Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av förslag till avtal mellan staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan

1947-02-28 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:117, Angående godkännande av förslag till avtal mellan staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 117.

1

Nr 117.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av

förslag till avtal mellan staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan; given

Stockholms slott den 28 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari

1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld,

Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, följande.

De olika rättsliga och ekonomiska förhållanden, vilka bero av samgåendet

mellan staten och enskilda i fråga om utnyttjandet av de norrbottniska malmfälten,

ha reglerats genom avtal den 29 juni 1927 mellan svenska staten, å

ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag (LKAB) och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund (TGO) — vilket sistnämnda bolag äger

halva aktiestocken i LKAB — å andra sidan. Jag torde nu få anmäla ett förslag

till tilläggsavtal till nämnda avtal, avseende att reglera frågor sammanBihang

till riksdagens protokoll 1947. i samt. Nr 117. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

hängande med vissa leveranser av järnmalm från de norrbottniska malmfälten

till Norrbottens järnverk. I anslutning därtill torde en redogörelse få

lämnas i vissa andra aktuella frågor beträffande statens förhållande till malmbolaget.

Inlösningsfrågan. Enligt avtalets § 25 äger staten den 30 september 1947

och sedermera vart tionde år rätt att enligt vissa i avtalet fastslagna grunder

inlösa TGO tillhöriga aktier i LKAB. Vill staten begagna denna rätt, har staten

att därom göra bindande tillsägelse hos TGO senast två år före inlösningsdagen.

Genom proposition nr 247 underställdes frågan om inlösen jämlikt avtalets

bestämmelser av TGO:s aktier 1945 års riksdags prövning. Propositionen

utmynnade i en hemställan om att riksdagen skulle förklara sig lämna utan

erinran, att tillsägelse om inlösen av de TGO tillhöriga aktierna i LKAB per

den 30 september 1947 enligt bestämmelserna i avtalet icke skulle ske från

statens sida. Vid anmälan av propositionen motiverades detta förslag med

att enligt de i avtalet stadgade grunderna för lösesummans bestämmande

den period, vars vinstresultat komme alt läggas till grund för en inlösen år

1947, för malmbrytningen varit en tid av utpräglad högkonjunktur, varför

lösesumman skulle komma att framstå såsom på längre sikt onormalt hög.

Förhandlingar om eventuell inlösen på för staten förmånligare villkor ansågos

böra tagas upp med bolaget, när riksdagens ställningstagande förelåge.

Det i propositionen framlagda förslaget bifölls av riksdagen (skrivelse nr

367).

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 12 april 1946 bemyndigat chefen för

finansdepartementet att själv eller genom ombud med styrelsen för TGO upptaga

förhandlingar rörande övertagande av TGO:s aktier i LKAB med utgångspunkt

från vissa i statsrådsprotokollet närmare angivna bedömningsgrunder,

har kontakt i frågan tagits med bolagets styrelse. Denna har sedermera

under hand meddelat, att den på anförda skäl funnit sig i varje fall

icke för närvarande böra upptaga dylika förhandlingar.

Fraktfrågan. § 13 i 1927 års malmavtal reglerar villkoren för transporten

med statens järnvägar av den brutna malmen från LKAB:s gruvor till utskeppningshamnarna

i Luleå och Narvik. I avtalet ha angivits vissa belopp

per ton för frakten mellan ilastningsstationerna och bestämmelsestationerna.

Till dessa fraktbestämmelser har knutits dels -— i samma paragraf —- bl. a.

en klausul om fraktökning, därest bolagets medelförsäljningspris per ton

malm överstiger visst belopp, dels — i § 14 — vissa bestämmelser om frakttillägg

som åsyfta att säkerställa malmbanans förräntning. Därjämte innehåller

avtalet en reglering av ett antal tekniska frågor rörande statens järnvägars

maximala transportskyldighet m. m. § 13 avser tiden till och med

den 30 september 1947. Därest staten icke begagnar sin inlösningsrätt och

därest uppgörelse icke träffas om malmfrakter och övriga i paragrafen omförmälda

villkor för LKAB:s malmfraktning, äger TGO senast ett år före

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

3

nämnda dag påfordra, att staten inlöser TGO:s aktier i LKAB efter vissa i

avtalet (§ 25 mom. 6) angivna grunder. Om TGO framställer sådant krav

och detta icke av staten före viss tid bifalles, skall § 13 automatiskt fortsätta

att gälla.

