Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till personer, som ådragit sig skada eller sjukdom i flykting verksamhet m. m

1946-09-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:327, Angående ersättning till personer, som ådragit sig skada eller sjukdom i flykting verksamhet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

1

Nr 327.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till personer, som ådragit sig skada eller

sjukdom i flykting verksamhet m. m.; given Stockholms

slott den 27 september'' 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet övei'' socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 september 1946.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

"Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, "Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om ersättning till personer,

som ådragit sig skada eller sjukdom i flyktingverksamhet m. m., samt

anför.

I proposition till innevarande års riksdag, nr 281, har på min föredragning

behandlats av civilförsvarsstyrelsen anmäld fråga örn ersättning i anledning

av sjukdom, som ett antal personer ådragit sig under arbete i civilförsvarets

flyktingverksamhet. Efter att ha konstaterat, att ersättning i dessa

fall icke kunde utgå enligt bestämmelserna i olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagen,

gjorde jag i principfrågan detta uttalande.

De insjuknade ha frivilligt ställt sig till förfogande för att biträda vid

omhändertagandet av de betydande kontingenter flyktingar oclb s. k. repatri
Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 327.

1793 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

ander, vilka i krigets slutskede och omedelbart därefter kommit till riket.

De ha otvivelaktigt arbetat under svåra förhållanden och härvid utsatt sig

för risker till liv och hälsa. Det synes vara motiverat, att staten ersätter

dem för de skador som åsamkats dem i denna av staten organiserade

verksamhet.

I anslutning härtill framhöll jag, att för ersättningarnas bestämmande olika

möjligheter erbjöde sig, och anförde i denna del huvudsakligen följande.

Vissa skäl kunna tala för att låta ersättningarna utgå enligt de grunder,

som enligt militärersättningsförordningen gälla för andra än värnpliktiga.

Därmed skulle i stort sett ersättningarna komma att överensstämma med de

ersättningar, som enligt olycksfallsförsäkringslagen utgå till personer, som

skadats vid olycksfall under flyktingtjänst. Föreliggande förslag till provisoriska

förbättringar av de ersättningar, som enligt militärersättningsförordningen

utgå till beredskapsskadade, avse dock även andra än värnpliktiga.

I vad mån tillräcklig anledning föreligger att göra dessa bestämmelser

tillämpliga å här avsedda personer synes kräva särskilt övervägande. I vart

fall synes det icke vara motiverat att göra någon skillnad mellan dem, som

under flyktingtjänst skadats vid olycksfall i arbete, och dem som under

sådan tjänst ådragit sig sjukdom, som ej berättigar till ersättning enligt

olycksfallsförsäkringslagen. Jag har för avsikt att låta verkställa en utredning

beträffande samtliga de skador i anledning av olycks- eller sjukdomsfall

under flyktingtjänst, som numera kvarstå. Syftet härmed skulle vara

att erhålla ett underlag för bedömning, huruvida vid ersättningarnas bestämmande

andra grunder än de i olycksfallsförsäkringslagen angivna böra

tillämpas. Med hänsyn till angelägenheten av att ersättning för här ifrågavarande

sjukdomsfall snarast möjligt utgår vill jag förorda, att i avbidan

på resultatet av en dylik utredning ersättningarna beträffande samtliga insjuknade

med vissa undantag nu regleras i enlighet med bestämmelserna i

olycksfallsförsäkringslagen. Beträffande bestående sjukdomar kan en förnyad

prövning av ersättningsreglerna senare komma i fråga.

I skrivelse den 20 juni 1946, nr 389, anmälde riksdagen, att den bifallit

i propositionen framlagda förslag. I samband med expediering av denna

skrivelse anbefallde Kungl. Majit den 29 juni 1946 riksförsäkringsanstalten

att — i samråd med de myndigheter, som bedrivit verksamhet för omhändertagande

av i riket inkomna flyktingar och s. k. repatriander, och i enlighet

med vad jag i förutnämnda proposition anfört — verkställa utredning beträffande

samtliga de skador i anledning av olycks- eller sjukdomsfall under

berörd verksamhet, som medfört den skadades död eller den 1 juli 1946 alltjämt

kvarstode, samt till Kungl. Majit inkomma med denna utredning och

förslag till bestämmelser beträffande ersättning i anledning av dessa skador.

