Sök i Ratio Lex

Angående livränta åt E. L. Ceder m. m

1947-02-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:109, Angående livränta åt E. L. Ceder m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

1

Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående livränta

åt E. L. Ceder m. m.; given Stockholms slott den

21 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats

rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen fördragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet, över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 februari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Yougt, Myrdal,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, följande.

l:o.

Under beredskapstjänstgöring råkade värnpliktige nr 546—31—1929 E. L.

Ceder, då han den 29 september 1942 deltog i en stormningsövning, gå ned

sig i en mosse. Då han skulle draga loss vänstra benet, uppstod häftig

smärta i knäet, och han kunde ej stödja på benet utan måste transporteras

till förläggningen. Vid undersökning å Bäckefors sjukstuga, där Ceder intogs

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 109.

473 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

den 1 oktober 1942 konstaterades, att han led av gamla förändringar i vänstra

knäleden och vid operation den 7 i samma månad avlägsnades en fri broskkropp

i knäet. Efter operationen uppstod blodpropp i knäet och sedermera

varbildning i operationsärret. Till följd härav kvarlåg Ceder på sjukstugan till

den 6 februari 1943, då han överfördes till Solhems sjukhus i Borås. Av journalen

vid sjukhuset framgår, att Ceder tidvis sedan många år vid ansträngningar

känt stickningar i vänstra knäet vid varje steg samt att ledbrosket i

knäet var till största delen förstört. Den 30 december 1942 hemförlovades

Ceder.

Genom beslut den 22 april 1943 förklarade riksförsäkringsanstalten, att

Ceder ådragit sig försämring av knäåkomma under militärtjänstgöring men

att, då de efter den 30 december 1942 kvarstående knäbesvären icke kunde

anses stå i samband med den under militärtjänstjänstgöringen ådragna försämringen,

någon ersättning jämlikt 1927 års militärersättningsförordning

icke kunde utgå till honom.

Över riksförsäkringsanstaltens beslut anförde Ceder besvär hos försäkringsrådet,

som emellertid genom utslag den 19 juli 1943 förklarade, att, enär

varken knäåkomman eller försämringen av densamma kunde anses ådragen

under militärtjänstgöring, rådet icke funne skäl göra ändring i det slut, riksförsäkringsanstaltens

beslut innehölle.

En ny ansökan den 4 juli 1944 om ersättning föranledde — under hänvisning

till försäkringsrådets utslag — icke någon vidare åtgärd av riksförsäkringsanstalten.

Sedan Ceder hos Kungl. Maj:t anhållit om ersättning på grund av åkomman

samt riksförsäkringsanstalten den 20 oktober 1944 avgivit utlåtande, förklarade

Kungl. Maj:t genom beslut den 2 november 1944, att Kungl. Maj:t på grund

av stadgandet i 3 § 1 mom., fjärde stycket, militärersättningsförordningen —

innehållande föreskrift att klagan ej må föras över försäkringsrådets beslut

— funnit ansökningen icke kunna föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I en den 30 september 1946 dagtecknad skrift har Ceder anhållit om ersättning

på grund av olycksfallet och därvid anfört i huvudsak följande.

Såvitt Ceder kunde förstå, hade hans anspråk på ersättning avvisats huvudsakligen

av det skälet, att åkomman i knäet till viss del förefunnits redan

före olycksfallet. Det vore väl dock försvarligt, om lian påstode, att

åkomman utlösts först genom olycksfallet under militärtjänstgöringen. Ceder

ville till och med ifrågasätta, om icke hans nuvarande invaliditet kunde ha

undvikits, därest man icke företagit operation i samband med vilken inflammation

i knäet uppkom. Det vore att märka, att denna operation företogs för

att återställa Ceders militära tjänstbarhet. Själv hölle han före, att han skulle

haft väsentligt mindre besvär av knäet, om operationen underlåtits, detta så

mycket mer som han tidigare — då den fria kroppen i knäet jämväl torde

ha funnits — fullgjort över 400 dagars tjänstgöring vid infanteriet utan att

vid något tillfälle behöva sjukskrivas.

Efter utskrivningen från Solhems sjukhus den 6 februari 1943 kunde Ceder

förflytta sig blott med hjälp av kryckor. Efter ungefär fyra månader kunde

han stödja på benet, som för närvarande vore alldeles stelt. Först fram på

nyåret 1944 kunde han åter börja arbeta.

