Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934- (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor, m. m

1946-09-27 · 52 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 52 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:326, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934- (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

1

Nr 326.

Kungl, illaj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 15 juni 1934- (nr

264) om erkända arbetslöshetskassor, m. m.; given

Stockholms slott den 27 september 1946.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr

264) om erkända arbetslöshetskassor.

2) förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr

265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 15 december

1944 (nr 779) om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 stan!. Nr 326.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 326.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända

arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, alt 17 §, 20 § 1—4 mom. och 22 § förordningen

den 15 juni 1934 örn erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

17 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa

skall utgiva understöd dels i form av

ett för dag beräknat belopp, benämnt

daghjälp, dels ock i form av ett för

barn utgående tillägg till daghjälp,

benämnt barntillägg.

Understöd må därjämte utgivas,

dels i form av ett för hustru utgående

tillägg till daghjälp, benämnt hustrutillägg,

dels ock såsom hjälp till täckande

av rese- och flyttningskostnader

för tillträdande av arbete å

annan ort.

I annan --- erkänd

17 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa

skall utgiva understöd dels i form av

ett för dag beräknat belopp, benämnt

daghjälp, och dels i form av familjetillägg

till daghjälpen. Familjetillägg

utgöres av barntillägg samt, i den

mån kassa så beslutat, maketillägg

och husföreståndarinnetillägg. Beslut

örn utgivande av husföreståndarinnetillägg

må meddelas endast av kassa,

vari maketillägg utgår.

Understöd må därjämte utgivas såsom

hjälp till täckande av rese- och

flyttningskostnader för tillträdande

av arbete å annan ort.

2 mom. Barntillägg utgår — — —- Hustrutillägg utgår till försäkrad

för äkta maka eller för frånskild

hustru, beträffande vilken på av tillsynsmyndigheten

föreskrivet sätt

styrkes, att den försäkrade fullgör

honom åliggande underhållsskyldighet.

Hustrutillägg skall dock icke

1 Senaste lydelse av 17 §, 20 § 4 mom.

mom. se SFS 1944: 777.

till modern.

Maketillägg utgår till medlem för

make eller den, med vilken medlemmen

varit gift och beträffande

vilken på av tillsynsmyndigheten föreskrivet

sätt styrkes, att medlemmen

fullgör honom åliggande underhållsskyldighet.

Maketillägg skall dock

och 22 § se SFS 1941:494 samt av 20 § 1—3

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

(Gällande lydelse:)

utgå, där makan eller den frånskilda

hustrun har förvärvsarbete motsvarande

tre dagar eller därutöver i veckan

eller själv uppbär daghjälp från

erkänd arbetslöshetskassa.

3 mom. Daghjälp, barntillägg och

hustrutillägg må, såvida omständigheterna

därtill föranleda, helt eller

delvis utgivas i naturaförmåner.

(Föreslagen lydelse:)

icke lämnas där den, för vilken sådant

tillägg eljest skolat utgå, har

förvärvsarbete motsvarande tre dagar

eller därutöver i veckan eller

själv uppbär daghjälp från erkänd

arbetslöshetskassa.

Till medlem, vilken icke är gift

och ej heller uppbär maketillägg, utgår

husf Örest åndarinnetillägg för

kvinna som varaktigt har gemensam

bostad med medlemmen och erhåller

sin huvudsakliga försörjning genom

att förestå medlemmens hushåll.

Beträffande husföreståndarinnetillägg

skall vad i andra stycket

andra punkten sägs äga motsvarande

tillämpning, därvid dock hushållsarbete

i medlemmens hem icke skall

räknas som förvärvsarbete.

3 mom. Daghjälp och familjetilllägg

må, såvida omständigheterna

därtill föranleda, helt eller delvis utgivas

i naturaförmåner.

20 §. 20

1 mom. Såsom daghjälp---om dagen.

Daghjälp skall---lämnat medgivande.

Såsom familjeförsörjare skall anses

den, som har försörjningsskyldighet

mot make eller mot barn eller

adoptivbarn under 16 år eller som

lever i gemensamt bo med och huvudsakligen

underhåller föräldrar

eller adoptant.

2 mom. Beträffande barntilläggs

och hustrutilläggs belopp gäller vad

därom särskilt stadgas.

Såsom familjeförsörjare skall anses

medlem som har försörjningsskyldighet

mot den, med vilken medlemmen

är eller varit gift, eller mot

barn eller adoptivbarn under 16 år

eller som lever i gemensamt bo med

och huvudsakligen underhåller föräldrar

eller adoptant eller som äger

uppbära husföreståndarinnetilläigg.

2 mom. Barntillägg utgör en krona

örn dagen för värjo barn, för vilket

sådant tillägg skall utgå. Maketillägg

och husföreståndarinnetilläigg utgöra

vartdera en krona 25 öre örn dagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mcij:ts proposition nr 326.

(Gällande lydelse:)

I daghjälp, barntillägg och hustrutillägg

må icke tillhopa utbetalas

högre belopp för dag än som svarar

mot fyra femtedelar av den i 1 mom.

första stycket angivna arbetsförtjänsten;

dock att i fall, då antalet barn,

för vilka barntillägg enligt 17 § 2

mom. skola utgå, överstiger två, det

sammanlagda understödsbeloppet må

uppgå till högst nio tiondelar av

sagda arbetsförtjänst. Måste understödet

på grund härav minskas, skall

först hustrutillägget samt därefter,

om det erfordras, jämväl barntillägget

nedsättas eller helt innehållas.

Barntillägg och hustrutillägg må

utgå, även örn summan av daghjälp

och tillägg överstiger sju kronor om

dagen.

3 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa

i anledning av arbetslöshet

lagligen berättigad till regelbundet

utgående understöd av annan

beskaffenhet än fattigvård, må

daghjälp, barntillägg och hustrutilllägg

till honom utgivas allenast i den

mån understödet icke uppgår till den

andel av arbetsförtjänsten, varom i

1 och 2 mom. sägs.

Kassa äger — —■ -—- tillförsäkrade

4 mom. Erkänd arbetslöshetskassa

Har sådan föreskrift icke meddelats,

skall vid driftinskränkning det

antal dagar under varje vecka, för

vilka han eljest varit berättigad till

daghjälp, minskas med en; dock att

tillsynsmyndigheten äger för viss

kassa medgiva, att begränsningen av

understödsrätien skall tillämpas endast

i det fall, då arbetsgivaren i för
-

(Föreslagen lydelse:)

I daghjälp och familietillägg må

icke tillhopa utbetalas högre belopp

för dag än som svarar mot fyra femtedelar

av den i 1 mom. första stycket

angivna arbetsförtjänsten; dock

att i fall, då antalet barn, för vilka

barntillägg enligt 17 § 2 mom. skola

utgå, överstiger två, det sammanlagda

understödsbeloppet må uppgå

till högst nio tiondelar av sagda arbetsförtjänst.

Måste understödet på

grund härav minskas, skall först

maketillågget eller husföreståndarinnetillägget

samt därefter, om det erfordras,

jämväl barntillägget nedsättas

eller helt innehållas. Familjetilllägg

må utgå, även om summan av

daghjälp och tillägg överstiger sju

kronor örn dagen.

3 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa

i anledning av arbetslöshet

lagligen berättigad till regelbundet

utgående understöd av

annan beskaffenhet än fattigvård,

må daghjälp och familjetillägg till

honom utgivas allenast i den mån

understödet icke uppgår till den andel

av arbetsförtjänsten, varom i 1

och 2 mom. sägs.

daghjälpen.

---är vanligt.

Har sådan föreskrift icke meddelats,

skall vid driftinskränkning det

antal dagar under varje vecka, för

vilka medlem eljest varit berättigad

till daghjälp, minskas med en. Då

skäl därtill äro, må dock tillsynsmyndigheten

i den omfattning och för

den tid myndigheten bestämmer medgiva

viss kassa befrielse från skyldig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

(Gällande lydelse:)

väg kungjort plan för arbetets fortsatta

bedrivande.

Den i--------— -

(Föreslagen lydelse:)

heten att tillämpa sagda begränsning

av understödsrätten.

— tjugufyra dagar.

22 §.

Daghjälp må icke utgå till medlem,

förrän han under en tid av

högst tjuguen dagar varit arbetslös

under sex dagar (karenstid) och för

dessa dagar företett intyg, som i 19 §

sägs. Vid tillämpning härav må hänsyn

ej tagas till arbetslöshet under

tid, då av annan orsak understöd ej

kunnat utgå. För de dagar, som utgöra

karenstid, må daghjälp icke utgivas.

Erkänd arbetslöshetskassa må i

sina stadgar föreskriva viss längre

karenstid än i första stycket sägs,

därvid tiden dock ej må bestämmas

längre än till tre månader samt den

tid, inom vilken karenstiden må beräknas,

ej må bestämmas längre än

till sex månader. Vad i första stycket

sägs skall jämväl äga giltighet, därvid

skall iakttagas att den där föreskrivna

karenstiden av sex dagar

skall ligga inom de tjuguen dagar, som

infallit närmast före den första dag,

för vilken daghjälp utgives.

Vad sålunda föreskrivits örn iakttagande av karenstid skall icke äga tilllämpning,

då medlem, som är berättigad till daghjälp,

erhåller arbete för högst tjugufyra dagar,

på grund av sjukdom, barnsbörd, värnpliktstjänstgöring, bevistande under

högst sex månader av kurs, vartill bidrag utgår från staten, landsting

eller kommun, eller kurs, vilken tillsynsmyndigheten förklarat skola jämställas

med kurs som nyss nämnts, eller särskild av tillsynsmyndigheten

med stöd av sista stycket i denna paragraf meddelad föreskrift cj kan erhålla

daghjälp eller

avvisar erbjudet lämpligt arbete och till följd härav enligt bestämmelserna

i 15 § första stycket avstänges från understöd

samt omedelbart efter arbetets eller hindrets upphörande ånyo ansöker

örn daghjälp.

22 §.

Daghjälp må icke utgå till medlem

för någon dag, med mindre han under

nästföregående fjorton dagar varit

arbetslös under sex dagar och för

dessa dagar företett intyg, som i 19 §

sägs. Vid tillämpning härav må hänsyn

ej tagas till arbetslöshet under

tid, då av annan orsak understöd ej

kunnat utgå.

Erkänd arbetslöshetskassa må i

sina stadgar föreskriva viss längre

karenstid än i första stycket sägs,

därvid tiden dock ej må bestämmas

längre än till tre månader samt den

tid, inom vilken karenstiden må beräknas,

ej må bestämmas längre än

till sex månader. Vad i första stycket

sägs skall jämväl äga giltighet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

(Gällande lydelse:)

Innesluter understödsförening, som

antages eller antagits till erkänd arbetslöshetskassa,

medlemmar tillhörande

yrke, inom vilket arbetslöshet

årligen regelbundet förekommer, eller

föreligga eljest särskilda omständigheter,

äger tillsynsmyndigheten

beträffande vissa medlemmar föreskriva,

att daghjälp ej må utgå förrän

efter viss längre karenstid än i

första stycket sägs, därvid de i andra

stycket omnämnda tider ej må överskridas

samt vad i första stycket

sägs skall äga giltighet, eller att

för viss bestämd tid av året daghjälp

över huvud icke må utgå eller

att den längsta medgivna understödstiden

under loppet av tolv på varandra

följande månader skall uppdelas

i två perioder, därvid den ena

skall omfatta tid, under vilken arbetslöshet

regelbundet förekommer.

(Föreslagen lydelse:)

Där i annat fall än i nästföregående

stycke sågs medlem, som är berättigad

till daghjälp, icke kan för

någon av sju på varandra följande

dagar, söndagar oräknade, förete intyg,

som i 19 § avses, skall ny karenstid

börja löpa.

Innesluter understödsförening, som

antages eller antagits till erkänd arbetslöshetskassa,

medlemmar tillhörande

yrke, inom vilket arbetslöshet

årligen regelbundet förekommer, eller

föreligga eljest särskilda omständigheter,

äger tillsynsmyndigheten

beträffande vissa medlemmar föreskriva,

att daghjälp ej må utgå förrän

efter viss längre karenstid än i

första stycket sägs, därvid de i andra

stycket omnämnda tider ej må överskridas

samt vad i andra stycket

andra punkten sägs skall äga giltighet,

eller att för viss bestämd tid av

året daghjälp över huvud icke må

utgå eller att den längsta medgivna

understödstiden under loppet av tolv

på varandra följande månader skall

uppdelas i två perioder, därvid den

ena skall omfatta tid, under vilken

arbetslöshet regelbundet förekommer.

Denna förordning träder i kraft

den 1 april 1947; dock äger tillsynsmyndigheten

föreskriva, att beträffande

viss kassa förordningen skall

tillämpas från tidigare tidpunkt under

1947. Genom förordningen upphäves

förordningen den 15 december

1944 (nr 778) angående beloppet av

barntillägg och hustrutillägg enligt

förordningen om erkända arbetslöshetskassor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

7

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag

till erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 7 §§ förordningen den 15 juni 1934

om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla följande ändrade

lydelse.

(Gällande lydelse:)

1 §•

Statsbidrag, som avses i förordningen

den 15 juni 1934 (nr 264) örn

erkända arbetslöshetskassor, utgår

till envar sådan kassa såsom daghjälpsbidrag,

barntillåggsbidrag och

förvaltningsbidrag samt, där kassa

beslutat att hustrutillägg skall utgå,

såsom hustrutillägg sbidrag.

2 §•

Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår

med viss procentuell andel av

kassans sammanlagda kostnader för

understöd vid arbetslöshet under tid

av året, då antagande till erkänd arbetslöshetskassa

varit gällande. Procenttalet

bestämmes i förhållande till

antalet understödda dagar per medlem

i överensstämmelse med en vid

denna förordning som bilaga fogad

tabell med tillhörande särskilda bestämmelser.

Barntillägg sbidrag och hustrutillläggsbidrag

utgå för kalenderår med

(Föreslagen lydelse:)

1 §•

Statsbidrag, som avses i förordningen

den 15 juni 1934 (nr 264) örn

erkända arbetslöshetskassor, utgår

till envar sådan kassa såsom daghjälpsbidrag,

familjetilläggsbidrag

och förvaltningsbidrag.

2 §•

Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår

med viss procentuell andel av

kassans sammanlagda kostnader för

daghjälp under tid av året, då antagande

till erkänd arbetslöshetskassa

varit gällande. Procenttalet bestämmes

i förhållande till antalet understödda

dagar per medlem i överensstämmelse

med en vid denna förordning

som bilaga fogad tabell med

tillhörande särskilda bestämmelser.

Familjetilläggsbidrag utgår för kalenderår

med belopp, motsvarande

1 Senaste lydelse av 1 och 2 §§ se SFS 1941: 495 samt av 7 § se SFS 1943:186.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mctj.ts proposition nr 326.

(Gällande lydelse:)

belopp, motsvarande sjuttiofem procent

av kassans sammanlagda utgifter

för barntillägg och hustrutillägg

under året.

7 §•

Statsbidrag utbetalas årsvis i efterskott

efter ansökan. Kassa må dock

efter varje kvartals slut erhålla utbetalning

intill tre fjärdedelar av det

bidrag, som skäligen kan antagas belöpa

å kvartalet. När särskilda skäl

därtill äro må efter tillsynsmyndighetens

beprövande efter varje kvartals

slut till kassa utbetalas intill hela

beloppet av det statsbidrag, som belöper

å kassans utgifter för barntilllägg

och hustrutillågg under kvartalet,

samt intill nio tiondelar av medlemsbidrag

och daghjälpsbidrag, som

skäligen kunna antagas belöpa å

kvartalet.

(Föreslagen lydelse:)

sjuttiofem procent av kassans sammanlagda

utgifter för familjetillägg

under året.

7 §■

Statsbidrag utbetalas årsvis i efterskott

efter ansökan. Kassa må dock

efter varje kvartals slut erhålla utbetalning

intill tre fjärdedelar av det

bidrag, som skäligen kan antagas belöpa

å kvartalet. När särskilda skäl

därtill äro må efter tillsynsmyndighetens

beprövande efter varje kvartals

slut till kassa utbetalas intill hela

beloppet av det familjetillåggsbidrag,

som belöper å kvartalet, samt intill

nio tiondelar av medlemsbidrag och

daghjälpsbidrag, som skäligen kunna

antagas belöpa å kvartalet.

Denna förordning träder i kraft

den 1 april 1947, dock skall, där tillsynsmyndigheten

föreskrivit att beträffande

viss kassa förordningen

den 1946 (nr ) an
gående

ändring i förordningen örn

erkända arbetslöshetskassor skall

tillämpas från tidigare tidpunkt, jämväl

denna förordning lända till efterrättelse

från ‘samma tidpunkt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

9

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 15 december 1944 (nr

779) om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 15 december 1944 om

kristillägg å daghjälp från erkända

jande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse:)

2 §•

Vad i 20 § 1—3 mom. förordningen

om erkända arbetslöshetskassor

stadgas därom, att daghjälp jämte i

förekommande fall därå utgående

hustrutillägg och barntillägg icke må

utgivas till högre belopp än som svarar

mot viss del av i nämnda moment

angiven arbetsförtjänst, skall

äga tillämpning jämväl å kristillägg.

Måste understöd på grund härav

minskas, skall kristillägget nedsättas

eller innehållas före annat tillägg.

arbetslöshetskassor1 skall erhålla föl
(Föreslagen

lydelse:)

2 §•

Vad i 20 § 1—3 mom. förordningen

om erkända arbetslöshetskassor

stadgas därom, att daghjälp jämte i

förekommande fall därå utgående

familj etill äg g icke må utgivas till

högre belopp än som svarar mot viss

del av i nämnda moment angiven arbetsförtjänst,

skall äga tillämpning

jämväl å kristillägg. Måste understöd

på grund härav minskas, skall kristillägget

nedsättas eller innehållas

före annat tillägg.

Denna förordning träder i kraft

den 1 april 1947, dock skall, där tillsynsmyndigheten

föreskrivit att beträffande

viss kassa förordningen

den 1946 (nr ) an
gående

ändring i förordningen om

erkända arbetslöshetskassor skall

tillämpas från tidigare tidpunkt, jämväl

denna förordning lända till efterrättelse

från samma tidpunkt.

1 Jfr SFS 1946: 331

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 326. ■

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 27 september

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,

Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Mossberg fråga angående vissa ändringar i förordningen örn erkända

arbetslöshetskassor m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

Gällande bestämmelser. Enligt förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn

erkända arbetslöshetskassor (ändrad genom förordningar nr 151/1936,

227/1937, 99/1938, 494/1941, 185/1943, 405/1944, 777/1944 och 332/1946) är

medlem av sådan kassa vid arbetslöshet berättigad till understöd av kassan

enligt i förordningen närmare angivna bestämmelser. Till erkänd arbetslöshetskassa

utgår statsbidrag enligt förordningen den 15 juni 1934 (nr 265)

örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor (ändrad genom förordningar

nr 228/1937, 495/1941 och 186/1943). Vid behandlingen av de olika spörsmål

om författningsändringar, som upptagas till övervägande i det följande,

kommer redogörelse att lämnas för innehållet i de bestämmelser i förordningarna,

vilka äro av intresse i förevarande sammanhang.

Framställning om författningsändringar. Vid sammanträde den 23 oktober

1945 med representanter för de erkända arbetslöshetskassorna m. fl.

uppdrogs åt särskilt utsedda delegerade att utarbeta förslag till vissa förändringar

i gällande bestämmelser angående erkända arbetslöshetskassor.

