Sök i Ratio Lex

Angående böjtling av premierna till vissa värnpliktiga m. m

1946-10-04 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:346, Angående böjtling av premierna till vissa värnpliktiga m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 346.

1

Nr 346.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående böjtling

av premierna till vissa värnpliktiga m. m.; given

Stockholms slott den 4 oktober 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

"Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för försvarsdepartementet härefter följande.

Enligt gällande organisation för försvaret skall behovet av befälspersonal

i viss utsträckning fyllas med värnpliktiga. Förutsättningarna för att värnpliktiga

skola kunna även utan eget åtagande tagas i anspråk såsom officerare

och underofficerare, angivas i den år 1941 antagna värnpliktslagen. Värnpliktig,

som uttagits för utbildning till officer eller underofficer vid

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 saini. Nr 346.

1840 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 346.

armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet, är enligt denna

lag skyldig att utöver vanlig värnpliktstjänstgöring — 450 dagar — efter den

första tjänstgöringen om 360 dagar fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbildning

till officer under högst 360 dagar och för utbildning till underofficer

under högst 180 dagar.

Även beträffande vissa andra värnpliktiga är längre tjänstgöringstid föreskriven.

Sålunda är marinen tilldelad värnpliktig, vilken vid navigationsskola

avlagt sjökaptens-, styrmans- eller övermaskinistexamen eller maskinistexamen

av andra klass skyldig att undergå fortsatt utbildning under 120 dagar,

fördelade på två repetitionsövningar örn 60 dagar. Vissa värnpliktiga specialister,

såsom ingenjörer och läkare, kunna åläggas högst 180 dagai’s längre

tjänstgöring än värnpliktiga i gemen.

För den längre tjänstgöring, som sålunda ålägges vissa värnpliktiga erhålla

dessa kompensation i skilda former. Dylik kompensation är även tillerkänd

värnpliktig som frivilligt underkastat sig utbildning till reservofficer, till

fänrik vid sjövärnskåren samt till flygförare, bonibfällare och navigatör samt

flygskytt vid flygvapnet.

Samtliga här avsedda värnpliktiga kunna erhålla räntefritt värnpliktslån

på högst 10 år för underlättande av yrkesutbildning eller för utövande av

yrke eller näring eller för övergång till annan verksamhet under förutsättning

att den förlängda tjänstgöringen bidragit till att framkalla eller öka föreliggande

lånebehov. Värnpliktslån utgår med lägst 200 och högst 5 000 kronor. Under

sin längre tjänstgöring intaga också dessa värnpliktiga en gynnsammare ställning

i familjebidragshänseende än värnpliktiga som undergå första tjänstgöring.

Högre penningbidrag utgå efter viss tids tjänstgöring. Jämlikt särskilda

bestämmelser räknas den förlängda värnpliktsutbildningen här ifrågavarande

värnpliktiga till godo vid anställning, befordran eller förordnande

i statlig och kommunal befattning m. m.

Till vissa av ifrågavarande värnpliktiga utgå även premier för genomgången

utbildning enligt av riksdagen godkända grunder (propositionen 1942:297,

riksdagens skrivelse nr 375). Gällande bestämmelser härom äro sammanfattade

i kungörelsen den 21 december 1945 (nr 881) örn värnpliktsavlöning. Bestämmelserna

innehålla följande.

Värnpliktig, som jämlikt värnpliktslagen ålagts fortsatt tjänstgöring eller

utbildning, flygvapnet tilldelad värnpliktig, vilken efter ansökan uttagits för

utbildning till flygskytt, flygförare eller bonibfällare och navigatör, sjövärnskåren

tillhörande värnpliktig, som uttagits för utbildning till fänrik vid kåren,

så ock aspirant och kadett—militärmeteorologaspirant likväl undantagen—äga

under vissa villkor åtnjuta premie. I regel utgår icke premie till den, som

efter genomgången kadettskola undergår fortsatt utbildning till officer (motsvarande)

på aktiv stat.

