Sök i Ratio Lex

Angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas, m. m

1946-10-11 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:344, Angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

1

Hr 344.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsverkets

övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande

innehavare av befattningar, vilka vid upphörande

av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas,

m. m.; given Stockholms slott den 11 oktober

1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Erigsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för .justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.

Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 örn stads och landsbygds förenande i

judiciellt avseende äger Kungl. Majit med stadsfullmäktiges samtycke förordna,

att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende

Bihang till riksdagens protokoll 19iG. 1 sami. Nr 344.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

förenas med domsaga. Beträffande stad, där domstols- och magistratsgöromålen

ej bereda sysselsättning åt, förutom borgmästaren, minst två lagfarna

ledamöter i rådhusrätten, må Konungen, jämlikt 2 § nämnda lag, även utan

stadsfullmäktiges samtycke meddela förordnande som nyss nämnts. Har

sådant förordnande meddelats, skall staden åliggande skyldighet beträffande

avlöning till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande

indrages, och pension till honom och hans familj övertagas av statsverket.

Uppstår för staden utgift genom förpliktelse att bidraga till hållande

av tingshus eller genom inrättande av nya tjänster eller eljest för stadens

förvaltning, eller nödgas staden avstå från inkomst eller rättighet, skall, såvitt

ej utgiften eller förlusten motsvaras av besparing eller annan ekonomisk

förmån som beredes staden genom rådhusrättens upphörande, sådan

utgift och förlust ersättas av statsverket.

Med föranledande av anförda bestämmelser i 1932 års lag — vilken såvitt

avser 2 § erhållit sin nuvarande lydelse genom lagändring den 4 maj

1945 (nr 164) — hava utredningar sedan någon tid pågått i fråga om åtskilliga

städers förenande i judiciellt avseende med domsaga. Sedan utredningarna

numera slutförts beträffande städerna Skanör med Falsterbo samt

Söderköping, anhåller jag att få underställa dessa frågor Kungl. Maj :ts prövning,

i vad genom indelningsändringama skyldighet kan uppkomma för

statsverket att övertaga avlöningsförpliktelser gentemot innehavare av befattningar,

vilka vid rådhusrätternas upphörande komma att indragas. Härjämte

föreligger beträffande städerna Hjo och Torshälla en liknande fråga.

l:o.

Skanör med Falsterbo hade den 1 januari 1946 ett invånarantal av 999

personer. Staden omgives av Oxie och Skytts domsaga, som vid nyssnämnda

tidpunkt hade en folkmängd av 28 828 personer. Domsagan består av ett

tingslag och har tingsställe i eget i Malmö beläget tingshus, vari jämväl domsagans

kansli är inrymt. I domsagan hållas årligen fyrtio allmänna tingssammanträden

och ett sammanträde med tremansnämnd.

Enligt gällande arbetsordning skall rådhusrätten och magistraten i Skanör

med Falsterbo bestå av, förutom borgmästaren, två rådmän, vilka icke behöva

vara lagfarna. Borgmästare i staden är för närvarande Erik Torslow,

som är född år 1882 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1908. Bådmansbefattningama

innehavas av Anders Eriksson, född år 1873, och Fritz Martin

Samuel Tegnér, född år 1884, vilka erhållit sina fullmakter år 1916 respektive

år 1929. Någon utfästelse från stadens sida om pensionering föreligger

icke beträffande någon av nämnda befattningshavare och skyldighet att

avgå från tjänsten vid viss ålder har icke i något fall stadgats. Ej heller har

i borgmästaren Torslows fullmakt inryckts föreskrift örn skyldighet att

övergå till annan tjänst hos staden. Med hänsyn till hans ålder synes sådan

övergång för övrigt icke kunna komma i fråga, ehuru han innehar föreskriven

kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 344.

3

Borgmästartjänsten är enligt gällande lönestat förenad med en årlig lön

av 2 000 kronor, vartill komma 1 000 kronor i tjänstgöringspenningar, 669

kronor 13 öre i expensmedel och 330 kronor 87 öre i ersättning för indragen

tionde, eller sammanlagt 4 000 kronor. Från och med år 1942 har för ett år

i sänder dyrtidstillägg å 920 kronor beviljats borgmästaren Torslow. Borgmästaren

åtnjuter vidare sportler, vilka, efter avdrag av omkostnader, i medeltal

uppgått under åren 1940—1944 till 4 963 kronor och under åren 1941

1945 till 5 084 kronor. Envar av rådmannen åtnjuter en årlig avlöning av

300 kronor, därå dyrtidstillägg icke utgår. Genom beslut den 27 januari 1944

hava stadsfullmäktige därjämte beviljat magistratens ledamöter personlig

ersättning för förlorade arvskiftes- och bouppteckningsprovisioner, nämligen

borgmästaren Torslow med 1 800 kronor samt envar av rådmännen Eriksson

och Tegnér med 600 kronor, vilka ersättningar skulle utgå så länge staden

hade egen jurisdiktion eller intill dess vederbörande erhållit avsked från sin

befattning eller dessförinnan avlidit. Detta beslut har fastställts av Kungl.

