Med förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210)
1946-09-27 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:325, Med förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210)
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 325.
1
Nr 325.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse
angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet
den 27 juni 1929 (nr 210); given Stockholms
slott den 27 september 1956.
Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att godkänna
härvid fogade förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av
allmänna resereglemente! den 27 juni 1929 (nr 210).
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1056. 1 sami. Nr 325.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av 2 och 23 §§ allmänna resereglemente!
den 27 juni 1929 (nr 210).
Härigenom förordnas, att 2 och 23 §§ allmänna resereglementet den 27
juni 1929 skola* erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.1
2 §.
1 mom. Resekostnadsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet
med vad för nedannämnda färdsätt och reseklasser finnes angivet.
Färdsätt
Klass I
Klass II
Klass III
Järnväg ......................
j Avgift för 1 plats
Avgift för 1 plats
Avgift för 1 plats
| il klass
f Avgift för enskild!
i II klass
i III klass
Fartyg........................
{ hytt med högst ;
2 liggplatser
Avgift för hyttplats
Avgift för salongsplats
Luftfartyg, spårväg och omnibus
Avgift för 1 plats
Avgift för 1 plats
Avgift för 1 plats
Taxeautomobil................
Avgift för 1 person
Avgift för 1 person
Avgift för 1 person
Annan automobil.............
35 öre per km
35 öre per km
35 öre per km
Hästskjuts....................
30 öre per km
30 öre per km
30 öre per km
Annat färdsätt än ovan nämnts
20 öre per km
20 öre per km
20 öre per km
Vid resa---i sovvagn.
Med fartyg---verkligen använts.
Till omnibus---persontrafik (s. k. linjetrafik).
Med taxeautomobil---verkliga kostnaderna.
Har förrättningsman--— hava utgivit.
2 mom. Traktamentsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet
med någon av nedannämnda traktamentsklasser.
Traktamentsklasser
A
B
C
D
För dag ......................
17 kronor
14 kronor
12 kronor
10 kronor
> natt......................
10 »
9 »
8 >
7 »
Tillhopa för dygn
27 kronor
23 kronor
20 kronor
17 kronor
Dygnet räknas från klockan 0.
Med dag---av dygnet.
1 Senaste lydelse se 1942:339.
Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
3
23 §.
I räkning--— — resor företagits;
det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet, den vagnsklass
å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits, samt vagns- och platsnumret
å sovplats eller numret å taxeautomobil, som använts; ävensom
tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande.
Vid sådan — — — i färden.
När förrättning---bifogas räkningen.
Befattningshavare, vilken--— och slut.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1947.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 september
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler frågor örn
vissa ändringar i allmänna resereglementet samt anför därvid följande.
1. Resekostnadsersättning vid färd med annan automobil än
taxeautomobil eller omnibus.
Ersättning vid färd med annan automobil än taxeautomobil eller omnibus
fastställdes vid tillkomsten år 1929 av gällande resereglemente till 40
öre per kilometer. År 1931 sänktes ersättningen till 35 öre och år 1933 till
30 öre. Sistnämnda ersättningsbelopp gällde till dess 1942 års riksdag på
förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 130/1942 höjde beloppet till det
för närvarande gällande 40 öre per kilometer. Bestämmelsen om denna ersättning
är intagen i 2 § 1 morn. resereglementet.
Ersättningen utgår med 40 öre per kilometer jämväl då förrättningsmannen
använt eget motorfordon, såvida icke något av följande två fall föreligger.