Efter förhandlingar mellan järnvägsstyrelsen och LKAB har numera träffats

avtal om fraktsättningen för tiden efter den 30 september 1947. Avtalet

har av Kungl. Maj:t godkänts genom beslut den 20 december 1946.

Leverans av malm till inhemska förbrukare. I 1927 års malmavtal § 17

stipuleras skyldighet för LKAB att, däiest staten så påfordrar, årligen bryta

och till ett pris, motsvarande självkostnaden, ökad med 10 procent, tillhandahålla

staten eller den, till vilken staten överlåter sin rättighet, intill 100 000

ton malm från Luossavaara av olika malmsorter i samma proportion, som

taller vid årets brytning i dess helhet. I avtalet angivas vissa grunder för

självkostnadens beräknande. Dessa grunder ange emellertid icke, hur ifrågavarande

leveransers andel i bolagets fasta kostnader skall fastställas, annat

än såtillvida att självkostnaden icke må beräknas högre än den i bolagets

räkenskaper beräknas för annan under året bruten malm.

I 1938 års malmavtal, vilket på vissa punkter kompletterar 1927 års avtal,

tillförsäkras staten rätt att i den mån nyssnämnda malm användes för

järntillverkning inom Norrbottens län, utan höjning av priset utesluta malm

med högre fosforhalt. Härvid skulle den i avtalet angivna maximikvantiteten

av 100 000 ton minskas med den uteslutna kvantiteten. För samma ändamål

tillförsäkras staten rätt att till bolagets självkostnadspris erhålla intill 100 000

ton fosformalm från Gellivare och/eller Kiirunavaara. Staten tillförsäkras vidare

rätt att i den mån malmen användes för järntillverkning inom Norrbottens

län utbyta malmkvantitet med hög fosforhalt, disponibel enligt 1927

eller 1938 års malmavtal, mot slig med lägre fosforhalt från LKAB:s anrikningsverk

i Malmberget, allt på i avtalet närmare angivna villkor.

Sedan 1939 års riksdag beslutat anvisa 10 miljoner kronor till aktieteckning

i Norrbottens järnverk aktiebolag (NJA), har detta företag successivt

utbyggt ett tackjärnsverk i Luleå, vars årliga kapacitet vid full utbyggnad

skulle uppgå till 90 000 ton tackjärn. Genom beslut den 19 september 1941

har Kungl. Maj:t för att säkerställa denna produktion förklarat bolaget berättigat

att taga i anspråk den staten enligt 1927 och 1938 års malmavtal tillkommande

rätten till malmleveranser från LKAB.

1945 års riksdag har sedermera efter förslag av Kungl. Maj:t (proposition

nr 302) beslutat en omfattande utvidgning av järnverket, vilket efter slutförande

av en första utbyggnadsetapp skulle uppnå en maximiproduktion av

300 000 ton tackjärn om året och efter genomförandet av en andra etapp

eu maximiproduktion av 500 000 ton tackjärn om året.

I anledning av det behov av en bredare råvarubas för NJA, som uppkommit

i samband med den beslutade utvidgningen, har avtal träffats mellan

LKAB och NJA om försäljning till NJA av årligen intill 500 000 ton malm

från LKAB utöver vad som följer av den NJA tillerkända rätten till leveran
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 117.

ser enligt 1927 och 1938 års malmavtal, med rätt för NJA att efter anmälan

erhålla en höjning efter viss tid av den levererade kvantiteten till 800 000

ton. Avtalet är från LKAB:s sida träffat med förbehåll för att överenskommelse

kan nås om hur ifrågavarande leveranser skola behandlas vid tillämpningen

av 1927 års malmavtal. För reglering av sistnämnda problem har

sedermera efter överläggningar mellan finansdepartementet och bolaget upprättats

förslag till särskilt avtal mellan svenska staten, å ena sidan, samt

LKAB och TGO, å andra sidan. Avtalet mellan LKAB och NJA samt ifrågavarande

förslag till tilläggsavtal mellan staten, LKAB och TGO torde såsom

bilagor få fogas vid detta protokoll (Bilagor 1 och 2).

Av de båda avtal rörande vissa leveranser av järnmalm från de norrbottniska

malmfälten till Norrbottens järnverk, vilkas allmänna bakgrund angivits

i det föregående, är den överenskommelse som träffats mellan malmbolaget

och järnverket grundläggande. Förslaget till statsavtal är helt beroende

av ifrågavarande överenskommelses innehåll.

