Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj.ts proposition nr 97

1946-02-22 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:97, Kungl. Maj.ts proposition nr 97

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

1

Nr 97.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen .med förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr

429) om hyresreglering mi. m. samt lag angående

fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. m.; given Stockholms slott den 22 februari 1946.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn

hyresreglering m. m.; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 97.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, dels att i lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m. skall införas en ny paragraf, betecknad 8 a §, av nedan angiven lydelse,

dels att rubriken före 7 § skall lyda på sätt framgår av det följande, dels ock

att lagen, vilken enligt lag den 23 mars 1945 (nr 67) gäller till och med

den 30 september 1946,1 i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 september 1947.

Om förlängning av hyresavtal m. m.

8 a §.

Skall hyresförhållande beträffande lägenhet, som förhyrts av två eller flera

gemensamt, upphöra på grund av åtgärd eller underlåtenhet av någon av dem,

och vägrar hyresvärden annan, som har del i hyresrätten, att övertaga lägenheten,

äger hyresnämnden på framställning av den senare förordna därom,

såframt hyresvärdens vägran finnes vara obillig. I fråga om hyresvillkoren

vid sådant övertagande av lägenheten skall vad i 7 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Vill make i anledning av hemskillnad eller äktenskapsskillnad eller eljest

övertaga lägenhet, som av andra maken är förhyrd till bostad, och bor den

förre själv i lägenheten, skall vad i första stycket stadgas äga motsvarande

tillämpning, ändå att han icke har del i hyresrätten.

Framställning varom evan sägs skall göras inom fjorton dagar från det

hyresvärden i samband med uppsägning eller eljest tydligt meddelat sökanden,

att hyresförhållandet skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1946.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1946

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1946, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 15 april 1946 eller, örn hyresvärden

1 Senaste lydelsen av lagen, se SFS 1945: 798.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

3

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat sådant

meddelande.

Har hyresvärd före den 1 april 1946 lämnat meddelande som i 8 a § tredje

stycket sägs, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 15

april 1946. Förordnande varom i nämnda paragraf sägs må icke meddelas,

örn hyresförhållandet upphört före den 1 april 1946.

Där Konungen meddelar förordnande, att bestämmelserna i lagen den 19

jemi 1942 om hyresreglering m. m. skola äga tillämpning i viss ort, äger

Konungen föreskriva, att de i nästföregående stycke angivna tidpunkterna

skola med avseende å orten ersättas med de senare tidpunkter, som Konungen

bestämmer.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 23 mars 1945

(nr 68) gäller till och med den 30 september 1946,1 skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 september 1947.

1 Senaste lydelsen, se SFS 1945: 797.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 97-

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 februari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Erigsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och t. f.

chefen för socialdepartementet, statsrådet Mossberg, anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Zetterberg, fråga om fortsatt giltighet av lagen

den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. och lagen samma dag örn kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Föredraganden anför följande.

Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen)

har stadgats begränsning av hyrans storlek för flertalet lägenheter,

möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av

vissa andra hyresförhållanden. Såsom ett komplement härtill har i lagen den

19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. m. (kontrollagen) genomförts reglering av lägenhetsförvärv, som

grundas på bostadsrätt och andra former av bostadskooperation. Båda lagarna

äga tillämpning i alla städer, köpingar och municipalsamhällen, vilkas

invånarantal vid 1942 års ingång uppgick till minst 2 000, samt dessutom,

efter särskilda förordnanden av Kungl. Maj:t, i åtskilliga mindre orter.

Regleringsåtgärderna handhavas närmast av kommunala hyresnämnder.

Dessas beslut kunna överklagas hos statens hyresråd, som utgör den centrala

myndigheten för hithörande frågor.

Nämnda lagar gällde ursprungligen till och med den 30 september 1943

och ha sedermera, med vissa ändringar, erhållit förlängd giltighet, senast

till och med den 30 september 1946 genom lagar den 23 mars 1945 (nr 67

och 68). Genom lagar den 14 december 1945 (nr 797 och 798) ha vissa

ytterligare ändringar vidtagits i de båda ifrågavarande lagarna.

Den nu angivna lagstiftningen har tillkommit på grund av den bostadsbrist

och därmed sammanhängande risk för hyresstegring, som orsakats av

den otillräckliga byggnadsproduktionen under krigsåren. I 326 orter, för

vilka statistiska uppgifter om bostadsproduktionen föreligga, tillkommo i

genomsnitt under tioårsperioden 1935—1944 årligen tillhopa 27 540 nya bostadslägenheter.

År 1939, då byggnadsverksamheten nådde sin höjdpunkt,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

5

uppgick antalet till 40 815. Till följd av krigsförhållandena sjönk produktionen

till 18 578 lägenheter år 1940 och 11 634 år 1941. Under de tre därpå

följande åren skedde en betydande återhämtning. Sålunda utgjorde antalet

nytillkomna lägenheter 20 046 under år 1942, 28 335 under år 1943 samt

34 822 under år 1944. För år 1945 är statistiken ännu ej i sin helhet färdigställd.

Statistik över bostadsproduktionen under år 1945 finnes sålunda för närvarande

tillgänglig allenast i preliminärt skick och avser endast vissa städer

och stadsliknande samhällen. Enligt denna statistik har antalet under år

1945 tillkomna lägenheter i 33 städer med över 10 000 invånare beräknats

till omkring 23 700. Under åren 1939—1944 tillkommo i samma städer

respektive 30 849, 14 859, 8 569, 13 915, 20 177 och 23 319 lägenheter. För

15 av de 18 största städerna — där invånarantalet översteg 30 000 — uppgick

antalet tillkomna lägenheter under åren 1939—1945 till respektive

29 779, 13 313, 6 682, 10 290, 15 093, 17 710 och 18 168.

Byggnadsnämndernas uppgifter örn pågående byggen giva vid handen, att

bostadsbyggandet i flertalet städer med över 30 000 invånare bedrivits i större

omfattning år 1945 än under närmast föregående år. I den mån minskning

förekommit har denna varit obetydlig. Statistiken över beviljade byggnadslov,

som i viss mån belyser omfattningen av byggnadsföretagamas planer,

utvisar för ifrågavarande städer att antalet beviljade byggnadslov varit ungefär

lika stort under de båda åren.

Hyresrådet har i skrivelse den 11 december 1945 hemställt, att hyresregleringslagen

och kontrollagen måtte erhålla fortsatt giltighet till och med den

30 september 1947, därvid hyresrådet tillika förklarat, att hyresrådet icke

funnit skäl att föreslå någon ändring i de båda lagarna.

över hyresrådets framställning ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

statens byggnadslånebyrå, Sveriges fastighetsägareförbund och

hyresgästernas riksförbund.

I samband med behandlingen av hyresrådets framställning har inom justitiedepartementet

utarbetats en promemoria om rätt i vissa fall

att övertaga hyresrätt, innehållande förslag till bestämmelser örn

utvidgning av det enligt hyresregleringslagen gällande uppsägningsskyddet

till förmån för den, som förhyr lägenhet tillsammans med annan, ävensom för

äkta make med avseende å lägenhet, som förhyres av andra maken.

över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

statens hyresråd, Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas riksförbund.

Frågan om lagstiftningens fortsatta giltighet.

Hyresrådet har i sin framställning uttalat, alt, ehuru man kunde förvänta

att bostadsproduktionen, i vilken under de senaste åren inträtt viss

stegring, jämväl i fortsättningen komme att öka, det för hyresrådet stöde klart,''

att ökningen icke kunde komma att fortgå i så snabb takt, att den rådande

bostadsbristen — som enligt vad hyresrådet i sin verksamhet kunnat iakttaga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

vöre synnerligen betydande — i allt väsentligt kunde vara hävd vid utgången

av lagstiftningens nuvarande giltighetstid eller inom den närmaste tiden därefter.

Under sådana förhållanden ansåge hyresrådet det icke böra ifrågakomma

att bringa lagstiftningen till upphörande redan då dess nuvarande giltighetstid

utlöpte.

Socialstyrelsen har tillstyrkt hyresrådets framställning och därvid uttalat

att, såvitt socialstyrelsen kunde bedöma, hyresrådets uppfattning att den rådande

bostadsbristen icke komme att vara hävd intill utgången av hyresregleringslagstiftningens

nuvarande giltighetstid eller under den närmaste tiden

därefter, otvivelaktigt vore riktig. Av styrelsen sammanställda uppgifter om

bostadsmarknadens allmänna utveckling i rikets städer vid oktoberflyttningarna

syntes avgjort peka i denna riktning. En jämförelse mellan nämnda

uppgifter för oktober 1945 och motsvarande uppgifter närmast föregående

år tydde i stort sett snarast på en viss tendens till skärpning av bostadsbristen.