I enlighet med samtidigt gjord hemställan beslöto landsorganisationen i

Sverige och tjänstemännens centralorganisation att utse delegerade för att

biträda vid uppdragets fullgörande. Härtill utsågos av landsorganisationen

dess kassör Axel Strand och av tjänstemännens centralorganisation dess

direktör Valter Aman. Med skrivelse den 18 december 1945 ha de delegerade

— vilka utgjorts av kassaföreståndaren i svenska metallindustriarbe
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

tareförbundet Ernst Ohlsson, ombudsmannen i svenska gjutaretörbundet

Oskar Berg, kassören i svenska beklädnadsarbetareförbundet Gunnar

Christell, kassören i svenska målareförbundet Abraham Bergvall, kassören

i försvarsverkens civila personals förbund Helga Johansson, kassaföreståndaren

i svenska textilarbetareförbundets erkända arbetslöshetskassa Ernst

Rosenlund och ombudsmannen i svenska transportarbetareförbundet John

Christensson — jämte Strand och Åman till Kungl. Majit inkommit med

förslag till vissa ändringar i förordningen om erkända arbetslöshetskassor

m. m.

I framställningen har anförts, att erfarenheterna under de senaste åren

vid den praktiska tillämpningen av lagstiftningen örn arbetslöshetsförsäkring

givit vid handen, att vissa förbättringar av förmånerna vöre påkallade

ur de försäkrades synpunkt. De ändringar i lagstiftningen som de delegerade

på grund därav funnit påkallade gå i huvudsak ut på införande av

ett mera allsidigt familjetillägg än de nuvarande barn- och hustrutilläggen,

uppmjukning av bestämmelserna om understöd vid s. k. korttidsarbete, viss

mildring av karensreglerna samt upphävande av den nuvarande begränsningen

av statsbidraget till daghjälpen.

Yttranden. Över förslaget lia efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

socialstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, socialvårdskommittén,

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och tjänstemännens

centralorganisation. Socialstyrelsen har vid sitt yttrande fogat protokoll

vid sammanträde den 17 januari 1946 med nämnden för den statsunderstödda

arbetslöshetsförsäkringen.

Av de i ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna lia statskontoret,

socialvårdskommittén och arbetsgivareföreningen ansett förevarande

framställning icke böra föranleda någon åtgärd. Statskontoret har sålunda,

under hänvisning till att socialvårdskommittén inom en nära framtid

komme att framlägga förslag rörande frågan örn arbetslöshetsförsäkringens

ordnande, ansett framställningen icke böra föranleda annan åtgärd

än att den överlämnades till kommittén.

Socialvårdskommittén1 har anfört:

De framförda ändringsförslagen avse inga av de bärande principerna inom

den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Vissa av förslagen beröra dock jämförelsevis

viktiga bestämmelser inom den gällande lagstiftningen. Särskilt

med hänsyn härtill måste den största hänsyn tågås till den omständigheten,

att förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring förhållandevis snart kommer

att framläggas. Kommittén vill i anledning härav ifrågasätta lämpligheten

att nu genomföra ändringar i den gällande lagstiftningen. Flera av de

framlagda förslagen äro nämligen av den karaktär, att de återverka på det

1 I ärendets behandling inom socialvårdskommittén ha deltagit dess or dförande Bernh

Eriksson samt ledamöterna Bexelius, Hagård, Hartmann, Höjer, Skoglund, Wallén och frii

Nordgren ävensom av de sakkunniga herrar Brodén, Jerneman, Larsson och Sten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Metias proposition nr 326.

pågående arbetet med den obligatoriska försäkringen. Kommitténs tvekan

angående lämpligheten att realisera de nu framförda förslagen förstärkes

av den omständigheten, att intet av dessa — bland annat med hänsyn till

läget å arbetsmarknaden — kan anses vara av högre aktualitetsgrad.

Av kommitténs sakkunniga ha herrar Jerneman, Larsson och Sten anfört,

att kommitténs åsikt att ändringar i arbetslöshetskasselagstiftningen icke

borde vidtagas med hänsyn till det väntade förslaget om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

icke kunde anses vara riktig, då det kunde dröja avsevärd

tid, innan en dylik försäkring kunde komma i verksamhet, och då det måste

anses önskvärt, att arbetslöshetskassorna under tiden skulle kunna lämna

bästa möjliga hjälp åt de arbetslösa.

Arbetsgivareföreningen har anfört, att på senare tid i olika sammanhang

åtgärder vidtagits, som i anmärkningsvärt hög grad uppluckrat försäkringsprincipen

i de erkända arbetslöshetskassornas verksamhet. Statsbidragen

hade successivt utökats. Föreningen hade bestämt motsatt sig denna tendens

under framhållande av att kassorna i princip vore försäkringsinrättningar

och borde arbeta såsom sådana. Från socialvårdskommittén vore att vänta

förslag lill genomgripande förändringar på arbetslöshetsförsäkringens område.

Med hänsyn härtill borde man endast då alldeles påtagliga och oavvisbara

behov gjorde sig gällande vidtaga ändringar i gällande bestämmelser.

Intet av de framlagda förslagen påkallade ett omedelbart avgörande, och de

borde därför, i den mån de ansåges böra beaktas, framläggas först i ett

senare sammanhang.

De delegerades framställning har däremot i sin helhet tillstyrkts av landsorganisationen

och tjänstemännens centralorganisation. Jämväl arbetsmarknadskommissionen

har i allt väsentligt tillstyrkt framställningen. Tre skiljaktiga

ledamöter (herrar Brodén, Andersson och Styrman) ha dock under

hänvisning till socialvårdskommitténs arbete ansett att kommissionen bort

avstyrka framställningen. Socialstyrelsens yttrande är likaledes i princip tillstyrkande.

Inom nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

uttalades vid dess tidigare omnämnda sammanträde i huvudsak instämmanden

i vad de delegerade föreslagit. Socialvårdskommittén och arbetsgivareföreningen,

vilka trots sitt principiella avstyrkande ingått på ett bedömande

av framställningen i sak, ha ställt sig starkt kritiska till de framlagda

förslagen.

Föredraganden. Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen

framgår lia delegerade för de erkända arbetslöshetskassorna m. fl. framlagt

förslag till vissa partiella reformer av arbetslöshetsförsäkringen. I några av

de remissyttranden som avgivits över framställningen, har man — under

hänvisning till angelägenheten av att icke föregripa socialvårdskommitténs

pågående utredning angående arbetslöshetsförsäkringens framtida ordnande

—- ifrågasatt lämpligheten av att nu genomföra ändringar i gällande lag
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 326.

13

stiftning på området. Även om resultatet av socialvårdskommitténs utredning

skulle komma att framläggas förhållandevis snart, måste det emellertid

i varje fall beräknas komma att dröja avsevärd tid innan en på grundval av

utredningen byggd, mera genomgripande reform av arbetslöshetsförsäkringen

kan börja tillämpas. Enligt min mening bör man därför icke avstå från att

redan nu bereda de försäkrade sådana förbättringar av försäkringsskyddet,

vilka finnas särskilt angelägna. Det är självfallet att man vid en dylik partiell

och i viss mån provisorisk revision bör gå fram med försiktighet så att

icke resultatet av den inom socialvårdskommittén pågående utredningen

föregripes. Då en del av de delegerades förslag synas vara väl motiverade

och ett genomförande av dem knappast kan försvåra förverkligandet av en

på socialvårdskommitténs utredningsarbete grundad reform, anser jag att de

delegerades framställning utan uppskov bör upptagas till övervägande. Det

torde vara lämpligt att behandla de i framställningen berörda frågorna var

för sig.

Familjetillägg.

Gällande bestämmelser. Enligt 17 § arbetslöshetskasseförordningen utgår

understöd från erkänd arbetslöshetskassa dels i form av daghjälp ävensom

hjälp till täckande av rese- och flyttningskostnader för tillträdande av

arbete å annan ort, dels ock i form av barntillägg och hustrutill1

ä g g. Sistnämnda slag av understöd — vilka infördes genom författningsändring

1941 -—- utgå icke självständigt utan endast i samband med daghjälp.

Hustrutillägg är icke obligatoriskt utan utgår endast i kassa som beslutat

införa sådant tillägg; för närvarande utgives dock hustrutillägg av

samtliga kassor. Daghjälp utgår ej för söndag och ej heller för annan helgdag,

med mindre medlemmen var arbetslös nästföregående eller efterföljande

vardag, eller för dag, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjuter avlöning.

Såsom villkor för rätten till understöd gäller i princip, att medlemmen den

dag, för vilken understöd skall utgå, hos arbetsförmedlingsorgan sökt arbete.

Daghjälpens belopp skall enligt 20 § i regel utgöra minst två och högst

sju kronor. Såsom daghjälp må ej utgivas mer än som svarar mot för familjeförsörjare

fyra femtedelar och för annan medlem tre femtedelar av den i

orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom samma yrke

och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse. Såsom familjeförsörjare

anses i förordningen den som har försörjningsskyldighet mot make eller mot

barn eller adoptivbarn under 16 år eller som lever i gemensamt bo med och

huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant. Är den arbetslöse berättigad

lill barntillägg för mera än två barn, må det sammanlagda understödsbeloppet

uppgå lili nio tiondelar av sådan arbetsförtjänst som nyss

sagts. Barntillägg och hustrutillägg må utgå även örn summan av daghjälp

och tillägg överstiger sju kronor örn dagen. Rörande barntilläggens och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 326.

hustrutilläggens belopp äro bestämmelser meddelade i särskild förordning

den 15 december 1944 (nr 778).

Barntillägg utgår med en krona om dagen för kassamedlems barn eller

adoptivbarn under 16 år. Örn barnet icke är kyrkoskrivet hos den försäkrade,

måste denne styrka fullgjord underhållsskyldighet gentemot barnet.

I förekommande fall är gift försäkrad berättigad till barntillägg även för

den andra makens barn i tidigare gifte eller utom äktenskap. Beträffande ett

och samma barn får tillägg dock icke i något fall beräknas för mer än en

person, med företrädesrätt för fadern, örn båda makarna enligt huvudregeln

skulle vara berättigade till tillägg för barnet.

Hustrutillägg utgår med en krona 25 öre örn dagen för äkta maka eller

för frånskild hustru, för den senare dock endast där det styrkes, att den

försäkrade fullgör honom åliggande underhållsskyldighet gentemot henne.

Därest makan eller den frånskilda hustrun antingen har eget förvärvsarbete

under minst tre dagar i veckan eller själv uppbär understöd från erkänd

arbetslöshetskassa, utgår icke hustrutillägg.

Framställningen. De delegerade för de erkända arbetslöshetskassorna

m. fl. ha i sin förut omnämnda framställning anfört, att en förstärkning av

försäkringsskyddet vore påkallad bland annat för att ur rättvisesynpunkt

tillförsäkra kassamedlemmarna ett mera allsidigt familjetillägg än

de nuvarande barn- och hustrutilläggen. Vägande anmärkningar kunde riktas

mot att vid arbetslöshet endast manlig kassamedlem skulle äga utfå föreskrivet

tillägg till daghjälpen på grund av föreliggande försörjningsskyldighet

mot make. Med hänsyn bland annat till den försörjningsplikt mot

mannen, som enligt fattigvårdslagen åvilade hustru, syntes gift kvinna, som

tillhörde erkänd arbetslöshetskassa, böra beredas möjlighet att utfå tillägg

till daghjälpen för make, vilken till följd av arbetslöshet, sjukdom eller dylikt

icke kunde bidraga till familjens uppehälle. I enlighet härmed borde det nuvarande

hustrutillägget i princip göras ömsesidigt. Enligt de delegerades

mening borde dock tillägg icke i något fall utgå för frånskild man. I samband

med införande av tillägg för mannen — vilket tillägg i likhet med det nuvarande

hustrutillägget icke syntes böra göras obligatoriskt för kassorna —

borde den hittillsvarande benämningen hustrutillägg ersättas med en för båda

slagen av tillägg gemensam benämning, maketillägg. Detta tillägg borde

utgå med samma belopp som det nuvarande hustrutillägget eller med en

krona 25 öre örn dagen. Statsbidrag till maketillägget förutsattes komma att,

liksom till hustrutillägget, utgå med 75 procent.

I framställningen har vidare förordats en utvidgning av rätten att erhålla

maketillägg alt avse även vissa fall, då ogift kassamedlem hade husföreståndarinna

eller hushållerska eller eljest på mera varaktigt sätt sammanbodde

med ogift kvinna. Tillfälliga förbindelser borde däremot icke

komma i fråga. För att tillgodose detta önskemål och även ur praktisk kont
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 326.

15

rollsynpunkt vore det nödvändigt att i en eller annan fonn begränsa bestämmelsernas

räckvidd. Under behandlingen av detta spörsmål hade ifrågasatts

den möjligheten att tillägg skulle utgå endast i sådana fall, då kvinnan svarade

för vården av kassamedlemmens eller hans och kvinnans gemensamma

hemmavarande barn. Rätt till maketillägg i här förevarande fall skulle alltså

föreligga endast vid varaktigt samboende, då tillika minderåriga barn inginge

i hushållet. Detta ansågs emellertid vara att gå för långt, då det innebure

möjligheter till orättvisor i vissa fall. Delegerade hade därför stannat

vid att förorda, att maketillägg i dylika fall finge utgå då kvinnan vore

kyrkoskriven hos den försäkrade.

De delegerade ha därjämte föreslagit införandet av föräldratillägg

i vissa fall. Såsom förutsättning härför föreslås skola gälla, att kassamedlemmen

lever i gemensamt bo med sin fader eller moder eller båda föräldrarna

(eventuellt adoptant). Samboende hade sålunda ansetts böra utgöra ett

grundvillkor för utfående av tillägget. Därjämte borde fordras att den försäkrade

åtminstone i någon mån bidroge till föräldrarnas försörjning. Den

som uppbure maketillägg borde dock icke samtidigt kunna erhålla föräldratillägg.

Å andra sidan borde föräldratillägg kunna utgå oberoende av huruvida

ett eller flera syskon vistades i hemmet och eventuellt lämnade bidrag

till faderns eller moderns underhåll. Det förutsattes, att örn flera syskon, som

vore kassamedlemmar, sammanbodde med föräldrarna, föräldratillägg finge

utgå endast till ett av dem. Av tillsynsmyndigheten borde meddelas tillämpningsföreskrifter

för att avgöra vilket av syskonen, som i olika tänkbara

situationer närmast borde vara berättigad att uppbära tillägget. Detta borde

utgå med en krona 25 öre om dagen i alla klasser. Medlem, som sammanbodde

med båda föräldrarna, skulle icke äga uppbära mera än nämnda belopp.

Statsbidrag borde även till föräldratillägget utgå med 75 procent.

Yttrandena. I fråga om det föreslagna maketillägget har socialstyrelsen

funnit det ur principiell synpunkt befogat att jämställa manliga och

kvinnliga medlemmar av arbetslöshetskassa. För närvarande erlades samma

avgifter av kvinnliga och manliga medlemmar, som tillhörde samma daghjälpsklass.

Gift kvinnlig medlem kunde emellertid ej för sin make erhålla

någon förmån som motsvarade det hustrutillägg, den manlige medlemmen

ägde uppbära. F.tt införande av maketillägg skulle bringa arbetslöshetskasseförordningen

i bättre överensstämmelse med 13 § lagen örn understödsföreningar,

enligt vilken medlemsavgifter till understödsförening ej finge utgå

med olika belopp för olika grupper av föreningens medlemmar i vidare mån

än som skäligen föranleddes av olikhet medlemmarna emellan i avseende å

försäkringsrisk eller å understödsrätt, till den del densamma grundades å

erlagda medlemsavgifter. Den ifrågasatta ömsesidigheten vore en gärd av

rättvisa mot arbetslöshetskassornas kvinnliga medlemmar — för närvarande

omkring 150 000 — och hade en icke ringa psykologisk betydelse för därav

berörda grupper.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 326''.

Såsom exempel på en situation, då hustruns försörjningsplikt mot mannen

kunde inträda oell det ifrågasatta maketillägget således utgå till hustrun, har

socialstyrelsen anfört det fall, att mannen bleve sjuk eller utförsäkrad från

arbetslöshetskassa och andra samhälleliga hjälpformer av olika skäl ej kunde

eller hunne träda i funktion. Maketillägget skulle dock med ali sannolikhet

icke komma att utgå i samma omfattning till kvinnlig som till manlig medlem,

eftersom de fall, då hustrun måste försörja mannen, vore ytterst få i förhållande

till de fall, då mannen försörjde hustrun. Men denna frekvensskillnad

innebure icke någon principiell olikhet och kunde icke anföras såsom

skäl mot genomförandet av ett ömsesidigt maketillägg. Med anledning av

den relativt obetydliga omfattning, som maketillägg åt kvinnlig medlem

kunde beräknas få, borde ej heller ekonomiska motiv från kassornas och

samhällets sida utgöra hinder för den ifrågasatta förändringen. Merkostnaderna

därför skulle icke kräva stegrade medlemsavgifter och ej heller

någon höjning av anslagen till statsbidrag till kassorna.

Socialstyrelsen har vidare i anledning av de delegerades uttalande, att

maketillägg icke i något fall borde utgå till kvinnlig medlem för frånskild

man anfört, att det av principiella skäl vore angeläget att icke heller i detta

hänseende göra skillnad mellan manlig och kvinnlig försäkrad. Det förekomme

ytterst sällan att en kvinna hade försörjningsplikt mot frånskild man,

varför frågan saknade praktisk betydelse.

Härutöver har socialstyrelsen i förevarande sammanhang anfört följande.

Den föreslagna utvidgningen av hustrutillägget medför, att ökad hänsyn

måste tagas till andra grenar av socialförsäkringen. Den principen bör nämligen

gälla, att för person, som från socialförsäkringen erhåller ersättning

för inkomstbortfall, bör tillägg icke utgå till annan försäkrad. Då hustrutillägget

infördes i arbetslöshetsförsäkringen, gjordes dock endast den begränsningen,

att tillägg icke skulle utgå för maka eller frånskild hustru, som

hade förvärvsarbete motsvarande tre dagar eller därutöver i veckan eller

själv uppbure daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa. För hustru, som

uppbar sjukpenning eller ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen, företogs

däremot icke motsvarande inskränkning. Detta kan anses försvarbart,

så länge tillägg för make utgår endast till manlig försäkrad, enär det torde

tillhöra undantagen att hustru, som icke har förvärvsarbete, erhåller ersättning

från annan gren av socialförsäkringen. Förhållandet blir emellertid ett

annat, därest tillägg kommer att utgå till kvinnlig försäkrad för hennes

make. Härvid torde uppkomma ett avsevärt större antal fall, då ersättning

från socialförsäkring utgår till arbetslöshetsförsäkrads make.

För alt i möjligaste mån förebygga att de olika grenarna av socialförsäkringen

gripa in i varandra, finner socialstyrelsen det nödvändigt, att bestämmelserna

örn maketillägg kompletteras med ett stadgande, att dylikt tillägg

ej må utgå till försäkrad — förutom i de fall som avses i gällande lagstiftning

örn hustrutillägg — för make, som uppbär sjukpenning av minst 2

kronor per dag från statsunderstödd eller statlig sjukförsäkring eller i forin

av sjukpenning eller invaliditetsränta enligt olycksfallsförsäkringslagen erhåller

motsvarande ersättning. Det torde även vara rimligt att härmed jämställes

sådan avlöning, som i form av sjukavlöning, förtidspension eller inva
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

17

lidpension utgår till anställd vid sjukdom eller invaliditet. Ifrågavarande

begränsning av understödsrätten synes emellertid också böra gälla övriga

fall, då avlöning utgår för tid, varunder ledighet åtnjutes, såsom exempelvis

vid semester.

Genom denna komplettering av bestämmelserna örn maketillägg skulle

formellt uppstå en försämring i fråga örn den del av maketillägget, som motsvarar

nuvarande hustrutillägg. Detta skulle dock knappast få någon praktisk

betydelse, enär den icke förvärvsarbetande hustrun, såsom redan tidigare

framhållits, sällan åtnjuter sådan avlöning, som förut sagts, eller uppbär

sjukpenning eller invaliditetsränta. Redan enligt nu gällande bestämmelser

utgår icke hustrutillägg för den förvärvsarbetande hustrun, då hon

arbetar eller själv uppbär daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa. Den mest

påtagliga förändringen torde inträffa för det fall, då en eljest förvärvsarbetande

hustru har avlönad ledighet, t. ex. är sjuk eller har skadats i arbete.