Då resan företagits under sådana omständigheter, att billigare fortskaffningsmedel
lämpligen kunnat användas, skall enligt 4 § första stycket
resereglementet ersättningen beräknas som om resan företagits med det billigare
fortskaffningsmedlet. Utan hinder av båda de nu nämnda ersättningsreglerna
gäller vidare, att rätten till resekostnadsersättning vid användande
av egen bil för vissa grupper av befattningshavare är underkastad särskild
reglering. Enligt 4 § tredje stycket resereglementet äger Kungl. Majit för
vissa befattningshavare eller grupper av befattningshavare förordna, att resekostnadsersättning
för resor, som företagas med förrättningsmannen tillhörigt
motorfordon, skall efter särskilda av Kungl. Majit eller vederbörande
myndighet fastställda beräkningsgrunder utgå för berörda färdsätt även i
fall, då förrättningsmannen icke enligt bestämmelserna i 4 § första stycket
är berättigad till ersättning för sådant färdsätt. Ersättningen skall därvid
beräknas efter vad som kan anses motsvara de verkliga kostnaderna, dock
i regel så att den må antagas ej komma att överstiga den i 2 § 1 mom. stadgade,
d. v. s. 40 öre per kilometer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunell. Maj:ts proposition nr 325. 0
Den år 1942 beslutade höjningen från 30 till 40 öre per kilometer vid färd Departements
chefen,
nied annan automobil än taxeautomobil eller omnibus hade sin grund i då
inträffade kostnadsökningar av olika slag, framför allt i fråga om motorbränsle
enär den då nödtvungna ved- och kolgasdriften var betydligt dyrare
än bensindrift. I en till grund för Kungl. Maj:ts proposition nr 130/1942
liggande sakkunnigpromemoria anfördes, bland annat, att den höjning av
ersättningen, som borde föranledas av kostnadsstegringen, måste bli i viss
mån godtycklig, enär frågan i vad mån ena eller andra beloppet täckte de
verkliga kostnaderna bleve beroende på växlande faktorer.
Från och med innevarande år har en allmän återgång till bensindrift kunnat
äga rum. Därigenom ha de rörliga kostnaderna sjunkit betydligt. Å andra
sidan torde — åtminstone ännu så länge -—- vissa fasta kostnader få beräknas
till något högre belopp än före krisårens kostnadsstegring. Verkställda
bei-äkningar giva emellertid vid handen, att de sammanlagda driftkostnaderna
blivit ej obetydligt mindre. I anledning härav har Kungl. Majit
genom beslut den 21 juni i år för vissa grupper av befattningshavare fastställt
beräkningsgrunder, som giva lägre ersättning vid resa med egen automobil
än de grunder, som fastställdes i samband med 1942 års beslut örn
höjning av ersättningen för färd med annan automobil än taxeautomobil eller
omnibus. I analogi härmed torde vara motiverat att nu verkställa en sänkning
av sistnämnda ersättningsbelopp. Hur stor denna sänkning bör bliva,
för att ersättningsbeloppet skall bliva lämpligast avvägt, är mera vanskligt
att avgöra. Tillgängliga beräkningar tyda på att en återgång redan nu till
30 öre per kilometer komme att innebära för stor sänkning. Jag anser mig
därför böra förorda, att ersättningsbeloppet från och med den 1 januari 1947
sänkes till 35 öre per kilometer. Skulle kostnaderna fortsätta att minska,
torde jag vid en senare, härför lämplig tidpunkt få återupptaga frågan om
den lämpligaste avvägningen av förevarande ersättningsbelopp.
2. Traktamentsersättning.
I 1925 års resereglemente fastställdes antalet traktamentsklasser till sex,
betecknade A—F, och bestämdes traktamentena i dessa klasser, för dygn
räknat, till 24, 21, 18, 15, 12 och 9 kronor. Av varje belopp utgjorde två
tredjedelar dagtraktamente och en tredjedel nattraktamente.
Ett i propositionen nr 190 år 1927 framlagt förslag om ökning av traktamentsbeloppen
med en krona, lika för alla klasser, att läggas till nattraktamentet,
vann icke riksdagens bifall. Förslaget återupptogs emellertid i proposition
nr 40 till 1929 års riksdag och blev nu bifallet av riksdagen. 1 proposition
nr 130 år 1942 framlades förslag om höjning av de sedan 1929 gällande
traktamentsbeloppen för envar av klasserna A, B och G med 1 krona,
alt läggas lill dagtraktamentet, samt för envar av klasserna D, E och F med
3 kronor, därav 2 kronor till dagtraktamentet och 1 krona till nattraktamenlet.
Även detta förslag bifölls av riksdagen.
