Sök i Ratio Lex

Angående viss försöksverksamhet på yrkesmedicinens område

1947-03-07 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:124, Angående viss försöksverksamhet på yrkesmedicinens område

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

1

Nr 124.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående viss försöksverksamhet

på yrkesmedicinens område; given Stockholms

slott den 7 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anför statsrådet Mossberg följande.

Inledning.

Såsom ett led i de åtgärder, som under andra världskriget vidtogos av

statsmakterna till bekämpande av förgiftningsfaran i samband med gengasdrift,

förordnade Kungl. Maj:t den 30 juni 1944 bl. a. — i enlighet med förslag

i propositionen nr 256 till 1944 års riksdag (riksdagens skrivelse nr 361)

— att ledningen av den medicinska forskningsverksamheten rörande förgiftningsfaran

vid gengasdrift skulle handhavas av ett statens gengasforskningsBihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 124. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

råd under medicinalstyrelsens överinseende. Kungl. Maj:t utsåg vidare ledamöter

och suppleanter i rådet samt utfärdade instruktion för dess verksamhet.

Enligt denna instruktion har rådet, bland annat, att uppgöra plan för

forskningsverksamhetens bedrivande samt att meddela råd och anvisningar

rörande medicinska undersökningar a arbetsplatser, där stationär gengasdrift

förekommer. Rådet skall vidare verka för astadkommande av samarbete

mellan rådet och de myndigheter, institutioner och organisationer,

som hava beröring med frågor rörande gengasdrift. De för rådet sist meddelade

förordnandena gälla tills vidare till och med den 30 juni 1947.

I anslutning till riktlinjerna i propositionen nr 215 till 1945 års riksdag

(riksdagens skrivelse nr 163) inrättades sommaren 1945 en gengasklinik vid

karolinska sjukhuset, avsedd att vara en för hela landet gemensam central

för undersökning, behandling och forskning rörande förgiftningsfaran vid

gengasdrift. Kostnaderna för verksamheten vid kliniken under budgetåren

1944/45—1945/46 ha bestritts från de för samma budgetår anvisade förslagsanslagen

till åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift. Sedan

1946 års riksdag i skrivelsen nr 229 bifallit Kungl. Maj:ts till samma riksdag

avlåtna proposition i ämnet, nr 169, anvisade Kungl. Maj:t medel för gengasklinikens

fortsatta verksamhet under tiden 1 juli—31 december 1946. I

propositionen hade emellertid förutsatts, att Kungl. Maj:t, om förhallandena

påfordrade, skulle äga möjlighet att med anlitande av det för budgetåret

1946/47 anvisade förslagsanslaget till åtgärder i anledning av förgiftningsfaran

vid gengasdrift besluta om den medelsanvisning, som kunde bli erforderlig

för verksamhetens fortsatta bedrivande under hela budgetåret.

Sedermera har också Kungl. Maj:t ställt medel till förfogande för klinikens

fortsatta drift under tiden 1 januari—30 juni 1947. Arvoden ha därvid

beräknats till 1 överläkare med 7 500 kronor, till 2 underläkare med 10 985

kronor, till 1 neurolog (konsult) med 2 232 kronor, till 1 polikliniksköterska

med 2 480 kronor, till 1 laborationssköterska (halvtidstjänst) med 1 170

kronor, till 1 socialkurator (halvtidstjänst) med 1 800 kronor, till 1 skrivbiträde

(halvtidstjänst) med 1 200 kronor, till 1 städerska (halvtidstjänst)

med 900 kronor samt till vikarierande personal med 4 000 kronor, varjämte

till materiel och diverse omkostnader beräknats ett belopp av 1 500 kronor.

Samtidigt medgav Kungl. Maj:t, att avlöningstillägg motsvarande provisoriskt

lönetillägg finge utgå till envar av underläkarna med 55 kronor, till

socialkuratorn med 27 kronor 50 öre, till polikliniksköterskan med 20 kronor

och till envar av laborationssköterskan och skrivbiträdet med 10 kronor,

allt för månad räknat.

Framställning av medicinalstyrelsen.

I skrivelse den 16 oktober 1946 har medicinalstyrelsen framlagt förslag

till vissa åtgärder för den yrkesmedicinska forskningens främjande. Styrelsens

förslag innebär i korthet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

3

att den nuvarande gengaskliniken vid karolinska sjukhuset ersättes med

en klinik för yrkessjukdomar med uppgift att i samarbete främst med den

yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan utreda och

vårda fall av yrkessjukdomar samt bedriva forskning rörande sådana sjukdomar,

att till en sådan klinik för yrkessjukdomar knytes en vårdavdelning, som

i fullt utbyggt skick skulle omfatta cirka 25 vårdplatser,

att ledningen av den medicinska forskningsverksamheten anförtros åt ett

statligt råd för yrkesmedicin under medicinalstyrelsens överinseende

samt att de uppgifter, som hittills åvilat gengaskliniken och statens gengasforskningsråd

anförtros den yrkesmedicinska kliniken och det yrkesmedicinska

rådet.

Inledningsvis framhåller styrelsen, att yrkessjukdomarna och behandlingen

därav blivit ett aktuellt problem under de senaste åren. Under det

senaste halvseklet hade befolkningens fördelning på olika yrkeskategorier

förändrats så, att en betydande övergång ägt rum från lantbruksarbete till

industriarbete. Den snabbt fortgående industriella utvecklingen gåve upphov

till åtskilliga nya, tidigare delvis okända hälsorisker. Väsentligt flera personer

än förr utsattes numera för hälsovådliga moment i sitt arbete. Dessa

vore till sin natur och sina verkningar mångskiftande. Då och då uppträdde

nya helt eller delvis okända sådana hälsovådliga moment. Styrelsen fortsätter.

Bedömandet av fall av ifrågasatt yrkessjukdom vore svårt. Även vid

kända yrkessjukdomar vore utredningen —- icke minst ur försäkringssynpunkt

—- vansklig för läkare, som icke speciellt ägnat sig häråt, och detsamma

gällde ofta behandlingen. Åtskilliga av de redan tidigare förefintliga

yrkessjukdomarna erbjöde sålunda fortfarande oklara medicinska problem.

Nya sjukdomar uppträdde, som borde utforskas och vilkas behandling vore

föga känd. Vid många fall av yrkessjukdom vore det nödvändigt att utreda

icke blott de förefintliga medicinska symtomen utan även förhållandena i

arbetet och dess risker. Bedömandet av yrkessjukdomarna och därmed förknippade

försäkringsfrågor utgjorde således en i viss mån särpräglad gren

av läkarverksamheten. Ofta erbjöde emellertid de yrkesmedicinska problemen

så många aspekter, att de svårligen kunde bedömas av en läkare. För

att nå full klarhet erfordrades ofta ett samråd mellan olika medicinska specialister

samt yrkeshygieniker för alt kunna föreslå och vidtaga de åtgärder,

som vore erforderliga för patientens tillfrisknande.

De fall av yrkessjukdom, som tidigare inträffat i vårt land, hade i allmänhet

vårdats på medicinska sjukhusavdelningar eller odelade lasarett

eller i öppen vård vid de allmänna sjukhusens mottagningar och polikliniker

eller på tjänsteläkarnas respektive de privatpraktiserande läkarnas mottagringar.

Endast mera sällan hade fall av yrkessjukdom hänvisats till specialavdelningar

eller enskilda specialister såsom dermatologer eller kirurger.