Situationen på bostadsmarknaden kunde sålunda enligt socialstyrelsens

mening ännu icke sägas lia aktualiserat frågan om en avveckling av hyresregleringen.

Styrelsen hade därmed icke frångått den mening som styrelsen

tidigare uttalat, nämligen att hyresregleringen borde avvecklas när förutsättningarna

härför visade sig vara för handen.

Jämväl statens byggnadslånebyrå har tillstyrkt framställningen och därvid

anfört, att bostadsbristen i rikets tätorter syntes ha en sådan omfattning, att

bristen icke kunde avvecklas under de närmaste två åren.

Sveriges fastighetsägareförbund har som ett obestridligt faktum framhållit

hyresregleringslagens hämmande inverkan på nybyggnadsverksamheten.

Skulle den enskilda företagsamheten kunna stimuleras att deltaga i en livlig

byggnadsproduktion, måste också statens tvångsingripande åtgärder på detta

område mildras och så småningom avvecklas. Även för det bestående fastighetsbeståndet

utövade hyresregleringslagen och framför allt dess nuvarande

tillämpning en inverkan, som i längden måste bli till stort men för alla parter.

Det eftersättande av fastigheternas underhåll, som hyresstoppet medfört och

isom pågått i flera år, kunde icke ytterligare få fortgå. De sålunda anförda

olägenheterna skulle till en icke oväsentlig del lia eliminerats, om fastighetsägarna

kommit i åtnjutande av generell hyreshöjning, något som emellertid

icke blivit fallet, oaktat verkställda undersökningar av omkostnaderna för

fastighetsförvaltning under krigsåren klart visat att en icke obetydlig stegring

av dessa omkostnader förelåge. Ehuru förbundet, trots vad sålunda anförts,

icke funne sig böra direkt avstyrka framställningen om hyresregleringslagens

förlängning ytterligare ett år, ville förbundet med skärpa framhålla vikten

av lagens snabba avveckling samt att i allt fall sådana modifieringar i lagens

tillämpning företoges av hyresrådet, att lagens avveckling förbereddes. I sistnämnda

hänseende har förbundet särskilt fäst uppmärksamheten på det i

7 § hyresregleringslagen förekommande stadgandet att en av hyresvärden

gjord uppsägning kan förklaras ogiltig, om uppsägningen befinnes obillig.

Tolkningen av detta begrepp hade medfört, att hyresmarknaden för närvarande

måste anses fastlåst. Förbundet anför vidare härom:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 97.

7

Någon omflyttning i större omfattning förekommer icke. Härigenom har

den hyressökande allmänheten kommit att uppdelas i två kategorier, nämligen

å ena sidan de som äro i besittning av lägenheter och å andra sidan de

vilkas bostadsbehov icke kunnat tillgodoses. I den senare kategorien återfinnes

största delen av de familjebildande årsklasserna. Konsekvenserna härav

äro till uppenbara olägenheter. Det synes också vara klart, att i samma mån

som bostadstillskottet ökas, behovet för de nuvarande hyresgästerna av det

extrema rättsskydd, de för närvarande åtnjuta, minskas. En efter hand ökad

omflyttning skulle innebära en riktigare fördelning av det nuvarande bostadsbeståndet

och samtidigt medföra en gynnsam inverkan på hyresmarknaden.

Förbundet får därför hemställa, att Kungl. Majit ville taga under övervägande

att lämna sådana direktiv till statens hyresråd att hyresregleringslagens

7 § blir föremål för sådan tolkning från rådets och hyresnämndernas sida att

omflyttning inom bostadsbeståndet möjliggöres.

Hyresgästernas riksförbund har yttrat:

Den bostadsknapphet, som orsakats av produktionskrisen inom byggnadsverksamheten,

har enligt vad förbundet kunnat konstatera ytterligare accentuerats

under år 1945. Verkställda offentliga utredningar och prognoser giva

vid handen att någon avsevärd förbättring icke kan förväntas under nu löpande

år och det synes förbundet vara skäl antaga att icke ens under år 1947

kan produceras bostadslägenheter i sådan utsträckning att hyresregleringslagstiftningen

skulle kunna bringas till upphörande utan fara för de missbruk

och menliga verkningar i övrigt som man genom denna lagstiftning velat förhindra.

Något hinder bör därför icke möta att redan nu giva ifrågavarande

lagar förlängd giltighet till och med den 30 september 1948 och vill förbundet

förorda en sådan tvåårig förlängning, som till skillnad från ettårig

förlängning medför icke oväsentliga och praktiska fördelar särskilt i vad avser

hyresnämndernas och hyresrådets behandling av uppsägningsärenden.

Departementschefen.

De inledningsvis lämnade uppgifterna örn byggnadsproduktionen giva vid

handen, att nya bostadslägenheter under de senaste åren tillkommit i större

omfattning än under de tidigare krisåren. Emellertid är ökningen av bostadsproduktionen

icke så stor, att den kunnat avhjälpa den uppkomna

bostadsbristen. Denna kan icke antagas komma att bli undanröjd under det

närmaste året efter det hyresregleringslagens och kontrollagens nuvarande

giltighetstid utgått. Enighet synes också råda om att lagarna böra förlängas

åtminstone för ett år. Hyresgästernas riksförbund har förordat en förlängning

på två år. Tillräckliga skäl för bifall till sistnämnda framställning synas

dock icke föreligga. Jag anser mig under dessa omständigheter böra

föreslå, att lagarnas giltighetstid förlänges till och med den 30 september

1947.

Sveriges fastighetsägareförbunds hemställan om utfärdande av direktiv i

visst hänseende beträffande hyresregleringslagens tolkning såsom förberedelse

till lagstiftningens avveckling anser jag mig icke böra biträda.

I likhet med vad som stadgats vid föregående förlängningar av hyresregleringslagen

torde genom en övergångsbestämmelse böra öppnas möjlighet för

hyresgäst, vars kontrakt redan före den 1 april 194(5 blivit uppsagt till upphörande

efter den 30 september 1946, att få uppsägningen prövad efter förlängningslagens

tillkomst. Framställning härom torde böra göras senast den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

15 april 1946 eller, örn hyresvärden icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt

meddelat, att han ej önskar låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar

efter det hyresvärden lämnat hyresgästen sådant meddelande.

Frågan om rätt i vissa fall att övertaga hyresrätt.

Såsom tidigare nämnts har i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria

föreslagits en utvidgning av det enligt hyresregleringslagen gällande

uppsägningsskyddet till förmån för den som förhyr lägenhet tillsammans

med annan ävensom för äkta make med avseende å lägenhet som förhyres

av andra maken.

Enligt hyresregleringslagen kan under vissa förutsättningar

tvångsförlängning av hyresavtal äga rum. I 7 § stadgas sålunda, att om hyresvärd

utan att hyresrätten är förverkad uppsagt hyresavtal, hyresnämnden

på framställning av hyresgästen äger förklara uppsägningen ogiltig, örn den

finnes strida mot god sed i hyresförhållanden eller eljest vara obillig. Nämnden

äger också, om hyresgästen samtycker därtill, förlänga hyresförhållandet

mot den hyra som hyresvärden enligt lagen äger betinga sig och på de villkor

i övrigt som finnas skäliga. Framställning om ogiltigförklaring skall göras

inom fjorton dagar från uppsägningen eller, örn hyresvärden icke därvid

tydligt meddelat att han ej önskar låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar

efter det hyresvärden lämnat hyresgästen sådant meddelande. Hyresavtal,

som slutits för bestämd tid utan förbehåll örn uppsägning, kunna enligt

8 § under liknande förutsättningar förlängas av hyresnämnden. Framställning

härom skall göras inom fjorton dagar från det hyresvärden vägrat hyresgästen

förlängning av avtalet.

I promemorian erinras till en början om att det ganska ofta förekomme,

att en lägenhet förhyrdes av två eller flera personer gemensamt.