Premie utgår enligt 29 § 1 mom. nämnda kungörelse med

a) femhundra kronor till den, som med godkännande vitsord genomgått

underofficersutbildning och som antingen icke skall genomgå jämväl kadettskola

eller ock helt eller delvis genomgår nämnda skola utan att därvid erhålla

godkännande vitsord;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 346. 3

b) ettusenfemhundra kronor till den, som med godkännande vitsord genomgått

såväl underofficersutbildning som kadettskola;

c) etthundrafemtio kronor till värnpliktig vid marinen, som avlagt examen

vid navigationsskola enligt vad i det föregående sagts, för varje av

honom fullgjord repetitionsövning;

d) trehundra kronor till sjökapten eller likställd, som efter ansökan utbildats

till reservofficer;

e) femhundra kronor till värnpliktig, som med godkännande vitsord dels

genomgått utbildning till flygskytt (grundläggande flygslagsutbildning), dels

ock fullgjort minst sex månaders fortsatt flygslagsutbildning;

f) ettusenfemhundra kronor till värnpliktig, som med godkännande vitsord

genomgått utbildning till flygförare (grundläggande flygutbildning jämte fullständig

flygslagsutbildning) eller till bombfällare och navigatör (förberedande

militärutbildning jämte fullständig flygslagsutbildning); samt

g) femhundra kronor till sjövärnskåren tillhörande värnpliktig, som godkänts

i fänrikskurs för kåren.

Från skilda håll ha framställningar gjorts örn förhöjning av de fastställda

premiebeloppen. Redan då 1946 års statsverksproposition framlades, förelåg

en i skrivelse den 5 augusti 1945 gjord framställning i ämnet från tre representanter

för arméns plutonchefs- och troppchefsskolor (G. Nygren m. fl.). Vid

anmälan av anslaget till Armén: Avlöningar m. m. till värnpliktiga anförde

jag, att den väckta frågan vore ekonomiskt tämligen vittsyftande och stöde

i nära samband med 1945 års försvarskommittés arbete, varför åt kommittén

uppdragits att ta densamma under övervägande. Även en framställning i skrivelse

den 15 februari 1946 av ett antal elever i då pågående kadettskola (E.

Anderberg m. fl.) har överlämnats till försvarskommittén. Vid 1946 års riksdag

yrkades i motionen I: lil förhöjning av det av Kungl. Majit äskade anslaget

till de värnpliktigas avlöningar m. m. för utbetalning av högre premier.

Statsutskottet (utlåtande nr 4) ansåg sig med hänsyn till att frågan överlämnats

till försvarskommittén sakna anledning att närmare ingå på motionärens

förslag. Motionen avslogs av riksdagen.

Även arméns officersutbildningskommitté har i sitt betänkande (SOU

1946: 38) uttalat, att den ansåge en avsevärd höjning av premierna önskvärd.

I skrivelse den 8 juli 1946 har överbefälhavaren med instämmande av försvarsgrenscheferna

gjort framställning örn förhöjning av vissa av här ifrågavarande

premier. Överbefälhavaren har därvid framhållit, att försvarskommittén

kunde förväntas framlägga förslag till ny försvarsordning tidigast för

budgetåret 1948/49, varför premiefrågan, örn den icke behandlades separat,

komme att skjutas så långt på framtiden, att allvarlig skada för försvaret därigenom

kunde väntas bli följden.

I förenämnda skrivelser från representanter för arméns plutonchefs- och

troppchefsskolor samt från elever i den pågående kadettskolan har anförts i

huvudsak, att den ekonomiska kompensationen för dem som genomgått underofficers-

och officersutbildning ej stöde i proportion till de svårigheter i form

av fördröjda civila studier, avbräck för dem, som redan inlett sin studiebana,

samt försvårad och försenad återbetalning av civila studieskulder, som tjänstgöringen

medförde för den värnpliktige. Därjämte har framhållits, att de nu
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 346.

varande förhållandena även medförde ogynnsamma verkningar för försvaret, i

det att elev oftast ej nådde bästa möjliga resultat oell ej tillgodogjorde sig

utbildningen på tillfredsställande sätt av risk att kommenderas till fortsatt

tjänstgöring. Officersutbildningskommittén har uttalat, att premierna enligt

kommitténs mening icke motsvarade den enskildes uppoffringar i form av

förlorad arbetsförtjänst, förlorad studietid och förlorade meriter inom vederbörande

civilt yrke.

överbefälhavaren har till stöd för sin framställning anfört följande.

