 september

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler frågor örn

vissa ändringar i allmänna resereglementet samt anför därvid följande.

1. Resekostnadsersättning vid färd med annan automobil än

taxeautomobil eller omnibus.

Ersättning vid färd med annan automobil än taxeautomobil eller omnibus

fastställdes vid tillkomsten år 1929 av gällande resereglemente till 40

öre per kilometer. År 1931 sänktes ersättningen till 35 öre och år 1933 till

30 öre. Sistnämnda ersättningsbelopp gällde till dess 1942 års riksdag på

förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 130/1942 höjde beloppet till det

för närvarande gällande 40 öre per kilometer. Bestämmelsen om denna ersättning

är intagen i 2 § 1 morn. resereglementet.

Ersättningen utgår med 40 öre per kilometer jämväl då förrättningsmannen

använt eget motorfordon, såvida icke något av följande två fall föreligger.

Då resan företagits under sådana omständigheter, att billigare fortskaffningsmedel

lämpligen kunnat användas, skall enligt 4 § första stycket

resereglementet ersättningen beräknas som om resan företagits med det billigare

fortskaffningsmedlet. Utan hinder av båda de nu nämnda ersättningsreglerna

gäller vidare, att rätten till resekostnadsersättning vid användande

av egen bil för vissa grupper av befattningshavare är underkastad särskild

reglering. Enligt 4 § tredje stycket resereglementet äger Kungl. Majit för

vissa befattningshavare eller grupper av befattningshavare förordna, att resekostnadsersättning

för resor, som företagas med förrättningsmannen tillhörigt

motorfordon, skall efter särskilda av Kungl. Majit eller vederbörande

myndighet fastställda beräkningsgrunder utgå för berörda färdsätt även i

fall, då förrättningsmannen icke enligt bestämmelserna i 4 § första stycket

är berättigad till ersättning för sådant färdsätt. Ersättningen skall därvid

beräknas efter vad som kan anses motsvara de verkliga kostnaderna, dock

i regel så att den må antagas ej komma att överstiga den i 2 § 1 mom. stadgade,

d. v. s. 40 öre per kilometer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr 325. 0

Den år 1942 beslutade höjningen från 30 till 40 öre per kilometer vid färd Departements
chefen,

nied annan automobil än taxeautomobil eller omnibus hade sin grund i då

inträffade kostnadsökningar av olika slag, framför allt i fråga om motorbränsle

enär den då nödtvungna ved- och kolgasdriften var betydligt dyrare

än bensindrift. I en till grund för Kungl. Maj:ts proposition nr 130/1942

liggande sakkunnigpromemoria anfördes, bland annat, att den höjning av

ersättningen, som borde föranledas av kostnadsstegringen, måste bli i viss

mån godtycklig, enär frågan i vad mån ena eller andra beloppet täckte de

verkliga kostnaderna bleve beroende på växlande faktorer.

Från och med innevarande år har en allmän återgång till bensindrift kunnat

äga rum. Därigenom ha de rörliga kostnaderna sjunkit betydligt. Å andra

sidan torde — åtminstone ännu så länge -—- vissa fasta kostnader få beräknas

till något högre belopp än före krisårens kostnadsstegring. Verkställda

bei-äkningar giva emellertid vid handen, att de sammanlagda driftkostnaderna

blivit ej obetydligt mindre. I anledning härav har Kungl. Majit

genom beslut den 21 juni i år för vissa grupper av befattningshavare fastställt

beräkningsgrunder, som giva lägre ersättning vid resa med egen automobil

än de grunder, som fastställdes i samband med 1942 års beslut örn

höjning av ersättningen för färd med annan automobil än taxeautomobil eller

omnibus. I analogi härmed torde vara motiverat att nu verkställa en sänkning

av sistnämnda ersättningsbelopp. Hur stor denna sänkning bör bliva,

för att ersättningsbeloppet skall bliva lämpligast avvägt, är mera vanskligt

att avgöra. Tillgängliga beräkningar tyda på att en återgång redan nu till

30 öre per kilometer komme att innebära för stor sänkning. Jag anser mig

därför böra förorda, att ersättningsbeloppet från och med den 1 januari 1947

sänkes till 35 öre per kilometer. Skulle kostnaderna fortsätta att minska,

torde jag vid en senare, härför lämplig tidpunkt få återupptaga frågan om

den lämpligaste avvägningen av förevarande ersättningsbelopp.