Maj:t den 19 maj 1944. Däremot föranledde en av stadsfullmäktige samtidigt

gjord framställning om ersättning av statsmedel med 3 000 kronor om

året, så länge staden till magistratens ledamöter utbetalade nu nämnda ersättning,

icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Pa grund av Kungl. Maj :ts beslut den 29 juni 1945 har genom länsstyrelsens

i Malmöhus län försorg utredning ägt rum rörande förenande av staden

Skanör med Falsterbo i judiciellt avseende med förutnämnda domsaga.

Utredningen, som verkställts jämlikt 3 § ovan omförmälda lag den 17 juni

1932, har jämlikt länsstyrelsens uppdrag utförts av tingssekreteraren Johan

Björling.

I sitt den 11 december 1945 dagtecknade utlåtande i ärendet har utredningsmannen

med utgångspunkt från att staden komme att ingå i

gemensamt tingslag med Oxie och Skytts domsaga och att statsverket vid

rådhusrättens upphörande hade att övertaga stadens förpliktelser beträffande

avlöning till de befattningshavare, vilkas tjänster för dylik händelse komme

att indragas — framlagt en tablå beträffande de ekonomiska verkningarna

för staden av indelningsändringen. I denna hava upptagits såväl årligen

besparade utgifter som nya årliga utgifter i anledning av förändringen. De

förra har utredningsmannen beräknat till sammanlagt 14 629 kronor samt

de senare till sammanlagt 11 955 kronor, därav bland annat kommunalborgmästarens

lön jämte dyrtidstillägg och ålderstillägg till omkring 8 509 kronor

samt andel i de årliga kostnaderna för hållande av tingshus till cirka

1 2o() kronor. Enligt tablån skulle staden sålunda genom att förenas med

domsagan vinna en årlig besparing av 2 674 kronor.

I fråga örn statsverkets ersättningsskyldighet gentemot staden för borgmästaren

Torslows avlöning har utredningsmannen förklarat sig tillstyrka

ett av Torslow framställt yrkande örn ersättning för mistad avlöning och

sportler efter medeltalet av nettoinkomsterna av tjänsten för de fem sista

åren, eller 9 005 kronor, intill dess han fyllde 70 år, och för tiden därefter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 341.

med 6 000 kronor årligen efter 1939 års penningvärde, d. v. s. 6 000 kronor

jämte dyrtidstillägg med år 1939 som utgångspunkt. Härutinnan har utredningsmannen

anfört i huvudsak följande:

Vid beräkningen av medeltalet av Torslows inkomster åren 1940—1944

kunde tveksamhet råda i vissa avseenden. Frågan gällde först huruvida det

dyrtidstillägg Torslow uppburit åren 1942—1944 skulle medtagas i beräkningarna.

Då emellertid dyrtidstillägg beviljats Torslow för ett år i sänder,

hade staden icke någon skyldighet att utbetala sådant i fortsättningen och

följaktligen icke heller statsverket, därest rådhusrätten upphörde. Skälighetssynpunkter

syntes knappast heller tala för att dyrtidstillägget skulle

medtagas vid beräkningen av medelinkomsten under ifrågavarande år. Vidare

kunde beträffande medelinkomstens beräknande ifrågasättas huruvida

det skulle anses åvila statsverket att utbetala ersättning till Torslow för

mistad arvskiftes- och bouppteckningsprovision. Kungl. Maj:t hade visserligen

genom beslut den 19 maj 1944 förklarat stadsfullmäktiges framställning

om gottgörelse av statsmedel för ifrågavarande ersättning till magistratsledamötema

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Frågan komme

emellertid i ett annat läge, då det gällde att statsverket skulle övertaga stadens

skyldigheter gentemot magistratsledamötema. Om staden vore skyldig

utbetala ersättningen, följde därav att sådan skyldighet även komme att åvila

statsverket. Trots att ersättningen icke skulle utgå till magistratsledamöterna

längre än staden hade egen jurisdiktion, syntes övervägande skäl tala för

att statsverket efter landsrättsförläggningens ikraftträdande till Torslow utbetalade

även nämnda ersättning. En av grundprinciperna för lagen om stads

och landsbygds förenande i judiciellt avseende vore nämligen, att befattningshavarna

icke komme i sämre ekonomiskt läge genom att jurisdiktionen

nedlades och statsverket övertoge betalningsansvaret för befattningshavarnas

löneförmåner. Slutligen kunde vid beräkningen av medelinkomsten

för åren 1940—1944 också vara tveksamt huruvida för år 1944 borde medtagas

av Torslow uppburen såväl arvskiftes- och bouppteckningsprovision

(1 593 kronor) som ersättning för sådan provision. Även om den provision,

som Torslow uppburit under år 1944, avsåge under år 1943 avlidna personer,

hade staden icke varit skyldig att för år 1944 gottgöra Torslow mer än

skillnaden mellan den genomsnittliga provisionen och den nämnda år uppburna

provisionen. Den genomsnittliga provisionen borde beräknas till det

fastställda ersättningsbeloppet 1 800 kronor, varför endast detta belopp medtagits

vid beräkningen av 1944 års inkomster. — Med nu angivna beräkningsgrunder

bleve medeltalet av Torslows inkomster för åren 1940—1944

9 005 kronor.