De olägenheter, som förorsakas av den förlängda värnpliktstjänstgöringen,

äro för de värnpliktiga främst av ekonomisk art. Befälsutbildningen medförförsenad

civil utkomst, direkt eller — genom försenad civil utbildning — indirekt.

Nuvarande läge på den fria arbetsmarknaden med rikliga arbetstillfällen

och goda löneförhållanden kommer denna olägenhet att framträda med

ökad skärpa. Härtill komma de hämmande verkningar, som olust inför förlängd

militärtjänstgöring i och för sig medföra.

Allmänt råder bland värnpliktiga uppfattningen, att olägenheterna av befälsutbildningen

icke uppvägas av de särskilda förmåner, som bjudas. Vid undersökningar,

företagna av försvarsstabens personalvårdsavdelning, har klart

framgått, att de ekonomiska faktorerna ha en dominerande inverkan på de

värnpliktigas inställning till tjänstgöringens förlängning vid befälsutbildning.

Vid infanteriets kadettskola ha i svar på fråga om »det ekonomiska avbräck,

som den med ett år förlängda värnplikten vållar» 43 elever av 144 uppskattat

detta till 2 000—3 000 kronor samt 86 elever till 3 000—10 000 kronor. Endast

15 ha uppgivit en summa mellan 500 och 2 000 kronor. Även utan en närmare

prövning av dessa siffror torde man kunna utgå ifrån, att med nuvarande allmänna

löneläge den ekonomiska förlusten snarare ligger över än under 3 000

kronor. Med hänsyn härtill är nu utgående premie för befälsutbildning till

officer, 1 500 kronor, icke tillfyllest för att kompensera det ekonomiska avbräck

den värnpliktige måste räkna med. Än mindre kan den framkalla konkurrens

bland de för befälsutbildning bäst lämpade örn kommendering till förlängd

utbildning.

Då dessutom övriga förmåner av ekonomisk och annan art icke av de värnpliktiga

tillmätas större betydelse, kan möjligheten till befälsutbildning för

närvarande icke utgöra någon lockelse utan är tvärtom något som man försöker

undandraga sig. Ambitionen och arbetsglädjen — hos både elever och

befäl — kunna icke undgå att lida men härav. I en del fall lycka,s dessutom

för uppgiften väl lämpade att dra sig undan, medan mindre lämpliga få träda

i deras ställe. Dylika tendenser ha efter beredskapens upphörande framträtt

med ökad styrka och kunna befaras öka än mer. Örn icke ändring åvägabringas,

kunna dessa omständigheter medföra allvarliga konsekvenser icke blott

för ifrågavarande befälsutbildning utan även för hela värnpliktsutbildningen,

särskilt vid armén. Det är för krigsorganisationens stabilitet och effektivitet

av fundamental betydelse, att till befälsutbildning kan uttagas de värnpliktiga,

som härför ha de bästa förutsättningarna. Omständigheter, som fresta dessa

att undandraga sig befälsutbildning med påföljd att mindre väl lämpade i

stället tagas i anspråk, måste undanröjas.

I fråga örn premiernas storlek har såväl från personalhåll som av överbefälhavaren

föreslagits fördubbling av de för underofficers- och officersutbildning

utgående premierna örn 500 respektive 1 500 kronor till 1 000 respektive

3 000 kronor. Överbefälhavaren har jämväl föreslagit, att premien till sjö
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 346.

kapten eller likställd, som efter ansökan utbildats till reservofficer, 300 kronor,

fördubblas till 600 kronor. De höjda premierna ha ansetts böra komma även

dem till del som redan påbörjat sin utbildning. Sålunda ha förenämnda elever

i kadettskola anfört, att även eleverna i 1945/46 års plutonchefs- och kadettskolor

borde erhålla de högre premierna. Överbefälhavaren har anfört, att

det vore önskvärt, att bestämmelserna om utbetalning av de högre premierna

utformades så, att de tillkomme även de värnpliktiga befälselever, som under,

innevarande budgetår avslutade sin befälsutbildning.

Överbefälhavarens framställning utmynnar i hemställan att redan till riksdagens

höstsession förslag framlägges örn fördubbling av de premier, som

enligt a), b) och d) i det föregående utgå till värnpliktiga efter genomgången

officers- respektive underofficersutbildning, från 1 500 kronor, 500 kronor och

300 kronor till 3 000 kronor, 1 000 kronor och 600 kronor.