Efter verkställd utredning har riksförsäkringsanstalten i skrivelse den 5

september 1946 avgivit förslag i ämnet.

Yad angår den av riksförsäkringsanstalten verkställda utredningen beträffande

skador i anledning av olycks- eller sjukdomsfall

under flyktingverksamhet anför anstalten till en början följande.

Anstalten har vid utredningens verkställande samrått med eller inhämtat

uppgifter frän civilförsvarsstyrelsen, statens utlänningskommission, statens

arbetsmarknadskommission, medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsförvaltning,

järnvägsstyrelsen, generaltullstyrelsen, lotsverket, fångvårdsstyrelsen,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 327.

länsstyrelser, statspolisintendenten, stadskollegiet i Stockholm, svenska röda

korset, riksförbundet Sveriges lottakårer, föreningen rädda barnen samt hjälpkommittén

för Finlands barn. Utredningen har härigenom erhållit en ganska

betydande omfattning. Detta utesluter emellertid icke, att ett antal ytterligare

ersättningsfall av ifrågavarande slag framdeles kunna komma att anmälas.

Yad angår utredningsuppdragets begränsning till skador, som medfört

dödsfall eller som den 1 juli 1946 alltjämt kvarstått, får riksförsäkringsanstalten

erinra örn att riksdagen i ett flertal av de i propositionen nr 281/1946

angivna fallen beviljat ersättning till i civilförsvarets flyktingverksamhet anställda

joersoner, som varit återställda utan men före den 1 juli 1946. På

grund härav har anstalten ansett sig böra företaga utredningen utan tillämpning

av berörda tidsbegränsning i avsikt att med stöd av utredningens resultat

må kunna övervägas lämpligheten av en sådan begränsning. Vid genomgången

av det vid utredningen inkomna materialet har anstalten för sin del

ej funnit några omständigheter föreligga, som böra medföra, att de nyanmälda

skadefallen behandlas annorlunda än de, i vilka ersättning redan beviljats.

Anstalten föreslår därför, att samtliga anmälda fall måtte upptagas till

prövning.

Utredningsuppdraget innefattar ett flertal frågor, bland annat frågan örn

sambandet mellan skada eller sjukdom och verksamheten i fråga, vilka kräva

ingående utredning. Under den begränsade tid, som stätt till buds för uppdragets

fullgörande, har utredningen i flera fall ej kunnat bliva så fullständig,

som varit önskvärt. Det har därför icke kunnat undvikas, att vid ärendenas

bedömande en i viss mån friare skälighetsprövning måst tillämpas. En

sådan kan även ur andra synpunkter anses berättigad i vissa fall.

Med undantag för 5 i samband med utredningen handlagda ärenden, som

avse hos Kungl. Majit gjorda, till anstalten för yttrande överlämnade ersättningsframställningar,

utgör hela antalet vid utredningen prövade skade- och

sjukdomsfall 77. Av dessa avse 66 fall personer anställda i flyktingverksamheten,

3 fall lottor, som i denna egenskap utan avlöning utfört arbete i flyktingverksamheten,

2 fall personer anställda hos privata arbetsgivare, 2 fall

personer, som utfört arbete utomlands för röda korset, och 1 fall en s. k.

självständig företagare. I återstående 3 fall har för prövningen erforderlig utredning

ännu ej erhållits.

Vissa i detta sammanhang väsentliga upplysningar beträffande de 66 skadefall

sorn avse i flyktingverksamhet anställda personer ha av anstalten angivits

i en vid skrivelsen fogad förteckning över dessa fall. Anstalten meddelar,

att det i flertalet av dessa fall endast vore fråga örn sjukpenning samt

ersättning för läkarvård och läkemedel m. m. I några få av fallen förelåge

sannolikt invaliditetstillstånd med rätt till livränta. Emellertid skulle framhållas,

att vissa anmälda sjukdomar, särskilt tuberkulösa sjukdomar och ledgångsreumatism,

kunde, även örn vederbörande för närvarande friskförklarats,

framdeles recidivera och föranleda ersättning i form av bland annat sjukpenning

eller livränta. Tuberkulösa sjukdomar hade anmälts i 18 fall och ledgångsreumatism

i 3 fall. Enligt anstaltens mening förelåge i 65 av nämnda 66

fall sådana omständigheter, att skadan eller sjukdomen skulle medfört rätt

till ersättning vid tillämpning av militärersättningsförordningen, varemot i 1

fall, som avsåge ersättning för kräftsjukdom, sådan rätt ej skulle förelegat.

