Angående befrielse i vissa fall från nöjesskatt
1947-02-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:118, Angående befrielse i vissa fall från nöjesskatt
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 118.
1
Nr 118.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse i vissa
fall från nöjesskatt; given Stockholms slott den 28 februari
1947.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen alt bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—2:o hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari
1947.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,
Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Mossberg, Weijne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wfgforss, anför.
l:o.
Framställning av förrådsförvaltaren Ivar Andreas Billstein i Svedala
köping om efterskänkande av viss nöjesskatt. I början av år 1944 hade förrådsförvaltaren
Ivar Andreas Billstein i Svedala köping tillsammans med montören
Oskar Reinhold Fritz i samma köping och plåtslagaren Knut Lennart
Söderberg i Malmö av innehavaren av Bökebergs restaurant i Bökeberg, Hyby
socken, förhyrt en invid restauranten belägen dansbana. Danstillställningar
hade anordnats där under tiden 18 maj—10 september 1944. Billstein hade
bihang till riksdagens protokoll 19A7. 1 samt. Nr 118—119.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
stått såsom ensam anordnare av desamma och var sålunda enligt nöjesskatteförordningen
ansvarig för skattens inbetalande. En muntlig överenskommelse
hade träffats mellan arrangörerna av innebörd att eventuellt uppkommande
vinst eller förlust å nämnda tillställningar skulle delas lika mellan dem.
Någon befattning med serveringen å restauranten, vars innehavare ägt tillstånd
till utskänkning av spritdrycker, hade Billstein ej haft. Till danisen
hade försålts dels biljetter till ett pris av 15 öre för varje dans och dels biljetter
till 50 öre, vilka berättigade till fyra danser. Nöjesskatt hade av vederbörande
uppbördsman beräknats efter taxa III i 5 § 1940 års nöjesskatteförordning
till 20 procent av biljettpriset. Hälften av influtna nöjesskattebeloppet
hade sedermera av Hyby kommun inlevererats till länsstyrelsen i
Malmöhus län. Den vinst å danstillställningarna, som Billstein, Fritz och
Söderberg vid säsongens slut haft att fördela sinsemellan, hade utgjort 876
kronor, vilket belopp delats lika mellan dem.
Efter verkställd granskning av kommunalnämndens i Hybv socken redovisning
av nöjesskatt för maj—september 1944 bar länsstyrelsen genom
resolution den 28 mars 1945 prövat lagligt ålägga Billstein såsom anordnare
av tillställningarna att, enär enligt 5 § i 1940 års nöjesskalteförordning
jämförd med 5 a § samma förordning skatten bort beräknas, som om avgiften
för varje dans och dansande par utgjort 50 öre (— skatten för dans
å plats, där spritutskänkning var medgiven), jämlikt 10 § tillämpningskungörelsen
till samma förordning till länsstyrelsen inbetala felande nöjesskattebelopp,
6 755 kronor 14 öre, varav hälften sedermera av länsstyrelsen skulle
utbetalas till kommunen. Skatten uttogs sålunda med 10 öre för dans, medan
priset för dans, som utgjort 12,5 å 15 öre, hade bestämts med utgångspunkt
från en skatt på 2,5 å 3 öre för dans.
Häröver anförde Billstein besvär hos regeringsrätten med yrkande att
länsstyrelsens resolution måtte undanröjas. Till stöd för sin talan anförde
Billstein bland annat följande.
Då han betalade nöjesskatten till nöjesskattekommitterades ordförande,
jägare Nils Björk, hade denne själv uppgjort listorna, räknat ut skattens
storlek samt utkvitterat beloppet. Att Hyby kommun förfarit oriktigt vid
nöjesskattens uttagande på grund av nya förordningen kunde väl knappast
läggas Billstein till last, oerfaren som han varit och fortfarande var i dessa
förordningar, varför han ansåg att ansvaret för denna uraktlåtenhet borde
läggas på Hyby kommun. Vidare ville han framhålla att innehavaren av
restauranten, fru Malmqvist, borde i sådant fall framför honom vara ersättningsskyldig
för den merskatt på dansbiljetter som på grund av spritserveringen,
enligt förordningen, blivit pålagd. Det kunde väl näppeligen vara
rättvist att påföra honom en sådan merskatt.