2. Traktamentsersättning.

I 1925 års resereglemente fastställdes antalet traktamentsklasser till sex,

betecknade A—F, och bestämdes traktamentena i dessa klasser, för dygn

räknat, till 24, 21, 18, 15, 12 och 9 kronor. Av varje belopp utgjorde två

tredjedelar dagtraktamente och en tredjedel nattraktamente.

Ett i propositionen nr 190 år 1927 framlagt förslag om ökning av traktamentsbeloppen

med en krona, lika för alla klasser, att läggas till nattraktamentet,

vann icke riksdagens bifall. Förslaget återupptogs emellertid i proposition

nr 40 till 1929 års riksdag och blev nu bifallet av riksdagen. 1 proposition

nr 130 år 1942 framlades förslag om höjning av de sedan 1929 gällande

traktamentsbeloppen för envar av klasserna A, B och G med 1 krona,

alt läggas lill dagtraktamentet, samt för envar av klasserna D, E och F med

3 kronor, därav 2 kronor till dagtraktamentet och 1 krona till nattraktamenlet.

Även detta förslag bifölls av riksdagen.

De från och med juli 1942 utgående traktamentsbeloppen framgå av följande

tabell.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

Traktamentsklasser

A

B

C

D

E

F

Lönegrader, bl. a......

B 3,

C 10-17,

Ob 4—7

A 29-34

B 1—2

C 4—9

Oa 5—6

Ob 1—3

A 24-28

C 1—3

Oa 4

A 17-23

Oa 2—3

A 7-16

Oa 1

A 1-6

För dag, kronor.......

17

15

13

12

10

8

> natt, » .......

9

8

7

7

6

5

Tillhopa för dygn, kr.

26

23

20

19

16

13

I den förut omförmälda sakkunnigpromemoria, som låg till grund för

Kungl. Maj:ts proposition nr 130/1942, anfördes i fråga örn höjningen av

traktamentsbeloppen bland annat följande.

Något utförligt statistiskt material, som kunde belysa utvecklingen av måltids-

och rumspriserna under tiden fr. o. m. år 1929, förelåge icke, bortsett

från de uppgifter om inackorderingspriser för arbetare, som årligen överlämnades

från socialstyrelsens ombudsorter. Dessa uppgifter utvisade en prisstegring

från nämnda år med 21 procent såväl för måltider enbart som för

måltider och husrum tillsammantagna. Under medverkan av socialstyrelsens

statistiska byrå hade emellertid gjorts vissa undersökningar angående prisutvecklingen

på förevarande område. Dessa syntes ge vid handen, att restaurangpriserna

under tiden 1929—1941 höjts med 30 å 40 procent. Den lägre

av dessa siffror avsåge närmast allmänna restaurangföretag, medan den högre

siffran gällde restauranger överhuvud taget. Den genomsnittliga stegringen

av hotellrumspriserna under samma tidsperiod syntes inskränka sig till på

sin höjd 10 å 12 procent. Prisstegringen för måltider och rum tillsammantagna

syntes kunna uppskattas till 25 å 30 procent.

De sakkunniga hade övervägt att underkasta traktamentsgrunderna en fullständig

principiell revision, avseende bland annat spörsmålen huruvida antalet

traktamentsklasser och skillnaden mellan högsta och lägsta traktamentsbeloppen

kunde anses rätt avvägda. Emellertid hade de sakkunniga funnit

sig böra avstå härifrån, enär kostnadsnivå och andra förhållanden i det dåvarande

krisläget icke gåve tillfredsställande utgångspunkter för en dylik

omreglering.

På grund av prisutvecklingen vore dock en höjning av traktamentsersättningarna

påkallad. Kravet på begränsning av utgifterna gjorde sig emellertid

gällande även här. En ökning av traktamentsbeloppen i full motsvarighet

till prisstegringen kunde de sakkunniga följaktligen icke ifrågasätta. Därmed

vore icke avsett, att tjänstemännen själva skulle vidkännas en del av

merkostnaden för sina resor. Däremot förutsattes, att prisstegringen skulle

till en del kunna mötas genom att de personliga anspråken inom detta liksom

andra områden anpassades efter de skärpta tidsförhållandena. Utrymmet

för en sänkning av standarden vore emellertid mindre i de lägre än i de

högre traktamentsklasserna.

