Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare, m. m

1946-10-04 · 87 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 84 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:356, Angående statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 356.

1

Nr 356.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till

tjänstebostäder för folkskolans lärare, m. m.; given

Stockholms slott den 4 oktober 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

N. Quensel.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

4 oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

T. f. chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Quensel, anmäler

efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet fråga örn

statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare och örn ny boställsordning

för dessa lärare, m. m. T. f. departementschefen anför därvid följande.

Inledning; gällande bestämmelser.

Folkskolans lärare äro kommunalt anställda. Till deras avlöning äger

kommun uppbära bidrag av staten. Bestämmelser härom återfinnas i kungörelsen

den 10 december 1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning

av lärare vid folk- och småskolor m. m. Ett av villkoren för statsbidrag är,

att lärarnas avlöningsförmåner utgå i enlighet med vad därom stadgas,

d. v. s. enligt gällande avlöningsbestämmelser. Ett annat villkor är, att skoldistriktet

(i regel sammanfallande med den borgerliga kommunen eller med

'' Bihang till riksdagen) protokoll 191/6. 1 sami. Nr S56.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maurts proposition nr 356.

en församling) då vissa förhållancfen föreligga tillhandahåller lärare tjänstebostad

(5 § statsbidragskungörelsen enligt den lydelse, paragrafen erhållit

genom kungörelsen den 13 juni 1941, nr 463).

Beträffande tjänstebostads beskaffenhet ges en allmän regel i § 52 folkskolestadgan,

nämligen att bostaden skall lämna »trygghet» åt innehavaren.

Dessutom anges i samma paragraf, att i övrigt beträffande bostadsförmån

åt lärare skall gälla vad därom är särskilt stadgat. Dessa mera specificerade

bestämmelser givas i boställsordningen. Den nu gällande boställsordningen

är utfärdad den 10 december 1937 (SFS nr 998) men har tillkommit genom

en blott formell revision av den dessförinnan gällande boställsordningen av

den 18 september 1918 (nr 792).

Om tjänstebostad av »tjänlig» beskaffenhet anvisas en lärare, är han

enligt föreskrift i folkskolans avlöningsreglemente skyldig att mottaga bostaden

och lämna ersättning för den genom i avlöningsreglementet bestämt

avdrag å avlöningen (hyresavdrag). Uppfyller tjänstebostaden i väsentliga

avseenden icke fordringarna i boställsordningen, skall hyresavdraget nedsättas

med skäligt belopp.

Statsbidraget till lärares avlöning utgår i regel med ett belopp motsvarande

hela avlöningen, minskad med det för vederbörande lärare gällande

oreducerade hyresavdraget. Skoldistriktets andel i kostnaden för lärarens

avlönande består alltså antingen i ett belopp motsvarande hyresavdraget

eller ock i att distriktet tillhandahåller tjänstebostad åt läraren. I de fall,

då skoldistrikt tillhandahåller tjänstebostad men hyresavdraget nedsatts,

får distriktet även stå för så stor del av avlöningskostnaderna, som motsvarar

hyresavdragets nedsättning. På grund av denna konstruktion av

statsbidraget blir det i de fall, då tjänstebostad tillhandahålles in natura,

i kostnadshänseende likgiltigt för skoldistriktet men ej för läraren, hur stort

det oreducerade hyresavdraget är. Örn däremot tjänstebostad icke tillhandahålles

utan skoldistriktet betalar läraren bruttolön, inverkar hyresavdragets

storlek på skoldistriktets kostnader men ej på lärarens avlöning.

Staten bidrager emellertid icke endast till lärarens avlöning utan lämnar

även alltsedan år 1936 understöd till tjänstebostäder för lärare, det s. k.

tjänstebostadsbidraget. Detta utgår dock oberoende av örn tjänstebostad

tillhandahålles eller ej och är fastställt till generella belopp (160 kronor för

år för ordinarie folkskollärare och 80 kronor för år för annan lärare). Bestämmelserna

örn tjänstebostadsbidrag återfinnas i § 14 i kungörelsen den

6 mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.

I ett den 27 december 1945 dagtecknat betänkande (stat. off. utr. 1946:8)

ha 1941 års lärarlönesakkunniga framlagt förslag till bland annat ny boställsordning

för folkskolans lärare samt utbytande av det nuvarande

tjänstebostadsbidraget mot ett statsbidrag avsett att utgå endast till sådana

skoldistrikt, som äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder, och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 856.

endast till vissa mera kostnadskrävande åtgärder med sådana bostäder. Vid

betänkandet finnes fogat särskilt yttrande av representanter för Sveriges

allmänna folkskollärarförening, Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund

och Sveriges småskollärarinneförbund, med vilka de

sakkunniga haft överläggningar.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, efter hörande

av statens folkskolinspektörer, av länsstyrelserna i samliga län, av

statskontoret, riksräkenskapsverket och byggnadsstyrelsen samt av svenska

stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund. Särskilda skrifter

1 ärendet ha ock ingivits av statens bostadsnämnd, av Örebro-Västmanlands

läns förbundskrets av Sveriges överlärarförbund samt av styrelsen

för Sveriges folkskollärarförbund.

Vissa statistiska uppgifter.

I betänkandet finnes redovisat det statistiskt bearbetade resultatet av en

av de sakkunniga företagen undersökning rörande tjänstebostadsförhållandena

i samtliga skoldistrikt med undantag för de städer och köpingar, som

bilda självständiga skoldistrikt. Här torde få återgivas vissa uppgifter, som

kunna tjäna till belysning av den följande framställningen.

Undersökningen avsåg förhållandena vårterminen 1942 och omfattade

2 292 skoldistrikt. Uppgifterna ha lämnats av skolstyrelserna. Enligt uppgifterna

funnos i de 2 292 skoldistrikten vid angivna tid sammanlagt 13 814

med tjänstebostad försedda lärare vid folk- och småskolor. Detta betyder,

att 73,7 procent av det totala antalet folk- och småskollärare inom de

ifrågavarande skoldistrikten voro försedda med tjänstebostäder. Av de

13 814 tjänstebostäderna voro 7 751 tjänstebostäder för folkskollärare och

6 063 tjänstebostäder för småskollärare, biträdande lärare och lärare vid

mindre folkskolor. Under vårterminen 1942 gällde fortfarande olika bestämmelser

i fråga om storleken av tjänstebostad för manlig folkskollärare

och tjänstebostad för kvinnlig folkskollärare (ordinarie manlig folkskollärare

ägde rätt till en tjänstebostad örn minst 3 rum och kök med en sammanlagd

golvyta av omkring 90 kvadratmeter, medan ordinarie kvinnlig

folkskollärares tjänstebostad skulle innehålla minst 2 rum och kök med

en sammanlagd golvyta av omkring 65 kvadratmeter). Inom de skoldistrikt,

som omfattas av de sakkunnigas undersökning, funnos vid nämnda tid

6 738 manliga och 3 797 kvinnliga folkskollärare. Av dessa voro med

tjänstebostad försedda 5 175 manliga och 2 o76 kvinnliga lärare, motsvarande

respektive 76,8 och 67,8 procent av antalet lärare av nämnda slag.

Enligt de lokala skolmyndigheternas av folkskolinspektörerna granskade

uppgifter erfordrades vårterminen 1942 inom de skoldistrikt, som omfattas

av denna statistik, ytterligare 1 432 tjänstebostäder för lärare vid folk- och

småskolor, därav 856 bostäder för folkskollärare och 576 bostäder för småskollärare,

biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor. Detta behov

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majrts proposition nr 356.

motsvarade 7,6 procent av sammanlagda antalet av omförmälda lärare samt.

8,1 respektive 7,0 procent av antalet folkskollärare respektive antalet småskollärare

och därmed jämställda lärare. Av de 2 292 skoldistrikt, som omfattas

av statistiken, ha 1 828 (eller 79,8 procent) angivits vara utan behov

av ytterligare tjänstebostäder. Endast 464 skoldistrikt (eller 20,2 procent

av hela antalet) anse sig ha behov av flera tjänstebostäder.

Statistiken omfattar slutligen uppgifter om de befintliga tjänstebostädernas

beskaffenhet. I denna del av de av de sakkunniga utsända formulären

ha de lokala skolmyndigheterna i de skoldistrikt, som statistiken omfattar,

redovisat sammanlagt 13 928 tjänstebostäder för lärare vid folkoch

småskolor. Detta antal är något större än det antal lärare, som uppgivits

ha tjänstebostad (13 814). Någon orsak till denna bristande överensstämmelse

har icke angivits, men enligt de sakkunnigas uppfattning torde

man kunna utgå från att orsaken är, att en del lärartjänster indragits och

till följd därav vissa tjänstebostäder stå obegagnade.

De sakkunniga indelade i sitt frågeformulär tjänstebostäderna efter deras

beskaffenhet i följande fyra kategorier:

a) tjänstebostäder med bekvämligheterna vatten, avlopp, elektriskt ljus,

centralvärme, badrum och vattenklosett;

b) tjänstebostäder med bekvämligheterna vatten, avlopp, elektriskt ljus

och centralvärme;

c) tjänstebostäder med bekvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt

ljus; samt

d) tjänstebostäder, i vilka vatten, avlopp och elektriskt ljus saknas helt

eller delvis.

En allmän översikt över de 13 928 redovisade tjänstebostäderna giver

vid handen,

att 991 bostäder eller 7,12 procent äro a)-bostäder;

att 3 820 bostäder eller 27,13 procent äro b)-bostäder;

att 4 292 bostäder eller 30,82 procent äro c)-bostäder;

att 4 825 bostäder eller 34,63 procent äro d)-bostäder.

De olika bostadstyperna fördela sig inom skilda landsdelar på följande

sätt:

Landsdel

Tjänstebostäder av varje typ.

alntal och i procent av »Summa tjänstebostäder»

Summa

tjänste-

bostäder

a

b

C

d

Antal | %

Antal

”4

Antal

4

Antal

4

Svealand........

342

8,9

1000

25,9

1415

36,7

1099

28,5

3 856

Götaland........

478

6,7

2 037

28,7

2167

30,5

2 418

34,1

7100

Norrland........

171

5,8

783

26,3

710

23,9

1308

44,0

2 972

991

7,1

3 820

27,4

4 292

30,8

4 825

34,7

13 928

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kunni. Maj:ts proposition nr S56.

I de sakkunnigas frågeformulär fanns även en annan indelning av

tjänstebostädema, nämligen efter det slag av lärare, för vilket bostaden

var avsedd, och — inom denna indelning — efter bostadens golvutrymme.

En sammanställning av de lämnade uppgifterna med hänsyn tagen jämväl

till de sistnämnda synpunkterna får följande utseende.

Antal redovisade tjänstebostäder

med nedannämnda bekvämligheter

Slag av tjänstebostad

Bostadens storlek

a)

v„ avi.,

el. ljus,

cen- tral.,

badrum

b)

v., avi.,

el. ljus

o. cen- tral-

c)

v., avi.

och el.

ljus

d)

v., avi.

o. el.

ljus

saknas

helt el.

Grupp-

summa

o. WC

värme

delvis

1.

Tjber för manliga eller kvinnliga

i Svealand . . .

211

463

586

266

1526

jolkskollärare om minst tre rum och

i Götaland . . .

311

ion

937

722

2 981

kök och med en sammanlagd golvyta,

som i stort sett motsvarar boställs-

i Norrland . . .

107

334

240

252

933

ordningens föreskrifter beträffande bo- stad för manlig folkskollärare:

Gruppsumma

629

1808

1763

1240

5 440

2.

i Svealand . . .

2

10

22

30

64

Tjber för manliga jolkskollärare om

i Götaland . . .

4

20

42

47

113

tre rum och kök med en sammanlagd

golvyta, som väsentligt understiger

i Norrland . . .

0

5

14

7

26

boställsordningens föreskrifter:

Gruppsumma

6

35

78

84

203

3.

Tiber, upplåtna till manliga folk-

i Svealand . . .

3

12

33

32

80

skollärare, om två rum och kök med

i Götaland . . .

1

14

20

34

69

en sammanlagd golvyta, som i stort

sett motsvarar boställsordningens före-

i Norrland . . .

Gruppsumma

2

6

22

48

28

81

64

130

116

skrifter för bostad av denna storlek:

265

4,.

i Svealand . . .

38

150

179

163

530

Tiber för kvinnlig folkskollärare om

två rum och kök med en sammanlagd

i Götaland . . .

42

238

214

303

797

golvyta, som i stort sett motsvarar

i Norrland . . .

18

134

96

146

394

boställsordningens föreskrifter:

Gruppsumma

98

522

489

612

1721

5.

Tjber för kvinnlig jolkskollärare örn

i Svealand . . .

2

6

12

28

48

två rum och kök med en sammanlagd

i Götaland . . .

4

21

26

69

120

golvyta, som väsentligt understiger

boställsordningens föreskrifter:

i Norrland . . .

0

6

33

17

30

53

C.

Tjber för småskollärare, biträdande

Gruppsumma

6

55

127

221

i Svealand . . .

84

343

544

476

1447

lärare och lärare vid mindre folkskolor

om ett rum och kök med en samman-

i Götaland . . .

i Norrland . . .

lil

43

720

277

899

299

1 127

708

2 857

1327

lagd golvyta, som i stort sett motsvarar

boställsordningens föreskrifter:

Gruppsumma

238

1340

1742

2 311

5 631

7.

Tjber för småskollärare, biträdande

i Svealand . . .

2

16

39

104

161

lärare och lärare vid mindre folkskolor

i Götaland . . .

5

13

29

116

163

om ett rum och kök med en samman- lagd golvyta, som väsentligt understi-

i Norr and . . .

1

5

16

101

123

ger boställsordningens föreskrifter:

Gruppsumra a

8

34

84

321

447

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mårds ''proposition nr 356.

Till sist torde få återgivas vad de sakkunniga anfört i fråga om en speciell

statistisk bearbetning, som av de sakkunniga verkställts i fråga om uppgifterna

beträffande en viss grupp av tjänstebostäder.

Skolmyndigheterna ha i många fall genom strykningar eller tillägg angivit,

att viss tjänstebostad har en beskaffenhet, som avviker från den vid

bokstaven angivna. Då dessa anteckningar verkställts för endast en del skoldistrikt,

torde en statistisk behandling av desamma för att uppvisa ifrågavarande

tjänstebostäders särskilda beskaffenhet icke ha större värde. Emellertid

äro anteckningarna talrikast beträffande d)-bostäderna. De avse där

1 213 av de redovisade 4 825 bostäderna, d. v. s. ungefär 25 procent av

hela antalet. Då ju dessutom denna grupp av bostäder är så omfattande

och heterogen (den innefattar alla bostäder, som helt eller delvis sakna

vatten, avlopp och elektriskt ljus, oberoende av om bostäderna lia en eller

flera andra bekvämligheter), torde det kunna vara av intresse att närmare

undersöka beskaffenheten av dessa 1 213 bostäder. Resultatet av en sådan

undersökning framgår av följande tabell.

Bostadens beskaffenhet

Antal

tjänste-

bostäder

1. Alla bekvämligheter saknas.............

45

2. Endast vatten finnes.................

0

3. Endast avlopp finnes................

5

4. Endast elektriskt ljus finnes............

657

5. Endast centralvärme finnes.............

5

6. Endast vatten och avlopp finnas .........

91

7. Endast vatten och elektriskt ljus finnas.....

25

8. Endast avlopp och elektriskt ljus finnas.....

179

9. Endast elektriskt ljus och centralvärme finnas . .

113

10. Endast avlopp och centralvärme finnas......

14

11. Avlopp, elektriskt ljus och centralvärme finnas

46

12. Vatten, elektriskt ljus och centralvärme finnas . .

1

13. Vatten, avlopp och centralvärme finnas......

24

14. Vatten, avlopp, centralvärme och badrum finnas

8

1213

Det framgår av tabellen, att vatten finnes i 149 och saknas i 1 064

tjänstebostäder, att avlopp finnes i 367 och saknas i 846 tjänstebostäder

samt att elektriskt ljus finnes i 1 021 och saknas i 192 tjänstebostäder.

Allmänna synpunkter.

I ett särskilt kapitel med rubriken »Allmänna synpunkter» ha de sakkunniga

dels redogjort för fördelarna och nackdelarna med nu gällande bestämmelser,

dels ock sammanfattningsvis redogjort för sina egna förslag.

Beträffande gällande bestämmelser om skoldistriktens skyldighet att

tillhandahålla tjänstebostäder och beträffande möjligheterna att genomdriva

uppfyllandet av denna skyldighet ha de sakkunniga anfört i huvudsak

följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

Före ändringen år 1941 (sv. förf.-sami. nr 463) av statsbidragslcungörelsen

fanns icke i nämnda kungörelse någon uttrycklig bestämmelse som antydde

när skyldighet förelåg för ett skoldistrikt att tillhandahålla tjänstebostad.

Enligt de avlöningsbestämmelser, som gällde från och med år 1901

till och med år 1937, skulle lärare utöver den kontanta lönell lia fri bostad

oell bränsle eller ersättning därför (»motsvarande ersättning» enligt ordalagen

i 1918 års avlöningsreglemente.) Icke heller i dessa avlöningsbestämmelser

angavs alltså, när skyldighet förelåg för skoldistrikt att tillhandahålla

lärare tjänstebostad, utan bestämmelserna föreskrevo allenast två

alternativa avlöningsförmåner: bostad in natura eller motsvarande ersättning.

Grunden för skoldistrikts eventuella skyldighet att tillhandahålla

tjänstebostad fick således sökas på annat håll. Icke så sällan torde sådan

skyldighet ha förelegat av den anledningen, att läraren vid anställningen

hos skoldistriktet tillförsäkrats rätt till tjänstebostad. Men även i andra fall

har, såsom flera rättsfall utvisa, sådan skyldighet ansetts finnas. Rättsgrunden

måste här vara att söka i skoldistrikts allmänna skyldighet enligt

kommunallagarna och folkskolestadgan att sörja för folkundervisningen.

Denna skyldighet kan icke anses fullgjord med mindre skoldistrikt tillser,

att åtminstone varje mera varaktigt anställd lärare har möjlighet att erhålla

tjänlig bostad i skolans närhet. Saknar läraren sådan möjlighet, kan

därför föreläggande meddelas skoldistriktet att tillhandahålla läraren

tjänstebostad. Även vitesföreläggande synes härvid kunna givas.

Alltjämt torde skoldistriktens allmänna plikt beträffande folkskoleväsendet

utgöra rättsgrunden för förelägganden att förse lärare med tjänstebostad.

Genom 1941 års ändring i statsbidragskungörelsen har allenast uttryckligen

angivits, i vilka fall statsbidrag kan innehållas av den anledningen, att

tjänstebostad icke tillhandahållits. Men ändringen torde därutöver få anses

ha den betydelsen, att därigenom indirekt preciserats, i vilka fall förelägganden

kunna givas med stöd av elen först angivna rättsgrunden.

Örn ett skoldistrikt icke tillhandahåller tjänstebostad åt en lärare, ehuru

distriktet är skyldigt därtill, kan för närvarande rättelse vinnas på två olika

vägar. Antingen gör läraren framställning till skoldistriktet om att bliva

anvisad tjänstebostad. Avslår distriktet hans framställning, äger han besvära

sig däröver hos länsstyrelsen eller anhålla hos länsstyrelsen om åläggande

för skoldistriktet att tillhandahålla honom tjänstebostad. I sista hand

kan ärendet prövas av regeringsrätten. Eller ock kan länsstyrelsen, med

hänsyn till att distriktet icke uppfyllt ett av de i 5 § statsbidragskungörelsen

uppställda villkoren, innehålla statsbidraget till den ifrågavarande lärarens

avlöning eller eventuellt till samtliga inom distriktet anställda lärares

avlöning. Innehållandet syftar då närmast till att framtvinga statsbidragsvillkorets

fullgörande. Besvär över länsstyrelsens beslut avgöres även i detta

fall av regeringsrätten.

Det sistnämnda sättet att vinna rättelse är emellertid behäftat med vissa

olägenheter. För att statsbidrag skall innehållas, mäste i själva statsbidragsärendet

utredas och konstateras, att skoldistriktet i det speciella fallet verkligen

haft skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad och att distriktet

underlåtit att fullgöra denna sin skyldighet. En annan och kanske betydelse

fullare olägenhet är, att beslutet örn innehållande av statsbidrag faller till

tiden efter utgången av det redovisningsår, som statsbidraget avser. Örn

ett skoldistrikt i ett tveksamt fall ansett sig icke lia skyldighet att tillhandahålla

viss lärare tjänstebostad, kan alltså efter redovisningsårets utgång

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

beslut fattas, att distriktet rätteligen haft sådan skyldighet och att distriktet,

eftersom det icke fullgjort sin skyldighet, icke skall äga uppbära statsbidrag.

Måhända har icke ens krav framställts hos skoldistriktet att tillhandahålla

sådan bostad. Och i varje fall saknas garanti för, att distriktet

från det sådant krav framställs haft skälig tid att åstadkomma rättelse.

Det torde vara denna olägenhet, som medfört, att i de fall, då frågan dragits

under regeringsrättens bedömande och regeringsrätten ej gjort ändring

i länsstyrelsens beslut att innehålla statsbidrag, Kungl. Majit i statsrådet

så gott som undantagslöst på regeringsrättens tillstyrkan medgivit, att

skoldistriktet, därest andra hinder ej mötte, ändock finge uppbära det rätteligen

innehållna statsbidragsbelöppet.

Spörsmålet örn tjänstebostädemas beskaffenhet innesluter, framhålla de

sakkunniga härefter, i sig frågan, vilka krav man skall anses ha rätt att

ställa på tjänstebostäder för lärare vid folk- och småskolor, och frågan hur

man skall kunna åstadkomma, att tjänstebostäderna verkligen givas den

beskaffenhet, som författningarna bestämma. Beträffande den första av

dessa två frågor påpeka de sakkunniga, att den nuvarande boställsordningen,

som utfärdats år 1937 men tillkommit genom en blott formell revision

av 1918 års boställsordning, innehåller föreskrifter örn hur en tjänstebostad

skall vara beskaffad i olika avseenden. I vissa fall äro föreskrifterna

till och med mycket specificerade, så t. ex. vissa bestämmelser angående

rummens inredning. I andra fall åter saknas behövliga bestämmelser helt.

Så är i åtskilliga hänseenden fallet, när det gäller bestämmelser om tjänstebostads

bekvämligheter. Beträffande den andra av de förenämnda två

frågorna — d. v. s. möjligheterna att söka rättelse, om ett skoldistrikt, som

är skyldigt att tillhandahålla tjänstebostad, visserligen gör detta men tillhandahåller

en tjänstebostad som icke uppfyller de i boställsordningen

givna bestämmelserna — framhålla de sakkunniga, att rättelse för närvarande

synes kunna sökas på samma vägar, som angivits vid försummelse

från skoldistrikts sida att överhuvud tillhandahålla tjänstebostad. Rättelse

kan alltså sökas genom lärarens begäran om föreläggande för skoldistriktet

eller genom länsstyrelsens beslut örn innehållande av statsbidrag. Emellertid

fästa de sakkunniga samtidigt uppmärksamheten på att möjligheterna

att åstadkomma förbättring av en tillhandahållen tjänstebostad delvis äro

försvårade genom en bestämmelse i hyresavdragsbestämmelserna. Läraren är

enligt 37 § folkskolans avlöningsreglemente skyldig att mottaga en tjänstebostad,

så snart den är »av tjänlig beskaffenhet». Av sista stycket av 38 § i

samma avlöningsreglemente framgår emellertid, att en tjänstebostad kan

vara av tjänlig beskaffenhet, även örn den »i väsentliga avseenden» ej uppfyller

fordringarna i boställsordningen. Saknas överensstämmelse med boställsordningens

fordringar, skall nedsättning av hyresavdraget äga rum. De angivna

stadgandena i folkskolans avlöningsreglemente innebära tydligen, att

läraren i en viss situation, nämligen vid mottagandet av en tjänstebostad,

måste acceptera en bostad, som till och med i väsentliga avseenden icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

uppfyller fordringarna i boställsordningen, och nöja sig med hyresnedsättning

i proportion till bristen eller bristerna.

Som en ytterligare möjlighet att få en tillhandahållen tjänstebostad förbättrad

ha de sakkunniga nämnt lärarens rätt att påkalla syn jämlikt 10 §

gällande boställsordning. Örn verkan härav anföres emellertid:

Denna syn är icke någon »laga syn» i vanlig mening, d. v. s. syn av

valda ojäviga män, vilkas beslut vinna laga kraft, om de ej överklagas hos

domstol. Syn enligt 10 § boställsordningen förrättas av en enda person,

som dessutom aldrig är utsedd av parterna. Dessas medverkan vid synen

inskränker sig till att de skola vara närvarande vid syneförrättningen, skolstyrelsen

genom ombud och lärarna personligen eller genom ombud. Parterna

ha icke rätt att inverka på besluten eller få sin mening antecknad till

protokollet. — Motsätter sig skoldistriktet att vidtaga en i syneprotokollet

angiven åtgärd, torde den ej kunna genomdrivas på grund av synen utan

framställning måste göras till länsstyrelsen, att denna måtte giva föreläggande

för den felande att vidtaga åtgärden i fråga. I själva verket torde

boställsordningens syn endast utmynna i en anvisning till parterna, huru

tjänstebostaden enligt syneförrättarens mening bör förbättras.

Till slut framhålla de sakkunniga, att avfattningen av det förut nämnda

statsbidrags villkoret icke synes medföra någon rätt eller möjlighet för folkskolinspektör

och länsstyrelse att av än så starka skäl överse med underlätet

uppfyllande av villkoret. Så strängt ha myndigheterna emellertid icke

ansett sig kunna tillämpa bestämmelsen. Därom vittnar det faktum, att

såvitt känt statsbidraget icke innehållits i något fall, fastän de lokala skolmyndigheterna

enligt den förut angivna statistiken uppgivit ett föreliggande

behov av ytterligare ungefär 1 400 tjänstebostäder.

Sedan de sakkunniga sålunda redogjort för vilka möjligheter, de nuvarande

bestämmelserna medgiva, men ock för de svagheter, som synas

vidlåda dem, ha de sakkunniga framlagt sin syn på hur en revision av

bestämmelserna lämpligen bör ske.

Härom anföres följande.

Vid en omarbetning av de gällande bestämmelserna beträffande folk- och

småskollärarnas tjänstebostäder bör man enligt de sakkunnigas mening i

första hand genom bestämda regler angiva, när ett skoldistrikt har skyldighet

att tillhandahålla tjänstebostad och hur den tjänstebostad, sorn'' skoldistrikt

tillhandahåller, skall vara beskaffad. Föreskrifter härom böra enligt

de sakkunnigas mening intagas i folkskolestadgan, i vilken dock, beträffande

bostädernas beskaffenhet, hänvisning bör ske till boställsordningen.

Riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att utfärda ifrågavarande föreskrifter

torde böra inhämtas, varigenom rättsgrund skapas för förelägganden

från myndigheternas sida såväl i fråga om skyldighet att tillhandahålla

tjänstebostäder som beträffande bostadsförbättrande åtgärder.

Utformandet av reglerna för niir tjänstebostad skall tillhandahållas bör

ske under ständigt aktgivande på grundorsaken till att denna skyldighet

förefinnes, den nämligen, att kommunerna hava skyldighet att på ett lamp
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

ligt sätt ordna sitt skolväsen och att denna skyldighet icke kan fullgöras

utan att kommunerna samtidigt tillse, att vid deras skolor mera varaktigt

anställda lärare ha möjlighet att skaffa tjänliga bostäder åt sig i skolornas

närhet. Garantier böra alltså skapas för att, när en tjänstebostad ur sistnämnda

allmänna synpunkt behöves, den också tillhandahålles. Å andra

sidan böra bestämmelserna göras så elastiska, att de varken framtvinga en

tjänstebostad, som ej är erforderlig, eller tvinga de tillämpande myndigheterna

att i praktiken sätta bestämmelserna ur kraft i vissa fall.

Vad nu sagt s gäller ock örn kraven pa de befintliga tjänstebost ädel nas

beskaffenhet. Boställsordningens föreskrifter skola enligt de sakkunnigas

förslag vara tvingande. Dispens från desamma skall endast kunna meddelas,

när så uttryckligen angives i boställ sordningen . Sådana dispensmöjhgheter

måste i betvdande omfattning öppnas särskilt för äldre tjänstebostäder,

beträffande vilka också i övrigt särskilda bestämmelser måste intagas

i boställsordningen. A andra sidan föreslå de sakkunniga av naturliga

skäl (den nuvarande boställsordningens bestämmelser tillkommo år 1918)

mycket betydande ändringar i bestämmelserna örn tjänstebostads beskaffenhet,

vilka särskilt få betydelse för nya tjänstebostäder. Enligt de sakkunnigas

uppfattning böra tjänstebostäderna för folkskolans lärare pruleipiellt

icke vara av lägre standard än den, som vid bostadsbyggande i alimänhet

nu för tiden eftersträvas. I överensstämmelse med denna sin uppfattning

komma de sakkunniga att föreslå, bland annat, att tjänstebostad

för folk- eller småskollärare skall förses med bekvämligheterna vatten, avlopp,

elektriskt ljus, centraluppvärmning, badrum och vattenklosett.

Nämnda bekvämligheter saknas för närvarande, helt eller delvis, i en

stor del av de befintliga tjänstebostäderna. Vissa av dessa bostäder torde

icke kunna förses med samtliga angivna bekvämligheter. De flesta torde

det dock säkerligen, men det måste förutses åtgå en icke ringa tidrymd,

innan standardhöjningen hunnit genomföras mera allmänt, detta även örn

— såsom de sakkunniga nedan komma att föreslå — staten lämnar bidrag

till kostnaderna för bostädernas förbättrande. Tjänstebostäder av mycket

olika standard måste därför förutses komma att finnas under manga ai

framåt. Av skäl, som i annat sammanhang närmare utvecklas, anse de

sakkunniga lämpligt, att den ändringen genomföres, att tjänstebostäder

av olika standard ej längre skola betinga samma hyra. De sakkunniga vilja

föreslå, att alla tjänstebostäder klassindelas med hänsyn till sm beskaffenhet

och att olika hyresbelopp fastställas för de olika klasserna.^ Härav bör

givetvis följa, att det nuvarande statsbidragssystemet ändras så, att statsbidraget

icke längre göres beroende av hyresavdragets storlek. De sakkunniga,

i vilkas uppdrag jämväl ingar att undersöka statsbidragsfragan,

komma att i annat sammanhang framlägga förslag till ändring av statsbidragsbestämmelserna

i nyss nämnd riktning......

Den grundläggande klassificeringen av alla befintliga tjänstebostäder bor

äga rum under ett visst budgetår och förrättas av en för varje inspektionsområde

utsedd särskild synenämnd med folkskolinspektören såsom ordförande.

Efter den allmänna klassificeringen förekommande klassificering

bör anförtros åt folkskolinspektören. .

På klassificeringen bör icke inverka bostadens beskaffenhet i underhallshänseende.

Därför bör vid klassificeringssyn ej heller bostadens nämnda

beskaffenhet undersökas. För sådan undersökning bör i stället finnas en

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts fr erposition nr 356.

underhållssyn, i huvudsak överensstämmande med den nuvarande synen

enligt 10 § gällande boställsordning.

Såsom garanti för att meddelade förelägganden fullgöras, bör i statsbidragskungörelsen

föreskrivas, att, sedan vederbörande länsstyrelse eller

regeringsrätten givit föreläggande för skoldistriktet att vidtaga viss åtgärd

med tjänstebostad, statsbidraget till vederbörande lärares lön skall — utom

i vissa särskilt angivna fall — indragas utan ytterligare prövning av sakfrågan,

såvida föreläggandet ej efterkommes. Vitesföreläggande erfordras

däremot icke enligt de sakkunnigas uppfattning.

Det program, som de sakkunniga därmed skisserat, måste — såsom

framgår av de förut angivna statistiska uppgifterna — innebära såväl nybyggnad

av ett stort antal tjänstebostäder som ock ombyggnad eller förbättring

av ett ännu större antal redan befintliga tjänstebostäder. Med nu

gällande statsbidragsbestämmelser kan detta emellertid icke ske utan betydande

ekonomiska uppoffringar från de skoldistrikts sida, vilka äro skyldiga

att tillhandahålla tjänstebostäder. Av denna orsak föreslå de sakkunniga

ekonomiskt stöd i olika former åt de nämnda skoldistrikten. De

sakkunniga angiva och motivera sina förslag i korthet på följande sätt.

Vid utarbetandet av förslagen har riktpunkten för de sakkunniga varit,

att ett skoldistrikt icke på grund av skyldigheten att hålla tjänstebostad

skall nödgas vidkännas större kostnader för sina lärare än de skoldistrikt,

som icke lia denna skyldighet. Enligt de sakkunnigas mening kan icke en

effektiv utjämning i ansvarsbelastning olika skoldistrikt emellan uppnås,

utan att de distrikt, som tillhandahålla tjänstebostäder, vid uppförande av

ny tjänstebostad eller omfattande ombyggnad av redan befintlig sådan

erhålla statligt bidrag till byggnadskostnaderna. Detta statsbidrag bör så

avpassas, att förräntning och amortering av återstoden av byggnadskostnaderna

jämte årliga omkostnader täckas av det blivande hyresavdraget

för tjänstebostaden. Därjämte bör ett skoldistrikt i vissa fall även utan

statsbidrag kunna erhålla gottgörelse för tjänstebostads modernisering

genom gradering av hyresavdraget efter bostadens beskaffenhet, något som

även ur andra synpunkter måste anses väl befogat.

I samband med förslaget örn införande av ett tjänstebostadsbidrag enligt

den princip, som här antytts och i fortsättningen närmare skall utvecklas,

komma de sakkunniga att förorda, att det nuvarande tjänstebostadsbidraget

— som ju utom i några få undantagsfall utgår oberoende av om skoldistrikt

tillhandahåller tjänstebostad eller ej och diirför icke kan sägas vara

något egentligt tjänstebostadsbidrag — indrages, dock att en ersättning i

huvudsaklig överensstämmelse med det nuvarande tjänstebostadsbidraget

för viss begränsad tid får utgå till sådana skoldistrikt, som under de senaste

tjugu åren nedlagt mera avsevärda kostnader på nybyggnad eller ombyggnad

;iv tjänstebostad. Örn till det nya tjänstebostadsbidraget enligt de sakkunnigas

förslag anslås ungefär samma belopp, som kan beräknas bliva

anslaget till det nuvarande tjänstebostadsbidraget, därest detta skulle bibehållas,

torde det bliva möjligt att inom en tidrymd av tjugu år genomföra

den allmänna förbättring å ifrågavarande område, som måste anses

önskvärd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

I olika sammanhang har under årens lopp framkommit, att förhallandena

beträffande tjänstebostäderna för folkskolans lärare och de bestämmelser,

som reglera dessa förhållanden, icke äro tillfredsställande. Den av de sakkunniga

verkställda statistiska utredningen visar detsamma. En revision

synes icke längre böra uppskjutas, bland annat av det skälet att den lämpligen

bör ske samtidigt med den lönereglering och den dyrortsreform, som

kunna beräknas bliva genomförda från och med den 1 juli 1947. Det av

1941 års lärarlönesakkunniga framlagda förslaget — vilket omfattar hela

tjänstebostadsfrågan och ej endast de för bostädernas beskaffenhet reglerande

bestämmelserna — synes mig vara väl motiverat och avvägt och

därför lämpligt att i huvudsak läggas till grund för de nya bestämmelser,

som böra genomföras. Jag framlägger därför i det följande förslag i ämnet,

i huvudsak grundade på det angivna sakkunnigbetänkandet och avsedda

att slutligt genomföras från och med den 1 juli 1947.

Skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänsteb ostad.

Som framgått av den förut återgivna sammanfattningen av de sakkunnigas

förslag anse de sakkunniga, att i folkskolestadgan böra intagas bestämda

regler örn när ett skoldistrikt har skyldighet att tillhandahålla

tjänstebostad. Dessa regler böra vidare enligt de sakkunnigas mening utformas

under aktgivande på grundorsaken till denna skyldighet, nämligen

kommunernas plikt att på ett lämpligt sätt ordna sitt skolväsen, vilket

icke kan ske utan att samtidigt tillses, att lärarna inom skoldistriktet,

åtminstone de mera varaktigt anställda, ha möjlighet att erhålla tjänliga

bostäder, envar i närheten av den skola där han är verksam.

Sitt förslag till huvudregel i fråga örn skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla

tjänstebostäder ha de sakkunniga formulerat sålunda: Örn på

ort, varest skola är belägen, i skolans närmare omgivning icke finnes hyresmarknad

för sådana bostäder, som till storlek och beskaffenhet i huvudsak

motsvara gällande boställsordnings krav på lärarbostäder, åligger det skoldistriktet

att åt sådan lärare vid nämnda skola, som icke tjänstgör såsom

vikarie för tjänstledig lärare eller uppehåller lärartjänst vilken kan anses

vara av tillfällig natur, tillhandahålla tjänstebostad, som står i överensstämmelse

med de i boställsordningen givna eller med stöd av boställsordningen

meddelade bestämmelserna.

Första förutsättningen för att skyldighet skall föreligga är alltså, att

hyresmarknad saknas på den ort, där skolan är belägen. Örn den närmare

innebörden av detta villkor ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Frågan om hyresmarknad föreligger eller ej torde kunna avgöras först

efter prövning av de särskilda förhållandena i varje ifrågasatt fall. Följande

synpunkter torde emellertid enligt de sakkunnigas mening i allmänhet böra

vara vägledande vid frågans besvarande. Vid sådan prövning skall bortses

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts ''proposition nr 356.

från alla kommunen tillhöriga bostäder. För att hyresmarknad skall anses

förefinnas, bör icke krävas, att något större antal förhyrningsbara bostäder

skola finnas på orten. Vid prövningen måste observeras, att hyresmarknad

skall finnas »för sådana bostäder, som till storlek och beskaffenhet i huvudsak

motsvara gällande boställsordnings krav på bostad för den ifrågavarande

läraren». Det kan tänkas, att på grund av särskilda förhållanden på en ort

finnas flera förhyrningsbara bostäder om två rum och kök men inga sådana

bostäder om tre rum och kök. Hyresmarknad bör då, därest övriga villkor

äro uppfyllda, anses finnas för bostäder motsvarande tjänstebostäder för

»annan lärare» men saknas för bostäder motsvarande tjänstebostäder för

ordinarie folkskollärare. Slutligen må påpekas, att enligt de sakkunnigas

uppfattning en ort icke kan vid viss tidpunkt anses sakna hyresmarknad,

om sådan under normala tider finnas på orten men möjlighet att vid nämnda

tidpunkt anskaffa bostad åt en lärare är mindre eller kanske så gott

som utesluten på grund av vissa särskilda förhållanden. Sålunda böra t. ex.

icke de försvårade hyresmöjligheter, som råda under nuvarande kristid,

tågås till utgångspunkt för bedömande av frågan örn på en ort hyresmarknad

finnes eller saknas. Skulle man tillåta, att frågan besvarades efter de

vid varje aktuell tidpunkt föreliggande förhållandena, skulle enligt de sakkunnigas

uppfattning oskäliga krav kunna komma att ställas på skoldistrikten.

I huvudregeln ha emellertid också såsom villkor för att skoldistrikt skall

vara skyldigt tillhandahålla tjänstebostad indirekt uppställts vissa krav

på den ifrågavarande lärarens anställning. Skyldighet skall sålunda ej föreligga

gentemot sådan lärare, som tjänstgör såsom vikarie för tjänstledig

lärare, och ej heller gentemot lärare, som uppehåller lärartjänst vilken kan

anses vara av tillfällig natur. Vid övervägandena i denna fråga ha de sakkunniga

påpekat, att nuvarande bestämmelser icke giva någon klar vägledning

för besvarande av frågan, åt vilka slag av lärare ett skoldistrikt kan

vara skyldigt att tillhandahålla tjänstebostäder. Enligt de sakkunnigas uppfattning

synes gränsdragningen i de nya bestämmelserna utan vidare vara

klar i två avseenden. I intet fall bör nämligen skoldistrikt vara skyldigt att

tillhandahålla flera tjänstebostäder än antalet läraravdelningar vid den

skola, varom fråga är. Likaså är det enligt de sakkunnigas uppfattning

uppenbart, att sådan skyldighet icke bör föreligga gentemot t. ex. en tillfälligt

anställd sjukvikarie. Gränsdragningen kan emellertid enligt de sakkunnigas

mening ej ske efter anställningstidens längd. Att formulera en

konkret bestämmelse, genom vilken skoldistriktens skyldighet skulle kunna

noggrant fixeras, finna de sakkunniga ej möjligt. De sakkunniga antyda

en del fall, då lärarens anställning mäste anses vara av mera tillfällig natur,

och uttala, att skoldistriktens skyldighet bör föreligga gentemot lärare som

icke har anställning av sådan natur. Samtidigt uttala emellertid de sakkunniga

att en lärare, gentemot vilken icke föreligger tjänstebostadsskyl

dighet, dock ej bör lämnas utan erforderlig hjälp. Härom anföra de sakkunniga:
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

Om ett skoldistrikt enligt den regel, för vilken nu redogjorts, icke har

skyldighet att tillhandahålla viss lärare tjänstebostad, bör det dock åligga

distriktet att på allt sätt söka hjälpa läraren att erhålla bostad. Då en

lärare med tillfällig anställning bör vara skyldig att för anställningstiden

åtnöjas med förhyrning av ett möblerat runi och ej heller bör kunna ha

anspråk på att hans bostad skall ligga i skolans närhet, torde i de flesta

fall en sådan lärare kunna erhålla bostad inom distriktet. Skulle emellertid

så ej kunna ske utan läraren bliva nödsakad anskaffa bostad i t. ex. ett

utanför skoldistriktet beläget samhälle, tillhörande högre ort sgrupp, torde

Kungl. Majit på lärarens framställning och under förutsättning, att lärarens

anställning är av viss varaktighet, kunna medgiva denne rätt att uppbära

lön efter bostadsortens högre ortsgrupp.

Från huvudregeln föreslå de sakkunniga två generella undantag. Enligt

det första skall skyldighet för skoldistrikt att tillhandahålla tjänstebostad

icke föreligga, örn läraren ändå har eller kan anskaffa bostad, som statens

folkskolinspektör finner godtagbar med hänsyn till, bland annat, lärarens

tjänstgöringsförhållanden, och läraren ej påfordrar anvisande av tjänstebostad.

Enligt det andra undantaget skall skyldighet ej föreligga, örn vederbörande

länsstyrelse efter därom av skoldistriktet gjord framställning och

efter folkskolinspektörens hörande förklarar, att distriktet tills vidare icke

skall vara skyldigt tillhandahålla tjänstebostäder åt sina lärare Öller tjänstebostad

åt viss lärare. Beträffande innebörden av det andra undantaget anföra

de sakkunniga:

Om i ett skoldistrikt en skola är belägen i omedelbar närhet av ett i

annat skoldistrikt liggande samhälle, och örn hyresmarknad finnes i samhället

men saknas inom den ort, där skolan är belägen, kunna förhållandena

tänkas vara sådana, att det skulle framstå såsom olämpligt att hävda, att

det förstnämnda skoldistriktet vore skyldigt att tillhandahålla tjänstebostäder

åt lärarna vid den omförmälda skolan. Ej heller torde det vara

lämpligt att konstituera skyldighet för ett skoldistrikt att tillhandahålla

tjänstebostäder åt lärarna vid en skola, örn det med stor sannolikhet kan

förutses, att skolan inom ett begränsat antal år kommer att indragas eller

omändras till sådan skolform, att tjänstebostäder av visst slag bliva överflödiga.

I fall som de nu nämnda torde möjlighet böra beredas skoldistrikten

att kunna bliva befriade från eljest föreliggande tjänstebostadsskyldighet.

Beslut örn befrielse på sådan grund förutsätter en noggrann prövning

av förhållandena i varje särskilt fall. Denna prövning torde lämpligast

kunna anförtros åt vederbörande länsstyrelse. Då andra lika motiverade

undantagsfall som de här angivna kunna tänkas förekomma, bör enligt de

sakkunnigas mening i stadgandet om skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla

tjänstebostäder intagas en bestämmelse, att sådan skyldighet icke

skall föreligga, om vederbörande länsstyrelse efter därom av skoldistrikt

gjord framställning förklarar, att distriktet tills vidare icke skall vara skyldigt

tillhandahålla tjänstebostäder åt sina lärare eller tjänstebostad åt viss

lärare.

Utöver de nu angivna bestämmelserna föreslå de sakkunniga i detta

sammanhang en föreskrift innefattande krav på viss beskaffenhet även av

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

tjänstebostad, som tillhandahålles av skoldistrikt, vilket icke är skyldigt

att tillhandahålla dylik bostad. Till stöd för detta förslag uttala de sakkunniga

följande.

Beträffande varje tjänstebostad, som tillhandahålles, bör man enligt de

sakkunnigas mening kunna kräva, att den skall stå i överensstämmelse med

de i boställsordningen givna eller med stöd av boställsordningen meddelade

bestämmelserna. Uppställandet av detta krav kan kanske från vissa synpunkter

synas något tveksamt, såvitt rörer tjänstebostäder som tillhandahållas

av skoldistrikt, som icke hava skyldighet att tillhandahålla sådana

bostäder. Enligt vad i det följande kommer att närmare utvecklas,

föreslå emellertid de sakkunniga, att för lärarna skall stadgas skyldighet

att mottaga tjänstebostad, även örn den anvisas av skoldistrikt, som icke

är skyldigt att tillhandahålla den. Då sålunda mottagningsskyldighet ålägges

lärarna, bör man enligt de sakkunnigas uppfattning ålägga skoldistrikten

att tillse, att de tjänstebostäder, som tillhandahållas, uppfylla det förut

nämnda kravet. Härigenom vinnes ock, att kravets uppfyllande i fråga om

en tillhandahållen tjänstebostad kan hävdas, utan att utredning behöver

verkställas beträffande skoldistriktets skyldighet att tillhandahålla bostaden.

Mot de sakkunnigas förslag till bestämmelser örn när skoldistrikten skola

ha skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder ha vissa erinringar gjorts

i remissvaren. Sålunda förordar skolöverstyrelsen, att de av de sakkunniga

föreslagna bestämmelserna i § 52 folkskolestadgan för att erhålla större

pregnans sammankopplas med de nuvarande föreskrifterna i statsbidragskungörelsen

och att det samtidigt uttalas i författningstexten, att hyresmarknadens

ringa omfattning kan utgöra skäl för att skyldighet att anskaffa

tjänstebostad skall föreligga. Överstyrelsen säger sig vidare väsentligen

dela de av folkskolinspektörerna i regel framförda farhågorna, att

bostadsanskaffningen för vikarier och lärare med tillfällig anställning skulle

bliva svårlöst, om författningsmässigt ingenting utsäges härom. Det

skulle enligt överstyrelsens mening vara till fördel, om i anslutning till § 52

i folkskolestadgan upptoges ett stycke av den innebörd, att skoldistrikt, då

förhållandena så påkalla, bör i fråga örn annan lärare, än som berörs av

de sakkunnigas förslag, vara behjälpligt vid anskaffande av bostad genom

anvisande av rum med erforderliga möbler eller på annat sätt.

Svårigheterna för vikarier att anskaffa bostad ävensom svårigheterna

överhuvud att anskaffa bostad under tider av bostadsbrist lia betonats av

vissa länsstyrelser. För att avhjälpa lärarnas svårigheter föreslås i regel, att

i författningsväg skall fastslås skoldistriktens skyldighet att hjälpa lärarna

även då distrikten ej ha skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder. Ett

par länsstyrelser anse av behovet påkallat, att det ålägges skoldistrikten

skyldighet att på begäran anskaffa eller lämna anvisning på bostad åt

vikarie.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

JJeparte
ucntschefen.

.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

De nuvarande bestämmelserna örn när skoldistrikten lia skyldighet att

tillhandahålla tjänstebostad äro icke tillfredsställande. Jag delar de sakkunnigas

uppfattning, att vid den allmänna revision av tjänstebostadsbestämmelserna,

som nu skall genomföras, i folkskolestadgan böra intagas

bestämda regler örn när nämnda skyldighet skall föreligga.

Mot de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna ha i remissutlåtandena

riktats vissa erinringar. Enligt dessa remissmyndigheters uppfattning

borde dels skyldighet för skoldistrikten föreligga även vid akut bostadsbrist

på ort, varest eljest finnes hyresmarknad, dels ock i författnings väg

föreskrivas skyldighet för skoldistrikten att vara vikarier och andra tillfälligt

anställda lärare behjälpliga med anskaffande av bostad. Den förstnämnda

utsträckningen av skoldistriktens skyldighet har av de sakkunniga

diskuterats men avvisats såsom ägnad att åstadkomma oskäliga krav på

skoldistrikten. Jag delar de sakkunnigas uppfattning i detta hänseende.

Utsträckningen av tjänstebostadsskyldigheten till vikarier och andra tillfälligt

anställda lärare har ock avböjts av de sakkunniga, som dock uttalat

att, trots frånvaron av författningsbestämd skyldighet, det likväl bör

åligga distrikten att söka hjälpa vederbörande lärare att erhålla bostad. För

egen del ansluter jag mig till de sakkunnigas uppfattning i denna fråga.

Jämväl i övrigt biträder jag de sakkunnigas förslag till bestämmelser angående

skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder.

Lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad eller att eljest

bo i skolans närhet.

Enligt 37 § folkskolans avlöningsreglemente gäller för närvarande, att,

om tjänstebostad av tjänlig beskaffenhet anvisas åt en lärare, han är skyldig

att mottaga densamma och ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i

gällande boställsordning.

Lärarlönesakkunniga föreslå följande ändrade lydelse av förenämnda

paragraf.

»Anställes lärare för minst en termin, är han, därest åt honom anvisas

tjänstebostad, som står i överensstämmelse med de i gällande boställsordning

givna eller med stöd av boställsordningen meddelade bestämmelserna,

skyldig att mottaga tjänstebostaden och ställa sig till efterrättelse föreskrifterna

i boställsordningen.

Anvisas tjänstebostad av skoldistrikt, som icke är skyldigt att tillhandahålla

läraren sådan bostad, må vederbörande länsstyrelse, där så med hänsyn

till bostadens beskaffenhet befinnes skäligt, på framställning av läraren

och efter folkskolinspektörens hörande medgiva läraren befrielse tills vidare

från skyldigheten att mottaga tjänstebostaden i fråga.»

Förslaget överensstämmer med nu gällande bestämmelse däri, att bostadens

beskaffenhet i båda fallen är avgörande för örn läraren skall vara

skyldig att mottaga den såsom tjänstebostad eller ej. Detta innebär, att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 356. 17

lärarens omförmälda skyldighet i princip är lika, vare sig skoldistriktet har

skyldighet att tillhandahålla tjänstebostaden eller ej. I två hänseenden föreligga

olikheter mellan gällande bestämmelse och förslaget. För det första

har det nuvarande vaga kravet på att bostaden skall vara »av tjänlig beskaffenhet»

utbytts mot kravet pa att tjänstebostaden skall stå »i överensstämmelse

med de i gällande boställsordning givna eller med stöd av

boställsordningen meddelade bestämmelserna». Detta har skett i enlighet

med de sakkunnigas uttryckligt framhallna asikt, att bestämmelserna örn

folk- och småskollärarnas tjänstebostäder böra så utformas, att varje till

tjänstebostad avsedd bostad skall uppfylla eller bringas att uppfylla boställsordningens

fordringar. För det andra innehåller förslaget den nyheten,

att icke alla lärare bliva skyldiga att mottaga tjänstebostad, ej ens om

denna uppfyller boställsordningens fordringar. Till stöd för denna del avförslaget

ha de sakkunniga anfört följande.

De sakkunniga ha förut framhållit, att generellt undantag från föreskriften

örn skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder

torde bora medgivas för två fall, nämligen såvitt gäller bostad åt lärare,

som tjänstgör såsom vikarie för tjänstledig lärare, och bostad åt lärare,

som uppehåller tjänst, vilken kan anses vara av tillfällig natur. Enligt de

sakkunnigas uppfattning bör direkt motsvarighet till dessa undantag icke

skapas, när det gäller lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad. Enbart

anställningsformen eller tjänstens beskaffenhet torde nämligen för läraren

icke i större mån inverka på behovet av tjänstebostad eller svårigheten att

mottaga sådan bostad. Den ojämförligt största inverkan torde dessa frågor

i stället röna av anställningstidens längd. Anställes lärare för kortare tid,

t. ex. mindre än en termin, torde han ibland endast med svårighet kunna

tillgodogöra sig fördelarna av en anvisad tjänstebostad, bland annat därför

att den i regel är omöblerad. Är anställningstiden redan från början bestämd

till minst en termin, torde läraren emellertid i regel kunna ordna så,

att det blir fördelaktigt för honom att mottaga tjänstebostad. Anställes

lärare för minst en termin, bör han därför enligt de sakkunnigas uppfattning

kunna mottaga en tjänstebostad, även örn han är vikarie för tjänstledig

lärare eller uppehåller tjänst, som kan anses vara av tillfällig natur.

Generellt befriade från skyldighet att mottaga tjänstebostad böra alltså

endast de lärare vara, som anställas för kortare tid än en termin.

Utöver nu angivna olikheter mellan gällande bestämmelse och de sakkunnigas

förslag innehåller förslaget den nyheten, att en lärare för visst

fall kan av vederbörande länsstyrelse medgivas befrielse från eljest föreliggande

skyldighet att mottaga viss tjänstebostad. Härom lia de sakkunniga

anfört följande.

Enligt de sakkunnigas uppfattning måste man i princip utgå från att en

lärare skall vara skyldig att mottaga en tjänstebostad, som uppfyller boställsordningens

krav, även örn den erbjudes av ett skoldistrikt, som icke

bär skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder. De sakkunniga förbise

emellertid ej, att denna principiella regel i vissa fall kan komma att före
Bihang

till riksdagens protokoll 19J,6. 1 sami. Nr S56.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

falla väl sträng. Detta sammanhänger med att de sakkunniga i sitt förslag

till boställsordning måst föreslå rätt vittgående särbestämmelser för äldre

tjänstebostäder. En äldre tjänstebostad kan således tills vidare sakna de

flesta s. k. moderna bekvämligheter och även i andra hänseenden vara

mindre tillfredsställande men ändå »stå i överensstämmelse med de i boställsordningen

givna eller med stöd av boställsordningen meddelade bestämmelserna».

Anvisar ett skoldistrikt, som icke har skyldighet att tillhandahålla

tjänstebostäder, en sådan äldre tjänstebostad åt en lärare, som

på hyresmarknaden kan anskaffa en fullgod bostad, torde det kunna förefalla

hårt för läraren, örn han under alla förhållanden skall vara skyldig

mottaga den anvisade bostaden. Det synes de sakkunniga icke oskäligt,

örn man för fall liknande det anförda beredde läraren möjlighet att bliva

befriad från den honom eljest åvilande skyldigheten att mottaga tjänstebostad.

Sådan befrielse bör kunna medgivas först efter särskild prövning.

Denna prövning torde lämpligen böra anförtros åt vederbörande länsstyrelse.

De sakkunnigas förslag i nu förevarande hänseende har icke rönt invändning

från remissmyndighetemas sida.

I samband med frågan örn lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad

ha lärarlönesakkunniga till behandling upptagit två andra frågor, nämligen

dels frågan örn skyldighet för folkskolans lärare att alltid bo i skolans

närhet och dels frågan örn skyldighet för nämnda lärare att ha viss mottagning

i skolan för elevernas målsmän. De sakkunniga ha påpekat, att

för lärare vid rikets allmänna läroverk gäller såväl bosättningsplikt som

mott agningsskyldighet.

Vad angår bosättningsplikt anse de sakkunniga av flera skäl, att sådan

icke bör föreskrivas för folkskolans lärare, åtminstone icke för närvarande.

Däremot föreslå de sakkunniga införandet av en begränsad mott agningsskyldighet

för nämnda lärare. Härom anföra de sakkunniga:

Utöver den omförmälda bestämmelsen i läroverksstadgan om viss bosättningsplikt

för lärare vid de allmänna läroverken finnes i samma stadga en

föreskrift, att lärare är skyldig att varje vecka under läsåret på bestämd, i

katalogen angiven mottagningstid lämna lärjungarnas målsmän tillfälle att

med honom rådgöra om angelägenheter, som angå skolan (§ 135 punkt 5).

Ej heller till denna bestämmelse finnes någon motsvarighet för folkskolans

lärare. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör emellertid för de lärare i folkskolan,

som icke äro bosatta i skolans närhet, införas en skyldighet att

under en för mottagning avsedd tid vara för lärjungarnas målsmän tillgängliga

i skolan. Med hänsyn till att målsmännen till folkskolans elever i stor

utsträckning torde vara förhindrade att infinna sig till en mottagning, som

förlagts i anslutning till skolans lektionstimmar, torde den mottagning, varom

nu är fråga, stundom böra förläggas efter vanlig arbetstids slut, exempelvis

efter klockan 18 eller 19. Å andra sidan torde mottagning i folkskolan

icke behöva äga rum så ofta som varje vecka. En gång varje månad under

läsåret synes vara tillräckligt. Det torde icke kunna anses för betungande

för lärarna, örn det ålägges dem mottagningsskyldighet i skolan en gång i

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 366.

månaden. Mottagningstidens längd bör enligt de sakkunnigas mening icke

bestämmas generellt. Det torde böra överlåtas åt vederbörande skolstyrelse

att i samråd med läraren bestämma dag och klockslag för mottagningen

ävensom den minsta tid, läraren vid varje mottagning skall vara tillgänglig

i skolan. De sakkunniga vilja endast framhålla, att mottagningstiden måste

givas den längd, att erforderligt tillfälle lämnas till verkligt rådgörande

mellan läraren och målsmännen. De sakkunniga förutse, att folk- och småskollärarnas

mottagningar åtminstone till en början icke komma att bliva

så talrikt besökta, men anse, att ett meddelande om att lärarna på vissa

tider sta till målsmännens förfogande bör kunna på ett önskvärt sätt stimulera

målsmännen till att utnyttja den möjlighet till kontakt, som därigenom

erbjudits.

Bestämmelsen om den ifrågavarande mottagningsskyldigheten bör meddelas

i folkskolestadgan och, som tidigare angivits, inskränkas till att avse

de lärare, som icke bo i skolans närhet. För de lärare, som äro bosatta i

skolans närhet, synes det nämligen icke nödvändigt att föreskriva sådan

skyldighet, varom här är fråga. De sakkunniga vilja erinra om att lärare

enligt § 29 mom. 4 folkskolestadgan bör så mycket som möjligt för barnens

uppfostran anlita föräldrarnas medverkan. Den kontakt mellan lärare och

målsmän, som sålunda förutsättes, synes utan svårighet — och utan att

några särskilda föreskrifter behöva meddelas — kunna åstadkommas i de

fall, då läraren bor i orten. Intet hindrar emellertid, att sådan lärare ändå

överenskommer med skolstyrelsen om viss mottagningstid.

Av remissmyndigheterna har en länsstyrelse förklarat sig anse, att bosättningsplikt

inom kommunen borde föreskrivas, medan två länsstyrelser

uttalat sig för mottagningsskyldighetens utsträckande till alla lärare vid

folk- och småskolor. Sistnämnda två länsstyrelser ha dessutom velat utöka

mottagningsskyldigheten till en gång var fjortonde dag respektive en gång

i veckan.

Lärarlönesakkunnigas förslag i fråga om lärares skyldighet att mottaga

tjänstebostad innebär ändring av 37 § folkskolans avlöningsreglemente.

Fråga om sadan ändring ankommer på chefens för finansdepartementet

föredragning. Jag framlägger därför icke något förslag i ämnet men har

ansett lämpligt att i nu förevarande sammanhang lämna en redogörelse

även för denna del av tjänstebostadsfrågan.

Vad de sakkunniga anfört till stöd för införande av skyldighet för dem av

folkskolans lärare, som icke bo i skolans närhet, att under en för mottagning

avsedd tid vara för lärjungarnas målsmän tillgängliga i skolan, kan

jag biträda. Även i övrigt anser jag förslaget vara väl avvägt och förordar

därför detsamma.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att bosättningsplikt av ifrågasatt,

slag icke nu bör föreskrivas för folkskolans lärare.

Departe
mentschefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis •proposition nr S56.

Tjänstebostads belägenhet.

Enligt gällande boställsordning är huvudregeln, att tjänstebostad skall

vara förlagd till särskilt hus i skolans närhet. Viktigaste undantaget från

huvudregeln utgör det fall, att skolhuset är avsett för endast en läraravdelning.

Ett annat undantagsfall föreligger, då »tjänstebostad ej lämpligen

kan förläggas till särskilt hus». Därutöver äger skolöverstyrelsen en allmän

rätt att besluta om avvikelse från de angivna bestämmelserna, då sådan

avvikelse påkallas på grund av särskilda förhållanden.

Lärarlönesakkunniga föreslå ingen saklig ändring av de gällande reglerna,

endast en mindre redaktionell ändring av författningstexten.

Av det vid betänkandet fogade särskilda yttrandet av folkskolans personalrepresentanter

framgår, att dessa ansett, att de sakkunniga bort taga

positiv ståndpunkt för en sådan anordning, att varje tjänstebostad skulle

vara förlagd till särskilt hus.

I remissutlåtandena har erinran gjorts endast mot den i föreskrifterna

örn tjänstebostads belägenhet ingående bestämmelsen att, örn flera tjänstebostäder

äro inrymda i samma hus, de skola vara väl avskilda från varandra

och, där förhållandena sådant medgiva, försedda med var sin ingång.

Länsstyrelserna i Kristianstads, örebro och Västmanlands län ha ur kost

nadssynpunkt velat utesluta kravet på särskilda ingångar.

Lärarlönesakkunniga ha i detta sammanhang till behandling upptagit

frågan örn vad som skall förstås med kravet på att tjänstebostad skall vara

förlagd till särskilt hus »i skolans närhet». De sakkunnigas överväganden

utmynna icke i något förslag, men här torde lämpligen böra atergivas vad

de sakkunniga anfört i frågan.

Som omförmälts, skall tjänstebostad vara förlagd till särskilt hus »i skolans

närhet». Vad med det citerade uttrycket skall förstås, torde icke vara

lätt att angiva. Av rättspraxis får man, såvitt de sakkunniga kunnat finna,

ej annan vägledning för bedömande av fragan örn det största avstand, som

bör kunna inrymmas i begreppet, än att i ett av regeringsrätten avgjort

mål en tjänstebostad, som varit belägen pa ett avstånd av 1 137 meter

från skolan, icke ansetts vara belägen i skolans närhet (Regeringsrättens

årsbok 1928, not E 209).

I regel torde det icke möta några svårigheter att avgöra, örn en tjanstebostad

är belägen i skolans närhet eller ej. Oftast torde nämligen tjänstebostäderna

byggas alldeles invid skolorna. Ibland kunna dock särskilda forhållanden

medverka till att tjänstebostad förlägges på något avstånd från

skolan. Detta kan t. ex. förekomma, örn äldre skola på grund av otillräcklighet

eller för dålig beskaffenhet ersättes med ny skola och i samband därmed

det äldre skolhuset ombygges till tjänstebostäder. Lämpligaste platsen

för nya skolhuset kan därvid visa sig vara belägen ett stycke från det äldre

skolhuset. Andra fall, då tjänstebostad kan komma att ligga på något avstånd

från skolan, äro de, då ett skoldistrikt på grund av skolhusets otili
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356. 21

räcklighet måste för skoländamål taga i anspråk i skolhuset eller i dess

omedelbara närhet belägna tjänstebostäder och i anledning därav anskaffa

nya tjänstebostäder åt lärarna. Vare sig skoldistriktet därvid bygger nya

tjänstebostadshus eller köper en fastighet och upplåter den till tjänstebostäder

eller anvisar lärarna tjänstebostäder i någon kommunen redan tillhörig

fastighet, t. ex. kommunalhus, kan det hända, att de nya tjänstebostäderna

icke bliva belägna så nära skolan. För fall som de nu nämnda är

det erforderligt, att innebörden i uttrycket »i skolans närhet» kan åtminstone

till viss grad bestämmas.

De sakkunniga ha övervägt möjligheten av att i författningstexten närmare

precisera den ifrågavarande bestämmelsen men funnit, att en precisering

icke är möjlig. Orsaken härtill är, att bedömandet av frågan, örn en

viss tjänstebostad skall anses vara belägen i skolans närhet eller ej, ofta

torde röna inflytande av beskaffenheten av vägen eller vägarna mellan skolan

och tjänstebostäder vilken beskaffenhet ju kan vara mycket olika i

olika fall. Då ledning för bestämmande av innebörden i det ifrågavarande

uttrycket torde kunna erhållas genom en jämförelse med ett liknande uttryck

i annan författningstext, vilja de sakkunniga här rikta uppmärksamheten

på bestämmelsen i de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av § 52

punkt 2 folkskolestadgan, att skoldistrikt skall vara skyldigt tillhandahålla

tjänstebostad, örn hyresmarknad icke finnes »i skolans närmare omgivning».

Skillnaden i uttryck mellan de båda här avsedda bestämmelserna är

medvetet åstadkommen och motsvaras enligt de sakkunnigas uppfattning av

en bestämd skillnad mellan de längsta avstånd, som böra medgivas i det

ena och det andra fallet. Gäller det frågan, om ett skoldistrikt skall vara

skyldigt tillhandahålla tjänstebostad at en lärare, bör nämligen enligt de

sakkunnigas uppfattning sådan skyldighet icke anses föreligga, om hyresmarknad

finnes på ett med hänsyn till såväl lärarens som skolans intressen

ej oskäligt avstånd från skolan. De sakkunniga anse, att detta avstånd icke

lämpligen kan fixeras i författningsbestämmelsen, men med det av de sakkunniga

valda uttrycket har avsetts att angiva, att gränserna för det område,

inom vilket hyresmarknad skall finnas, torde böra dragas på ett avstånd

av ungefär 2 km fran skolan, farbar väg. Men om hyresmarknad ej

finnes på nämnda avstånd och skyldighet således bör föreligga för skoldistriktet

att tillhandahålla tjänstebostad, då bör distriktet enligt de sakkunnigas

mening vara skyldigt att tillhandahålla en bostad, som ligger

närmare skolan än den på nyss nämnt sätt bestämda yttersta gränsen för

det område, inom vilket hyresmarknad skall finnas. Då de sakkunniga

i bestämmelsen örn tjänstebostads belägenhet föreslagit bibehållande av

det i hittillsvarande boställsordningar använda uttrycket »i skolans närhet»,

ha de sakkunniga varit av den uppfattningen, att nämnda uttryck

icke medgiver sa stora avstand som uttrycket »i skolans närmare omgivning».

Enligt de sakkunnigas uppfattning torde man såsom allmän regel

böra utgå från att en tjänstebostad icke kan sägas ligga »i skolans närhet»,

örn den är belägen mer än 1 km från skolan. Detta maxiiniavstånd torde

för övrigt enligt de sakkunnigas mening böra medgivas endast i enstaka

undantagsfall.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga örn bestämmelsen örn tjänstebostads

belägenhet ävensom vad de anfört i fråga örn innebörden av uttrycken

»i skolans närhet» och »i skolans närmare omgivning» har icke givit mig

anledning till erinran.

Dcparte
men

Uchefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 356.

Tjänstebostads storlek.

I fråga om tjänstebostads storlek gäller för närvarande (enligt 3 § 1 mom.

av 1937 års boställsordning), att tjänstebostad för ordinarie folkskollärare

skall innehålla minst tre i lämplig, direkt förbindelse med varandra stående

rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 90 kvadratmeter

och att tjänstebostad för annan lärare skall innehålla minst ett rum och

kök i direkt förbindelse på samma botten med en sammanlagd golvyta av

omkring 45 kvadratmeter. Enligt en vid boställsordningen fogad övergångsbestämmelse

gällde intill den 1 juli 1943, att tjänstebostad för ordinarie

kvinnlig folkskollärare skulle innehålla minst två i lämplig, direkt

förbindelse med varandra stående rum och kök med en sammanlagd golvyta

av omkring 65 kvadratmeter.

Lärarlönesakkunniga ha vid sin behandling av föreliggande fråga haft

att taga hänsyn till dels en skrivelse från 194-0 års civila byggnadsordning

med förslag om sänkning av den sammanlagda golvytan i folk- och

småskollärarnas tjänstebostäder från 90 respektive 45 kvadratmeter till

80 respektive 40 kvadratmeter, dels ock en framställning från Sveriges

småskollärarinnefÖrlund med hemställan att storleken av tjänstebostad för

småskollärarinna måtte fastställas till två rum och kök om minst 60

kvadratmeter.

I betänkandet har redovisats resultatet av en av de sakkunniga verkställd

undersökning rörande de mått, vissa statliga myndigheter ansett

lämpligt att fastställa i fråga om storleken å sina tjänstebostäder.