Någon »yrkesmedicinsk» specialitet hade icke funnits här i landet, även

om en del läkare såsom industriläkare blivit väl förtrogna med en eller annan

av ifrågavarande sjukdomar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr V1U.

På nu anförda grunder anser medicinalstyrelsen tiden vara inne att allvarligt

överväga, huruvida icke den medicinska vården av personer, som

drabbats av yrkessjukdom eller som kunde antagas lida av sådan sjukdom,

borde omhänderhavas på annat sätt än hittills.

Ifrågasatt regional verksamhet.

Olika alternativ äro enligt styrelsens mening tänkbara beträffande yrkesmedicinens

utbyggande. Man kunde t. ex. upprätta särskilda yrkessjukdomspolikliniker

med tillgång till särskilda sjukavdelningar; ett annat alternativ

vore att anställa specialister, vilka såsom konsulter stode till de allmänna

sjukavdelningarnas, poliklinikernas eller tjänsteläkarnas förfogande.

Styrelsen omnämner, att densamma — såsom ett led i en i samarbete med

statens institut för folkhälsan pågående utredning rörande organisationen av

den medicinska yrkessjukdoms vården — genom en i augusti 1946 utsänd

rundskrivelse med därvid fogade frågor förhört sig hos landstingen och ickelandstingsstäderna

rörande deras syn på ifrågavarande organisatoriska

problem. I rundskrivelsen hade anförts bland annat följande.

Den ifrågasatta yrkessjukdomskliniken vid karolinska sjukhuset kunde

förväntas bli en värdefull tillgång vid utforskande och bekämpande av

yrkessjukdomarna. En ytterligare utbyggnad av verksamheten bleve dock

nödvändig, om man ville nå tillräcklig effektivitet. Det hade därvid ansetts

lämpligt att räkna med minst en poliklinik eller öppen mottagning för yrkessjukdomar

inom varje landstingsområde. Polikliniken eller den öppna mottagningen

borde lämpligen förläggas till de lasarett, som hade tillgång till

de bästa konsultations- och laboratoriemöjligheterna, d. v. s. i regel centrallasaretten.

Utformandet av verksamheten kunde emellertid variera. Under

alla omständigheter erfordrades dels mottagningslokaler disponibla under

viss tid en eller flera dagar i veckan, dels ock tillgång till i yrkesfrågor insatt

läkare. För verksamheten torde i personal erfordras minst en läkare,

en sjuksköterska och ett skrivbiträde, vilka dock tills vidare och intill dess

tillräcklig erfarenhet vunnits endast borde vara deltidsanställda. Arbetet

skulle i huvudsak bli förlagt till polikliniken eller den öppna mottagningen.

Det vore emellertid önskvärt, att ifrågavarande personal — i första hand

läkaren — bereddes tillfälle att i särskilda fall få studera den yrkeshygieniska

situationen på arbetsplatsen.

Rörande innehållet i de till medicinalstyrelsen inkomna svaren å rundskrivelsen

lämnar styrelsen följande sammanfattande redogörelse.

Av svaren framginge, att samtliga landsting och de fyra största städerna i

riket visat sig intresserade av att en särskild yrkesmedicini sk verksamhet

komme till stånd. Beträffande de praktiska anordningarna härför räknade

man allmänt med inrättande av en rikscentral. Medicinalstyrelsens förslag

härom hade icke mött någon invändning från de tillfrågade. I stället hade

i nio yttranden särskild motivering anförts till förmån för en sådan rikscentral.

Även förslaget om anordnande av minst en poliklinik eller öppen mottag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

5

ning för yrkessjukdomar inom varje landstingsområde respektive stad, som ej

deltoge i landsting, hade fått anslutning i det övervägande antalet yttranden.

I flertalet svar hade understrukits, att anordnandet av dessa lokala centraler

för yrkesmedicinsk verksamhet bleve beroende av de erfarenheter, som

kunde vinnas från en rikscentral. Från en del håll påpekades bristen på

kvalificerad personal och lokaler etc. eller att uppgifter, som syntes vara

ännu angelägnare än yrkesmedicinen, borde lösas i första hand. Från flera

håll framhölls också, att en rationell yrkesmedicinisk verksamhet krävde tillgång

till ett centrallaboratorium.

Av övriga synpunkter, som framkommit, kunde beröras, att man i ett

norrlandslän ansåge nödvändigt att bereda läkaren tillgång till en mindre

observationsavdelning, alldenstund länets geografiska förhållanden för

många sjuka omöjliggjorde en poliklinisk behandling. Endast i några enstaka

fall hade man framfört önskemål om att staten skulle bidraga till avlönande

av de för yrkesmedicinsk verksamhet anställda läkarna.

Medicinalstyrelsen har för sin del funnit, att den verkställda utredningen

ådagalagt behov av en yrkesmedicinisk verksamhet i det allmännas regi.

Styrelsen uttalar vidare, att vården av yrkessjuka i princip måste anses

vara en uppgift för landstingen respektive de städer, som ej deltaga i landsting,

och följaktligen borde omhänderhavas av de allmänna sjukhusen. Vissa

skäl kunde även anföras för att staten lämnade bidrag till dylik vård. Enligt

medicinalstyrelsens uppfattning borde dock med prövning av denna fråga

anstå i avbidan på resultatet av pågående utredning genom särskilt tillkallade

sakkunniga av spörsmålen om statens bidrag till hälso- och sjukvården.

Behovet av en central för den yrkesmedicin sk a

verksamheten.

hör att säkerställa en enhetlig bedömning av de yrkesmedicinska fallen

kräves enligt medicinalstyrelsens mening en central ledning av den yrkesmedicinska

verksamheten. Från denna ledning borde, med utnyttjande av

gjorda erfarenheter, riktlinjer för en utbyggnad av verksamheten samt för

bedrivande av forskning på området åvägabringas. De enskilda huvudmännen

hade nämligen icke samma möjlighet att ordna från lokala synpunkter

lristående detaljer såsom till exempel forskningen och den försäkringsmässiga

bedömningen, vartill komme att åtminstone i början det material, som

erfordrades för att snabbt få tillräcklig erfarenhet, i regel icke kunde påräknas

annat än vid en central klinik. I enlighet med den i ärendet föreliggande

utredningen anser styrelsen sig därför böra föreslå anordnande av

en statlig central för den yrkesmedicinska verksamheten. Som lämplig plats

härför erbjöde sig karolinska sjukhuset, där man vid den nu befintliga gengaskliniken

sysslade med en av yrkessjukdomarna, gengasförgiftningen. Styrelsen

fortsätter.

Den vetenskapliga forskningen på det yrkesmedicinska området bedreves

lämpligast i anslutning till den praktiska verksamheten. Det både redan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

visat sig möjligt att anordna ett fruktbärande samarbete mellan karolinska

sjukhuset och statens institut för folkhälsan. Ett förläggande av den yrkesmedicinska

verksamheten till nämnda sjukhus syntes giva betryggande garanti

för ett givande samarbete även i fortsättningen. Vid detta rikets största

universitetssjukhus kunde man därjämte försäkra sig om tillgång till medicinska

specialister av varje slag, vilket vore av än större betydelse, när det

gällde nu ifrågavarande yrkesmedicinska verksamhet än i avseende å den

speciella yrkessjukdomen gengasförgiftning.

Den yrkesmedicinska verksamheten, som till en början i huvudsak måste

uppfattas såsom en angelägen forskningsuppgift, finge härigenom möjlighet

att arbeta på bred bas. Det måste dessutom anses oundgängligt för ett land

som vårt med ett högt utvecklat näringsliv att icke vara sämre rustat i fråga

om yrkesmedicin än andra länder. Yrkessjukdomarna hade nämligen stor

betydelse icke blott för de i yrkesverksamhet sysselsatta utan även för samhällets

ekonomi.