De från och med juli 1942 utgående traktamentsbeloppen framgå av följande
tabell.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
Traktamentsklasser
A
B
C
D
E
F
Lönegrader, bl. a......
B 3,
C 10-17,
Ob 4—7
A 29-34
B 1—2
C 4—9
Oa 5—6
Ob 1—3
A 24-28
C 1—3
Oa 4
A 17-23
Oa 2—3
A 7-16
Oa 1
A 1-6
För dag, kronor.......
17
15
13
12
10
8
> natt, » .......
9
8
7
7
6
5
Tillhopa för dygn, kr.
26
23
20
19
16
13
I den förut omförmälda sakkunnigpromemoria, som låg till grund för
Kungl. Maj:ts proposition nr 130/1942, anfördes i fråga örn höjningen av
traktamentsbeloppen bland annat följande.
Något utförligt statistiskt material, som kunde belysa utvecklingen av måltids-
och rumspriserna under tiden fr. o. m. år 1929, förelåge icke, bortsett
från de uppgifter om inackorderingspriser för arbetare, som årligen överlämnades
från socialstyrelsens ombudsorter. Dessa uppgifter utvisade en prisstegring
från nämnda år med 21 procent såväl för måltider enbart som för
måltider och husrum tillsammantagna. Under medverkan av socialstyrelsens
statistiska byrå hade emellertid gjorts vissa undersökningar angående prisutvecklingen
på förevarande område. Dessa syntes ge vid handen, att restaurangpriserna
under tiden 1929—1941 höjts med 30 å 40 procent. Den lägre
av dessa siffror avsåge närmast allmänna restaurangföretag, medan den högre
siffran gällde restauranger överhuvud taget. Den genomsnittliga stegringen
av hotellrumspriserna under samma tidsperiod syntes inskränka sig till på
sin höjd 10 å 12 procent. Prisstegringen för måltider och rum tillsammantagna
syntes kunna uppskattas till 25 å 30 procent.
De sakkunniga hade övervägt att underkasta traktamentsgrunderna en fullständig
principiell revision, avseende bland annat spörsmålen huruvida antalet
traktamentsklasser och skillnaden mellan högsta och lägsta traktamentsbeloppen
kunde anses rätt avvägda. Emellertid hade de sakkunniga funnit
sig böra avstå härifrån, enär kostnadsnivå och andra förhållanden i det dåvarande
krisläget icke gåve tillfredsställande utgångspunkter för en dylik
omreglering.
På grund av prisutvecklingen vore dock en höjning av traktamentsersättningarna
påkallad. Kravet på begränsning av utgifterna gjorde sig emellertid
gällande även här. En ökning av traktamentsbeloppen i full motsvarighet
till prisstegringen kunde de sakkunniga följaktligen icke ifrågasätta. Därmed
vore icke avsett, att tjänstemännen själva skulle vidkännas en del av
merkostnaden för sina resor. Däremot förutsattes, att prisstegringen skulle
till en del kunna mötas genom att de personliga anspråken inom detta liksom
andra områden anpassades efter de skärpta tidsförhållandena. Utrymmet
för en sänkning av standarden vore emellertid mindre i de lägre än i de
högre traktamentsklasserna.
Av promemorian framgick alltså, att de sakkunnigas förslag i denna del
innebar ett provisorium, bestämt av krisläget. Till detta betraktelsesätt anslöt
jag mig vid min anmälan av frågan i den förenämnda propositionen nr 130/
1942, i det jag uttalade, att en principiell revision av traktamentsskalan skulle
Kungl. Majlis proposition nr 325
7
ha varit önskvärd men att i dåvarande läge giltiga skäl funnes för en begränsning
till en provisorisk höjning av traktamentsbeloppen. Samma uttalande
gjordes av riksdagen i dess skrivelse (nr 217) i anledning av propositionen.
Från personalhåll har nu framförts önskemål om en förnyad höjning av
traktamentsbeloppen. Därvid har framhållits, dels att de gällande beloppen
under trycket av krisförhållandena år 1942 blivit snävt beräknade, dels ock
att ytterligare prisstegringar inträtt efter nämnda år. I sistnämnda avseende
har i en av statstjänarkartellen och statstjänstemannens riksförbund till finansdepartementet
överlämnad, den 8 mars 1946 dagtecknad promemoria
anförts bland annat följande.
