Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i vad den utgår efter en skattesats av fem procent, m. m

1946-11-23 · 55 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 53 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:386, Med förslag till förordning om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i vad den utgår efter en skattesats av fem procent, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

1

Nr 386.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till förordning

om avveckling av den allmänna omsättningsskatten,

i vad den utgår efter en skattesats av fem procent,

m. m.; given Stockholms slott den 29 november 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

1) antaga härvid fogat förslag till förordning om avveckling av den allmänna

omsättningsskatten, i vad den utgår efter en skattesats av fem procent;

samt

2) bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 386.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

Förslag

till

förordning om avveckling av den allmänna omsättningsskatten,

i vad den utgår efter en skattesats av fem procent.

Härigenom förordnas — med ändring av vad i förordningen den 13 december

1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt är i motsvarande hänseenden

stadgat — som följer.

1 §•

Allmän omsättningsskatt skall icke uttagas vid försäljning, arbetsprestation

eller uthyrning, varom avtal slutes efter den 31 december 1946, eller

vid uttag av vara från rörelse eller vid import, som sker efter nämnda dag.

Beträffande vara, för vilken allmän omsättningsskatt enligt vad därom

särskilt är stadgat utgår efter högre skattesats än fem procent av den skattepliktiga

omsättningen (skärpt omsättningsskatt), så ock vid försäljning och

import av personautomobiler samt tyngre motorcyklar och sidvagnar till

motorcyklar skall dock även efter utgången av år 1946 allmän omsättningsskatt

uttagas enligt hittills gällande bestämmelser och med iakttagande därjämte

av vad nedan i 5, 10, 11 och 13 §§ stadgas.

2 §.

1 mom. Vid avtal om försäljning, arbetsprestation eller uthyrning, som

slutits före utgången av år 1946 och där vederlaget enligt hittills gällande

bestämmelser utgör skattepliktig omsättning för vilken skatt utgår med fem

procent, skall, där avtalet av den skattskyldige fullgjorts före ovannämnda

tidpunkt, allmän omsättningsskatt utgå även om vederlaget icke kommer

den skattskyldige till godo förrän efter samma tidpunkt.

2 mom. Allmän omsättningsskatt skall jämväl utgå då fråga är örn sådant

i 1 mom. omförmält avtal, som fullgöres efter utgången av år 1946,

därest den skattskyldige icke visar att skatt ej inräknats i det avtalade vederlaget

eller att detta efter avtalets ingående nedsatts med ett mot skatten svarande

belopp.

3 §.

Skattskyldig äger rätt att i den skattepliktiga omsättningen för tiden

till utgången av år 1946 inräkna jämväl sådant vederlag, varför skattskyldighet

föreligger enligt 2 § men som vid årets utgång ännu icke kommit

den skattskyldige till godo. Sådant vederlag skall redovisas särskilt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 386.

3

Vid beräkning av den skattepliktiga omsättningen må avdrag ske med

belopp motsvarande den del av vederlaget, som enligt företedd utredning

måste antagas icke komma den skattskyldige till godo.

4 §.

Har rörelseidkare för omsättning eller bearbetning eller för förbrukning

såsom material inom rörelsen inköpt skattepliktiga varor under sådana förhållanden,

att vederlaget vid inköpet av varorna skall ingå i den efter en

skattesats av fem procent skattepliktiga omsättningen för mottagaren av

vederlaget, må rörelseidkaren vid beräkning av sin skattepliktiga omsättning

för tiden till utgången av år 1946 göra avdrag för vederlaget ändå att

detta vid sistnämnda tidpunkt ännu icke utgivits.

5 §.

Skattskyldig, vars räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, åligger

att i fall, som avses i 9 § första stycket andra punkten förordningen

om allmän omsättningsskatt, avgiva tilläggsuppgift för tiden från nästföregående

räkenskapsårs utgång till och med den 31 december 1946. Sådan

tilläggsuppgift skall avlämnas senast den 28 februari 1947.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga

örn skattskyldig, som avses i 9 § andra stycket nyssnämnda förordning.

6 §■

Det åligger skattskyldig att senast den 28 februari 1947 avlämna särskild

uppgift angående sin efter en skattesats av fem procent skattepliktiga omsättning,

i vad avser vederlag varför skattskyldighet föreligger enligt 2 §

men som icke kommit honom till godo före utgången av år 1946. Vad nu

sagts skall dock icke gälla i fråga om skattskyldig, som verkställt redovisning

på sätt i 3 § omförmäles.

Uppgiften skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av

Kungl. Maj:t.

7 §•

7 mom, För tiden den 1 januari—den 30 juni 1947 skall i 9 § förordningen

om allmän omsättningsskatt omförmäld huvuduppgift, såvitt angår

den efter en skattesats av fem procent skattepliktiga omsättningen, upprättas

för kvartal samt avlämnas, för första kvartalet senast den 20 april och för

andra kvartalet senast den 20 juli 1947. Sådan uppgiftsskyldighet åvilar dock

icke skattskyldig, som verkställt redovisning på sätt i 3 § omförmäles.

2 mom. I huvuduppgiften för andra kvartalet 1947 skall i den skattepliktiga

omsättningen inräknas jämväl vederlag, varför skattskyldighet föreligger

enligt 2 § men som den 30 juni 1947 icke kommit den skattskyldige till

godo. Sådant vederlag skall redovisas särskilt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

Vad i 3 § andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande

redovisning varom i detta mom. är fråga.

8 §•

Skattskyldig må åtnjuta anstånd på sätt i följande stycke sägs med inbetalning

av allmän omsättningsskatt för sådan skattepliktig omsättning, för

vilken särskild redovisning lämnas jämlikt 7 § 2 morn., dock att anstånd icke

må åtnjutas där den oguldna skatten understiger 100 kronor. Såsom förutsättning

för tillgodonjutande av dylikt anstånd skall gälla, att den skattskyldige

samtidigt med avlämnande av huvuduppgift för andra kvartalet

1947 gör anmälan att han önskar tillgodonjuta anstånd med skattebetalningen.

Skatt, som omfattas av anståndet, skall erläggas med en femtedel senast

den 20 i envar av månaderna oktober och december 1947 samt februari,

april och juni 1948; dock att länsstyrelsen, om synnerliga skäl därtill äro,

må medgiva utsträckning av anståndstiden med högst ett år.

9 §•

Därest skattskyldig senast den 20 juli 1947 inbetalar allmän omsättningsskatt

för den skattepliktiga omsättning, för vilken särskild redovisning lämnats

jämlikt 7 § 2 morn., må den skattskyldige åtnjuta avdrag med fyra procent

av den skatt, som belöper på ifrågavarande omsättning.

10 §.

Taxering till allmän omsättningsskatt år 1947 skall, såvitt angår skattepliktig

omsättning för vilken skatt utgår efter en skattesats av fem procent,

avse tiden från utgången av det räkenskapsår, för vilket taxering verkställts

år 1946, till och med den 30 juni 1947.

11 §•

Taxering till allmän omsättningsskatt år 1947 skall, såvitt angår skattepliktig

omsättning för vilken skärpt omsättningsskatt utgår, avse tiden från

utgången av det räkenskapsår, för vilket taxering verkställts år 1946, till

och med den 31 december samma år.

12 §.

Skattskyldig äger hos länsstyrelsen erhålla restitution av erlagd skatt i den

mån skatten belöper på vederlag, som jämlikt 3 § eller 7 § 2 mom. vid taxeringen

inräknats i den skattepliktiga omsättningen men som enligt sedermera

företedd utredning varken influtit eller kan antagas komma att inflyta.

Ansökan varom här är fråga skall ingivas till länsstyrelsen senast den

30 juni 1949.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 386.

13 §.

Vad i 31—34 §§ förordningen om allmän omsättningsskatt är stadgat beträffande

uppgift enligt 9 § nämnda förordning skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om uppgift, som lämnas enligt denna förordning.

14 §.

Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 november

1946.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Myrdal, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter frågan om avveckling av

den allmänna omsättningsskatten samt anför därvid följande.

Inledning.

Den allmänna omsättningsskatten infördes genom förordningen den 13

december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt, vilken förordning

trädde i kraft den 1 januari 1941. Enligt vad i förordningen stadgas skall allmän

omsättningsskatt utgå i huvudsak vid yrkesmässig försäljning av varor

från butik eller annat därmed likartat försäljningsställe samt vid yrkesmässig

försäljning av varor i restaurang-, pensionat-, kafé- och konditorirörelse.

Skattskyldighet föreligger jämväl vid uttag av varor från rörelse, vid import

av utomlands inköpta varor samt i fråga om vissa slag av tjänsteprestationer.

Vissa betydelsefulla varor äro undantagna från beskattningen, bland annat

vete, råg, korn och havre, ved och vissa andra bränslen, för förtäring avsedda

rusdrycker, tobaksvaror ävensom mjölk, grädde, smör och margarin, potatis

samt de slag av mjöl, gryn och bröd, som Kungl. Majit bestämmer. Omsättningsskatten

utgår med fem procent av den skattepliktiga omsättningen.

Den allmänna omsättningsskatten, som sålunda drabbar även konsumtionen

av åtskilliga oumbärliga förnödenheter, har bl. a. av sociala skäl kompletterats

med en strängare beskattning av mera umbärliga eller lyxbetonade varor.

Denna skärpta beskattning har anordnats dels såsom en skärpt omsättningsskatt

beträffande vissa varor, som företrädesvis försäljas i specialaffärer,

och dels beträffande vissa andra varor såsom en hos tillverkaren utgående

varuskatt.

Sålunda stadgas i förordningen den 25 maj 1941 (nr 252) angående skattesatsen

för den allmänna omsättningsskatten beträffande vissa varor, att omsättningsskatt

skall utgå med tjugu procent av den skattepliktiga omsätt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 386.

7

ningen såvitt angår varor upptagna i en vid förordningen fogad varuförteckning.

I denna förteckning upptagas bland annat mattor, vissa slag av skodon,

guld- och silverarbeten, pärlor, radiogrammofoner, kikare, vissa fotografikameror,

fickur och urboetter, grammofoner och grammofonskivor ävensom

väskor och koffertar av läder eller skinn.

Skärpt omsättningsskatt har tidigare utgått även för beredda, lösa pälsverk

och arbeten av pälsverk samt persedlar med pälsverk till övertyg eller foder.

Denna form av skärpt beskattning å pälsvaror frångicks emellertid av kontrolltekniska

skäl och ersattes med en särskild pälsvaruskatt. Detta skedde

genom förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) örn skatt å vissa pälsvaror,

genom vilken förordning en särskild styckeskatt infördes på inom riket yrkesmässigt

beredda lösa pälsskinn, kompletterad med en värdeskatt å femton

procent för vissa till riket införda pälsvaror m. m. Storleken av beredningsskatten

— som varierar mellan 10 öre och 300 kronor per skinn — framgår

av en vid förordningen fogad förteckning.

Den i det föregående omförmälda varuskatten å vissa varor regleras genom

förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt. Enligt denna förordning

utgöres varuskatt för bland annat choklad och konfityrer samt putsmedel,

tandpasta, puder, smink och parfymer. Varuskatten uttages med viss procent

—- lägst 20 och högst 75 — av varans beskattningsvärde.

I proposition den 5 april 1946 (nr 222) med anhållan om riksdagens yttrande

angående avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten förordades,

att denna skatt avvecklades från och med den 1 januari 1948. I enlighet härmed

borde förslag om upphävande av förordningen örn allmän omsättningsskatt

föreläggas 1947 ars riksdag, sedan de med upphävandet sammanhängande

detaljfrågorna underkastats ytterligare beredning. Vid denna fortsatta

beredning borde bland annat beaktas spörsmålen om man borde bibehålla

en särskild beskattning av varor, som nu vore underkastade skärpt omsättningsskatt,

och vilka former en dylik beskattning i sådant fall skulle erhålla.

I sitt utlåtande (nr 2) över propositionen anförde första särskilda utskottet

vid 1946 års riksdag (vårsessionen), att — med hänsyn till önskvärdheten

att omsättningsskatten slopades snarast möjligt — utskottet ville, trots de

betänkligheter ur statsfinansiell synpunkt som vore förbundna därmed, förorda

att tidpunkten för omsättningsskattens avveckling fastställdes till den

1 juli 1947. Utskottet ville därjämte framhålla att, därest förhållandena skulle

utveckla sig på sådant sätt att det kunde befinnas angeläget att omsättningsskatten

slopades redan före den 1 juli 1947, frågan därom borde upptagas

till omprövning. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte till Kungl. Majit

hemställa om förslag angående den allmänna omsättningsskattens avveckling

lrån och med den 1 juli 1947, vilket förslag jämväl borde avhandla frågan

huruvida särskild beskattning av varor, som nu vore underkastade skärpt

omsättningsskatt, skulle bibehållas. Denna hemställan bifölls av riksdagen

(skrivelse nr 431).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

Vid anmälan i statsrådet den 20 september 1946 av frågan örn avvecklingen

av den allmänna omsättningsskatten anförde t. f. chefen för finansdepartementet,

statsrådet Ericsson, bland annat att en utredning borde verkställas

rörande sådana frågor av teknisk natur, som sammanhängde med

avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten. Utredningsarbetet borde i

denna del planläggas med utgångspunkt från att det kunde visa sig lämpligt

att avveckla nämnda skatt redan från och med den 1 januari 1947. I

samband med nämnda utredning borde även undersökas i vilken omfattning

det kunde anses motiverat att, sedan den allmänna omsättningsskatten avvecklats,

bibehålla den såsom ett komplement till nämnda skatt införda

strängare beskattningen av vissa konsumtionsvaror av mera umbärlig eller

lyxbetonad art. Denna utredning borde sålunda avse såväl de varugrupper,

vilka nu vore underkastade skärpt omsättningsskatt, som de varugrupper vilka

vore föremål för varuskatt respektive pälsvaruskatt. Den avgörande synpunkten

borde härvid vara, att beskattningen borde bibehållas huvudsakligen

endast beträffande varor, vilka vore av mera väsentlig betydelse i fiskaliskt

hänseende och vilkas karaktär av umbärliga varor vore mera allmänt erkänd.

Därest under utredningens gång skulle befinnas att jämväl andra varor

än de, som för närvarande vore föremål för skärpt omsättningsskatt eller

varuskatt, borde indragas under beskattningen, borde förslag utarbetas jämväl

härom. Utredningen, som lämpligen borde uppdragas åt särskilda sakkunniga

inom finansdepartementet, borde såvitt anginge frågan om avveckling

av den allmänna omsättningsskatten bedrivas så skyndsamt att förslag i ämnet

eventuellt kunde framläggas redan vid höstriksdagen innevarande år. I

övrigt borde utredningsarbetet bedrivas så att de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda, kunde framläggas för 1947 års riksdag. I enlighet härmed

hemställdes bland annat, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga chefen för finansdepartementet

att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att inom

departementet verkställa utredning av frågan örn avvecklingen av den allmänna

omsättningsskatten m. m.

Sedan Kungl. Maj:t samma dag lämnat chefen för finansdepartementet

det begärda bemyndigandet, har jag den 23 september 1946 tillkallat ledamoten

av riksdagens första kammare, lektorn H. L. E. Sjödahl, direktören

O. R. Sundén, ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren

N. W. Sundström, t. f. byråchefen i kontrollstyrelsen E. Erson Thulin samt

centralkonsulenten A. O. Åkesson att inom departementet verkställa utredning

av frågan om avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten, m. m.

Samtidigt uppdrogs åt Sjödahl att såsom ordförande leda de sakkunnigas

arbete.

De sakkunniga, som antagit benämningen varubeskattningskommittén, ha

med skrivelse den 9 november 1946 såsom ett första led i utredningsarbetet

överlämnat betänkande med förslag till avveckling av den allmänna femprocentiga

omsättningsskatten.

I sitt betänkande har kommittén framhållit, att med hänsyn till vad i di
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

9

rekliven anförts kommittén funnit sig böra framlägga alternativa förslag

till avveckling av den allmänna omsättningsskatten. Det ena alternativet —

alternativ I — innebure avskaffande av den femprocentiga omsättningsskatten

från och med den 1 januari 1947 och ett bibehållande tillsvidare av

den tjugoprocentiga skatten. Sistnämnda skatt komme att inom kommittén

bliva föremål för fortsatt behandling i enlighet med vad i direktiven angivits.

Enligt det andra alternativet — alternativ II — skulle omsättningsskatten

i dess helhet upphävas från och med den 1 juli 1947.

Vid betänkandet funnos fogade två i enlighet med dessa alternativ upprättade

författningsförslag.

över betänkandet ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium, Överståthållarämbetet

(med bifogande av yttrande av uppbördsintendenten i Stockholm), länsstyrelserna

i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Blekinge,

Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands

och Västerbottens län, centrala omsåttningsskattenämnden, Stockholms handelskammare,

handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare, kooperativa

förbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges

köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation. Vidare

har Sveriges pianoförbund inkommit med yttrande över betänkandet.

I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla, att statens priskontrollnåmnd

i en den 5 november 1946 till finansdepartementet ingiven skrivelse

upptagit till övervägande frågan om avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten.

Vid skrivelsen fanns fogad bl. a. en av professorn E. Lundberg

och sektionschefen i priskontrollnämnden O. Karleby den 4 november 1946

avgiven promemoria rörande verkningarna av omsättningsskattens avveckling,

vilken promemoria torde få såsom Bihang I fogas vid statsrådsprotokollet

för denna dag. Vidare hade vid priskontrollnämndens skrivelse fogats

dels en inom nämndens sekretariat upprättad promemoria angående principerna

i samband med omsättningsskattens borttagande och dels en av sektionen

för prisövervakning avgiven promemoria rörande kontrollen av att

omsättningsskattens borttagande medför motsvarande prissänkningar.

Efter det Kungl. Majit i skrivelse till statens livsmedelskommission den 8

november 1946 uppdragit åt kommissionen att, i samråd med statens sockernämnd

och statens priskontrollnämnd, verkställa utredning rörande i vilken

utsträckning kostnaderna för jordbruksregleringarna i samband med en avveckling

av den allmänna omsättningsskatten från och med den 1 januari

1947 lämpligen borde slå igenom i konsumentpriserna och i vad mån dessa

priser skulle påverkas härav, har priskontrollnämnden avgivit yttrande i berörda

ärende den 23 november 1946. Livsmedelskommissionen bär därefter

samma dag avlåtit en skrivelse i ämnet, vilken skrivelse torde få såsom Bihang

Il fogas vid protokollet.

Sedan härefter frågan örn avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten

och den lämpliga tidpunkten härför varit föremål för ytterligare överväganden

inom departementet, torde jag nu få anmäla ärendet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

Frågan om tidpunkten för avvecklingen av den

allmänna omsättningsskatten.

I sitt betänkande har kommittén anfört, att kommittén icke ansett sig böra

ingå på frågan om ändamålsenligheten av skattens avskaffande vid den ena

eller den andra av de ifrågasatta tidpunkterna.

I remissyttrandena över kommitténs förslag har i allmänhet uttalats, att

remissinstanserna icke syntes hava anledning att bedöma frågan om tidpunkten

för omsättningsskattens avveckling ur penningpolitiska och statsfinansiella

synpunkter. I yttrandet av kommerskollegium har dock framhållits,

att den sänkning av varupriserna, som omsättningsskattens borttagande

måste ha till följd, komme att innebära betydande fördelar för landet

och underlätta strävandena att bibehålla den nuvarande prisnivån; och med

hänsyn härtill funnes från kollegii sida icke något att erinra mot att tidpunkten

för skattens slopande fastställdes till den t januari 1947. Riksräkenskapsverket

har uttalat, att de statsfinansiella konsekvenserna av omsättningsskattens

slopande framginge därav att denna skatt — därest den bibehölles

oförändrad — under budgetåret 1947/48 kunde beräknas inflyta med

cirka 450 miljoner kronor. Inkomstbortfallet därest den femprocentiga skatten

slopades den 1 januari 1947 kunde för budgetåret 1946/47 beräknas till

cirka 180 miljoner kronor. Den kvarstående tjugoprocentiga skatten kunde

för sistnämnda budgetår beräknas inflyta med 15 å 20 miljoner kronor.

I ett flertal yttranden har understrukits, att en avveckling av omsättningsskatten

från och med den 1 januari 1947 skulle ur skatteteknisk synpunkt

vara att föredraga framför en avveckling först från och med den 1 juli samma

år. I detta hänseende har länsstyrelsen i Kalmar lån anfört, att kontrollen

av omsättningsskatteuppgifterna grundade sig, vad bruttointäkterna beträffade,

i första hand på en jämförelse mellan omsättningsbeloppen enligt

rörelsebilagan till den allmänna självdeklarationen och de under året avgivna

omsättningsskatteuppgifterna. Då bokföringen avslutats medelst vinstock

förlustkonto i huvudbok och det totala omsättningsbeioppet enligt rörelsebilagan

hämtats från varukontot, hade korrigeringar måst vidtagas med

avseende på in- och utgående varufordringar för att få ett med omsättningsskatteuppgifterna

fullt jämförbart belopp. Sagda kontrollmöjlighet syntes

praktiskt taget utesluten, därest omsättningsskatten avvecklades från och

med den 1 juli 1947. Enda lösningen på detta problem skulle nämligen i så

fall vara att infordra de skattskyldigas huvudböcker. Detta förfaringssätt

skulle bliva mycket tidsödande och avsevärt förlänga den av kommittén

föreslagna tiden för kontroll- och taxeringsarbetet. Vidare borde framhållas,

att den indirekta redovisningsmetoden förutsatte justering bl. a. för lagerförändringar.