Av promemorian framgick alltså, att de sakkunnigas förslag i denna del

innebar ett provisorium, bestämt av krisläget. Till detta betraktelsesätt anslöt

jag mig vid min anmälan av frågan i den förenämnda propositionen nr 130/

1942, i det jag uttalade, att en principiell revision av traktamentsskalan skulle

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 325

7

ha varit önskvärd men att i dåvarande läge giltiga skäl funnes för en begränsning

till en provisorisk höjning av traktamentsbeloppen. Samma uttalande

gjordes av riksdagen i dess skrivelse (nr 217) i anledning av propositionen.

Från personalhåll har nu framförts önskemål om en förnyad höjning av

traktamentsbeloppen. Därvid har framhållits, dels att de gällande beloppen

under trycket av krisförhållandena år 1942 blivit snävt beräknade, dels ock

att ytterligare prisstegringar inträtt efter nämnda år. I sistnämnda avseende

har i en av statstjänarkartellen och statstjänstemannens riksförbund till finansdepartementet

överlämnad, den 8 mars 1946 dagtecknad promemoria

anförts bland annat följande.

De redan år 1941 (året innan prisstoppet infördes) konstaterade stegringarna

å hotell- och restaurangpriserna måste nu återspeglas i däremot svarande

traktamentshöjningar; ytterligare prisstegringar ha efter år 1941 inträtt,

som än mera markera behovet av ökade traktamentsbelopp. Sålunda

må bl. a. erinras dels om det inom hotellbranschen medgivna kristillägget,

som uttages med skiftande procenttal (i genomsnitt torde det röra sig örn

15°/o), dels örn svårigheten att överhuvud taget erhålla hotellrum, vilket ofta

hänvisar den resande till ett dyrare rum än han avsett. Vad som av de sakkunniga

år 1941 anfördes om »minskad resandefrekvens» med därav följande

lägre hotellpriser lärer i dag icke äga någon som helst aktualitet. Även

restaurangpriserna hava sedan år 1941 undergått icke oväsentliga höjningar.

Personalförbundens promemoria utmynnar i en hemställan örn en minimihöjning

av 2 kronor för dag och 2 kronor för natt i samtliga traktamentsklasser.

Med anledning av den sålunda gjorda framställningen ha från statens

priskontrollnämd under hand införskaffats vissa uppgifter örn de förändringar,

som under tiden september 1941—april 1946 förekommit i fråga om

hotell- och restaurangpriserna. Uppgifterna synas giva vid handen, att den

genomsnittliga prisstegringen sedan 1941 för restaurangmåltider utgjort 6_10

procent samt för hotellrum minst 10 procent.

Sedan därefter inom finansdepartementet upprättats en den 17 april 1946

dagtecknad promemoria i förevarande fråga, lia utlåtanden i ärendet inhämtats

från statskontoret och allmänna lönenämnden.

Statskontoret har till en början uttalat, att enligt ämbetsverkets mening

den år 1942 allmänt förutsatta principiella revisionen av traktamentsskalan

snarast möjligt borde komma till stånd och någon ytterligare provisorisk höjning

av ersättningsbeloppen icke dessförinnan genomföras. Det borde därvid

särskilt beaktas, att i olika sammanhang framförts önskemål örn ett mindre

antal traktamentsklasser, ett önskemål, för vilket enligt statskontorets mening

starka skäl syntes föreligga.

Härefter har statskontoret anfört.

Emellertid bär otvivelaktigt sedan 1942 inträtt en stegring i hotell- och

restaurangpriserna, som i och för sig skulle kunna motivera en höjning av

traktamentsbeloppen. Vid diskussion om skäligheten av olika traktamentsbelopp

måste emellertid hållas i minnet, att traktamentena skola utgöra ersättning

icke för befattningshavarens samtliga kostnader under en tjänste
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 325.

resa utan allenast för hans merkostnader på grund av frånvaron från hemmet.

Den besparing, som kan uppslå i befattningshavarens normala hushållsutgifter

å bostadsorten, är givetvis svår att uppskatta och synnerligen varierande.

Nämnas må emellertid i detta sammanhang, att skattemyndigheterna

för befattningshavare i enskild tjänst torde beräkna denna besparing till ett

belopp av cirka 3 kronor för dag, därest befattningshavaren har eget hushåll,

men eljest till 5 kronor för dag.