Såsom nämnts kan i sådant fall en försäkrad man nu erhålla hustrutillägg

för henne.

Den föreslagna förändringen är ur principiell synpunkt riktig och får anses

motiverad bl. a. örn sjukförsäkringen i samband med införande av obligatorisk

sådan försäkring utbygges och väsentligt förbättras.

Styrelsen förutsätter, såsom framgår av vad nu anförts, att hänsyn icke

skall tagas till den omständigheten att försäkrads make åtnjuter folkpension.

Emellertid vill styrelsen förutskicka att, därest under senare tid ifrågasatta

väsentliga förbättringar i folkpensioneringen genomföras, ifrågavarande bestämmelser

böra kompletteras med hänsynstagande därtill.

Arbetsmarknadskommissionen har i förevarande hänseende anfört, att

redan i särskilda utskottets utlåtande nr 17 vid 1933 års riksdag uttalats, att

bestämmelserna örn vem som skulle anses såsom familjeförsörjare borde

vara likartade för alla former av arbetslöshetshjälp. Enligt kungörelsen den

30 juni 1934 angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet

förelåge intet hinder för att endera av tvenne makar betraktades såsom

familjeförsörjare, även om det hittills torde ha varit mycket ovanligt, att

hustru erhållit arbetslöshetshjälp såsom försörjare för sin make. Det föreslagna

maketillägget inom arbetslöshetsförsäkringen vore sålunda ägnat att

åstadkomma en sådan överensstämmelse, som enligt nyssnämnda utskottsuttalande

borde föreligga.

Socialvårdskommittén har förklarat intet vara att erinra mot att föreliggande

olikheter i understödshänseende mellan manliga och kvinnliga kassamedlemmar

avskaffades i den mån så befunnes lämpligt. Under förklaring,

att utformningen av understödslörmånerna inom en socialförsäkring måste

ske under hänsynstagande till det hjälpbehov, som försäkringen vore avsedd

alt tillgodose, har emellertid kommittén anfört följande.

Enär maketillägg icke skall utgå, då den andra maken har arbete eller åtnjuter

daghjälp från arbetslöshetsförsäkringen, torde i allmänhet fråga vara

örn fall, då mannen till en arbetslös, eljest löneanställd hustru saknar sysselsättning

av nämnvärd omfattning. Enär hustrun härvid framstår som den

egentliga familjeförsörjaren, kan skäl utan tvivel anföras för det berättigade

i ett maketillägg under förutsättning dock, att samhället icke på annat sätt

Bihang till riksdagens protokoll 19A6. 1 sand. Nr 326. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

sörjt för mannens underhåll. För det fall att hustrun är familjeförsörjare

och mannen varken innehar arbete eller söker dylikt, torde orsaken till

sysslolösheten vara, att mannen är förhindrad arbeta på grund av olycks

tall eller sjukdom, eller ock att hans arbetsförmåga av andra anledningar

är så nedsatt, att han saknar möjlighet att utföra arbete i nämnvärd omfattning.

Härjämte kan tänkas, att mannen visserligen söker arbete men icke

åtnjuter understöd på grund av att han antingen icke är försäkrad eller uttömt

sin rätt till understöd från försäkringen.

Är orsaken till det påpekade förhållandet att söka i olycksfall i arbete eller

yrkessjukdom, erhåller vederbörande hjälp från den sociala olycksfallsförsäkringen.

Saknar han arbetsförmåga enligt folkpensioneringslagens mening,

erhåller han folkpension. Sedan allmän sjukförsäkring införts, kommer han

att erhålla understöd även i andra fall av arbetsoförmåga.

Skall maketillägg utgå till försäkrad kvinna, böra tydligen förut angivna

fall undantagas, enär mannen redan är understödd av samhället. Familjetilläggens

utvidgning i här berört hänseende blir därför ingen stor fråga. Ur

principiella synpunkter kan det anses riktigt att maketilläggen får den av

de delegerade föreslagna utformningen, dock med nyssnämnda begränsningar.

Härför talar även det förhållandet, att det bland kassamedlemmarna

varit ett länge närt önskemål att på denna punkt få till stånd en ändring. ''

Ett realiserande av de delegerades förslag bör dock tills vidare anstå för att

upptagas i ett större sammanhang i avsikt att på denna punkt uppnå enhetliga

bestämmelser inom olika grenar av den samhälleliga hjälpverksamheten.

Bland annat torde härvid böra beaktas vilken utformning maketilläggen få

inom en allmän sjukförsäkring. Påpekas må att, enligt den inom socialdepartementet

upprättade promemorian angående vissa ifrågasatta jämkningar i

socialvårdskommitténs förslag till allmän sjukförsäkring, maketillägg tänkts

utgå till kvinnlig försäkrad, endast därest hon är att anse som den huvudsakliga

försörjai’en (alt. II).

Arbetsgivareföreningen har anfört, att ur försäkringstekniska synpunkter

införandet av hustrutillägg och barntillägg inom arbetslöshetsförsäkringen

inneburit betänkliga avvikelser från försäkringsprincipen och att de nu

framlagda förslagen ginge vidare på samma väg. I yttrandet har framhållits

i anslutning härtill.

Hustrutillägget liksom barntillägget kan dock försvaras ur allmänsociala

synpunkter, därigenom att det kanske kan betraktas som orimligt, att hustrun

i en situation, då mannen blir kortvarigt arbetslös och lång tid förflutit,

sedan hon själv ägnade sig åt avlönat arbete, plötsligt skall söka sig ut på

arbetsmarknaden. Helt annat betraktelsesätt kan läggas på kvinnlig kassamedlems

rätt till tillägg för make, då hon blir arbetslös. Om mannen icke

har eget arbete, torde det bero på att han är invalid eller överårig. I båda

dessa fall är han berättigad antingen till invalidpension eller ålderspension

enligt folkpensioneringslagstiftningen, i invalidfallet dock endast, om han

och hans hustrus gemensamma inkomst understiger vissa belopp. Blir hustrun

arbetslös, ökas mannens möjlighet att erhålla invalidpension. Till stöd

för yrkandet, att tillägg skall utgå för make, åberopa de delegerade fattigvårdslagens

underhållsregler. Föreningen anser detta skäl föga bärande. I

§ 3 st. 1 i fattigvårdslagen ålägges man ovillkorlig försörjningsplikt gentemot

hustru, medan däremot hustru enligt st. 2 i samma paragraf endast är

skyldig försörja sin man i mån av behov och förmåga.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

19

Föreningen har funnit det orimligt att på det föreslagna sättet utbygga

en kassaförsäkring, såvida icke kassamedlemmarna själva genom höjda avgifter

skulle svara för härför uppkommande kostnader. Eventuellt förekommande

hjälpbehov i nu avsett hänseende borde eljest falla under fattigvården.

Rörande frågan örn tillägg för husföreståndarinna har socialstyrelsen

uttalat, att inom andra samhälleliga hjälp- och understödsformer

sådan förmån godtagits. Härom har styrelsen anfört följande.

Inom den av arbetslöshetsnämnderna bedrivna kontantunderstödsverksamheten

kan en änkling med försörjningsplikt mot barn under 16 år erhålla

dagunderstöd med belopp såsom för »man och hustru» tillhopa, dock

under förutsättning att hemmet verkligen sammanhålles. Före den 1 juli

1933 räknades ogift man såsom familjeförsörjare gent emot kvinna, vilken

såsom hustru sammanbodde med honom. Efter nämnda tidpunkt beräknas

emellertid kontantunderstödet i detta täll icke längre såsom för gift. Såsom

familjeförsörjare enligt 1933 års kungörelse angående statlig och statsunderstödd

arbetslöshetshjälp anses nämligen endast den, som har försörjningsskyldighet

mot make eiler barn under 16 år eller som sammanbor med och

huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant. Förändringen torde ha

haft till syfte att i detta avseende åstadkomma överensstämmelse med det

familjeförsörjarebegrepp, som enligt det år 1933 föreliggande förslaget till

arbetslöshetskasseförordning skulle användas vid tillämpning av de s. k.

överförsäkringsreglerna. Dessa bestämmelser ha intagits i 20 § 1 mom. i

den gällande förordningen.

Beträffande de särskilda förmåner, som av statsmedel utgå till arbetssökande

personer, vilka efter anvisning av offentlig arbetsförmedling antaga

arbete inom visst av arbetsmarknadskommissionen angivet område, exempelvis

skogsbruket, gäller följande av intresse i detta sammanhang. Familjetillägg

utgår till familjeförsörjare från stad eller större industrisamhälle

med vissa belopp för hustru och varje barn. För husföreståndarinna utgår

familjetillägg såsom för hustru, därest minderåriga barn (arbetstagarens,

hennes eller bådas gemensamma), för vilka arbetstagaren är forserjningspliktig,

vistas i hemmet och äro beroende av husföreståndarinnans vård.

Enligt familjebidragsförordningarna beräknas s. k. familjepenning med

vissa belopp bl. a. för värnpliktigs husföreståndarinna under förutsättning,

att den värnpliktige sammanbor med barn under 16 år samt att han icke

sammanlever med hustru eller att hustrun, med vilken han sammanlever, är

arbetsoförmögen. År 1942 tillkom möjligheten att bevilja familjepenning för

husföreståndarinna även då hon icke har omvårdnaden örn värnpliktigs

minderåriga barn. Här åsyftas närmast sådana fall, då en värnpliktig räknar

en kvinna, med vilken han länge sammanbott, såsom sin hustru utan

att de i laga ordning ingått äktenskap. För alt familjepenning skall kunna

utgå i dessa fall erfordras emellertid, alt arbetsmarknadskommissionen särskilt

medgiver att husföreståndarinna räknas som sådan särskild familjemedlem

(hustru m. fl.), för vilken familjebidrag i normala fall må utgå.

Familjepenningens belopp bestämmes med hänsyn till den värnpliktiges behov

av bidrag för alt under tiden för tjänstgöringen kunna behålla eller anställa

husföreståndarinna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

Socialstyrelsen har härefter uttalat, att det måste anses befogat att ett mot

hustrutillägget svarande bidrag från arbetslöshetskassa utgår till försäkrad,

som måste anställa husföreståndarinna för vården av hemmavarande minderåriga

barn. Försörjningsbördan för en sådan kassamedlem vore nämligen

i regel lika stor som örn hustru funnits och förestått hemmet. Dessa

fall torde även kunna göras till föremål för en relativt enkel kontroll, då det

i allmänhet rörde sig om förhållanden av mera stadigvarande natur. Styrelsen

tillstyrkte därför att tillägg finge utgå även för husföreståndarinna,

om hustru icke funnes, men i kassamedlemmens hushåll inginge minderåriga

barn. Tillägget borde kallas husföreståndarinnetillägg, vilket bättre

motsvarade dess syfte än benämningen maketillägg. Att husföreståndarinnetillägget

föresloges skola utgöra en självständig understödsform borde dock

icke medföra någon ändring i den av de delegerade förutsatta ordningen att

tillägg till försäkrad icke finge utgå samtidigt för make och för husföreståndarinna.

Beträffande frågan örn husföreståndarinnetillägg skall kunna utgå även

i andra fall har socialstyrelsen funnit anledning till tveksamhet. I yttrandet

har häröver anförts följande.

Det kan givetvis förekomma fall, då ett välgrundat behov av husföreståndarinna

förefinnes, ehuru minderåriga barn icke tillhöra hushållet. Örn

exempelvis en äldre kassamedlem blir änkling, torde han ofia önska sammanhålla

hemmet genom att anställa en husföreståndarinna, även om barn

under 16 år icke skulle finnas. Vidare har det från kassahåll understundom

betecknats såsom otillfredsställande, att ett eventuellt utgående husföreståndarinnetillägg

omedelbart skulle upphöra, så snart barnet, eller det yngsta

av barnen, uppnår 16 års ålder. Härtill kommer, som förut nämnts, att

man på ett annat område (familjebidragsverksamheten) redan godtagit en

anordning, varigenom husföreståndarinna — utan att barn finnas — i vissa

fall kan jämställas med hustru eller däremot svarande familjemedlem vid

bedömande av den värnpliktiges rätt till familjepenning.

När socialstyrelsen likväl ställer sig tveksam i fråga örn husföreståndarinnetillägg

även i sistberörda fall, så beror detta väsentligen på svårigheten

att i den praktiska tillämpningen skapa en tillräckligt effektiv kontroll mot

missbruk av en dylik förmån. Erfarenheten pekar nämligen hän emot, att

svårigheterna därvidlag måste bli betydande. Särskilt må framhållas, att

olägenheterna av bristande kontroll vid en underslödsverksamhet i försäkringens

form, där försäkringstagaren alltså har en laglig rutt till understöd,

måste bli mera framträdande än vid en hjälpverksamhet, där understödet i

varje enskilt fall utmätes efter individuell behovsprövning.

Det av delegerade föreslagna villkoret, att vederbörande endast behöver

vara kyrkoskriven hos den försäkrade, synes i varje fall i och för sig icke

vara tillfyllest i normala fall. För att tillägget ej skall utgöra en lockelse

till missbruk, synes det styrelsen nödvändigt alt dessutom kräva, att kvinnan

skall ha varit kyrkoskriven hos den försäkrade under en viss tid före

arbetslöshetsfallets inträdande, förslagsvis minst en månad. Kyrkoskrivning

under viss tid synes emellertid böra betraktas endast såsom ett indicium på

varaktigt sammanboende och ej uppställas som ett oeftergivligt villkor för

att husföreståndarinnetillägg skall kunna utgå. Om det kan konstateras ett

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

21

sammanboende under längre tid trots att kyrkoskrivning av husföreståndarinnan

av en eller annan anledning icke kommit till stånd, bör tillägg

kunna utgå för henne, därest kyrkoskrivningen ordnas. Detsamma bör gälla,

örn exempelvis en moder flyttar samman med försäkrad för att hushålla

för denne, även örn detta sker vid början av eller under arbetslösheten. Ett

annat fall då tillägg bör kunna utgå, även om nämnda villkor icke uppfylles,

är att den försäkrade, exempelvis på grund av att hustrun avlidit, för

vården av sina minderåriga harn tvingas anställa husföreståndarinna vid en

tidpunkt, som omöjliggör kyrkoskrivning under den förut angivna tiden.

Om det på annat sätt kan styrkas, att sammanboendet är av varaktig karaktär,

bör således tillägg för husföreståndarinnan kunna utgå.

Ett ytterligare villkor bör vara, att husföreståndarinnan erhåller sin huvudsakliga

försörjning genom hushållsarbete åt den försäkrade, vilket bör

styrkas genom särskilt intyg. Man kan här tänka sig en granskning hos tillsynsmyndigheten

av rätten till ifrågavarande tillägg i likhet med vad som

gäller beträffande familjepenningen enligt familjebidragsförordningen i

motsvarande fall. En sådan anordning synes emellertid ur administrativ

synpunkt vara mindre lämplig. Den torde ej heller vara nödvändig, därest

tillsynsmyndigheten lämnar sådana tillämpningsföreskrifter, som möjliggöra

en nöjaktig kontroll i detta speciella hänseende.

En konsekvens av kravet på att husföreståndarinnan skall ha sin huvudsakliga

försörjning genom att hushålla åt den försäkrade får anses vara,

att tillägg för husföreståndarinna ej kan utgå i de fall, då i fråga örn gift

försäkrad maketillägg icke skulle ha kunnat utgå på grund av förvärvsarbete

i viss omfattning, daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa, sjukersättning

och dylikt.

Socialstyrelsen har icke velat motsätta sig införande av husföreståndarinnetillägg

även då minderårigt barn icke funnes i familjen. Ett bidragande

skäl härtill vore att därigenom det av de delegerade föreslagna föräldratilllägget

i det väsentliga skulle bli obehövligt, vilket ur organisatorisk-tekniska

synpunkter vore en fördel. En förutsättning härför vore emellertid att husföreståndarinnetillägg

borde kunna utgå även till kvinnlig försäkrad. Alldeles

oavsett frågan örn införandet av ett föräldratillägg syntes det befogat

att bereda möjlighet till särskilt tillägg även för sådana kvinnliga medlemmar,

som av en eller annan anledning måste anställa någon person för hemmets

skötsel.

Socialstyrelsen har i nu förevarande hänseende slutligen anfört följande.

För att den nu föreslagna anordningen med ett särskilt husföreståndarinnetillägg

i praktiken icke skall bli verkningslös, måste det fastslås, att

hushållsarbete, som utföres av husföreståndarinna i den försäkrades hem,

icke är att betrakta såsom sådant förvärvsarbete, som enligt gällande föreskrifter

utesluter medlem från rätten till tillägg för hustru, därest arbetet

utföres under minst tre dagar i veckan.

På grund av det i delegerades framställning uppställda kravet på husföreståndarinnans

varaktiga sammanboende med den försäkrade kan husföreståndarinnetillägg

icke utgå då det för skötseln av hem och barn finnes

särskilt anställd person, som har sin huvudsakliga försörjning därav, men icke

bor i hemmet. Ofta är orsaken till detta senare förhållande den, alt veder
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majas proposition nr 326.

börande är gift och har gemensamt hushåll och bostad med annan än den

försäkrade. Blir den sistnämnde arbetslös och därför icke kan ha husföreståndarinnan

kvar i sin tjänst, har denna i regel möjlighet att falla tillbaka

på sin man. Skulle arbetslöshetskassorna tvingas alt utge husföreståndarinnetillägg

även i dessa fall, skulle kontrollen avsevärt försvåras.

Med anledning härav har styrelsen för sin del icke velat gå utöver den av

delegerade föreslagna gränsen i detta hänseende.

Det må vidare beaktas, att ett införande av det nu ifrågasatta husföreståndarinnetillägget

torde böra föranleda en utvidgning av det i arbetslöshetsförsäkringen

tillämpade familjeförsörjarebegreppet. Enligt gällande bestämmelser

härom, vilka återfinnas i 20 § 1 mom. tredje stycket arbetslöshetskasseförordningen,

skall såsom familjeförsörjare anses den, som har

försörjningsskyldighet mot make eller mot barn eller adoptivbarn under

16 år eller som lever i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller

föräldrar eller adoptant.

Dessa bestämmelser ha väsentligen betydelse vid tillämpningen av de s. k.

överförsäkringsreglerna, i det att en familjeförsörjare vid beräkningen av

understödets storlek i erkänd arbetslöshetskassa äger utfå större andel —

upp till 80 och i vissa fall 90 procent — av den normalt utgående arbetsinkomsten

än en icke-familjeförsörjare (högst 60 procent). Tydligt är, att

den som är berättigad till föreslaget husföreståndarinnetillägg med lika stor

rätt som de i förordningen redan omnämnda kategorierna bör räknas såsom

familjeförsörjare i den mening, som här avses. Härom erfordras emellertid

ett uttryckligt stadgande, och socialstyrelsen föreslår därför, att författningstexten

förses med ett tillägg av sådan innebörd.

Arbetsmarknadskommissionen har i likhet med socialstyrelsen erinrat om

att till och med den 30 juni 1933 inom den statliga arbetslöshetshjälpen funnits

möjlighet att utgiva maketillägg för husföreståndarinna men att denna

möjlighet avskaffades för att få överensstämmelse mellan familjeförsörjarbegreppet

inom arbetslöshetsförsäkringen och den statliga arbetslöshetshjälpen.

Ett bifall till föreliggande framställning borde medföra ett återinförande

av den äldre bestämmelsen vid den statliga arbetslöshetshjälpen. I

anledning av den vaga formulering som föreslagits angående förutsättningarna

för erhållande av här ifrågavarande tillägg — kyrkoskrivning hade

föreslagits som enda villkor — har kommissionen anmärkt, att enligt krigsfamiljebidragsförordningen

räknades såsom familjemedlem den värnpliktiges

husföreståndarinna, under förutsättning att den värnpliktige sammanbodde

med egna eller hustrus barn under 16 år. I andra fall fordrades tillsynsmyndighetens

medgivande.