Härav följde, att, därest den femprocentiga omsättningsskatten

avvecklades från och med den 1 juli 1947, de skattskyldiga, som redovisat

omsättningsskatt enligt denna metod, borde åläggas inventera sina skattefria

lager per den 30 juni 1947.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 386.

11

Vidare har Skånes handelskammare anfört, att fördelen med en avveckling

från och med den 1 januari 1947 framträdde allra mest i de fall, där

den indirekta metoden för skattens redovisning kommit lill användning, i det

att om avvecklingen förlädes till årsskiftet någon inventering utöver den sedvanliga

årsinventeringen i samband med bokslutet icke behövde äga rum.

För den händelse avvecklingen framflyttades till halvårsskiftet pålades däremot

vederbörande näringsidkare det tidsödande arbetet med en extra inventering,

som eljest icke behövt äga rum. Örn skatten på sätt förutsattes enligt

alternativ I med kort varsel bringades att upphöra redan den 1 instundande

januari, komme det visserligen att bereda de skattskyldiga svårigheter

att på den korta tid, som därvid komme att stå till förfogande, utarbeta

nya prislistor, i vilka varupriserna minskats med det belopp, som motsvarade

omsättningsskatten. Den möjligheten stöde dock de skattskyldiga till

buds att under den första övergångstiden, till dess att de nya prislistorna

gjorts färdiga, tillämpa nu gällande prislistor med tillhjälp av en reduceringstabell

för beräknande av det pris, som i varje fall skulle utgå.

Kammarrätten har ansett sig böra framhålla, att det ur rent skatteteknisk

synpunkt syntes mindre lämpligt att såsom enligt alt. I låta de båda slagen

av omsättningsskatt upphöra vid olika tidpunkter. Vidare syntes man icke

kunna bortse ifrån att om jämväl andra varor än de för närvarande med

skärpt omsättningsskatt belagda bleve föremål för varuskatt, ett bifall till

alt. I föranledde onödiga och mindre tillfredsställande prisförändringar å

dessa varor.

Centrala omsättningsskattenämnden har anfört följande.

En avveckling av enbart den femprocentiga skatten är enligt nämndens

mening förbunden med åtskilliga olägenheter. Sålunda är att framhålla, att

en stor del av näringsidkarna icke erhåller befrielse från det tidsödande arbetet

med redovisning av omsättningsskatt, ehuru den skattepliktiga omsättningen

endast avser en ytterst ringa del av deras totala omsättning. Särskilt

framträder detta förhållande beträffande en betydande mängd smärre detaljister

inom olika branscher —■ cigarrhandlare, pappershandlare och, ej

minst, lanthandlare — i vilkas försäljning till obetydlig del ingår sådana,

skärpt omsättningsskatt underkastade varor som väskor, plånböcker, portmonnäer

etc. Det måste i detta sammanhang starkt betonas att — främst av

konkurrenshänsyn — kontrollen över den skärpta omsättningsskattens utgörande

icke får eftersättas. Och det torde ligga i öppen dag att denna kontroll

—• särskilt i den mån den skärpta omsättningsskatten bibehålies under

någon längre tid — kommer att i förhållande till skatteintäkternas storlek

bliva vida högre än den hittills för de båda slagen av skatt gemensamma

kontrollen.

Å andra sidan är det obestridligt, att den i och för sig gynnsammaste tidpunkten

för omsättningsskattens avveckling föreligger vid ett årsskifte; det

torde härutinnan vara tillräckligt att hänvisa lill att det ojämförligt största

antalet skattskyldiga har sin bokföring inrättad per kalenderår och jämväl

vid årsskiftet företaga inventering av sitt lager. Med hänsyn till dem, som

icke föra varor, underkastade skärpt omsättningsskatt -—- och dessa skattskyldiga

utgöra det stora flertalet — är alltså den tidpunkt för avvecklingen

av den femprocentiga omsättningsskatten, som innefattas i kommitténs alternativ

I, att föredraga framför den i alternativ II angivna tidpunkten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

Ehuru nämnden för sin del finner det önskligt, att de båda slagen av omsättningsskatt

avvecklas samtidigt, finner sig nämnden i nu föreliggande

läge icke böra motsätta sig en avveckling i enlighet med den linje som utformats

i alternativ I.

Vidare har omsättningsskattenämnden i sitt yttrande understrukit, att jämväl

den skärpta omsättningsskatten, som enligt nämndens mening vore förenad

med åtskilliga olägenheter, borde avvecklas snarast möjligt.

Kooperativa förbundet har framhållit, att förbundet alltsedan omsättningsskattens

införande utgått ifrån att den beskattningsform, vilken drabbade

de minst bemedlade hårdast, borde avvecklas så snart det ekonomiska

och statsfinansiella läget efter krigets slut nått en sådan stadga, att skattesänkningar

överhuvud kunde ifrågakomma. Läget vore för närvarande sådant

att uppenbara risker för en fortsatt penningvärdesförsämring förelåge.

Skäl funnes i och för sig icke att i en dylik situation företaga skattesänkningar.

Med hänsyn till de utomordenligt stora olägenheter, som vore förknippade

med ett bibehållande av omsättningsskatten, vore förbundet icke

desto mindre berett att bestämt förorda nämnda skatts avveckling från och

med den 1 januari 1947. Hellre än att bibehålla omsättningsskatten vore det

långt bättre att i nuvarande kritiska läge tillgripa en låneform, som mobiliserade

ett tvångssparande för alla inkomsttagare i förhållande till vars och

ens ekonomiska bärkraft och av sådan omfattning att en betydande begränsning

av det aktuella inflationstrycket från inkomstsidan åvägabringades.

Förbundet finge därför, då möjlighet till skattens omedelbara avskaffande

syntes erbjudas, tillstyrka att kommitténs alt. I lades till grund för

proposition till 1946 års riksdag.

Statens priskontiollnåmnd har i sin nyssnämnda skrivelse till en början

hänvisat till den av professorn Lundberg och sektionschefen Karleby avgivna

promemorian rörande verkningarna av omsättningsskattens avveckling. Beträffande

denna promemoria har priskontrollnämnden anfört, att nämnden,

som funne vad i promemorian anfördes värt beaktande, ville understryka

önskvärdheten av att de däri framlagda synpunkterna gjordes till föremål

för övervägande från statsmakternas sida.

Priskontrollnämnden har i sin förenämnda skrivelse vidare anfört, att

frågan om den sannolika utvecklingen av socialstyrelsens levnadskostnadsindex

under de närmaste kvartalen varit föremål för överväganden inom

priskontrollnämnden. Levnadskostnadsindex i 1914 års serie läge för närvarande

vid 243. Vid beräkningen per september 1946 hade index förblivit

oförändrat. Detta resultat var knappast väntat med hänsyn till de prisstegringar

på vissa jordbruksprodukter (mjölk, ost och ägg), som kunde förutses

komma att påverka index vid detta beräkningstillfälle. Dessa prishöjningar

motvägdes emellertid framför allt av betydande prissänkningar på

potatis och lingon. På grund av den höjning av priserna på vissa jordbruksprodukter,

som genomförts i enlighet med beslutet våren 1946 om prissättningen

på jordbrukets produkter, hade således en eljest inträffad sänkning

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 386.

13

av levnadskostnadsindex förhindrats. En dylik sänkning hade minskat risken

för uppnåendet av den kritiska gränsen för levnadskostnadsindex, 248—249.

Den fortsatta utvecklingen av levnadskostnadsindex komme att påverkas

framför allt av omräkningen av skatteposten med hänsyn till källskattens

genomförande och, i mindre grad, av förmalningsersättningens borttagande

fr. o. m. den 1 oktober 1946 med därav följande högre mjöl- och brödpriser.

Därutöver kunde såsom indexhöjande faktorer framhållas eventuell indragning

av rabattkort för mjölk och smör samt eftersläpande textilprishöjningar.

Dessa poster spelade dock relativt obetydlig roll. Några indexsänkande

faktorer förelåge icke, såvitt man nu kunde bedöma. Förmalningsersättningens

borttagande kunde beräknas påverka index med omkring en

halv enhet. Vad beträffar omräkningen av skatteposten vore frågan örn det

närmare tillvägagångssättet härvidlag och effekten på index ännu oklar.

Inom socialstyrelsen vore man för närvarande sysselsatt med att utreda

detta problem. I avvaktan på resultatet av denna utredning kunde man

icke mera exakt angiva vilken effekt skattepostens omräkning finge på levnadskostnadsindex.

Ett försök till en approximativ kalkyl skulle emellertid

framläggas av priskontrollnämnden.

I sistnämnda hänseende har priskontrollnämnden anfört följande.

Innebörden i den skatteomräkning som skall ske är att skatteposten i index

från och med årsskiftet 1946/47 skall beräknas på inkomsten för det

löpande året i stället för på inkomsten omkring två år tidigare. Skatteposten

skall beräknas på basis av en inkomst, som antages variera med den allmänna

löneutvecklingen. Vid beräkningstillfället i september 1946 räknade

man icke med någon inkomststegring mellan 1944 och 1945 på grund av

verkstadskonflikten i början av år 1945. Skatteposten påverkades sålunda

då icke av någon omräkning av inkomsten. Mellan 1945 och 1946 synes

man av tillgänglig statistik att döma kunna uppskatta lönestegringen till

8—9 procent. Otvivelaktigt kommer mellan 1946 och 1947 likaledes en

kraftig lönestegring att äga rum. Antager man att lönerna under 1947 komma

att ligga åtminstone 15 % högre än 1945 års, kommer skatteposten i

levnadskostnadsindex sålunda att från och med årsskiftet beräknas på en

motsvarande högre inkomst än vad nu är fallet. Då skatteposten uppgår

till ett belopp av omkring 500 kronor, betyder denna inkomstuppräkning

en utgiftsstegring med omkring 75 kronor (under förutsättning av oförändrade

skattesatser) eller en höjning av levnadskostnadsindex med 3—4 enheter.

Blir inkomststegringen något starkare än vad här antagits, kan höjningen

komma att uppgå till 5 enheter.

Till ett mera exakt resultat kan man för närvarande icke komma. Vid

den utredning som nu pågår inom socialstyrelsen gäller problemet bl. a.

att söka ernå ett säkert underlag för bedömning av lönestegringen mellan

1946 och 1947 redan i början av sistnämnda år.

Priskontrollnämnden har vidare uttalat, att av det anförda framginge

otvetydigt, att skatteposten spelade den avgörande rollen för utvecklingen

av levnadskostnadsindex under de närmaste kvartalen. Index kunde under

i övrigt oförändrade förhållanden vid beräkningstillfället i mars 1947, vid

vilken tidpunkt nämnden förutsatte att skatteoinräkningen skedde, beräknas

ligga vid 246—248. Härtill komme, såsom tidigare framhållits, vissa

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

prishöjningar. Några prissänkningar vore däremot för närvarande icke skönjbara.

Även om man sålunda icke med bestämdhet kunde påstå att levnadskostnadsindex

vid beräkningstillfället i mars 1947 komme att stiga till talet

249, då automatisk lönestegring genom höjning av indextillägget från 20,7

(utgående sedan den 1 augusti 1942) till 25,7 procent inträdde i enlighet med

ramavtalets bestämmelser, kunde det i varje fall klart fastslås att en mycket

betydande risk härför förelåge. Några nu oförutsebara, kanske slumpartade

förändringar i index kunde bliva avgörande för örn levnadskostnadsindex

uppnådde 249 eller ej. Örn index icke uppnådde talet 249, komme likväl

det förhållandet att index läge mycket nära denna siffra att föranleda

irritation och psykologiska påfrestningar för olika berörda parter. Misstänksamheten

mot index, som redan nu syntes vara rätt utbredd, bl. a. till

följd av att index blivit oförändrat vid senaste beräkningstillfället, kunde

förväntas bliva än mera accentuerad. Riksdagen hade beslutat att den allmänna

omsättningsskatten skulle avvecklas från och med den 1 juli 1947. Under

förutsättning att detta beslut kvarstode orubbat, komme omsättningsskattebortfallet

att påverka levnadskostnadsindex i sänkande riktning först vid

beräkningstillfället i september 1947. Skattebortfallet kunde beräknas sänka

levnadskostnadsindex med omkring 4 enheter. Om levnadskostnadsindex på

grund av omräkningen av skatteposten redan i mars 1947 uppnådde läget

249, komme det sålunda att ett halvt år senare under i övrigt oförändrade

förhållanden sjunka med 4 enheter eller med ungefär lika mycket som föranleddes

av skattepostens stegring i mars 1947. Den automatiska lönestegring,

som kunde komma att inträda, komme sålunda att betingas av ett

tillfälligt toppläge i levnadskostnadsindex under ett halvt års tid, framkallat

av fluktuationer i skatteposten till följd av förändrat inkomstunderlag. En

dylik utveckling borde enligt nämndens uppfattning örn möjligt förhindras.

Förhållandena måste anses ha utvecklat sig på ett sådant sätt att det vöre

angeläget att omsättningsskatten slopades redan före den 1 juli 1947 och

att sålunda frågan om tidpunkten för skattens avveckling nu borde upptagas

till omprövning. Då omsättningsskatten i enlighet med den förda motiveringen

för dess borttagande före den 1 juli 1947 borde avvecklas så snart

att den kunde motverka stegringen av levnadskostnadsindex vid beräkningstillfället

i mars på grund av skattepostens omräkning, borde skatten borttagas

senast den 1 mars 1947. Emellertid vore en ännu tidigare tidpunkt ur

olika synpunkter att föredraga. En lämplig tidpunkt för avvecklingen ansåge

priskontrollnämnden vara årsskiftet 1946/47. Det måste vara en angelägenhet

av yttersta vikt att de prissänkningar, som bleve möjliga vid

skattebortfallet, genomfördes över hela varufältet i största möjliga utsträckning.

En omfattande kontrollverksamhet från priskontrollnämndens sida

komme att bliva erforderlig. Det vore därvid icke tillräckligt med efterhandskontroll

utan en rätt ingående förhandskontroll av prissättningen i

olika branscher måste även sättas in. Självfallet kunde man icke påräkna

ett hundraprocentigt utnyttjande av skattebortfallet i form av prissänkning.

En viss del av den skattepliktiga omsättningen finge anses falla utanför

kontrollmöjligheterna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 386.

15

I sitt förut omnämnda yttrande den 23 november 1946 har priskontrollnämnden

— efter en redogörelse för innehållet i sin tidigare skrivelse i ärendet

—- anfört följande.

Socialstyrelsens utredning av skalteomräkningens inverkan på levnadskostnadsindex

har ännu icke slutförts men av en inom styrelsen nu företagen

överslagsberäkning, uppgjord under antagande av en inkomststegring på 18

procent, synes framgå, att den tidigare antagna indexeffekten har beräknats

något för lågt. Sålunda synes man nu räkna med att indexhöjningen kan

komma att uppgå till omkring 6 enheter. Med utgångspunkt från denna nya

siffra och under hänsynstagande till indexeffekten av förmalningsersättningens

borttagande samt av förändringar i vissa smärre poster, kommer man till

ett indextal på 250. Räknar man med 4 enheters sänkning på grund av omsättningsskattens

borttagande får man talet 246. Man har då en marginal på

2 enheter innan indextaket överskrides. Denna marginal är synnerligen knapp

och närheten till indextaket kommer att föranleda irritation och psykologiska

påfrestningar för olika berörda parter. Nämnden vill ej underlåta att

framhålla att det i sådant läge blir mycket vanskligt att föra en rationell

prispolitik.

Frågan om en omläggning av jordbruksregleringarna i samband med en

avveckling av den allmänna omsättningsskatten har nu upptagits till prövning.

Livsmedelskommissionen har för sin del anfört att starka skäl tala för

att de till producenterna utgående priserna på jordbruksprodukter få slå igenom

i konsumentpriserna och att systemet med statliga subventioner sålunda

avvecklas och kommissionen är av den uppfattningen att detta bör ske i samband

med en avveckling av omsättningsskatten. Enligt kommissionens mening

synes en avveckling av sockersubventionen och ett slopande av det allmänna

pristillägget å mjölk för smörberedning samt lantsmörsbidraget i första

hand böra ifrågakomma och därnäst ett slopande av det allmänna mjölkpristillägget

för konsumtionsmjölk samt en i vissa orter utgående kompensation

för utebliven prishöjning å konsumtionsmjölk. De ifrågasatta åtgärdernas

inverkan på levnadskostnadsindex anges av kommissionen till över 2

enheters stegring.

Bakgrunden till att denna fråga upptagits till prövning är, att i propositionen

nr 222 till 1946 års riksdag med anhållan örn riksdagens yttrande

angående avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten, har departementschefen

bland annat uttalat, att möjligheten att låta kostnaderna för

jordbruksregleringarna till en del ersättas av högre produktpriser sammanhänger

med utsikterna att motväga en stegring i levnadskostnaderna genom

att taga bort omsättningsskatten och att det synes rimligt att i samband med

omsättningsskattens bortfall låta en väsentlig del av kostnaderna för jordbruksregleringarna

slå igenom i konsumentpriserna. Vidare upptogs i propositionen

nr 267 till 1946 års riksdag angående åtgärder i prisreglerande syfte

på jordbrukets område, under erinran örn förenämnda uttalanden, till närmare

övervägande frågan huruvida och i vad mån kostnaderna för jordbruksregleringarna

redan då borde tillåtas slå igenom i konsumentpriserna. Departementschefen

framhöll att, därest omsättningsskatten borttoges, enligt hans

förmenande några mera vägande principiella invändningar mot en dylik omläggning

av jordbruksregleringarna svårligen syntes kunna rosas. Då denna

iörulsättning emellertid vid den tidpunkten ännu ej var för handen och med

hänsyn till de farhågor för prisutvecklingen, som priskonlrollnämnden i det

sammanhanget uttalat, ansåg sig departementschefen endast i begränsad utsträckning

kunna biträda livsmedelskommissionens då förevarande förslag.

Därest en höjning av konsumentpriserna på vissa jordbruksprodukter på

sätt som livsmedelskommissionen föreslagit skulle inträda i samband med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

ett borttagande av omsättningsskatten, kan följande kalkyl uppgöras för levnadskostnadsindex’

läge per mars 1947.

Levnadskostnadsindex ligger för närvarande vid.................... 243

Tillkommer på grund av skattepostens omräkning................ ca 6

Tillkommer på grund av avveckling av vissa jordbruksregleringar .. » 2

Tillkommer på grund av borttagande av förmalningsersättning m. m. » 1

Summa enheter ca 252

Avgår på grund av omsättningsskattens bortfall ................ 8 4

Nettoresultat ca 248.

Det torde i detta sammanhang även böra nämnas att de av kommissionen

beräknade prishöjningarna torde — åtminstone vad beträffar smör — knappast

kunna genomföras med oförändrad detaljhandelsmarginal. Därutöver

komma de ifrågasatta prishöjningarna att medföra någon råvarukostnadsfördyring

för sötvaruindustrien, läskedrycksfabriken bagerier m. m., vilken

torde bli av viss betydelse för prissättningen på en del olika varor inom dessa

branscher.

Den ovan framlagda indexkalkylen, uppgjord enligt de nya förutsättningar

som inträtt sedan nämnden avgav sin skrivelse angående avveckling av den

allmänna omsättningsskatten, visar att örn samtidigt med omsättningsskattens

borttagande kostnaderna för jordbruksregleringarna tillåtas slå igenom

i konsumentpriserna i nämnd omfattning och under förutsättning att socialstyrelsens

senaste beräkning rörande skatteomräkningens indexeffekt visar

sig hålla, man ändock, även om man borttager omsättningsskatten redan

från och med årsskiftet 1946/47, kommer till det resultatet att levnadskostnadsindex

kommer att uppnå »taket» och av en ren tillfällighet eller pa grund

av i övrigt okända omständigheter kan stiga till 249, varvid den allmänna

automatiska lönestegring inträder, som man ville förhindra genom att slopa

omsättningsskatten redan från och med årsskiftet 1946/47. Man har sålunda,

om frågan om vissa jordbrukssubventioners avveckling sammankopplas med

omsättningsskattens avveckling, icke uppnått någon säker garanti för att

denna lönestegring icke kommer att inträda. Tvärtom kommer risken därför

att vara överhängande. Med hänsyn till det nuvarande lägets speciella förhållanden

bör därför enligt nämndens mening avvecklingen av dessa jordbrukssubventioner

icke företagas i samband med omsättningsskattens borttagande.

Nämnden vill understryka, att nämnden principiellt ansluter sig

till tanken att avskaffa subventionerna på jordbrukets produkter så att de

verkliga kostnaderna få komma till uttryck i priserna till konsumenterna.

Emellertid är nämnden av den uppfattningen att en avveckling av dessa subventioner

i samband med omsättningsskattens slopande från och med årsskiftet,

icke kan vara lämplig då motivet för skattens borttagande redan vid

denna tidpunkt just varit att skattebortfallet skulle möjliggöra att levnadskostnadsindex

icke nådde det läge, då automatisk lönestegring inträdde.