Till envar av rådmännen Eriksson och Tegnér borde enligt utredningsmannen

av statsmedel utgå ersättning med dels 300 kronor för förlorad avlöning

dels ock ■— av samma skäl som anförts beträffande motsvarande förmån

till borgmästaren — med 600 kronor för förlorad arvskiftes- och bouppteckningsprovision.

Sammanfattningsvis har utredningsmannen anfört bland annat, att förutsättningar

icke funnes för att inom överskådlig framtid organisera rådhusrätten

med tre lagfarna ledamöter samt att på grund härav och med

hänsyn till den ståndpunkt statsmakterna intagit till de smärre rådhusrätternas

upphörande någon tvekan icke torde råda om att rådhusrätten i staden

borde upphöra. Stadens förening med domsagan borde genomföras se
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

5

nast från och med den 1 januari 1948 d. v. s. samtidigt med nya rättegångsbalkens

beräknade ikraftträdande. Vissa skäl talade dock för att föreningen

genomfördes samtidigt med omläggningen av uppbördsförfarandet eller från

och med den 1 januari 1947.

Över utredningen i dess helhet hava yttranden avgivits av Oxie och Skytts

domsagas häradsrätt, stadsfullmäktige och magistraten i Skanör med Falsterbo,

länsstyrelsen i Malmöhus län samt hovrätten över Skåne och Blekinge.

Häradsrätten har tillstyrkt föreningen och förklarat sig i huvudsak

instämma i utredningsmannens uttalanden.

Stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 17 januari 1946 förklarat

sig intet hava att erinra mot stadens förenande med domsagan under

förutsättning, bland annat, att statsverket övertoge staden åliggande skyldigheter

beträffande avlöning till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens

upphörande komme att indragas, och pension till honom och hans

familj.

Magistraten har förklarat, att dess ledamöter vore villiga frånträda

sina befattningar när så påfordrades, på villkor att årlig ersättning av statsmedel

utginge dels till borgmästaren Torslow med 9 000 kronor till och med

den dag, han uppnådde 70 års ålder, och därefter med 6 000 kronor efter

1939 års penningvärde, d. v. s. 6 000 kronor jämte dyrtidstillägg med år 1939

som utgångspunkt, dels ock till envar av rådmännen Eriksson och Tegnér

med 900 kronor.

Länsstyrelsen har tillstyrkt att föreningen komme till stånd, ömkligt

vore att densamma genomfördes samtidigt med uppbördsförfarandets

omläggning eller vid årsskiftet 1946—1947. Vore detta icke möjligt, borde

omregleringen i varje fall ske från och med den 1 januari 1948, då den nya

rättegångsbalken vore avsedd att träda i kraft.

Hovrätten har i utlåtande den 28 februari 1946 tillstyrkt att staden

förenades med domsagan, enär av den verkställda utredningen otvetydigt

framginge, att förutsättningar icke förelåge för rådhusrättens och magistratens

bibehållande. I likhet med länsstyrelsen funne hovrätten ömkligt, att

indelningsändringen genomfördes samtidigt med uppbördsförfarandets omläggning

eller sålunda vid årsskiftet 1946—1947. Ytterligare ett skäl härför

vore att, enligt vad i hovrätten upplysts, borgmästaren Torslow förklarat

sig villig att, om indelningsändringen genomfördes den 1 januari 1947, utan

kostnad för statsverket under första kvartalet 1947 i viss utsträckning biträda

vid uppläggande av nya fastighetsböcker för staden, som snarast borde komma

till stånd.

