Sök i Ratio Lex

Angående redovisning av tillgångar och skulder m. m. vid örlogsvarvens marinverkstäder

1947-02-28 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:112, Angående redovisning av tillgångar och skulder m. m. vid örlogsvarvens marinverkstäder

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 112.

1

tfr 112.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående redovisning

av tillgångar och skulder m. m. vid örlogsvarvens

marinverkstäder: given Stockholms slott den

28 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 28 februari 1947.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöbes, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg,

Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, fråga angående redovisning

av tillgångar och skulder m. m. vid örlogsvarvens marinverkstäder och

anför därvid följande.

Inledning.

Enligt beslut vid 1944 års riksdag (proposition nr 166; riksdagens skrivelse

nr 384) ha Stockholms och Karlskrona örlogsvarv från och med den

1 juli 1945 undergått en genomgripande omorganisation, bland annat innebärande

ett sammanförande vid vartdera varvet av verkstadsrörelsen till en

verkstadsavdelning — marinverkstäderna — och av verksamheten i övrigt

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 112. 478 47 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

till tre militärtekniska avdelningar. Omorganisationen åsyftade bland annat

att skapa möjligheter att verkställa rättvisande självkostnadsberäkningar för

verkstadsrörelsen.

Vid anmälan av nyssnämnda proposition 1944: 166 framhöll min företrädare

i ämbetet, att kritik riktats mot sättet för örlogsvarvens självkostnadsberäkning

med hänvisning till att fördelningen av utgifterna för den

tekniska driften och för den militära beredskapen med varvens dåvarande

organisation icke kunde till fullo klarläggas. Yissa på kostnadssiffrorna inverkande

faktorer medtoges nämligen icke i beräkningen, varigenom den

bokförda kostnaden komme att framstå såsom lägre än den verkliga. I anslutning

därtill hade framhållits, att omkostnadsberäkningarna borde uppläggas

enligt samma system som för motsvarande privatindustriella anläggningar.

För att skapa ett säkrare underlag för en självkostnadsberäkning

vid örlogsvarven, som kunde utföras i närmast möjliga överensstämmelse

med privatindustriens beräkningsmetoder, borde örlogsvarven eller i varje

fall den vid varven bedrivna verkstadsrörelsen erhålla en i ekonomiskt hänseende

relativt fristående ställning gentemot budgeten.

Departementschefen anslöt sig till den uppfattningen, som tidigare kommit

till uttryck hos samtliga utredningar, vilka behandlat hithörande frågor, att

den vid örlogsvarven bedrivna verkstadsrörelsen borde organiseras såsom

statlig affärsdrift. Yerkstadsavdelningen skulle erhålla särskild bokföring,

varigenom underlag skulle skapas för en rättvisande självkostnadsberäkning.

Frågan om redovisning av verkstadsrörelsens tillgångar, inkomster och utgifter

över särskilda kapitalfonder samt därmed sammanhängande spörsmål

skulle framdeles underställas riksdagen.

Sedan propositionen godkänts av riksdagen, uppdrog Kungl. Maj:t den

30 juni 1944 åt marinförvaltningen att i samråd med riksräkenskapsverket

taga frågan om lämpligheten av att redovisa de till örlogsvarven hörande

verkstädernas tillgångar, inkomster och utgifter över särskilda kapitalfonder

under närmare övervägande samt, om sådan redovisning för örlogsvarven

befunnes ändamålsenlig, så snart så lämpligen kunde ske framlägga de förslag

rörande därmed sammanhängande spörsmål, till vilka gjorda överväganden

kunde föranleda.

I skrivelse den 11 februari 1947 har marinförvaltningen efter samråd med

ri/csräkenskapsverket framlagt resultatet av den verkställda utredningen och

hemställt om vidtagande av därav föranledda, i det följande närmare berörda

åtgärder.

Över marinförvaltningens skrivelse har försvarets civilförvaltning den 18

februari 1947 avgivit utlåtande, varjämte statens sakrevision den 21 februari

1947 yttrat sig i fråga rörande revision av marinverkstädernas räkenskaper.

Marinverkstädernas nuvarande självkostnadsberäkningar.

I marinverkstädernas nuvarande självkostnadsberäkning medtagas i stort

sett direkta kostnader för material, material-(förråds-)omkostnader, direkt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

3

arbetslön och arbetsomkostnader. I den sistnämnda kostnadsgruppen ingå

i huvudsak sådana kostnader, vilka utbetalas över marinverkstädernas drifttitlar

men av olika anledningar icke kunna hänföras till viss arbetsorder,

såsom underhåll av maskiner, verktyg och inventarier, hjälp- och förbrukningsmaterial,

bränsle, elektrisk energi, vissa tillägg till arbetarlöner, tjänstemannaavlöningar,

administrationsomkostnader m. m. Avskrivning å maskiner

och inventarier belastar driften i och för möjliggörande av viss återanskaffning

och ingår således i nuvarande beräkningsgrunder. Däremot medtagas

icke följande inom industrien i allmänhet förekommande kostnadselement,

nämligen kapitalränta, avskrivningar å fastigheter, reparation och underhåll

av fastigheter, pensionskostnader och olycksfallsersättningar för tjänstemän

och arbetare, skatter och försäkringar.

Marinförvaltningen har framhållit, att anledningen därtill i stort vore, att

kostnaderna i fråga icke förekomme såsom utgifter över marinverkstädernas

driftomkostnadskonton utan att de antingen bestredes av särskilda anslag

å riksstaten, vilket vore fallet beträffande fastighets-, pensions- och olycksfallskostnader,

eller icke alls förekomme, såsom viss kapitalränta, skatter

och försäkringar.

Olika alternativ för redovisning av marinverks

t öder nas anläggnings värden.

Enligt föredragande departementschefens uttalande i ''propositionen 1944:166

borde de mål, man velat uppnå genom att giva örlogsvarvens verkstadsorganisationer

ställning såsom affärsdrivande, komma inom närmare räckhåll,

om redovisningen av verkstädernas tillgångar, inkomster och utgifter reglerades

över särskilda kapitalfonder. Konstruktionen av sådana fonder kunde

emellertid ordnas efter flera olika alternativ. Det vore sålunda icke utrett,

huruvida och i så fall i vilken omfattning örlogsvarvens å fastighetsfonden

redan redovisade anläggningsvärden borde överföras till dessa nya fonder.

I detta avseende stode ett förslag, som framlagts av 1940 års sakkunniga

för utredning av frågan om fjärde huvudtitelns uppställning — enligt vilket

utnyttjade anläggningsvärden skulle kvarstå å fastighetsfonden, som därför

skulle erhålla ersättning i form av hyra från örlogsvarven — alltjämt öppet.

Vare sig en sådan varvsfond redovisade fastighetsvärdena eller förhyrde

dem av fastighetsfonden, komme varvens verkstadsrörelse att belastas med

de kostnader för dessa fastigheter, d. v. s. underhåll, som nu täckas av å

fjärde huvudtiteln uppförda ersättningsanslagen, avsättning till värdeminskningskonto

och ränta å investerat kapital. Dessa kostnader skulle i så fall,

i den mån de avsåge för varvsrörelsen utnyttjade anläggningar, överföras

från ersättningsanslagen till örlogsvarvens driftstitlar och därmed indirekt

komma att belasta sakanslagen. Detta skulle förutsätta en omräkning av

dessa anslag.

Marinförvaltningen har med utgångspunkt från vad sålunda anförts övervägt

frågan om upptagande av de av marinverkstäderna utnyttjade fastig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

heterna ävensom maskiner och för driften erforderligt rörelsekapital till

redovisning å en särskild kapitalfond samt härom närmare anfört följande.

För att redovisningen skall kunna anordnas i enlighet med detta alternativ,

måste i första hand de fastigheter, som nyttjas av marinverkstäderna,

exakt avskiljas från örlogsvarvens övriga fastigheter.

Detta torde beträffande flertalet byggnader icke möta några direkta svårigheter.