De redan år 1941 (året innan prisstoppet infördes) konstaterade stegringarna
å hotell- och restaurangpriserna måste nu återspeglas i däremot svarande
traktamentshöjningar; ytterligare prisstegringar ha efter år 1941 inträtt,
som än mera markera behovet av ökade traktamentsbelopp. Sålunda
må bl. a. erinras dels om det inom hotellbranschen medgivna kristillägget,
som uttages med skiftande procenttal (i genomsnitt torde det röra sig örn
15°/o), dels örn svårigheten att överhuvud taget erhålla hotellrum, vilket ofta
hänvisar den resande till ett dyrare rum än han avsett. Vad som av de sakkunniga
år 1941 anfördes om »minskad resandefrekvens» med därav följande
lägre hotellpriser lärer i dag icke äga någon som helst aktualitet. Även
restaurangpriserna hava sedan år 1941 undergått icke oväsentliga höjningar.
Personalförbundens promemoria utmynnar i en hemställan örn en minimihöjning
av 2 kronor för dag och 2 kronor för natt i samtliga traktamentsklasser.
Med anledning av den sålunda gjorda framställningen ha från statens
priskontrollnämd under hand införskaffats vissa uppgifter örn de förändringar,
som under tiden september 1941—april 1946 förekommit i fråga om
hotell- och restaurangpriserna. Uppgifterna synas giva vid handen, att den
genomsnittliga prisstegringen sedan 1941 för restaurangmåltider utgjort 6_10
procent samt för hotellrum minst 10 procent.
Sedan därefter inom finansdepartementet upprättats en den 17 april 1946
dagtecknad promemoria i förevarande fråga, lia utlåtanden i ärendet inhämtats
från statskontoret och allmänna lönenämnden.
Statskontoret har till en början uttalat, att enligt ämbetsverkets mening
den år 1942 allmänt förutsatta principiella revisionen av traktamentsskalan
snarast möjligt borde komma till stånd och någon ytterligare provisorisk höjning
av ersättningsbeloppen icke dessförinnan genomföras. Det borde därvid
särskilt beaktas, att i olika sammanhang framförts önskemål örn ett mindre
antal traktamentsklasser, ett önskemål, för vilket enligt statskontorets mening
starka skäl syntes föreligga.
Härefter har statskontoret anfört.
Emellertid bär otvivelaktigt sedan 1942 inträtt en stegring i hotell- och
restaurangpriserna, som i och för sig skulle kunna motivera en höjning av
traktamentsbeloppen. Vid diskussion om skäligheten av olika traktamentsbelopp
måste emellertid hållas i minnet, att traktamentena skola utgöra ersättning
icke för befattningshavarens samtliga kostnader under en tjänste
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 325.
resa utan allenast för hans merkostnader på grund av frånvaron från hemmet.
Den besparing, som kan uppslå i befattningshavarens normala hushållsutgifter
å bostadsorten, är givetvis svår att uppskatta och synnerligen varierande.
Nämnas må emellertid i detta sammanhang, att skattemyndigheterna
för befattningshavare i enskild tjänst torde beräkna denna besparing till ett
belopp av cirka 3 kronor för dag, därest befattningshavaren har eget hushåll,
men eljest till 5 kronor för dag.
Under åberopande härav och då prisstegringen torde fa anses mest kännbar
i de lägre klasserna får statskontoret, därest ändring av ersättningsbeloppen
skulle befinnas böra ske utan avvaktan pa en genomgripande levisen,
förorda en höjning av nattraktamentet med 1 krona i samtliga klasser
samt en höjning av dagtraktamentet med 1 krona i de tre lägsta klasserna.
Detta skulle medföra, att ersättningen i klasserna C och D bleve lika stor,
vilket i realiteten skulle innebära en i och för sig önskvärd minskning av
antalet klasser. För undvikande av vittgående ändringar i berörda reglementen
och författningar torde dock den nuvarande klassindelningen böra tills
vidare bibehållas.