Försvarets civilförvaltning har i utlåtande över överbefälhavarens framställning

anfört, att det vore ytterst vanskligt att bedöma i vad mån gynnsammare

betingelser i de hänseenden överbefälhavaren anfört kunde skapas genom

förhöjning av premierna bland annat därför, att de ekonomiska olägenheterna

av den förlängda utbildningen syntes vara betydligt skiftande. Även örn full

kompensation för det av militärtjänstgöringen vållade avbräcket i vederbörandes

civila verksamhet icke kunde under alla förhållanden beredas envar,

som uttoges till officers- eller underofficersutbildning, syntes dock av skäl

som överbefälhavaren anfört en väsentlig höjning av premiebeloppen nu böra

vidtagas. Enligt civilförvaltningens mening vore det för undvikande av de

utav överbefälhavaren påtalade tendenserna ofrånkomligt, att premiebeloppen

så avpassades, att de, åtminstone för flertalet av de till dylik utbildning uttagna,

vore bättre ägnade att såvitt möjligt eliminera olägenheterna av en

fördröjd återgång till civil verksamhet och därmed även bidraga till att skapa

intresse för uppgiften. Civilförvaltningen ville därför tillstyrka bifall till överbefälhavarens

förslag.

I fråga örn avgränsningen av rätten till de högre premierna har civilförvaltningen,

under framhållande att ett genomförande av överbefälhavarens förslag

härutinnan skulle medföra orättvisor, föreslagit en övergångsanordning

som innebär, att tidpunkten för avslutandet av underofficersutbildningen skall

vara avgörande för rätt till förhöjd premie.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett det med hänsyn till statsutskottets

förenämnda uttalande i ämnet möta svårigheter att taga ställning till

överbefälhavarens förslag. Då emellertid omedelbara åtgärder funnits vara

påkallade för att åstadkomma en fullgod rekrytering av officers- och underofficersutbildningslinjerna

för värnpliktiga, hade lönenämnden ansett sig för

sin del icke böra framställa erinran mot att överbefälhavarens förslag genomfördes

såsom en provisorisk åtgärd i avbidan på resultatet av försvarskommitténs

arbete.

1945 års för svar skommitté har i utlåtande i ärendet anfört i huvudsak

följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 346.

Överbefälhavaren syntes i sin skrivelse ha anfört övertygande skäl för att

omedelbara åtgärder borde vidtagas i syfte att förbättra den ekonomiska

kompensationen till värnpliktiga, som genomgått godkänd officers- eller underofficersutbildning.

Det förslag, som överbefälhavaren i sådant avseende framlagt,

syntes icke i och för sig giva anledning till erinran. Emellertid syntes

konsekvensen fordra, att de premier, som utginge till vissa andra värnpliktiga,

bleve föremål för motsvarande förhöjning. Försvarskommittén syftade härvid

på de premier, vilka utginge till värnpliktig flygande personal jämlikt

punkterna e) och f) i kungörelsen om värnpliktsavlöning. Övervägas borde

måhända vidare, om icke en höjning av premierna kunde vara motiverad även

beträffande värnpliktiga, som uppfyllde de i punkten c) i samma författningsrum

angivna förutsättningarna. Detta vore emellertid en fråga, som icke läte

sig bedöma utan närmare utredning.

Huruvida den ifrågasatta förhöjningen av premierna även borde tillkomma

värnpliktiga, som under innevarande budgetår avslutade sin befälsutbildning,

vöre ett spörsmål, på vilket försvarskommittén ej funnit anledning ingå.

I detta sammanhang torde böra till behandling upptagas fråga om utnyttjande

i försvarets tjänst av befälsutbildade värnpliktiga jämväl efter utträdet

ur värnpliktsåldern.

I skrivelse den 13 november 1945 har chefen för armén gjort framställning

örn rätt för värnpliktig, sorn undergått befälsutbildning, att efter utträdet ur

värnpliktsåldern frivilligt kvarstå vid försvaret såsom värnpliktig. Till stöd

för framställningen har anförts i huvudsak följande.

