Sök i Ratio Lex

Angående befrielse i vissa fall från nöjesskatt

1947-02-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:118, Angående befrielse i vissa fall från nöjesskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

1

Nr 118.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse i vissa

fall från nöjesskatt; given Stockholms slott den 28 februari

1947.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen alt bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—2:o hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari

1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wfgforss, anför.

l:o.

Framställning av förrådsförvaltaren Ivar Andreas Billstein i Svedala

köping om efterskänkande av viss nöjesskatt. I början av år 1944 hade förrådsförvaltaren

Ivar Andreas Billstein i Svedala köping tillsammans med montören

Oskar Reinhold Fritz i samma köping och plåtslagaren Knut Lennart

Söderberg i Malmö av innehavaren av Bökebergs restaurant i Bökeberg, Hyby

socken, förhyrt en invid restauranten belägen dansbana. Danstillställningar

hade anordnats där under tiden 18 maj—10 september 1944. Billstein hade

bihang till riksdagens protokoll 19A7. 1 samt. Nr 118—119.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

stått såsom ensam anordnare av desamma och var sålunda enligt nöjesskatteförordningen

ansvarig för skattens inbetalande. En muntlig överenskommelse

hade träffats mellan arrangörerna av innebörd att eventuellt uppkommande

vinst eller förlust å nämnda tillställningar skulle delas lika mellan dem.

Någon befattning med serveringen å restauranten, vars innehavare ägt tillstånd

till utskänkning av spritdrycker, hade Billstein ej haft. Till danisen

hade försålts dels biljetter till ett pris av 15 öre för varje dans och dels biljetter

till 50 öre, vilka berättigade till fyra danser. Nöjesskatt hade av vederbörande

uppbördsman beräknats efter taxa III i 5 § 1940 års nöjesskatteförordning

till 20 procent av biljettpriset. Hälften av influtna nöjesskattebeloppet

hade sedermera av Hyby kommun inlevererats till länsstyrelsen i

Malmöhus län. Den vinst å danstillställningarna, som Billstein, Fritz och

Söderberg vid säsongens slut haft att fördela sinsemellan, hade utgjort 876

kronor, vilket belopp delats lika mellan dem.

Efter verkställd granskning av kommunalnämndens i Hybv socken redovisning

av nöjesskatt för maj—september 1944 bar länsstyrelsen genom

resolution den 28 mars 1945 prövat lagligt ålägga Billstein såsom anordnare

av tillställningarna att, enär enligt 5 § i 1940 års nöjesskalteförordning

jämförd med 5 a § samma förordning skatten bort beräknas, som om avgiften

för varje dans och dansande par utgjort 50 öre (— skatten för dans

å plats, där spritutskänkning var medgiven), jämlikt 10 § tillämpningskungörelsen

till samma förordning till länsstyrelsen inbetala felande nöjesskattebelopp,

6 755 kronor 14 öre, varav hälften sedermera av länsstyrelsen skulle

utbetalas till kommunen. Skatten uttogs sålunda med 10 öre för dans, medan

priset för dans, som utgjort 12,5 å 15 öre, hade bestämts med utgångspunkt

från en skatt på 2,5 å 3 öre för dans.

Häröver anförde Billstein besvär hos regeringsrätten med yrkande att

länsstyrelsens resolution måtte undanröjas. Till stöd för sin talan anförde

Billstein bland annat följande.

Då han betalade nöjesskatten till nöjesskattekommitterades ordförande,

jägare Nils Björk, hade denne själv uppgjort listorna, räknat ut skattens

storlek samt utkvitterat beloppet. Att Hyby kommun förfarit oriktigt vid

nöjesskattens uttagande på grund av nya förordningen kunde väl knappast

läggas Billstein till last, oerfaren som han varit och fortfarande var i dessa

förordningar, varför han ansåg att ansvaret för denna uraktlåtenhet borde

läggas på Hyby kommun. Vidare ville han framhålla att innehavaren av

restauranten, fru Malmqvist, borde i sådant fall framför honom vara ersättningsskyldig

för den merskatt på dansbiljetter som på grund av spritserveringen,

enligt förordningen, blivit pålagd. Det kunde väl näppeligen vara

rättvist att påföra honom en sådan merskatt.