Socialvårdskommittén har ansett, att anledning icke funnes att nu återgå

till de bestämmelser som före år 1933 gällde för den kontanta understödsverksamheten

till de arbetslösa, enligt vilka ogift man skulle anses såsom

familjeförsörjare gent emot kvinna vilken såsom hustru sammanbodde med

honom. Däremot har kommittén — som jämväl avstyrkt det av de delegerade

ifrågasatta föräldratillägget — ansett att, därest någon ändring för

närvarande skulle vidtagas, de nuvarande tilläggen borde kompletteras med

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

23

ett hushållersketillägg att utgå antingen för den försäkrades moder, därest

hon sammanbodde med den försäkrade och ej uppbure invalid- eller ålderspension

från folkpensioneringen, eller för annan hushållerska såframt den

försäkrade hade barn eller adoptivbarn under 16 år, vilket vore kyrkoskrivet

hos den försäkrade. Hushållersketillägg borde dock ej utgå, om modern

eller hushållerskan hade förvärvsarbete motsvarande minst tre dagar i veckan

eller själv uppbure daghjälp. Utginge hustrutillägg, borde hushållersketillägg

ej utgå.

Till motivering för detta förslag har kommittén anfört följande.

Kommittén har i arbetet med förslaget till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

granskat de nuvarande reglerna för familjetillägg och övervägt i

vad mån behov av familjetillägg föreligger även i andra fall än då dylika

tillägg för närvarande kunna utgå. Kommittén har härvid funnit, att en utvidgning

av rätten till familjetillägg är motiverad. Emellertid vill kommittén

understryka, att man härvid måste framgå med viss försiktighet, enär

eljest risk för missbruk av försäkringen kommer att uppstå. Familjetillägg

bör utgå till försäkrad endast i sådana fall, då å den försäkrade vilar viss

försörjningsbörda. Enär det inom en försäkring icke kan bli fråga om att

pröva i vad mån en försäkrad verkligen försörjer annan, är det nödvändigt

att begränsa rätten till familjetillägg till de fall, då man har anledning presumera,

att viss försörjningsbörda verkligen åvilar den försäkrade. Kommittén

hyser på denna punkt i princip samma uppfattning som de delegerade,

men anser sig böra förorda en i viss mån avvikande utformning av den

ifrågasatta utvidgningen av understödsförmånerna.

Av liknande skäl som förut anförts saknas anledning att införa ett särskilt

tillägg för fader, enär denne i varje fall för framtiden kommer att ha

sin försörjningsfråga ordnad. Har han icke möjlighet att antaga arbete, erhåller

han understöd antingen från sociala olycksfallsförsäkringen, den

kommande obligatoriska sjukförsäkringen eller folkpensioneringen. Ej heller

örn han söker arbete men saknar försäkringsmässig understödsrätt finnes

anledning medge sonen eller dottern särskilt tillägg till daghjälpen. Kommittén

utgår nämligen från, att han i händelse av arbetslöshet erhåller hjälp

från annat samhälleligt organ.

Förhållandena ligga annorlunda till i fråga örn moder, som sammanbor

med försäkrad och som handhar hushållet för denne. Är detta fallet, torde

hon oftast vara förhindrad att taga arbete på öppna marknaden. Grundad

anledning synes föreligga att till den försäkrade utge ett särskilt tillägg till

daghjälpen för den försörjningsbörda, som i dylikt fall åvilar honom. En

förutsättning för att ett tillägg till daghjälpen skall utgå är givetvis, att

modern icke åtnjuter invalid- eller ålderspension från folkpensioneringen.

Ogift försäkrad, som har minderåriga barn och som normalt innehar avlönad

arbetsanställning, har utan tvivel behov av särskild hjälp i hemmet.

Därest den försäkrades moder handhar barnens vård utgår tillägg genom

det förut berörda hushållersketillägget för moder. Vanligt är emellertid, att

den försäkrade måste anlita annan person. Många gånger kan här även

vara fråga örn en släkting, som erhåller fri bostad och försörjning hos den

försäkrade mot alt hon handhar barnets eller barnens vård. Jämväl i ett

dylikt fall synes det kommittén föreligga skäl alt låta ett hushållersketillägg

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

utgå på grund av den större försörjningsbörda, som härvid åvilar den försäkrade.

För att hushållersketillägg skall utgå bör i regel vara fråga cm

person, som bor i den försäkrades hem och som inom detta hem har sin

huvudsakliga sysselsättning. Hushållersketillägg bör dock kunna utgå även

för en för barnets skötsel särskilt anställd person, som icke bor i hemmet,

därest arbetet i hemmet motsvarar full sysselsättning. I detta fall är det nödvändigt,

att ett verkligt anställningsförhållande föreligger. HushållersketillJägg

bör sålunda icke medges för släkting eller annan, som icke bor i den

försäkrades hem men som — utan att ett anställningsförhållande föreligger

— utför vissa arbetsuppgifter i hemmet.

Enligt de delegerades förslag skulle kvinnlig försäkrad, som i sitt hem

har hushållerska anställd, icke komma i åtnjutande av särskilt tillägg för

henne. Detta finner kommittén vara en omotiverad begränsning. Anledning

finnes icke att begränsa tillägget i fråga endast till manliga försäkrade. En

yrkesutövande kvinna med minderåriga barn — fråga är här i allmänhet

om änkor -—- har nämligen av samma anledning som en yrkesutövande man

behov av särskild hushållerska eller annan, som utövar tillsyn över barnen.

Visserligen kan göras gällande, att en arbetslös kvinna själv kan handha

vårdnaden av barnen och att hon till följd härav icke skulle vara i behov

av särskild hushållerska. Detta skulle emellertid förutsätta, att hon vid

arbetslöshetens inträdande skulle avskeda hushållerskan, något som i sin

tur skulle medföra ökade svårigheter att antaga nytt arbete, enär hon för

tillträdande av ny arbetsanställning måste anskaffa ny hushållerska.

Av socialvårdskommitténs ledamöter har fru Nordgren, med instämmande

av de sakkunniga Jerneman, Larsson och Sten, ansett att då i annat

sammanhang inom socialvården understöd redan utginge för kvinna, med

vilken man sammanbodde och vilken hushållade för honom utan att barn

funnes i hemmet, tillräckliga skäl icke anförts av kommittén för att hushållersketillägg

ej borde utgå i sådant fall.

Arbetsgivareföreningen har förklarat sig möjligen kunna tillstyrka ett förslag,

att det nuvarande hustrutillägget utsträckes att utgå även till husföreståndarinna

hos sådan kassamedlem som har vården örn minderåriga barn,

vilka äro kyrkoskrivna hos den försäkrade, men att föreningen i övrigt motsatte

sig genomförandet av förslaget i denna del, då kontrollsvårigheterna

vore betydande.

Förslaget om införande av föräldratillägg har arbetsmarknadskommissionen

funnit — liksom hustrutilläggets ersättande med ett maketillägg

— innebära att en önskvärd överensstämmelse mellan arbetslöshetsförsäkringen

och den statliga arbetslöshetshjälpen åvägabragtes. Liksom

beträffande husföreståndarinnetillägget gällde emellertid att en viss tvekan

kunde råda angående formuleringen, enligt vilken förutsättningen skulle

vara att kassamedlem levde i gemensamt bo med endera eller båda föräldrarna

och åtminstone i någon mån bidroge till deras försörjning. Motsvarande

föreskrift i hjälpkungörelsen förutsatte att vederbörande huvudsakligen

underhölle föräldrarna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

25

Såsom redan tidigare angivits har socicdvårdskommittén avstyrkt införandet

av föräldratillägg. Jämväl socialstyrelsen har på i huvudsak samma

skäl som socialvårdskommittén avstyrkt framställningen i denna del. Styrelsen

har ansett att, om det föreslagna husföreståndarinnetillägget infördes,

kravet på föräldratillägg vore grundat mera på formella än på reella skäl

och har härom anfört följande.

Under förutsättning, att husföreståndarinnetillägg kommer att utgå även

då minderårigt barn icke finnes i hemmet, kan det antagas, att detta tillägg

kommer att utgivas till kassamedlem, som sammanbor med moder, vilken

hushållar för honom eller henne och därigenom har sin huvudsakliga försörjning.

Härigenom torde kassornas önskemål bli tillgodosett för flertalet

av de fall, då enligt delegerades förslag föräldratillägg eljest skulle ha utgått.

Här åsyftade fal! äro vanliga och uppkomma ofta, då en kvinna blir

änka i exempelvis 40—50-årsåldern, enär hon har svårt att då erhålla förvärvsarbete

och därför ofta för sin försörjning är hänvisad att hushålla åt

förvärvsarbetande barn. Visserligen åtnjuta en del änkor pension genom

den nuvarande folkpensioneringen eller genom privat pensionering, men ofta

till så ringa belopp, att vederbörande icke kan erhålla sin huvudsakliga försörjning

därav. Pensionen bör då icke utgöra hinder för en arbetslöshetsförsäkrad

att erhålla tillägg för modern. Är pensionen däremot så stor att

den till väsentlig del utgör hennes försörjning bör tillägg för henne icke

utgå till den försäkrade. För en ensamstående moder, som hushållar för

en son eller dotter och därvid erhåller fritt vivre, är det naturligt att förmånen

härav upptages såsom en icke oväsentlig inkomst, varför pensionen

utgår med reducerat belopp. Detta sker redan nu vid beräkning av folkpensionsbeloppen.

Erinras må, att socialvårdskommittén i sitt förslag till

lag örn folkpensionering visserligen föreslagit en särskild änkepension, men

denna skulle utgå endast till kvinna, vilken vid relativt hög ålder blir änka,

nämligen efter fyllda 55 år, och även vid denna pensionsform kommer pensionen

att bli reducerad i anledning av hushållsarbete hos barn.

Införes ett husföreståndarinnetillägg efter de anförda linjerna, torde antalet

övriga fall, där föräldratillägg skulle ha kunnat komma i fråga, icke

ha större praktisk betydelse. Detta torde även framgå därav, att dylikt tilllägg

föreslås skola utgå endast under förutsättning alt den försäkrade och

föräldrarna sammanbo, att vidare den försäkrade bidrager till föräldrarnas

försörjning, att dessa sistnämnda icke ha förvärvsarbete i viss omfattning

eller erhålla understöd från erkänd arbetslöshetskassa samt att maketillägg

ej samtidigt utgår.

Redan den omständigheten, att större folkpensioner komma att utgå till

äldre personer och arbetsoförmögna yngre individer, medför alt behovet av

föräldratillägg försvinner i ett stort antal fall. Även örn delegerades förslag

genomfördes, skulle antalet föräldratillägg kraftigt nedbringas, därest nu

påtänkta långtgående förbättringar av folkpensionerna genomföras. Pensionerna

skulle nämligen få sådan storleksordning, att en försäkrad i allmänhet

ej kunde anses till väsentlig del bidraga till försörjningen av pensionsberättigade

föräldrar, varför tillägg i dylikt fall ej kunde utgå. Detta torde

framför allt gälla sådana fall, som avse tillägg för fadern till den försäkrade.

De återstående fallen torde knappast motivera en särskild understödsform,

i synnerhet med hänsyn lill alt densamma torde bli svårhanterlig och

svårkonIrollerbar. Det klagas nämligen understundom redan nu från redo
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

görarhåll över svårigheterna att kontrollera, att tillägg för ett och samina

barn icke samtidigt utgår till mer än en försäkrad. Motsvarande svårigheter

måste enligt sakens natur bli än större i fråga om föräldratillägget. Vidare

måste kontrolleras, att båda eller någondera av föräldrarna icke ha avlönat

arbete i sådan omfattning, att föräldratillägg ej må utgå. Detsamma gäller

i fråga om understöd från erkänd arbetslöshetskassa, eftersom föräldratilllägg

förutsättes icke kunna utgå, om någon av föräldrarna uppbär daghjälp.

Det kan slutligen vara svårt alt avgöra, huruvida den försäkrade i verkligheten

bidrager till föräldrarnas försörjning. Man har här exempelvis alla

de fall, då det i själva verket är den försäkrade, som åtnjuter förmånen att

bo hos föräldrarna eller modern, ofta mot underbetalning. Här kan ju

knappast sägas, att den försäkrade bidrager till föräldrarnas eller moderns

försörjning, snarare torde det ofta vara tvärtom. Någon klar avgränsning

av dessa fall erhålles icke genom att exempelvis kräva, att föräldrarna skola

vara kyrkoskrivna hos den försäkrade för att tillägg skall utgå för dem,

eftersom kyrkoskrivning icke i och för sig angiver försörjningsförhållandet

mellan föräldrar och barn. Om husföreståndarinnetillägg finge utgå för

moder, som har sin huvudsakliga försörjning genom att hushålla åt försäkrad,

och föräldratillägg icke infördes, skulle man i stor utsträckning undgå

den svåra prövningen av frågan, om en försäkrad helt eller delvis försörjer

föräldrarna eller föräldrarna delvis försörjer den försäkrade. Man erhåller

således härigenom en klarare avgränsning av de fall, då tillägg bör utgå till

den försäkrade.

På grund av de väntade förbättringarna i fråga om folkpensioneringen

och med hänsyn dels till att det föreslagna husföreståndarinnetillägget i ett

flertal fall torde komma att giva samma resultat, som åsyftas genom föräldratillägget,

dels till de administrativa svårigheter, som skulle uppkomma

genom införande av ett sådant tillägg, anser sig socialstyrelsen böra avstyrka

införandet av denna understödsform. Styrelsen vill dock ytterligare understryka,

att detta sker under förutsättning, att husföreståndarinnetillägg skall

kunna utgå för moder, som sammanbor med och hushållar för försäkrad

samt därigenom erhåller sin huvudsakliga försörjning.

Därest tillägg för husföreståndarinna skulle godtagas endast för det fall,

då hon har omvårdnad om minderåriga barn, mot vilka den försäkrade har

försörjningsplikt, bör genom uttryckliga bestämmelser stadgas, att husföreståndarinnetillägg

skall kunna utgå även då den försäkrades moder hushållar

för denne utan att ha omvårdnad om minderåriga barn.

Under alla förhållanden torde införande av ett föräldratillägg inom arbetslöshetsförsäkringen

böra uppskjutas, till dess full klarhet vinnes i fråga

om folkpensionens framlida utformning.

Arbetsgivareföreningen har under åberopande av konlrollsvårighelerna avstyrkt

införandet av eli föräldratillägg.

Föredraganden. Enligt nuvarande bestämmelser kan gift kvinnlig medlem

i erkänd arbetslöshetskassa icke för sin man erhålla någon förmån motsvarande

det hustrulillägg, som utgår till manlig medlem. De delegerades

förslag att — genom hustrutilläggets omformande till ett maketillägg

— kvinnliga medlemmar i detta hänseende i princip böra likställas med

manliga har vunnit nästan enhällig anslutning i remissyttrandena. Social
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

27

vårdskommittén, som delar de delegerades uppfattning, har emellertid ansett

frågan böra anstå för att upptagas i ett större sammanhang i syfte att

på detta område uppnå enhetliga bestämmelser inom olika grenar av den

samhälleliga hjälpverksamheten. Det synes dock uppenbart att en provisorisk

reform av familjetilläggen inom arbetslöshetsförsäkringen ej behöver

nämnvärt försvåra ett framtida införande av enhetliga regler om familjetillägg.

Då därtill kommer att det av principiella och icke minst av psykologiska

skäl måste anses synnerligen önskvärt att den nu existerande skillnaden

mellan manliga och kvinnliga medlemmars rättigheter på detta område

avlägsnas, vill jag förorda att detta sker redan nu.

Enligt nu gällande bestämmelser kan manlig medlem erhålla maketillägg

även för frånskild hustru, som han fullgör underhållsskyldighet mot. Enligt

de delegerades mening skulle däremot maketillägg icke utgå till kvinnlig medlem

i motsvarande fall. Även om det mera sällan förekommer att en kvinna

har försörjningsplikt mot sin frånskilde man, anser jag i likhet med socialstyrelsen

att det av principiella skäl är angeläget att det icke heller i detta

hänseende göres någon skillnad mellan manliga och kvinnliga försäkrade.

I enlighet med det anförda föreslår jag, att det nuvarande hustrutillägget utbytes

mot ett maketillägg som skall utgå under fullständigt enahanda förutsättningar

till kvinnlig medlem som till manlig.

Beträffande hustrutillägg gäller för närvarande den inskränkningen, att

tillägg icke utgår för maka eller frånskild hustru, som har förvärvsarbete

motsvarande tre dagar i veckan eller därutöver eller själv uppbär daghjälp

från erkänd arbetslöshetskassa. Enligt de delegerades förslag skulle motsvarande

inskränkningar gälla i fråga om maketillägg. Vissa remissinstanser

ha emellertid föreslagit ytterligare inskränkningar i rätten till maketilllägg,

vilka huvudsakligen skulle avse att förhindra att tillägg utgår för person

som redan i annan form erhåller understöd av samhället. Socialvårdskommittén

har sålunda ansett, att tillägg ej borde utgå för make, som uppbär

understöd från den sociala olycksfallsförsäkringen eller folkpension

eller, sedan allmän sjukförsäkring genomförts, sjukpenning från denna försäkring.

En liknande princip har hävdats av socialstyrelsen.

Otvivelaktigt tala vissa skäl för de av socialstyrelsen och socialvårdskommittén

ifrågasatta inskränkningarna i rätten till maketillägg. Samma skäl

kunna emellertid åberopas till stöd för att understöd från annan socialförsäkringsgren

bör inverka på daghjälpen, något som nu icke är fallet. Dessa

båda frågor torde böra prövas samtidigt. Spörsmålen synas mig emellertid

vara av den art, alt de icke lämpligen kunna lösas i förevarande sammanhang

utan böra upptagas av socialvårdskommiIlén vid dess fortsatta utredningsarbete.

Enligt min mening är det försvarligt alt i avbidan på resultatet

härav låta maketillägg — i likhet med vad för närvarande gäller beträffande

hustrutillägg — utgå även i de fall då maken till en del eller, undantagsvis,

helt är tillgodosedd genom andra samhälleliga understödsformer.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

I detta sammanhang vill jag erinra om att för arbetslöshetsförsäkringen, så

som den för närvarande är utformad, gälla överförsäkringsregler, enligt

vilka summan av daghjälp och tillägg alltid kommer att understiga medlemmens

normala arbetsinkomst.

Med hänsyn till det anförda kan jag för min del icke för närvarande förorda

införande av ytterligare inskränkningar i rätten till maketillägg. I anslutning

till vad som anförts i ett remissyttrande — det av socialstyrelsen

avgivna — vill jag i detta sammanhang framhålla att, vid tillämpning av

regeln örn att tillägg icke skall utgå för make som utför förvärvsarbete i viss

omfattning, med sådant arbete givetvis måste likställas semester och sjukledighet

med sjuklön. Någon särskild författningsföreskrift härom torde

icke erfordras.

Det föreslagna maketillägget synes liksom det nuvarande hustrutillägget

icke böra göras obligatoriskt; införande av maketillägg får alltså bero på

beslut från kassans sida. De delegerade ha förutsatt, att maketillägget liksom

det nuvarande hustrutillägget skall utgöra en krona 25 öre örn dagen

samt att statsbidrag beträffande maketillägg skall utgå efter samma grunder

som till hustrutillägg, nämligen med 75 procent. Till de delegerades förslag

i dessa delar — mot vilket någon erinran icke framställts i yttrandena

— vill jag lämna min anslutning.

Jag övergår härefter till frågan om införande av tillägg för husföreståndarinna.