Anordnades yrkesmedicinsk verksamhet vid karolinska sjukhuset, komme

den att stå hela landets befolkning till tjänst, även huvudstadens. Under det

intensifierade undersöknings- och forskningsarbete, som måste bedrivas vid

karolinska sjukhusets yrkesmedicinska central, bleve det nämligen av största

betydelse att denna bereddes tillgång även till det material industrin i Stockholm

lämnade.

Enligt styrelsens uppfattning syntes en yrkesmedicinsk klinik vid karolinska

sjukhuset lättast kunna åvägabringas genom en omläggning av verksamheten

vid den nuvarande gengaskliniken till att omfatta samtliga yrkessjukdomar.

I ett första utbyggnadsskede skulle man kunna provisoriskt begränsa

verksamheten till en sådan omläggning, om kliniken tillförsäkrades

tillgång till en mindre sjukavdelning.

Ledningen av den yrkesmedicinska forskningsverksamheten.

Styrelsen uttalar fortsättningsvis, att en central ledning av den yrkesmedicinska

forskningsverksamheten borde åvägabringas för samordnande

av och främjande i övrigt av de åtgärder, som befunnes erforderliga för

forskningsverksamhetens bedrivande. Denna centrala ledning syntes styrelsen

böra anförtros åt ett under styrelsens överinseende stående statligt yrkesmedicinskt

råd, alternativt åt statens medicinska forskningsråd. Mot det

senare alternativet kunde emellertid anföras, att det torde bliva svårt för det

medicinska forskningsrådet att omhändertaga en uppgift, som i väsentliga

delar hänförde sig till praktisk medicinsk verksamhet vid en under statlig

sjukhusdirektion lydande klinik och sjukavdelning. Utredning och behandling

av yrkessjukdomarna krävde också genom sin anknytning till sociala

och ekonomiska praktiska problem, vilka läge utanför det medicinska forskningsområdet,

tillgång till annan administrativ erfarenhet än den, som normalt

förefunnes inom det medicinska forskningsrådet. Styrelsen ansåge sig

därför närmast böra räkna med ett särskilt yrkesmedicinskt råd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

7

Beträffande sammansättningen av det föreslagna yrkesmedicinska rådet

föreslår medicinalstyrelsen, att detsamma skulle bestå av ett begränsat antal

ledamöter, högst sex, jämte lika antal suppleanter. I rådet syntes förutom

medicinsk sakkunskap arbetsgivar- och arbetarorganisationer böra vara

representerade. Till rådets ledamöter syntes ersättning böra utgå enligt kommittékungörelsen.

Kostnaderna för rådets verksamhet kunde beräknas till

2 000 kronor per år.

Kostnadsberäkningar.

De årliga kostnaderna för den centrala organisationen beräknas av medicinalstyrelsen

i enlighet med följande.

Undersökningscentralens avlöningar och omkostnader.

Kronor

1 överläkare................................................. 16 000

2 underläkare ............................................... 22 000

Konsultationer ............................................. 6 000

1 laboratoriesköterska (halvtid) ................................ 2 400

1 polikliniksköterska » 2 400

1 socialkurator » 4 600

1 socialassistent » 3 400

1 skrivbiträde » 2 800

1 städerska » 2 000

Oförutsedda utgifter ...................................... 19 000

Viknriatsersättniimar ...................................... 8 000

Materiel och övriga omkostnader .......................... 4 000

Driftkostnader för en till centralen ansluten vårdavdelning (om 10

platser i en första utbyggnadsetapp) efter en beräknad totalkostnad

av 10 kronor för plats och vårddag .......................... 38 000

För bestridande av kostnaderna för forskningsarbeten . . förslagsvis 40 000

Arvoden och övriga ersättningar till ledamöterna i det yrkesmedicinska

rådet............................................... 2 000

Summa kronor 172 000

Framställning av svenska dermatologiska sällskapet.

1 skrivelse den 27 november 1946 har svenska dermatologiska sällskapet

— som utgör en sammanslutning av svenska läkare med hudsjukdomar som

specialitet — i princip anslutit sig till medicinalstyrelsens synpunkter i ämnet.

Med hänsyn till att hudsjukdomarnas betydande roll inom yrkesmedicinen

måhända icke till fullo beaktats i styrelsens förslag, ansåge sig

sällskapet dock ur de speciella synpunkter sällskapet hade att företräda böra

anföra följande.

Det syntes vara ostridigt, att hudsjukdomarna vore de ojämförligt vanligaste

yrkessjukdomarna. Även om svenska statistiska uppgifter över frekvensen

av yrkeshudsjukdomar saknades, utgjorde dessa enligt amerikansk

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 12-1.

statistik icke mindre än 65 % och enligt engelsk statistik över 50 % av

samtliga förekommande yrkessjukdomar. Likartat syntes förhållandet vara

i vårt land.

En av de viktigaste yrkesmedicinska forskningsuppgifterna syntes gälla

anskaffandet av tillförlitliga uppgifter om yrkessjukdomarnas frekvens. De

till riksförsäkringsanstalten och socialförsäkringsbolagen anmälda fallen

gåve en högst ofullständig uppfattning om det verkliga förhållandet. I stor

utsträckning anmäldes nämligen endast sådana fall, som man på förhand

misstänkte böra hänföras under yrkessjukdomsförsäkringslagen, under det

att det största antalet fall aldrig komme till anstalternas kännedom. Detta

gällde i särskilt hög grad yrkeshudsjukdomarna. Även till yrkesinspektionen

och medicinalstyrelsen anmäldes endast i ringa omfattning sådana hudsjukdomsfall,

som kunde tänkas vara förorsakade av den sjukes arbete.

Enligt sällskapets fortsättningsvis gjorda uttalande borde yrkeshudsjukdomarnas

ställning i förhållande till den planerade yrkesmedicinska centralen

vid karolinska sjukhuset fixeras sålunda, att undersökningen och vården

av dessa sjukdomar ävensom det därtill hörande forskningsarbetet samordnades

med den blivande dermatologiska kliniken vid karolinska sjukhuset.

Härutöver borde enligt sällskapets mening ett intimt samarbete inledas framför

allt med den yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan.

Ett sådant samarbete existerade redan i viss utsträckning, då en

läkare vid S:t Görans sjukhus vore anställd som dermatologisk konsult vid

institutet.

Avslutningsvis framhåller sällskapet följande.

Vad anginge den av medicinalstyrelsen påtalade nödvändigheten, att det

i många fall av yrkessjukdomar vore erforderligt att utreda icke blott förefintliga

symtom utan även förhållandena å arbetsplatsen, ville sällskapet

med skärpa framhålla vikten av att denna synpunkt beaktades även vid utredning,

undersökning, behandling och profylax av yrkeshudsjukdomar.

Genomförandet av dermatologiska fältundersökningar vore i själva verket

en av de ojämförligt viktigaste arbetsuppgifterna inom yrkesdermatologien.

Dessa fältundersökningar borde utföras i samarbete med den kemisk-tekniska

expertisen vid folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning.

Sällskapet ville vidare framhålla det intima sambandet emellan yrkeshudsjukdomarna

och allergiska problem- och forskningsuppgifter. Yrkeseksemen

utgjorde nämligen den viktigaste gruppen inom de allergiska yrkessjukdomarna.