Ceders nuvarande invaliditet vore honom till avsevärt men i hans förvärvsmöjligheter

och då Ceder befunne sig i små ekonomiska omständigheter

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

hemställde lian, att Kungl. Maj:t av billighetsskäl måtte tillerkänna honom

ersättning enligt de grunder, som skulle gällt, därest invaliditeten ådragits

enbart genom olycksfall under militärtjänstgöring.

Ceder åberopade i samband härmed ett intyg av sjukhusläkaren A. Nettelblad

den 27 september 1943, vari denne uttalade, att enligt hans uppfattning

militärtjänsten syntes i dubbel måtto ha bidragit till Ceders invaliditet, även

om den yttersta orsaken till denna vore att söka i en av tjänsten oberoende

och före densammas påbörjande befintlig sjukdom.

IliJcsförsäkringsanstalten har i utlåtande den 5 november 1946 för sin del

funnit skäl icke föreligga för bifall till ansökningen. För den händelse Kungl.

Maj:t emellertid skulle finna, att Ceder borde beredas någon ersättning, har

anstalten införskaffat utredning angående åkommans inverkan på Ceders arbetsförmåga

efter hemförlovningen och härvid framhållit följande.

Av utredningen hade framgått, att Ceder vid utskrivningen från Solhems

sjukhus den 3 april 1943 hade vänstra benet gipsat. Den 1 juni 1943 erhöll

han en oledad knähylsa. Först i januari 1944 hade de subjektiva besvären

avtagit i sådan grad, att Ceder den 4 i samma månad kunnat återupptaga

sitt arbete som målare med en inkomst av 75 kronor i veckan. Under våren

1944 lade Ceder bort knähylsan och hade sedan ej begagnat den. Smärtorna

i knäet avtogo successivt under åren 1944 och 1945, men först under år 1946

hade Ceder kunnat gå tämligen obesvärat, ehuru med stelt knä i lätt flektionsställning.

Därest åkomman ansetts ådragen under militärtjänstgöring, skulle riksförsäkringsanstalten

jämlikt bestämmelserna i militärersättningsförordningen ha

tillerkänt Ceder hel sjukpenning för tiden den 31 december 1942 —. den 3

april 1943 med 4 kronor för dag samt livränta för tiden den 4 april 1943

— den 3 januari 1944 med 1 440 kronor för år, motsvarande förlust av arbetsförmågan;

för tiden den 4 januari — den 3 april 1944 med 720 kronor

för år, motsvarande nedsättning av arbetsförmågan med hälften; för tiden

den 4 april 1944 — den 3 januari 1946 med 480 kronor för år, motsvarande

nedsättning av arbetsförmågan med en tredjedel, och från och med den

4 januari 1946 med 360 kronor för år, motsvarande nedsättning av arbetsförmågan

med en fjärdedel. Ceder skulle därjämte från och med den 1 juli

1946 ha tillerkänts ersättningstillägg enligt 3 och 4 §§ förordningen den

29 juni 1946 (nr 347) angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt

försvarsberedskap m. m. Jämlikt 8 § militärersättningsförordningen skulle

Ceders årliga arbetsförtjänst ha antagits utgöra 2 160 kronor. Vid ersättningstilläggens

bestämmande enligt ovannämnda förordning den 29 juni 1946

skulle den årliga arbetsförtjänsten ha beräknats till 2 400 kronor och Ceder

hänförts till ortsgrupp 2. '' Dyrtidstillägg skulle ha utgått å ovannämnda

sjukpenning och livränta med 30 % för år 1943 och med 40 % för åren 1944

—1947 samt å ersättningstillägget jämlikt 3§ förordningen den 29 juni 1946

med 40 % för åren 1946 och 1947 enligt därom gällande särskilda bestämmelser.

Ceder skulle sålunda från och med den 1 juli 1946 ha varit berättigad

till livränta jämte ersättningstillägg och dyrtidstillägg med sammanlagt

881 kronor för år.

Jämlikt lagen den 20 juni 1941 (nr 563) angående ändrad lydelse av 9 och

10 §§ lagen den 22 juni 1939 (nr 310) om sjukhusvård vid krig eller krigsfara

skulle medicinalstyrelsen ha ersatt kostnaderna för Ceders sjukhusvård.

Kostnader för erforderlig läkarvård, bandage m. m. skulle jämlikt militärersättningsförordningen

ha ersatts av riksförsäkringsanstalten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har anslutit sig till ett av överläkaren vid

karolinska mediko-kirurgiska institutets ortopediska klinik, professorn S. Friberg,

den 1 december 1946 avgivet utlåtande vari framhållits följande.

Den ursprungliga knäledsåkomman kunde icke vara orsakad av militärtjänstgöring.