Beträffande vägar, kajer, pirar och dockor samt vissa markområden,

vilka användas gemensamt av marinverkstäderna och de militärtekniska

’ avdelningarna, torde emellertid uppdragandet av gränslinjer mota avsevärda

svårigheter. Innan man ingår på att bestämma sig för en viss

uppdelning av vilka fastigheter, som skola hänföras till den ena eller andra

delen av örlogsvarven, synes det på grund därav vara lämpligt att söka

vinna närmare erfarenheter av den nya organisationen, dess möjligheter till

räntabilitet m. m.

Marinförvaltningen har på grund härav funnit, att marinverkstädernas

anläggningsvärden tills vidare borde kvarstå å fastighetsfonden, varvid denna

fond borde erhålla ersättning i form av hyra från marinverkstäderna.

Å den ifrågasatta varvsfonden skulle därefter endast återstå att till redovisning

upptaga dels av marinverkstäderna nyttjade maskiner, dels eventuellt

rörelsekapital, i vilket värdet av verkstadsförråden vore inräknat. Härom har

marinförvaltningen anfört följande.

Marinverkstädernas maskiner ha anskaffats huvudsakligen med å driftbudgeten

anvisade medel eller med anlitande av driftomkostnadsmedel ävensom

med medel, som ställts till förfogande å diversemedelsfonden Stockholms

varvs byggnadsfond. Enligt för statsbokföringen vedertagna principer

äro ifrågavarande maskiner att betrakta såsom i sin helhet avskrivna, varför

ur statsbokföringens synpunkt något förräntningsbart kapital med avseende

på desamma icke för närvarande förefinnes.

Med hänsyn härtill har marinförvaltningen ansett, att ur självkostnadsberäkningssynpunkt

icke förelåge behov att upptaga marinverkstädernas

maskiner till redovisning i statsbokföringen. Att vid sådant förhållande

upplägga en särskild kapitalfond allenast för redovisning av rörelsekapital

för driften syntes icke böra ifrågakomma.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att ämbetsverkets granskning av

marinförvaltningens förslag på grund av den mycket korta tid, som enligt

remissen stått till buds, måst inskränkas till att avse allenast mera allmänna

synpunkter. Ehuru de skäl, som anförts mot verkstädernas redovisning över

särskilda kapitalfonder, knappast kunde anses övertygande, kunde civilförvaltningen

likväl biträda förslaget i denna del. Därest ändock i verkstädernas

kalkyler intoges de kostnadselement, som erfordrades för att största möjliga

jämförbarhet med privat varvsindustri skulle ernås, syntes nämligen det

väsentliga ändamålet få anses tillgodosett.

Förslag till självkostnadsberäkningens ordnande.

Marinförvaltningen har efter ingående överväganden kommit till den uppfattningen,

att självkostnadsberäkningen vid marinverkstäderna borde anordnas

med utgångspunkt i nuvarande beräkningssystem. I driftsomkost
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

naderna borde emellertid bland förråds- och arbetsomkostnaderna medtagas

förutom de direkta utgifter, som för närvarande inginge i desamma, även

byra för av marinverkstäderna nyttjade byggnader, ränta å rörelsemedel,

pensionskostnader samt olycksfallsersättningar och livräntor till följd av

olycksfall i arbete. Privatindustrien hade att i sina kalkyler jämväl taga

hänsyn till skatter, försäkringar och kapitalränta. Då emellertid skatter —

med undantag för kommunal fastighetsskatt i vissa fall — icke åvilade statsverket,

syntes marinverkstädernas kalkyler icke böra belastas med någon

motsvarande kostnad. Detta gällde jämväl beträffande försäkringar, som

endast i undantagsfall och efter Kungl. Maj:ts medgivande finge tecknas för

staten tillhörig egendom.

Kapitalränta borde medtagas i marinverkstädernas kalkyler endast i viss

utsträckning. Med hänsyn till att någon fondbildning icke ansetts böra

komma till stånd för redovisning av marinverkstädernas tillgångar och skulder

komme underlag att saknas i bokföringen för beräkning av denna kostnad i

vad avsåge ränta å i vissa förråd och maskiner nedlagt kapital. Däremot

borde ränta beräknas å det rörelsekapital, som kunde komma att ställas till

marinverkstädernas förfogande. Därigenom skapades intresse och förutsättning

för att icke större rörelsekapital toges i anspråk än som vid varje tidpunkt

befunnes lämpligt ur ekonomisk synpunkt.

Kär man emellertid i driftsomkostnaderna inräknade pensions- och olycksfallskostnaderna,

som ju icke bestredes av marinverkstäderna, bleve den

genom driftpåläggen framtagna täckningen för omkostnaderna för hög, och

ett överskott å omkostnadskontot skulle till följd därav komma att uppstå.

En annan konsekvens av en dylik självkostnadsberäkning vore, att priserna

på utförda arbeten och tillverkade produkter måste höjas. Detta i sin

tur borde medföra en uppräkning av alla de anslag, som i sista hand bestrede

kostnaderna för de utförda arbetena. Marinförvaltningen vore emellertid

av den uppfattningen, att en dylik uppräkning av anslag icke borde

ske, enär den icke kunde bli rättvis. Det vore nämligen icke möjligt att i

förväg bestämma, huruvida ett arbete kunde komma att beställas hos marinverkstäderna.

Det kunde tänkas bli mera fördelaktigt ur kostnadssynpunkt

att utlägga detsamma hos privatindustrien.

Hyreskostnaderna för av marinverkstäderna nyttjade byggnader och markområden

komme att inräknas i driftsomkostnaderna i stället för att som

hittills bestridas från det under fjärde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Ersättning till försvarets fastighetsfond: Marinens delfond. Därvid kunde

sistnämnda anslag minskas. Motsvarande belopp komme i stället att belasta

de sakanslag, som debiterades kostnaderna för verkstädernas arbeten,

främst anslaget för underhåll av flottans fartyg m. m. Därigenom komme

fjärde huvudtiteln i sin helhet icke att ändras.

I den statistiska kalkylen för bestämmande av produktpriserna borde

icke medtagas sådana utgifter, som betraktades såsom tillhörande fasta beredskapskostnader,

enär de sammanhängde med örlogsvarvens egenskap av

militär institution. Hit hörde de ökade kostnaderna för avlöning åt polis
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

kåren, ytterbelysning och dylikt, vilka borde avpassas efter förläggningen

till varvet av rustade fartyg.

Med hänsyn till att pensions- och olycksfallskostnader bestredes av andra

huvudtitlar än den fjärde, syntes det riktigt, att dessa kostnader ej belastade

beställningar från statliga myndigheter.

På grund av vad sålunda anförts har marinförvaltningen föreslagit,

att marinverkstäderna skola erlägga hyra till marinens delfond av försvarets

fastighetsfond för nyttjade byggnader och markområden,

att det under fjärde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Ersättning till

försvarets fastighetsfond: Marinens delfond minskas med motsvarande belopp,

att reservationsanslaget till underhåll av flottans fartyg m. m. ökas med

samma belopp,

att förutom verkliga utgifter i kalkylerna medtagas pensions- och olycksfallskostnader,

att återstående s. k. konstanta omkostnader icke vidare medtagas i kalkylerna,

i den mån de äro av beredskapsnatur, samt

att fakturapriserna å utförda arbeten och tillverkade produkter för statliga

myndigheter reduceras med belopp motsvarande i priset ingående andel av

pensions- och olycksfallskostnader.

Försvarets civilförvaltniny har funnit marinförvaltningens förslag i stort

sett godtagbart.

Beräkningar rörande de i självkostnadsberäkningarna

ingående kostnadselementen.

Marinförvaltningen har verkställt kalkyler rörande de nytillkommande

kostnadselement, som enligt ämbetsverkets förslag skulle beaktas vid självkostnadsberäkningarna.

Vad angår hyreskostnader har marinförvaltningen anfört, att hyra för

nyttjade byggnader ävensom för andel i nyttjandet av övriga anläggningar

inom örlogsvarven, vilka samtliga i huvudsak utnyttjades för försvarsändamål,

borde beräknas till ungefärligen samma belopp, som ett civilt varv

skulle komma att erlägga vid förhyrning av anläggningar av motsvarande

storlek. Förslag till hyresbelopp borde av marinförvaltningen årligen

underställas Kungl. Maj:t i samband med avgivande av förslag till

stat för marinens delfond av försvarets fastighetsfond. En preliminär beräkning

av det hyresbelopp, som för närvarande borde utgå, gåve vid handen,

att för marinverkstäderna i Stockholm 300 000 kronor och för marinverkstäderna

i Karlskrona 400 000 kronor eller sammanlagt ungefär 700 000 kronor

finge anses skäliga.