Vid den blivande dermatologiska kliniken vid karolinska sjukhuset

vore planerat ett speciellt allergilaboratorium. Detta laboratorium utgjorde

en naturlig undersöknings- och forskningscentral för såväl de allergiska

yrkeshudsjukdomarna som övriga allergiska yrkesåkommor. Ett intimt

samarbete borde även i detta hänseende vara av värde för statens institut

för folkhälsan, vars program redan från första början upptagit de allergiska

yrkessjukdomarnas utforskande som en av dess viktigaste uppgifter.

Yttranden.

I ärendet ha yttranden avgivits av riksförsäkringsanstalten, statens institut

för folkhälsan, statskontoret, kanslern för rikets universitet efter hörande av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 24.

9

de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund samt karolinska institutets

lärarkollegium, direktionen för karolinska sjukhuset samt statens medicinska

forskningsråd.

Klart tillstyrkande uttalanden ha avgivits av riksförsäkringsanstalten

och statens institut för folkhälsan.

Ur riksförsäkringscinstaltens yttrande må följande återgivas.

Riksförsäkringsanstalten hade att taga befattning med yrkessjukdomar i

två avseenden, nämligen förebyggande av dylika sjukdomars uppkomst samt

utgivande av ersättning för sådana sjukdomar, som folie under lagen den

14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Anstalten funne det

vara av synnerligen stor vikt, att möjligheter skapades till fördjupad forskning

på yrkessjukdomarnas område, såväl vad beträffade deras förebyggande

som deras diagnostik och terapi. Detta syfte skulle enligt anstaltens

mening i särskilt hög grad främjas genom inrättandet av en sådan central

yrkessjukdomsklinik, som av medicinalstyrelsen föreslagits.

Med avseende å tillämpningen av lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar

ville riksförsäkringsanstalten understryka följande. Avgörandet

av ärenden rörande ersättning enligt nämnda lag vore ofta förenat med

högst avsevärda svårigheter. Det gällde härvid bland annat att fastställa

sjukdomens art samt fatta ståndpunkt till frågan rörande sambandet mellan

sjukdomen och arbetet eller i vissa fall mellan sjukdomen och i arbetet använt,

i lagen särskilt angivet ämne. Givet vore, att läkarna i allmänhet icke

kunde ha den utbildning och speciella erfarenhet, som i många fall vore

erforderlig för avgivande av yttranden till försäkringsinrättningarna i hithörande

frågor. Det måste därför även ur försäkringssynpunkt hälsas med

stor tillfredsställelse att frågan nu aktualiserats om upprättandet av en central

klinik, där speciell sakkunskap och erfarenhet å förevarande område

bleve företrädd och från vilken kvalificerade utlåtanden kunde erhållas på

samma gång som de sjuka där kunde ägnas bästa möjliga vård.

Statens institut för folkhälsan framhåller, att erfarenheterna från verksamheten

vid institutets yrkeshygieniska avdelning utvisade, att för klinisk

bearbetning av en del yrkesmedicinskt material samt för lösande av kliniska

problem i samband med yrkeshygieniska utredningar ett klart behov förefunnes

av en sådan undersökningscentral som av medicinalstyrelsen föreslagits.

I några yttranden har tvekan yppats om förslaget eller har detta endast

med vissa förbehåll tillstyrkts. Detta gäller de yttranden, som avgivits

av medicinska fakulteten i Lund, direktionen för karolinska sjukhuset, karolinska

inslilutets lärarkollegium och statens medicinska forskningsråd.

Medicinska fakulteten i Lund anför bland annat:

Klinikens begränsade omfattning syntes fakulteten stå i disproportion till

dess riksomfattande uppgifter. Medicinalstyrelsen räknade visserligen även

med av landsting respektive större städer eventuellt upprättade, perifera

yrkesmedicinska sjukavdelningar. Uppgiftsfördelningen härvidlag syntes

dock höra utredas.

Ur försäkringslagteknisk synpunkt vore yrkessjukdomarna snävt avgräns
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

bara. En desto mera heterogen sjukdomsgrupp utgjorde de ur medicinsk

synpunkt. Fakulteten kunde ej föreställa sig, att alla grupper av yrkessjukdomar

— olycksfall självfallet frånräknade — kunde rimligen ur utrednings-

och vårdsynpunkt omhändertagas av en yrkesmedicinsk centralklinik.

Fakulteten föreställde sig, att vad som främst avsetts av medicinalstyrelsen

vore de medicinska yrkessjukdomar, som utgjordes av framför allt kroniska

förgiftningar, undantagsvis mera akut förlöpande sådana sjukdomstillstånd.

Även sjukdomsfall av dylik art vore emellertid så dissocierade, att de ej

lämpligen kunde hänvisas till en centralklinik. Ett avsevärt antal av dem

folie inom dermatologiens område. Dessa borde — framdeles som hittills -—■

omhändertagas vid de dermatologiska klinikerna. Ett mycket stort antal tillhörde

den art av väl kända förgiftningsfall, som ur både vård- och försäkringsutredningssynpunkt

hörde hemma på de invärtesmedicinska avdelningarna

av våra sjukhus. Ej få andra fall hörde på samma vis hemma på

andra redan förefintliga specialavdelningar.

Fakulteten hyste dock den uppfattningen, att så många fall av framförallt

mera kroniska yrkesförgiftningar — ej sällan av svårutredbar art — förekomme,

att en yrkesmedicinsk centralklinik i enlighet med medicinalstyrelsens

förslag borde inrättas.

Direktionen för karolinska sjukhuset omnämner inledningsvis, att verksamheten

vid sjukhusets gengasklinik i huvudsak omfattat poliklinisk undersökning

och behandling och därför företrädesvis gällt patienter från Stockholms

stad och dess närmaste omgivning. När patienterna varit i behov av

sjukhusvård, hade de intagits på sjukhusets medicinska klinik, där sex platser

kunnat ställas till förfogande för ändamålet. I avseende å de framtida

vårdmöjligheterna för yrkesmedicinska fall gör direktionen fortsättningsvis

följande uttalande.

Mellan kommissionen för förhandlingar angående karolinska sjukhusets

utbyggande och representanter för Stockholms stad hade träffats avtal om

att Stockholms städs platsantal på karolinska sjukhusets medicinska klinik

skulle ökas med 12 vårdplatser och dess vårdplatsantal på sjukhusets ögonklinik

minskas med samma antal. I händelse detta avtal godkändes av

Kungl. Maj:t och riksdagen, uppkomme möjlighet för staden att utnyttja de

ifrågavarande nytillkomna vårdplatserna på den medicinska kliniken för

vård av stockholmspatienter, som lede av medicinska yrkessjukdomar. Såvitt

direktionen kunnat bedöma avsåge också Stockholms städs sjukhusdirektion,

att dessa vårdplatser skulle utnyttjas på nu angivet sätt.

Beträffande möjligheterna att vid sjukhuset anordna en för landet i dess

helhet avsedd klinik för yrkessjukdomar ville direktionen framhålla, att —

medan behandlingen av yrkessjukdomspatienter bosatta i sjukhusets närhet

i mycket stor utsträckning kunde meddelas polikliniskt, sådan behandling

stötte på svårigheter, då fråga vore om patienter från andra delar av landet.