Nämnden vill betona, att de allmänna uttalanden örn önskvärdheten av en

avveckling av jordbrukssubventionerna, till vilka nämnden som ovan framhållits

kan ansluta sig, gjordes vid en tidpunkt, då det syntes naturligt och

lämpligt att låta denna avveckling ske i samband med omsättningsskattens

borttagande, enär man då icke kunde förutse det faktiska indexläget vid den

tidpunkt, då avvecklingsfrågorna skulle bliva aktuella. Dessa uttalanden kunna

icke rimligen innebära, att subventionerna på jordbrukets produkter skola

slopas i samband med omsättningsskattens borttagande oavsett de konsekvenser

som detta skulle få på löne- och prisområdet. I ovan nämnda proposition

angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område framhölls,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

17

att några mera vägande principiella invändningar mot ett slopande av subventioner

vid omsättningsskattens borttagande svårligen kunde resas. Emellertid

ansåg departementschefen sig redan i det läget, med hänsyn till de

farhågor för indexutvecklingen som nämnden då uttalat, icke kunna gå

ens så långt ifråga om avvecklingen av jordbrukssubventioner som livsmedelskommissionen

då hade föreslagit. I det nuvarande läget är indexsituationen

avsevärt mera kritisk än då detta uttalande fälldes och nämnden

anser det därför för sin del stå i full överensstämmelse med den då intagna

ståndpunkten, att man nu icke företager den av kommissionen ifrågasatta avvecklingen

av jordbrukssubventionerna utan härför avvaktar en med hänsyn

till tendenserna i den allmänna prisutvecklingen lämpligare tidpunkt.

Nämnden vill slutligen påpeka den inkonsekvens i utformningen av de

prispolitiska åtgärderna i nuvarande kritiska pris- och indexläge, som föreligger

då å ena sidan, i syfte att förhindra en pris- och indexstegring, Kungl.

Maj :t framlägger proposition till riksdagen om subventionering av införseln

av vissa varor och riksdagen beslutar sänkning av skatten å kaffe, men å

andra sidan man skulle företaga en sådan åtgärd som avveckling av subventioner

på jordbrukets produkter i samband med omsättningsskattens borttagande,

en åtgärd som i det läge då uttalandena härom fälldes tedde sig som

rationell, men som i nuvarande läge skulle äventyra hela resultatet av de

strävanden att hålla prisnivån stabil och att hindra en automatisk lönestegring

som de ovan berörda åtgärderna äro uttryck för.

Under åberopande av vad sålunda anförts får nämnden för sin del avstyrka

ett slopande av subventionerna å jordbrukets produkter i samband med

en avveckling av den allmänna omsättningsskatten från och med den 1 januari

1947.

Ledamoten av priskontrollnämnden professorn Lundberg ävensom föredraganden,

sektionschefen Karleby, ha anfört att de ansett, att frågan om avvecklingen

av subventionerna på jordbrukets produkter icke borde brytas

ut ur sitt sammanhang med den allmänna ekonomiska politiken och behandlas

med utgångspunkt från hänsyn till utvecklingen av levnadskostnad,sindex

på sätt som skett i nämndens förevarande yttrande och ha hänvisat till den

av dem avfattade, till nämndens skrivelse den 4 november 1946 angående avveckling

av den allmänna omsättningsskatten fogade promemorian rörande

verkningarna av omsättningsskattens slopande.

Då förslaget att avveckla omsättningsskatten behandlades vid riksdagens Departementsvårsession,

beti aktades det väsentligen som en del av trugan, hur en väntad chefen.

ökning av vissa statsutgifter skulle kunna finansieras och hur en sådan ökning

kunde förenas med en önskvärd sänkning av den under krigsåren starkt stegrade

beskattningen. I den av regeringen framlagda finansieringsplanen förutsattes

att omsättningsskatten kunde försvinna från och med början av 1948.

Den skulle sålunda upphöra att utgå samtidigt med att en också förutsedd

sänkning av inkomstskatten förverkligades. Riksdagen beslöt att framflytta

tiden för avvecklingen till den 1 juli 1947 och underströk därmed angelägenheten

av att skattesänkningarna genomfördes snarast möjligt. Att riksdagens

majoritet icke följde ett motionsledes framfört förslag att låta skatten upphöra

redan på nyåret 1947, torde framför allt lia berott på en obenägenhet

att så starkt minska statsinkomsterna för budgetåret 1946/47, alt budgeten

skulle komma alt uppvisa ett väsentligt underskott. Riksdagen uttalade cmel
Dihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 380. -j

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

lertid att frågan om en tidigare avveckling borde tagas upp till övervägande,

om förhållandena utvecklade sig på sådant sätt, att en dylik avveckling syntes

angelägen.

De förhållanden som åsyftades torde framför allt ha varit utvecklingen av

levnadskostnaderna och den betydelse ett borttagande av omsättningsskatten

kunde ha för strävan att motverka tendenserna till prisstegring. Det är också

från denna utgångspunkt frågan har tagits upp av priskontrollnämnden, som

förordar en avveckling redan från den 1 januari 1947 för att därigenom hålla

stegringen av levnadskostnadsindex inom snävare gränser än eljest skulle bli

fallet. Nämnden hänvisar därvid också till att höjningen av levnadskostnadsindex

över ett i gällande löneavtal fixerat tal — 249 i 1914 års levnadskostnadsindex

— genom att föranleda viss lönestegring skulle i sin tur skärpa

tendenserna till ytterligare prisstegring.

Mot denna motivering ha bestämda invändningar gjorts i den förut omnämnda

promemorian av professorn Lundberg och sektionschefen Karleby.

Enligt deras mening kan en avveckling av omsättningsskatten icke motiveras

med någon gynnsam verkan i prisåterhållande riktning. Avvecklingen skulle

tvärtom medföra en ökning av den redan i förhållande till varutillgången alltför

stora köpkraften och därmed göra pressningen uppåt på prisnivån starkare.

I denna promemoria förordas därför att hela frågan örn skattesänkning

tages upp till omprövning i ljuset av de till en viss grad förändrade

och försämrade förhållanden, som nu få anses föreligga. Priskontrollnämnden,

som vidhåller sitt förord för en omedelbar avveckling, anser likväl de i promemorian

anförda synpunkterna så beaktansvärda, att de av statsmakterna

böra bli föremål för övervägande.

Även enligt min mening kan ett avgörande icke träffas utan att läget underkastas

en ny granskning och de i olika riktningar pekande faktorerna vägas

mot varandra. Det är därvid av intresse att se icke enbart hur läget just nu

gestaltar sig utan också i vad mån det avviker från vad som förutsattes, då

riksdagen preliminärt tog ståndpunkt till frågorna om en kommande skattesänkning

och särskilt till omsättningsskattens avveckling.

Budgeten är numera balanserad, vad de löpande utgifterna beträffar.

Kapitalbudgeten visar alltjämt en betydande utgiftssumma, men delvis är

denna beroende av anslag för ändamål, som sakna omedelbar betydelse vid

bedömningen av det ekonomiska läget, delvis speglar den statliga realinvesteringar,

vilka man lämpligare kan betrakta som en del av det allmänna investeringsproblemet

än som en speciell budgetfråga.

En andra faktor i den samhällsekonomiska balansen, nämligen betalningsförbindelserna

med utlandet — närmast alltså balansen inom utrikeshandeln

— verkar också temporärt i utjämnande riktning. Vi ha sålunda

för närvarande ett importöverskott, som bidrager till att vidmakthålla

balans mellan utbud och efterfrågan inom landet. Går man närmare in på

läget, framträda emellertid en del orosmoment. Importen av för vår produktion

grundläggande förnödenheter, såsom kol eller järn och stål, är fortfarande

otillfredsställande. Införseln avser i betydande utsträckning konsumtionsvaror,

och av dessa är en onormalt stor del av lyxbetonad karaktär. Det

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

19

gynnsamma inflytande på den samhällsekonomiska balansen, som denna import

kan utöva, köpes till priset av en reduktion av våra valutabehållningar,

en reduktion vars naturliga gräns i nödvändigheten att bibehålla en reserv

av tillfredsställande storlek rätt snart kan uppnås. En annan olägenhet ligger

däri, att den alltjämt fortgående internationella prisstegringen medför, att de

importerade varorna, trots apprecieringen av den svenska kronan, delvis ligga

långt över den svenska prisnivån och alltså utöva en dragning uppåt på denna.

Vid sidan av budgeten och handelsbalansen äro investeringarna i

deras förhållande till det frivilliga sparandet av avgörande betydelse för

den samhällsekonomiska balansen. Investeringsvolymen har efter kriget visat

en tendens till kraftig ansvällning, som endast delvis hållits tillbaka genom

den utövade investeringskontrollen. Denna utveckling har sin naturliga bakgrund

i behovet att taga igen vad som eftersatts eller underlåtits under

kriget. Bostadsproduktionen kräver nu betydande insatser, och detsamma

gäller kraftförsörjningen samt vägarna och andra delar av kommunikationsväsendet.

Samtidigt framträda avsevärda nyinvesteringsbehov inom det enskilda

näringslivet. Maskinell utrustning har förslitits. Tekniska landvinningar

måste utnyttjas. Produktivitetsförbättringar kunna vinnas endast genom-

investeringskrävande omläggningar o. s. v. Om än i mera begränsad

omfattning står Sverige i likhet med flertalet andra länder inför av kriget

betingade nybyggnadsbehov, som ställa stora anspråk på våra produktiva

resurser.

Det är omöjligt att beräkna, i vad mån investeringsutvecklingen balanseras

av en motsvarande utveckling av det frivilliga sparandet. Man får

nöja sig med vissa allmänna symtom. Därvid tilldrar sig det ansträngda

läget inom olika konsumtionsområden särskild uppmärksamhet. Trots det

betydande importöverskottet möter på vissa håll en lagerförtäring. Och

oaktat denna visar det sig i viktiga hänseenden svårt att tillgodose föreliggande

varuefterfrågan. Det är med hänsyn härtill uppenbart att nuvarande

konsumtionsniva icke lämnar utrymme för den vidgade investeringsvolymen

inom ramen av vår löpande produktion.

Trots att både budgeten och våra handelsförbindelser med utlandet utvecklats

i en riktning, ägnad att stödja den samhällsekonomiska balansen,

framstår alltså denna i dag alltjämt såsom otillfredsställande. I den mån

importen skulle hämmas av otillräcklig valutatillgång eller gränserna nås

för lageruttömningen, försämras tydligen läget, om icke sparandet och investeringarna

bringas i bättre samklang med varandra.

Det ekonomiska läge, inför vilket vi i dag äro ställda, framstår såsom

ogynnsammare än man under våren tänkte sig. Orsakerna därtill ligga delvis

på försörjningssidan. Tillförseln av nödvändiga råvaror etc. har försämrats.

Särskilt kan man peka på konsekvenserna av den sjunkande kolproduktionen

i Ruhr och av de amerikanska strejkerna. Det kan också förtjäna

nämnas, att viktiga råvarumarknader uppenbarligen kommit att belastas

av omfattande lagringsköp, vilkas bakgrund torde få sökas i den utrikespolitiska

oron. Till cn väsentlig del synes bakgrunden lill de rådande

svårigheterna dock mera vara av psykologisk art. En hos både företag och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 386.

enskilda naturlig strävan att återställa eller förbättra sin under kriget nedpressade

standard har satt in med större häftighet än man ännu i våras

syntes lia anledning att räkna med. Därtill medverkar väl icke endast den

betydande köpkraft, som på många håll byggts upp under krigsåren utan

även farhågorna för en fortgående prisstegring. Dessa farhågor hämta sin

näring både ur den internationella inflationsutvecklingen och ur sådana fall

av höjda priser på hemmamarknaden, som exempelvis inregistrerats för

massaved trots den skärpta regleringen av pappersmassans avsättningsförhållanden

på utlandsmarknaderna. Mot de här redovisade ogynnsamma förändringarna

står, att den av läget påkallade, redan från början avsedda åtstramningen

av kreditgivningen till utlandet efter en första övergångstid

planenligt kunnat genomföras utan skadeverkningar för vår exportproduktion.

Utvecklingen inom ramen av våra olika handels- och kreditavtal framstår

i stort sett såsom gynnsammare än väntat. Örn man bortser från krediten

till Sovjetunionen, torde utestående krediter endast en relativt kort tid

och i rätt obetydlig utsträckning bilda underlaget för ytterligare varuefterfrågan

i Sverige utan motvikt i omedelbar import.

Det här skildrade läget har både mörka och ljusa sidor. De risker det

rymmer äro delvis väl kända från krigsårens diskussioner, delvis av ny typ.

Strävan att hålla den samhällsekonomiska balansen eller att i alla händelser

förebygga en spänning så stark, att den tar sig utlopp i en ny, inflationsartad

prisstegring, måste i huvudsak följa de linjer som tidigare uppdrag^.

Den försämring av läget som i vissa hänseenden inträtt gör det

emellertid nödvändigt att överväga, på vad sätt åtgärderna kunna ytterligare

effektiviseras. För att bästa möjliga underlag skall vinnas för sådana överläggningar,

verkställer konjunkturinstitutet på min anmodan i kontakt med

andra offentliga och enskilda utredningsorgan en närmare undersökning av

läget. En preliminär redogörelse för resultaten skall utan dröjsmål framläggas.

Jag torde därefter få återkomma till frågan om en effektivisering av

stabiliseringspolitiken.

Det kunde under sådana förhållanden anses naturligt att till detta allmänna

övervägande hänskjuta också frågan om tidpunkten för omsättningsskattens

avveckling. Och avsikten med den här skisserade framställningen

av det ekonomiska läget och av de förändringar däri som på senaste tiden

inträtt, har varit att erinra om att frågan örn beskattningen och dess utveckling

icke kan lämnas åsido vid diskussion örn den samhällsekonomiska balansen.

Då jag det oaktat anser det möjligt att här ta upp till avgörande

frågan om avveckling av omsättningsskatten och förordar att denna avveckling

sker redan från kommande årsskifte, är det alltså icke därför att jag

skulle betrakta skatternas höjd som en relativt oviktig faktor i balansproblemet.

I och för sig synes det naturligt att i ett läge som det nuvarande

sträva efter en i möjligaste mån överbalanserad budget, vare sig detta vinnes

genom att hålla uppe statsinkomsterna eller genom begränsning av utgifterna.

Det skäl för en omedelbar avveckling av omsättningsskatten, som

tar sin utgångspunkt i skattens inverkan pa levnadskostnadsindex och därmed

indirekt på lönenivå och köpkraft, torde icke heller kunna anses bä
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

21

rande. Visserligen kan ingen invändning riktas mot att en indexstegring som

har sin grund i höjning av posten för de direkta skatterna motverkas genom

en sänkning av konsumtionsbeskattningen. Men örn detta skulle ske just då

indextalet kommit i närheten av en för lönehöjden möjligen kritisk punkt

och motiveras med det önskvärda i att hålla indextalet nedanför den punkten,

löper man risken att åtgärden uppfattas som en icke helt försvarbar manipulering

av indexen. Vad beträffar verkningarna på köpkraften av omsättningsskattens

avveckling i jämförelse med en enligt ramavtalet förutsedd höjning

av arbetslönerna, torde för övrigt de beräkningar beaktas, som gjorts i den

till priskontrollnämndens hemställan fogade promemorian.

Då jag däremot icke kan följa det i denna promemoria framlagda förslaget

att bibehålla omsättningsskatten, beror det därpå, att jag icke är beredd

att förorda att linjen med skattesänkningar uppgives och frågan örn

beskattningens höjd tages upp till nytt övervägande, vid vilket på ett helt

annat sätt än hittills skett hänsyn skulle tagas till beskattningens möjligheter

att absorbera delar av den alltför stora köpkraften.

Det synes mig nämligen uppenbart, att de skäl som anföras mot en avveckling

av omsättningsskatten ha en sådan räckvidd, att de icke blott gälla

en avveckling vid nyåret 1947 utan även böra leda till ett uppskov tillsvidare

såväl med borttagandet av omsättningsskatten som med den planerade

sänkningen av inkomstskatten. Jag är icke böjd för att underskatta

allvaret i det avgörande som sålunda måste träffas. Man kan ha delade meningar

örn den styrka, med vilken en alltför stor köpkraft i företagens och

enskildas händer måste göra sig gällande på marknaden men att en sådan

köpkraft under nu rådande förhållanden icke kan undgå att utöva en pressning

uppåt på prisnivån synes ofrånkomligt.

Strävan att göra förhållandet mellan tillgång och efterfrågan jämnare

måste taga sikte på båda sidorna av balansen. En utjämning kan åstadkommas

genom ökad effektivitet i produktionen men också genom minskning av

sådana investeringar, som icke snabbt leda till rikligare varuförsörjning, genom

en överbalansering av budgeten, som innebär att statliga investeringar

finansieras med skatter i stället för med lån, genom en ökning av det frivilliga

sparandet eller på andra vägar som varit och äro under diskussion. Att i

detta läge avstå från en av de möjligheter som föreligga att begränsa en

alltför stor efterfrågan, kan utan tvivel bli föremål för invändningar. Även

örn verkningarna av en bibehållen eller eventuellt höjd beskattning icke kunna

ens med någon grad av säkerhet beräknas, är det likväl tydligt alt de måste

gå i önskvärd riktning.

Vad som i detta tveksamma läge synes mig kunna fälla utslaget är samma

övervägande, som under krigsåren föranledde att skattehöjningarna ansågos

böra kompletteras med lån för finansieringen av de stigande statsutgifterna.

Beskattningen är ett nödvändigt medel för att minska de enskildas utgifter

i samma mån som det allmännas utgifter ökas. Men skatter verka alltid

mer eller mindre schematiskt och kunna icke avvägas med hänsyn till en

mångfald individuella förhållanden. När kraven på minskning av enskildas

utgifter överskrider en viss gräns, har del därför synts bättre att välja den

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

väg som en upplåning anvisar och som bättre anpassar sig efter inkomsttagarnas

växlande personliga omständigheter. I vilket läge beskattningen

rimligen hör utbytas mot andra vägar att minska enskildas utgifter och åstadkomma

ökat sparande, blir en omdömesfråga, där olika meningar icke

kunna undvikas. Hur dessa andra linjer för begränsning av köpkraft och

efterfrågan böra utformas, får ingå i det övervägande av ytterligare åtgärder

i stabiliseringssyfte, varom förut talats.

Då jag sålunda icke anser mig kunna förorda att den till snara skattesänkningar

ledande linjen övergives, återstår endast frågan örn tidpunkten

för avveckling av omsättningsskatten. Såvitt nu kan bedömas torde en avveckling

redan vid kommande årsskifte icke behöva leda till underskott i

1946/47 års budget. Om avvecklingen under alla förhållanden icke uppskjutes

längre än till den 1 juli 1947, synes det för prisutvecklingen farliga tillskottet

i köpkraft få en relativt mindre betydelse, i synnerhet om vissa subventioner

till livsmedelspriser samtidigt upphöra att utgå och de faktiska

priserna till jordbrukarna tillåtas slå igenom i konsumentpriserna. Då prisutvecklingen

sålunda betraktas på kortare sikt, synes det å andra sidan önskvärt

att icke under förra delen av 1947 inregistrera en så stor höjning av

levnadskostnadsindex som en omräkning av den direkta skatteposten synes

komma att medföra. En avveckling av omsättningsskatten redan den 1 januari

1947 skulle då ingå i samma politik för undvikande av hastiga och

kanske tillfälliga höjningar av levnadskostnaderna, som föranlett beslut örn

sänkning av kaffeskatten och proposition med förslag att genom övergående

subventioner hålla nere priserna på vissa importvaror. Jag tillstyrker sålunda

att omsättningsskatten avvecklas redan från och med den 1 januari

1947. Samtidigt härmed synes också i anslutning till vad jag nyss berört

vissa av subventionerna till jordbrukspriserna böra avvecklas. I enlighet med

vad livsmedelskommissionen i sin skrivelse den 23 november 1946 anfört

torde en avveckling böra ske av sockersubventionen Likaså bör ett slopande

äga rum dels av det allmänna mjölkpristillägget å konsumtionsmjölk och produktmjölk,

dels av lantsmörsbidraget och dels av den å vissa orter utgående

kompensationen för utebliven prishöjning å konsumtionsmjölk. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de för genomförande härav erforderliga

åtgärderna. De besparingar å anslaget för ifrågavarande ändamål, som genom

slopandet av subventionerna kan ske, kunna icke nu helt överblickas, då enligt

vad från livsmedelskommissionen meddelats vissa tidigare icke beräknade

utgifter för jordbruksregleringen torde komma att behöva täckas från anslaget.

Denna fråga torde få upptagas, sedan framställning i ämnet inkommit från

kommissionen.

Vissa frågor rörande avvecklingen av den femprocentiga

allmänna omsättningsskatten.

I sitt betänkande har kommittén — efter en redogörelse för gällande bestämmelser

angående allmän omsättningsskatt m. m. — upptagit till behandling

sådana särskilda spörsmål, vilka sammanhänga med avvecklingen

av nämnda skatt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 386.

23

Vad först angår frågan om skattskyldigheten för utestående fordringar

har kommittén erinrat om att vederlag vid försäljning, arbetsprestation

och uthyrning enligt omsättningsskatteförordningen skulle inräknas i

den skattepliktiga omsättningen allteftersom vederlaget kontant inflöte; dock

att länsstyrelsen på framställning av skattskyldig ägde medgiva, att uppkomna

fordringar finge inräknas i omsättningen enligt bokföringsmässiga

grunder. Därest omsättningsskatten avskaffades utan att särskilda övergångsbestämmelser

meddelades, bomme på grund härav, såvitt anginge annan

skattskyldig än den, som i omsättningen inräknat fordringar enligt

bokföringsmässiga grunder, skatt icke att redovisas för vederlag, som inflöte

efter skattens upphörande även örn prestationen fullgjordes dessförinnan.