Genom avtalet om ytterligare malmleveranser har järnverket tillförsäkrats

möjligheter att erhålla malm i all erforderlig utsträckning och med lämpliga

specifikationer till ur affärsmässiga synpunkter för verket skäliga och

såvitt möjligt stabila priser. Grundläggande för prisbestämningen är självkostnaden.

Vid beräkningen av denna skall, i vad den avser de fasta kostnaderna,

tillämpas en för avtalstiden fixerad kvot för den andel i malmbolagets

totala fasta kostnader som skall bäras av järnverket. Denna kvot har fastställts

till vad som kan beräknas under normala förhållanden i genomsnitt

vara de nu avtalade leveransernas andel i den totala bortfraktningen av

malm från Kiirunavaara respektive Malmberget. Å självkostnaden skall beräknas

ett vinsttillägg å 10 procent.

Ifrågavarande reglering av priset innebär, att järnverket är skyddat mot

prishöjning till följd av ökade fasta kostnader per ton vid sämre konjunkturer

och minskad total produktion. Skulle järnverket uttaga mindre än den

avtalade kvantiteten malm, kommer det att belastas med full andel i de

fasta kostnaderna och å-priset på den levererade malmen alltså att i motsvarande

mån ligga högre än eljest. De här i korthet redovisade grunderna

för prisbestämningen synas innefatta en lämplig lösning på frågan om prisbasen

för järnverkets produktion och om riskfördelningen mellan järnverket

och malmbolaget.

Den överenskommelse som träffats mellan LKAB och NJA påkallar vissa

nya bestämmelser till klarläggande av rättsförhållandet mellan staten och

malmbolaget. Detta beror därpå, att malmbolagets rätt till bortfraktning av

malm i 1927 års avtal på visst sätt maximerats och att avtalsbestämmelserna

angående beräkningen av inlösningssumma och vinstfördelning direkt anknyta

till den på detta sätt avtalsreglerade bortfraktningen av malm. De betydande

malmkvantiteter som malmbolaget nu åtagit sig att leverera till järnverket

böra — i vad avser såväl rätten till bortfraktning av malm som underlaget

för beräkningen av inlösningsvärdet — falla utom den i avtalet upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 117.

5

dragna ramen. Vid beräkningen av den för inlösningsvärdet avgörande medelnettovinsten

bör då också vinsten på leveranserna till järnverket undantagas

från det belopp som skall slås ut på den totalkvantitet malm vilken

brvtes enligt 1927 års avtal. Slutligen bör, vid tillämpningen av avtalets regler

om fördelningen mellan staten och TGO av löpande vinst på malmbolagets

rörelse — vilka regler anknyta till storleken av bolagets bortfraktning

av malm — förfaras så, att TGO icke genom malmleveransema till järnverket

försättes i ett sämre läge.

Det förslag till tilläggsavtal till 1927 års malmavtal, som upprättats vid

förhandlingar mellan finansdepartementet och malmbolaget, innefattar bestämmelser

angående malmleveransema till järnverket i enlighet med vad

här anförts. Någon redogörelse för avtalets innehåll utöver det sagda synes

i detta sammanhang icke erforderlig.

Då förslaget till tilläggsavtal synes mig på ett riktigt sätt fullfölja principerna

för 1927 års malmavtal och då icke heller dess tekniska utformning

givit mig anledning till erinran, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna det såsom bilaga till statsrådsprotokollet i

detta ärende (bil. 2) fogade förslaget till tilläggsavtal till

1927 års malmavtal mellan staten, å ena sidan, och Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag samt Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Ericsson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

Bilaga 1.

Avtal.

Mellan Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, här nedan benämnt LKAB,

och Norrbottens järnverk aktiebolag, här nedan benämnt NJA, har träffats

följande avtal.

§ 1.

LKAB säljer och NJA köper för förbrukning vid eget verk intill femhundratusen

(500 000) ton järnmalm per kalenderår räknat från och med

den 1 januari 1950 enligt nedan angivna bestämmelser, med rätt för NJA att

på sätt i § 10 stadgas hö ja kvantiteten intill åttahundratusen (800 000) ton.

§ 2.

Sortiment.

375 000 ton Gellivare-D-malm,

125 000 ton Kiruna-D-malm.

Vid uttag av mindre kvantitet än 500 000 ton skall sortimentet ungefär

motsvara ovan angivna fördelning. Den genomsnittliga fosforhalten å KirunaD-malm

under kalenderåret skall ej understiga 1,7 °/o.

§ 3.

Leverans.

Leveransen äger rum:

av Gellivare-D-malmen fbv Malmberget och/eller Koskullskulle.

av Kiruna-D-malmen fbv Kiruna.