Lärarlönesakkunnigas förslag och uttalanden beträffande tjänstebostädernas

storlek kunna sammanfattas sålunda:

a) Författningsbestämmelsen bör i första hand fastslå den golvyta, som

tjänstebostad skall omfatta, och i andra hand giva besked om hur denna

golvyta bör vara disponerad.

b) Tjänstebostad för ordinarie folkskollärare bör fastställas att omfatta

en sammanlagd golvyta av omkring 90 kvadratmeter, lämpligt fördelad

på minst tre rum och kök.

c) Tjänstebostad för annan lärare än ordinarie folkskollärare bör fastställas

att omfatta en sammanlagd golvyta av omkring 55 kvadratmeter,

lämpligt fördelad på två rum och kök.

d) De sakkunniga säga sig förutsätta, att tjänstebostad, som uppföres

efter nya boställsordningens ikraftträdande, icke gives mindre golvyta än

angivna 90 respektive 55 kvadratmeter.

e) Under vissa förutsättningar bör såsom tjänstebostad för ordinarie

folkskollärare, som är ensamstående, kunna tills vidare godkännas mindre

bostad än under b) sägs, dock minst av den storlek, varom förmäles

under c).

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts -proposition nr 356.

f) Erforderliga undantagsbestämmelser för redan befintliga (enligt de

sakkunnigas terminologi »äldre») tjänstebostäder böra meddelas. Härvid

böra tills vidare såsom tjänstebostäder generellt godkännas bostad för ordinarie

kvinnlig folkskollärare, örn den har en sammanlagd golvyta av

omkring 65 kvadratmeter, och bostad för icke-ordinarie folkskollärare eller

för småskollärare, biträdande lärare och lärare vid mindre folkskola, örn

den har en sammanlagd golvyta av omkring 45 kvadratmeter. Annan än

nu nämnd äldre tjänstebostad med för liten golvyta bör kunna godkännas

tills vidare genom särskilt beslut av skolöverstyrelsen. I samtliga fall böra

undantagsbestämmelserna givas på visst sätt begränsad giltighetstid.

Till stöd för förslaget om författningsbestämmelsens omredigering till

att i första hand fastställa golvytan och i andra hand giva besked om hur

golvytan bör vara disponerad ha de sakkunniga anfört, att de ansett denna

anordning riktigare och ägnad att skapa större rättvisa tjänstebostadsinnehavarna

emellan, eftersom antalet rum är i viss utsträckning oberoende

av golvytans storlek, så att ett större antal rum ej behöver innebära större

utrymme, och det enligt de sakkunnigas mening bör vara en bostad av

visst utrymme som tillförsäkras läraren.

Vid behandlingen av frågan örn storleken av tjänstebostad för ordinarie

folkskollärare ha de sakkunniga till en början framhållit följande allmänna

synpunkter på spörsmålet.

Tjänstebostäderna för folkskolans lärare äro till allra största delen belägna

på den egentliga landsbygden. På landet föreligger emellertid avolika

anledningar behov av relativt stora bostäder. I verkligheten äro också

bostäderna på landsbygden regelmässigt större än bostäderna i städer och

övriga tätorter. Tjänstemän, som ha sin stationeringsort på landsbygden,

förses ock ofta med större bostäder än som skulle tillkommit dem, örn de

varit stationerade i städer eller samhällen. Folkskolans lärare kunna därför

icke sägas intaga någon särställning, örn för deras tjänstebostäder fastställes

en något större golvyta än som kan anses normal för motsvarande

bostäder i städer och övriga tätorter.

Det finnes en obestridlig strävan hos landsbygdens lärare att söka erhålla

platser i städer och andra tätorter. Detta förhållande är icke alltid

till fördel för folkskoleväsendet i dess helhet, och i sådana fall bör denna

tendens enligt de sakkunnigas uppfattning motverkas med lämpliga medel.

Ett sådant medel är, förmena de sakkunniga, att man söker bereda landsbygdens

lärare ökad trivsel genom rymligare bostäder än dem, som städernas

lärare i allmänhet kunna förhyra.

I samband med dessa överväganden lia de sakkunniga också erinrat örn

ett uttalande av statsutskottet vid 1944 års riksdag i dess utlåtande nr 215,

punkten 8: o), i anledning av Kungl. Maj:ts förslag örn anslag till vissa

byggnadsarbeten vid Folåsa skolhem. Kungl. Majlis förslag innebar, bland

annat, anvisande av medel till uppförande av en lärarbostad vid skolhemmet.

Bostadens golvyta hade ursprungligen föreslagits till 106 kvadratmeter

men föreslogs av Kungl. Majit minskad till omkring 85 kvadratmeter.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

Sedan utskottet erinrat om att folkskollärares tjänstebostad enligt gällande

boställsordning skulle innehålla minst tre rum med en sammanlagd golvyta

av omkring 90 kvadratmeter, uttalade utskottet såsom sin mening, att

mindre tjänstebostäder än nämnda boställsordning tilläte i allmänhet icke

borde byggas för lärarpersonal. I anledning av vad utskottet sålunda uttalat,

föreslog utskottet en höjning av det av Kungl. Majit äskade anslaget

med så stort belopp, som kunde beräknas motsvara den besparing, som

skulle ha uppkommit vid en minskning av lärarbostadens golvyta från 105

till omkring 85 kvadratmeter. Under punkten 9: o) av samma utlåtande

förklarade utskottet bland annat — under åberopande av vad utskottet

anfört under punkten 8: o) — sig icke kunna tillstyrka, att en till uppförande

föreslagen lärarbostad vid Lövstahemmet minskades från 105 till

omkring 85 kvadratmeter, och i anledning härav föreslog utskottet en mot

den avstyrkta minskningen svarande höjning av det begärda anslagsbeloppet.

Riksdagen gjorde statsutskottets uttalande till sitt och beviljade de

av utskottet föreslagna högre anslagen.

Härefter ha de sakkunniga till stöd för sitt förslag om bibehållande av

nuvarande bestämmelse örn storlek å tjänstebostad för ordinarie folkskollärare

anfört följande.

De sakkunniga anse giltiga skäl föreligga för att de ordinarie folkskollärarnas

tjänstebostäder givas något större mått än som kan anses normalt

för en bostad åt en stadsfamilj på ungefär motsvarande sociala nivå som

folkskollärarna. De sakkunniga hålla före, att ur kostnadssynpunkt tillräckliga

skäl ej föreligga för vidtagande av den av civila byggnadsutredningen

föreslagna nedskärningen av bostadsutrymmet för folkskolans

lärare. Beträffande den av civila byggnadsutredningen som ytterligare skäl

för en golvyteminskning åberopade kvalitativa förbättringen vilja de sakkunniga

anföra, att enligt de sakkunnigas uppfattning de ordinarie folkskollärarnas

tjänstebostäder icke äro av den storlek, att den kvalitativa

förbättringen bör inverka på av byggnadsutredningen angivet sätt. En allmän

minskning av golvytorna i förhållande till genomförda förbättringar

och allt eftersom nya förbättringar komma att genomföras torde för övrigt

enligt de sakkunnigas förmenande vara olämplig från bland annat befolkningspolitiska

synpunkter.

Med hänsyn till det anförda och till riksdagens omförmälda uttalanden

och beslut kunna de sakkunniga icke tillstyrka någon minskning av den

golvyta, som för närvarande är bestämd för de ordinarie folkskollärarnas

tjänstebostäder, d. v. s. »omkring 90 kvadratmeter». De sakkunniga vilja

tillika uttala, att de sakkunniga härvid förutsätta, att tjänstebostad, som

uppföres efter nya boställsordningens ikraftträdande, icke gives mindre

golvyta än 90 kvadratmeter.

Från lärarhåll ha framkommit yrkanden örn ökning av den föreskrivna

golvytan i tjänstebostad för ordinarie folkskollärare. De sakkunniga kunna

icke förorda en sådan ökning. Enligt de sakkunnigas mening uppfyller nämligen

redan en bostad på 90 kvadratmeter de anspråk på större utrymme,

som skäligen kunna framställas. Av den av de sakkunniga verkställda

undersökningen av förhållandena i fråga örn vissa statliga befattnings
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts •proposition nr 356.

havares tjänstebostäder synes icke heller framgå, att folkskollärarna äro

med nuvarande bestämmelser sämre ställda i fråga om tjänstebostads golvyta

än flertalet statstjänstemän i närmast motsvarande tjänsteställning.

En föreskrift om 90 kvadratmeters golvyta i tjänstebostad för ordinarie

folkskollärare är enligt de sakkunnigas uppfattning tillfredsställande ur

ännu en synpunkt. Enligt gällande bestämmelser skall en tjänstebostad av

angivet slag innehålla minst tre rum och kök. De sakkunniga anse sig icke

kunna föreslå någon höjning av denna minimibestämmelse men vilja uttala,

att det enligt de sakkunnigas mening är mycket önskvärt, om en folkskollärare

kan beredas en tjänstebostad örn åtminstone fyra rum och kök. En

sådan bostad torde ock utan svårigheter kunna utvinnas på en golvyta

av 90 kvadratmeter. En lämplig disposition av en sådan golvyta torde

enligt de sakkunnigas uppfattning vara: ett stort vardagsrum och tre

mindre rum, av vilka ett lämpligen torde kunna användas som arbetsrum

åt läraren eller anvisas åt ett eventuellt anställt hembiträde. Med hänsyn

till arten av det hemarbete, som lärartjänsten medför, är det av stor betydelse,

örn läraren kan beredas ett särskilt arbetsrum. Å andra sidan torde,

när hembiträde finnes, ett av de mindre rummen behöva anvisas åt henne.

De sakkunniga vilja påpeka, att enligt gällande boställsordning, vars bestämmelser

i allmänhet äro direkt överflyttade från 1918 års boställsordning,

i köket bör finnas utrymme för sovplats åt tjänarinna, där ej särskilt

rum för ändamålet upplåtes. Det torde nu för tiden i de flesta fall

vara omöjligt att erhålla hembiträde, som åtnöjes med sovplats i köket.

Behöver man hembiträde — och detta behov måste förutsättas finnas i

mångå folkskollärares familjer — måste därför i regel ett rum reserveras åt

hembiträdet. Detta innebär ock, att man måste för detta ändamål avsätta

större del av golvytan än vad man i gällande boställsordning räknat med.

När det gäller att avväga den lämpliga storleken å tjänstebostad för

annan lärare än ordinarie folkskollärare — d. v. s. i regel tjänstebostad för

småskollärarinna — ha de sakkunniga först undersökt frågan om sådan

tjänstebostad bör innehålla ett eller två rum. Med erinran om den bestämmelse

i gällande boställsordning som säger att, om bostad, avsedd för ensamt

boende lärarinna, har ett avskilt läge, skoldistriktet bör låta sig angeläget

vara att genom särskilda åtgärder bereda lärarinnan trygghet i tjänstebostäder

ha de sakkunniga uttalat, att bästa sättet att bereda lärarinnan

lindring i den psykiska påfrestning, som följer av ensligheten utan tvekan

torde vara att det gives henne möjlighet att lia annan person — släkting

eller hembiträde — boende hos sig. Enligt de sakkunnigas uppfattning vore

emellertid denna möjlighet till annan persons sällskap eller hjälp med skäl

efterlängtad även av många andra lärarinnor än de avskilt boende. Behovet

av två rum framträder för övrigt enligt de sakkunnigas mening än tydligare,

om tjänstebostad icke är avsedd för småskollärarinna utan för extra

ordinarie folkskollärare, då den kan bliva tagen i bruk av t. ex. en manlig

lärare med familj. Slutligen lia de sakkunniga omförmält, att den av de

sakkunniga verkställda undersökningen beträffande vissa statliga befattningshavares

tjänstebostäder utvisade, att många sådana befattningshavare

i lönegrad 9 (samma lönegrad som ordinarie småskollärarinna till

hör) vore berättigade till tjänstebostäder örn två ruin och kök eller alter

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

nativt ett ruin och kök och två rum och kök. Enligt vad de sakkunniga

inhämtat vore dock praxis numera, att man för statliga befattningshavare

aldrig byggde tjänstebostäder örn ett rum och kök.

Till stöd för förslaget örn utökning av golvytan i nu ifrågavarande

tjänstebostäder från 45 till 55 kvadratmeter lia de sakkunniga anfört

följande.

För en bostad om två rum och kök är en golvyta av 45 kvadratmeter

enligt de sakkunnigas uppfattning icke tillräcklig. De sakkunnigas förslag

om utökning av rumsantalet bör därför medföra ökning även av golvytan.

Ett ytterligare skäl för en sådan ökning framkommer enligt de sakkunnigas

mening vid en jämförelse med vad som för närvarande gäller i fråga

örn golvytan i ordinarie folkskollärares tjänstebostad. En ordinarie folkskollärare,

även en kvinnlig sådan, skall enligt gällande regler tilldelas en

tjänstebostad örn tre rum och kök och omkring 90 kvadratmeter. Tjänstebostad

för ordinarie småskollärarinna skall för närvarande innehålla ett

rum och kök och omkring 45 kvadratmeter. De sakkunniga kunna icke

finna detta vara en rättvis avvägning med hänsyn till proportionen mellan

folk- och småskollärarnas tjänsteställningar och avlöningsförmåner.

Vid avvägandet av storleken av den ifrågasatta ökningen i golvyta ha de

sakkunniga stannat för att föreslå en ökning från omkring 45 till omkring

55 kvadratmeter. Härvid ha de sakkunniga förutsatt, att tjänstebostad, som

uppföres efter nya boställsordningens ikraftträdande, icke gives mindre

golvyta än 55 kvadratmeter. En golvyta av sistnämnda storlek bör enligt

de sakkunnigas uppfattning kunna utan svårigheter så disponeras, att den

kommer att inrymma en bra och relativt rymlig bostad om två rum och

kök. Förhållandet mellan golvytan i ordinarie folkskollärares tjänstebostad

och i »annan lärares» tjänstebostad blir också härigenom mera tillfredsställande.

De småskollärarinnor, som äro försedda med tjänstebostäder, äro i viss

utsträckning gifta, och i ett stort antal fall äro dessa gifta småskollärarinnors

familjeförhållanden sådana, att lärarinnans tjänstebostad måste användas

såsom familjebostad. En bostad örn ett rum och kök med en golvyta

av omkring 45 kvadratmeter torde enligt de sakkunnigas uppfattning

svårligen kunna anses såsom lämplig familjebostad. Vidtagas de av de sakkunniga

nu föreslagna ökningarna i fråga örn golvyta och rumsantal i

tjänstebostäderna för »annan lärare», erhåller man emellertid bostäder, som

enligt de sakkunnigas mening kunna godtagas såsom familjebostäder.

Enligt de sakkunnigas förslag blir således huvudregeln, att åt en ordinarie

folkskollärare skall anvisas en tjänstebostad med omkring 90 kvadratmeters

golvyta, fördelad på minst tre rum och kök, samt åt annan lärare

anvisas en tjänstebostad med omkring 55 kvadratmeters golvyta, fördelad

på två rum och kök. Från denna huvudregel bör dock — även när det

gäller nya tjänstebostäder — i ett fall undantag kunna göras. Härom an

föra de sakkunniga i huvudsak följande.

De sakkunniga förutse, att fall kunna förekomma, då det torde synas

skäligt att även en ordinarie folkskollärare skall vara skyldig åtnöjas med

tjänstebostad av den mindre storleken. Örn nämligen tjänstebostad skall

tillhandahållas en ordinarie folkskollärare, som är ensamstående, och en

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

bostad orri 90 kvadratmeter och tre rum och kök icke står till förfogande

men det finnes en bostad om två rum och kök, bör enligt de sakkunnigas

mening läraren vara skyldig att mottaga den mindre tjänstebostad, som

står till förfogande. De sakkunniga föreslå, att en särskild bestämmelse om

denna skyldighet intages i boställsordningen. Bestämmelsen bör ock innebära,

att skoldistriktet i dessa fall har fullgjort sin skyldighet att tillhandahålla

en tjänstebostad, som uppfyller boställsordningens krav, därest det

tillhandahållit en sådan mindre tjänstebostad som läraren är skyldig att

mottaga.

Grunden för en sådan skyldighet för ordinarie folkskollärare att åtnöjas

med mindre tjänstebostad bör vara, att läraren presumeras icke ha behov

av så stora utrymmen, som en folkskollärarbostad enligt huvudregeln skall

omfatta. Av denna anledning bör skyldigheten aldrig åligga gift folkskollärare.

Den bör ej heller åvila alla ogifta. Skyldigheten bör enligt de sakkunnigas

uppfattning föreligga endast för lärare, som är ensamstående.

Ogift lärare, som har närstående anförvanter boende hos sig, bör enligt de

sakkunnigas mening i regel icke sägas vara ensamstående. Detsamma bör

enligt de sakkunnigas mening gälla lärare, som har hushållerska.

Även för de fall, då tjänstebostadsfrågan ordnats på detta sätt genom

en frivillig överenskommelse, bör gälla, att skoldistriktet fullgjort sin skyldighet

att tillhandahålla en tjänstebostad, som uppfyller boställsordningens

krav.

De sakkunnigas förenämnda förslag i fråga om tjänstebostädernas storlek

avser principiellt alla slag av tjänstebostäder, såväl nya som äldre. Av flera

skäl erfordras emellertid vissa undantagsbestämmelser för de äldre tjänstebostädernas

del. Beträffande dessa undantag anföra de sakkunniga bland

annat följande.

Grunden till att de avsedda undantagsbestämmelserna böra givas är olika

i olika fall. Å ena sidan finnas här nämligen sådana tjänstebostäder, som

uppfylla tidigare eller närmast före den nya boställsordningens ikraftträdande

gällande föreskrifter i fråga örn golvytans storlek. Hit höra folkskollärarinnebostäderna

med en golvyta av omkring 65 kvadratmeter, vilka

varit reglementsenliga intill den 1 juli 1943, samt de tjänstebostäder för

»annan lärare», som ha en golvyta av omkring 45 kvadratmeter och därför

överensstämma med de nuvarande föreskrifterna i ämnet. För dessa två

slag av tjänstebostäder bör enligt de sakkunnigas uppfattning givas ett

stadgande, att de må utan prövning tills vidare avvika från de enligt nya

boställsordningens huvudregel gällande föreskrifterna beträffande golvyta.

A andra sidan finnas ock en hel del tjänstebostäder, som aldrig uppfyllt

gällande bestämmelser i fråga örn golvytans storlek utan endast på grund

av stadgande i övergångsbestämmelserna till boställsordningen ansetts såsom

tjänliga tjänstebostäder. Ehuru de sakkunniga väl inse fördelen och

önskvärdheten av att i den nya boställsordningen sättas bestämda minimimått

i fråga örn sagda storlek, anse de det dock ej möjligt att giva sådana

föreskrifter, att alla dessa sistnämnda tjänstebostäder med för liten golvyta

måste utdömas såsom tjänstebostäder. Enligt de sakkunnigas uppfattning

böra därför undantagsbestämmelserna givas sådan räckvidd, att de må

kunna omfatta även vissa av dessa tjänstebostäder. I detta fall böra de

för små bostäderna dock ej Idiva godkända omedelbart på grund av ett

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 856.

stadgande i boställsordningen, utan möjlighet torde böra öppnas för skolöverstyrelsen

att, om särskilda förhållanden anses därtill föranleda, på

framställning av skoldistrikt giva dispens för sådan bostad från boställsordningens

övriga bestämmelser om golvyta. Dispensen torde böra av skolöverstyrelsen

givas viss tids giltighet, dock så att den alltid upphör, örn

sådan ovan omförmäld åtgärd vidtages med tjänstebostaden eller det hus,

vari den är inrymd, att golvytan kan ökas till de föreskrivna måtten.

De sakkunniga göra till slut vissa uttalanden i två tolkningsspörsmål be

träffande de föreslagna undantagsbestämmelserna för äldre tjänstebostäder.

Det ena spörsmålet är, var man skall anse, att gränsen går mellan de

undantagsfall, som böra vara godkända omedelbart på grund av stadgandet

i boställsordningen, och de undantagsfall, för vilkas godkännande skulle

fordras dispens av skolöverstyrelsen. Omedelbart på grund av stadgandet

i boställsordningen böra enligt de sakkunnigas förslag godkännas dels folkskollärarinnebostäderna

om två rum och kök med en sammanlagd golvyta

av omkring 65 kvadratmeter och dels bostäder för »annan lärare» om ett

rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 45 kvadratmeter.

Tolkningssvårigheten är här knuten till ordet »omkring». Enligt de sakkunnigas

uppfattning bör detta ord här medgiva en avvikelse på ungefär

10 procent. Det andra tolkningsspörsmålet är, var skolöverstyrelsen skall

sätta en lägsta gräns för dispensfallen. Denna gräns torde icke, uttala de

sakkunniga, kunna bestämt fastställas utan torde böra variera från fall

till fall. Den torde vara avhängig av flera omständigheter, framför allt dessa

tre: tjänstebostadsinnehavarens personliga förhållanden, hur tjänstebostäder

golvyta kan beräknas bliva disponerad under dispenstiden samt

tjänstebostadens bekvämligheter och kvalitet i övrigt. Även örn hänsyn

tages till nämnda och eventuellt förekommande andra omständigheter,

måste det dock, framhålla de sakkunniga, finnas en gräns, under vilken

man aldrig bör få gå. Härom uttala de sakkunniga, att enligt deras mening

dispens beträffande tjänstebostäderna för »annan lärare» bör givas ytterst

sällan för bostäder med mindre golvyta än 40 kvadratmeter.

I sitt vid betänkandet fogade särskilda yttrande ha folkskola?is personalrepresentanter

anmält, att de hävdade att golvytan i tjänstebostad för

»annan lärare» borde fastställas till 60 kvadratmeter, detta emedan enligt

representanternas åsikt en fullgod familjebostad icke kunde rymmas inom

en golvyta av 55 kvadratmeter.

I yttrandena lia vissa erinringar gjorts mot de sakkunnigas förslag i fråga

om tjänstebostädernas storlek. Byggnadsstyrelsen har uttalat, att styrelsen,

som i och för sig icke hade något att erinra mot en allmän höjning av

utrymmesstandarden beträffande bostäder, icke funne tillräckliga skäl föreligga

att här avsedda tjänstebostäder gåves större yta, än vad som för närvarande

kunde betraktas som normalt för en tjänstebostad av denna storlek

eller för en lägenhet örn tre rum och kök i ett friliggande enfamiljshus på

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

landsbygden. Med hänsyn härtill funne styrelsen, att lägenhetsytan för närvarande

borde sättas till 80 kvadratmeter för en lägenhet om tre rum och

kök. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter, om icke en sänkning från

90 till 85 kvadratmeter borde övervägas med hänsyn till nu och säkerligen

jämväl framdeles rådande höga byggnadskostnader och i allmänhet tilllämpade

normer för bostadsutrymmen. Å andra sidan föreslår länsstyrelsen

i Uppsala län, att golvytan skall fastställas till omkring 100 kvadratmeter.

Som grund härtill åberopas de sakkunnigas uttalande örn önskvärdheten

av att en folkskollärare beredes en tjänstebostad örn åtminstone fyra rum

och kök. Samma storlek föreslås av länsstyrelsen i Hallands län.

Beträffande storleken av tjänstebostad åt »annan lärare» ha fem länsstyrelser

föreslagit större golvyta än enligt de sakkunnigas förslag. Fyra

av dessa länsstyrelser ha föreslagit en golvyta av 60 kvadratmeter, medan

den femte länsstyrelsen ansett 65 kvadratmeter mera tillfredsställande.

De sakkunnigas förslag i fråga örn golvytorna i tjänstebostäderna innebär

bibehållande av en golvyta av omkring 90 kvadratmeter i tjänstebostad

för ordinarie folkskollärare och höjning från omkring 45 till omkring 55

kvadratmeter av golvytan i tjänstebostad för annan lärare. Gentemot det

förstnämnda förslaget föreligga vissa avvikande åsikter i yttrandena. De

sakkunniga ha emellertid i betänkandet upptagit till behandling tidigare

föreliggande yrkanden av enahanda innebörd som de nu i yttrandena

gjorda men icke funnit sig kunna tillstyrka bifall till något av dessa yrkanden.

För egen del biträder jag de sakkunnigas förslag i fråga örn golvytan

i tjänstebostad för ordinarie folkskollärare, vilket förslag synes mig väl

avvägt ur skilda synpunkter.

Beträffande golvytan i tjänstebostad för annan lärare har såväl av lärarrepresentanterna

som i vissa yttranden påyrkats fastställande av större

golvyta än den av de sakkunniga föreslagna. För egen del har jag funnit,

att övervägande skäl tala för en ökning av golvytans storlek till omkring

60 kvadratmeter.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit och uttalat i fråga örn tjänstebostads

storlek föranleder ingen erinran från min sida.

Tjänstebostads bekvämligheter.

Med »bekvämligheter» förstå de sakkunniga i detta sammanhang vatten

(medelst i bostaden indragen vattenledning), avlopp, elektriskt ljus, centraluppvärmning,

badrum och vattenklosett. I denna betydelse använda de

sakkunniga även uttrycket »de moderna bekvämligheterna». I vissa fall

användes dessutom uttrycket »primärbekvämligheterna». De sakkunniga

avse härmed bekvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt ljus.

Gällande boställsordning — vars bestämmelser i detta hänseende äro lika
-

Departe
mentschefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

lydande med 1918 års boställsordnings — innehåller ingen annan föreskrift

om bekvämligheter än följande föreskrift örn vatten: »I tjänstebostad eller

dess närhet skall finnas tillgång till friskt och gott vatten i för tjänstinnehavarens

hushåll tillräcklig mängd». Som av ordalydelsen framgår, innebär

detta icke något krav på att tjänstebostad skall vara försedd med i bostaden

indragen vattenledning.

Av de förut intagna statistiska uppgifterna framgår, att under vårterminen

1942 endast ungefär 7 procent av samtliga tjänstebostäder för lärare

vid folk- och småskolor voro försedda med alla de moderna bekvämligheterna.

I ungefär 27 procent av antalet tjänstebostäder funnos bekvämlig

heterna vatten, avlopp, elektriskt ljus och centralvärme, eventuellt någon

därutöver men ej alla bekvämligheterna. Ungefär 31 procent av tjänstebostäderna

voro försedda med »primärbekvämligheterna» vatten, avlopp

och elektriskt ljus, medan i ungefär 35 procent av bostäderna dessa primärbekvämligheter

saknades helt eller delvis.

Innan de sakkunniga ingått på spörsmålet om vilka krav man i en ny

boställsordning borde uppställa i fråga örn tjänstebostads bekvämligheter,

ha de i betänkandet redovisat dels resultatet av en av dem företagen undersökning

av de bestämmelser och den praxis i fråga örn tjänstebostäder

bekvämligheter, som gälla på vissa områden inom statsförvaltningen, dels

ock inhämtade upplysningar örn de fordringar i fråga örn bekvämligheter,

som egnahemsstyrelsen uppställer för beviljande av egnahemslån. Vidare

lia de sakkunniga påpekat de möjligheter till bidrag till införande av bekvämligheter

i vissa grupper av lägenheter på landsbygden, som finnas

enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 465) örn lantarbetarbostadslån och

lantarbetarbostadsbidrag. De sakkunniga ha ock återgivit vissa uttalanden

i 1940 års byggnadskostnadssakkunnigas betänkande den 29 januari 1941

med utredning angående byggnadskostnaderna (stat. off. utr. 1941:4).

När det härefter gällt för lärarlönesakkunniga att framlägga förslag i

fråga om bekvämligheterna i folk- och småskollärarnas tjänstebostäder, ha

de sakkunniga med utgångspunkt från att hittills gällande boställsordningar

icke innehållit några föreskrifter örn bekvämligheter först framhållit vissa

allmänna synpunkter på spörsmålet. De sakkunniga anföra:

Boställsordningen skall enligt de sakkunnigas uppfattning innehålla

tvingande bestämmelser om huru tjänstebostäderna för folkskolans lärare

skola vara beskaffade för att tillfredsställa de anspråk, som lärarna enligt

de författningsgivande myndigheternas uppfattning skäligen böra ha rätt

att ställa. Dessa anspråk böra icke vara mindre än de, som i allmänhet

ställas på vanliga bostäder för personer i ungefär samma samhällsställning

som folkskolans lärare inneha. Bostadsstandarden torde emellertid med all

sannolikhet komma att fortsätta att stiga, åtminstone på landsbygden, där

den ännu är betydligt lägre än i tätorterna. Den boställsordning, varom nu

skall framläggas förslag, måste antagas bliva gällande under rätt lång tid.

Med hänsyn härtill och till den med sannolikhet fortsatta standardhöj
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

ningen bör enligt de sakkunnigas mening den nya boställsordningen upptaga

bestämmelser i fråga örn tjänstebostads bekvämligheter, som motsvara

den standard man nu för tiden vid byggande av nya bostäder i allmänhet

strävar efter att uppnå.

Lärarlönesakkurmigas förslag till bestämmelser i fråga örn bekvämligheter

kunna i korthet angivas så:

1. Såsom huvudregel skall för såväl nya som äldre tjänstebostäder gälla,

att varje tjänstebostad skall förses med bekvämligheterna vatten, avlopp,

elektriskt ljus, vattenklosett, centraluppvärmning och badrum.

2. Ett för alla tjänstebostäder gällande undantag från huvudregeln bör

medgivas. Örn nämligen betydande svårigheter föreligga för tjänstebostads

förseende med vatten, avlopp eller elektriskt ljus, bör skolöverstyrelsen

kunna på framställning av skoldistriktet medgiva, att bostaden i avvaktan

på svårigheternas övervinnande må sakna en eller flera av nämnda bekvämligheter.

För tid, varunder tjänstebostad medgives sakna vatten, må den

ock sakna badrum och vattenklosett men ej centraluppvärmning.

3. Äldre tjänstebostad måste tills vidare godkännas såsom tjänstebostad

även om den skulle sakna alla de moderna bekvämligheterna. Vid den första

örn- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparation, som sker efter den

nya boställsordningens ikraftträdande, skall bostaden dock, såvitt möjlighet

därtih föreligger, förses med alla de ifrågavarande bekvämligheterna.

Underlåtes detta, trots att möjlighet därtill förelegat, får bostaden sedan

icke i befintligt skick godkännas såsom tjänstebostad. Oberoende av när

om- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparation kommer att äga rum

skall varje äldre tjänstebostad vara försedd med primärbekvämligheterna

inom fem år från dagen för den nya boställsordningens ikraftträdande.

Beträffande tjänstebostädernas förseende med primärbekvämligheterna

vatten, avlopp och elektriskt ljus lia de sakkunniga anfört i huvudsak

följande.

Tjänstebostad torde i regel kunna förses med vatten medelst i tjänstebostaden

indragen vattenledning. Finnes ej allmän vattenledning på orten

och kan ej genom självtryck vatten ändå inledas i tjänstebostad, bör enligt

de sakkunnigas uppfattning vatten inledas i tjänstebostaden medelst en

hydroforanläggning och ledningar från en brunn. Finnes i tjänstebostaden

tillgång till elektrisk ström, bör hydroforanläggningen göras automatiskt

verkande.

Avlopp från tjänstebostad torde ock i allmänhet kunna tillfredsställande

ordnas.

Större svårigheter torde det i vissa trakter bereda att förse tjänstebostad

med elektriskt ljus. Ännu finnas många kommuner, exempelvis på Gotland,

som icke äro elektrifierade. I vissa skogstrakter kan det också på grund av

de stora avstånden till närmaste med elektrisk belysning försedda plats

vara stora ekonomiska svårigheter förknippade med införande av elektriskt

ljus i en tjänstebostad. I vissa fall torde — på sätt som stundom sker vid

domänverkets tjänstebostäder — de antydda svårigheterna kunna övervin
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 3C6.

nas genom att invid tjänstebostaden uppföres en vindmotor för strömalstring.

Svårigheterna att förse tjänstebostäderna med elektriskt ljus

bliva emellertid med tiden allt mindre på grund av den utbyggnad av ledningsnätet,

som alltfort pågår.

De svårigheter, som sålunda ibland kunna föreligga för tjänstebostads

förseende med vatten, avlopp och elektriskt ljus, äro enligt de sakkunnigas

mening icke större eller oftare förekommande, än att den nya boställsordningen

bör upptaga såsom huvudregel, att de nämnda primärbekvämligheterna

skola finnas i varje tjänstebostad.

Har innehavare av äldre tjänstebostad på egen bekostnad inlett elektriskt

ljus i bostaden och för att erhålla elektrisk ström tecknat andelar i en

distributionsförening, bör i och med ikraftträdandet av den nya boställsordningen

skoldistriktet inträda såsom ansvarig för alla de förpliktelser,

läraren måst ikläda sig för att erhålla den elektriska strömmen. Skoldistriktet

bör på grund härav vara skyldigt att av läraren övertaga dennes andelar

i distributionsföreningen.

Även örn de sakkunniga således anse svårigheterna att förse tjänstebostad

med vatten, avlopp och elektriskt ljus icke vara större än att huvudregeln

bör vara, att primärbekvämligheterna skola finnas i varje tjänstebostad,

förutse de sakkunniga, att de nämnda svårigheterna någon gång kunna

vara så betydande, att det kan vara skäligt att tjänstebostad i avvaktan

på svårigheternas undanröjande får sakna nämnda bekvämligheter eller

någon av dem. Svårigheten att förse tjänstebostad med vatten kan bero

på att bostaden är belägen på sådan berggrund, att vattenledningarnas

nedläggande på frostfritt djup kan vara förenat med stora praktiska svårigheter

och oproportionerligt stora kostnader. Svårighet att förse tjänstebostad

med elektriskt ljus torde uteslutande bero på att trakten, där bostaden

är belägen, icke är elektrifierad. Med hänsyn till möjligheten av

antydda betydande svårigheter bör därför enligt de sakkunnigas uppfattning

huvudregeln ej göras orygglig utan möjlighet öppnas för skolöverstyrelsen

att efter framställning av skoldistrikt medgiva undantag. Avser medgivandet

att tjänstebostad får sakna vatten (medelst i tjänstebostaden indragen

vattenledning), måste dock tillses, att bostadsinnehavarens hushåll

på annat sätt beredes tillgång till erforderligt vatten. Finnes friskt och gott

vatten i tillräcklig mängd att hämta i brunn i tjänstebostäder^ omedelbara

närhet, bör tjänstebostadsinnehavaren vara skyldig att åtnöjas därmed

under den tid skolöverstyrelsens medgivande gäller. Finnes vatten ej att

hämta i en brunn i tjänstebostäder omedelbara närhet, bör skoldistriktet

vara skyldigt att ombesörja, att vatten på lämpligt sätt tillhandahålles.

I fråga örn centraluppvärmning må här påpekas, att de sakkunnigas förslag

innebär, att sådan tjänstebostad, som icke i egenskap av äldre tjänstebostad

får sakna ifrågavarande bekvämlighet intill första örn- eller tillbyggnad

eller mera omfattande reparation, måste vara försedd med denna

bekvämlighet, även om bostaden enligt särskilt medgivande får sakna vatten.