Slutligen vill statskontoret framhålla, att de skal, som kunna aberopas tor
en höjning av traktamentsersättningarna enligt allmänna resereglementet,
icke med samma styrka synas göra sig gällande beträffande de traktamenten
vilka utgå på grund av s. k. besparingsreglementen eller jämlikt bestämmelserna
om tjänstgöringstraktamente, i vad dessa avse sammanhängande
tjänstgöring utöver 15 dygn å en och samma ort. Statskontoret far fördenskull
föreslå, att i varje fall ändring i sistnämnda hänseenden icke nu vidtages.
Allmänna löne nämnd en hav framhållit, att nämnden redan i sitt utlåtande
över 1941 års sakkunnigpromemoria understrukit önskvärdheten av en fullständig
revision av traktamentsgrundema, samt att lönenämnden även i nu
förevarande sammanhang övervägt frågan om ändrade grunder för traktamentenas
indelning i klasser m. m. och funnit önskvärt, att en omprövning
komme till stånd. Då lönenämnden emellertid ansett det framgå av den remitterade
promemorian, att det för närvarande endast kunde bliva fråga
örn ändring av traktamentsbeloppens storlek, hade nämnden icke heller nu
ansett sig böra närmare ingå på spörsmålet om ändring av själva grunderna
för traktamentena. I fråga örn en förnyad provisorisk höjning av traktamentsbeloppen
har lönenämnden — med utgångspunkt från att den allmänna
prisstegringen å mat och hotellrum från år 1929 till år 1946 borde kunna beräknas
till 40 procent, varav 25 å 30 procent belöpte på åren 1929 1941
och 10 procent på tiden därefter — anfört och föreslagit följande.
Därest i enlighet med det anförda 1929 års traktamentsbelopp uppräknas
med 40 procent, skulle traktamentena — avrundade till närmast liggande
hela krontal — för dygn komma att uppgå till följande belopp i de olika
traktamentsklasserna:
A B c D E l''
35 kronor 31 kronor 27 kronor 22 kronor 18 kronor 14 kronor
Vid ett godtagande av nu angivna belopp vill det emellertid synas lönenämnden,
som om höjningen blir alltför stor i de högre traktamentsklasserna
och alltför liten i de lägre. I nuvarande lage synes vara lämpligast att
tiU utgångspunkt taga en allmän höjning av 1929 års dygnstraktamenten
Kungl. Majlis proposition nr 325.
9
med ett belopp, som motsvarar 40 procent av medeltalet av dessa traktamenten
(17 kronor 50 öre), eller 7 kronor med viss jämkning nedåt i fråga
om de tre högre klasserna (A—C). Lönenämnden vill därför — i viss anslutning
till sitt år 1942 framlagda förslag — förorda, att höjningen av dygnstraktamentena,
i förhållande till 1929 års traktamentsbelopp, fastställes till
7 kronor i de tre lägsta klasserna (D—F), 6 kronor i klass C, 5 kronor i
klass B och 4 kronor i klass A. Av höjningen torde till nattraktamentet höra
hänföras förslagsvis 2 kronor i klasserna A—C och 3 kronor i klasserna
D—F. Traktamentsersättning vid resor skulle sålunda komma att utgå med
följande belopp i de olika traktamentsklasserna:
A
B
C
D
E
F
För dag ..............
> natt..............
18 kronor
11
17 kronor
10 >
16 kronor
9 »
14 kronor
9 »
12 kronor
8 »
10 kronor
7
Tillhopa för dygn
29 kronor
27 kronor
25 kronor
23 kronor
20 kronor
17 kronor
Vad lönenämnden här förordat, avser traktamenten enligt allmänna resereglemente!.
För närvarande överensstämma de i nämnda reglemente fastställda
traktamentsbeloppen med de tjänstgöringstraktamenten, som enligt tillläggsbestämmelsema
till civila och militära avlöningsreglementena vid tjänstgöring
utom stationeringsorten utgå under de första 15 dygnen. Frågan, i vad
mån sistnämnda traktamenten böra höjas, synes lönenämnden böra upptagas
till prövning samtidigt med här förevarande spörsmål om höjning av traktamentsbeloppen
vid tjänsteresor.