§ 4.

Pris.

Malmen levereras till självkostnaden, ökad med 10 procent, varvid som

självkostnad under ett kalenderår gäller självkostnaden under det LKAB:s

bokföringsår, som slutar den 30 september samma år, som leveransen äger

rum. Självkostnaden skall utgöras av:

a) direkta brvtningskostnader, vilka per ton icke få sättas högre än brytningskostnaden

för samma malm i LKAB:s bokslut. (Vid fördelningen av

den totala brytningskostnaden på den brutna malmkvantiteten skall i den

sistnämnda icke inräknas s. k. varpmalm.)

b) andel i:

1) respektive lokalförvaltningars allmänna omkostnader;

2) ränta motsvarande svenska bankernas officiellt annonserade räntesats

avseende lån på tre månader (förlagskredit) å LKAB:s bokföringsvärden å

fastigheter, anläggningar, inventarier och materialier i Gellivare/Malmberget

respektive Kiruna/Luossavaara;

3) avskrivningar å under 2) angivna fastigheter, anläggningar och inventarier

enligt de i gällande statsavtal fastställda riktlinjerna för avskrivning;

4) fastighetsskatten i Gellivare/Malmberget respektive Kinma/Luossavaara.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 117. 1

Andelarna skola utgöras av Vs av Malmbergets kostnader och V«o av Kirunas

kostnader.

c) V14 av:

1) LKAB:s förvaltningskostnader, som icke ingå i de lokala förvaltningarnas

kostnader;

2) LKABrs kostnader för pensioner och understöd.

d) 5 öre per ton, så länge royalty erlägges till Broms’ arvingar.

§ 5.

De under § 4 b) och c) angivna andelarna i LKAB:s kostnader skola erläggas,

oavsett om någon malm under året uttages eller ej.

§ 6.

Om NJA påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden skall

granskningen utföras av statens jourhavande revisor i LKAB, med rätt för

VfH-v?1 aU anlita av honom i samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt

8 7.

Anmälan.

, Omfamningen av de leveranser, som skola äga rum enligt detta avtal, skall

taststallas genom av NJA till LKAB gjord anmälan

BväSde*»Ä;"” är Ieveran«" ska" ä®> K* kvantitet ej

sveUrÄoä transen ska11 äsa rum för tvan,i,ei-SOm

som ö“g^n3Äa,onäret innan ^ ^ ™m Kr

Om anmälan skett enligt c), må NJA komplettera densamma medelst ny

anmälan enligt a) och b), och likaledes må verkställd anmälan enligt b)

i .n?.nfilmälaa eaIigt a^’ dock sammanlagt högst intill den

i g 1 resp. § 10 faststallda maximikvantiteten.

delas^under åre” ^ ^ anmälda kvantiteten skall någorlunda jämnt för
-

§ 8-

Betalning.

Betalning efter provisoriskt pris erlägges för den under varje kalender
en''.

kvant!tete^ den 15 i den på leveransen följande månaden

IV; föregående ars pris eller enligt det pris, varom parterna enas.

följande Tret611^ ^ Vt PnS regleras den 15 januari det på leveransen

utÄfÄ i mIäof35 å- de fastställda betalningsdagarna, skall ränta

ut„a enligt den i g 4 b) 2) angivna räntesatsen.

8 9.

Därest naturhinder krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan driftyarover

LKAB icke kan råda, vållar inskränkning i LKAB s brvt
h1indrfp°frmå8a’

ll|i,phT LKA.B:? .leveransskyldighet enligt detta avtal, så länge

hindret varar och i den man hindret vållar inskränkning i brytningen- dock

ma NJA icke vidkännas minskning i leveransen i vidare mån än som svarar

!pv0 r nVeraunSM NdA storlek 1 förhållande till LKAB:s samtliga avtalade

leveranser från Malmberget respektive Kiruna för ifrågavarande tid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 117.

Därest driftstörning av det slag, som ovan nämnts, vållar inskränkning i

NJA:s drift, äger NJA i motsvarande utsträckning minska sitt malmuttag

under den anmälda kvantiteten, och skola de sålunda icke uttagna kvantiteterna

anses vara annullerade. Denna bestämmelse skall icke föranleda inskränkning

i NJA:s skyldighet att erlägga de i § 5 angivna kostnaderna.

§ io.