Det borde icke ifrågakomma att från skatteplikt undantaga nu avsedda

vederlag. Konsumtion av varan hade skett under tid, då omsättningsskatteförordningen

varit gällande. Skatt måste förutsättas ha inräknats i

vederlaget, och denna skatt borde säljaren icke få behålla för egen del.

En bestämmelse örn befrielse från skattskyldighet vid nedsättning av vederlaget

skulle medföra ett omotiverat gynnande av kreditköpare i jämförelse

med kontantköpare. I detta sammanhang borde även uppmärksammas, att

de skattebelopp, sorn vore hänförliga till vederlag, varom nu vore fråga,

uppginge till icke oväsentliga belopp, uppskattningsvis några tiotal miljoner

kronor.

I fråga örn framtida leveranser har kommittén framhållit att

enligt omsättningsskatteförordningen skattepliktiga prestationer i allmänhet

fullgjordes samtidigt med avtalets ingående. Prestation viss tid efter avtals

ingående förekomme — utom vid successiv leverans av varor till bland

annat offentliga myndigheter — i normala tider huvudsakligen vid varas tillverkning

på beställning och vid utförande av arbetsprestation. Med hänsyn

till å ena sidan stor efterfrågan på varor och å andra sidan brist på arbetskraft

och material, kunde för närvarande även i andra fall leveranstiden

komma att utsträckas till flera månader och till och med år. Detta Gällde

icke endast sådana industriprodukter, vilkas egenskap av icke-butikshandelsvaror

fritoge dem från beskattning. Såsom exempel på butikshandelsvaror,

för vilka leveranstiden för närvarande vore lång, kunde nämnas spisar,

automobiler, traktorer och andra lantbruksmaskiner och även produkter

från glas- och porslinsindustrien. Därest vid köp, som nu avsåges, vederlaget

icke blivit i avtalet till beloppet bestämt, borde vid omsättningsskattens avveckling

skatt icke utgå. Detta stöde också i överensstämmelse med vad

som gällde vid skattens införande, i det att avtal av berörda karaktär då

bleve föremål för beskattning. Vad härefter anginge övriga avtal örn leverans

efter tidpunkten för skattens upphörande ställde sig saken mera tveksam.

Det erinrades örn att omsättningsskatten konstruerats såsom en konsumtionsskatt.

Härmed hade avsetts, att .skatten icke .skulle uttagas före

varans övergång till konsumenten. Innan så skett skulle skattskyldighet icke

uppkomma. Principiellt boede sålunda omsättningsskatt icke utgå, då den

skattskyldiges prestation fullgjordes efter tidpunkten för skattens upphii
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

vande. Det måste också anses vara mindre tillfredsställande, om vid en viss

tidpunkt olika priser skulle gälla för samma vara eller samma arbete beroende

på, örn avtalet slutits före eller efter dagen för skattens upphävande.

I enlighet härmed borde vid omsättningsskattens införande omsättningsskatt

ha utgått å varor, levererade efter den 1 januari 1941, även om avtalet

om leveransen slutits före denna tidpunkt. Att det då ansågs ofrånkomligt

att från beskattning undantaga sådan försäljning, berodde tydligen

på att i avtal, ingångna före omsättningsskatteförordningens ikraftträdande,

omsättningsskatten icke kunde ha tagits i beaktande vid prisets bestämmande.

Därest särskild övergångsbestämmelse icke meddelats, skulle

säljaren sålunda haft att erlägga omsättningsskatt, trots att han saknat möjlighet

att uttaga skatten hos köparen. Vid omsättningsskattens avveckling

vore situationen den omvända. De svårigheter, som härvid uppkomme, sammanhängde

med att omsättningsskatteförordningens bestämmelser om skattens

uttagande förutsatte, att skatt inräknades i det avtalade vederlaget —

s. k. osynlig skatt. Det syntes dock i icke alltför obetydlig utsträckning förekomma,

att vederlag bestämdes exklusive omsättningsskatt. Detta gällde

särskilt inom hantverket, överhuvud vore systemet med synlig skatt mera

vanligt förekommande just vid avtal om framtida leverans. Även med hänsyn

till att man i affärslivet haft anledning att räkna med omsättningsskattens

avveckling inom den närmaste tiden, hade vid avtal örn framtida leverans

priset i allt större utsträckning bestämts med tanke på att omsättningsskatt

eventuellt icke komme att utgå vid tiden för leveransen. I de enligt vad nu

anförts relativt vanliga fall, där skatt icke inräknats i det före avvecklingsdagen

avtalade priset, borde skatt icke utgå vid leverans efter denna dag.

Hade åter skatt inräknats i vederlaget borde förhindras, att den skattskyldige

själv tillgodogjorde sig skatten. I den mån sådant vederlag inflöte,

måste den skattskyldige därför förpliktigas inbetala i likviden ingående skatt.

Möjlighet borde emellertid beredas skattskyldig att undgå skattskyldighet

genom nedsättning av det avtalade priset med ett mot skatten svarande belopp.

Mot en sådan bestämmelse kunde invändas, att köparen utlämnades

åt säljarens godtycke. Säljaren kunde möjligen tänkas komma att som villkor

för sin medverkan kräva viss andel av den genom skattens bortfallande

möjliggjorda prissänkningen. Formell rätt att kräva nedsättning av det avtalade

priset kunde dock knappast tillförsäkras köparen. Priskontrollnämnden,

som eljest finge som sin uppgift att tillse, att omsättningsskattens slopande

komme konsumenterna till godo, syntes också sakna möjlighet att

inverka på redan avtalade priser. Då emellertid skattskyldig i allmänhet saknade

anledning motsätta sig nedsättning av priset, om han därigenom bleve

fri från skatt, och bevisbördan gentemot kontrollmyndigheten åvilade den

skattskyldige, finge en bestämmelse av här ifrågasatt innebörd antagas komma

att leda till i stort sett tillfredsställande resultat. Det kunde måhända

synas som om i de fall, där leverans skolat ske före avvecklingsdagen men

på grund av försening skedde först därefter, skattskyldighet alltid borde föreligga.

Med hänsyn till att den faktiska leveransen dock skedde först efter

avvecklingen och med tanke på svårigheterna att vid kontrollen skilja dessa

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 386.

25

fall från andra, syntes även här omsättningsskatt böra utgå endast under

förutsättning, att skatt inginge i det influtna vederlaget.

Beträffande frågan om uppbörden av omsättningsskatten under övergångstiden

har kommittén till en början erinrat om att enligt kommitténs mening

skatt även efter avvecklingen borde utgå dels där leverans skett dessförinnan,

d. v. s. för utestående fordringar, dels ock då vid senare leverans

skatt inginge i vederlaget. Medan det sistnämnda finge antagas komma att

bliva mindre vanligt, påkallade däremot frågan om uppbörd av skatt å utestående

fordringar större uppmärksamhet. Frågan om hur uppbörden av

skatt, som vore att hänföra till utestående fordringar, borde anordnas måste

bedömas med samtidigt beaktande av kredittidens längd. Även örn denna

växlade för olika branscher, förekomme inom flertalet branscher en viss

kreditgivning. Långvarig avbetalningskredit förekomme vid försäljning av

exempelvis möbler, pianon, radioapparater, dammsugare och symaskiner.

Med bortseende från avbetalningsköp vore kredittiden r~ allmänhet relativt

kort. Inom livsmedelshandeln och lanthandeln förekomme månadskredit i

stor utsträckning.

Kommittén har vidare anfört i nu berörda hänseende.

Efter överläggning med kommittén har detaljhandelns utredningsinstitut

inom Sveriges köpmannaförbund verkställt utredning om den inom olika

detaljhandelsbranscher förekommande längsta kredittiden. På grundval av

uppgifter från till köpmannaförbundet anslutna riksbranschförbund och vissa

till förbundet icke anknutna detaljhandelssammanslutningar har följande

sammanställning upprättats:

Längsta förekommande

kredittid

i månader

Speceri- & diversehandeln .................................... 6

Textilhandeln .............................................. 24

Järnhandeln ............................................... 12

Möbélhandeln .............................................. 36

Skohandeln ................................................ 4

Färghandeln .............................................. 6

Charkuterihandeln .......................................... IV2

Tobakshandeln .............................. 0

Pappershandeln ............................................ 3

Bokhandeln ................................................ 24

Glas- & porslinshandeln ...................................... 4

Frukt- & konfektyrhandeln ................ 0

Cykel- & sporthandeln....................................... 9

Motorcykelhandeln ......................................... 19

Bilhandeln ................................................. 36

Blomsterhandeln ........................................... 12

Pälshandeln ............................................... 6

Musikhandeln ........ 22

Pianohandeln .............................................. 48

Radiohandeln .............................................. 22

Utredningsinstitutet har förklarat, att de insamlade uppgifterna endast gåve

en ungefärlig bild av kredittidens längd. Inom vissa branscher hade vid angivandet

av maximal kreditlid antagligen tagits hänsyn lill vissa extrema fall,

medan för andra branscher angivits den i genomsnitt längsta förekommande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Knnr/t- Majlis proposition nr 3S6.

kredittiden. Att taga uppgifterna såsom ett absolut mått på kredittiden vöre

så mycket mindre möjligt som kredittiden alltid sammanhängde med konjunkturutvecklingen,

vilken aldrig och allra minst för närvarande kunde med

säkerhet bedömas.

Enligt vad kommittén vidare framhöll skulle ett bibehållande av omsättningsskatteförordningens

bestämmelser om uppbörd fördröja avvecklingen

flera år. A andra sidan skulle en omedelbar inbetalning av skatt belöpande

å utestående fordringar bliva alltför betungande för företag med omfattande

kreditgivning. Kommittén hade därför funnit sig böra föreslå ett förfarande,

som medgåve skattskyldig viss valrätt mellan olika alternativ.

I fråga om dessa alternativ har kommittén anfört.

För skattskyldig, som så önskar, bör enligt kommitténs uppfattning beredas

möjlighet att inbetala nu ifrågavarande skatt i samband med sista

månadsredovisningen. Särskilt då fråga är om utestående fordringar, som

äro av kortfristig karaktär och obetydliga till sin omfattning, kan det för

de skattskyldiga framstå såsom fördelaktigt att genom omedelbar inbetalning

slippa besväret med framtida redovisningar.

För skattskyldig, som icke använder sig av ovannämnda möjlighet, har

kommittén ansett sig böra förorda, att influtna skattepliktiga vederlag skall

redovisas under en viss övergångsperiod. Med hänsyn till att sluttaxeringen

bör omfatta även under övergångsperioden redovisad omsättning, torde perioden

icke kunna utsträckas över sex månader. Vad angår redovisningen

under övergångsperioden har icke ansetts erforderligt att som hittills kräva

månatliga redovisningar. Redovisning kvartalsvis skulle innebära något mindre

besvär för de skattskyldiga och även medföra lättnad i myndigheternas

arbetsbörda. Under ett kvartal influtna belopp torde icke heller komma att

överstiga tidigare under en månad redovisad omsättning.

Skatt belöpande å de vid övergångsperiodens utgång ännu icke influtna

vederlagen bör inbetalas antingen omedelbart eller också under en viss tidrymd,

som lämpligen torde kunna bestämmas till ett år. För att stimulera

skattskyldig till sådan omedelbar inbetalning och därigenom underlätta arbetsbördan

för uppbördsmyndigheterna bör skattskyldig, som inbetalar skatten

i samband med sista kvartalsredovisningen, tillerkännas en viss ränlegottgörelse.

Kommittén har ansett sig böra förorda, att sådan gottgörelse beräknas

efter fyra procent av skattebeloppet. Denna skattesats torde vara tillfyllest

även för skattskyldig med långvarig kreditgivning. Bortsett från exceptionella

fall lär kredittiden vid avbetalningsköp sällan överstiga tre år.

Å sådan avbetalningskredit återstår vid avvecklingsperiodens utgång två och

ett halvt år. Enär betalning inflyter genom regelbunden avbetalning, i regel

månadsvis, uppgår den genomsnittliga kredittiden till ett och ett kvarts år.

Den föreslagna procentsatsen överstiger alltså även i ett sådant mindre vanligt

fall normal bankränta. Någon motsvarande räntegottgörelse har icke ansetts

böra tillerkännas skattskyldig, som redan vid sista månadsredovisning

en inbetalar skatt belöpande å då utestående fordringar. Inbetalning av skatt

vid denna tidpunkt får såsom ovan anförts antagas komma att huvudsakligen

verkställas av skattskyldig, vars utestående fordringar äro av relativt

kortfristig karaktär. Rätt till räntegottgörelse för sådan skattskyldig skulle

också innebära missgynnande av skattskyldig, som redovisat sina fordringar

enligt bokföringsmässiga grunder.

Inbetalning under loppet av ett år av skatt belöpande å de vid sista kalenderkvartalets

utgång utestående fordringarna torde i åtskilliga fall komma

att innebära en inbetalning av skatt, innan vederlag influtit. En sådan föreskrift

örn inbetalning av skatt i förskott är visserligen principiellt otillfreds
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 0S6.

27

ställande men synes oundviklig, försåvitt nian icke vill bibehålla uppbördsorganisationen

för ytterligare lång tid framåt. I vissa fall kan å andra sidan

förslaget komma att medföra ett omotiverat anstånd med skattens inbetalning.

Det har övervägts, att åt kontrollmyndigheterna överlåta att för värjo

skattskyldig bestämma den avbetalningstid, som kan anses erforderlig. En

sådan prövning skulle emellertid medföra betydande svårigheter och en avsevärd

ökning i myndigheternas arbetsbörda.

Kommittén har härefter framhållit, att därest fordringar som icke betalats

skulle inräknas i skattepliktig omsättning det bleve ofrånkomligt att

medgiva avdrag för eventuella kundförluster i framtiden. Olika alternativ

hade härvid tagits i beaktande. En föreskrift örn generellt avdrag efter viss

procent å utestående fordringar skulle verka alltför slumpartat. Omfattningen

av kreditförlusterna vore skiftande för olika branscher. Att fastställa

olika avskrivningsprocent för olika branscher vore olämpligt icke endast

med hänsyn till de invecklade regler, som skulle erfordras utan även på

grund av svårigheterna att bestämma en avskrivningsprocent, som skulle

svara mot de faktiska förlusterna. En tänkbar utväg vore att medgiva avdrag

efter jämförelse med den redovisning av värdelösa och osäkra fordringar,

som lämnats i tidigare års inkomstdeklarationer. Eftersom avskriven

eller nedskriven fordran skulle upptagas såsom inkomst, om betalning sedermera

inflöte, medgåves emellertid vid inkomsttaxeringen i stor utsträckning

avdrag enligt de skattskyldigas yrkande utan alltför sträng prövning av

fordringarnas värde. Härav följde att ett fastlåsande av avdragsrätten vid

de i tidigare inkomstdeklarationer gjorda nedskrivningarna skulle leda till

ojämnhet vid tillämpningen. Detta uteslöte dock icke, att kontrollmyndigheterna

vid prövning från fall till fall av skäligheten av yrkade avdx-ag kunde

lia en viss ledning av berörda nedskrivningar. Det borde måhända påpekas,

att om i uppgift å utestående fordringar yrkat avdrag för värdelösa eller

osäkra fordringar visade sig vara för snävt tilltaget, möjlighet till jämkning

finge anses föreligga intill dess taxering verkställts av länsstyrelsen. Utebleve

betalning å fordran, för vilken avdrag icke yrkats eller icke medgivits,

borde åtminstone i exceptionella fall, där det rörde sig örn i förhållande till

den skattskyldiges omsättning betydande belopp, skattskyldig kunna erhålla

återbäring av erlagd skatt enligt 6 § omsättningsskatteförordningen. Skattskyldig,

som inräknat uppkomna fordringar i omsättningen enligt bokföringsmässiga

grunder, borde äga möjlighet att under avvecklingsperioden

redovisa uppkomna kundförluster. Å andra sidan skulle givetvis under

denna period som skattepliktig omsättning upptagas belopp, som tidigare

avdragits men under perioden inflöte. överstege förlusterna vad som influtit

borde det överskjutande beloppet tagas i beaktande vid sluttaxeringen. Vad

nu sagts ägde — vad anginge diskonterade växlar —- motsvarande tillämpning

å skattskyldig, som icke redovisat sina fordringar enligt bokföringsmässiga

grunder. — I enlighet nied det anförda förordade kommittén, att

avdrag för kundförluster .skulle medgivas med belopp, motsvarande vad som

sannolikt kunde beräknas icke komma att inflyta av utestående fordringar.

Vad angår taxeringen lill allmän omsättningsskatt har kommittén

anfört.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

Vid avvecklingen av omsättningsskatten bör den slutliga taxeringen såvitt

möjligt anknytas till inkomsttaxeringen, liksom hittills skett. Det är i olika

avseenden viktigt att så sker. Beträffande det praktiska taxeringsarbetet må

framhållas, att för närvarande utsändas till taxeringsnämnderna förteckningar

över omsättningsskattskyldiga med angivande av i månadsuppgifterna

uppgiven omsättning. Dessa förteckningar — som lia ett visst värde även

för inkomsttaxeringen — kompletteras av nämnderna med uppgift om omsättning

enligt den allmänna självdeklarationen samt med upplysningar om

avvikelser från deklarationen. Därjämte sker anteckning om eventuellt ytterligare

skattskyldiga inom taxeringsdistriktet. Dessa förteckningar genomgås

vid det förberedande arbetet för taxeringen.

Vidare gäller vid avvecklingen av omsättningsskatten, att kontrollanterna

böra få tid att göra en något grundligare kontroll av slutavräkningen än den

som hittills varit möjlig. Kontrollen har bedrivits i olika former, genom förfrågningar

och infordrande av kompletterande uppgifter av olika slag samt

framför allt genom bokgranskningar, vilka för övrigt regelmässigt omfattat

även inkomstredovisningen. Det ligger dock i sakens natur, att endast en

mindre del av de till ca 160 000 uppgående skattskyldiga kunnat bli föremål

för en mera ingående kontroll.

Därest den femprocentiga omsättningsskatten avvecklas den 1 januari

1947, torde taxeringen i stort sett böra fortgå efter hittills gällande regler.

Därvid bör dock taxeringen, även för skattskyldiga med brutet räkenskapsår,

omfatta hela tiden fram till och med december 1946. Detta bör gälla såväl

den femprocentiga som den tjuguprocentiga skatten. Denna taxering bör

vidare vad angår den femprocentiga skatten å utestående fordringar m. m.

omfatta första halvåret 1947.

Beträffande centrala örn sättningsskattenämnden samt länsstyrelsernas

omsättningsskatteavdelningar har kommittén

understrukit att intill dess sluttaxeringen efter omsättningsskattens avveckling

ägt rum åtskilliga problem uppkomme, till vilka nämnden kunde få

anledning att taga ståndpunkt. Enligt alternativ I torde man kunna beräkna

att nämndens arbetsuppgifter åtminstone fram till den 1 januari 1948 kvarslode

i ungefär samma omfattning som hittills. Även sedan sluttaxering

skett kunde i samband med eftertaxering eller besvär uppkomma fråga, beträffande

vilken nämnden hade att avgiva förklaring eller yttrande. Sålunda

syntes det bliva nödvändigt, att några år framåt bibehålla nämnden,

så att densamma vid behov kunde sammankallas.

I fråga om länsstyrelsernas omsättningsskatteavdelningar syntes enligt

kommitténs mening skriv- och annan kontorspersonal erfordras i full utsträckning

under ca tre månader efter skattens avskaffande. Senare kunde

väsentliga inskränkningar ske beträffande denna personal. Den egentliga

kontrollpersonalen, som uppginge till i medeltal 4 kontrollanter för varje

länsstyrelse, totalt 101 kontrollanter, jämte i 17 länsstyrelser en särskild inspektör

som chef, torde få full sysselsättning med kontroll- och taxerings
arbete

under ett år efter skattens avskaffande.

»

I remissyttrandena ha kommitténs uttalanden rörande det såsom alt. I betecknade

förslaget — vilket torde få såsom Bihang lil fogas vid detta protokoll

— i flertalet fall lämnats utan erinran.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

29

Frågan om skattskyldighet för utestående fordringar den 31

december 1946 har särskilt behandlats av kammarrätten och länsstyrelsen i

Kalmar län, vilka därvid instämt i vad kommittén i denna del anfört.

Vad angår frågan örn uttagande av omsättningsskatt för framtida leveranser

har kammarrätten anfört, att kammarrätten i likhet med kommittén

ansåge, att avtal om leveranser, vilka fullgjordes efter upphävandet,

icke borde bliva föremål för omsättningsskatt. Kommittén syntes på ett örn

också icke principiellt tillfredsställande så dock praktiskt sätt ha löst denna

fråga genom förslaget, att skattskyldig i de fall, då skatt inräknats i det

avtalade priset, kunde undgå skattskyldighet genom att medgiva köparen

en mot skatten svarande prisnedsättning.