Under ärendets fortsatta beredning inom finansdepartementet har samråd
ägt rum med representanter för tjänstemännens centralorganisation,
statstjänarkartellen och statstjänstemännens riksförbund. Vidare ha från
statens priskontrollnämnd under hand införskaffats uppgifter beträffande
förändringar under tiden april—augusti 1946 i fråga om hotell- och restaurangpriserna.
Dessa uppgifter utvisa, att hotellpriserna varit konstanta under
den ifrågavarande tiden men att restaurangpriserna — åtminstone såvitt
angår s. k. nyttorestauranger -—• undergått vissa höjningar, i samtliga fall
efter individuella beslut av priskontrollnämnden och med belopp, varierande
mellan 2 och 10 procent.
Den år 1942 verkställda revisionen av resereglementets bestämmelser om Departementstraktamentsersättning
torde närmast få betraktas såsom ett av krisförhållan- chefen.
dena betingat provisorium. Såväl i sakkunnigpromemorian och ett flertal
remissyttranden som i propositionen och riksdagens skrivelse framhölls
önskvärdheten av en principiell revision av traktamentsgrunderna, innefattande
bland annat prövning av spörsmålen om antalet traktamentsklasser
samt avvägningen mellan högsta och lägsta traktamentsbeloppen. I samband
med att fråga nu väckts örn en ytterligare höjning av traktainentsersättningarna,
lia såväl statskontoret som allmänna lönenämnden ånyo framhållit
önskvärdheten av en omprövning av traktamentsgrunderna.
Bihang till riksdagens protokoll 11)46. 1 saini. Nr 325.
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
En fortsatt provisorisk höjning av traktamentsersättningarna utan prövning
av frågan om själva traktamentsgrunderna, synes mig i nuvarande
läge icke tillfredsställande. Jag har därför ansett mig böra nu upptaga även
sistnämnda fråga till behandling.
Antalet traktamentsklasser har alltsedan 1925 varit sex, betecknade A—
F. Beloppen för dygn äro sedan 1942 i de särskilda klasserna 26, 23, 20,
19, 16 och 13 kronor. En så långt gående differentiering av befattningshavarna
synes knappast erforderlig och enligt min mening tala vägande skäl
för att en minskning av antalet traktamentsklasser nu genomföres. Vad
särskilt angår de nuvarande klasserna C och D med traktamentsbeloppen
20 respektive 19 kronor för dygn ligger en sammanslagning nära till hands.
Även i fråga om de båda högsta traktamentsklasserna medföra de nuvarande
bestämmelserna en uppdelning av befattningshavarna, som är mindre
tillfredsställande. Sålunda tillhöra exempelvis flertalet verkschefer traktamentsklass
A, nämligen generaldirektör, överdirektör i lönegrad C 10 m. fl.,
under det att överdirektör i lönegrad B 2 och vissa verkschefer i lönegraden
B 1 tillhöra närmast lägre traktamentsklass. En sammanslagning jämväl
av dessa båda traktamentsklasser förefaller naturlig. Jag vill fördenskull
förorda, att traktamentsklassernas antal begränsas till fyra, därigenom
att de nuvarande klasserna A och B sammanslås till en ny klass, benämnd
A, samt klasserna C och D likaledes sammanföras till en ny klass,
benämnd B. De hittillsvarande klasserna E och F böra däremot alltjämt
bibehållas som fristående klasser, med beteckningarna C och D. I fråga örn
de olika befattningshavargruppemas fördelning på de föreslagna nya traktamentsklasserna
torde det liksom hittills få ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela erforderliga bestämmelser.
Vad härefter angår storleken av de särskilda traktamentsbeloppen må
till en början framhållas, att utredningen i ärendet ger vid handen, att en
viss stegring av hotell- och restaurangpriserna ägt rum även efter år 1941.