Statskontoret har den 19 mars 1946 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, såvitt angår däri framställda anspråk på ersättning av statsmedel i

händelse staden förenades med domsagan. Statskontoret har därvid utgått

från att statsverket, under angivna förutsättning, vore skyldigt övertaga

stadens avlöningsförpliktelser beträffande borgmästaren och rådmännen. Beträffande

ersättningsbeloppens storlek Ilar statskontoret, i motsats lill ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Departements
chefen.

redningsmannen, icke ansett skyldighet åvila statsverket att utgiva ersättning

till borgmästaren och rådmännen för mistade arvskiftes- och bouppteckningsprovisioner,

enär sådan ersättning enligt stadsfullmäktiges av Kungl. Majit

prövade och fastställda beslut skulle utgå endast så länge staden hade egen

jurisdiktion. Då borgmästaren Torslows nettoavlöningsförmåner under de senaste

fem åren — bortsett från dyrtidstillägg under åren 1942—1944, vartill

hänsyn i sammanhanget icke tagits — uppgått till 9 005 kronor per år,

skulle den årliga ersättningen till honom utgå med (9 000 — 1 800) 7 200

kronor utan rätt för honom att därå åtnjuta dyrtidsförmåner. Då statskontoret

icke heller kunde biträda utredningsmannens förslag att ersättningen

till Torslow efter det denne fyllt 70 år skulle fastställas till 6 000 kronor

jämte dyrtidstillägg med 1939 års levnadskostnadsnivå som utgångspunkt,

föresloge statskontoret i stället, att nämnda ersättningsbelopp 7 200 kronor

måtte bestämmas att utgå under Torslows återstående livstid. Till envar av

rådmännen Eriksson och Tegnér borde årlig ersättning utgå med 300 kronor.

Samtliga ersättningsbelopp borde anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Såsom i det föregående framhållits hava stadsfullmäktige i Skanör med

Falsterbo endast under viss förutsättning givit sitt samtycke till att staden i

judiciellt avseende förenas med Oxie och Skytts domsaga. Under sådana omständigheter

lärer Kungl. Majit icke, jämlikt 1 § förenämnda lag den 17 juni

1932, äga meddela förordnande härom. Då utredningen i ärendet emellertid

otvetydigt giver vid handen, att domstols- och magistratisgöromålen i staden

icke bereda sysselsättning åt en rådhusrätt med minst tre lagfarna ledamöter,

bör, med hänsyn till den organisation av rådhusrätterna som förutsättes

i nya rättegångsbalken, stadens egen jurisdiktion upphöra. Det är också

min avsikt att föreslå Kungl. Majit att, med stöd av 2 § nyssnämnda lag,

utfärda förordnande om rådhusrättens upphörande och stadens förenande

i judiciellt avseende med nämnda domsaga. Förordnandet synes lämpligen

böra träda i kraft redan den 1 januari 1947. Innan föreskrifter härom kunna

meddelas, måste emellertid, på grund av 2 § andra stycket i 1932 års lag,

riksdagens samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens avlöningsförpliktelser

beträffande borgmästaren Torslow samt rådmännen Eriksson

och Tegnér, vilkas tjänster vid rådhusrättens upphörande komma att indragas.

Vad beträffar ersättningsbeloppens storlek anser jag i motsats till statskontoret,

att borgmästaren och rådmännen, på sätt utredningsmannen föreslagit,

böra erhålla gottgörelse av statsmedel även med belopp motsvarande den

personliga ersättning, som stadsfullmäktige enligt vad förut anförts tillerkänt

dem för mistad boupptecknings- och arvskiftesprovision. Denna ersättning är

nämligen enligt min mening närmast att betrakta såsom en fast avlöningsförmån,

som trätt i stället för vissa genom statsmakternas åtgöranden indragna,

befattningshavarna i lönestaten tillförsäkrade sportler. Såsom ett ytterligare

skäl härtill kan i fråga om borgmästaren Torslow åberopas, att dennes netto
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 344.

7

inkomster, med bortseende från nyssnämnda ersättning och dyrtidstillägget,

under åren 1941—1945 i medeltal uppgått till över 9 000 kronor. Däremot

anser jag det av statskontoret föreslagna ersättningsbeloppet till borgmästaren

skäligt för tiden efter det han uppnått 70 års ålder.

Någon ersättningsskyldighet i övrigt för statsverket gentemot staden på

grund av landsrättsförläggningen kan enligt den i ärendet förebragta ekonomiska

utredningen icke uppstå.

Under åberopande av det anförda får jag alltså hemställa, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till borgmästaren i Skanör med Falsterbo Erik Torslow

samt rådmännen i samma stad Anders Eriksson och Fritz

Martin Samuel Tegnér må från och med den dag, då föreskrift

örn stadens förenande i judiciellt avseende med Oxie och

Skytts domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten

utbetalas årlig ersättning dels till Torslow med 9 000 kronor,

intill den tidpunkt då han uppnår 70 års ålder, och med

7 200 kronor under hans därefter återstående livstid, dels ock

till envar av Eriksson och Tegnér med 900 kronor under deras

återstående livstid, med iakttagande av att å förmånerna

dyrtids- eller annat tillägg icke skall utgå.

2:o

Söderköping hade den 1 januari 1946 2 859 invånare. Staden omgives av

Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga, som vid nyssnämnda

tidpunkt hade en folkmängd av 20 347 personer. Domisagan består av ett

tingslag och har tingsställe i eget inom staden beläget tingshus, vari jämväl

domsagans kansli är inrymt. I domsagan hållas årligen tjugu allmänna

tingssammanträden och ett sammanträde med tremansnämnd.