Enligt min mening är ett dylikt tillägg påkallat

främst då husföreståndarinnan har omvårdnaden om medlemmens minderåriga

barn. Att i sådant fall husföreståndarinnetillägg bör utgå har också

allmänt förordats i remissyttrandena. Emellertid synes det skäligt, att tilllägg

för husföreståndarinna i vissa fall utgår även om minderåriga barn ej

finnas i hemmet, t. ex. då en medlem sedan längre tid tillbaka under äktenskapsliknande

förhållanden sammanlever med en kvinna, som sköter hans

hushåll, eller då en änkling utan minderåriga barn anställt en husföreståndarinna

för att kunna ha kvar eget hushåll. Jag håller därför före att det

icke bör uppställas som ett oeftergivligt villkor för sådant tillägg att minderårigt

barn finnes i hemmet.

Vid utformningen av de närmare villkoren för husföreståndarinnetillägget

måste man å ena sidan söka i görligaste mån skapa garantier mot missbruk

av försäkringen och å andra sidan undvika alltför tyngande kontrollföreskrifter.

Självfallet bör tillägg icke utgå för kvinna, med vilken en medlem

lever i en tillfällig förbindelse. Ej heller synes det lämpligt att låta tillägg

utgå för hushållerska, som icke har sin bostad hos den försäkrade; i sådana

fall skulle det nämligen ofta vara svårt för kassorna att utöva erforderlig

kontroll till förekommande av missbruk av försäkringen. En förutsättning

för erhållande av tillägg bör därför vara, att kvinnan varaktigt har gemensam

bostad med den försäkrade. I syfte att erhålla en enkel kontrollregel

ha de delegerade föreslagit, att kvinnan skall vara kyrkoskriven hos den

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

29

försäkrade för att tillägg skall kunna utgå. Enligt min mening bör man icke

uppställa en sådan ovillkorlig regel, utan möjlighet bör finnas att på annat

sätt styrka, att varaktigt sammanboende föreligger. En annan sak är att

kassorna i regel torde kunna godtaga ett intyg om kyrkoskrivning hos den

försäkrade som bevis för att sammanboendet har varaktig karaktär; i varje

fall synes sådant intyg böra kunna tillerkännas vitsord där kyrkoskrivningen

skett ej alltför kort tid före arbetslöshetens inträde.

Ifrågavarande tillägg synes vidare böra utgå endast i sådana fall, där den

försäkrade svarar för försörjningen av husföreståndarinnan. Jag finner därför

i likhet med socialstyrelsen att som villkor för tillägg —- utöver krav på

varaktigt sammanboende — bör föreskrivas, att kvinnan har sin huvudsakliga

försörjning genom att förestå medlemmens hushåll. Såsom socialstyrelsen

föreslagit bör detta förhållande styrkas genom intyg enligt de närmare

föreskrifter tillsynsmyndigheten meddelar. Till följd av detta villkor torde

efter folkpensionsreformens ikraftträdande tillägg endast undantagsvis

komma att utgå, örn kvinnan uppbär folkpension.

Enligt de delegerades förslag skulle endast manlig kassamedlem kunna få

tillägg för husföreståndarinna. Även om frågan icke torde lia någon större

praktisk betydelse anser jag dock — i likhet med socialstyrelsen och socialvårdskommittén

— principiella skäl tala för att kvinnlig medlem även i

detta hänseende likställes med manlig. Tillägg bör alltså enligt min mening

utgå exempelvis till en änka med minderåriga barn, vilken anställt en kvinna

för att sköta barnen och hushållet.

Ingen bör samtidigt äga uppbära både maketillägg och husföreståndarinnetillägg.

Det synes lämpligt att i överensstämmelse med vad de delegerade

föreslagit föreskriva, att husföreståndarinnetillägg aldrig skall kunna

utgå till gift försäkrad, även örn han undantagsvis skulle ha husföreståndarinna.

Som förutsättning för frånskilds rätt till husföreståndarinnetilllägg

torde böra gälla, att han icke faktiskt uppbär maketillägg för sin frånskilda

make. I sistnämnda fall kommer alltså i viss mån att föreligga en valrätt

mellan maketillägg och husföreståndarinnetillägg.

De inskränkningar som skola förekomma i fråga om rätt till maketillägg

torde böra erhålla motsvarande tillämpning beträffande husföreståndarinnetillägget.

Enär tillägg skall kunna utgå även i de fall där ett verkligt anställningsförhållande

föreligger, måste emellertid i författningstexten angivas,

att hushållsarbete i medlemmens hem icke räknas som förvärvsarbete.

Nyssberörda inskränkningar komma uppenbarligen att få ringa praktisk

betydelse i fråga om tillägg för en husföreståndarinna på grund av det

primära villkoret att hon skall lia sin huvudsakliga försörjning genom att

förestå medlemmens hushåll.

Husföreslåndarinnetillägget torde liksom maketillägget böra vara fakultativt.

En förutsättning för införande av husföreståndarinnetillägg bör givetvis

vara att maketillägg utgår i kassan. Beträffande husföreståndarinnetill
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

läggets belopp och statsbidrag till detsamma torde enahanda bestämmelser

böra gälla som i fråga om maketillägget.

I fråga om lämpligheten av de delegerades förslag att införa föräldratillägg

äro meningarna bland remissinstanserna delade. Sedan den i år

beslutade reformen av folkpensioneringen trätt i kraft torde, såsom socialstyrelsen

och socialvårdskommittén framhållit, behov av tillägg för fader

endast undantagsvis komma att föreligga. Även behovet av tillägg för moder

lärer komma att minska, om ock icke i samma grad som beträffande fader.

Som socialstyrelsen påpekar förekommer det ej sällan, att moder som icke

är berättigad till folkpension — hon har t. ex. blivit änka i 40- å 50-årsåldern

— erhåller sin huvudsakliga försörjning genom att hushålla för ett

eller flera barn. Enligt de av mig förordade bestämmelserna om husföreståndarinnetillägg

kommer i flertalet av dessa fall sådant tillägg att utgå

för modern. För närvarande förekommer föräldratillägg endast i vissa behovsprövade

hjälpformer men däremot icke inom någon socialförsäkringsgren.

Enligt min mening är det icke lämpligt att under pågående utredningsarbete

införa en ny understödsform, vilken skulle få betydelse endast i ett

fåtal fall, helst som denna understödsform synes vara förbunden med åtskilliga

nackdelar. Tillsynsmyndigheten, socialstyrelsen, har sålunda i sitt

yttrande över förslaget bland annat framhållit, att föräldratillägg torde bli

svårhanterligt och svårkontrollerbart. På grund av vad sålunda anförts är

jag icke beredd att för närvarande tillmötesgå de delegerades framställning

på denna punkt.

De föreslagna reglerna om maketillägg och husföreståndarinnetillägg medföra

vissa ändringar i 17 § arbetslöshetskasseförordningen samt i förordningarna

örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor och örn kristillägg

å daghjälp från sådana kassor. Det synes lämpligt att införa begreppet

familjetillägg som en gemensam benämning för barntillägg, maketillägg och

husföreståndarinnetillägg. Bestämmelserna örn barntilläggs och hustrutillläggs

belopp återfinnas för närvarande i en särskild förordning (SFS 1944:

778). Det synes vara mest praktiskt att i stället för att ersätta denna förordning

med en ny förordning örn familjetilläggens belopp införa i detta

hänseende erforderliga bestämmelser i 20 § 2 mom. arbetslöshetskasseförordningen.

Såsom socialstyrelsen påpekat torde införandet av husföreståndarinnetillägg

böra medföra en sådan utvidgning av familjeförsörjarbegreppet

i 20 § 1 mom. tredje stycket, att den som är berättigad till husföreståndarinnetillägg

kommer att räknas såsom familjeförsörjare vid överförsäkringsreglernas

tillämpning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

31

Korttidsreglerna.

Gällande bestämmelser. Enligt 20 § 4 mom. arbetslöshetskasseförordningen

äger kassa i sina stadgar föreskriva, att daghjälp icke må utgå till

medlem, som på grund av driftinskränkning vid det företag, där han fortlöpande

är anställd, har arbete ett mindre antal dagar än vid full drift är

vanligt. Har sådan föreskrift icke meddelats, skall vid driftinskränkning det

antal dagar under varje vecka, för vilka kassamedlemmen eljest varit berättigad

till daghjälp, minskas med en. Tillsynsmyndigheten — socialstyrelsen

— äger dock för viss kassa medgiva att denna begränsning av understödsrätten

vid driftinskränkning skall tillämpas endast i fråga om s. k. organiserat

korttidsarbete, vid vilket arbetsgivaren i förväg kungjort plan för arbetets

fortsatta bedrivande. Begränsningen skall vidare icke ske efter en arbetsperiod,

som överstiger 24 dagar. Det är vidare att märka, att bestämmelsernas

avfattning gör, att någon inskränkning av understödsrälten icke

gäller i det fall, då en försäkrad har tillfälliga kortvariga arbeten hos olika

arbetsgivare. Slutligen må framhållas, att inget som helst understöd utgår

då arbetstidsförkortning sker i form av minskning med en eller flera timmar

av arbetstiden för dag.

Framställningen. De delegerade lia i sin framställning upplyst, att i enlighet

med huvudreglerna i 20 § 4 mom. arbetslöshetskasseförordningen flertalet

kassor utgåve understöd vid korttidsarbetslöshet, ehuru med viss begränsning.

Endast i fråga om en av kassorna (industritjänstemännens) medgåve

stadgarna generellt icke någon rätt till understöd vid korttidsarbetslöshet.

I fyra kassor hade inskränkning av understödsrätten föreskrivits endast

vid organiserat korttidsarbete.

I framställningen har härefter anförts följande.

Korttidsreglerna inom arbetslöshetsförsäkringen äro i det stora hela avobligatorisk

karaktär. Detta torde främst ha sin grund däri, att de i sådant

arbete sysselsatta kassamedlemmarna dock uppbära viss arbetsförtjänst och

därigenom äro förhållandevis bättre ställda än de helt arbetslösa; det har

därför ur behovssynpunkt ansetts skäligt att föreskriva en viss begränsning

av understödsrätten för de korttidsarbetslösa på så sätt, att understöd

till dem i regel icke får utgå för samtliga arbetsfria dagar, utan en eljest

understödsberättigad dag per vecka bortfaller. Vid utformningen av hithörande

bestämmelser torde dock hänsyn även lia tagits till kassornas ekonomiska

förhållanden vid förekommande korttidsarbetslöshet bland medlemmarna.

Efter hand har emellertid från det stora flertalet kassor uttryckts allt starkare

önskemål om ett avskaffande av föreskrifterna om kortlidsavdrag. Man

har därvid framför allt gjort gällande, att tillämpningen av dessa bestämmelser

i regel medför stora praktiska svårigheter och därigenom ett avsevärt

merarbete för kassornas funktionärer, speciellt de lokala redogörarna.

Därjämte har anförts den mera principiella synpunkten, att örn kassaunder
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

stödet är avsett att utgöra viss kompensation för inkomstbortfall på grund

av arbetslöshet, så bör understödet inom ramen av gällande bestämmelser

utgå för varje arbetslös dag, oavsett örn arbetslösheten är sammanhängande

eller av mera intermittent karaktär. Slutligen har även framhållits, att kassorna

genom den fortgående ökade fondbildningen i det stora hela ha erhållit

en mera stabil ekonomisk grundval och därigenom numera ansetts

böra vara i stånd att utan höjda medlemsavgifter bära den med avdragsreglernas

upphävande sannolikt uppkommande kostnadsstegringen i vissa fall

för understödsverksamheten.

De delegerade ha tagit dessa spörsmål under övervägande och därvid funnit

starka skäl tala för att förorda en kraftig uppmjukning av korttidsavdragsreglerna.

Dock ha de därvid icke ansett sig böra gå så långt som att

föreslå ett fullständigt upphävande av dessa bestämmelser i arbetslöshetslcasseförordningen.

Det kan nämligen tänkas, att vissa kassor av ekonomiska

eller andra särskilda skäl önska bibehålla dylika inskränkningar. Med hänsyn

härtill synes den lämpliga vägen vara, att det hittillsvarande tvånget för

kassorna att tillämpa sådana avdrag avskaffas och ersättes med en möjlighet

enligt förordningen för envar kassa att i sina stadgar frivilligt införa

föreskrifter örn begränsning av understödsrätten vid korttidsarbete.

Till ytterligare motivering för det sålunda framlagda förslaget har i framställningen

anförts, att införandet av en generellt obegränsad understödsrätt

vid korttidsarbete åtminstone i en del fall kunde väntas befrämja en icke

önskvärd konservering av dylika former av driftinskränkning. Även detta

skäl talade för att det principiellt borde överlämnas åt kassorna själva att

med hänsyn till omständigheterna eventuellt tillämpa korttidsavdrag. Den

möjligheten hade också uppmärksammats, att en kassa, som tillfälligt drabbades

av en mera utbredd arbetslöshet bland medlemmarna eller av annan

anledning komme på ekonomiskt obestånd och fördenskull kunde se sig

nödsakad att tillgripa i normalstadgarna förutsatta extra åtgärder i form

av nedsättning av daghjälpens storlek eller minskning av understödstidens

längd, därvid såsom en provisorisk anordning borde kunna införa även korttidsavdrag.

Erfarenheten gåve vid handen, att ett dylikt avdrag vid mera

omfattande korttidsarbetslöshet verkade förhållandevis kraftigt begränsande

på kassans utgifter för understöd.

I framställningen har till behandling upptagits jämväl frågan om möjligheten

att införa rätt till understöd åt de försäkrade vid arbetstidsförkortning

i form av inskränkning av den dagliga arbetstiden. Härom har anförts följande.

Principiellt sett måste det anses rättvist och rimligt, att rätten till viss

kompensation vid inkomstbortfall till följd av arbetslöshet — vilken rätt

fastställts i arbetslöshetsförsäkringslagstiftningen — bör föreligga även i det

fall, då den normalt förekommande arbetsdagen vid ett företag regelmässigt

avkortas med en eller flera timmar. Tekniskt sett uppkommer då svårigheten

att erhålla ett jämförbart mått på den arbetade respektive arbetslösa

tiden, räknat i dagar per kalendervecka. Därvid kan man möjligen tänka

sig en metod, varigenom den av varje enskild försäkrad fullgjorda sammanlagda

arbetstiden per vecka omräknas till arbetsdagar och återstående da
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

33

gar således bli arbetslösa dagar. Konkreta förslag tili ett sådant omräkningsföriärande

lia även diskuterats.

Vid närmare undersökning av hithörande spörsmål lia de delegerade emellertid

funnit, att en utvidgning av försäkringsskyddet tift att onnatta även

här ifrågavarande form av korttidsarbetslösliet skulle medföra konsekvenser

i fråga om försäkringens principer och arbetsmetoder, vilkas klarläggande

befunnits tidskrävande. Med hänsyn härtill ha de delegerade för närvarande

ansett sig böra avstå från att göra något positivt förslag i sådan riktning.

Enär en utsträckning av understödsrätten även till dylika fall dock måste

anses ur de försäkrades synpunkt riktig och berättigad, förordas en utredning

i denna fråga. De delegerade tillstyrka alltså en sådan utredning men

vilja samtidigt understryka angelägenheten av att behandlingen av de nu

framlagda förslagen örn olika lagändringar m. lii. icke därigenom fördröjes.

Yttrandena. Socialstyrelsen bär efter en ingående redogörelse för tillkomsten

av reglerna örn korttidsavdrag och dessas senare utveckling samt

innehållet av kassornas stadgar i ifrågavarande avseende anfört, att i flertalet

kassor bestämmelserna tillämpades på sådant sätt, att efter genomgången

karenstid understödet vid korttidsarbete hos den ordinarie arbetsgivaren

indroges för den arbetslösa dag, som föijer närmast efter en arbetsperiod

om längst tjugufyra dagar, dock för högst en dag per vecka. Härefter

har styrelsen anfört följande.

Det torde utan överdrift kunna sägas, att få av de bestämmelser, som

reglera arbetslöshetskassornas verksamhet, äro så svårtolkade och ohanterliga

i den praktiska tillämpningen som dessa korttidsbestämmelser, böijden

härav blir ofta den, att redogorarnas och övriga kassalunktionärers uppmärksamhet

vändes från andra problem, vilka i och lör sig ha större betydelse

för försäkringen.

Redan tolkningen av det i författningstexten förekommande ordet »driftinskränkning»

föranleder svårigheter. Understundom kan nämligen göras

gällande, att korttidsarbetet icke är beroende av en driftinskränkning utan

snarare av en driftutvidgning vissa dagar i veckan, såsom exempelvis vid

veckoslutet inom handeln. Även fastställandet av det företag, där den försäkrade

»fortlöpande är anställd», kan i vissa fäll vara vanskligt.

Tillämpningen av nu gällande korttidsregler kan vidare i en del fall leda

till ganska orimliga konsekvenser. Örn någon exempelvis av sin ordinarie

arbetsgivare tillfälligt inkallas till arbete under endast en dag, förlorar han

understödet icke blott för denna dag, varom intet är att säga, utan också för

närmast efterföljande arbetslösa dag. Förtjänar den försäkrade i detta fäll

10 kronor på arbetet och utgör hans sammanlagda understöd från arbetslöshetskassan

8 kronor per dag eller 10 kronor för båda dagarna, förlorar

han således 6 kronor pä alt arbeta. En sådan påföljd kan självfallet icke

vara ägnad att stimulera berörda kassamedlemmar titt arbetsviflighet.

Överhuvud ter sig korttidsavdraget för den enskilde medlemmen, som blir

underkastad detsamma, lätt såsom en orättvis och obegriplig inskränkning i

hans understödsrätt. Detta framliäves ytterligare därigenom, att korttidsarbete

i allmänhet förekommer endast inom en relativt obetydlig sektor av

arbetslivet och att endast en del av denna sektor beröres av kortlidsavdraget.

Därigenom kommer detta avdrag ofta alt drabba de försäkrade ytterst

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 326. 8

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

.slumpvis. Vidare synes det i försäkringslagstiftningens förarbeten anförda

motivet för korttidsavdrag, nämfigen att en kassamedlem vid korttidsarbete

är i mindre behov av understöd än den helt arbetslöse, icke vara hållbart

i fråga örn sådant arbete som omfattar endast en eller ett pär dagar i veckan.

Bestämmelserna örn korttidsavdrag vid driftinskränkning hos den ordinarie

arbetsgivaren kunna däremot ha sitt berättigande, då arbetet är fördelat

på ganska regelbundet återkommande och relativt långvariga arbetstillfällen.

Inkomstbortfallet blir härvid ofta obetydligt och understödsbehovet

ringa. Lägges denna motivering till grund för korttidsavdraget, synes det

emellertid vara en inkonsekvens, att avdrag drabbar endast den, som har

arbete hos ordinarie arbetsgivaren. En försäkrad, som arbetar periodvis hos

andra arbetsgivare, är icke underkastad ifrågavarande inskränkning i understödsrätten,

trots att avdrag i enlighet med behovsprövningsprincipen

rätteligen borde ske.

Då således behovsprincipen enligt nuvarande bestämmelser icke kommit

till generell tillämpning, uppställer sig frågan, huruvida denna för en försäkring

egentligen främmande princip i fortsättningen ändock bör bibehållas

i arbetslöshetsförsäkringen. Socialstyrelsen finner sig böra förorda, att man

nu frångår denna regel, med hänsyn till de svårigheter och de orättvisor,

som uppkomma vid dess omsättande i praktiken. En fortsatt tillämpning av

reglerna örn korttidsavdrag bör ifrågakomma endast då den visar sig vara

nödvändig av andra skäl. Sådana kunna anses vara förhanden, då korttidsarbetet

antingen leder till en icke rationell fördelning av den tillgängliga arbetskraften

pä arbetsmarknaden eller visar sig leda till en understödsutgivning,

som överstiger en arbetslöshetskassas ekonomiska resurser, så att en

inskränkning av understödsrätten måste ifrågasättas.