Om ej inkvarteringsmöjligheter för dessa patienter kunde ordnas på annat

sätt, syntes en förutsättning för anordnande av en dylik klinik vid karolinska

sjukhuset vara att ett ökat antal av sjukhusets vårdplatser reserverades

för dessa patienter. Det antal vårdplatser, varöver sjukhuset förfogade

för undervisningen beträffande olika sjukdomsarter, syntes emellertid

icke utan men för denna undervisning kunna minskas i någon väsentlig

grad till förmån för de yrkesmedicinska fallen. På den medicinska kliniken

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr i 24.

11

hade ett antal av sex vårdplatser ställts till förfogande för yrkesmedicinska

fall. Utöver detta antal kunde nämnda klinik icke avstå några vårdplatser

för dylika fall från andra delar av riket än Stockholms stad. Vad anginge

sjukhusets övriga kliniker torde även där endast ett mycket begränsat antal

vårdplatser kunna ställas till förfogande för yrkesmedicinska fall.

Under hänvisning till det anförda uttalar direktionen, att något större antal

vårdplatser på sjukhuset icke under nuvarande förhållanden kunde reserveras

för yrkesmedicinska fall från andra delar av riket än Stockholms

stad. Däremot förelåge — yttrar direktionen vidare — möjlighet att framdeles

för stockholmspatienter, som lede av yrkessjukdomar, upplåta ett ökat

antal vårdplatser därstädes. Därigenom skulle möjliggöras en yrkesmedicinsk

avdelning på karolinska sjukhuset, avsedd i första hand för stockholmspatienter.

På denna avdelning kunde för undersökning och behandling

mottagas patienter även från andra delar av riket, vilka i mån av behov

och plats kunde intagas för vård på den klinik vid sjukhuset, till vars

verksamhetsområde fallet närmast hörde. Såsom angivits torde, vad den

medicinska kliniken anginge, i sådant avseende kunna räknas med de sex

vårdplatser, som för närvarande användes för yrkesmedicinska fall.

Liknande betänkligheter i avseende å vårdplatsfrågan uttalas av karolinska

institutets lärarkollegium. Kollegiet framhåller också, under hänvisning

till medicinalstyrelsens rekommendation om en utvidgning inom en

nära framtid av antalet vårdplatser till 25, att den reserv av platser, som

den medicinska kliniken hade tillgång till, gällde karolinska sjukhusets garnisonsavdelning.

Den medicinska klinikens chef hade emellertid tidigare förklarat,

att kliniken möjligen under vissa förhållanden skulle kunna ställa

dessa platser till annan kliniks förfogande. En nödvändig förutsättning därför

vore emellertid, att den blivande reumatologiska kliniken intimt knötes

till den medicinska kliniken, så att materialet utan svårighet kunde disponeras

för undervisningen i medicin.

Statens medicinska forskningsråd framhåller, att den föreslagna specialkliniken

vid karolinska sjukhuset svårligen kunde komma att tillgodose hela

landets behov, då det gällde diagnos eller vård av fall, lidande av yrkessjukdomar.

Även om vissa specialfall från skilda delar av landet skulle kunna

hänvisas till denna klinik, skulle det största klientelet fortfarande komma

att vårdas i hemmen eller på hemortens sjukhus. En transport av dessa sjuka

vore i de flesta fall onödig och i andra omöjlig att genomföra. Den undersökning

på arbetsplatserna, som vore nödvändig för att analysera dessa sjukdomars

orsak och möjliga förebyggande, kunde knappast utföras från en

central klinik. Bedömandet av de enskilda fallen ur försäkringssynpunkt

måste även grunda sig på en sakkunnig individuellt utförd lokalundersökning.

Den fortsatta utbyggnaden av yrkesmedicinen måste därför enligt forskningsrådets

mening inriktas på en regional utvidgning av verksamheten. I

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

vilken grad denna skulle ske under statens ekonomiska medverkan borde

lämpligen upptagas till behandling av den pågående utredningen rörande

statens deltagande i kostnaderna för av andra huvudmän bedriven sjukvård.

Forskningsrådet ansåge sig emellertid böra betona det störa statliga intresse,

ej minst av ekonomisk art, som vore förbundet med yrkessjukdomarnas bekämpande,

förebyggande och utforskning.

Från några håll uttalas, att med förslagets genomförande borde anstå

tills vidare.

Sålunda uttalar kanslern för rikets universitet, att han vid sin prövning

av ärendet icke kunnat undgå att finna en ytterligare utredning och överarbetning

önskvärd, innan slutlig ställning kunde tagas till det framlagda förslaget.

Måhända kunde det emellertid — i avvaktan på resultatet av en dylik

utredning -— befinnas lämpligt att för erfarenhets vinnande taga i anspråk

det antal vårdplatser på karolinska sjukhuset, som kunde bli tillgängliga

för behandling och vård av patienter med yrkessjukdomar dels från

hela riket dels ock från Stockholms stad.

Statskontoret yttrar, att det förefölle ämbetsverket som om försiktigheten

bjöde, att ett slutligt avgörande rörande organisationen av en yrkesmedicinsk

undersökningscentral finge anstå i avbidan å ytterligare utredning, därvid

bland annat borde beaktas, hur övriga nu aktuella arbetarskyddsfrågor

komme att lösas. Intill dess syntes en yrkesmedicinsk verksamhet vid karolinska

sjukhuset böra bedrivas försöksvis med, som medicinalstyrelsen synbarligen

förutsatt, huvudsaklig inriktning å polikliniskt arbete. För en sådan

verksamhet syntes icke böra vidtagas någon utökning av personalen vid

den nuvarande gengaskliniken. Icke heller borde någon omreglering av befattningshavarnas

löneförhållanden ifrågakomma. Jämväl i övrigt syntes

driftkostnaderna för centralen böra hållas inom samma ram, som för närvarande

gällde för gengaskliniken och polikliniken. Ledningen för forskningsverksamheten

kunde tills vidare ombesörjas av yrkeshygieniska avdelningen

vid statens institut för folkhälsan i samråd med vederbörande myndigheter

och läkare.

Därest statsmakterna skulle finna en permanent undersökningscentral vid

karolinska sjukhuset erforderlig, borde verksamheten enligt ämbetsverkets

mening inordnas bland sjukhusets övriga arbetsuppgifter och medel för driften

av centralen beräknas under sjukhusets avlönings- och omkostnadsanslag.

Ett avstyrkande av förslaget föreligger slutligen från medicinska

fakulteten i Uppsala, som bland annat framhåller huvudsakligen följande.

När man å ena sidan betänkte den polymorfa karaktären av yrkessjukdomarna,

å andra sidan att gruvarbetare i Boliden, svetsningsarbetare vid

Göteborgs skeppsvarv och jordbruksarbetare i Skåne skulle representera

upptagningsområdet för den tilltänkta lilla kliniken anmälde sig bestämda

betänkligheter. Åven med behjärtande av önskvärdheten att på en plats

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr V2A.