De till Kungl. Majit inkomna, till riksförsäkringsanstalten för yttrande;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

överlämnade ersättningsframställningarna avse fem i anslutning till anställning

i flyktingverksamhet insjuknade personer, av vilka en ådragit sig barnförlamning,

tre tuberkulösa sjukdomar och en dysenteri, varjämte i sist berörda

fall konstaterats, att vederbörande även vore difteribacillbärare. Riksförsäkringsanstalten

finner, att samtliga fem personer insjuknat under sådana

omständigheter, att de vid tillämpning av militärersättningsförordningen

skulle varit berättigade till ersättning.

Riksförsäkringsanstalten lämnar särskilda redogörelser beträffande de åtta

för anstalten kända fall, där skada föranletts av olycks- eller sjukdomsfall

antingen under verksamhet för omhändertagande av flyktingar utan att vederbörande

varit anställda i sådan verksamhet eller, beträffande två fall, under

arbete utomlands för röda korsets räkning. Av de tre medlemmarna av riksförbundet

Sveriges lottakårer som utan avlöning utfört flyktingarbete och

härunder ådragit sig skada eller sjukdom har en genom olycksfall skadat vänster

arm och knä samt höger axel, en insjuknat i difteri och en ådragit sig svårartad

lunginflammation med komplikationer. Vidare ha två personer, vilka

för privat arbetsgivares räkning utfört tvättning av kläder tillhöriga flyktingar

i viss förläggning, i samband härmed insjuknat i paratyfus. Den självständiga

företagare, örn vilken i detta sammanhang är fråga, är en tandläkare, vilken

på anmodan av vederbörande civilförsvarschef och i enlighet med av medicinalstyrelsen

uttalade önskemål meddelat tandvård åt vissa flyktingkategorier

och härunder ådragit sig paratyfus. De två sjukdomsfallen bland personer,

som tjänstgjort utomlands för röda korsets räkning, avse i ena fallet lunginflammation

med efterföljande leverinflammation och i det andra akut magoch

tarmkatarr. Riksförsäkringsanstalten finner, att i sist berörda åtta fall

sådant sammanhang föreligger mellan angivna åkommor och flyktingarbetet

eller den häremot svarande rödakorsverksamheten, som förutsättes för ersättning

enligt militärersättningsförordningen. Vidare är riksförsäkringsanstalten

av den uppfattningen, att dessa skador böra regleras i enahanda ordning som

de skador, vilka drabbat i flyktingverksamhet inom landet anställda personer.

Beträffande de grunder, enligt vilka ersättning i anledning

av ifrågavarande skador bör utgå, anför riksförsäkringsanstalten

följande.

Anstalten har i de utlåtanden över civilförsvarsstyrelsens tidigare framställningar

i ämnet, vilka redovisats i berörda proposition nr 281 till 1946 års

riksdag, förordat, att i civilförsvarsstyrelsens flyktingverksamhet anställd

personal skulle beredas ersättning för i tjänsten ådragen sjukdom, som icke

berättigar till ersättning enligt olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagarna,

jämlikt de grunder, som i militärersättningsförordningen gälla för

fast anställt manskap med flera. Anledningen härtill har varit, att i flyktingverksamheten

inträffade skadefall till huvudsaklig del torde avse sjukdomar

och att det därför vore lämpligast verkställa regleringen av fallen enligt militärersättningsförordningen,