Till stöd härför ha de sakkunniga åberopat, att enligt vad de inhämtat

centraluppvärmning kan utan större svårigheter användas även örn vatten

medelst i bostaden indragen vattenledning ej finnes.

Vid behandlingen av frågan örn centraluppvärmning ha de sakkunniga

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

även något berört vissa svårigheter, som kunna uppkomma, då flera tjänstebostäder

äro belägna i samma hus. De sakkunniga ha härom anfört följande.

Äro flera tjänstebostäder belägna i samma hus, kunna de antingen ha

gemensam centraluppvärmning eller oek var sin sådan, s. k. våningsvärmeledning.

I förstnämnda fallet kunna irritationsmoment lätt uppkomma.

Tjänstebostadsinnehavarna kunna t. ex. lia olika uppfattning örn när eldningen

i den gemensamma värmepannan skall börja eller sluta eller om hur

riklig eller sparsam eldningen skall vara eller örn hur ansvaret för eldningens

ombesörjande skall fördelas. I sistnämnda hänseende kan t. ex. förekomma,

att tjänstebostadsinnehavare anser sig icke skyldig att deltaga i ombesörjandet

av och kostnaden för uppvärmningen av huset under jullovet, örn

lian då är bortrest. För undvikande av tvister som de nämnda böra i

boställsordningen ock intagas noggranna författningsbestämmelser örn fördelning

av ansvar och kostnad i fall, då gemensam centraluppvärmning

förekommer.

Till stöd för kravet på tjänstebostads förseende med badrum ha de sakkunniga

— efter återgivande av en skrivelse av 1940 års civila byggnadsordning,

vari utredningen bland annat förklarat sig hysa den uppfattningen,

att tillgång till badrum, där så vore möjligt, borde beredas i alla

familjebostäder — för egen del anfört i huvudsak följande.

De sakkunniga dela civila byggnadsutredningens uppfattning, att tillgång

till badrum, där så är möjligt, bör beredas i alla familjebostäder. Då

det synes de sakkunniga uppenbart, att vid den fullständiga omarbetning

av boställsordningen, som nu verkställes, ändring även måste komma att

ske i fråga örn hyresavdragsbeloppen, bortfaller för de sakkunniga det skäl,

som avhållit civila byggnadsutredningen från att föreslå införandet i

boställsordningen av en bestämmelse om badrum. Enligt de sakkunnigas

uppfattning bör man emellertid vid införandet av en sådan bestämmelse

gå längre än civila byggnadsutredningen efter ordalagen i sin skrivelse

synes vara benägen att göra. Enligt civila byggnadsutredningens uppfattning

bör tillgång till badrum beredas i alla »familjebostäder». Då i fråga

örn tjänstebostäder^ för folkskolans lärare alla bostäder, såväl de större

som de mindre, kunna komma att tjäna som familjebostäder, vilja de sakkunniga

föreslå, att bestämmelsen örn badrum gives tillämpning å varje

tjänstebostad för lärare vid folk- eller småskola, oberoende av örn den är

familjebostad eller ej. (Att ett från annan synpunkt berättigat undantag

från denna generellt formulerade regel dock bör medgivas, kommer nedan

att påpekas.) Uttrycket »tillgång till badrum» tyder ock på att civila

byggnadsutredningen icke ansett, att varje tjänstebostad borde förses med

eget badrum utan att ett badrum kunde vara gemensamt för flera tjänstebostäder.

De sakkunniga vilja avråda från en bestämmelse, som kan medgiva

en sådan tolkning. Systemet med ett för två eller flera tjänstebostäder

gemensamt badrum torde enligt de sakkunnigas mening vara ägnat att

framkalla irritation och tvister mellan tjänstebostadsinnehavarna. De sakkunniga

anse, att systemet med särskilt badrum till varje tjänstebostad

är väl värt den merkostnad, som därigenom uppkommer. Då skillnaden i

merkostnad för ett badrum och för ett tvättrum ej heller är stor — den

utgöres egentligen endast av kostnaden för badkaret — men fördelarna

Bihang lill riksdagens protokoll 10iG. 1 sami. Nr 356.

.‘i

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

med ett badrum enligt de sakkunnigas uppfattning äro mycket större än

fördelarna med ett tvättrum, finna de sakkunniga det ej motiverat, att

fordringarna sänkas till krav på endast tvättrum.

Sitt förslag örn tjänstebostads förseende med vattenklosett motivera de

sakkunniga sålunda:

Är tjänstebostad försedd med vatten och avlopp, torde inga mera betydande

svårigheter förefinnas för inredande av vattenklosett i bostaden.

Som ovan omförmälts har visserligen egnahemsstyrelsen uttalat sig mot

inredande av vattenklosett i andra fall än där avloppsförhållandena äro

fullt tillfredsställande. Enligt vad de sakkunniga inhämtat böra dock de

anordningar för avlopp från vattenklosett, som numera finnas (t. ex. septictank),

kunna anses vara så tillfredsställande, att de sakkunniga icke på

den grund behöva avhållas från att föreslå tjänstebostädernas förseende

med vattenklosett. Ej heller torde kostnaderna för inredande av denna

bekvämlighet vara så stora, att de böra inverka avhållande.

I fråga om undantaget för äldre tjänstebostäder ha de sakkunniga å ena

sidan framhållit, att enligt vad de statistiska uppgifterna utvisade en

mycket stor del av dessa tjänstebostäder saknade de flesta eller rent av

alla moderna bekvämligheter och att det vore såväl praktiskt som ekonomiskt

omöjligt att omedelbart förse denna mängd äldre tjänstebostäder

med alla de moderna bekvämligheterna. Å andra sidan ha de sakkunniga

betonat, att även alla dessa äldre tjänstebostäder i fråga örn bekvämligheter

uppfylla den nuvarande boställsordningens fordringar. Med utgångspunkt

från det sistnämnda anse de sakkunniga, att äldre tjänstebostads

avsaknad av bevämligheter icke i och för sig bör medföra, att den efter

den nya boställsordningens ikraftträdande utdömes såsom tjänstebostad.

Den bör dock icke få godkännas såsom tjänstebostad hur länge som helst.

Sker efter nämnda ikraftträdande örn- eller tillbyggnad av hus, inrymmande

tjänstebostaden, eller mera omfattande reparation å sådant hus och

kan bostaden därvid förses med de föreskrivna bekvämligheterna eller

någon eller några av dem, bör bostaden ock förses därmed. Sker ej så,

trots att möjlighet därtill finnes, bör tjänstebostaden därefter ej anses uppfylla

boställsordningens krav i fråga om de bekvämligheter, med vilka

bostaden kunnat förses. Det kan emellertid dröja många år efter nya

boställsordningens ikraftträdande, innan angiven åtgärd vidtages. De sakkunniga

säga sig icke anse skäligt, att äldre tjänstebostad skall under

längre tid få sakna de viktigaste bekvämligheterna, de s. k. primärbekvämligheterna

vatten, avlopp och elektriskt ljus. Därför föreslå de, att i boställsordningen

intages en bestämmelse, att äldre tjänstebostad, som saknar

primärbekvämligheterna eller någon av dem, skall inom viss tid, lämpligen

fem år, från boställsordningens ikraftträdande vara försedd med samtliga

primärbekvämligheter. Från denna bestämmelse bör dock enligt de

sakkunnigas uppfattning göras ett undantag i vardera riktningen. Sker

omförmäld ombyggnad, tillbyggnad eller reparation tidigare än fem år

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 356.

fran ikraftträdandet, bör tjänstebostaden redan vid omförmälda åtgärds

vidtagande förses med primärbekvämligheterna. Ä andra sidan bör tjänstebostad

få sakna dessa bekvämligheter även efter femårstidens utgång, om

— på sätt ovan är sagt — skolöverstyrelsens medgivande därtill lämnats.

De sakkunnigas förslag har föranlett vissa erinringar i remissyttrandena.

Sålunda har byggnadsstyrelsen uttalat, att enligt styrelsens mening wcailläggning

ej bör tillåtas på ort, där ordnade avloppsförhållanden saknas,

med mindre förslag till reningsanläggning underställts sakkunnig hälsovårdsmyndighet

och anläggningen av denna besiktigats och godkänts,

innan den tages i bruk. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har också betonat,

att vattenklosett bör inredas endast i de fall, då avloppsförhållandena äro

fullt tillfredsställande. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har ansett, att bekvämligheterna

badrum och vattenklosett icke böra vara obligatoriska i

andra fall, än där anslutning till ett avloppssystem utan oskälig kostnad

kan ske. I fråga örn badrum har länsstyrelsen i Malmöhus län uttalat, att

det med hänsyn till de mycket stora kostnader, som komme att uppstå

för statsverket, kunde ifrågasättas, om icke föreskriften exempelvis örn

badrumsanläggning borde kunna utgå.

Länsstyrelserna i Kalmar län och i Göteborgs och Bohus län ha ifrågasatt,

om icke den allmänna dispensrätten lämpligen borde anförtros åt

en lokal myndighet, t. ex. länsstyrelsen, i stället för åt skolöverstyrelsen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har uttalat, att dispens beträffande införande

av primärbekvämligheterna borde kunna medgivas även på grund

av ekonomiska svårigheter.

Beträffande äldre tjänstebostäders förseende med bekvämligheter har

länsstyrelsen i Hallands län ifrågasatt en bestämd övergångstid även för

andra bekvämligheter än primärbekvämligheterna, medan länsstyrelsen i

Värmlands län och svenska landskommunernas förbund som sin åsikt uttalat,

att den föreslagna femarstiden för primärbekvämligheternas införande

vore alltför kort.

Avsaknaden av bestämmelser om vilka bekvämligheter lärarna skola ha

rätt att kräva i sina tjänstebostäder har onekligen varit en brist i den nuvarande

boställsordningen. Jag delar därför de sakkunnigas uppfattning,

att dylika bestämmelser böra intagas i den nya boställsordningen.

Olika meningar kunna helt naturligt göra sig gällande, när det gäller

frågan örn huru många av de moderna bekvämligheterna, som skola obligatoriskt

kunna fordras i folk- och smaskollärarnas tjänstebostäder. För egen

del anser jag, att de sakkunniga anfört fullt tillfredsställande skäl för sitt

huvudförslag, att varje tjänstebostad skall förses med alla de moderna

bekvämligheterna. Särskilt med hänsyn till den fortsatta höjning av

bostadsstandarden i allmänhet, som kan förutses för landsbygdens del.

Departe
mentschefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

synes det mig icke tillfredsställande att nu fastställa en huvudregel med

lägre krav. Som de sakkunniga ock anfört, erfordras emellertid vissa möjligheter

till undantag från en sådan huvudregel. De sakkunnigas förslag

till undantagsbestämmelser synas mig väl avvägda med hänsyn till såväl

skoldistriktens som lärarnas berättigade intressen. Dock torde möjligen

den föreslagna femårsfristen för primärbekvämligheternas införande kunna

komma att visa sig för kort på grund av förhållanden, varöver skoldistrikten

ej kunna råda. Skulle så bliva förhållandet, torde frågan örn en eventuell

förlängning av fristen få upptagas vid en senare tidpunkt.

Bränsle oell bränsleersättning.

Enligt 6 § gällande boställsordning för lärare vid folk- och småskolor

skall med tjänstebostad följa ved eller annat för uppvärmning av bostaden

lämpligt bränsle till lärarens husbehov. Läraren äger erhålla veden upphuggen

och framforslad till samt inlagd i den till bostaden hörande vedboden.

Vedens sönderhuggning skall ombesörjas av läraren. I 9 § 2 punkten föreskrives

vidare, att lärare skall vinnlägga sig örn sparsamhet i användningen

av honom tilldelat bränsle samt att lärare icke får avyttra eller från tjänstebostad

bortföra bränsle, som åtföljer bostaden. Ersättning för bränslet beredes

skoldistriktet därigenom, att de i 38 § folkskolans avlöningsreglemente

angivna hyresavdragsbeloppen utmätts sa, att de beräknats innefatta

både egentlig hyra och ersättning för bränsle.

Lärarlönesakkunniga föreslå, att i den nya boställsordning^! icke skall

införas någon bestämmelse örn att bränsle skall medfölja tjänstebostad.

Till stöd för sitt förslag anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Systemet med fritt bränsle har såväl fördelar som nackdelar. För systemet

talar bland annat följande. Då skoldistrikt genom centrala uppköp

stundom torde ha möjlighet att erhålla bränslet billigare än den enskilde

läraren torde kunna, kan bostadens uppvärmning förbilligas genom att

bränslet tillhandahålles av skoldistriktet. Örn flera lärare bebo ett tjänstebostadshus

med centraluppvärmning, innebär systemet med fritt bränsle

färre irritationsmoment än ett system, där lärarna gemensamt skola skaffa

bränsle för eldning av värmepannan. Slutligen medför systemet nied fritt

bränsle, att ett skoldistrikt, som tillhandahåller en tjänstebostad som är

dålig och svår att uppvärma, självt får stå för den på grund av bostadens

dåliga beskaffenhet ökade uppvärmningskostnaden, vilket bör gora skoldistriktet

mera villigt att försätta tjänstebostaden i bättre skick.

Mot systemet med fritt bränsle talar bland annat, att detta system icke

medgiver fritt konsumtionsval. Bränsleförbrukaren bestämmer varken

bränslets art, beskaffenhet, kvalitet eller kvantitet. En annan nackdel nied

systemet utgör svårigheten för skolstyrelserna att i varje särskilt fall avgöra,

hur mycket bränsle som bör medfölja tjänstebostad. Denna fråga

har varit föremål för regeringsrättens prövning i ett pär fall. I praxis torde

man för närvarande många gånger godtaga regeringsrättens. beslut i de

nämnda fallen såsom anvisningar beträffande den erforderliga bränsle
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 356.

mängden. Skall systemet bibehållas, torde emellertid böra övervägas, om

icke lämpligast vore, att i boställsordningen angåves, hur mycket bränsle

som borde tillhandahållas i de särskilda fallen. — Mot systemet talar även,

att det från ekonomiska synpunkter icke är lämpligt med fritt bränsle. Det

inbjuder nämligen ej till sparsamhet med bränslet. — Slutligen må framhållas,

att, såvitt de sakkunniga kunnat utröna, folkskolans lärare äro de

enda, åt vilka tillhandahålles bränsle till tjänstebostäderna.

Vid ett övervägande av frågan, örn det nuvarande systemet bör bibehållas

eller ersättas med ett annat, är att märka, att två av systemets fördelar

icke med nödvändighet behöva gå förlorade i ett annat system. Irritationsmomenten

i samband med en gemensam centraluppvärmning kunna

till största delen elimineras, om för dylikt fall delaktigheten i arbete och

kostnad i författningsväg noggrant regleras. Skoldistrikts särskilda intresse

av att tillhandahålla tjänstebostäder, som äro bra ombonade och lätta att

uppvärma, kan ock bibehållas, örn nämligen föreskrift gives örn nedsättning

av hyresavdraget för en tjänstebostad, som är särskilt svår att uppvärma.

Med hänsyn till det i nästföregående stycke anförda kunna de sakkunniga

icke finna det nuvarande systemets fördelar överväga dess nackdelar.

Dessutom kunna de sakkunniga ej finna det motiverat, att folkskolans lärare

även i fortsättningen skola intaga en särställning i nu ifrågavarande

hänseende. På grund härav föreslå de sakkunniga, att i nya boställsordningen

icke införes någon bestämmelse örn att bränsle skall medfölja tjänstebostad.

Folkskolans lärare bliva härigenom likställda med statens befattningshavare

och med lärarna vid de högre kommunala skolorna. Vidare

föreslå de sakkunniga, att hyresavdragen omräknas till att endast innefatta

egentlig hyra för tjänstebostaden samt att i boställsordningen intagas bestämmelser

i de i nästföregående stycke angivna avseenden.

I remissyttrandena har icke rests invändning mot de sakkunnigas förslag

i vidare mån, än att några folkskolinspektörer från skilda delar av landet

samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ansett övervägande skäl tala

för ett bibehållande av skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla bränsle.

Vidare har länsstyrelsen i Gotlands län, som icke haft något att erinra mot

att det fria bränslet borttages, ifrågasatt, örn icke genom en särskild övergångsbestämmelse

de lärare, som hittills haft och allt framgent ha sin

tjänstebostad inrymd i skolhus, borde, därest de så önskade och därom

inom viss tid efter ikraftträdandet gjorde anmälan, bibehållas vid sin rätt

till bränsle enligt G § i gällande boställsordning.

Lärarlönesakkunniga ha i sitt förslag till ny boställsordning intagit vissa

bestämmelser om fördelning av bränslekostnaderna för det fall, att tjänstebostad

är försedd med centraluppvärmning och värmeledningssystemet omfattar

jämväl andra lokaler. Mot de föreslagna bestämmelserna ha vissa

erinringar gjorts i remissyttrandena, varjämte viss opposition mot förslaget

väckts inom ett av lärarförbunden. Jag torde med anledning härav få något

närmare beröra även denna fråga i detta sammanhang.

De av lärarlönesakkunniga föreslagna bestämmelserna finnas intagna i

18 § av deras förslag till boställsordning. Paragrafen har följande lydelse.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition nr 356.

18 §.

1 moni. Är tjänstebostad försedd med centraluppvärmning och omfattar

värmeledningssystemet jämväl annan kommunen tillhörig lokal än tjänstebostad

men icke lokal, som ej tillhör kommunen, åligger det skoldistriktet

att ombesörja uppvärmningen.

Bostadsinnehavaren är skyldig att kvartalsvis i efterskott lämna skoldistriktet

ersättning för uppvärmningen av tjänstebostaden. Denna ersättning

skall utgöra så stor del av skoldistriktets kostnad för det i värmeledningssystemet

använda bränslet, beräknad efter självkostnadspris, som

tjänstebostadens volym utgör av hela den uppvärmda volymen.

2 mom. Är tjänstebostad försedd med centraluppvärmning och omfattar

värmeledningssystemet jämväl annan tjänstebostad eller andra tjänstebostäder

men icke andra lokaler än dessa bostäder, äro bostadsinnehavarna gemensamt

ansvariga för uppvärmningens ombesörjande och bränslekostnaden.

Varje bostadsinnehavare bär därvid så stor del av ansvaret, som volymen

av hans tjänstebostad utgör av summan av de till värmeledningssystemet

anslutna tjänstebostädernas volymer.

Örn någon av bostadsinnehavarna så påfordrar, är dock skoldistriktet

skyldigt att anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen av i första

stycket avsedda tjänstebostäder. Bostadsinnehavarna äro i så fall skyldiga

att kvartalsvis i efterskott bereda skoldistriktet ersättning för dess självkostnader

för uppvärmningens ombesörjande och för det använda bränslet.

Beträffande ersättningsskyldighetens fördelning mellan bostadsinnehavarna

skall gälla vad i första stycket stadgas i fråga örn fördelningen av där

avsett ansvar.

De sakkunniga ha till stöd för sitt förslag anfört i huvudsak följande.

1 mom. avser det fall, att värmeledningssystemet omfattar en eller flera

tjänstebostäder samt dessutom annan kommunen tillhörig lokal, t. ex. skollokal.

För detta fall lia de sakkunniga ansett skäligt, att det alltid ålägges

skoldistriktet skyldighet att ombesörja uppvärmningen. För kostnaderna

för detta ombesörjande bör skoldistriktet icke äga utfå någon gottgörelse

av tjänstebostadsinnehavare, då distriktet ändå måste ombesörja uppvärmning

av den lokal, som jämte tjänstebostaden eller tjänstebostäderna omfattas

av värmeledningssystemet. Däremot bör tjänstebostadsinnehavare

betala sin andel i bränslekostnaderna.

2 mom. avser det fall, då värmeledningssystemet omfattar två eller flera

tjänstebostäder men icke några andra lokaler. Huvudregeln bör enligt de

sakkunnigas mening i detta fall vara, att tjänstebostadsinnehavarna gemensamt

skola vara ansvariga för uppvärmningens ombesörjande och

bränslekostnaderna. Med hänsyn till intresset av att i möjligaste män undvika

oenighet mellan tjänstebostadsinnehavarna i fråga örn uppvärmningen

och kostnaderna därför, bör huvudregeln emellertid kompletteras med två

andra regler. För det första bör enligt de sakkunnigas uppfattning införas

den föreskriften, att örn någon av bostadsinnehavarna så påfordrar, skoldistriktet

skall vara skyldigt att anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen.

Denna skyldighet för skoldistriktet skall alltså inträda, så snart

någon av bostadsinnehavarna det begär, oberoende av de meningar i frågan,

som hysas av de andra bostadsinnehavarna. I detta fall skall skoldistriktet

dock äga rätt att av tjänstebostadsinnehavarna kräva ersättningför

sina självkostnader i anledning av uppvärmningens ombesörjande samt

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

dessutom helt naturligt för sina kostnader för bränslet. — Den andra kompletterande

bestämmelse, som bör meddelas, avser fördelningen tjänstebostadsinnehavarna

emellan av ansvar och kostnader för uppvärmningen. Ansvaret

fördelas enligt de sakkunnigas uppfattning mest rättvist, om till fördelningsgrund

väljes tjänstebostädernas volymer.

Som omnämnts lia vissa erinringar mot de sakkunnigas förslag i denna

del gjorts i remissyttrandena. Sålunda har byggnadsstyrelsen uttalat, att

sista stycket i andra momentet borde utgå, enär det enligt byggnadsstyrelsens

mening icke funnes anledning att frångå det vid tjänstebostäder allmänt

brukliga systemet, att boställshavarna gemensamt skola ombesörja

eldning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län bär föreslagit, att bestämmelserna i

första momentets andra stycke skola ändras därhän, att ersättningen för

uppvärmningen kommer att innefatta jämväl ersättning för arbetet därmed,

detta för att man icke skall särskilt gynna dem, vars tjänstebostad

har ett med annan kommunen tillhörig lokal gemensamt värmeledningssystem.

Slutligen har länsstyrelsen i Örebro län förklarat, att den icke

kunde dela de sakkunnigas uppfattning, att den rättvisaste fördelningen

vore den som skedde efter volymerna. Enligt länsstyrelsens mening borde

ersättningen utgå i form av särskilt avdrag å lönen, bränsleavdrag, fastställt

efter ortsgrupp och bostadens storlek.

I en den 13 september 1946 dagtecknad skrift har styrelsen för Sveriges

folkskollärarförbund — på uppdrag av förbundets kongress år 1946 —

framställt vissa önskemål beträffande den nya boställsordningen. Önskemålen

avse i huvudsak vissa ändringar av 18 § av lärarlönesakkunnigas

förslag till boställsordning. Förbundsstyrelsen har bland annat anfört och

hemställt följande.

I fråga om värmekostnaderna vore förbundsstyrelsen i princip med på

det framlagda förslaget men ansåge, att vissa ändringar i förslaget vore

nödvändiga med hänsyn till att det stora flertalet av de nu befintliga tjänstebostäderna

vore dåligt värmeisolerade och därför krävde onormalt stor

bränsleåtgång för uppvärmningen. Det vore icke rättvist, att tjänstebostadsinnehavaren

skulle betala denna brist, varför enligt styrelsens mening

bestämmelser borde införas i boställsordningen, varigenom lärarna befriades

från den merutgift, som uppvärmningen av en dåligt ombonad tjänstebostad

skulle förorsaka. De sakkunniga hade föreslagit hyresnedsättning i

de fall, där bostaden vore dåligt värmeisolerad. Svårigheten att påvisa

bristande värmeisolering och skoldistriktens ovilja att medgiva hyresnedsättning

gjorde, att den av de sakkunniga föreslagna hyresnedsättningen

icke på tillfredsställande sätt kunde reglera bränslekostnaderna.

Enligt styrelsens mening borde bestämmelserna i första momentet andra

stycket av den föreslagna 18 § så ändras, att bostadsinnehavaren bleve

skyldig att för varje kubikmeter uppvärmd bostadsvolym ävensom för

tillhandahållet varmvatten lämna skoldistriktet ersättning med av Kungl.

Majit varje år fastställda belopp, motsvarande den beräknade bränslekostnaden.

Dessutom borde stadgas, att vid beräkning av tjänstebostadens

s. 40 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

volym hänsyn icke finge tagas till den del av golvytan, som i en bostad

för ordinarie folkskollärare överstege 100 kvadratmeter och i bostad för

annan lärare 60 kvadratmeter eller till rumshöjd överstigande 2,7 meter.

Till stöd för dessa förslag anfördes bland annat, att enligt styrelsens mening

volymberäkning vid fördelning av bränslekostnaderna aldrig kunde

förekomma, då tjänstebostad hade värmesystem gemensamt med annan

kommunen tillhörig lokal, d. v. s. i regel skollokal. Med hänsyn till bland

annat skollokalens större takhöjd och till att skollokalen behövde vädras

mycket mer än bostaden, vore skollokalen mera värmekrävande än bostaden.

Tjänstébostadsinnehavaren skulle därför enligt styrelsens mening få

betala större del av kostnaderna än som rätteligen borde belöpa på honom.

Detsamma gällde kostnaderna för varmvatten, därest även varmvattenberedningen

vore gemensam.

Styrelsen föresloge också ändring av bestämmelsen i andra momentet

andra stycket av den ifrågavarande paragrafen. I likhet med de sakkunniga

ansåge styrelsen, att, örn någon av bostadsinnehavarna så påfordrade,

skoldistriktet skulle vara skyldigt att anskaffa bränsle och ombesörja

uppvärmningen. Men beträffande ersättningen borde enligt styrelsens mening

stadgas, att bostadsinnehavarna skulle vara skyldiga att erlägga den

ersättning, som föreskreves i första momentet, ökad med ett av Kungl.

Maj:t fastställt belopp motsvarande kostnaderna för uppvärmningens ombesörjande.

Orsaken till detta ändringsförslag vore, att enligt styrelsens

mening systemet med kostnadsfördelning efter den uppvärmda rumsvolymen

icke heller i detta fall alltid vore att föredra. Möjlighet borde finnas

för läraren att lämna ersättning enligt styrelsens förslag.

Slutligen föresloge styrelsen, att till den ifrågavarande paragrafen skulle

fogas ett tredje moment, avseende alla andra tjänstebostäder än dem, som

avsåges i 1 och 2 mom. I det tredje momentet borde stadgas att, örn tjänstebostad

av vissa angivna orsaker kunde beräknas draga onormalt stor uppvärmningslcostnad,

skoldistriktet skulle, om bostadsinnehavaren så påfordrade,

anskaffa erforderligt bränsle, och bostadsinnehavaren skulle i så

fall vara skyldig att erlägga den ersättning som i första momentet föreskreves.

I de fall, då bränslet för bostadens uppvärmning icke lämpligen

kunde skiljas från det bränsle, som förbrukades i bostadsinnehavarens hushåll,

skulle skoldistriktet, om ej annat överenskoms mellan distriktet och

läraren, tillhandahålla jämväl sistnämnda bränsle, för vilket bostadsinnehavaren

skulle ha att erlägga ersättning med av Kungl. Majit fastställt

belopp.

Lärarlönesakkunniga ha föreslagit, att i nya boställsordningen icke skall

införas någon bestämmelse örn att bränsle skall medfölja tjänstebostad.

Härigenom kommer folk- och småskollärarnas särställning i detta hänseende

att upphöra. Remissmyndigheterna ha på några få undantag när

icke framställt någon erinran mot förslaget. För egen del anser jag, att

de sakkunniga framlagt bärande skäl för sitt förslag, och är därför beredd

att förorda detsamma.

Borttages det s. k. fria bränslet, får varje tjänstebostadsinnehavare själv

anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen av sin bostad. Är tjänstebostad

försedd med centraluppvärmning och omfattar värmeledningssyste
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Marits proposition nr 356.

met jämväl annan lokal eller andra lokaler, kan gemensamt ansvar för

uppvärmningens ombesörjande och bekostande icke undvikas. Fördelningen

av detta ansvar kan lätt giva upphov till irritationsmoment av olika

slag. För att i möjligaste mån eliminera riskerna härför ha de sakkunniga

föreslagit, att för de fall, då värmeledningssystemet omfattar flera kommunen

tillhöriga lokaler men icke lokaler, som ej tillhöra kommunen, delaktigheten

i arbete och kostnad skall i författningsväg noggrant regleras.

De sakkunnigas författningsförslag i ämnet — intaget i 18 § av förslaget

till ny boställsordning — har emellertid mött kritik från flera håll. För egen

del finner jag förslaget i huvudsak lämpligt avvägt ur olika synpunkter

och ägnat att åstadkomma den önskade rättvisan i fördelningen av bränslekostnaderna.

Byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Älvsborgs län ha föreslagit

vissa skärpningar av bestämmelserna. Ä andra sidan har styrelsen för

Sveriges folkskollärarförbund — under motivering att dfe av de sakkunniga

föreslagna bestämmelserna skulle medföra, att läraren ibland finge betala

oskäligt stor del av de gemensamma bränslekostnaderna — hemställt

örn fastställande av helt andra grunder för beräkningen av lärarens kostnadsandel.

Enligt förbundsstyrelsens förslag skulle tjänstebostadsinnehavaren

gälda ersättning enligt vissa av Kungl. Majit för varje år fastställda

belopp för den beräknade bränslekostnaden för varje kubikmeter uppvärmd

rumsvolym. Dessutom föreslår förbundsstyrelsen att samma beräkningssätt

skall tillämpas för varje annan tjänstebostad, som är för stor

eller för kall eller har olämpliga uppvärmningsanordningar. Det sistnämnda

förelaget innebär i verkligheten ett bibehållande av nu gällande system,

vilket än tydligare framgår av det samtidigt av förbundsstyrelsen föreslagna

stadgandet, att skoldistriktet i vissa fall skall hålla tjänstebostadsinnehavare

även med bränsle till hushållet samt att bostadsinnehavaren i

så fall skall därför betala ersättning med ett av Kungl. Majit fastställt

belopp.

Vad angår de föreslagna skärpningarna av bestämmelserna, är jag icke

beredd att förorda desamma. Ej heller har vad styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund

anfört övertygat mig om behovet av ändrade beräkningsgrunder

mer än i ett avseende. Det synes mig lämpligt, att de sakkunnigas

förslag kompletteras med en bestämmelse om att vid beräkning av tjänstebostads

volym hänsyn icke får tagas till större golvyta än 100 respektive

65 kvadratmeter eller till rumshöjd överstigande 3,o meter.

Ersättning för tjänstebostad (Hyresavdrag).

Gällande bestämmelser om ersättning för tjänstebostad återfinnas i 38 §

folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619). Paragrafen har

följande lydelse.

1 mom. För tjänstebostad jämte bränsle skall lärare månadsvis i efterskott

lämna ersättning genom avdrag å avlöningen eller genom kontant

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

inbetalning, i den mån utgående avlöningsbelopp ej förslår till avdraget

(hyresavdrag).

2 mom. Hyresavdraget skall, där ej annat följer av tredje och fjärde

styckena här nedan, för olika hyresgrupper utgå med följande belopp, för

redovisningsår räknat:

För tjänstebostad

innehållande

Hyresgrupp

I

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

IX

Kronor

1 rum och kök......

330

414

498

582

666

750

834

918

1002

2 rum och kök......

492

624

756

888

1020

1152

1284

1416

1548

3 rum och kök......

660

834

1008

1182

1356

1530

1 704

1878

2 052

Fördelningen å nämnda nio hyresgrupper av de orter, där lärarna äro

stationerade, fastställes av Kungl. Majit på grundval av utredning rörande

de för orterna gällande hyreskostnaderna.

Innehåller tjänstebostad större antal rum än boställsordningen föreskriver,

skall lärare icke på grund härav vidkännas högre hyresavdrag än

eljest.

Uppfyller tjänstebostaden i väsentliga avseenden icke fordringarna i boställsordningen,

skall skolstyrelsen nedsätta hyresavdraget med skäligt

belopp.

Hyresavdragsbeloppen äro desamma som i 1937 års avlöningsreglemente

(sv. förf. sami. nr 868, § 14), örn därtill lägges den år 1941 i anledning av

de stegrade bränsleprisen beslutade särskilda bränsleersättningen av 24

kronor för år och eldstad. Beträffande de överväganden, som ligga till grund

för hyresavdragsbeloppens fixerande, torde få hänvisas till 1936 års lärarlönesakkunnigas

betänkande den 27 november 1936 (stat. off. utr. 1936: 48)

s. 63—67 samt till prop. 1937: 270, s. 31—33 och 35, och till prop. 1941: 175,

s. 4—12.

I de år 1937 fastställda hyresavdragen ingick ersättning för bränsle till

ett uppskattat belopp av 40 kronor för år och eldstad. Den egentliga hyran

för tjänstebostad beräknades alltså till följande belopp.

För tjänstebostad

innehållande

Hyresgrupp

I

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

IX

Kronor

1 rum och kök......

202

286

370

454

538

622

706

790

874

2 rum och kök......

300

432

564

696

828

960

1092

1224

1356

3 rum och kök......

404

578

752

926

1100

1274

1 448

1622

1796

Lärarlönesakkunniga föreslå, att tjänstebostäderna för bestämmande av

hyresavdrag skola indelas i klasser med hänsyn till beskaffenheten och att

skilda hyresavdragsbelopp skola fastställas för de särskilda klasserna. Nya

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

tjänstebostäder skola enligt förslaget indelas i två klasser, A och B, och

äldre tjänstebostäder i tre klasser, A, B och C. Klassificering bör ske vid

syn. För de äldre tjänstebostädernas del bör den ske vid en särskild klassifioeringssyn,

som måste hållas innan de nya bestämmelserna örn hyresavdrag,

graderade med hänsyn till klassindelningen, kunna vinna tillämpning.

Ny tjänstebostad bör i regel klassificeras vid den avsyning, som

bör äga rum sedan tjänstebostaden färdigställts. Utöver variationen med

hänsyn till olika klasser böra hyresavdragen liksom hittills helt naturligt

variera med hänsyn till bostädernas rumsantal. Nedsättning av det i författning

fastställda hyresavdraget skall icke få ske utom i två särskilt angivna

undantagsfall. Nedsättning med skäligt belopp bör nämligen ske,

dels örn tjänstebostads golvyta är väsentligt mindre än vad i boställsordningen

föreskrives, och dels om upplåten tjänstebostad på grund av sin

beskaffenhet är svår att uppvärma.

Hyresavdragen böra vidare enligt de sakkunnigas uppfattning alltfort

utgå med i författning fastställda, generella belopp, varierande med hänsyn

till olika hyresgrupper. Bestämmelsen örn hyresavdragsbeloppen bör dock

överflyttas från folkskolans avlöningsreglemente till den nya boställsordningen.