Ett praktiskt fall vore, att äkta makar gemensamt tecknade sig som hyresgäster

å ett och samma kontrakt. Vanligt vöre även, att kontor förhyrdes

gemensamt av två eller flera personer. Örn de situationer, som därvid kunna

uppkomma, anföres i promemorian:

Då sålunda å hyresgästsidan äro flera personer, torde för förfogande över

hyresrätten i princip krävas samtliga hyresgästers medverkan. En av hyresgästerna

är således icke berättigad att å samtliga hyresgästers vägnar

uppsäga hyresavtalet till upphörande i förtid. Detta skulle nämligen innebära,

att han skulle kunna avhända den eller de andra den gemensamma

tillgång som hyresrätten utgör. Däremot torde, om underlåtenhet att verkställa

uppsägningen enligt kontraktet skati föranleda att hyrestiden förlänges,

en uppsägning som gjorts av någon av hyresgästerna medföra hyresrättens

upphörande, oaktat den eller de övriga ha underlåtit att för sin del uppsäga

avtalet. En bestämmelse i kontraktet av innebörd, att hyrestiden skall anses

förlängd om uppsägning ej sker, anses nämligen utgå från att underlåtenhet

att verkställa uppsägning innebär en tyst överenskommelse om att avtalet

skall fortfarande gälla på oförändrade villkor. En sådan överenskommelse

kan tydligen icke anses vara för handen, örn en av hyresgästerna genom

uppsägning givit till känna att han ej önskar förlängning.

Av den tankegång som nu utvecklats torde följa, att en framställning om

tvångsförlängning enligt 7 eller 8 § hyresregleringslagen, som göres av en av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

9

hyresgästerna, icke kan komma under bedömande. Framställningen måste

sålunda biträdas av samtliga hyresgäster, om ej den som gör framställningen

intager en sådan ställning att han kan anses företräda jämväl de andra.

Nu angivna förhållanden kunna tydligen medföra, att den eller de av

hyresgästerna som önska kvarbo i lägenheten icke få det skydd mot att

skiljas från densamma som hyresregleringslagen avser att giva. Den av hyresgästerna

som icke har intresse av hyresrättens bestånd kan ju genom en

vägran att biträda en framställning örn tvångsförlängning förorsaka, att hyresförhållandet

upphör och därmed att även övriga hyresgäster skiljas från

lägenheten. Likaledes torde en av hyresgästerna genom att i strid mot de

övrigas önskan uppsäga ett avtal med gängse förlängningsklausul kunna

föranleda att avtalet icke blir förlängt. De möjligheter att hindra hyresförhållandets

förlängning som sålunda stå en av hyresgästerna till buds kunna

tydligen begagnas i illojalt syfte. Särskilt stötande kan detta vara, om de

som stå på hyresgästsidan äro eller ha varit äkta makar.

Enligt promemorian företer hyresregleringslagen sålunda en lucka ur hyresgästsynpunkt

för det fall, att en lägenhet förhyrts av två eller flera personer.

Beträffande äkta makar kunde emellertid ett motsvarande problem

uppkomma även i andra fall. Härom anföres i promemorian:

Om, såsom alltjämt torde vara det vanliga, mannen ensam tecknat sig som

hyresgäst, kan han vid söndring i äktenskapet bringa hyresförhållandet till

upphörande utan hänsyn till hustruns intresse. Hustruns och barnens möjligheter

att få bo kvar i den av mannen förhyrda lägenheten äro alltså helt

beroende av hans goda vilja. Det kan härvid lika väl förekomma att mannen

vidtager positiva åtgärder för att bringa hyresförhållandet till upphörande

som att han av slarv eller liknöjdhet låter hyresrätten gå förlorad. Vad nu

sagts torde i princip gälla även om domstol berättigat hustrun att sitta i

boet till dess bodelning skett. Hustrun har dock i sistnämnda fall av hyresrådet

ansetts kunna föra talan om bevarande av hyresrätten. Frågan om

räckvidden av hyresrådets avgörande är dock oviss.

I promemorian anmärkes därefter, att den lucka i hyresskyddet, som sålunda

förelåge, uppmärksammats i en interpellation i andra kammaren vid

1945 års riksdag, samt att, enligt vad som sedermera framkommit, fall som

avsetts i det föregående icke vore ovanliga, varför frågan syntes vara av

den betydelse, att en lagändring borde övervägas.

Sedan härefter olika lösningar av det föreliggande problemet diskuterats,

förordas en lösning efter den linjen, att den som önskar kvarbo i lägenheten

berättigas att ensam övertaga hyresrätten. Från hyresvärdens sida kunde

självfallet vissa betänkligheter anföras mot en dylik lösning. För honom vore

det nämligen icke likgiltigt, örn en personförändring ägde rum på hyresgästsidan.

I sådana fall, då hyresvärden lede något avsevärt men av förändringen,

borde den tydligen icke få komma till stånd. Om så ej vore förhållandet,

syntes däremot de skäl, som talade för att medgiva en överlåtelse av hyresrätten,

böra bli avgörande.

Beträffande de villkor, som borde uppställas för att få övertaga hyresrätt,

anföres därefter närmare i promemorian:

Såsom villkor för alt överlåtelse skall få äga ruin i strid mot hyresvärdens

vilja torde — i anslutning till vad som enligt 7 § hyresregleringslagen gäller

med avseende å ogiltigförklaring av uppsägning — böra uppställas, att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 97.

hyresvärdens vägran att medverka till överlåtelsen finnes vara obillig. Vid

bedömandet härav bör i första hand beaktas, örn efter personförändringen

hyresvärdens möjligheter att utfå hyran skulle försämras. Betydelse bör

emellertid även tillmätas sådana omständigheter, till vilka hänsyn skall tagas

vid vanlig prövning enligt 7 § av ogiltigförklaring av uppsägning, såsom

örn den som önskar övertaga hyresrätten iakttagit god ordning och eljest fullgjort

vad en hyresgäst har att iakttaga, svårigheterna att anskaffa annan bostad,

hyresvärdens personliga eller ekonomiska skäl för att disponera lägenheten

o. s. v. Därest hyresrätten icke skäligen hör få övertagas på oförändrade

villkor, synes möjlighet böra föreligga att få övertaga den på de villkor som

finnas skäliga.

I promemorian anföres vidare, att prövningen av frågor om övertagande av

hyresrätt borde ankomma på hyresnämnden.

Beträffande tiden för ingivande av framställning härom heter det i promemorian:
För

hyresvärden är det självfallet av stor betydelse att en sådan framställning

icke får göras hur sent som helst. Det är därför nödvändigt att, i

analogi med vad som skett i 7 och 8 §§ hyresregleringslagen, söka finna en

tidpunkt, från vilken kan räknas viss frist inom vilken framställningen skall

göras. Man torde kunna antaga att den som önskar övertaga hyresrätten ofta

får vetskap eller misstanke om att rätten att kvarbo i lägenheten kan upphöra

till följd av åtgörande eller underlåtenhet från medhyresgästs eller makes

sida. Bland annat med hänsyn till bevissvårighetema är detta dock en

alltför osäker grund att bygga på. Det enda praktiskt möjliga torde vara

att, liksom i nyssnämnda paragrafer i hyresregleringslagen, räkna tiden från

någon åtgärd från hyresvärdens sida. Fördenskull föreslås, att framställning

om övertagande av hyresrätt skall göras inom viss kortare tid efter det

hyresvärden tydligt meddelat vederbörande att hyresförhållandet skall upphöra.

Fatalietiden torde lämpligen kunna sättas till fjorton dagar eller samma

tid som gäller för framställning om ogiltigförklaring av uppsägning.

Örn hyreskontraktet tecknats av två eller flera hyresgäster gemensamt och

hyresvärden är den som tager initiativ till hyresförhållandets upphörande,

kan han giva sådant meddelande som nyss nämnts i samband med uppsägning

av hyresgästerna. Ilar någon på hyresgästsidan uppsagt avtalet, måste

hyresvärden, för att fatalietiden skall börja löpa, särskilt underrätta den eller

de övriga hyresgästerna. Ej heller i detta fall torde några större svårigheter

vållas hyresvärden. Däremot kan det vara svårare för hyresvärden att åstadkomma

en utgångspunkt för fatalietiden, när det kan tänkas att make som

själv icke tecknat sig som hyresgäst vill övertaga lägenheten. I regel torde

emellertid hyresvärden känna till om en hyresgäst är gift, och det lärer icke

vara för mycket begärt att han för att vara på den säkra sidan sätter sig i

förbindelse med make som kan tänkas vilja behålla lägenheten.

I promemorian beröres vidare den situation, som uppstår, om hyresvärden

av förbiseende, oförsiktighet eller annan anledning uthyr lägenheten till annan,

oaktat medhyresgäst eller make alltjämt har möjlighet att göra framställning

om övertagande av lägenheten. En sådan uthyrning borde enligt promemorian

icke utgöra hinder för hyresnämnden att bifalla en framställning om

övertagande av lägenheten. Och om framställningen bifölles, läge det i sakens

natur, att den, till vilken värden hyrt ut lägenheten, finge vika. I det särskil
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 97.