som innehåller särskilda bestämmelser angående

förutsättningarna för ersättnings utgivande vid sjukdom. Den omständigheten,

att dessa bestämmelser medgiva en viss skälighetsprövning vid ersättningsfrågans

avgörande (jämför 19 § militärersättningsförordningen) synes

närmast vara en fördel i detta sammanhang. Olycksfallsförsäkringslagen där
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

emot, som enligt departementschefens berörda yttrande skulle läggas till

grund för en provisorisk reglering av ersättningen i de angivna fallen vid

civilförsvarsstyrelsens flyktingverksamhet, innehållef ej några, sådana särskilda

bestämmelser. Yad ersättningens storlek angår, är den för nu ifrågavarande

anställdas vidkommande lika i båda författningarna. Härtill kommer,

att den verkställda utredningen visar, att endast i några få fall annan anledning

än infektionssjukdom eller smittsam sjukdom åberopas som grund för

framställt ersättningsanspråk. Anstalten finner sig därför alltjämt böra förorda,

att ersättning till i flyktingverksamhet skadade personer fastställes

enligt grunderna i militärersättningsförordningen.

De särskilda skäl, som i departementschefens relaterade yttrande anförts

för beredande av ersättning till de under anställning i civilförsvarets flyktingverksamhet

insjuknade personerna, synas enligt anstaltens mening böra medföra,

att viss förbättring av ersättningen jämväl utgives. Anstalten vill därför

tillstyrka, att sådan förbättring tilldelas ifrågavarande skadade. Dock synes förbättring

av ersättningen icke böra utgå i andra fall än där sjukdomstillståndet

varit särskilt långvarigt eller där mera påtaglig invaliditet föreligger. Detta

syfte synes väsentligen förverkligas, därest en begränsning göres till sådana

skade- och sjukdomsfall, som kvarstått den 1 juli 1946 med en invaliditetsgrad

av lägst 20 %. Då ersättningen enligt anstaltens förslag bör utgå enligt militärersättningsförordningens

grunder, ligger det närmast till hands att förbättringen

av ersättningen fastställes enligt grunderna i 4 och 5 §§ förordningen

den 29 juni 1946, nr 347, angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt

försvarsberedskap m. m. I nämnda lagrum föreskrives, bland annat, att ersättningstillägg

skall utgå, vid förlust av arbetsförmågan, å sjukpenning med kronor

2: 75 i ortsgrupp 1, kronor 3: 50 i ortsgrupp 2 och kronor 4: 25 i ortsgrupp

3 för dag räknat, och å invalidlivränta med 984, 1 284 och 1 584 kronor för

år räknat i respektive ortsgrupper samt vid nedsatt arbetsförmåga med lägst

en fjärdedel med det lägre belopp som svarar mot arbetsförmågans nedsättning

ävensom att, då graden av nedsättningen i arbetsförmågan uppgår till en

femtedel men ej en fjärdedel, ersättningstillägg skall utgå med 120 kronor

för år räknat. Vid dödsfall skall ersättningstillägg utgå å livränta, som tillkommer

make, barn eller adoptivbarn, för år räknat med så stor del av 984

kronor, som svarar mot förhållandet mellan livräntan till den efterlevande och

lägsta livränta till den skadade vid förlust av arbetsförmågan. Då anstalten

finnér de dyrortsgraderade ersättningstillägg, som sålunda stadgats för beredskapsskadaäe,

väl avpassade även för nu ifrågavarande skadade, föreslår anstalten,

att förbättring av ersättningen herodes ifrågavarande anställda vid

skade- och sjukdomsfall, som den 1 juli 1946 alltjämt kvarstått, enligt de i berörda

lagrum angivna grunderna.

Därest förbättring av ersättningen medgives, bör sådan jämväl tillkomma

de under arbete i civilförsvarets flyktingverksamhet insjuknade, som genom

beslut den 29 juni 1946 redan beviljats ersättning. Vidare torde, då nu ifrågavarande

skadade icke synas böra försättas i bättre ställning än personer, som

på grund av i flyktingverksamheten ådragen skada oller yrkessjukdom funnits

berättigade till ersättning enligt olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagen,

jämväl dylika personer böra tilldelas nu föreslagen förbättring av sådan

ersättning, som utgår för tid efter den 30 juni 1946.