De sakkunniga ha framfört de allmänna synpunkter, som enligt

de sakkunnigas uppfattning böra vara vägledande vid bestämmandet av

hyresavdragsbeloppens storlek. Däremot ha de sakkunniga av olika orsaker

funnit sig icke böra föreslå någon hyresreglering nu, ej ens en provisorisk

reglering. I stället ha de sakkunniga föreslagit, att de nuvarande

hyresavdragsbeloppen — alltfort inbegripande bränsleersättning — få gälla

intill den dag, då en ny dyrortsgradering och en allmän lönereglering genomföras.

Då gällande boställsordning icke kräver, att tjänstebostad skall vara

försedd med någon av de moderna bekvämligheterna, innebär den nuvarande

regleringen av hyresavdragen å ena sidan, att tjänstebostadsinneliavare

icke kan fordra nedsättning av hyresavdraget på den grund att

hans bostad saknar en eller flera, eventuellt alla bekvämligheter, och å

andra sidan, att skoldistrikt icke kan genom förhöjt hyresavdrag utfå

någon ersättning av tjänstebostadsinnehavare för kostnader, som nedläggas

på tjänstebostads förseende med bekvämligheter. Med utgångspunkt

från att tjänstebostäderna, särskilt de äldre, även efter den nya boställsordningens

ikraftträdande komma att vara av växlande kvalitet och beskaffenhet

— beroende främst på de undantag från respektive huvudregler

i fråga om golvyta och bekvämligheter, som de sakkunniga ansett erforderligt

att föreslå — ha de sakkunniga till stöd för förslaget om klassindelning

i och för bestämmande av hyresavdrag anfört i huvudsak följande.

De sakkunniga kunna icke finna det tillfredsställande, att — såsom för

närvarande gäller — hyran skall vara oberoende av tjänstebostädernas väx
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts ''proposition nr t<56.

lande beskaffenhet. Från tjänstebostadsinnehavarnas sida måste det synas

orättvist, att samma hyra skall betalas av en lärare med en tjänstebostad

utan någon bekvämlighet och av en lärare med en tjänstebostad, som är

försedd med alla moderna bekvämligheter. Vidare måste systemet med lika

hyra för bostäder av högst växlande beskaffenhet såsom ovan framhållits

vara ägnat att hämma skoldistriktens intresse av bostadsförbättringar.

Sina förslag i fråga örn klassindelningen utveckla de sakkunniga närmare

på följande sätt.

De sakkunniga vilja föreslå, att t jänstebostäderna för bestämmande av

hyresavdrag indelas i klasser, och att skilda hyresavdragsbelopp fastställas

för de särskilda klasserna. Nya tjänstebostäder böra enligt de sakkunnigas

uppfattning indelas i två klasser. Till följd av den kontroll, som i statsbidragsärendena

kommer att utövas över dessa bostäders utförande, kunna

de alla förutsättas bliva sådana, att de i fråga örn t. ex. golvytans disponerande

och bostadens inredning uppfylla berättigade krav. Växlande kvalitet

hos nya tjänstebostäder kommer därför huvudsakligen att bero på bostädernas

bekvämligheter. Till den högsta klassen, lämpligen benämnd klass A,

torde böra hänföras tjänstebostad som är försedd med alla de moderna

bekvämligheterna. Tjänstebostad, som på grund av betydande svårigheter

icke kunnat förses med alla bekvämligheterna, bör hänföras till den lägre

klassen, lämpligen benämnd B. Emellertid anse de sakkunniga, att även

tjänstebostad som saknar bekvämligheten elektriskt ljus må kunna hänföras

till klass A, om den nämligen till sin allmänna beskaffenhet göres

mera utmärkt än eljest är vanligt eller ock förses med särskilda anordningar

och bostadens allmänt utmärkta beskaffenhet eller de särskilda anordningarna

kunna anses kompensera frånvaron av den ifrågavarande bekvämligheten.

Med hänsyn till den standardisering beträffande nya tjänstebostäder,

som måste förutses bliva en följd av bland annat systemet med

statsbidrag till byggnadskostnaderna, torde dock någon kompensation för

frånvaron av bekvämligheter icke kunna tänkas annat än i undantagsfall.

De gemensamma kraven på alla nya tjänstebostäder bliva enligt de sakkunnigas

förslag mycket betydande. Skillnaden mellan tjänstebostäder av

klass A och tjänstebostäder av klass B blir därför icke så stor. Med anledning

härav bör skillnaden mellan hyresavdragen för de båda klasserna

enligt de sakkunnigas uppfattning vara relativt liten.

Äldre tjänstebostäder, som ju i fråga örn såväl allmän beskaffenhet som

bekvämligheter komma att förete större skiljaktigheter än de nya tjänstebostäderna,

böra enligt de sakkunnigas uppfattning indelas i tre klasser.

Dessa böra lämpligen benämnas A, B och C. Då enligt de sakkunnigas

mening vissa minimikrav alltid måste ställas på de äldre tjänstebostäderna

—■ vilket kan förutses medföra, att vissa av de nuvarande tjänstebostäderna

icke efter nya boställsordningens ikraftträdande kunna godkännas såsom

tjänstebostäder — är det i detta fall nödvändigt, att villkor uppställas även

för tillhörighet till klass C. Till klass A bör hänföras tjänstebostad, som är

av god beskaffenhet och försedd med samtliga moderna bekvämligheter.

Till denna klass bör emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning även hänföras

tjänstebostad som är försedd med bekvämligheterna vatten, avlopp

och centraluppvärmning samt minst en av bekvämligheterna elektriskt ljus,

badrum och vattenklosett, örn nämligen tjänstebostaden genom sin allmänt

utmärkta beskaffenhet eiler på grund av särskilda anordningar anses böra

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

hänföras till klass A. När det gäller en äldre tjänstebostad kan en sådan

kompensation för frånvaron av någon bekvämlighet lättare tänkas förekomma

än i fråga om en ny tjänstebostad. I äldre tjänstebostäder äro t. ex.

utrymmena ofta mycket olika, till såväl storlek som disposition. Påpekas

kan ock, att till en äldre tjänstebostad ibland kan höra en trädgård av

sådant värde, att den måste anses med rätta kunna medverka till tjänstebostadens

placering i högre klass. Till klass B hänföres tjänstebostad, som

antingen är av någorlunda god beskaffenhet och försedd med samtliga moderna

bekvämligheter eller ock är av god beskaffenhet men saknar högst två

av ifrågavarande bekvämligheter, dock ej vatten och avlopp. Sistnämnda

begränsning av de tjänstebostäder, som skola hänföras till klass B, är avhängig

av de sakkunnigas uppfattning, att vatten och avlopp äro så primära

bekvämligheter, att en tjänstebostad, som saknar dem, ej bör kunna hänföras

till högre klass än elen lägsta. Till klass C slutligen bör hänföras sådan

tjänstebostad av god eller någorlunda god beskaffenhet, som icke enligt

vad i det föregående sagts skall hänföras till klass A eller klass B. Tjänstebostäder,

som icke ens kunna hänföras till klass C, böra alltså falla utanför

de fastställda klasserna, d. v. s. ej längre godtagas såsom tjänstebostäder.

Med anledning av den klassindelning av äldre tjänstebostäder, som sålunda

föreslagits, anse de sakkunniga, att i fråga om hyresavdragen för

dessa tjänstebostäder bör gälla detsamma som förut sagts örn hyresavdragen

för nya tjänstebostäder, nämligen att skillnaden mellan hyresavdragen för

tjänstebostäder av klass A och för tjänstebostäder av klass B icke bör vara

så stor. Däremot bör hyresavdragen för tjänstebostäder av klass C vara

betydligt lägre än hyresavdragen för tjänstebostäder av klass B.

Då klassindelningen på detta sätt till stor del gjorts beroende av tjänstebostads

»beskaffenhet», bör genom en särskild bestämmelse föreskrivas, att

på klassindelningen ej må inverka bostadens »tillfälliga beskaffenhet i

underhållshänseende». I detta fall innefattas i stället i begreppet »beskaffenhet»

huvudsakligen tjänstebostadens rumshöjd, lämpligheten av golvytans

fördelning och rummens förbindelse med varandra samt de inre anordningarna

eller inredningen.

Den föreslagna klassindelningen bör medföra, att, sedan en tjänstebostad

hänförts till viss klass, hyran bör utan vidare undersökning av bostadens

beskaffenhet utgå med det för den ifrågavarande klassen fastställda beloppet.

Eftersom det främst är förefintligheten eller frånvaron av de olika

bekvämligheterna, som bestämmer till vilken klass en tjänstebostad skall

höra, bör avsaknad av någon eller några bekvämligheter eventuellt medföra,

att bostaden hänföres till lägre klass, men aldrig medföra nedsättning

av det fastställda hyresavdraget för den klass till vilken bostaden hänföres.

Emellertid bör enligt de sakkunnigas uppfattning skälig nedsättning av

det fastställda hyresavdraget verkställas i två fall, nämligen dels om tjänstebostads

golvyta är väsentligt mindre än vad i boställsordningen föreskrives,

och dels om upplåten tjänstebostad på grund av sin beskaffenhet är svår

att uppvärma. Den sistnämnda möjligheten till nedsättning bör enligt de

sakkunnigas uppfattning finnas för att skoldistriktens intresse av tjänstebostädernas

tillbörliga ombonande icke skall bortfalla i samband med att

systemet med det fria bränslet borttages. Beträffande det förstnämnda

undantaget från huvudregeln lia de sakkunniga anfört följande.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

Vid redogörelse för huru tjänstebostäderna enligt de sakkunnigas uppfattning

böra klassindelas har intet sagts om tjänstebostads golvyta. Detta

beror på att golvytan enligt de sakkunnigas mening icke bör inverka på

klassindelningen. Olli tjänstebostads golvyta är väsentligt mindre än den

enligt boställsordningen skall vara, bör detta i stället medföra skyldighet

för skolstyrelsen att med skäligt belopp nedsätta det hyresavdrag, som är

fastställt för den klass till vilken tjänstebostaden hänförts. När en tjänstebostads

golvyta skall anses vara väsentligt mindre än den enligt boställsordningen

skall vara, kan enligt de sakkunnigas uppfattning ej angivas i

bestämda mått. Vid bedömandet av denna fråga bör man emellertid utgå

från de exakta måtten av respektive 90, 65, 55 och 45 kvadratmeter. De

sakkunniga vilja ock anföra att, om exempelvis en tjänstebostad för ordinarie

folkskollärare har en golvyta av endast 75 kvadratmeter, är detta

enligt de sakkunnigas uppfattning en väsentlig avvikelse. Hyresavdraget

för en sådan tjänstebostad skall därför nedsättas med skäligt belopp.

Som förut nämnts lia de sakkunniga icke framlagt förslag till nya hyresavdragsbelopp.

De ha emellertid i betänkandet redogjort för de allmänna

synpunkter, som enligt de sakkunnigas uppfattning böra vara vägledande

vid utmätandet av dessa belopp. I detta hänseende ha de sakkunniga anfört

följande.

Tjänstebostad skall i ett bruttolönesystem principiellt icke vara en avlöningsförmån.

Skulle så bliva förhållandet, motverkas nämligen ett av

ändamålen med ett med noggranna föreskrifter försett avlöningsreglemente

och ett för statsbidrag stadgat villkor, sådant som det för folkskolans lärarlöner

uppställda, att avlöningen skall utgå i enlighet med vad därom stadgats.

Med avlöningsreglementets noggranna bestämmelser och det omförmälda

statsbidragsvillkoret avses nämligen, bland annat, att såvitt möjligt

åstadkomma garantier för rättvisa befattningshavarna emellan. För att så

skall ske, skulle tydligen fordras, att befattningshavarens, i detta fall lärarens,

avlöningsförmåner icke få röna inverkan av örn tjänstebostad tillliandahålles

eller ej. Sådan inverkan undvikes emellertid endast, om läraren

får för anvisad tjänstebostad betala lika stor hyra, som han i fria hyresmarknaden

— örn sådan finnes eller funnes — skulle få giva för en likvärdig

hyresbostad på orten. Från angivna synpunkter skulle alltså för varje

tjänstebostad hyresavdraget fastställas till ett belopp, motsvarande den

hyra som bostaden kan beräknas skola ha betingat om den uthyrts i fria

marknaden. En anpassning av hyrorna för tjänstebostäderna efter hyresnivån

på orten måste också vara naturlig med hänsyn till att dyrortsgraderingen

av lönerna till stor del beror på att hyrorna äro olika höga på olika

orter.

Vid hyressättningen av tjänstebostäderna för folkskolans lärare måste

emellertid — såsom ock torde ske vid hyressättningen av tjänstebostäder

för statliga befattningshavare — hänsyn även tagas till den bundenhet och

eventuellt den olägenhet, som uppkommer för läraren därigenom, att han

icke får själv med hänsyn till sina personliga förhållanden välja bostad och

plats för densamma. Till följd av denna bundenhet för bostadsinnehavaren

måste nämligen tjänstebostaden anses vara något mindre värd än eljest

jämbördiga lägenheter i fria marknaden. Det mindre värdet äger tjänstebostaden

alltså just för att den är tjänstebostad. Då hyran enligt den ovan

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

uppställda huvudregeln principiellt skall utgöra tjänstebostadens hyresvärde,

följer av det sagda, att hvresavdragen för tjänstebostäderna böra

fastställas till något lägre belopp än de, till vilka de enligt huvudregeln

bort fastställas.

Dessa av de sakkunniga framförda allmänna synpunkter giva närmast

vid handen, att det lämpligaste vore att även i fråga örn folk- och småsk ollärarnas

tjänstebostäder övergå till det eljest allmänt tillämpade systemet

med individuell hyressättning. Efter en undersökning av vad som tidigare

vid skilda tillfällen yttrats i denna fråga ha de sakkunniga dock stannat för

att föreslå bibehållande av det hittillsvarande systemet med i författning

fastställda, generella belopp, varierande med hänsyn till olika hyresgrupper.

De sakkunniga ha emellertid i detta sammanhang uttalat, att detta av speciella

omständigheter föranledda sätt för hyrornas reglering icke bör försätta

lärarna i annan ställning än de skolat intaga, om det naturligare

sättet med individuell värdering tillämpats. Fördenskull böra såväl hyresavdragen

som orternas fördelning på olika hyresgrupper kunna ändras

under löpande löneregleringsperiod.

Till slut torde här få återgivas de överväganden, som föranlett de sakkunniga

att icke nu framlägga förslag till nya hyresavdragsbelopp. De sakkunniga

lia i detta hänseende anfört följande.

De hyresavdragsbelopp, som för närvarande gälla enligt 38 § folkskolans

avlöningsreglemente, äro — örn hänsyn ej tages till den förhöjning på grund

av stegrade bränslekostnader, som vidtogs år 1941 — beräknade på grundval

av de hyresvärden, som framkommit vid 1933 års hyresräkning. Dessa

värden kunna enligt de sakkunnigas uppfattning icke läggas till grund för

en verklig hyresreglering år 1945. Med större berättigande skulle man kunna

utgå från de hyresvärden, som framkommit vid den år 1939 verkställda

hyresriikningen. Även dessa, för sex år sedan gällande värden äro emellertid

enligt de sakkunnigas mening icke ägnade att vara representativa uttryck

för det år 1945 rådande hyresläget. Reella siffervärden för detta

hyresläge givas däremot vid den hyresräkning, som har verkställts under

hösten 1945. De vid denna hyresräkning framkommande värdena komma

emellertid enligt upplysning, som de sakkunniga erhållit, icke att kunna

vara uträknade förrän tidigast omkring den 1 januari 1947. Skall en hyresreglering

därför verkställas av de sakkunniga, måste den enligt de sakkunnigas

uppfattning grundas på de vid hyresräkningen år 1939 erhållna värdena.

Av skäl som anförts måste de sakkunniga emellertid betrakta en

sådan hyresreglering såsom icke tillfredsställande.

Vid införandet år 1937 av de i författning fastställda hyresa vdragen för

tjänstebostäderna för folkskolans lärare graderades hyresavdragen med hänsyn

till stationeringsorternas fördelning å nio hyresgrupper. Man utgick

allt så från att hyresgrupperna borde vara lika många som dyrortsgrupperna.

I sitt nyligen avgivna betänkande (stat. off. utr. 1945:32) bär dvrortskommittén

föreslagit, att antalet ortsgrupper i dyrortshänseende inskränkes

till fem. Då ett sådant förslag framlagts, anse de sakkunniga det

icke lämpligt att nu föreslå en hyresreglering — ej ens provisorisk — med

bibehållande av det nuvarande antalet hyresgrupper. Om dyrortskommit
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majda proposition nr 356.

tens förslag genomföres, synes det nämligen lämpligt att också antalet

hyresgrupper bestämmes till fem. De sakkunniga ha ock övervägt, huruvida

ej antalet hyresgrupper borde än ytterligare inskränkas. Eftersom det emellertid

är hyreskostnaderna, som vid dyrortsgrupperingen lia .den största

spännvidden, kommer, örn antalet hyresgrupper göres lika stort som antalet

dyrortsgrupper, hyresgrupperingen troligen att i regel på ett naturligt sätt

ansluta sig till dyrortsgrupperingen, vilket enligt de sakkunnigas meningär

en fördel. En större begränsning av antalet hyresgrupper än antalet

dyrortsgrupper torde därför icke böra ske.

Emellertid förefaller det, som om det nuvarande systemet med nio hyresgrupper

numera icke motsvarade de verkliga förhållandena på hyresmarknaden.

Det skulle alltså kunna ifrågasättas, om icke redan nu borde genomföras

en provisorisk begränsning av hyresgruppernas antal till fem. En sådan

genomgripande åtgärd bör dock icke vidtagas, med mindre samtidigt

en allmän översyn sker av de olika orternas placering i hyresgrupper. Det

behöver knappast betvivlas, att den nuvarande hyresgruppsplaceringen på

många håll icke är riktig. Icke heller den gruppering, som skulle kunna

göras på grundval av materialet från 1939 års hyresräkning, blir enligt de

sakkunnigas uppfattning riktig. Förhållandena ha på åtskilliga håll ändrats

sedan 1939. Dessutom skulle en sådan översyn kunna få icke lämpliga återverkningar

beträffande den gällande dyrortsgrupperingen. Troligen skulle

nämligen en ändring av en orts hyresgrupp föra med sig ändring av ortens

dvrortsgrupp och hela den nuvarande dyrortsgrupperingen skulle därigenom

ailvarligt rubbas, vilket naturligtvis icke är önskvärt i det nuvarande läget.

Örn en ändring av antalet hyresgrupper sker, måste detta enligt de sakkunnigas

uppfattning få till resultat, att hyresavdragen höjas på åtskilliga orter.

Oju icke orten samtidigt placeras i högre dyrortsgrupp, skulle ändringen av

antalet hyresgrupper mindre väl överensstämma med den sedan 1942 proklamerade

och förda löne- och prispolitiken.

Av skäl som nu angivits förefaller det de sakkunniga även oriktigt att

med utgående från t. ex. materialet från 1939 års hyresräkning höja hyresavdragsbeloppen

utan att samtidigt undersöka orternas placering i hyresgrupper.

Skälen mot en dylik översyn lia dock redan angivits.

På grund av vad de sakkunniga sålunda anfört, finna de sakkunniga det

i nuvarande läge riktigast att — om en reglering av hyresavdragen skall ske

—• regleringen göres provisorisk med utgångspunkt från de gällande beloppen

i 38 § folkskolans avlöningsreglemente. Regleringen kommer då endast

att innebära, att den del av de nuvarande avdragen, som beräknats utgöra

bränsleersättning, borttages och att avdragen sedan graderas efter den av

de sakkunniga föreslagna klassindelningen av tjänstebostäderna.

De sakkunniga lia emellertid funnit sig icke böra föreslå ens en provisorisk

reglering av hyresavdragen nu. Skälen härför äro följande. Bestämmelser

örn hyresavdrag, graderade nied hänsyn till den föreslagna klassindelningen

av tjänstebostäderna, kunna visserligen meddelas redan nu men ej

tillämpas, förrän tjänstebostäderna klassificerats. För verkställandet av

klassificeringssyner å samtliga för närvarande befintliga tjänstebostäder

torde emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning erfordras ungefär ett

års tid. De sakkunniga lia utgått från att budgetåret 1946/47 bör anslås

härtill. Först den 1 juli 1947 skulle alltså de nya, med hänsyn till klassindelningen

graderade hyresavdragen kunna tillämpas. En redan nu verkställd

provisorisk reglering av hyresavdragsbeloppen, sådan som den i näst
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

föregående stycke ifrågasatta, kan således icke verkställas med beaktande

av klassindelningen. Den skulle därför endast komma att bestå i en revision

av hyresavdragsbeloppen med hänsyn till upphörandet av rätten till fritt

bränsle. Enligt vad de sakkunniga erfarit är det emellertid troligt, att en

ny dyrortsgradering och en allmän lönereglering komma att genomföras

från och med den 1 juli 1947. Genomföras dessa, erfordras dock enligt de

sakkunnigas mening helt nya beräkningar för fastställandet av hyresavdragen

för folkskolans lärares tjänstebostäder. Med hänsyn härtill och till att

en sådan provisorisk hyresavdragsreglering, som de sakkunniga ovan skisserat,

icke bör verkställas om det ej är nödvändigt, finna de sakkunniga sig

icke böra föreslå någon hyresavdragsreglering nu. De sakkunniga vilja i

stället föreslå, att de nuvarande hyresavdragsbeloppen — alltfort inbegripande

bränsleersättning — få gälla intill den dag, då en ny dyrortsgradering

och en allmän lönereglering genomföras.

I remissyttrandena har förslaget örn att tjänstebostäderna skola indelas

i klasser icke mött någon invändning. Beträffande förslagets utförande har

emellertid länsstyrelsen i Uppsala län uttalat, att det borde tagas under

övervägande, huruvida icke ur rättvisesynpunkt det föreslagna antalet klasser

borde utökas till 4 eller 5 med hänsyn till de betydande avvikelser från

huvudregeln, som skolöverstyrelsen skulle kunna medgiva, samt länsstyrelsen

i Skaraborgs län uttalat, att enligt länsstyrelsens uppfattning mera

detaljerade föreskrifter rörande klassindelningen erfordrades än dem, som

de sakkunniga föreslagit.

Mot de av de sakkunniga framlagda allmänna synpunkterna på frågan

om bestämmandet av själva hyresavdragsbeloppen ha åter vissa erinringar

gjorts. Sålunda finner byggnadsstyrelsen det tveksamt — med hänsyn till

folkskollärarnas speciella arbetsförhållanden — örn man beträffande dessa

tjänstebostäder bör generellt tillämpa den av de sakkunniga uttalade regeln,

att en tjänstebostad på grund av den bundenhet den medför för bostadsinnehavaren

bör anses något mindre värd än jämförlig bostad i fria marknaden.

Statens bostadsnämnd har framhållit, bland annat, att den av de

sakkunniga uttalade regeln icke stöde i god överensstämmelse varken med

gällande bestämmelser om beräknande av ersättning för tjänstebostäder,

upplåtna till statliga befattningshavare, eller med tillämpningen av dessa

bestämmelser. Enligt bostadsnämndens mening kunde man icke generellt

göra gällande, att en tjänstebostad hade ett mindre värde just för att den

vore tjänstebostad. Statskontoret anför bland annat följande.

Det bör även enligt statskontorets mening vara av vikt att fasthålla vid

den av de sakkunniga angivna principen, att läraren bör i huvudsak betala

lika stor hyra, som han i fria hyresmarknaden — om sådan funnes — skulle

fått giva för en likvärdig bostad ii, orten. Örn hyran sättes liigrc skulle detta

medföra, att läraren finge en förtäckt löneförmån, vilket måste stå i strid

med avlöningsreglementets principer. Orättvisorna med en dylik hyresavvägning

bliva särskilt påtagliga ifråga örn folkskolans lärare, vilka äro

spridda över hela landet och kunna tjänstgöra i närliggande skolor, av

vilka den ena Iean vara förenad med tjänstebostad, medan vid den andra

Bihang till riksdagens protokoll 191/6. 1 sami. Nr SS6.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

50 Kungl. Majlis proposition nr 356.

med hänsyn till förefintlig hyresmarknad sådan bostad icke finnes. I ett

dylikt fall skulle, om man icke fasthölle vid principen, läraren vid först

nämnda skola erhålla en bostad, vars motsvarighet hans kollega i den närliggande

skolan icke kunde hyra för ett belopp, motsvarande hyresavdraget.

Det torde med hänsyn härtill framstå som angeläget, att spörsmålet örn

storleken och beskaffenheten av folk- och småskollärarnas tjänstebostäder

ses mot bakgrunden av vad en befattningshavare i dessa lärares löneställning

normalt kan av sina löneförmåner avsätta för bostad, som anskaffas

i den fria hyresmarknaden.

I detta sammanhang tillåter sig statskontoret erinra, att frågan örn hyres

sättning för statliga tjänstebostäder varit föremål för prövning av 1942

års riksdag i samband med anvisandet av medel för ett bostadshus

för postverkets räkning i Krylbo. Härvid framhöll dåvarande chefen för

kommunikationsdepartementet (prop. 153 s. 6) bland annat, att en tilllämpning

av lägre hyror för bostäder i statens fastigheter än de å orten

eljest förekommande hyrorna skulle innebära en indirekt löneförmån för

de statstjänstemän, som erhålla tillfälle att hyra i dylika fastigheter. På

grund av här angivna förhållanden förutsatte departementschefen en hyressättning,

vilken så nära som möjligt anslöte sig till den rådande hyresnivån

för jämförliga bostäder på orten. I den mån genom en sådan hyressättning

avkastningen å bostadsfastigheten icke komme att motsvara minst

sex procent av byggnadskostnaden, borde i besparingssyfte övervägas sänkning

av byggnadens allmänna standard.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om klassindelning av tjänstebostäderna

för bestämmande av hyresavdragen synes mig vara mycket lämpligt

och ägnat att borttaga vissa nu förekommande orättvisor. De föreslagna

bestämmelserna synas mig väl avvägda även i sina detaljer.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att någon reglering av hyresavdragsbeloppen

icke bör ske nu. Denna fråga torde först framdeles böra

upptagas till behandling. I anledning härav anser jag det ej heller lämpligt

att nu taga ställning till de allmänna synpunkter på frågan örn hyresavdragsbeloppens

utmätande, som de sakkunniga anfört.

Syn.

Bestämmelser om syn finnas för närvarande i 10 § av boställsordningen.

Vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag, att alla tjänstebostäder

skola klassificeras, blir det erforderligt med en utbyggnad av syneinstitutet,

så att detta kommer att omfatta två olika slag av syneförrättningar, lämpligen

benämnda klassificering ssyn och underhållssyn.

Klassificeringssyn.

Innan de nya bestämmelserna om hyresavdrag kunna vinna tillämpning,

måste samtliga tjänstebostäder klassificeras. Då för närvarande finnas

något mer än 14 000 tjänstebostäder, måste klassificeringen av dessa taga

en rätt betydande tid.

De sakkunniga föreslå, att den första, grundläggande klassificeringen

skall i varje inspektionsområde utföras av en synenämnd, i vilken statens

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

vederbörande folkskolinspektör skall vara ordförande och som dessutom

skall bestå av två av länsstyrelsen utsedda personer, varav den ene bör

vara byggnadssakkunnig och den andre i allmänna värv betrodd. Synen

bör förrättas i närvaro av representant för skolstyrelsen samt vederbörande

tjänstebostadsinnehavare eller ombud för denne. Vid klassificeringen skall

beträffande varje tjänstebostad fastställas örn bostaden kan godkännas

såsom tjänstebostad enligt boställsordningens krav och — därest detta kan

ske — till vilken klass tjiinstebostaden skall hänföras. Viktigt är därvid

att observera, att vid klassificeringen icke skall tagas hänsyn till bostadens

tillfälliga beskaffenhet i underhållshänseende. Synenämndens beslut örn

klassificering bör snarast delgivas skoldistriktet och tjänstebostadsinnehavaren.

Därest någon av dessa eller båda icke äro nöjda med beslutet,

bör besvär få anföras hos länsstyrelsen inom 30 dagar efter det vederbörande

fått del av beslutet. Över länsstyrelsens utslag i fråga om tjänstebostads

klassificering bör klagan icke få föras.

Den första, allmänna klassificeringen genom synenämnder måste medföra

vissa kostnader. De sakkunniga — som anse att staten bör stå för

dessa kostnader — ha härom anfört följande.

En klassificering av samtliga befintliga tjänstebostäder enligt det förslag,

som här framförts, måste medföra en del kostnader. Sålunda måste resekostnads-

och traktamentsersättning utgå till synenämndens tre ledamöter.

Folkskolinspektören bör åtnjuta ersättning enligt samma rese- och traktamentsklass,

som gäller för honom vid resor i tjänsten, d. v. s. klass II C. De

övriga två ledamöterna av synenämnden böra enligt de sakkunnigas uppfattning

åtnjuta ersättning enligt rese- och traktamentsklass II D. Vidare

torde särskild ersättning i form av arvode, lämpligen fastställt till 15 kronor

per dag, böra utgå till de av länsstyrelsen utsedda ledamöterna. En rätt

betydande kostnad torde ock uppkomma därigenom, att folkskolinspektören

måste antagas bliva i behov av tjänstledighet från sin inspektörsbefattning

under någon del av det ifrågavarande budgetåret. I vad kostnaderna

beröra folkskolinspektören böra desamma belasta folkskolinspektionens

anslag. De sakkunniga anse sig icke kunna uppskatta övriga kostnader

för klassificeringen till lägre belopp än 25 kronor för varje klassificerad

lägenhet, eller för de nuvarande cirka 14 000 tjänstebostäderna ungefär

350 000 kronor. För budgetåret 1946/47 bör därför på riksstaten uppföras

ett anslag å sistnämnda belopp till klassificering av tjänstebostäder

för folkskolans lärare. Då grunderna för ersättningarna till synenämndens

ledamöter torde kunna exakt angivas, torde anslaget böra upptagas som

ett förslagsanslag.

Klassificering måste emellertid ske även efter den första, allmänna

klassificeringens slut. Vid senare tidpunkt måste klassificeras tjänstebostäder,

som först senare anskaffas ävensom sådana vid den allmänna klassificeringen

befintliga bostäder, som då antingen icke godkänts som tjänstebostäder

eller ock godkänts men hänförts till lägre klass än klass A och som

sedan förbättrats i så betydande omfattning, att en omklassificering är

motiverad.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

Enligt de sakkunnigas uppfattning är det icke erforderligt med särskild

synenämnd för sådan klassificering, som sker efter den allmänna klassificeringens

avslutande. De sakkunniga föreslå, att sadan klassificering anförtros

åt folkskolinspektören ensam. Folkskolinspektörens beslut bör få

överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. För sadant överklagande bör

gälla detsamma, som förut sagts i fråga örn besvär över synenämnds klassificeringsbeslut.

Vnderhållssyn.

Den syn, varom stadgas i 10 § av gällande boställsordning, är en under - hållssyn.

De sakkunnigas förslag i fråga örn underhallssyn kunna sammanfattas

på följande sätt.

Enligt de sakkunnigas mening bör underhållssynen i huvudsak bibehålla

sin nuvarande karaktär och icke utbyggas till någon »laga syn». Därmed

måste ju följa ett både omständligare och dyrbarare förfarande. En av

folkskolinspektören verkställd syn är enligt de sakkunnigas mening till

fyllest för det ändamål det här gäller. Om skoldistriktet eller läraren ej är

ense med syneförrättaren örn de åtgärder, som böra vidtagas, bör emellertid

ärendet underställas länsstyrelsens prövning. Besvär bör däremot ej fa

anföras. Enligt de sakkunnigas mening bör underställning ske, därest skoldistriktet

och läraren eller endera till folkskolinspektören mom viss tid

insända förklaringar, att de ej godkänna syneprotokollet. Länsstyrelsens

prövning av underställt ärende skall vara materiell, ej endast formell.

Finnér länsstyrelsen anledning därtill föreligga, bör länsstyrelsen förelägga

skoldistriktet att inom viss tid vidtaga den eller de åtgärder, som i syneprotokollet

angivits eller som länsstyrelsen eljest finner påkallade. Detta

föreläggande bör ej vara förenat med vite. Örn de förelagda åtgärderna ej

äro vidtagna inom bestämd tid, bör detta av folkskolinspektören anmälas

för länsstyrelsen, som äger besluta örn innehallande av skoldistriktets, statsbidrag

tili avlönande av den lärare, som anvisats den ifrågavarande tjänstehon!

skoldistrikt ej verkställer vid syn rekommenderade åtgärder, ehuru

distriktet icke gjort anmärkning mot syneprotokollet, bör på samma sätt,

som i föregående stycke sägs, kunna hos länsstyrelsen utverkas föreläggande

för skoldistriktet.

Underhållssyn bör i övrigt enligt de sakkunnigas mening i huvudsak ha

den uppgift och följa den ordning, som angives beträffande syn i 10 § av

nu gällande boställsordning.

I remissyttrandena ha gjorts vissa erinringar mot de sakkunnigas förslag

beträffande klassificeringssynen. I regel framhålles i erinringarna, att de

sakkunnigas förslag är alltför omständligt. Flera förslag till förenklingar

framföras ock.

Vissa av remissmyndigheterna ha ock berört frågan örn kostnaderna för

den allmänna klassificeringssynen. Salunda har statskontoret uttalat, att

de sakkunniga icke anfört något skäl för att staten skulle vidkännas kostnaderna

för denna syn. Skolöverstyrelsen har icke haft något att invända

mot de sakkunnigas förslag, men har påpekat, att det måste uppkomma

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

53

en hel del kostnader för vikarier för folkskolinspektörerna, vilka måste ha

tjänstledigt för att medhinna den allmänna klassificeringssynen. Samtidigt

har överstyrelsen uttalat, att vid behov av ledighet för nu nämnt ändamål

förslag till resplan för klassificeringssynerna borde företes och godkännas.

Länsstyrelsen i Örebro län har ansett, att det kommer att bliva svårt att

förvärva byggnadssakkunniga bisittare för ett arvode av 15 kronor för dag.

Länsstyrelsen föreslår, att arvodet höjes till 25 kronor för dag. Slutligen

har länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasatt, om det finnes möjlighet att

till ledamöter i synenämnd förvärva kvalificerade personer, som kunna

vara borta från sitt dagliga arbete under den sannolikt ganska långa tid,

som kommer att åtgå.

Förslaget till bestämmelser örn underhållssyn har föranlett erinran endast

av byggnadsstyrelsen, som anfört bland annat följande.

Även förfarandet vid av- och tillträdessyn borde enligt vad styrelsen

kan finna avsevärt kunna förenklas. Styrelsen föreslår fördenskull, att den

i närvaro av representanter för skolstyrelsen samt av- och tillträdande

boställshavare förrättas av opartisk byggnadssakkunnig person, om vilken

skolstyrelsen och folkskolinspektören enats.