Enär den ganska obetydliga kroppsskadan vid olycksfallet i mossen

emellertid lett till en omedelbar avlösning av den endast några dagar senare

konstaterade fria broskkroppen i knäet, måste vid tiden för olycksfallet avlösningsprocessen

av broskkroppen ha varit i det närmaste avslutad. Det vore

därför att förmoda, att Ceder inom den närmaste framtiden skulle ha kommit

att besväras av låsningssymptom i knäet, även om olycksfallet icke inträffat.

Om Ceder emellertid icke opererats, hade han säkerligen haft relativt obetydliga

obehag av sitt knä. Hans nuvarande icke oväsentliga invaliditet vore

en följd av de komplikationer, som följt på operationen. Denna var en åtgärd

för den akuta försämring, Ceder ådragit sig under militärtjänstgöringen,

och det syntes därför rimligt, att ersättning utgåves till Ceder.

Försvarets civilförvaltning samt statskontoret och försäkringsrådet ha i utlåtanden

framhållit, att Ceder av billiglietsskäl borde beredas ersättning i enlighet

med av riksförsäkringsanstalten i utlåtandet den 5 november 1946 angivna

grunder.

Av protokoll hållet i försäkringsrådet den 14 februari 1947 framgår, att två

försäkringsråd vid utlåtandets avfattande varit av avvikande mening och anfört

att utlåtandet bort givas följande avfattning: På grund av föreliggande utredning

synas så starka skäl tala för att olycksfall vid angivna tillfälle den

29 september 1942 medfört den skada, som föranledde intagning å sjukvårdsinrättning

och operation, att ersättning för den efter operationen uppkomna

skadan i den ordning försvarets civilförvaltning föreslagit synes böra beredas

sökanden enligt grunderna i de av riksförsäkringsanstalten avsedda författningarna.

Av det anförda framgår, att starka billighetsskäl tala för att ersättning

utgives på grund av olycksfallet. Ersättningen bör utgå enligt av riksförsäkringsanstalten

angivna grunder och bestridas från anslaget till bidrag till ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att till E. L. Ceder må från anslaget till bidrag till ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utbetalas ersättning enligt grunderna i de av riksförsäkringsanstalten

i utlåtande den 5 november 1946 angivna författningarna.

2:o.

Försäljaren K. H. Andersson, född år 1897, undergick år 1939 undersökning

på Jonas Selggrens sanatorium i Gävle, varvid lungtuberkulos konstaterades.

Tecken till aktivitet hos sjukdomen kunde emellertid icke iakttagas vid

undersökningen. År 1941 inkallades Andersson till beredskapstjänstgöring

och fullgjorde dylik tjänstgöring under tiden den 19 mars — den 30 april

1941. Han var under militärtjänstgöringen icke sjukanmäld men blev enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

egen uppgift förkyld under sista delen av tjänstgöringstiden och fick svår

hosta. Efter militärtjänstgöringens upphörande besökte Andersson på grund

av den ihållande hostan privat läkare och därvid konstaterades i slutet av

maj 1941 aktivitet hos lungprocessen. Den 13 juni 1941 intogs Andersson

för lungtuberkulos å förutnämnda sanatorium, där han vårdades under sex

månader. Sedermera har han åren 1944 och 1946 undergått revbensoperationer

på grund av sjukdomen.

I en den 27 maj 1946 till riksförsäkringsanstalten inkommen skrift anhöll

Andersson om ersättning på grund av sjukdomen, som han ansåg ådragen

under militärtjänstgöringen.

Riksförsäkringsanstalten infordrade utredning och härvid uttalade vederbörande

försvarsområdesläkare, att militärtjänstgöringen kunde skäligen antagas

ha väsentligen bidragit till sjukdomen.

Genom beslut den 26 juli 1946 förklarade riksförsäkringsanstalten, att på

grund av stadgandet i 23 § 1927 års militärersättningsförordning Anderssons

rätt till ersättning enligt förordningen vore förverkad. Oaktat sjukdomen

yppats i slutet av maj 1941 hade nämligen inom en tid av tre år därefter

underrättelse jämlikt 14 § militärersättningsförordningen icke blivit lämnad

om sjukdomen eller denna blivit i anstalten anmäld.

Försäkringsrådet, där Andersson anförde besvär, fann genom utslag den

22 oktober 1946 ej skäl göra ändring i riksförsäkringsanstaltens beslut. Över

utslaget kunde klagan ej föras.