Marinförvaltningen här icke ansett lämpligt, att de aktuella pensionskostnaderna

bestredes av marinverkstädernas driftmedel. Pensionskostnaderna

borde alltjämt utgå från pensionshuvudtiteln samt utbetalas av

statskontoret och statens pensionsanstalt. Det borde emellertid åligga marinverkstäderna

att i självkostnadsberäkningen inräkna det belopp, som vid en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

7

approximativ försäkringsmatematisk utredning befunnes vara erforderligt för

täckande av på budgetåret fallande del av aktuella och framtida pensionskostnader.

Man syntes kunna utgå ifrån att pensionskostnaderna för närvarande

utgjorde omkring 10 % av totala tjänstemanna- och arbetaravlöningarna.

Under förutsättning att antalet arbetare och tjänstemän icke

underginge någon större förändring, borde med utgångspunkt från den angivna

procentsiffran pensionskostnaderna beräknas till ett belopp av i runt

tal 900 000 kronor, varav för marinverkstäderna i Stockholm 300 000 kronor

och för marin verkstäderna i Karlskrona 600 000 kronor.

Marinförvaltningen har framhållit, att ifrågavarande belopp vore oproportionerligt

höga i förhållande till de pensionskostnader privata varv hade att

vidkännas.

Olycksfallsersättningar och livräntor till följd av invaliditet, förorsakad

av skada i arbete, bestridas för närvarande för marinverkstädernas

del av riksförsäkringsanstalten. Några avgifter härför i likhet med de avgifter,

som privata företag ha att inleverera till nämnda anstalt, utgå icke.

Marinförvaltningen har funnit lämpligt, att marinverkstäderna i självkostnadsberäkningen

i likhet med vad som föreslagits beträffande pensionskostnaderna

inräknade belopp så beräknade, att de motsvarade vad ett privat

industriföretag med samma arbetarantal skulle ha inbetalat till riksförsäkringsanstalten.

Ifrågavarande kostnad syntes för marinverkstäderna i Stockholm

kunna beräknas till 30 000 kronor samt för marinverkstäderna i Karlskrona

till 60 000 kronor.

Yad angår skatter ha sådana icke medtagits av marinförvaltningen, enär

en stadigvarande byggnadsverksamhet i fråga om privata fartyg icke kunnat

påräknas.

Beträffande avskrivningar å maskiner har marinförvaltningen inledningsvis

anfört följande allmänna synpunkter.

Alla inom ett industriellt företag använda arbetsmaskiner undergå en

ständig värdeminskning. Denna orsakas av två faktorer, nämligen dels den

genom slitage orsakade minskningen i brukbarhet, vilken icke kan helt upphävas

genom reparation, och dels det oavsett för slitningen inträdande föråldrandet,

varigenom maskinen ur teknisk synpunkt blir omodern och ur

ekonomisk synpunkt mindre räntabel jämfört med nykonstruktioner på området

ifråga.

Denna värdeminskning anses i modern självkostnadsberäkning såsom en

kostnad, och hänsyn härtill tages genom att man bland tillverkningsomkostnaderna

inräknar avskrivningar å objekten ifråga. Avskrivningarna kunna

beräknas antingen i förhållande till anskaffningsvärdet eller till återanskaffningsvärdet.

Den sistnämnda beräkningsgrunden torde för närvarande i allmänhet

tillämpas inom privata industriföretag.

Avskrivningarna krediteras vanligen ett maskinersättningskonto (förnyelsefond).

Ä nämnda konto uppsamlas således det kapital, som erfordras

för att förnya maskinparken eller modernisera densamma.

Med erinran att i marinverkstädernas tillverkningskostnader för närvarande

inräknas avskrivningar å maskiner och inventarier har marinförvaltningen

anfört, att verkstadsdriften även i fortsättningen syntes böra årligen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts •proposition nr 112.

belastas med å maskinerna ifråga belöpande avskrivningar, vilka borde tillgodoföras

ett särskilt konto under driftomkostnadstiteln. Från ifrågavarande

konto, förslagsvis benämnt maskinersättningskonto, skalle sedermera bestridas

kostnaderna för ersättningsanskaffning av förslitna och utrangerade maskiner.

Marinförvaltningen förutsatte, att vid sådant förhållande av utvidgningar

betingad nyanskaffning av maskiner skulle finansieras av särskilda

driftbudgetanslag allt efter uppkommande behov.

Vidkommande frågan om vad som skulle hänföras till maskiner har marinförvaltningen

ansett samma principer, som gällde för försvarets fabriksverk,

böra tillämpas, samt i anslutning härtill anfört i huvudsak följande.

Till maskiner böra således förutom arbetsmaskiner i vanlig bemärkelse

hänföras ugnar, ässjor, motorbåtar, bilar, truckar m. m. samt vissa andra

transportanordningar, såsom traverser m. m., i sistnämnda fall dock endast

under förutsättning att de icke äro mera fast inbyggda i verkstadsbyggnaderna,

för vilket fall de torde böra hänföras till fastigheten.

.Värdet av maskiner m. m. har på grundval huvudsakligen av anskaffningspriserna

för desamma uppskattats till omkring 2 000 000 kronor för marinverkstäderna

i Stockholm och 3 000 000 kronor för marinverkstäderna i Karlskrona

eller tillhopa 5 000 000 kronor.

I och för beräkning av erforderliga avskrivningar å maskinparken bör

densamma indelas i ett antal livslängdsgrupper, inom vilka avskrivning årligen

verkställes efter viss mot livslängden svarande procentsats. Avskrivningsbeloppet

bör i varje särskilt fall beräknas i förhållande till återanskaffningsvärdet

vid avskrivningstillfället för en maskin av motsvarande art och

kapacitet. Avskrivning skall årligen företagas, intill dess sammanlagda avskrivningsbeloppen

blivit lika med maskinens återanskaffningsvärde vid sista

avskrivningstillfället.

Såsom av det föregående framgår har marinförvaltningen icke räknat med

räntekostnader för marinverkstädernas maskiner, enär dessa enligt för

statsbokföringen vedertagna principer betraktats såsom i sin helhet avskrivna

och ur statsbokföringens synpunkt något förräntningsbart kapital med avseende

å maskinerna således ansetts icke för närvarande föreligga. Däremot

har ämbetsverket räknat med kostnader för ränta efter 3,6 % å det rörelsekapital,

varom ämbetsverket enligt det följande hemställt.

Marinförvaltningen har framhållit, attberedskapskostnaderna utgjorde

en avsevärd del av omkostnaderna vid marinverkstäderna, och till närmare

belysning härav anfört följande.

Marinverkstädernas huvudsakliga uppgift är att utföra reparations- och

underhållsarbeten å marinens fartyg med tillhörande stridsmedel, utrustning

av utgående fartyg samt avrustning och beredskapsförläggning av fartyg

efter expedition. Därutöver förekommer vid marinverkstäderna viss nybyggnadsverksamhet.

Det är uppenbart, att marinverkstäderna till följd av de

rent militära krav, som ställas på verksamheten vid desamma, komma att

belastas med beredskapskostnader, vilka dels äro av omfattande storleksordning,

dels synnerligen svåra att framräkna.

Marinförvaltningen har i denna fråga i huvudsak anslutit sig till vissa

av 1942 års bolagsutredning uppdragna riktlinjer, enligt vilka beredskapskostnaderna

uppdelats i tre grupper.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

1. Kostnader, vilka hänföra sig till särskilda uppdrag eller åligganden.

2. Ränteförluster, som uppkomma genom att av beredskapsskäl i förhållande

till rörelsen under fred onödigt stora beredskapslager måste hållas.

3. Tomgångsförluster, d. v. s. de kostnader, som uppkomma därigenom

att fabriker och verkstäder äro utbyggda och utrustade för en tillverkning,

som avsevärt överstiger fredsbehovet.