Under åberopande härav och då prisstegringen torde fa anses mest kännbar

i de lägre klasserna får statskontoret, därest ändring av ersättningsbeloppen

skulle befinnas böra ske utan avvaktan pa en genomgripande levisen,

förorda en höjning av nattraktamentet med 1 krona i samtliga klasser

samt en höjning av dagtraktamentet med 1 krona i de tre lägsta klasserna.

Detta skulle medföra, att ersättningen i klasserna C och D bleve lika stor,

vilket i realiteten skulle innebära en i och för sig önskvärd minskning av

antalet klasser. För undvikande av vittgående ändringar i berörda reglementen

och författningar torde dock den nuvarande klassindelningen böra tills

vidare bibehållas.

Slutligen vill statskontoret framhålla, att de skal, som kunna aberopas tor

en höjning av traktamentsersättningarna enligt allmänna resereglementet,

icke med samma styrka synas göra sig gällande beträffande de traktamenten

vilka utgå på grund av s. k. besparingsreglementen eller jämlikt bestämmelserna

om tjänstgöringstraktamente, i vad dessa avse sammanhängande

tjänstgöring utöver 15 dygn å en och samma ort. Statskontoret far fördenskull

föreslå, att i varje fall ändring i sistnämnda hänseenden icke nu vidtages.

Allmänna löne nämnd en hav framhållit, att nämnden redan i sitt utlåtande

över 1941 års sakkunnigpromemoria understrukit önskvärdheten av en fullständig

revision av traktamentsgrundema, samt att lönenämnden även i nu

förevarande sammanhang övervägt frågan om ändrade grunder för traktamentenas

indelning i klasser m. m. och funnit önskvärt, att en omprövning

komme till stånd. Då lönenämnden emellertid ansett det framgå av den remitterade

promemorian, att det för närvarande endast kunde bliva fråga

örn ändring av traktamentsbeloppens storlek, hade nämnden icke heller nu

ansett sig böra närmare ingå på spörsmålet om ändring av själva grunderna

för traktamentena. I fråga örn en förnyad provisorisk höjning av traktamentsbeloppen

har lönenämnden — med utgångspunkt från att den allmänna

prisstegringen å mat och hotellrum från år 1929 till år 1946 borde kunna beräknas

till 40 procent, varav 25 å 30 procent belöpte på åren 1929 1941

och 10 procent på tiden därefter — anfört och föreslagit följande.

Därest i enlighet med det anförda 1929 års traktamentsbelopp uppräknas

med 40 procent, skulle traktamentena — avrundade till närmast liggande

hela krontal — för dygn komma att uppgå till följande belopp i de olika

traktamentsklasserna:

A B c D E l''

35 kronor 31 kronor 27 kronor 22 kronor 18 kronor 14 kronor

Vid ett godtagande av nu angivna belopp vill det emellertid synas lönenämnden,

som om höjningen blir alltför stor i de högre traktamentsklasserna

och alltför liten i de lägre. I nuvarande lage synes vara lämpligast att

tiU utgångspunkt taga en allmän höjning av 1929 års dygnstraktamenten

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 325.

9

med ett belopp, som motsvarar 40 procent av medeltalet av dessa traktamenten

(17 kronor 50 öre), eller 7 kronor med viss jämkning nedåt i fråga

om de tre högre klasserna (A—C). Lönenämnden vill därför — i viss anslutning

till sitt år 1942 framlagda förslag — förorda, att höjningen av dygnstraktamentena,

i förhållande till 1929 års traktamentsbelopp, fastställes till

7 kronor i de tre lägsta klasserna (D—F), 6 kronor i klass C, 5 kronor i

klass B och 4 kronor i klass A. Av höjningen torde till nattraktamentet höra

hänföras förslagsvis 2 kronor i klasserna A—C och 3 kronor i klasserna

D—F. Traktamentsersättning vid resor skulle sålunda komma att utgå med

följande belopp i de olika traktamentsklasserna:

A

B

C

D

E

F

För dag ..............

> natt..............

18 kronor

11

17 kronor

10 >

16 kronor

9 »

14 kronor

9 »

12 kronor

8 »

10 kronor

7

Tillhopa för dygn

29 kronor

27 kronor

25 kronor

23 kronor

20 kronor

17 kronor

Vad lönenämnden här förordat, avser traktamenten enligt allmänna resereglemente!.