13

samla ett större material måste rimligtvis även en rikligt tilltagen utredningsavdelning

snart bli inkompenserad. Det exempel, som anförts — gengaskliniken

— syntes icke mana till efterföljd, över huvud förefölle det

fakulteten vara en lyckligare lösning av yrkessjukdomarnas problem, om två

andra åtgärder vidtoges respektive forcerades. Den ena av dessa vore en

utbyggnad av den invärtesmedicinska sjukvården, i första hand i form av

en klyvning av de odelade lasaretten. Ett mycket stort antal yrkessjukdomar

komme under invärtesmedicinsk domvärjo och att från den övriga invärtesmedicinen

utbryta just yrkessjukdomarna syntes fakulteten desto mindre

välbetänkt som gränserna givetvis många gånger icke vore skarpa mellan

vad som skulle anses som yrkessjukdom och vad som icke skulle anses som

sådan. Den andra åtgärd, som fakulteten ville föreslå, innebure en utbyggnad

av undervisningen i hygien, således i preventiv medicin, där den nuvarande

kursen måste anses helt och hållet för kort. I samband därmed måste

i författningarna inrymmas möjlighet och rättighet för verks- eller tjänsteläkare

eller den medicinalstyrelsen förordnade att taga sig in på en arbetsplats,

en befogenhet som praktiskt taget saknades. Tjänsteläkarnas speciella

kompetens komme sålunda att tillföras fältarbetet, liksom också möjligheterna

för klinisk utredning av fallen komme att tillgodoses genom den utbyggda

invärtesvården. Beträffande den försäkringsmedicinskt enhetliga bedömningen

av skadorna och sjukdomarna syntes denna säkrad genom riksförsäkringsanstalten.

En av fakultetens ledamöter, professorn Berg, har anmält avvikande mening

och förklarat sig anse, att medicinalstyrelsens förslag borde tillstyrkas.

Rörande organisationens detaljer beröras i några yttranden särskilt de yrkesmedicinska

hudsjukdomarna.

Direktionen för karolinska sjukhuset anser, att omnämnda uppgifter i

första hand böra ombesörjas av sjukhusets blivande dermatologiska klinik.

Statens medicinska forskningsråd framhåller, att man med anledning av

yrkeshudsjukdomarnas stora frekvens hade rätt att förvänta, att samarbetet

mellan den dermatologiska kliniken och den yrkesmedicinska undersökningscentralen

bleve särskilt intimt. Emellertid innehölle de yrkesmedicinska

problemen många aspekter, som läge utanför en dermatologisk kliniks relativt

begränsade specialitet. Dessa omfattade framför allt hela invärtesmedicinens

område och delvis också andra specialgrenar av medicinen. Den vetenskapliga

forskningen inom yrkesmedicinen måste också spänna över vida

större områden än de i och för sig viktiga frågorna om yrkessjukdomarnas

frekvens och relationen mellan yrkcseksem och allergi. Den yrkesmedicinska

undersökningscentralen borde därför enligt forskningsrådets mening intaga

en självständig ställning. Dess chef borde lämpligast med hänsyn till de uppgifter,

som komme att åvila densamma, utgöras av en av yrkesmedicin intresserad

internist.

Beträffande den föreslagna personalorganisationen vid u ndersökningscentralen

anmärker medicinska fakulteten i Lund, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts proposition nr 124.

tillräcklig motivering knappast förebragts för behovet av en överläkare och

två underläkare för endast tio vårdplatser, en invändning som dock ej vidhölles,

om avsikten vore att ålägga dessa läkare ett omfattande fältarbete.

Enligt fakultetens mening borde även — därest centralen avsåges för huvudsakligen

utredningsfall och därtill sådana från skilda delar av landet

— det verkliga behovet av sociaikurator och socialassistent närmare prövas.

Statens institut för folkhälsan framhåller önskvärdheten av att en läkare

från dess yrkeshygieniska avdelning placeras som underläkare vid centralen.

En sådan anordning skulle nämligen befrämja det förutsatta samarbetet

mellan centralen och nämnda avdelning samtidigt som institutets behov av

klinisk yrkesmedicinsk utbildning för dess läkare därigenom skulle kunna

tillgodoses. Vid bifall härtill syntes medel böra beräknas för en underläkare

utöver medicinalstyrelsens förslag, alldenstund samtliga nuvarande läkare

vid avdelningen erfordrades för dess egna arbetsuppgifter.

Slutligen har det föreslagna yrkesmedicinska rådet föranlett

vissa erinringar.

Medicinska fakulteten i Lund har avstyrkt förslaget i denna del. Fakulteten

framhåller, att medicinalstyrelsen torde besitta möjligheter att för det

med rådet avsedda ändamålet mobilisera medlemmarna av sitt vetenskapliga

råd ävensom att få annan expertis ställd till förfogande. Framförallt syntes

emellertid yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan,

som under de senaste åren gjort en uppmärksammad insats på yrkeshygienens

område, äga goda förutsättningar att i samarbete med yrkesinspektionen

och medicinalstyrelsen fungera som ledare i det yrkesmedicinska

forskningsarbetet. Beträffande den för vissa yrkesmedicinska frågor

önskvärda expertisen från arbetare- och arbetsgivarehåll framhåller fakulteten

slutligen, att det väl utan vidare kunde förutsättas, att sådan expertis

— i de speciella fallen varierad — ställdes till förfogande av respektive

organisationer.

Statens institut för folkhälsan påpekar, att man alternativt — förutom

statens medicinska forskningsråd — även kunde tänka sig möjligheten, att

ledningen av forskningsverksamheten anförtroddes antingen åt folkhälsoinstitutet

eller det av 1938 års arbetarskyddskommitté föreslagna nya ämbetsverket

för arbetarskyddsfrågor (arbetsrådet). Det sistnämnda alternativets

lämplighet kunde dock ej bedömas, förrän det definitiva förslaget (vid

tidpunkten för institutets yttrande ännu ej avgivet) till organisation och instruktion

för arbetsrådet förelåge.

Statens medicinska forskningsråd förklarar sig dela medicinalstyrelsens

uppfattning, att det knappast kunde betraktas som ändamålsenligt att lägga

ledningen av den yrkesmedicinska forskningen till forskningsrådet. — Denna

uppfattning delas av medicinska fakulteten i Lund.

Universitetskanslern anser, att behovet av ett statligt råd för yrkesmedicin

borde prövas i samband med den av honom förordade ytterligare ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

15

redningen. Åtskilliga skäl syntes emellertid tala för avslag å förslaget i

denna del i enlighet med den av medicinska fakulteten i Lund hävdade uppfattningen.

I fråga om sammansättningen av ett eventuellt yrkesmedicinskt

råd ha vissa önskemål framställts.

Statens medicinska forskningsråd anser, att den medicinska sakkunskapen

i rådet — som lämpligen borde benämnas yrkesmedicinsk nämnd —- bör

företrädas av föreståndaren för undersökningscentralen och föreståndaren

för den yrkeshygieniska avdelningen vid folkhälsoinstitutet såsom självskrivna

ledamöter samt därjämte av en representant för dermatologien. Att

den sistnämnda specialiteten bör vara representerad hävdas vidare av svenska

dermatologiska sällskapet och riksförsåkringsanstalten, den sistnämnda myndigheten

jämväl under framhållande av angelägenheten att även teknisk sakkunskap

blir företrädd. Statens institut för folkhälsan förklarar sig förutsätta,

att dess yrkeshygieniska avdelning erhåller en representant i rådet.

Behovet av representanter för arbetsgivar- och arbetarorganisationer vitsordas

slutligen från några håll.

Slutligen vill jag anmäla, att svenska gruvindustriarbetareförbundet i en

av landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskyddsfrågor

med skrivelse den 20 februari 1947 överlämnad och av kommittén

understödd framställning uttalat sig till förmån för den föreslagna

undersökningscentralens förverkligande.

Föredraganden.

Under de senaste 50 åren har den folkmängd, som direkt eller indirekt

erhåller sitt uppehälle genom industri och hantverk i vårt land, flerdubblats

och omfattar nu inemot 2,5 miljoner människor. Detta har medfört, att de

speciella hälso- och sjukvårdsproblem, som äro förknippade med industrieller

därmed jämförligt arbete, fått en med åren alltmer ökad betydelse.