Enligt bolagsutredningen vållade de under 1. och 2. angivna beredskapskostnaderna

inga svårigheter att kostnadsberäkna, varför desamma vore lätta

att reglera. Beräkningen av tomgångsförlusterna vållade däremot vissa svårigheter

såtillvida, att gränsdragningen mellan dessa beredskapskostnader

och de kostnader fabrikerna normalt hade att vidkännas delvis bleve godtycklig.

Marinförvaltningen har beträffande de angivna olika grupperna av beredskapskostnader

anfört i huvudsak följande.

De under 1. hänförliga kostnaderna komme att ingå i marinverkstädernas

gängse orderstock och bleve till följd därav kostnadsberäknade och

fakturerade i vanlig ordning. Kostnaderna komme att bestridas av örlogsvarven

eller andra marina myndigheter och komme således att i sista hand

belasta vederbörliga anslag under fjärde huvudtiteln.

Beträffande de under 2. hörande ränteförlusterna ävensom övriga förrådsomkostnader

syntes böra framhållas, att enligt provisorisk instruktion för

örlogsvarven vid maiinverkstäderna skulle finnas särskilda materialförråd,

benämnda verkstadsförråd. I verkstadsförråden skulle icke ingå andra artiklar

än sådana, som uteslutande eller huvudsakligen användes för verkstadsdriften.

Den för örlogsvarven erforderliga beredskapshållningen skulle

helt hänföras till örlogsvarvens övriga förråd. Vid sådant förhållande skulle

ränteförluster eller ökade förrådsomkostnader genom beredskapslager icke

komma att förorsakas marinverkstäderna. Då det emellertid befunnits nödvändigt

att av praktiska skäl förrådsförvara vissa till beredskapslager hänförliga

artiklar i verkstadsförrådet, måste marinverkstäderna erhålla ersättning

för därigenom åstadkommen ökning i förrådsomkostnaderna. Då marinförvaltningen

utginge ifrån att endast för den normala verkstadsdriften erforderliga

förråd borde inlösas av marinverkstäderna komme några ränteförluster

genom beredskapslager icke att uppstå.

De beredskapskostnader, som sammanfattats under benämningen tomgångsförluster,

innebure ett flertal olika omkostnader, såsom avskrivningar

å till överdimensioneringen hänförliga maskiner, reparations- och underhållskostnader

å byggnader och maskiner, vissa löner till administrativ personal

m. m. Dessa kostnader kunde anses utgöras av de fasta driftomkostnader,

som vore hänförliga till den del av marinverkstäderna, som icke utnyttjades

under fredsförhållanden för försvarets eget behov.

I den mån denna till överdimensioneringen hänförliga kapacitet utnyttjades

i produktionen för den civila marknaden, komme beredskapskostnaderna

att i motsvarande grad minska. De här nämnda beredskapskostnaderna

borde således kunna sammanfattas under benämningen rörliga beredskapskostnader.

En jiimförelse mellan de beredskapskostnader, som förelåge

vid marinverkstäderna och försvarets övriga verkstäder, gåve emellertid vid

handen, att vid marinverkstäderna utöver de nämnda rörliga beredskapskostnaderna

förekomme ytterligare beredskapskostnader, vilka kunde hänföras

till de stora principiella skiljaktigheter, som förefunnes mellan marinverkstädernas

och övriga försvarsverkstäders anläggningar. Då dessa kost
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

nader i övervägande grad förekomme, oavsett om anläggningarna utnyttjades

för militär eller civil produktion, borde de benämnas fasta.

Beträffande dessa fasta kostnader vore följande att anföra.

Marinverkstäderna vore organiserade huvudsakligen från örlogsvarvens

förutvarande ingenjördepartement. Dessa departement hade självfallet förlagts

i närheten av de rent militära anläggningarna. Verkstäder, dockor och

slipar m. m. hade placerats i intim kontakt med övriga militära institutioner,

såsom förråd, kaserner, skjutbanor och förtöjningsplatser. Därav följde

bland annat, att marinverkstäderna i Karlskrona kommit att ligga i en medelstor

stad med ringa uppland och i övrigt, exempelvis på grund av svårigheter

att anskaffa yrkesskickligt folk och tillfälliga hjälparbetare, mindre

lämpade för en modern varvsindustri. Marinverkstäderna i Stockholm hade

visserligen tillgång till en storstads arbetsmarknad och dess i allmänhet väl

försedda förråd, men hade å andra sidan anläggningarna placerade å en

tomtmark, vars värde stege med varje år. Därjämte hade varvet brist på

torrsättningsmöjligheter, vartill komme de dyrbara transporterna till dockorna

å Beckholmen.

En annan nackdel ur ekonomisk synpunkt erbjöde den av beredskapshänsyn

framtvingade dimensioneringen av marinverkstädernas olika verkstadsavdelningar.

Vid civila varv brukade plåtslageriverkstäderna vara den dominerande

faktorn, varefter komme mekaniska verkstäder och utrustningsverkstäder.

Elektriska verkstäder och målarverkstäder vid privata varv hade i regel liten

kapacitet, emedan dit hänförliga arbeten huvudsakligen utfördes av entreprenörer.

Vid örlogsvarven komme emellertid maskinverkstäderna i främsta

rummet och därefter plåtslageri-, elektriska och utrustningsverkstäderna,

vilket berodde på att krigsfartyg hade betydligt mera omfattande mekaniska

och elektriska anordningar ombord än handelsfartyg. När en del av denna

kapacitet utnyttjades för arbeten å handelsfartyg, komme en sned belastning

att äga rum. Aven om plåtslageriverkstädernas kapacitet till fullo utnyttjades,

komme således i regel övriga verkstäder icke att utnyttjas i lika

hög grad.

Ytterligare en med beredskapskravet sammanhängande olägenhet vore,

att marinverkstäderna måste giva goda arbetsmöjligheter för utbildning av

elever i militära skolor och yrkeskurser. Denna utbildning påginge med vissa

större eller mindre avbrott året runt, och eleverna tjänstgjorde i regel som

hjälpare åt yrkesarbetare. Därav följde att proportionen mellan yrkesarbetare

och civila hjälpare bleve ogynnsammare vid marinverkstäderna än vid privatvarven.

Beträffande arbetsmaskiner hade maskinparken vid de nuvarande marinverkstäderna

av beredskapshänsyn sammanställts främst med tanke på att

snabbt kunna prestera vissa specialarbeten för marinen under direkt kontroll.

Därav följde, att åtskilliga av detta skäl anskaffade specialmaskiner utnyttjades

i liten omfattning, även när verkstäderna i övrigt vore fullbelagda.

Marinförvaltningen har sammanfattat det anförda sålunda, att beredskapskostnaderna

vid marinverkstäderna utgjordes av dels de rörliga beredskapskostnaderna,

varmed avsåges till överdimensioneringen hänförliga högre förrådsomkostnader

och tomgångsförluster, vilka huvudsakligen komme att utgöras

av fasta material- och arbetsomkostnader, dels de fasta beredskapskostnaderna,

varmed avsåges av beredskapskravet förorsakad ökning av driftkostnaderna

i allmänhet. De rörliga kostnaderna, vilka huvudsakligen komme

att utgöras av lokalhyra, avskrivning å maskiner, värmekostnader samt vissa

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

delar av tjänstemannaavlöningarna, syntes i allmänhet tämligen exakt kunna

beräknas, under det att de fasta endast ytterligt approximativt kunde uppskattas.

Beredskapskostnadernas täckning medförde således särpräglade problem

för marinverkstäderna på grund av förutnämnda speciella förhållanden.

Enligt en av marinförvaltningen verkställd uppskattning skulle beredskapskostnaderna

för närvarande utgöra omkring 18 % av den direkta arbetslönen

eller sammanlagt för båda marinverkstäderna omkring 1800 000

kronor. Detta belopp uttages således för närvarande å fakturerade arbeten

för såväl försvarets som övriga statliga och privata beställare för att täcka

verkstädernas tomgångsförluster, merkostnader för snedbelastningar och

transportkostnader samt vissa rent militära uppgifter. Marinförvaltningen

har ansett huvudsakligen två alternativ kunna ifrågakomma för täckande av

beredskapskostnaderna och härom anfört följande.