Skånes handelskammare har framhållit, att skyldigheten att styrka, att

allmän omsättningsskatt ej inräknats i vederlaget eller att detta efter avtalets

ingående nedsatts med ett mot skatten svarande belopp, kunde bli alltför

betungande för de skattskyldiga och förorsaka handeln avsevärt besvär,

varjämte kontrollen från myndigheternas sida bleve omständlig och tidsödande.

Det vöre därför angeläget, att ett relativt enkelt system för bevisningen

här godtoges, förslagsvis baserat på bokföringen — i vilken ett särskilt

kreditkonto lämpligen kunde uppläggas för införande av omsättningsskatten

— kompletterad med respektive fakturor.

Sveriges grossistförbund har anfört, att den konkurrens, som vore rådande

inom näringslivet, komme automatiskt att medföra, att priserna på varor,

som sålts före omsättningsskattens slopande men levererades först därefter,

komme att reduceras med ett mot skatten svarande belopp. Man kunde vara

fullt övertygad om att för den händelse en affärsman vid en försäljning av

nu angivet slag skulle försöka kräva betalning inkluderande omsättningsskatt,

kundens reaktion bleve sådan, att några ytterligare affärer med denne

aldrig mer skulle komma till stånd. Tvärtemot vad som framginge av kommitténs

uttalanden måste man räkna med att affärsidkare komme att göra

vissa förluster i samband med skattens avveckling. Utan tvivel komme kunderna

att i många fall kräva 5 procent reduktion på sådana varor, som

sålts före dagen för omsättningsskattens avskaffande, men som debiterats

senare. Här komme den livliga konkurrensen företagarna emellan med säkerhet

att medföra ofta ganska långt gående eftergifter åt pockande kunder.

Kommitténs uttalanden rörande uppbörden av omsättningsskatt under

avvecklingstiden ha behandlats i flera remissyttranden.

Vad först angår det föreslagna anståndsförfarandet har kammarrätten anfört,

att detsamma syntes väl motiverat.

Länsstyrelsen i örebro län har anfört, att därest den allmänna omsättningsskatten

skulle upphöra den 31 december 1946, taxeringen till sådan

skatt komme att i huvudsak äga rum först i slutet av år 1947 och ännu senare

beträffande sådana skattskyldiga, vilkas inkomsttaxeringar av prövningsnämnden

avgjordes under tiden den 1 januari—den 30 juni 1948. Vid

den taxering till allmän omsättningsskatt, som sålunda skulle äga rum —

för flertalet skattskyldiga i slutet av år 1947 — kunde utan olägenhet hän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kungl. Maj.ts proposition nr 386.

syn även tagas till sådana fordringsbelopp, för vilka skatt icke tidigare erlagts.

Uppbörden av skatten å fordringarna skulle i enlighet härmed äga

rum under tiden den 3—den 12 februari 1948 eller sålunda mera än ett år

efter omsättningsskattens upphörande. Att utsträcka anståndstiden över så

lång tidrymd som kommittén föreslagit syntes icke påkallat.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har ifrågasatt, huruvida icke, då särskilda

omständigheter därtill föranledde, länsstyrelsen borde äga att efter

prövning i varje särskilt fall medgiva längre anstånd med inbetalning än

vad kommittén föreslagit. Sådant anstånd kunde ifrågakomma vid försäljning

av varor mot två års kredit eller mera. Ansökningar härom bleve icke

flera än att de utan svårighet kunde handläggas av länsstyrelsernas uppbördsavdelningar.

Jämväl länsstyrelsen i Blekinge län har förordat att skattskyldiga

inom branscher med lång kredittid bereddes möjlighet att erhålla

visst anstånd med skattens inbetalning.

Kommitténs förslag om kvartalsredovisning av den femprocentiga omsättningsskatten

under första halvåret 1947 har tillstyrkts av bl. a. länsstyrelsen

i Stockholms län, som därjämte uttalat, att även den tjugoprocentiga

omsättningsskatten borde från och med den 1 januari 1947 redovisas kvartalsvis.

Å andra sidan har uppbördsintendenten i Stockholm anfört, att den av

kommittén föreslagna kvartalsredovisningen icke medgåve samma övervakningsmöjlighet

som en redovisning per månad. Månadsredovisningen syntes

otvivelaktigt medföra jämnare och bättre fördelning av skattemyndigheternas

arbete och vöre att föredraga med hänsyn till att en tidigare inbetalning

av skatten då skedde. Även den synpunkten förtjänade beaktande att risken

för förluster för statsverket genom dödsfall och betalningsinställelser minskades

vid månatlig redovisning.

Kommitténs förslag örn beviljandet av räntegottgörelse i vissa fall har

kammarrätten ansett väl motiverat. Kammarrätten hade uppmärksammat, att

skattskyldiga, vilka redovisat sina fordringar enligt bokföringsmässiga grunder,

icke tillerkänts rätt till räntegottgörelse för inlevererad skatt å vid avvecklingsperiodens

slut utestående fordringar. Då emellertid dessa skattskyldiga

ansett det vara till egen fördel att i förskott inbetala skatt å utestående

fordringar, syntes förslaget härutinnan kunna godtagas.

Sveriges grossistförbund har anfört, att kommitténs förslag om räntegottgörelse

syntes innebära en viss orättvisa emot de företagare, som tidigare

kanske redan i och med avgivande av månadsredovisning för december 1946

inbetalat omsättningsskatt även på utestående fordringar, hänförliga till skattepliktiga

försäljningar. Det skulle enligt förbundets uppfattning ligga nära

till hands att giva även dessa skattskyldiga rätt till viss räntegottgörelse. Motsvarande

räntegottgörelse borde emellertid i dylikt fall även lämnas sådana

skattskyldiga, som redovisat sina fordringar enligt bokföringsmässiga grunder.

Samma synpunkter ha anförts även av kommerskollegium, Stockholms

handelskammare och Sveriges köpmannaförbund.

Uppbördsintendenten i Stockholm har anfört, att det kunde befaras, att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

31

rätten till räntegottgörelse kunde fresta de skattskyldiga att icke i rätt tid

redovisa å faktiskt influtna vederlag belöpande skatt utan i stället upptaga

dessa såsom utestående fordringar. Om emellertid sådan gottgörelse skulle

tillämpas, borde den gälla även för skattskyldiga, som erlade resterande skatt

i samband med redovisningen för december 1946. Om gottgörelsen skulle

tillämpas allenast å vederlag, som ännu ej influtit den 30 juni 1947, syntes

även de säljare som tidigare (före slutredovisningen) betalat omsättningsskatt

å förut influtna vederlag, vara berättigade att efter ansökan erhålla sådan

gottgörelse å den 30 juni 1947 icke influtna skattepliktiga vederlag. Under

alla förhållanden syntes man icke böra överlåta åt de skattskyldiga att

själva avdraga räntegottgörelsen, utan uträknandet av densamma borde tillkomma

skattemyndigheterna. Som skäl härtill kunde anföras dels att vid

beräknandet av räntegottgörelsen skattemyndigheten samtidigt borde utreda,

om vederbörande skattskyldig till fullo erlagt under första halvåret 1947 till

betalning förfallen skatt och dels man härigenom kunde hindra, att skattskyldig

som insände redovisning för sent tillgodoräknade sig ifrågavarande

gottgörelse.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att för sådan skattskyldig,

som redovisade skatt enligt bokföringsmässiga grunder eller som avsåge att

göra slutinbetalning i samband med redovisningen för december 1946, lätt

kunde uppstå en frestelse att lägga om redovisningssystemet på sådant sätt

att inbetalningen uppskötes till dess han bleve berättigad att åtnjuta den

föreslagna rabatten. Då länsstyrelsen saknade befogenhet att förhindra sådana

åtgärder, kunde en bestämmelse om räntegottgörelse måhända få en

helt annan verkan än den åsyftade.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har uttalat, att kommitténs förslag om räntegottgörelse

icke syntes rimma väl med det förhållandet, att sådan räntegottgörelse

icke avsetts tillgodokomma skattskyldig, som i den skattepliktiga

omsättningen för tiden till och med den 31 december 1946 inräknade jämväl

sådant vederlag, som sistnämnda dag icke kommit den skattskyldige till

godo, eller som under hela omsättningsskattetiden med ens redovisat jämväl

kreditförsäljningar. Då därjämte företagens utestående fordringar för närvarande

vore relativt små med hänsyn till nuvarande varuknapphet och

rika penningtillgång och den föreslagna räntegottgörelsen för den enskilde

skattskyldige saknade nämnvärd betydelse i förhållande till övriga vinstpåverkande

faktorer, ansåge sig länsstyrelsen böra avstyrka förslaget örn räntegottgörelse.

Länsstyrelsen i Örebro län har ifrågasatt lämpligheten av den föreslagna

räntegottgörelsen beträffande fordringar, varå skatt inbetalades innan desamma

influtit. Enligt förslaget skulle räntegottgörelse icke tillerkännas sådan

skattskyldig, som redovisade sina fordringar enligt bokföringsmässiga

grunder, och ej heller den som vid sista månadsredovisningen efter omsättningsskattens

upphörande inbetalade å utestående fordringar belöpande skatt.

Dessa kategorier skattskyldiga skulle följaktligen bliva missgynnade i förhållande

till dem, som dröjde med betalningen lill efter avvecklingsperiodens

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 386.

utgång den 30 juni 1947. Grunden till förslaget om räntegottgörelse syntes

vara den att man därigenom skulle kunna påräkna en snabbare avveckling

av omsättningsskatten till gagn särskilt för skattemyndigheterna. Det vore

dock icke tillrådligt att genom ränteutfästelser, vilka skulle missgynna vissa

kategorier av skattskyldiga, söka få till stånd en snabbare inbetalning.

Beträffande härefter frågan om avdragsrätt för kundförluster har kammarrätten

(majoriteten) anfört bland annat, att man i enlighet med kommitténs

förslag borde medgiva avdrag för sannolika kundförluster. Enligt kammarrättens

mening syntes dock den föreslagna föreskriften i detta hänseende

ålägga de skattskyldiga en bevisskyldighet, som säkerligen mången gång

kunde bliva svår att fullgöra. Det vore vid sådant förhållande skäl att räkna

med såväl att många skattskyldiga genom att överklaga taxeringen sökte

vinna tid och möjlighet att konstatera sina faktiska kundförluster för att,

om dessa till beloppet överstege vid taxeringen medgivet avdrag, hos högre

rätt yrka ytterligare avdrag, som att sådan talan ej sällan komme att bifallas.

Det hade därför både från de skattskyldigas och från berörda myndigheters

och domstolars synpunkt varit önskvärt, att man kunnat finna

en generell, ej alltför hårt verkande regel för beräkning av berörda avdrag.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har framhållit, att kommitténs förslag

om avdragsrätt för kundförluster förutsatte en prövning av länsstyrelsen

vid den slutliga taxeringen angående det belopp med vilket den skattskyldige

finge erhålla avdrag för utestående värdelösa fordringar. Det måste

anses åligga den skattskyldige att visa, att ifrågavarande fordringar vore

värdelösa. Om emellertid den skattskyldige endast hade att lämna uppgift

om slutsumman å de av honom såsom värdelösa ansedda fordringarna, erhölle

länsstyrelsen icke utan särskild anmaning något material för prövning

i de särskilda fallen. Detta skulle medföra skriftväxlingar och merarbete

vid taxeringen. Denna olägenhet borde lätt kunna avhjälpas med ett

stadgande om skyldighet för den skattskyldige att vid ifrågavarande uppgifters

avlämnande specificera de utestående fordringar, vilka kunde anses

vara värdelösa. För att ett dylikt åliggande icke skulle bliva alltför betungande

för innehavarna av mycket stora rörelser syntes emellertid ett dylikt

stadgande böra kompletteras med bestämmelser om att skattskyldiga,

som hade ett större antal utestående fordringar, t. ex. större avbetalningsfirmor,

kunde efter länsstyrelsens beprövande erhålla dispens från skyldighet

att avlämna specificerade uppgifter, under förutsättning att de hade ordnad

bokföring.

Länsstyrelsen i Kalmar län har anfört.

Då det gäller att bestämma storleken av de osäkra fordringarna uppstå

vid skattens avveckling vissa svårigheter. Att från fall till fall pröva skäligheten

av yrkade avdrag ställer sig i praktiken nästan outförbart. Av denna

anledning anser länsstyrelsen att den bokföringsmässiga nedskrivningen å

fordringarna bör vara bestämmande för avdragets storlek i omsättningsskattehänseende.

Det torde nämligen under givna omständigheter kunna

förutsättas dels att de skattskyldiga i bokföringen företagit tillräcklig nedskrivning

av fordringarna och dels att de med hänsyn till övergångsbestämmelserna

vid uppbördsreformen ej vidtagit onödiga nedskrivningsåtgärder.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

33

Vidare har länsstyrelsen i örebro län erinrat om att någon bestämmelse örn

att avdragna belopp, som sedermera inflöte, skulle uppgivas till beskattning,

icke funnes. Lämpligare syntes därför vara att inskränka den föreslagna avdragsrätten

till sådana fall, beträffande vilka den skattskyldige kunde styrka

förlust, och i stället medgiva skattskyldig rätt till restitution, när han visade

sig ha gått förlustig en tidigare i samband med avvecklingen beskattad fordringsrätt.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har framhållit, att skattskyldig, som

önskade komma i åtnjutande av avdrag för kundförluster i framtiden, borde

åläggas att till redovisningen foga en specificerad förteckning å fordringsbelopp,

som beräknades icke komma att inflyta, i syfte att möjliggöra en

prövning av fordringarnas värde.

Sveriges köpmannaförbund har anfört.

Beträffande utestående fordringar är det uppenbarligen angeläget, att rätten

till avdrag för avskrivning å osäkra fordringar icke blir alltför snäv.

Kommittén framhåller som en tänkbar utväg, att avdrag skulle kunna medgivas

efter jämförelse med den redovisning av värdelösa och osäkra fordringar,

som lämnats i tidigare års inkomstdeklarationer. De fordringar, som

finnas kvar den 30 juni 1947, innefatta givetvis den sämre delen av de

fordringar, som funnos den 31 december 1946. Om normalt en viss procent

av utestående fordringar kunde anses som osäker, är denna procentsiffra

givetvis icke lämplig i fråga örn de fordringar, som återstå efter sex månader.

För dessa fordringar måste en helt annan och väsentligt högre procentsats

tillämpas. Man måste därför förutsätta, att relativt stor frihet medgives

vid värderingen av återstående fordringar per 30 juni 1947 och att de olika

förhållandena inom olika branscher beaktas.

Inom vissa branscher med långvarig kredit lämna köparna regelmässigt

växlar, som kunna diskonteras av säljaren. Denne har därmed ett kraftigare

påtryckningsmedel än i sådana fall, då växlar vanligen icke lämnas, exempelvis

moni beklädnadshandeln, där det oftast rör sig om öppen kredit. Man

mäste också taga hänsyn till i vad mån krediten lämnas enligt avbetalningslagen

eller som vanlig kredit. I den mån det gäller mera beständiga varor,

kunna dessa med fördel återtagas av säljaren, om köparen brister i fullgörandet

av sina prestationer, och en viss begränsning av förlusten kan kanske

därigenom göras. När det åter gäller en sådan bransch som exempelvis bekladnadshandeln

är det däremot otänkbart att återtaga kläder, som köparen

haft i några månader. Varan saknar då värde för säljaren.

Det torde icke vara möjligt att i lagstiftningsväg taga hänsyn till här

berörda frågor, men torde vara av stor vikt, att man genom centrala omsättnmgsskattenämnden

eller dess konsulent lämnar sådana anvisningar, att de

olika förhållandena inom olika branscher kunna beaktas. Det bör enligt förbundets

mening öppnas möjlighet för en viss bransch att förebringa utredning

om lämpliga normtal flir avskrivningar ävensom att framlägga de

speciella synpunkter, som gälla för branschen.

Vad slutligen angår länsstyrelsernas o m s ä 11 n i n gs s k a t teavdelningar

har i flera remissyttranden ifrågasatts, huruvida kontors-

och kontrollpersonalen på dessa avdelningar kunde minskas i så snabb

takt, som kommittén syntes räkna med.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 3S6. i

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

Lepartements- De av kommittén förordade principerna för avvecklingen av den femprochefen.

centiga omsättningsskatten från och med den 1 januari 1947 ha i huvudsak

lämnats utan erinran från remissinstansernas sida. Även enligt min mening

kunna dessa principer i stort sett godtagas.

I ett hänseende torde emellertid en ändring böra ske i fråga om de materiellträttsliga

bestämmelserna i kommitténs förslag, nämligen såvitt angår

skattskyldigheten enligt omsättningsskatteförordningen för personautomobiler

och tyngre motorcyklar. Enligt vad kommittén under hand anmält har

kommittén för avsikt att undersöka möjligheten och lämpligheten av att

i fråga örn sådana fordon omföra omsättningsskatten till varuskatt. Därest

en dylik beskattning bleve genomförd under förra hälften av år 1947,

skulle enligt vad kommittén vidare understrukit ett slopande av omsättningsskatten

å dessa fordon från och med den 1 januari 1947 framstå såsom

synnerligen irrationellt. Härvid borde bl. a. beaktas att leveranstiden

för närvarande vöre lång i fråga örn motorfordon, varför sådana lall icke

skulle bliva ovanliga, då avtal träffades före den 1 januari 1947 och leverans

skedde efter ikraftträdandet av de eventuella nya bestämmelserna örn varuskatt;

därest omsättningsskatten nu slopades beträffande motorfordon, skulle

dylika försäljningar i allmänhet icke drabbas vare sig av omsättningsskatt

eller varuskatt. Med hänsyn till vad kommittén salunda anfört är det enligt

min mening lämpligt att låta tills vidare anstå med borttagandet av omsättningsskatten

i fråga om nyssnämnda slag av fordon. Jag förordar sålunda

den avvikelsen från kommitténs såsom alternativ I betecknade förslag, att

allmän omsättningsskatt skall utgå även etter den 1 januari 1947 icke endast

såvitt angår varor, för vilka skärpt omsättningsskatt uttages, utan även då

fråga är örn försäljning eller import av personautomobiler — vartill i detta

sammanhang böra hänföras jämväl chassier lill dylika fordon — ävensom

tyngre motorcyklar och sidvagnar till motorcyklar. Med personautomobil

respektive tyngre motorcykel bör härvid förstås fordon av enahanda slag,

som i motorfordonsförordningen avses med motsvarande beteckningar. - Skulle det vid den fortsatta utredningen visa sig, att en särskild varubeskattning

av ifrågavarande fordon icke bör komma lill stånd, torde denna kvarstående

femprocentiga omsättningsskatt böra avvecklas samtidigt med att

den skärpta omsättningsskatten upphäves.

I anslutning härtill torde jag få anmärka att då i det följande diskuteras

avvecklingen av omsättningsskatten därmed asyftas den femprocentiga omsättningsskatten

med undantag för sagda skatt å nyssnämnda fordon.

Vad angår frågan örn skyldigheten att utgiva omsättningsskatt för fordringar,

som utestå oguldna vid utgången av år 1946, finner jag det riktigt att,

ehuru likviden kommer den skattskyldige till godo först efter tidpunkten för

den femprocentiga omsättningsskattens upphörande, fordringarna likväl av

vederbörande skattskyldiga redovisas såsom skattepliktig omsättning. Såsom

kommittén framhållit torde omsättningsskatten för dessa fordringar uppgå

till icke oväsentliga belopp.

I fråga om de framtida leveranserna d. v. s. leveranser som avtalats före

men fullgjorts efter årsskiftet 1946/47 har kommittén uttalat, att femprocen
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 386.

35

tig omsättningsskatt borde utgå endast i den mån sådan skatt ingått i det

influtna vederlaget; hade omsättningsskatt icke ingått i det avtalade vederlaget

eller hade sedermera den ändringen i avtalet skett, att vederlaget nedsatts

med ett mot skatten svarande belopp, borde sålunda enligt kommitténs

mening skattefrihet för vederlaget föreligga. Till dessa uttalanden från kommitténs

sida kan jag ansluta mig. Jag vill tillägga, att myndigheterna icke

böra uppställa alltför stora krav beträffande den bevisning, som skattskyldig

skall förebringa för att komma i åtnjutande av skattefrihet för nu ifrågavarande

leveranser. Dock bör regelmässigt fordras, att leverantören visar att

priset är minst 5 procent lägre än det tidigare tillämpade. — Det bör framhållas,

att med den nu förordade begränsningen i fråga örn skattskyldighet

för framtida leveranser omsättningsskatt endast i mindre omfattning torde

komma att utgå för dylika leveranser.

Avvecklingen av omsättningsskatten bör givetvis ske så snabbt som möjligt.

Å andra sidan torde de skattskyldiga böra erhålla skäligt rådrum för slutredovisning

av sådan skatt, som utestår ogulden den 1 januari 1947. Särskilt

inom branscher, där kredittiden i allmänhet är relativt lång, torde det vara

nödvändigt att avvecklingen genomföres under en icke alltför begränsad tidrymd.

Enligt vad kommittén föreslagit skall omsättningsskatt, som icke inbetalas

i samband med den sista redovisningen för år 1946, redovisas kvartalsvis

under en övergångsperiod av sex månader, varefter resterande skatt skall

inbetalas antingen omedelbart med viss räntegottgörelse eller ock successivt

under nästföljande tolvmånadersperiod. Detta förslag, som tillstyrkts i de

flesta remissyttrandena, synes väl avvägt.