T samband med vidtagande av åtgärder för beredande av ersättning och förbättring

därav till i flyktingverksamheten anställda, som ej äro berättigade därtill

enligt gällande författningar, bör föreskrivas, att från tillerkänd sådan ersättning

avdrag skall göras dels för sjukavlöning, som utgivits eller kommer

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 327.

Departementschefen.

att utgivas av arbetsgivaren, dels för ersättning, som utgått eller kommer att

utgå från erkänd sjukkassa eller på grund av försäkring, som med hänsyn till

de särskilda riskerna vid tjänstgöringen kan ha tecknats av arbetsgivaren, dels

ock för folkpension med den del av pensionen, varmed densamma skulle minskats,

därest ifrågavarande ersättning och förbättring därav varit känd vid

pensionens beviljande. Det har nämligen visat sig, att i flertalet av de fall,

som vid utredningen anmälts eller i samband därmed eljest kommit under behandling,

sjukavlöning eller sjukkasseersättning utgått till vederbörande.

I detta sammanhang må anmärkas, att beträffande vissa i det föregående berörda

skadefall gottgörelse begärts med belopp överstigande de ersättningar,

som med tillämpning av de av riksförsäkringsanstalten förordade grunderna

skulle utgå. I denna del torde hänvisning få ske till handlingarna i ärendet.

I yttrande över riksförsäkringsanstaltens utredning och förslag anför

statskontoret följande.

Statskontoret har icke något att erinra mot att ersättning till de i flyktingverksamhet

skadade medgives utgå under de förutsättningar, som riksförsäkringsanstalten

föreslagit. Härigenom skulle den i 19 § militärersättningsförordningen

angivna prövningen av kausaliteten mellan verksamheten och inträffade

sjukdomsfall komma i tillämpning, vilket synes ämbetsverket vara en

lämplig anordning.

Beträffande ersättningens storlek kan dock statskontoret för sin del icke

tillstyrka, att ersättningstillägg medgives utgå enligt bestämmelserna i 4 och

5 §§ förordningen den 29 juni 1946 (nr 347) angående provisorisk förbättring

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt

försvarsberedskap. För denna förbättring av ersättningen åt beredskapsinkallade

förelågo nämligen särskilda skäl, som icke kunna åberopas av dem,

som deltagit i flyktingverksamheten. Enligt statskontorets mening torde de

särskilda ersättningar, örn vilka här är fråga, icke böra överstiga den gottgörelse,

som jämlikt 1927 års militärersättningsförordning och tillhörande

dyrtidsbestämmelser i allmänhet utgå till värnpliktig, som skadats i tjänsten

efter utgången av det kalenderår, varunder lian fyllt 22 år. Lägre ersättning

kan vara motiverad, om den förlorade arbetsförtjänsten varit låg.

I övrigt har riksförsäkringsanstaltens föreliggande förslag till ersättningar

åt i flyktingverksamheten deltagande personer icke föranlett annan erinran

från statskontorets sida än att ämbetsverket —- icke minst med hänsyn till

konsekvenserna av ett bifall ■— måste starkt ifrågasätta örn tillräckliga skäl

kunna anses föreligga för den föreslagna ersättningen till den i utredningen

avsedda självständiga företagaren-tandläkaren.

Den under och efter kriget från svensk sida bedrivna humanitära hjälpverksamheten

till förmån för befolkningen i krigshärjade länder har skett i

en mångfald olika former. Sålunda har ett mycket betydande antal flyktingar,

s. k. repatriander samt sjuka och undernärda barn omhändertagits inom landet.

På utländsk botten har svensk humanitär hjälpverksamhet bedrivits bland

annat genom anordnande av barnbespisning och i viss omfattning sjukvård

samt tillhandahållande av livs- och läkemedel, sjukvårdsutrustning och kläder

i den utsträckning vårt eget försörjningsläge tillåtit.