Antingen kunna desamma täckas genom förhöjning av produktpriserna

såsom för närvarande är fallet och komma då i sista hand att bestridas av

de anslag under fjärde huvudtiteln, ur vilka beställningarna företrädesvis

likvideras (huvudsakligen anslaget till underhåll av flottans fartyg m. m.)

eller också kunna särskilda medel anvisas under fjärde huvudtiteln för

täckande av desamma. Enligt det förra alternativet skulle även beställningar

från privata komma att belastas med täckning för sådana beredskapskostnader,

som icke äro hänförliga till rena tomgångsförluster. En sådan anordning

kan emellertid komma att medföra svårigheter för marinverkstäderna,

då det gäller att hävda sig i konkurrens med privata företag, som icke behöva

räkna med andra beredskapskostnader än dem som sammanhänga med

tomgångsförluster.

Marinförvaltningen har för sin del kommit till den uppfattningen, att

beredskapskostnaderna i varje fall tills vidare böra täckas från en särskild

delpost å anslaget till underhåll av ilottans fartyg m. m.

Marinförvaltningen har ansett, att erforderliga rörelsemedel borde ställas

till ämbetsverkets förfogande för marinverkstädernas verkstadsdrift.

Marinverkstäderna borde därför i likhet med vad som på sin tid skett beträffande

krigsmaterielverket och försvarets fabriksstyrelse tilldelas ett särskilt

anvisat rörelsekapital, vilket borde beräknas till sådant belopp, att

verkstadsförråden kunde inlösas och förekommande bristsaldon å verkstädernas

drifttitlar kunde täckas. Det sålunda erforderliga rörelsekapitalet

syntes böra anvisas å fonden för förlag till statsverket.

Enligt av marinförvaltningen verkställd beräkning skulle för ändamålet

erfordras ett kapital av 6 000 000 kronor. Marinförvaltningen har till utredning

härutinnan närmare anfört följande.

Yärdet av verkstadsförråden i Stockholm och Karlskrona beräknas för

närvarande till 3 000 000 kronor för vartdera förrådet eller tillhopa 6 000 000

kronor. Av ifrågavarande belopp äro emellertid ungefär 4 200 000 kronor

hänförliga till sådana artiklar, vilka av beredskapsskäl ingå i förråden men

som av praktiska skäl, såsom sakkunnig vård och omsättning samt bekväma

transporter, icke kunna förrådsförvaras åtskilda från för den normala driften

erforderliga artiklar. De nuvarande verkstadsförråden synas med anledning

härav endast böra inlösas mod sammanlagt omkring 1 800 000 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Saldot å drifttiteln utgör för närvarande för marinverkstäderna i Stockholm

1 500 000 kronor och för verkstäderna i Karlskrona 2 500 000 kronor.

Då man torde kunna räkna med att verkstadsrörelsens behov av rörelsemedel

i nuvarande läge i varje fall icke kommer att öka, torde det sammanlagda

behovet av rörelsekapital kunna beräknas till högst (1 800 000 +

1 500 000 + 2 500 000 =) 5 800 000 kronor eller i runt tal 6 000 000 kronor.

Marinförvaltningen har framhållit, att det sålunda beräknade rörelsekapitalet

vore avsett att täcka behovet allenast vid normal drift under fredsförhållanden.

Under ett krigs- eller beredskapsläge syntes en avsevärd ökning

av detsamma bli ofrånkomlig. Till frågorna på vad sätt detta ökade behov

av rörelsemedel skulle täckas och till vilket belopp detsamma skulle beräknas

vore marinförvaltningen för närvarande icke beredd att taga ställning.

Med hänsyn till den tidsförskjutning, som ägde rum mellan tidpunkten för

ett arbetes avslutande och dess slutliga fakturering, borde varvschef bemyndigas

att till marinverkstäderna verkställa ä kontobetalningar å större

arbeten.

Genom beslut den 17 maj 1946 har Kungl. Maj:t bland annat föreskrivit,

att vid örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm finge uppläggas särskilda

vinst- och förlustkonton avseende arbeten för beställare utom marinen,

vilka konton skulle få belastas med uppkommande icke förutsedda förluster

å enskilda arbeten samt tillgodoföras uppkommande vinster å utförda dylika

arbeten. Prissättning av tillverkningar för marinens och även övriga statliga

beställares räkning sker däremot vanligen enligt s. k. bok- och räkningsförfarande,

varvid s. k. anvisningar ställts till förfogande för kostnadernas

bestridande. Storleken av dessa anvisningar har gjorts beroende av preliminära

kostnadsberäkningar. Sedan arbetet slutförts, har avräkning skett,

varvid den slutliga belastningen av anvisningen fastställts. I vissa fall ha

fasta anbud avgivits, vilket emellertid endast torde ha förekommit i sådana

fall, då kostnaderna i förväg kunnat tämligen exakt beräknas.

Marinförvaltningen har framhållit, att man i samband med att marinverkstäderna

erhållit liknande organisation som de affärsdrivande verken finge

lägga andra synpunkter på prissättningsfrågan. Det syntes sålunda kunna

krävas, att marinverkstäderna i regel skulle avgiva fasta anbud även å arbeten,

som skulle utföras för marin eller annan statlig myndighet, såvida icke

särskilda förhållanden omöjliggjorde detta. Ett sådant förfaringssätt syntes

för övrigt vara helt i överensstämmelse med gällande upphandlingsförordning.

Detta medförde emellertid, att förlustrisker komme att föreligga i avsevärt

större utsträckning än hittills liksom givetvis även vinstmöjligheter.

Marinförvaltningen har i detta sammanhang anfört i huvudsak följande.

Även om självkostnadsberäkningen göres fullt tillförlitlig och de till grund

för anbuden liggande offerterna vid offerttillfället äro framräknade på ett

betryggande sätt, kommer det alltid att vara förknippat med svårigheter att

hålla fasta anbud. Erforderligt antal arbetstimmar och beräknade materialkvantiteter

kunna ändras, och andra åtgärder av fördyrande art kunna visa

sig erforderliga.

Vid en uppläggning av självkostnadsberäkningen på sätt här föreslagits

komma priserna å utförda arbeten för andra beställare än försvarets myn
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

digheter att inkludera täckning för kostnader, som icke motsvaras av verkliga

utgifter å marinverkstädernas driftomkostnadskonton, nämligen pensions-

och olycksfallskostnader samt viss kapitalränta. Härigenom kommer

ett visst överskott att uppstå på rörelsen utöver de rena försäljningsvinsterna.

Överskottet blir beroende på dels omfattningen av sistberörda arbeten i förhållande

till arbeten för försvarets räkning, dels i vilken utsträckning täckning

för beredskapskostnader icke anses böra inkluderas i priserna.

Marinförvaltningen har förutsatt, att tillståndet att upplägga vinst- och

förlustkonton skulle gälla även i fortsättningen, men ansett följdriktigt att

på vinst- och förlustkontot bokföra jämväl vinster och förluster å beställningar

för statliga myndigheter. I denna fråga har ämbetsverket närmare

anfört följande.

Marinverkstäderna skulle med andra ord beredas möjlighet att omhänderha

rörelsen och den ekonomiska förvaltningen på ett fullt affärsmässigt sätt.

Detta synes befogat även av den anledningen, att det vid tillämpning av

moderna redovisningsmetoder med självkostnadsberäkningen inbyggd i bokföringen

— s. k. kalkylerande bokföring — ställer sig mycket svårt att hänföra

uppkomna vinster eller förluster å för omkostnadernas täckande erforderliga

påläggskonton till den ena eller den andra beställningen. Endast

rena försäljningsvinster eller förluster, varmed förstås skillnad mellan offererat

pris och verklig kostnad, torde kunna hänföras till vederbörande beställning.

Ett fasthållande vid att å vinst- och förlustkontot skulle bokföras

resultat endast för vissa beställningar skulle således leda därhän att endast

viss del av rörelsens resultat skulle få tagas i anspråk på sätt föreskrivits

i förenämnda nådiga beslut den 17 maj 1946.