Genom utslag den 29 mars 1946 har regeringsrätten ej funnit skäl att göra

ändring i länsstyrelsens resolution.

Jämväl kommunalfullmäktige i Hyby socken ha genom beslut den 4 augusti

1946 avslagit en framställning från Billstein om efterskänkande av kommunens

andel i nöjesskattebeloppet. Enligt uppgift vore beslutet betingat av att

kommunen önskade se huruvida den statliga andelen skulle utkrävas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 118.

3

Hos Kungl. Maj:t har nu Billstein gjort framställning i syfte att Kungl.

Maj:t av nåd måtte efterskänka den del av ifrågavarande nöjesskattebelopp,

som tillkomme staten, och har därvid anfört i huvudsak följande.

Hans lön vore ej större än att den åtginge till nödiga utgifter för hans

och hans familjs uppehälle. Han hade hustru och ett minderårigt barn att

försörja och hade varit sjuk sedan december 1937 till och med april 1939,

då han efter att ha fått högra foten amputerad blivit utskriven från lasarettet.

För närvarande var han förrådsförvaltare och hade en lön av 71

kronor 50 öre i veckan jämte 20,7 % dyrtidstillägg. Han hade inga tillgångar,

vare sig i fastighet eller kontanter, utan häftade i skuld till Svedala köping

för sju månaders hyra, som köpingen förskotterat under den tid han varit

sjuk. Vidare resterade han för kommunalutskylder för 1944 med° 28 kronor

och kronoutskylder för samma år med 62 kronor 73 öre. Att i åratal bära

utmätning å denna lilla lön för att slutligen kunna gälda ifrågavarande belopp,

nära 7 000 kronor, tedde sig för honom såsom något omöjligt att utstå

och skulle komma att belasta honom alldeles för hårt, då han som invalid

hade särskilt besvärligt att åstadkomma den för familjens försörjning nödiga

arbetsinkomsten.

Billsteins uppgifter angående sina ekonomiska förhållanden ha vitsordats

av polisöverkonstapeln i Svedala köping.

Landsfiskalen i Svedala landsfiskalsdistrikt har anfört, att han personligen

kände Billstein, och vitsordat, att dennes ekonomiska ställning ej medgåve

betalandet av ifrågavarande nöjesskatt ens till nämnvärd del. Med hänsyn

till föreliggande omständigheter förelåge enligt landsfiskalen särskilt starka

skäl till efterskänkande. Han tillstyrkte därför bifall till ansökningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har — under hänvisning till polisutredningen

angående Billsteins ekonomiska förhållanden och landsfiskalens yttrande

— tillstyrkt bifall till ansökningen.

Under hand har från länsstyrelsen inhämtats, att införsel i Billsteins lön

för närvarande påginge för gäldande av resterande nöjesskatt med ett belopp

av 12 kronor i veckan, samt att Fritz och Söderberg, vilka tillsammans

med Billstein förhyrt ifrågavarande dansbana, levde i små ekonomiska omständigheter.

Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall finner jag skäligt, att DepartemcntsBillstein

befrias från erläggande av den staten tillkommande andelen av

ifrågavarande nöjesskattebelopp. Härför erfordras riksdagens samtycke.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förrådsförvaltaren Ivar Andreas Billstein befrias från

betalningsskyldighet för staten tillkommande andel av den

nöjesskatt, som han på grund av regeringsrättens omförmälda

utslag är skyldig att erlägga.

2:o.