11

da fallet kunde omständigheterna emellertid vara sådana, att hyresnämnden

hade anledning att ogilla framställningen. Det kunde sålunda exempelvis

tänkas uppkomma ett sådant fall, att en hustru varit väl medveten om att

mannen uppsagt det av honom tecknade kontraktet men att hustrun det oaktat

låtit längre tid förflyta utan att vidtaga någon åtgärd för att tillvarataga

sin rätt, och att hyresvärden därför haft stöd för ett antagande att makarna

varit ense örn att hyresförhållandet skulle upphöra.

I överensstämmelse med det anförda föreslås i promemorian att i en ny

paragraf i hyresregleringslagen, benämnd 8 a §, införas bestämmelser om övertagande

av hyresrätt. Enligt ett vid promemorian fogat förslag till lag om

ändring i hyresregleringslagen omfattar denna paragraf tre stycken. I första

stycket stadgas beträffande lägenhet som förhyrts av två eller flera gemensamt,

att örn anledning är till antagande att hyresförhållandet skall upphöra

på grund av åtgärd av någon av dem samt hyresvärden vägrar att låta annan,

som har del i hyresrätten, i så fall övertaga lägenheten, hyresnämnden

äger att på framställning av den senare förordna därom, såframt hyresvärdens

vägran finnes vara obillig. I fråga örn hyresvillkoren vid sådant övertagande

av lägenheten skall vad i 7 § stadgas äga motsvarande tillämpning. Jämlikt

andra stycket skall, örn make i anledning av hemskillnad eller äktenskapsskillnad

eller eljest vill övertaga lägenhet som andra maken förhyrt, vad i

första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning, ändå att han icke har

del i hyresrätten. Tredje stycket innehåller, att framställning örn övertagande

av hyresrätt skall göras inom fjorton dagar från det hyresvärden tydligt

meddelat den, som vill övertaga lägenheten, att hyresförhållandet skall upp

höra.

I promemorian föreslås att de nya bestämmelserna skola träda i kraft den

1 april 1946. Bestämmelserna borde tillämpas även i sådana fall då uppsägning

eller annan åtgärd för hyresförhållandets upphörande ägt rum före lagens

ikraftträdande. För sådana fall syntes böra föreskrivas, att den som vill

övertaga hyresrätten alltid skulle ha en frist av minst fjorton dagar från lagens

ikraftträdande för att göra framställning om hyresrättens övertagande.

Skulle hyresvärden före lagens ikraftträdande ha uthyrt lägenheten till annan,

finge detta tågås under bedömande vid den skälighetsavvägning, som

ankomme på nämnden. Att särskilt göra undantag för det fall att hyresvärden

redan uthyrt lägenheten syntes icke lämpligt.

övergångsbestämmelser i överensstämmelse med det anförda finnas intagna

i det vid promemorian fogade lagförslaget. I

I yttrandena har lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med

det i promemorian framlagda förslaget tillstyrkts av socialstyrelsen, hyresrådet

och hyresgästernas riksförbund.

Socialstyrelsen har förklarat sig dela de i promemorian anförda synpunkterna

på önskvärdheten av att hyresrätten göres åtkomlig för medhyresgäst

eller make, så att dessa under i hyresregleringslagen eljest angivna förutsätt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

ningar sättas i tillfälle att övertaga en för dem betydelsefull hyresrätt. Socialstyrelsen

har vidare framhållit, att lösningen av denna fråga kunde vara

av betydelse även vid normala förhållanden på hyresmarknaden och att det

därför synes önskvärt, att fortsatt uppmärksamhet ägnades åt frågan.

Hyresgästernas riksförbund har vitsordat, att de företeelser på hyresmarknaden,

som avsåges i promemorian, ofta förekomme, och har framhållit vikten

av en laglig reglering i syfte att råda bot på de olägenheter och missförhållanden,

som vore en följd av den påvisade luckan i uppsägningsskvddet.

Hyresrådet har anfört:

Hyresrådet har i sin verksamhet som besvärsinstans endast undantagsvis

iakttagit sådana i promemorian avsedda fall, då en av två eller flera hyresgäster,

som gemensamt förhyrt en lägenhet, eller en äkta make, som ensam

förhyrt den av makarna gemensamt nyttjade lägenheten, ställt sina medhyresgäster

eller sin make i en svår situation genom att bringa hyresavtalet till

upphörande genom uppsägning eller på annat sätt. 1 ett fall har hyresrådet

— såsom i promemorian omnämnts —- ansett sig kunna tillgodose hemskild

hustrus intresse av att vid söndring i äktenskapet få frågan om eventuell rätt

för henne att sitta kvar i den av mannen förhyrda lägenheten prövad genom

att tillerkänna henne rätt att själv begära ogiltigförklaring av en uppsägning,

som skett från värdens sida; hustrun hade i detta fall av domstol tillerkänts

rätt att sitta kvar i boet till dess bodelning skedde. Såsom i promemorian

antytts är emellertid räckvidden av detta avgörande synnerligen oviss.

Så mycket torde dock kunna fastslås, nämligen att någon motsvarande möjlighet

för hyresregleringsmyndigheterna att ingripa icke förefinnes i det fall,

då uppsägningen skett från hyresgästens sida.

Den omständigheten, att hyresrådet endast undantagsvis kommit i beröring

med de luckor i hyresskyddet, som sålunda förefinnas, behöver emellertid

icke betyda, att de situationer, som avses i promemorian, icke i verkligheten

förekomma i stor utsträckning. Detta sammanhänger därmed, att fallen regelmässigt

icke underställas hyresnämndernas och hyresrådets prövning, då

en talan bedöms som utsiktslös. Vid förfrågan hos Stockholms hyresnämnders

centralkansli har också upplysts, att förfrågningar i dylika ärenden förekomma

regelbundet och i tämligen stor utsträckning, men att de upplysningar,

som kansliet lämnar på förfrågningarna, så gott som undantagslöst föranleda,

att de frågande avstå från att göra någon framställning hos hyresnämnden.

Av de gjorda förfrågningarna avser den alldeles övervägande delen sådana

fall, då en hustru i anledning av söndring i äktenskapet vill sitta kvar i makarnas

lägenhet men icke lyckats erhålla mannens medverkan härtill.

Det anförda torde vara nog för att visa, att en laglig reglering av ifrågavarande

förhållanden kan få ej ringa praktisk betydelse, åtminstone när det

gäller äkta makars hyresrätt. Avsaknaden av en rätt för make att vid söndring

i äktenskapet övertaga makarnas lägenhet får också så stötande konsekvenser,

att tillskapandet av en sådan rätt framslår som befogat, blott det

kan ske under behörigt hänsynstagande jämväl till hyresvärdarnas intressen.

Detta innebär visserligen ett avsteg från det traditionella tänkesättet, att en

hyresvärd bör själv få bestämma, vilka hyresgäster han skall ha, och sålunda

icke bör påtvingas en hyresgäst, som han icke vill godkänna, och den

invändningen ligger nära till hands, att det i nuvarande läge icke är påkallat

att skärpa hyresregleringslagens bestämmelser i detta hänseende. Emellertid

är en sådan skärpning mera skenbar än verklig, örn det blott tillses, att hyresvärdens

möjlighet att utfå hyran icke försämras. Lägenheten är ju — oavsett

örn allenast den ena maken skrivit under kontraktet — upplåten att nyttjas

av båda makarna, och det är sålunda icke någon ny hyresgäst, som på
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr 97.

13

tvingas hyresvärden i det fall, att den ene vill övertaga lägenheten. I själva

verket förefaller en bestämmelse av nu ifrågavarande innehåll knappast mera

betungande för hyresvärdarna än den redan i lagen om nyttjanderätt till fast

egendom förekommande regeln därom, afl, om hyresgäst dör, dödsbodelägarna

äga att i sitt ställe sätta annan, som hyresvärden skäligen kan taga

för god som hyresgäst.

Mera tveksam ställer sig frågan beträffande det skydd, som enligt promemorian

föreslås jämväl för andra än äkta makar, som gemensamt förhyrt en

lägenhet. Dessa fäll synas icke förekomma i större utsträckning, och avsaknaden

av en rätt för någon eller några av två eller flera hyresgäster att övertaga

hyresrätten kanske i regel icke medför så stötande konsekvenser. Hyresrådet

har emellertid även beträffande nu ifrågavarande fall uppmärksammat,

att konsekvenserna kunna bli synnerligen stötande, och vill därför icke motsätta

sig förslaget i denna del. Hyresrådet förutsätter dock, att hyresnämnderna

i de fall, varom nu är fråga, med stor varsamhet skola utnyttja sin befogenhet

att låta medhyresgäst övertaga lägenheten.