Enligt gällande arbetsordning skall rådhusrätten i Söderköping bestå av,

förutom borgmästaren, två ordinarie rådmän och en extra rådman. Rådmännen

behöva icke vara lagfarna. Borgmästartjönsten innehaves av Anders

Emanuel öster, som är född år 1888 och erhållit fullmakt å tjänsten den

4 maj 1923. De ordinarie rådmansbefattningama innehavas av Karl Johan

Emil Janson, född år 1883 och Sven Gerold Andersson, född år 1887. Extra

rådman är Ernst Bernhard Bokblad, som är född år 1873. Fullmakt har icke

utfärdats för någon av rådmännen, vilka äro valda av stadsfullmäktige,

Janson den 12 september 1933 samt Andersson och Bokblad den 26 juni

1934.

I detta samband må erinras örn kungörelsen den 22 juni 1934 (nr 362)

om tillsättande av befattning såsom icke lagfaren rådman i vissa städer,

vilken kungörelse numera upphävts och ersatts av kungörelsen den 18

maj 1945 (nr 197) med särskilda bestämmelser örn tillsättande av be

fattning vid rådhusrätt eller magistrat i vissa fall. Enligt bestämmelserna

i 1934 års kungörelse, vilken trädde i kraft den 1 juli 1934, skulle, där

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

ej Kungl. Majit för särskilt fall annorlunda bestämt, ledigbliven befattning

såsom icke lagfaren rådman i stad, varå 2 § lagen den 17 juni 1932 örn

stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende ägde tillämpning, återbesättas

allenast på förordnande, dock att sådant förordnande finge återkallas

endast i sammanhang med rådhusrättens upphörande eller omorganisation.

Bestämmelser av samma innehåll hava upptagits i kungörelsen av år

1945.

Envar av rådmännen har vid valet ålagts skyldighet att underkasta sig

dels bestämmelserna i den av Kungl. Majit fastställda, ännu gällande arbetsordningen

och lönestaten för rådhusrätten och magistraten, dels ock

»vad Kungl. Majit framdeles kan komma att förordna i samband med omorganisation»

av rådhusrätten och magistraten i Söderköping.

Borgmästaren är skyldig avgå med pension vid 70 års ålder. Skyldighet

att avgå vid viss ålder har däremot icke stadgats för någon av rådmännen.

Ej heller föreligger skyldighet för vare sig borgmästaren eller rådmännen

att övergå till annan tjänst hos staden. Framhållas bör dock, att borgmästaren

öster, som avlagt juris kandidatexamen, innehar föreskriven kompetens

för att kunna utses till kommunalborgmästare.

Borgmästartjänsten är enligt gällande lönestat förenad med en årlig lön,

beräknad efter 16:e lönegraden, avdelning B, samt den ortsgrupp staden tillhör

i avlöningsreglementet den 22 juli 1921 (nr 451) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Å lönen utgår dyrtidstillägg enligt samma grunder som gälla för

befattningshavare i statens tjänst. I överensstämmelse härmed har i stadens

inkomst- och utgiftsstat för år 1946 upptagits 9 060 kronor till lön åt borgmästaren

jämte 3 662 kronor 40 öre till dyrtids- och kristillägg härå. Borgmästaren

åtnjuter även stämpelprovision, som under den tid öster innehaft

befattningen i medeltal uppgått till 470 kronor örn året. Borgmästaren är

av staden pensionsförsäkrad i Sveriges kommunalanställdas pensionskassa.

Stadens årliga andel i pensionsavgiften uppgår till 1 824 kronor 44 öre, borgmästarens

andel till 540 kronor. Envar av de ordinarie rådmännen åtnjuter

en årlig lön av 450 kronor. Extra rådmannen uppbär en årlig ersättning av

150 kronor. Rådmännen äro icke berättigade till pension.

På grund av Kungl. Majits beslut den 29 juni 1945 har genom länsstyrelsens

i Östergötlands län försorg utredning ägt rum rörande Söderköpings

förenande i judiciellt avseende med förenämnda domsaga. Utredningen, som

verkställts jämlikt 3 § förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt behandlat

de i nämnda paragraf angivna frågor, har jämlikt länsstyrelsens

uppdrag utförts av numera assessorn i Göta hovrätt Gunnar Lindskog.

I sitt den 8 januari 1946 dagtecknade utlåtande i ärendet har utredningsmannen

anfört, att staden och rättsskipningsuppgiftema i densamma

icke vore av den omfattning att förutsättningar funnes att omedelbart

eller inom överskådlig framtid organisera rådhusrätten med tre lagfarna ledamöter.