Parallellt härmed har behov av vidgat stöd från det allmännas sida i

kampen mot yrkessjukdomarna gjort sig gällande. Såväl det yrkeshygieniska

som det yrkesmedicinska området är för närvarande föremål för översyn ur

organisatoriska synpunkter. I avseende å det yrkeshygieniska området vill

jag erinra om att 1938 års arbetarskyddskommitté nyligen föreslagit en förstärkning

av de medicinska arbetskrafterna inom yrkesinspektionen, bland

annat genom inrättande i ettvart av de elva yrkesinspektörsdistrikten av statliga

befattningar som yrkesläkare med uppgift att ägna uppmärksamhet åt

arbetarskyddslagstiftningens tillämpning i medicinskt-yrkeshygieniskt avseende.

Ett annat av kommitténs förslag tar sikte på en överflyttning av den

yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan till det av

kommittén förordade nya ämbetsverket för arbetarskyddsärenden (arbetsrådet)

i syfte att ernå en effektivare samordning av administration och praktisk

forskning på området. Vad de sjukvårdande uppgifterna angår är

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

frågan rörande den framtida organisationen av den yrkesinedicinska vården

för närvarande föremål för utredning inom en av medicinalstyrelsen

och folkhälsoinstitutet tillsatt kommitté.

Yrkessjukdoms vården har i vårt land företrädesvis omhänderhafts av de

vanliga instanserna för öppen och sluten sjukvård, d. v. s. tjänsteläkare,

privatpraktiserande läkare och sjukhus. Ett mindre antal industrier har dock

i första hand för olycksfallsvården anställt särskilda läkare. Vidare voro

speciella vårdanstalter för gengasförgiftade under krisåren inrättade i några

städer. Deras verksamhet har i vissa fall nedlagts men några ha fortsatt sin

verksamhet. Det senare är fallet med den sommaren 1945 inrättade gengaskliniken

vid karolinska sjukhuset. Vid densamma ha på sistone upptagits

även andra yrkessjukdomsproblem än de av gengas direkt föranledda, bl. a.

förgiftningar orsakade av vissa ämnen såsom bly, kadmium, bensol, kvicksilver

och trikloretylen. Hithörande fall ha för undersökning och bedömning

remitterats till gengaskliniken av verks- och andra läkare samt av

olika försäkringsinrättningar, främst riksförsäkringsanstalten. Ett nära samarbete

har dessutom förekommit mellan kliniken och folkhälsoinstitutets

yrkeshygieniska avdelning, som utnyttjat klinikens resurser för sitt forskningsarbete.

De värdefulla erfarenheter, som vunnits av detta samarbete, ha av medicinalstyrelsen

åberopats såsom ett stöd för dess nu framlagda förslag. Detta

tar sikte på att den vid karolinska sjukhuset anordnade gengaskliniken skall

omändras till en för yrkessjukdomar i allmänhet avsedd undersöknings- och

forskningscentral av rikskaraktär. Till denna skulle knytas en vårdavdelning.

Samtidigt härmed föreslås, att statens gengasforskningsråd avlöses av

ett statligt råd för yrkesmedicin, åt vilket skulle anförtros ledningen av den

yrkesmedicinska forskningsverksamheten.

Såsom jag redan inledningsvis antytt äro vissa för yrkeshygienens-yrkesmedicinens

fortsatta utbyggnad i vårt land grundläggande frågor för närvarande

i olika sammanhang föremål för överväganden. Om jag begränsar

mig till det kliniska området kan konstateras, att yrkessjukdomarnas

frekvens ej är klarlagd. Någon samlad erfarenhet av utrednings- respektive

vårdbehovet i riket för yrkessjukdomsfall föreligger icke. Ej heller är utrett

genom vilka anordningar yrkessjukdomsvården kan på bästa sätt tillgodoses.

På grund härav synes mig försiktigheten bjuda att statsmakterna icke nu

binda sig alltför hårt i fråga om organisatoriska anordningar för den yrkesmedicinska

vården. Vad i detta ärende framkommit talar dock för behovet

av att den företrädesvis av den yrkeshygieniska avdelningen vid folkhälsoinstitutet

bedrivna forskningsverksamheten på området ges stödet av en

centralt bedriven yrkesmedicinsk poliklinik med speciella vårdresurser. Jag

anser mig därför böra förorda, att gengaskliniken den 1 instundande juli

ombildas till en allmän yrkesmedicinsk undersökningscentral.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 12b.

17

1 fråga om arbetsuppgifterna för denna central torde i första hand

böra framhållas, att centralen ej avser att ens provisoriskt lösa spörsmålet om

det lämpligaste sättet för yrkessjukdomsfallens omhändertagande för hela landet

utan väsentligen måste begränsa sig till att undersöka och behandla fall

från stockholmstrakten, även om remiss från landsorten av speciella fall är

både avsedd och möjlig. Centralen bör framförallt inrikta sig på praktiskt vetenskapliga

undersökningar av vissa fall i syfte att skapa grundvalar för en

mera allmän behandling respektive bedömning av yrkesmedicinska sjukdomsfall

och yrlcessjukdomsrisker. Arbetet vid centralen synes mig bäst

kunna karakteriseras såsom en försöksverksamhet i huvudsakligt

syfte att vinna närmare erfarenheter för ett bedömande av i vad mån permanenta

anordningar för undersökning och behandling av yrkessjukdomar

kunna vara motiverade. Därav följer, att frågan om inrättandet av en till

undersökningscentralens förfogande stående egen vårdavdelning bör ställas

på framtiden; jag förutsätter i stället, att centralen under tiden för provisoriet

kan utan inskränkning tillgodogöra sig de sex vårdplatser på karolinska

sjukhusets medicinska avdelning, som för närvarande äro reserverade för

gengasklinikens behov, ävensom att möjligheter föreligga att därutöver utnyttja

ett mindre antal platser för vård av yrkessjukdomspatienter från

Stockholms stad. Vad den sjukvårdande verksamheten i övrigt angår lärer

det ligga i sakens natur, att till undersökningscentralen inremitterade fall,

vilka vid där företagen bedömning befunnits vara i behov av specialistvård,

skola undersökas å vederbörande specialklinik. Till följd av yrkeshudsjukdomarnas

stora frekvens finnes anledning förvänta, att samarbetet mellan

den nytillkommande dermatologiska kliniken på sjukhuset och undersökningscentralen

skall bli mycket omfattande.

Det förhållandet, att undersökningscentralen sålunda är avsedd att bli i

första hand en utredande och vetenskapligt arbetande institution, är av betydelse

för det förutsatta samarbetet mellan centralen och yrkeshygieniska

avdelningen vid folkhälsoinstitutet såtillvida, atl den kliniska verksamheten

vid undersökningscentralen måste i möjligaste mån anpassas efter de forskningsuppgifter,

som stå på dagordningen inom nämnda avdelning och kräva

komplement av de kliniska resurser, som undersökningscentralen erbjuder.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att — därest så skulle befinnas nödvändigt

— utfärda närmare föreskrifter i avseende å formerna för samarbetet

mellan undersökningscentralen och den yrkeshygieniska avdelningen.

Med den begränsade omfattning, som verksamheten vid ifrågavarande

klinik avses erhålla under den närmaste framtiden, synas tillräckligt bärande

skäl för inrättande av ett yrkes medicinskt råd knappast föreligga;

jag finner mig därför böra avstyrka förslaget i denna del. Klart är

emellertid, att frågan om behövligheten och lämpligheten av ett dylikt råd

kan få förnyad aktualitet i samband med ett mera definitivt ställningstagande

till den yrkesmedicinska vårdens organisation.