Oavsett vad här anförts synes man under alla förhållanden böra bibehålla

korttidsbestämmelserna vid driftinskränkningar av så ringa omfattning, att

den arbetslösa tiden uppgår till endast en dag i veckan. Det är nämligen en

riktig och vedertagen lörsäkringsteknisk princip, att den försäkrade själv

bör svara för s. k. bagatellskador. Med hänsyn härtill borde vid fem dagars

arbetsvecka icke föreligga rätt till understöd. Ett stadgande härom skulle

också vara lätt att tillämpa. Emellertid kan det i viss mån leda till samma

icke önskvärda konsekvenser, som uppkomma med nuvarande korttidsregler,

nämligen att den som arbetar fem dagar i veckan kan få mindre inkomst än

en medlem, som arbetar blott fyra dagar i veckan, enär den förstnämnde

endast erhåller arbetsinkomster för fem dagar, medan den sistnämnde får

uppbära fyra dagars arbetsinkomst samt tvä dagars understöd från arbetslöshetskassan.

En annan svaghet hos den nu föreslagna bestämmelsen är, att

den inbjuder de försäkrade till att försöka »arrangera» arbetstiden så att arbetslösheten

koncentreras och högsta möjliga understöd kan utgå.

Socialstyrelsen har härefter förklarat sig kunna tillstyrka borttagande av

den generella föreskriften örn inskränkning av understödsrätten vid korttidsarbete

hos den ordinarie arbetsgivaren, men icke kunna godtaga delegerades

förslag att det nuvarande tvånget för en kassa att tillämpa korttidsavdrag

skulle utbytas mot en rätt för envar kassa att frivilligt införa föreskrifter

om en dylik begränsning av understödsrätten. Detta skulle nämligen

enligt styrelsens uppfattning leda till att alla kassor förr eller senare

finge slopa korttidsreglerna, vare sig detta vöre sakligt befogat eller ej. I de

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

kassor, vilka av ekonomiska eller andra skäl funne sig böra bibehålla sådana

regler, skulle nämligen medlemmarna i sitt krav på likställighet i detta hänseende

med andra kassors medlemmar komma att utöva ett sådant tryck på

kassans ledning, att korttidsreglerna säkerligen komme att avskaffas även i

dessa fall. Uppmjukningen av de nuvarande bestämmelserna borde därför

i stället ske på det sättet, att socialstyrelsen medgåves rätt att i fall, när så

kunde anses befogat, meddela dispens från bestämmelserna om korttidsavdrag.

Rörande den närmare innebörden av detta förslag har i yttrandet anförts.

Vid denna dispensgivning bör det ankomma på styrelsen att tillse, att

kostnadsökningen i samband med korttidsavdragets borttagande icke kan antagas

utgöra något hot mot kassans ekonomi. Såsom villkor för dylik dispens

bör styrelsen även uppställa krav på intagande i kassans stadgar av

föreskrifter, som förhindra, att understöd utgår vid sådan driftinskränkning,

som är fastslagen i avtal eller är en följd av annan överenskommelse

mellan arbetsgivare och kassamedlem, såsom exempelvis förekommer inom

måleriyrket i fråga om fem dagars arbetsvecka under vintern. Även i andra

fall bör socialstyrelsen ha rätt att såsom en mellanform mellan nuvarande

avdragsinstitut och ett fullständigt slopande därav, då omständigheterna så

påkalla, kräva införande av bestämmelse i kassans stadgar, att understöd ej

må utgå vid arbete under fem av veckans dagar.

Den rätt att meddela dispens från korttidsavdrag vid driftinskränkning

hos den ordinarie arbetsgivaren, som tillsynsmyndigheten alltså föreslagits

skola erhålla, måste innebära befogenhet för tillsynsmyndigheten att, då förhållandena

så påfordra, återkalla dispensen och därmed ålägga vederbörande

kassa skyldighet att tillsvidare eller för viss tid helt eller delvis tilllämpa

korttidsavdrag. En dylik åtgärd kan motiveras exempelvis av kassans

ekonomiska ställning eller av en mera allmän tendens till konservering

av sådant korttidsarbete som av ekonomiska, arbetsmarknadstekniska eller

sociala skäl måste betraktas såsom icke önskvärt.

Om de ekonomiska konsekvenserna av korttidsavdragets slopande har socialstyrelsen

anfört följande.

Att beräkna merkostnaderna för borttagande av korltidsavdraget är icke

möjligt, enär desamma äro intimt beroende av konjunkturerna på arbetsmarknaden

och utformningen av den framtida ekonomiska politiken. Under

tider av god sysselsättning torde dessa merkostnader bli relativt begränsade,

enär korttidsarbete då endast förekommer i undantagsfall. Vid stor arbetslöshet

torde däremot kostnaderna kunna uppgå till betydande belopp. Därest

önskemålet örn »full sysselsättning» i mera avsevärd grad realiseras, torde

de ekonomiska riskerna av korttidsavdragets borttagande i framtiden bli relativt

begränsade. Örn nuvarande arbetsmarknadsläge kan i huvudsak bibehållas

något år framåt, komma statsbidragskostnaderna för närmaste budgetåret

icke att röna något nämnvärt inflytande av den här ifrågasatta ändringen

av lagstiftningen.

Beträffande frågan om införande av underslödsrätt vid arbetstidsförkortning

i form av den dagliga arbetstiden har socialstyrelsen uttalat, att nian

här komme in på problem, vilka erbjöde stora principiella och praktiska

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

svårigheter. Å andra sidan kunde nian icke komma ifrån den orättvisa, som

läge däri att medlemmar, vilka finge korttidsarbetet fördelat på alla veckans

dagar, icke erhölle något understöd från arbetslöshetskassan, medan

deras kamrater, som kanske hade samma arbetstid per vecka, men koncentrerad

till vissa dagar, erhölle sådant understöd. Eorttoges korttidsavdraget,

komme denna olikhet att ytterligare framträda. Det vore en följdriktig

utveckling av arbetslöshetsförsäkringen att sörja för att ersättning utginge

vid varje mera betydande inkomstbortfall. Även örn driftinskränkning

med per dag reducerad arbetstid förekomme endast i ringa omfattning,

ansåge styrelsen frågan vara av sådan vikt att den borde bli föremål för den

av de delegerade förordade utredningen.

Arbetsmarknadskommissionen har i sistnämnda hänseende erinrat om att

kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering hemställt om uppdrag åt

socialstyrelsen att utarbeta förslag till åtgärder för bättre skydd än hittills

mot inkomstbortfall vid korttidsarbete, vilken hemställan arbetsmarknadskommissionen

i avgivet yttrande tillstyrkt. En sådan utredning torde komma

att omfatta även frågan om understöd vid arbetstidsförkortning i form av

minskning av den dagliga arbetstiden. I övrigt har i arbetsmarknadskommissionens

yttrande i här förevarande avseende endast framhållits att de

för den statliga arbetslöshetshjälpen tillämpade karensföreskrifterna i visst

avseende medförde förmånligare resultat än de för arbetslöshetsförsäkringen

gällande reglerna. Nämnda karensföreskrifter förutsatte arbetslöshet,

som varat minst sex arbetsdagar efter det ansökan om arbetslöshetshjälp

gjorts. Skulle därefter tillfälliga arbeten infalla under en undersiödsperiod

utginge ej understöd för de dagar, under vilka arbete utförts. Huruvida

och i vilken omfattning ny karenstid skulle påfordras prövades av arbetslöshetsnämnden

från fall till fall. Någon föreskrift att antalet dagar under

varje vecka, för vilka understöd skulle utgå, skulle minskas med en, funnes

således icke. Å andra sidan saknades den i arbetslöshetsförsäkringen

föreliggande möjligheten att fördela karensperioden på en 14-dagarsperiod.

Ingen möjlighet funnes fördenskull att erhålla understöd från arbetslöshetsnämnden

vid organiserat korttidsarbete.

Socialvårdskommittén har avstyrkt att korttidsreglerna inom arbetslöshetsförsäkringen

slopas och har därvid anfört följande.

Begränsningen av understödsrätten vid korttidsarbete har tillkommit av

den anledningen, att korttidsarbetarna åtnjuta viss inkomst av arbete. Det

har ansetts, att de med hänsyn härtill icke äro i behov av samma understöd

som de, vilka helt sakna arbetsinkomst. I realiteten har här ägt rum

en viss bedömning av den arbetslöses behov av understöd. Begränsningen

av understödsrätten ansågs nödvändig redan vid den frivilliga försäkringens

införande, trots att man vid denna tid utgick från väsentligt lägre understödsbelopp

än de, vilka för närvarande förekomma inom den frivilliga

försäkringen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

37

Vid bedömandet av denna fråga måste den största hänsyn tagas till det

förhållandet, att borttagandet av korttidsavdraget kommer att skapa en

tendens till konservering av driftinskränkningar. Detta framhålles även i

den remitterade framställningen. Ur arbetsgivaresynpunkt är införandet av

korttidsarbete ofta en önskvärd utväg. Arbetsgivaren undviker avskedanden,

samtidigt som det är möjligt för honom att hålla arbetsstyrkan samlad.

Erhålla vidare de anställda endast obetydligt reducerade inkomster,

kommer icke heller från deras sida intresse att finnas för ökad sysselsättning.

Det torde vara onödigt att i detta sammanhang närmare utveckla betydelsen

av att all tillgänglig arbetskraft blir effektivt utnyttjad och att en

socialförsäkring icke får lägga hinder i vägen härför.

Emellertid medföra korttidsavdragen stundom en förhållandevis kraftig

och för de försäkrade kännbar nedskärning av understöden. Detta är särskilt

förhållandet vid korttidsarbete av längre varaktighet. Vidare föreligga

emellanåt möjligheter för arbetsgivaren och de anställda att genom överenskommelser

rörande korttidsarbetets fördelning i viss utsträckning undvika

korttidsavdrag. Detta är icke tillfredsställande.

Att lösa ifrågavarande svårigheter genom ett generellt slopande av korttidsavdragen

kan kommittén icke tillstyrka. Som framgår av det föregående.

kan detta få allvarliga följdverkningar, som icke synas lia blivit tillräckligt

beaktade i den remitterade framställningen.

På denna punkt är det nödvändigt taga hänsyn till det pågående arbetet

med den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Inom denna komma korttidsbestämmelserna

att få väsentligt större betydelse än inom den nuvarande

försäkringen. Det är icke försvarligt att på denna viktiga punkt föregripa

det pågående lagstiftningsarbetet. Visserligen skulle man kunna överväga

att införa vissa mindre ändringar i de gällande bestämmelserna i

avsikt att i varje fall i viss utsträckning tillgodose de delegerades önskningar.

Då emellertid korttidsarbete för närvarande icke förekommer i

större utsträckning och då såsom nämnts det är av största betydelse att

bestämmelserna utformas under beaktande av de inom en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

rådande förhållandena, får kommittén avstyrka de delegerades

förslag på denna punkt.

Även förslaget örn utredning angående möjligheten att införa rätt till understöd

vid driftinskränkning i form av förkortning av den dagliga arbetstiden

har avstyrkts av socialvårdskommittén, som härutinnan anfört följande.

Under arbetet med den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen har kommittén

ingående undersökt förevarande spörsmål. Kommittén, som ännu

icke tagit slutlig ståndpunkt till detta problem, har dock funnit följande

lösning möjlig att genomföra. Vid en per dag nedskuren arbetstid kan daghjälp

utgå, under förutsättning att den sammanlagda arbetstiden under veckan

högst uppgår till 26 timmar. Den arbetade tiden evalveras till arbetade

dagar genom division med 8. På så sätt beräknat antal arbetslösa dagar

bli understödsberättigade enligt de för närvarande för vanligt korttidsarbete

gällande reglerna.

Kommittén har i förevarande sammanhang övervägt, huruvida möjligheter

föreligga, att inom den frivilliga försäkringen införa bestämmelser av

liknande natur. Emellertid finnas vissa tekniska hinder härför. Ett realiserande

av en dylik utvidgning av understödsrätten förutsätter en mera pre
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

ciserad definition av arbetslöshetsbegreppet än den som finnes i nu gällande

lagstiftning. Vad den obligatoriska försäkringen beträffar, har kommittén

för avsikt att framlägga förslag till bestämmelser på denna punkt.

Med hänsyn härtill får kommittén avstyrka förslaget om utredning.

Jämväl arbetsgivareföreningen har avstyrkt de delegerades förslag i nu

ifrågavarande avseenden. Enligt föreningens mening skulle ett slopande

av reglerna örn korttidsavdrag sannolikt medverka till en konservering av

partiell arbetslöshet. Därest förhållandena inom en näringsgren bleve sådana

att företagen införde organiserat korttidsarbete eller det inom en

bransch eller ett företag inträffade ofta återkommande korttidsarbete, vore

det önskvärt att en del av arbetsstyrkan sökte sig över till annan verksamhet.

Med den brist på arbetskraft, som för närvarande rådde och för avsevärd

tid framåt bomme att råda borde man undvika alla åtgärder som verkade

hindrande på arbetskraftens rörlighet. I stället för att överväga uppmjukning

av bestämmelserna om korttidsavdrag borde man skärpa dessa

bestämmelser. Av samma skäl toge föreningen avstånd från tanken, att understöd

skulle kunna utgå även vid inskränkning av den dagliga arbetstiden

men med bibehållande av arbete under veckans samtliga arbetsdagar.

Föredraganden. De delegerade ha föreslagit, att den nu i visst avseende

föreskrivna skyldigheten för kassorna att tillämpa korttidsavdrag — d. v. s.

att vid partiell arbetslöshet till följd av driftinskränkning i regel minska det

antal dagar, för vilka daghjälp eljest skolat utgå, med en dag i veckan —

ersättes med en bestämmelse som medger kassa rätt att i sina stadgar införa

begränsning av understödsrätten vid korttidsarbete. Jag finner i likhet med

de delegerade och flertalet remissorgan vägande skäl tala för en uppmjukning

av den nu gällande regeln. Särskilt har framhållits, att kassamedlemmarna

allmänt uppfattade korttidsavdraget som en orättvis inskränkning i

rätten att för varje arbetslös dag erhålla kompensation för inkomstbortfallet

samt att det till stöd för korttidsavdragets införande åberopade förhållandet,

att behovet av understöd vore mindre vid korttidsarbetslöshet än vid

fullständig arbetslöshet, icke ägde giltighet vid långvarigt korttidsarbete,

särskilt örn arbetet vore inskränkt till ett par dagar i veckan. Vidare har pekats

på de administrativa svårigheter, som vore förbundna med tillämpningen

av reglerna om korttidsavdrag. Såsom betonats redan i framställningen

och med särskilt eftertryck utvecklats i några av yttrandena kan emellertid

ett fullständigt slopande av avdragsregeln komma att medföra allvarliga olägenheter.

I detta hänseende synes man främst böra beakta, att det kan

medverka till en ur samhällets synpunkt icke önskvärd konservering av

korttidsarbete. Vidare kan en oinskränkt understödsgivning vid korttidsarbete

under vissa förhållanden tänkas leda till ekonomiska svårigheter

för en kassa. Jag ansluter mig därför till socialstyrelsens förslag att

uppmjukningen av den nuvarande tvingande bestämmelsen om korttidsavdrag

bör ske på det sättet, att tillsynsmyndigheten får rätt att dispensera

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

39

från bestämmelsen i fråga, när så kan anses befogat. Socialstyrelsen har i

sitt yttrande närmare utvecklat de principer som enligt styrelsens mening

böra tillämpas vid lämnande av sådan dispens eller återkallelse därav. Mot

vad socialstyrelsen i detta hänseende uttalat har jag icke något att erinra.

Med hänsyn till det inom socialvårdskommittén pågående utredningsarbetet

anser jag mig icke kunna biträda de delegerades förslag om särskild

utredning angående möjligheten att införa rätt till understöd vid driftinskränkning

i form av förkortning av den dagliga arbetstiden.

Karensreglerna.

Gällande bestämmelser. Såsom förutsättning för rätten att uppbära understöd

från arbetslöshetskassa föreskrives i 22 § första stycket förordningen

om erkända arbetslöshetskassor att den arbetslöse skall under nästföregående

fjorton dagar ha varit arbetslös under sex dagar och för dessa företett

intyg att han hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen sökt arbete

eller att eftergift från sådan skyldighet meddelats honom. I andra

stycket av samma paragraf stadgas, att kassa må i sina stadgar föreskriva

längre karenstid än nu sagts, därvid tiden dock ej må bestämmas längre

än till tre månader samt den tid, inom vilken karenstiden må beräknas, ej

må bestämmas längre än till sex månader. Vad i första stycket stadgats

skall dock alltid gälla.

Vid tillämpning av dessa bestämmelser må hänsyn ej tagas till arbetslöshet

under tid, då av annan orsak understöd ej kunnat utgå. A andra

sidan gäller att i vissa fall föreskrifterna om iakttagande av karenstid icke

skola äga tillämpning.

Framställningen. De delegerade lia i fråga om karensreglerna inom arbetslöshetsförsäkringen

anfört, att dessa vid korttidsarbetslöshet förutsatte

minst tre arbetsfria dagar i veckan för att en kassamedlem under pågående

sådan arbetslöshet skulle kunna förvärva understödsrätt. Detta vore däremot

i regel icke möjligt vid en inskränkning av arbetstiden till exempelvis

fyra dagars arbetsvecka, en för övrigt icke ovanlig form av driftinskränkning.

Endast örn en därav berörd medlem redan före korttidsarbetets början

varit i tillfälle att intjäna sin karens, kunde han alltså bli understödsberättigad

under den tid arbetstidsbegränsningen varade.

I framställningen har härefter anförts följande.

Man har funnit dessa förhållanden otillfredsställande och understundom

leda till att särskilda företagare vid inledandet av en korttidsarbetsperiod

träffa överenskommelse med de anställda örn en sådan förläggning av arbets-

och arbetslöshetsdagarna i början av perioden, att karenstiden i varje

fall skall kunna intjänas av de berörda arbetstagarna. Att de försäkrades

understödsrätt på detta sätt skall kunna göras beroende av speciella an
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

ordningar i fråga om arbetstidens förläggning, som medvetet vidtagas av

vederbörande arbetsledning och de anställda, synes icke vara lämpligt och

bör sålunda undvikas. Välgrundade skäl torde därför tala för att bestämmelserna

örn karensvillkoret i någon mån uppmjukas, med särskild tanke

på de korttidsarbetslösas förhållanden.

I detta syfte ha de delegerade föreslagit sådan ändring av 22 § arbetslöshetskasseförordningen,

att den tid inom vilken de sex karensdagarna

skola intjänas, utökas från nuvarande fjorton dagar till tjuguen dagar.

Härigenom skulle vid fyra dagars arbetsvecka karensvillkoret kunna uppfyllas

under den tid korttidsarbetet påginge. Vid fem dagars arbetsvecka

måste däremot även enligt de föreslagna nya bestämmelserna karenstiden

vara fullgjord i förväg för att den försäkrade skulle kunna erhålla den

av de delegerade föreslagna rätten till understöd för den återstående arbetsfri

dagen.

Yttrandena. Socialstyrelsen har anfört, att bestämmelserna i 22 § arbetslöshetskasseförordningen

egentligen i sig inneslöte två helt skilda villkor,

nämligen dels ett karensvillkor, avsett att befria kassorna från bagatellfall,

och dels ett »kontaktvillkor», avsett att tvinga den försäkrade att upprätthålla

en fortlöpande förbindelse med den offentliga arbetsförmedlingen.

Att karensvillkoret icke kunde uppfyllas vid korttidsarbete, när den arbetade

tiden uppginge till mer än tre dagar i veckan, vore en inkonsekvens,

då rätt till understöd i princip förelåge vid exempelvis fyra dagars arbetsvecka.

En förlängning av karensens omslutningstid i enlighet med förslaget

vore av ringa praktisk och ekonomisk betydelse för arbetslöshetsförsäkringen,

då i det avgjort största antalet fall karensvillkoret uppfylldes

genom en samlad sexdagarsperiod vid arbetslöshetens början. Styrelsen

tillstyrkte sålunda förslaget om en förlängning av karensens omslutningstid.