Genom utslag den 29 mars 1946 har regeringsrätten ej funnit skäl att göra
ändring i länsstyrelsens resolution.
Jämväl kommunalfullmäktige i Hyby socken ha genom beslut den 4 augusti
1946 avslagit en framställning från Billstein om efterskänkande av kommunens
andel i nöjesskattebeloppet. Enligt uppgift vore beslutet betingat av att
kommunen önskade se huruvida den statliga andelen skulle utkrävas.
Kung!. Maj:ts proposition nr 118.
3
Hos Kungl. Maj:t har nu Billstein gjort framställning i syfte att Kungl.
Maj:t av nåd måtte efterskänka den del av ifrågavarande nöjesskattebelopp,
som tillkomme staten, och har därvid anfört i huvudsak följande.
Hans lön vore ej större än att den åtginge till nödiga utgifter för hans
och hans familjs uppehälle. Han hade hustru och ett minderårigt barn att
försörja och hade varit sjuk sedan december 1937 till och med april 1939,
då han efter att ha fått högra foten amputerad blivit utskriven från lasarettet.
För närvarande var han förrådsförvaltare och hade en lön av 71
kronor 50 öre i veckan jämte 20,7 % dyrtidstillägg. Han hade inga tillgångar,
vare sig i fastighet eller kontanter, utan häftade i skuld till Svedala köping
för sju månaders hyra, som köpingen förskotterat under den tid han varit
sjuk. Vidare resterade han för kommunalutskylder för 1944 med° 28 kronor
och kronoutskylder för samma år med 62 kronor 73 öre. Att i åratal bära
utmätning å denna lilla lön för att slutligen kunna gälda ifrågavarande belopp,
nära 7 000 kronor, tedde sig för honom såsom något omöjligt att utstå
och skulle komma att belasta honom alldeles för hårt, då han som invalid
hade särskilt besvärligt att åstadkomma den för familjens försörjning nödiga
arbetsinkomsten.
Billsteins uppgifter angående sina ekonomiska förhållanden ha vitsordats
av polisöverkonstapeln i Svedala köping.
Landsfiskalen i Svedala landsfiskalsdistrikt har anfört, att han personligen
kände Billstein, och vitsordat, att dennes ekonomiska ställning ej medgåve
betalandet av ifrågavarande nöjesskatt ens till nämnvärd del. Med hänsyn
till föreliggande omständigheter förelåge enligt landsfiskalen särskilt starka
skäl till efterskänkande. Han tillstyrkte därför bifall till ansökningen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har — under hänvisning till polisutredningen
angående Billsteins ekonomiska förhållanden och landsfiskalens yttrande
— tillstyrkt bifall till ansökningen.
Under hand har från länsstyrelsen inhämtats, att införsel i Billsteins lön
för närvarande påginge för gäldande av resterande nöjesskatt med ett belopp
av 12 kronor i veckan, samt att Fritz och Söderberg, vilka tillsammans
med Billstein förhyrt ifrågavarande dansbana, levde i små ekonomiska omständigheter.
Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall finner jag skäligt, att DepartemcntsBillstein
befrias från erläggande av den staten tillkommande andelen av
ifrågavarande nöjesskattebelopp. Härför erfordras riksdagens samtycke.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förrådsförvaltaren Ivar Andreas Billstein befrias från
betalningsskyldighet för staten tillkommande andel av den
nöjesskatt, som han på grund av regeringsrättens omförmälda
utslag är skyldig att erlägga.
2:o.