Fastighetsägarerepresentanterna i hyresrådet ha däremot anfört följande.

Utredningen i ärendet utvisar icke på övertygande sätt att missbruk från.

hyresvärdarnas sida förekommit som nödvändiggör den ifrågasatta lagstiftningen.

Speciellt i fråga om kompanjonskap beträffande affärslägenheter finna

vi det uppenbart att gällande allmänna hyresrättsliga regler alltjämt böra

äga tillämpning. I fråga om bostadslägenheter, som nyttjas av familjer med

minderåriga barn, kunna vissa skäl anföras för ståndpunkten att den av makarna

som ur familjesynpunkt är närmast till att vid uppkommen söndring

behålla lägenheten bör åtnjuta skydd för detta sitt intresse. Icke heller härutinnan

hava vi emellertid kunnat finna att en skärpning av gällande lagregler

framstår såsom nödvändig.

Med hänsyn till vad sålunda anförts avstyrka vi den ifrågasatta lagstiftningen,

såvitt den skulle få verkan å affärslägenheter. I fråga åter om bostadslägenheter,

som nyttjas av makar med minderåriga barn, finna vi oss

under rådande förhållanden icke böra avstyrka lagstiftning till skydd för

intresset att söndring mellan makarna icke skall behöva leda till, att hyresrätten

går förlorad. Emellertid anse vi oss icke kunna tillstyrka den lagstiftning

i sådant hänseende som nu föreslås.

Jämväl Sveriges fastighetsägareförbund har ställt sig principiellt avvisande

mot en lagstiftning av den innebörd, som föreslagits, men icke velat motsätta

sig att såsom ett av krisläget betingat provisorium bestämmelser meddelades

om rätt för make att vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad övertaga för

andra maken gällande hyresavtal för bostadslägenhet, då i äktenskapet funnos

minderåriga barn, vilkas bostadsfråga icke kunde ordnas annorlunda.

Förbundet bär anfört:

Det förslag, som promemorian innefattar, innebär principiellt, att hyresvärden

i vissa fall skall vara betagen rätten att avgöra, vilken person, som

skall äga förhyra viss lägenhet. Lagförslaget har betydelse icke allenast för

några enstaka fall av uppsägning, utan har verkan i fråga örn alla uppsägningar,

där hyresgästerna äro två eller flera, eller där hyresgäst är gift, och

detta vare sig uppsägningen avser affärslokaler eller bostäder eller har gjorts

av hyresvärden eller hyresgästen. Här är därför fråga örn en mycket allvarlig

rubbning i den för rationell fastighetsförvaltning livsviktiga grundsatsen,

att det är hyresvärden som skall äga självständigt bestämma, till vilka lägenheterna

skola upplåtas. Förbundet måste ställa sig principiellt avvisande till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

varje lagstiftningsåtgärd, som på en så väsentlig punkt som den nu angivna

begränsar rörelsefriheten för hyresvärden.

Det synes finnas så mycket mindre anledning till dylik skärpning som

förbundet icke Ilar sig bekant, att det förelegat några missförhållanden av

sådan art, att en lagstiftning av den föreslagna räckvidden framstår såsom

nödvändig.

Efter att ha erinrat örn att den i promemorian omförmälda interpellationen

icke kunde ha syftat längre än till att söndring i ett äktenskap icke skulle

behöva medföra, att familjen ginge miste örn sin bostad, samt att förslaget i

förhållande härtill innebure en utvidgning i två hänseenden, nämligen dels så

att alla fall inbegrepes, då på hyresgästsidan funnes mer än en person, och

dels så att skydd infördes jämväl då fråga vöre örn affärslägenheter, fortsätter

förbundet:

Utan att detta närmare skall behöva utvecklas, finner förbundet det

uppenbart, att lagstiftaren i fråga örn hyresgäster i affärshyresförhållanden

icke bör uppträda såsom ett slags förmyndare för dem, då det gäller ekonomiska

uppgörelser dem emellan. Örn två eller flera personer slå sig ihop om

förhyrande av lokal för sin rörelse, så bör med andra ord icke deras motpart

i hyresförhållandet rimligen behöva stå någon risk eller underkasta sig några

olägenheter därför att kompanjonerna ha inböi''des tvistigheter. Det är ett

minst sagt lojalt krav, att hyresvärden skall kunna få stå helt utanför sådana

tvistigheter. Redan genom den nuvarande lagstiftningen åtnjuta affärshyresgästerna

ett utomordentligt starkt skydd för sina intressen. Att sådana hyresgäster

dessutom skulle komma i åtnjutande av ett alldeles särskilt skydd gentemot

utomstående tredje man allenast av den anledningen, att de icke kunna

hålla fred inbördes, är enligt förbundets mening en orimlig tanke.

Förbundet avvisar således bestämt den ifrågasatta lagstiftningen såvitt

angår affärslägenheter.

Beträffande bostadslägenheter äro de intressen, som där äro i fråga, icke

av ekonomisk natur i samma mening som i fråga om affärslägenheter. För

familjer med barn är det självfallet av stor betydelse, att sammanhållningen

mellan familjemedlemmarna icke äventyras genom olyckliga rubbningar i bostadsförhållandena.

Förbundet är icke heller främmande för den grundtanke,

varåt den ovannämnda interpellationen gav uttryck, nämligen att oenighet

mellan makar icke bör få den konsekvensen, att skyddet för familjens bostad

upphör. Förbundet måste emellertid efterlysa de förhållanden, som skulle

utvisa, att en skärpt lagstiftning verkligen är nödvändig. Och även örn, mot

förbundets bestämda uppfattning, missbruk eller missförhållanden mera allmänt

förekommit, så kan man i fråga örn bostäder, som bebos av makar,

icke komma ifrån, att hur gärna en hyresvärd än vill tillmötesgå ett önskemål,

att hustrun skall få på sig överlåten den lägenhet mannen förhyrt, så måste

en dylik transaktion av den enskilde fastighetsägaren beaktas jämväl ur

ekonomisk synpunkt. Erfarenheten utvisar, att en frånskild hustrus ekonomi

oftast är väsentligt sämre än mannens. En överlåtelse till hustrun i

samband med att mannen lämnar lägenheten medför därför icke sällan, att

hustrun nödgas hyra ut rum i andra hand för att kunna betala hyran och

för att i övrigt bereda sig försörjning. En dylik andrahandsuthyrning och

därav följande överbefolkning av lägenheterna utgör i regel en väsentlig avvikelse

från de förutsättningar, som förelågo, då hyresavtalet slöts. Den är också

till väsentligt men icke blott för hyresvärden utan även för övriga hyresgäster

i fastigheten.

Därest det vid fortsatt utredning skulle befinnas vara nödvändigt att i nu

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

15

ifrågavarande hänseende lagstifta för att under vissa förhållanden bereda

skydd för bostaden, vill förbundet dock i nuvarande läge icke principiellt

avvisa en sådan lagstiftning. En bestämd förutsättning för den ifrågasatta

begränsningen av avtalsfriheten bör dock vara att i äktenskapet finnas minderåriga

barn, vilkas bostadsfråga icke kan ordnas annorledes än genom

hyresrättens bevarande för den make som skall ha vårdnaden om barnen. Bevisningsskyldigheten

i detta avseende bör självfallet åvila hyresgästparten.

Förbundet vill också kraftigt understryka, att en sådan lagstiftning kan

försvaras allenast under de rådande krisförhållandena. I en lagstiftning för

mera normala förhållanden har den ifrågasatta regeln örn rätt att mot hyresvärdens

bestridande övertaga hyresrätt icke någon berättigad plats.

Beträffande lagstiftningens omfattning har socialstyrelsen

hemställt, att tillämplighetsområdet för äkta makes rätt att övertaga lägenhet,

som andra maken förhyrt, uttryckligen inskränkes till att avse lägenhet,

som utgör bostad för den make, som vill övertaga lägenheten.