I en den 22 november 1946 dagtecknad skrift har Andersson anhållit om

ersättning på grund av sin sjukdom och därvid anfört i huvudsak följande.

Vid militärtjänstgöringens början hade han undergått läkarundersökning

och befunnits frisk. Genom tungt arbete under ovana förhållanden ådrog han

sig emellertid under militärtjänstgöringen upprepade förkylningar. Då han

efter utryckningen uppsökt läkare i maj 1946, hade tuberkulos konstaterats.

Han hade därpå remitterats till dispensär och anmält sjukdomen till centralsjukkassa.

Att han icke anmält sjukdomen till riksförsäkringsanstalten hade

uteslutande berott på att han ej känt till existensen av militärersättningsförordningen.

Först år 1946 hade han blivit uppmärksamgjord på förordningen.

Sedan sjukhjälpstiden i sjukkassan utgått, hade han under stora ekonomiska

svårigheter sökt klara de nödvändigaste utgifterna genom lån. Detta hade varit

möjligt så länge förhoppningar om ett tillfrisknande funnits. Då sjukdomen

sedermera försvårats och han måst undergå operationer, hade hans ekonomiska

resurser blivit helt uttömda. Andersson hemställde därför, att Kungl. Maj:t

måtte tillerkänna honom ersättning på grund av sjukdomen.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 28 januari 1947 anfört bland

annat följande.

För den händelse Kungl. Maj:t skulle finna skiiligt, att Andersson, utan

hinder därav att ansökan om ersättning icke gjorts inom föreskriven tid, beredes

ersättning för sin sjukdom enligt grunderna i militärersättningsförordningen,

under förutsättning, att sjukdomen skulle kunna anses ådragen under

militärtjänstgöring, har riksförsäkringsanstalten upptagit ärendet till prövning

i sistnämnda hänseende samt införskaffat ytterligare utredning. Legitimerade

läkaren John E. Wessling, Gävle, har härvid meddelat, att Andersson kon
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kurtgl, Maj:ts proposition nr 109.

sulterat honom den 9 maj 1941 och då uppgivit, att han en tid haft feber,

hostat samt fått upp litet blod, varjämte den 24 maj 1941 rikligt med tuberkelbaciller

i upphostningarna påvisats. I avseende å Anderssons hälsotillstånd

m. m. har vidare utrönts, att han alltsedan insjuknandet år 1941 i stort sett

varit arbetsoförmögen.

En av riksförsäkringsanstaltens biträdande läkare, medicine licentiaten

Gunnar Anjou, har tillstyrkt ersättning.

På grund av vad sålunda förekommit har riksförsäkringsanstalten funnit

Anderssons lungsjukdom ha ådragits under militärtjänstgöring.

Statskontoret har i utlåtande den 15 februari 1947 uttalat, att ämbetsverket

med hänsyn till omständigheterna icke hade något att erinra mot att ersättning

utgåves enligt grunderna i militärersättningsförordningen.

Av en den 8 januari 1947 verkställd undersökning rörande Anderssons

ekonomiska förhållanden m. m. inhämtas följande.

Andersson har sedan han år 1941 insjuknat icke utfört något arbete och

under hela sjukdomstiden ej haft någon arbetsinkomst. Kostnaden i samband

med en av de operationer, Andersson undergått, har uppgått till omkring

600 kronor. Han har nödgats skaffa sig och familjen uppehälle genom

lån hos släktingar m. m.

Av utredningen framgår, att Andersson ådragit sig sjukdomen under militärtjänstgöringen

men att sjukdomen konstaterats först efter det tjänstgöringen

upphört. Till följd härav har — då Andersson ej ägt kännedom om

militärersättningsförordningen — anmälan om sjukdomen icke ingivits inom

föreskriven tid. Om sjukdomen däremot konstaterats under militärtjänstgöringen,

torde anmälan härom säkerligen ha ingått till riksförsäkringsanstalten

genom vederbörande militära chef. Med beaktande av sjukdomens

svåra följder för Anderssons hälsa och ekonomi finner jag det i hög grad

skäligt, att ersättning utgives enligt gällande regler oaktat de formella kraven

för ersättningsanspråkets framställande icke uppfyllts. Kostnaderna synas

böra bestridas från fjärde huvudtitelns anslag Bidrag till ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till K. H. Andersson må på grund av angivna sjukdom

från anslaget till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, utbetalas ersättning

enligt grunderna i militärersättningsförordningen.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

under punkterna l:o och 2:o hemställt förordnar Hans

Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Kourtzman.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1947:89 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livränta åt E. L. Ceder m. m. s. 4 i texten