Framställning av Skellefteå Barnens Dags förening om efterskänkande av
viss nöjesskatt. Vid Skellefteå stads jubileumsutställning år 1945 hade Skellefteå
stads jubileumskommitté 1945 och Skellefteå Barnens Dags förening
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
gemensamt stått såsom arrangörer för vissa i samband med jubileet anordnade
nöjestillställningar. I nöjesskatt för dessa hade erlagts sammanlagt
60 962 kronor 89 öre, varav hälften, 30 481 kronor 45 öre, inlevererats till
statsverket. Av sistnämnda belopp hade — på grundval av en mellan arrangörerna
träffad överenskommelse angående fördelningen av intäkterna från
nämnda tillställningar — 21 522 kronor 38 öre beräknats belöpa på jubileumskommittén
och 8 959 kronor 7 öre på Barnens Dags föreningen.
Med utlåtande den 30 september 1946 har länsstyrelsen i Västerbottens län
överlämnat två till Kungl. Maj:t ställda ansökningar, däri jubileumskommittén
och Barnens Dags föreningen, var för sig, anhållit om restitution av
de på dem belöpande andelarna av förenämnda, till statsverket inlevererade
skattebelopp.
Till stöd för sin ansökan har jubileumskommittén framhållit, att genom
av tidsläget nödvändiggjorda inskränkningar i väg-, landsvägs- och sjökommunikationerna
utställningen gått med avsevärd ekonomisk förlust.
Barnens Dags föreningen har anfört i huvudsak följande.
Sedan ett tiotal år anordnade föreningen årligen barnensdagsfestligheter,
av vilka inkomsterna uteslutande användes till utgifter för föreningens bamkoloniverksamhet
och till beredande av understöd åt barn för sommarvistelse
i enskilda hem på landet i samband med statens fria ferieresor. För upprätthållandet
av föreningens verksamhet, som bedrevs icke blott inom staden
utan jämväl över hela norra delen av Västerbottens län, vore det nödvändigt,
att föreningen liksom eljest, då föreningen ensam stått som arrangör för barnensdagsfestlighetema,
erhöll restitution av den statliga nöjesskatten. Med
hänsyn till att Skellefteå stad under sommaren 1945 skulle högtidlighålla sitt
100-årsjubileum med en utställning, inrymmande bland annat ett stort nöjesfält,
ansågos de ekonomiska utsikterna för ett barnensdagslirande senare
under året såsom mycket svaga. I stället träffades mellan stadens jubileumsfestkommitté
och föreningen den överenskommelsen, att föreningen skulle
sköta anordningarna å nöjesfältet mot en andel, motsvarande trettio procent
av nettointäkterna från nöjesfältet. Härtill kommo tre cirkusföreställningar,
för vilka föreningen ställde sig som arrangör å utställningens vägnar, mot
det att staden och föreningen delade nettointäkterna lika.
Drätselkammaren i Skellefteå, som genom beslut den 28 maj 1946 bifallit
en ansökan av arrangörerna om befrielse från den kommunen tillkommande
andelen av skatten, har tillstyrkt framställningarna om befrielse från den
statliga andelen i nöjesskatten.
I sitt förenämnda utlåtande har länsstyrelsen anfört.
Skellefteå stads jubileumskommittés ansökan kunde länsstyrelsen för sin
del icke tillstyrka, då de skäl, som anförts för densamma, icke under några
förhållanden kunde föranleda till befrielse från att utgöra nöjesskatt. Annorlunda
ställde det sig med Skellefteå Barnens Dags förenings ansökan.
Föreningen hade icke kunnat beviljas befrielse från att utgöra nöjesskatt för
sin del i tillställningarna allenast i anledning av att föreningen anordnat tillställningarna
tillsammans med jubileumskommittén, varigenom tillställningarna
icke hade kunnat anses äga rum uteslutande för välgörande eller allmännyttigt
ändamål. Med hänsyn till de behjärtansvärda ändamål, för vilka föreningen
arbetade och till de särskilda förhållanden, som föranlett föreningen
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
5
samarbeta med jubileumskommittén, hemställde länsstyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att bereda föreningen den sökta restitutionen.