Även utan samband med av- och tillträde bör underhållssyn lämpligen

kunna påfordras såväl av skolstyrelsen som boställshavaren. Sådan syn

torde böra begäras hos folkskolinspektören och förrättas på samma sätt

som föreslagits för av- och tillträdessyn.

Kostnaderna böra för av- och tillträdessyn gäldas av skolstyrelsen ensamt

och för annan syn av den, som påkallat densamma.

Undantag härifrån bör endast göras i det fall, att det vid av boställshavaren

påkallad syneförrättning framgår, att skolstyrelsen icke uppfyllt

sig åliggande underhållsförpliktelser.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga om klassificeringssyn lia flera remissmyndigheter

riktat den erinran, att det föreslagna förfaringssättet är för

omständligt. Olika förslag till förenklingar ha också avgivits. För egen

del är jag emellertid övertygad om att det omständliga förfaringssättet med

särskild synenämnd på tre personer är erforderligt och välmotiverat i

detta fall, då det gäller att söka få en såvitt möjligt enhetlig och rättvis

bedömning av den mycket skiftande samling bostäder, som de äldre tjänstebostäderna

utgöra.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att staten bör påtaga sig kost

naderna för den första, allmänna klassificeringen. Byggnadsstyrelsens förslag

angående fördelning av ansvaret för kostnaderna för underhållssyn

kan jag icke biträda, liksom ej heller det av länsstyrelsen i Örebro län

framförda förslaget om höjning av det föreslagna arvodet till bisittarna.

De sakkunnigas beräkning av medelsbehovet har icke givit mig anledning

till erinran. För ändamålet torde ett förslagsanslag av 350 000 kronor

böra anvisas å tilläggsstat I för innevarande budgetår. I det följande gör

jag hemställan härom.

Departemen

troheten.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majlis ''proposition nr 356.

Statsbidrag till nybyggnad och ombyggnad av

tj änstebostäder.

Som i inledningen omnämnts bestrida skoldistrikten för närvarande sin

andel i kostnaderna för avlöning av folkskolans lärare antingen genom att

tillhandahålla tjänstebostad åt vederbörande lärare eller ock genom att

till läraren erlägga s. k. bruttolön. I det förra fallet betalar skoldistriktet,

örn bostaden är i sådant skick, att läraren för den skall vidkännas oreducerat

hyresavdrag, icke något kontant lönebelopp till läraren utöver det

belopp, som staten lämnar som bidrag till lärarens avlöning. I det senare

fallet betalar skoldistriktet — i stället för att tillhandahålla tjänstebostad

— till läraren ut ett avlöningsbelopp, som ej minskats med hyresavdrag,

och får alltså självt bidraga med ett belopp, motsvarande det författningsmässigt

bestämda hyresa vdraget.

I båda de angivna fallen minskas emellertid skoldistriktens andel i avlöningskostnaderna

genom det tjänstebostadsbidrag, som utgår jämlikt

§ 14 kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag till nybyggnader

för folkskoleväsendet. Som ävenledes tidigare framhållits utgai

dock det nuvarande tjänstebostadsbidraget oberoende av örn tjänstebostad

tillhandahålles eller ej. Det utgår vidare med generellt fastställda

belopp (160 kronor för år för ordinarie folkskollärare och 80 kronor för

annan lärare), vilka icke äro av den storleksordning, att bidraget kan

utgöra någon verklig hjälp för de skoldistrikt, som äro skyldiga att tillhandahålla

tjänstebostad. Det nuvarande tjänstebostadsbidraget är därför

i grunden huvudsakligen ett statligt bidrag till alla skoldistrikt i syfte att

minska distriktens andel i kostnaderna för folk- och smaskollärares avlöning.

Något verkligt statsbidrag till byggande och underhåll av tjänstebostäder

för nämnda lärare finnes icke.

Lärarlönesakkunniga ha påpekat, att vid åtminstone tva tillfällen efter

tillkomsten av 1936 års tjänstebostadsbidrag fråga uppkommit om bidragets

indragande. Sist har denna fråga diskuterats av folkskolans besparingssakkunniga

i deras den 24 augusti 1940 avgivna betänkande och förslag

angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. m. (stat.

off. utr. 1940:24). I besparingssakkunnigas uppdrag ingick bland annat

att undersöka möjligheterna av ändrad fördelning mellan staten och kommunerna

av kostnaderna för folkskoleväsendet. Efter att ha lämnat en

redogörelse för gällande bestämmelser samt ha erinrat om de olika meningar,

som framställts i fråga om tjänstebostadsbidragets bibehållande,

framhöllo besparingssakkunniga, att de ansett det vara av värde för ett

ställningstagande till det föreliggande spörsmålet att få utrönt, vilken

inverkan en indragning av ifrågavarande statsbidrag skulle få beträffande

den kommunala utdebiteringen. I sådant syfte hade de sakkunniga verk
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

ställt viss utredning, varpå visserligen icke kunde grundas några exakta

beräkningar men varav dock borde kunna dragas vissa slutsatser. Besparingssakkunniga

anförde härom.

Undersökningen har avsett ett fyrtiotal kommuner, städer och landskommuner,

inom olika delar av landet. Beträffande landskommunerna har

undersökningen företrädesvis avsett sådana, där man haft anledning antaga,

att utdebiteringen röner en mera påtaglig inverkan även av en jämförelsevis

obetydlig inkomstminskning. Till grund för beräkningarna hava

lagts tillgängliga uppgifter örn antalet skattekronor enligt 1938 års taxeringar

samt antalet lärartjänster vid slutet av vårterminen 1939 inom

respektive kommuner (skoldistrikti. Här må även anmärkas, att tjänstebostadsbidraget

beräknats utgå med 160 kronor för såväl manlig som

kvinnlig folkskollärare, enär enligt bestämmelserna i gällande boställsordning

för lärare vid folk- och småskolor tjänstebostaden även för ordinarie

kvinnlig folkskollärare från och med den 1 juli 1943 skall innehålla minst

tre rum och kök och tjänstebostadsbidraget från denna tidpunkt sålunda

kommer att utgå med 160 kronor för både manlig och kvinnlig ordinarie

folkskollärare.

Den med tillämpning av här angivna beräkningsgrunder verkställda

undersökningen har givit vid handen, att en indragning av tjänstebostadsbidraget

skulle i fråga örn stadskonununerna komma att medföra

endast en ringa höjning av utdebiteringen. För de städer, som ej

deltaga i landsting och vilka komma i åtnjutande av omkring en tiondel

av hela det utgående tjänstebostadsbidraget, torde höjningen komma att

uppgå till mellan 1—3 öre per skattekrona. Även för övriga städer synes

man kunna räkna med en jämförelsevis obetydlig höjning, sannolikt uppgående

till högst 10 öre för inkomst hundra. Endast en av de städer, som

medtagits vid undersökningen, skulle drabbas av en så stor höjning som

10 öre. Ifrågavarande stad intager emellertid en särställning beträffande

utdebiteringens storlek, i det att hela det kommunala utdebiteringsbehovet

1938 utgjorde 24 kronor 30 öre per skattekrona. Statsbidrag till skattelindring

utgick dock i detta fall med 4 kronor 59 öre per skattekrona.

Beträffande landsbygdskommunerna torde man kunna utgå från att avskaffandet

av tjänstebostadsbidraget nära nog undantagslöst skulle komma

att medföra en större ökning av utdebiteringen än vad ovan angivits beträffande

städerna. Sannolikhetsskäl tala för, att ökningen för det övervägande

antalet kommuner dock icke skulle överstiga 20 öre per skattekrona.

I icke så få fall torde man böra räkna med en höjning av mellan

20 och 40 öre, och i vissa undantagsfall komme ökningen sannolikt att

uppgå till omkring 50 öre. Hiirvid bör emellertid bemärkas, att i samtliga

undersökta fall statsbidrag till skattelindring utgått till kommuner, vilka

vid en eventuell indragning av tjänstebostadsbidraget beräknats få utdebiteringen

höjd med 20 öre per skattekrona eller däröver. Man har med

hänsyn härtill anledning antaga, att ifrågavarande kommuner vid ett pä

grund av mistat tjänstebostadsbidrag ytterligare ökat skattetryck hade

möjlighet att erhålla en viss kompensation härför genom ett något ökat

statsbidrag till skattelindring.

Ehuru den verkställda undersökningen omfattat ett mycket begränsat

antal kommuner, torde dock undersökningsresultatet kunna läggas till

grund för bedömande av frågan, vilken inverkan avskaffandet av tjänste
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

bostadsbidraget skulle få på den kommunala utdebiteringen. Undersökningen

synes sålunda giva vid handen, att verkningarna i skattehänseende

av en sådan åtgärd för flertalet kommuner bleve jämförelsevis obetydliga,

medan en del kommuner, framför allt sådana med ett redan förut högt

skattetryck, finge vidkännas en i förhållande till deras ekonomiska bärkraft

mera kännbar skattehöjning, som dock i regel torde komma att i

viss mån reduceras genom att statsbidrag till skattelindring i dylika fall

bomme att utgå.

Besparingssakkunniga uttalade efter dessa överväganden, att, om någon

förskjutning av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna borde

vidtagas utöver vad de sakkunniga i övrigt i sitt betänkande föreslagit,

avskaffandet av tjänstebostadsbidraget därvid borde ifrågakomma i främsta

rummet. Enligt de sakkunnigas mening borde dock en sådan åtgärd

icke vidtagas under då rådande förhållanden, utan därmed borde anstå till

en tidpunkt, som av statsmakterna kunde befinnas lämplig.

Lärarlönesakkunniga ha — med utgångspunkt från det förhållandet, att

de skoldistrikt, som äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder och

som också tillhandahålla fullgoda sådana, numera i regel ha större kostnader

för sina lärare än andra skoldistrikt i motsvarande dyrortsgrupper

— övervägt olika möjligheter att åstadkomma en utjämning av den på

det sättet uppkomna olikheten i ansvarsbelastning skoldistrikten emellan.

En utjämning måste nämligen enligt de sakkunnigas mening framstå

såsom angelägen ur rättvisesynpunkt och såsom betydelsefull ur den synpunkten,

att i annat fall fullt tillfredsställande tjänstebostäder näppeligen

bomme att beredas folkskolans lärare. Om de olika möjligheter till utjämning,

som kunna tänkas, ha de sakkunniga anfört följande.

Närmast till hands ligger måhända tanken att utan ändring av statsbidragsbeloppens

storlek fastställa högre hyresavdrag och låta skoldistrikten

tillgodogöra sig hyresökningen. De sakkunniga anse skäligt, att i

genomsnitt högre hyresbelopp än de nuvarande utgå, men finna, att även

efter en avsevärd höjning ifrågavarande skillnad icke kan komma att tillräckligt

utjämnas. Icke heller skulle därigenom någon utjämning ske av

den skiftande ansvarsbelastning, som åvilar de distrikt, vilka tillhandahålla

tjänstebostäder. Dessa distrikt äro nämligen inbördes mycket olika

tyngda, bland annat och framför allt beroende på hur lång tid som förflutit,

sedan större kostnader nedlagts på tjänstebostäderna.

En annan tänkbar åtgärd vore att på sådant sätt ombilda det nuvarande

tjänstebostadsbidraget till ett egentligt bidrag till kostnaderna för hållande

av tjänstebostad, att det utginge endast till de skoldistrikt, som tillhandahölle

tjänstebostäder. Dessa distrikt skulle då utan ökad medelsanvisning

i tjänstebostadsbidrag kunna erhålla ungefär dubbelt så stort belopp som

för närvarande. En dylik åtgärd skulle dock endast ofullständigt utjämna

olikheterna i ansvarsbelastning mellan sådana distrikt, som äro skyldiga

att tillhandahålla tjänstebostäder, och sådana, som icke ha dylik skyldighet,

och icke alls utjämna de inbördes olikheterna mellan de distrikt, som

äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder. En ytterligare begränsning

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

av rätten till tjänstebostadsbidrag, innebärande att sådant bidrag skulle

utgå endast för sådana tjänstebostäder, å vilka nedlagts större kostnader

under ett visst antal år närmast före bidragsåret, skulle visserligen vara

mera ägnad att minska olikheterna, men en dylik begränsning skulle vara

svår att avväga på tillfredsställande sätt.

Enligt de sakkunnigas mening kan icke en effektiv utjämning i ansvarsbelastning

olika skoldistrikt emellan uppnås, utan att de distrikt, som tillhandahålla

tjänstebostäder, i samband med uppförande av ny tjänstebostad

eller omfattande ombyggnad av redan befintlig sådan erhålla statligt

bidrag till byggnadskostnaderna. Detta statsbidrag skulle då så avpassas,

att förräntning och amortering av återstoden av byggnadskostnaderna

jämte årliga omkostnader täcktes av det blivande hyresavdraget för

tjänstebostaden. I överensstämmelse med denna uppfattning föreslå de

sakkunniga, att ett nytt tjänstebostadsbidrag, i fortsättningen kallat byggnadsbidrag,

införes att utgå enligt här skisserade riktlinjer.

I detta sammanhang ha de sakkunniga uttalat, att det byggnadsbidrag

de sakkunniga komme att föreslå icke borde — såsom kommunalskatteberedningen

ifrågasatt — graderas efter antalet skattekronor inom vederbörande

skoldistrikt, enär en sådan gradering icke skulle åstadkomma den

avsedda utjämningen i ansvarsbelastning utan endast ha till följd, att en

ny ojämnhet uppkomme mellan de båda grupperna av skoldistrikt.

Lärarlönesaklcunnigas förslag i fråga örn tjänstebostadsbidrag kunna

sammanfattningsvis angivas sålunda:

1. Ett nytt, egentligt tjänstebostadsbidrag, förslagsvis kallat byggnadsbidrag,

bör införas att utgå till skoldistrikt vid nybyggnad av tjänstebostad

eller vid inköp av hus, avsett att användas såsom tjänstebostad,

ävensom vid örn- eller tillbyggnad eller mera omfattande ändringsarbeten

å redan befintlig tjänstebostad, varigenom bostaden får sådan beskaffenhet,

att den kan uppflyttas från lägre klass till klass A eller, om den på

grund av betydande svårigheter icke kunnat förses med samtliga för Abostad

föreskrivna bekvämligheter, likväl blivit väsentligt förbättrad. Vid

nybyggnad eller inköp bör byggnadsbidraget utgå med 12 000 kronor för

tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter och 8 000 kronor för tjänstebostad

på omkring 55 kvadratmeter, dock att byggnadsbidraget i intet fall

må överstiga 40 procent av skoldistriktets kostnader för anskaffande av

tjänstebostaden.

2. Vid örn- eller tillbyggnad eller mera omfattande ändringsarbeten bör

byggnadsbidrag kunna utgå med 25 procent av kostnaderna.

3. Det nuvarande tjänstebostadsbidraget bör indragas.

4. Till skoldistrikt, som under de sistförflutna 20 åren verkställt nybyggnad

av tjänstebostad eller nedlagt mera avsevärda kostnader på omeller

tillbyggnad av tjänstebostad, bör dock övergångsvis, intill dess 20 år

förflutit från det att ifrågavarande byggnadsåtgärder vidtagits, utgå ett

tjänstebostadsbidrag, förslagsvis kallat övergångsbidrag, med visst belopp

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

för varje av byggnadsåtgärderna berörd tjänstebostad, nämligen 160 kronor

för bostad på omkring 90 kvadratmeter, 120 kronor för bostad på omkring

65 kvadratmeter och 80 kronor för bostad på omkring 45 kvadratmeter.

5. Till följd av det nya byggnadsbidragets införande torde även böra

meddelas bestämmelse örn skyldighet för skoldistrikt att, örn sådan tjänstebostad,

till vilken statsbidrag beviljats, skulle av kommunen försäljas eller

användas för annat ändamål utan att samtidigt ny tjänstebostad anskaffades,

till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta frågan, huruvida och i vad

mån utbetalt bidragsbelopp skall återgäldas till statsverket.

6. Beslut om byggnadsbidrag bör efter förslag av skolöverstyrelsen meddelas

av Kungl. Maj:t. De sakkunniga utgå från att skolöverstyrelsens personalbehov

för ifrågavarande ändamål blir på sådant sätt tillgodosett, att

ärendenas handläggning kan ske utan onödig tidsutdräkt.

7. I detta sammanhang ha de sakkunniga ock framhållit, att byggnadsbidrag

enligt de sakkunnigas mening bör, i den mån så är möjligt, utdelas

med hänsyn tagen till angelägenhetsgraden hos de arbeten, till vilka bidrag

sökes. Ansökningens ankomstdag bör således ej vara utslagsgivande.

Genom att de mest angelägna arbetena givas företräde, bliva de sämsta

tjänstebostäderna först förbättrade. Detta innebär i sin tur den snabbaste

höjningen av den genomsnittliga bostadsstandarden för folkskolans lärarpersonal.

Efter framhållande av att de faktorer, som framför allt påverka storleken

av det erforderliga byggnadsbidraget, äro byggnadskostnader, räntesatser

och underhållskostnader samt de hyresavdrag, som komma att bliva

fastställda för de olika tjänstebostadstyperna, ha de sakkunniga beträffande

byggnadsbidraget anfört i huvudsak följande.

Byggnadskostnaderna bliva beroende bland annat av tjänstebostadens

belägenhet och av det byggnadsmaterial, som användes. Det blir t. ex.

dyrare att bygga en bostad i särskilt hus än att bygga flera bostäder i

samma hus. I det senare fallet blir det billigare att förlägga en bostad

över en annan än att förlägga bostäderna intill varandra i samma plan. Från

lärarhåll har påyrkats, att bestämmelse måtte införas om att tjänstebostad

alltid skall byggas i särskilt hus. De sakkunniga ha icke funnit tillräckliga

skäl att — ehuru givetvis hinder icke möter för skoldistrikt att förlägga

tjänstebostad på sådant sätt — föreslå en föreskrift därom. Däremot vilja

de sakkunniga uttala, att det torde överensstämma med den nu rådande allmänna

tendensen, att tjänstebostäder, när de inredas i samma hus, förläggas

bredvid varandra och icke den ena över den andra. Enligt upplysningar, som

de sakkunniga erhållit från byggnadssakkunnigt håll, kunna de ungefärliga

byggnadskostnaderna för ett hus av trä, inrymmande bredvid varandra en

tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter och en tjänstebostad på omkring

55 kvadratmeter, för närvarande uppskattas till 50 000 kronor, varav

ungefär 30 000 kronor kan beräknas belöpa sig på den större och ungefär

20 000 kronor på den mindre tjänstebostaden. Ett hus av tegel ställer sig i

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

allmänhet något dyrare, men de därigenom ökade byggnadskostnaderna

torde i stort sett kompenseras av minskade underhållskostnader och större

varaktighet. Med en räntesats av 3 procent torde ränta och amortering å i

byggnaden nedlagt kapital kunna uppskattas till ungefär 3,75 procent för

hus av trä. Underhåll och omkostnader torde i förevarande fall böra uppskattas

till minst 1,25 procent av byggnadskostnaderna. Vad beträffar

hyresavdragen, ha de sakkunniga i annat sammanhang förklarat sig icke

kunna för närvarande framlägga preciserade förslag till dylika avdrag utan

att avvakta beslut i anledning av avgivet förslag om ny dyrortsgradering

och pågående utredning om de allmänna lönebeloppen. De sakkunniga

räkna emellertid med en icke oväsentlig genomsnittlig höjning av hyresavdragen.

Även med beaktande härav ha de sakkunniga kommit fram till

den meningen, att i nuvarande läge ett byggnadsbidrag å åtminstone 40

procent av byggnadskostnaderna i normala fall skulle behövas för att

kompensera ett skoldistrikt för den utgiftsökning, som skyldigheten att tillhandahålla

tjänstebostad medför.

Utan tvivel skulle största möjliga rättvisa uppnås, örn byggnadsbidraget

utmättes efter särskild prövning av speciellt byggnadskostnaderna och

hyresavdragen i varje enskilt fall. Den administrativa handläggningen av

bidragsärendena skulle emellertid därigenom bliva ganska omständlig. På

grund av det stora antalet bidragsärenden, som man har att räkna med,

skulle alltså en dylik ingående prövning bliva mycket arbetskrävande och

medföra ogynnsam tidsutdräkt. Enligt de sakkunnigas uppfattning är det

nödvändigt, att handläggningen av ärendena i möjligaste mån förenklas.

I överensstämmelse med denna mening vilja de sakkunniga föreslå, att ett

för olika bostadstyper fixerat bidragsbelopp normalt får utgå oberoende

av de faktiska byggnadskostnaderna i det enskilda fallet. Genom en bestämmelse,

att byggnadsbidraget under inga omständigheter får överstiga

viss procent av byggnadskostnaderna, skulle garantier samtidigt kunna vinnas

mot att statsbidrag på otillbörligt sätt tages i anspråk.

Ovan ha kostnaderna för en tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter

och en tjänstebostad på omkring 55 kvadratmeter bredvid varandra i

samma hus uppskattats till normalt ungefär 50 000 kronor, varav ungefär

30 000 kronor skulle belöpa sig på den större bostaden och ungefär 20 000

kronor på den mindre bostaden. Dessa belopp böra enligt de sakkunnigas

mening kunna läggas till grund för beräkningar av ett generellt byggnadsbidrag,

låt vara att byggnadskostnaderna i de enskilda fallen kunna vara

mycket varierande. Vidare har det behövliga bidraget approximativt beräknats

till 40 procent av de ovan angivna byggnadskostnaderna. I enlighet

härmed skulle byggnadsbidrag för tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter

utgå med 12 000 kronor och för tjänstebostad på omkring 55 kvadratmeter

med 8 000 kronor.

Möjligen skulle kunna ifrågasättas, örn icke bidragsbeloppen borde graderas

efter hyresgrupper. De sakkunniga ha emellertid icke ansett tillräckliga

skäl föreligga för dylik gradering, enär efter genomförandet av ny

hyresgruppering i samband med revision av den nuvarande dyrortsindelningen

samtliga eller så gott som samtliga tjänstebostäder kunna förväntas

vara belägna å orter tillhörande lägsta hyresgruppen.

Såsom redan antytts, torde en sådan spärregel böra införas, att ett skoldistrikt,

som flir särskilt låga kostnader kunnat uppföra tjänstebostad, icke

skall i byggnadsbidrag erhålla högre belopp än som motsvarar behovet av

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

utjämning gentemot sådana skoldistrikt, som icke tillhandahålla tjänstebostäder.

I och med att byggnadskostnaderna understiga de ovan presumerade

kostnaderna, sjunker under i övrigt likartade förutsättningar behovet

av byggnadsbidrag snarare med skillnadsbeloppet än med viss procent

å byggnadskostnaderna. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga övervägt,

huruvida icke i dylika fall byggnadsbidrag borde utgå efter en glidande

skala av procentsatser å byggnadskostnaderna, allteftersom dessa

understiga 30 000 kronor respektive 20 000 kronor. De sakkunniga ha emellertid

stannat vid förslag örn generell minskning till 40 procent av de verkliga

byggnadskostnaderna.

Minskning av byggnadsbidraget torde även böra föreskrivas vid en annan

eventualitet. Det bör sålunda icke utan vidare få förekomma, att ett skoldistrikt

avyttrar en redan befintlig tjänstebostad och med fullt byggnadsbidrag

bygger ny tjänstebostad. Ej heller bör en kommun utan vidare för

annat ändamål få utnyttja en befintlig tjänstebostad och uppbära fullt

byggnadsbidrag för nybyggnad av tjänstebostad. Det torde därför böra

föreskrivas, att därest ny tjänstebostad är avsedd att ersätta en äldre

tjänstebostad, byggnadskostnaderna böra anses reducerade med det belopp,

som prövas motsvara den äldre tjänstebostadens värde. På grundval

av den sålunda uppkomna kostnadssumman bör sedan beslut om byggnadsbidrag

fattas. På enahanda sätt bör förfaras, örn äldre tjänstebostad

förstörts eller skadats genom eldsvåda eller annorledes och skoldistriktet

på grund av försäkring eller eljest ägt att uppbära ersättning därför.

Vad som hittills av de sakkunniga anförts om byggnadsbidrag har uteslutande

berört nybyggnad av tjänstebostad. Emellertid kan tjänstebostad

anskaffas även genom inköp av redan befintligt hus, eventuellt i förening

med ombyggnad.

Örn ett relativt nybyggt hus inköpes för att användas till tjänstebostad,

blir skillnaden häremellan och nybyggnad för tjänstebostad ganska obetydlig.

Dock torde man få antaga, att inköpet ställt sig ekonomiskt förmånligt

för skoldistriktet, eftersom detta annars sannolikt icke skulle ha

reflekterat på köp i stället för nybyggnad. Detta fall är sålunda närmast

jämförligt med det ovan påpekade, då ett skoldistrikt för särskilt låga

kostnader kunnat uppföra tjänstebostad och då byggnadsbidrag enligt de

sakkunnigas förslag skulle utgå med 40 procent. Vad åter beträffar ett sådant

fall, att ett äldre hus inköpts och, eventuellt efter ombyggnad, iordningställts

som tjänstebostad, kunna visserligen kostnaderna för förvärvet

av denna bostad antagas ha varit så pass låga, att hyresavdraget skulle

kunna täcka — förutom de årliga omkostnaderna — en avsevärd del av

engångskostnaderna. Å andra sidan gör det äldre husets kortare bestånd,

att annuiteten måste bliva icke oväsentligt högre — med en räntesats av

3 procent blir sålunda annuiteten under 30 år 5,102 procent av kapitalet,

under det att den under 60 år uppgår till endast 3,613 procent. Även i detta

fall skulle därför en föreskrift örn byggnadsbidrag av 40 procent kunna

vara tillämplig. Några särbestämmelser för anskaffande av tjänstebostad

genom inköp av redan befintligt hus synas sålunda icke erforderliga.

Byggnadsbidrag bör emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning icke

endast utgå vid anskaffande av ny tjänstebostad utan även i vissa fall

vid om- eller tillbyggnad av tjänstebostad eller mera omfattande ändringsarbeten

å sådan bostad. Härom lia de sakkunniga anfört följande.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Marits ''proposition nr 356.

Av de förut redovisade statistiska uppgifterna framgår, att blott en

ringa del av de vårterminen 1942 existerande omkring 14 000 tjänstebostäderna

voro av den beskaffenhet, att de skulle kunna hänföras till A-bostäder.

Örn de flesta bostäderna torde dock gälla, att de efter om- eller tillbyggnad

eller mera omfattande ändringsarbeten skulle kunna godtagas

såsom A-bostäder. Då de skoldistrikt, som äro skyldiga att tillhandahålla

tjänstebostäder, i princip bliva skyldiga att efter viss övergångstid tillhandahålla

A-bostäder, är det av största vikt, icke minst ur samhällsekonomisk

synpunkt, att möjligheterna till förbättring av det redan befintliga

bostadsbeståndet tillvaratagas. Utan bidrag av statsmedel torde

emellertid en sådan standardhöjning icke kunna allmänt och inom rimlig

tid genomföras. Visserligen kommer ett skoldistrikt att i viss utsträckning

gottgöras för kostnaderna genom ett högre hyresavdrag, sedan tjänstebostaden

blivit uppflyttad till A-bostad, men vid mera omfattande byggnadsåtgärder

kan dock icke alltid höjningen av hyresavdraget vara tillräcklig

för att motsvara distriktets ökade utgifter i förhållande till sådana distrikt,

som icke äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder.

Från den förbättring av bostadsstandarden, som de sakkunniga här

åsyftat, måste noggrant skiljas sådana byggnadsåtgärder, som äro att hänföra

till underhållsarbeten eller nödvändiga reparationer till följd av eftersatt

årligt underhåll. Dylika åtgärder, även örn de vid enstaka tillfällen

skulle betinga avsevärda kostnader, liksom mindre omfattande ändringsarbeten

böra bekostas helt av skoldistrikten — det nya byggnadsbidraget

är också så beräknat, att bland annat underhållskostnader skola täckas av

hyresavdraget. Enligt de sakkunnigas åsikt bör byggnadsbidrag komma

i fråga endast i de fall, då tjänstebostad efter om- eller tillbyggnad eller

mera omfattande ändringsarbeten får sådan beskaffenhet, att den kan uppflyttas

från lägre klass till klass A eller, örn den på grund av betydande

svårigheter icke kunnat förses med samtliga för A-bostad föreskrivna bekvämligheter,

likväl blivit väsentligt förbättrad.

När det gäller storleken av detta bidrag, kunna icke sådana beräkningar

framläggas, som ovan skett i fråga örn nybyggnader, eftersom kostnaderna

bliva långt mera varierande. Det får därför anses uteslutet att i författning

fastställa byggnadsbidrag till visst eller vissa belopp för varje tjänstebostad.

I stället torde även här ett statsbidrag med en viss procent av

kostnaderna vara motiverat. Det har synts de sakkunniga riktigast att

föreslå något lägre procenttal vid förbättrande än vid nybyggnad, dels

med hänsyn till att i flertalet fall skoldistrikten efter tjänstebostads förbättring

i här avsedd omfattning komma att få tillgodogöra sig ökat hyresavdrag,

dels ock därför att i ombyggnadsarbeten i regel ingå även reparationer

och underhållsarbeten, vilka principiellt skola åvila skoldistrikten.

De sakkunniga ha sålunda stannat för att förorda byggnadsbidrag å 25

procent av byggnadskostnaderna.

Eftersom det nuvarande tjänstebostadsbidraget icke är något egentligt

tjänstebostadsbidrag, kan — framhålla de sakkunniga •—- ett bidrag av

den art, sorn av de sakkunniga föreslagits, ur utjämningssynpunkt utgå

oberoende av örn det nuvarande tjänstebostadsbidraget skall bibehållas

eller icke. De sakkunniga hålla emellertid före, att i och med införande

av ett verkligt tjänstebostadsbidrag det nuvarande bör — med visst över
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

gångs vis gällande undantag — avskaffas. Huruvida skoldistrikten generellt

i annan form böra erhålla kompensation för det indragna tjänstebostadsbidraget

är, uttala de sakkunniga, en fråga, som de sakkunniga

icke anse sig böra taga ställning till i detta sammanhang utan först vid

behandlingen av det åt de sakkunniga ävenledes givna uppdraget att utreda

frågan om en eventuell omläggning av det nuvarande systemet för

statsbidrag till lärarlönerna.

Beträffande de förhållanden, under vilka ett bidrag motsvarande det

nuvarande tjänstebostadsbidraget övergångsvis bör få utgå, lia de sakkunniga

anfört följande.

Genom ovan framställda förslag örn indragande av det nuvarande tjänstebostadsbidraget

och införande av ett egentligt tjänstebostadsbidrag till

nybyggnader och ombyggnader m. m. av tjänstebostäder komma emellertid

de skoldistrikt, vilka nyligen verkställt nybyggnad eller ombyggnad,

att ställas i en något ogynnsam situation. Det torde nämligen få anses

uteslutet, att det nya byggnadsbidraget skulle kunna retroaktivt utgå till

dessa skoldistrikt. Att så icke kan ske, torde dock knappast behöva väcka

alltför allvarliga betänkligheter, alldenstund dessa skoldistrikt icke haft

anledning att räkna därmed och därför ej heller inrättat sig därefter. Mera

anmärkningsvärt skulle vara, om de nu berövades det — örn än ej så

stora — tjänstebostadsbidrag, som för närvarande utgår och som de torde

få anses ha haft fullgiltiga skäl att räkna med för byggnadsåtgärdernas

finansiering.

De sakkunniga finna skäligt, att åt dessa skoldistrikt gives ett särskilt

bidrag i någon form. Då en ingående prövning av varje enskilt fall icke

gärna kan ske, torde det lämpligaste vara, att distrikten under en viss

övergångstid för varje tjänstebostad, å vilken mera omfattande byggnadsåtgärder

vidtagits, tillerkännas en ersättning med generellt belopp. Enligt

de sakkunnigas uppfattning bör det vara tillfyllest, örn dylik ersättning får

uppbäras, intill dess 20 år förflutit från det tjänstebostaden efter de ifrågavarande

byggnadsåtgärdernas verkställande tagits i bruk. Ersättningen

torde kunna bestämmas till belopp, som svara mot det nuvarande tjänstebostadsbidraget.

Dock torde finnas anledning att gradera bidragsbeloppen

med hänsyn till den ifrågavarande bostadens storlek och icke med hänsyn

till den lärare, åt vilken bostaden upplåtits. Före den 1 juli 1943 utgick

tjänstebostadsbidraget med tre olika belopp: 160 kronor för ordinarie manlig

folkskollärare, 120 kronor för ordinarie kvinnlig folkskollärare och 80

kronor för annan lärare. Vidare skulle enligt då gällande boställsordning

tjänstebostäder sammanlagda golvyta uppgå till omkring 90 kvadratmeter

för ordinarie manlig folkskollärare, omkring 65 kvadratmeter för ordinarie

kvinnlig folkskollärare och omkring 45 kvadratmeter för annan lärare.

I anslutning härtill föreslå de sakkunniga statsbidrag, i fortsättningen

kallat övergångsbidrag, med 160 kronor för bostad på omkring 90 kvadratmeter,

120 kronor för bostad på omkring 65 kvadratmeter och 80 kronor

för bostad på omkring 45 kvadratmeter.

Övergångsbidrag bör givetvis icke givas för vilken som helst åtgärd,

som under de sista 20 åren vidtagits med en tjänstebostad. Att övergångsbidrag

för nybyggnad skall kunna utgå, torde icke böra föranleda

tvekan. Enligt de sakkunnigas mening bör övergångsbidrag även kunna

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

utgå i de fall, då tjänstebostäder! om- eller tillbyggts eller i densamma

utförts mera omfattande ändringsarbeten. Att nu kräva bevisning angående

omfattningen av angivna byggnadsåtgärder torde emellertid icke

kunna komma i fråga. Enligt de sakkunnigas uppfattning torde det vara

tillräckligt att fastställa en viss minimikostnad för åtgärden, förslagsvis

8 000 kronor för bostad på omkring 90 kvadratmeter, 6 000 kronor för

bostad på omkring 65 kvadratmeter och 4 000 kronor för bostad på omkring

45 kvadratmeter. Det bör anmärkas, att det angivna beloppet skall

avse i ett sammanhang företagna åtgärder med tjänstebostaden. Övergångsbidrag

bör alltså icke utgå, örn kostnaderna för underhåll av bostaden

jämte mindre omfattande reparationer och ombyggnadsarbeten under

ett visst antal år tillsammans uppgått till det ifrågavarande beloppet.

I remissyttrandena ha de sakkunnigas förslag i fråga om tjänstebostadsbidragen

varit föremål för uttalanden av olika slag. En allmän invändning

bär gjorts av byggnadsstyrelsen, som ifrågasatt, örn tillräckliga skäl förelåge

att skapa en särskild bidragsform beträffande förevarande bostäder.