Styrelsen har härefter anfört följande.

I delegerades framställning har berörts endast det normala fallet att karenstiden

utgöres av sex dagar, vilka skola infalla under loppet av fjorton

dasar. Arbetslöshetskasseförordningen (22 § andra stycket) ger emellertid

möjlighet för arbetslöshetskassa att i sina stadgar föreskriva viss längre

karenstid, dock ej längre än tre månader, vilka ej må omslutas av mer än

sex månader. Endast några få kassor ha emellertid begagnat denna möjlighet

och sålunda föreskrivit, att karenstiden skall utgöra tolv dagar under

loppet av de senaste tjuguåtta dagarna. Förlänges omslutningstiden för karensen

i enlighet med delegerades förslag, synes motsvarande förlängning

böra ske även i sistnämnda fall. Detta torde dock kunna genomföras inom

ramen av nu gällande bestämmelser.

Tillämpas längre karenstid än sex dagar, skall dock enligt nuvarande

bestämmelser alltid gälla, att daghjälp icke må utgå med mindre sex arbetslösa

dagar förekommit under de nästföregående fjorton dagarna. Detta

dubbla villkor att karenstiden skall utgöras av ett visst antal dagar samti
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

41

digt som att en del av dessa dagar skall infalla under viss tid har både

för de försäkrade och kassornas funktionärer visat sig svårt att tillämpa.

Redan kravet på en längre karenstid innebär en skärpning av understödsvillkoren,

varför det icke synes styrelsen nödvändigt att därutöver fordra,

att även vid den längre karenstiden sex arbetslöshetsdagar skola infalla

under viss begränsad tid. Bestämmelsen saknar praktisk betydelse, och ett

borttagande av densamma skulle väsentligt förenkla karensreglernas tilllämpning

i därav berörda kassor. Med den utformning, som det s. k. kontaktvillkoret

av styrelsen föreslås skola erhålla, föreligger icke heller ur

denna synpunkt skäl att bibehålla ifrågavarande bestämmelse.

Beträffande det av styrelsen omnämnda »kontaktvillkoret» har styrelsen

anfört följande.

Genom kravet på att daghjälp icke kan utgå till medlem med mindre han

företett intyg om att han hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen

sökt arbete för minst sex av de senaste fjorton dagarna — ett villkor, som

skall uppfyllas för varje understödsdag —- har man velat skapa garanti

för att en viss kontakt utan alltför stora tidsintervall upprätthålles mellan

arbetsförmedlingen och den arbetslöse kassamedlemmen. Uppfyller en medlem

icke detta villkor, förlorar han understödsrätten och måste genomgå nv

karenstid, därest icke något av de i arbetslöshetskasseförordningen (22 §

tredje stycket) och arbetslöshetskassornas stadgar angivna undantagen föreligger.

Syftet med denna kontakt är dels att underlätta förmedlingens möjligheter

att åter skaffa den försäkrade arbete, dels att förhindra denne att

med bibehållen karens undvika att besöka arbetsförmedlingen, då denna

kan erbiuda honom ur hans synpunkt icke önskvärda arbetstillfällen. Dessa

arbetstillfällen kunna ju vara av så starkt säsongmässig karaktär, att de

föreligga endast under en begränsad tid. Styrelsen är mycket tveksam gentemot

en uppmjukning av gällande bestämmelser i sist berörda hänseende.

En förändring av karensens omslutningstid synes emellertid kunna företagas

även med bibehållande av sistnämnda bestämmelser. Detta kräver

emellertid, att de båda villkoren klart särskiljas, såväl i arbetslöshetskasseförordningen

som i arbetslöshetskassornas stadgar. Kontaktvillkoret skulle

då erhålla formen av en föreskrift om att karensvillkoret ånyo skall fullgöras,

därest utan godtagbara skäl en mera betydande lucka föreligger melian

två dagar, för vilka förmedlingen lämnat intyg om arbetsansökan.

På grund av det anförda har socialstyrelsen föreslagit, att kontaktvillkoret

skulle erhålla den utformningen att en försäkrad med de i arbetslöshetskasseförordningen

angivna undantagen skulle genomgå ny karenstid,

''därest mer än sex dagar (söndagar ej inräknade) komme att ligga mellan

två av arbetsförmedlingen arbetslöshetsmarkerade dagar. Härom har styrelsen

ytterligare anfört följande.

Detta särskiljande av karensvillkoret från kontaktvillkoret skulle innebära

ett välbehövligt förtydligande av här ifrågavarande bestämmelser.

Styrelsen vill dock icke överhetona värdet av kontaktvillkoret. 1 allmänhet

ligger del i de försäkrades eget intresse alt utan sådant villkor hålla en

obruten kontakt med arbetsförmedlingen. De fall, då kassamedlem måst

genomgå ny karens på grund av att kontaktvillkoret icke uppfylles, lia säkerligen

hittills ej uppgått lill något större antal. All bibehålla den miva
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj-.ts proposition nr 326.

rande konstruktionen av kontaktvillkoret, ehuru med användande av tjuguen

dagars omslutningstid, skulle därför ur ekonomisk synpunkt innebära en

tämligen betydelselös ändring. Här gäller det emellertid främst att komma

till rätta med vissa ur principiell synpunkt icke önskvärda företeelser.

Socialvårdskommittén har förklarat sig i likhet med de delegerade anse

det otillfredsställande, att karensbestämmelserna förhindra utgivande av

understöd vid en till fyra dagar begränsad arbetsvecka, trots att lagstiftningen

medgåve understöd i detta fall. Kommittén har emellertid icke ansett

skäl föreligga att på föreslaget sätt uppmjuka karensbestämmelserna

för samtliga försäkrade. Syftet med de delegerades förslag kunde nämligen

uppnås på ett enklare sätt och utan att man till övervägande behövde

upptaga den ur allmänna och ekonomiska synpunkter betydelsefulla frågan

om en uppmjukning av karensvillkoret för samtliga försäkrade. Hinder

mötte nämligen icke att för korttidsarbetare införa en speciell bestämmelse

av innebörd att karenstiden vid en till fyra dagar nedskuren arbetsvecka

skulle kunna fullgöras inom tre veckor.

Kommittén har tillagt, att även ett annat skäl talade för att i detta sammanhang

begränsa sig till att införa en specialbestämmelse för korttidsarbetare.

Karensvillkorets utformning vöre av mycket stor betydelse för den

obligatoriska försäkringen. Även på denna punkt vore det synnerligen angeläget

att icke föregripa de pågående och förhållandevis snart slutförda

arbetena med den obligatoriska försäkringens utformning.

Arbetsgivareföreningen har likaledes avstyrkt vad de delegex-ade i här

förevarande avseende föreslagit under åberopande av samma skäl, som

föranlett föreningen att avstyrka förslaget om en uppmjukning av reglerna

för korttidsavdrag, nämligen att man här åstadkomme ett incitament

att konservera arbetslöshet.

Föredraganden. Enligt nu gällande bestämmelser måste karenstiden —

sex arbetslösa dagar — uppnås inom en fjortondagarsperiod. Till följd av

denna regel kan understöd icke utgå vid korttidsarbete som omfattar fyra

dagar i veckan, såvida icke karenstiden genomgåtts före korttidsarbetets

början eller arbetsgivaren går med på att under de första fjorton dagarna

av korttidsarbetsperioden förlägga arbetet så, att sex arbetslösa dagar infalla

under denna tid. De delegerade lia — i syfte att avlägsna det hinder

mot understöd vid fyra dagars arbetsvecka som stadgandet i fråga stundom

utgör — föreslagit att den tid inom vilken de sex karensdagarna skola intjänas

utsträckes till tjuguen dagar. Socialstyrelsen har i sitt yttrande över

de delegerades framställning föreslagit vissa ytterligare ändringar i karensreglerna.

Enligt min mening kan det icke anses tillfredsställande att medlemmarnas

understödsrätt vid en till fyra dagar nedskuren arbetsvecka i

regel är beroende av arbetsgivarens goda vilja att förlägga arbetet så, att

karenstiden uppnås. En ändring av gällande bestämmelser synes därför

böra ske. Socialvårdskommittén har ansett att man icke borde uppmjuka

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

karensbestämmelserna för samtliga försäkrade utan endast införa en speciell

bestämmelse för korttidsarbetare av innebörd att karenstiden vid en till fyra

dagar nedskuren arbetsvecka skall kunna fullgöras inom tre veckor. Visserligen

skulle genom en dylik regel syftet med de delegerades framställning

åtminstone i huvudsak tillgodoses, men jag finner mig likväl icke kunna förorda

att frågan löses på detta sätt. Ben av socialvårdskommittén föreslagna

regeln skulle nämligen med säkerhet medföra administrativa svårigheter

och i vissa fall leda till olikhet i understödsrätten för medlemmar med lika

lång arbetstid. För en generell utsträckning av karensens omslutningstid

talar även det förhållandet att en sådan åtgärd kan antagas öka medlemmarnas

villighet att innan karenstiden intjänats åtaga sig tillfälliga arbeten

som erbjudas dem. Med hänsyn till det anförda föreslår jag, att den tid,

inom vilken de sex karensdagarna skola intjänas, för alla fall utsträckes från

fjorton till tjuguen dagar. Däremot är jag icke beredd att för närvarande

tillmötesgå det av socialstyrelsen framförda önskemålet örn slopande av bestämmelsen

att, där kassa har längre karenstid än enligt huvudregeln, sex

arbetslöshetsdagar måste infalla under den omslutningstid, som föreskrives

i huvudregeln.

Såsom socialstyrelsen påpekat innehåller 22 § arbetslöshetskasseförordningen

utom ett karensvillkor ett »kontaktvillkor» av innebörd att medlemmen

— bortsett från vissa fall som behandlas i tredje stycket — beträffande

varje understödsdag måste kunna förete intyg från arbetsförmedlingen

att han minst sex av de senaste fjorton dagarna sökt arbete eller

erhållit dispens från att inställa sig hos arbetsförmedlingen. Därav följer,

att utom i nyssnämnda undantagsfall ny karenstid måste genomgås, om mer

än sex dagar, söndagar ej inräknade, ligga mellan två av arbetsförmedlingen

arbetslöshetsmarkerade dagar. I likhet med socialstyrelsen anser jag att

någon uppmjukning av detta villkor icke nu bör ske. Den föreslagna förlängningen

av karensens omslutningstid medför därför att kontaktvillkoret

måste skiljas från karensvillkoret. Kontaktvillkoret — vilket bör innebära

att i regel ny karenstid skall börja löpa, om understödsberättigad medlem

icke för någon av sju på varandra följande dagar, söndagar oräknade, kan

förete intyg från arbetsförmedlingen örn arbetsansökan eller örn dispens från

inställelse hos förmedlingen — synes lämpligen böra upptagas som ett fjärde

stycke i 22 §, varigenom nuvarande fjärde stycket nedflyttas till ett femte

stycke. Denna ändring föranleder i sin tur redaktionella jämkningar i paragrafens

andra och femte stycken.

Statsbidraget till daghjälp.

Gällande bestämmelser. Enligt förordningen om statsbidrag till erkända

arbetslöshetskassor utgår statsbidrag till erkänd arbetslöshetskassa såsom

daghjälpsbidrag, barntilläggsbidrag och förvaltningsbidrag samt, där kassan

beslutat, att hustrutillägg skall utgå, jämväl bidrag till sådant tillägg.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Mcij:ts proposition nr 326.

Daghjälpsbidraget utgår för kalenderår med viss procentuell andel av

kassans sammanlagda kostnader för understöd vid arbetslöshet under tid

av året, då antagande till erkänd arbetslöshetskassa varit gällande. Barntilläggsbidrag

och hustrutilläggsbidrag utgå för kalenderår med belopp,

motsvarande sjuttiofem procent av kassans sammanlagda utgifter för barntillägg

och hustrutillägg under året. Förvaltningsbidrag utgår för kalenderår

dels med ett i förhållande till antalet medlemmar i kassan under

året beräknat belopp (medlemsbidrag), dels ock med belopp, motsvarande

vad under året utgivits i arvode till styrelseledamot, som utsetts av tillsynsmyndigheten.

Det procenttal, efter vilket daghjälpsbidraget utgår, bestämmes i förhållande

till antalet understödda dagar per medlem efter en stigande skala,

tills det vid ett antal understödda dagar per medlem av 26—35 uppgår till

sjuttiofem procent. Örn antalet understödda dagar per medlem är större

35

än 35, beräknas procenttalet genom att multiplicera 75 med—, där n betecknar

antalet understödda dagar per medlem. Procenttalet sjunker sålunda

efter uppnådda 35 understödsdagar per medlem och år och utgör

vid 40 understödsdagar 65,6 procent, vid 50 understödsdagar 52,5 procent,

vid 60 understödsdagar 43,8 procent och vid 70 understödsdagar 37,5 procent.

Det angivna systemet innebär, att statsbidraget till daghjälpen är begränsat

till det understöd som belöper på de 35 första understödsdagarna

och att intet statsbidrag utgår för därefter följande understödsdagar.

Framställningen. De delegerade lia ansett den nuvarande begränsningen

av statsbidraget till daghjälpen kunna medföra stora svårigheter för kassorna

vid uppkommande arbetslöshetskriser. Härom bär i framställningen

anförts följande.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har i ett förslag till

regeringen framhållit, att innan en effektiv och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

hunnit komma till stånd, kan vårt land ha råkat ut för en arbetslöshetskris,

vilken påkallar särskilda åtgärder från statsmakternas sida.

Bland de åtgärder kommissionen förordar under en sådan kris är ett utsträckt

statligt stöd åt de erkända arbetslöshetskassorna, vilket stöd skulle

kunna lämnas på olika sätt.

Socialvårdskommittén har i yttrande över kommissionens förslag anfört

vissa avvikande synpunkter, men i en reservation till yttrandet ha herrar

Eriksson och Wagnsson anfört, att det inom den frivilliga försäkringens

ram är nödvändigt att tillse, att arbetslöshetskassorna vid en eventuell arbetslöshetskris

äro rustade för att kunna infria sina förpliktelser mot medlemmarna,

vilket för närvarande icke är möjligt beroende på att statsbidraget

är maximerat till 35 understödsdagar per årsmedlem.

De erkända arbetslöshetskassorna äro överens om, att denna reservation

är välgrundad. Under normal arbetslöshet, såväl som vid en rätt avsevärd

stegring av denna, torde kassorna knappast riskera, att understödsbehovet

överstiger 35 understödsdagar per årsmedlem, men vid en tillfällig svårare

arbetslöshetskris kunna kassorna måhända få utbetala betydligt mer än 35

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 326.

45

dagars underslöd per årsmedlem. Detta skulle i sill lur kunna medföra ett

sådant försvagande av de särskilda kassornas ekonomi, att de kunna bli

nödsakade att företaga nedsättningar i de understödsbelopp de enligt stadgarna

förpliktat sig att utbetala till medlemmarna.

De arbetslöshetskassor, vars medlemmar under kriget i stor utsträckning

arbetat inom krigsindustrin, torde i första hand bli de, vilka — vid en inom

kortare eller längre tid efter krigets upphörande uppkommande kris —

kunna emotse sådana risker, till dess en tillfredsställande omställning till

fredsproduktion kan bli genomförd. Till dessa torde främst få räknas försvarsverkens

civila personals erkända arbetslöshetskassa. Försvarsverkens

civila personals förbund har under kriget ökat sitt medlemsantal med mer

än 200 procent och arbetslöshetskassan, som startades den 1 oktober 1941,

har sedan dess ökat medlemsantalet med över 50 procent. Vid återgång

inom försvarsverken till fredsmässig produktion kan kassan följaktligen

befara en stor arbetslöshet bland medlemmarna innan dessa kunna omplaceras

i civilproduktion. Även metallarbetarnas stora arbetslöshetskassa

jämte några andra kassor riskera liknande verkningar av en sådan kris.

Frånsett detta kunna krisföreteelser emellertid uppstå även vid andra

tillfällen inom vissa industrier, medförande kraftigt stegrad understödsutbetalning

för arbetslöshetskassor inom dessas områden. Även vid sådan

mera begränsad krisarbetslöshet kan vederbörande arbetslöshetskassa bli

tvungen att utbetala mer än 35 dagars understöd per årsmedlem i en eller

flera understödsklasser, med åtföljande kraftig försämring av kassans ekonomi.

Detta kan i vissa fall även inträffa utan att kassan i sin helhet utbetalat

35 dagars understöd per årsmedlem, då statsbidraget utgår för

detta antal dagar endast i varje klass för sig.

Möjligheten av att det sistnämnda kan ske belyses av understödsutbetalningen

i beklädnadsarbetarnas erkända arbetslöshetskassa år 1942, då understöd

utbetalades för 24,10 dagar per medlem i en klass omfattande 11 665

medlemmar, medan 15 564 medlemmar i övriga klasser erhöllo understöd

endast i 13,08 dagar per medlem.

En liknande kraftigt stegrad understödsrisk uppstår lätt, framför allt i

säsongfackens kassor, vid en till vissa yrken begränsad arbetslöshetskris,

eller i kassor, vars medlemmar äro indelade i olika klasser med hänsyn till

olika stor arbetslöshetsrisk. Detta framgår bland annat av understödsutbetalningen

i grovarbetarnas erkända kassa för år 1944, då kassan utbetalade understöd

i 6,2 dagar per medlem till byggnadsarbetare, medan byggnadsämnesindustriarbetare

lingö understöd endast i 2,3 dagar per medlem och övriga

medlemmar i 2,9 dagar per medlem. Denna skillnad i understöd för olika

grupper inom samma kassa för 1944, ett år med rekordlåg arbetslöshet för

byggnadsarbetargrupperna, varslar örn stora ekonomiska svårigheter för kassan

under lågkonjunkturår inom byggnadsindustrien, då man har att räkna

med en flerdubbelt större arbetslöshet där än under 1944.

Målarnas erkända arbetslöshetskassa har gjort en utredning rörande dess

kommande understödsrisker, vilken visar, att kassan, sedan den militära

beredskapen upphört, har alt räkna med 20 a 25 dagars understöd per medlem

under normala arbetsförhållanden samt att den vid en krisarbetslöshet

har att emotse ett underslödsutgivande, som kan betydligt överstiga 35 understödsdagar

per årsmedlem och ganska snabbt föranleda, att kassan icke kan

utbetala stadgeenligt understöd.

På grundval av del anförda ha de delegerade funnit 35-dagarsgränsen för

statsbidraget till daghjälpen böra borttagas. En sådan åtgärd måste enligt de

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

delegerades mening anses falla inom försäkringens ram. Staten kunde ej ha

något intresse av att försäkringens bestånd äventyrades under en kristid, på

grund av att statsbidraget upphörde just då påfrestningarna för försäkringen

bleve som störst. Detta skulle endast föranleda, att staten på andra sätt måste

bereda de arbetslösa det understöd, som genom statsbidragets upphörande

undandroges arbetslöshetsförsäkringen.

I framställningen har vidare anförts följande.

Det har sagts, att den nuvarande begränsningen av statsbidraget till de 35

första understödsdagarna per medlem och år är nödvändig för att klart avgränsa

statens ekonomiska engagemang i arbetslöshetsförsäkringen. En dylik

avgränsning erhålles emellertid därigenom, att understöd från de erkända

arbetslöshetskassorna under ett och samma arbetslöshetstillfälle och under

loppet av tolv på varandra följande månader kan utbetalas för högst 156

dagar. Häri har man en naturlig gräns för statens ekonomiska bidrag. En

annan avgränsning skulle i själva verket te sig i hög grad irrationell i förhållande

till försäkringens syfte. Det måste därför ligga i sakens natur, att

krav reses om borttagande av 35-dagarsbegränsningen av statsbidraget till

daghjälpen. De delegerade vilja för sin del livligt tillstyrka en sådan åtgärd.

I sammanhang härmed vilja de delegerade erinra om, att statsbidraget begränsats

till 35 dagar endast i fråga örn daghjälpsbeloppen, medan motsvarande

begränsning saknas beträffande statsbidrag till hustrutillägg, barntillägg

och kristillägg.