Marinförvaltningen har således föreslagit, att i marinverkstädernas bokföring

skulle uppläggas vinst- och förlustkonton för redovisning av resultatet

av rörelsen enligt inom affärsverksamhet i allmänhet gängse principer. Det

syntes böra ankomma på marinförvaltningen att årligen i samband med avslutandet

av räkenskaperna för marinverkstäderna underställa Kungl. Maj:t

frågan om disposition av överskottsmedlen och täckning av eventuellt underskott.

Återstående medel borde tillgodoföras riksstatens inkomsttitel för diverse

inkomster.

Marinförvaltningen har förutsatt, att de båda verkstädernas vinst- och

förlustkonton skola redovisas åtskilda. Överförande av överskottsmedel från

en marinverkstad till täckande av underskott å den andra verkstadens vinstoch

förlustkonto skulle således icke förekomma.

I samband med införandet av en rationell självkostnadsberäkning vid

marinverkstäderna har marinförvaltningen funnit bestämmelser böra meddelas

jämväl angående disposition av inkomster vid skrotförsäljning. Det syntes

ändamålsenligt, att inkomster vid försäljning av sådant skrot, som kunde

hänföras till viss bestämd arbetsorder, krediterades vederbörligt konto för

arbete samt att övriga skrotinkomster krediterades särskilt konto under

driftomkostnaderna. I sistnämnda fall komme således skrotinkomsterna att

medföra minskning av omkostnaderna för verkstädernas produkter i sin helhet,

vilket syntes marinförvaltningen riktigt.

I fråga om revision av marinverkstädernas räkenskaper har ma
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

rinförvaltningen anfört, att inkomst- och utgiftsverifikationer borde underkastas

revisionsgranskning av försvarets civilförvaltning enligt samma grunder,

som gällde för försvarets övriga lokalmyndigheter. Granskningen borde

omfatta dels siffergranskning, dels granskning ur allmän kameral synpunkt.

Det syntes bli nödvändigt att förlägga den kamerala revisionsgranskningen

till verkstädernas lokaler.

Marinförvaltningen har emellertid funnit uppenbart, att granskningen av

marinverkstädernas räkenskaper med hänsyn till verkstädernas karaktär av

statlig affärsdrivande institution borde vara mera djupgående än den, som

kunde åstadkommas enbart genom granskning av in- och utbetalningsallegat

ävensom omföringsuppgifter och avlöningsstatistikkort, samt härom anfört

i huvudsak följande.

Jämväl efterkalkylernas överensstämmelse med material- och arbetssedlar

samt riktigheten av å desamma beräknade omkostnadspålägg ävensom utställda

försäljningsfakturors överensstämmelse med vederbörande efterkalkyler borde

göras till föremål för granskning. Sådan borde jämväl företagas med avseende

å prissättning av materialsedlar, arbetaravlöningslistornas överensstämmelse

med arbetssedlar och tiduppgifter m. m.

En dylik granskning av i räkenskapsmaterialet ingående primäruppgifter

måste likaledes av praktiska skäl ske på platsen, då icke heller nämnda

allegat kunde flyttas från verkstäderna. För att granskningen av denna del

av redovisningsmaterialet skulle bli fullgod, syntes det vara nödvändigt att

därför anlita personal, som vore speciellt förtrogen med dessa arbetsuppgifter

samt om möjligt med erfarenhet från dylik verksamhet inom privatindustrien.

Det borde vidare framhållas, att denna del av granskningen, som

finge nära samband med den tekniska delen av revisionen, borde utföras av

marinförvaltningens varvs- och verkstadsbyrå.

Därutöver syntes det marinförvaltningen erforderligt, att revisionen förstärktes

med en av Kungl. Maj:t förordnad revisor. Det borde ankomma på

marinförvaltningen att senare inkomma med förslag därom.

Marinförvaltningen har således föreslagit, att den kamerala revisionen av

marinverkstädernas räkenskaper verkställes av försvarats civilförvaltning samt

att en driftsteknisk och driftsekonomisk granskning av verksamheten utföres

av marinförvaltningens varvs- och verkstadsbyrå jämte en av Kungl. Maj:t

förordnad revisor.

Yid örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona finnas inrättade vissa

s. k. självförsörjande inrättningar, nämligen oljefabriken och repslagarverkstaden

i Karlskrona samt Karlskrona och Stockholms varvs kraftcentraler.

Beträffande dessa gäller, att vid kalkylerandet av verkstädernas produktpriser

skall iakttagas att inkomsterna ej blott skola balansera de löpande

utgifterna utan jämväl kunna bestrida kostnaderna för den förnyelse

av arbetsmaskiner m. m., som är nödvändig för driftens uppehållande i

erforderlig omfattning och som i övrigt betingas av dess rationella bedrivande.

Vidare skola för verkstädernas behov uppläggas särskilda förnyelsefonder,

till vilka vid varje budgetårs utgång skola överföras de medel, som

skola avsättas till förnyelse av maskiner och inventarier. Frågan om användande

av medel från förnyelsefonderna till anskaffande av nya objekt i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112. 15

ersättning för utrangerade m. m. skall för varje budgetår underställas Kungl.

Maj:ts prövning.

De båda kraftcentralerna omfatta alla anläggningar, som erfordras för

distribution av den för örlogsvarven inklusive marin verkstäderna behövliga

elektriska energien.

Marinförvaltningen har funnit önskvärt, att de föreslagna reglerna för

självkostnadsberäkningens anordnande vid marinverkstäderna skulla kunna

tillämpas även vid kalkylerandet av de fyra självförsörjande inrättningarnas

produktpriser. Ur organisatorisk synpunkt kunde beträffande de båda kraftcentralerna

ifrågasättas, huruvida de borde underställas vederbörande militärtekniska

avdelningar eller inordnas i marinverkstäderna. Marinverkstäderna

vore otvivelaktigt de största kraftförbrukarna. Driften som sådan av

kraftcentralerna hade å andra sidan föga samband med driften av marinverkstäderna.

Marinförvaltningen ansåge emellertid övervägande skäl tala

för att kraftcentralerna kvar stode under respektive marinverkstäder såsom

särskild produktionsavdelning samt att självkostnadsberäkningen vid desamma

anordnades efter samma riktlinjer, som komme att uppdragas för

verkstäderna. På enahanda sätt borde förfaras med oljefabriken och repslagarverkstaden

i Karlskrona. A förnyelsefonderna för ifrågavarande inrättningar

förefintliga behållningar borde i anslutning därtill överföras till de

föreslagna maskinersättningskontona vid respektive marinverkstäder.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att ämbetsverket ej haft möjligheter

att taga del av de beräkningsgrunder, varpå i förslaget angivna kostnads-

och värdesummor byggde. Då dessutom förslaget vore synnerligen

knapphändigt i detta hänseende, hade ämbetsverket över huvud taget

icke haft möjlighet att bedöma sifferuppgifternas tillförlitlighet och skälighet.

Civilförvaltningen har gjort invändning mot marinförvaltningens uppfattning,

att skatter skulle utgöra ett kostnadselement för den privata industrien

utan motsvarighet vid marinverkstäderna. Det syntes förhålla sig så,

att de på grundval av rörelseresultatet utgående allmänna skatterna icke

plägade eller ens kunde inordnas bland den privata industriens kalkylmässiga

kostnader. Förhållandet bleve givetvis ett annat beträffande den

med utgångspunkt från fastighetsvärdena fastställda kommunala fastighetsskatten.

Det syntes civilförvaltningen, som om ränta på allt av verkstäderna disponerat

kapital borde ingå i kostnadskalkylerna. Enligt förslaget skulle i

detta hänseende undantagas i vissa förråd och i maskiner nedlagt kapital.

Någon saklig grund för dessa undantag förelåge enligt civilförvaltningens

mening icke, så mycket mindre som samtliga av verkstäderna förvaltade

förråd borde ingå i rörelsekapitalet samt maskinparken under alla förhållanden

med hänsyn till avskrivningarna måste värdesättas, låt vara att detta

värde ej komme till synes såsom tillgång i bokföringen.