Hyresrådet har tillkännagivit samma uppfattning och anser dessutom, att

det borde klart framgå, att rätt för make att i fall, som nu avsåges, övertaga

lägenhet inträdde allenast vid söndring i äktenskapet. Härom har hyresrådet

vidare anfört:

Givetvis kunna fall tänkas, då tveksamhet kan uppstå för hyresnämnden,

huruvida denna förutsättning är för handen eller icke. Hyresrådet har i

anledning härav övervägt, huruvida icke denna förutsättning borde anknytas

till ett lätt konstaterbart faktum, såsom att hemskillnads- eller äktenskapsskillnadsdom

meddelats, att ansökan härom ingivits till rätten eller liknande.

Emellertid har hyresrådet därunder kommit till den uppfattningen, att det

icke skulle vara tillrådligt att utesluta de äkta makar från den förmån, varom

här är fråga, vilka av en eller annan anledning icke velat vidtaga åtgärder

för erhållande av hemskillnad eller äktenskapsskillnad, trots att de leva

åtskilda på grund av söndring. Regelmässigt torde väl hyresnämnden i detta

hänseende kunna lita till vederbörandes egen uppgift; endast örn denna uppgifts

tillförlitlighet av särskild anledning synes tvivelaktig torde sålunda någon

närmare undersökning böra ske.

Vad härefter angår förutsättningarna i övrigt för rätt att övertaga hyresrätt

anmärker hyresrådet, att det av den föreslagna lagtexten och motiven i

promemorian icke otvetydigt framginge, huruvida sådan rätt kunde inträda,

då hyresförhållandets upphörande föranletts av underlåtenhet att

erlägga hyra.

Hyresrådet har i denna fråga yttrat, att så borde vara fallet, då äkta

make ville övertaga lägenhet, som andra maken förhyrt; i motsatt fall kunde

ju exempelvis en man, som flyttat från sin hustru på grund av söndring i

äktenskapet, genom underlåtenhet att erlägga hyran eliminera hustruns möjlighet

att övertaga lägenheten. Däremot syntes underlåtenhet, varom nu vore

fråga, icke böra tagas i beaktande i det fall, då äkta makar eller andra gemensamt

tecknat hyreskontrakt om en lägenhet. Härom bär hyresrådet närmare

anfört:

I detta fall torde hyresgästerna vara solidariskt betalningsskyldiga för

hyran, och det bör då icke kunna komma i fråga att en av dem skulle få

rätt att övertaga lägenheten, trots att han icke fullgjort sin betalningsskyl
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

dighet, även om detta har sin grund däri, att den eller de övriga underlåtit

att bidraga till hyrans erläggande. Det kunde visserligen ifrågasättas, huruvida

icke ett undantag härifrån borde göras på det sätt, att exempelvis en

hustru, som jämte mannen undertecknat hyresavtalet, skulle kunna få övertaga

lägenheten även i det fall, att hyresrättens upphörande föranletts av

underlåtenhet att erlägga hyran. Till stöd härför skulle kunna åberopas, att

hustruns undertecknande av hyresavtalet vore att anse mer som en formalitet

än som ett verkligt åtagande från hennes sida, och att det därför icke

funnes anledning att försätta hustrun i sämre ställning än i det fall, då mannen

ensam ingått hyresavtalet. Emellertid torde det ingalunda vara sällsynt,

att hustruns åtagande icke tillkommit rent slentrianmässigt utan i stället utgör

resultatet av en uttrycklig fordran från hyresvärdens sida att som säkerhet

för utfående av hyran få jämväl henne formligen förpliktad att ansvara

för hyresbetalningen, och hyresrådet har därför icke velat föreslå någon undantagsbestämmelse

av det innehåll, som nyss sagts.

Fastighetsägarerepresentanterna i hyresrådet ha uttalat, att rätt att övertaga

lägenhet icke i något fall borde inträda, då hyresförhållandets upphörande

föranletts av underlåtenhet att erlägga hyran. En bestämmelse av

motsatt innehåll skulle utgöra ett alltför allvarligt ingrepp i hyresvärdens

erkänt lojala intresse att bristande hyresbetalning skall medföra förverkande

av hyresrätten.

Sveriges fastighetsägareförbund har förklarat sig betrakta det som självfallet,

att någon rätt att övertaga lägenhet icke skall inträda vid bristande

hyresbetalning.

Promemorians förslag beträffande förutsättningarna i övrigt för att hyresrätt

skall få övertagas bär icke mött någon gensaga men föranlett följande

särskilda uttalanden.

Sveriges fastighetsägareförbund har sålunda framhållit den stora vikt, som

vid prövningen av framställning om övertagande av hyresrätt bör fästas vid

kravet på övertagarens förmåga att uppfylla sina skyldigheter som nyttjanderättshavare,

något som borde föranleda en uttrycklig bestämmelse i lagtexten

i detta hänseende.

Hyresrådet har uppehållit sig vid frågan, huruvida make, som vill övertaga

av andra maken förhyrd lägenhet, bör tillförbindas att erlägga hyresbelopp,

som denne eventuellt resterar för. Hyresrådet har anfört, att en sådan

förbindelse icke borde uppställas som ett oeftergivligt villkor för att hyresrätten

skall få övertagas. Men enligt hyresrådets uppfattning syntes det i

de fall, då den kvarboende maken hade möjlighet att uppfylla detta villkor,

också skäligen kunna krävas, att så skedde. Å andra sidan kunde fall tänkas

uppkomma, då maken saknade möjlighet att erlägga den oguldna hyran,

och då borde ett övertagande kunna tillåtas utan att så skedde.

Hyresgästernas riksförbund har i denna fråga anfört, att vid hemskillnad

eller äktenskapsskillnad hustrun i regel tillerkändes ett underhållsbidrag för

sig och barnen så avvägt, att det täckte löpande utgifter men icke möjliggjorde

betalande av hyresskuld eller andra skulder. Om det allmänna måste

träda till för att skydda hustrun och familjen, bleve förhållandet enahanda.

Därest hustrun och familjen i övrigt vore kända för att vara oförvitliga hy
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Rlaj.ts proposition nr 97.

17

resgäster och skäl funnes för antagandet, att de i fortsättningen komme att

i vederbörlig ordning erlägga hyran, borde icke en genom mannens förvållande

uppkommen hyresskuld utgöra hinder för övertagandet av hyresrätten.

I fråga örn tiden för framställning örn övertagande av

lägenhet har hyresrådet anfört:

Beträffande den tid, inom vilken framställning örn övertagande av lägenhet

skall göras, har i promemorian föreslagits, att sådan framställning skall

ske inom fjorton dagar från det hyresvärden tydligt meddelat den som vill

övertaga lägenheten att hyresförhållandet skall upphöra. Denna regel är i

ett pär hänseenden i viss mån betungande för hyresvärdarna. Dessa måste

ju i samtliga fall, då fråga om övertagande av lägenhet kan tänkas uppkomma,

ta initiativet och tillställa vederbörande ett meddelande, och i det i andra

stycket i 8 a § avsedda fallet måste hyresvärden i första hand förskaffa

sig kännedom om huruvida vederbörande hyresgäst är gift eller icke. Hyresrådet

har emellertid icke kunnat finna någon form för att åtminstone

delvis förlägga initiativet på hyresgästernas sida. Detta sammanhänger därmed,

att dessa ju kunna inbördes sväva i ovisshet om varandras åtgärder

med avseende å hyresförhållandet. I det i andra stycket i 8 a § avsedda fallet

— som torde bli det praktiskt viktigaste — kommer därtill, att den make,

som har behov av att övertaga lägenheten, ofta kanske icke har kännedom

örn kontraktets bestämmelser, varför man ej heller med utgångspunkt från

dessa lämpligen kan konstruera någon initiativskyldighet från dennes sida.

Beträffande vissa avtalstyper, såsom avtal på obestämd tid, som skall upphöra

efter uppsägning, är en sådan konstruktion över huvud icke möjlig.

Hyresrådet har därför stannat för att biträda förslaget i denna del. Hyresrådet

förbiser därvid icke, att den föreslagna bestämmelsen kan vålla hyresvärdarna

olägenhet jämväl därigenom, att prövningen kan komma tämligen

sent, utan att de kunna göra något för att åstadkomma en tidigare prövning.

Den av hyresgästerna, som vill bringa avtalet till upphörande, kan ju vänta

i det längsta med att verkställa uppsägningen. Är det då fråga om ett hyresavtal

med den vanligen förekommande uppsägningstiden på tre månader,

kan den slutliga prövningen, särskilt örn besvär anföras över nämndens beslut

i frågan, komma att förläggas alltför sent, och under tiden före prövningen

lärer en hyresvärd icke anse sig kunna eller böra uthyra lägenheten

till annan — oavsett om han genom en sådan uthyrning skulle kunna ådraga

sig skadeståndsskyldighet eller icke. —■ Det torde utan att detta särskilt anmärka

i lagtexten vara uppenbart, att en hyresvärd icke behöver dröja med

sitt initiativ tills det blivit definitivt klart, att hyresförhållandet skall upphöra,

utan kan lämna sitt meddelande, så snart anledning föreligger till antagande,

att så skall bliva förhållandet.