Mot kommitténs förslag om räntegottgörelse i samband med avvecklingen

av omsättningsskatten — vilket förslag innebär att skattskyldig, som vid sexmånadersperiodens

slut inbetalar resterande skatt för icke influtet vederlag,

tillerkännes särskild gottgörelse härför med fyra procent av de oguldna fordringarnas

belopp — ha vissa erinringar framförts under remissbehandlingen.

Sålunda har från närings™ ganisationernas sida framhållits, att räntegottgörelse

borde utgå jämväl till sådana skattskyldiga, som inbetalade resterande

ogulden omsättningsskatt redan i samband med avgivandet av månadsredovisningen

för december 1946 eller som redovisade sina fordringar enligt bokföringsmässiga

grunder. A andra sidan ha några myndigheter helt avstyrkt

kommittéförslaget i denna del under motivering att vissa kategorier skattskyldiga

därigenom skulle missgynnas och att förslaget för övrigt saknade nämnvärd

betydelse. Ehuru de mot kommittéförslaget framförda erinringarna icke

kunna frånkännas visst berättigande, anser jag mig i allt fall — särskilt med

hänsyn till önskvärdheten av att avvecklingsförfarandet sker snabbast möjligt

— böra ansluta mig till vad kommittén i förevarande hänseende föreslagit.

.Tåg vill därvid, vad angår förslaget att från räntegottgörelse utesluta skattskyldiga

som inbetala resterande skatt redan i samband med månadsredovisningen

för december 1946, framhålla alt en räntegottgörelse i dessa fall icke

synes i lika mån motiverad; det torde nämligen här huvudsakligen vara fråga

örn skattskyldiga med utestående fordringar av kortfristig karaktär och av

mindre omfattning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

Kommittén har vidare förordat, att skattskyldig vid redovisning av fordringar,

för vilka likvid ännu icke erlagts, skulle äga åtnjuta avdrag för kundförluster

med belopp motsvarande vad som sannolikt kunde beräknas icke

komma att inflyta. Under remissbehandlingen av kommittéförslaget har erinrats,

att de skattskyldiga härigenom skulle åläggas en bevisskyldighet, som

mången gång kunde bliva svår att fullgöra, varför en generell, ej alltför hård

regel för beräkning av avdraget borde uppställas. Andra remissinstanser ha

däremot uttalat, att avdragsrätten borde begränsas till sådana fall, beträffande

vilka den skattskyldige kunde styrka att fordringen vore värdelös, och

att i stället den skattskyldige borde erhålla restitution därest han sedermera

visade, att en i samband med avvecklingen beskattad fordringsrätt blivit värdelös.

För egen del anser jag avdragsrätten böra regleras i huvudsaklig överensstämmelse

med sistnämnda alternativ. Jag förordar sålunda, att avdragsrätt

vid redovisningen av omsättningsskatt medgives endast för sådana fordringar,

vilka enligt företedd utredning måste antagas icke komma den skattskyldige

till godo, men att restitution av erlagd skatt må efter länsstyrelsens

prövning ske, därest den skattskyldige sedermera är i stånd att förebringa utredning

om att fordringen i fråga icke influtit och ej heller kan förväntas

inflyta. Ansökan örn dylik restitution torde böra ingivas senast den 30 juni

1949.

Vad slutligen angår kommitténs förslag rörande taxeringen till allmän omsättningsskatt

i samband med skattens avveckling samt rörande vissa organisatoriska

frågor kan jag i huvudsak ansluta mig till vad kommittén härutinnan

anfört.

I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet upprättats

förslag till förordning om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i

vad den utgår efter en skattesats av fem procent. Detta förslag överensstämmer

i huvudsakliga delar med det av kommittén framlagda, såsom alternativ

I betecknade författningsförslaget.

Specialmotivering.

1 §■

Kommittén har beträffande de i sakkunnigförslaget under denna paragraf

upptagna bestämmelserna anfört att av paragrafens avfattning framginge,

att omsättningsskatteförordningen i tillämpliga delar alltjämt skulle gälla vid

eftertaxering, prövning av besvär m. m.

Länsstyrelsen i Stockholms län har ansett det önskvärt att genom införande

av särskilda rubriker eller på annat sätt tydligare än i kommittéförslaget

angåves, vilka bestämmelser som hade avseende å den skärpta omsättningsskatten.

Departements- Det av länsstyrelsen i Stockholms län framförda önskemålet har i huvudchefen.

sak beaktats i departementsförslaget.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 386.

37

2 §.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. i denna paragraf i departementsförslaget

motsvara första resp. andra stycket i 2 § i kommittéförslaget.

Kommittén bär beträffande 2 § första stycket — avseende utestående

fordringar — anfört, att avgörande för skatteplikten vore tidpunkten för fullgörandet

av den skattskyldiges prestation. Sålunda bade det ingen betydelse

huruvida räkning eller faktura utskrivits eller ej.

I fråga örn 2 § andra stycket har kommittén påpekat, att vad där stadgades

ägde tillämpning även i den mån vid successiv leverans delleverans skedde

efter avvecklingen. Om uthyrning, som påbörjats före avvecklingen, fortsatte

därefter, förelåge även här möjlighet att genom nedsättning av avtalat vederlag

undgå skatt å den del av vederlaget, som belöpte å tiden efter avvecklingen.

Det nu sagda gällde också vissa kontrakt om arbetsbeting, såsom servicekontrakt

inom kontorsmaskinbranschen. För att nedsättning av vederlag

med belopp motsvarande i vederlaget ingående skatt skulle kunna medföra

skattefrihet, måste sådan nedsättning ske före utgången av den tid, som

omfattades av den skattskyldiges sista omsättningsuppgift.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har anfört, att anledning

icke funnes till erinran mot principen att skatt skulle utgå för fordringar för

varor, som levererats före skattens upphävande. Vid reparation av varor

bleve leveransdatum givetvis tidpunkten för varans återgång till beställaren.

Sveriges köpmannaförbund har framhållit, att förbundet förutsatte att man

i de fall, där utestående fordringar avsåge både skattepliktig och skattefri försäljning,

finge fördela fordringarna efter hittills tillämpade grunder eller alltså

i regel efter omsättningsfördelningen under året.

Vad angår kommitténs förslag örn uttagande av omsättningsskatt för framtida

leveranser har Skånes handelskammare anfört att en praktisk fråga vore,

i vad mån omsättningsskatt skulle utgå i fråga om ett före utgången av december

1946 slutet avtal örn leverans under nästkommande år, där förskottslikvid

ägt rum före utgången av nämnda månad. Då olika praxis i dylika

fall syntes föreligga beträffande omsättningsskattens redovisning, borde författningen

till förekommande av oenhetlig behandling innehålla direktiv, huru

sådana fall skulle regleras. Även länsstyrelsen i Malmöhus län har hemställt,

att bestämmelserna om redovisning av förskottsinbetalningar borde

utformas så, att tveksamhet angående skattskyldighet för dylika inbetalningar

icke uppstode.

Sveriges köpmannaförbund har anfört att enligt kommittéförslaget nedsättning

av pris för successiva leveranser skulle ske före utgången av den

tid, som omfattades av den skattskyldiges sista omsättningsuppgift. Detta

skulle innebära, att avtal om nedsättning måste träffas före utgången av år

1946. Med hänsyn till den korta tid,'' som stöde till förfogande för organisationerna

att informera sina medlemmar och jämväl för de skattskyldiga

att sätta sig in i de nya bestämmelserna, syntes det förbundet nödvändigt, att

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 386.

Departements
chefen.

Departements

chefen.

tiden för träffande av avtal om nedsättning utsträckes förslagsvis till den 1

juli 1947. Då delredovisning skulle ske den 15 juli 1947, borde hänsyn kunna

tagas till avtalsändringar, som vidtagits senast den 30 juni 1947. I den mån

skatt inbetalats under första halvåret 1947 men ändring av avtalet sedermera

skedde under loppet av samma halvår, syntes det rimligt, att restitution medgåves,

därest köpare och säljare gemensamt ingåve framställning därom eller

säljaren styrkte, alt restituerat belopp bomme köparen till godo i form av

minskat vederlag. Liknande uttalande har gjorts av Sveriges industriförbund

samt Sveriges hantverks- och smdindustriorganisation.

I 2 § 1 mom. i departementsförslaget har upptagits bestämmelsen örn

skattskyldighet för utestående fordringar vid utgången av år 1946. Frågan örn

uppdelningen av dylika fordringar i skattefria och skattepliktiga synes vara

av beskaffenhet att lämpligen kunna överlämnas åt praxis för besvarande.

Omfattningen av skattskyldigheten vid framtida leveranser har i departementsförslaget

reglerats i 2 § 2 morn. Detta stadgande avser endast det fall,

att jämväl likviden för leveransen sker efter årsskiftet. Har förskottsbetalning

skett före årsskiftet, skall likviden i vanlig ordning ingå i den skattepliktiga

omsättningen för den månad, då beloppet inflöt till den skattskyldige.

Beträffande frågan om den tidpunkt, före vilken nedsättning av avtalat vederlag

för framtida leverans skall ske för att skatteplikt icke skall föreligga,

må framhållas att — oavsett vilken skattepliktig omsättning som uppgivits i

de under år 1947 avlämnade uppgifterna — den skattskyldige äger att i

samband med taxeringen visa, att vederlaget för sådan leverans blivit nedsatt

och att vederlaget förty icke skall inräknas i den skattepliktiga omsättningen.

3 §.

Kommittén har framhållit att med vederlag, som icke kommit den skattskyldige

till godo, avsåges utestående fordringar ävensom enligt 2 § andra

stycket skattepliktig likvid för sådana leveranser, som ännu icke fullgjorts

vid tiden för omsättningsskattens avskaffande.

De i 3 § första stycket i departementsförslaget upptagna bestämmelserna

äro i sak likalydande med vad kommittén föreslagit.

I 3 § andra stycket i departementsförslaget har upptagits en uttrycklig

föreskrift, att avdrag må åtnjutas endast i den mån den skattskyldige förebringar

utredning örn att vederlag, varom här är fråga, mäste antagas icke

komma honom till godo.

5 §.

Kommittén har anfört följande.

Enligt 26 § omsättningsskatteförordningen skall, där tilläggsuppgift utvisar,

att skatt belöper å den skattepliktiga omsättningen under räkenskapsåret

till högre belopp än som tidigare erlagts, felande belopp inbetalas, da

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 386.

39

tilläggsuppgiften lämnas. Vid det motsatta förhållandet, att skatt erlagts

med för högt belopp, plägar för mycket erlagt belopp avdragas vid närmast

följande månadsredovisning. Eftersom månadsredovisning efter tidpunkten

för omsättningsskattens slopande icke kommer att avgivas, vore det beträffande

skattskyldig, som icke får någon skattepliktig omsättning att uppgiva

vid kvartalsredovisningarna, ur denna synpunkt lämpligt att den sista tillläggsuppgiften

avlämnades samtidigt med den sista huvuduppgiften. Ett

framflyttande av tidpunkten för huvuduppgiftens avlämnande skulle emellertid

innebära ett anstånd med inbetalning av skatt, som för det fall, att

förordningen upphäves vid utgången av julmånaden, kommer att uppgå till

betydande belopp. Å andra sidan skulle för nämnda fall ett förläggande av

tidpunkten för tilläggsuppgiftens avlämnande till den 20 januari för skattskyldig,

vars räkenskapsår sammanfaller med kalenderår, i regel påfordra

en särskild inventering av fordringar och lager före bokslutets upprättande.

Med hänsyn till vad nu anförts har någon ändring i de för avlämnande avhuvuduppgift

och tilläggsuppgift föreskrivna tidpunkterna icke föreslagits

i alternativ I.

Mot kommitténs uttalanden i denna del har jag ej något att erinra. Med Departement*- hänsyn till att 1947 års taxering i fråga om den skärpta omsättningsskatten CÄe^enföreslås

skola i samtliga fall omfatta tiden till utgången av år 1946, bör

emellertid för skattskyldiga med brutet räkenskapsår tilläggsuppgift i föreslagen

ordning avlämnas även beträffande till skärpt omsättningsskatt skattepliktig

omsättning. I enlighet härmed har i departementsförslaget i 1 §

andra stycket intagits en hänvisning jämväl till 5 §.

6 §.

Kommittén har framhållit, att den av kommittén föreslagna tidpunkten

för avlämnande av uppgift å utestående fordringar lämnade möjlighet för

skattskyldig, som icke dröjde alltför länge med upprättande av bokslutet, att

därifrån hämta nödigt material.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört, att med hänsyn till den mängd

avtal örn framtida leveranser, som på grund av rådande brist å material och

arbetskraft nu syntes ha träffats, det ur kontrollsynpunkt måhända vore påkallat,

att vissa kategorier skattskyldiga (verkstäder, leverantörer av byggnadsmaterial

etc.) lämnade uppgift å beloppet av vid tiden för skattens upphörande

för framtida leverans försålda varor samt huruvida i försäljningspriset

inräknats omsättningsskatt eller icke.

Den uppgift som avses i förevarande paragraf bör självfallet vara så full- Departement»- ständig, att kontroll kan verkställas däröver att skattskyldigheten rätteligen «*</«"•

fullgöres i de fall, då skatt skall utgå för fordringar som utestå vid utgången

av år 1946 eller för leveranser som avtalats före nämnda tidpunkt men full - göras först senare.

7 §■

Denna paragraf motsvaras, 1 mom. av 7 § i kommittéförslaget och 2 mom.

av 8 § i samma förslag.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Departement

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

8 §.

Denna paragraf i departementsförslaget motsvarar 9 § i kommittéförslaget.

Kommittén har framhållit, att det ur ordningssynpunkt hade ansetts lämpligt

att anmälan gjordes då skattskyldig önskade begagna sig av anståndsmöjligheten.

Skulle det inträffa, att anmälan icke gjorts och ej heller skatt inbetalts,

borde, innan åtgärder för indrivning vidtoges, länsstyrelsen efterhöra

huruvida anstånd önskades.

Riksräkenskapsverket har ifrågasatt — för att förenkla arbetet med uppbörden

under avvecklingsperioden — att skattebelopp understigande 100 kronor

icke skulle uppdelas å flera betalningstillfällen utan regelmässigt betalas

vid ett och samma betalningstillfälle.

Sveriges pianoförbund har hemställt att i förordningen måtte intagas en

bestämmelse av innebörd, att säljare — som icke utan uppenbar svårighet

kunde inbetala resterande omsättningsskatt vid angivna uppbördstillfällen

— borde beredas möjlighet att efter ansökan erhålla det ytterligare anstånd,

vartill synnerliga skäl kunde befinnas föreligga.

I förevarande paragraf i departementsförslaget har föreskrivits såsom uttryckligt

villkor för rätt att åtnjuta anstånd med inbetalning av resterande

femprocentig omsättningsskatt, att anmälan härom göres i huvuduppgiften

för andra kalenderkvartalet 1947. Det av riksräkenskapsverket framförda

förslaget om begränsning i anståndsrätten har beaktats i departementsförslaget.

Vidare har i paragrafen upptagits den föreskriften att, om synnerliga skäl

därtill äro, länsstyrelsen må medgiva utsträckning av anståndstiden med

högst ett år, d. v. s. till den 20 juni 1949. Denna föreskrift, som saknar motsvarighet

i kommittéförslaget, synes motiverad med hänsyn till de särskilt

långa kredittider, som förekomma inom vissa branscher.

12 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet i kommittéförslaget.

Länsstyrelsen i Kalmar län har anfört, att det borde uppmärksammas, att

den skattskyldige ägde rätt att göra avdrag för lämnad återbäring å skattepliktiga

varor. Härvid vore dock att märka att återbäringen skulle ha utlämnats

för att avdraget skulle godkännas. Detta innebure i de flesta fall, att avdrag

för denna post först kunde ske året efter det, då försäljningen skedde.

Med hänsyn till att de sakkunniga ansett, att sluttaxeringen även borde omfatta

under övergångsperioden redovisad omsättningsskatt, och sagda period

kunde utsträckas till sex månader, uppstode vid omsättningsskattens avveckling

den 1 januari 1947 inga svårigheter för den skattskyldige att inom föreskriven

tid uppgiva den utlämnade återbäringens storlek, då återbäringen

vanligtvis reglerades under årets tre första månader.

Kooperativa förbundet har framhållit, att enligt kommitténs förslag skulle

skattskyldig näringsidkare i uppgift, som avlämnades till länsstyrelsen senast

den 15 juli 1947, särskilt redovisa sådan skattepliktig omsättning, för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

4]

vilken vederlag icke kommit honom till godo den 30 juni 1947. Om denna

bestämmelse skulle äga tillämpning även på de kooperativa föreningarnas

återbäring, syntes svårigheter kunna uppstå i samband med dessa redovisningar.

Förhållandet vore ju att återbäring å sålda varor, som av kooperativ

förening beslutades efter räkenskapsårets utgång, normalt till avsevärd del

även innefattade omsättningsskatt, som utgått å de försålda varorna. Föreningen

ägde rätt att återfå sådan omsättningsskatt å försäljningar, som löpte

intill utgången av år 1946, och framställning örn restitution härav kunde

utan svårighet medhinnas före den 15 juli 1947 i fall då förenings räkenskapsår

sammanfölle med kalenderår. För de föreningar däremot som hade

annat räkenskapsår kunde svårigheter uppstå. Om en förening avslutade sina

räkenskaper exempelvis den 31 augusti 1947, kunde beslut om återbäring,

som ju delvis avsåge försäljningar under år 1946, fattas först under senhösten

1947. En sådan förening torde svårligen kunna göra framställning

om restitution förrän under år 1948, varför tidpunkten för slutlig redovisning

syntes böra kunna utsträckas till den 15 juli 1948.

I förevarande paragraf har upptagits en bestämmelse om att länsstyrelsen Departtmtnttmå,

efter ansökan av skattskyldig, medgiva restitution av allmän omsätt- <**/**•

ningsskatt i den mån densamma belöper på vederlag, som jämlikt 3 § eller

7 § 2 mom. vid taxeringen inräknats i den skattepliktiga omsättningen men

som enligt sedermera företedd utredning varken influtit eller kan antagas

komma att inflyta. Denna bestämmelse har ansetts erforderlig i främsta

rummet med hänsyn till den skärpning i avdragsrätten för osäkra fordringar,

som departementsförslaget innebär i jämförelse med kommittéförslaget.

Därest skattskyldig är berättigad till avdrag för lämnad återbäring, torde

hänsyn härtill regelmässigt kunna tagas vid taxeringen. Jag anser mig sålunda

icke böra föreslå särskilda regler med avseende å dessa fall.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer föredraganden,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att .

1) antaga det inom finansdepartementet upprättade förslaget till förordning

om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i vad den utgår efter

en skattesats av fem procent; samt

2) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för att i enlighet

med vad förut anförts borttaga vissa nu utgående subventioner med avseende

å livsmedelspriserna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rolf Arfwedson.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 388.

Bihang l.

PM

rörande verkningarna av omsättningsskattens avveckling.

Omsättningsskattens införande och bibehållande under kriget har varit

motiverat av statsfinansiella och penningpolitiska skäl. Man har varit ense

örn, att denna skatt borde avvecklas snarast möjligt efter krigets slut. Man

har därvid utgått från att såväl det penningpolitiska läget som de statsfinansiella

förhållandena efter krigets slut icke längre med samma styrka skulle

komma att tala för skattens bibehållande. Riksdagen har i sina uttalanden

i denna fråga städse förutsatt, att man, så snart det statsfinansiella läget och

övriga omständigheter det medgåve, borde vidtaga erforderliga åtgärder för

avveckling av den allmänna omsättningsskatten.

När riksdagen våren 1946 beslöt omsättningsskattens avveckling synes man

ha utgått från att det ekonomiska läget skulle medgiva en avveckling av skatten

vid halvårsskiftet 1947. Man räknade vid denna tid ganska allmänt med

en fortgående snabb förbättring av försörjningen, som skulle leda till en

minskning av spänningen mellan köpkraft och varutillgång och därmed till

minskat inflationstryck.

Man kan emellertid nu konstatera, att det allmänna ekonomiska läget utvecklat

sig på ett annat sätt än man föreställde sig vid den tid, då beslutet om

omsättningsskattens avskaffande fattades. Det råder för närvarande ett mycket

starkt inflationstryck. Spänningen mellan varutillgång och efterfrågan

utgör ett allvarligt hot mot prisstabiliteten. Icke minst på konsumtionsområdet

tenderar den effektiva köpkraften att överstiga löpande tillgång på varor.

Den oväntat starka stegring i omsättningen sedan föregående år, som omsättningsskatteintäktema

registrera (en ökning med 25—30 procent för de

senaste månaderna) synes till en del bero såväl på lagerförtäring som på en

»dold» prisstegring. I ett sådant läge måste ett slopande av omsättningsskatten

betecknas som en direkt olämplig åtgärd. Den omedelbara verkan kan

nämligen endast bliva ytterligare ökning av köpkraftstrycket på konsumtionsfronten.

Den sänkning av priserna, som borttagandet av omsättningsskatten

skall resultera i, kommer troligen icke att motsvaras av en ökad varutillgång.