Pensions- och olycksfallsförsäkringskostnadernas uteslutande ur

kalkylen, såvitt angår arbeten för statliga myndigheter, har civilförvaltningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

ansett sig kunna på anförda skäl tillstyrka. På grund av de för statens

arbetare gällande pensionsbestämmelserna vore nämnda kostnader föga jämförbara

med motsvarande kostnader för privat varvsindustri, som i detta

hänseende regelmässigt syntes ha att räkna med pensionskostnader för

endast tjänstemän.

Yad marinförvaltningen anfört beträffande beredskapskostnaderna och

deras täckning har icke föranlett någon principiell erinran från civilförvaltningens

sida. Civilförvaltningen har beträffande vissa detaljer i förslaget

anfört följande.

Beträffande det belopp, 1 800 000 kronor, som angivits för ifrågavarande

kostnader, lämnade förslaget ingen som helst ledning för ett bedömande.

Biktigast syntes vara, att verkstädernas fasta kostnader för lokaler, maskiner

m. m. medtoges i kalkylen med utgångspunkt från en normal fredsmässig

omfattning av produktionen. Därvid kunde emellertid delvis erhållas dubbel

täckning för de av överdimensioneringen föranledda beredskapskostnaderna,

nämligen dels i form av särskilda anslagsmedel, dels genom inkomster från

arbeten för privata beställare. Ett dylikt förhållande måste emellertid, under

förutsättning av att självkostnadsberäkningen fungerade tillfredsställande,

komma till uttryck i ett motsvarande överskott, som bleve disponibelt för

statsverket. Ytterligare kunde i detta sammanhang framhållas, att i den mån

hyresersättningen för verkstäderna i Stockholm fastställdes med utgångspunkt

från det marknadsvärde, området kunde beräknas ha vid användning

för varvsdrift, några beredskapskostnader ej förorsakades av att marken hade

ett i förhållande till användningssättet oproportionerligt stort värde. Över

huvud taget syntes det icke kunna undgås, att en beräkning av beredskapskostnaderna

bleve i viss mån godtycklig. I sista hand vore ju marinverkstäderna

i sin helhet beredskapsorganisationer, varför någon klar gräns mellan

beredskaps- och så att säga normala kostnader icke syntes kunna dragas.

Civilförvaltningen har ansett sig åtminstone tills vidare kunna godtaga

förslaget om höjning av flottans underhållsanslag med 700 000 kronor för

medgivande av täckning för verkstädernas hyreskostnader samt om uppförande

av en särskild anslagspost för täckande av verkstädernas beredskapskostnader.

Yad angår beräkningen av rörelsekapitalet har civilförvaltningen förklarat

sig sakna möjlighet att bedöma densamma. Pörslaget om anvisande

av ett dylikt kapital i form av investeringsanslag ixnder fonden för förlag

till statsverket föranledde ingen erinran från civilförvaltningens sida.

Marinförvaltningens förslag angående revision av marinverkstädernas

räkenskaper har civilförvaltningen skänkt sin anslutning. Verkställande av

kameral revision på ort och ställe syntes i och för sig ej erbjuda några

större svårigheter. Av långt större betydelse än den kamerala revisionen

bleve i detta sammanhang den teknisk-ekonomiska granskningen som, bland

annat, borde innefatta effektiv kontroll å självkostnadsberäkningen. Den för

detta ändamål särskilt förordnade revisorn borde givetvis vara en fackman

med omfattande erfarenheter angående industrirevision, helst i fråga om

varvsindustri. Civilförvaltningen ville i detta sammanhang framhålla, att

någon granskning av marinverkstädernas räkenskaper genom civilförvalt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majits proposition nr 112

ningens försorg ännu icke ägt ruin. Det vore med hänsyn till omfattningen

av dessa räkenskaper ej uteslutet, att viss personalförstärkning kunde komma

att visa sig erforderlig för detta ändamål. För närvarande saknades emellertid

ett erfarenhetsmässigt underlag för frågans bedömande.

Civilförvaltningen har funnit motiverat, att de riktlinjer, som fastställdes

beträffande marinverkstädernas redovisning m. in., i tillämpliga delar gällde

även beträffande örlogsvarvens s. k. självförsörjande inrättningar.

Statens sakrevision har beträffande revisionen av marinverkstädernas

räkenskaper anfört, att den kamerala granskningen till större delen syntes

kunna utan nämnvärda olägenheter äga rum inom civilförvaltningens lokaler.

I fråga om den teknisk-ekonomiska granskningen av marinverkstädernas

verksamhet ville sakrevisionen understryka vikten av att ifrågavarande kontroll

utformades på så sätt och gåves sådan organisatorisk ställning, att

densamma kunde uppfylla de krav på effektivitet, som måste uppställas med

hänsyn till verkstädernas delvis komplicerade ekonomiska struktur. Ur denna

synpunkt funne sakrevisionen det därutinnan framlagda förslaget, som i sak

innebure inrättandet av en överrevisorsinstitution, icke - helt tillfredsställande.

I analogi med förhållandet inom såväl statens affärsdrivande verk

som större industriföretag i allmänhet måste ledningen ständigt hålla sig

underlättad om och bedöma resultaten av de underlydande organens verksamhet

i olika hänseenden. Enligt sakrevisionens uppfattning vore det erforderligt,

att även marinverkstädernas överledning, d. v. s. närmast varvsocli

verkstadsbyrån inom marinförvaltningen, inrymde någon form av driftkontroll.

Då byrån inom ramen för nu gällande personalorganisation

agde möjlighet att utföra en kvalificerad driftkontroll syntes det angeläget

att i första hand skapa förutsättningar därför. Detta syntes enklast kunna

ske genom att byrån tillfördes en befattningshavare med erforderlig sakkunskap.

Denne borde genom såväl självständiga initiativ som utnyttjande

a\ inom b}rån redan förefintlig teknisk expertis och övrig personal svara

för driftkontrollen och fortlöpande delgiva ledningen resultaten av denna.

Därigenom erhölle marinförvaltningen i samma grad som andra statliga

företagsledningar ett organ, som icke blott möjliggjorde en effektiv övervakning

av verkstäderna i direkt anslutning till driften utan även utgjorde ett

stod a-v största värde för marinförvaltningens rationella ledning av marinverkstaderna

under skiftande konjunkturer. Därest driftkontrollen ordnades

pa antytt satt, bortfölle behovet av en särskild, av Kungl. Maj:t ''förordnad

revisor lör marinverkstäderna. Den stickprovskontroll, som tid efter annan

borde företagas för utrönande av det tekniska och ekonomiska utfallet av

rörelsen vid sagda verkstäder, syntes utan särskilda föreskrifter kunna inrymmas

i sakrevisionens reguljära granskningsverksamhet.

Med den vid 1944 års riksdag beslutade omorganisationen av Stockholms

och Karlskrona örlogsvarv åsyftades bland annat att skapa möjligheter att

verkställa rättvisande självkostnadsberäkningar för verkstadsrörelsen vid

varven. Fördelningen av utgifterna för den tekniska driften och för den mi
Bihang

till riksdagens protokoll 11)17. 1 samt. Nr 112

''epartemeut schcfcn.

■I7S 47 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majrts proposition nr 112.

litära beredskapen kunde nämligen med varvens tidigare organisation icke

helt klarläggas, varjämte vissa med verkstadsdriften sammanhängande kostnader

— såsom kapitalränta, avskrivningar å fastigheter, kostnader för dessas

underhåll och reparation, pensionskostnader och olycksfallsersättningar —

icke belastade verkstadsrörelsens utgiftskonto. De bokförda kostnaderna

kommo härigenom att framstå såsom lägre än de verkliga.

Omorganisationen av berörda två örlogsvarv har planenligt genomförts,

och sedan den 1 juli 1945 har alltså verkstadsdriften vid vartdera varvet

sammanförts till en verkstadsavdelning, marinverkstäderna. Förutsättningar

för tillämpande av mera rättvisande kostnadsberäkningar ha härigenom skapats.

Genom den nu föreliggande, av marinförvaltningen i samråd med riksräkenskapsverket

verkställda utredningen har närmare utretts, efter vilka grunder

marinverkstädernas självkostnader böra beräknas. De på grundval av utredningen

framlagda förslagen ha i princip tillstyrkts av försvarets civilförvaltning

och kunna även av mig i huvudsak biträdas.