Fastighetsägarerepresentanterna i hyresrådet lia däremot förklarat sig finna

det oriktigt att det alltid —- således även då uppsägning skett från hyresgästsidan

— skulle ankomma på hyresvärden alt lämna meddelande till

den, som kunde tänkas vilja övertaga hyresrätten, att hyresförhållandet skall

upphöra. En dylik upplysningsplikt kunde leda till orimliga konsekvenser

och komme i allmänhet att medföra att frågan örn vem som slutligen skulle

komma att förhyra lägenheten förbleve svävande under lång lid, något som

i sin tur kolliderade med utomstående hyressökandes intresse att få snabbt

besked, huruvida de kunde få förhyra genom uppsägning eventuellt ledigblivna

lägenheter.

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 97.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Jämväl Sveriges fastighetsägareförbund har framställt erinringar mot den

föreslagna regeln och med exempel sökt visa de olägenheter, som regeln medför

för hyresvärdarna, särskilt om efterforskningsskyldighet rörande äktenskapsförhållanden

m. m. skulle föreligga jämväl beträffande affärslägenhet.

Förbundet hemställer vidare, att det i fråga om sättet för överbringande av

meddelande, att hyresförhållande skall upphöra, föreskrives att vad som

stadgas i 42 § första stycket lagen om nyttjanderätt till fast egendom skall

äga motsvarande tillämpning.

Beträffande övergångsbestämmelserna ha socialstyrelsen och

hyresrådet framställt erinran mot att dessa icke syntes utesluta en prövning

av fråga om övertagande av hyresrätt, även om hyresförhållandet upphört

att gälla före lagens ikraftträdande.

Departementschefen.

Såsom av redogörelsen framgår förete hyresregleringslagens bestämmelser

örn uppsägningsskydd en lucka för det fall att en lägenhet förhyrts av två

eller flera gemensamt. Om hyresavtalet innehåller sedvanlig förlängningsklausul

eller skall upphöra att gälla utan uppsägning, kan en av hyresgästerna

mot den eller de övrigas vilja genom uppsägning eller underlåtenhet

att biträda framställning örn tvångsförlängning av avtalet bringa detta till

upphörande, med påföljd att även den eller de övriga kunna nödgas avflytta.

På motsvarande sätt är äkta make beroende av den andra maken, då

denne ensam förhyrt makarnas lägenhet. Den senare kan ensam förfoga

över hyresrätten och bringa hyresförhållandet till upphörande utan hänsyn

till den andres intresse. De i promemorian föreslagna ändringarna i hyresregleringslagen

avse att i dylika fall tillerkänna medhyresgäst och make rätt

att under vissa förutsättningar övertaga lägenheten.

Under remissbehandlingen ha från fastighetsägarnas sida anförts invändningar

mot att införa en laglig reglering av ifrågavarande förhållanden. Såväl

fastighetsägarerepresentantema i hyresrådet som Sveriges fastighetsägareförbund

göra sålunda gällande, att det i praktiken icke förekommit några

missförhållanden som skulle motivera en utökning av det skydd som tillkommer

hyresgästerna, men anse sig likväl icke böra avstyrka en lagstiftning

som inskränker sig till att under rådande förhållanden tillskapa visst

skydd beträffande bostaden för make som har vårdnaden om minderåriga

barn. Hyresrådets majoritet uttalar, att den föreslagna lagstiftningen kan få

ej ringa praktisk betydelse beträffande äkta makars hyresrätt, men ställer

sig tveksam till behovet att införa något skydd för andra medhyresgäster

än äkta makar. Socialstyrelsen och hyresgästernas riksförbund däremot tillstyrka

förbehållslöst införandet av ett skydd för såväl äkta make som annan

medhyresgäst, därvid sistnämnda förbund vitsordar att de i promemorian

avsedda missförhållandena ofta förekomma.

Enligt min mening äro de i promemorian påvisade missförhållandena sådana

att en laglig reglering är påkallad. Detta gäller framförallt beträffande

lägenheter som innehavas av äkta makar. Det kan icke vara tillfreds
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

19

ställande, alt en äkta make — vare sig hyreskontraktet tecknats av honom

ensam eller av makarna gemensamt — skall kunna äventyra den andra makens

rätt genom ett ensidigt handlande utan hänsyn till den senares intresse.

Att så kan ske är särskilt stötande, då den make, vars intresse sättes på spel,

oundgängligen behöver lägenheten för sig själv och barn varom han har

vårdnaden. Det torde emellertid icke vara lämpligt att inskränka skyddet

till dessa fall. Frånsett de svårigheter som kunna uppstå vid en dylik gränsdragning

är det föga tilltalande, att en make under nu rådande förhållanden

skall kunna tvingas lämna bostaden enbart på grund av den andres åtgöranden.

Beträffande andra samhyresgäster än äkta makar är sannolikt behovet

av skydd icke lika ofta förekommande men redan möjligheten för

en av två eller flera hyresgäster att äventyra de övrigas hyresrätt, kanske

för att i samförstånd med hyresvärden tillgodose sitt eget intresse, strider

uppenbart mot uppsägningsskyddets syfte. Hyresrådet har också vitsordat,

att fall förekommit då konsekvenserna av denna brist i uppsägningsskyddet

varit synnerligen stötande.

De invändningar, som likväl kunna riktas mot den föreslagna utvidgningen

av uppsägningsskyddet, bottna i hänsyn till hyresvärdarnas intresse. Det är

naturligt, att en hyresvärd icke gärna vill finna sig i att uthyra en lägenhet

till annan än den som han en gång själv godtagit som hyresgäst. Emellertid

saknar hyreslagstiftningen icke exempel på att hyresvärden är skyldig att

låta hyresrätten övergå till annan, och nämnda synpunkt kan ej heller i nu

förevarande fall tillmätas avgörande betydelse, förutsatt att hyresvärdens rätt

ej i avsevärd mån försämras. Att, såsom Sveriges fastighetsägareförbund påpekat,

den som berättigas övertaga lägenheten möjligen kan se sig nödsakad

att hyra ut rum till annan, är ej i och för sig tillräcklig anledning att vägra

ombyte av hyresgäst. Samma förhållande kan ju uppkomma, även om det

ursprungliga hyresförhållandet upprätthålles. Däremot är uppenbarligen den

nye hyresgästens solvens av största betydelse.

Övervägande skäl synas alltså tala för lagstiftning i den riktning som föreslagits

i promemorian. Det remitterade förslaget innebär dels att, då en lägenhet

förhyrts av två -— äkta makar eller andra — eller flera samt hyresförhållandet

skall upphöra på grund av åtgärd eller underlåtenhet av någon

av dem, de övriga eller någon av dem skall äga att under vissa förutsättningar

övertaga lägenheten dels ock att motsvarande rätt skall tillkomma

äkta make med avseende å lägenhet som förhyrts av andra maken ensam. I

båda fallen skall rätten att övertaga lägenheten gälla oavsett lägenhetens beskaffenhet.

Det är tydligt, att de sociala skälen för de föreslagna bestämmelserna göra

sig särskilt gällande i fråga örn bostadslägenheter. Jag kan dock icke finna

tillräckliga skäl att i de fall, då lägenheten gemensamt förhyrts av två eller

flera, begränsa övertaganderätten till bostadslägenheter. Även i fråga örn

af färslägenheter, exempelvis kontor, kan ett starkt behov föreligga för någon

av hyresgästerna att ensam få övertaga lägenheten. Det kan ju ofta

vara ödesdigert för den som hyrt en konlorslägenhet gemensamt med annan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

att nödgas lämna den, därför att medhyresgästen vill frånträda kontraktet.

Frånsett att med verksamheten förenad good-will kan gå förlorad, föreligger

under nuvarande förhållanden stor risk att han ej kan anskaffa annan

lägenhet för verksamheten.

Beträffande åter det fallet, att äkta make vill övertaga av andra maken

förhyrd lägenhet, synes syftet med lagförslaget bliva tillgodosett även örn

rätten begränsas till att avse lägenhet där den som vill övertaga densamma

har sin bostad. Jag vill därför förorda en sådan begränsning.