Med hänsyn härtill samt i betraktande av att den år 1942 verkställda höjningen
av traktamentsbeloppen icke innebar full kompensation för ditintills
inträdda prisstegringar, synes en justering uppåt av traktamentsbeloppen
nu böra vidtagas. Vid bedömandet av storleken av dessa höjningar synes
utgångspunkten böra vara — nu liksom 1942 — att behovet av en höjning
är störst för dem, som åtnjuta de lägsta traktamentsersättningarna. Såsom
statskontoret i ärendet framhållit bör emellertid beaktas, att tjänstgöringstraktamentena
skola utgöra ersättning icke för befattningshavarens samtliga kostnader
under en tjänsteresa utan endast för merkostnaderna på grund av frånvaron
från hemmet. I fråga om avvägningen mellan högsta och lägsta traktamentsbeloppen
må erinras, att skillnaden för närvarande uppgår till 13 kronor
för dygn. För egen del vill jag förorda, att denna skillnad minskas till
10 kronor för dygn. I fråga örn det lägsta traktamentsbeloppet anser jag mig
kunna tillstyrka det av personalorganisationerna framställda, av allmänna lönenämnden
förordade förslaget om en höjning till 17 kronor för dygn.
Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
11
I anslutning till det anförda vill jag föreslå, att ersättningsbeloppen för
dygn i de fyra nya traktamentsklassema fastställas till 27, 23, 20 och 17
kronor, varav respektive 17, 14, 12 och 10 kronor böra utgöra dagtraktamente
och resten nattraktamente. Förslaget innebär, i förhållande till vad
som nu gäller, förbättringar i envar av de nuvarande klasserna B samt D—F
med 4 kronor för dygn samt i klasserna A och G med 1 krona respektive 3
kronor för dygn. De föreslagna ändringarna böra genomföras från och med
den 1 januari 1947.
3. Viss uppgiftsskyldighet.
Jämlikt 11 § allmänna resereglemente! utgår vid resa inom riket för förrättning
i statens ärenden gottgörelse för plats i sovvagn endast om förrättningsman
nattetid begagnat sådan plats.
I skrivelse den 23 december 1943 har statskontoret föreslagit, att i resereglementet
må stadgas skyldighet för förrättningsman att vid begagnande
av sovplats i reseräkning angiva vagns- och platsnummer. Föreskriften borde
lämpligen meddelas genom ett tillägg till 23 § resereglementet.
Till stöd för förslaget har statskontoret anfört följande.
I de fall ersättning för sovvagn debiteras finnes möjlighet för den myndighet,
som har att granska reseräkningen, att med anlitande av de hos statens
järnvägar förvarade sovplatslistorna kontrollera, huruvida sådant färdsätt
verkligen begagnats.
Dylik kontroll plägar emellertid verkställas endast stickprovsvis, enär den
är förhållandevis tidsödande. Sålunda måste samtliga listor för varje tåg genomgås.
Ej sällan återfinnes icke den resande under det rätta namnet, beroende
på att vid beställningen detta missuppfattats eller att beställning skett
av annan person. Vidare har hänt, att sovplatslistoma för visst tåg icke varit
tillgängliga. Att en kontroll är erforderlig bestyrkes emellertid av erfarenheten.
Sålunda har statskontoret nödgats konstatera, att i räkningar debiteras
ersättning för första klass sovvagn, oaktat resan i verkligheten företagits
i annan vagnsklass.
De statliga myndigheternas arbete med granskningen av reseräkningar
skulle enligt statskontorets förmenande avsevärt underlättas, örn skyldighet
stadgades för vederbörande att vid begagnande av sovplats i reseräkning angiva
vagns- och platsnummer.
Järnvägsstyrelsen har i anledning av remiss tillstyrkt förslaget.
Då det föreslagna stadgandet synes ägnat att underlätta arbetet med gransk- Departementsning
av reseräkningar, får jag förorda, att stadgandet införes i reseregle- CÄC/ewmcntet
i form av tillägg till dess 23 §.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet
med vad i det föregående anförts inom finansdepartementet upprättat förslag
till kungörelse angående ändrad lydelse av 2 och 23 §§ allmänna reseregle
-
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
mentet den 27 juni 1929 (nr 210) måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
B. Sandberg.
468560. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1946:265 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 s. 1 i texten