Yid utredningen har särskilt övervägts, huruvida marinverkstädernas tillgångar

i angivna syfte borde redovisas å en särskild kapitalfond. Ehuru

vissa fördelar skulle stå att vinna vid en dylik redovisning, har jag av skäl

som marinförvaltningsn anfört icke ansett mig nu kunna förorda en sådan omläggning.

Jag räknar således med att marinverkstädernas fastigheter alltjämt

skola vara redovisade å marinens delfond av försvarets fastighetsfond och

att ingen särskild fondredovisning skall äga rum beträffande örlogsvarvens

tillgångar i övrigt.

Riktlinjer för marinverkstädernas självkostnadsberäkningar torde vid sådant

förhållande kunna av Kungl. Maj:t fastställas utan riksdagens hörande.

Då emellertid grunderna för självkostnadsberäkningarna i några avseenden

äro av betydelse för beräkningen av vissa anslag, torde berörda spörsmål

böra i princip framläggas för riksdagen. Jag förutsätter härvid, att Kungl.

Maj:t skall äga att besluta om de jämkningar, som kunna befinnas påkallade.

I enlighet med marinförvaltningens förslag torde marinverkstäderna böra

erlägga hyra till försvarets fastighetsfond för den å fonden redovisade fasta

egendom, som disponeras av verkstäderna. Hyran bör bestämmas till belopp

motsvarande vad ett civilt varv skulle behöva erlägga vid förhyrning

av anläggningar av motsvarande storlek. En exakt beräkning av hyresbeloppen

efter dessa grunder är uppenbarligen icke möjlig. Jag anser mig emellertid

för närvarande kunna godtaga marinförvaltningens beräkning, slutande

på en hyreskostnad av 300 000 kronor för verkstäderna i Stockholm och

400 000 kronor för verkstäderna i Karlskrona, eller tillhopa 700 000 kronor.

Därest — såsom av marinförvaltningen i skrivelse den 9 oktober 1946 under

vissa förutsättningar föreslagits — marinverkstäderna vid Stockholms örlogsvarv

skulle övertaga driften vid Gustavsviks docka, bör dock en uppräkning

av beloppet äga rum. På sätt föreslagits av marinförvaltningen bör frågan

om hyresbeloppens storlek årligen underställas Kungl. Maj:t i samband med

att vederbörande myndighet avgiver förslag till stat för marinens delfond

av försvarets fastighetsfond.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112. 19

Såsom hyresinkomst för marinens delfond av försvarets fastigketsfond

för nästa budgetår torde tills vidare böra beräknas det av marinförvaltningen

föreslagna beloppet, 700 000 kronor. Vid anmälan i annat sammanhang

denna dag av fråga om stat för försvarets fastighetsfond för budgetåret

1947/48 beaktar jag angivna hyresinkomst.

Ifrågavarande hyreskostnader måste av marin verkstäderna inkalkyleras i

priserna å utförda arbeten. Dessa priser måste därför höjas i motsvarande

mån. Marinförvaltningen har med hänsyn härtill hemställt, att reservationsanslaget

till underhåll av flottans fartyg m. m. måtte höjas med 700 000

kronor utöver vad ämbetsverket i annat sammanhang äskat för budgetåret

1947/48. 6

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 93) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att till Marinen: Underhåll av fartyg m. m. för budgetåret

1947/48 anvisa ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor. Då detta anslagtorde

vara tämligen knappt beräknat och icke lärer kunna inrymma här avsedda,

vid anslagsberäkningen okända merkostnader, torde anslaget böra

uppräknas. Ehuru den angivna kostnadsökningen kommer att slås ut på

samtliga av marinverkstäderna utförda arbeten och således icke helt kommer

att belasta marinens underhållsanslag, anser jag mig för nästa budgetår

böra räkna med en höjning av underhållsanslaget med angivna belopp.

Frågan om avskrivningen å maskiner synes få en tillfredsställande lösning

genom marinförvaltningens förslag. Marinförvaltningen har icke räknat

med att ränta skall beräknas på det i maskinerna nedlagda kapitalet, enär

maskinerna enligt för statsbokföringen vedertagna principer betraktats såsom

i sin helhet avskrivna. Försvarets civilförvaltning har icke funnit någon

saklig grund för denna uppfattning, sa mycket mindre som maskinparken

under alla förhållanden med hänsyn till avskrivningarna måste värdesättas.

För egen del har jag funnit vissa skäl tala för den av civilförvaltningen

hävdade uppfattningen. Om i maskinverkstädernas självkostnadskalkyler

skola ingå samtliga de faktorer, som enskild industri har att räkna med,

synes det i princip motiverat att räkna med ränta å det i maskinerna nedlagda

kapitalet. Då emellertid inkalkylering av dessa räntekostnader — vid

det förhållandet att särskild kapitalfond ej avses skola nu inrättas — torde

medföra vissa svårigheter ur budgetteknisk synpunkt, förordar jag för närvarande

ingen ändring i marinförvaltningens förslag men förutsätter, att

frågan fortsättningsvis uppmärksammas.

Såsom av marinförvaltningens utredning framgår utgöra beredskapskostnaderna

en betydande del av utgifterna vid marinverkstäderna. En uppskattning

av dessa kostnader måste, åtminstone för närvarande, bli i hög

grad osäker. I brist på säkrare utgångspunkter anser jag mig emellertid

kunna godtaga marinförvaltningens beräkningar. Beredskapskostnaderna synas,

i principiell överensstämmelse med marinförvaltningens förslag, böra bestridas

från en särskild anslagspost under anslaget Marinen: Underhåll av

fartyg m. m.

I likhet med krigsmaterielverket och försvarets fabriksverk torde även

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

marinverkstäderna böra erhålla särskilda rörelsemedel till sitt förfogande.

Marinförvaltningens beräkning av medelsbehovet torde kunna godtagas, och

för ändamålet bör således under fonden för förlag till statsverket anvisas

ett investeringsanslag av 6 000 000 kronor. I anledning av vad civilförvaltningen

anfört beträffande vissa förrådskostnader vill jag framhålla, att det

icke är rimligt, att marinverkstäderna skola belastas med kostnader för

sådana förrådsartiklar, som uteslutande av beredskapsskäl inga i förråden.

Marinförvaltningens förslag beträffande vinst- och förlusträkning synes

huvudsak godtagbart. Även de av marinförvaltningen framlagda förslagen

i fråga om inkomster vid skrotförsäljning och örlogsvarvens självförsörjande

inrättningar kan jag i princip biträda.

Vad beträffar revisionen av marinverkstädernas räkenskaper, saväl kameral

som tekniskt-ekonomisk, synas ytterligare överväganden erforderliga. Det

lärer få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser i

ämnet.

Av det sagda framgår att det är svårt, för att icke säga ogörligt, att i

alla hänseenden ernå ett helt rättvisande underlag för självkostnadsberäkningen,

vilket sammanhänger därmed, att rörelsen vid dessa verkstäder bedrives

under förhållanden som så väsentligt skilja sig från vanlig varvsdrift.

Å andra sidan får förslagets genomförande sägas innebära en avsevärd förbättring

i jämförelse med nu tillämpade grunder för självkostnadsberäkningen

och bör vara ägnat att öka möjligheterna att bedöma verkstadsdriftens

ekonomiska resultat och därigenom tillgodose syftet med omläggningen.

Åberopande det anförda får jag hemställa,

dels att Kungl. Maj:t — med ändring av itt i statsverkspropositionen

till 1947 års riksdag (bil. 6, punkt 93) därutinnan framlagda förslag — måtte

föreslå riksdagen

att till Marinen-, Underhåll av fartyg m.m. för budgetåret

1947/48 anvisa ett reservationsanslag av 25 700 000 kronor,

dels ock att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket

till Rörelsekapital för marinverkstäderna för budgetåret

1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 6 000 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stig Roswall.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 12 december 1941 s. 6 i texten
  2. Rskr. 1947:187 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till stat för försvarets fastighetsfond för budgetåret 1947/48. s. 8 i texten
  3. SU 1947:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1947148 under fjärde huvu s. 77 i texten
  4. SU 1947:74 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående redovisning av tillgångar och skulder m. m. vid örlogsvarvens marinverkstäder. s. 1 i texten