En till nästa år genom lönehöjningar m. m. sannolikt väsentligt ökad inkomstsumma

kommer i så fall att stå emot ett med omsättningsskattens belopp

sänkt konsumtionsvärde. Det synes nämligen knappast försvarligt att

för nästa år räkna med någon väsentlig ökning i det för 1946 förvånansvärt

stora importöverskottet, vilket skulle vara nödvändigt för att åstadkomma en

minskning i det nuvarande köpkraftstrvcket. Med denna utgångspunkt bör

den ekonomiska politiken i vårt land med hänsyn till fastställda planer och

åtaganden i fråga örn export, investering och offentliga utgifter inriktas på

att hindra nuvarande tendens mot alltför snabb ökning i konsumtionen. Ett

borttagande av omsättningsskatten verkar uppenbarligen i rakt motsatt riktning.

Omsättningsskattens slopande i nuvarande läge har sålunda betydelsefulla

allmänna ekonomiska konsekvenser. Denna fråga bör enligt vår mening där
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

43

för icke främst bedömas ur så kortsiktiga synpunkter som intresset av att

hindra att levnadskostnadsindcx uppnår talet 249. Det bör i detta sammanhang

framhållas, att ramavtalet numera mot bakgrunden av den löneutveckling,

som ägt rum sedan prisstoppets införande, icke längre fyller någon rimlig

funktion. Förutsättningen för ramavtalet med dess bestämmelser örn

indextaket var lönestopp utom tor de sämst ställda grupperna. Önskvärt vore

därför, att man kunde ernå överenskommelse örn slopande av nuvarande

ramavtal. Otvivelaktigt skulle en sådan åtgärd leda till ett mindre uppskruvat

intresse på olika håll för levnadskostnadsindcx än för närvarande, varigenom

möjligheterna att föra en rationell ekonomisk pol i tik utan tvivel skulle

ökas.

Räknar man dock med att ramavtalets bestämmelser komma att bestå i

oförändrad form även under nästa år, måste man taga ställning till frågan,

huruvida den 3 procents lönehöjning, som skulle bli följden av att levnadskostnadsindex

vid bibehållen omsättningsskatt eventuellt överskrider gränsen

248, kan anses modifiera slutsatserna av ovan förda resonemang.

Man kan till en början konstatera, att slopandet av omsättningsskatten vid

den av nämnden föreslagna tidpunkten endast löser en tillfällig svårighet i

indexsituationen. Örn nuvarande pris- och lönestegringstendenser bestå under

övergångstiden, torde det icke vara möjligt att hindra en viss successiv

uppgång i prisnivån. Därmed kommer levnadskostnadsindcx åter att röra sig

uppåt mot indextaket. Det är därför mycket möjligt att effekten av omsättningsskattens

borttagande kommer alt relativt snart vara utplånad, varefter

närheten till indextaket åter kommer att vålla konstgjorda svårigheter för

prispolitiken. Härvid bör även beaktas att redan konstruktionen av socialstyrelsens

levnadskostnadsindcx. med skatteposten successivt stigande vid

ökad inkomst, vid nuvarande lönestegringstakt tenderar att med ganska stötkraft

verka i denna riktning.

För besvarandet av den ovan uppställda frågan gäller det emellertid främst

att bedöma verkningarna av en tämligen allmän lönehöjning med 3 procent,

som ett eventuellt genombrytande av indextaket skulle medföra, och jämföra

dessa med de ovan berörda följderna av omsättningsskattens borttagande.

Följande ungefärliga kalkyl torde kunna göras. Därest man i syfte att förhindra

en lönestegring på 3 procent slopar omsättningsskatten från och med

årsskiftet betyder detta, att man under år 1947 för en kostnad av närmare

400 miljoner kronor köper en tillfällig lättnad i indexsituationen, d. v. s.

kostnaden för varje enhets sänkning av levnadskostnadsindcx genom omsättningsskattens

slopande uppgår till inemot 100 miljoner kronor. Antalet

av ramavtalet berörda arbetare och anställda torde utgöra åtminstone 1 miljon

och den totala lönesumman för dessa torde ligga vid i runt tal 5 miljarder

kronor. Örn levnadskostnadsindcx vid beräkningstillfället i mars 1947

skulle uppnå talet 249, kommer det från 20,7 till 25.7 procent höjda indextilllägget

att utgå från och med den 1 maj. d. v. s. under 8 månader av året.

Detta innebär, att den köpkraftsökning under år 1947. som föranledes av indextakets

överskridande, kommer att belöpa sig till omkring 2 procent av

den ovan angivna lönesumman eller i runt tal 100 miljoner kronor, ett belopp

som utgör drygt fjärdedelen av det köpkraftstillskott. som kommer att

bliva följden av omsättningsskattens slopande från och med årsskiftet. Räknat

på helt år blir proportionen drygt en tredjedel. Det föreligger sålunda enligt

vår uppfattning intet tvivel örn att inflationstrycket kommer att ökas som

följd av omsättningsskattens borttagande. Det kan tilläggas, att den minskning

i de direkta skatterna, som uppsla!'' under första hälften av 1947 till

följd av övergången lill källskatt, gör ett borttagande av omsättningsskatten

än mer olämpligt ur bitr angivna synpunkter.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Manis proposition nr 386-

Till detta resonemang bör fogas den synpunkten, att en av ramavtalet bestämd,

eventuell lönestegring ur kostnadssynpunkt icke kan tillmätas någon

avgörande roll. Vid den takt i lönestegringen, som knappheten på arbetskraft

drivit fram under det senaste året (för industrien noteras en faktisk genomsnittlig

lönestegring med 8—9 procent mellan 1945 och 1946) och som

synes vara i växande, kan en eventuell lönehöjning med 3 procent varken

isoleras som ett särskilt problem eller tillmätas större betydelse. Örn man är

beredd att acceptera den långt större kostnadsökning, som den fortlöpande

lönestegringen utanför ramavtalet innebär, så finnes enligt vår mening icke

anledning att vidtaga en, från synpunkten av en konsekvent förd ekonomisk

politik irrationell, åtgärd för att — eventuellt endast för begränsad period

— förhindra en mindre del av lönestegringen.

Som ett ytterligare argument för omsättningsskattens bibehållande tills vidare

vilja vi anföra den omständigheten, att det icke torde vara möjligt att i

nuvarande läge räkna med att skattebortfallet överlag kommer konsumenterna

tillgodo. Att priskontrollnämnden skulle kunna utöva verkligt effektiv

kontroll över att prissänkningar genomgående företagas, anse vi icke möjligt.

Vid den utredning, som nämnden verkställde våren 1946, vilken nämnden

omnämner i sin skrivelse, kom man fram till att ungefär 25 procent av det

skattepliktiga konsumtionsvärdet finge anses falla utanför kontrollmöjligheterna.

Detta betyder naturligtvis icke, att skattens borttagande icke även

inom denna del av konsumtionen kan resultera i prissänkningar. Men pressen

uppåt på prisnivån är under rådande förhållanden som ovan framhållits så

stark att man måste räkna med att olika näringsidkare komma att söka och

ganska lätt finna kompensation för inträffade kostnadsstegringar genom uttagande

av oförändrade priser trots skattebortfallet. Om skatten slopas vid

årsskiftet, innebär detta, att i runt tal kanske omkring 100 miljoner kronor

under år 1947 skulle kunna komma icke konsumenterna utan handeln och

andra omsättningsskattepliktiga näringsidkare till godo i form av marginalförbättring.

Detta belopp skulle koncentreras till de perifera områden där

priskontroll icke kan utövas effektivt. Ett dylikt resultat av omsättningsskattens

slopande torde icke kunna undvikas i rådande konjunktursituation, karakteriserad

av högt kostnadstryck och en stark »selleri märket».

Sammanfattningsvis vilja vi framhålla att omsättningsskatten enligt vår

mening icke bör slopas förrän man uppnått en väsentligt bättre balans mellan

varutillgång och köpkraft än som för närvarande råder. I ett läge med relativt

riklig varuförsörjning föreligga även större förutsättningar för att skattebortfallet

effektivt skall slå igenom i form av prissänkningar. Omsättningsskattens

slopande i nuvarande läge innebär icke någon effektiv broms på

prisutvecklingen, icke något skydd för vårt penningvärde, såsom det hävdas

i den populära diskussionen. Åtgärden betyder blott att man åstadkommer

en mot skatteminskningen svarande köpkraftsökning, som med nuvarande

bristande balans mellan varutillgång och efterfrågan tenderar att än mer

öka inflationstrycket. Då riksdagen redan beslutat att omsättningsskatten

skall avvecklas senast vid halvårsskiftet 1947, anse vi att Kungl. Majit bör i

proposition till riksdagen taga upp frågan örn omsättningsskattens slopande

till förnyad prövning. Ovan berörda väsentliga förändringar i det allmänna

ekonomiska läget, som ägt rum sedan det tillfälle, då riksdagen diskuterade

frågan, synas utgöra tillräcklig motivering.

Stockholm den 4 november 1946.

ERIK LUNDBERG.

OLLE KARLEBY.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr -386.

45

Bihang ll.

Till KONUNGEN.

Genom beslut den 8 november 1946 har Kungl. Maj:t uppdragit åt statens

livsmedelskommission dels att i samråd med statens sockernämnd och statens

priskontrollnämnd skyndsamt verkställa utredning rörande i vilken utsträckning

kostnaderna för jordbruksregleringarna i samband med en avveckling

av den allmänna omsättningsskatten från och med den 1 januari

1947 lämpligen böra slå igenom i konsumentpriserna och i vad mån dessa

priser skulle påverkas härav, dels att verkställa beräkningar i vad mån anslagen

för prisreglerande verksamhet på jordbrukets område skulle beröras

av en dylik åtgärd. Med anledning härav får kommissionen anföra följande.

För prisreglerande åtgärder på jordbrukets område jämte därmed sammanhängande

ändamål ha för budgetåret 1946/47 följande anslag anvisats i enlighet

med Kungl. Maj:ts proposition nr 267 till 1946 års riksdag:

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

ett reservationsanslag av ........................ kronor 145 000 000,

b) till Förmalningsersättning ett förslagsanslag........ » 5 000 000,

c) till Kostnader i samband med Svenska spannmåls
aktiebolagets

verksamhet ett reservationsanslag av . . » 15 000 000,

d) till Prisrabattering å vissa livsmedel ett anslag av . . » 95 000 000,

För täckande av kostnader i samband med sockerregleringen har vidare

i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition nr 243 till 1946 riksdag å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisats ett reservationsanslag av

kronor 22 000 000.

Av de anslag, som sålunda anvisats för prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område jämte därmed sammanhängande ändamål, äro vissa att betrakta

såsom mera tillfälliga anordningar, betingade av det för närvarande

rådande internationella marknadsläget. Detta gäller särskilt det för täckande

av kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet anvisade

reservationsanslaget av 15 000 000 kronor. (Beträffande detta anslag

vill kommissionen erinra örn att, såsom kommissionen redan meddelat, en

höjning av detsamma blir erforderlig för innevarande budgetår.) Då ett slopande

eller en omläggning av den prisreglerande verksamhet, som sker genom

spannmålsbolaget, torde böra bli beroende bl. a. av i vilken utsträckning

de nu mycket höga priserna på spannmål och fodermedel på den internationella

marknaden komma att bli bestående, har kommissionen icke ansett

anledning föreligga att för närvarande till närmare prövning upptaga

härmed sammanhängande spörsmål.

Vissa andra här ifrågavarande anslag äro avsedda att fylla syften av rent

social natur. Ett slopande av dessa anslag torde få bli beroende av införandet

av sociala hjälpåtgärder av annan art. Rörande det för prisrabattering å

vissa livsmedel beviljade anslaget av 95 000 000 kronor kan erinras örn att i

Kungl. Maj:ts propositioner nrs 222 och 267 till 1946 års riksdag uttalats, att

frågan om prisrabattering å livsmedel torde få tagas under omprövning i

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

samband med förslaget örn införande av kontanta barnbidrag. Vid denna

omprövning torde för övrigt utöver sistnämnda bidrag även den i år beslutade

reformen av folkpensionerna, vilken är avsedd att träda i kraft den 1

januari 1948, böra beaktas. På motsvarande sätt synes en eventuell avveckling

av det för närvarande utgående producent bidraget på mjölk, för vilket

för år 1946/47 anvisats ett belopp av 53 000 000 kronor, ingående i det ovan

nämnda reservationsanslaget för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område,

böra bli beroende av att ett stöd i andra former för det mindre jordbruket

kommer till stånd.

Beträffande de kostnader, som äro förenade med den egentliga jordbruksregleringen,

delar livsmedelskommissionen principiellt uppfattningen, att

dessa kostnader i samband med övergången till fredshushållning böra få slå

igenom i konsumentpriserna. Det kan bär erinras om att kommissionen redan

i sin skrivelse den 12 april 1946 angående utformningen av jordbruksregleringen

under år 1946/47 berörde frågan om möjligheten av att redan

för nämnda år begränsa ifrågavarande bidrag. Kommissionen anser för sin

del, att det ur de synpunkter kommissionen företräder måste anses lämpligt

att avvecklingen av ifrågavarande bidrag sker i samband med omsättningsskattens

slopande.

Den omläggning av jordbruksregleringen, som kan komma ifråga i samband

med omsättningsskattens slopande, synes med hänsyn till vad nu anförts

närmast böra avse dels mjölkpristillägget, lantsmörsbidraget och vissa

särskilda mjölkbidrag, dels anslaget för sockerregleringens genomförande.

Härutöver uppkommer i detta sammanhang frågan, huruvida de säsongmässiga

pristillägg å vissa köttvaror, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den

30 augusti 1946 förutsatts skola utgå under produktionsåret 1946/47, skola

utgå under senare delen av nämnda år. För sistnämnda tillägg har i den

reviderade jordbrukskalkylen beräknats ett sammanlagt belopp av 7 500 000

kronor, varav 5 500 000 avsågos skola användas under sommarmånaderna

1947.

Det allmänna mjölkpristillägget utgår för närvarande med 56 öre per kilogram

mjölkfett för sådan vid mejeri invägd mjölk, som användes för smörberedning,

samt med 38 öre per kilogram mjölkfett för konsumtionsmjölk

och konsumtionsgrädde. Till detta allmänna mjölkpristillägg kommer i Norrland

och vissa delar av Svealand och Götaland ett extra mjölkpristillägg, vilket

för nedan angivna områden uppgår till följande belopp i öre per kilogram

mjölkfett i den vid mejeri invägda mjölken och grädden:

Norrbottens län och Västerbottens läns lappmark ävensom socknarna

Bodum, Fjällsjö, Junsele, Ådalsliden, Ramsele och Edsele i Västernorrlands

län såvitt angår mjölk, som levereras till Ångermanlands mejeriförenings

mejeri i Backe .......................................... 129

Västerbottens län i övrigt .................................... 116

Västernorrlands län utom beträffande mjölk, som från nyssnämnda

socknar levereras till Ångermanlands mejeriförenings mejeri i Backe,

ävensom Jämtlands län och Gävleborgs län med undantag av Gästrikland

........................................................... 80

Gästrikland, Kopparbergs län, Tegelsmora, Österlövsta, Hållnäs, Tierps,

Söderfors, Tolfta, Västlands och Älvkarleby socknar samt Tierps köping

i Uppsala län, Harbo, Östervåla och Nora socknar samt Dalarnas

mejeriförenings område i Västerfärnebo socken av Västmanlands län,

Värmlands län, örebro läns bergslag samt Tossbo och Vedbo härader

och Åmåls stad inom Älvsborgs län .............................. 20

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

47

För utbetalande av mjölkpristillägg under regleringsåret 1946/47 har anvisats

ett belopp av 79 000 000 kronor. Härav beräknas vid oförändrade grunder

för bidragets utbetalande 13 000 000 kronor belöpa på allmänt mjölkpristillägg

för konsumtionsmjölk, 48 200 000 kronor på allmänt mjölkpristillägg

på mjölk för smörberedning samt 17 800 000 kronor på extra mjölkpristillägg.

Av det till mjölkpristillägg anvisade totalbeloppet beräknas följande

delbelopp belöpa på tiden efter den 1 januari 1947:

Allmänt mjölkpristillägg

för konsumtionsmjölk ............................ 6 500 000 kronor

för produktmjölk ................................ 23 700 000 »

extra mjölkpristillägg .............................. 8 500 000 »

38 700 000 kronor.

Beträffande verkningarna av ett slopande av nu berörda subventioner får

kommissionen anföra följande.

Det allmänna mjölkpristillägg av 56 öre per kilogram mjölkfett, som utgår

å mjölk, som vid mejeri användes till smörberedning, motsvarar i runt

tal 50 öre per kilogram smör. Ett slopande av detta bidrag skulle sålunda

medföra en höjning av smörnoteringen med sistnämnda belopp till 4 kronor

55 öre per kilogram och, vid oförändrade handelsmarginaler, en höjning av

smörpriset i detaljhandeln till 5 kronor 5 öre per kilogram. Enligt beräkningar,

som verkställts inom socialstyrelsen och statens priskontrollnämnd,

medför en dylik prishöjning en ökning av den s. k. indexfamiljens utgifter

med 20,35 kronor och en stegring av levnadskostnadsindex med 0,950 enheter.

Det allmänna mjölkpristillägget för konsumtionsmjölk och konsumtionsgrädde

utgör för närvarande, såsom tidigare nämnts, 38 öre per kilogram

mjölkfett. För ett slopande av detta mjölkpristillägg erfordras till att börja

med en allmän höjning av priset på konsumtionsmjölk med 1 öre per liter.

Då en sådan prishöjning emellertid endast motsvarar ett belopp av 32,3 öre

per kilogram mjölkfett, erhålla jordbrukarna genom densamma icke full

kompensation för mjölkpristillägget, utan en differens uppkommer av 5,7

öre per kilogram mjölkfett, motsvarande omkring 2 000 000 kronor, vilket

belopp lämpligen torde i den ordning nedan angivits böra utjämnas genom

lokala prisjusteringar.

Kommissionen får i detta sammanhang erinra örn att å vissa orter av statsmedel

utbetalas kompensation till mejerierna för utebliven prishöjning å

konsumtionsmjölk. Dylik kompensation utgår med 1,5 öre per kilogram

mjölk i Göteborg samt 0,5 öre per kilogram mjölk i Halmstad, Höganäs,

Ängelholm och Landskrona. Kostnaderna för denna kompensation ha för

regleringsåret 1946/47 beräknats till 1 200 000 kronor. Enligt kommissionens

mening torde dessa särskilda bidrag böra upptagas till omprövning i samband

med ett slopande av det allmänna mjölkpristillägget. Elt slopande av

desamma skulle förutsätta en höjning av priset på konsumtionsmjölk med

ytterligare 1 öre per kilogram på de nämnda orterna utöver den förut berörda

allmänna prishöjningen med 1 öre per kilogram. Den merinkomsf,

som härigenom skulle komma att tillföras mejerierna i de fyra sistnämnda

orterna, torde i så fall i jordbrukskalkylen få avräknas mot den inkomstminskning,

som uppkommer genom den förut berörda differensen mellan

32,3 och 38 öre per kilogram mjölkfett. Beträffande Göteborg kommer emellertid

en extra prishöjning med 1 öre per kilogram mjölk icke att fullt motsvara

den nu utgående kompensationen. 1 detta sammanhang får kommissionen

emellertid meddela att pristillägget för flaskmjölk i Göteborg stannar

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition iw 386.

vid 3 öie per liter mot 4 öre per liter i Stockholm. Krav ha vid upprepade

tillfällen framförts om en höjning av flaskersättningen i Göteborg till 4 öre

per liter, men dessa lia av kommissionen och priskontrollnämnden avslagits

under hänvisning till bland annat den förhållandevis stora distributionen av

flaskmjölk i Göteborg. Det synes kunna övervägas att nu genomföra denna

höjning av flaskersättningen i Göteborg. Priset på annan konsumtionsmjölk

än flaskmjölk skulle i så fall i Göteborg höjas med 2 öre per liter och priset

på flaskmjölk med 3 öre per liter.

I syfte att åstadkomma en fullständig utjämning av den förut berörda

differensen av omkring 6 öre per kilogram mjölkfett synes det vidare böra

övervägas att genomföra en ytterligare prishöjning på konsumtionsmjölk med

1 öre per liter i vissa delar av landet, där priset för närvarande är jämförelsevis

lågt i förhållande till priset i angränsande områden och där yrkanden

örn en prishöjning tidigare i olika sammanhang framförts. Kommissionen

får i detta sammanhang erinra örn att en dylik extra höjning av mjölkpriset

med 1 öre per kilogram inom vissa områden förordats av kommissionen

redan i dess skrivelse den 12 april 1946 angående utformningen av

jordbruksregleringen under regleringsåret 1946/47. Särskilt angelägen synes

en sådan höjning vara beträffande Värmland, men även vissa andra områden

torde i detta sammanhang böra komma i fråga. Den närmare avgränsningen

av de områden, för vilka en dylik ytterligare prishöjning med 1 öre per

liter skulle komma till stånd, torde, därest detta förslag bifalles av Kungl.

Maj:t, böra bli föremål för ytterligare utredning genom livsmedelskommissionen.

Med avseende på de nu sist berörda åtgärdernas återverkningar på levnadskostnaderna

kan nämnas, att en höjning av mjclkpriset med 1 öre per

liter medför en stegring av indexfamiljens utgifter med 10,15 kronor och en

höjning av levnadskostnadsindex med 0,474 enheter. Med inräknande av de

ovan berörda ytterligare prishöjningarna inom vissa områden synes den

sannolika effekten på levnadskostnadsindex kunna beräknas till omkring

0,6 enheter.