Bihang till riksdagens protokoll 19b7. 1 saml. Nr 12b. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mctj:ts proposition nr 124.

Den av medicinalstyrelsen föreslagna personalorganisationen,

som i sina huvuddrag överensstämmer med den för gengaskliniken vid karolinska

sjukhuset nu gällande, har vid remissbehandlingen så gott som enhälligt

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Endast medicinska fakulteten

i Lund har uttalat tveksamhet rörande behovet av samtliga de föreslagna

läkarbefattningarna — en överläkare och två underläkare — dock under

samtidig förklaring att saken komme i ett annat läge, om avsikten vore att

ålägga dessa läkare ett omfattande fältarbete. I anslutning till detta uttalande

lärer böra framhållas, att läkarna, för att det vetenskapliga arbetet

skall kunna effektivt bedrivas, måste beredas tid till bl. a. serieundersökningar,

bearbetande av material, litteraturstudier och iakttagelser på de arbetsplatser,

varifrån upphovet till en yrkessjukdom kan härledas. Jag tillstyrker

därför i huvudsaklig överensstämmelse med medicinalstyrelsens förslag,

att den närmaste ledningen av centralen anförtros åt en överläkaren

på karolinska sjukhusets medicinska avdelning subordinerad biträdande

överläkare, med samtidig uppgift att vara konsult åt yrkeshygienska avdelningen

vid folkhälsoinstitutet, samt att denne erhåller biträde av två underläkare.

Innehavarna av dessa tjänster böra äga en allsidig klinisk utbildning

och vara väl meriterade för vetenskapligt arbete; lämpligt synes vara

att förordnande å envar av läkartjänsterna meddelas av Kungl. Maj:t efter

förslag av medicinalstyrelsen, sedan direktionen för karolinska sjukhuset

och styrelsen för statens institut för folkhälsan beretts tillfälle att yttra

sig. Vad personalen i övrigt angår torde medel böra beräknas för en heltidsanställd

laboratoriesköterska, en halvtidsanställd polikliniksköterska, en

halvtidsanställd socialkurator, ett halvtidsanställt skrivbiträde och en städerska.

Medel böra vidare finnas tillgängliga för arvoden till konsulterad

expertis och till vikarierande personal, varjämte möjlighet bör föreligga för

Kungl. Maj:t att medgiva förstärkning av personalen, därest så skulle befinnas

oundgängligen erforderligt.

Personalens löneförmåner böra tills vidare utgå i form av arvoden.

Jag tillstyrker de årsbelopp, som beräknats för den biträdande överläkaren

och för envar av de båda underläkarna eller 16 000 kronor respektive 11 000

kronor. Åt Kungl. Maj:t bör dock lämnas befogenhet att -— med hänsyn

till de ännu pågående förhandlingarna rörande bl. a. avlöningsförhållandena

för de underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset —- vidtaga den

jämkning i underläkarnas arvoden, som må befinnas påkallad av nämnda

förhandlingars slutresultat. Personalarvodena i övrigt böra beräknas med

utgångspunkt från de avlöningsbelopp, som vid genomförandet av den allmänna

löneregleringen komma att utgå till motsvarande befattningshavare

å karolinska sjukhusets stat. I enlighet härmed räknar jag tills vidare med

följande belopp för år räknat, nämligen för laboratoriesköterskan 6 450 kronor,

för polikliniksköterskan (halvtid) 3 225 kronor, för socialkuratorn (halvtid)

3 500 kronor, för skrivbiträdet (halvtid) 2 240 kronor och till städerskan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b.

19

1 860 kronor. För arvoden till i förekommande fall konsulterad expertis räknar

jag med ett belopp av 6 000 kronor och till vikariatsersättningar 8 000

kronor.

Det av medicinalstyrelsen föreslagna beloppet till oförutsedda utgifter

lärer kunna begränsas till 10 000 kronor. För materiel och omkostnader

torde böra avses ett belopp av 4 000 kronor.

För forskningsarbeten har medicinalstyrelsen föreslagit anvisande

av ett belopp å 40 000 kronor. Enligt vad jag under hand inhämtat avses

dessa medel för bestridande helt eller delvis — förutsatt att tillskott från

enskilt håll kan påräknas — av kostnaderna för utförande av ett antal delvis

vid gengaskliniken påbörjade utredningar rörande särskilda slag av

yrkesrisker och yrkessjukdomstillstånd, bland annat i avseende å uppkomsten

av hjärtskador i samband med arbeten utsatta för exposition av trikloretylen

samt rörande hälsorisken vid elektrosvetsning. Angeläget är, att hithörande

aktuella forskningsuppgifter icke av brist på tillgängliga medel

eftersättas. Man lärer även få förutsätta, att behov stundom kan uppstå

att för fullgörande av särskilda forskningsuppgifter dels å kliniken kvarhålla

vissa vårdfall utöver erforderlig vårdtid, dels ock att låta på kliniken

inlägga en person, även om fallet i fråga normalt ej skulle föranleda därtill.

För dylika eventualiteter bör det enligt mitt förmenande finnas möjlighet

för centralen att — efter prövning i varje särskilt fall — bestrida vederbörandes

kostnader för resa till och från centralen samt för förlorad arbetsinkomst,

därest dessa kostnader icke gäldas i annan ordning, exempelvis av

vederbörandes arbetsgivare eller fackorganisation, sjukkassa eller försäkringsinrättning.

Naturligt synes vara, att sålunda uppkommande utgifter

jämväl täckas av de för forskningsverksamheten anvisade medlen. Med hänsyn

härtill anser jag mig böra förorda, alt för nämnda verksamhet avses

ett belopp av 50 000 kronor.

Däremot synes något särskilt belopp icke böra i detta sammanhang beräknas

för ianspråktagandet av förenämnda vårdplatser å karolinska sjukhuset

utan de med desamma förbundna driftkostnaderna torde i vanlig ordning

få bestridas från vederbörande anslag under åttonde huvudtiteln.

Den ifrågavarande försöksverksamheten avses påbörjad den 1 juli 1947.

Den av statens gengasforskningsråd bedrivna verksamheten förutsättes av

mig vara vid denna tidpunkt helt avvecklad.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle medelsbehovet för försöksverksamheten

utgöra (16 000 + 22 000 + 6 450 + 3 225 + 3 500 + 2 240 +

1 860 + 6 000 + 8 000 + 10 000 + 4 000 + 50 000) 133 275 kronor eller avrundat

133 000 kronor. Beloppet torde å riksstaten för nästa budgetår upptagas

som förslagsanslag under huvudtiteln V a. Inrikesdepartementet och

benämnas Viss försöksverksamhet på yrkesmedicinens område. Anslaget bör

ställas till medicinalstyrelsens förfogande för utbetalning, på rekvisition, till

direktionen för karolinska sjukhuset enligt av Kungl. Maj:t meddelade

närmare bestämmelser.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Mcijits proposition nr 124.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Viss försöksverksamhet på yrkesmedicinens område

för budgetåret 1947/48 under V a huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av........ kronor 133 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hedfors.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1917

716317

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1947:252 Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av yrkesmedicinsk under sökning scentr al vid karolinska sjukhuset m. m. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1947:249 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss försöksverksamhet på yrkesmedicinens område. a1 i texten
  3. SU 1947:123 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss försöksverksamhet på yrkesmedicinens område. s. 4 i texten