Med utgångspunkt från att staden med anledning härav komrne att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

9

ingå i gemensamt tingslag med Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds

domsaga samt att statsverket vid rådhusrättens upphörande hade att övertaga

stadens förpliktelser beträffande avlöning och pension till de befattningshavare,

vilkas tjänster för dylik händelse komme att indragas, har utredningsmannen

framlagt en tablå beträffande de ekonomiska verkningarna

för staden av indelningsändringen. I denna hava upptagits, å ena sidan, genom

förändringen besparade utgifter och tillkommande nya inkomster samt

å andra sidan, nya utgifter. De förra har utredningsmannen beräknat till

sammanlagt 12 434 kronor 44 öre, de senare till sammanlagt 7 275 kronor,

därav bland annat kommunalborgmästarens lön 1 500 kronor och bidrag till

tingshållningen 3 000 kronor. Genom stadens förenande med domsagan

skulle sålunda för staden uppstå en årlig besparing av cirka 5 160 kronor.

Beträffande statsverkets skyldighet att övertaga stadens förpliktelser i fråga

örn befattningshavare, vilkas tjänster i anledning av indelningsändringen

komma att indragas, ansåge utredningsmannen sådan skyldighet föreligga i

avseende å borgmästaren öster och rådmannen Janson. Huruvida enahanda

skyldighet förelåge beträffande rådmännen Andersson och Bokblad

vore tveksamt med hänsyn till att ovannämnda kungörelse den 22 juni 1934

trätt i tillämpning, då stadsfullmäktiges beslut den 26 juni 1934, varigenom

Andersson och Bokblad valts till sina befattningar, vann laga kraft. Utredningsmannen

hade dock räknat med att även Andersson och Bokblad skulle

efter stadens förenande med domsagan få behålla de dem tillförsäkrade inkomsterna

av sina rådmanstjänster, i vilket fall statsverket hade att övertaga

stadens förpliktelser i fråga örn lön till jämväl dessa befattningshavare.

Över utredningen i dess helhet hava yttranden avgivits av stadsfullmäktige

i Söderköping, häradsrätten i Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga,

länsstyrelsen i Östergötlands län samt Göta hovrätt.

Stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 18 januari 1946 tagit

ställning till utredningen. Därvid hava fullmäktige samtyckt till föreningen

under förutsättning, bland annat, att staden erhölle gottgörelse av statsverket

för isina merutgifter i anledning av densamma.

Häradsrätten har förklarat sig lämna utredningen och utredningsmannens

förslag utan erinran.

Länsstyrelsen har tillstyrkt att föreningen kommer till stånd på

de villkor utredningsmannen angivit.

Hovrätten har avgivit utlåtande i ärendet den 13 juni 1946. Däri har

hovrätten, som funnit uppenbart att domstols- och magistratsgöromålen i

Söderköping icke kunna bereda sysselsättning åt en rådhusrätt med tre lagfarna

ledamöter, tillstyrkt att stadens förening med domsagan kommer till

stånd.

I fråga örn statsverkets övertagande av stadens förpliktelser beträffande

befattningshavare, vilkas tjänster vid rådhusrättens upphörande komma att

indragas, har hovrätten med tillstyrkande av utredningsmannens förslag hemställt,

alt ersättning av statsmedel måtte utverkas för såväl borgmästaren

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

som samtliga rådmän tillförsäkrade förmåner. Vidkommande rådmannen

Andersson och extra rådmannen Bokblad har hovrätten i sådant hänseende

anfört följande:

Valet av de två sistnämnda, vilket ägt rum den 26 juni 1934, var visserligen

icke lagakraftvunnet vid den tidpunkt — den 1 juli 1934 — då kungörelsen

den 22 juni 1934 (nr 362) trädde i kraft. Om emellertid valet i enlighet

med föreskriften i Kungl. Maj:ts resolution den 16 oktober 1723 § 1 anmälts

för länsstyrelsen i Östergötlands län, hade länsstyrelsen enligt hovrättens

uppfattning bort utan hinder av nämnda kungörelse, vilken enligt dess

lydelse har avseende å befattning, som »blir ledig», och således icke torde

vara tillämplig å befattningar, som vid kungörelsens ikraftträdande redan blivit

tillsatta, utfärda fullmakt å tjänsterna. Om rådhusrätten nu upphör ,Jhava

således Andersson och Bokblad anspråk på att fortfarande komma i åtnjutande

av löneförmånerna som rådman resp. extra rådman.

Då enligt utredningsmannens beräkningar, mot vilka staden icke framfört

någon erinran, föreningen skulle vara för staden ekonomiskt fördelaktig,

kunde, anför hovrätten vidare, någon ersättningsskyldighet jämlikt 2 §

sista stycket i 1932 års lag icke ifrågakomma för statsverket.