För närvarande överensstämma de i nämnda reglemente fastställda

traktamentsbeloppen med de tjänstgöringstraktamenten, som enligt tillläggsbestämmelsema

till civila och militära avlöningsreglementena vid tjänstgöring

utom stationeringsorten utgå under de första 15 dygnen. Frågan, i vad

mån sistnämnda traktamenten böra höjas, synes lönenämnden böra upptagas

till prövning samtidigt med här förevarande spörsmål om höjning av traktamentsbeloppen

vid tjänsteresor.

Under ärendets fortsatta beredning inom finansdepartementet har samråd

ägt rum med representanter för tjänstemännens centralorganisation,

statstjänarkartellen och statstjänstemännens riksförbund. Vidare ha från

statens priskontrollnämnd under hand införskaffats uppgifter beträffande

förändringar under tiden april—augusti 1946 i fråga om hotell- och restaurangpriserna.

Dessa uppgifter utvisa, att hotellpriserna varit konstanta under

den ifrågavarande tiden men att restaurangpriserna — åtminstone såvitt

angår s. k. nyttorestauranger -—• undergått vissa höjningar, i samtliga fall

efter individuella beslut av priskontrollnämnden och med belopp, varierande

mellan 2 och 10 procent.

Den år 1942 verkställda revisionen av resereglementets bestämmelser om Departementstraktamentsersättning

torde närmast få betraktas såsom ett av krisförhållan- chefen.

dena betingat provisorium. Såväl i sakkunnigpromemorian och ett flertal

remissyttranden som i propositionen och riksdagens skrivelse framhölls

önskvärdheten av en principiell revision av traktamentsgrunderna, innefattande

bland annat prövning av spörsmålen om antalet traktamentsklasser

samt avvägningen mellan högsta och lägsta traktamentsbeloppen. I samband

med att fråga nu väckts örn en ytterligare höjning av traktainentsersättningarna,

lia såväl statskontoret som allmänna lönenämnden ånyo framhållit

önskvärdheten av en omprövning av traktamentsgrunderna.

Bihang till riksdagens protokoll 11)46. 1 saini. Nr 325.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

En fortsatt provisorisk höjning av traktamentsersättningarna utan prövning

av frågan om själva traktamentsgrunderna, synes mig i nuvarande

läge icke tillfredsställande. Jag har därför ansett mig böra nu upptaga även

sistnämnda fråga till behandling.

Antalet traktamentsklasser har alltsedan 1925 varit sex, betecknade A—

F. Beloppen för dygn äro sedan 1942 i de särskilda klasserna 26, 23, 20,

19, 16 och 13 kronor. En så långt gående differentiering av befattningshavarna

synes knappast erforderlig och enligt min mening tala vägande skäl

för att en minskning av antalet traktamentsklasser nu genomföres. Vad

särskilt angår de nuvarande klasserna C och D med traktamentsbeloppen

20 respektive 19 kronor för dygn ligger en sammanslagning nära till hands.

Även i fråga om de båda högsta traktamentsklasserna medföra de nuvarande

bestämmelserna en uppdelning av befattningshavarna, som är mindre

tillfredsställande. Sålunda tillhöra exempelvis flertalet verkschefer traktamentsklass

A, nämligen generaldirektör, överdirektör i lönegrad C 10 m. fl.,

under det att överdirektör i lönegrad B 2 och vissa verkschefer i lönegraden

B 1 tillhöra närmast lägre traktamentsklass. En sammanslagning jämväl

av dessa båda traktamentsklasser förefaller naturlig. Jag vill fördenskull

förorda, att traktamentsklassernas antal begränsas till fyra, därigenom

att de nuvarande klasserna A och B sammanslås till en ny klass, benämnd

A, samt klasserna C och D likaledes sammanföras till en ny klass,

benämnd B. De hittillsvarande klasserna E och F böra däremot alltjämt

bibehållas som fristående klasser, med beteckningarna C och D. I fråga örn

de olika befattningshavargruppemas fördelning på de föreslagna nya traktamentsklasserna

torde det liksom hittills få ankomma på Kungl. Maj:t att

meddela erforderliga bestämmelser.

Vad härefter angår storleken av de särskilda traktamentsbeloppen må

till en början framhållas, att utredningen i ärendet ger vid handen, att en

viss stegring av hotell- och restaurangpriserna ägt rum även efter år 1941.