Den årliga avgången av värnpliktigt befäl — i samband med värnpliktstidens

utgång — bomme i första hand att drabba lokalförsvarsförbanden, där

huvuddelen av det äldre värnpliktiga befälet vore krigsplacerad. För att ersätta

den sålunda avgångna befälspersonalen erfordrades omskolning av yngre

värnpliktigt befäl för tjänstgöring vid lokalförsvarsförbanden med deras

säregna uppgifter. Denna omskolning borde i regel anordnas vid den efterutbildningsövning

örn trettio dagar, som enligt värnpliktslagen ägde rum före

utgången av adertonde året efter inskrivningsåret. Tillgången på för, sådan

omskolning lämpligt värnpliktigt befäl vore emellertid knapp, ett förhållande

som konmie att Idiva än mera framträdande på grund av värnpliktskontingenternas

beräknade nedgång under lång tid framåt. Det vöre därjämte

att förutse, att endast en mindre del av det värnpliktiga befälet komme att

deltaga i den frivilliga befälsutbildningen för att pa så sätt bibehålla innehavda

kvalifikationer och förordnanden. Med hänsyn till vad som salunda

framhållits och ela bland annat en planerad omorganisation av luftbevakningen

kunde komma att medföra ett ökat befälsbehov, syntes ganska snart avsevärda

vakanser komma att uppstå i krigsorganisationens befälsbefattningar, därest

icke särskilda åtgärder vidtoges.

Jämlikt reservbefälskungörelsen för armén kunde vid värnpliktstidens utgång

av det värnpliktiga befälet blott ett fåtal — värnpliktiga kaptener (ryttmästare)

och fanjunkare (styckjunkare) som ådagalagt särskild lämplighet —

komma i fråga för anställning i reserven. Den stora huvuddelen av det värnpliktiga

befälet försvunne helt ur försvarsorganisationen vid värnpliktstidens

utgång och kunde därefter militärt utnyttjas endast inom hemvärnet och såsom

krigsfrivilliga vid mobilisering. Inom hemvärnet komme emellertid det f. d.

värnpliktiga befälet under den närmaste tiden i stor utsträckning endast att

kunna anställas såsom meniga, enär befälsposterna i regel vore besatta och

omsättningen vöre långsam. Det vore därför förklarligt, att personal, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 346.

nyligen innehaft befälsbefattningar inom armén, i allmänhet icke under sådana

villkor vore hågade inträda i hemvärnet. Ej heller syntes tjänstgöring

såsom krigsfrivilliga vid allmän mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap

innebära någon större lockelse, örn icke personalen knötes till försvarsorganisationen

redan under fredstid och härunder bereddes möjlighet att

bibehålla för krigstjänstgöring erforderliga kvalifikationer.

Det vore därför tydligt, att andra vägar borde sökas för att även efter

värnpliktstidens utgång utnyttja den kvalificerade befälspersonal, som i många

fall fortfarande vore militärt användbar, framför allt vid lokalförsvarsförbanden.

Sålunda syntes möjligheter böra skapas att på frivillighetens väg vid

armén kunna behålla lämpligt värnpliktigt befäl på sådant sätt, att de redan

under fredstid kunde krigsplaceras.

En sådan anordning skulle säkerligen även inverka fördelaktigt för det

frivilliga försvarsintressets bibehållande.

Chefen för armén har ansett, att det avgångna värnpliktiga befälets inordnande

i försvarsorganisationen under fredstid lämpligen borde möjliggöras

genom ett tillägg till värnpliktslagen, och har framhållit, att därigenom

samtliga fredsfrågor bleve automatiskt losta, varjämte personalen i egenskap

av värnpliktiga skulle bli på ett fast sätt knuten till krigsmakten.

Beträffande personalens förmåner i fredstid har arméchefen föreslagit i

huvudsak följande.

Personalen borde äga rätt att bära uniform i likhet med vad som föreskreves

för värnpliktiga samt äga möjlighet att genom fullgörande av repetitionskurser

kunna bibehålla innehavd tjänstegrad (tjänsteklass). Några befordringskurser

borde däremot icke förekomma för ifrågavarande personal.

Vidare syntes utrustning under frivillig tjänstgöring i fredstid kostnadsfritt

böra ställas till förfogande av kronan på samma sätt som vore föreskrivet för

i frivillig befälsutbildning deltagande medlem tillhörande Centralförbundet för

befälsutbildning.

I fråga om formerna för personalens anknytning till försvaret efter utträdet

ur vämpliktsåldern har arméchefen anfört följande.