Statskontoret har den 28 juni 1946 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,

såvitt angår förpliktelser som må uppkomma för statsverket i händelse

stadens egen jurisdiktion förklaras skola upphöra. I utlåtandet har statskontoret

uttalat, att under angivna förutsättning för statsverket torde uppkomma

förpliktelse att till borgmästaren öster för tiden intill dess han uppnådde

70 års ålder, den 19 oktober 1958, utbetala ersättning dels för honom tillförsäkrad

lön med ett årligt belopp av 9 060 kronor — varav dock 540

kronor borde innehållas såsom bidrag till pensionering — ävensom å lönen

belöpande dyrtids- och kristillägg, för närvarande utgående med 3 662 kronor

40 öre, dels ock för förlorad stämpelprovision med ett årligt belopp av

470 kronor. Vidare torde staten för vidmakthållande av Östers pensionsförsäkring

ha att årligen intill nyssnämnda tidpunkt till Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa erlägga 2 364 kronor 44 öre, varav 1 824 kronor

44 öre utgjorde staden nu såsom huvudman åvilande avgift och 540 kronor

å Östers löneersättning innehållen avgift. Beträffande rådmännen anser

statskontoret däremot att ersättningsskyldighet icke kan uppstå för statsverket

i händelse av stadens förening med domsagan. Härom anför ämbetsverket

följande:

Stadsfullmäktige hava tillsatt befattningarna genom val, den 12 september

1933 av Janson samt den 26 juni 1934 av Andersson och Bokblad. Den

omständigheten att valet av de två sistnämnda icke vunnit laga kraft vid

den tidpunkt — den 1 juli 1934 — då kungörelsen den 22 juni 1934 (nr 362)

trädde i tillämpning, bör enligt statskontorets mening i och för sig icke inverka

på bedömandet i förevarande sammanhang av dessa rådmäns rätt till

ersättning för dem nu tillkommande lön. Vid valen har emellertid stadgats

villkor för Janson, Andersson och Bokblad att underkasta sig vad Kungl.

Maj:t framdeles kunde komma att förordna i samband med omorganisation

av rådhusrätten i Söderköping. Med hänsyn till nämnda villkor kan statskontoret

svårligen finna, att någon skyldighet beträffande avlöning åt råd
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

11

männen och extra rådmannen kommer att åligga staden vid rådhusrättens

upphörande. På grund härav torde därvid icke heller någon förpliktelse i

nämnt hänseende uppkomma för statsverket.

Samma skäl som jag funnit motivera förenande av staden Skanör med DepartementsFalsterbo

med angränsande domsaga föreligga beträffande staden Söderkö- chefenping.

Jag ämnar alltså föreslå Kungl. Maj:t att utfärda förordnande om rådhusrättens

upphörande och stadens förenande i judiciellt avseende med Hammarkinds,

Stegeborgs och Skärkinds domsaga. Även denna indelningsändring

synes böra träda i kraft den 1 januari 1947.

Förutsättning för meddelande av dylikt förordnande är, såsom jag förut

under l:o anfört, att statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande

innehavare av befattning, som vid rådhusrättens upphörande kommer att

indragas. I avseende å omfattningen av denna statsverkets skyldighet råda i

förevarande fall delade meningar. Utredningsmannen, länsstyrelsen och hovrätten

hava uttalat, att statsverket bör övertaga stadens skyldigheter gentemot

såväl borgmästaren som rådmännen, under det att statskontoret icke funnit

någon förpliktelse kunna uppkomma för statsverket i fråga om rådmännen.

Statskontoret grundar sin ståndpunkt på uppfattningen att någon motsvarande

förpliktelse icke kan åvila staden vid rådhusrättens upphörande, enär för

rådmännen stadgats villkor att underkasta sig vad Kungl. Majit kunde komma

att framdeles förordna i samband med rådhusrättens omorganisation. För

egen del ansluter jag mig till den ståndpunkt, som intagits av, bland andra,

hovrätten. Det förbehåll, som stadsfullmäktige vid valen stadgat för rådmännen

och på vilket statskontoret grundat sin mening, torde icke böra tillmätas

avgörande betydelse i nu förevarande sammanhang, enär förbehållets avfattning

tager sikte på det fall att rådhusrätten omorganiseras, icke att den

upphör. Enligt min mening tala jämväl starka billighetsskäl för att också

rådmännen tillerkännas ersättning för mistade löneförmåner.