De delegerade ha vidare uttalat, att enbart ett borttagande av 35-dagarsgränsen

för daghjälpsbidraget icke vore tillfyllest för att bereda de enskilda

kassorna effektiv hjälp vid en för vederbörande kassas ekonomi förödande

arbetslöshetskris. Efterkrigsplaneringskommissionen hade för sådana kristillfällen

rekommenderat särskilda statsåtgärder för stöd åt de arbetslösa

utöver vad arbetslöshetskassorna stadgeenligt vore skyldiga att ge. Det vore

emellertid minst lika viktigt, att staten gåve stöd åt kassorna själva, i den

mån så erfordrades, så att dessa kunde fullgöra sina förpliktelser mot medlemmarna,

även då kassornas egna tillgångar och de författningsenliga statsbidragen

icke försloge härtill. Vissa kassor, exempelvis försvarsverkens civila

personals erkända arbetslöshetskassa, kunde inom en nära liggande tid

riskera att råka i ekonomiska svårigheter på grund av en sådan hotande

arbetslöshetskris, varför frågan om särskilt stöd åt sådana kassor kunde påkalla

en ganska snabb lösning.

De delegerade ha på grund av det anförda föreslagit, att Kungl. Majit

ville föranstalta örn skyndsam utredning örn beredande av möjligheter att

snabbt lämna extraordinärt ekonomiskt stöd åt erkänd arbetslöshetskassa,

som visade, att den på grund av tillfällig svårartad arbetslöshetskris blivit

urståndsatt att fullgöra sina stadgeenliga förpliktelser mot medlemmarna.

En dylik utredning borde dock icke få verka fördröjande på behandlingen

av frågan om 35-dagarsbegränsningens berättigande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

47

Yttrandena. Tjänstemännens centralorganisation har i sitt tillstyrkande

yttrande uttalat, att det vore särskilt angeläget att maximigränsen för daghjälpsbidraget

upphävdes och att den av de delegerade förordade utredningen

snarast komme till stånd. Arbetsmarknadskommissionen har förklarat sig

ur de synpunkter kommissionen hade att företräda icke lia något att erinra

mot framställningen i denna del. Denna har tillstyrkts jämväl av socialstyrelsen,

som anfört följande.

Ur samhällets synpunkt måste det vara en nackdel, om en arbetslöshetskassa

av ekonomiska skäl tvingas inskränka eller nedlägga sin verksamhet.

Följden blir endast att en väsentlig del av de försäkrade överföras till samhällets

övriga hjälpformer, i den män dessa finnas till reds. Flertalet kassamedlemmar

komma väl i en dylik situation att åtminstone till en början få

anlita kontanthjälpverksamheten, en hjälphjon som från samhällets sida

sannolikt kommer att ställa sig dyrare än om statsbidrag utbetalas -— utan

inskränkning — med 75 procent av daghjälpen och arbetslöshetskassorna

därigenom få ökad möjlighet att fortsätta verksamheten i den utsträckning,

som vederbörande kassas stadgar tillåter.

En annan synpunkt, som även bör beaktas, är att de medlemmar, vilka

först bli arbetslösa, i allmänhet erhålla full understödsperiod (varierande

mellan 90 och 156 dagar i olika kassor). De medlemmar, vilkas arbetslöshet

däremot inträder vid ett senare skede av krisen, riskera att erhålla endast en

del av de förmåner, som de tillförsäkrat sig, emedan kassan tvingas att med

stöd av bestämmelserna i arbetslöshetskasseförordningen 5 och 24 §§ samt

motsvarande bestämmelser i kassans stadgar nedsätta daghjälpens storlek

eller" minska understödstidens längd. Detta måste te sig så mycket mera

orättvist som sistnämnda medlemmar ofta äro de som erlagt de flesta avgifterna

till kassan, enär de äldsta i yrket i allmänhet avskedas sist.

Den här ifrågasatta ändringen har särskilt stor betydelse för kassornas

förmåga att betala ut understöd i det fall, då en eventuell arbetslöshelskris

fördelar sig på två kalenderår. För en del kassor, som i vissa arbetsmarknadssituationer

skulle kunna råka ut för massarbetslöshet (t. ex. metallindustriarbetarnas,

gjuteriarbetarnas och gruvindustriarbetarnas), skulle denna förmåga

efter ändringens genomförande ökas med omkring 20 procent.

Av de skäl, som här särskilt anförts, samt i anslutning till de synpunkter,

som av delegerade framhållits i denna fråga, vill socialstyrelsen tillstyrka den

föreslagna förbättringen av statsbidragsgrunderna till arbetslöshetsförsäkringen.

En dylik förbättring bör komma till stånd med det snaraste och ej

uppskjutas i avvaktan på resultatet av en eventuell utredning angående speciella

stödåtgärder för arbetslöshetskassorna vid en arbetslöshetskris. Dock

bör ändringen med hänsyn till beräkningen av statsbidraget träda i kraft

vid ingången av ett nytt kalenderår.

Även örn det för närvarande icke finnes några allvarliga tecken, som tyda

på en mera omfattande kris på arbetsmarknaden under de närmaste åren,

bjuder försiktigheten dock, att den föreslagna ändringen utan dröjsmål företages

såsom en beredskapsåtgärd. En svårare arbetslöshet kan ju inträffa

inom en arbetslöshetskassas begränsade verksamhetsområde och försätta den

berörda kassan i ett kritiskt läge ur ekonomisk synpunkt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

För att i någon män bedöma, vilka kostnader borttagandet av 35-dagarsgränsen

skulle medföra för staten, har socialstyrelsen för tioårsperioden 1935

—1944 beräknat storleken av det statsbidrag, som skulle ha utgått —- därest

nuvarande statsbidragsgrunder varit gällande under hela perioden — i de

fall, då antalet understödsdagar per medlem och år överstigit 35. Samtidigt

har beräknats det statsbidrag, som skulle utgått, därest ifrågavarande begränsning

icke hade gällt och bidrag således skulle lia beräknats med 75

procent för samtliga dagar. De erhållna beloppen utgjorde respektive 218 000

och 258 000 kronor. Skillnaden, 40 000 kronor, måste anses obetydlig med

hänsyn till den långa tid det gällde. Ä andra sidan finge hållas i minnet,

att ifrågavarande period icke innefattade någon väsentlig krisarbetslöshet.

Socialstyrelsen har beträffande frågan om en utredning enligt de delegerades

förslag anfört, att vad här åsyftades till väsentlig del torde kunna

uppnås genom en ändring av reglerna för statsbidragets utbetalande. Härom

har styrelsen anfört följande.

Enligt nuvarande statsbidragsförordning utbetalas statsbidraget årsvis i

efterskott. Efter varje kvartals slut må dock kassa erhålla intill tre fjärdedelar

av det bidrag, som skäligen kan antagas belöpa å kvartalet. När särskilda

skäl föreligga kan efter varje kvartals slut utbetalas hela tillägget för

barntillägg och hustrutillägg under kvartalet samt intill nio tiondelar av medlemsbidrag

och daghjälpsbidrag, som skäligen kunna antagas belöpa å kvartalet.

Även om statsbidraget utbetalas på sistnämnda sätt, undanhålles en

kassa under relativt lång tid likvida medel, som vid större arbetslöshet kan

uppgå till betydande belopp och vara avgörande för kassans likviditet. Det

synes därför motiverat att i första hand undersöka möjligheten av sådana

ändringar i förordningen om statsbidrag lill erkända arbetslöshetskassor,

som medgiva utbetalande av statsbidraget efter varje månad i stället för

kvartal. Vidare bör utredas, huruvida medgivande kan lämnas, att kassa för

löpande månad eller löpande kvartal, då särskilda skäl därtill föreligga, kan

erhålla förskott, beräknat efter omfattningen av kassans verksamhet vid

denna tid. Slutligen kan övervägas, att Kungl. Majit erhåller fullmakt att,

då så erfordras för en kassas fortsatta bestånd, bevilja lån av statsmedel.

Härvid bör utredas, huruvida icke sådant lån beroende på omständigheterna

och på riksdagens senare fattade beslut bör kunna efterskänkas.

Framställningen om utredning i förevarande fråga har på grund av det

anförda tillstyrkts av styrelsen.

Socictlvårdskommittén har anfört följande.

Arbetslöshetsförsäkringen är avsedd att understödja allenast de kortare

arbetslöshetsfallen. Vid kriser är dess uppgift begränsad till att meddela understöd

under den tid, som kan erfordras för samhället att igångsätta arbeten

för sysselsättningens höjande. Denna försäkringens begränsade roll tar sig

uttryck i bestämmelsen, att ingen kassa må till enskild medlem utge understöd

under mer än 156 dagar under 12 på varandra följande månader. Under

icke allt för onormala lägen på arbetsmarknaden torde de nuvarande statsbidragsbestämmelserna,

särskilt om kassornas fonder hunnit byggas upp till

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 326.

49

betryggande storlek, medge understöd i den utsträckning stadgarna föreskriva.

Emellertid är det uppenbart, att det vid en krisartad utveckling å

arbetsmarknaden kan inträffa, att en kassa ser sina tillgångar minskas så,

att inskränkningar i understödsrätten till följd härav måste företagas. Har

vidare fonden icke önskvärd storlek, kan denna situation inträffa redan vid

en som måttlig ansedd ökning av arbetslösheten. Det måste enligt kommitténs

uppfattning vara ett samhälleligt intresse, att de erkända arbetslöshetskassorna

kunna fullgöra sina skyldigheter gentemot medlemmarna. Att kassorna

i en krissituation kunna bli tvungna att minska understödsförmånerna

kan medföra betänkliga konsekvenser.

Den nuvarande situationen å arbetsmarknaden får betraktas som gynnsam.

Av allt att döma torde någon mera avsevärd försämring knappast

komma att inträffa under den närmaste tiden. Med hänsyn härtill och till

att förslag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring förhållandevis snart kommer

att framläggas, kan de delegerades förslag på denna punkt knappast

anses ha större aktualitet.

Rörande framställningen örn utredning har kommittén anfört att det icke

vore klart vad de delegerade åsyftade på denna punkt. Kommittén har vidare

anfört.

Avser man att få till stånd ändringar i gällande regler rörande utbetalning

av förskott å statsbidrag, så att detta skall kunna utbetalas tidigare än vad

för närvarande är möjligt, finner kommittén sig böra tillstyrka de delegerades

förslag. Skulle så åter vara fallet, att man avser extra ordinära stödåtgärder,

vill kommittén avstyrka förslaget. Skulle den mindre sannolika

situationen inträffa, att en eller flera kassor drabbas av svårigheter att fullgöra

de ekonomiska förpliktelserna, föreligger alltid möjlighet att i då

rådande situation överväga de åtgärder, som med hänsyn till läget kunna

befinnas lämpliga.

De sakkunniga Jerneman, Larsson och Stén lia emellertid ansett att den

begärda utredningen bort tillstyrkas av kommittén.

Arbetsgivareföreningen har örn framställningen i nu förevarande avseende

anfört följande.

Nuvarande bestämmelser lia tillkommit för att klart avgränsa statens engagemang

för understöd åt de erkända arbetslöshetskassorna. Föreningen finner

det vara en riktig princip, att en sådan gränsdragning gjorts. De delegerade

lia påpekat, att det finns en annan gräns, innebärande att understöd

från kassorna till dess medlemmar endast kan utgå under 15(5 dagar under

loppet av 12 på varandra följande månader, och förorda, att statsbidrag

skall kunna utgå så länge understöd överhuvud taget utgår till kassamedlem.

De delegerade åberopa härvid, alt nian endast genom gränsens slopande kan

bereda de enskilda kassorna effektiv hjälp vid en för respektive kassas

ekonomi förödande arbetslöshetskris. Föreningen anser, att denna fråga hör

hemma i ett annat sammanhang, nämligen i samband med översynen över

socialförsäkringen i allmänhet i Sverige. Tills så skett, föreligger möjlighet

alt lämna arbetslöshetsunderstöd eller hänvisa till beredskapsarbete, örn hjälp

skulle behöva lämnas kassamedlem, som på grund av kassans insolvens icke

kan utfå erforderliga belopp. De delegerades resonemang, att det allmänna

i allt fall måste ingripa och stödja, är visserligen riktigt, men del kommer

Bihang till riksdagens protokoll 19 US. I saini. Nr 326. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kanyl. Majds proposition nr 326.

i så fall att ske efter belxovsprövning, vilket icke är fallet vid understöd från

arbetslöshetskassorna, som ju i princip är en försäkringsersättning. Föreningen

vill därför bestämt motsätta sig, att de delegerades förslag även i nu

nämnt hänseende godtages.

Föredraganden. Före den 1 juli 1941 var daghjälpsbidraget maximerat till

26 understödsdagar per medlem och år. I propositionen nr 214 till 1941 års

riksdag (sid. 25) uttalade föredragande departementschefen, statsrådet Möller,

att han icke funne sig kunna verka för att tillmötesgå ett framfört förslag

örn slopande av sagda maximering saint att spörsmålet huruvida likväl

någon höjning av maximiantalet understödsdagar lämpligen borde vidtagas

syntes böra göras till föremål för prövning av socialvårdskommittén. Starka

skäl syntes honom dock tala för att en övre gräns funnes, enär arbetslöshetsförsäkringen

såsom sådan icke kunde anses lämpad för bemästrandet av de

ekonomiska konsekvenserna av en arbetslöshet, som tagit större omfattning;

för att råda bot å dessa konsekvenser torde andra medel vara nödvändiga.

1 anledning av en motion föreslog andra lagutskottet (utlåtande nr 33/1941

sid. 18) höjning av maximigränsen till 35 understödda dagar per medlem

och år. Utskottet uttalade, att en bestämmelse av sådant innehåll skulle

medföra avsevärd trygghet för kassorna. Riksdagen biföll utskottets förslag.

De delegerades framställning torde närmast vara föranledd av att man vid

tiden för dess tillkomst befarade en starkt ökad arbetslöshet inom vissa fack

i samband med den militära beredskapstjänstgöringens upphörande och övergången

till fredsproduktion. Utvecklingen har som bekant lyckligtvis blivit

en annan än den befarade. Som exempel må anföras följande uppgifter angående

arbetslöshetsprocenten i de kassor, där enligt de delegerades uppfattning

särskilt stor risk för stark ökning av arbetslösheten förelåge:

Kassa

Januari

Februari

Mars

April

Maj

Juni

Målarnas ................{ {94g

37-4

36-7

26-1

22-1

11-4

5-6

37-6

29-8

19-2

12-2

5-3

2-2

( 1945

Metallindustriarbetarnas .. <

( 1946

3-7

3-2

3-7

3-1

2-6

1-8

2-7

1*8

2-4

1-0

2-4

1-0

Försvarsverkens civila per- , ...,r

, 1 f1945

1-3

1-6

1*6

1-9

1-8

2-2

................\ 1946

3-2

2-9

2-0

2-7

1-4

1-0

Jag delar den av statsrådet Möller i nyssnämnda proposition uttalade uppfattningen

att en övre gräns bör finnas för statsbidraget till arbetslöshetskassorna

och är således icke beredd att tillstyrka att begränsningen slopas.

Ej heller finner jag anledning att för närvarande föreslå någon höjning av

gränsen. Sedan den fastställdes år 1941 har nämligen ingenting inträffat

som tyder på att icke riksdagens då gjorda uttalande fortfarande skulle äga

giltighet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 320.

51

Enligt min mening saknas tillräckliga skäl att lör närvarande föranstalta

om den av de delegerade begärda utredningen örn extraordinärt ekonomiskt

stöd åt kassa, som på grund av tillfällig svårartad arbetslöshetskris blivit ur

stånd att fullgöra sina stadgeenliga förpliktelser. Arbetslöshetsförsäkringen

kan, såsom statsrådet Möller framhöll i den tidigare omnämnda propositionen

till 1941 års riksdag, icke anses lämpad att bemästra de ekonomiska konsekvenserna

av en arbetslöshet, som tagit större omfattning. Skulle en kris

inträffa, måste samhället, även örn krisen är begränsad till visst område,

skyndsamt vidtaga andra åtgärder för dess bekämpande. Det förefaller därför

föga sannolikt att behov av extraordinärt stöd skall uppkomma. Skulle

det emellertid inträffa, finnes såsom socialvårdskommiIlén framhållit alltid

möjlighet att i då rådande situation överväga do åtgärder, som med hänsyn

lill läget kunna befinnas lämpliga.

Av några remissmyndigheter har i förevarande sammanhang den 1 rågan

dryftats huruvida — till stärkande av kassornas likviditet — gällande regler

örn utbetalning av förskott å statsbidrag borde ändras så, att förskottet skulle

kunna utbetalas tidigare och eventuellt även med större andel än som för

närvarande är möjligt. Något omedelbart behov av en sådan ändring föreligger

uppenbarligen icke. Vid sådant förhållande synes mig lämpligt att

denna fråga göx-es till föremål för närmare övervägande av tillsynsmyndigheten;

och har jag för avsikt att föranstalta att denna avgiver detaljerat förslag

i ämnet.

Författningsförslag och tiden för ikraftträdandet av de föreslagna

ändringarna m. m.

1 de delegerades skrivelse den 18 december 1945 äro intagna förslag till

de författningsändringar, som skulle erfordras i händelse av bifall till framställningen.

Socialstyrelsen har i anslutning till sitt ställningstagande till

framställningen vid sitt yttrande fogat författningsförslag. På grundval av

dessa förslag ha i överensstämmelse med vad som tidigare anförts inom

socialdepartementet upprättats förslag till dels förordning angående ändring

i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor,

dels förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 265)

om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor, dels ock förordning angående

ändrad lydelse av 2 § förordningen den 15 december 1944 (nr 779) örn

kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor. Särskild motivering

utöver vad förut anförts torde erfordras endast beträffande den föreslagna

lidpunkten för bestämmelsernas ikraftlrädande.

Från socialstyrelsen har under hand inhämtats, all man från kassahåll uttryckt

önskemål om att tiden för de ifrågasatta ändringarnas ikraftträdande

måne bestämmas till den 1 april 1947. Detta förslag bär motiverats Iliand

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

annat med att kassorna måste erhålla tillfälle att före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande vidtaga erforderliga stadgeändringar och få dem registrerade

samt att de nya reglerna lämpligen borde börja tillämpas vid en tidpunkt

då antalet understödsfall kunde väntas vara relativt lågt. För egen

del finner jag den sålunda föreslagna tidpunkten lämplig. Emellertid synes

— i analogi med föreskrifterna örn ikraftträdandet av de under riksdagens

höstsession 1944 antagna ändringarna i arbetslöshetskasseförordningen —

möjlighet böra öppnas att låta ändringarna träda i kraft tidigare under 1947

än den 1 april beträffande sådan kassa som i god tid dessförinnan vidtagit

erforderliga stadgeändringar och fått dem registrerade. Det torde kunna

anförtros åt tillsynsmyndigheten att lämna medgivande härtill.

Storleken av statsverkets merkostnader vid ett genomförande av de föreslagna

ändringarna äro självfallet helt beroende av läget på arbetsmarknaden.

I nuvarande situation torde kostnadsökningen icke komma att uppgå

till något mera betydande belopp. För ändamålet erforderliga medel torde

kunna bestridas ur det å riksstaten för innevarande budgetår under femte

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till bidrag till erkända arbetslöshetskassor

å 6 000 000 kronor. Någon höjning av nämnda anslag synes alltså

icke erforderlig.

Föredragandens hemställan.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

antaga förut omnämnda inom socialdepartementet upprättade förslag

till

1) förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)

om erkända arbetslöshetskassor,

2) förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 265)

om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 15 december

1944 (nr 779) örn kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946

617705

Ur protokollet:

Lennart Sundkler.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:488 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maurts proposition truid förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 a1 i texten
  2. 2LU 1946:43 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 s. 1 i texten