Personalen syntes lämpligen böra teckna avtal gällande 4 år i sänder med

vederbörlig truppregistreringsmyndighet. Möjlighet borde finnas att kvarstå

intill 60 års ålder för värnpliktiga officerare och underofficerare och intill

56 års ålder för värnpliktiga underbefäl. Endast sådan personal borde ifrågakomma,

som lämpligen kunde bibehålla tidigare innehavd krigsplacering eller

omkrigsplaceras i annan befattning motsvarande vederbörandes utbildning

och grad. Avtal borde vidare vara fullt bindande för krigstjänstgöring och

icke medge större möjligheter till uppskov än för värnpliktiga. Eör förnyande

av avtal borde dessutom fordras genomgång av vederbörlig repetitionskurs

motsvarande vederbörandes grad. För den, som frivilligt kvarstode såsom

värnpliktig officer eller underofficer vid armén intill 60 års ålder, skulle

således erfordras tvenne repetitionskurser, fullgjorda före 52 respektive 56

års ålder, och för den som kvarstode såsom värnpliktigt underbefäl intill 56

års ålder en repetitionskurs, fullgjord före 52 års ålder.

Chefen för armén har framhållit, att de enda ekonomiska konsekvenser i

fredstid, som ett ianspråktagande av förutvarande värnpliktigt befäl enligt

föreslagna grunder komma att medföra, vore tillhandahållande av utrustning

under tjänstgöring och eventuella utgifter i samband med genomgående av

repetitionskurser. Då repetitionskurserna utan olägenhet kunde ske i form

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

B Kungl. Maj:ts proposition nr 346.

av fritidsutbildning — d. v. s. under kvällar och söndagar — komme de icke

att medföra särskilda kostnader i form av naturaförmåner eller avlöning.

Kurserna borde fullgöras i anslutning till Centralförbundets för befälsutbildning

repetitionskurser för övrigt värnpliktigt befäl. Då här ifrågavarande

elever komme att fördelas över hela landet, syntes de kunna inrymmas i

Centralförbundets lokala utbildningsorganisationer utan att föranleda särskilda

kostnader för instruktörer, lokaler eller dylikt.

I den mån personalen i fredstid behövde tagas i anspråk för att genom

frivillig tjänstgöring i innehavda eller motsvarande krigsplaceringsbefattningar

möjliggöra anordnande av luftförsvarsövningar och dylikt måste helt

naturligt avlöning och naturaförmåner utgå såsom för övrig personal. Dessa

kostnader komme att uppstå, oberoende av vilken personalkategori som utnyttjades

vid övningarna, och borde gäldas av anslaget för vederbörlig övning.

överbefälhavaren har i avgivet utlåtande tillstyrkt, att till värnpliktslagen

fogas ett tillägg i det av arméchefen angivna syftet. Överbefälhavaren har

funnit sannolikt, att åtskilliga av de befälsutbildade gärna skulle se, att deras

under befälsutbildningen förvärvade färdigheter kunde bliva nyttiggjorda

inom försvarsorganisationen även efter det de utträtt ur värnpliktsåldern. Att

ett vidare utnyttjande av sagda färdigheter än vad värnpliktslagen för närvarande

medgåve måste ur det allmännas synpunkt vara förmånligt syntes i

och för sig obestridligt och bleve än mer påtagligt med hänsyn till den

hotande befälsbristen. Cheferna för marinen och flygvapnet, som av överbefälhavaren

hörts i ärendet, hade intet haft att erinra.

Även 1945 års försvarskommitté har tillstyrkt bifall till framställningen

och funnit önskvärt att, vid sidan av de begränsade möjligheterna till anställning

i reserven, ytterligare möjligheter skapades för att på frivillighetens

väg kunna inom krigsmakten behålla lämpligt värnpliktigt befäl på sådant

sätt, att vederbörande redan under fredstid kunde krigsplaceras. Frågan hade

för den närmaste tiden särskild aktualitet beroende på att ett avsevärt antal

värnpliktiga i de berörda åldersklasserna under beredskapstiden utbildats

för och använts i sådana befälsbefattningar som här avsåges och i vilka de

även i fortsättningen lämpligen kunde krigsplaceras. Möjligen skulle mot förslaget

kunna invändas, att det grepe in över de personalkategorier, som nu

stöde till förfogande för hemvärnets och civilförsvarets rekrytering. Såvitt

försvarskommittén kunde bedöma, syntes emellertid berörda personalkategorier

icke komma att för lokalförsvarsförbanden tagas i anspråk i sådan omfattning,

att hemvärnets och civilförsvarets rekrytering nämnvärt skulle påverkas

av förslagets genomförande.