Med hänsyn härtill samt i betraktande av att den år 1942 verkställda höjningen

av traktamentsbeloppen icke innebar full kompensation för ditintills

inträdda prisstegringar, synes en justering uppåt av traktamentsbeloppen

nu böra vidtagas. Vid bedömandet av storleken av dessa höjningar synes

utgångspunkten böra vara — nu liksom 1942 — att behovet av en höjning

är störst för dem, som åtnjuta de lägsta traktamentsersättningarna. Såsom

statskontoret i ärendet framhållit bör emellertid beaktas, att tjänstgöringstraktamentena

skola utgöra ersättning icke för befattningshavarens samtliga kostnader

under en tjänsteresa utan endast för merkostnaderna på grund av frånvaron

från hemmet. I fråga om avvägningen mellan högsta och lägsta traktamentsbeloppen

må erinras, att skillnaden för närvarande uppgår till 13 kronor

för dygn. För egen del vill jag förorda, att denna skillnad minskas till

10 kronor för dygn. I fråga örn det lägsta traktamentsbeloppet anser jag mig

kunna tillstyrka det av personalorganisationerna framställda, av allmänna lönenämnden

förordade förslaget om en höjning till 17 kronor för dygn.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

11

I anslutning till det anförda vill jag föreslå, att ersättningsbeloppen för

dygn i de fyra nya traktamentsklassema fastställas till 27, 23, 20 och 17

kronor, varav respektive 17, 14, 12 och 10 kronor böra utgöra dagtraktamente

och resten nattraktamente. Förslaget innebär, i förhållande till vad

som nu gäller, förbättringar i envar av de nuvarande klasserna B samt D—F

med 4 kronor för dygn samt i klasserna A och G med 1 krona respektive 3

kronor för dygn. De föreslagna ändringarna böra genomföras från och med

den 1 januari 1947.

3. Viss uppgiftsskyldighet.

Jämlikt 11 § allmänna resereglemente! utgår vid resa inom riket för förrättning

i statens ärenden gottgörelse för plats i sovvagn endast om förrättningsman

nattetid begagnat sådan plats.

I skrivelse den 23 december 1943 har statskontoret föreslagit, att i resereglementet

må stadgas skyldighet för förrättningsman att vid begagnande

av sovplats i reseräkning angiva vagns- och platsnummer. Föreskriften borde

lämpligen meddelas genom ett tillägg till 23 § resereglementet.

Till stöd för förslaget har statskontoret anfört följande.

I de fall ersättning för sovvagn debiteras finnes möjlighet för den myndighet,

som har att granska reseräkningen, att med anlitande av de hos statens

järnvägar förvarade sovplatslistorna kontrollera, huruvida sådant färdsätt

verkligen begagnats.

Dylik kontroll plägar emellertid verkställas endast stickprovsvis, enär den

är förhållandevis tidsödande. Sålunda måste samtliga listor för varje tåg genomgås.

Ej sällan återfinnes icke den resande under det rätta namnet, beroende

på att vid beställningen detta missuppfattats eller att beställning skett

av annan person. Vidare har hänt, att sovplatslistoma för visst tåg icke varit

tillgängliga. Att en kontroll är erforderlig bestyrkes emellertid av erfarenheten.

Sålunda har statskontoret nödgats konstatera, att i räkningar debiteras

ersättning för första klass sovvagn, oaktat resan i verkligheten företagits

i annan vagnsklass.

De statliga myndigheternas arbete med granskningen av reseräkningar

skulle enligt statskontorets förmenande avsevärt underlättas, örn skyldighet

stadgades för vederbörande att vid begagnande av sovplats i reseräkning angiva

vagns- och platsnummer.

Järnvägsstyrelsen har i anledning av remiss tillstyrkt förslaget.

Då det föreslagna stadgandet synes ägnat att underlätta arbetet med gransk- Departementsning

av reseräkningar, får jag förorda, att stadgandet införes i reseregle- CÄC/ewmcntet

i form av tillägg till dess 23 §.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet

med vad i det föregående anförts inom finansdepartementet upprättat förslag

till kungörelse angående ändrad lydelse av 2 och 23 §§ allmänna reseregle
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

mentet den 27 juni 1929 (nr 210) måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Sandberg.

468560. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1946:265 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 s. 1 i texten