Vad beträffar ersättningsbeloppens storlek har jag intet att erinra emot

statskontorets förslag i fråga örn borgmästaren öster. Rådmännen torde böra

tillerkännas årlig ersättning, envar av Janson och Andersson med 450 kronor

samt Bokblad med 150 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

dels att till borgmästaren i Söderköping Anders Emanuel

öster samt rådmännen i samma stad Karl Johan Emil Janson,

Sven Gerold Andersson och Ernst Bernhard Bokblad

må från och med den dag, då föreskrift örn stadens förenande

i judiciellt avseende med Hammarkinds, Stegeborgs

och Skärkinds domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten

utbetalas årlig ersättning, till öster —- intill

den tidpunkt då han uppnår 70 års ålder — med <8 990

kronor jämte dyrlids- och kristillägg å eli belopp av 9 060

kronor enligt de för befattningshavare i statens tjänst stad
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

gade grunder, till envar av Janson och Andersson under deras

återstående livstid med 450 kronor samt till Bokblad

under hans återstående livstid med 150 kronor, med iakttagande

av att å rådmännens förmåner dyrtidstillägg icke skall

utgå samt att, därest Öster skulle övergå till ordinarie befattning

i statens tjänst eller utses till kommunalborgmästare

i Söderköping eller i annan stad eller till ledamot av annan

rådhusrätt och magistrat, han ej vidare skall vara i åtnjutande

av berörda gottgörelse;

dels ock att från och med dagen för landsrättsförläggningens

ikraftträdande må till Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa från allmänna indragningsstaten för öster

årligen, intill dess han uppnår 70 års ålder eller skyldighet

att erlägga pensionsavgift för honom eljest bortfaller,

erläggas dylik avgift med 2 364 kronor 44 öre.

3:o.

Genom beslut den 20 oktober 1944 förordnade Kungl. Majit, med stöd

av 2 § lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i judiciellt

avseende, att rådhusrätten i Hjo skulle upphöra från och med den 1 januari

1945 och staden från och med sistnämnda dag i judiciellt avseende förenas

med Skövde domsaga samt Gudhems och Kåkinds tingslag. Beslutet hade

föregåtts av vederbörlig genom länsstyrelsen i Skaraborgs län verkställd utredning

i ärendet. Samtidigt bestämde Kungl. Majit, bland annat, att till

dåvarande rådmannen i staden Axel Laurentius Andersson, som är född år

1869, skulle från och med den 1 januari 1945 under hans återstående livstid

av statsmedel utbetalas en årlig gottgörelse av 412 kronor, därå rörligt tilllägg

enligt för statliga befattningshavare gällande grunder men icke kristilllägg

skulle utgå.

Efter vederbörlig utredning genom försorg av länsstyrelsen i Södermanlands

län förordnade Kungl. Majit vidare genom beslut den 1 juni 1945, med

stöd av omförmälda lagrum, att rådhusrätten i Torshälla skulle upphöra

från och med den 1 januari 1946 och staden från och med sistnämnda dag

i judiciellt avseende förenas med Livgedingets domsaga och Rekarne tingslag.

Samtidigt bestämde Kungl. Majit, bland annat, att till dåvarande rådmannen

i Torshälla Adolf Fredrik Grönberg, som är född år 1871, skulle

från och med den 1 januari 1946 under hans återstående livstid av statsmedel

utbetalas en årlig gottgörelse av 225 kronor, därå dyrtidstillägg ej skulle

utgå.

Nämnda ersättningsbelopp — som utgjorde vederlag till Andersson och

Grönberg för mistade löneförmåner från Hjo respektive Torshälla med anledning

av rådmanstjänsternas indragning vid rådhusrätternas upphörande

— skulle tills vidare kvartalsvis i efterskott bestridas från det under riksstatens

andra huvudtitel uppförda anslaget till extra utgifter. Rätteligen borde

beloppen ha utanordnats från allmänna indragningsstaten. Härtill hade emel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

13

lertid erfordrats riksdagens medgivande. Med hänsyn till tidpunkterna för

utredningarnas färdigställande ansågs emellertid proposition till riksdagen

härom i intetdera fallet böra avlåtas. Å andra sidan ansågs synnerligen angeläget,

att beslut snarast åvägabragtes rörande ifrågavarande indelningsändringar,

så att desamma kunde träda i kraft redan med ingången av år

1945 beträffande Hjo och år 1946 i fråga örn Torshälla. Med hänsyn härtill

beslöt Kungl. Majit anvisa förenämnda tämligen obetydliga ersättningsbelopp

från anslaget till extra utgifter för att sedermera i händelse av behov hos riksdagen

anmäla desamma till överförande å allmänna indragningsstaten.

Jag får nu hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att den f. d. rådmannen i Hjo Axel Laurentius Andersson

genom Kungl. Majits beslut den 20 oktober 1944 tillerkända

årliga gottgörelsen av 412 kronor jämte rörligt tillägg

därå enligt för statliga befattningshavare gällande grunder

skall, räknat från och med den 1 oktober 1946, utgå från allmänna

indragningsstaten,

dels ock den f. d. rådmannen i Torshälla Adolf Fredrik

Grönberg genom Kungl. Majits beslut den 1 juni 1945 tillerkända

årliga gottgörelsen av 225 kronor skall, räknat från

och med den 1 oktober 1946, utgå från allmänna indragningsstaten.

Vad departementschefen ovan under punkterna Ilo—

3:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att

proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1946:264 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilk a1 i texten