NJA äger när som helst under kontraktstiden rätt att påfordra, att den i

§ 1 angivna kvantiteten 500 000 ton höjes intill 800 000 ton för tiden från

det att två år förflutit efter den därom gjorda tillsägelsen. Den i § 2 fastställda

proportionen mellan de båda malmsorter, som avtalet gäller, skall därvid

bibehållas oförändrad. De på NJA enligt § 4 b) och c) fallande andelarna

i där specificerade kostnader skola för sadant fall jämkas uppåt i förhållande

till den påfordrade höjningen. I övrigt skola avtalets bestämmelser gälla

oförändrade.

8 11.

Detta avtal är träffat för tiden t. o. m. den 31 december 1959. Därest avtalet

icke uppsäges senast tre år före sagda dag, förlänges avtalet på tio ar

med enahanda bestämmelser rörande uppsägning resp. vidare förlängning.

§ 12.

Uppstår tvist mellan kontrahenterna angående tolkningen eller rättspåföljd

av detta kontrakt eller om påföljderna av försummelse å någondera

sidan att fullgöra kontraktet, får sådan tvist icke dragas inför domstol utan

skall avgöras av skiljemän utsedda av styrelsen för Sveriges Tekniska Skiljedomsinstitut.

Av kontraktet äro tvenne exemplar utfärdade, av vilka kontrahenterna

tagit var sitt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 117.

9

Bilaga 2.

Förslag till avtal.

I anslutning till och såsom förutsättning för ett samtidigt härmed ingånget

avtal mellan Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, här nedan kallat LKAB,

å ena, och Norrbottens järnverk aktiebolag, här nedan kallat NJA, å andra

sidan, angående leveranser från LKAB till NJA av intill 500 000 ton järnmalm

per år under tiden 1 januari 1950—31 december 1959 — med viss

optionsrätt för NJA — efter vilken sistnämnda tidpunkt avtalet kan genom

underlåten uppsägning från någondera sidan automatiskt förlängas, är följande

överenskommelse träffad mellan svenska staten, å ena, samt LKAB och

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, här nedan kallat TGO, å andra

sidan:

§ 1.

All malm, som enligt ovannämnda leveransavtal levereras från LKAB till

NJA skall såtillvida vara undantagen från bestämmelserna i 1927 års malmavtal,

a) att den icke inräknas i de kvantiteter malm, som LKAB enligt § 3 i

malmavtalet är berättigat bortfrakta från gruvfälten Kiirunavaara, Gellivare

och Luossavaara.

b) att den icke medtages i det antal ton malm, på vilket enligt § 5 i malmavtalet

LKAB:s utdelningsbara nettovinst, efter royalty, skatter och avskrivningar,

skall för varje särskilt bokslutsår lika fördelas för beräkning av den

nettovinst per ton, som ligger till grund såväl för vinstfördelningen mellan

preferensaktier (staten) och stamaktier (TGO) som även för beräkningen av

lösesumman vid av staten enligt § 25 eller § 26 i malmavtalet företagen inlösen

av TGO:s aktier i LKAB,

c) samt att den slutligen icke heller inräknas i de bortfraktade malmkvantiteter,

som avses i § 13 mom. 2, § 14, tredje stycket, § 25 mom. 2, tredje

stycket, och § 25 mom. 6 i malmavtalet.

§ 2.

Den genom det procentuella tillägget till självkostnadspriset uppkomna

nettovinsten skall, efter skatter och avskrivningar, undantagas vid beräkningen

av nettovinsten per ton enligt § 5 i 1927 års malmavtal.

Vid vinstfördelningen mellan preferens- och stamaktier skall den genom

tillägget uppkomna nettovinsten fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna

och en tredjedel till stamaktierna, såvida icke den under bokslutsåret

bortfraktade kvantiteten malm, frånsett leveranserna till Norrbottens

järnverk aktiebolag, understiger 3 750 000 ton, i vilket fall så mycket av

nettovinsten å sagda leveranser, som svarar mot underskottet, fördelas lika

mellan preferens- och stamaktierna.

8 3.

Vad ovan i §§ 1 och 2 stadgas skall äga tillämpning jämväl å malm som

i övrigt levereras från LKAB till NJA till pris ej överstigande självkostnaden

med visst procentuellt tillägg i huvudsaklig överensstämmelse med vad i sådant

hänseende stadgats i ovannämnda leveransavtal med NJA.

Denna överenskommelse är utskriven i tre originalexemplar, av vilka staten,

LKAB och TGO erhållit ett var.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. I samt. .Vr 117.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa äldre anslag. a1 i texten
  2. SU 1947:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av förslag till avtal mellan staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebol s. 10 i texten