De premier, som utgå till vissa värnpliktiga, vilka fullgjort längre tjänstgöring

än övriga värnpliktiga, äro avsedda som kompensation för det avbräck i civil

verksamhet som vållas dessa värnpliktiga. Att utforma denna ersättning så

att full rättvisa vederfares envar är givetvis ogörligt. En allmän omprövning

av det nuvarande kompensationssystemet kan icke nu ifrågakomma. Kesultatet

av försvarskommitténs arbete måste på detta område avvaktas. Emellertid

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 346.

synes läget vara sådant, att den kompensation som nu erbjudes icke är tillräcklig

för att väcka intresse för den förlängda utbildningen. Tyvärr förekommer

det i icke ringa omfattning att de värnpliktiga försöka undandraga sig

uttagning till officers- och underofficersutbildning. Med hänsyn till försvarets

intresse att kunna bland de värnpliktiga utvälja de bästa till fortsatt utbildning

synes det därför nödvändigt att snarast förbättra de förmåner som äro

förenade med den längre utbildningstiden. Den enda framkomliga vägen synes

i nuvarande läge vara en höjning av premierna. Jag vill därför förorda en dylik

höjning men vill erinra, att åtgärden bör betraktas såsom ett provisorium. Anledning

att ånyo ompröva frågan kan yppa sig vid en eventuell omreglering

av penningbidragen till de värnpliktiga. I ärendet framförda önskemål örn

ändringar i utbildningstiden samt örn sättet för utbetalning av premierna upptager

jag icke nu till behandling.

överbefälhavarens förslag i ämnet innebär, att premiehöjningen begränsas

till vissa kategorier premieberättigade, nämligen till dem som genomgått

underofficers- och officersutbildning samt sjökapten eller likställd, som efter

ansökan utbildats till reservofficer. Grunden för avgränsningen torde ha varit,

att intresset för fortsatt utbildning bör stimuleras hos dem som ur ett större

skikt utväljas eller eventuellt tvångsuttagas till dylik utbildning. Med denna

utgångspunkt bör, såsom försvarskommittén föreslagit, jämväl de värnpliktiga

vid flygvapnet, som utbildats till flygskyttar, flygförare eller bombfällare

och navigatörer, principiellt erhålla högre premier. För sjövämskåren

tillhörande värnpliktiga, som godkänts i fänrikskurs för kåren, har icke någon

premiehöjning ifrågasatts. Jag finner heller icke anledning att i detta sammanhang

föreslå någon höjning av nu utgående premier till dessa värnpliktiga.

Från den angivna utgångspunkten synes icke heller någon premiöhöjning böra

nu ifrågasättas för den fortsatta utbildning som åligger värnpliktiga vid

marinen, vilka avlagt examen vid navigationsskola.

Mot de av överbefälhavaren och försvarskommittén föreslagna beloppen

vill jag icke framställa erinran. Beträffande övergången till de högre premiema

ha olika förslag framförts. För egen del anser jag, att som huvudregel bör

kunna gälla, att den högre premien skall utgå för premieberättigande utbildning

eller tjänstgöring, som påbörjats efter tidpunkten för ikraftträdandet av

de nya bestämmelserna om premier. Denna tidpunkt bör lämpligen vara den

1 januari 1947. Med hänsyn till den långa tjänstgöringstiden för de till officersutbildning

uttagna eller antagna värnpliktiga och för de värnpliktiga som

undergå utbildning till flygförare eller bombfällare och navigatörer, vill jag

emellertid föreslå, att premierna för utbildning, efter genomgången underofficersutbildning,

vid 1946—1947 års kadettskolor samt för den utbildning

till flygförare eller bombfällare och navigatör, som pågår vid utgången av

december 1946, bestämmas till 2 500 kronor. Den föreslagna huvudregeln medför,

att i visst fall, nämligen beträffande underofficersutbildningen vid flygvapnet,

premie kommer att utgå helt enligt de äldre bestämmelserna för utbild
Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 346. isto 48 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 346.

ning, som pågår vid utgången av december 1946. Då motsvarande utbildning

under i huvudsak samma tidsperiod vid de övriga försvarsgrenarna avslutats

redan före nämnda tidpunkt, medför detta dock icke någon särställning för

flygvapnets personal.