Hyresrådet har för sistnämnda fall framhållit, att det borde i lagen angivas

att rätt att övertaga lägenhet förelåge allenast om söndring rådde

mellan makarna. Det är uppenbart, att en sådan rätt i praktiken främst

blir av betydelse i detta fall, men det kan tänkas, att behov av skydd även

eljest kan uppkomma, t. ex. om mannen befinner sig på resa och försummar

att tillvarataga familjens intressen. Härtill kommer att det kan möta svårigheter

att i ärendet klargöra, huruvida söndring råder eller ej. Jag anser

mig därför ej kunna biträda hyresrådets förslag i denna del.

Enligt promemorian skall rätt att övertaga lägenhet inträda, då hyresförhållandets

upphörande föranledes av åtgärd eller underlåtenhet av någon av

två eller flera hyresgäster eller av äkta make som ensam förhyrt makarnas

lägenhet. Av promemorian framgår, att härmed närmast åsyftas uppsägning

på hyresgästsidan samt underlåtenhet att efter uppsägning från hyresvärdens

sida biträda framställning om ogiltigförklaring av densamma eller, i fall

som avses i 8 § hyresregleringslagen, tillkännagivande eller framställning som

där sägs. Hyresrådet har härtill framhållit, att då fråga vore om makes övertagande

av lägenhet, som förhyrts av andra maken, rätt härtill borde inträda

jämväl då hyresförhållandets upphörande föranletts av bristande hyresbetalning.

Vägande skäl synas mig tala för denna ståndpunkt. Särskilt i fall

då söndring uppkommit skulle eljest lätt kunna inträffa att andra maken

av illvilja försummade hyresbetalningen och därmed omintetgjorde möjligheten

att övertaga hyresrätten. Då lägenhet förhyrts av två eller flera gemensamt,

vare sig de äro makar eller ej, kan man möjligen ställa sig mera tveksam.

Emellertid torde det icke vara lämpligt att genom uttrycklig bestämmelse

utesluta rätt att övertaga lägenheten därför att någon av hyresgästerna

gjort sig skyldig till försummelse med hyresbetalning eller eljest. Om

den som vill övertaga lägenheten själv är ansvarig för hyresbelopp som ej

gul difs, bör han. emellertid icke få övertaga lägenheten annat än möjligen i

något undantagsfall, då särskilda omständigheter föreligga.

Prövningen av frågor om övertagande av lägenhet bör såsom i promemorian

föreslagits ankomma på hyresnämnden. Vid prövningen skall, på sätt i

promemorian angivits, i första hand beaktas, om hyresvärdens möjlighet

att utfå hyran skulle försämras genom personförändringen. Att såsom Sveriges

fastighetsägareförbund föreslagit införa ett uttryckligt stadgande härom

i lagtexten synes icke nödvändigt. I övrigt synes hänsyn böra tagas till de

omständigheter som i allmänhet tillmätas betydelse vid prövning av fram
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 97.

21

ställning om ogiltigförklaring av uppsägning. Möjlighet bör, såsom följer av

förslaget, föreligga att, därest lägenheten icke rimligen bör få övertagas på

oförändrade villkor, förbinda övertagandet med de villkor som finnas skäliga.

Hyresrådet och hyresgästernas riksförbund ha i sina yttranden berört

frågan, huruvida make som vill övertaga av andra maken förhyrd lägenhet

borde vara skyldig att erlägga eventuellt ogulden hyra. I och för sig synes

det icke oskäligt att fordra, att make som själv nyttjat lägenheten och som

vill övertaga densamma erlägger den oguldna hyran. Emellertid kan detta

krav knappast göras generellt. En skälighetsbedömning synes böra ske

i varje särskilt fall, därvid hänsyn bör tågås till vederbörandes betalningsförmåga,

till storleken av det oguldna beloppet m. m. Jag vill erinra örn att

hyresvärden icke kunnat uttaga den oguldna hyran av en ny hyresgäst, örn

han själv fått välja sådan.

Tiden för övertagandet av lägenhet synes böra bestämmas lill den fardag

till vilken det tidigare hyresförhållandet bragts att upphöra eller, örn

hyresrätten förverkats, annan lämplig dag, t. ex. dagen för ingivandet av

framställningen om övertagandet.

I fråga om den tid, inom vilken framställning örn övertagande av lägenhet

skall göras, biträder jag det i promemorian framlagda förslaget om att sådan

framställning skall göras inom fjorton dagar från det hyresvärden tydligt

meddelat den, som vill övertaga lägenheten, att hyresförhållandet skall

upphöra. Detta synes vara den enda framkomliga vägen för att tillskapa en

fast utgångspunkt. Farhågorna för att förslaget i denna del skulle vara alltför

betungande för fastighetsägarna torde förlora sin grund, örn äkta makes

rätt att övertaga av andra maken förhyrd lägenhet begränsas till att avse

lägenhet i vilken maken bor. Hyresvärden har möjlighet att själv medverka

till ett skyndsamt avgörande av frågan genom att lämna sitt meddelande,

så fort anledning uppkommit till antagande att hyresförhållandet skall upphöra.

I de fall, då hyresvärden själv verkställer uppsägning, torde han kunna

lämna meddelandet redan i samband med uppsägningen. Skulle det av en

eller annan anledning visa sig svårt för hyresvärden att nå hyresgäst eller

make med ett meddelande som nu sagts och fördröjes prövningen härigenom,

bör detta beaktas vid avgörande, huruvida hyresrätten skall få övertagas.

Tillräckliga skäl synas icke föreligga att bifalla Sveriges fastighetsägareförbunds

framställning om införande av en särskild bestämmelse rörande vad

som skall fordras för att hyresvärden skall anses ha lämnat föreskrivet meddelande.

I enlighet med vad i promemorian föreslagits böra de nya bestämmelserna

träda i kraft den 1 april 1946. Bestämmelserna torde böra få tillämpas även

i sådana fall då uppsägning eller annan åtgärd för hyresförhållandets upphörande

ägt rum före lagens ikraftträdande. Såsom socialstyrelsen och hyresrådet

anfört torde det dock böra stadgas, att bestämmelserna icke skola gälla,

örn hyresförhållandet upphört redan före lagens ikraftträdande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

För de fall, då uppsägning eller annan åtgärd för hyresförhållandets upphörande

ägt rum före lagens ikraftträdande, torde såsom i promemorian

uttalats böra föreskrivas, att den som vill övertaga lägenheten skall äga en

frist av minst fjorton dagar från lagens ikraftträdande för att göra framställning

härom. Jag delar den i promemorian uttalade uppfattningen, att det

icke är lämpligt att från lagens tillämplighetsområde särskilt göra undantag

för det fall att hyresvärden redan uthyrt lägenheten men att denna omständighet

bör tagas under bedömande vid den skälighetsavvägning som ankommer

på hyresnämnden.

Då Kungl. Maj:t begagnar sig av sin befogenhet att förordna örn hyresregleringslagens

tillämpning å viss ort, bör möjlighet föreligga att jämka

berörda övergångsbestämmelser med avseende å angivna tidpunkter på samma

sätt som nu sker beträffande tidsfristen för framställningar om ogiltigförklaring

av uppsägningar, som gjorts innan lagen trätt i kraft i orten.

I enlighet med vad sålunda anförts ha inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

1 Lagförslagen, vilka frånsett vissa redaktionella jämkningar 1 det under 1) upptagna förslaget

äro lika lydande med de vid propositionen fogade förslagen, lia här uteslutits.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

23

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 22 februari

1946.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Eldigt lagrådet den 21 februari 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 15 februari 1946, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

hovrättsassessorn H. Skogman.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Utdrag av protokollet över juslitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 februari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Quensel, Erlander, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- oell finansdepartementen

anmäler cliefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets

denna dag avgivna utlåtande över de till lagrådet den 15 februari 1946

remitterade förslagen till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) örn

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Föredraganden meddelar, att förslagen av lagrådet lämnats utan erinran,

och tillägger i anslutning härtill följande.

Den föreslagna nya 8 a § i hyresregleringslagen innehåller en nyhet vars

tillämpning är förenad med vissa svårigheter. Det torde därför vara önskvärt

att statens hyresråd i cirkulär till hyresnämnderna lämnar vissa närmare

anvisningar till ledning för deras bedömande. Särskilt för det fall att

hyresrätten förverkats torde vikten av synnerlig försiktighet böra understrykas

för hyresnämnderna.

Härefter hemställer föredraganden, att förslagen måtte efter vissa redaktionella

jämkningar jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stefan Stiernstedt.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

460S33

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:102 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 s. 2 i texten
  2. 2LU 1946:16 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 a1 i texten