Det torde få anses, att statsmakterna genom propositionen nr 281/1946 och

riksdagens skrivelse nr 389/1946, med stöd varav 13 i civilförsvarets flykting
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

verksamhet inträffade skadefall provisoriskt reglerats, intagit den principiella

ståndpunkten, att personer, som skadats genom olycksfall eller sjukdom under

deltagande i den av staten organiserade verksamheten för omhändertagande i

riket av flyktingar och repatriander, bör tillerkännas ersättning härför av

staten. Samma skäl, som föranlett detta ståndpunkttagande, synas äga giltighet

även beträffande andra former av internationell humanitär hjälpverksamhet,

som anordnats under statens medverkan och som för de i verksamheten

deltagande inneburit likartade risker som flyktingarbetet. Ersättningsfrågan

synes böra bedömas oberoende av om verksamheten ägt rum inom eller utom

landet och oavsett örn densamma bedrivits i statlig myndighets regi eller av

enskilda institutioner, vilka erhållit statligt uppdrag att omhänderha viss

verksamhetsgren, exempelvis av röda korset, föreningen rädda barnen eller

hjälpkommittén för Finlands barn. Jag anser mig sålunda böra förorda, att

ersättning av statsmedel utbetalas till alla dem, som skadats genom olycksfall

eller sjukdom under arbete i sådan verksamhet som nu nämnts.

Syftet med den av riksförsäkringsanstalten verkställda utredningen beträffande

skador i anledning av olycks- och sjukdomsfall under flykting- och

likartad verksamhet har varit att erhålla ett underlag för bedömandet av

frågan, enligt vilka grunder ifrågavarande ersättningar böra utgå. Till en

början må anmärkas, att utredningen icke omfattar följande grupper redan

reglerade skadefall, nämligen dels det icke kända antal skador, som drabbat

antingen militärpersonal med ekonomisk reglering enligt de för sådan personal

gällande ersättningsbestämmelserna eller hos statliga flyktingmyndigheter

anställd personal med rätt till sjuklön under viss tid, som regel längst

tre månader, dels det antal skadefall beträffande civilpersoner — riksförsäkringsanstalten

har under hand upplyst, att antalet uppgår till cirka 300, varav

högst fem kvarstått den 1 juli 1946 med en invaliditetsgrad av 20 % eller

högre — som reglerats direkt enligt olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkrmgslagen.

De 13 fall, som provisoriskt reglerats med stöd av berörda proposition

och riksdagsskrivelse, återfinnas ej heller i utredningen. I denna redovisas

samtliga de skadefall — till ett antal av 77 — vilka såvitt känt hittills

inträffat under flyktingverksamhet och härmed jämförligt arbete utan att ha

kunnat regleras. Av de skadade personerna ha 66 haft anställning i flyktingverksamhet

inom landet, tre utan ersättning deltagit i sådan verksamhet i

egenskap av lottor, två varit anställda hos privata arbetsgivare och två deltagit

i humanitärt hjälparbete utomlands för röda korset, medan en är själv

ständig företagare. Beträffande återstående tre saknas ännu närmare utredning.

Sålunda tillgängliga uppgifter synas berättiga till det påståendet, att

antalet olycks- och sjukdomsfall i flykting- och härmed jämförlig verksamhet

varit ringa i förhållande till den betydande omfattningen av verksamheten och

de med densamma förenade riskerna, främst ur smittosynpunkt. Att så varit

förhållandet får främst tillskrivas goda organisatoriska åtgärder. Flertalet av

ilo skadade eller insjuknade synes efter en längre eller kortare sjukdomstid

ha återvunnit hälsan utan kvarvarande men. Fall förekomma emellertid, där

skadan eller sjukdomen lett till bestående invaliditet eller till sin natur varit

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. May.ts proposition nr 327.

sådan, att risk för recidiv föreligger. I ett fall Ilar sjukdomen haft dödlig

utgång.

I sitt förslag till grunder för ersättningarnas bestämmande vid nu ifrågavarande

olycksfall oell sjukdomar har riksförsäkringsanstalten som nämnts

icke berört de skador som drabbat militärpersonal. Skälet härtill torde vara,

att i den mån sådana skador uppkommit dessa kunnat regleras direkt enligt bestämmelserna

i militärersättningsförordningen. Även jag är av den uppfattningen,

att med hänsyn härtill anledning saknas att nu upptaga dessa ersättningsfrågor

till omprövning. Jag vill erinra örn att i den mån dessa skador, såsom

i flertalet fall torde vara förhållandet, äro att anse som ådragna under

tjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap de äro förenade med rätt till sådan

provisorisk förbättring, som beslutats vid innevarande års riksdag.