Såsom framgår av vad nu anförts skulle en prishöjning på smör med 50

öre per kilogram och på mjölk med dels generellt 1 öre per liter och dels

därutöver 1 öre per liter inom vissa områden (i Göteborg 2 öre per liter för

flaskmjölk) möjliggöra ett slopande av det allmänna mjölkpristillägget såväl

å konsumtionsmjölk och konsumtionsgrädde som å för smörberedning använd

mjölk ävensom ett borttagande av den kompensation för utebliven

prishöjning på konsumtionsmjölk, som för närvarande utgår å vissa orter.

Däremot skulle de extra mjölkpristilläggen i norra samt vissa delar av mellersta

Sverige kvarstå även efter en dylik åtgärd. Sistnämnda tillägg uppgå,

såsom tidigare nämnts, till ett belopp av 17 800 000 kronor. Det kan i detta

sammanhang nämnas, att detta belopp, utslaget på hela den inom landet

försålda konsumtionsmjölken resp. konsumtionsgrädden motsvarar 1,85 öre

per kilogram.

En höjning av priset på mejerismör med 50 öre per kilogram synes böra

medföra en prishöjning även på lantsmör och ett slopande av lantsmörbidraget.

Kommissionen önskar i detta sammanhang framhålla, att ett slopande

av detta bidrag i nuvarande läge icke synes behöva möta större betänkligheter

från lantsmörproducenternas sida. Så länge matfettsregleringen

äger bestånd kan nämligen lantsmöret utan svårighet vinna avsättning även

efter en förhöjning av priset. Härtill kommer att den tidigare genomförda

prishöjningen på kalvkött, vilken enligt kommissionens uppfattning får antagas

bliva bestående även för framtiden, torde stimulera många jordbrukare

att övergå från lantsmörsproduktion till gödkalvsuppfödning.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

49

Kommissionen får i detta sammanhang erinia örn att för Norrland med

undantag av Gästrikland utgår en förhöjning av lantsinörsbidraget med 25

öre per kilogram. Med hänsyn lill vad ovan framhållits rörande bibehållande

av det extra mjölkpristillägg, sorn utgår i norra och vissa delar av mellersta

Sverige, kunna skäl givetvis anföras för att bibehålla även detta särskilda

norrlandsbidrag å lantsmör. A andra sidan uppgår emellertid detta bidrag

till ett mycket litet belopp — för innevarande budgetår — 19 000 kronor.

Med anledning härav och då dessutom utbetalandet av dylika bidrag kräver

en i förhållande till beloppet vidlyftig administrativ apparat, synes det kunna

övervägas att slopa även detta bidrag.

I samband med en höjning av smörpriset torde även frågan om prissättningen

på margarin få upptagas till prövning. Margarinpriset uppgår för

närvarande till 2,70 å 2,80 kronor i detaljhandeln, medan smörpriset utgör

4,55 kronor, varför en prisskillnad av 1,85 å 1,75 kronor föreligger. Accisen

å margarin uppgår till 23 öre per kilogram. För närvarande utbetalas vissa

bidrag ur clearingskassan för fettråvaror, som användas för framställning av

hushållsmargarin. Dessa bidrag kunna uppskattas till i genomsnitt 5 öre per

kilogram hushållsmargarin.

Vid ett bedömande av frågan örn den ovan ifrågasatta smörprishöjningens

återverkningar på margarinpriset torde man enligt kommissionens uppfattning

böra utgå ifrån att priserna på smör och margarin böra inbördes

avvägas på sådant sätt, att konsumenterna kunna behålla rätten att inom

ransoneringens ram vid varje särskilt tillfälle fritt välja mellan olika slag

av matfett. Ur ransoneringstekniska synpunkter skulle nämligen en uppdelning

av matfettskupongerna på smör resp. margarin innebära betydande

olägenheter. Att på förhand med någon större säkerhet bedöma vilket pris

på margarin, som behöver tillämpas för att detta resultat skall uppnås, är

icke möjligt. Det torde få ankomma på kommissionen att vidtaga för detta

syfte erforderliga justeringar av margarinpriset.

I anslutning till vad ovan anförts angående slopandet av det allmänna

mjölkpristillägget får kommissionen även erinra örn att för erhållande av

dessa tillägg gälla vissa villkor, avseende bland annat prissättningen vid försäljning

av mjölk och mejeriprodukter, mejeriernas skyldighet att mottaga

mjölk från producenter, kvalitets- och fetthaltsbetalning, utbetalande

av producentbidrag samt vissa skyldigheter i fråga om bokföring och

avlämnande av statistiska uppgifter (Kungl. Maj:ts kungörelse den 28 november

1941 angående pristillägg för mjölk m. m., i vissa delar ändrad

genom kungörelse den 31 juli 1945). Då det synes vara av stor betydelse

alt dessa åligganden för mejerierna icke bortfalla, synes det vara angeläget

att i händelse av mjölkpristilläggets slopande finna någon form för deras

bibehållande. Så länge producentbidrag utbetalas av statsmedel till ett stort

antal mejerileverantörer synes möjlighet föreligga alt lill rätten att utbekomma

detta bidrag knyta vissa villkor beträffande såväl prissättningen

på mjölk och mejeriprodukter sorn övriga förhållanden av betydelse i detta

sammanhang. Även örn utbetalandet av producentbidrag i den ovan åberopade

författningen angives såsom en skyldighet, som mejerierna måste uppfylla

för alt komma i åtnjutande av mjölkpristillägg, torde nämligen ifrågavarande

bidrag vara av sådan betydelse för ett mycket stort antal mjölkproducenter,

alt mejerierna för att komma i åtnjutande av detsamma få förutsättas

vara villig all åtaga sig vissa förpliktelser. Då rätten att erhålla producentbidrag

enligt de nuvarande bestämmelserna är knuten till rätten att

utbekomma mjölkpristillägg, gäller i realiteten redan den här föreslagna

anordningen. I formellt hänseende förutsätter densamma emellertid en om
Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 386.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

arbetning av Kungl. Maj:ts förut anförda kungörelse av den 28 november

1941. Frågan hur nu berörda spörsmål skola lösas, för den händelse 1942

års jordbrukskommittés förslag angående producentbidragets ersättande med

vissa kontanta bidrag vinner Kungl. Majis och riksdagens bifall, torde få

upptagas till prövning i samband med den fortsatta behandlingen av frågan

om jordbruksregleringens framtida utformning.

Övriga nu utgående mjölkbidrag — körlinjebidrag, merfraktersättning,

regleringskostnadstillägg och ersättning tor behandlingen av konsumtionsmjölk

vid vissa mejerier — äro betingade av rådande försörjningsläge och

torde med hänsyn härtill icke böra upptagas till omprövning i detta sammanhang.

Kommissionen övergår härefter till att behandla frågan om de statliga

pristilläggen på kött och fläsk. Dylika pristillägg ha utgått under sommaren

och hösten 1946 i syfte att stimulera tillförseln av slaktdjur. 1 sin skrivelse

den 23 augusti 1946 angående prissättningen på jordbrukets produkter under

regleringsåret 1946/47 har kommissionen anfört, att ett efter vidtagande

av vissa angivna prisjusteringar kvarstående oreglerat belopp av 500 500

kronor torde böra tills vidare reserveras för att stå till förfogande för reglering

av kött- och fläskpriserna under senare delen av produktionsåret. Det

förutsattes i anslutning därtill att det vid fortsatt reglering av handeln med

kött och fläsk skulle bli nödvändigt att under sommaren 1947 på samma sätt

som skett åren 1945 och 1946 stimulera tillförseln av slaktdjur genom statliga

pristillägg.

Vid ett slopande av omsättningsskatten kan det givetvis komma i fråga att

slopa även dessa statliga pristillägg och i stället tillåta en motsvarande säsongmässig

höjning av priserna. Emellertid torde i detta sammanhang enligt

kommissionens mening den omständigheten böra beaktas, att dylika tillägg

äro av speciellt värde därigenom att desamma medverka till att största möjliga

del av slakten föres inom ramen för gällande handelsreglering. Härtill

kommer att desamma äro av rent tillfällig natur, i det att förutsättningarna

för deras utbetalande komma att upphöra i och med ransoneringens slopande.

Det synes därför beträffande dessa pristillägg icke föreligga samma skäl

som beträffande de förut berörda mjölkpristilläggen att sammankoppla deras

slopande med slopandet av omsättningsskatten. En förändring av de för

år 1946/47 redan godkända regleringsåtgärderna på detta område torde därför

böra komma i andra hand i jämförelse med de ovan ifrågasatta förändringarna

beträffande mjölkregleringen.

Beträffande sockerregleringen har statens sockernämnd i en till livsmedelskommissionen

ingiven, den 14 november 1946 dagtecknad skrivelse bland

annat anfört följande. För att kostnaderna för sockertillverkningen skola

från den 1 januari 1947 slå igenom i priserna å socker och sirap samt några

statsanslag ej erfordras för sockerregleringen 1946/47 och (vid bibehållen

kostnadsnivå) ej heller för kommande regleringsåret 1947/48, torde priserna

från och med den 1 januari 1947 böra höjas med för socker uppskattningsvis

11 — eller för säkerhets skull möjligen 12 — öre och för sirap 7 eller

möjligen 8 öre per kilogram. En höjning från och med den 1 januari 1947

av sockerpriset med 12 öre och av sirapspriset med 8 öre beräknas för år

1946/47 tillföra statsverket ett belopp, som med i runt tal 1 miljon kronor

överstiger det för samma år vid oförändrade priser approximativt uppskattade

anslagsbehovet. Vid en prishöjning med 11 öre per kilogram för socker

och 7 öre per kilogram för sirap skulle däremot för år 1946/47 uppkomma

ett anslagsbehov av uppskattningsvis 1 300 000 kronor för sockerregleringens

genomförande. Skulle prishöjningen bli mindre än 11 resp. 7 öre per kilo
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

gram beräknas anslagsbehovet stiga med ungefär 2 200 000 kronor för varje

öre, varmed prishöjningen understiger de nu senast nämnda beloppen. För

år 1947/48 har varje öres variation i prishöjningen beräknats motsvara ett

belopp av 2,5 miljoner kronor.

Sockernämnden har i anslutning till de anförda beräkningarna framhållit,

att det ur försäljningssynpunkt vore lämpligast, att hela höjningen toges på

en gång. Vidare har nämnden velat fästa uppmärksamheten på att handeln

i samband med prisstegringen tillföres vinster å de lager, som inköpts till de

lägre men kunna utförsäljas till de högre priserna, samtidigt som nämnden

dock ansett det knappast ankomma på nämnden* att bedöma, huruvida några

särskilda åtgärder böra vidtagas i anledning härav.

Livsmedelskommissionen biträder för sin del sockernämndens uppfattning

örn lämpligheten av att hela den erforderliga prishöjningen uttages på en

gång. Prishöjningen torde enligt kommissionens mening böra bestämmas till

11 öre per kilogram för socker och 7 öre per kilogram för sirap. Beträffande

den av sockemänmden påpekade möjligheten för handeln att i samband

med prishöjningen uttaga vissa vinster på inneliggande lager torde det få

ankomma på kommissionen och svenska sockerfabriksaktiebolaget att genom

en reglering av handelns inköp förebygga att prishöjningen ger anledning

till en spekulativ lagerökning. Det synes däremot icke vara något väsentligt

att erinra emot att prisstegringen på handelns normala lager, i den

mån dessa icke överstiga en viss storlek, kommer handeln till godo. I detta

sammanhang kan erinras om att försäljningsmarginalen på socker under

hela kristiden varit låg och att en viss kompensation härför i form av lagervinst

icke synes oskälig.

Sammanfattningsvis får kommissionen anföra följande.

Enligt kommissionens mening tala starka skäl för att de till producenterna

utgående priserna på jordbruksprodukter få slå igenom i konsumentpriserna

och att systemet med statliga subventioner sålunda avvecklas. Kommissionen

delar, såsom framgått redan av dess skrivelse den 12 april 1946 angående

jordbruksregleringen under år 1946/47, den i Kungl. Maj:ts proposition

nummer 222 till innevarande års riksdag uttalade uppfattningen, att detta

bör ske i samband med en avveckling av omsättningsskatten. Beträffande de

i det föregående ifrågasatta åtgärderna synes enligt kommissionens mening

en avveckling av sockersubventionen och ett slopande av det allmänna pristillägget

å mjölk för smörberedning samt lantsmörsbidraget i första hand

böra ifrågakomma och därnäst ett slopande av det allmänna mjölkpristilllägget

för konsumtionsmjölk samt den å vissa orter utgående kompensationen

för utebliven prishöjning å konsumtionsmjölk. Beträffande de säsongmässiga

pristilläggen å kött och fläsk synes enligt kommissionens mening

skäl kunna anföras såväl för deras bibehållande som deras slopande. I varje

fall synes ett slopande av dessa bidrag i nu förevarande sammanhang få anses

vara en angelägenhet av mera underordnad betydelse med hänsyn lill alt

desamma måste förutsättas bliva avvecklade i samband med ransoneringens

slopande.

De bär ovan ifrågasatta åtgärdernas inverkan på levnadskostnadsindex belyses

av följande sammanställning, vilken grundar sig på beräkningar, verkställda

inom statens priskontrollnämnd.

Mjölk 1 öre per liter........ 0-474 enheter

Smör 50 » » kilogram . .. 0-950 »

Socker 11 » » » ... 0-fi49 »

2-073 enheter

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

Beträffande margarin kommer en prishöjning att medföra en stegring av

levnadskostnadsindex med 0121 enheter för varje 10-tal öre, varmed priset

höjes. Vidare torde den ytterligare höjning av priset på konsumtionsmjölk

i vissa områden, utöver den generella prishöjningen med 1 öre per liter, som

ovan förordats, komma att medföra en stegring av levnadskostnadsindex

med uppskattningsvis 0,1.

Återverkningarna av de ifrågasatta prisförändringarna på de för prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område anvisade anslagen belysas av följande

sammanställning:

Allmänt mjölkpristillägg

för konsumtionsmjölk........

» produktmjölk ............

Lantsmörsbidrag...............

Kompensation för utebliven prishöjning.

.....................

Beviljat belopp

för år

1946/47

Beräknat belopp

för tiden

efter

Vi 1947

13 000 000 6 500 000

48 200 000 23 700 000

400 000 200000

1 200 000 600 000

Summa kronor 62 800 000 31 000 000

Beträffande sockerregleringen har statens sockernämnd beräknat anslagsbehovet

för regleringsåret 1946/47 till 25 500 000 kronor. Sockernämnden

bär anfört, att statsregleringen år 1946/47 vid en prishöjning på socker och

sirap från och med den 1 januari 1947 med 11 respektive 7 öre per kilogram

skulle tillföras ett belopp av 24 200 000 kronor, vilket skulle leda till att

ett prisregleringsanslag å uppskattningsvis 1 300 000 kronor bleve erforderligt

för nämnda år eller att sistnämnda belopp finge överföras till året 1947/

48 att då täckas av den för detta år påräkneliga inkomsten.

Vid sin behandling av förevarande ärende har livsmedelskommissionen

icke ansett sig böra ingå på frågan om de ifrågasatta prisförändringarnas

lämplighet med hänsyn till det aktuella indexläget. Denna sida av frågan

har upptagits av statens priskontrollnämnd, i ett av nämnden den 23 november

1946 avgivet yttrande.

I behandlingen av detta ärende inom kommissionen ha deltagit kommissionens

ordförande samt ledamöterna Norup, Bonow, Carlsson och Åslund.

Stockholm den 23 november 1946.

Helmer Olsson

Statens livsmedelskommission

OLOF SÖDERSTRÖM

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 386.

53

Bihang lil.

Förslag

till

förordning om undantagande från skatteplikt enligt förordningen

den 13 december 1940 (nr 1000) av varor, beträffande vilka allmän

omsättningsskatt utgår med fem procent, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Allmän omsättningsskatt, som utgår efter en skattesats av fem procent av

den skattepliktiga omsättningen, skall icke uttagas efter den 31 december

1946; dock skola, med iakttagande av vad nedan stadgas, hittills gällande bestämmelser

om allmän omsättningsskatt för dylik skattepliktig omsättning

även efter nämnda tidpunkt äga tillämpning beträffande förhållanden, som

hänföra sig till tiden dessförinnan.

Allmän omsättningsskatt, som utgår efter högre skattesats än fem procent,

skall uttagas enligt hittills gällande bestämmelser med iakttagande av vad

nedan i 11 § stadgas.

2 §•

Fullgöres avtal om försäljning, arbetsbeting eller uthyrning före utgången

av december 1946 och skall enligt hittills gällande bestämmelser allmän omsättningsskatt

erläggas för vederlaget härför, skall skatt utgå även å vederlag,

som inflyter först efter nämnda tid.

Vad nu sagts skall ock gälla, där avtal, som slutits före utgången av december

1946, fullgöres efter nämnda tid, därest den skattskyldige icke visar,

att allmän omsättningsskatt ej inräknats i det avtalade vederlaget eller att

detta efter avtalets ingående nedsatts med ett mot skatten svarande belopp.

3 §•

Skattskyldig må i den skattepliktiga omsättningen för tiden till och med

den 31 december 1946 inräkna jämväl sådant vederlag, som sistnämnda dag

icke kommit den skattskyldige till godo. Detta vederlag skall redovisas särskilt.

Vid bestämmandet av storleken av vederlaget må den skattskyldige åtnjuta

avdrag med belopp motsvarande vad som sannolikt kan beräknas icke komma

att inflyta av vederlaget.

4 §.

Har rörelseidkare för omsättning eller bearbetning eller för förbrukning

såsom material inom rörelsen inköpt skattepliktiga varor under sådana förhållanden,

att vederlaget vid inköpet av varorna skall ingå i den till allmän

omsättningsskatt skattepliktiga omsättningen för mottagaren av vederlaget,

må rörelseidkaren vid beräkning av sin skattepliktiga omsättning för december

1946 göra avdrag även för vederlag, som vid denna månads utgång

ännu icke utgivits.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 386.

54

5 §•

Skattskyldig, vars räkenskapsår icke utgår den 31 december 1946, åligger

att i fall, som avses i 9 § första stycket andra punkten förordningen om allmän

omsättningsskatt, avgiva tilläggsuppgift för tiden från nästföregående

räkenskapsårs utgång till och med den 31 december 1946. Sådan tilläggsuppgift

skall avlämnas senast den 28 februari 1947.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

skattskyldig som avses i 9 § andra stycket samma förordning.

6 §•

Det åligger skattskyldig att senast den 28 februari 1947 avlämna särskild

uppgift angående storleken av den skattepliktiga omsättning, fqr vilken vederlag

icke kommit honom till godo före utgången av december 1946. Vad

nu sagts skall dock icke gälla i fråga om skattskyldig, som verkställt redovisning

på sätt i 3 § omförmäles.

Uppgiften avlämnas å blankett som fastställes av Kungl. Majit.

7 §•

För tiden den 1 januari—den 30 juni 1947 skall huvuduppgift, som avses

i 9 § förordningen om allmän omsättningsskatt, avlämnas för första kvartalet

senast den 15 april 1947 och för andra kvartalet senast den 15 juli 1947.

Vad nu sagts skall dock icke gälla i fråga örn skattskyldig, som verkställt

redovisning på sätt i 3 § omförmäles.

8 §•

I uppgift, som enligt 7 g skall avlämnas senast den 15 juli 1947, skall den

skattskyldige särskilt redovisa sådan skattepliktig omsättning, för vilken vederlag

icke kommit den skattskyldige till godo den 30 juni 1947.

Vad i 3 § andra stycket föreskrives skall äga motsvarande tillämpning jämväl

beträffande redovisning varom här är fråga.

9 §•

Skattskyldig må åtnjuta anstånd med inbetalning av allmän omsättningsskatt

för sådan skattepliktig omsättning, som avses i 8 §. Den som vill begagna

dylikt anstånd skall göra anmälan härom. Sådan anmälan bör göras i

uppgift, varom i 8 § förmäles.

Allmän omsättningsskatt, som omfattas av anståndet, skall erläggas med

en femtedel senast den 15 envar av månaderna oktober och december 1947

samt februari, april öch juni 1948, dock att skattskyldig vid ett betalningstillfälle

äger inbetala jämväl skatt, som förfaller till betalning därefter.

10 §.

Där skattskyldig senast den 15 juli 1947 inbetalar allmän omsättningsskatt

för sådan skattepliktig omsättning, varom i 8 § förmäles, är den skattskyldige

berättigad att åtnjuta avdrag med fyra procent av den skatt, som belöper

på sistnämnda omsättning.

11 §•

Taxering till allmän omsättningsskatt år 1947 skall avse dels tiden från

utgången av det räkenskapsår, för vilket sådan taxering verkställts under år

1946, till och med den 31 december 1946, dels ock, såvitt angår sådan skattepliktig

omsättning för vilken allmän omsättningsskatt uttages med fem procent,

tiden 1 januari—30 juni 1947.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 386.

55

12 §.

Bestämmelserna i 31—34 §§ förordningen om allmän omsättningsskatt

skola i tillämpliga delar gälla även vid åsidosättande av vad i denna förordning

är stadgat.

13 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevJoU 1946:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till förordning om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i vad den utgår efter en skatte s. 1 i texten