Enligt byggnadsstyrelsens mening borde det övervägas, om icke erforderligt

statsbidrag borde inrymmas i den statliga stödverksamhet åt bostadsbyggandet,

som handhades av statens byggnadslånebyrå. Detta torde dessutom

innebära en garanti för att lärarbostäderna uppfördes på ett ändamålsenligt

sätt. Ett allmänt uttalande beträffande de föreslagna byggnadsbidragen

har också gjorts av länsstyrelsen i Kristianstads län, som framhållit,

dels att byggnadsarbete i fråga om tjänstebostäderna borde komma

till utförande i tider av lågkonjunktur, varigenom även andra synpunkter

än bebyggelsen kunde tillgodoses och en begränsning av kommunernas utgifter

ske, dels ock att det syntes böra ifrågasättas, huruvida icke, innan

en i stort sett slutgiltig form för skolväsendet vunnits, en viss återhållsamhet

i fråga om byggnadsskyldighet borde föreskrivas. Vidare har länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län anfört, att man under de närmaste

åren borde ge akt på att statsbidrag icke finge utgå till andra byggnadsföretag

än sådana, som passade in även i den nya kommunala organisationen.

Beträffande förslaget till byggnadsbidrag är vidare att nämna, att vissa

folkskolinspektörer yrkat på större bidrag än de föreslagna, samt att länsstyrelserna

i Blekinge, Malmöhus och Västerbottens län uttalat sig för att

byggnadsbidraget skall bestämmas mera i anslutning till de verkliga kostnaderna

i varje särskilt fall.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har uttalat, att den icke kan anse

det befogat, att man avvecklar det nuvarande tjänstebostadsbidraget utan

att samtidigt taga ställning till frågan, örn skoldistrikten generellt i annan

form böra erhålla kompensation härför.

I fråga örn det föreslagna övergångsbidraget ha vissa folkskolinspektörer

ansett beloppen för obetydliga och övergångstiden 20 år för kort. Tiden

borde utsträckas till 25 år. Jämväl styrelsen för svenska stadsförbundet har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

uttalat önskemål om att övergångsbidraget skall grundas på en 25-årsperiod.

Länsstyrelsen i Blekinge län har såsom sin uppfattning framhållit,

att kommuner med svagare ekonomisk bärkraft borde beredas möjlighet

att erhålla övergångsbidrag även om kostnaderna för verkställda reparationer

och dylika åtgärder icke uppgått till de i de sakkunnigas förslag angivna

beloppen. Slutligen har styrelsen för svenska landskommunernas förbund

framhållit, att förslaget örn övergångsbidrag icke innebär någon

hjälp till de skoldistrikt, som alltid underhållit sina tjänstebostäder väl.

Det borde därför enligt styrelsens mening också medgivas ett särskilt

underhållsbidrag, som borde utgå tills vidare för alla tjänstebostäder som

uppfyllde boställsordningens krav.

Mot de sakkunnigas förslag till ett särskilt statsbidrag till folk- och småskollär

amas tjänstebostäder har byggnadsstyrelsen uttalat den allmänna

invändningen, att det borde övervägas om icke erforderligt statsbidrag

borde inrymmas i den allmänna stödverksamhet åt bostadsbyggandet, som

handhaves av statens byggnadslånebyrå. Efter samråd med ordföranden

och chefen för byggnadslånebyrån får jag uttala, att den av byggnadsstyrelsen

ifrågasatta anordningen icke synes vara lämplig. Däremot torde det

vara lämpligt, att de grunder, som tillämpas vid granskningen i och för

den statliga långivningen, också vinna tillämpning vid granskningen för

nu ifrågavarande statsbidrag. Önskad överensstämmelse i detta hänseende

torde utan svårighet kunna åstadkommas, t. ex. genom viss kontakt mellan

byggnadslånebyråns och skolöverstyrelsens arkitekter.

Av skäl, som de sakkunniga anfört, ansluter jag mig till förslaget, att

byggnadsbidraget vid nyanskaffning skall utgå med fasta belopp. Likaså

biträder jag de sakkunnigas förslag örn procentuella bidrag vid örn- och

tillbyggnader och mera omfattande reparationer, enär ett system med fasta

bidragsbelopp i detta fall icke är lämpligt. De föreslagna beloppen och procentsatserna

kunna givetvis bli föremål för diskussion. De ha ett direkt

samband med såväl byggnadskostnaderna som den hyra, lärarna skola

erlägga för sina tjänstebostäder. Absolut fasta hållpunkter saknas i båda

dessa hänseenden. Då emellertid ställning nu måste tagas till detta spörsmål,

anser jag mig böra förorda de sakkunnigas förslag, vilket synes i

dagens läge vara väl motiverat. Jag anser mig ock böra understryka, att

förevarande spörsmål bör upptagas till nytt övervägande, så snart byggnadskostnaderna

eller lärarnas hyresavdrag motivera en förnyad prövning.

Jag biträder även i stort sett de sakkunnigas förslag rörande särskilt

övergångsbidrag. Med hänsyn till att skoldistrikten stundom på flera år

fördelat en upprustning av lärarbostäderna och de sakkunnigas förslag i

dessa fall kunde få obilliga verkningar, vill jag förorda, att övergångsbidrag

får utgå, då den under en femårsperiod nedlagda kostnaden på en

lärarbostad uppgår till av de sakkunniga angivet belopp. Övergångsbidra
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Majda proposition nr 356.

get bör i detta fall beräknas från tidpunkten för den senaste, under femårsperioden

verkställda bostadsförbättringen. Det av styrelsen för svenska

landskommunernas förbund framförda förslaget, att övergångsbidraget

skulle kompletteras med ett särskilt underhållsbidrag till de distrikt, som

väl underhållit sina tjänstebostäder genom åtgärder för vilka de icke

kunna utfå övergångsbidrag, kan jag däremot av såväl principiella som

praktiska skäl icke tillstyrka.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit och uttalat i fråga örn statsbidrag

har icke givit mig anledning till erinran.

Kostnadsberäkningar.

I fråga örn kostnaderna för statsverket vid bifall till de sakkunnigas förslag

örn statsbidrag i olika former till folk- och småskolläramas tjänstebostäder

ha de sakkunniga anfört följande.

Givetvis ställer sig uppskattningen av medelsbehovet å anslaget till det

nya byggnadsbidraget ganska osäker. De statistiska uppgifterna utvisa,

att vårterminen 1942 saknades bekvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt

ljus helt eller delvis i bortemot 5 000 tjänstebostäder och centralvärme

i ytterligare mer än 4 000 bostäder. Medräknar man de tjänstebostäder,

som saknade badrum och vattenklosett, är man uppe i ett antal

av drygt 12 900 bostäder, och lägger man därtill de 1 400 nya tjänstebostäder,

varav behov finnes, blir summan 14 300. Givetvis måste nybyggnad

och ombyggnad till A-bostäder av alla dessa 14 300 tjänstebostäder

fördelas på en längre period. Med en fördelning på 20 år blir den årliga

omsättningen något mer än 700 tjänstebostäder. Även örn det i åtskilliga

fall blir möjligt att av äldre tjänstebostäder åstadkomma A-bostäder utan

»mera omfattande ändringsarbeten» och således utan statsbidrag, torde

det knappast vara för högt räknat, om man under en tjugoårsperiod räknar

med behov av byggnadsbidrag till i runt tal 500 tjänstebostäder per år.

I hur stor del av dessa supponerade 500 fall det behöver bliva fråga om

nybyggnad, undandrager sig ett säkert bedömande. Någon ledning kan

dock givas av en av de sakkunniga företagen stickprovsundersökning avseende

antalet tjänstebostäder, som inom 10 av rikets 52 inspektionsområden

om- eller tillbyggts under åren 1926—1945. Inom de 10 inspektionsområdena

togs under tioårsperioden närmast före senaste världskriget årligen

1,5 procent av tjänstebostadsbeståndet i bruk efter nybyggnad eller

omfattande ombyggnad. I de allra flesta fall torde det ha varit fråga om

nybyggnad. Sannolikt var icke ombyggnadsprocenten större, än att den

under de närmaste åren kommer att uppvägas av det ökade nybyggnadsbehov,

som uppstått på grund av krisårens nödtvungna åtstramning av

byggnadsverksamheten — under åren 1940—44 hade enligt samma stickprovsundersökning

i årligt genomsnitt endast 0,34 procent av tjänstebostadsbeståndet

tagits i bruk efter nybyggnad eller andra mera omfattande

byggnadsåtgärder. Med samma procenttal för riket i dess helhet som för

de undersökta inspektionsområdena under åren 1929—1938 skulle man

komma fram till ett årligt behov av 210 nybyggda tjänstebostäder. Den

Bihang till riksdagens protokoll 19!t6. 1 sami. Nr 366.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

möjlighet till bättre ekonomiska villkor för skoldistrikten, som öppnas

genom det nya tjänstebostadsbidragets införande, torde emellertid göra

antalet nybyggnader något större än under åren 1929—1938, då intet

egentligt statsbidrag till tjänstebostads byggande utgick. Man torde därför

approximativt kunna antaga, att örn det under den närmaste tjugoårsperioden

föreligger ett behov av 500 nya eller förbättrade tjänstebostäder

per år, kommer detta behov att ungefär till hälften tillgodoses genom nybyggnad.

Att man därvid knappast överdrivit nybyggnadsbehovet, göres

sannolikt av de ovan meddelade uppgifterna örn de nuvarande tjänstebostädernas

beskaffenhet.

De sakkunniga utgå sålunda vid sina beräkningar av medelsbehovet

från att årligen 250 tjänstebostäder nybyggas och lika många ombyggas.

Till varje nybyggd tjänstebostad torde man i genomsnitt kunna räkna

med ett byggnadsbidrag av 10 000 kronor. Visserligen kan förväntas, att

antalet bostäder, till vilka byggnadsbidrag normalt skulle utgå med 12 000

kronor, icke oväsentligt kommer att överstiga antalet tjänstebostäder, till

vilka byggnadsbidrag normalt skulle utgå med 8 000 kronor, men å andra

sidan torde i icke så få fall de nämnda bidragsbeloppen komma att bliva

reducerade. För ombyggnad av äldre tjänstebostad torde man kunna uppskatta

de genomsnittliga kostnaderna till 8 000 kronor. Härav skulle

25 procent utgå i statsbidrag. Utifrån dessa antaganden skulle det sam
25
manlagda

årliga medelsbehovet bliva (250 X 10 000 + 250 X 77^ X

X 8 000 — 2 500 000 + 500 000 =) 3 000 000 kronor. 1UU

Vad beträffar anslaget till övergångsbidrag, torde medelsbehovet kunna

ungefärligen beräknas på grundval av de uppgifter, som framkommit i samband

med ovan berörda stickprovsundersökning. Undersökningen visade,

att inom ifrågavarande inspektionsområden 799 tjänstebostäder av 2 963,

d. v. s. 27 procent av tjänstebostadsbeståndet, under åren 1926—1945

nybyggts eller örn- eller tillbyggts. Under förutsättning att samma relationstal

gäller för riket i dess helhet, skulle i hela riket dylika byggnadsåtgärder

ha vidtagits med omkring 3 800 av de till ungefär 14 000 uppgående

tjänstebostäderna. Örn på sätt, som de sakkunniga föreslagit, övergångsbidrag

utgår för dessa tjänstebostäder, kan bidragsbehovet under det

första året uppskattas till omkring 475 000 kronor. I fortsättningen kommer

detta behov att sjunka år för år för att alldeles upphöra efter 20 år.

Enligt här framställda förslag och utförda beräkningar skulle byggnadsbidrag

och övergångsbidrag tillsammans uppgå till ett belopp av ungefär

samma storleksordning som det nuvarande tjänstebostadsbidraget. Medelsåtgången

å detta anslag utgjorde under budgetåret 1944/45 3 080 413 kronor,

avseende bidrag för året 1943/44 i efterskott. Den kraftiga ökning av

antalet undervisningsavdelningar, som kan förutses för de närmaste åren,

skulle emellertid — med oförändrade statsbidragsgrunder — medföra en

icke obetydlig höjning av anslaget. Enligt 1945 års seminariesakkunnigas

prognoser rörande det framtida lärarbehovet skulle sålunda antalet folkskollärare

från vårterminen 1944 till vårterminen 1950 stiga med 13 procent

och antalet småskollärarinnor med 8,6 procent. Om de sakkunnigas i

detta betänkande framlagda förslag genomföres beträffande statsbidragen

till tjänstebostäderna från och med den 1 juli 1946, skulle statsbidragen

under budgetåret 1946/47 utgå med det nuvarande tjänstebostadsbidraget

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

för året 1945/46 i efterskott jämte ett mindre byggnadsbidrag, förslagsvis

100 000 kronor, och från och med budgetåret 1947/48 med byggnadsbidrag

och övergångsbidrag. Under budgetåret 1947/48 torde byggnadsbidrag och

övergångsbidrag med ungefär 250 000 kronor överstiga det belopp, till vilket

det nuvarande tjänstebostadsbidraget skulle ha uppgått. Skillnaden

kommer emellertid i fortsättningen att hastigt utjämnas, dels därför att

övergångsbidraget sjunker år från år, dels också därför att tjänstebostadsbidraget

skulle ha stigit. Redan från och med budgetåret 1950/51 — möjligen

rent av under budgetåret 1949/50 — kan förväntas, att byggnadsbidrag

jämte övergångsbidrag enligt de sakkunnigas förslag kommer att

ställa sig billigare för statsverket än det äldre tjänstebostadsbidraget.

Det av de sakkunniga föreslagna övergångsanslaget bör givetvis, i likhet

med det nuvarande tjänstebostadsbidraget, vara förslagsanslag. Beträffande

det nya anslaget till byggnadsbidrag föreslå de sakkunniga, att även

det får bliva förslagsanslag, dock att riksdagen för varje år maximerar det

sammanlagda bidragsbelopp, som av Kungl. Majit får beviljas under avsett

budgetår.

De av de sakkunniga verkställda beräkningarna och uppskattningarna

ha icke givit mig anledning till erinran. Då avsikten är, att det nya statsbidragssystemet

skall tillämpas från och med budgetåret 1947/48, erfordras

för innevarande budgetår icke någon annan medelsanvisning än till

kostnaderna för den i det föregående omnämnda klassificeringssynen.

Frågor om särskilda åtgärder för beredande av ökad trygghet åt

ensamt boende lärarinnor.

Vid behandlingen av frågan örn den lämpliga storleken av tjänstebostad

för annan lärare än ordinarie folkskollärare — d. v. s. i regel småskollärarinna

— har (se s. 25) återgivits ett utalande av 1941 års lärarlönesakkunniga,

enligt vilket det bästa sättet att bereda ensamt boende

lärarinna lindring i den psykiska påfrestning, som följer av ensligheten,

utan tvekan torde vara att det gives henne möjlighet att ha annan person

boende hos sig. De sakkunnigas uttalande har gjorts under åberopande

av den bestämmelse i gällande boställsordning som säger att, örn tjänstebostad,

avsedd för ensamt boende lärarinna, har ett avskilt läge, skoldistriktet

bör låta sig angeläget vara att genom särskilda åtgärder bereda

lärarinnan trygghet i bostaden.

Den avsedda tryggheten i tjänstebostaden kan emellertid tänkas åstadkommen

jämväl genom andra åtgärder än utökning av bostadens storlek.

I roblemet örn vilka åtgärder, som lämpligast böra vidtagas, innefattar

även andra frågor än sådana, som direkt beröra tjänstebostaden. I skrivelse

den 15 april 1939 (nr 163) till Konungen anhöll riksdagen örn verkställande

snarast av allsidig utredning örn åtgärder i syfte att bereda ökad trygghet

åt ensamt boende lärarinnor. Sedan Kungl. Majit genom beslut den 12 maj

1939 anbefallt skolöverstyrelsen att verkställa den begärda utredningen,

Departe
mentschefen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

har överstyrelsen i skrivelse den 26 februari 1945 framlagt resultatet av

den verkställda utredningen samt de förslag, till vilka utredningen enligt

överstyrelsens mening gåve anledning. Med hänsyn till det nära samband,

som råder mellan tjänstebostadsfrågan och frågan om särskilda åtgärder

för beredande av ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor, torde jag i

detta sammanhang få till behandling upptaga jämväl den sistnämnda frågan.

Till grund för behandlingen torde kunna läggas skolöverstyrelsens utredning

och förslag i ämnet.

Skolöverstyrelsen har till en början uttalat, att det är svårt att giva

någon bestämd definition av vilka lärarinnor det här är fråga om. I allmänhet

torde dock enligt överstyrelsens mening kunna sägas, att en lärarinna

måste betraktas såsom ensamt boende i den mening, det här gäller,

örn hon antingen har tjänstebostad på stort avstånd från grannar eller

också, om avståndet icke är så stort, de närliggande gårdarna skymmas av

skogs- eller bergspartier. Hänsyn måste emellertid också tagas till att behovet

av åtgärder är beroende av vederbörande lärarinnas läggning och

familj ef örhållanden.

Beträffande problemets räckvidd framhåller skolöverstyrelsen, att uppgifter,

som överstyrelsen infordrat från folkskolinspektörerna dels 1989 och

dels 1945, utvisa, att antalet ensamt boende lärarinnor befinner sig i sjunkande.

Det sammanlagda antalet ensamt boende lärarinnor, för vilka åtgärder

i syfte att bereda dem ökad trygghet kunde anses påkallade, hade

1939 uppgivits vara 1 016 men uppgavs 1945 till 718. Enligt överstyrelsens

uppfattning komme denna nedgång säkerligen att fortsätta.

Skolöverstyrelsen har också framhållit, att problemet om de ensamt

boende lärarinnorna mindre är en fråga om åtgärder, vilka objektivt sett

äro erforderliga på grund av risk för övervåld eller störande av hemfriden,

än en fråga om att bryta dessa lärarinnors andliga isolering och bringa dem

i kontakt med omvärlden. I sistnämnda hänseende ha förhållandena emellertid

i senare tid avsevärt förbättrats. Skolöverstyrelsen påpekar dels

motortrafikens och radions stora betydelse för brytande av landsbygdens

isolering, dels ock de möjligheter till kortare och längre resor, som för

lärarinnorna uppkommit i och med deras förbättrade ekonomiska förhållanden.

De förslag till lämpliga åtgärder, som av skolöverstyrelsen upptagas till

behandling, äro — örn här bortses från krav på säkra lås, fönsterluckor

och dylikt — i huvudsak följande:

a) möjlighet till förflyttning efter viss tjänstetid,

b) utökning av tjänstebostads storlek till minst två rum och kök,

c) befrielse från skyldigheten att mottaga tjänstebostad, där lärarinnan

själv kan ordna bostadsfrågan på ett mera tillfredsställande sätt,

d) statsbidrag till telefon,

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Marits proposition nr 356.

e) statsbidrag till hållande av hembiträde,

f) befrielse från hundskatt, eventuellt bidrag för hållande av vakthund.

Beträffande de tre sistnämnda av dessa förslag har skolöverstyrelsen anfört

bland annat följande.

o Vad angår frågan örn telefon vill överstyrelsen först erinra örn, att

sådan redan anskaffats av ett stort antal lärarinnor, i vissa fall med ekonomisk

hjälp av vederbörande skoldistrikt. Telefonen torde hava viss betydelse

för brytande av isoleringen. Något skydd vid övervåld kan den

dock icke erbjuda. På landsbygden äro telefonstationerna i allmänhet

stängda nattetid och större delen av sön- och helgdag. I folkskolinspektörernas

yttranden ha visserligen antytts möjligheten av att ordna direkt

telefonförbindelse för vederbörande lärarinna under den tid telefonstationen

hålles stängd. Icke heller genom en sådan anordning skulle dock frågan

om skydd lösas. Telefonledningarna kunna avskäras, och även om lärarinnan

vid ett hemfridsbrott kunde telefonera till någon granne, måste det ju

dock taga viss tid innan hjälp hunne anlända.

Enligt överstyrelsens mening är det dock önskligt, att telefon finnes hos

varje ensamt boende lärarinna. I regel torde lärarinnan själv böra betala

abonnemangsavgiften. Stundom kan det dock vara skäligt, att lärarinnan

erhåller fri telefon. Samtliga kostnader för indragning av telefon — häri

inberäknat inträdesavgift — böra bestridas av skoldistriktet. Utgifterna i

detta hänseende kunna nämligen vara ganska betungande för en enskild

person. I detta sammanhang bör för övrigt uppmärksammas, att det för

den kommunala skolledningen är önskvärt att kunna komma i telefonförbindelse

med de olika skolorna i ett distrikt.

Givetvis kan det vara av betydelse, om en ensamt boende lärarinna hos

sig har boende någon anförvant eller ett hembiträde. En utökning av

tjänstebostadens storlek till minst två rum och kök skulle underlätta en

sådan anordning. Bland de förslag, som i det föregående redovisats, är också

förslaget att bidrag från det allmänna borde utgå för hållande av hembiträde.

Överstyrelsen anser sig icke kunna förorda en sådan anordning,

som reellt skulle, innebära ett lönetillägg för ensamt boende lärarinnor.

Som en lämplig åtgärd i här förevarande syfte har även föreslagits, att

bidrag borde utgå för hållande av vakthund samt att lärarinnorna borde

befrias från hundskatt. Dessa åtgärder torde i vissa fall vara befogade.

Någon större betydelse torde de dock icke kunna erhålla. Anskaffande av

vakthund samt omkostnaderna i samband med hållande av sådan torde

i allmänhet icke vara större än att en lärarinna, som anser dessa åtgärder

vara av betydelse för hennes trygghet, själv kan ordna härmed. I enstaka

fall torde dock ingripande från skoldistriktet vara påkallat.

Slutligen vill överstyrelsen till behandling upptaga frågan, om staten

eller skoldistriktet bör svara för de kostnader, vilka kunna uppkomma

genom åtgärder för .skydd åt ensamt boende lärarinnor, närmast kostnader

för telefon samt i enstaka fall hållande av vakthund. Överstyrelsen anser

för sin del icke erforderligt, att statsbidrag utgår för nämnda ändamål. Det

torde här röra sig örn relativt obetydliga utgifter, varför det redan av

detta skäl knappast är lämpligt att siitta igång en omständlig apparat med

bidrag av staten. Men härtill kommer, att frågan örn de olika åtgärderna

mäste bedömas i vart enskilt fall för sig. Den omständigheten att möjlighet

till statsbidrag föreligger medför lätt, att krav framställas pä åtgärder,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Departe
mentschefen.

d

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

som objektivt sett icke äro nödvändiga ur de synpunkter det här gäller.

Slutligen bör observeras, att skoldistrikten redan enligt nu gällande bestämmelser

äro skyldiga att vidtaga lämpliga åtgärder för lärarinnornas trygghet.

För att de nuvarande bestämmelserna skola vinna i effektivitet föreslår

skolöverstyrelsen, att de kompletteras med ett stadgande i kungörelsen

den 10 december 1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning av lärare

vid folk- och småskolor m. m. av innebörd att som ytterligare villkor för

statsbidrag föreskrives, att skoldistrikt skall i förekommande fall hava vidtagit

erforderliga åtgärder för skydd åt ensamt boende lärarinna. Införes

ett sådant stadgande, bör det, uttalar överstyrelsen, sedan ankomma på

folkskolinspektörerna att tillse, att villkoret uppfylles. Härom anför överstyrelsen

vidare:

Vid denna kontroll bör framför allt uppmärksammas, att varje fall måste

bedömas individuellt. Enligt överstyrelsens mening bör det nämligen icke

bliva fråga om ett generellt vidtagande av den ena eller andra åtgärden

utan om den i varje särskilt fall nödvändiga eller lämpliga anordningen.

Därest Kungl. Majit bifaller överstyrelsens här förevarande förslag, har

överstyrelsen för avsikt att genom cirkulärskrivelse till statens folkskolinspektörer

fästa dessas uppmärksamhet på de sålunda företagna författningsändringarna

samt uppmana dem att utan dröjsmål till behandling upptaga

frågan örn ytterligare skyddsåtgärder i det hänseende, varom nu är fråga.

Över skolöverstyrelsens utredning och förslag ha yttranden inhämtats

från vederbörliga myndigheter och personalförbund, vilka i stort sett ej

framställt erinringar mot vad överstyrelsen anfört och föreslagit.

Genom de nyligen utfärdade bestämmelserna örn meritberäkning vid

sökande av tjänst inom folkskolan har bland annat avsetts att bereda

äldre lärare större möjligheter till förflyttning. Jag vill även erinra om att

Kungl. Majit genom beslut den 14 juni 1946 uppdragit åt 1945 års folkskolesakkunniga

att — med tanke bland annat på ensamboende lärarinnors

behov av förflyttning — verkställa utredning rörande frågan om beredande

av förbättrade befordrings- och förflyttningsmöjligheter för folkskolans

lärare därigenom att tillsättningen av ett antal lärartjänster undantoges

från det i folkskolestadgan föreskrivna förfarandet och i stället förbehölles

skolöverstyrelsen. I avvaktan på erfarenheter rörande verkningarna

av de omförmälda nya bestämmelserna och resultatet av den åt folkskolesakkunniga

anförtrodda utredningen torde någon särskild förflyttningsmöjlighet

för de ensamt boende lärarinnorna icke böra tillskapas.

I det föregående har jag — i enlighet med 1941 års lärarlönesakkunnigas

förslag — förordat utökning av de nu förevarande tjänstebostädernas rumsantal

från ett till två rum och kök. Det i skolöverstyrelsens skrivelse under

b) angivna förslaget har sålunda redan föreslagits till genomförande.

Vid tjänstebostadsfrågans behandling ha lärarlönesakkunniga ingående

diskuterat frågan örn när lärare skall vara skyldig att mottaga tjänstebostad

och när han skall kunna bliva befriad från sådan skyldighet. De

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

sakkunniga ha icke föreslagit någon särskild möjlighet till befrielse för de

ensamt boende lärarinnorna. Under sådana förhållanden anser jag — som

i det föregående anslutit mig till de sakkunnigas förslag i nämnda hänseenden

— mig icke kunna förorda ett genomförande av det i skolöverstyrelsens

skrivelse under c) angivna förslaget.

I likhet med skolöverstyrelsen kan jag icke tillstyrka införande av särskilda

bestämmelser i anledning av de under d)—f) angivna förslagen. Vad

överstyrelsen anfört beträffande önskvärdheten av att skoldistrikten i de

individuella fall, då sådant framstår såsom motiverat, vidtaga de åtgärder

som i de nämnda förslagen åsyftas, kan jag biträda. Likaså vill jag förorda

bifall till vad skolöverstyrelsen föreslagit i fråga örn införande i 1937

års statsbidragskungörelse av ett ytterligare villkor för statsbidrag.

Hemställan.

Lärarlönesakkunniga ha i sitt betänkande framlagt förslag till vissa av

de vid bifall till den föreslagna tjänstebostadsreformen erforderliga författningarna,

bland annat till boställsordning för folkskolans lärare. Vid betänkandet

har vidare såsom bilaga fogats bland annat förslag till kungörelse

angående statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare. De

sakkunnigas förslag till de angivna två författningarna torde få såsom bilagor

fogas vid detta protokoll.

Under åberopande av vad sålunda i det föregående anförts hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig förordade grunderna för

1) boställsordning för folkskolans lärare,

2) ändring i vissa delar av folkskolestadgan,

3) ändring i vissa delar av kungörelsen den 10 december

1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning av lärare

vid folk- och småskolor m. m.,

4) statsbidrag till nybyggnad samt om- och tillbyggnad

m. m. av tjänstebostäder för folkskolans lärare, samt

5) vissa ersättningar vid allmän klassificering av äldre

tjänstebostäder;

dels ock till Folkskolor m. m.: Klassificering av äldre

tjänstebostäder å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1946/47 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av............kronor 350 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Bäck.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

Bilaga 1.

1941 års lärarlönesakkunnigas förslag till boställsordning

för folkskolans lärare.

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §-

1 mom. Bestämmelserna i denna boställsordning skola äga tillämpning å

tjänstebostäder för lärare vid folk- och småskolor.

2 mom. Tjänstebostad är varje bostad, som av skoldistrikt upplåtes till

lärare vid av distriktet inrättad folk- eller småskola, under förutsättning

att bostaden enligt föreskrifterna i 20 § nedan kan hänföras till någon av

de i nämnda paragraf angivna klasserna.

Med ny tjänstebostad förstås tjänstebostad, som vid tiden för denna boställsordnings

ikraftträdande varken var färdigställd eller under uppförande.

Tjänstebostad, som vid nämnda tid var färdigställd eller under uppförande,

benämnes äldre tjänstebostad.

2 §.

1 mom. Örn skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad åt

lärare vid folk- eller småskola stadgas i folkskolestadgan.

2 mom. Om skyldighet för lärare vid folk- eller småskola att mottaga

tjänstebostad, som anvisas honom, stadgas i folkskolans avlöningsreglemente.

3 mom. Om statsbidrag till nybyggnad och ombyggnad av tjänstebostad

bestämmer Kungl. Majit i enlighet med vad därom är särskilt stadgat.

3 §.

Med skolstyrelse förstås i denna boställsordning folkskolestyrelsen i kommun,

där lagen den 6 juni 1980 örn skolstyrelse i vissa kommuner äger tilllämpning,

samt eljest skolrådet.

2 avd. Om tjänstebostads belägenhet och beskaffenhet.

1 kap. Bestämmelser för tjänstebostäder i allmänhet.

4 §.

Där annat ej följer av vad i 2 kap. här nedan stadgas, skola följande bestämmelser

gälla i fråga örn tjänstebostads belägenhet och beskaffenhet.

5 i.

1 mom. Tjänstebostad skall, med undantag för de i 2 mom. omförmälda

fall, vara förlagd till särskilt hus i skolans närhet.

2 morn. Där skolhus är avsett för endast en läraravdelning, må bostaden

kunna inrymmas i skolhuset. Bostaden skall dock vara väl avskild från

skollokalen och dess ingång skild från ingången till skollokalen. Bostaden

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

får icke förläggas under skollokalen och ej heller, där ej särskilda skäl därtill

föranleda, över densamma.

3 mom. Äro flera tjänstebostäder inrymda i samma hus, skola de vara

väl avskilda från varandra och, där förhållandena sådant medgiva, försedda

med var sin ingång.

4- mom. I den mån på grund av särskilda förhållanden avvikelse påkallas

från de i 1—3 mom. meddelade bestämmelserna, må skolöverstyrelsen äga

besluta därom. Uppkommer fråga om tillstånd till dylik avvikelse i samband

med fråga örn statsbidrag till nybyggnad eller ombyggnad av tjänstebostad,

skall jämväl förstnämnda fråga hänskjutas till Kungl. Majit.

6 §.

Därest ej byggnadsstadgans bestämmelser annat föranleda, skall våningshöjden

i tjänstebostads boningsrum vara omkring 2,90 meter, räknat från

golv till golv. I vindsvåning må dock under samma förutsättning våningshöjden

kunna nedgå till 2,70 meter samt undantagsvis i någon del av ett

rum till 2,10 meter.

Där tjockleken av bjälklag är större än 32 centimeter, skola ovan angivna

våningshöjder ökas med minst det mått, varmed tjockleken av

bjälklaget överstiger 32 centimeter.

7 §.

1 morn. Tjänstebostad skall omfatta:

a) för ordinarie folkskollärare en sammanlagd golvyta av omkring 90

kvadratmeter, lämpligt fördelad på minst tre rum och kök; samt

b) för annan lärare en sammanlagd golvyta av omkring 55 kvadratmeter,

lämpligt fördelad på två rum och kök.

Med golvyta förstås här bostadens totala golvyta, således med inräknande

av plats, som upptages av kapprum, skafferi, garderober, badrum

och vattenklosett. I golvytan inräknas ej utrymme å vind, i källare och

i uthus.

2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas skall, därest annan tjänstebostad

icke står till förfogande eller därest läraren så önskar, för ordinarie

folkskollärare, som är ensamstående, såsom tjänstebostad kunna tills vidare

godkännas bostad av mindre storlek än som föreskrives under a) i 1 morn.,

dock minst av den storlek, varom förmäles under b) i samma moment.

8 §.

I övrigt skola — utöver vad i gällande hälsovårdsstadga föreskrives —

följande bestämmelser gälla i fråga om tjänstebostads beskaffenhet.

a) Tjänstebostads rum skola stå i lämplig, direkt förbindelse med varandra.

Golvytan må icke så disponeras, att ingång till rummen kan vinnas

endast genom köket.

b) Tjänstebostad skall vara försedd med vatten, avlopp, elektriskt ljus,

centraluppvärmning, badrum och vattenklosett.

Tjänstebostad skall anses vara försedd med vatten, när genom i bostaden

indragen vattenledning finnes tillgång till friskt och gott vatten i

för bostadsinnehavarens hushåll tillräcklig mängd.

Därest betydande svårigheter föreligga för tjänstebostads förseende med

vatten i angivna mening, avlopp eller elektriskt ljus, må skolöverstyrelsen

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

på framställning av skoldistrikt medgiva, att bostaden i avvaktan på svårigheternas

övervinnande må sakna en eller flera av nämnda bekvämligheter.

Medgiver skolöverstyrelsen, att tjänstebostaden må sakna vatten i

angivna mening, skall överstyrelsen, om så erfordras, såsom villkor för medgivandet

föreskriva, att bostadsinnehavarens hushåll skall under den tid

medgivandet avser på annat sätt beredas tillgång till friskt och gott vatten

i tillräcklig mängd. För tid, varunder tjänstebostad enligt vad sålunda

stadgats må sakna vatten, må den ock sakna badrum och vattenklosett.

c) Tjänstebostad skall innehålla med erforderlig uppvärmningsanordning

försett kapprum samt erforderliga garderober. Den skall vid ingången vara

försedd med vindfång, dubbeldörrar eller annan efter bostadstypen lämpad

anordning för utestängande av kyla och för dämpande av ljud.

Köket skall vara försett med skafferi, diskbänk och erforderliga skåp

samt, där så av eldningsförhållandena påkallas, vedlår.

d) Till tjänstebostad skola höra hushållskällare, erforderligt utrymme för

bränsleförråd, tvättstuga samt, där förhållandena sådant medgiva, torkrum

eller torkvind.

9 §.

Där tjänstebostad, avsedd för endast en kvinnlig lärare, har ett avskilt

läge, bör skoldistriktet låta sig angeläget vara att genom särskilda åtgärder

bereda den kvinnliga läraren trygghet i bostaden.

2 kap. Vissa särskilda bestämmelser beträffande äldre tjänstebostäder.

10 §.

Därest sådan äldre tjänstebostad, som var färdigställd eller under uppförande

vid ingången av år 1919, icke är förlagd till särskilt hus i skolans

närhet, eller därest sådan tjänstebostad inom skolhuset inrymmes över eller

under skollokalen, må bostaden i vissa hänseenden avvika från bestämmelserna

i 5 §.