De olycks- och sjukdomsfall, som civilpersoner ådragit sig under flyktingarbete

och vilka icke varit av så godartad beskaffenhet att de få anses ersatta

med sjuklön under viss tid, kunna ur ersättningssynpunkt indelas i tre grupper,

nämligen de fall varå olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagens föreskrifter

varit direkt tillämpliga, de fall som med stöd av förenämnda proposition

och riksdagsskrivelse provisoriskt reglerats enligt grunderna för olycksfallsförsäkringslagen

och de fall, som ännu icke kunnat regleras. Sistnämnda

grupp avser olycks- och sjukdomsfall som icke omfattas av olycksfalls- eller

yrkessjukdomsförsäkringslagen antingen därför att enligt olycksfallsförsäkringslagen

erforderligt samband mellan sjukdomen och olycksfall i arbete icke

förelegat respektive att sjukdomen icke varit hänförlig under yrkessjukdomsförsäkringslagen

eller därför att i olycksfallsförsäkringslagen förutsatt anställningsförhållande

icke förelegat mellan den skadade och den myndighet eller institution,

i vars regi verksamheten bedrivits. Riksförsäkringsanstalten föreslår,

att för denna grupp ersättning skall utgå enligt de grunder som i militärersättningsförordningen

angivas för andra än värnpliktiga. Skälet till att militärersättningsförordningens

bestämmelser skulle tillämpas är, att denna förordning

innehåller ändamålsenliga föreskrifter angående förutsättningarna för

ersättnings utgivande vid sjukdom. Då härtill kommer, att de faktiska förmånerna

vid tillämpning av militärersättningsförordningens bestämmelser för

andra än värnpliktiga överensstämma med de ersättningar som skulle utgå

enligt olycksfallsförsäkringslagen, biträder jag riksförsäkringsanstaltens förslag

i denna del. Detta ställningstagande innebär jämväl, att rätten till ersättning

icke begränsas till personer, som intaga ställningen av arbetare i olycksfallsförsäkringslagens

mening utan tillkommer varje person, vilken i samband

med arbete, som kan betraktas såsom ett led i en av staten organiserad eller

koncessionerad flykting- eller häremot svarande humanitär hjälpverksamhet,

ådragit sig olycksfall eller sjukdom.

Då en tillämpning av bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen och

militärersättningsförordningen i förevarande avseende ger samma resultat,

synes en omprövning av de jämlikt nämnda lag eller yrkessjukdomsförsäkringslagen

reglerade skadefallen icke böra ske.

Riksförsäkringsanstalten föreslår vidare, att ifrågakommande ersättningar,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

vare sig dessa bestämts enligt olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagen

eller enligt militärersättningsförordningen, skola förstärkas i vissa fall.

Enligt anstaltens förslag bör rätten till sådan förstärkning begränsas till

skadefall, som kvarstått den 1 juli 1946 med en invaliditetsgrad av lägst 20 %,

och förstärkningen bestämmas enligt grunderna för förordningen den 29 juni

1946 (nr 347) angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap

m. m. Såsom i det föregående anförts innebär detta, att ersättningstillägg

skall utgå, vid förlust av arbetsförmågan, å sjukpenning med två kronor

75 öre i ortsgrupp 1, tre kronor 50 öre i ortsgrupp 2 och fyra kronor 25

öre i ortsgrupp 3 för dag räknat och å invalidlivränta med 984, 1 284 och

1 584 kronor för år räknat i respektive ortsgrupper samt vid en med lägst

en fjärdedel nedsatt arbetsförmåga med det lägre belopp som svarar mot

arbetsförmågans nedsättning. Då graden av nedsättningen av arbetsförmågan

uppgår till en femtedel men ej en fjärdedel, skall enligt angivna grunder

ersättningstillägg utgå med 120 kronor för år. Vid dödsfall skall ersättningstillägg

utgå å livränta, som tillkommer make, barn eller adoptivbarn, för år

räknat med så stor del av 984 kronor, som svarar mot förhållandet mellan livräntan

till den efterlevande och lägsta livränta till den skadade vid förlust av

arbetsförmågan.