Sedermera har länsstyrelsen med utlåtande den 11 oktober 1946 överlämnat
ytterligare en till Kungl. Maj:t ställd skrift, däri Barnens Dags föreningen
— med förmälan att jubileumskommittén förklarat sig till föreningen
överlåta de nöjesskattemedel, som kunde komma att för kommitténs räkning
restitueras — gjort framställning om erhållande av jämväl sistnämnda medel.
Länsstyrelsen har i sitt sistberörda utlåtande förklarat att, därest Kungl.
Maj:t skulle bereda jubileumskommittén sökt restitution, länsstyrelsen tillstyrkte,
att Barnens Dags föreningen finge uppbära ifrågavarande medel.
Genom beslut den 18 oktober 1946 fann Kungl. Maj:t ansökningarna icke
föranleda annan åtgärd än att Kungl. Maj:t förordnade, att handlingarna i
ärendet skulle överlämnas till länsstyrelsen för den prövning, som jämlikt
11 § 1940 års nöjesskatteförordning ankomme på länsstyrelsen.
Genom resolution den 18 november 1946 har länsstyrelsen — med förmälan
att länsstyrelsen den 26 juni 1945 lämnat utan bifall en av Barnens Dags
föreningen gjord framställning om befrielse från nöjesskatt för föreningens
andel i influtna avgifter från ifrågavarande nöjestillställningar — funnit frågan
om befrielse från nöjesskatt för Barnens Dags föreningen icke kunna
ånyo upptagas till prövning. Vidkommande jubileumskommitténs ansökan
lämnade länsstyrelsen densamma utan bifall, då ansökningen icke avsåge
tillställning, som anordnats uteslutande för välgörande eller allmännyttigt
ändamål.
Enligt uppgift från länsstyrelsen hava besvär ej anförts över länsstyrelsens
förevarande resolution den 18 november 1946.
I en till Kungl. Maj:t ställd, av länsstyrelsen med utlåtande den 3 januari
1947 överlämnad skrift har Barnens Dags föreningen gjort förnyad framställning
i ämnet.
Länsstyrelsen har i sistnämnda utlåtande åberopat vad länsstyrelsen tidigare
anfört i ärendet.
Enligt 11 § i 1940 års nöjesskatteförordning må länsstyrelse meddela be- Departementsfrielse
från statens andel av nöjesskatt, då nöjestillställningen anordnats ute- chefen''
slutande för välgörande eller allmännyttigt ändamål. I förevarande ärende
har länsstyrelsen icke ansett sig kunna jämlikt detta stadgande meddela befrielse
från nöjesskatt ens för den del av behållningen, som tillfallit Skellefteå
Barnens Dags förening. I motsvarande stadgande i 1945 års nöjesskatteförordning,
16 §, har emellertid införts en bestämmelse av innebörd, att befrielse
från nöjesskatt må ifrågakomma jämväl i fall, där behållningen endast
till viss del går till ändamål av nyss angivet slag. Befrielsen avser därvid
nämnda del av behållningen.
Enligt förarbetena grundades sistnämnda författningsändring bland annat
på att i praxis redan dessförinnan i sådana fall medgivits efterskänkande av
nöjesskatt.
Det synes mig i förevarande läge skäligt, alt staten för sin del medgiver
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
Barnens Dags föreningen befrielse från den på föreningen belöpande andelen
av ifrågavarande nöjesskatt, 8 959 kronor 7 öre. Däremot anser jag mig
icke böra tillstyrka befrielse från den å jubileumskommittén belöpande andelen
av nöjesskatten.
Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Skellefteå Barnens Dags förening må restitueras av
föreningen erlagd nöjesskatt till staten med tillhopa 8 959
kronor 7 öre.
Vad förediriagande departementschefen under punkterna
l:o—2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, bifaller Hans Maj:t Konungen samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bengt Ericsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1947:24 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från nöjesskatt. s. 1 i texten