Jag föreslår således, att i 29 § 1 mom. a), b), d), e) och f) kungörelsen den

21 december 1945 (nr 881) örn värnpliktsavlöning omförmälda premier till

vissa värnpliktiga från och med den 1 januari 1947 utgå med respektive 1 000

kronor, 3 000 kronor, 600 kronor, 1 000 kronor och 3 000 kronor samt att premierna

enligt b) och f) övergångsvis utgå med 2 500 kronor. Den årliga kostnadsökning

som ett bifall till detta förslag innebär torde komma att uppgå

till omkring 2 500 000 kronor. Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att — i

anslutning till vad nu anförts — meddela erforderliga bestämmelser rörande

premierna och rörande övergången till de nya grunderna.

Det av chefen för armén framlagda förslaget örn rätt för värnpliktig, som

undergått befälsutbildning, att efter utträdet ur värnpliktsåldem frivilligt kvarstå

vid försvaret kan jag tillstyrka. Såsom av arméchefens skrivelse framgår

beräknas tillgången på värnpliktigt befäl vid lokalförsvarsförbanden bli knapp,

och det synes mig därför välbetänkt att så länge som möjligt utnyttja det befäl,

som redan erhållit utbildning för ändamålet.

På sätt chefen för armén föreslagit torde de befälsutbildade värnpliktiga,

som därtill äro villiga, böra genom personliga kontrakt bindas vid försvaret.

Kontrakten böra avse skyldighet att under en bestämd tidsperiod stå till förfogande

med samma förpliktelser som örn vederbörande varit värnpliktiga,

främst tjänstgöringsskyldighet under beredskap och krig. Det förutsättes, att

endast sådan personal kommer i fråga, som lämpligen kan bibehålla tidigare

innehavd krigsplacering eller kan omplaceras i annan krigsbefattning motsvarande

vederbörandes utbildning och grad.

Vad chefen för armén föreslagit beträffande personalens ekonomiska förmåner

i fredstid har icke givit mig anledning till erinran. Kostnaderna böra

bestridas från de anslag, som bekosta motsvarande utgifter för värnpliktiga.

Även förmånerna under krigstjänstgöring böra överensstämma med de för

värnpliktiga gällande.

Enligt myndigheternas förslag skulle i här avsett syfte införas ett tillägg

till värnpliktslagen, enligt vilket den, vilken såsom värnpliktig utbildats till

befäl, skulle äga att efter frivilligt åtagande kvarstå såsom värnpliktig efter

utgången av värnpliktstiden, dock längst till och med det kalenderår under

vilket han fyllde 60 år.

För egen del har jag ansett mig icke för närvarande böra tillstyrka ändring

i värnpliktslagen. Det är här fråga örn frivilliga avtal och något behov av särskilda

lagbestämmelser därom synes icke föreligga. Detta utesluter givetvis

icke, att i de bestämmelser, som kunna varda meddelade i ämnet, föreskrives,

att vederbörande i vissa avseenden skola äga samma ställning som örn de

varit värnpliktiga.

Det är min avsikt att, därest riksdagen icke har något att erinra mot den

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 346.

föreslagna anordningen, som i vissa hänseenden föranleder kostnader för försvaret,

föreslå Kungl. Majit att enligt i det föregående angivna grunder meddela

erforderliga bestämmelser i ämnet. Jag utgår från att örn så prövas lämpligt

även förutvarande landstormsofficerare och personal av andra kategorier

med likartad utbildning skola kunna anknytas till försvaret på sätt här

förutsatts.

Under åberopande av vad jag anfört rörande premier åt värnpliktiga får jag

hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att medgiva förhöjning, enligt av mig i det föregående förordade

grunder, av till vissa värnpliktiga utgående premier.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Österholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:526 Skrivelse till Kommgen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av premierna till vissa värnpliktiga m. m. s. 12 i texten
  2. SU 1946:285 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av premierna till vissa värnpliktiga m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 3 i texten