Även örn deltagandet i flykting- och härmed jämförlig verksamhet som

regel icke haft den karaktär av skyldighet, som den förstärkta försvarsberedskapen

inneburit, finner jag likväl skäl tala för att personer, som med eller

utan ersättning engagerats i denna krävande och riskfyllda verksamhet, i princip

tillerkännas ersättningstillägg enligt de bestämmelser, som gälla för skador,

ådragna under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap. I

enlighet med riksförsäkringsanstaitens förslag förordar jag alltså, att dessa

bestämmelser givas tillämpning å skadefall, som inträffat under ifrågavarande

verksamhet — vare sig de särskilda fallen redan ersättningsreglerats eller

icke — och haft dödlig utgång eller kvarstått den 1 juli 1946 med minst 20 ?■<>

invaliditet.

Emellertid finner jag skäligt att gå ett steg längre. De med denna verksamhet

förenade riskerna torde ha bedömts såsom särskilt stora, när under

krigets slutskede och omedelbart därefter betydande kontingenter flyktingar

och repatriander kommo till riket. Verksamheten har under sista året minskat

i omfattning allteftersom de omhändertagna placerats på den svenska arbetsmarknaden

eller lämnat landet. Någon förändring i verksamhetens natur har

emellertid icke inträtt per den 1 juli 1946. För närvarande äro cirka 3 200

repatriander och andra utlänningar omhändertagna för vård å särskilda förläggningar

och sjukhus. Då dessa vårdfall till väsentlig del avse smittsamma,

sjukdomar, främst tuberkulos, är personalen utsatt för betydande smittorisk.

Även i övrigt pågår alltjämt en internationell humanitär hjälpverksamhet av

stor omfattning. Det synes rimligt, att ersättning för olycks- eller sjukdomsfall

i sådan verksamhet utgår efter enhetliga grunder, vare sig fallet inträffat

senast den 30 juni 1946 eller därefter. Med hänsyn till det anförda vill jag

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 327. 1793 46 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. May.ts proposition nr 327.

förorda, att ersättningstillägg får utgå även beträffande oljcks- och sjukdomsfall,

som inträffat eller komma att inträffa efter den 30 juni 1946. Vid dessa

tilläggs bestämmande bör emellertid sådan hänsyn tagas till de förbättringar

i grundersättningarna som kunna föranledas av genom förordningen den 29

juni 1946 (nr 343) och lag samma dag (nr 350) vidtagna ändringar i militärersättningsförordningen

och olycksfallsförsäkringslagen, att den sammanlagda

ersättningen icke kommer att överstiga den som skulle ha utgått därest olycksfallet

(sjukdomen) inträffat före utgången av juni 1946.

Till riksförsäkringsanstaltens förslag, att avdrag å ersättning skall i viss

omfattning göras för olika förmåner, som kunna tillkomma den skadade för

samma tid varunder nu förevarande ersättningar enligt förslaget skola utgå,

ansluter jag mig.

Ersättningarna böra utgå från anslaget till Statsverket åliggande, av andra

medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att i anledning av de olycksfall och sjukdomar, som drabbat

personer under arbete för omhändertagande och vård av flyktingar

och s. k. repatriander samt härmed jämförlig internationell

humanitär hjälpverksamhet, må av det under femte huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till Statsverket åliggande, av andra

medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete

m. m. till envar av dessa personer eller deras rättsägare utbetalas

ersättning enligt de i det föregående angivna grunderna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Sundkler.

Stockholm 1946. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:512 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till personer, som adragit sig skada eller sjukdom i flyktingverksamhet m. a1 i texten
  2. SU 1946:282 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till personer, sorn ådragit sig skada eller sjukdom i Jlyktingverksamhet m. m., jämte i ä a1 i texten