Framställning av Skellefteå Barnens Dags förening om efterskänkande av

viss nöjesskatt. Vid Skellefteå stads jubileumsutställning år 1945 hade Skellefteå

stads jubileumskommitté 1945 och Skellefteå Barnens Dags förening

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

gemensamt stått såsom arrangörer för vissa i samband med jubileet anordnade

nöjestillställningar. I nöjesskatt för dessa hade erlagts sammanlagt

60 962 kronor 89 öre, varav hälften, 30 481 kronor 45 öre, inlevererats till

statsverket. Av sistnämnda belopp hade — på grundval av en mellan arrangörerna

träffad överenskommelse angående fördelningen av intäkterna från

nämnda tillställningar — 21 522 kronor 38 öre beräknats belöpa på jubileumskommittén

och 8 959 kronor 7 öre på Barnens Dags föreningen.

Med utlåtande den 30 september 1946 har länsstyrelsen i Västerbottens län

överlämnat två till Kungl. Maj:t ställda ansökningar, däri jubileumskommittén

och Barnens Dags föreningen, var för sig, anhållit om restitution av

de på dem belöpande andelarna av förenämnda, till statsverket inlevererade

skattebelopp.

Till stöd för sin ansökan har jubileumskommittén framhållit, att genom

av tidsläget nödvändiggjorda inskränkningar i väg-, landsvägs- och sjökommunikationerna

utställningen gått med avsevärd ekonomisk förlust.

Barnens Dags föreningen har anfört i huvudsak följande.

Sedan ett tiotal år anordnade föreningen årligen barnensdagsfestligheter,

av vilka inkomsterna uteslutande användes till utgifter för föreningens bamkoloniverksamhet

och till beredande av understöd åt barn för sommarvistelse

i enskilda hem på landet i samband med statens fria ferieresor. För upprätthållandet

av föreningens verksamhet, som bedrevs icke blott inom staden

utan jämväl över hela norra delen av Västerbottens län, vore det nödvändigt,

att föreningen liksom eljest, då föreningen ensam stått som arrangör för barnensdagsfestlighetema,

erhöll restitution av den statliga nöjesskatten. Med

hänsyn till att Skellefteå stad under sommaren 1945 skulle högtidlighålla sitt

100-årsjubileum med en utställning, inrymmande bland annat ett stort nöjesfält,

ansågos de ekonomiska utsikterna för ett barnensdagslirande senare

under året såsom mycket svaga. I stället träffades mellan stadens jubileumsfestkommitté

och föreningen den överenskommelsen, att föreningen skulle

sköta anordningarna å nöjesfältet mot en andel, motsvarande trettio procent

av nettointäkterna från nöjesfältet. Härtill kommo tre cirkusföreställningar,

för vilka föreningen ställde sig som arrangör å utställningens vägnar, mot

det att staden och föreningen delade nettointäkterna lika.

Drätselkammaren i Skellefteå, som genom beslut den 28 maj 1946 bifallit

en ansökan av arrangörerna om befrielse från den kommunen tillkommande

andelen av skatten, har tillstyrkt framställningarna om befrielse från den

statliga andelen i nöjesskatten.

I sitt förenämnda utlåtande har länsstyrelsen anfört.

Skellefteå stads jubileumskommittés ansökan kunde länsstyrelsen för sin

del icke tillstyrka, då de skäl, som anförts för densamma, icke under några

förhållanden kunde föranleda till befrielse från att utgöra nöjesskatt. Annorlunda

ställde det sig med Skellefteå Barnens Dags förenings ansökan.

Föreningen hade icke kunnat beviljas befrielse från att utgöra nöjesskatt för

sin del i tillställningarna allenast i anledning av att föreningen anordnat tillställningarna

tillsammans med jubileumskommittén, varigenom tillställningarna

icke hade kunnat anses äga rum uteslutande för välgörande eller allmännyttigt

ändamål. Med hänsyn till de behjärtansvärda ändamål, för vilka föreningen

arbetade och till de särskilda förhållanden, som föranlett föreningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

5

samarbeta med jubileumskommittén, hemställde länsstyrelsen, att Kungl.

Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att bereda föreningen den sökta restitutionen.

Sedermera har länsstyrelsen med utlåtande den 11 oktober 1946 överlämnat

ytterligare en till Kungl. Maj:t ställd skrift, däri Barnens Dags föreningen

— med förmälan att jubileumskommittén förklarat sig till föreningen

överlåta de nöjesskattemedel, som kunde komma att för kommitténs räkning

restitueras — gjort framställning om erhållande av jämväl sistnämnda medel.

Länsstyrelsen har i sitt sistberörda utlåtande förklarat att, därest Kungl.

Maj:t skulle bereda jubileumskommittén sökt restitution, länsstyrelsen tillstyrkte,

att Barnens Dags föreningen finge uppbära ifrågavarande medel.

Genom beslut den 18 oktober 1946 fann Kungl. Maj:t ansökningarna icke

föranleda annan åtgärd än att Kungl. Maj:t förordnade, att handlingarna i

ärendet skulle överlämnas till länsstyrelsen för den prövning, som jämlikt

11 § 1940 års nöjesskatteförordning ankomme på länsstyrelsen.

Genom resolution den 18 november 1946 har länsstyrelsen — med förmälan

att länsstyrelsen den 26 juni 1945 lämnat utan bifall en av Barnens Dags

föreningen gjord framställning om befrielse från nöjesskatt för föreningens

andel i influtna avgifter från ifrågavarande nöjestillställningar — funnit frågan

om befrielse från nöjesskatt för Barnens Dags föreningen icke kunna

ånyo upptagas till prövning. Vidkommande jubileumskommitténs ansökan

lämnade länsstyrelsen densamma utan bifall, då ansökningen icke avsåge

tillställning, som anordnats uteslutande för välgörande eller allmännyttigt

ändamål.

Enligt uppgift från länsstyrelsen hava besvär ej anförts över länsstyrelsens

förevarande resolution den 18 november 1946.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av länsstyrelsen med utlåtande den 3 januari

1947 överlämnad skrift har Barnens Dags föreningen gjort förnyad framställning

i ämnet.

Länsstyrelsen har i sistnämnda utlåtande åberopat vad länsstyrelsen tidigare

anfört i ärendet.

Enligt 11 § i 1940 års nöjesskatteförordning må länsstyrelse meddela be- Departementsfrielse

från statens andel av nöjesskatt, då nöjestillställningen anordnats ute- chefen''

slutande för välgörande eller allmännyttigt ändamål. I förevarande ärende

har länsstyrelsen icke ansett sig kunna jämlikt detta stadgande meddela befrielse

från nöjesskatt ens för den del av behållningen, som tillfallit Skellefteå

Barnens Dags förening. I motsvarande stadgande i 1945 års nöjesskatteförordning,

16 §, har emellertid införts en bestämmelse av innebörd, att befrielse

från nöjesskatt må ifrågakomma jämväl i fall, där behållningen endast

till viss del går till ändamål av nyss angivet slag. Befrielsen avser därvid

nämnda del av behållningen.

Enligt förarbetena grundades sistnämnda författningsändring bland annat

på att i praxis redan dessförinnan i sådana fall medgivits efterskänkande av

nöjesskatt.

Det synes mig i förevarande läge skäligt, alt staten för sin del medgiver

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Barnens Dags föreningen befrielse från den på föreningen belöpande andelen

av ifrågavarande nöjesskatt, 8 959 kronor 7 öre. Däremot anser jag mig

icke böra tillstyrka befrielse från den å jubileumskommittén belöpande andelen

av nöjesskatten.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Skellefteå Barnens Dags förening må restitueras av

föreningen erlagd nöjesskatt till staten med tillhopa 8 959

kronor 7 öre.

Vad förediriagande departementschefen under punkterna

l:o—2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, bifaller Hans Maj:t Konungen samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Ericsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1947:24 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från nöjesskatt. s. 1 i texten