Har beträffande annan äldre tjänstebostad än i första stycket avses skolöverstyrelsen

före dagen för denna boställsordnings ikraftträdande givit

tillstånd till avvikelse från meddelad bestämmelse beträffande i 5 § avsedda

förhållanden och omfattar det givna tillståndet jämväl tid efter

nämnda ikraftträdande, skall tillståndet utan hinder av denna boställsordnings

ikraftträdande äga tillämpning under den tid, för vilken det givits.

11 §.

Utan hinder av vad i 6 § stadgas må våningshöjden i äldre tjänstebostäder

avvika från de i nämnda paragraf angivna måtten.

12 §.

Äldre tjänstebostad, som icke uppfyller de i 7 § 1 mom. givna föreskrifterna

med avseende å tjänstebostads storlek och indelning, må såtillvida

avvika från nämnda föreskrifter, att bostaden må tills vidare, intill dess

sådant förhållande inträffar som i 15 § avses, omfatta:

a) tjänstebostad för ordinarie kvinnlig folkskollärare minst två i lämplig,

direkt förbindelse med varandra stående rum och kök med en sammanlagd

golvyta av omkring 65 kvadratmeter;

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

b) tjänstebostad för icke ordinarie folkskollärare eller för småskollärare,

biträdande lärare och lärare vid mindre folkskola ett rum och kök i direkt

förbindelse på samma botten med en sammanlagd golvyta av omkring

45 kvadratmeter.

Örn särskilda förhållanden anses därtill föranleda, må skolöverstyrelsen

kunna beträffande viss äldre tjänstebostad på framställning av skoldistriktet

medgiva sådan avvikelse från föreskrifterna i 7 § 1 morn., att bostaden

må tills vidare intill i överstyrelsens beslut angiven tidpunkt, dock

längst intill dess sådant förhållande inträffar som i 15 § avses, omfatta

mindre golvyta än i första stycket sägs.

13 §.

Är äldre tjänstebostads golvyta så disponerad, att ingång till rummet

eller rummen endast kan vinnas genom köket, må skolöverstyrelsen, där

särskilda skäl därtill föranleda, kunna på framställning av skoldistriktet

medgiva, att bostaden må tills vidare intill i överstyrelsens beslut angiven

tidpunkt, dock längst intill dess sådant förhållande inträffar som i 15 §

avses, i detta hänseende avvika från bestämmelserna i 8 § a).

14 §.

1 morn. Äldre tjänstebostad, som saknar vatten i den i 8 § b) andra stycket

angivna meningen, avlopp eller elektriskt ljus, skall — såframt ej medgivande

som avses i 8 § b) tredje stycket lämnats — förses med nämnda

bekvämligheter inom fem år från dagen för denna boställsordnings ikraftträdande,

dock senast då sådant förhållande inträffar som i 15 § avses.

För tid, varunder tjänstebostad saknar vatten i angivna mening, skall

gälla, att tillgång till friskt och gott vatten i för bostadsinnehavarens hushåll

tillräcklig mängd skall finnas i tjänstebostadens omedelbara närhet.

2 mom. Äldre tjänstebostad, som saknar centraluppvärmning, badrum

eller vattenklosett, må tills vidare, intill dess sådant förhållande inträffar

som i 15 § avses, i dessa hänseenden avvika från bestämmelserna i 8 § b).

15 §.

Avviker äldre tjänstebostad på sätt i 12—14 §§ sägs från vissa i 7 och

8 §§ givna föreskrifter i fråga örn tjänstebostads golvyta och beskaffenhet,

skall bostaden, såvitt möjlighet därtill föreligger, vid första efter dagen för

denna boställsordnings ikraftträdande skeende om- eller tillbyggnad av hus,

inrymmande tjänstebostäder eller mera omfattande reparation å sådant

hus bringas till överensstämmelse med de i sistnämnda paragrafer givna

föreskrifterna.

3 avd. Om vissa med tjänstebostad följande förmäner m. m.

16 §.

Vid eller i närheten av tjänstebostad, avsedd för ordinarie lärare, skall,

såvitt sig göra låter, upplåtas erforderligt område till trädgård åt bostadsinnehavaren.

Där särskild skolträdgård finnes, skall bostadsinnehavarens

trädgård vara noga avskild från denna.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts -proposition nr 356.

Å område, som avsatts till trädgård åt bostadsinnehavare, skall skoldistriktet

ombesörja nödig stenbrytning, röjning och dikning. Området bör,

då det av bostadsinnehavaren tillträdes, vara iordningställt för brukning.

17 §.

Det åligger skoldistriktet att anlägga och underhålla för tjänstebostad

erforderlig utfartsväg ävensom att uppföra och underhålla nödigt stängsel

kring bostadstomt och trädgård.

18 §.

1 mom. Är tjänstebostad försedd med centraluppvärmning och omfattar

värmeledningssystemet jämväl annan kommunen tillhörig lokal än tjänstebostad

men icke lokal, som ej tillhör kommunen, åligger det skoldistriktet

att ombesörja uppvärmningen.

Bostadsinnehavaren är skyldig att kvartalsvis i efterskott lämna skoldistriktet

ersättning för uppvärmningen av tjänstebostaden. Denna ersättning

skall utgöra så stor del av skoldistriktets kostnad för det i värmeledningssystemet

använda bränslet, beräknad efter självkostnadspris, som

tjänstebostadens volym utgör av hela den uppvärmda volymen.

2 morn. Är tjänstebostad försedd med centraluppvärmning och omfattar

värmeledningssystemet jämväl annan tjänstebostad eller andra tjänstebostäder

men icke andra lokaler än dessa bostäder, äro bostadsinnehavarna

gemensamt ansvariga för uppvärmningens ombesörjande och bränslekostnaden.

Varje bostadsinnehavare bär därvid så stor del av ansvaret, som

volymen av hans tjänstebostad utgör av summan av de till värmeledningssystemet

anslutna tjänstebostädernas volymer.

Om någon av bostadsinnehavarna så påfordrar, är dock skoldistriktet

skyldigt att anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen av i första

stycket avsedda tjänstebostäder. Bostadsinnehavarna äro i så fall skyldiga

att kvartalsvis i efterskott bereda skoldistriktet ersättning för dess självkostnader

för uppvärmningens ombesörjande och för det använda bränslet.

Beträffande ersättningsskyldighetens fördelning mellan bostadsinnehavarna

skall gälla vad i första stycket stadgas i fråga om fördelningen av där

avsett ansvar.

4 avd. Om hyresavdrag.

19 §.

För bestämmande av det hyresavdrag, som det jämlikt 38 § folkskolans

avlöningsreglemente åligger bostadsinnehavare att vidkännas såsom ersättning

för tjänstebostad, skall varje tjänstebostad hänföras till viss klass.

Om förfarandet vid klassificering stadgas i 7 avd.

20 §.

1 mom. Ny tjänstebostad skall hänföras till någon av klasserna A och B.

Tjänstebostad av klass A är tjänstebostad, som är försedd med samtliga i

8 § b) första stycket angivna bekvämligheter. Till klass A må ock hänföras

tjänstebostad, som saknar elektriskt ljus men i övrigt är försedd med de

nämnda bekvämligheterna, därest tjänstebostaden på grund av sin allmänt

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts -proposition nr 356.

utmärkta beskaffenhet och med hänsyn till särskilda anordningar i bostaden

anses böra hänföras till klass A.

Tjänstebostad, som icke anses kunna hänföras till klass A, hänföres till

klass B.

2 morn. Äldre tjänstebostad skall hänföras till någon av klasserna A, B

och C.

Till klass A skall hänföras tjänstebostad, som är av god beskaffenhet och

försedd med samtliga i 8 § b) första stycket angivna bekvämligheter. Till

denna klass må ock hänföras tjänstebostad, som är försedd med bekvämligheterna

vatten, avlopp och centraluppvärmning samt minst en av bekvämligheterna

elektriskt ljus, badrum och vattenklosett, därest tjänstebostäder

på grund av sin allmänt utmärkta beskaffenhet och med hänsyn

till särskilda anordningar i bostaden anses böra hänföras till klass A.

Till klass B skall hänföras tjänstebostad, som antingen är av någorlunda

god beskaffenhet och försedd med samtliga i 8 § b) första stycket angivna

bekvämligheter eller ock är av god beskaffenhet men saknar högst två av

ifrågavarande bekvämligheter, dock ej vatten och avlopp.

Till klass C skall hänföras sådan tjänstebostad av god eller någorlunda

god beskaffenhet, som icke enligt vad i det föregående sägs skall hänföras

till klass A eller klass B.

3 mom. På klassindelningen må ej inverka storleken av tjänstebostads

golvyta eller bostadens tillfälliga beskaffenhet i underhållshänseende.

21 §.

Angående hyresavdragens storlek stadgas i 38 § folkskolans avlöningsreglemente.

5 avd. Om underhåll av tjänstebostad.

22 §.

Det åligger skoldistrikt att väl underhålla till lärare anvisad tjänstebostad.

6 avd. Om lärares skyldigheter vid tjänstebostads nyttjande m. m.

23 §.

Det åligger boställsinnehavare att med aktsamhet begagna och väl vårda

åt honom anvisad tjänstebostad med vad därtill hörer.

Beträffande bostadsinnehavares skyldighet att ersätta skada å tjänstebostaden

och att giva skolstyrelsen meddelande om skada eller brist å bostaden

skall gälla vad i 3 kapitlet av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom är stadgat i fråga om hyresgästs skyldigheter i motsvarande

fall.

24 §.

Utan skolstyrelsens medgivande äger bostadsinnehavare icke uthyra

tjänstebostaden eller del därav.

Ilar bostadsinnehavare uthyrt tjänstebostad eller del därav, skall i fråga

om ansvarigheten för skada, som sker å bostaden, gälla vad i 3 kapitlet av

lagen den 14 juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom är stadgat för

det fall, att hyresgäst överlåtit förhyrd lägenhet till annan.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

25 §.

Förbehåll, varigenom bostadsinnehavares ansvarighet för tjänstebostad

utsträckes utöver vad som följer av 23 och 24 §§, vare utan verkan.

26 §.

Där skoldistriktet tillhandahåller bostadsinnehavare anlagd och planterad

trädgård, åligger det bostadsinnehavaren att väl vårda och vidmakthålla

densamma. Jämväl eljest åligger det bostadsinnehavare att hålla det

till trädgård upplåtna området i ordnat skick.

Låter bostadsinnehavare åt honom upplåten trädgård genom uppenbar

vanvård förfalla, må skoldistriktet påkalla sådan syn å trädgården, varom

i 8 avd. stadgas. Befinnes vid denna syneförrättning vanvård föreligga och

vidtager bostadsinnehavaren ej rättelse däri inom viss vid syneförrättningen

bestämd tid, må skoldistriktet iordningställa trädgården på bostadsinnehavarens

bekostnad.

27 §.

Önskar bostadsinnehavare på egen bekostnad verkställa ändring av

honom anvisad tjänstebostad eller därtill hörande byggnad, anordna eller

ändra däri gjorda installationer för värme, vatten och avlopp, gas, elektrisk

kraft och dylikt eller uppföra byggnad inom till bostaden hörande område,

må sådant ske endast efter därtill av skolstyrelsen meddelat tillstånd samt

på av skolstyrelsen föreskrivna villkor. Vid meddelande av sådant tillstånd

skall skolstyrelsen angiva, huruvida bostadsinnehavaren skall vara skyldig

att vid tjänstebostadens avträdande återställa densamma i det skick, vari

bostaden befann sig, innan den medgivna åtgärden vidtogs, eller om det

skall åligga honom att till skoldistriktet enligt mellan bostadsinnehavaren

och skolstyrelsen träffad överenskommelse om ersättning återlämna bostaden

med den medgivna ändringen eller anordningen. Förklaras ersättning

skola utgå, skall skolstyrelsen jämväl vid tillståndets meddelande angiva

de grunder, efter vilka ersättningen skall beräknas.

7 avd. Om klassificering av tjänstebostäder.

28 §.

Äldre tjänstebostad klassificeras första gången genom beslut vid sådan

klassificeringssyn, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall hållas å

samtliga äldre tjänstebostäder.

29 §.

Ny tjänstebostad, till vars uppförande skoldistrikt beviljats statsbidrag,

skall klassificeras genom särskilt beslut vid den avsyning, som enligt vad

därom är särskilt stadgat skall äga rum, sedan tjänstebostaden färdigställts.

Uppföres tjänstebostad, utan att statsbidrag därtill beviljats, skall bostaden

klassificeras antingen vid den syn, som enligt bestämmelse i 33 §

skall hållas, då bostaden första gången tillträdes, eller vid av skoldistriktet

dessförinnan påkallad särskild klassificeringssyn.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

30 §.

Vidtages, efter det sådan klassificering verkställts, som i 28 eller 29 §

avses, om- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparation av tjänstebostad

eller förses tjänstebostad efter angivna tid med bekvämlighet, som

den förut saknat, och har skoldistriktet beviljats statsbidrag till åtgärdens

eller åtgärdernas utförande, skall frågan om bostadens klassificering upptagas

till omprövning vid den avsyning, som skall äga rum, sedan bostaden

färdigställts efter omförmälda åtgärder.

Vidtagas åtgärder, som i nästföregående stycke angivas, utan att statsbidrag

därtill beviljats, må skoldistriktet påkalla särskild klassificeringssyn

för omprövning av frågan örn tjänstebostadens klassificering.

31 §.

Beslut örn klassificering i fall, som i 29 och 30 §§ avses, meddelas av

statens folkskolinspektör.

Över folkskolinspektörs beslut örn klassificering må vederbörande skolstyrelse

eller tjänstebostadsinnehavare anföra besvär hos länsstyrelsen inom

trettio dagar efter det klaganden fått del av beslutet.

Länsstyrelses beslut i fråga om klassificering må ej överklagas.

32 §.

För särskild klassificeringssyn, som angives i 29 § andra stycket och 30 §

andra stycket, skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 8 avd. örn

underhållssyn.

8 avd. Om underhållssyn.

33 §.

Då tjänstebostad från- eller tillträdes, skall underhållssyn hållas å bostaden

med tillhörande hus, trädgård och övriga anläggningar; dock att vid

franträde syn skall hallas, endast om sådant påkallas av skolstvrelsen eller

den frånträdande. Har under loppet av tre år underhållssyn å tjänstebostad

icke förekommit, skall syn hållas, om skolstyrelsen eller läraren så påkallar.

Syn påkallas hos statens vederbörande folkskolinspektör.

Det åligger skolstyrelsen att, när tjänstebostad skall tillträdas av ny

tjänstinnehavare, i god tid förut lämna folkskolinspektören meddelande

därom.

34 §.

Underhållssyn förrättas av folkskolinspektören eller annan lämplig person,

som skolöverstyrelsen efter framställning av inspektören förordnar.

Synen skall förrättas i närvaro av ombud för skolstyrelsen samt vederbörande

lärare eller dennes ombud. Förrättningsmannen må hos skolstyrelsen

påkalla biträde av lämplig byggnadssakkunnig person.

Syn hålles å tid, som förrättningsmannen bestämmer. Härvid skall dock

iakttagas, att syn, som förrättas i samband med ombyte av tjänstinnehavare,

ej må hållas tidigare än fyra månader före dagen för tjänstebostads

frånträdande respektive tillträde eller senare än fyra månader efter samma

dag.

Till synen skall förrättningsmannen i god tid kalla skolstyrelsen samt

vederbörande lärare.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

35 §.

Vid underhållssyn skall protokoll föras av förrättningsmannen.

I protokollet skall lämnas beskrivning av tjänstebostaden samt anteckning

göras om befintliga brister och skador å densamma med tillhörande

hus, trädgård och övriga anläggningar. Tillika skola alla behövliga reparationer

antecknas. Såvitt möjligt skall kostnaden för reparationernas utförande

beräknas och i protokollet antecknas. Vid avträdessyn skall särskilt

anmärkas, örn några brister eller skador förefinnas, vilkas ersättande anses

åligga avträdaren.

Befinnes vid syn, att beträffande tjänstebostaden föreligger förhållande,

som skäligen bör medföra nedsättning av hyresavdraget, skall anteckning

göras härom ävensom om det belopp, varmed hyresavdraget enligt förrättningsmannens

och de enligt 34 § vid synen närvarandes mening bör

nedsättas.

Protokollet skall underskrivas av förrättningsmannen och förvaras hos

folkskolinspektören, vilken har att, så snart ske kan, tillställa såväl skolstyrelsen

som vederbörande lärare bestyrkt avskrift därav.

36 §.

Därest skoldistriktet och vederbörande lärare eller endera inom nittio

dagar från det de mottagit bestyrkt avskrift av protokoll, som i 35 § avses,

till folkskolinspektören insända förklaring, att de ej godkänna syneprotokollet,

skall folkskolinspektören underställa ärendet vederbörande länsstyrelses

prövning.

Finner länsstyrelsen vid prövningen av ärendet, att skoldistriktet icke

uppfyllt sina skyldigheter i fråga om den tillhandahållna tjänstebostadens

underhåll eller beskaffenhet i övrigt, skall länsstyrelsen meddela föreläggande

för skoldistriktet att inom viss tid, som av länsstyrelsen utmätes med

hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter, fullgöra de skyldigheter

distriktet eftersatt.

37 §.

Har länsstyrelsen meddelat föreläggande, som i 36 § angives, skall folkskolinspektören

vid inspektion, som förrättas närmast efter det den tid

tilländagått, inom vilken i föreläggandet angivna åtgärder skolat vidtagas,

förvissa sig om, huruvida nämnda åtgärder blivit vidtagna.

Har ärendet ej underställts länsstyrelsens prövning, skall folkskolinspektören

vid inspektion, som förrättas närmast efter ett år från syneförrättningen,

förvissa sig om, huruvida vid synen anmärkta reparationer blivit

vidtagna.

Finner inspektören vid inspektion, som i första eller andra stycket sägs,

att de förelagda eller anmärkta åtgärderna icke blivit verkställda, skall han

därom ofördröjligen göra anmälan till länsstyrelsen. Har ärendet ej varit

underställt länsstyrelsens prövning och hava de ifrågavarande åtgärderna

anmärkts till utförande av skoldistriktet, skall inspektören därvid tillika

göra framställning till länsstyrelsen örn föreläggande för skoldistriktet att

vidtaga i syneprotokollet anmärkta åtgärder.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Majds proposition nr 356.

38 §.

Om påföljd för skoldistrikt, som underlåter att efterkomma av länsstyrelse

givet föreläggande av i 36 och 37 §§ avsett slag, stadgas i gällande

kungörelse angående statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor.

9 avd. Om avträdande av tjänstebostad m. m.

39 §.

1 mom. I fråga örn tidpunkt för avträdande av tjänstebostad gäller vad

i 39 § folkskolans avlöningsreglemente är stadgat.

2 mom. Är vid tiden för avträdandet icke bestämt, vem som kommer att

tillträda tjänsten, ankommer det på skolstyrelsen att föranstalta, att

tjänstebostad med vad därtill hörer varder behörigen vårdad, intill dess

tillträdare kan övertaga vården av densamma.

Denna boställsordning träder i kraft den 1 juli 1946, dock att bestämmelserna

i 1 § 2 mom. första stycket, 18 § och 19 § första stycket skola träda

i kraft å den senare dag, som Konungen bestämmer.

Bihang till riksdagens protokoll 191)6. 1 sami. Nr 356.

G

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

Bilaga 2.

1941 års lärarlöuesakkunnigas förslag till kungörelse angående

statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare.

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

Till bestridande av kostnaderna för tillhandahållande av tjänstebostäder

åt folkskolans lärare må skoldistrikt åtnjuta bidrag av staten (tjänstebostadsbidrag)

enligt de grunder och i den ordning, som i denna kungörelse

stadgas.

2 §.

Tjänstebostadsbidrag är antingen byggnadsbidrag eller övergångsbidrag.

Byggnadsbidrag utgår till åtgärder, som vidtagas efter denna kungörelses

ikraftträdande.

Övergångsbidrag utgår till mera kostnadskrävande åtgärder, som vidtagits

under viss tid före denna kungörelses ikraftträdande eller påbörjats

men icke avslutats före nämnda ikraftträdande.

3 §.

1 mom. Beslut örn byggnadsbidrag meddelas av Kungl. Majit.

Byggnadsarbete, för vilket byggnadsbidrag avses utgå, må icke igångsättas,

innan Kungl. Maj:ts beslut i statsbidragsfrågan föreligger.

2 mom. Beslut om övergångsbidrag meddelas av vederbörande länsstyrelse.

4 §.

Med skolstyrelse förstås i denna kungörelse folkskolestyrelsen i kommun,

där lagen den 6 juni 1930 örn skolstyrelse i vissa kommuner äger tillämpning,

samt eljest skolrådet.

Vad i denna kungörelse sägs örn länsstyrelse skall, då fråga är örn ärende

rörande Stockholms stads skoldistrikt, gälla statskontoret.

2 avd. Om byggnadsbidrag.

1 kap. Statsbidrag till anskaffande av tjänstebostäder.

5 §.

Till bestridande av kostnader för anskaffande av tjänstebostad genom

nybyggnad må skoldistrikt åtnjuta statsbidrag med följande belopp, nämligen
med

tolvtusen kronor för tjänstebostad för ordinarie folkskollärare och

med åttatusen kronor för tjänstebostad för annan lärare;

dock att statsbidraget icke må överstiga fyrtio procent av de styrkta

byggnadskostnaderna, i förekommande fall reducerade på sätt i 7 § sägs.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

6 §.

„ Statsbidrag enligt i 5 § angivna bestämmelser må ock av skoldistrikt

atnjutas till bestridande av kostnader för anskaffande av tjänstebostad

genom inköp av redan uppförd byggnad och inredande av tjänstebostad

i denna eller genom inredande av tjänstebostad i annorledes än genom inköp

förvärvad byggnad.

7 §.

i tjänstebostad anskaffas för att ersätta äldre sådan bostad,

skall det belopp, som av Kungl. Majit prövas motsvara den äldre tjänstebostadens

värde, franräknas anskaffningskostnaderna, innan bygmiadsbidraget

beräknas. På samma sätt skall i de fall, då anskaffandet sker i anledning

av att äldre tjänstebostad genom eldsvåda eller på annat sätt förstörts

eller skadats, förfaras med ersättning, som skoldistriktet äger uppbära

pa grund av försäkring eller eljest.

2 kap. Statsbidrag till förbättrande av vid denna kungörelses

ikraftträdande befintliga tjänstebostäder.

8 §.

Till kostnaderna för örn- eller tillbyggnad av vid denna kungörelses ikraftträdande

befintlig tjänstebostad ävensom för utförande av mera omfattande

ändringsarbeten a sadan bostad ma skoldistrikt åtnjuta statsbidrag enligt

i detta kapitel stadgade grunder.

Såsom förutsättning för statsbidrags beviljande skall gälla, att genom

den ifrågavarande byggnadsåtgärden antingen tjänstebostad, söm omfattar

mindre golvyta än i 7 § 1 mom. gällande boställsordning för folkskolans

lärare sägs, erhåller väsentligt utökad golvyta eller ock tjänstebostad

enligt statens vederbörande folkskolinspektörs beprövande erhåller sådan

beskaffenhet^ att den kan jämlikt bestämmelserna i 20 § boställsordningen

uppflyttas fran klass. B eller C till klass A, eller, örn den på grund av betydande

svårigheter icke kan förses med samtliga för A-bostad föreskrivna

bekvämligheter, utan sådan uppfattning likväl blir väsentligt förbättrad.

9 §.

0 Byggnadsbolag, som i 8 § avses, skall endast utgå till kostnaderna för

sådana åtgärder, som av Kungl. Majit i statsbidragsärendet bedömas

skäliga.

10 §.

Byggnadsbidrag, som i 8 och 9 §§ avses, skall utgå med ett belopp,

motsvarande tjugufem procent av ett av Kungl. Majit i statsbidragsärendet

med hänsyn till de beräknade kostnaderna fastställt belopp.

Därest de verkliga kostnaderna understiga det av Kungl. Majit fastställda

beloppet, skall bidraget dock utgå med tjugufem procent av de

lörra.

3 kap. För olika slag av byggnadsbidrag gemensamma

bestämmelser.

11 §.

1 morn. Ansökan örn byggnadsbidrag, upprättad enligt av skolöverstyrelsen

fastställt formulär, skall ställas till Kungl. Majit och ingivas till statens

vederbörande folkskolinspektör.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

2 mom. Ansökan skall vara åtföljd av . , .

a) utdrag ur protokoll, utvisande att skoldistriktet för sin del beslutat

verkställa det inköp eller utföra de åtgärder, för vilka bidrag begäres;

b) utredning angående behovet av de åtgärder, vartill byggnads bidrag

begäres *

c) av folkskolinspektören granskade huvudritningar med därtill hörande

Sltd)atarbetsbeskrivning jämte fullständig kostnadsberäkning, utvisande de

för byggnadsarbetena beräknade kostnaderna;

e) redogörelse för det sätt, varpa, kontroll över arbetets utförande är

avsedd att utövas; ... , . ,

f) därest bidrag begäres för anskaffande av ny tjänstebostad, uppgilt,

huruvida den nya bostaden är avsedd att ersätta äldre tjänstebostad, utredning

angående den äldre tjänstebostäder framtida disposition samt av

byggnadssakkunnig person utfärdat intyg rörande dess värde; ^ .

g) därest bidrag begäres för anskaffande av ny tjänstebostad pa satt i

6 § sägs, taxeringsbevis eller av byggnadssakkunnig person utfärdat värderingsintyg

samt beskrivning av byggnaden ävensom i förekommande fall

köpekontrakt och köpebrev; samt

h) den ytterligare utredning skoldistriktet vill åberopa till stod for an
S°l)ärest

bidrag sökes för utförande av ombyggnads-, tillbyggnads- eller

ändringsarbeten å befintlig byggnad, skall dessutom företes intyg av byggnadssakkunnig

person, att byggnaden är av den beskaffenhet, att de planerade

arbetena lämpligen kunna utföras.

12 §.

1 mom. Det åligger folkskolinspektören att granska de i ansökningshandlingarna

lämnade uppgifterna. Efter verkställd granskning skall inspektören

med eget yttrande översända handlingarna till skolöverstyrelsen.

2 mom. Därest bevis, att skoldistriktets i 11 § 2 mom. a) avsedda beslut

vunnit laga kraft, icke fogats vid ansökningshandlingarna, har skoldistriktet

att, sedan beslutet blivit lagakraftvunnet, ingiva bevis därom till

skolöverstyrelsen. „ .. .

3 mom. Örn skolöverstyrelsen så prövar erforderligt, ma överstyrelsen inhämta

utlåtande i ärendet från vederbörande länsstyrelse.

Efter verkställd handläggning har skolöverstyrelsen att med eget utlåtande

överlämna handlingarna i ärendet till Kungl. Maj:t.

13 §.

Skoldistrikt, som tillerkänts byggnadsbidrag, är för åtnjutande av bidraget

pliktigt: _ .

att låta utföra de byggnadsarbeten, till vilka bidraget beviljats, i huvudsaklig

överensstämmelse med godkända ritningar med därtill hörande arbetsbeskrivning

och i övrigt givna föreskrifter och under kontroll av byggnadssakkunnig

person, som efter förslag av skolstyrelsen godkännes av länsstyrelsen;
att

bestrida ersättning till den i 14 § omförmälde, av länsstyrelsen förordnade

byggnadssakkunnige;

att hava den tjänstebostad, till vars anskaffande eller förbättrande byggnadsbidrag

beviljats, brandförsäkrad till av länsstyrelsen godkänt belopp;

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Majda proposition nr 356.

att, sedan byggnadsarbetena blivit utförda samt avsynade och godkända,

ansvara för tjänstebostadens vård och underhåll; samt

att i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som må hava meddelats

vid bidragets beviljande.

Länsstyrelsen äger meddela de föreskrifter i avseende å kontrollens utövande,

som må befinnas påkallade. Det åligger kontrollant att till vederbörande

avsyningsförrättare avgiva redogörelse över den verkställda kontrollen,

de därvid gjorda iakttagelserna och därav föranledda åtgärder.

14 §.

1 morn . Sedan byggnadsarbetena utförts, skall avsyning förrättas av folkskolinspektören

och en av länsstyrelsen förordnad byggnadssakkunnig person

i närvaro av ombud för skolstyrelsen. Vid förfall för folkskolinspektören

skall skolöverstyrelsen förordna annan lämplig person i hans ställe.

Vid avsyningsförrättningen skola vara tillgängliga alla räkenskaper och

andra handlingar rörande byggnadsföretaget.

Över vad vid avsyningsförrättningen förekommit skall upprättas protokoll,

som av förrättningsmännen underskrives. I protokollet skall särskilt

antecknas, huruvida byggnadsarbetena blivit på ändamålsenligt sätt verkställda

i huvudsaklig överensstämmelse med godkända ritningar med därtill

hörande arbetsbeskrivning och i övrigt givna föreskrifter samt förty

böra godkännas, ävensom de styrkta kostnaderna för byggnadsföretaget i

dess helhet. Protokollet samt räkenskaperna och övriga handlingar rörande

byggnadsföretaget skola inom trettio dagar efter förrättningens avslutande

insändas till länsstyrelsen, varjämte avskrift av protokollet inom

samma tid skall tillställas skolstyrelsen.

2 mom. Sedan protokollet och övriga handlingar inkommit till länsstyrelsen

samt skoldistriktet, där länsstyrelsen finner sådant erforderligt, bereus

tillfälle att yttra sig i anledning av protokollets innehåll, har länsstyrelsen

att meddela beslut i fråga örn byggnadsarbetenas godkännande.

Länsstyrelsens beslut skall delgivas skolöverstyrelsen, skolstyrelsen och

folkskolinspektören.

15 §.

Sedan byggnadsföretaget blivit godkänt på sätt i 14 § sägs, skall det

byggnadsbidrag, som skall utgå enligt bestämmelserna i denna kungörelse,

utbetalas av länsstyrelsen.

16 §.

Därest skoldistrikt försäljer tjänstebostad, till vilkens anordnande bidrag

utgått enligt denna kungörelse, eller bereder sig mera stadigvarande inkomst

eller eljest lättnad i sina utgifter genom bostadens uthyrning eller

användning för annat ändamål, har distriktet att härom göra anmälan hos

skolöverstyrelsen. Överstyrelsen har att med eget yttrande till Kungl.

Maj:ts prövning hänskjuta frågan, huruvida och i vad mån utbetalat byggnadsbidrag

skall återgäldas till statsverket.

3 avd. Om övergångsbidrag.

17 §.

1 mom. Övergångsbidrag skall utgå till skoldistrikt, som efter den 30

juni 1026 för i 2 mom. angiven, av distriktet bestridd minimikostnad an
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Marits proposition nr 356.

tingen anskaffat ny tjänstebostad eller ock beträffande befintlig tjänstebostad

vidtagit sådan förbättring, som i 2 avd. 2 kap. avses.

2 morn. I 1 mom. omförmälda minimikostnad skall utgöra

8 000 kronor, såvitt gäller tjänstebostad med en golvyta av omkring 90

kvadratmeter,

6 000 kronor, såvitt gäller tjänstebostad med en golvyta av omkring 65

kvadratmeter, och

4 000 kronor, såvitt gäller tjänstebostad med en golvyta av omkring 45

kvadratmeter.

Den angivna minimikostnaden skall avse i ett sammanhang företagna

byggnadsåtgärder beträffande viss tjänstebostad.

3 morn. Såsom villkor för utgående av övergångsbidrag för visst redovisningsår

skall därutöver gälla, att bostaden ifråga under det året eller

del därav använts såsom tjänstebostad.

18 §.

Övergångsbidrag skall utgå med följande belopp för redovisningsår räknat,

nämligen med

160 kronor för tjänstebostad med en golvyta av omkring 90 kvadratmeter,

120 kronor för tjänstebostad med en golvyta av omkring 65 kvadratmeter,

och

80 kronor för tjänstebostad med en golvyta av omkring 45 kvadratmeter.

19 §.

Övergångsbidrag skall under i 17 § 3 mom. angivet villkor utgå till och

med det redovisningsår, under vilket tjugu år förflutit från den tidpunkt,

då tjänstebostaden i fråga tagits i bruk efter verkställd sådan byggnadsåtgärd,

som medför rätt till övergångsbidrag; dock att rätt till fortsatt

övergångsbidrag skall upphöra, därest för den ifrågavarande tjänstebostaden

utbetalats byggnadsbidrag, varom i 2 avd. stadgas.

20 §.

1 mom. Ansökan örn övergångsbidrag, upprättad enligt av skolöverstyrelsen

fastställt formulär, skall ställas till vederbörande länsstyrelse och

ingivas till statens vederbörande folkskolinspektör. Den skall vara åtföljd

av sådana handlingar, varigenom kan anses bliva behörigen styrkt, dels

den tidpunkt, då i 17 § 1 mom. angiven åtgärd vidtagits, dels ock kostnaderna

för den ifrågavarande åtgärden.

2 mom. Det åligger folkskolinspektören att granska de i ansökningshandlingarna

lämnade uppgifterna. Efter verkställd granskning skall inspektören

med eget yttrande översända handlingarna till länsstyrelsen.

21 §.

Länsstyrelsens beslut om rätt till övergångsbidrag skall innefatta angivande

av dels det belopp, varmed övergångsbidrag skall utgå, dels ock den

tidpunkt, intill vilken bidrag längst skall utgå.

Avskrift av länsstyrelsens beslut skall tillställas skolöverstyrelsen, folkskolinspektören

och riks räkenskaps verket.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

22 §.

/ m°m- Rekvisition av övergångsbidrag, upprättad enligt av skolöverstyrelsen

fastställt formulär, bör av skolstyrelsen efter ingången av juli och

före utgången av augusti månad näst efter det redovisningsår, som avses,

i tva likalydande exemplar ingivas till statens vederbörande folkskolinspektör.

.2 morn. Folkskolinspektören skall granska inkomna rekvisitioner och därvid

tnlsB, ätt de för övergångsbidrags utgående stadgade villkoren äro upptyUda

och de lämnade uppgifterna riktiga. Efter verkställd granskning

skall inspektoren snarast möjligt med eget yttrande insända ett exemplar

av rekvisitionen till länsstyrelsen.

3 morn. I den män folkskolinspektörens yttrande eller andra på länsstyreisens

beslut inverkande särskilda omständigheter icke prövas annat föranleda

skaH övergångsbidraget, så snart ske kan, av länsstyrelsen utbetalas

till skoldistriktet.

-Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1946, från och med vilken dag

stadgandena i § 14 av kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag

till byggnader för folkskoleväsendet upphöra att gälla.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:546 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft. s. 11 i texten
  2. SU 1946:291 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare rrv. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten