Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av fortifikationsoch byggnadsförvaltningen inom försvaret m. m

1947-02-28 · 146 sidor, varav 138 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 138 av 146 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:142, Angående omorganisation av fortifikationsoch byggnadsförvaltningen inom försvaret m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

1

Nr 142.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående omorganisation

av fortifikations- och byggnadsförvaltningen

inom försvaret m. m.; given Stockholms slott

den 28 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 februari 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg,

Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans- och

jordbruksdepartementen anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet

Vougt, fråga angående omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen

inom försvaret m. m. samt anför härom följande.

[1.] Organisationen av den centrala fortifikations och byggnadsförvaltningen

inom försvaret.

1. Inledning.

Frågan om en omorganisation av den för närvarande försvarsgrensvis

ordnade fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret i syfte att

åstadkomma större enhetlighet och effektivitet inom detta område av den miliBihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 142. ssa 47 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 142

tära förvaltningsverksamheten har länge varit aktuell. Redan 1930 års försvarskommission

föreslog i sådant syfte, att den centrala verksamheten på

berörda område skulle sammanföras till ett för försvarsväsendet gemensamt

organ. Denna tanke kom dock icke till genomförande vid 1936 års försvarsbeslut,

som fasthöll vid principen om en försvarsgrensvis ordnad militär förvaltning.

Såväl 1940 som 1941 års militära förvaltningsutredningar upptogo samma

spörsmål till behandling och kommo båda till det resultatet, att ett sammanhållande

av den fortifikatoriska och byggnadsförvaltande verksamheten för

samtliga försvarsgrenar under ett enda organ vore att förorda.

Även på en annan väg fördes spörsmålet rörande en omorganisation på

förevarande förvaltningsområde under diskussion. Yissa förslag härutinnan

framfördes nämligen i en av dåvarande intendenten i byggnadsstyrelsen

K. Bildmark den 23 februari 1942 framlagd promemoria, vari Bildmark redovisade

resultatet av en av honom på uppdrag av besparingsberedningen verkställd

utredning angående besparings- och rationaliseringsåtgärder i fråga om

underhållet av staten tillhöriga, för den civila statsförvaltningen och försvarsväsendet

disponerade byggnader. Bildmark föreslog beträffande sistnämnda

byggnader, att en helt ny förvaltningsorganisation skulle inrättas. Organisationen

skulle till en början avses allenast för arméns nybyggnads- och underhållsfrågor,

men så småningom borde även marinens och flygvapnets husbyggnadsärenden

hänföras dit. Huruvida befästningsväsendet borde samordnas

med angivna organisation eller erhålla en fristående ställning borde

övervägas.

Flertalet av de myndigheter, som avgåvo yttranden över de av förvaltningsutredningama

och Bildmark framlagda förslagen, voro ense om lämpligheten

av att tillskapa en enhetlig organisation på den militära fastighetsförvaltningens

område. Däremot voro meningarna delade rörande spörsmålet om

organisationens uppbyggnad, och från olika håll ifrågasattes, om icke en centralisering

av förvaltningsverksamheten kunde drivas längre än till försvaret

och innefatta ett sammanförande av militär och civil statlig byggnadsförvaltning

inom en och samma organisation.

I propositionen 1943:180 framlade Kungl. Maj:t plan till ny organisation

av försvarets centrala förvaltning och föreslog därvid, att denna skulle organiseras

fackgrensvis och indelas på åtta särskilda ämbetsverk, nämligen krigsmaterielverket,

försvarets fabriksstyrelse, försvarets fortifikationsförvaltning,

med vars inrättande dock skulle anstå, försvarets sjukvårdsförvaltning, försvarets

civilförvaltning, arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen.

Beträffande förvaltningsorganisationen för fortifikations- och byggnadsväsendet

anförde föredragande departementschefen — min företrädare i

ämbetet — bland annat följande.

Yad angår frågan om fastighetsförvaltningens utbrytande ur försvarsgrenarna

ansluter jag mig till den mening, som uttalats av såväl 1940 som 1941

års utredning. I likhet med de båda utredningarna anser även jag, att plan
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

läggning och utförande av byggnadsarbeten bör ske enligt i huvudsak likartade

bedömanden, vare sig byggnaderna skola användas för den ena eller

den andra försvarsgrenen. En gemensam förvaltningsorganisation för den

militära byggnadsverksamheten synes även ägnad att underlätta rationalisering

och standardisering av densamma. Vidare torde en sådan organisation

medföra ökade möjligheter att så avväga de särskilda försvarsgrenarnas behov

av byggnadsmedel, att försvaret i sin helhet blir på bästa sätt tillgodosett.

Behovet av att en sådan avvägning verkställts redan innan byggnadsärendena.

underställas Kungl. Maj:ts prövning har mer och mer framträtt,

särskilt under den senaste tidens omfattande byggnadsverksamhet. Vad befästningar

angår måste det betraktas såsom en olägenhet, att dessa för närvarande

anläggas av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse och marinförvaltningen

var för sig. Arméförvaltningen har för sin del vitsordat, att bristande

enhetlighet vid ordnandet av landets fasta försvar med nuvarande

system icke kan undvikas. Även ur denna synpunkt skulle således en avsevärd

fördel stå att vinna genom en sammanslagning. I fråga om underhållet av försvarets

omfattande fastighetsbestånd synas än starkare skäl tala för att större

enhetlighet åvägabringas.

De fördelar, som skulle vara förenade med en koncentration av fastighetsförvaltningen,

synas mig väga tyngre än de invändningar däremot, som otvivelaktigt

med visst fog kunna göras. Jag syftar här främst på risken för att de

rent militära önskemålen ej skulle kunna i tillbörlig utsträckning göra sig

gällande gentemot ett utom försvarsgrenarna stående centralt ämbetsverk.

Från flygvapnets sida ha därjämte yppats farhågor för att de särpräglade synpunkter,

som i stor utsträckning måste anläggas på denna försvarsgrens byggnader

samt på flygfältens byggande och underhåll, icke skulle bliva på tillfredsställande

sätt tillgodosedda av ett utanför flygförvaltningen förlagt

organ. Såsom de båda förvaltningsutredningarna samstämmigt framhållit bör

det icke vara ogörligt att övervinna dessa svårigheter.

Emellertid har jag i nuvarande läge och med den synnerligen omfattande

byggnadsverksamhet på försvarets område, som för närvarande pågår och är

att förutse för de närmaste åren, ansett försiktigast att icke nu genomföra en

sådan reform utan dröja därmed till dess det byggnadsprogram, som ingår

i försvarets femårsplan, blivit i det närmaste genomfört. Olägenheterna med

ett uppskov i frågan torde för övrigt ha i väsentlig mån minskats genom att

vissa provisoriska åtgärder vidtagits på förevarande område. Många av de

från olika håll påtalade bristerna i den nuvarande organisationen torde därigenom

ha undanröjts, så långt detta är möjligt under rådande forcerade

byggnadsverksamhet.

Såsom framgår av föreliggande två organisationsförslag, 1941 års militära

förvaltningsutrednings och det av intendenten Bildmark utarbetade, ävensom

de däröver avgivna yttrandena, är frågan om den militära fastighetsförvaltningens

ordnande föremål för mycket delade meningar. Å ena sidan föreligger

den uppfattning, som kommit till uttryck i förvaltningsutredningens förslag

och som går ut på att de militära myndigheterna och militärt utbildad personal

böra erhålla stort inflytande på hithörande frågor, icke blott beträffande

befästningsan läggningar utan även i fråga om byggnaders uppförande och

förvaltning. Å andra sidan har i Bildmarks utredning föreslagits inrättande av

ett särskilt organ under civil ledning och med civil arbetskraft, till eu början

blott för armén, med uppgift att handha husbyggnadsverksamheten för armén

och förvaltningen av denna försvarsgrens byggnader, medan däremot frågan

om befästningsanläggningarna lämnats öppen. Bland de synpunkter, som anförts

i de avgivna yttrandena, må framhållas, att från flera håll ifrågasatts,

att all statlig byggnadsverksamhet, såväl militär som civil, skulle sammanföras

till ett enda statligt organ. I)ä frågan om utformningen av fortifikations
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

och byggnadsverksamhetens organisation icke bör nu definitivt avgöras, anser

iag mig sakna anledning att bär taga ställning till de olika förslag och synpunkter,

som framkommit i frågan. Dessa böra i stället tagas under övervägande

vid den fortsatta utredning rörande den militära fastighetsförvaltningen,

som jag anser ofrånkomlig.

I avbidan på en slutlig omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen

borde verksamheten på berörda förvaltningsområde för arméns

vidkommande ledas av ett fristående ämbetsverk, arméns fortifikationsförvaltning,

vilket ämbetsverk skulle organiseras genom utbrytning ur dåvarande

arméförvaltningen av dess fortifikationsstyrelse. Yad anginge marinens

och flygvapnets byggnadsorgan, borde dessa tills vidare alltjämt ingå i respektive

marin- och flygförvaltningen.

I skrivelse nr 319 anmälde 1943 års riksdag, att riksdagen beslutat, att försvarets

centrala myndigheter skulle organiseras efter den i propositionen nr

180 angivna planen med vissa avvikelser, vilka dock icke äro av betydelse i

förevarande sammanhang. Principbeslut föreligger sålunda om upprättande

av ett gemensamt verk — försvarets fortifikationsförvaltning — för byggnadsfrågorna

inom försvaret.

Det nya ämbetsverk, arméns fortifikationsförvaltning, som jämlikt beslutet

skulle under en mellanperiod svara för arméns fortifikations- och byggnadsväsende,

trädde jämlikt beslut av Kungl. Maj:t i verksamhet den 1 januari

1944.

Sedan tiden befunnits inne att fullfölja utredningsarbetet rörande omorganisationen

på här ifrågavarande förvaltningsområde, tillkallades enligt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 maj 1944 sju utredningsmän1 att inom

försvarsdepartementet biträda med sådan utredning. Enligt direktiven för utredningen

skulle de fortsatta övervägandena bygga på det år 1943 fattade

principbeslutet om sammanförande av de försvarsgrensvis ordnade byggnadsorganen

till eu enhetlig organisation. Därvid skulle emellertid även undersökas

möjligheterna att samordna det militära byggnadsväsendet med motsvarande

uppgifter för den civila statsförvaltningens behov. Skilda alternativ

borde därutinnan komma under bedömande. Yidare skulle det ankomma på

utredningen att särskilt undersöka vissa frågor berörande förvaltningen av

försvarets domäner, flygfält, bostäder och fabriker ävensom vissa spörsmål

rörande fortifikationskåren m. m.

I sitt den 27 december 1945 avgivna betänkande med förslag angående omorganisation

av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret

in. in. (SOU 1945: 65) ha utredningsmännen — vilka antagit benämningen

fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen och i det följande kallas

1944 års utredning — med utgångspunkt från direktiven övervägt tre alternativ

för ordnandet av fortifikationsverksamheten och den statliga husbyggnadsför- * i

1 Landshövdingen K. S. Levinson, ordförande, samt dåvarande byggnadschefen i byggnadsstyrelsen,

översten och chefen för väg- och vattenbyggnad skåren E. Lindh, byråchefen

i försvarsdepartementet N. It. W. Lundberg, chefen för byggnadsavdelningen i flygförvaltningen,

översten i fortifikationskåren K. J. T. Magnell, ledamoten av riksdagens

andra kammare, stadsbibliotekarien G. V- Nilsson, direktören, dåvarande överstelöjtnanten

i väg- och vattenbyggnadskåren A. E. Sandberg och dåvarande översten i generalstabskåren

N. P. K. Swedlund.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Iiungl. Maj:ts proposition nr 142.

valtningen, nämligen alternativ I med skiljelinje dragen mellan den civila byggnadsverksamheten

å ena sidan samt försvarets fortifikations- och byggnadsverksamhet

å den andra, alternativ II med samma skiljelinje utom såtillvida,

att detaljutformning och utförande av de för militärt ändamål avsedda byggnaderna

skulle sammanföras med motsvarande verksamhet för den civila statsförvaltningen,

samt alternativ III med skiljelinjen mellan byggnadsverksamhet

å ena och befästningsverksamhet å andra sidan. Utredningen har för sin del

förordat, att organisationsfrågan löses enligt alternativ I, varvid dock en

av utredningens ledamöter reserverat sig för en lösning enligt alternativ II.

För vart och ett av alternativen ha framlagts organisationsförslag samt personal-

och kostnadsberäkningar. Utredningen har jämväl behandlat en rad särskilda

organisationsfrågor samt spörsmålen om fortifikationskårens personalbehov

och om fortifikationsofficerarnas utbildning och rekrytering.

Över utredningens förslag ha efter remiss utlåtanden avgivits av ett stort

antal myndigheter och sammanslutningar.

Sålunda ha infordrade utlåtanden avgivits av överbefälhavaren — efter

hörande av försvarsgrenscheferna, militärbefälhavarna, cheferna för marindistrikten

och inspektören för kustartilleriet, cheferna för fortifikations- samt

väg- och vattenbyggnadskårema och inspektören över rikets befästningar —

försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning, krigsmaterielverket,

försvarets fabriksstyrelse, arméns fortifikationsförvaltning, arméförvaltningen,

marinförvaltningen, flygförvaltningen, allmänna lönenämnden

och försvarsväsendets lönenämnd, försvarets bostadsanskaffningsnämnd, fångvårdsstyrelsen,

styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona, medicinalstyrelsen,

styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö, styrelsen för

statens alkoholistanstalt å Yenngam, socialstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen,

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

luftfartsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen, riksräkenskapsverket,

statens sakrevision, statens bostadsnämnd, statens organisationsnämnd,

domänstyrelsen, kanslersämbetet för rikets universitet — efter

hörande av vederbörande universitetsmyndigheter —, styrelsen för tekniska

högskolan i Stockholm, styrelsen för Chalmers tekniska högskola, direktionen

för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, styrelsen för lantbrukshögskolan,

styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, försvarets

sakanslagsutredning, försvarets tjänsteförteckningssakkunniga, civilförsvarsutredningen

samt 1945 års försvarskommitté.

Vidare ha svenska officersförbundet, svenska underofficersförbundet,

försvarets civila tjänstemannaförbund, försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers

förbund, skogssällskapet, statsverkens ingenjörsförbund, svenska

arkitekters riksförbund, svenska teknologföreningen, byggnadsstyrelsens

personalförening, tekniska läroverkens ingenjörsförbund, Sveriges arbetsledareförbund

samt Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares

riksförbund beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet.

Av de myndigheter och organisationer, som ansett sig ha att taga ställning

till valet mellan de av utredningen diskuterade organisationsalternativen, har

det övervägande antalet varit ense med utredningen om att alternativ I vore

att föredraga framför de övriga. Däremot ha betydande meningsskiljaktigheter

gjort sig gällande rörande spörsmålen om förvaltningsorganisationens

uppbyggnad och personalbehov. 1945 års försvarskommitté har för sin del

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Iiungl. Maj:ts proposition nr 142.

endast tagit ställning till principfrågorna och förklarat, att kommittén ansåge

spörsmålen om de olika förvaltningsmyndigheternas inre organisation och

personalbehov m. m. stå i sådant samband med utformningen av försvarsorganisationen

i övrigt, att kommittén funnit sig icke beredd att ännu taga ståndpunkt

till desamma.

För egen del fann jag, att de av 1944 års utredning framlagda förslagen

borde göras till föremål för viss överarbetning, innan desamma lades till grund

för en proposition. Då det förelåg behov av att genom särskilda utredningsmän

verkställa en översyn av organisationen för centralmyndigheterna inom

Övriga grenar av den militära förvaltningen, ansåg jag det ändamålsenligt, att

de fortsatta övervägandena beträffande centralorganisationen för fortifikations-

och byggnadsverksamheten anförtroddes samma utredningsmän. I enlighet

härmed anmälde jag i statsrådet den 4 oktober 1946 i ett sammanhang

hela frågan om översyn av den centrala försvarsförvaltningens organisation.

Jag framhöll därvid, bl. a., att det borde vara utredningsmännen obetaget att,

om så befunnes lämpligt, beträffande visst förvaltningsområde eller visst

verk framlägga separat förslag, innan det slutliga betänkandet avgåves. Så

kunde tänkas vara motiverat vad beträffade fortifikations- och byggnadsförvaltningen,

vilken fråga av många skäl borde med det snaraste bringas till en

lösning.

Sedan Kungl. Maj:t nyssnämnda dag därtill lämnat bemyndigande, har jag

den 11 november 1946 tillkallat sex utredningsmän1 att inom försvarsdepartementet

biträda med översyn av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters

organisation. Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1946 års militära

förvaltningsutredning och som jag här i fortsättningen benämner 1946 ars utredning,

ha ansett sig böra först behandla frågan om fortifikations- och byggnadsförvaltningens

ordnande. Med hänsyn till arten av utredningens uppdrag

rörande angivna fråga och då någon ytterligare remissbehandling i ämnet icke

ansetts påkallad, har utredningen icke utarbetat något särskilt betänkande angående

hithörande spörsmål. I stället ha utredningens synpunkter, sådana de

återgivas i det följande, delgivits mig i form av utdrag av utredningens protokoll.

Innan jag närmare ingår på de av 1944 års utredning framlagda förslagen,

de häröver avgivna remissyttrandena och de av 1946 års utredning framförda

synpunkterna, torde det vara lämpligt att i största korthet redogöra för den

nuvarande förvaltningsorganisationen inom här berörda förvaltningsområden.

II. Huvuddragen av den nuvarande organisationen för fortifikationsverksamheten

och den statliga byggnadsförvaltningen.

Inom försvaret är, såsom förut berörts, förvaltningen av den fasta

egendomen i stort sett försvarsgrensvis ordnad.

1 Före detta generaldirektören E. K. Stridsberg, ordförande, ävensom chefen för försvarsstabens

kvartermästaravdelning, överstelöjtnanten N. A. Q-. Bergh, tillika generalsekreterare,

ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören K. H. Hagberg, ledamöterna

av riksdagens första kammare, godsägaren K. E. H. von Heland och driftsingenjören

K. E. Hesselbom, samt generaldirektören C. T. Sällfors.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

För arméns del handhavas hithörande uppgifter under arméns fortifikationsförvaltning

av regionala och lokala myndigheter. Region alförvaltningen

åvilar militärbefälhavarna, medan de lokala förvaltningsuppgifterna äro anförtrodda

förbandschefer, försvarsområdesbefälhavare, chefer för undervisningsverk

och anstalter m. fl.

Inom marinen utövas den centrala ledningen av hithörande verksamhet

av marinförvaltningen, där ärenden rörande befästningar och byggnader handläggas

å ämbetsverkets fortifikationsavdelning. Den direkta fastighetsförvaltningen

ankommer beträffande huvuddelen av objekten på cheferna för örlogsvarv

och kustartilleriförsvar. Något utbyggt mellanled i förvaltningsorganisationen

motsvarande militärbefälhavarna vid armén finns icke inom marinen.

I viss mån kunna dock marindistriktscheferna sägas fungera såsom dylikt mellanled,

i det ärendena rörande fastighetsförvaltningen passera marindistriktsexpeditionerna.

Den centrala ledningen av förvaltningsverksamheten beträffande den till

flygvapnet hörande fasta egendomen handhaves inom flygförvaltningen av en

byggnadsavdelning. Omedelbart under centralförvaltningen ombesörja cheferna

för flygflottiljer, flygbasområden, verkstäder etc. den direkta fastighetsförvaltningen.

Förutom de nu berörda organen inom armén, marinen och flygvapnet finnas

för närvarande vissa för försvaret gemensamma myndigheter, vilka omhänderha

fastighetsförvaltning. Så är fallet med försvarets fabriksstyrelse och

krigsmaterielverket, vilka förvalta dem underställda fabriker och industriella

anläggningar m. m. Slutligen ankommer det på försvarets bostadsanskaffningsnämnd

att svara för vissa under senare tid uppförda bostadsbyggnader för

försvarets personal.

Envar av de förut berörda centrala förvaltningsmyndigheterna utom krigsmaterielverket

handhar på fastighetsförvaltningens område förutom underhålls

uppgifter jämväl nybyggnadsverksamhet.

Yad angår förvaltningen av det för den civila statsverksamheten

avsedda byggnadsbeståndet, bortser jag här från järnvägsstyrelsens, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens, vattenfallsstyrelsens, domänstyrelsens, egnahemsstyrelsens

och lotsstyrelsens förvaltningsområden. Av skäl, som angivits i

direktiven för 1944 års utredning, har nämligen denna del av den statliga

byggnadsförvaltningen icke berörts av här ifrågavarande undersökningar.

Likaså lämnas åsido den verksamhet av hithörande art, som utövas av riksdagens

verk, av statliga bolag och andra särskilda rättssubjekt samt för utrikesrepresentationens

räkning.

I övrigt svarar byggnadsstyrelsen som regel för nybyggnadsverksamheten

för den civila statsförvaltningens behov. Det ankommer vidare på styrelsen

att med biträde av länsarkitektorganisationen — dock icke länsarkitekten i

Stockholms län — ombesörja underhållet av kronans för civilt ändamål an

slagna byggnader, vilka icke äro ställda under annan myndighets inseende.

Det fastighetsbestånd, vars underhåll sålunda åvilar styrelsen, utgöres till

största delen av ämbetshus, undervisningsanstalter, vetenskapliga institutioner,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Iiungl. Maj:ts proposition nr 142.

museer och liknande offentliga byggnader. Även de kungliga slotten äro numera

i underhållshänseende anförtrodda byggnadsstyrelsen.

Åtskilliga centrala ämbetsverk, nämligen fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, luftfartsstyrelsen

och generaltidlstyrelsen, svara själva för byggnadsunderhållet inom sina

förvaltningsområden. De biträdas därvid av underlydande myndigheter. Även

universiteten i Uppsala och Lund, i viss utsträckning Chalmers tekniska högskola,

Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet, lantbrukshögskolan,

Alnar ps lantbruks-, mejeri- och träd går dsinstitut samt vissa uppf ostrings-,

tvångsarbets- och alkoholistanstalter handha själva underhållet av sina byggnader.

Fångvårds-, social- och generaltullstyrelserna samt de berörda anstalterna

omhänderha vanligen även förekommande nybyggnadsverksamhet.

En mera ingående redogörelse för grunddragen av den nuvarande förvaltningsorganisationen

på berörda områden är såsom bilaga 1 fogad vid 1944

års utrednings betänkande (s. 198—210). Till nämnda redogörelse tillåter jag

mig hänvisa.

III. Olika möjligheter att organisera förvaltningen.

1944 års utredning.

Vid sina överväganden har utredningen till en början skisserat huvudlinjerna

för det alternativ, som skulle innebära den mest genomgripande omläggningen

av den statliga byggnadsförvaltningen. Detta alternativ bygger på att

en skiljelinje uppdrages mellan ett byggnadstekniskt civilt och ett

fortifikatoriskt militärt arbetsområde (alternativ III). Vid en

sådan gränsdragning skulle för arbetsuppgifternas handhavande erfordras en

civil och en militär förvaltningsorganisation.

Till den civila organisationen skulle samlas så gott som all statlig nybyggnadsverksamhet

inom husbyggnadsområdet utom såvitt anginge statens järnvägar,

statens vattenfallsverk, domänverket, lotsverket samt väg- och vattenbyggnads-

och egnahemsorganisationerna. Även specialbyggnader för försvaret

utom flygfält och bergrum — skulle nybyggas av denna civila organisation.

Vidare skulle organisationen få mycket omfattande uppgifter i fråga om byggnadsunderhåll

och markförvaltning. Sålunda skulle organisationen handha

underhållet av försvarets hus- och specialbyggnader — utom fabriker, flygfält

och bergrum — ävensom skötseln av försvarets domäner. Den skulle också

övertaga de underhållsuppgifter, som nu åvila byggnadsstyrelsen, universiteten,

Chalmers tekniska högskola, lantbrukshögskolan, Alnarps lantbruks-, mejerioch

trädgårdsinstitut samt karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Vidare skulle det ankomma på organisationen att lämna tekniskt biträde åt

vissa myndigheter och organ, vilka av vissa orsaker ansetts böra liksom för

närvarande själva svara för underhållet av sådana byggnader, som de disponera.

Så skulle vara fallet med fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, luftfartsstyrelsen, generaltullstyrelsen

samt under dessa myndigheter lydande organ ävensom med uppfostrings-,

tvångsarbets- och alkoholistanstalterna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Det bokförda värdet av det byggnads- och fastighetsbestånd, som organisationen

skulle få att förvalta, beräknades efter genomförandet av femårsplanen

för försvarets utbyggnad komma att uppgå till i runt tal 1 435 miljoner kronor,

varav 1 210 miljoner skulle utgöra byggnadsvärde och 225 miljoner markvärde.

Värdet av det byggnadsbestånd, för vars förvaltning organisationen skulle

lämna tekniskt biträde, uppskattades till omkring 220 miljoner kronor. Underhållskostnaderna

för förstnämnda fastighetsbestånd beräknades vid fullt

underhållsbehov till omkring 18,5 miljoner kronor och för det sistnämnda

till cirka 3 miljoner kronor.

Organisationen skulle bestå av en central förvaltningsmyndighet samt

regionala och lokala organ.

Till den centrala myndigheten —- av utredningen benämnd statens byggnadsförvaltning

— skulle hänföras främst de uppgifter, som för närvarande

ankomma dels å arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningens fortifikationsavdelning

och flygförvaltningens byggnadsavdelning — med undantag

av ärenden rörande befästningar, bergrum och flygfält — dels å försvarets

bostadsanskaffningsnämnd och dels å byggnadsstyrelsens utredningsbyrå,

byggnadsbyrå, intendentsbyrå och värmetekniska avdelning jämte därmed

sammanhängande ärenden å byggnadsstyrelsens administrativa byrå. Såsom

regionala myndigheter för såväl den militära som den civila fastighetsförvaltningen

borde länsarkitekterna kunna anlitas utom för Stockholms stad

och län, för vilka ett särskilt distriktsorgan skulle inrättas. Anordningen

förutsatte en betydande utökning av antalet tekniker vid länsarkitektorganisationen.

Lokalförvaltningen skulle i stort sett ombesörjas av samma myndigheter

som hittills handhaft sådan verksamhet.

Till den militära organisation, som skulle finnas vid nu behandlade alternativ,

skulle samlas den tekniska och ekonomiska verksamheten rörande rikets

hela befästningsväsende. Organisationen skulle därjämte handha byggande

och underhåll även av sådana till försvaret hörande bergrum, som icke inginge

i egentliga befästningsanläggningar. Till belysande av omfattningen av de

förvaltningsobjekt, vilkas underhåll skulle åvila organisationen, anförde utredningen,

att anläggningsvärdet för de under beredskapstiden tillkomna befästningarna

av mera permanent karaktär utgjorde närmare 250 miljoner

kronor. Därtill komme de äldre befästningsanläggningarna. Anläggningskostnaderna

för bergrummen uppskattades, sedan femårsplanens byggnadsprogram

genomförts, till 110 miljoner kronor. De årliga underhållskostnaderna

beräknades för befästningarna till cirka 2,25 miljoner kronor och för bergrummen

till högst 800 000 kronor.

Organisationen skulle ledas av en för försvaret gemensam central myndighet.

Yidare borde finnas regionala och lokala organ i väsentliga delar med

samma organisation som för närvarande men med viss utbyggnad i fråga om

personaluppsättningen.

Såsom motpol till det sålunda skisserade alternativet har utredningen

undersökt det alternativ, där en skiljelinje dragés mellan den civila byggnadsverksamheten

å ena sidan samt försvarets fortifikations
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

och byggnadsverksamhet å den andra (alternativ I). Det har därvid

icke ingått i utredningens uppdrag att undersöka, huruvida någon förändring

beträffande den civila byggnadsorganisationen kunde vara påkallad.

Utredningen har därför vid förevarande alternativ enbart behandlat den för

försvaret erforderliga förvaltningsorganisationen och därvid — i enlighet med

det av 1943 års riksdag fattade principbeslutet — utgått från den huvudlinjen,

att inom en enda förvaltningsorganisation skulle sammanhållas nybyggnad

och underhåll av för militärt ändamål avsedda husbyggnader, specialbyggnader

och befästningar. Från huvudlinjen har, av skäl som i det följande

komma att närmare angivas, undantag ansetts böra ske i fråga om flygfält och

fabriker.

Värdet av de fondredovisade fastigheter, som skulle förvaltas av den ifrågavarande

för försvaret avsedda organisationen, beräknades efter femårsplanens

slutförande uppgå till i runt tal 1 180 miljoner kronor, varav 1 030 miljoner

byggnadsvärde och 150 miljoner markvärde. Därtill komme icke fondredovisade

bergrum till ett värde av cirka 35 miljoner kronor samt hela befästningsbeståndet.

De årliga underhållskostnaderna uppskattades för de fondredovisade

fastigheterna vid fullt underhållsbehov till omkring 16 miljoner

kronor, för de icke fondredovisade bergrummen till 200 000 kronor och för

befästningarna till cirka 2,2 5 miljoner kronor.

Ledningen av organisationen skulle handhavas av en central myndighet,

benämnd fortifikationsförvaltningen. Denna myndighet skulle i huvudsak

övertaga de arbetsuppgifter, som nu omhänderhas av arméns fortifikationsförvaltning,

marinförvaltningens fortifikationsavdelning, flygförvaltningens

byggnadsavdelning — med undantag dock för flygfältsbyrån — samt försvarets

bostadsanskaffningsnämnd. Vidare skulle myndigheten, sedan försvarets

fabriksstyrelse slutfört pågående och projekterade anläggningsarbeten,

ombesörja de nybyggnader, som erfordras för fabriks- och krigsmaterielverken.

Under centralförvaltningen skulle organisationen enligt utredningens

förslag alltjämt vara försvarsgrensvis ordnad och uppbyggd i väsentliga

avseenden efter samma principer som för närvarande. Dock skulle beträffande

armén sådana underhållsuppgifter, som krävde mera ingående tekniska

insikter, handläggas inom militärbefälsstaberna, där en betydande personalförstärkning

skulle ske. Vid marinen skulle den nuvarande ansatsen till ett

mellanled mellan centralorganet och de omedelbart fastighetsförvaltande myndigheterna

upphöra och dessutom vissa förvaltningsmyndigheter sammanföras.

Flygvapnets lokalmyndigheter skulle i frågan om flygfältens skötsel alltjämt

lyda under flygförvaltningen men i övrigt stå under fortifikationsförvaltningen,

som skulle direkt tillhandahålla dem teknisk sakkunskap för byggnadsunderhållet.

Utredningen har vid en jämförelse mellan alternativ I och III

framhållit vissa fördelar hos alternativ III, särskilt beträffande nybyggnadsverksamheten,

och härom anfört följande.

Sammanförandet till en organisation av nybyggnadsverksamheten beträffande

husbyggnader skulle medföra, att organisationens ledning vunne en

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Iiungl. Maj:ts proposition nr 142.

synnerligen omfattande erfarenhet på området, vilken erfarenhet kunde direkt

tillgodogöras vid nybyggnadsarbetens utförande. Arbetsbelastningen skulle

måhända kunna hållas jämnare och huvuddelen av personalen beredas en mer

stadigvarande anställning. En nedgång i byggnadsverksamheten inom ett område

kan nämligen tänkas kompenseras genom ökat byggnadsbehov inom ett

annat område av statsverksamheten. Dubbelarbete skulle i viss mån kunna

undvikas. Vid utförandet av olika byggnadsarbeten inom lokalt begränsade

områden borde arbetsledning och kontrollverksamhet kunna förenklas och

förbilligas, varjämte en ekonomisering av personalens arbete även i övrigt

torde vara möjlig. Ett stort centralt husbyggnadsorgan skulle erhålla en klarare

överblick över den statliga byggnadsverksamheten och därigenom vinna

vissa möjligheter att främja dess anpassande efter det statsfinansiella och

samhällsekonomiska läget, Genom den enhetliga ledningen skulle skapas goda

förutsättningar för en gynnsam, affärsmässig upphandling av sådant byggnadsmaterial,

som lämpar sig för inköp i stor skala. Den maskinella utrustning,

som erfordras för en rationell byggnadsverksamhet i egen regi, skulle

kunna jämnare och mera ekonomiskt utnyttjas. Slutligen skulle samma bestämmelser

rörande tekniska och juridiska frågor kunna i full utsträckning

genomföras och tillämpas.

Emellertid syntes det utredningen, att vissa av de angivna fördelarna skulle

även utan ett så långtgående ingripande i den nuvarande förvaltningsorganisationen

kunna emås genom samarbete mellan olika byggande verk.

Vad anginge sammanförandet av underhållsverksamheten beträffande civila

och militära husbyggnader till en och samma organisation syntes, enligt utredningens

mening, några nämnvärda fördelar därav knappast vara att förvänta.

Underhållsverksamheten utgjorde nämligen —- i motsats till den varierande

nybyggnadsverksamheten -—- en ur teknisk synpunkt ganska fix arbetskvantitet.

För handhavandet av verksamheten erfordrades ett visst antal tekniker.

Om dessa vore placerade vid den ena eller andra myndigheten, hade

icke någon större betydelse, under förutsättning att varje myndighet handhade

vården av ett tillräckligt omfattande fastighetsbestånd.

En organisationsändring enligt alternativ III skulle också medföra betydande

olägenheter. Härom har utredningen anfört i huvudsak följande.

Den för handhavandet av den övervägande delen av statens fastighetsbestånd

erforderliga organisationen måste befaras bliva alltför stor för att på ett

smidigt, snabbt och nöjaktigt sätt kunna fullgöra sina uppgifter. Verksamhetens

omfattning och arbetsobjektens fördelning på olika förvaltningsgrenar

torde lägga stora hinder i vägen för önskvärda personliga insatser från ledningens

sida. På grund av den militära nybyggnadsverksamhetens förläggande

till en utanför försvaret stående organisation skulle befästningsväsendets behov

att vid en av det utrikespolitiska läget påkallad forcering av befästningsbyggandet,

förfoga över den för nämnda nybyggnadsverksamhet avsedda personalen

knappast kunna tillgodoses med nödig effektivitet. Av samma anledning

skulle i tider, då befästningsbyggnadsverksamheten vore ringa, fortifikationsofficerarna,

som enligt utredningens förslag avses skola beredas eu bättre

teoretisk byggnadsteknisk utbildning än för närvarande, svårligen kunna uppehålla

erforderlig kontakt med praktisk byggnadsverksamhet. Inordnandet av

försvarets byggnadsunderhåll under en civil organisation synes föga lämpligt

med hänsyn till att verksamheten omfattar icke blott underhåll i egentlig bemärkelse

utan även ändrings- och komplettcringsarbeten, vilka nära samman
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

hänga med förbandens dagliga verksamhet, samt anordningar på övningsfält

såsom skjut- och hinderbanor m. m. För en riktig avvägning av

dylika arbeten torde krävas militära insikter. Ett sammanförande av

civilt och militärt husbyggnadsunderhåll skulle dessutom föranleda att

man på försvarets sida måste ha en särskild planläggnings- och underhållsorganisation

för befästningar. För denna organisation kräves delvis

samma civila personal som vid husbyggnadsunderhållet, nämligen specialtekniker

för värme-, sanitets- och elektroanläggningar samt ritare och skrivbiträdespersonal.

En viss dubblering av dylik personal bleve sålunda oundviklig.

Medan vid bibehållandet av en gemensam organisation för förvaltningen

av militära husbyggnader och befästningar fortifikationsofficerarna i

viss utsträckning alltjämt skulle kunna fullgöra vissa uppgifter beträffande

husbyggnadsunderhållet, skulle denna arbetskraft icke i samma utsträckning

kunna tagas i anspråk för sådant ändamål vid en uppdelning av det militära

fastighetsbeståndet på två organisationer, varför man här måste räkna med

behov av ett större antal civila tekniker. En gränsdragning mellan husbyggnads-

och befästningsverksamheten skulle för övrigt kompliceras därav, att de

större befästningsanläggningama i regel äro kombinerade med husbyggnader

för förläggning, förplägnad, sjukvård och förråd, d. v. s. byggnader, som med

hänsyn till sin art borde hänföras till husbyggnadsorganisationen men

med hänsyn till sin belägenhet torde böra förvaltas av befästningsorganisationen.

En uppdelning av de militära förvaltningsobjekten efter dessas art

skulle här te sig föga ändamålsenlig. Liknande synpunkter göra sig gällande

även beträffande själva markområdena.

Avlöningskostnaderna för den civila och den militära organisation, som

enligt utredningens mening skulle uppbyggas vid alternativ III, har utredningen

överslagsvis uppskattat till 4 095 000 kronor. Enbart den militära organisationen

enligt alternativ I har beräknats draga en årlig avlöningskostnad av

2 920 000 kronor. För att erhålla en jämförelse med alternativ III har utredningen

i sina kostnadsberäkningar till sistnämnda belopp lagt 900 000

kronor för kostnader vid den nuvarande civila organisationen och sålunda

kommit till en jämförelsekostnad av 3 820 000 kronor för alternativ I eller

något lägre än kostnaden för alternativ III. Beträffande båda alternativen ha

vid beräkningarna uteslutits kostnaderna för vissa förvaltningsorgan, i vilkas

hittillsvarande personaluppsättning någon ändring icke förutsatts. Utredningen

har framhållit, att siffrorna icke äro helt jämförbara, då vissa besparingar,

som av utredningen icke kunnat till beloppet beräknas utan alltför

tidsödande detaljundersökningar, syntes möjliga vid alternativ III. Börande

såväl denna fråga som de normer, vilka utredningen följt vid sina kostnadsberäkningar,

hänvisas till betänkandet (s. 129 o.f., 173 samt 183 o.f.).

Efter de sålunda verkställda övervägandena och kostnadsberäkningarna har

utredningen funnit sig icke kunna förorda en lösning av organisationsfrågan

enligt alternativ III.

Då utredningen vid sina i det föregående berörda undersökningar funnit,

att ett sammanförande av den statliga nybyggnadsverksamheten skulle kunna

medföra vissa fördelar, under det att så icke kunde antagas bliva fallet i fråga

om ett samordnande av underhållsverksamheten, har utredningen även ansett

sig böra undersöka ett alternativ, innebärande å ena sidan sammanförande

av den militära nybyggnadsverksamheten med byggnads
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

styrelsens motsvarande verksamhet för den civila statsförvaltningen

samt å andra sidan det militära byggnadsunderhållets sammanhållande

med befästningväsendet (alternativ II). Den militära

nybyggnadsverksamheten skulle med andra ord överföras till byggnadsstyrelsen.

Själva planläggningsarbetet skulle dock tillkomma det militära

verk, som skulle handha vården av försvarets fastighetsbestånd. Endast därigenom

vunnes säkerhet för att lokalbehoven i första hand tillgodosågos genom

utnyttjande av tillgängliga utrymmen i befintliga byggnader, samt att

de erfarenheter, som i samband med underhållsverksamheten samlades beträffande

olika byggnadstypers lämplighet, så långt möjligt tillvaratoges.

Då den militära förvaltningsorganisationen i detta fall icke skulle ha något

organ för utförande av husbyggnader, borde även verksamheten med utförandet

av militära specialbyggnader — med undantag dock för bergrum

anförtros åt någon civil myndighet, som vore utrustad med dylika organ, varvid

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen närmast syntes böra ifrågakomma. Utförandet

av bergrum borde däremot, med hänsyn till att sådana anläggningar

i stor utsträckning inginge i eller sammanhängde med egentliga befästningar,

ankomma å den för försvaret gemensamma förvaltningsorganisationen. Denna

organisation skulle sålunda handha byggande av befästningar och bergrum,

underhåll av befästningar samt militära hus- och specialbyggnader ävensom,

vad avsåge nybyggnad av dylika hus- och specialbyggnader, planläggning av

desamma.

Utredningen har ansett, att allvarliga erinringar kunde riktas även mot nu

berörda alternativ. Sålunda syntes vissa av de olägenheter, som skulle vara

förenade med alternativ III, icke heller kunna undgås vid alternativ II. Utredningen

har härutinnan anfört i huvudsak följande.

Svårigheter skulle även här göra sig gällande såväl beträffande tillgodoseendet

av befästningsväsendets behov av personalförstärkning vid eu forcering

av befästningsbyggandet som i fråga om beredande av tillfälle för fortifikationsofficerarna

att i tider av ringa befästningsbyggnadsverksamhet uppehålla

erforderlig kontakt med praktisk byggnadsverksamhet. Med hänsyn till

att den civila organisationen i förevarande fall icke skulle ha att taga befattning

med det militära fastighetsunderhållet, skulle visserligen dess arbetsuppgifter

här icke bliva av samma omfattning som enligt det tidigare diskuterade

alternativet. Men på grund av arbetsobjektens fördelning på olika förvaltningsgrenar

syntes farhågorna för bristande smidighet och snabbhet vid

verksamhetens bedrivande icke kunna helt avvisas.

Jämväl i andra hänseenden skulle emellertid enligt utredningens mening

svårigheter tillstöta vid en tillämpning av nu ifrågavarande alternativ. Sålunda

vore den nödvändiga gränsdragningen mellan underhålls- och nybyggnadsverkens

arbetsuppgifter förenad med stora vanskligheter och måste, hur den

iin utformades, befaras ej sällan komma att i praktiken framkalla meningsskiljaktigheter

till men för effektiviteten i verksamheten. Det ofrånkomliga

samarbetet mellan de, båda verken i nybyggnadsfrågorna vore ägnat att verka

tyngande och fördröjande på dessa frågors behandling. Ansvarsförhållandena

kunde kompliceras därav, att i och för sig befogade strävanden från det byg
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

gande verkets sida att hålla byggnadskostnaderna nere icke alltid läte sig

förena med underhållsverkets lika naturliga intresse av att vid såväl konstruktioner

som utförande kostnaderna för det framtida underhållet skänktes tillbörligt

beaktande. Även ur försvarsgrenschefernas synpunkt skulle alternativet

te sig olägligt. Beträffande planläggningen i stort av ett byggnadsföretag

skulle nämligen vederbörande försvarsgrenschef ha att samarbeta med

det militära verket, i fråga om detaljutformningen däremot med byggnadsstyrelsen.

Inginge i byggnadsprogrammet såväl hus- som specialbyggnader,

måste samarbete i sistnämnda hänseende sökas jämväl med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Avlöningskostnaderna vid alternativ II har utredningen efter enahanda

grunder som beträffande alternativen I och III beräknat till 3 780 000 kronor,

alltså 40 000 kronor lägre än kostnaderna för alternativ I.

Med hänsyn till de olägenheter, som utredningen funnit vara förknippade

med en organisation enligt alternativ II och då kostnadsbesparingen icke

syntes bliva av den storlek, att den i och för sig kunde anses uppväga de med

alternativet förenade olägenheterna, har utredningen funnit sig icke heller

böra tillstyrka alternativ II.

Utredningen har sålunda stannat för den uppfattningen, att förevarande

organisationsfråga bör lösas enligt alternativ I, alltså det alternativ där en

gränsdragning göres mellan den civila byggnadsverksamheten samt försvarets

fortifikations- och byggnadsverksamhet. Det har av utredningen framhållits,

att utredningen vid detta sitt ställningstagande jämväl tagit i betraktande, att

redan ett sammanförande av byggnadsverksamheten för de tre försvarsgrenarna

vore en åtgärd av synnerligen genomgripande betydelse, framförallt med hänsyn

till försvarets mycket betydande fastighetsbestånd. Skulle med försvarets

byggnadsverksamhet förenas en stor del av den statliga byggnadsverksamheten

för civila ändamål, kunde det befaras, att en för handhavandet av dessa uppgifter

bildad organisation icke skulle kunna på nöjaktigt sätt fullgöra sina

uPPoibter. b varje fall ville det synas utredningen, som om en i ett sammanhang

verkställd omorganisation i angiven utsträckning skulle kunna medföra

allvarliga rubbningar i verksamhetens jämna gång.

Utredningen har ansett, att ett nära samarbete bör bedrivas mellan de militära

och de civila byggnadsminnen vid alternativ I, och förordat, att för ändamålet

en särskild samarbetsdelegation inrättas. Härom har utredningen

anfört följande.

Ett dylikt samarbete torde böra inriktas på gemensam upphandling av

sådant byggnadsmaterial, som är lämpligt att inköpa i stor skala, och ett rationellt

utnyttjande av de maskinparker, som erfordras för arbeten i egen regi.

Vidare synas gemensamma formulär till kontrakt beträffande entreprenadar

beten m. m. kunna upprättas, så att i huvudsak samma bestämmelser i fråga om

tekniska och juridiska frågor vinna tillämpning. För samarbetets bedrivande

torde böra inrättas en särskild samarbetsdelegation mellan förenämnda byggnadsorgan.

På dessa torde få ankomma att beträffande de närmare detaljerna

i fråga om delegationens sammansättning och arbetsuppgifter uppgöra förslag

och underställa detsamma Kungl. Maj:ts prövning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Angelägenheten av ett snabbt genomförande av den föreslagna

omorganisationen har framhållits av utredningen, som härutinnan gjort

följande uttalande.

Redan med hänsyn till önskvärdheten av att åt den nya organisationen

bevara de mest kvalificerade krafterna bland personalen vid de nuvarande

centrala byggnadsorganen inom försvaret synes reformen böra äga rum så

snart omständigheterna medgiva. Ur denna synpunkt ter sig omorganisationen

av den centrala förvaltningen mest angelägen. För ett snabbt genomförande

av reformen i dess helhet talar särskilt angelägenheten av att åvägabringa

större enhetlighet på befästningsväsendets område ävensom att skapa ett

fastare underlag för tillämpningen av de av 1943 års militära fastighetsutredning

föreslagna, från och med budgetåret 1945/46 provisoriskt använda procentsatserna

vid beräknandet av kostnaderna för fastighetsunderhållet.

Inom utredningen har ledamoten Lindh i vissa avseenden varit av

annan mening än den, som omfattats av majoriteten.

I fråga om fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de båda förvaltningsorganisationer,

den civila och den militära, som skulle finnas vid alternativ

III, har reservanten sålunda förordat, att till den civila organisationen skulle

hänföras förutom de uppgifter, som majoriteten velat tillägga densamma, jämväl

dels byggande och underhåll av sådana försvarets bergrumsanläggningar,

som icke ingå i befästningar, och dels själva utförandet av befästningsanläggningar

i fredstid.

Vid alternativ II borde till byggnadsstyrelsen överföras icke blott detaljutformning

och utförande av husbyggnader utan även planläggningen av sådana

byggnadsföretag liksom ock byggandet av bergrum. Yidare syntes verksamheten

med utförande av nya befästningar i fredstid bli så ringa, att någon

fast personal härför knappast kunde hållas inom det militära verket. Det syntes

då mest rationellt att även arbetena för befästningar utfördes av byggnadsstyrelsen,

givetvis i intimt samarbete med och i viss mån under ledning av

fortifikationsförvaltningen. Byggnadsstyrelsen borde även vara fullt kompetent

att handha utförandet av militära specialbyggnader (kajer etc.), varför

något överförande av denna i synnerligen begränsad omfattning förekommande

verksamhet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke syntes motiverat.

I valet mellan de tre alternativen har reservanten stannat för alternativ II.

Till stöd för denna sin uppfattning anför reservanten i huvudsak följande.

De fördelar, som utredningen framhållit rörande en centralisering av den

statliga nybyggnadsverksamheten till ett enda organ, synas mig ur teknisk och

ekonomisk synpunkt bärande. Erfarenheterna inom byggnadsstyrelsen under

de tjugu år, som förflutit sedan styrelsen omorganiserades, giva gott belägg

för riktigheten av vad om fördelarna anförts. Vad som framhållits beträffande

nackdelarna torde däremot mest ha teoretiskt värde. De erfarenheter, som jämväl

gjorts i sådant avseende beträffande byggnadsstyrelsens nybyggnadsverksamhet,

torde visa, att nackdelarna icke äro av den betydelse, som utredningens

majoritet tillmätt dem.

Jag anser mig i detta sammanhang böra framhålla, att ett motsatsförhållande

mellan civila byggnader och militära byggnader — frånsett befästningsarbeten

— icke föreligger. De militära nybyggnadsarbetena äro av enklaste

slag och det torde icke vålla särskilda svårigheter för ett byggande ämbets
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

verk att handha desamma jämsides med civila nybyggnadsföretag. Ett samarbete

mellan det byggande verket och respektive försvarsgrenschefer — i

likhet med övriga myndigheter, som skola disponera en nybyggnad -— torde

med lätthet kunna ordnas, vilket redan framgått av samarbetet rörande vissa

av byggnadsstyrelsen redan utförda militära byggnadsarbeten.

Om jag sålunda anser, att vägande skäl tala för en centralisering av nybyggnadsverksamheten

i fråga om civila och militära husbyggnader m. m. till

ett enda organ, vill jag å andra sidan icke förneka, att vissa bärande erinringar

kunna framställas mot ett sammanförande av all underhållsverksamhet till

en organisation.

Yttranden.

I vad avser ställningstagandet till de olika alternativen begränsas

den följande redogörelsen i huvudsak till att omfatta uttalanden i

principfrågan om valet alternativen emellan. Till de hörda myndigheternas

synpunkter på förvaltningsorganisationens uppbyggnad enligt alternativ I,

i vad rör centralförvaltningen, får jag tillfälle att återkomma i det följande. Då

jag, såsom i det följande anföres, anser mig icke för närvarande böra upptaga

frågorna om den regionala och lokala organisationen till behandling, torde

någon redogörelse för de i dessa frågor anförda synpunkterna icke behöva

lämnas.

Organisationsfrågans lösning inom ramen för alternativ 1 har tillstyrkts

av överbefälhavaren och därutöver av nästan alla försvaret tillhörande myndigheter,

som ansett sig böra taga ställning till principfrågan, samt vidare av

civilförsvarsstyrelsen, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd, styrelsen

för Chalmers tekniska högskola, 1945 års försvarskommitté, försvarets

civila tjänstemannaförbund, svenska arkitekters riksförbund, svenska officersförbundet

samt Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund.

Även statens sakrevision har ansett sig i frågans nuvarande läge kunna

med vissa modifikationer tillstyrka alternativ I.

Vad angår alternativ 11 har inspektören för kustartilleriet ansett, att detta

alternativ med de jämkningar, som av reservanten inom utredningen förordats,

utgjorde den bästa lösningen av organisationsfrågan. Byggnadsstyrelsen har

ansett alternativet med samma modifikation böra i andra hand ifrågakomma.

Statskontoret har förordat en lösning, som jämväl bygger på huvudprinciperna

för alternativ II men med vissa avvikelser. Även statens sakrevision

har — på längre sikt -—- ifrågasatt, huruvida icke ytterligare överväganden i

fråga om alternativ II borde företagas.

En lösning enligt alternativ 111 har i princip förordats av byggnadsstyrelsen,

chefen för Vaxholms kustartilleriregemente, svenska teknologföreningen

och byggnadsstyrelsens personalförening. Jämkningar i alternativets utformning

— anknytande till vad reservanten inom utredningen förordat — ha dock

påkallats av byggnadsstyrelsen och dess personalförening. Även styrelsen för

tekniska högskolan och högskolans lärarkollegium ha ansett det mest fördelaktigt

med en organisation, där skiljelinjen dragés mellan ett byggnadstekniskt

civilt och ett fortifikatoriskt militärt arbetsområde men förordat, att

därvid begränsning skulle ske till försvarets verksamhetsområde.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Vissa myndigheter, vilkas verksamhet icke skulle direkt beröras av en organisation

enligt alternativ I eller II, ha inskränkt sina yttranden i principfrågan

till att avse spörsmålet om lämpligheten av de förändringar, som ett

genomförande av alternativet III skulle medföra. Av dessa myndigheter ha

fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

luftfartsstyrelsen, kanslern för rikets universitet — med åberopande av yttranden

från vederbörande universitetsmyndigheter — samt styrelserna för

lantbrukshögskolan och för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

förklarat sig icke kunna tillstyrka någon förändring i den nuvarande ordningen

för byggnadsförvaltningens handhavande hos respektive myndigheter och sålunda

motsatt sig eu organisation enligt alternativ III. Samma ståndpunkt

har även intagits av medicinalstyrelsen, som jämväl avstyrkt alternativ II.

Direktionen för karolinska sjukhuset har icke ansett sig kunna tillstyrka en

centralisering i enlighet med alternativ III av underhållsverksamheten men

ansett mindre betänkligheter möta mot ett sammanförande av nybyggnadsverksamheten.

I huvudsak samma ståndpunkt har intagits av styrelsen för

statens uppfostringsanstalt å Bona. Generaltullstyrelsen har ansett, att en anordning

enligt alternativ III kunde beträffande styrelsens verksamhetsområde

medföra påtagliga fördelar i fråga om byggnadsunderhållet men större omständlighet

än för närvarande beträffande nybyggnadsverksamheten. Styrelserna

för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och för statens alkoholistanstalt

å Yenngarn ha förklarat sig intet ha att erinra mot utredningens förslag

i vad avsåge styrelsernas förvaltningsområde.

I vissa fall har förnyad utredning av principerna för en omorganisation

ifrågasatts. Härutinnan torde få hänvisas till följande redogörelse för huvudpunkterna

i vissa av de särskilda yttrandena.

Chefen för armén har ansett de av utredningen förebragta skälen för alternativ

I bärande samt framhållit de fördelar en lösning av organisationsfrågan

enligt detta alternativ medförde för krigsförberedelsearbetet. Arméchefen har

vidare funnit det särskilt värdefullt för den regionala och lokala verksamheten,

att alla miltära byggnads- och befästningsförvaltningsärenden — innefattande

även underhållet och d»mänförvaltningen — handhades av ett enda centralt

organ.

Chefen för marinen har hållit före, att man bäst tillgodosåge kravet på effektivitet

genom att bibehålla den militära befästnings- och byggnadsverksamheten

inom ett organ vid varje försvarsgren. Detta alternativ hade emellertid

legat utanför ramen för utredningens arbete. Av utredningens tre alternativ

vore det med I betecknade avgjort överlägset nr III, enligt vilket sistnämnda

alternativ svårigheter bland annat skulle uppstå att vid en av det

utrikespolitiska läget påkallad forcering av befästningsbyggandet tillgodose

befästningsväsendets behov av en tillräckligt talrik och välutbildad personal

kader. Alternativ I vore även överlägset alternativ II, då det sistnämnda skulle

medföra komplicerade tjänstevägar och direktivrättigheter beträffande nybyggnadsärendena.

Bihang till riksdagens protokoll 191?. 1 samt. Nr 142.

333 47 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha erinrat, att flygledningen

tidigare av skilda skäl förordat, att förvaltningen av flygvapnets fastigheter

även i fortsättningen skulle handhavas av flygvapnets egna organ. I det läge,

som uppstått efter 1943 års riksdags beslut i fråga om försvarets förvaltning

och de för fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen meddelade

direktiven, kunde endast alternativ I tillstyrkas.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har närmare utvecklat olägenheterna

av en splittring av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom

försvaret på olika organisationer och anfört:

Centralförvaltningens organisation får framför allt icke föranleda, att

regional- och lokalförvaltningarna komma att stå i lydnadsförhållande till ett

flertal olika civila och militära centralmyndigheter (ämbetsverk). Ur militär

synpunkt måste nämligen det förband, som disponerar kasernetablissement,

tjänstebostäder, skjutbanor, skjutfält och övningsområden, självt handha

vården och underhållet av dessa objekt. Härigenom ernås nämligen den stora

fördelen att förbandschefen icke blott anlägger rent militära synpunkter på

utnyttjandet av nämnda objekt utan också känner ansvaret för att slitaget å

byggnader och skador å övningsområden in. m. minskas, varigenom underhållskostnaderna

nedbringas. Skulle rent tekniska synpunkter göra sig gäl

lande vid uppdelning av de olika hithörande förvaltningsgöromålen på befintliga

centralmyndigheter, bleve förhållandet det, att en regementschef komme

i lydnadsförhållande beträffande

större reparations- och förändringsarbeten samt eldningskontroll till byggnadsstyrelsen,

underhållsarbeten till fortifikationsförvaltningen,

domänernas skötsel och vård till domänstyrelsen (eller skogssällskapet),

bostädernas handliavande till statens bostadsnämnd samt

specialbyggnader (exempelvis skyddsrum å skjutfält) till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Även vissa andra militära myndigheter ha framhållit liknande synpunkter.

Chefen för Göteborgs örlogsvarv har angivit, att det ur örlogsvarvets synpunkt

vore ett bestämt önskemål, att centralorganen för varvets mark- och husförvaltning

och för dess drift sammanhölies inom samma mydighet, nämligen

marinförvaltningen. Även chefen för Karlskrona örlogsvarv har ansett en

dylik anordning under vissa förutsättningar mest lämplig.

Arméns fortifikationsförvaltning har obetingat anslutit sig till utredningens

uppfattning, att organisationsfrågan borde lösas på basis av alternativ I, varvid

anförts i huvudsak följande.

Att en organisation enligt alternativ III skulle vara förenad med högst betydande

nackdelar syntes icke med fog kunna bestridas. Yad utredningen

därutinnan anfört syntes förvaltningen fullt bärande. Förvaltningen ville

ytterligare framhålla, att ifrågavarande organisation skulle medföra, att

tjänstevägar och lydnadsförhållanden för de militära myndigheterna komme att

inom ett förvaltningsområde bliva helt annorlunda än för den övriga förvaltningsverksamhet,

varmed nämnda myndigheter hade att taga befattning. Angivna

förhållande skulle säkerligen vålla mycket onödigt arbete och många

missförstånd. Förvaltningen ville även med stöd av sin erfarenhet understryka,

att det skulle medföra högst betydande praktiska svårigheter att i förvaltningshänseende

skilja mellan befästningar och husbyggnader.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Aven alternativ II måste förvaltningen — i likhet med utredningen — beteckna

såsom olämpligt. En organisation av denna art skulle komplicera och

fördröja nybyggnadsverksamheten för försvaret, medföra en olycklig och svåröverskådlig

fördelning av ansvaret i byggnadsfrågorna samt försämra befästningsväsendets

tillgång på praktiskt erfaren byggnadspersonal utan att medföra

fördelar, som ens tillnärmelsevis kunde uppväga nackdelarna.

1945 års för svar skommitté har funnit, att en omorganisation på förevarande

område i varje fall tills vidare borde hållas inom ramen för alternativ I,

särskilt i betraktande av att redan ett sammanförande av byggnadsverksamheten

för de tre försvarsgrenarna vore en åtgärd av synnerligen genomgripande

betydelse och med hänsyn till kravet på erforderligt samband mellan

vederbörande byggnadsorgan och de militära myndigheterna.

töisvarets bostadsanskaffningsnämnd har ansett, att i fråga om bostadsförvaltningen

en organisation enligt alternativ III erbjöde fördelar, i det att

enhetlig hyressättning och lika normer i fråga om standard och utrustning

skulle kunna tillämpas beträffande en större del av statens bostadsbestånd.

Ur andra synpunkter kunde emellertid väsentliga erinringar göras mot detta

alternativ. De praktiska och organisatoriska svårigheterna beträffande alternativets

genomförande syntes sålunda vara avsevärda. Nämnden unsåge sig

därför icke böra förorda alternativ III framför det av utredningen förordade

alternativ I, som enligt nämndens mening måhända borde föredragas framför

alternativ II.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att en lösning av organisationsfrågan

enligt alternativ II eller III maste ingiva starka betänkligheter nr organisatorisk

synpunkt.

Svenska arkitekters riksförbund har understrukit de sakkunnigas åsikt, att

eu organisation enligt alternativ III genom sin storlek skulle medföra betydande

praktiska svårigheter, även om den kunde tänkas innebära vissa fördelar

ur teknisk och ekonomisk synpunkt. Alternativ II vore oklart och företedde

en framträdande olägenhet däri, att underhållsverksamheten skildes

från nybyggnadsverksamheten. Förbundet hade under förevarande omständigheter

funnit sig böra förorda organisationsfrågans lösning enligt alternativ

I.

Statens sakrevision har på i huvudsak samma grunder som utredningen

kommit till den uppfattningen, att alternativ III icke kunde förordas.

Beträffande alternativ II har sakrevisionen framhållit, att detta alternativ

''oie förenat med både fördelar och nackdelar, samt i övrigt anfört följande.

Olägenheterna anser sakrevisionen emellertid icke vara av den betydelse

att de i och för sig böra föranleda ett frångående av alternativ II. Ett genomforande

av organisationen enligt detta alternativ förutsätter emellertid enligt

sakrevisionens mening, att byggnadsstyrelsen erhåller en sådan organisation

och tillföres sådan sakkunskap inom det byggnadstekniska området, att styi

elsen kan vara det ledande organ inom den offentliga byggnadsverksamheten,

v aitill dess ställning sasom en av landets största byggnadsföretagare giver

anledning. Den förändring av byggnadsstyrelsens organisation, som utredningen

funnit böra vidtagas vid ett genomförande av alternativ IT, anser sakrevisionen

icke vara tillräckligt genomgripande, för att organisationen skall

fvlla nämnda anspråk. Nu föreliggande spörsmål synes sakrovisionen, därest

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

den centrala organisationen anses böra principiellt anordnas enligt förevarande

alternativ, böra göras till föremål för särskild detaljutredning. Härvid

synes jämväl böra övervägas, huruvida icke det rent byggnadstekniska utförandet

av bergrum och försvarsanstalter av permanent karaktär bör överlåtas

på vederbörande civila myndighet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig sakrevisionen i frågans nuvarande

läge icke heller kunna biträda alternativ II.

I jämförelse med den nuvarande splittrade organisationen av försvarets

fortifikations- och byggnadsverksamhet kunde den av utredningen förordade

organisationen enligt alternativ I enligt sakrevisionens uppfattning beräknas

medföra avsevärda fördelar i olika hänseenden. Fördenskull funne sig sakrevisionen,

därest det av revisionen ifrågasatta förändrade alternativet II

icke ansåges böra tagas under närmare omprövning, kunna med vissa modifikationer

tillstyrka alternativ I.

Statskontoret har icke ansett sig kunna tillstyrka ett genomförande av

något av de tre av utredningen uppgjorda organisationsalternativen. Det av

utredningen förordade alternativet innefattade en stor och dyrbar dubbelorganisation.

En för försvaret avsedd organisation — bestående endast av central-

och lokalmyndigheter — borde enligt statskontorets mening svara för

planläggning av befästnings-, hus- och specialbyggnader utom flygfält samt

för underhållsverksamheten, medan byggnadsstyrelsen — ur vilken borde utbrytas

stadsplane- och kulturhistoriska byråerna — skulle omhänderha förutom

sina nuvarande nybyggnads- och underhållsuppgifter jämväl utförandet

av de militära anläggningarna samt beträffande hus- och specialbyggnader utarbetandet

av arbets- och detaljritningar. En lösning enligt dessa riktlinjer

måste emellertid bliva beroende på resultatet av en förnyad utredning.

Byggnadsstyrelsen har ansett, att den statliga byggnadsverksamheten av

såväl organisatoriska som praktiska och ekonomiska skäl borde handhavas av

ett gemensamt byggande organ. Byggnadsstyrelsens verksamhet hade också

successivt utsträckts att omfatta nya områden — även vissa militära ämbetsbyggnader

i Stockholm. En fortsatt utveckling i denna riktning skulle enligt

styrelsens bestämda mening vara till obetingad fördel för statsverket.

Rörande nybyggnadsverksamheten har styrelsen vidare anfört i huvudsak

följande.

Fördelarna av att till en organisation sammanföra den statliga nybyggnadsverksamheten

beträffande husbyggnader och liknande ha utredningsmännen

själva utförligt framhållit. Det kan tilläggas, att ett centralt husbyggnadsorgan

skulle få ökade möjligheter att fördela byggnadsverksamheten över

årets olika delar, varigenom byggnadsarbetarna skulle kunna beredas en jämnare

sysselsättning, vilket ur allmän social synpunkt måste anses särskilt

eftersträvansvärt.

De skäl, som i betänkandet anförts mot en ökad centralisering av byggnadsverksamheten,

finner styrelsen ingalunda bärande. Det finnes sålunda

enligt styrelsens mening ingen som helst anledning befara, att organisationen

skulle bliva alltför »stor» för att på ett smidigt, snabbt och nöjaktigt sätt

kunna fullgöra sina uppgifter eller lägga hinder i vägen för önskvärda personliga

insatser från ledningens sida. Att, såsom utredningsmännen synes ha

tänkt sig, bilda ett nytt statligt verk för fullgörande av dessa uppgifter fin
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj-.ts proposition nr 142.

ner styrelsen emellertid ingalunda påkallat utan utgår från att vid ett civilt

jiandhavande av den militära husbyggnadsverksamheten därvid förenade uppgifter

böra tilldelas byggnadsstyrelsen.

I jämförelse med andra statliga verk, exempelvis samtliga de affärsdrivande

verken samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skulle byggnadsstyrelsen även

vid ett övertagande av den militära husbyggnadsverksamheten bliva av måttlig

storlek. Däremot torde med skäl kunna ifrågasättas lämpligheten av att tillskapa

och vidmakthålla ett särskilt militärt förvaltningsorgan för utförande

av försvarets jämförelsevis obetydliga årliga nybyggnadsprogram. Att ett sådant

särskilt organ skulle komma att ställa sig ekonomiskt ofördelaktigt är

uppenbart.

Till belysande av relationen mellan byggnadsstyrelsens nybyggnadsverksamhet

och den verksamhet av dylik art, som väntades för försvaret, har styrelsen

framhållit bland annat, att den utfört nybyggnader för i genomsnitt

24,4 miljoner kronor under ettvart av de senaste fem budgetåren och att motsvarande

belopp för budgetåret 1945/46 kunde förväntas uppgå till cirka 30

miljoner kronor, medan utredningen räknat med en minimivolym för försvarets

nybyggnadsverksamhet om 4 miljoner kronor per år.

Även i fråga om underhållet av de militära byggnaderna har styrelsen ansett,

att det skulle vara till obetingad fördel att detsamma tillfördes byggnadsstyrelsen

och anförde bland annat följande.

Med hänsyn till de stora årliga belopp underhållskostnaderna för statens

byggnader kräva är det av stor vikt, att iakttagelser och erfarenheter beträffande

det underhåll, som bj^ggnader av olika slag med hänsyn till konstruktioner,

material och dylikt tarva för att kunna hållas i fullgott skick, samlas

och bearbetas för att underhållet må rationaliseras och kostnaderna nedbringas.

I detta syfte bör även en viss provnings- och försöksverksamhet bedrivas,

vilket redan sker för byggnadsstyrelsens del. Den personal, som handhar

underhållsverksamheten, måste icke blott besitta ett ingående tekniskt

kunnande utan även följa med utvecklingen beträffande olika konstruktioner

och byggnadsmaterial^!- på samma sätt som de, vilka omhänderhava nybyggnadsverksamheten.

Vidare är att märka, att på såväl civila som militära sidan

finnas fastigheter av likartade slag, såsom ämbetsbyggnader, lokaler för

vetenskapliga institutioner, skolor och tjänstebostäder in. m. Det är givetvis

av stor vikt att enhetliga normer tillämpas vid förvaltningen av byggnader,

avsedda för i princip samma ändamål, och detta är av betydelse icke

minst i fråga om ämbetslokaler och tjänstebostäder.

Styrelsen har även förmenat, att den begränsade tillgången på kvalificerade

tekniker i vårt land talade mot att två verk för byggnads- och fastighetsförvaltning

skulle finnas. Konkurrens om arbetskraften skulle uppstå — om ens

båda verkens behov skulle kunna tillgodoses.

Byggnadsstyrelsen har vidare ansett, att vissa besparingar vid alternativ

III borde uppkomma genom att kostnaderna för konsulterande av privatpraktiserande

tekniker in. m. skulle bortfalla.

Därest icke förvaltningen ansåges böra organiseras enligt det av byggnadsstyrelsen

framlagda förslaget och således i huvudsak i enlighet med alternativ

III, ansåge styrelsen, att ett genomförande av alternativ II närmast

borde ifrågakomma, dock med den ändringen att, såsom jämväl reservanten

Lindh föreslagit, utredning och planläggning av militära husbyggnader borde

överföras till byggnadsstyrelsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Svenska téknologföreningen liar ansett, att alternativ III erbjöde den ur

teknisk synpunkt mest konsekventa lösningen, i det att byggnader av mera

onsartad karaktär sammanfördes under en och samma förvaltningsmyndighet,

vilken skulle handha såväl projektering och byggande som underhåll och förvaltning.

Det främsta skälet för ett dylikt sammanförande utgjorde den

större enhetlighet, som därigenom kunde vinnas vid bedömningen och lösandet

av statens byggnadsfrågor, och de tekniska och ekonomiska fördelar, som

den större enhetligheten kunde medföra. Om organisationsalternativet III

icke skulle väljas, förordade föreningen alternativ II, därest försvarets ny^yggnadsverksamhet

endast komme att bliva av en omfattning om cirka 4 miljoner

kronor per år. Nybyggnadsvolymen vore nämligen då väl liten för att

tillåta en effektiv organisation. Om återigen nämnda nybyggnadsverksamhet

även under fredsförhållanden bedömningsvis skulle bliva av storleksordningen

20 å 30 miljoner kronor per år, ansåge sig föreningen kunna förorda alternativ

I före alternativ II.

Medicinalstyrelsen har ställt sig avvisande till såväl alternativ II som

alternativ III och bland annat framhållit, att en ansvällning av verksamheten

inom byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå vore betänklig. Styrelsen har beträffande

alternativ II anfört i huvudsak följande.

Redan under nuvarande förhållanden har medicinalstyrelsen det intrycket,

att byggnadsbyrån har svårighet att bemästra de många uppgifter, som pålagts

densamma, och att en ytterligare utökning av denna byggnadsverksamhet

icke är önskvärd. Ehuru ett sammanförande till stora enheter i viss industriell

verksamhet innebär rationalisering och besparing, torde gränserna

för tillväxten av dessa enheters storlek i varje särskilt fall vara given på

grund av arten av den ifrågavarande verksamheten. Gäller det produktion av

likartade standardvaror, kan produktionsapparaten växa i nära nog obegränsad

utsträckning. Då det däremot gäller produktion av föremål av skiftande

beskaffenhet, vars framställning fordrar individuell uppmärksamhet och behandling,

torde gränserna för rationalisering genom centralisering vara relativt

snäva. Husbyggnadsverksamheten, åtminstone vad angår offentliga byggnader,

tillhör avgjort den sistnämnda kategorien, och en alltför långt driven

centralisering torde därför här icke innebära någon verklig rationalisering.

Till alternativ III har medicinalstyrelsen ställt sig avvisande i huvudsak på

enahanda grunder, som sålunda anförts beträffande alternativ II.

Även fångvårdsstyrelsen har ansett sig böra uttala starka betänkligheter

inför en centralisering av byggnads- och underhållsverksamheten i den omfattning,

som alternativet III skulle innebära, och till stöd för sin uppfattning

anfört liknande synpunkter som medicinalstyrelsen.

Generalpoststyrelsen har understrukit synpunkten, att en organisation enligt

alternativ III skulle bliva alltför stor för att på ett smidigt, snabbt och

nöjaktigt sätt kunna fullgöra sina uppgifter. Det syntes vidare tveksamt,

huruvida något kunde vara att vinna av en gemensam upphandling av byggnadsmaterialier

för hela statsförvaltningen. De kvantiteter av dylika materialier,

som de nuvarande byggande myndigheterna var för sig upphandlade,

syntes nämligen vara så stora, att en ökning av dem knappast komme att inverka

på prisfrågan.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Krigsmaterielverket och försvarets fabriksstyrelse ha begränsat sina utlåtanden

till de delar av betänkandet, vilka direkt beröra dessa myndigheters

verksamhetsområden, men generaldirektören S. A. E. ödeen i det förra verket

och t. f. överingenjören T. H. Frendin i det senare ha i särskilda yttranden

påyrkat ny utredning, innan ståndpunkt tages till de i betänkandet avhandlade

frågorna. En sådan utredning borde särskilt beträffande den civila

statsförvaltningen göras mera ingående än den redan verkställda, Yissa frågor,

som legat utanför fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningens uppdrag,

borde omfattas av den nya undersökningen. Sålunda borde övervägas

om icke utförandet av specialbyggnader för såväl militärt som civilt behov

borde anförtros samma organ, som skulle svara för uppförandet av husbyggnader.

Möjligheten att samordna verksamheten inom den mångfald myndigheter

och institutioner, varigenom det allmänna på olika sätt sökte trygga behovet

av ändamålsenliga och prisbilliga bostäder, borde undersökas.

Rörande tidpunkten för genomförande av en omorganisation på

förevarande område har överbefälhavaren framhållit, att det vore av vikt, att

omorganisationen i vad rörde centralförvaltningen snarast komme till utförande,

varför denna fråga borde lösas oberoende av pågående utredning

rörande försvaret i övrigt. Detta vore av betydelse bland annat för att man

beträffande forsknings- och konstruktionsverksamheten skulle kunna tillgodogöra

sig erfarenheterna från beredskapsårens omfattande befästningsverksamhet

genom att viss betydelsefull men nu tillfälligt anställd personal kunde

behållas. Utredningens förslag rörande de regionala och lokala förvaltningsmyndigheterna

syntes däremot icke utan överarbetning kunna läggas till grund

för en proposition. Spörsmålet om den regionala och lokala förvaltningens

ordnande borde upptagas av 1945 års försvarskommitté i samband med utarbetandet

av förslag till omorganisation i övrigt av krigsmakten.

Arméns fortifikationsförvaltning har understrukit nödvändigheten av att

skyndsamt genomföra den föreslagna omorganisationen. Detta vore ur statsnyttans

synpunkt önskvärt för åstadkommande av rationalisering och effektivisering

på förevarande förvaltningsområde och nödvändigt med hänsyn till personalläget.

I sistnämnda avseende har förvaltningen anfört i huvudsak föl

jande.

De nuvarande förvaltningsorganen på förevarande område äro för närva

rande och ha under åtskilliga år varit provisoriskt uppbyggda i personalhänseende.

Vid de centrala fastighetsförvaltande myndigheterna liksom även vid

flertalet regionala myndigheter är läget nu, att den ordinarie och den extra

ordinarie personalen är så fåtalig, att den räcker till för ombesörjande endast

av en ringa del av de arbetsuppgifter, som ofrånkomligen måste skötas. I

övrigt har man fått hjälpa sig fram med extra personal i växlande anställningsformer

eller — under beredskapstiden — med inkallad personal. Angivna

system har — till stort förfång för kronan — medfört högst betydande svårigheter,

när det gällt att söka behålla dugande personal. Inom fortifikationsförvaltningen

ha dessa svårigheter — särskilt i fråga om den tekniska personalen

—■ på senare tid betydligt ökats, då efter världskrigets slut större rörlighet

på den civila arbetsmarknaden inträtt. Förvaltningen måste för sin del

bestämt klargöra, att man inte i längden kan fordra, att ett förvaltningsområde

av den art och omfattning, varom här är fråga, skall skötas på ett nöjaktigt sätt,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

om icke åtminstone en någorlunda tillräcklig stomme av fastare anställd personal

står till förfogande.

Vissa av de underlydande förvaltningsmyndigheterna inom försvaret liä

även understrukit behovet av ett snabbt genomförande av omorganisationen.

Statens sakrevision har framhållit vikten av att snarast få de olägenheter

undanröjda, vilka vore förenade med den nuvarande splittrade organisationen

av försvarsväsendets fortifikations- och byggnadsverksamhet.

Även statsverkens ingenjörsförbund, svenska arkitekters riksförbund och

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund ha understrukit

behovet av att snarast genomföra omorganisationen. Härvid har framhållits,

att de nuvarande osäkra anställningsförhållandena redan medfört betydande

olägenheter, i det att den tekniska personalen sökt sig ifrån de militära

verken till säkrare anställningar. Ytterligare dröjsmål med beslut i organisationsfrågan

kunde medföra de allvarligaste svårigheter, när det gällde att

kvarhålla och nyanställa personal i försvarets byggnadsorgan. Även rättvisa

och billighet mot den lojala personalen krävde, att besked snarast lämnades

angående vilka som kunde påräkna mera stadigvarande befattningar inom den

blivande organisationen.

Chefen för fortifikationskåren har förklarat, att ett ännu längre osäkerhetstillstånd

beträffande förvaltningsorganisationens utformning komme att få

menliga följder för rekryteringen till fortifikationskåren.

1945 års för svar skommitté har — såsom förut berörts — ansett spörsmålen

om de olika förvaltningsmyndigheternas inre organisation och personalbehov

samt om fortifikationskåren m. m. stå i sådant samband med utformningen av

försvarsorganisationen i övrigt, att kommittén funnit sig icke beredd att taga

ståndpunkt till desamma.

I anslutning därtill har försvarskommittén förklarat, att kommittén väl insåge

betydelsen av att frågan om fortifikations- och byggnadsförvaltningens

organisation och personalbehov snarast möjligt bragtes till sin lösning men

att kommittén det oaktat icke kunde tillråda, att förslag i ämnet i sakens dåvarande

läge förelädes riksdagen.

1946 års utredning.

Vid de överväganden, som utredningen ägnat frågan, huruvida fortifikations-

och byggnadsväsendet inom försvaret bör ombesörjas av en särskild

organisation eller i större eller mindre utsträckning organisatoriskt sammanföras

med liknande uppgifter för den civila statsförvaltningen, har utredningen

kommit till den uppfattningen, att åtskilliga av de skäl, som anförts för en

sammanslagning, äro beaktansvärda. Fördelar av en gemensam organisation

synas dock företrädesvis uppkomma genom ett förenande av nybyggnadsuppgifterna.

Dessas sammanförande synes otvivelaktigt på längre sikt kunna

skapa förutsättningar för ett starkare uppbyggande av den statliga husbygg:

nadsorganisationen och ett i görligaste mån rationellt utnyttjande av personal

och maskiner.

Å andra sidan kan icke förnekas, att betydelsefulla omständigheter tala mot

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

ett sammanförande. Så är särskilt fallet beträffande underhålls verksamheten.

Då antalet byggnader, som skulle beröras av en centralisering, är mycket stort

och då de särskilda underhållsåtgärderna kräva individuell behandling, kan

man icke avvisa farhågorna för att sammanförandet skulle tynga och fördröja

underhållsverksamheten i stället för att leda till ökad rationalisering. Genom

förenandet av försvarets byggnadsunderhåll med motsvarande uppgifter för

civilt ändamål skulle möjligheterna att skapa en lämplig organisation för befästningsverksamheten

försämras, varjämte den militära förvaltningsapparaten

skulle kompliceras. Under sådana förhållanden har utredningen funnit sig icke

kunna förorda, att organisationsfrågan nu löses enligt det av 1944 års utredning

med III betecknade alternativet.

Vid valet mellan alternativen I och II har huvudfrågan varit, huruvida detaljutformning

och utförande av nya husbyggnader för militärt bruk borde

handhavas av en för försvaret gemensam fortifikationsförvaltning eller till

läggas byggnadsstyrelsen. För bedömandet härav har utredningen ansett det

vara erforderligt att erhålla en uppfattning om försvarets verkliga nybyggnadsvolym

— utom för fabriker och flygfält — under de närmaste åren. Det har

nämligen från början stått klart, att nybyggnadsverksamheten under åtskillig

tid kommer att avsevärt överstiga det minimum — 4 miljoner kronor per år —

som 1944 års utredning upptagit såsom en bottensiffra på lång sikt. Yidare

ha möjligheterna till ett reellt bedömande av de kommande årens byggnadsarbeten

för försvaret nu synts betydligt gynnsammare än då 1944 års utredning

hade att behandla detta spörsmål. För ändamålet infordrade uppgifter från

arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningen och flygförvaltningen ha

givit vid handen, att en väsentlig eftersläpning vid genomförandet av femårsplanens

byggnadsprogram och av andra för försvaret aktuella nybyggnadsföretag

uppkommit till följd av bristen på materiel och arbetskraft, nödvändigheten

av omfattande utredningar rörande förrådsfrågans ordnande m. m. Till

följd härav och under förutsättning, att riksdagen bifaller de i årets statsverksproposition

gjorda äskandena av investeringsanslag å försvarets fastighetsfond,

beräknas den 1 juli 1947 återstå att genomföra beslutade nybygg

nadsföretag för försvaret — fabriks- och flygfältsbyggen undantagna — till

eu kostnad av omkring 144 miljoner kronor, varav 126 miljoner för armén

samt 9 miljoner för vardera av marinen och flygvapnet. Det aktuella behovet

av nybyggnadsarbeten för försvaret inskränker sig emellertid icke till de företag,

som sålunda redan äro eller under innevarande budgetår kunna väntas

bliva beslutade. Därutöver har redan anmälts ett investeringsbehov, som uppgår

till omkring 147 miljoner kronor för armén, 54 miljoner för marinen och

—- förutom flygfält — 16 miljoner för flygvapnet. Beträffande de båda sist

nämnda försvarsgrenarna avse dock beräkningarna endast tiden till och med

budgetåret 1949/50. Angivna investeringsbehov om cirka 215 miljoner kronor

avser bland annat förbättring av förläggnings- och fritidsutrymmen, arbeten

för förbättring av utbildningsmöjligheterna, för anordnande av gymnastiklokaler

och idrottsplatser, förråd och dylikt, för rationalisering av värmeanläggningar

och verkstäder ävensom andra större allmänna förbättringsarbeten.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Delvis är det sålunda angivna behovet av ytterligare nybyggnadsåtgärder beroende

på att åtskilliga i och för sig önskvärda men ur rent militär synpunkt

icke oundgängligen nödvändiga byggnadsarbeten icke kunnat beredas utrymme

inom femårsplanens kostnadsram. Ehuru det i första hand torde ankomma

på försvarskommittén att bedöma angelägenheten av de önskade

arbetena och möjligheterna att finansiera dem, torde man med hänsyn till

arten av de anmälda behoven redan nu vara berättigad till det antagandet, att

en viss medelsanvisning för arbeten av hithörande art svårligen kan underlåtas

under de närmaste åren.

På grundval av de sålunda angivna förhållandena skulle man kunnat vänta

en mycket omfattande byggnadsverksamhet för försvaret under de allra närmaste

åren, därest icke den allmänna investeringsbegränsning, som av skilda

orsaker befunnits erforderlig och som icke minst drabbar försvaret, nödvändiggjort

ett utsträckande av byggnadsprojektens genomförande över ett större

antal år. Det synes visserligen vanskligt att bedöma, hur långt begränsningen

kan komma att drivas, men utredningen anser sig likväl ha anledning antaga,

att —- såframt icke oförutsedda omständigheter tillkomma — försvarets nybyggna<lsverksamhet,

såvitt här är i fråga, under de närmaste 5 å 6 åren kommer

att genomsnittligen röra sig omkring 30 miljoner kronor per år.

Ehuru utredningen principiellt är benägen att anse, att ett sammanförande

av nybyggnadsuppgifterna för militära och civila behov skulle medföra sådana

fördelar, att en dylik anordning vid lämplig tidpunkt borde prövas, hyser

utredningen starka betänkligheter mot att för närvarande överflytta arbetet

med detaljutformning och utförande av försvarets husbyggnader till byggnadsstyrelsen.

Nybyggnadsvolymen för nämnda styrelse, vilken under de

senaste tio budgetåren icke mer än en gång överstigit 25 miljoner kronor per

år, förväntas enligt vad utredningen under hand erfarit från styrelsens

byggnadschef under de närmaste åren komma att uppgå till det dubbla.

Enligt utredningens uppfattning kommer med byggnadsstyrelsens nuvarande

organisation — i vilken 1944 års utredning icke föreslagit några mer omfattande

förändringar ■— redan ökningen av styrelsens normala arbetsuppgifter

att medföra betydande påfrestningar. Om härtill skulle läggas den omfattande

nybyggnadsverksamhet, vilken är att vänta för försvaret under åtskilliga

år framåt, synes det utredningen vara att befara, att arbetsbelastningen

skulle bliva sådan, att allvarliga risker för verksamhetens behöriga

skötande skulle uppstå. Utredningens uppfattning rubbas icke av att byggnadsstyrelsen

själv i sitt yttrande angivit sig kunna utan egentlig svårighet

övertaga försvarets nybyggnadsuppgifter. Styrelsen har nämligen härvid,

såvitt framgår av yttrandet, utgått från den av 1944 års utredning beräknade

lägsta omfattningen av nämnda nybyggnadsuppgifter eller 4 miljoner kronor

per år. Av särskilt intresse i förevarande sammanhang synes vidare vara, att

svenska teknologföreningen ansett sig kunna förorda alternativ I framför

alternativ II, därest den fredsmässiga byggnadsvolymen för försvaret uppginge

till 20 å 30 miljoner kronor årligen. Under dessa förhållanden synes

reformen för närvarande böra begränsas till att avse försvarets förvaltnings
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kunql. Maj:ts proposition nr 142.

område. Genom en sådan reform, som i och för sig är av betydande räckvidd,

torde avsevärda besparingar kunna uppnås utan att rubbningar i det

offektiva fullföljandet av försvarets nybyggnadsprogram synas vara att befara.

Åtgärden bör snarare underlätta än försvåra en fortsatt samordning

av den statliga nybyggnadsverksamheten.

När det nu bedömbara nybyggnadsprogrammet fullföljts, bör klarhet ha

vunnits om försvarets framtida organisation och möjligheter föreligga att

för en längre tidsperiod överblicka det militära byggnadsbehovet. Tiden

synes då vara inne att taga slutlig ställning till frågan om ett sammanförande

av civila och militära nybyggnadsuppgifter. Vid den förnyade undersökning av

hithörande problem, som i god tid torde böra igångsättas, bör enligt utredningens

mening jämväl uppmärksamhet ägnas frågan, huruvida icke ett

särskilt organ borde tillskapas för handhavande av ifrågavarande nybyggnadsuppgifter.

Den samlade nybyggnadsverksamheten torde nämligen bliva

av sådan vikt och omfattning, att det kan ifrågasättas, om det är rationellt

att förena dessa uppgifter med do åligganden av annan art, vilka tillkomma

byggnadsstyrelsen.

Utredningen har sålunda stannat för att nu förorda en organisationsförändring

inom ramen för alternativ I, vilket i avseende å centralorganisationen

innebär, att försvarets nybyggnads- och underhållsuppgifter på fortifikations-

och byggnadsområdet — med vissa undantag — samlas inom ett enda

organ, en fortifikationsförvaltning. Utredningen vill framhålla, att det synes

angeläget, att ett nära samarbete inledes mellan detta ämbetsverk och byggnadsstyrelsen

i syfte att snarast vinna så mycket som möjligt av de fördelar,

vilka kunna vara förenade med ett samordnande av den civila och militära

nybyggnadsverksamheten. I detta syfte bör såsom 1944 års utredning föreslagit

en samarbetsdelegation inrättas. Samarbetet bör främst inriktas på

upphandling och förrådshållning, vilka verksamhetsgrenar vid rådande

materielläge synas vara av särskild betydelse. Inom försvaret (å arméns fortifikationsförvaltnings

byggnadskontor) finnes redan ett väl utbyggt organ för

upphandling och förrådshållning, vilket organ med fördel bör kunna anlitas

även för byggnadsstyrelsens räkning, något som redan i viss mån tillämpas.

Även möjligheterna att gemensamt utnyttja kontrollantpersonalen böra beaktas.

Starka skäl tala för att omorganisationen av den centrala ledningen av

fortifikations- och byggnadsverksamheten inom försvaret bör genomföras

med det snaraste. Det nuvarande läget beträffande nybyggnadsverksamheten

är, såsom förut berörts, att en betydande mängd beslutade arbeten

återstå att genomföra för arméns räkning, medan omfattningen av sådana

företag för marinen och flygvapnet är jämförelsevis liten. Om man nu skulle

bibehålla särskilda nybyggnadsorganisationer för försvarsgrenarna, bleve

följden med all sannolikhet, att administrationskostnaderna särskilt för do sistnämnda

båda försvarsgrenarna skulle taga en oproportionerlig del av byggnadsanslagen.

Sammanför man däremot de tre byggnadsorganen till en enhet,

erhåller det nybildade organet en byggnadsvolym, som är fullt tillräcklig för

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

att medgiva ett rationellt uppbyggande av organisationen. Härigenom kunna

administrationskostnaderna hållas på rimlig nivå. Ett annat skäl, varför en

sammanslagning bör ske så snart som möjligt, är att finna i personalläget.

Det är från olika håll omvittnat, att försvarets byggnadsorgan haft betydande

personalsvårigheter på den grund att organen varit provisoriskt uppbyggda

och anställningsförhållandena mycket lösliga, Svårigheterna ha efter det andra

världskrigets slut ökats med den större rörligheten på arbetsmarknaden och

den stigande efterfrågan på teknisk personal för civila uppgifter. Vid bibehållande

av nuvarande organisation och anställningsförhållanden vid försvarets

nybyggnadsorgan synes läget kunna bliva ohållbart. Genom ett sammanförande

återigen uppkomma förutsättningar för en fastare uppbyggnad av

organisationen och ett reglerande av anställningsförhållandena för en betydande

del av den personal, som behövs för att på ett tillfredsställande sätt

fullfölja arbetena. Även för det behöriga skötandet av övriga uppgifter, som

skulle tillkomma den nya fortifikationsförvaltningen — befästningsplanläggning,

underhållsverksamhet o. s. v. — är det önskvärt, att den länge bebådade

omorganisationen kommer till stånd, så att nuvarande provisorier kunna ersättas

av en mera planmässig anordning.

Frågan om eu centralisering av ledningen för fortifikations- och byggnadsverksamheten

inom försvaret har, såsom av den inledningsvis lämnade redogörelsen

framgår, varit föremål för ingående undersökningar under de senaste

åren. Sedan år 1940 ha sålunda icke mindre än fem utredningar framlagts i

ämnet. I avvaktan på slutligt ställningstagande till det utredningsmaterial,

som sålunda förebragts, har det arbete för vinnande av stadga och ökad rationalisering,

som för övriga förvaltningsområden inom försvaret inletts med 1943

års beslut rörande organisationen av försvarets centrala förvaltning, endast i

mycket begränsad omfattning kunnat utsträckas till de för fortifikations- och

hySSna<3sverksamheten avsedda förvaltningsorganen.

För ett uppskov med organisationsfrågornas slutgiltiga lösande talade tidigare

— förutom det pågående utredningsarbetet — den synnerligen omfattande

kyognadsverksamhet på försvarets område, som var erforderlig för genomförande

av 1942 års försvarsbeslut. Sedan emellertid byggnadsverksamheten

mom speciellt marinen och flygvapnet numera minskat i omfattning, föreligger

icke längre ur denna synpunkt hinder för genomförande av en omorganisation.

Då den nybyggnadsverksamhet, som under överbliekbar tid kommer i fråga

inom försvaret, lärer kunna utan svårighet omhänderhas av ett organ, synes

det föga rationellt att bibehålla särskilda byggnadsorgan för de tre försvarsgrenarna.

Med hänsyn härtill och till vad 1946 års utredning anfört bör ett

ytterligare uppskov med prövningen av ifrågavarande organisationsfråga icke

komma i fråga.

Då arbetsuppgifterna för det förvaltningsorgan, som skall ha ledningen av

fortifikations- och byggnadsverksamheten inom försvaret oberoende av de

förändringar försvarsorganisationen kan komma att undergå torde komma att.

bli av tillräcklig omfattning, synas betänkligheter icke böra möta att redan

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

nu, utan avvaktan å resultatet av försvarskommitténs utredningsarbete, verk

ställa en omorganisation på detta område. Däremot bör, i avvaktan på beslut

rörande försvarsorganisationens framtida omfattning, försiktighet givetvis iakttagas,

då det gäller inrättande av nya ordinarie befattningar. De av 1944 års

utredning framlagda förslagen rörande den territoriella och lokala organisa

tionen av fortifikations- och byggnadsförvaltningen torde äga sådant samman

hang med den framtida utformningen av försvarsorganisationen i övrigt, att

desamma icke nu böra komma under bedömande.

Då det gäller att taga ställning till de olika alternativ, som kunna komma i

fråga vid utformningen av den centrala fortifikations- och byggnadsförvaltningen

för försvaret, vill jag till en början erinra om att 1943 års förvaltningsbeslut

i princip innebar en centralisering av den på försvarsgrenarna fördelade

verksamheten till ett organ. I ett fåtal utlåtanden över 1944 års utrednings betänkande

ha erinringar framförts häremot. De skäl, som av min företrädare i

ämbetet anförts till stöd för en centralisering, ha emellertid synts mig sä

vägande, att någon avvikelse från beslutet i detta hänseende icke bör göras.

Dessa skäl göra sig för övrigt med ökad styrka gällande i nuvarande läge, då

med återgång till mera normala fredsförhållanden byggnadsverksamheten vid

marinen och flygvapnet väsentligt minskat. Yad åter angår förhållandena

under beredskap och krig, varvid främst bör beaktas befästningsverksamheten,

ha erfarenheterna från beredskapstiden klart visat olägenheterna av ett bibehållande

av den på tre försvarsgrenar splittrade organisationen. En enhetlig

ledning av verksamheten på detta område skulle utan tvivel ha lett till stora

besparingar, samtidigt som organisationen skulle ha kunnat arbeta mer

effektivt.

Vid prövningen av föreliggande organisationsproblem på grundval av 1943

års beslut om centralisering av verksamheten ha inom 1944 års utredning diskuterats

i huvudsak tre olika alternativ. Det första, alternativ I, innebär, att en

skiljelinje skulle dragas mellan den civila byggnadsverksamheten å ena sidan

samt försvarets fortifikations- och byggnadsverksamhet å den andra, Vid alternativ

II skulle skiljelinjen dragas pa samma sätt utom såtillvida, att detaljutformning

och utförande av de för militärt ändamål avsedda byggnaderna skulle

sammanföras med motsvarande verksamhet för den civila statsförvaltningen,

medan enligt alternativ III skiljelinjen skulle dragas mellan byggnadsverksamhet

å ena sidan och befästningsverksamhet å den andra. 1944 års utredning

_ med undantag av en ledamot — har förordat alternativ I, vilket förordats

jämväl i flertalet remissutlåtanden och av 1946 års utredning.

För egen del har jag kommit till samma slutsats och alltså funnit mig böra

mi förorda eu organisation enligt alternativ 1. Beträffande skälen härför kan

jag i huvudsak ansluta mig till de synpunkter, som anförts av 1946 års utredning.

Ett sammanförande av underhållsverksamheten beträffande civila och

militära byggnader skulle sålunda utan tvivel tynga och fördröja underhållsverksamheten

i stället för att leda till ökad rationalisering, varjämte en lämplig

organisation för befästningsverksamheten skulle försvåras. Alternativ IIT

synes alltså icke böra komma i fråga. Vid valet mellan alternativ I och II har

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

jag i likhet med 1946 års utredning fäst särskilt avseende vid omfattningen av

den nybyggnadsverksamhet, som under de närmaste åren torde vara att påräkna

på såväl det civila som det militära området. Ett sammanförande av

dessa betydande arbetsuppgifter till byggnadsstyrelsen skulle sannolikt innebära

en alltför tung belastning för detta verk, med påföljd att arbetet icke

skulle kunna behörigen fullgöras. Vid mitt ställningstagande har jag ansett

mig kunna räkna med en byggnadsverksamhet inom försvaret efter år 1948 av

ungefär den omfattning, som förutsatts av 1946 års utredning. En byggnadsvolym

av denna omfattning synes tillfyllest för att en rationell och effektiv

organisation skall kunna uppbyggas.

Såsom av det nyss anförda framgår skulle däremot en ytterligare centralisering

i nuvarande läge vara ett alltför vittutseende och svårgenomförbart projekt.

Därest den centrala fortifikations- och byggnadsförvaltningen, på sätt

förordats, nu organiseras enligt alternativ I, behöver detta dock icke utesluta,

att en ytterligare koncentrering av byggnadsverksamheten framdeles kan övervägas.

I detta hänseende hänvisar jag till de synpunkter, som anförts av 1946

års utredning och till vilka jag kan ansluta mig.

Det av mig förordade alternativ I innebär, såsom av det föregående framgår,

att ledningen av försvarets fortifikations- och byggnadsverksamhet i

huvudsak sammanföres till ett ämbetsverk, vilket lämpligen bör erhålla benämningen

fortifikationsförvaltningen. Till det nya ämbetsverket böra dock

icke hänföras frågor rörande nybyggnad och underhåll av flygfält, vilka frågor

liksom nu böra handläggas inom flygförvaltningen, ej heller underhåll och projektering

av anläggningar å fabriksfonden. Utförandet av dylika anläggningar

bör först efter en övergångsperiod, vars längd det torde böra ankomma "på

Kungl. Maj:t att bestämma, överföras till det nya verket.

På sätt föreslagits av 1944 och 1946 års utredningar bör en särskild samarbetsdelegation

inrättas för underlättande av samarbetet mellan det nya verket

och motsvarande civila förvaltningsmyndigheter. Det torde böra ankomma

på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser härom.

Till organisationen av det föreslagna nya ämbetsverket och av de övriga

förvaltningsorgan, som beröras av förslaget, återkommer jag i det följande.

IV. Särskilda organisationsfrågor.

De särskilda spörsmål, som upptagas under förevarande avsnitt, beröra försvarets

domäner, de militära flygfälten, försvarets bostäder, försvarets fabriksanläggningar,

befästningsinspektionen, byggnads- och reparationsberedskapen

samt statens bränslekontrollerande verksamhet. I det följande lämnas vid behandlingen

av varje särskild fråga en kortfattad redogörelse för det nuvarande

sakläget. Mera ingående uppgifter härutinnan återfinnas som regel i det av

1944 års utredning avgivna betänkandet (s. 36—64). De olika spörsmålen behandlas

från den utgångspunkten, att organisationsfrågan i stort löses enligt

det av mig förordade alternativet I. Rörande de synpunkter, som 1944 års ut
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

redning och de remissvägen hörda myndigheterna in. fl. anlagt på hithörande

frågor vid en organisation i stort jämlikt alternativen II eller III, torde få

hänvisas till utredningens betänkande och till handlingarna i ärendet.

A. Försvarets domäner.

Nuvarande organisation.

Under försvarets förvaltning stå för närvarande, enligt vad den av 1944

års utredning verkställda undersökningen giver vid handen, kronan tillhörande

domäner och markområden med en sammanlagd areal av omkring 54 000 hektar.

Huvuddelen av markinnehavet eller cirka 43 000 hektar kommer på arméns

del, medan marinen och flygvapnet disponera respektive cirka 2 500 och 8 500

hektar. Omkring 23 000 hektar av det totala markinnehavet utgöras av produktiv

skogsmark. Områdena äro fördelade på cirka 5 500 registerfastigheter.

Det bokförda markvärdet den 30 juni 1946 utgjorde cirka 153 miljoner kronor.

I bokföringsvärdet ingår icke värdet av vissa för befästningsändamål under

senare år förvärvade markområden, beträffande vilka det ännu icke är avgjort,

huruvida de skola fondredovisas eller ej.

Förutom de under försvarets egen förvaltning varande kronan tillhöriga

markerna nyttjar armén för närvarande betydande områden av skilda kronoparker

under domänverkets förvaltning.

För försvarets räkning arrenderas även vissa markområden från kommuner

och enskilda.

Å de av lantförsvaret förvaltade övnings- och skjutfälten finnas åtskilliga

jordbruksgårdar, som av kronan utarrenderas på sådana villkor, att övningarna

icke hindras genom nyttjanderättsupplåtelserna. Även i flygvapnets markinnehav

ingå sådana jordbruksgårdar, varjämte flygfälten i viss utsträckning

utarrenderas för fårskötsel.

Förvaltningen av försvarets domäner och markområden omhänderhaves av

samma centrala, regionala och lokala myndigheter, som förvalta försvarets

fasta egendom i övrigt. För skogsskötseln finns för närvarande inom försvaret

ingen heltidsanställd tjänsteman med högre skoglig utbildning men vid de

lokalförvaltningar, i vilkas fastighetsbestånd större skogbevuxna arealer ingå,

anlitas, då så erfordras, i orten tillgänglig högre sakkunskap på området, såsom

domänverkets, skogsvårdsstyrelsernas eller skogssällskapets jägmästare.

Sex skogvaktare -— alla extra ordinarie — äro för närvarande anställda på

heltid för skötseln av arméns skogskomplex å Järvafältet och Utö, i Boden

och Karlsborg samt på Gotland. Vid Stockholms kustartilleriförsvar finns

även en heltidsanställd extra ordinarie skogvaktare. Till efterrättelse för

skogsskötseln tjäna skogshushållningsplaner, vilka av sakkunniga upprättas

för de större skogsinnehaven och som fastställas av Kungl. Maj:t.

Den rättsliga vården av markinnehavet åvilar de centrala förvaltningsmyndigheterna,

som ha att tillse att kronans rätt bevakas i hithörande frågor.

Förvärv av mark för försvarets räkning liksom även försäljning av mark,

som redovisas å försvarets fastighetsfond, handhaves av de centrala förvaltningsorganen

i samarbete med vederbörliga militära myndigheter.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

32

Tidigare utredningar.

I samband med att Kungl. Maj:t föreläde riksdagen förslag om fondredovisning

av försvarets fastighetsbestånd (propositionen 1939: 184) förutsattes,

att de av försvarsväsendet disponerade jordbruksegendomarna i enlighet med

förslag av riksräkenskapsverket skulle redovisas å fastighetsfonden, varvid

beaktades bland annat svårigheten att åstadkomma en gränsdragning mellan

de militära myndigheternas jordbruks- och skogsegendomar å ena sidan och å

andra sidan övningsfält, skjutfält och tomter för militära etablissement.

1940 och 1941 års militära förvaltningsutredningar ifrågasatte ingen ändring

i principen, att försvarets myndigheter skulle förvalta det för militärt bruk

erforderliga markinnehavet.

Däremot ifrågasatte Bildmark i sin i det föregående omnämnda promemoria

av den 23 februari 1942, huruvida icke arméns domäner och markområden borde

överflyttas till domänstyrelsens förvaltning och till erforderlig del utarrenderas

till de militära myndigheterna.

Liknande synpunkter framfördes av byggnadsstyrelsen i yttrande över 1941

års förvaltningsutrednings betänkande.

Skogssällskapet, till vars huvuduppgifter hör att medverka vid skötseln och

förvaltningen av städers, stiftelsers och dylika skogar, ifrågasatte i en under

hand till jordbruksdepartementet ingiven promemoria, om det icke kunde uppdragas

åt sällskapet att biträda vid vården av försvarets skogar.

1944 års utredning.

Vid behandlingen av frågan om den framtida förvaltningen av försvarets

domäner och markområden har utredningen funnit det riktigaste vara att utgå

från den särskilda användningen av markerna och de krav, som detta utnyttjande

ställer på förvaltningsorganisationen. Med denna utgångspunkt har utredningen

ansett sig kunna uppdela markinnehavet på fyra huvudgrupper, nämligen
1)

för befästningsändamål utnyttjade områden,

2) kasern- och varvsområden samt tomter för tjänste- och uthyrningsbostäder,

förråd m. m.,

3) övnings- och skjutfält, vartill jämväl hänföras bombfällningsplatser m. m.,

samt

4) flygfält.

Utredningen har ansett, att befästningar med tillhörande markområden,

kasern- och varvsområden, tomtplatser samt flygfält borde kvarstå å försvarets

fastighetsfond och förvaltas av den myndighet, som svarade för underhållet

av byggnader och anläggningar, för vilka områdena erfordrades.

Beträffande övnings- och skjutfälten, vilka utgöra huvuddelen av försvarets

markinnehav, har utredningen skilt mellan områden, som äro föremål för

ett intensivt militärt utnyttjande, och sådana, som vanligen icke direkt beröras

av övningar.

Med utgångspunkt från de särskilda krav, som det intensiva militära utnyttjandet

ställde på skötseln av de förstnämnda områdena, har utredningen kom
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

mit till den uppfattningen, att dessa områden även i fortsättningen borde

redovisas å fastighetsfonden och förvaltas av de militära myndigheterna.

Härom har utredningen anfört i huvudsak följande.

Genom övningarna förorsakas i betydande utsträckning skador såväl på

växande träd och undervegetation som på vägar, broar, stängsel och dylika

anordningar. Skadorna på anordningarna måste ofta nog snabbt avhjälpas, om

icke övningarna skola försvåras. Vid vissa övningar, såsom i bivackering och

andra fältarbeten, erfordras tillgång till skogsprodukter (virke, ved, ris m. in.).

För att icke onödiga skador — och därmed ekonomiska förluster — skola uppstå,

böra anvisningar lämnas om var och hur sådana förnödenheter få tagas.

Å områdena finnas varjehanda anordningar för de militära övningarna, såsom

kör- och hindergårdar, skjutbanor, markörskydd, handgranats- och

närstridsbanor samt anläggningar för pansarförstöring. Det synes knappast

råda någon tvekan om att icke skötseln av dessa anordningar med hänsyn till

deras art och användning bör omhänderhavas av den lokala militära myndigheten.

Detsamma torde också gälla de åtgärder i fråga om själva markområdenas

skötsel, vilka påkallas av det militära utnyttjandet. Härför torde

nämligen krävas en med militära förhållanden väl förtrogen organisation, som

ständigt finnes att tillgå på platsen, så att uppkomna skador snabbt kunna

avhjälpas och biträde lämnas vid övningarna. Emellertid kan man icke uppdraga

någon bestämd gräns mellan de förvaltningsåtgärder, vilka påkallas av

övningarna, och dem, som syfta till ett ekonomiskt nyttiggörande av egendomen.

Tvärtom tjäna åtskilliga åtgärder båda dessa syften. Samma förvaltningspersonal

användes också för närvarande för båda uppgifterna, vilket torde

medföra arbetsutjämning. Som exempel må nämnas, att, enligt vad utredningen

under hand inhämtat, under budgetåret 1943/44 cirka 40 % av de å

Järvafältet- anställda skogvaktarnas arbetstid åtgick för att biträda vid övningar

eller avhjälpa genom övningarna uppkomna skador. I sådant läge synes det

utredningen föga rationellt, att försvarets myndigheter skulle ombesörja allenast

de förvaltningsåtgärder, som påkallas av områdenas militära utnyttjande,

medan domänverket självständigt skulle svara för områdenas ekonomiska nyttiggörande.

Utredningen anser därför, att även dessa områden böra redovisas

å fastighetsfonden med förvaltningsansvaret samlat till de myndigheter, som

i övrigt svara för vården av de å denna fond redovisade förvaltningsobjekten.

Inom de för övningar mindre intensivt utnyttjade områdena återigen, vilka,

enligt vad utredningen anfört, främst utgjordes av s. k. skyddsområden vid

artilleriskjutfält, syntes skogsskötsel kunna bedrivas enligt någorlunda allmänna

normer, även om de militära önskemålen måste i första hand beaktas.

Utredningen förmenade därför, att sådana områden borde, därest de utgjorde

större sammanhängande komplex, överflyttas till förvaltning av domänverket.

För att i praktiken särskilja de områden, som med tillämpning av angivna

principer skulle redovisas å fastighetsfonden, och dem, som borde tillföras

domänfonden, borde enligt utredningens mening en undersökning av de enskilda

fallen snarast företagas.

Utredningen har vidare till övervägande upptagit frågan, hur försvarets

fastighetsförvaltande myndigheter skulle få sitt behov av sakkunskap rörande

jord- och skogsbruk tillgodosett. För utredningens uppfattning härvidlag i

vad avser den centrala förvaltningsmyndigheten torde redogörelse få lämnas

) det följande under det avsnitt, som behandlar centralförvaltningen. Beträf
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. Nr 142. 333 47 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

fande den lokala förvaltningen har utredningen förordat, att en särskild undersökning

skulle verkställas rörande möjligheterna att rationalisera anlitandet

av skoglig sakkunskap. I första hand borde därvid eftersträvas samarbete med

domänverket, så att — mot skälig ersättning till domänfonden — åt revirens

personal uppdroges att lämna de militära förvaltningsmyndigheterna erforderligt

biträde.

Yttranden.

De av 1944 års utredning framlagda förslagen ha i allmänhet biträtts eller

lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna och organisationerna.

Arméns fortifikationsförvaltning har för sin del understrukit, att överflyttning

från försvarets till domänverkets förvaltning endast borde ifrågakomma

beträffande större sammanhängande områden, vilka vanligen icke omedelbart

berördes av övningarna. Ett söndersplittrande av det militära fastighetsinnehavet

på småområden, av vilka en del skulle förvaltas av försvarets

myndigheter och en del av domänverket, skulle uppenbarligen tynga och fördyra

förvaltningen.

Domänstyrelsen har erinrat, att domänverkets huvuduppgift vore att förvalta

kronan tillhöriga skogsfastigheter, varför de militära övnings- och skjutfälten,

vilka ofta i betydande omfattning vore skogbevuxna, i regel borde

redovisas under domänfonden. Områdena borde alltså förvaltas av domänverket

och i erforderlig utsträckning nyttjas av försvaret. Emellertid förekomme

fall, då områden — även stora sammanhängande sådana — på grund

av intensivt militärt utnyttjande, som lade hinder i vägen för ett ekonomiskt

bedrivet skogs- eller lantbruk, borde redovisas under försvarets fastighetsfond

med militär förvaltning. Avgörande härom borde göras beroende av

den särskilda undersökning, som förutsatts skola äga rum.

Statens sakrevision har framhållit, att sakrevisionen företagit vissa undersökningar,

vilka bland annat berört frågor rörande förvaltningen av försvarets

domäner. Med stöd av erfarenheter från dessa undersökningar ansåge sakrevisionen

det eftersträvansvärt, att domänverket i största möjliga utsträckning

toges i anspråk för skötseln av skogen å försvarets fastigheter. En sådan

anordning borde kunna förverkligas antingen områdena redovisades å

domänfonden eller ansåges böra bokföras å försvarets fastighetsfond.

1946 års militära domänutredning.

Den av 1944 års utredning förordade detaljundersökningen rörande lämpligheten

av att till domänfonden överföra vissa områden av övnings- och

skjutfälten och angående möjligheterna att ordna ett rationellt samarbete

mellan försvarets myndigheter och domänverket beträffande skötseln av de

av försvaret förvaltade skogarna har synts mig böra komma till utförande,

innan slutlig ställning till berörda spörsmål tages. Jag har därför, sedan

Kungl. Maj:t den 15 mars 1946 lämnat mig erforderligt bemyndigande, uppdragit

åt f. d. översten N. Wikander och f. d. över jägmästaren S. G. Tisell

(vilken senare numera är avliden) att utföra ifrågavarande undersökning, var
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition nr 142. 35

vid Wikander tillika anmodats att i egenskap av ordförande leda arbetet. Resultatet

av utredningens överväganden har ännu icke framlagts.

1946 års förvaltningsutredning.

De av 1944 års utredning föreslagna riktlinjerna för handhavandet av försvarets

domänförvaltning, enligt vilka riktlinjer huvuddelen av ifrågavarande

markinnehav alltjämt skulle redovisas å försvarets fastighetsfond och förvaltas

av försvarets myndigheter, medan av särskild undersökning borde bliva

beroende, om icke vissa mindre intensivt utnyttjade områden skulle överföras

till domänverket, ha icke givit 1946 års utredning anledning till erinran.

Utredningen finner det värdefullt, att ett nära samarbete organiseras mellan

försvaret och domänverket i fråga om skötseln av de å fastighetsfonden alltjämt

redovisade skogarna, så att behovet av skoglig sakkunskap vid de militära

lokalförvaltningarna i görligaste mån tillgodoses genom anlitande av

domänverkets personal. Till frågan om behovet av sådan sakkunskap vid den

centrala fastighetsförvaltande myndigheten inom försvaret återkommer utredningen

i annat sammanhang.

B. De militära flygfälten.

Nuvarande organisation för förvaltningen

av de militära flygfälten.

De militära flygfälten redovisas för närvarande å flygvapnets delfond av

försvarets fastighetsfond och omfatta en areal av cirka 5 800 hektar. Det bokförda

markvärdet överstiger 10 miljoner kronor. Anläggningsvärdet för

fälten (värdet av fältytor, rullbanor och dylika anordningar) efter genomförandet

av femårsplanens uppbyggnadsprogram har uppskattats till omkring

75 miljoner kronor.

Den centrala förvaltningen av nu ifrågavarande anläggningar omhänderhas

av flygförvaltningen. Vid en genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 oktober 1942

genomförd omorganisation av förvaltningens byggnadsavdelning inrättades

för handläggande av hithörande uppgifter en särskild flygfältsbyrå inom av

delningen. 1943 års riksdagsbeslut angående den centrala försvarsförvaltningens

organisation innefattade, i avbidan på den slutliga omorganisationen

av fortifikations- och byggnadsverksamheten, ingen ändring härutinnan.

Förvaltningen av de statliga civila flygfälten.

Frågan om förvaltningen av de för den civila luftfarten avsedda statliga

flygfälten behandlades vid 1945 års riksdag i samband med beslut om inrättande

av en luftfartsstyrelse samt fastställande av stat för luftfartsfonden

m. m. (proposition nr 262; riksdagens skrivelse nr 392). Till grund för berörda

beslut låg ett av sakkunniga för utredning rörande organisation och

personalbehov för vissa avdelningar inom väg- och vattenbyggnadsslyrelsen

m. m. den 24 januari 1945 avgivet betänkande med förslag till organisation

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

av en luftfartsstyrelse (SOU 1945:2), vari beträffande nybyggnad av flygfält

anfördes bland annat följande.

De tekniska problemen vid byggandet av flygfält vore i stor utsträckning

likartade med dem som förekomme vid anläggandet av vägar. Den omfattande

tekniska erfarenhet, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förvärvat på vägbyggnadsområdet,

borde kunna vara till stor nytta även då det gällde att

bygga flygfält. Liknande överensstämmelse kunde jämväl påvisas vid jämförelse

med en annan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhetsgrenar,

nämligen anläggandet av vatten- och avloppsledningar. I angivna

fall kunde i allmänhet samma slags arbetsledare, arbetare och maskiner användas

och i avsevärd omfattning även samma slags konstruktörer. Vid sådant

förhållande kunde en samordning av verksamhetsgrenarna medföra fördelar

i form av ökade möjligheter att åstadkomma en mera kontinuerlig sysselsättning

av arbetare och arbetsledare och ett rationellare utnyttjande av

arbetsmaskinerna. Vidare skulle sammanförandet medföra, att den tekniska

personalen erhölle ett vidgat verksamhetsområde med mindre risk för alltför

ensidig inriktning och med ökade möjligheter till avancemang för dugande

krafter.

De sakkunniga förordade därför, att byggnadsverksamheten med avseende

å flygfälten vid inrättandet av en luftfartsstyrelse bibehölles hos väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen. Däremot borde förberedande utredningar rörande

flygplatsbyggandet, vilka utredningar till väsentlig del vore att hänföra till

områden utanför väg- och vattenbyggnadsstyrelsens särskilda sakkunskap, ankomma

på luftfartsstyrelsen.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande framfördes vissa

erinringar mot vad sålunda föreslagits.

Föredragande departementschefen förklarade, att ståndpunktstagandet i

fråga om vilket organ som borde omhanderha byggande eller omändring av

flygfält försvårades av att spörsmålet om den framtida organisationsformen

för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet icke vore slutgiltigt

löst. I det läge, vari frågan befunne sig, förordade departementschefen,

att de sakkunnigas förslag, vilket innebure i huvudsak, att luftfartsstyrelsen

skulle omhänderha projekteringen av flygfältsarbeten medan själva utförandet

av dessa kvarbleve hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skulle tillämpas

åtminstone tills vidare.

Riksdagen förklarade sig godkänna vad departementschefen i angivna hänseende

förordat.

Projekteringen av nya flygplatsanläggningar ankommer alltså på luftfartsstyrelsen,

medan själva utförandet av flygfältsbyggen åtminstone tills vidare

kvarbliver hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Även underhållet av befintliga

flygfält åvilar luftfartsstyrelsen.

1944 års utredning.

Jämlikt direktiven har utredningen haft att till bedömande upptaga frågan,

huruvida det ur rationaliseringssynpunkt möjligen kunde vara lämpligt

att förlägga utbyggandet och underhållet av samtliga statliga flygfält, civila

såväl som militära, till en enda myndighet, nämligen endera av flygförvalt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

ningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt ett eventuellt nytt ämbetsverk

för huvudsakligen byggnadstekniska ärendens handläggning. Vid fullgörandet

av sitt uppdrag har utredningen i vad angår de civila flygfälten utgått

från den lösning, som frågan om organisationen för byggande och underhåll

av sådana fält nyligen erhållit.

I vad avser spörsmålet om de militära flygfältens förvaltning har utredningen

samrått med, bland andra, chefen för flygvapnet och fly g förvaltningen,

vilken anfört i huvudsak följande.

Förvaltningen av flygfälten vore en speciell gren av fastighetsförvaltningen

med utpräglad egenart. Avgörandena i förvaltningsärendena vore i väsentlig

del beroende av flygtekniska skäl och den som bure ansvaret för flygsäkerheten

måste också kunna bestämma i ärenden rörande flygfälten. Underhåll

av flygfälten måste noga planeras med hänsyn till beräknad flygfrekvens på

fälten under olika årstider. Omkastningar i sådana planer måste kunna utföras

smidigt och utan tidsutdräkt, om väderleks- eller andra förhållanden så

skulle påkalla. Chefen för flygvapnet borde därför direkt kunna ge härav betingade

order och direktiv.

Flygfältsfrågor sammanhängde även intimt med flygvapnets krigsplanläggning.

Denna planläggning omfattade bland annat flygstridskrafternas (flygoch

basförband) fördelning på flygfält i händelse av krig, och då det vore av

den allra största betydelse, att denna planläggning hölles ytterst hemlig,

borde ärenden rörande flygfälten icke handläggas av flera mjmdigheter än

vad som vore absolut nödvändigt. Flygvapnets krigsplanläggning kunde

annars onödigtvis blottas.

Kostnaderna för det löpande underhållet av flygfält och banor å dessa

uppginge till cirka en miljon kronor årligen. Arbetsuppgiften och anslagets

storlek motiverade en kvalificerad organisation för underhållet inom flygledningen.

Underhållsarbetena på flygfälten vore ofta av sådan storlek, att

medel icke utan vidare kunde ställas till lokalmyndigheternas förfogande.

Dessa saknade även den expertis, som erfordrades för bedömande och planerande

av större arbeten. Underhållet av en del fält kunde uppgå till hundratusentals

kronor. Arbeten av denna storlek borde projekteras centralt.

Underhåll och ny- eller tillbyggnad av flygfält borde helst vara under

gemensam ledning på grund av att de sammanhängde med varandra därigenom

att exempelvis dräneringssystem på ett utvidgningsområde måste hopkopplas

med systemet på det ursprungliga fältet. Härvid kunde uppstå krav

på komplettering av det gamla systemet, vilket senare arbete kunde beröra

planerade eller pågående underhållsarbeten.

Vad anginge större utvidgningsarbeten och nyanläggningar uppstode ingen

ekonomisk vinst av att sammanföra dessa med motsvarande uppgifter för

civila flygfält, så länge omfattningen av sådana arbeten för flygvapnets del

vore betydande. Även efter den nuvarande uppsättningsperiodens slut måste

man räkna med betydande utvidgningsarbeten för de militära flygfälten. Flygteknikens

utveckling medförde nämligen krav såväl på längre start- och landningsbanor

som även på permanentbeläggning av dylika banor i större utsträckning

än som nu förekommc å flygvapnets fält. Till belysande av den

väntade omfattningen av dylika arbeten kunde anföras, att flygförvaltningen

till investeringsutredningen anmält behov av investeringsarbeten å flygfält

till en beräknad kostnad av cirka 185 miljoner kronor, därav 35 miljoner avsåge

arbeten, som i första hand borde komma till utförande, och 150 miljoner

arbeten i andra hand. Därest arbetsmarknadsläget bleve sådant, att dessa

arbeten icke komme till utförande såsom investeringsarbeten, bleve det lik
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

väl nödvändigt att utvidga flygfälten, anlägga permanenta rullbanor och

iståndsätta vissa krigsflygfält, för vilka ändamål medel måste upptagas inom

kostnadsramen för den nya försvarsordningen. För ändamålet beräknade

chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, att cirka 65 miljoner kronor

krävdes under femårsperioden 1947—1952, vilket motsvarade 13 miljoner kronor

per budgetår.

Sammanfattningsvis kunde anföras, att det av flygsäkerhetsskäl vore ofrånkomligt,

att underhållet av flygfälten handlades inom flygledningen. Flygfältens

förvaltning borde därför åvila flygförvaltningen. Till underhållet

hörde även vissa kompletterings- och utvidgningsarbeten, varav ett permanent

behov vore att förutse. För nämnda arbetsuppgifter erfordrades en särskild

byrå inom flygförvaltningen. Större utvidgningsarbeten och nyanläggningar

vore av samma karaktär och kunde med fördel ombesörjas av samma

ledning. Gränsen mellan ordinarie underhållsarbeten och större företag vore

ofta svår att draga. Lämpligast syntes därför vara att även större arbeten

handhades av flygfältsbyrån, som under perioder av dylika arbeten erhölle

en däremot svarande ansvällning. Denna arbetsform vore med goda erfarenheter

prövad inom flygförvaltningen. Då arbeten av betydande omfattning

förestode och redan vore under planering å flygfältsbyrån, vore det ur militär

synpunkt, av flygsäkerhetsskäl och ur rationell ekonomisk synpunkt lämpligast

att låta flygfältsbyrån kvarbliva inom flygförvaltningen.

1944 års utredning fann för egen del, att det nära sambandet mellan

flygsäkerheten och flygfältens beskaffenhet utgjorde ett starkt skäl för att

ledningen av flygverksamheten och handhavandet av underhållet av flygfälten

borde vara förlagda till samma myndighet. Även sekretessynpunkterna,

vilka förtjänade allt beaktande, talade för en sådan anordning. Utredningen

förordade fördenskull, att underhållet av de militära flygfälten alltjämt skulle

handhas av flygförvaltningen, som härför borde vara utrustad med en flygfältsbyrå.

Till flygfälten borde räknas de markarealer, som fälten upptoge,

med därå befintliga rullbanor och andra för flygverksamhetens bedrivande

omedelbart avsedda anordningar liksom även flygplanvärn och flygplanvägar.

Däremot borde husbyggnader å fälten, såsom hangarer, liksom flygvapnets

kaserner med tillhörande markområden och övriga fasta egendom förvaltas

av det ämbetsverk, som handhade vården av försvarets husbyggnader och

marker i övrigt. Detta borde dock icke gälla dylika byggnader å krigsflygfälten,

vilka byggnader ur sekretessynpunkt och av praktiska skäl borde förvaltas

tillsammans med själva fälten.

Utredningen räknade med att det kunde möta vissa svårigheter att klargöra

fördelningen av befogenheter mellan de båda ämbetsverk, som enligt

den sålunda föreslagna organisationen skulle förvalta flygvapnets fasta anläggningar.

Utredningen hade övervägt, huruvida icke flygfälten fördenskull

borde utbrytas ur försvarets fastighetsfond och redovisas å en särskild

kapitalfond, ställd under flygförvaltningens vård. Emellertid skulle en sådan

anordning medföra en icke önskvärd splittring av registerfastigheterna med

delar av samma fastighet redovisade på skilda fonder och måhända motverka

en önskvärd smidighet och möjlighet att med minsta omgång genomföra

justeringar i arbetsfördelningen mellan ämbetsverken. En tillfredsställande

fördelning av arbetsuppgifterna mellan ämbetsverken borde för övrigt enligt

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

utredningens mening kunna ernås, även om hela fastighetsbeståndet bibehölles

redovisat å flygvapnets delfond av försvarets fastighetsfond.

Den rättsliga vården av hela det å nämnda delfond redovisade fastighetsbeståndet

borde enligt utredningen ombesörjas av det ämbetsverk, som svarade

för vården av försvarets övriga fastighetsbestånd.

Utredningen har härefter ingått på frågan, hur ledningen av nya flygfältsbyggen

för militärt behov och av större utvidgningar av redan befintliga

militära flygfältsanläggningar bör handhas, och därvid framhållit, att

dylika uppgifter givetvis måste fullgöras i närmaste samarbete med den taktiska

och flygtekniska sakkunskapen inom flygstaben. En ingående kännedom

om de erfarenheter, vilka gjorts vid underhållet av de befintliga fälten,

syntes också vara av stor betydelse för att uppnå det gynnsammaste resultatet

av planläggningsverksamheten. Utredningen ansåge därför, att även

denna verksamhet borde omhänderhavas av flygförvaltningens flygfältsbyrå.

Även för företagen erforderliga markförvärv och därmed sammanhängande åtgärder

borde ombesörjas av flygförvaltningen.

Däremot syntes det utredningen mera tveksamt, vilken myndighet som

borde svara för upprättandet av arbetsritningarna och för det praktiska byggnadstekniska

utförandet av de militära flygfältsanläggningarna. Därest dessa

arbetsuppgifter med avseende å de civila flygfälten även för framtiden komme

att åvila väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, syntes det utredningen böra tagas

under omprövning, huruvida icke jämväl utförandet av de militära fälten

borde förläggas till sistnämnda ämbetsverk.

Yissa särskilda skäl, som hänförde sig till fältens militära användning,

kunde emellertid anföras emot en sådan organisationsändring. Sålunda måste

det ur beredskapssynpunkt anses vara en fördel, att flygförvaltningen hade

ett eget organ för flygfältsbyggande, så att i varje situation utförandet av

beslutade nybyggnader eller omändringar av fält kunde ske utan att hänsyn

behövde tagas till arbeten för andra ändamål. Vidare vore att beakta,

att konstruktionsarbetet måste bedrivas efter i viss mån olika normer för de

civila och för de militära flygfälten, enär de moderna civila fälten måste utformas

för en betydligt tyngre trafik än de militära och den allmänna standarden

för de förra på grund av de trafiksäkerhetskrav, som uppställdes vid

passagerartransport, måste bliva högre än vad som vore nödvändigt för de

senare fälten, av vilka ett betydande antal avsåges för rena övningsändamål

eller för bruk i krigstid. I det läge, vari frågan rörande organisationen för

byggande av civila flygfält befunne sig, syntes tillräckliga skäl icke föreligga

att överflytta utförandet av de militära flygfältsanläggningarna till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen; detta så mycket mindre som de mera omfattande

militära flygfältsarbetena under nästkommande femårsperiod syntes nästan

enbart komma att avse utvidgningar och omläggningar av förefintliga fält.

Dessa arbeten syntes nära beröra underhållsverksamheten och det syntes ofta

bliva svårt att avgöra, huruvida ett arbete borde räknas till den mera normala

underhållsverksamheten eller till omläggnings- och iståndsättningsarbeten.

Från vad utredningens majoritet sålunda uttalat har ledamoten Lindh

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

anfört avvikande mening. De skäl, som föranlett förenämnda, sakkunnigas

förslag och statsmakternas beslut att, åtminstone tills vidare, förlägga upprättandet

av arbetsritningar och det praktiska byggnadstekniska utförandet av

byggnadsarbeten å de civila flygfälten till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

talade enligt hans mening bestämt för att en motsvarande ordning genomfördes

i fråga om de militära fälten.

Yttranden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha förklarat sig icke vilja påyrka

någon ändring i utredningens förslag men ansett sig böra beröra vissa

detaljfrågor, avseende den ena den rättsliga vården av flygfälten och den

andra underhållet av vissa drivmedelsanläggningar m. m. Myndigheterna ha

i dessa frågor anfört bland annat följande.

I vissa fall vore det av vikt, att flygförvaltningen kunde träffa avgörande

i frågor rörande den rättsliga vården av flygfälten. Så vore exempelvis fallet,

när modifikationer behövde vidtagas beträffande utfästelser, som flygförvaltningen

vid markförvärv gjort till förmån för föregående ägare. Likartat vore

läget, då kronans medgivande till dödning eller relaxation av inteckningar erfordrades

på den grund att flygvapnet innehade nyttjande- eller servitutsrätt,

som berördes av åtgärden. Genom samarbete med det för försvaret

gemensamma fastighetsförvaltande ämbetsverket borde emellertid en ur praktiska

synpunkter tillfredsställande handläggning av ärenden av berörd art

kunna ernås.

I fråga om flygvapnets för flygtjänsten avsedda drivmedelsanläggningar

och därmed sammanhängande serviceanordningar, såsom tankanläggningar

och fatförråd, vore det tveksamt, om underhållet borde omhänderhas av den

för. försvaret gemensamma förvaltningsorganisationen. Dessa anordningar liksom

tankbilarna och annan med tankningen sammanhörande utrustning fordrade

ständig tillsyn och vård på grund av risk för rörbrott, läckage, förslitning

av pumpar och mätorgan, innebärande utbytesersättningar av filter,

slangar och kopplingar m. m. Det finge erinras, att hänsyn till flygsäkerheten

fordrade, att erforderliga reparationer och översyn kunde utföras utan

omgång och tidsutdräkt. Det skulle innebära en allvarlig olägenhet, om

tillsynen över att drivmedelstjänsten vore behörigt försedd skulle brista, och

flygförvaltningen måste därför som en förutsättning för överlåtande av drivmedelsanläggningarnas

underhåll till det nya verket uppställa krav på att

anordning träffades för att flygvapnets särskilda intresse i nu berörda hänseende

bleve fullt tillgodosett.

Även riksräkenskapsverket har i princip biträtt utredningens förslag. Ämbetsverket

har framhållit, att den fortsatta redovisningen av flygfälten å försvarets

fastighetsfond icke nämnvärt försvårades av den föreslagna organisationen.

Statens organisationsnamnet har ansett, att förvaltningen av de militära

flygfälten borde inordnas under samma organisation, som skulle handha förvaltningen

av försvarets fastighetsbestånd i övrigt, och har till stöd härför

anfört följande.

För närvarande hava de lokala fastighetsförvaltande organen vid flygvapnet

att vända sig till flygförvaltningen i fråga om underhåll m. m. av såväl

husbyggnader som flygfält. Tvister rörande befogenhet och medelsanslag

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

undvikas härigenom. Samma förhållande blir rådande, därest flygfältsbyrån

överflyttas från flygförvaltningen till fortifikationsförvaltningen. Fastställes

däremot den av utredningen förordade organisationen, komma de lokala fastighetsförvaltningarna

vid flygvapnet att lyda under två olika myndigheter med

alla därur härflytande olägenheter. ...

Även om flygfältsbyrån inordnas i fortifikationsförvaltningen, bör givetvis

erforderligt antal representanter för flygvapnet ingå i densamma. Kontakten

mellan flygledningen och flygfältsbyrån bör därigenom kunna säkerställas

även då det gäller flygsäkerheten. Flygflottiljcheferna, som handhava

såväl ledningen av flygverksamheten vid vederbörlig flottilj som underhållet

av dennas flygfält, kunna vända sig med sina framställningar direkt till flygfältsbyrån,

oberoende av om denna ingår i flygförvaltningen eller i den centrala

fortifikationsförvaltningen. Genom anvisningar från flygledningen till

cheferna för vederbörliga flygbasområden böra de krav, som vid olika tidpunkter

komma att ställas på reservflygfälten, kunna klarläggas. Även i detta

fall torde flygsäkerheten få anses bliva säkerställd, så mycket mera som flygfältsbyrån

lär komma att direkt medverka vid underhållet av reservflygfälten.

Genom att flygfältsbyrån inordnas i den centrala fortifikationsförvaltningen

kunna slutligen vissa av den senares experter ställas till flygfältsbyråns förfogande.

Personalbesparing torde härigenom kunna ernås.

Liknande synpunkter ha framförts av statens sakrevision och av försvarets

civilförvaltning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har med utgångspunkt från att såsom

utredningen anfört flygfältsarbetena under kommande femårsperiod huvudsakligen

torde komma att avse befintliga flygfält icke framställt erinran mot

förslaget. Därest fråga uppkomme om byggande i större omfattning av nya

flygfält, borde det övervägas, om icke arbetet därmed borde övertagas av

styrelsen.

Statskontoret, styrelsen för tekniska högskolan, i anslutning till ett uttalande

av högskolans lärarkollegium, samt svenska teknologföreningen ha ansett,

att konstruktion och utförande av militära flygfält borde handhavas av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Teknologföreningen har härvid framhållit,

att det icke minst ur beredskapssynpunkt syntes angeläget, att all nybyggnadsverksamhet

i fråga om flygfält sammanfördes till en myndighet, så att en

effektiv byggnadsorganisation kunde vidmakthållas, vilken vid behov helt

kunde ställas i försvarets tjänst.

1945 års för sv ar skommitté har icke funnit anledning till erinran mot utredningens

förslag.

1946 års utredning.

Det av 1944 års utredning framlagda förslaget, som i huvudsak innebär,

att underhållet av de militära flygfälten samt planläggningen av ny- och ombyggnader

av sådana fält ävensom — åtminstone tills vidare — utförandet av

byggnadsföretagen skulle bibehållas under flygförvaltningen, ter sig ur organisatorisk

synpunkt mindre tilltalande. Rent förvaltningsmässigt vore det avgjort

bättre att förlägga angivna uppgifter till den nya fortifikationsförvaltningen,

som skall svara för återstoden av försvarsgrenarnas fasti ghetsförvaltande

verksamhet. Med hänsyn till vad som anförts om sambandet mellan

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition m 142.

flygsäkerheten och underhållet av flygfälten och då ett överförande av flygfältsbyrån

från flygförvaltningen till den nya fortifikationsförvaltningen knappast

torde medföra några mera betydande personalbesparingar, vill dock 1946

års utredning icke motsätta sig, att den föreslagna anordningen tills vidare

bibehålies. Utredningen utgår härvid från att en omprövning av flygförvaltningens

uppgifter i avseende å flygfälten i vart fall blir nödvändig om ett

antal år för att — med ledning av de erfarenheter, som då vunnits rörande

den nyligen genomförda fördelningen av nybyggnadsuppgifterna beträffande

de civila fälten — slutlig ståndpunkt skall kunna fattas till frågan, hur nybyggnadsverksamheten

för militära flygfält bör handhavas.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa kompetensfördelningen

i detalj mellan den nya fortifikationsförvaltningen och flygförvaltningen.

Därvid torde böra övervägas, om icke även den rättsliga vården åtminstone

av krigsflygfälten bör kvarbliva hos flygförvaltningen, som enligt

1944 års utrednings förslag skulle handha alla andra förvaltningsuppgifter

beträffande dessa fält.

Utredningen är för närvarande icke beredd att taga ställning till de av 1944

års utredning i ett särskilt avsnitt av dess betänkande framlagda förslagen

rörande flygfältsbyråns inre organisation och personalbehov. Hithörande

spörsmål avser utredningen att under sitt fortsatta arbete upptaga till behandling

i samband med organisations- och personalfrågorna i övrigt för flyg

förvaltningen.

C. Försvarets bostäder.

Nuvarande organisation.

Den utbyggnad av försvarsorganisationen, som ägt rum under de senare

åren, har medfört, att behovet av bostadslägenheter å vissa orter med militära

förläggningar eller verkstäder ökats i hög grad. Då bostadsbehovet icke

kunnat i tillräcklig omfattning tillgodoses genom kommunal eller enskild

kyggna(lsverksamhet, haj- staten blivit nödsakad att i viss omfattning uppföra

bostäder för personalen vid försvarsväsendets olika förband och anläggningar.

Bostadsbehovet har därvid tillgodosetts efter i huvudsak tre olika linjer, nämligen

genom uppförande av tjänstebostäder med bostadstvång, genom anordnande

av bostäder av egnahemstyp samt genom uppförande av bostadshus

för upplåtelse i första hand med bostadsrätt.

Efter därom i propositionen nr 70 till 1943 års riksdag framlagt förslag

beslöt riksdagen (skrivelse 1943:129), att de med bostadsanskaffningen sammanhängande

frågorna ävensom förvaltningen av vissa av de bostadsfastigheter,

som uppförts genom statens försorg för personalen vid försvarsmakten,

skulle handhavas av ett särskilt organ, försvarets bostadsanskaffningsnämnd.

Dennas huvudsakliga uppgifter ha i den av Kungl. Maj:t för nämnden den

7 maj 1943 (nr 230) fastställda instruktionen preciserats så, att nämnden har

att, bland annat, hålla sig underrättad om möjligheterna för försvarets personal

inom olika delar av landet att erhålla bostäder, verka för att erforderlig

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

anskaffning av bostäder kommer till stånd genom kommunala myndigheters

föranstaltande eller enskild företagsamhet ävensom, därest förefintligt bostadsbehov

icke kan väntas bliva tillgodosett genom kommunala myndigheters

föranstaltande eller enskild företagsamhet samt såvida icke särskild utredning

giver vid handen, att tjänstebostäder med bostadstvång böra ifrågakomma,

själv projektera och låta uppföra erforderliga bostadslägenheter. Nämnden

har vidare att för statens räkning förvalta såväl genom nämndens försorg

uppförda byggnader som av egnahemsstyrelsen uppförda bostadshus i Såtenäs

och Karlsborg

Vid anmälan av nämnda proposition anförde min företrädare i ämbetet

bland annat, att bostadsanskaffningsnämnden borde få provisorisk karaktär.

Sedan den med försvarsplanen sammanhängande bostadsanskaffningen i det

väsentliga avslutats och de genom nämndens försorg uppförda bostadslägenheterna

i så stor utsträckning som möjligt överförts i befattningshavarnas

ägo, borde återstående uppgifter, i första hand den framtida förvaltningen av

de fastigheter, som fortfarande skulle tillhöra staten, överlämnas till annat

lämpligt statsorgan.

Bostadsanskaffningsnämnden består för närvarande av ordförande, fyra

ledamöter och två suppleanter. Av ledamöterna är en representant för statens

byggnadslånebyrå och en utgöres av nämndens verkställande direktör. För

handhavande av förberedande och verkställande arbete har nämnden till sitt

förfogande en expedition, vars chef är verkställande direktören. Arbetet

inom expeditionen bedrives på en byggnadsteknisk och en allmän avdelning,

vardera med en avdelningschef och biträdespersonal.

Den lokala förvaltningen av bostadsfastigheter^ liandhaves på varje ort

av en vice värd. Denne ombesörjer mindre underhålls- och reparationsarbeten

å fastigheterna samt hyresuppbörd och förmedlar i övrigt kontakten mellan

nämnden och hyresgästerna. På de platser, där så erfordras, anställer nämnden

därjämte portvakter (eldare). Ytterligare personal för den lokala förvaltningen

har icke erfordrats. All kassarörelse och bokföring bär koncentrerats

till centralorganet, som även föranstaltar om alla reparations- och iståndsättningsarbeten

av mera omfattande karaktär.

De fastigheter, som förvaltas av bostadsanskaffningsnämnden, redovisas

från och med den BO juni 1944 å en särskild i rikshuvudboken uppförd kapitalfond,

betecknad försvarets bostadsanskaffningsfond. Värdet av de å fonden

redovisade fastigheterna uppgick den 30 juni 194G till 8 853 822 kronor 69

öre, vilket belopp fördelade sig på markvärde med 164 606 kronor 27 öre och

på byggnadsvärde med 8 689 216 kronor 42 öre.

I samband med beslutet om inrättande av försvarets bostadsanskaffningsfond

uppdrog Kungl. Maj:t åt bostadsanskaffningsnämnden att verkställa

fortsatt utredning rörande redovisning å fonden av bostadsfastigheter, som

för det dåvarande redovisades å försvarsväsendets fastighetsfond. Nämnden

har sedermera den BO december 1944 framlagt förslag om åstadkommande av

(>n i möjligaste mån enhetlig redovisning av försvarets personalbostäder,

varvid ett flertal alternativa lösningar av frågan diskuterats.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Iiungl. Maj:ts proposition nr 142.

Något Kungl. Maj:ts beslut i ärendet har ännu icke fattats, enär ett slutligt

ställningstagande i redovisningsfrågan knappast synts möjligt, förrän spörsmålet

om den framtida organisationen av bostädernas förvaltning erhållit

sin lösning.

Den med femårsplanen sammanhängande bostadsanskaffningen beräknas

vara slutförd vid utgången av budgetåret 1946/47. Nämndens uppgifter inom

försvaret omfatta därefter huvudsakligen förvaltning av det under nämndens

vård stående bostadsbeståndet samt överlåtelse till vederbörande befattningshavare

av de bostäder, som lämpligen kunna försäljas eller upplåtas med bostadsrätt.

På senare tid har nämnden erhållit vissa uppdrag utanför försvaret,

nämligen dels att vidtaga erforderliga åtgärder i syfte att tillgodose behovet

av bostäder in. m. åt personalen och de studerande vid det blivande tandiäkarinstitutet

i Malmö och dels att i samband med det internationella återuppbyggnadsarbetet

ombesörja upphandling och transport m. m. av monteringsfärdiga

trähus till Bornholm och Normandie. Arbetet med fullföljande av berörda

uppdrag beräknas pågå även under budgetåret 1947/48.

1944 års utredning.

Utredningen har funnit, att påtagliga fördelar skulle vinnas genom att hela

försvarets bostadsbestånd — sålunda alla lägenheter, som redovisas å försvarets

fastighetsfond, försvarets fabriksfond och försvarets bostadsanskaffningsfond

— förvaltades av en och samma myndighet. Därigenom kunde

nämligen enhetliga normer tillämpas i fråga om hyressättning, modernisering,

underhåll m. m.

Det kunde därvid tänkas att lägga bostadsförvaltningen under det centrala

organ, som komme att ombesörja förvaltningen av övriga för försvaret

avsedda husbyggnader, eller under en fristående central förvaltningsmyndighet.

Utredningen ansåge för sin del obetingat, att förvaltningen av bostäderna

och övriga husbyggnader borde sammanföras. Därigenom kunde den med

byggnadsteknisk expertis utrustade organisation, vilken måste finnas för

vården av försvarets kaserner och dylika anläggningar, jämväl utnyttjas för

bostadsbeståndets skötsel, varigenom man undveke den dyrbara dubbelorganisation,

som enligt utredningens mening skulle erfordras, därest bostadshusen

och övriga husbyggnader skulle handhavas av skilda organ. Vid samråd

mellan utredningen och bostadsanskaffningsnämnden hade visserligen

inom nämnden framförts den tanken, att nämnda dubbelorganisation skulle

kunna undvikas även med en fristående central bostadsförvaltning på så sätt,

att de regionala och lokala förvaltningsorganen i avsevärd utsträckning skulle

vara gemensamma för kasern- och bostadsförvaltningarna. Då emellertid

nämnda förvaltningsorgan därigenom komme att stå i lydnadsförhållande

såväl till en militär som till en civil centralmyndighet, något som uppenbarligen

vore föga lämpligt, ansåge sig utredningen icke kunna tillstyrka en

sådan organisation. För ett sammanförande av kasern- och bostadsförvaltningen

under en enda central myndighet talade även den omständigheten, att

det därigenom skulle bliva avsevärt lättare att inrätta en särskild kapitalfond

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

för redovisning av försvarets samtliga personalbostäder, varigenom noggrannare

överblick och kontroll över behov och användning av medel för bostadsförvaltningen

skulle erhållas.

Bostadsanskaffningsnämnden hade vid samrådet mellan utredningen och

nämnden gjort gällande att, därest frågorna om liyressättning a bostäderna

och om överlåtelse till vederbörande befattningshavare av därför lämpliga

bostadslägenheter skulle handläggas av centralorganet för förvaltningen a\

försvarets husbyggnader i övrigt, detta organ vid sadana ärendens behandling

borde förstärkas med en särskild nämnd, vari skulle ingå representanter för

såväl det allmänna som de olika personalgrupperna.

Utredningen erinrade för egen del om att en särskild myndighet, statens

bostadsnämnd, redan funnes inrättad för behandling av vissa frågor rörande

bostadsförmåner åt befattningshavare i statens tjänst. Enligt utredningens

mening borde den ingående kännedom om hyresfrågor, som bostadsnämnden

genom sin verksamhet förvärvat, tagas i anspråk även vid bestämmandet av

hyror för andra bostadslägenheter än tjänstebostäder. Det hade därför synts

lämpligt, att centralorganet erhölle möjlighet att i frågor rörande upplåtelse

av dylika bostadslägenheter samt ersättningen därför inhämta bostadsnämndens

utlåtande. Sådant utlåtande borde som regel inhämtas i frågor av principiell

betydelse eller eljest av större räckvidd. Utredningen ansåge det icke

erforderligt att, på sätt bostadsanskaffningsnämnden föreslagit, tillföra centralorganet

särskild sakkunskap vid behandlingen av frågor om överlåtelse

till befattningshavarna av de utav dem innehavda bostäderna. Dessa frågor

borde kunna handläggas på samma sätt som övriga förvaltningsärenden.

Yttranden.

Ingen av remissmyndigheterna har motsatt sig, att förvaltningen av försvarets

bostäder ordnas enligt den principiella linje, som utredningen

förordat, och att sålunda förvaltningen av bostäder och andra husbyggnader

sammanföres. Försvarets bostadsanskaffningsnämnd har visserligen uttalat,

att det icke utan vidare vore självfallet, att nämndens bostadsförvaltning

skulle övertagas av det organ, som skulle förvalta försvarets bostäder och

husbyggnader i övrigt, men har förutsatt att så komme att ske. Andra myndigheter

återigen ha framhållit, att utredningens förslag syntes innefatta den

enda rationella lösningen av ifrågavarande förvaltningsspörsmål.

I olika yttranden ha berörts detaljfrågor rörande bostadsförvaltningen.

Försvarets civilförvaltning och arméns fortifikationsförvaltning ha framhållit,

att de å försvarets fabriksfond redovisade bostäderna i likhet med

andra byggnader å fonden alltjämt borde förvaltas av fabriksstyrelsen.

Civilförvaltningen har i ämnet anfört följande.

De för fabriksverkets räkning avsedda bostäderna äro samtliga redovisade

å fabriksfonden och äro inrymda dels i för ändamålet särskilt uppförda fristående

byggnader, dels ock i fabriker eller andra byggnader, som huvud
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

sakligen disponeras för annat ändamål. Enligt utredningens förslag skulle

förvaltningen av ifrågavarande bostäder övertagas av det nya centrala fortifikations-

och byggnadsorganet. Då fabriksstyrelsen avsetts skola alltjämt i

fortsättningen förvalta fabriksfonden, skulle vid ett genomförande av utred

ningens förslag medelsdispositionen och byggnadsförvaltningen av bostäderna

komma att uppdelas på skilda myndigheter. En dylik anordning kan icke

vara rationell och måste befaras komma att ofta nog giva anledning till konflikter

mellan myndigheterna till men för effektiviteten i verksamheten.

Forhfikationsförvaltningen har framfört liknande synpunkter och tillagt,

att den för försvaret avsedda gemensamma fastighetsförvaltande organisationen

på vissa av de piatser, där i fabriksfonden ingående bostäder vore

belägna, icke skulle behöva något platsorgan för andra förvaltningsuppgifter

än just skötseln av dessa bostäder. Den enhetlighet beträffande hyressätt

ningen å försvarets samtliga bostäder, vilken utredningen med all rätt strävade

efter att åstadkomma, borde i vad avsåge fabriksfondens bostäder kunna

utan överflyttning av förvaltningen uppnås genom samråd mellan vederbörande

centrala förvaltningsmyndigheter.

Statens bostadsnämnd har avstyrkt utredningens förslag, att nämndens

rådgivande verksamhet skulle utsträckas att omfatta jämväl hyressättning för

andra bostadslägenheter än tjänstebostäder.

Försvarets bostadsanskaffningsnämnd har särskilt uppenhållit sig vid

frågan om de åtgärder, som borde vidtagas för att skapa enhetlighet vid

hyressättningen för statliga bostäder med eller utan tjänstebostadskaraktär,

samt föreslagit, att i sådant syfte skulle inrättas en särskild nämnd för hyressättnings-

och därmed sammanhängande frågor beträffande samtliga statliga

bostäder.

Även marinförvaltningen har ansett, att statens bostadsnämnd icke vore

lämplig såsom rådgivare i hyressättningsfrågor rörande hyreslägenheter och

att bostadsanskaffningsnämndens förslag om en särskild rådgivande nämnd

borde närmare övervägas.

Riksräkenskapsverket har bland annat berört spörsmålet om bostadsanskaffningsfondens

ställning vid bostadsförvaltningens centraliserande till det

för försvaret gemensamma fastighetsförvaltande ämbetsverket och därom anfört

som följer.

Enligt riksräkenskapsverkets mening torde därvid sådana byggnader som

redovisas å bostadsanskaffningsfonden böra överföras till fastighetsfonden

för redovisning å en särskild delfond. Denna fråga bör emellertid ytterligare

övervägas, innan bostadsanskaffningsnämndens verksamhet avvecklas. Kedovisningsbestämmelserna

böra givetvis utformas på sådant sätt, att förutsättningar

skapas för erforderliga räntabilitetsberäkningar. Kiksräkenskapsverket

vill i detta sammanhang även ifrågasätta, huruvida icke vid nyproduktion

av för bostadsändamål avsedda fastigheter en lägre grundavskrivningsprocent

än den i övrigt för militära byggnader gällande, exempelvis 25 %,

borde kunna fastställas.

1945 års för sv ar skommitté har icke funnit anledning till erinran mot utredningens

förslag.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

47

1946 års utredning.

Det av 1944 års utredning framlagda förslaget, i vad detsamma innebär,

att förvaltningen av de bostäder, som redovisas å försvarets bostadsanskaffningsfond

samt å arméns, marinens och flygvapnets delfonder av försvarets

fastighetsfond, skall samlas under den nya fortifikationsförvaltningen, tillstyrkes

av 1946 års utredning. Däremot torde av skäl, som försvarets civilförvaltning

och arméns fortifikationsförvaltning anfört i sina yttranden,

någon ändring icke böra vidtagas beträffande förvaltningen och redovisningen

av de bostäder, som ingå i försvarets fabriksfond.

Den av försvarets bostadsanskaffningsnämnd väckta frågan om inrättande

av en särskild nämnd för hyressättnings- och därmed sammanhängande spörsmål

är, såsom avseende hela statsförvaltningen, alltför vittsyftande för att

i nu förevarande sammanhang kunna upptagas till prövning. Frågorna om

åstadkommande av större enhetlighet i liyressättningen för de olika

kategorierna av bostäder inom försvaret och om fondredovisningen av bostäderna

torde, sedan förutsättningar för en rationell lösning av hithörande

problem skapats genom inrättandet av en enhetlig centralförvaltning, få göras

till föremål för vidare överväganden.

D. Försvarets fabriksanläggningar.

Nuvarande organisation.

Försvarets fabriksstyrelse, som tillkommit genom 1943 års förvaltningsbeslut,

utövar under Kungl. Maj:t i administrativt, tekniskt och ekonomiskt

hänseende ledningen över de statliga fabriker och anstalter, vilka underställts

styrelsen. Dessa fabriker och anstalter utgöra tillsammans med styrelsen

försvarets fabriksverk. Jämlikt gällande instruktion ankommer det å

styrelsen bland annat att anskaffa för fabriksverket erforderlig materiel ävensom

planera och i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter anskaffa

erforderliga byggnader och anläggningar inom styrelsens verksamhetsområde.

Efter uppdrag av krigsmaterielverket ombesörjer fabriksstyrelsen därjämte

projektering och utförande av krigsmaterielverket underställda industriella anläggningar

och centralförråd samt biträder krigsmaterielverket i frågor rörande

förvaltning och underhåll av nämnda anläggningar och förråd.

Inom fabriksstyrelsens fabriksbyrå inrättades vid verkets tillkomst en särskild

anläggningssektion med uppgift att handha den centrala förvaltningen

av byggnader, anläggningar och maskinutrustning ävensom handlägga ärenden

i samband med nyanläggningar, ombyggnader och utvidgningar samt

därmed sammanhängande anskaffningar. Sektionen hade sålunda att svara

för dels projektering av nya fabriksanläggningar samt ombyggnads- och förändringsarbeten

å befintliga fabriker och anläggningar, dels utförandet av

de ny- och ombyggnader samt förändringsarbeten, vartill medel enligt statsmakternas

beslut ställdes till förfogande, och dels det löpande underhållet.

Vidare handhade sektionen den maskinella projekteringen och därmed sammanhängande

anskaffning av maskiner för driften vid försvarets fabriksverk.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter, som under fabriksverkets

uppbyggnad ankomma på sektionen, har denna sedermera utbrutits

till en särskild, vid sidan av den ordinarie byråindelningen stående byrå.

Denna är uppdelad på fem kontor, nämligen maskinkontoret, förvaltningskontoret,

ritkontoret, arkitektkontoret och byggnadskontoret. Sedan de anläggningsarbeten,

som för närvarande åvila anläggningsbyrån, blivit slutförda

och under förutsättning, att nya dylika uppgifter icke tillkomma, avses

arkitekt- och byggnadskontoren skola avvecklas och byrån minskas till en

sektion inom fabriksbyrån.

De statliga fabriker och industriella anläggningar, som underställts fabriksstyrelsen

och krigsmaterielverket, redovisas å en särskild i rikshuvudboken

uppförd kapitalfond, benämnd försvarets fabriksfond. Å fonden redovisades

den 30 juni 1946 fabriker och anläggningar till ett fastighetsvärde av

39 231 000 kronor 88 öre, varav 1110 168 kronor 6 öre avsåg markvärde och

38 120 832 kronor 82 öre byggnadsvärde.

1944 års utredning.

Vid samråd, som utredningen haft med fabriksstyrelsen rörande den

framtida organisationen av styrelsens anläggnings- och underhållsverksamhet,

hade från styrelsens sida framhållits, att i de fall där den maskinella och den

byggnadstekniska projekteringen varit uppdelade på olika organ hade det

visat sig vara förenat med mycket stora svårigheter att samordna den industriella

sakkunskapens önskemål och krav med den byggnadsprojekterande

sakkunskapens. Ofta vore det vid en industrianläggning icke möjligt att avgöra

var projekteringen för den maskinella utrustningen slutade och den

byggnadstekniska projekteringen toge vid. För erhållande av ett gott resultat

vore det därför ofrånkomligt, att såväl den maskinella anläggningssakkunskapen

som den byggnadsprojekterande sakkunskapen inginge i en enhetlig

organisation, där ett intimt samarbete kunde möjliggöras.

För egen del ansåge utredningen i likhet med fabriksstyrelsen, att anläggningsbyrån

borde fullfölja de större anläggningsarbeten, som åvilade byrån.

Därefter borde emellertid uppgifterna med utförande av de större ny- och ombyggnader

samt förändringsarbeten, som kunde befinnas påkallade, övertagas

av det statliga organ, som skulle handha dessa uppgifter beträffande

försvarets övriga husbyggnader. Planläggningen beträffande dylika arbeten

borde däremot med hänsyn till det nära sambandet med den maskinella

projekteringen och då för ändamålet erforderlig personal i varje fall i viss

utsträckning komme att finnas tillgänglig inom fabriksstyrelsen utföras av

denna. Av samma skäl borde det jämväl ankomma å styrelsen att handha

underhållet av de å försvarets fabriksfond redovisade fabriksbyggnaderna och

övriga industriella anläggningarna. Förvaltningen av de å fabriksfonden redovisade

bostäderna borde emellertid såsom utredningen tidigare föreslagit övertagas

av det centrala organ, som komme att ombesörja förvaltningen av det

övriga för försvarets avsedda bostadsbeståndet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

49

Yttranden.

Försvarets fabriksstyrelse har i princip icke haft något att erinra mot utredningens

förslag beträffande de å försvarets fabriksfond redovisade fastigheterna.

Vidkommande nybyggnadsverksamheten förutsatte styrelsen emellertid,

att de projekteringsuppgifter, som framdeles skulle tillkomma styrelsen,

skulle avse icke blott fabriksverkets egna anläggningar utan även s. k. skuggfabriker

m. fl. anläggningar, vilka disponerades av krigsmaterielverket. Beträffande

underhållet av de å fabriksfonden redovisade för krigsmaterielverket

avsedda anläggningarna anförde styrelsen, att krigsmaterielverket vore det

organ, som bäst kunde överblicka underhållets ordnande i olika fall vid de

byggnader, vilka, ehuru redovisade å fabriksfonden, disponerades av verket.

Det syntes knappast vara möjligt för annan myndighet att ernå en sådan

överblick, som vore en nödvändig förutsättning för ett rationellt sammanhållande

av underhållet av de å denna del av fabriksfonden redovisade byggnaderna.

Krigsmaterielverket har anslutit sig till de av fabriksstyrelsen anförda

synpunkterna. I detta sammanhang har verket bland annat ifrågasatt överförande

till fabriksfonden av vissa i berg insprängda centrala ammunitionsförråd,

som för närvarande redovisas å arméns delfond av försvarets fastighetsfond.

Försvarets civilförvaltning och arméns fortifikations förvaltning ha icke

haft annan erinran att göra mot utredningens förslag än att — såsom under

avsnittet om försvarets bostäder närmare utvecklats — handhavandet av

fabriksfondens bostäder icke borde skiljas från förvaltningen av övriga anläggningar

å fonden.

Marinförvaltningen har uttalat liknande betänkligheter. I övrigt har ämbetsverket

i förevarande sammanhang uppehållit sig vid frågan om marinverkstädernas

förvaltning och härutinnan anfört följande.

Vid ett första bedömande synes samma förfarande som utredningen föreslagit

i fråga om fabriksstyrelsen kunna tillämpas beträffande marinverkstäderna.

På grund av att marinverkstädernas territoriella omfattning icke

är fullt utredd och en klar gränsdragning icke kan göras mellan marinverkstäderna,

å ena sidan, samt den militära varvsorganisationens och örlogsstationernas

fastighets- och byggnadsförvaltning, å andra sidan, synes den

för fabriksstyrelsen i detta hänseende föreslagna organisationen ej å priori

kunna tillämpas på marinverkstäderna. Då en utredning för närvarande pågår

inom marinförvaltningen rörande redovisningen av marinverkstädernas tillgångar,

inkomster och utgifter över särskilda kapitalfonder samt rörande

övriga erforderliga åtgärder för att åstadkomma en självkostnadsberäkning i

närmast möjliga överenstämmelse med privatindustriens beräkningsmetoder,

synes resultat av denna utredning böra avvaktas och frågan rörande marinverkstädernas

bvggnadsförvaltningar därefter upptagas till förnyad prövning.

1945 års för svar skommitté har icke funnit anledning till erinran mot utredningens

förslag

Bihan g till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 142.

333 47 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

50

1946 års utredning.

Utredningen är av den uppfattningen, att nu gällande ordning för byggande

och underhåll av anläggningar å fabriksfonden bör bibehållas utom såtillvida,

att uppgifterna med utförande av större ny- och ombyggnader samt förändringsarbeten

böra, sedan det nuvarande uppbyggnadsprogrammet slutförts,

övertagas av det statliga organ, som skall handha sådana uppgifter beträffande

försvarets övriga husbyggnader. Denna uppfattning överensstämmer

med vad 1944 års utredning förordat utom i fråga om förvaltningen av bostäderna

å fonden.

Det av krigsmaterielverket ifrågasatta överförandet till fabriksfonden av

vissa i berg insprängda ammunitionsförråd, som hittills redovisats å arméns

delfond av försvarets fastighetsfond, finner utredningen mindre lämpligt

med hänsyn till att den nya fortifikationsförvaltningen, som skall övertaga

förvaltningen av fastighetsfonden, avses skola utrustas med särskild expertis

för underhållet av bergrumsanläggningar.

E. Befästningsinspektionen.

Nuvarande organisation.

Chefen för fortifikationskåren är jämlikt 1943 års instruktion för kåren —

förutom chef för arméns fortifikationsförvaltning — inspektör över rikets befästningar

i vad avser de fortifikatoriska anordningarna. I denna egenskap

lyder han direkt under överbefälhavaren. Han skall ägna oavlåtlig uppmärksamhet

åt befästningsväsendets utveckling, vaka över att dess särskilda behov

behörigen tillgodoses samt vidtaga eller föreslå därav föranledda åtgärder

ävensom enligt överbefälhavarens anvisningar utarbeta förslag till erforderliga

nybyggnads- och ändringsarbeten samt utföra de inspektioner, som av

omständigheterna påkallas. Vidare skall han årligen genom överbefälhavaren

till Kungl. Maj:t avgiva rapport rörande rikets befästningar.

Vid fullgörandet av sina uppgifter såsom inspektör över befästningarna

biträdes chefen för fortifikationskåren av en särskild stab, befästningsinspektionen.

Kungl. Maj:t förordnar en regementsofficer vid kåren att — jämte de

åligganden som han må ha i annan befattning där han placerats — tjänstgöra

såsom stabschef vid inspektionen. I övrigt beordrar chefen för kåren bland

den till hans förfogande stående personalen eller ur arméns fortifikationsförvaltning

erforderlig personal till tjänstgöring vid inspektionen.

1944 års utredning.

Enligt samtliga av utredningen behandlade alternativ till fortifikationsoch

byggnadsförvaltningens organiserande skulle till ett centralt ämbetsverk

samlas den högsta ledningen i tekniskt och ekonomiskt avseende av rikets

hela befästningsväsende. Chefen för ämbetsverket eller, därest denne vore

civil, chefen för den avdelning inom verket, där befästningsärendena handlades,

borde vara inspektör över rikets befästningar och därvid biträdas av

ämbetsverkets personal. Någon särskild till inspektörens förfogande ställd

stab syntes alltså icke erforderlig.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

51

Yttranden.

Utredningens förslag har föranlett direkta uttalanden endast från chefen

för armén, inspektören över rikets befästningar, arméns fortifikationsförvaltning

och 1945 års försvar skommitté. Samtliga ha förklarat sig biträda utredningens

uppfattning, att befästningsinspektionen bör upphöra såsom självständigt

organ och uppgå i det ämbetsverk, som avses skola svara för befästningsfrågorna

inom hela försvaret.

1946 års utredning.

Mot det framlagda förslaget, att befästningsinspektionens självständiga

ställning skall upphöra, har utredningen icke funnit anledning till erinran.

F. Byggnads- och reparationsberedskapen.

Historik och nuvarande organisation.

Inom vissa verk, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, telegrafstyrelsen och flygförvaltningen, vidtogos redan

före utbrottet av det senaste världskriget åtgärder för att vid krig eller

krigsfara säkerställa tillgången på organiserade arbetsavdelningar för utförande

av byggnads- och reparationsarbeten inom respektive verksamhetsområden.

Under den förstärkta försvarsberedskapen befanns behov föreligga

av en allmän byggnads- och reparationsberedskap, sålunda icke avsedd för

vissa särskilda verksamhetsområden utan för att i krig fullgöra sådana arbetsuppgifter,

för vilkas utförande samhällets ordinarie arbetsorgan icke räckte till.

Sedan vissa provisoriska åtgärder vidtagits och hithörande frågor utretts

av överbefälhavaren jämte chefen för försvarsstaben samt dåvarande arméförvaltningens

fortifikationsstyrelse, statens arbetsmarknadskommission och

statens industrikommission, uppdrog Kungl. Maj:t i 1944 års statsverksproposition

(fjärde huvudtiteln, punkt 6) huvudlinjerna för byggnads- och reparationsberedskapens

organisation och arbetsuppgifter.

Beträffande till en början organisationens arbetsuppgifter anförde

därvid föredragande departementschefen bland annat följande.

Vid krig torde våldsamma förstörelseaktioner komma att drabba vårt land

i första hand genom främmande flygvapen. Dessa aktioner torde främst riktas

mot befästningar och mot krigsviktiga anläggningar, vilka betjäna den militära

och civila samfärdseln, såsom järnvägar, vägar, broar, hamnar och kanaler eller

eljest äro av vikt för krigsmakten och den civila verksamheten, såsom flygfält,

kraftverk och industrier. Det är emellertid att befara, att förstörelseaktionerna

kunna komma att avse även bostadsbebyggelse och andra anläggningar av

rent civil natur. För att förhindra att samhällslivet genom dylika aktioner

snabbt lamslås är det nödvändigt, att de vållade skadorna utan dröjsmål avhjälpas.

Med den omfattning skadegörelsen torde få är det uppenbart, att samhällets

ordinarie arbetsorgan och arbetsmetoder icke komma att förslå. Genom

anlitande av arbetstrupp och genom användning av för tillfället frivilligt och

tvångsvis uttagen personal kan arbetskraft i viss utsträckning anskaffas för

dessa extraordinära arbetsuppgifter. Krigserfarenheterna giva emellertid vid

handen, att dessa åtgärder icke kunna bliva tillräckliga. De arbetsuppgifter,

som uppkomma, torde ej sällan bliva av så speciell natur, att de icke kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

utföras utan tillgång till en särskild för sådana uppgifter lämpad och utrustad

arbetsorganisation, som kan insättas vid sidan av de ordinarie militära och

civila arbetsorganen. En dylik arbetsorganisation kan icke på kort tid vid

krigsfall improviseras. För att den skall kunna snabbt insättas även på svåra

uppgifter måste åtgärder redan i fredstid vidtagas för att förse organisationen

med kompetenta fackmän och arbetare samt — vilket är av största vikt —

med verktyg och- arbetsmaskiner av stor kapacitet. Särskilt är det av betydelse,

att sådana arbetsredskap hållas i reserv, vilka beräknas icke komma

att i tillräcklig omfattning finnas tillgängliga inom landet.

I propositionen framhölls vidare vikten av att en utbyggd organisation

kunde effektivt utnyttjas. Ledningen borde därför centraliseras till ett organ,

vilket av praktiska skäl borde stå i nära anknytning till den militära krigsledningen.

Det hade fördenskull befimnits lämpligt att hänföra organisationen

till försvarsdepartementets verksamhetsområde. I fråga om den centrala ledningen

under fred hade departementschefen intet att erinra mot att, intill dess

en centralisering av försvarets fortifikations- och byggnadsverksamhet skett,

nämnda ledning förlädes till ett inom arméns fortifikationsförvaltning inrättat

organisationskontor. Det kunde nämligen icke vara välbetänkt att inrätta

en fristående myndighet för denna beredskapsorganisation utan det

måste vara att föredraga att, såsom också föreslagits, bygga på ett redan befintligt

ämbetsverk. Emellertid kunde denna organisationsfråga för det dåvarande

endast lösas provisoriskt och måste upptagas till förnyat övervägande

i samband med den blivande utredningen rörande centralisering av fortifikations-

och byggnadsverksamheten.

I fråga om den centrala ledningen i krig framhöll departementschefen, att

krigsorganisationen borde så nära som möjligt överensstämma med fredsorganisationen.

Att skapa ett nytt ämbetsverk i krig borde således icke ifrågakomma.

Han förutsatte fördenskull, att organisationskontoret även i krig

borde ingå i fortifikationsförvaltningen.

Departementschefen hade intet att erinra mot att fortifikationsförvaltningens

byggnadskontor och det nya organisationskontoret samordnades

under en gemensam chef, organisationschef, som bleve föredragande direkt

inför överbefälhavaren i administrativa frågor samt i frågor rörande den teknisk-ekonomiska

ledningen av sådana arbeten, vilkas ledning nämnde chef

fått sig anförtrodd.

I skrivelse 1944: 4 anmälde riksdagen, att riksdagen icke hade annat att

erinra mot de uppdragna riktlinjerna än att det måhända kunde ifrågasättas,

om icke de krav, som ansetts böra ur effektivitetssynpunkt ställas på denna

beredskap, kunnat tillgodoses med en mindre omfattande organisation än den

av Kungl. Maj:t föreslagna. På i propositionen anförda skäl och med hänsyn

till då rådande förhållanden hade riksdagen dock ansett sig böra bifalla

Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen förutsatte emellertid, att kostnaderna för

förslagets genomförande så långt vore möjligt hölles nere, dock givetvis utan

att organisationens effektivitet därigenom äventyrades, samt att organisationen

icke uppbyggdes på sådant sätt eller så fastlåstes att den finge karaktär

av permanent institution. Enligt riksdagens mening skulle nämligen möj
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

lighet föreligga att, sedan erfarenhet vunnits och normala förhållanden inträtt,

till omprövning upptaga frågan om organisationens fortsatta bestånd.

Genom kungörelse den 15 juni 1944 (nr 384) har Kungl. Maj:t därefter

utfärdat bestämmelser angående ifrågavarande byggnads- och reparationsberedskap,

av vilka bestämmelser bland annat framgår, att beredskapsorganisationens

verksamhet skall regionalt ledas av en distriktsmyndighet, bestående

av en till varje militärbefälsstab ansluten distriktschef jämte ett under

denne lydande distriktskontor. Distriktsmyndigheten skall emellertid träda i

funktion först vid krig eller då Kungl. Maj it eljest så förordnar.

De egentliga arbetsorganen utgöras av arbetsavdelningar. Dessa äro dels

lokala, uppsatta av ämbetsverk, krigsindustriella företag, kommunala verk och

hamnförvaltningar samt avsedda för verkets eller företagets egna behov, dels

ock centrala, uppsatta på grund av avtal med myndigheter och entreprenadfirmor

m. fl. genom organisationschefens försorg.

1944 års utredning.

Enligt direktiven har utredningen haft att taga frågan om byggnads- och

reparationsberedskapens framtida administrativa ställning under omprövning.

Utredningen har fattat denna uppgift så, att därmed åsyftades framläggande

av förslag till sådan förändring beträffande nämnda beredskaps inordnande i

den statliga förvaltningsorganisationen, som kunde föranledas av fortifikations-

och byggnadsförvaltningens utformande enligt olika alternativ.

Vid det övervägande, som ägnats denna fråga, hade utredningen till en

början funnit, att, oavsett vilket av de av utredningen framlagda alternativen

till omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen, som vunne

tillämpning, anledning saknades att för ledningen av byggnads- och reparationsberedskapen

inrätta en fristående myndighet. När utredningen därefter

undersökt, till vilken myndighet ledningen för nämnda beredskap lämpligen

borde överflyttas, hade väsentligen tvenne synpunkter krävt beaktande. Å ena

sidan låge det vikt uppå, att ifrågavarande beredskapsorganisation så nära

som möjligt samordnades med krigsledningen. Å andra sidan vore det också

av betydelse, att den myndighet, till vilken handhavandet av organisationen

förlädes, genom sin verksamhet förvärvade ingående kännedom om och komme

i nära kontakt med de företag, som skulle uppsätta organisationens arbetsavdelningar.

Från angivna utgångspunkter har utredningen närmast med tanke på en

förvaltningsorganisation enligt alternativ II eller III diskuterat en rad olika

möjligheter att förlägga beredskapsorganisationens ledning.

Vid fortifikations- och byggnadsförvaltningens ordnande enligt alternativ I

syntes det emellertid ligga närmast till hands att inordna ledningen av beredskapsorganisationen

i den nya fortifikationsförvaltningen. Härigenom skulle

det hittillsvarande sambandet med krigsledningen upprätthållas på samma

gång som organisationens ledning kunde draga fördel av detta ämbetsverks

i förhållande till arméns fortifikationsförvaltning vidgade förbindelser med

företagarna inom byggnadsfacken.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Vare sig det ena eller andra alternativet valdes, syntes anledning icke

finnas att i fredstid bibehålla en särskild organisationschef, som i vissa avseenden

skulle vara direkt underställd överbefälhavaren och föredragande inför

denne. Organisationschefens uppgifter syntes kunna övertagas av den

myndighet, till vilken organisationens ledning skulle anknytas. Erforderlig

direktivrätt borde härvid tillförsäkras överbefälhavaren.

Huruvida en särskild organisationschef kunde behöva förordnas i händelse

av krig eller krigsfara vore en fråga, till vilken ståndpunkt icke syntes böra

tagas i förevarande sammanhang.

Ledamoten Lindh har i särskilt yttrande förklarat, att byggnads- och

reparationsberedskapens ledning även vid förvaltningsorganisationens ordnande

enligt alternativ I borde förläggas på det sätt, som utredningen ansett

närmast böra ifrågakomma vid en organisation enligt alternativ II eller IH,

nämligen till chefen för väg- och vattenbyggnadskåren.

Yttranden.

överbefälhavaren har förklarat sig dela utredningens principiella uppfattning

beträffande byggnads- och reparationsberedskapens ledning. Att i fred

bibehålla en särskild organisationschef ansåge han liksom utredningen icke

erforderligt. Vid krig eller krigsfara borde organisationen emellertid ledas av

en särskild chef för att kunna utnyttjas på lämpligaste sätt.

Även arméchefen och arméns fortifikationsförvaltning ha biträtt utredningens

förslag om ordnandet av byggnads- och reparationsberedskapens ledning

vid organisationsalternativet I.

Civilförsvarsutredningen har rörande organisationens ledning anfört i huvudsak

följande.

Ledningen av beredskapen synes vid det av utredningsmännen förordade

alternativet för organisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen böra

på sätt föreslagits läggas hos det nya militära verket, fortifikationsförvaltningen.

Civilförsvarsutredningen är ense med utredningsmännen därutinnan

att, vare sig det förordade eller något annat alternativ väljes, ledningen icke

bör förläggas till civilförsvarsstyrelsen.

Med hänsyn till den oklarhet, som för närvarande råder beträffande gränsdragningen

mellan å ena sidan byggnads- och reparationsberedskapens och å

andra sidan civilförsvarets nuvarande och blivande uppgifter, bör emellertid

enligt utredningens mening inga sådana åtgärder för beredskapens administrativa

ledning nu vidtagas, vilka kunna vara ägnade att förhindra en framtida

omläggning av de båda organisationernas inbördes ställning och uppgifter,

vartill den fortsatta utredningen kan komma att leda.

Civilförsvarsstyrelsen har uttalat, att — i varje fall med civilförsvarets

nuvarande karaktär — i och för sig intet syntes vara att erinra mot att beredskapsorganisationens

ledning inordnades i den eventuellt blivande fortifikationsförvaltningen.

Chefen för väg- och vattenbyggnadskåren har ansett, att organisationens

ledning även vid alternativ I borde anknytas till kårchefen och till stöd för

denna uppfattning anfört i huvudsak följande.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

För beredskapsorganisationen måste disponeras ett stort antal kvalificerade

tekniker i väg- och vattenbyggnadsfacket. Detta krav måste avvägas mot det

trängande behovet av att tillföra själva krigsorganisationen dylik personal

och att även hålla erforderligt antal väg- och vattenbyggare disponibla för

rent civil verksamhet även under krig. Då tillgången på här ifrågavarande

personal är synnerligen begränsad blir det, som jag i tidigare framställningar

i sammanhang med frågan om väg- och vattenbyggnadskårens framtida organisation

påpekat, angeläget att tillskapa ett centralt fackkunnigt organ, som

har överblick över dessa förhållanden och som kan förbereda det ur vidare

synpunkter lämpligaste disponerandet av hela denna för försvaret så viktiga

personalkategori av respektive officersutbildade, värnpliktiga och icke värnpliktiga

väg- och vattenbyggnadstekniker. Ur såväl militär som civil synpunkt

torde chefen för väg- och vattenbyggnadskåren ostridigt vara bäst kvalificerad

och skickad för denna uppgift.

Försvarets civilförvaltning, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt svenska

teknologföreningen ha ansett övervägande skäl tala för att byggnads- och

reparationsberedskapens centrala ledning inordnas i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Härom har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i huvudsak anfört.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen är det verk, som i största utsträckning

under fredstid genom sin verksamhet är i ständig kontakt med de berörda

företagen (entreprenörerna), som ha att uppsätta arbetsavdelningar. Styrelsens

verksamhetsområde är så stort, att inom detsamma kan finnas möjligheter

att verkställa de prov rörande arbetsavdelningarnas effektivitet, som

kunna anses erforderliga. Med hänsyn härtill skulle en anknytning av denna

beredskapsorganisation till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bäst kunna tillgodose

kravet på effektivitet. Kravet på organisationens samordnande med

krigsledningen torde kunna tillgodoses genom styrelsens militäravdelning,

vilken enligt nu föreliggande förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skall omorganiseras till en försvarsbyrå.

Vid överflyttning av beredskapsorganisationen till styrelsen skulle med hänsyn

till för organisationen erforderlig förrådshållning av materiel och maskiner

denna med fördel kunna inordnas under styrelsens eget organ för förrådshållning

(förrådsbyrån). Härtill kommer, att de maskiner, som anskaffats

av beredskapsorganisationen, skulle kunna under fredstid utnyttjas och underhållas

på ett rationellt sätt. Därigenom skulle även förnyelse kunna ske utan

särskild kostnad för statsverket.

Det förutsättes, att för organisationen avsedd personal tillföres styrelsen,

varvid viss personalbesparing synes möjlig.

1945 års försvar skommitté har anslutit sig till utredningens förslag om

anknytande av beredskapsorganisationens ledning vid fortifikationsförvaltningens

ordnande enligt alternativ I. I likhet med utredningen har försvarskommittön

icke funnit erforderligt, att i fredstid bibehölles en särskild organisationschef.

1946 års utredning.

Den omfattande nybyggnadsverksamhet, som den nya fortifikationsförvaltningen

torde få att ombesörja under ett antal år framåt, medför, att ämbetsverket

får en vidsträckt kontakt med de entreprenadfirmor, som uppsätta

byggnads- och reparationsberedskapens centrala arbetsavdelningar. Likaså

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

uppkomma goda möjligheter att utnyttja de av beredskapsorganisationen förrådshålLna

maskinerna. Sa länge angivna läge är förhanden, bör organisationens

ledning i enlighet med det av 1944 års utredning framlagda förslaget

vara anknuten till den nya fortifikationsförvaltningen. Skulle framdeles nybyggnadsuppgifterna

flyttas från fortifikationsförvaltningen, torde frågan om

förläggandet av beredskapsorganisationens ledning få underkastas omprövning.

Någon särskild organisationschef torde icke erfordras i fred. Möjligheterna

att nedskära den för organisationens ledning avsedda personalen

kommer utredningen att beakta vid personalberäkningarna för det nya ämbetsverket.

G. Statens bränslekontrollerande verksamhet.

Nuvarande organisation.

Systematisk kontroll över bränsleförbrukningen inom flertalet byggnader

och lokaler, som av statsverket diponeras för civilt ändamål, utövas för närvarande

av byggnadsstyrelsen, medan motsvarande kontrollverksamhet beträffande

byggnader och lokaler i militärt bruk handhas av arméförvaltningens

intendenturavdelning.

Byggnadsstyrelsen har övertagit sina bränslekontrollerande uppgifter från

socialstyrelsen, som genom Kungl. Majifcs beslut den 29 april 1921 erhöll i

uppdrag att bland annat anordna kontroll över bränsleförbrukningen inom

statsverkets byggnader och lokaler med undantag för dem, som disponerades

a\ aiméförvaltningen, marinförvaltningen och järnvägsstyrelsen. Verksamheten

överflyttades till byggnadsstyrelsen den 1 juli 1934 och utövas inom styrelsen

av dess värmetekniska avdelning.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 7 juni 1934 skulle det åligga den värmetekniska

avdelningen att dels tillhandagå järnvägsstyrelsen, arméförvaltningen,

marinförvaltningen och flygstyrelsen med råd i vedeldningsfrågor, dels

granska och i principiellt avseende bedöma förslag till värmetekniska anordningar

för nybyggnader och större förändringar vid anläggningar, anslutna till

avdelningens bränslekontrollerande verksamhet, dels ock medverka vid genomförandet

av statliga åtgärder för åstadkommande av ökad användning av inhemskt

bränsle.

Bränslekontrollen vid försvarets anläggningar började organiseras 1941.

Mot slutet av detta år anställde nämligen dåvarande arméförvaltningens intendenturdepartement,

som hade att svara för anskaffning, distribution och uppbörd

av bränsle för arméns behov, en bränsleingenjör med uppgift att genomföra

en fortlöpande kontroll av eldningsförfarandet och bränslets utnyttjande

vid arméns anläggningar i syfte att ernå en rationell värmeproduktion och ett

omsorgsfullt tillvaratagande av värmen samt därigenom även besparingar i

bränsleförbrukningen. Genom beslut av Kungl. Maj:t den 27 november 1942

föreskrevs, att intendenturdepartementet tills vidare skulle handha kontrollverksamheten

beträffande skötseln av samt bränsleförbrukningen vid samt
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

liga iörvarsväsendets fasta värmeanläggningar. I samband med att den

bränslekontrollerande verksamheten sålunda utsträckts har den för ändamålet

avsedda personalorganisationen utbyggts.

1944 års utredning.

Utredningen har ansett, att den hittills av statsverket bedrivna bränslekontrollerande

verksamheten givit vid handen, att betydande ekonomiska fördelar

kunde vinnas genom rationella åtgärder för att säkerställa, dels att lämpliga

panntyper och lämpligt bränsle användes vid värmeanläggningarna och dels

att eldningen bedreves på ett bränslebesparande sätt. Enligt utredningens uppfattning

borde staten därför även i fortsättningen förfoga över särskild personal

för utövande av bränsleteknisk kontroll. Med denna verksamhet borde

förenas viss forsknings- och försöksverksamhet, lämpligen utövad i samarbete

med andra institutioner, som bedreve experimentell verksamhet på området,

exempelvis ingenjörsvetenskapsakademien. Utredningen hade funnit, att

forsknings- och försöksverksamheten borde vara centraliserad till ett för hela

statsförvaltningen gemensamt organ. Med hänsyn till att det vid den rutinmässiga

bränslekontrollen insamlade materialet syntes vara av stor betydelse

för forsknings- och försöksverksamheten ansåge utredningen, att även denna

kontroll borde centraliseras. Då byggnadsstyrelsen i sin värmetekniska avdelning

redan hade ett relativt fast utbyggt organ för utövande av bränslekontroll,

förordade utredningen, att den samlade bränslekontrollerande verksamheten

förlädes till denna avdelning. Avdelningens arbetsuppgifter borde bestämmas

på sådant sätt, att risken för sammanblandning av den bränslekontrollerande

verksamheten och underhållsverksamheten i görligaste mån eliminerades.

Avdelningens verksamhet syntes sålunda böra omfatta:

1) kontroll av driften av de värmealstrande delarna av värmeanläggningar

inom de byggnader och lokaler, som disponeras av statliga myndigheter, och

i samband därmed rådgivning rörande värmens användning för olika ändamål,

2) forsknings- och försöksverksamhet på det bränsletekniska området,

3) instruktionsverksamhet, omfattande kurser och demonstrationsproveldningar

för värmeanläggningarnas driftspersonal, utarbetande av skötselanvisningar

m. m. samt offentliggörande på lämpligt sätt av sådana rön och driftserfarenheter,

som kunna vara till nytta för allmänheten,

4) rådgivning i frågor rörande bränsleupphandling och, om sådant särskilt

påkallas, granskning av anbud å bränsle samt

5) rådgivning i fråga om val av panntyper för värmeanläggningar, anslutna

till avdelningens bränsletekniska kontroll.

Verksamheten borde däremot enligt utredningens mening icke avse planläggning,

konstruktion och utförande av värmeanläggningar och ej heller

underhåll av sådana anläggningar.

Yttranden.

Med undantag för byggnadsstyrelsen ha de hörda myndigheterna i allmänhet

icke ansett sig kunna biträda det av utredningen framlagda förslaget.

Byggnadsstyrelsen har framhållit, att den centrala bränslekontrollverksamhet,

som skulle utövas av styrelsens till byrå utvidgade värmetekniska

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

avdelning, borde omfatta såväl värmealstring som värmeförbrukning. Om

dessa båda faktorer skulle övervakas av skilda organ, skulle intetdera av dessa

organ på basis av egna undersökningar kunna bedöma bränsleförbrukningen,

varjämte möjligheterna att upptäcka fel i driften eller anläggningen bleve

väsentligt försämrade.

Arméförvaltningen har avstyrkt utredningens förslag och ansett, att den

bränslekontrollerande verksamheten för försvaret alltjämt borde utövas av

ämbetsverkets intendenturavdelning.

Den inom försvaret bedrivna bränslekontrollen hade haft till följd icke

oväsentliga besparingar. Statistiska undersökningar utvisade nämligen, att

besparingar om cirka 15 % uppnåtts, motsvarande en minskning av cirka 2

miljoner kronor i de årliga bränslekostnaderna med nuvarande priser. Dessa

besparingar genom bränslekontroll hade till stor del kunnat åstadkommas

därigenom att intendenturavdelningen handhade hela bränslefrågan inom

armén. En rätt genomförd bränslekontroll borde nämligen taga sikte på framför

allt upphandlingsspörsmål, transport och lagring av bränsle samt bränslets

ekonomiska handhavande i värmeapparaterna.

Såsom ytterligare skäl för bränslekontrollens bibehållande vid intendenturavdelningen

ville arméförvaltningen framhålla, dels att undersökning påginge

om centralisering till intendenturavdelningen av bränsleupphandlingen för

hela försvarets fasta ång- och värmeanläggningar, dels att bränslekostnaderna

vore minst fem gånger så stora som underhållskostnaderna för värmeanläggningarna

och dels att vissa av bränslekommissionens uppgifter vid kommissionens

avveckling komme att överflyttas till bränsleupphandlande organ och att

dessa uppgifter intimt sammanhängde med bränslekontrollen.

Körande förslaget att förlägga försvarets bränslekontroll till byggnadsstyrelsen

framhölls bland annat den egendomliga uppdelning, som komme

att uppstå, därest intendenturavdelningen handhade frågor om bränsleanskaffningen,

fortifikationsförvaltningen underhållsverksamheten och byggnadsstyrelsen

bränslekontrollen.

Chefen för armén har förklarat sig icke kunna biträda den av arméförvaltningen

framförda uppfattningen. Ej heller utredningens förslag vore lämpligt.

Det naturliga syntes vara, att bränslekontrollen utövades av samma myndighet,

som handhade utförandet och underhållet av värmeanläggningarna, d. v. s.

den centrala fortifikationsförvaltningen. Forskningsverksamheten kunde dock

ombesörjas av byggnadsstyrelsen.

Samtliga övriga myndigheter, som särskilt yttrat sig rörande frågan om

bränslekontrollen, nämligen arméns fortifikationsförvaltning, militärbefälhavaren

för Y. militärområdet, marinförvaltningen och statens organisationsnämnd

ha givit uttryck åt samma principiella uppfattning som arméchefen.

Arméns fortifikationsförvaltning har bland annat framhållit följande.

Förvaltningen hade en avsevärd erfarenhet av hur en anordning med underhållsverksamheten

hos en myndighet och bränslekontrollen hos en annan

myndighet fungerade 1 praktiken. Det vore synnerligen svårt att verkställa

bränslekontroll utan att komma in på underhållsverksamheten. Bränsleförbrukningen

rönte inverkan icke blott av bränslets beskaffenhet och sättet att

sköta eldningen utan även av pannanläggningarnas och ledningssystemets be

skaffenhet, av ytterväggarnas isoleringsförmåga, av tätningen mellan fönster

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

och fönsterkarm, av ventilationssystemet o. s. v. Det hade också visat sig, att

det bränslekontrollerande organets intresse i betydande utsträckning inriktades

på åtgärder, som avsåge underhållet av byggnaderna med tillhörande anordningar

och på ventilationen. Därigenom uppkomme dubbelarbete, vilket skulle

i betydande grad kunna undvikas, om den rutinmässiga bränslekontrollen förlädes

till underhållsverket. Det hade vidare visat sig, att det bränslekontrollerande

organet hade benägenhet att vilja giva direkiv till underhållsorganets

lokalmyndigheter, vilka, om direktivens följande medförde kostnader, vore

hänvisade till att bestrida kostnaderna med medel, vilka tillhandahållits av

underhållsverket. Detta medförde en ingalunda önskvärd dualism, som helt

skulle undvikas genom bränslekontrollens och underhållsverksamhetens inordnande

under samma myndighet. Innan underhålls- eller förändringsåtgärder

i bränslebesparande syfte vidtoges, vore det nödvändigt att väga besparingen

mot kostnaden för åtgärdernas vidtagande. Denna avvägning underlättades,

om samma myndighet handhade både kontrollen och underhållet. Det

vid den rutinmässiga kontrollen av försvarets värmealstrande anläggningar

insamlade materialet syntes utan svårighet kunna tillhandahållas byggnadsstyrelsen

för dess forskningsverksamhet, även om kontrollen i fråga handhades

av försvarets egna förvaltningsorgan. Det borde åligga det bränslekontrollerande

organet inom den till försvaret hörande fastighetsförvaltande myndigheten

att tillhandagå de bränsleupphandlande myndigheterna inom försvaret

med råd i upphandlingsfrågor. Skulle svårigheter vid detta samarbete

uppstå, borde tagas under övervägande att överflytta bränsleanslagen

för försvarets fasta anläggningar till den fastighetsförvaltande myndigheten.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har framhållit, att svårigheter ofta

uppstått för lokalmyndigheterna på grund därav, att bränslekontrollen och

underhållet av värmeanläggningarna handhades av olika myndigheter. Då så

varit fallet trots att båda myndigheterna tillhörde armén, kunde man förutse

ännu större svårigheter vid det av utredningen föreslagna tillvägagångssättet.

Statens organisationsnämnd har i samband med en av nämnden verkställd

utredning angående eldnings-, underhålls- och reparationstjänsten vid försvarets

ång- och värmecentraler kunnat konstatera, att eldningstjänst, reparationer

och bränslekontroll hade ett bestämt sammanhang, som icke finge förbises,

samt vidare anfört följande.

Enligt den verkställda utredningen borde eldnings- och reparationstjänsten

inom vissa garnisonsorter och liknande förläggningsområden sammanföras under

enhetlig ledning. Detta i sin tur komme att medföra, att maskinistbefattningarna

måste differentieras i löneavseende med hänsyn till ansvar och arbetsuppgifter.

En viss befordringsgång inom försvarsväsendets maskinistkår

komme härigenom att skapas, vilket ur många synpunkter vore önskvärt. På

grund därav måste det bränslekontrollerande organet, som jämväl borde utöva

värmeteknisk inspektion, äga on ingående kännedom om maskinistpersonalens

tekniska färdigheter, arbetsledande förmåga och pålitlighet, för att

befordringarna skulle kunna ske på ett lämpligt sätt. Försvarsväsendet borde

därför ha ett eget bränslekontrollerande och värmetekniskt inspekterande

organ. En centralisering av statens bränslekontrollerande verksamhet till

byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning måste därför avstyrkas. Utredningen

hade vidare givit vid handen, att försvarsväsendets maskinister och

eldare borde vara underställda det centrala byggnadsförvaltande organet, där

förslag till nykonstruktioner och ändringsarbeten i fråga om värmeanläggningarna

utarbetades. På grund härav syntes dit även böra förläggas försvars
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

väsendets bränslekontroll och värmetekniska inspektion. Den bränslekont.

rollerande verksamheten hörde intimt samman med den myndighet, som verkställde

inköp av bränsle för uppvärmningsändamål. Förlädes försvarsväsendets

bränslekontroll till den centrala fortifikationsförvaltningen, borde sålunda

jämväl bränsleinköpen överflyttas dit från armé-, marin- och flygförvaltningarna.

1945 års försvarskommitté har funnit, att den med bränslekontrollen sammanhängande

forsknings- och försöksverksamheten lämpligen borde vara centraliserad

till byggnadsstyrelsen. Yad anginge den rutinmässiga bränsletekniska

kontrollen vid försvarets anläggningar, hade flertalet av kommitténs

ledamöter i olikhet mot utredningen ansett denna del av verksamheten böra

förläggas till det organ, som skulle ombesörja underhållet av berörda anläggningar.

Inom kommittén hade emellertid även hävdats, att bränslekontrollen

borde helt förläggas till byggnadsstyrelsen samt att bränslekontrollen

och bränsleinköpen borde handhavas av en och samma myndighet.

Statens organisationsnamnets utredning.

Den i organisationsnämndens utlåtande över 1944 års utrednings förslag

berörda utredningen rörande eldnings-, underhålls- och reparationstjänstens

ordnande vid försvarsväsendets ång- och värmecentraler har den 27 juni 1946

av nämnden, efter samråd med de centrala försvarsgrensförvaltningarna, avgivits

till Kungl. Maj:t, vandd nämnden förordat en organisation i enlighet

med de i nämndens nyssberörda yttrande angivna grunderna. Nämnden har

vidare ifrågasatt, bland annat, huruvida icke försvarets bränslekontrollerande

verksamhet borde utsträckas att jämväl omfatta förbrukningen av gas, vatten

och elektrisk energi.

Arméförvaltningens intendenturavdelning har vid samrådet såsom sin bestämda

uppfattning hävdat, att bränslekontrollen och bränsleupphandlingen

borde kvarligga hos intendenturavdelningen. Beträffande förbrukningen av

vatten och elektrisk energi har avdelningen uttalat, att enligt verkställd undersökning

kontinuerlig kontroll måste ägnas jämväl denna förbrukning. Kontrollen

borde omhänderhavas av intendenturavdelningens särskilda bränslekontrollerande

organ och skulle i så fall icke draga några egentliga merkostnader.

Marinförvaltningen har icke haft något att erinra mot att det bränslekontrollerande

organet jämväl uppmärksammade distributionen och förbrukningen

av elektrisk energi och vatten dock med undantag för örlogsvarven

och fartygen.

Flygförvaltningen har anmält, att viss central kontroll av förbrukningen av

vatten och elektrisk energi redan förekomme inom flygvapnet. Någon ytterligare

kontroll har icke ansetts erforderlig.

Arméns fortifikations för vattning har anfört, att kontrollen rörande vattenförbrukningen

borde åligga den myndighet, som omhänderhade underhållet

av vattenanläggningarna, d. v. s. fortifikationsförvaltningen.

Organisationsnämndens förslag har remitterats jämväl till försvarets civil
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 142.

Öl

förvaltning, byggnadsstyrelsen samt allmänna lönenämnden och försvarsväsendets

lönenämnd, vilka myndigheter i avgivna utlåtanden icke framfört

erinran mot förslagen i här berörda delar.

1946 års utredning.

De i försvarets bränsleförsörjning och bränsleförbrukning ingående verksamheterna

höra så nära tillsammans, att en så långt möjligt är enhetlig ledning

synes önskvärd. Ur denna synpunkt är den för närvarande tillämpade

organisationen — där gemensam bränslekontroll utövas av den myndighet,

som har de största anskaffningsuppgifterna — att föredraga framför den av

1944 års utredning föreslagna, vilken skulle innebära ett fullständigt skiljande

av de tre huvudverksamheterna anskaffning, kontroll och underhåll.

Inrättandet av en gemensam ledning för försvarets bränsleförsörjning och

bränsleförbrukning liksom även för kontrollen av förbrukningen av vatten och

elektrisk energi torde — i enlighet med vad statens organisationsnämnd framhållit

— utgöra en ekonomiskt tillfredsställande lösning av hithörande spörsmål.

Detta skulle leda till att hos den gemensamma fortifikations- och byggnadsförvaltningen

borde sammanföras icke blott underhållsverksamheten

utan även bränsleanskaffningen, bränslekontrollen samt forsknings- och försöksverksamheten.

Yad den senare beträffar ombesörjes den emellertid redan

nu för hela statsförvaltningen av byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning.

I likhet med 1944 års utredning anser utredningen, att ett dylikt gemensamt

organ är av stort värde. Något skäl för ändring härutinnan föreligger

alltså icke. Det praktiska underlag, som erfordras för forskningen, torde avdelningen

utan svårighet kunna förvärva genom samarbete med de organ, som

handha den rutinmässiga bränslekontrollen.

Anskaffningen av bränsle för försvaret avser icke endast bränsle för uppvärmningsändamål.

Stora kvantiteter av flytande eller fasta bränslen åtgå därjämte

för drift av motorfordon, fartyg och flygmaskiner. Utredningen, som

fått sig ålagt att verkställa en översyn över försvarets hela centrala förvaltning,

har därvid beaktat, att fördelar möjligen kunna vara förenade med ett

sammanförande av all bränsleanskaffning för försvaret till ett organ. Ett

sådant sammanförande torde dock —- i varje fall för närvarande — icke kunna

ske till fortifikationsförvaltningen. Då utredningen ännu icke blivit i tillfälle

att taga ställning till denna mera omfattande fråga, anser sig utredningen nu

böra föreslå, att bränsleanskaffningen tills vidare liksom hittills ombesörjes

av vederbörliga försvarsgrensförvaltningars intendenturavdelningar.

I fråga om bränslekontrollens inordnande i organisationen ha skäl anförts

såväl för att bibehålla kontrollen hos arméförvaltningens intendenturavdelning

som att överföra densamma till fortifikationsförvaltningen. Utredningen

har därvid kommit till den uppfattningen, att motiven för att sammanhålla

kontrollen med underhållet synas mera bärande, vilket skulle innebära, att

kontrollverksamheten borde överföras från arméförvaltningens intendenturavdelning

till fortifikationsförvaltningen. Härigenom skulle den för försvaret

gemensamma bränslekontrollen komma att skötas av den myndighet, som hade

s. 62 Kontrollera mot PDF

Departement x

thefen.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

att ombesörja den gemensamma underhållsverksamheten. I likhet med vad

ovan berörts beträffande bränsleanskaffningen synes emellertid en dylik omläggning

kunna föregripa de resultat, vartill utredningen kan komma vid den

fortsatta översynen av bland annat de centrala intendenturförvaltningsorganen.

Vid denna översyn torde nämligen försvarets spörsmål beträffande icke

blott bränsleanskaffningen utan jämväl i vad avser bränslekontroll samt kontroll

av förbrukningen av vatten, gas och elektrisk energi böra upptagas till enhetlig

granskning. Med anledning härav synes bränslekontrollen tills vidare

böra ombesörjas av arméförvaltningens intendenturavdelning.

Beträffande de särskilda organisationsfrågor, som berörts i förevarande

avsnitt, kan jag i stort biträda vad 1944 års utredning anfört med de avvikelser,

som förordats av 1946 års utredning. Vad först angår försvarets

domäner delar jag sålunda de båda utredningarnas uppfattning, att sådana

markområden, vilka nyttjas för befästningsändamål, tjäna såsom kasern- och

varvsområden och tomtplatser eller äro avsedda såsom flygfält, alltjämt böra

redovisas å försvarets fastighetsfond och förvaltas av försvarets myndigheter.

Vad angår övnings- och skjutfälten torde det slutliga ställningstagandet till

frågan om deras redovisning böra anstå till dess resultatet av övervägandena

inom 1946 års militära domänutredning föreligger. Skulle den prövning, som

sedan bör ske, giva vid handen, att ur redovisnings- och förvaltningssynpunkt

andra ändringar i det nuvarande läget icke böra vidtagas än överflyttande av

ett fåtal områden mellan fastighets- och domänfonderna, synes det få ankomma

på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder. Av berörda prövning beroende

personalfrågor avse huvudsakligen den regionala och lokala organisationen

och äro sålunda icke för närvarande aktuella. Vad angår centralförvaltningen

förutsätter jag, att därstädes erfordras sakkunskap på skogsskötselns

område för den händelse huvuddelen av försvarets skogar befinnes böra kvarbliva

å fastighetsfonden.

Då ansvaret för flygsäkerheten måste åvila flygledningen, torde det med

flygsäkerheten intimt sammanhängande underhållet av de militära flygfälten

i enlighet med utredningarnas förslag böra åvila flygförvaltningen.

Även planerande och utförande av förbättrings- och utvidgningsarbeten på de

militära flygfälten torde, åtminstone tills vidare, böra kvarligga hos flygförvaltningen.

Sedan de omfattande arbeten, som med hänsyn till teknikens utveckling

beräknas bli erforderliga under de närmaste åren, i huvudsak fullbordats,

torde emellertid böra övervägas, huruvida en ändrad organisation i

fråga om dessa arbeten av nybyggnadskaraktär bör genomföras. Därest fråga

skulle uppkomma om utvidgning av flygvapnets organisation med nya flygfält,

torde även böra övervägas, huruvida icke dessa arbetens utförande bör

åvila den myndighet som har ansvaret för nybyggnad av civila flygfält.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa kompetensfördelningen

i detalj mellan den nya fortifikationsförvaltningen och flygförvaltningen. Därvid

bör bland annat övervägas frågan, vilken myndighet som bör handhava

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142. 63

den rättsliga vården av flygfälten, liksom ock det av flygförvaltningen berörda

spörsmålet beträffande underhållet av drivmedelsanläggningar m. m.

Vad angår försvarets bostäder finner jag det önskvärt, att den provisoriskt

inrättade bostadsanskaffningsnämndens uppgifter övertagas av ett

permanent organ. Jag tillstyrker, att de arbetsuppgifter, som åvila nämnden

— i första hand förvaltningen av de bostäder, som redovisas å försvarets

bostadsanskaffningsfond — åläggas den nya fortifikationsförvaltningen. Däremot

torde de bostäder, som ingå i försvarets fabriksfond, fortfarande böra

förvaltas av försvarets fabriksstyrelse, dock att frågan om fördelningen av bostäder

mellan fabriksfonden och övriga ifrågakommande fonder torde böra

ytterligare övervägas av Kungl. Maj:t. Beträffande övriga med försvarets bostäder

sammanhängande frågor får jag hänvisa till 1946 års utrednings utlåtande,

till vilket jag i denna del kan ansluta mig.

Även i fråga om försvarets fabriksanläggningar kan jag biträda

1946 års utrednings förslag. Nybyggnad och underhåll av anläggningar å

fabriksfonden böra således handhas på samma sätt som för närvarande, dock att

utförandet av större ny- och ombyggnadsarbeten efter en övergångsperiod bör

överflyttas från fabriksstyrelsen till den nya fortifikationsförvaltningen.

I annat sammanhang kommer jag att för Kungl. Maj:t anmäla den av

marinförvaltningen berörda utredningen beträffande redovisningen av raarinverkstädemas

tillgångar m. m. I enlighet med marinförvaltningens förslag

kommer jag därvid att förorda, att de till marinverkstäderna hörande

fastigheterna fortfarande skola redovisas å marinens delfond av försvarets

fastighetsfond och förvaltas på samma sätt som övriga å denna delfond redovisade

fastigheter.

Jag biträder 1944 och 1946 års utredningars förslag, att befästningsinspektionens

självständiga ställning skall upphöra. Till frågan om befattningen

såsom inspektör över rikets befästningar återkommer jag i det

följande.

Även ledningen av byggnads- och reparationsberedskapen synes

böra organiseras på sätt utredningarna föreslagit och sålunda inordnas i den

nya fortifikationsförvaltningen. Därest nybyggnadsuppgifterna framdeles

överflyttas till annan myndighet, bör dock frågan upptagas till förnyat övervägande.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen ha delade meningar yppats

rörande ledningen av statens bränslekontrollerande verksamhet.

Enligt 1944 års utrednings förslag skulle ledningen av denna verksamhet

centraliseras till byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning, vilken redan

nu i en relativt fast organisation utövar bränslekontroll och därmed

sammanhängande forsknings- och försöksverksamhet. Utredningens förslag

har tillstyrkts av byggnadsstyrelsen, medan övriga remissmyndigheter

förordat, att ledningen av bränslekontrollen beträffande försvarets värmeanläggningar

skulle kvarbliva inom försvaret. Arméförvaltningen har härvid

förordat bränslekontrollens kvarliggande hos detta ämbetsverk, medan övriga

myndigheter ansett, att verksamheten borde överflyttas till fortifikationsför
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

valtningen. 1946 års utredning har anfört vissa erinringar mot det av 1944

års utredning avgivna förslaget, vilket bland annat skulle innebära ett fullständigt

skiljande av de tre med bränsleförsörjning och bränsleförbrukning

sammanhängande huvudverksamheterna — anskaffning, kontroll och underhåll.

Emellertid har 1946 års utredning i avvaktan på resultatet av den allmänna

översyn av den centrala försvarsförvaltningen, som uppdragits åt utredningen,

ansett sig icke för närvarande kunna taga slutlig ställning till

dessa frågor, varför utredningen förordat, att bränslekontrollen tills vidare

skall ombesörjas av arméförvaltningen.

Jag delar sistnämnda utrednings uppfattning och föreslår därför icke nu

någon ändring i gällande organisation. Kontrollen synes lämpligen inom

ramen för den nuvarande personalorganisationen böra utsträckas att avse

även förbrukning av vatten, gas och elektrisk energi.

V. Den centrala förvaltningsmyndighetens inre organisation

och personalbehov m. m.

Även behandlingen av de spörsmål, som sammanhänga med en omläggning

av den centrala förvaltningsverksamheten på fortifikations- och byggnadsväsendets

område, synes mig böra begränsas till att avse hithörande angelägenheters

ordnande inom ramen för alternativ I. Beträffande de synpunkter, som

1944 års utredning samt de hörda myndigheterna och sammanslutningarna anlagt

på frågan om den centrala förvaltningens organiserande vid alternativen

II och III, torde få hänvisas till utredningens betänkande och handlingarna i

ärendet.

Såsom redan förut berörts förutsätter alternativ I, att ett för försvaret

gemensamt befästningsbyggnads-, husbyggnads-, specialbyggnads- och underhållsverk

inrättas. Det nya ämbetsverket skulle enligt det av 1944 års utredning

framlagda förslaget övertaga de arbetsuppgifter, som nu ankomma på

arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningens fortifikationsavdelning,

flygförvaltningens byggnadsavdelning — med undantag dock för flygfältsbyrån

— samt försvarets bostadsanskaffningsnämnd. Vidare skulle myndigheten,

sedan försvarets fabriksstyrelse slutfört pågående och projekterade anläggningsarbeten,

ombesörja utförandet av de nybyggnader, som erfordras för

fabriks- och krigsmaterielverken. Det nya ämbetsverket har föreslagits skola

benämnas fortifikationsförvaltningen.

A. Ämbetsverkets förhållande till Kungl. Maj:t och den högsta

militära ledningen.

1944 års utredning.

Det har av utredningen framhållits, att det nya ämbetsverket givetvis borde

lyda omedelbart under Kungl. Maj:t. Vidare syntes överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna

böra tillerkännas motsvarande inflytande på förvaltningsverksamheten,

som för närvarande tillkomme dem i förhållande till försvarets

centrala förvaltningsorgan. I sistnämnda hänseende vore emellertid att märka

att — såsom redan 1941 års militära förvaltningsutredning framhållit — be
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj-.ts proposition nr 142.

dömandet av byggnadsärenden icke enbart vore avhängigt av militärorganisatoriska

problem utan även sammanhängde med tillgången på arbetskraft, förefintligheten

av utrymmen av annat slag in. m. Det centrala ämbetsverket måste

därför kunna förhållandevis självständigt pröva, vilka byggnadsföretag som

borde utföras eller markförvärv som borde företagas under ett visst budgetår.

Yttranden.

Chefen för marinen har ansett, att vissa särskilda åtgärder erfordrades för

att säkerställa försvarsgrenschefernas inflytande på förvaltningsverksamheten,

och har härom anfört följande.

Det förslag till central förvaltningsorganisation, som föreligger, medger icke

den intima samverkan mellan inspektions- och förvaltningsmyndigheter, som

möjliggöres vid nuvarande organisation, där ledningen av inspektions- och

förvaltningstjänsten sammanförts under en och samma person. Det är därför

av vikt att försvarsgrenschef vid nu föreslagen förvaltningsorganisation tillerkännes

betryggande inflytande på förvaltningsverksamheten och planläggningen

i vad gäller respektive försvarsgrens anläggningar m. in. Utredningen

förutsätter härvid, att samma föreskrifter härutinnan skola tillämpas, som för

närvarande gälla för försvarets centrala förvaltningsorgan. För att undvika ett

tidsödande remiss- och samrådsförfarande i ärenden, som icke äro av grundläggande

eller principiell betydelse, samt för att försvarsgrenschef må utan

tidsutdräkt kunna hållas orienterad i förekommande ifrågavarande ärenden, är

det erforderligt, att de av utredningen förutsatta föreskrifterna rörande försvarsgrenschefs

inflytande på förvaltningsverksamheten kompletteras med bestämmelser

om att ärenden från regional och lokal förvaltningsmyndighet

skall ingivas genom försvarsgrenschef. Sistnämnda chef får härvid möjlighet

att meddela sin åsikt i frågan. För att ytterligare underlätta samarbetet mellan

försvarsgrenschefs organ och den centrala förvaltningen, synes erforderligt,

att förenämnda förvaltning har tillgång till militär sakkunskap i frågor, som

ligga utanför dess egentliga kompetensområde. För detta ändamål synas officerare

ur de olika försvarsgrenarna böra kommenderas att med bibehållande

av ordinarie befattningar — förslagsvis såsom assistenter —- stå till centralförvaltningens

förfogande. Erfarenheten har visat, att det inom marinen kräves

ett så gott som dagligt samarbete mellan förvaltningarna och den militära

sidan av marinledningen.

Även inspektören för kustartilleriet har framhållit, att ett tidsödande remissoch

samrådsförfarande med andra myndigheter i ärenden, som icke vore av

grundläggande eller princijhell betydelse, borde i möjligaste mån undvikas. På

grund därav och med hänsyn till mängden av ärenden, vilka krävde samarbete

mellan den fortifikatoriska och den kustartilleristiska sakkunskapen, borde

en kompaniofficer ur kustartilleriet avses för ständig tjänstgöring inom fortifikationsförvaltningen.

Detta skulle kräva en utökning av kustartilleriets stat

med eu kompaniofficer.

Marinförvaltningen har förutsatt, att jämväl samarbetet mellan det nya

ämbetsverket och övriga centrala förvaltningsmyndigheter skulle regleras instruktionsvägen.

Förvaltningen har i detta sammanhang förklarat sig icke

kunna dela utredningens uppfattning, att det fastighetsförvaltande ämbetsverket

måste kunna förhållandevis självständigt pröva, vilka byggnadsföretag

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 142. 33347 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

som borde utföras eller markförvärv som borde företagas under ett visst

budgetår. I stället borde marinförvaltningen i samråd med chefen för marinen

angelägenhetsgradera de marina byggnadsbehoven. Förvaltningen har vidare

förklarat sig anse, att en fortifikationsofficer borde kommenderas till tjänstgöring

i marinförvaltningen, i varje fall under de första åren efter det nya

ämbetsverkets inrättande. Denne officer borde lämpligen biträda hela marinledningen

vid behandling av ifrågavarande ärenden och i övrigt tjänstgöra

som sambandsman mellan marinförvaltningen och det nya ämbetsverket.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha understrukit vikten av ett

smidigt samarbete mellan försvarets fastighetsförvaltande centralmyndighet

och flygledningen. I detta sammanhang har framhållits angelägenheten av att

instruktionen för det nya ämbetsverket utformades i samråd med försvarsgrenarna.

1946 års utredning.

Anledning synes icke föreligga att reglera förhållandet mellan den nya

fortifikationsförvaltningen och den högsta militära ledningen efter andra normer

än dem, som nu gälla för samarbetet mellan arméns fortifikationsförvaltning

och överbefälhavaren (arméchefen), helst som enahanda normer också

tillämpas i förhållandet mellan försvarets sjukvårdsförvaltning och de högsta

militära cheferna.

Det bör sålunda åligga det nya ämbetsverket att biträda överbefälhavaren

med utarbetande av de förslag i verkets ämbetsområde berörande frågor, som

han kan finna erforderligt avlåta till Kungl. Maj:t, samt att till överbefälhavaren

och försvarsgrenscheferna inkomma med de yttranden och utredningar,

som av dem påkallas och av ämbetsverket kunna lämnas. Ämbetsverket bör

ha att vid fullgörandet av sina uppgifter följa de direktiv, som överbefälhavaren

finner erforderligt meddela för tillgodoseende av krigsberedskapen

samt de militära operationernas planläggning och genomförande. Det bör

åligga verket att ständigt hålla överbefälhavaren underrättad om uppkommande

frågor av sådan art. Ämbetsverket bör vidare ha att i sin verksamhet taga

behörig hänsyn till de anvisningar och föreskrifter av rent militär art, som

försvarsgrenscheferna finna erforderligt meddela. I ärenden av större vikt för

den militära verksamheten bör vederbörande försvarsgrenschefs mening inhämtas

före besluts fattande inom ämbetsverket. Sina petitaframställningar

bör verket uppgöra efter inhämtande av försvarsgrenschefernas önskemål och

enligt de anvisningar, som med hänsyn till avvägningen mellan försvarsgrenarnas

krav må lämnas av överbefälhavaren. Skulle ämbetsverket i något fall

finna sig icke kunna efterkomma anvisning eller föreskrift, som meddelats av

försvarsgrenschef, bör ärendet underställas överbefälhavaren. Vid motsvarande

läge i förhållandet mellan verket och överbefälhavaren torde Kungl. Maj:t få

pröva frågan.

Utredningen finner det icke erforderligt, att såsom från vissa håll påyrkats

särskilda militärassistenter från de olika försvarsgrenarna och från kustartilleriet

skulle placeras till tjänstgöring inom det nya ämbetsverket. Samarbetet

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

67

synes ändock kunna ordnas på ett smidigt sätt, exempelvis därigenom att inom

vederbörande stab utses viss befattningshavare, med vilken verket närmast

kan söka kontakt. Att bibehålla en fortifikationsofficer inom marinförvaltningen,

sedan handläggningen av marinens fortifikations- och byggnadsärenden

övertagits av det nya ämbetsverket, synes utredningen icke behövligt.

Utredningen vill bestämt avstyrka det av chefen för marinen framförda förslaget

om att framställningar från underlydande myndigheter till det nya verket

skulle passera försvarsgrenscheferna. En sådan anordning synes beträffande

flertalet ärenden enbart ägnad att verka fördröjande.

B. Allmänna grunder för ämbetsverkets organisation.

1944 års utredning.

Utredningen har anfört, att man, om man ville uppbygga den nya fortifikationsförvaltningens

organisation efter rent principiella linjer, hade främst

två möjligheter att välja emellan. A ena sidan kunde uppbyggandet ske efter

verksamhetens art, varvid alla nybyggnadsuppgifter — oavsett om de avsåge

husbyggnader, befästningar eller specialbyggnader — skulle sammanföras på

ett håll, medan underhållsuppgifterna samlades till en annan underavdelning

inom verket. Å andra sidan kunde en indelning ske efter förvaltningsobjektens

art, så att ärenden rörande befästningar, husbyggnader, specialbyggnader

och domäner hänfördes till skilda underavdelningar. För egen del hade utredningen

emellertid kommit till den uppfattningen, att den bästa och mest ändamålsenliga

indelningen av ämbetsverket icke erhölles genom att tillämpa endera

av berörda principer för sig utan genom att med stöd av vunna erfarenheter

kombinera dem. Härom har utredningen anfört följande.

Sålunda torde tvekan knappast behöva råda om att planläggning av nya

befästningar närmare sammanhänger med modernisering och underhåll av

redan befintliga anläggningar än med planläggning av husbyggnader. Planläggning

och underhåll av befästningar böra sålunda sammanhållas. Då befästningarna

i betydande utsträckning utgöras av berganläggningar, böra även

övriga i berg insprängda lokaler (bergrum) hänföras till samma underavdelning

inom ämbetsverket som befästningarna. Det synes nämligen rationellt

att på ett ställe samla den särskilda expertis, som erfordras för handhavandet

av anläggningar i berg. Vid planläggningen av nya husbyggnader synes ett

nära samarbete böra ske med dem, som sköta underhållet av det befintliga

byggnadsbeståndet — detta såväl för att riktigt kunna avväga nybyggnadsoch

underhållsbehoven mot varandra som för att man vid nybyggnadsföretagen

skall kunna tillgodogöra sig vunna erfarenheter från de redan befintliga

anläggningarna. Konstruktionsverksamheten torde — oavsett om den avser

husbyggnader, befästningar eller specialbyggnader — i princip böra sammanhållas

i ett organ. Undantag härifrån har dock synts böra ske i fråga om vissa

byggnadskonstruktioner för befästningar och bergrum på grund av dessa

konstruktioners nära beroende av och samhörighet med den forskningsverksamhet,

som bör bedrivas å befästningsavdelningen. Åt en och samma underavdelning

synes lämpligen böra anförtros det byggnadstekniska utförandet

av nya anläggningar. Den praktiska och den rättsliga vården av domänerna

beröra varandra nära och torde därför böra sammanhållas. Detsamma bör

gälla i fråga om den juridiskt-administrativa och den kamerala verksamheten.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

På grundval av angivna överväganden har utredningen föreslagit, att den

nya fortifikationsförvaltningen skulle organisatoriskt indelas i en befästningsavdelning

för planläggning och underhåll av befästningar och bergrum,

en kasernavdelning för planläggning och underhåll av kaserner, bostäder och

andra husbyggnader ävensom militära specialbyggnader (utom flygfält och

bergrumsanläggningar), en administrativ byrå för den rättsliga och praktiska

vården av domäner och markområden, för personalärenden samt för juridisktadministrativa

och kamerala ärenden, ett konstruktionskontor för arkitektverksamhet

och konstruktioner — dock icke byggnadskonstruktioner för befästningar

och bergrum — samt ett byggnadskontor för den utförande byggnadstekniska

verksamheten. Till byggnadskontoret borde även byggnads- och

reparationsberedskapens centrala ledning vara förlagd. Utredningen har slutligen

ansett, att till ämbetsverket jämväl borde höra en chefsexpedition. Enligt

utredningens organisationsförslag, som schematiskt återgives å bilaga I, vilken

torde få fogas till detta protokoll, skulle envar av de båda avdelningarna indelas

i tre byråer och en expedition. Flertalet byråer samt de båda kontoren

skulle delas i sektioner.

Utredningen har i förevarande sammanhang även erinrat, att genom 1943

års förvaltningsreform anförtrotts åt försvarets civilförvaltning att ombesörja

huvudbokföring och kassagöromål för samtliga försvarets centrala förvaltningsmyndigheter

utom fabriksstyrelsen samt inrättats ett i civilförvaltningen

ingående advokatfiskalskontor för tillvaratagande av rättsliga angelägenheter

för hela den centrala militärförvaltningen. Utredningen har förutsatt, att angivna

uppgifter även för det nu ifrågavarande nya ämbetsverket skulle handhas

i enahanda ordning.

Ledamoten Lindh har i särskilt yttrande förklarat sig i vissa avseenden

vara av annan mening än majoriteten rörande frågan om den nya fortifikationsförvaltningens

organisation. Sålunda har han påyrkat, att alla med

nybyggnadsverksamhet sammanhängande uppgifter — utom planläggning och

konstruktion av egentliga befästningar —- skulle förläggas till en enda avdelning

inom verket, en nybyggnadsavdelning. Vidare borde underhållet av sådana

bergrumsanläggningar, som icke inginge i egentliga befästningar, överflyttas

från befästningsavdelningen till kasernavdelningen.

Yttranden.

Den organisationsfråga, som i yttrandena tilldragit sig största intresset,

avser fördelningen på olika underavdelningar inom ämbetsverket av verksamheten

med projektering och utförande av hus- och specialbyggnad

e r.

Utredningens förslag att fördela denna verksamhet på en utredningsbyrå,

ingående i kasernavdelningen, ett konstruktionskontor och ett byggnadskontor

har tillstyrkts av arméns fortifikationsförvaltning. I ett flertal yttranden

har påyrkats, att utredningsbyrån med hänsyn till sina självständiga arbetsuppgifter

skulle utbrytas ur kasernavdelningen och ställas direkt under

verkschefen. Denna mening har omfattats av marinförvaltningen, svenska

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142

69

arkitekters riksförbund, Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares

riksförbund, statsverkens ingenjörsförbund och en avdelning inom svenska

teknologföreningen. I övrigt har svenska arkitekters riksförbund samma

principiella inställning som utredningen. Även marinförvaltningen har i

övrigt tillstyrkt förslaget men ansett frågan om en sammanslagning av konstruktions-

och byggnadskontoren (vilka borde benämnas respektive arkitektoch

konstruktionsavdelning samt byggnadsavdelning) böra närmare prövas,

sedan en tids erfarenhet av den av utredningen förordade organisationen vunnits.

Statens sakrevision, Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares

riksförbund samt inom teknologföreningen avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst

ha ansett övervägande skäl tala för ett sammanförande av

konstruktions- och byggnadskontoren till en nybyggnadsavdelning. Statsverkens

ingenjörsförbund, som förordat konstruktionskontorets uppdelning

på flera fristående kontor, har ansett dessa böra tillsammans med byggnadskontoret

sammanhållas under en överdirektör. Förslag om utredningsbyråns

utbrytande ur kasernavdelningen och hopförande med konstruktionskontoret

har framlagts av chefen för Stockholms örlogsvarv samt inom teknologföreningen

av avdelningen svenska arkitektföreningen. Till den av reservanten

inom utredningen framförda uppfattningen, att utredningsbyrån, konstruktionskontoret

och byggnadskontoret borde utgöra en enhet, ha riksräkenskapsverket

och chefen för Öresunds marindistrikt anslutit sig.

Såsom skäl för sitt tillstyrkande av utredningens förslag om nybyggnadsverksamhetens

fördelning på en utredningsbyrå, ett konstruktionskontor och

ett byggnadskontor har fortifikationsförvältningen anfört i huvudsak följande.

Envar av de tre berörda underavdelningarna inom den föreslagna fortifikationsförvaltningen

har sina ytterst viktiga arbetsuppgifter, och gränserna för

varje underavdelnings kompetensområde synas i huvudsak dragna på sådant

sätt, att full klarhet erhålles om varje underavdelnings åligganden och att i

fråga om verksamhet med nybyggnader för varje underavdelning skapas ett

naturligt avgränsat arbetsområde. Utredningsbyrån handlägger ärenden

rörande behovet av nybyggnader, undersöker i detalj vilka krav som med

hänsyn till ifrågasatta, byggnaders användning måste uppställas och utarbetar

på grundval av sina undersökningar »behovsprogram» att ligga till

grund för byggnadernas utformning, förbereder medelsframställningar, förvaltar

anvisade medel och »beställer» av konstruktionskontoret huvud- och

detaljritningar med beskrivningar samt av byggnadskontoret byggnadsarbetenas

utförande. Konstruktionskontoret ombesörjer utarbetandet av

samtliga de ritningar och beskrivningar, som erfordras för byggnadernas utbjudande

på entreprenad eller utförande i egen regi. Byggnadskontoret

svarar för det praktiska byggnadstekniska utförandet. Denna klara och riktiga

fördelning av verksamheten beträffande aktuella nybyggnadsföretag

hindrar givetvis icke i och för sig, att de tre organen kundo sammanhållas

till en enhet såsom reservanten inom utredningen föreslagit. Reservanten

synes emellertid alldeles ha förbisett, att utredningen tillagt konstruktionskontoret

även andra uppgifter, som i vikt ingalunda stå tillbaka för arbetet

med aktuella nybyggnader. Följande den riktiga principen, att specialteknikerna

inom verket för att kunna fullt utnyttjas böra vara samlade till en

underavdelning, har utredningen nämligen angivit, att konstruktionskontoret

skall lämna det tekniska biträde, som erfordras för handläggning av under
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

hållsärenden rörande värme-, ventilations-, sanitets-, elektrotekniska med

flera anordningar ävensom för konstruktion av dylika anordningar vid den

fortifikatoriska rustningsplanläggningen. Även viss annan speciell sakkunskap

— t. ex. i fråga om mera komplicerade byggnadskonstruktioner — synes

konstruktionskontoret skola tillhandahålla övriga underavdelningar inom

verket. Om nu konstruktionskontoret hopkopplades med byggnadskontoret,

vilket enbart är inriktat på utförande av aktuella nybyggnadsföretag, skulle betydande

risker föreligga, att underhåll och befästningsplanläggning komme

att tillgodoses endast i andra hand — till förfång för dessa viktiga grenar

av förvaltningsverksamheten. Ett sådant hopförande synes därför icke böra

ifrågakomma.

Svenska arkitekters riksförbund har bland annat uttalat, att byggnadstekniken

numera nått en sådan utveckling, att det syntes uteslutet, att en enda

person skulle kunna fullt behärska såväl projekteringen som utförandet.

Därest båda dessa var för sig betydelsefulla och krävande funktioner sammanfördes

under en chef, måste befaras att endera bleve eftersatt.

Sakrevisionen har framhållit, att å ämbetsverkets chef komme att vila så

mångskiftande arbetsuppgifter, att det skulle ställa sig praktiskt taget omöjligt

för honom att utöva den erforderliga sammanhållande ledningen av konstruktionskontoret

och byggnadskontoret med deras speciella arbetsuppgifter

på husbyggnadsteknikens område. Med hänsyn därtill borde en byggnadstekniskt

utbildad person med särskild kännedom om husbyggnadstekniska

problem tillsättas för att direkt under verkschefen samordna och ha ansvaret

för verksamheten inom nämnda båda kontor. Sakrevisionen föresloge därför

att dessa kontor i anslutning till vad utredningen förordat i fråga om alternativet

III sammansloges till en n y b y g g n a d s a v d e 1 n i n g.

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund ha kommit

till samma uppfattning på den grund att kontoren borde ha ett mycket intimt

samarbete och deras personal borde utnyttja varandras erfarenheter.

Såsom skäl för sin uppfattning att utredningsbyrån och konstruktionskontoret

borde sammanföras har teknologföreningens avdelning svenska

arkitektföreningen framhållit, att det vore nödvändigt, att utarbetandet såväl

av skiss- och huvudritningar som av entreprenadhandlingar, arbets- och

detalj ritningar etc. låge på en hand, därest alla under projekteringsarbetet

framkommande funktions- och behovssynpunkter ävensom tekniska och arkitektoniska

detaljproblem skulle bliva vederbörligen beaktade.

En annan med organisationen sammanhängande detaljfråga, som berörts

i olika yttranden, avser förvaltningen av bergrummen.

Sålunda har marinförvaltningen, cheferna för Stockholms örlogsvarv och

Öresunds marindistrikt samt svenska teknologf öreningen i huvudsak anslutit

sig till den av reservanten inom utredningen hävdade uppfattningen, att

bergrumsanläggningar, som icke ingå i eller sammanhöra med egentliga befästningsanläggningar,

böra tillhöra den avdelning, som handlägger husbyggnadsfrågor.

Mot en sådan anordning har arméns fortifikationsförvaltning ställt sig avvisande

och understrukit, att de specialister, som erfordrades för bergrummens

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

utförande och underhåll, borde samlas till en underavdelning inom verket,

nämligen befästningsavdelningen. Vidare har påpekats, att bergrumsanläggningar

— även om de icke inginge i något befästningssystem — numera ofta

måste förses med direkta försvarsanordningar liksom med specialanordningar,

såsom detonationsskydd och skyddsanordningar mot gas. Dessa anordningars

riktiga utformande sammanhängde intimt med den forsknings-, försöks- och

konstruktionsverksamhet, som vore avsedd att bedrivas inom befästningsavdelningen.

Rörande frågan om de allmänna grunderna för organisationen har i

övrigt i huvudsak framhållits följande i yttrandena.

Chefen för armén och arméns fortifikations förvaltning ha funnit organisationen

lämplig och ändamålsenlig.

Även chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha förklarat sig kunna

i stort sett biträda utredningens organisationsförslag.

Marinförvaltningen har ansett utredningsbyrån, vilken enligt förvaltningens

förut refererade uppfattning borde ställas direkt under verkschefen,

böra ombesörja även utredningar av aktuella nybyggnadsärenden i fråga om

befästningar. Vidare borde inom det nya ämbetsverket finnas ett fristående

bränslekontrollkontor. Förvaltningen ansåge det önskvärt, att en översyn

av utredningens förslag till centralförvaltningens indelning gjordes, innan

densamma definitivt fastställdes. Om så vore möjligt vore det utan tvivel

till fördel, om detalj indelningen i viss utsträckning kunde hållas öppen under

det nya ämbetsverkets första verksamhetsår, under vilken tid erfarenheter

rörande lämpligaste indelningen syntes kunna vinnas.

Rilcsräkenskapsverket har förklarat sig anse, att det nya ämbetsverkets

organisation utmärktes av en icke obetydlig överdimensionering, och härom

anfört i huvudsak följande.

De arbetsuppgifter som sammanhänga med respektive befästningsverksamheten

och kasernvården torde sålunda varken vara av den relativa storleksordning

eller av den från fortifikationsförvaltningens övriga verksamhetsgrenar

artskilda karaktär, att ämbetsverket för nämnda uppgifters fullgörande

skulle behöva uppdelas på särskilda avdelningar. Vanlig byråindelning torde

även i förevarande fall vara den mest naturliga organisationsformen. De

»byråer» som föreslagits skola ingå i befästnings- och kasernavdelningarna

böra däremot enligt riksräkenskapsverkets mening utgå ur organisationen, då

de måste betecknas som onödiga mellanled mellan vederbörande chefer och

sektionerna, å vilka de egentliga arbetsuppgifterna ankomma.

Riksräkenskapsverket föreslår sålunda, att fortifikationsförvaltningen

organiseras på fyra byråer, nämligen en befästningsbyrå, en kasernbyrå, en

byggnadsbyrå och en administrativ byrå. Varje byrå bör, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad utredningen anfört rörande här ifrågakommande

arbetsuppgifters närmare karaktär, indelas i ett erforderligt antal sektioner.

Utöver nämnda byråer böra finnas en chefsexpedition och ett förrådskontrollkontor.

Å det sistnämnda bör ankomma dels att övervaka uppbörden av

fortifikations- och kasernvårdsmateriel, dels att verkställa s. k. teknisk revision,

dels ock att utöva kontroll över underlydande myndigheters utgiftslitterering

(anslagsteknisk granskning), vilket med hänsyn till bland annat

vad riksdagens revisorer anfört under § 9 i sin föregående år (1945) avgivna

berättelse torde få betraktas som en mycket angelägen uppgift.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Även försvarets civilförvaltning och försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

ha fått det intrycket, att organisationsuppdelningen vore alltför långtgående

och ägnad att föranleda tillskapandet av ett större antal chefs- och

andra befattningar än som i och för sig kunde vara nödvändigt. Civilförvaltningen

har dessutom ifrågasatt, huruvida icke verksamheten med befästningskonstruktionerna

skulle kunna tilläggas konstruktionskontoret och om icke

ritarbetena kunde koncentreras till ett för hela ämbetsverket gemensamt organ.

Svenska teknologföreningen samt Sveriges högskoleutbildade väg- och

vattenbyggares riksförbund ha förordat inrättande av ett verkschefen omedelbart

underställt organ för byggnads- och reparationsberedskapens ledning.

Till detta organ borde enligt riksförbundets mening överflyttas centrala värnpliktsbyråns

samt chefens för väg- och vattenbyggnadskåren befattning med

mobiliseringsplacering av landets väg- och vattenbyggare.

Statsverkens ingenjörs förbund har framlagt ett i åtskilliga avseenden från

utredningens förslag avvikande organisationsschema för ämbetsverket. Detta

skulle indelas i eu befästningsinspektion, för den militära sidan av befästningsväsendet,

en befä.stningsbyrå, för den förvaltande, underhållande och

verkställande sidan, en utredningsbyrå, för utredningar rörande hus- och

specialbyggnader, en fastighetsavdelning, för förvaltning och underhåll av

hus- och specialbyggnader samt domäner, en administrativ byrå ävensom,

sammanhållna under en överdirektör, ett arkitekt- och konstruktionskontor,

ett värmekontor, ett elektrokontor, ett väg- och vattenbyggnadskontor samt

ett byggnadskontor.

Beträffande detaljerna i denna organisation och därtill anknutna personalberäkningar

torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Svenska arkitekters riksförbund har ävenledes framlagt ett särskilt organisationsförslag,

enligt vilket ämbetsverket skulle uppdelas på en befästningsbyrå,

en utredningsbyrå, en planeringsbyrå, en byggnadsbyrå, en fastighetsbyrå

och en administrationsbyrå.

1946 års utredning.

Till de synpunkter, som legat till grund för det av 1944 års utredning upi>

rättade förslaget rörande arbetsuppgifternas fördelning på underavdelningar

inom den nya fortifikationsförvaltningen, kan 1946 års utredning i stort sett

lämna sin anslutning. Dock är utredningen av den meningen, att arkitektoch

konstruktionsuppgifterna samt den utförande byggnadstekniska verksamheten

böra sammanhållas inom en underavdelning i stället för att fördelas

på ett konstruktionskontor och ett byggnadskontor. Att samordna

ifrågavarande moment av nybyggnadsverksamheten synes nämligen utredningen

bliva en så arbetskrävande uppgift, att man icke kan lägga densamma

direkt på verkschefen utan risk för att andra viktiga åligganden, som ankomma

på honom, få stå tillbaka. De olägenheter, som ett hopförande av konstruktions-

och byggnadskontoren befaras medföra för underhållsverksamheten,

böra kunna elimineras genom att verksledningen ägnar särskild uppmärksamhet

åt att underhållsuppgifterna icke åsidosättas.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Det organisationsförslag, som 1944 års utredning uppgjort på grundval

av de nyss berörda huvudprinciperna, anser 1946 års utredning — i likhet

med vissa av de över förslaget hörda myndigheterna — innefatta en alltför

långtgående uppdelning av ämbetsverket. En förenkling bör ske på så sätt,

att de föreslagna båda avdelningarna utbytas mot byråer. I ämbetsverket

böra alltså ingå fyra byråer, nämligen en befästningsbyrå (motsvarande befästningsavdelningen),

en kasernbyrå (ersättande kasernavdelningen), en byggnadsbyrå

(bildad genom sammanslagning av konstruktions- och byggnadskontoren)

samt en administrativ byrå. Samtliga dessa byråer böra indelas i

sektioner, på sätt närmare framgår av bifogade organisationsschema (fogat

vid detta protokoll såsom Bilaga II).

1944 års utredning har föreslagit, att förrådskontrollen inom den nya fortifikationsförvaltningen

skulle fördelas på de underavdelningar inom verket,

som hade att ombesörja eller tillse upphandlingen och vården av de olika

slagen av materiel. 1946 års utredning, vars uppdrag omspänner samtliga

centrala förvaltningsorgan inom försvaret, har funnit, att utredningen kommer

att få ägna särskild uppmärksamhet ur principiell synpunkt åt spörsmålet

om förrådskontrollens och angränsande arbetsuppgifters handhavande inom

hela den militära förvaltningen. Med hänsyn härtill är utredningen icke nu

beredd att för här ifrågavarande begränsade avsnitt av försvarsförvaltningen

förorda en anordning beträffande förrådskontrollen, som skulle i avsevärd

grad avvika från vad som hittills varit brukligt, Utredningen föreslår därför,

att tills vidare ett särskilt förrådskontrollkontor skall ingå i den nya fortifikationsförvaltningen.

Ledningen av byggnads- och reparationsberedskapen skulle enligt det av

1944 års utredning framlagda förslaget organisatoriskt tillhöra nybyggnadsorganet.

1946 års utredning har för sin del icke blivit övertygad om att denna

lösning är den lämpligaste. Vad man främst måste kräva av den befattningshavare,

som under verkschefen närmast skall svara för nämnda beredskap,

synes nämligen vara — förutom tekniska insikter — god organisationsförmåga,

och det kan icke utan vidare anses säkert, att verkets byggnadschef äger de

bästa kvalifikationerna härutinnan. Utredningen har därför funnit sig böra

förorda, att ett särskilt beredskapskontor upptages i verkets organisation.

Detta kontor bör förestås av den för uppgiften lämpligaste av cheferna för

befästnings-, kasern- och byggnadsbyråerna.

Slutligen bör till den nya fortifikationsförvaltningen även höra en chefsexpedition

med bibliotek.

C. Chefskapet för ämbetsverket.

1944 års utredning.

Utredningen har ansett, att verkschefen borde kunna vara antingen militär

eller civil, samt härom anfört följande.

Sammanförande till ämbetsverket av militära och civiltekniska uppgifter

leder till frågeställningen, om verkschefen bör vara militär eller civil. Tydligt

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

är att befästningsverksamheten har mera omedelbar betydelse för landets försvarsberedskap

än verkets övriga arbetsuppgifter och att förvaltningens verksamhet

vid krigsfara och under krig till huvudsaklig del kommer att inriktas

på fortifikatoriska uppgifter. Ur denna synpunkt kunna starka skäl anses

tala för att verkschefen bör vara militär. Då emellertid verkets tyngdpunkt i

fredstid ur ekonomisk synpunkt kommer att ligga på ärenden berörande husbyggnader,

anser utredningen dock, att chefsposten även bör kunna besättas

med en civil innehavare.

Därest verkschefen vore militär, borde han enligt utredningens uppfattning

även vara chef för fortifikationskåren och inspektör över rikets befästningar.

I annat fall borde chefen för verkets befästningsavdelning vara kårchef

och befästningsinspektör.

Befattningen såsom chef för ämbetsverket borde uppföras på verkets stat

och placeras i lönegrad Öb 5 för en militär och C 12 för en civil innehavare.

En militär chef för förvaltningen, vilken borde vara generalsperson, syntes

icke behöva tilläggas någon särskild tjänstebenämning i egenskap av verkschef.

En civil innehavare av tjänsten återigen borde tilläggas tjänstetiteln

generaldirektör.

Ledamoten Lindh har såsom sin mening anfört, att huvudalternativet

borde vara, att chefsposten skulle besättas med en civil innehavare. Endast

för det fall att en militär kraft med särskilt framstående tekniska insikter

funnes tillgänglig, borde en sådan kunna ifrågakomma för angivna post. Även

en dylik innehavare av chefsposten borde emellertid placeras såsom generaldirektör.

Yttranden.

överbefälhavaren, cheferna för armén och marinen, chefen för fortifikationskåren,

arméns fortifikationsförvaltning samt svenska officersförbundet

ha hävdat, att verkschefen alltid borde vara militär.

Överbefälhavaren har i ämnet anfört bland annat följande.

Som skäl för att en civil chef utses, framhåller utredningen, att »verkets

tyngdpunkt i fredstid ur ekonomisk synpunkt kommer att ligga på ärenden

berörande husbyggnader». Detta senare motiv synes mig icke bärande, då

nybyggnadsverksamheten i vad rör kaserner i framtiden av ekonomiska skäl

bör inskränkas under det att en jämförelsevis omfattande fortifikatorisk verksamhet

även i fred kommer att föreslås av mig. I krig eller vid krigsfara,

då den fortifikatoriska verksamheten i varje fall dominerar, är det icke möjligt,

att en civil ämbetsman utövar chefskapet över fortifikationsförvaltningen

och icke heller är det lämpligt att i ett krisläge göra ett ombyte av chef. Den

som skall leda verksamheten under krig bör också ansvara för krigsförberedelsearbetet.

Jag anser därför, att chefskapet bör utövas av en militär befattningshavare,

som samtidigt är chef för fortifikationskåren.

Arméns fortifikationsförvaltning har framlagt liknande synpunkter och

framhållit, att det måste anses lämpligast, att ett ämbetsverk med både militära

och tekniska uppgifter förestodes av en chef, vilken ägde såväl militära

som tekniska insikter.

Ämbetsverket har vidare anfört.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj-.ts proposition nr 142.

Den av utredningen föreslagna organisationen innebär, om en civil verkschef

tillsättes, följande anordning: Chefen för befästningsavdelningen blir

inspektör för rikets befästningar och chef för fortifikationskåren. I förstnämnda

egenskap blir avdelningschefen direkt föredragande inför överbefälhavaren.

Befästningarnas allmänna anordnande, ändamålsenliga utförande

och gruppering komma således att bedömas vid sidan av chefen för det förvaltande

verket och på föredragning av dennes underordnade, under det att

verkschefen kommer att vara beslutande rörande medelsanvändningen. Eu

sådan organisation kan lätt få till följd slitningar inom den högsta ledningen

eller också att chefen för ämbetsverket icke kommer att i realiteten utöva inflytande

på den betydelsefulla del av den honom anförtrodda förvaltningen,

som avser befästningsväsendet. Det kan heller icke anses ändamålsenligt,

att en av chefens underordnade har att ensam taga befattning med anställnings-,

utbildnings- och befordringsfrågor för så stor och betydelsefull del

av personalen, som fortifikationskåren utgör.

Marinförvaltningen har ansett, att liksom en militär innehavare av chefsposten

förutsatts skola vara tekniker (fortifikationsofficer) borde även krav

på teknisk utbildning uppställas beträffande en civil innehavare av befattningen.

För att befattningen skulle bliva lockande för en skicklig civil tekniker

måste dock sannolikt högre lön erbjudas än vad utredningen upptagit.

Lönenämnderna ha ifrågasatt, huruvida icke befattningen såsom chef för

det nya ämbetsverket borde inrättas enbart såsom civil tjänst och härom anfört

följande.

Befattningen bör i så fall upptagas på C-planen i enlighet med utredningens

förslag och tillsättas medelst förordnande för viss tid. Den föreslagna placeringen

i 12 lönegraden synes emellertid lönenämnderna väl låg, särskilt

med beaktande av att det torde vara önskvärt att för denna befattning kunna

förvärva jämväl person från den enskilda byggnadsverksamheten. Om chefsbefattningen

upptages på C-planen, bör detta givetvis icke utgöra hinder för

att militär beställningshavare förordnas å tjänsten, därest lämplig sådan skulle

stå till förfogande för uppgiften. Han bör härvid kvarstå över stat.

I detta sammanhang ha lönenämnderna till behandling upptagit frågan

om chefskapet för fortifikationskåren och gjort följande uttalande.

Det synes mindre lämpligt att på sätt utredningen förordat anknyta befattningarna

såsom chef för fortifikationskåren och inspektör över rikets befästningar

till chefskapet över fortifikationsförvaltningen, därest detta innehaves

av militär, och i annat fall till chefskapet för befästningsavdelningen

inom fortifikationsförvaltningen. Enligt lönenämndernas mening bör chefen

för befästningsavdelningen alltid tjänstgöra såsom chef för fortifikationskåren

och inspektör för rikets befästningar.

Liknande synpunkter ha framförts av statens sakrevision, som ansett det

vara en oundgänglig förutsättning för verkets effektivitet, att chefsposten besattes

med en befattningshavare, som ägde speciell erfarenhet och kännedom

beträffande byggnadsteknisk och byggnadsorganisatorisk verksamhet. I allt

fall borde chefen vara generaldirektör, även om han tidigare innehaft militär

beställning.

Statens organisationsnämnd har intagit i huvudsak samma ståndpunkt som

lönenämnderna och sakrevisionen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Även svenska arkitekters riksförbund, svenska teknologföreningen och

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund ha framhållit,

att chefen för verket borde besitta högsta möjliga byggnadstekniska kvalifikationer.

1946 års utredning.

Inom utredningen har å ena sidan framförts den uppfattningen, att den

civiltekniskt och ekonomiskt betonade delen av arbetsuppgifterna motiverade,

att chefen borde vara civil; en sådan anordning syntes så mycket mindre möta

betänklighet som chefen för befästningsbyrån skulle vara en framstående

fortifikationsofficer. Å andra sidan har gjorts gällande, att verkschefen med

hänsyn särskilt till betydelsen av det nya ämbetsverkets uppgifter på befästningsområdet

borde vara militär. Utredningen har emellertid stannat för att

icke påyrka någon ändring i det av 1944 års utredning framlagda förslaget,

enligt vilket chefen skulle erhålla ställning antingen enligt löneplan C (generaldirektör)

eller enligt löneplan Öb. Vid detta sitt ställningstagande har

1946 års utredning tagit hänsyn till att spörsmålet om chefskapet för fortifikationsförvaltningen

torde komma i annat läge, därest nybyggnadsuppgifterna

efter ett antal år skulle flyttas från verket. Utredningen vill emellertid

framhålla, att chefspostens innehavare — vare sig han är civil eller militär

— bör äga framträdande teknisk och ekonomisk erfarenhet på byggnadsområdet.

Ur organisatorisk synpunkt anser utredningen det mindre ändamålsenligt,

att chefskapet för fortifikationskåren och uppdraget att vara inspektör över

befästningarna i vissa fall skulle förenas med befattningen såsom chef för

ämbetsverket och i andra fall med chefskapet för verkets befästningsbyrå.

Utredningen förordar för sin del, att med den nu tilltänkta organisationen

berörde byråchef skall vara kårchef och befästningsinspektör.

Vidkommande löneställningen för ämbetsverkets chef har utredningen, med

hänsyn till den för närvarande gällande lönegradsplaceringen för andra verkschefer

— särskilt byggnadsstyrelsens chef — icke funnit anledning frångå

1944 års utrednings förslag om placering i lönegrad C 12 för en civil och

Öb 5 för en militär innehavare av chefsbefattningen.

D. Allmänna grunder för personalberäkningarna m. m.

1944 års utredning.

De allmänna spörsmål, som utredningen här upptagit till behandling, avse

dels anställningsformerna för ämbetsverkets civila personal och dels sättet

för avlöningskostnadernas bestridande. Därjämte har utredningen i förevarande

sammanhang lämnat en översikt över omfattningen av de förvaltningsobjekt

av skilda slag, varmed verket skulle taga befattning. Utredningen härvid

hithörande överväganden efter grova linjer indelat verkets arbetsuppgifter

i å ena sidan underhålls- och förvaltningsverksamhet (varmed jämställts

planläggnings-, forsknings- och konstruktionsuppgifter för befästningsändamål)

och å andra sidan nybyggnadsverksamhet.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Beträffande anställningsformerna har utredningen kommit till den

uppfattningen, att den personal, som vore erforderlig för underhålls- och förvaltningsverksamhetens

handhavande, principiellt borde givas så fast anställning

som möjligt. Av vissa skäl, bland annat vanskligheten att bedöma den

framtida omfattningen av befästningsuppgifterna, hade utredningen dock

stannat för att föreslå, att huvuddelen av befattningarna tills vidare skulle

givas extra ordinarie karaktär. Efter någon tid borde dock större delen av

personalen överföras till ordinarie stat. Den personal, som med säkerhet erfordrades

inom den centrala administrationen för den lägsta nybyggnadsverksamhet,

varmed man rimligen kunde räkna, borde även givas fastare anställning.

Ett fåtal chefsbefattningar borde här placeras på löneplan C. Övrig

personal av nyssberörda kategori borde upptagas såsom extra ordinarie. Den

personal återigen, som erfordrades på byggnadsplatserna — såsom kontrollanter

och arbetsledare — syntes med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär

och de högst betydande växlingarna i behovet av sådan arbetskraft få givas

mera tillfällig anställning.

Utredningen har ansett, att avlöningsko st naderna för all personal,

som erfordrades för underhålls- och förvaltningsverksamheten, borde bestridas

från avlöningsanslag. Beträffande den med nybyggnadsverksamhet

sysselsatta personalen hade inom utredningen uttalats den meningen, att all

sådan personal borde avlönas från vederbörande byggnadsanslag för att en

rättvisande bild av byggnadskostnaderna skulle erhållas. Utredningens

majoritet — vars mening icke delats av ledamoten Lindh —- hade emellertid

med hänsyn till de i direktiven för försvarets sakanslagsutredning uppdragna

riktlinjerna för avlöningskostnadernas bestridande sett sig föranlåten

att utgå från att avlöningen för den till den centrala administrationen fastare

knutna personalen borde bestridas av avlöningsanslag, medan däremot avlöningskostnaderna

för den personal, som mera tillfälligt erfordrades inom

den centrala administrationen, ävensom för all personal å arbetsplatserna

syntes böra belasta byggnadsanslagen.

Yad angår den översikt över förvaltningsobjektens omfattning,

som utredningen i förevarande sammanhang lämnat såsom ett allmänt underlag

för de följande personalberäkningarna, torde i huvudsak få hänvisas till

betänkandet. Här må endast återgivas vissa uttalanden angående nybyggnadsverksamheten.

Utredningen har förklarat sig icke kunna ingå på något bedömande av

frågan, i vilken omfattning utförande av nybyggnadsarbeten på befästningsområdet

kunde komma till stånd i framtiden. Vid personalberäkningarna

hade utredningen heller icke medtagit någon personal avsedd enbart för utförande

av befästningsanläggningar utan förutsatt, att för sådant ändamål

erforderlig personal finge anställas med anlitande av de anslag, som kunde

komma att anvisas för arbetenas utförande. Beträffande nybyggnadsbehovet

i övrigt hade utredningen vid samråd med vederbörande förvaltningsmyndigheter

erfarit, att för dessa myndigheter vore känt ett högst betydande behov

av ny- och ombyggnader för försvaret, vilket byggnadsbehov borde tillgodo
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

ses efter genomförande av femårsplanen för försvarets utbyggnad. Utredningen

hade emellertid icke ansett sig kunna lägga det sålunda angivna byggnadsbehovet

till grund för några beräkningar av den för nybyggnadsverksamhet

erforderliga personalen hos den nya fortifikationsförvaltningen. Utredningen

hade därför undersökt, i vilken omfattning nybyggnader och därmed

jämställda förändringsarbeten i fråga om husbyggnader och andra specialbyggnader

än flygfält förekommit vid försvarsgrenarna under budgetåreu

från och med 1933/34 till och med 1937/38. Därvid hade befunnits, att medeltalet

per budgetår av kostnader för sådan byggnadsverksamhet uppgått till

i avrundat tal 3,6 miljoner kronor. Med ledning härav hade utredningen ansett

sig kunna utgå från en nybyggnadsvolym om cirka 4 miljoner kronor per

år såsom det minimum, varmed man rimligen måste räkna inom försvarets

förvaltningsområde.

Yttranden.

Frågan i vilken utsträckning den civila personalen bör givas ordinarie

anställning har berörts i ett flertal yttranden.

Statens organisationsnämnd har funnit det angeläget att personalen vid

centralförvaltningen — såsom utredningen föreslagit — anställdes på sådana

villkor, att erforderliga ändringar i personalstaterna utan svårighet

kunde vidtagas, sedan den föreslagna detalj organisationen och det därav betingade

personalbehovet hunnit att ingående prövas och organisationsundersökningar

kunnat utföras.

Riksrälcenskapsverlcet har heller intet haft att erinra mot att, till dess tillräcklig

erfarenhet vunnits rörande organisationens ändamålsenliga ordnande,

allenast vissa befattningar uppfördes på ordinarie stat. Ämbetsverket förutsatte

emellertid, att berörda fråga vid lämplig tidpunkt upptoges till omprövning,

varvid sådana befattningar, med vilka vore förenade arbetsuppgifter av

mera stadigvarande natur, borde överföras från extra ordinarie till ordinarie

stat.

Lönenämnderna ha visserligen ansett försiktigheten bjuda, att ett relativt

stort antal befattningar endast gåves extra ordinarie ställning, när det gällde

att pröva en helt ny organisation, men ha dock ifrågasatt, om icke — bland

annat av rekryteringsskäl — ordinarie befattningar borde kunna upptagas till

något större antal än utredningen förordat.

Marinförvaltningen har ansett det vara av största betydelse, att flertalet

befattningshavare åtminstone framdeles kunde vinna så fast anställning som

möjligt, och förordat överförande av vissa av utredningen upptagna extra

ordinarie befattningar till ordinarie.

En kraftig utökning av antalet ordinarie befattningar har påyrkats av

försvarets civila tjänstemannaförbund, statsverkens ingenjörsförbund och

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund. I den mån

en prövotid ansåges erforderlig, innan vissa befattningar överfördes på ordinarie

stat, borde denna tid icke utsträckas längre än till ett fåtal år.

Vidkommande frågan om sättet för avlöningskostnadernas be
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

stridande ha försvarets civilförvaltning och riksräkenskapsverket anslutit

sig till utredningens förslag. Civilförvaltningen har tillagt, att normerande

föreskrifter för anställande av personal med avlöning från sakanslag borde

meddelas av Kungl. Maj:t.

Försvarets salcanslagsutredning har icke heller funnit anledning till erinran

mot utredningens förslag i fråga om de avlöningskostnader, som skulle bestridas

från avlöningsanslag. Däremot har sakanslagsutredningen ansett, att

även kostnaderna för viss personal, som utredningen föreslagit skola avlönas

från sakanslag, borde bestridas från avlöningsanslag. Sakanslagsutredningen

har härutinnan anfört i huvudsak följande.

Enligt sakanslagsutredningens mening bör icke blott ordinarie och extra

ordinarie personal utan även extra och tillfälliga befattningshavare, som vid

den centrala myndigheten anställas för underhålls- och förvaltningsverksamhet

eller nybyggnadsverksamhet avlönas av medel från avlöningsanslag. I den män

det för utförande av ett omfattande befästningsarbete eller för annat speciellt

byggnadsföretag behöver anställas särskild personal, bör således även denna

personal avlönas från avlöningsanslag. För detta ändamål bör i avlöningsstaten

för vederbörande verk upptagas en särskild post för avlönande av tillfällig

personal, vilken avlöningspost vid en onormal utvidgning av nybyggnadsverksamheten

bör förstärkas i erforderlig mån. Däremot torde avlöningskostnaderna

för kontrollanter och arbetsledare böra — på sätt fortifikationsoch

byggnadsförvaltningsutredningen föreslagit — bestridas med medel från

de anslag, som anvisas för de särskilda byggnadsföretagen.

I detta sammanhang torde även få lämnas en redogörelse för sådana i yttrandena

gjorda uttalanden rörande personalens omfattning, lönegradspl*acering,

befordringsförhållanden m. m., vilka äro av mera vittgående innebörd

och icke lämpligen kunna redovisas vid behandlingen i det följande av beräkningarna

för varje särskild underavdelning inom det nya ämbetsverket.

Till en början återgivas härvid vissa rent allmänna synpunkter på

utredningens personalberäkningar och förslag till lönegradsplaceringar.

Yissa av de här ifrågavarande uttalandena äro så allmänt

hållna, att de syfta icke blott på den nya fortifikationsförvaltningen utan

även — och i något fall främst — på den regionala och lokala organisation,

som utredningen föreslagit vid alternativ I.

Flygförvaltningen har med instämmande av chefen för flygvapnet framhållit

som sin uppfattning att utredningen underskattat omfattningen av de

arbetsuppgifter vilka, såvitt nu kunde bedömas, skulle åvila fastighetsförvaltningsorganen

under överskådlig framtid. Förslagen vore således underdimensionerade.

Flygförvaltningen har närmare utvecklat sin uppfattning på

följande sätt.

Därmed menar flygförvaltningen, att den fasta personal, som avses för

nybyggnadsändamål, icke torde förslå för den minsta arbetsbeläggning, som

kan tänkas förekomma — kostnaderna för varje ökning därutöver förutsättas

ju skola bestridas från byggnadsmedel — och att personaluppsättningen i

övrigt icke motsvarar arbetets verkliga omfattning. Emellertid inser flygförvaltningen

de skäl, som föranlett utredningen att framgå med synnerlig försiktighet,

och har därför icke funnit tillräcklig anledning att nu påkalla en

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj-.ts proposition nr 142.

förstärkning av den föreslagna personaluppsättningen utom i vissa särskilda

hänseenden.

Arméns f ortifikationsf örvaltning har givit uttryck åt enahanda uppfattning

beträffande förvaltningsorganisationen i dess helhet.

Fortifikationsförvaltningen har vidare framhållit, att den antagna mininaivolymen

för försvarets nybyggnadsverksamhet, 4 miljoner kronor per år, vore

alltför låg, och ansett denna nybyggnadsvolym kunna tjäna såsom underlag

för personalberäkningarna endast om ett särskilt utredningsanslag ställdes

till förfogande.

Chefen för armén har icke kunnat frigöra sig från intrycket, att utredningens

förslag blivit påverkat därav, att arbetsbelastningen vid de organ,

som utredningen omfattat, under beredskapstiden liksom även under den

tid, då förslaget uppgjorts, varit mycket omfattande och kunde förväntas

bliva så ytterligare en tid. För normala fredsförhållanden syntes mera

restriktiva personalberäkningar kunna göras.

Byggnadsstyrelsen har ansett, att organisationen vore alltför omfattande

och dyrbar och att en betydande nedskärning av densamma kunde äga rum.

Styrelsen har till belysande av sin uppfattning sökt göra vissa jämförelse med

förhållandena inom styrelsens eget verksamhetsområde. Rörande den närmare

innebörden av dessa jämförelser torde få hänvisas till handlingarna i

ärendet.

Försvarets civilförvaltning har förklarat sig svårligen kunna ingå på något

becfömande av personalbehovet för det nya ämbetsverket, enär betänkandet

ej lämnade tillräckligt underlag härför. Ej heller för bedömande av föreslagna

löneställningar gåve betänkandet tillräcklig ledning. Det ville emellertid förefalla,

som om lönegradsplaceringen framför allt vad beträffade teknisk personal

i chefsbefattning i allmänhet vore för hög.

Lönenämnderna och försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha även

funnit, att beträffande flertalet föreslagna befattningar de av utredningen

lämnade uppgifterna icke vore tillräckliga för ett bedömande av de föreslagna

lönegradsplaceringarna. Lönenämnderna ha därför i huvudsak måst begränsa

sig till att yttra sig rörande vissa chefsbefattningar samt till vissa mera allmänna

uttalanden rörande befattningarnas löneställning.

Statskontoret, som ansett förvaltningsorganens inre organisation och personalbehov

m. m. vara frågor, som i huvudsak undandroge sig statskontorets

bedömande, har inskränkt sig till att framhålla angelägenheten av att

tjänsterna i en blivande militär byggnadsförvaltning erhölle en löneplacering,

som anslöte sig till sedvanliga löneregleringsprinciper. Särskilt beträffande

vissa avdelningschefer, som av utredningen hänförts till lönegraderna C 8

och C 7, syntes en omprövning av löneställningen böra ske.

Marinförvaltningen har uttalat, att det vore av utomordentlig betydelse att

avlönings- och anställningsförhållandena bleve sådana, att det nya ämbetsverket

kunde med framgång konkurrera med den civila marknaden om teknisk

och administrativ personal. Så syntes ej vara förhållandet med utred
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

ningens förslag. Förvaltningen ifrågasatte, om icke viss personal i chefsbefattningar

måste placeras i högre lönegrader än de av utredningen föreslagna.

Svenska teknologföreningen har såsom allmänt omdöme uttalat, att föreslagen

löneställning i flera fall syntes för låg för att tekniker med erforderliga

kvalifikationer skulle kunna förvärvas och behållas för de tekniskt-ekonomiskt

betydelsefulla och omfattande uppgifter, varom här vore fråga.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har förklarat sig icke ha kunnat biträda

den av utredningen tillämpade principen att basera ämbetsverkets organisation

på en relativt liten tjänstemannakår med fastare anställningsform.

Alla utvägar borde prövas att säkra en jämn sysselsättning inom verket, så

att ett större antal befattningar av fastare art kunde inrättas. Härom har

förbundet anfört bland annat följande.

En möjlighet för åstadkommande av en organisation efter de principer,

som förbundet här framfört, torde vara att i likhet med frågan om försvarets

fabrikers och örlogsvarvens fredsdrift undersöka, huruvida även för försvarets

byggnadsförvaltning i viss utsträckning »civil drift» vore genomförbar.

Detta skulle innebära, att förvaltningen vid »lågkonjunktur» inom försvaret

kunde beredas möjlighet att för statliga, kommunala och enskilda företag

utföra vissa byggnadsarbeten.

Av övriga uttalanden med mera allmän räckvidd må här återgivas

följande.

Försvarets civilförvaltning har uttalat, att det ville förefalla, som om icke

oväsentliga personalbesparingar kunde vinnas genom vissa centraliseringsåtgärder.

Flertalet av de nämnda centraliseringsåtgärderna ha redan i det

föregående berörts. Här må återgivas civilförvaltningens uppfattning om

möjligheter att rationalisera diarieföringen vid det nya ämbetsverket. Förvaltningen

anför härom följande.

Registrering av ärenden har ansetts böra fördelas på de olika avdelningarna,

administrativa byrån och konstruktionskontoret. För ändamålet har föreslagits

inrättande av särskilda expeditioner vid nämnda organisationsenheter.

Såsom registrator skulle enligt förslaget tjänstgöra kansliskrivare i 11 lönegraden

utom vid administrativa byrån, där registratorsgöromålen ansetts böra

omhänderhas av ett kanslibiträde i 7 lönegraden. Att inrätta särskilda expeditioner

vid sidan av ämbetsverkets chefsexpedition förefaller innebära en överorganisation.

Civilförvaltningen vill ifrågasätta, huruvida icke registratorsgöromålen

borde kunna centraliseras till chefsexpeditionen och där omhänderhavas

av en kansliskrivare i lönegrad A 11, eventuellt med biträde av ett

kanslibiträde i 7 lönegraden. För diarieföring, rotelföring in. m. av ärenden

å de olika organisationsenheterna torde det vara tillfyllest med kanslibiträden

i 7 lönegraden.

Marinförvaltningen har uppehållit sig vid vissa kompetensspörsmål och

förklarat, att sådana för personal med teknisk utbildning avsedda befattningar,

som icke krävde vare sig officersutbildning eller teknisk specialutbildning,

borde kunna besättas antingen med en civil eller med en militär

tekniker (fortifikationsofficer).

Bihany till riksdagens protokoll 11)47. 1 sand. Nr 142.

383 47 (i

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Iiungl. Maj:ts proposition nr 142.

Förvaltningen har vidare ifrågasatt, om icke proportionen mellan befästnings-

och kasernavdelningarnas personal vore alltför mycket till förmån för

befästningssidan.

Lönenämnderna ha gjort vissa uttalanden av mera allmän räckvidd rörande

användningen av pensionerad personal samt löneställning och tjänstebeteckningar

för vissa kategorier av ingenjörpersonal. Härom ha lönenämnderna

anfört i huvudsak följande.

Arvodesbefattningar för pensionerade officerare och underofficerare synas

lönenämnderna böra inrättas för arbetsuppgifter, vilka fordra militär sakkunskap,

ehuru de i och för sig icke äro så krävande, att beställningshavare

på aktiv stat bör tagas i anspråk för desamma. Huruvida tillräcklig återhållsamhet

i detta hänseende iakttagits i föreliggande förslag, undandrager sig

lönenämndernas bedömande.

Yad särskilt angår de för tekniker avsedda civila befattningarna ha lönenämnderna

uppmärksammat, att utredningen för arbetsuppgifter, som torde

böra handhas av civilingenjör eller person med däremot svarande kvalifikationer,

i vissa fall räknat med befattningshavare i 24 lönegraden. Det kan

ifrågasättas, om en tillfredsställande rekrytering av dessa befattningar erhålles,

med mindre att de placeras i 26 lönegraden.

Beträffande ingenjöi sbefattningarna torde vidare enhetliga benämningar

böra genomföras i de olika lönegraderna. Sålunda böra enligt lönenämndernas

mening biträdande ingenjörer och konstruktörer av 3. klass benämnas ingenjörer.

Samma benämning torde böra komma till användning å de befattningar

i 21 lönegraden, för vilka utredningen föreslagit benämningarna byråingenjör

och konstruktör av 2. klass. Slutligen synes konstruktör av 1. klass

(Eo 24) böra utbytas mot byråingenjör.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har påpekat, att med den av utredningen

föreslagna fördelningen på olika lönegrader av befattningar för

teknisk personal en viss befordringsspärr för dylik personal skulle uppstå

vid lönegrad Eo 18, och påfordrat en personalfördelning, där speciellt mellangraderna

18—21 bättre tillgodosåges. Vidare har förbundet ifrågasatt, om

det kunde vara riktigt att vid ett verks omorganisation inrätta befattningar

för pensionerad personal annat än i enstaka specialfall. Anordningen vore

icke ägnad att skapa erforderlig kontinuitet i arbetet. Några formella krav

på viss examen såsom förutsättning för erhållande av viss för teknisk personal

avsedd befattning borde icke uppställas annat än i rena undantagsfall.

I stället borde största möjliga hänsyn tagas till de personliga kvalifikationerna

och vederbörandes lämplighet för befattningen i fråga. Vissa förändringar

beträffande de av utredningen föreslagna tjänstebenämningarna borde vidtagas.

Sålunda borde benämningarna ritare för befattningshavare i lönegrad

Eo 15 och biträdande ingenjör (Eo 18) ändras till ingenjör. Benämningen

konstruktör av olika klasser vore föråldrad och borde utgå. Några befattningar

i lönegrad Eo 11 avsedda för teknisk personal (ritare) borde icke förekomma,

då dylika befattningar i avlöningshänseende icke motsvarade vare

sig befattningshavarnas kvalifikationer eller arbetsuppgifter. Tjänsterna

i fråga borde utbytas mot ingenjörsbefattningar i Eo 15.

Statsverkens ingenjör sförbund har framhållit, att det ur rekrvteringssyn
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

punkt vore av största betydelse, att en fast befordringsgång ordnades för

den yngre ingenjörspersonalen, och framlagt preciserade förslag härutinnan.

Förbundet har vidare påpekat, att en spärr i befordringshänseende för den

civile teknikern förelåge genom att vissa av de i betänkandet upptagna chefsposterna

föreslagits vikta för fortifikationsofficerare. Befattning som förste

byråingenjör borde i överensstämmelse med förhållandena vid vissa andra

statliga verk placeras i 27 i stället för den i betänkandet föreslagna 26 lönegraden.

I övrigt borde tjänstebenämningarna justeras på sätt försvarets

civila tjänstemannaförbund föreslagit och befattningarna i Eo 11 uppflyttas

till 15 lönegraden.

Beträffande detaljerna i förbundets förslag, vilket innefattar ganska långtgående

ökningar av antalet tekniska befattningar särskilt å befästningsavdelningens

konstruktionssektion och å konstruktionskontoret samt i viss mån

anknytes till det av förbundet framlagda särskilda organisationsförslaget, torde

få hänvisas till handlingarna i ärendet.

1946 års utredning.

Innan utredningen ingår på några andra problem, som röra personalen vid

den nya fortifikationsförvaltningen, anser sig utredningen böra beröra frågan

om underlaget för personalberäkningarna eller med andra ord

verkets arbetsvolym.

Lika litet som 1944 års utredning anser sig 1946 års utredning kunna ingå

på något bedömande av frågan, i vad mån nybyggnad av egentliga befästningar

kan komma att utföras i fredstid. Även 1946 års utredning har

därför ansett sig böra underlåta att vid personalberäkningarna medtaga

några befattningshavare, som enbart skulle svara för utförande av dylika

nybyggnadsarbeten. I den mån anslag komma att anvisas för byggande av

befästningar, torde dessa anslag få anlitas för anställande av den administrationspersonal,

som kräves för arbetenas genomförande.

Nödvändigheten av att redan under normala fredsförhållanden bedriva

planläggnings-, forsknings- och konstruktionsverksamhet för befästningsändamål

har till fullo klarlagts under den gångna beredskapstiden. I vilken omfattning

sådan verksamhet bör förekomma är emellertid en fråga om avvägning

mellan olika militära behov. Ehuru överbefälhavaren i sitt yttrande

icke haft erinran att göra mot den personaluppsättning, som 1944 års utredning

föreslagit för ifrågavarande verksamhet, anser likväl 1946 års utredning,

att särskild försiktighet bör iakttagas vid personalberäkningarna, så länge

ännu försvarsfrågan i stort icke erhållit sin lösning. Utredningen kommer

därför att föreslå vissa reduceringar i det av 1944 års utredning framlagda

förslaget i denna del.

Yad sedan angår den egentliga underhålls- och förvaltningsverksamheten,

föreligger i stort sett ett ganska fast underlag för personalberäkningarna.

Man känner omfattningen av de förvaltningsobjekt av skilda slag, varmed det

nya ämbetsverket skulle taga befattning. Yad som i denna del komplicerar

beräkningarna av personalen vid centralorganet är främst frågan om den regio
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

nala och lokala förvaltningens ordnande. Att taga ställning till denna fråga

har legat utanför utredningens uppdrag. Emellertid saknar utredningen anledning

antaga, att icke tyngdpunkten i underhållsorganisationen åtminstone

beträffande armén och marinen skall — såsom 1944 års utredning förordat —

förläggas till de underlydande myndigheterna. Utredningen utgår från att

dessa myndigheter komma att tillföras för ändamålet erforderlig byggnadsteknisk

expertis. Beträffande flygvapnet har 1944 års utredning ansett, att

dess behov av sakkunskap för husbyggnadsunderhåll skulle tillgodoses direkt

från den nya fortifikationsförvaltningen, och föreslagit, att ämbetsverket

skulle utrustas med fast personal härför. Det synes 1946 års utredning vara

att föregripa prövningen av frågan om den regionala och lokala byggnadsförvaltningens

ordnande, om man nu för flygvapnets del skulle acceptera det av

1944 års utredning framlagda förslaget. 1946 års utredning anser sig därför

böra föreslå, att de fastare befattningar, som 1944 års utredning för nämnda

ändamål upptagit inom centralförvaltningen, skola utgå ur organisationen.

I stället bör anslagsposten för tillfälligt anställande av personal uppräknas,

så att erforderlig hjälp i tekniskt avseende kan lämnas flygvapnets lokalmyndigheter,

intill dess regional- och lokalorganisationen fått sin slutliga utformning.

Med angivna utgångspunkter kommer man till mycket försiktiga beräkningar

beträffande huvuddelen av den fastare underhållspersonalen vid centralorganet.

Detta medför i sin tur, att beräkningarna icke rubbas, även om

en ny försvarsorganisation skulle innebära, att enstaka etablissement bleve

obehövliga för försvaret. Endast väsentliga nedskärningar i försvarsorganisationen

synas medföra behov av omprövning av de sålunda gjorda beräkningarna.

Såsom utredningen redan tidigare framhållit, föreligga numera möjligheter

att för ett antal år framåt bedöma den verkliga omfattningen av nybyggnadsverksamheten

för andra försvarsändamål än egentliga befästningar. De av utredningen

i sådant hänseende verkställda undersökningarna ha givit vid handen,

att ifrågavarande nybyggnadsverksamhet — till den del densamma

skulle ankomma på den nya fortifikationsförvaltningen — under de närmaste

5 å 6 åren torde komma att genomsnittligen röra sig om cirka 30 miljoner

kronor per år. Enligt utredningens mening måste till grund för personalberäkningarna

för nybyggnadsändamål läggas angivna reella byggnadsvolym

och icke den av 1944 års utredning på lång sikt antagna minimivolymen.

Angående anställningsformerna för ämbetsverkets civila personal

kan utredningen i princip ansluta sig till de riktlinjer, som 1944 års utredning

följt, i vad gäller personal för underhålls- och förvaltningsverlcsamhet

(varmed jämställas planläggnings-, forsknings- och konstruktionsuppgifter

för befästningar). Av den härför erforderliga personalen bör sålunda för närvarande

allenast en mindre del beredas ordinarie anställning. Återstoden av

berörda personal torde nu få anställas såsom extra ordinarie. Sedan den nya

organisationen prövats under någon tid, bör ytterligare ett antal befattningar

överföras till ordinarie stat. Frågan om anställningsformerna för den för

nybyggnadsverksamhet behövliga personalen har kommit i ändrat läge genom

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

den numera föreliggande vetskapen om att nämnda verksamhet, därest icke

oförutsedda omständigheter tillstöta, kommer att under åtskilliga år bliva

av betydande omfattning. Enligt utredningens mening kan man nu icke nöja

sig med att giva fastare anställning allenast åt den stomme av nybyggnadspersonal,

varmed 1944 års utredning räknat. Såsom förut påpekats ha försvarets

byggande organ redan under världskriget haft betydande personalsvårigheter

till följd därav, att de anställningar, som kunnat bjudas, varit lösliga och icke

förenade med pensionsrätt. Svårigheterna ha ökat efter krigets slut. Skulle

man nu försöka fortsätta på i huvudsak samma sätt under ytterligare 5 å 6

år, bleve personalläget säkerligen sådant, att allvarliga risker för svåra tekniska

och ekonomiska misslyckanden skulle uppstå. För att undvika detta

torde det bliva nödvändigt att nu reglera anställningsförhållandena för en

betydande del av personalen och genom extra ordinarie anställning tillförsäkra

densamma rätt till pension. En sådan anordning synes fullt överensstämma

med intentionerna för den lönereglering, som enligt statsmakternas

föregående år fattade beslut genomföres från och med den 1 juli 1947. Givetvis

måste man dock, när det gäller att reglera anställningsförhållandena för

nybyggnadspersonalen, framgå med försiktighet. Enligt utredningens uppfattning

bör åtminstone hälften av den personal, som för angivna uppgifter

bedömes erforderlig, alltjämt bibehållas i mindre fasta anställningsformer.

Med ett dylikt tillvägagångssätt torde goda möjligheter föreligga att bereda

den extra ordinarie nybyggnadspersonalen fortsatt anställning i statens tjänst,

därest, på sätt utredningen ifrågasatt, ett för civil och militär nybyggnadsverksamhet

gemensamt organ skulle komma att framdeles tillskapas. En förutsättning

är dock, att under mellantiden återhållsamhet iakttages, även när

det gäller att inrätta nya ordinarie och extra ordinarie tjänster för nybyggnadspersonal

inom byggnadsstyrelsen. Ett fåtal inom den nya fortifikationsförvaltningens

nybyggnadsorgan erforderliga chefsposter, vars innehavare måhända

bliva svåra att placera vid en sammanslagning, torde böra upptagas på

löneplan C och tillsättas på förordnande för en tid av högst sex år.

Utredningen anser i likhet med 1944 års utredning, att avlöningskostnaderna

för de befattningshavare, som erfordras för underhålls- och förvaltningsverksamheten,

böra bestridas från avlöningsanslag. Däremot har utredningen

funnit övervägande skäl tala för att kostnaderna för all med nybyggnadsuppgifter

sysselsatt personal böra belasta nybyggnadsanslagen, i huvudsaklig anslutning

till vad som nu är fallet inom byggnadsstyrelsen. Att så sker synes

betydelsefullt för att erhålla i görligaste mån rättvisande värden å de nya

byggnaderna. Anordningen är också att förorda därför, att man då bättre

än eljest kan skilja mellan nybyggnadspersonalen å ena sidan samt underhålls-

och förvaltningspersonalen å andra sidan. Med tanke på en framtida

sammanslagning av civil och militär nybyggnadsverksamhet synes det önskvärt,

att den nyssberörda åtskillnaden mellan olika personalkategorier så långt

möjligt upprätthålles. Emellertid böra ordinarie befattningar och extra ordinarie

befattningar i högre lönegrad än 21 upptagas på personalförteckningen

för den nya fortifikationsförvaltningen, även i den mån avlöningskostna
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

derna skola utgå av sakanslag. Det torde sedan ankomma på Kungl. Maj:t

att fastställa en avlöningsstat för all personal med avlöning från byggnadsanslagen.

Med angivna utgångspunkter har det icke synts utredningen

erforderligt att nu förebringa beräkningar rörande behovet av annan

sakanslagsavlönad personal än sådan i lönegrad 21 eller däröver och med

ordinarie eller extra ordinarie anställning. Behovet av lägre personal med

fastare anställning och av tillfälligt anställd personal torde böra prövas av

Kungl. Maj:t i samband med fastställande av avlöningsstat för nybyggnadspersonalen.

Beträffande de av 1944 års utredning använda t j äns teb enämningarna

för teknisk personal anser 1946 års utredning, att vissa jämkningar

böra vidtagas. Utredningen ansluter sig härutinnan till vad lönenämnderna

förordat — dock att benämningen för befattningarna i lönegrad 21 torde böra

bliva byråingenjör.

E. De särskilda underavdelningarna inom ämbetsverket.

Vid behandlingen av detaljfrågorna rörande den nya fortifikationsförvaltningens

inre organisation och personalbehov avser jag att så långt möjligt

följa den uppställning, som 1944 års utredning använt. Såsom rubriker för

de särskilda avsnitten i framställningen kommer jag dock att använda de

av 1946 års utredning föreslagna benämningarna å underavdelningarna inom

ämbetsverket.

Det skulle föra för långt att för varje underavdelning återgiva de av 1944

års utredning lämnade redogörelserna för omfattningen av de förvaltningsobjekt,

med vilka underavdelningen skulle taga befattning, och de motiveringar

i övrigt, som förebragts för beräkningarna av personalbehovet. Härutinnan

hänvisar jag i huvudsak till utredningens betänkande. I.

I. Befästningsbyrån.

1944 års utredning.

Enligt utredningens mening borde det tillkomma den av utredningen föreslagna

befästningsavdelningen att handlägga ärenden, som anginge planläggning,

konstruktion och underhåll av befästningar, luftvärns- och luftbevakningsanordningar

samt bergrumsanläggningar, fortifikatoriska rustningsplaner,

byggnadstekniskt luftskydd, kollektivt gasskydd och maskering, att bedriva

forsknings- och försöksverksamhet inom avdelningens arbetsområde ävensom

att föra register över befintliga befästningar och deras tillstånd.

Med hänsyn till arten av de uppgifter, som skulle åvila avdelningen, borde

chefen för densamma vara fortifikationsofficer. Såsom verkschefens närmaste

man på det fortifikatoriska området komme avdelningschefen att få ett betydande

ansvar i fråga om planläggningen av rikets fasta försvar och ett omfattande

arbete beträffande underhåll och modernisering av det stora antal

befästningsanläggningar, som numera funnes i landet. När en större utbyggnad

av landets befästningssystem ansåges böra ske, komme ansvaret, icke minst det

ekonomiska, att ökas i mycket hög grad. Vidare borde avdelningschefen järn
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

väl vara chef för fortifikationskåren och inspektör över rikets befästningar,

därest chefen för fortifikationsförvaltningen vore civil. Med hänsyn till angivna

förhållanden syntes avdelningschefen böra placeras i lönegrad Öb 2.

Befattningen borde uppföras på fortifikationskårens stat.

Avdelningen borde indelas i tre byråer: en mobiliseringsbyrå, en anläggningsbyrå

samt en forsknings- och konstruktionsbyrå, envar med en regementsofficer

ur fortifikationskåren såsom chef. Vidare borde till avdelningen höra

en gemensam expedition.

Mobiliseringsbyrån skulle handlägga ärenden angående fortifikatoriska rustningsplaner,

befästningsstabernas mobilisering samt anskaffning, vård och

underhåll av fortifikatorisk materiel. Det borde ankomma på byrån att inspektera

underlydande myndigheters krigsförberedelsearbete på det fortifikatoriska

området samt att registrera befintliga befästningsanläggningar.

Byrån syntes böra indelas i en rustningssektion och en mobiliseringssektion.

Till byrån borde höra ett befästningsarkiv.

På rustningssektionen syntes böra ankomma att biträda försvarsstaben vid

förberedande rekognosceringar av de områden, för vilka fortifikatoriska rustningsplaner

eller för utförande i fredstid avsedda befästningsplaner skulle upprättas,

att uppgöra grundläggande fortifikatoriskt-tekniska direktiv, vilka vid

sidan av försvarsstabens taktiska anvisningar skulle tjäna till efterrättelse vid

utarbetandet inom militärbefälsstaberna eller vid kustartilleriförsvaren av

rustningsplanerna, att granska inkomna utkast till sådana planer, att lämna

direktiv för den slutliga detaljbearbetningen av planerna samt att inspektera

den regionalt bedrivna rustningsplanläggningen. Sektionen borde vidare svara

för det direkta utarbetandet av sådana fortifikatoriska rustningsplaner, vilka

befunnes böra uppgöras centralt.

Personalen å sektionen syntes böra utgöras av två kompaniofficerare vid

fortifikationskåren, varav den ene sektionschef, en byråingenjör i Eo 21, två

ritare av 1. klass i Eo 15 samt en ritare av 2. klass i Eo 11.

Mobiliseringssektionen borde ha att handlägga ärenden, som avsåge befästningsstabernas

uppsättande och mobilisering. Det borde vidare ankomma på

sektionen att — i samarbete med byggnadskontoret — svara för upphandling

och erforderlig förrådshållning av byggnadsmaterial för den fortifikatoriska

rustningen ävensom för upprättande av krigsleveranskontrakt beträffande

material av nämnda slag. Sektionen borde även ombesörja anskaffning, modernisering,

vård och underhåll av fortifikatorisk materiel samt utöva förrådskontroll

beträffande densamma.

Chef för mobiliseringssektionen syntes böra vara en aktiv fortifikationsofficer

i kompaniofficersgrad. På sektionen borde vidare finnas en pensionerad

officer med arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa It), en pensionerad

underofficer (UO 7) och en biträdande ingenjör i Eo 18.

Pör befästnings arkiv et, vilket bleve av stor omfattning och av grundläggande

betydelse för viktiga delar av verksamheten i övrigt inom avdelningen, erfordrades

en pensionerad officer (Oa 10) såsom chef och två kanslibiträden

i Eo 7.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Anläggning sbyrån skulle svara för underhåll och modernisering av befintliga

befästningar samt för vården av bergrumsanläggningar. Det borde vidare

tillkomma byrån att granska och bearbeta sådana befästningsplaner, som skulle

utföras i fredstid, att projektera bergrumsanläggningar, att handha frågor om

medelsäskanden för befästnings- och bergrumsanläggningar samt att fungera

såsom beställare av dylika anläggningar, för vilkas utförande medel anvisats.

Å byrån borde även handläggas ärenden angående militärt byggnadstekniskt

luftskydd, kollektivt gasskydd och maskering.

Byrån syntes böra indelas i två sektioner: en underhållssektion och en nyanläggningssektion.

Underhålls sektionen borde handlägga ärenden angående underhåll och

modernisering av befästningar samt vård av luftskydds- och luftbevakningsanordningar.

Uppgifterna i dessa hänseenden syntes huvudsakligen böra avse

granskning av underlydande myndigheters förslag till underhålls- och moderniseringsarbeten,

framställningar om medelsanvisning för dessa ändamål, fördelning

av tillgängliga medel samt utfärdande av anvisningar för och kontroll av

de underlydande myndigheternas verksamhet. Sektionen borde vidare handlägga

ärenden, som avsåge underhållet av bergrumsanläggningar av olika slag

samt tillsynen av de i drivmedelsanläggningarna ingående tekniska anordningarna,

såsom cisterner, rörledningar och apparatur.

Chef för sektionen syntes böra vara en kompaniofficer vid fortifikationskåren.

Personalen borde vidare utgöras av en pensionerad officer i arvodesbefattning

(Oa 10), två byråingenjörer i Eo 24, vilka borde äga särskilda insikter

den ene i fråga om underhållet av bergrumsanläggningar och den andre

beträffande skötseln av oljelagringsanläggningar, en biträdande ingenjör i

Eo 18 samt en ritare av 2. klass i Eo 11.

Nyanläggningssektionen borde ha att granska och bearbeta samt kostnadsberäkna

de befästningsplaner eller delar av sådana planer, vilka skulle komma till

utförande i fredstid, projektera och kostnadsberäkna bergrumsanläggningar,

utarbeta framställningar till Kungl. Maj:t om anvisande av medel för de planerade

företagens genomförande, förvalta anvisade medel, svara för att direktiv

lämnades till forsknings- och konstruktionsbyrån om upprättande av konstruktions-

och arbetsritningar med tillhörande beskrivningar samt till vederbörande

regionala myndigheter eller byggnadskontoret om utförande av anläggningarna.

Sektionen borde vidare biträda byggnadskontoret vid kontrollen av de pågående

arbetena. Å sektionen syntes även böra handläggas ärenden angående byggnadstekniskt

luftskydd, kollektivt gasskydd och maskering.

Yad särskilt anginge sektionens uppgifter i fråga om maskeringsverksamhet

anmärkte utredningen, att sektionen avsåges skola icke blott handha hithörande

ärenden i fråga om de anläggningar, som skulle stå under ämbetsverkets egen

förvaltning, utan även övertaga av försvarsväsendets maskeringskommitté

under senare år handhavda uppgifter beträffande maskering i allmänhet av

byggnader och anläggningar m. m.

Å sektionen syntes böra tjänstgöra två kompaniofficerare vid fortifikationskåren,

av vilka den ene borde vara sektionschef och den andre avses för hand
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

läggning av ärenden angående luftskydd och maskering, en byråingenjör i

Eo 24 med särskilda insikter i fråga om projektering av bergrumsanläggningar

samt en ritare av 1 och en ritare av 2. klass, båda extra ordinarie.

Utredningen ansåge sig böra föreslå, att forsknings- och konstruktionsbyrån

skulle uppdelas på en forsknings- och för söks sektion samt en lconstruktionssektion.

Till byrån borde även anknytas ett bibliotek.

Forsknings- och för söks sektionen borde ha till uppgift att följa utvecklingen

inom vapentekniken och de områden av den civila tekniken, som ägde

betydelse för befästningsverksamheten, att tillvarataga och sammanställa inom

och utom landet gjorda erfarenheter av befästningsanläggningar och deras

motståndskraft samt att bedriva den forsknings- och försöksverksamhet på det

fortifikatoriska området, vilken betingades av den tekniska utvecklingen och

de insamlade erfarenheterna. Givet vore att sektionen även skulle medverka

vid lösandet av andra tekniska spörsmål, vilka vid arbetet inom avdelningen

befunnes böra ägnas särskild undersökning. Utredningen ville i detta sammanhang

särskilt understryka vad som från statens krisrevisions (sakrevisions)

sida upprepade gånger framhållits, nämligen att forskningen på befästningskonstens

område borde intensifieras och att för verksamheten måste avses

tillräcklig, omdömesgill och skicklig personal.

Chef för sektionen borde vara en civil tekniker med framstående kvalifikationer

såsom forskare. Denne syntes böra erhalla samma avlöningsförmåner

som avdelningschef vid försvarets forskningsanstalt och sålunda placeras i

högst lönegrad C 7. Befattningen borde tillsättas antingen på viss tid, högst

sex år, eller tills vidare. Ytterligare erfordrades en kompaniofficer ur fortifikationskåren,

en byråingenjör i Eo 24 samt en befattningshavare i Eo 10, vilkens

främsta uppgifter skulle vara att bearbeta och vårda sektionens filmmateriel.

Konstruktionssektionenborde ha att utarbeta de för avdelningens verksamhet

erforderliga konstruktionerna samt svara för distribution, registrering och redovisning

av de för byggnadsföretagen erforderliga ritningarna m. m. Sektionen

borde vidare, liksom hittills i viss utsträckning motsvarande underavdelning

inom arméns fortifikationsförvaltning, biträda andra militära och

civila myndigheter med råd i fråga om sådana speciella konstruktioner, beträffande

vilka sektionen hade särskild erfarenhet (t. ex. bergrumsanläggningar,

skyddstäckningar och detonationsskydd).

Sektionschef syntes böra vara en förste byråingenjör i Eo 26. Å sektionen

syntes vidare böra tjänstgöra en fortifikationsofficer i kompaniofficersgrad,

en konstruktör av 3. klass i Eo 18 samt två extra ordinarie ritare, varav en

av 1. och en av 2. klass.

För biblioteket, som borde omfatta allmän teknisk litteratur samt speciell

fortifikations- och militärbyggnadslitteratur, avsåges en pensionerad fortifikationsofficer

i arvodesbefattning (Oa 10). Förutom vården av biblioteket samt

anskaffning av aktuell in- och utländsk litteratur borde det åligga denne befattningshavare

att svara för redigering av en för fortifikationspersonalens

orientering avsedd publikation (Tekniska meddelanden), innehållande litteraturreferat,

redogörelser för utförda försök och framkomna forskningsresultat,

meddelanden om nykonstruktioner på befästningsomradet m. m.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 142

Den för avdelningen gemensamma expeditionen syntes böra förestås av en

departementsskrivare i Ca 17 på fortifikationskårens stat, vilken befattningshavare

borde ansvara för de hemliga handlingar, som i stor utsträckning

förekomme på avdelningen, samt biträda vid uppsättandet av skrivelser.

Vidare borde å expeditionen såsom registrator finnas en kansliskrivare i A 11.

Kontors- och vaktpersonalen beräknade utredningen för hela avdelningen

gemensamt till ett kanslibiträde i A 7, en expeditionsvakt i A 5, fyra kontorsbiträden

i lönegrad 4, därav två ordinarie och två extra ordinarie, samt fem

skrivbiträden i Eo 2.

Utredningen ansåge, att envar av de aktiva kompaniofficerare, vilka avsåges

såsom sektionschefer, borde utöver lön erhålla ett arvode, vilket, i enlighet

med vad som vore fallet med förvaltningsarvoden i allmänhet, syntes böra utgå

med 720 kronor för år. Antalet sådana arvoden för avdelningen skulle bliva

fyra.

Yttranden.

Arméns fortifikationsförvaltning har ansett den av utredningen föreslagna

organisationen för befästningsavdelningen lämplig.

Beträffande personalen har förvaltningen föreslagit högre löneställning

för de båda byråingenjörer i Eo 24, vilka skulle finnas å anläggningsbyråns

underhallssektion och vara specialister, den ene på underhåll av bergrumsanläggningar

och den andre på skötseln av oljelagringsanläggningar, ävensom

för den byråingenjör i samma lönegrad, vilken upptagits å nyanläggningssektionen

för projektering av bergrum. En uppflyttning syntes nödvändig såväl

med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, vilka skulle

åvila berörda befattningshavare, som på grund av konkurrensen om arbetskraft

med den utbildning och de kvalifikationer i övrigt, som erfordrades för

uppgifternas behöriga handhavande. Av de tre befattningarna borde en

placeras i Eo 28 och två i Eo 26.

Förvaltningen har vidare föreslagit, att personalen å forsknings- och konstruktionsbyråns

forsknings- och försökssektion skulle utökas med en ingenjör

i Eo 18 såsom biträde vid den betydelsefulla försöksverksamheten. Befattningen

såsom chef för konstruktionssektionen borde placeras i Eo 28 i stället

för av utredningen föreslagna Eo 26. Den högre löneställningen vore motiverad

av arbetets speciella natur och de stora krav, som måste ställas på sektionschefens

förmåga att snabbt och riktigt omsätta framkomna forskningsresultat

i nya eller ändrade befästningskonstruktioner. I övrigt borde personalen

å konstruktionssektionen utökas med två konstruktörer, den ene i Eo 24

och den andre i Eo 21. En sådan utökning vore nödvändig för att konstruktionsarbetet

skulle kunna ske i takt med forsknings- och försöksverksamhetens

framåtskridande. En eftersläpning därvidlag skulle medföra, att befästningsplanläggningen

försenades och att befintliga planer bleve omoderna i fråga

om det konstruktiva utformandet.

Marinförvaltningen har funnit benämningarna anläggningsbyrå och nyanläggningssektion

icke adekvata, enär byggandet av nya anläggningar enligt

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

utredningens förslag skulle utföras av byggnadskontoret. Då nyanläggningssektionen

syntes ha föga samhörighet med underhållssektionen, borde nyanläggningssektionen

under benämningen utredningssektion friställas och tillsammans

med kasernavdelningens utredningsorgan bilda en fristående utredningsbyrå.

Vid en organisation enligt utredningens alternativ I syntes dock

utredningsorganet och underhållssektionen inom befästningsavdelningen böra

parallellställas med mobiliseringsbyrån samt forsknings- och konstruktionsbyrån.

Biblioteket syntes böra utgå ur befästningsavdelningen och placeras

mera fristående, förslagsvis i anslutning till chefsexpeditionen, då även övriga

underavdelningar inom ämbetsverket hade behov av biblioteket.

Civilförsvarsstyrelsen har understrukit behovet av att inom den blivande

fortifikationsförvaltningen inrättades en särskild forsknings- och försökssektion.

Lönenämnderna ha förklarat sig beredda att tillstyrka avdelningschefens

placering i lönegrad Öb 2 endast under förutsättning, att han alltid tjänstgjorde

såsom chef för fortifikationskåren och inspektör över rikets befästningar.

Lönenämnderna ha vidare ifrågasatt, huruvida mobiliseringssektionen

å mobiliseringsbyrån bleve av den omfattning, att chefen för denna sektion

borde erhålla särskilt arvode å 720 kronor för år. Det kunde ifrågasättas,

om en tillfredsställande rekrytering kunde erhållas för de båda byråingenjörbefattningarna

å anläggningsbyråns underhållssektion med mindre

befattningarna uppflyttades från 24 till 26 lönegraden. För registratorn å

avdelningen syntes ha beräknats för hög lönegrad. En kontorist i 9 lönegraden

borde avses för befattningen. För övrigt kunde ifrågasättas huruvida

icke lämpligen de för departementsskrivarbefattningen avsedda arbetsuppgifterna

kunde läggas på en kontorsskrivare i 15 lönegraden, vilken samtidigt

skulle svara för registraturet med biträde av personal i högst 7 lönegraden.

Riksräkenskapsverket och statens sakrevision ha intagit samma ståndpunkt

i frågan om avdelningschefens lönegradsplacering som lönenämnderna. Riksräkenskapsverket

har vidare angivit, att nedflyttningen av befattningen, därest

avdelningschefen icke samtidigt vore chef för fortifikationskåren, borde ske

till lönegrad Oa 6. Vidare har ämbetsverket påpekat, att vederbörande militära

sektionschefer, för den händelse befästningsavdelningen i enlighet med

ämbetsverkets förslag ersattes av en befästningsbyrå, i allmänhet borde vara

majorer eller överstelöjtnanter.

Försvarets civilförvaltning har ifrågasatt, huruvida icke uppgiften att

bearbeta och vårda forsknings- och försökssektionens filmmateriel kunde anförtros

någon av befattningshavarna inom befästningsavdelningen såsom

bisyssla. Därest likväl prövades lämpligt, att för omhandlade arbetsuppgifter

avse en särskild tjänsteman, syntes dock arbetsuppgifterna icke vara av den

art och omfattning, att förmånligare löneställning borde ifrågakomma än

den för fotografer i allmänhet tillämpade lönegradsplaceringen, 8 lönegraden.

Vidare har civilförvaltningen ifrågasatt, huruvida icke de arbetsuppgifter,

vilka ansetts skola ombesörjas av departementsskrivaren i Ca 17, kunde övertagas

av annan personal inom avdelningen. Därest det likväl skulle prövas

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

ändamålsenligt att avdela en särskild befattningshavare för nu omhandlade

göromål, syntes härför böra avses förslagsvis en kontorsskrivare av 1. klass

i 15 lönegraden.

Styrelsen för tekniska högskolan och högskolans lärarkollegium ha ansett,

att cheferna för anläggnmgsbyrån samt forsknings- och konstruktionsbyrån,

speciellt för den senare, borde utgöras av civila teknici, då dessa byråers uppgifter

övervägande vore av teknisk art. Chefen för forsknings- och försökssektionen

borde icke placeras lägre i lönehänseende än i lönegrad C 7 med

hänsyn till kraven på framstående kvalifikationer såsom forskare. Personalen

å sektionen syntes vidare böra avsevärt utökas. Möjlighet borde finnas att

i händelse av krig snabbt utbygga denna sektion. Ansvaret för den för

fortifikationsofficerarnas orientering avsedda publikationen borde läggas å

angivne sektionschef.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har föreslagit åtskilliga utökningar

och uppflyttningar av den för avdelningen beräknade personalen. Bland

annat har påyrkats, att den för filmupptagning m. m. föreslagne befattningshavaren

i Bo 10 skulle uppflyttas till Eo 12. Rörande den närmare innebörden

i övrigt av förbundets förslag hänvisas till handlingarna i ärendet.

Svenska teknologföreningen har hävdat, att en ökad forskningsverksamhet

på det befästningstekniska området måste anses vara av mycket stor vikt.

Den föreslagna personalorganisationen för forsknings-, försöks- och konstruktionsuppgifter

borde väsentligt utökas. Såsom chef för forsknings- och konstruktionsbyrån

borde placeras en högt kvalificerad teknisk forskare.

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund har ansett,

att chefen för nyanläggningssektionen borde vara en civil byggnadstekniker

med placering i A 27. Skulle dylik förändring icke låta sig göra,

borde dock den för sektionen avsedde byråingenjören placeras i A 26 i stället

för Eo 24. Som skäl härför anfördes svårigheter att för denna befattning

erhålla en kvalificerad och verkligt dugande tekniker med hänsyn till dels

att inga befordringsmöjligheter funnes, dels att arbetsområdet vore så

speciellt, att tjänsten knappast kunde räknas som mera vägande merit vid

övergång till den civila marknaden. Av samma skäl syntes chefen för konstruktionssektionen

böra placeras i A 27 i stället för Eo 26.

1946 års utredning.

Vid behandlingen av grunddragen för det nya ämbetsverkets organisation

har utredningen ansett sig böra förorda bland annat den förenklingen i det

av 1944 års utredning framlagda organisationsförslaget, att befästningsavdelningen

skall utbytas mot en befästningsbyrå. Denna byrå bör ha i huvudsak

samma uppgifter, som skulle tillkomma avdelningen. Endast såtillvida bör

en ändring ske, att biblioteket såsom avsett för hela verket överflyttas till

chefsexpeditionen och förrådskontrollen rörande fortifikatorisk materiel tills

vidare överföres till ett för verket gemensamt förrådskontrollkontor.

1946 års utredning är av den uppfattningen, att chefen för befästningsbyrån

vid den nu ifrågasatta organisationen tillika bör vara chef för fortifikations
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr I4H.

kåren och inspektör över rikets befästningar. Vid sådant förhållande och

med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter och det ansvar, som

komma att åvila denne byråchef, tillstyrker utredningen, att han, i likhet med

vad 1944 års utredning föreslagit beträffande chefen för befästningsavdelningen,

placeras i Öb 2. Befattningen bör uppföras på fortifikationskarens

stat.

Enligt utredningens mening bör befästningsbyrån indelas i fyra sektioner,

nämligen en mobiliseringssektion med befästningsarkiv, en underhålls- och

ny anläggning ssektion, en forsknings- och försökssektion samt en konstruktionssektion.

Till byrån bör även höra en expedition.

Å mobiliserings sektionen böra handläggas de ärenden, som enligt det av

1944 års utredning uppgjorda förslaget skulle tillhöra mobiliseringsbyrån,

dock med undantag för förrådskontrollen.

Såsom chef för sektionen bör avses en överstelöjtnant eller major vid

fortifikationskåren. Personaluppsättningen i övrigt för sektionen bör bliva

något mindre omfattande än den, som 1944 års utredning föreslagit för mobiliseringsbyrån.

Minskningen bör omfatta en kompaniofficer på aktiv stat och

en ritare av 2. klass. Vidare böra en pensionerad officer och en pensionerad

underofficer i arvodesbefattningar överföras till förrådskontrollkontoret.

Slutligen torde ett av de för befästningsarkivet avsedda kanslibiträdena kunna

utbytas mot ett kontorsbiträde. 1946 års utredning beräknar sålunda, att

följande personal bör finnas å mobiliseringssektionen: en regementsofficer

(sektionschef), 2 kompaniofficerare, en byråingenjör i Eo 21, en ingenjör i

Eo 18 och två ritare av 1. klass i Eo 15 jämte för befästningsarkivet en pensionerad

officer (Oa 10), ett kanslibiträde i Eo 7 och ett kontorsbiträde i Eo 4.

Underhålls- och nyanläggningssektionen avses skola ersätta anläggningsbyrån

enligt 1944 års utrednings förslag.

Sektionschef torde även här böra bliva en överstelöjtnant eller major vid

fortifikationskåren. I övrigt bör å sektionen finnas den personal, som 1944

års utredning upptagit för anläggningsbyrån, dock med följande jämkningar.

Antalet kompaniofficerare på aktiv stat bör minskas från tre till två. De

båda byråingenjörer i Eo 24, vilka avsetts för underhållet av bergrummen och

de tekniska anordningarna i drivmedelsanläggningarna, böra i enlighet med

vad som i yttrandena anförts bland annat av lönenämnderna erhålla en

något högre löneställning. Befattningarna torde böra uppflyttas till 26 lönegraden.

Den byråingenjör i Eo 24, som beräknats för projektering av bergrumsanläggningar,

och en av ritai''na av 2. klass böra avlönas från byggnadsanslag.

Med hänsyn till omfattningen av de nyinvesteringar i bergrumsanläggningar,

som äro att förvänta under de närmaste åren, anser utredningen,

att även en byråingenjör i Eo 21 bör tillkomma å sakanslag. Sistnämnda tre befattningshavare

böra avses såväl för egentliga utrednings- som konstruktionsuppgifter.

Sektionens från avlöningsanslag avlönade personal skulle alltså

bliva: en regementsofficer (sektionschef), två kompaniofficerare på aktiv stat,

en pensionerad officer (Oa 10), två förste byråingenjörer i Eo 26, en ingenjör

i Eo 18, en ritare av 1. klass i Eo 15 och en ritare av 2. klass i Eo 11.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kunql. Maj:ts proposition nr 142.

Forsknings- och för söks sektionen torde i fråga om såväl arbetsuppgifter

som personal böra överensstämma med vad 1944 års utredning angivit för

den sektion med samma benämning, som återfinnes i sagda utrednings organisationsförslag.

Konstruktionssektionens arbetsuppgifter påverkas icke av den ändrade

ställning inom organisationen, som utredningens förslag innebär i förhållande

till vad 1944 års utredning föreslagit.

Från olika håll ha framförts yrkanden om högre löneställning för och

utökning av den personal, som 1944 års utredning funnit erforderlig för konstruktionssektionen.

1946 års utredning anser sig i sådant avseende endast

kunna tillstyrka, att sektionschefsbefattningen uppflyttas från Eo 26 till

Eo 28. Då en väl kvalificerad tekniker erfordras för denna post och några

befordringsmöjligheter knappast finnas, synes en sådan uppflyttning befogad;

detta särskilt som utredningens organisationsförslag medför, att ur organisationen

utgår den byråchef (regementsofficer), som enligt vad 1944 års utredning

föreslagit skulle sammanhålla konstruktionssektionen samt forskningsoch

försökssektionen.

Utredningen är liksom lönenämnderna av den uppfattningen, att den för

expeditionen föreslagna registratorsbefattningen i All är för högt placerad.

Befattningen bör — liksom övriga för verket föreslagna registratorsbefattningar

ill lönegraden — ersättas av en kontoristtjänst i Eo 9.

Kontorspersonalen torde böra minskas med ett kontorsbiträde och två

skrivbiträden.

Det av 1944 års utredning upptagna antalet förvaltningsarvoden för

kompaniofficerare vid befästningsavdelningen torde vid den av 1946 års utredning

förordade organisationsförändringen böra minskas från fyra till tre.

Av dessa bör ett avses för mobiliseringssektionen och två för underhållsoch

nyanläggningssektionen.

o 2. Kasernbyrån.

1944 ars utredning.

På kasernavdelningen borde enligt utredningens uppfattning ankomma att

verkställa behovsutredning för samt fungera såsom beställare av nybyggen av

kaserner och därmed jämställda husbyggnader, bostäder samt specialbyggnader

av alla slag med undantag för flygfält och bergrum. Avdelningen borde

även övervaka och i vissa fall direkt handha underhållet av befintliga byggnader

av angivna art.

\ id behandlingen av de ärenden, som sålunda skulle tillhöra kasernavdelningens

arbetsområde, krävdes beaktande av såväl byggnadstekniska som

militära synpunkter. Då tyngdpunkten i verksamheten emellertid låge på det

tekniska området, hade utredningen ansett riktigast att åt befattningen såsom

chef för avdelningen gåves civil karaktär. Befattningen borde placeras i C 8

samt tillsättas på förordnande för viss tid, förslagsvis högst sex år. Utredningen

ville framhålla, att befattningens civila karaktär icke borde hindra,

att därför lämplig officer på fortifikationskårens stat kunde förordnas till

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142. 95

innehavare av tjänsten. Hinder syntes därvid icke böra möta mot att vederbörande

kvarstode i kåren över stat.

Kasernavdelningen syntes böra indelas i tre byråer: en utredningsbyrå, en

underhållsbyrå och en bostadsbyrå. Härtill borde komma en för hela avdelningen

gemensam expedition.

Utredningsbyrån borde ha att i första hand svara för planläggningen av

nybyggnader och därmed jämställda förändringsarbeten å redan befintliga

under avdelningens vård varande husbyggnader — med undantag för bostäder

-—- och specialbyggnader. Byrån skulle sålunda verkställa behovsutredningar

samt förbereda framställningar om medelsanvisning för nybyggnadsföretag.

De för framställningarna erforderliga kostnadsberäkningarna och ritningarna

borde, på uppdrag från utredningsbyrån, utarbetas av konstruktionskontoret.

För nybyggnadsföretag anvisade medel borde förvaltas av utredningsbyrån.

Vidare borde byrån tillsammans med konstruktions- och byggnadskontoren

svara för utarbetandet av för byggnadsföretagen erforderliga tidsplaner.

Ett betydelsefullt led i byråns verksamhet skulle vara att studera och samla

erfarenheter av det befintliga militära byggnadsbeståndet samt med tillgodogörande

av det insamlade materialet uppgöra eller medverka vid uppgörande

av nya och förbättrade typritningar att användas vid nybyggnadsföretag.

Då arbetet med behovsutredningarna vore i hög grad beroende av militära

insikter och detsamma vore förhållandet med nyssnämnda studieverksamhet,

borde chefen för byrån äga militär utbildning. Befattningen borde bestridas

av en regementsofficer på fortifikationskårens stat.

Då byråchefen icke ensam syntes kunna verkställa de utredningar, vilka

krävde militära insikter, borde å byrån även tjänstgöra en kapten vid fortifikationskåren.

För den tekniskt betonade delen av byråns verksamhet på husbyggnadsområdet

borde finnas en arkitekt i Eo 24. Vidare erfordrades en

byråingenjör i samma lönegrad för handhavande av utredningsuppdrag rörande

specialbyggnader. De administrativa göromålen å byrån måste antagas

bliva betydande och komme bland annat att omfatta utarbetandet av ett avsevärt

antal underdåniga framställningar. För denna sida av byråns verksamhet

erfordrades en byråsekreterare i Eo 21. Slutligen syntes å byrån även

böra finnas en ritare av 1. klass i Eo 15.

Underhållsbyrån avsåges skola handha ärenden angående underhåll av

kaserner och andra husbyggnader — utom bostäder — samt försvarets specialbyggnader,

bortsett från flygfält och i berg insprängda lokaler. Beträffande

arméns och marinens anläggningar skulle byråns uppgifter begränsas i huvudsak

till att granska från underlydande myndigheter inkommande förslag, göra

framställningar om medelsanvisning, fördela tillgängliga underhållsmedel och

i övrigt utöva den högsta ledningen av och kontrollen över de regionala och

lokala fastighetsförvaltande myndigheternas verksamhet. I fråga om flygvapnets

anläggningar, för vilkas skötsel utredningen icke avsåge någon regionalt

eller lokalt placerad byggnadsteknisk sakkunskap, borde det ankomma på

byrån att tillhandahålla den tekniska expertis, som erfordrades för underhållsförslagens

uppgörande, och att direkt låta utföra sådana underhålls-, förbätt

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

rings- och förändringsarbeten, vilka enligt utredningens förslag för arméns

vidkommande skulle ombesörjas av militärbefälsstaberna. Byrån borde även

direkt handha underhållet av vissa försvarets anläggningar i Stockholm, såsom

ämbetshus, krigsarkiv, vissa skolor m. m.

Chefskapet för underhållsbyrån borde anförtros en civil byråchef i A 30.

Byrån hade befunnits böra indelas i tre sektioner: en kasernsektion, en

specialsektion och en statistisk sektion med ritningsarkiv.

Kasernsektionen borde förestås av en byrådirektör i Eo 28. Dessutom

borde å sektionen finnas två byråingenjörer i Eo 24, fem byråingenjörer

i Eo21, två ritare av 1. klass i Eo 15, en ritare av 2. klass i Eo 11, en major

ur fortifikationskåren, en pensionerad fortifikationsofficer med arvode (Oa 10)

och en pensionerad underofficer (UO 7) — den sistnämnde för uppbördskontroll

i fråga om monteringsbara baracker och kasernvårdsmateriel. Av

personalen avsåges fem byråingenjörer, därav en i Eo 24 och fyra i Eo 21, den

pensionerade officeren och en ritare för den direkta fastighetsförvaltningen.

Specialsektionen skulle handha ärenden angående underhåll av hamnar,

dockor, kajer, pirer, motorkörbanor, vägar m. fl. sådana anläggningar ävensom

skjutbanor. Sektionen borde förestås av en förste byråingenjör i Eo 26.

Å sektionen borde i övrigt finnas en byråingenjör i Eo 21 och en skjutbaneofficer.

Såsom sådan borde fungera en pensionerad officer med arvode (Oa 10).

På statistiska sektionen skulle ankomma att handlägga ärenden angående

försvarets fastighetsfond, att upprätta underhållsstatistik samt att föra byggnadsregister.

Till sektionen borde höra ett arkiv för byggnads- och relationsritningar

samt arbetsbeskrivningar och andra i samband med uppförande av

nybyggnader upprättade handlingar.

Sektionen borde förestås av en byråingenjör i Eo 24, vilken borde biträdas

av en ritare av 1. klass i Eo 15.

Bostadsbyrån borde ha att handlägga ärenden angående planläggning av

erforderliga nya bostadsbyggnader och angående underhåll av försvarets förefintliga

bostadsbestånd, varvid byråns verksamhet i fråga om lägenheter, som

vore belägna i kaserner eller eljest icke friliggande, syntes böra avse allenast

det inre underhållet. Frågor angående hyressättning och uthyrning samt angående

fördelning av tjänstebostäder syntes böra tillhöra byrån, som även

borde förbereda ärenden om försäljning av sådana bostadshus, som icke skulle

bibehållas i kronans ägo. Slutligen syntes det rationellt att utnyttja byråns

erfarenhet i hyresfrågor på så sätt, att även förhyrningar för försvarets räkning

ombesörjdes av byrån. Å byrån borde föras bostadsregister.

Chefen för byrån borde vara civil och placeras i Eo 28 samt benämnas

byrådirektör.

Å byrån erfordrades i övrigt både byggnadsteknisk och juridiskt-administrativ

sakkunskap. Byråns personal syntes därför böra utgöras av en byråingenjör

i Eo 24, en byråsekreterare i Eo 21 och en ritare av 1. klass i Eo 15.

Å den för avdelningen gemensamma expeditionen upptoges såsom registrator

en kansliskrivare i A 11.

För hela avdelningen beräknades följande kontors- och vaktpersonal: ett

kanslibiträde, en expeditionsvakt, tre kontorsbiträden och tre skrivbiträden.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 142.

97

Yttranden.

Arméns fortifikationsförvaltning har ansett, att utredningsbyrån borde sektionsindelas

för att kunna på ett rationellt sätt lösa sina viktiga arbetsuppgifter.

Tre sektioner syntes erforderliga, nämligen en kasernsektion, en vägoch

vattenbyggnadssektion samt eu skjutbanesektion. Personalen å kasernsektionen

borde bestå minst av en kapten vid fortifikationskåren med sektionschefsarvode,

en arkitekt i Eo 24 och en ingenjör i Eo 18. Minimibehovet av personal

å väg- och vattenbyggnadssektionen utgjordes av en förste byråingenjör

i Eo 26 och en ingenjör i Eo 18. Chefskapet för skjutbanesektionen borde utövas

av den skjutbaneofficer, vilken utredningen föreslagit skola vara placerad

å underhållsbyråns specialsektion, å skjutbanesektionen borde vidare

finnas en ingenjör i Eo 18. Till byråchefens förfogande borde stå en byråsekreterare

i Eo 21.

Förvaltningen ifrågasatte, om icke tjänstebeteckningen »byråingenjör» för

vissa befattningshavare å underhållsbyråns kasernsektion och statistiska sektion

samt å bostadsbyrån borde utbytas mot »byråingenjör eller arkitekt» till

undvikande av den uppfattningen, att dessa befattningar icke kunde tillsättas

med arkitektutbildad personal. Såsom biträde vid handläggning av vissa ärenden

rörande fastighetsfonden samt för uppsättning av underdåniga skrivelser

och utarbetande av normerande bestämmelser för regional- och lokalförvaltningarna

erfordrades å underhållsbyrån en byråsekreterare i Eo 21.

Marinförvaltningen har även ansett utredningsbyråns personal för snävt

beräknad och föreslagits, dels att de av utredningen upptagna befattningarna

för en arkitekt och en byråingenjör skulle uppflyttas från 24 till 26 lönegraden,

dels att för byrån skulle beräknas ytterligare en arkitekt och en byråingenjör,

båda i Eo 21. Beträffande underhållsbyrån ansåge förvaltningen,

att såsom innehavare av byråchefsbefattningen borde kunna förordnas därför

lämplig officer på fortifikationskårens stat. Under omprövning borde tagas,

huruvida icke denna chefsbefattning borde placeras i C 5 i stället för föreslagna

A 30. Det kunde ifrågasättas, om icke i underhållsbyrån borde ingå .

värmeingenjör och elektroingenjör för ständigt återkommande kontrolluppgifter

m. m. Lämpligheten av att för dylika uppgifter anlita konstruktionskontorets

personal borde närmare granskas.

Personalen å specialsektionen borde förstärkas med hänsyn bland annat till

att dit borde hänföras ärenden rörande vattenförsörjning samt yttre vattenoch

avloppsledningar med därtill hörande reningsanläggningar. Det kunde

ifrågasättas, huruvida icke statistiska sektionen borde parallellställas med

bostadsbyrån, då nämnda sektion borde handha statistik för hela avdelningen.

Eventuellt kunde även kasernsektionen och specialsektionen på

samma sätt friställas, i vilket fall chefen för underhållsbyrån bleve obehövlig.

Bostadsbyrån borde icke handha ärenden rörande planläggning av erforderliga

bostadsbyggnader och underhåll av förefintliga bostäder. Dessa uppgifter

borde i stället tillhöra utredningsbyrån respektive kasernsektionen. Däremot

borde det ankomma på bostadsbyrån att öva kontroll över att fastställda hyresersättningar

inflöte i vederbörlig ordning. Slutligen borde tagas under om
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 142. 333 47 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

prövning, om icke ritarna å kasernavdelningen kunde sammanföras till ett för

avdelningen gemensamt ritkontor med en arkitekt eller ingenjör såsom chef.

I så fall borde ritningsarkivet hänföras till detta ritkontor.

Bostadsanskaffningsnämnden har uttalat den uppfattningen, att det vore

olyckligt, om uppgiften att handha försäljningar av bostadsfastigheter i den

nya organisationen skulle splittras på två byråer. Dessa försäljningar borde

i sin helhet handläggas å bostadsbyrån. Å bostadsbyrån erfordrades personal

med ingående kännedom om olika möjligheter för enskild och statlig långivning

vid finansiering av fastighetsköp. Den sakkunskap i detta hänseende, som

funnes inom nämndens tjänstemannakår, borde lämpligen tillföras den nya

fortifikationsförvaltningen. I övrigt förefölle det nämnden, som om såväl personalbehovet

å bostadsbyrån som lönesättningen vore beräknad i underkant.

Chefen för byrån borde placeras i 30 lönegraden och vara föredragande direkt

för verkschefen åtminstone i hyressättnings- och fastighetsförsäljningsfrågor.

Överbefälhavaren, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha framhållit,

att inom den nya fortifikationsförvaltningen borde finnas en brandinspektör

för handläggning av ärenden rörande brandförsvarsåtgärder vid krigsmaktens

anläggningar, det militära brand- och skogsbrandförsvarets organisation m. m.

Enligt chefen för flygvapnet och flygförvaltningen borde brandinspektören

placeras i Eo 24 och inordnas i kasernavdelningen.

Riksräkenskapsverket, som ansett kasernavdelningen böra utbytas mot en kasernbyrå,

har framhållit, att befattningen såsom chef för denna byrå icke borde

vara placerad i högre lönegrad än C 6. Enligt verkets mening vore det vidare

naturligast, att den sektion, som hade att svara för planläggningen av nybyggnader,

förestodes av en civil tekniker i stället för en fortifikationsofficer. De

båda byråsekreterartjänster som utredningen velat tilldela kasernavdelningens

utrednings- och bostadsbyråer, syntes enligt riksräkenskapsverkets mening

kunna utgå. Rent principiellt borde nämligen den för handläggningen av

juridiska och andra administrativa frågor avsedda personalen tillhöra administrativa

byrån, som i mån av behov hade att tillhandahålla övriga byråer

erforderlig sakkunskap på förevarande område. Med av utredningen föreslagen

personaluppsättning syntes också byrån kunna fullgöra nämnda uppgifter utan

att behöva tillföras ytterligare byråsekreterarbefattningar.

Riksräkenskapsverket har vidare understrukit betydelsen av statistiska

sektionens verksamhet med förande av byggnadsregister.

Försvarets civilförvaltning har liksom riksräkenskapsverket ifrågasatt, om

icke de arbetsuppgifter, som enligt betänkandet skulle åvila de båda byråsekreterarna

å kasernavdelningen, hellre borde tilläggas administrativa byrån.

Huruvida en dylik anordning i och för sig påkallade förstärkning av sistnämnda

byrås arbetskrafter, saknade civilförvaltningen hållpunkter för att

kunna bedöma.

Lönenämnderna ha ifrågasatt, huruvida en tillfredsställande rekrytering

av arkitektbefattningen i Eo 24 å utredningsbyrån kunde erhållas utan att befattningen

uppflyttades till 26 lönegraden. För förste byråingenjören eller

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

arkitekten å arkitekt- ock konstruktionssektionen syntes en placering i 27

lönegraden vara motiverad. Skäl syntes även tala för att denna befattning

redan från början placerades på ordinarie stat. Däremot förefölle den föreslagna

placeringen av byråingenjören å statistiska sektionen i Eo 24 väl kög.

Åtminstone tills vidare — i avbidan på närmare erfarenhet — syntes det

vara tillfyllest med en befattning i 21 lönegraden. Beträffande bostadsbyrån

syntes det lönenämnderna kunna sättas i fråga, om en underavdelning med

så liten personaluppsättning borde ingå i organisationen som en självständig

byrå med därefter avvägd löneställning för föreståndaren. Såsom registrator

för avdelningen borde avses en kontorist i 9 lönegraden.

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund har uttalat

den uppfattningen, att samtliga chefer å kasernavdelningen borde vara

civila byggnadstekniker. Möjlighet för officer att förordnas till innehavare

av sådan befattning och samtidigt kvarstå över stat syntes icke böra finnas.

Liknande synpunkter ha framförts av försvarets civila tjänstemannaförbund.

1946 års utredning.

Utredningen anser, såsom tidigare framhållits, att den av 1944 års utredning

föreslagna kasernavdelningen bör ersättas av en kasernbyrå med samma

arbetsuppgifter som avdelningen.

För att underhållet av försvarets omfattande byggnadsbestånd skall kunna

skötas på ett rationellt sätt, kräves en genomgripande omorganisation icke

blott av den centrala utan även av den regionala och lokala underhållsorganisationen.

Skall full effekt av omorganisationen erhållas, är det av stor betydelse,

att den byråchef, som inom centralorganet har att svara för underhållsverksamheten,

besitter såväl ingående tekniska insikter som framstående

organisationsförmåga. Med hänsyn härtill anser sig 1946 års utredning böra

förorda, att chefen för kasernbyrån erhåller den löneställning, som 1944 års

utredning föreslagit för kasernavdelningens chef, eller lönegrad C 8. Utredningen

ansluter sig till den i vissa yttranden framförda meningen, att ifrågavarande

chefsbefattning endast bör kunna besättas med en civil byggnadstekniker.

Kasernbyrån bör enligt utredningens mening indelas i fem sektioner: en

utredningssektion, en underhållssektion, en specialsektion, en b o st ads sektion

och en statistisk sektioji med ritningsarkiv. I byrån bör även ingå en expedition.

Utredningssektionen avses skola träda i stället för den av 1944 års utredning

föreslagna utredningsbyrån. Sektionen bör i huvudsak ha samma uppgifter,

som föreslagits för byrån. Den förändringen synes dock böra vidtagas,

att planläggningsuppgifterna beträffande specialbyggnader överflyttas till

specialsektionen. Genom en sådan åtgärd synes man nämligen erhålla ökade

möjligheter att tillfullo utnyttja den särskilt utbildade personal, som erfordras,

för såväl planläggnings- som underhållsverksamheten i fråga om specialbyggnaderna.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Ehuru utredningssektionens verksamhet är inriktad på nyanläggningar och

därmed jämställda företag, kommer sektionen otvivelaktigt att få utföra många

undersökningar, som icke alls eller först efter lång tid resultera i några byggnadsåtgärder.

Sektionen skall sålunda studera och samla erfarenheter av det

befintliga militära byggnadsbeståndet och tillse, att på grundval av det insamlade

materialet nya och förbättrade typritningar uppgöras. Vidare har man

att räkna med att statsmakterna och den högsta militära ledningen, när förändringar

inom den militära organisationen övervägas, påkalla undersökningar

rörande byggnadsåtgärder av skilda slag. Petitaärenden måste utredas, även

om de icke föranleda åtgärd. Med hänsyn till angivna förhållanden bör utredningssektionen

förfoga över en stomme av fastare anställd personal med avlöning

från avlöningsanslag, varjämte ett särskilt utredningsanslag bör finnas.

Personalen å avlöningsanslag beräknar utredningen, i anslutning till vad

1944 års utredning förordat, sålunda: en regementsofficer (som regel överstelöjtnant)

på fortifikationskårens stat (sektionschef), en kompaniofficer vid

kåren, en arkitekt, en byråsekreterare och en ritare. Vidkommande arkitektbefattningens

inplacering i lönegrad ansluter sig 1946 års utredning till den

av lönenämnderna och marinförvaltningen framförda meningen, att 26 lönegraden

bör komma till användning för att säkra rekryteringen. Då berörda

personal endast kan utföra en del av de utredningar, som erfordras för de

under de närmaste åren aktuella nybyggnadsföretagen, får förstärkning av

arbetskraften ske genom att anställa personal på byggnadsanslag. Av sådan

personal i högre lönegrad än 20 bör enligt utredningens mening en arkitekt

i 24 lönegraden beredas extra ordinarie anställning.

Den byråingenjör i Eo 24, som 1944 års utredning upptagit å utredningsbyrån

för uppdrag rörande specialbyggnader, bör i enlighet med vad 1946

års utredning nyss anfört om handläggningen av sådana ärenden överflyttas

till specialsektionen.

Underhålls sektionen motsvarar kasernsektionen i 1944 års utrednings förslag.

Beträffande den personal, som nämnda utredning beräknat för sektionen,

böra vissa förändringar vidtagas. Såsom 1946 års utredning tidigare framhållit,

kan man icke nu slutligt lösa frågan, hur behovet av byggnadstekniskt

biträde åt flygvapnets lokalmyndigheter skall tillgodoses. Med hänsyn härtill

böra följande befattningar, som 1944 års utredning beräknat för att tillgodose

nämnda behov, utgå och ersättas av tillfälligt anställd personal: en byråingenjör

i Eo 24, tre byråingenjörer i Eo 21 och en ritare av 2. klass i Eo 11.

Vidare bör den pensionerade underofficer, som 1944 års utredning avsett

för uppbördskontroll, överföras till förrådskontrollkontoret. Å andra sidan

bör en viss utökning av personalen å sektionen ske. 1946 års utredning delar

sålunda den av bland andra överbefälhavaren hävdade uppfattningen, att den

nya fortifikationsförvaltningen bör förfoga över en brandinspektör. Denne

bör placeras i Eo 24. Slutligen är utredningen av den meningen, att den kvalificerade

tekniska personalen för underhållsuppgifterna var så snävt beräknad

av 1944 års utredning, att man icke utan vidare kan borttaga den byråchefsbefattning,

som enligt nämnda utrednings organisationsförslag upptagits för

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

underhållsbyrån. I nämnda byråchefs ställe bör å underhållssektionen finnas

en förste bjrråingenjör i A 26. Sammanfattningsvis beräknar 1946 års utredning

underhållssektionens personalbehov sålunda: en byrådirektör i Eo 28 (sektionschef),

en förste byråingenjör i A 26, en byråingenjör i Eo 24, en brandinspektör

i samma lönegrad, två byråingenjörer i 21 lönegraden (den ene ordinarie

och den andre extra ordinarie), 2 ritare av 1. klass i Eo 15, en major vid

fortifikationskåren och en pensionerad fortifikationsofficer i arvodesbefattning

(Oa 10). Den pensionerade officeren och en av byråingenjörerna i 21 lönegraden

avses för den direkta skötseln av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters

ämbetshus, krigsarkivet och militärstabsbyggnaden.

Till specialsektionen — bland vars underhållsobjekt torde ingå vattenverk

och reningsanläggningar — bör, såsom utredningen nyss angivit, överföras

planläggningsverksamheten rörande specialbyggnader. Den av 1944 års utredning

för sektionen beräknade personalen bör i samband därmed förstärkas

med den byråingenjör i Eo 24, vilken nämnda utredning upptagit å utredningsbyrån.

Den sålunda beräknade personalen bör avlönas från avlöningsanslag.

I den mån utredningar för aktuella nybyggnadsföretag påkalla

sådant, bör därutöver personal kunna anställas på byggnadsanslagen. Utredningen

räknar emellertid icke med att extra ordinarie anställningsform härvid

behöver anlitas annat än för befattningshavare i lägre lönegrad än 21.

Bostadssektionen ersätter den av 1944 års utredning föreslagna bostadsbyrån.

Någon förändring i arbetsuppgifter och personal kan 1946 års utredning

icke tillstyrka.

Ej heller beträffande statistiska sektionen har utredningen funnit skäl tillstyrka

ändring i vad 1944 års utredning föreslagit rörande uppgifter och personal.

Såsom registrator bör å expeditionen finnas en kontorist i Eo 9 i stället

för den av 1944 års utredning föreslagna kansliskrivaren i All. Berörda

kontoristbefattning bör dock icke få tillsättas, så länge en kansliskrivare

i A 11, som nu är upptagen å övergångsstat vid arméns fortifikationsförvaltning,

kvarstår i tjänst.

Mot beräkningen av kontors- och vaktpersonalen har utredningen ingen

erinran att göra.

I anslutning till vad arméns fortifikationsförvaltning i sitt yttrande anfört

rörande tjänstebeteckningarna för vissa befattningshavare, tillstyrker utredningen,

att för teknisk personal å underhålls-, bostads- och statistiska sektionerna

följande alternativa tjänstebenämningar komma till användning, nämligen

»förste byråingenjör eller arkitekt» respektive »byråingenjör eller

arkitekt».

3. Byggnadsbyrån.

1944 års utredning.

Enligt utredningens förslag skulle konstruktionskontoret tillhandagå

kasernavdelningen med utarbetande av huvudritningar, entreprenadritningar

och arbetsbeskrivningar för nybyggnads- och större underhållsarbeten. Kontoret

skulle med andra ord svara för uppgörande av alla de ritningar och

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

handlingar, vilka erfordrades för ett arbetes utbjudande på entreprenad eller

utförande i egen regi. Kontoret skulle i övrigt biträda såväl kasernavdelningen

som befästningsavdelningen, administrativa byrån och byggnadskontoret med

den tekniska sakkunskap, som icke vore tillfinnandes inom vederbörande avdelning,

byrå eller kontor.

Konstruktionskontoret syntes böra uppdelas på tre sektioner: en arkitektoch

Iconstruktionssektion, en värmesektion och en elektrosektion. Till kontoret

borde även höra en gemensam expedition med däri ingående kopieringsanläggning.

Då det syntes möta stora svårigheter att finna en chef för konstruktionskontoret,

vilken behärskade samtliga sektioners verksamhetsområden, ansåg

utredningen, att sektionerna borde givas en ganska självständig ställning och

kontorschefens uppgift främst avse att på lämpligaste sätt samordna sektionernas

verksamhet. Chefen för kontoret, vilken borde ha avlagt antingen arkitektexamen

eller civilingenjörsexamen inom väg- och vattenbyggnadsfacket,

borde därför också vara chef för arkitekt- och konstruktionssektionen. För

att en tillräckligt kvalificerad kraft skulle kunna erhållas i konkurrens med den

fria företagsamheten syntes det bliva nödvändigt, att relativt goda förmåner

bjödes. Med hänsyn därtill syntes befattningen böra uppföras på ordinarie stat

och — i likhet med chefsbefattningen för kasefnavdelningen — placeras i C 8.

Arkitekt- och konstruktionssektionen borde ha att svara för utarbetandet

av arkitektritningar med tillhörande beskrivningar, statiska konstruktioner

vid husbyggnader ävensom konstruktioner i fråga om hamnar, dockor, kajer,

broar, vägar m. m. Sektionen borde även verkställa grundundersökningar och

utföra kostnadsberäkningar. Värmesektionen avsåges skola handha utredningar

angående ång-, värme-, ventilations-, sanitets-, gas- och kyltekniska anläggningar.

Elektrosektionen slutligen borde handha utredningar angående

elektriska hög- och lågspänningsledningar samt signal-, larm-, svagströms- och

reservkraftanläggningar.

Som redan nämnts förordade utredningen, att chefen för konstruktionskontoret

tillika skulle vara chef för arkitekt- och konstruktionssektionen. Å sektionen,

vars arbetsuppgifter huvudsakligen komme att hänföra sig till nybyggnader

och därmed jämställda förändringsarbeten, borde i övrigt finnas en

förste byråingenjör eller arkitekt i Eo 26, en byråingenjör och en arkitekt,

båda i Eo 24, en konstruktör av 2. klass i Eo 21, en ritare av 1. klass i Eo 15

och en ritare av 2. klass i Eo 11.

Värme- och elektr o sektionerna komme att jämte nybyggnadsuppgifter få

betydelsefulla åligganden i underhållshänseende. Det totala bokförda värdet av

värme-, ventilations- och sanitetstekniska anläggningar inom försvarets fastigheter

syntes efter genomförandet av femårsplanen m. m. komma att uppgå

till omkring 150 miljoner kronor, medan motsvarande värde för de elektriska

anläggningarna syntes bliva cirka 65 miljoner kronor. Underhållet av berörda

anläggningar vore förhållandevis mera kostnadskrävande än underhållet av

byggnaderna i övrigt, varför en jämförelsevis stor del av det årliga underhållsanslaget

måste beräknas falla på värme- och elektrosektionernas verksamhets
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts •proposition nr 142.

områden. Vid beräkningen av den för sektionerna erforderliga personalen

måste hänsyn även tagas till vissa andra omständigheter, bland annat att i

den regionala och lokala organisationen värme- och elektrotekniker avsetts

enbart för Bodens fästning samt Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar.

Posterna såsom chefer för värme- och elektrosektionerna borde för tryggande

av kontinuiteten i sektionernas ledning uppföras på ordinarie stat och

placeras i A 28. Tjänstebeteckningen syntes böra bliva byrådirektör.

I övrigt beräknade utredningen värmesektionens personal sålunda: en förste

byråingenjör i Eo 26, en konstruktör av 1. klass i Eo 24; en byråingenjör i

Eo 21, en konstruktör av 3. klass i Eo 18, en ritare av 1. klass i Eo 15 och

en ritare av 2. klass i Eo 11. Å el elctr o sektionen syntes böra tjänstgöra en

byråingenjör i Eo 24, en byråingenjör i Eo 21, en konstruktör av 3. klass i

Eo 18 och en ritare av 2. klass i Eo 11.

Såsom registrator å den gemensamma expeditionen beräknades en kansliskrivare

i Eo 11 och såsom föreståndare för kopieringsanläggningen en befattningshavare

i Eo 8.

Gemensamt för kontoret syntes vidare böra upptagas en expeditionsvakt

i A 5 samt två kontorsbiträden och ett skrivbiträde.

Utredningen ansåge, att det beträffande såväl husbyggnader som specialbyggnader

borde ankomma på byggnadskontoret att ombesörja utförandet

av nybyggnader ävensom reparations- och förändringsarbeten av sådan storleksordning,

att verket funne dem icke lämpligen böra anförtros de regionala

och lokala myndigheterna. Även utförandet av nya befästningsanläggningar

och moderniseringar beträffande redan förefintliga befästningar borde handhas

av byggnadskontoret i den mån dylika arbeten icke anförtroddes militärbefälsstaberna

eller kustartilleriförsvaren. Å byggnadskontoret borde även handläggas

ärenden, som anginge byggnads- och reparationsberedskapen.

Chef för byggnadskontoret måste liksom chefen för konstruktionskontoret

sökas i konkurrens med den fria företagsamheten. Befattningen — vars innehavare

syntes böra benämnas byggnadschef — kunde då med hänsyn till

de kvalifikationer, som måste fordras för tjänsten, icke gärna placeras lägre

än i C 8. Befattningen borde tillsättas på viss tid, högst sex år.

Byggnadskontoret hade ansetts böra indelas i en arbetssektion och en

beredskapssektion.

Arbets sektionen syntes böra ombesörja såväl anbudsinfordran, anbudsprövning,

kontrakts upprättande, kontroll och besiktning in. fl. åtgärder i fråga om

entreprenadarbeten som den praktiska byggnadstekniska verksamheten med

utförandet av arbeten i egen regi. Det syntes även böra ankomma på sektionen

att verkställa upphandlingar samt omhänderha förrådshållning av materiel,

maskiner in. in. både för ämbetsverkets egen byggnadsverksamhet och för

byggnads- och reparationsberedskapens behov.

Sektionen syntes böra förestås av en byrådirektör i Bo 28. I övrigt borde

sektionens fasta personal utgöras av en byråingenjör i Eo 24, två byråingenjörer

i Eo21, en intendent i samma lönegrad, en förrådsföreståndare i Eo 12,

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

ett kanslibiträde i Eo 7 (registrator) samt ett kontorsbiträde och ett skrivbi

träde, båda med extra ordinarie anställning.

För kontoret borde avses en expeditionsvakt i lönegrad Eo 5.

I den mån pågående befästningsarbeten påkallade sådant, borde en fortifikationsofficer

tjänstgöra å sektionen. Yidare borde yngre fortifikationsofficerare

beredas tillfälle till praktik genom att placeras till tjänstgöring å arbetssektionen

eller vid dess byggnadsföretag.

För utredningens synpunkter på beredslcapssektionens arbetsuppgifter och

personal redogöres under ett följande avsnitt.

Yttranden.

Beträffande 1944 års utrednings förslag i fråga om k o n s t r uk tionskontoi-et

ha flera myndigheter och sammanslutningar, nämligen marinförvaltningen,

chefen för flygvapnet, flygförvaltningen, svenska teknolo g för eningen,

statsverkens ingenjörs förbund samt Sveriges högskoleutbildade väg- och

vattenbyggares riksförbund framhållit, att förslaget icke tillgodosåge behovet

av specialutbildad personal för handläggning av ärenden rörande vattenförsörjning

och avloppsförhållanden.

Av myndigheterna har marinförvaltningen förordat, att en särskild väg- och

vattenbyggnadssektion skulle inrättas för konstruktionskontorets uppgifter

berörande väg- och vattenbyggnadsfacket — såväl rörande hamnar, dockor,

kajer, motorkörbanor och vägar som yttre vatten- och avloppsledningar, reningsanläggningar

m. in. Angående personalen å sektionen har förvaltningen

anfört:

Chefen för denna sektion bör i likhet med cheferna för värme- och elektrosektionerna

uppföras i A 28 eller eventuellt i C 3 eller C 4. Å väg- och vattenfryggnadssektionen

torde till en början förslagsvis dessutom tjänstgöra en

byråingenjör i Eo 24, en byråingenjör i Eo 21, en konstruktör av 3. klass i

Eo 18 och en ritare av 1. klass i Eo 15. Eventuellt kan en av byråingenjörerna

anställas såsom extra tjänsteman eller kontraktsanställas.

Även statsverkens ingenjörs förbund har ansett, att ett särskilt organ för

handläggning av väg- och vattenbyggnadsfrågor borde finnas inom verket.

Detta organ borde ombesörja såväl utrednings- som underhållsuppgifter.

Personalen borde utgöras av en chef i 30 lönegraden, två förste byråingenjörer

i lönegrad 27, en ingenjör i vardera av 22 och 18 samt två ingenjörer i

15 lönegraden ävensom en skjutbaneofficer.

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund har anfört,

att de väg- och vattenbyggnadstekniska uppgifterna inom konstruktionskontoret

borde anförtros en särskild konstruktionssektion, som även skulle

svara för konstruktionsuppgifter inom husbyggnadsfacket. Chefen för denna

sektion borde placeras i lönegrad A 28. Därest icke konstruktionskontoret på

sätt förbundet förordat sammansloges med byggnadskontoret till en enhet,

borde för förstnämnda kontor finnas en särskild chef i C 8, vilken borde vara

väg- och vattenbyggnadsingenjör.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha framhållit, att inom konstruktionskontoret

erfordrades en ingenjör, kunnig i de kommunaltekniska

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

speciella vattenförsörjnings- och avloppsproblemen och med förmåga att utöva

kontroll över vattenförbrukningen vid förbanden. Ifrågavarande befattningshavare

borde ha avlagt civilingenjörsexamen inom väg- och vattenbyggnadsfacket

samt äga praktik från stadsingenjörkontor eller motsvarande. Befattningen

borde uppföras i Eo 26.

I övrigt har arméns fortifikationsförvaltning såsom sin uppfattning framhållit,

att chefen för konstruktionskontoret borde vara arkitekt. Personalen

vore beräknad så snävt, att det syntes nödvändigt, att för arbetsuppgifternas

fullgörande i största utsträckning anlita konsulter. Detta vore en framkomlig

väg, ehuru den ställde sig ekonomiskt avsevärt ofördelaktigare än att ombesörja

en större del av arbetena med egen personal. Förvaltningen ansåge emellertid,

att åtminstone så mycket fast anställd personal måste finnas att tillgå,

att vissa arbeten (särskilt av underhållskaraktär), beträffande vilka ett utlämnande

till konsulter ställde sig särdeles ogynnsamt ur ekonomisk synpunkt,

liksom även vissa arbeten av större betydelse ur sekretessynpunkt kunde ombesörjas

av det nya ämbetsverket självt. Detta innebure, att man måste i viss

mån utöka den av utredningen föreslagna fastare personalen. I övrigt ville

förvaltningen föreslå, att det skulle ankomma på det nya ämbetsverket att

självt avgöra, om arbeten av annan karaktär än de nyssnämnda borde utlämnas

till konsulter eller om för arbetenas utförande personal borde sakanslagsanställas

inom ämbetsverket. Personalen å arkitekt- och konstruktionssektionen

borde utökas med en arkitekt i Eo 26 och en konstruktör av 3. klass i Eo 18.

Värmesektionens chef borde placeras i A 30 med hänsyn till arbetets art och

det därmed förenade ansvaret. Förvaltningen erinrade, att chefen för dess

värmekontor nu vore placerad i Eo 30, och ansåge det orimligt att giva chefen

för det organ, som skulle svara för värme-, ventilations- och sanitetsanläggningarna

för hela försvaret, lägre löneställning än den befattningshavare,

som hade motsvarande uppgifter allenast för armén. I övrigt borde personalen

å värmekontoret förstärkas med två konstruktörer, den ene i Eo 24 och den

andre i Eo 21. För den rutinmässiga bränslekontrollen erfordrades en bränsleinspektör

i Eo 24 och två underinspektörer i Eo IT. Elektrosektionens personal

behövde utökas med två tekniker, den ene i Eo 24 och den andre i Eo 21. Den

förre skulle avses för uppgörande av leveranskontrakt rörande elektrisk energi

och för kontroll av elektricitetsförbrukningen vid försvarets fasta anläggningar.

Den gemensamma kontorspersonalen behövde även förstärkas med ett

kontors- och ett skrivbiträde.

Även svenska arkitekters riksförbund har framhållit, att chefsposten för

konstruktionskontoret borde förbehållas en kvalificerad arkitekt.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har ansett, att det ur statsfinansiell synpunkt

vore lämpligast, att så få arkitekt- och konstruktörstjänster som möjligt

inrättades vid det nya ämbetsverket och att i stället uppdrag utlämnades

till olika specialfirmor. I vart fall borde, liksom hittills, projekteringsuppdrag

rörande militära sjukhusbyggen utföras av privata arkitekt- och konstruktionsfirmor

med erfarenhet av dylik verksamhet.

Byggnadsstyrelsen har bland annat funnit don föreslagna löneställningen

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

för konstruktionskontorets chef (C 8) för hög i förhållande till den avlöning,

som tillkomme chefen för styrelsens utredningsbyrå (A 30).

Lönenämnderna ha ansett, att såsom registrator borde avses en kontorist

i 9 lönegraden och att föreståndaren för kopieringsanläggningen borde placeras

såsom kanslibiträde i Eo 7.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har bland annat funnit det föreslagna

antalet kontors- och skrivbiträden onormalt lågt.

Beträffande byggnadskontoret har försvarets civilförvaltning ifrågasatt,

huruvida icke — i analogi med vad utredningen ansett sig böra föreslå

beträffande chefen för konstruktionskontoret — chefen för byggnadskontoret

skulle kunna direkt svara för bestyret med de å arbetssektionen ankommande

göromålen. Huruvida en dylik anordning inverkade på behovet av

den för arbetssektionen föreslagna byrådirektören eller för denne borde medföra

annan löneställning, ansåge civilförvaltningen sig icke kunna bedöma.

Marinförvaltningen har föreslagit, att arbetssektionen skulle ersättas av

en entreprenadsektion och en egen regisektion samt att byggnadskontoret i

likhet med övriga organ skulle erhålla en expedition. Benämningen byggnadskontor

borde utbytas mot byggnadsavdelning.

Byggnadsstyrelsen har ansett disproportion föreligga mellan den föreslagna

lönegradsplaceringen för det nya ämbetsverkets byggnadschef och

löneställningen för styrelsens motsvarande befattningshavare. Lönegraden

vore i båda fallen C 8, ehuru byggnadsstyrelsens byggnadschef budgetåret

1945/46 hade att svara för en nybyggnadsvolym om 30 miljoner kronor, medan

det nya ämbetsverkets nybyggnadsvolym beräknades till endast omkring 4

miljoner kronor per år.

Riksräkenskapsverket har förklarat sig intet ha att erinra mot den för

byggnadschefen föreslagna löneställningen, under förutsättning att samtliga

till nybyggnadsverksamheten hörande frågor koncentrerades till en särskild

byrå i enlighet med vad ämbetsverket förordat.

Arméns fortifikationsförvaltning och försvarets bostadsanskaffningsnämnd

ha föreslagit uppflyttning av intendentsbefattningen åtminstone till 24 lönegraden.

Lönenämnderna ha förklarat sig anse, att intendenten borde benämnas

byråassistent och förrådsföreståndaren förrådsmästare.

Chefen för flygvapnet och fly g förvaltning en ha ansett, att ett begränsat

antal extra ordinarie byggnadskontrollanter i högst 24 lönegraden borde ingå

i byggnadskontorets fasta personaluppsättning och härom anfört följande.

Vid tider med större livaktighet inom landets byggnadsverksamhet — och

sådan kan med bestämdhet påräknas under de närmaste åren — måste det

ifrågasättas, huruvida icke konkurrensen om för byggnadskontroll lämpad

personal blir så stor, att arvodena till erforderliga kontrollanter skulle bliva

mycket höga, därest icke förmåner i form av fastare anställning kunde erbjudas

de lämpligaste. Dessutom är det synnerligen önskvärt att äga tillgång

till en kontrollantstab, som är insatt i de speciella krav, som den militära

byggnadsverksamheten fordrar. Den regionala tekniska personal, som ut
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 142. 107

ledningen förutsatt, torde icke vara tillfyllest för att sköta kontrollantskap

i större omfattning.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har ansett personalen böra ökas

med minst en ingenjörsbefattning i Eo 18 och två i Eo 15. Såsom förrådsföreståndare

syntes en tillräckligt kompetent kraft icke kunna erhållas i den

föreslagna lönegraden Eo 12. Befattningen borde uppflyttas till Eo 18.

1946 års utredning.

Den byggnadsbyrå, som enligt utredningens iippfattning bör träda i stället

för konstruktionskontoret och byggnadskontoret i 1944 års utrednings organisationsförslag,

torde böra givas väsentligen samma arbetsuppgifter, vilka

skulle tillkomma de båda kontoren.

Yid bedömandet av frågorna om byggnadsbyråns inre organisation och

personalbehov kan man, såsom utredningen redan förut framhållit, numera

icke utgå från den minimisiffra (4 miljoner kronor per år), vartill försvarets

nybyggnadsverksamhet enligt de av 1944 års utredning gjorda antagandena

kan komma att nedgå i framtiden. I stället måste man enligt utredningens

mening såsom utgångspunkt taga de aktuella nybyggnadsuppgifter, som,

enligt vad man nu känner, skola genomföras för här berörda delar av försvaret

under ett antal år framåt. Den nybyggnadsvolym, som man på så sätt kommer

fram till, rör sig — såsom tidigare angivits — om 30 miljoner kronor

per år.

Om hänsyn tages till berörda omfattning av byråns nybyggnadsuppgifter,

torde en placering av chefen för byrån — byggnadschefen — i C 8 icke kunna

anses vara för hög.

Byggnadsbyrån bör enligt utredningens uppfattning indelas i sex sektioner,

nämligen en arkitekt- och konstruktionssektion, en väg- och vattenbyggnadssektion,

en värmesektion, en elektr o sektion, en arbetssektion och en upphandlingssektion.

Byrån bör även förfoga över en expedition.

Arkitekt- och konstruktionssektionen bör tilläggas de arbetsuppgifter, som

1944 års utredning föreslagit för nämnda sektion, med det undantaget, att

uppgifterna inom väg- och vattenbyggnadsfacket böra överföras till den särskilda

väg- och vattenbyggnadssektion, som 1946 års utredning funnit erforderlig.

Med hänsyn till att arkitekt- och konstruktionssektionen måste beräknas

få taga viss befattning med de största reparations- och underhållsarbetena,

bör en av sektionens arkitekter, placerad i lönegrad Eo 24, erhålla avlöning

från avlöningsanslag. All annan personal å sektionen bör avlönas från byggnadsanslag.

Chefen för sektionen — ämbetsverkets chefsarkitekt — synes

böra placeras i C 7, för att en tillräckligt kvalificerad kraft skall kunna erhållas.

Befattningen bör tillsättas på förordnande för en tid av högst sex år.

Vidare böra enligt utredningens mening följande extra ordinarie befattningar

för sakanslagsavlönad personal i högre lönegrad än 20 beräknas för sektionen:

en arkitekt och en förste byråingenjör, båda i Eo 26, samt en arkitekt

och en byråingenjör, båda i Eo 24.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

På väg- och vattenbyggnads sektionen bör ankomma att svara för konstruktionsarbeten

beträffande hamnar, dockor, kajer, broar, vägar, vattenverk, reningsanläggningar

o. s. v. De för nybyggnadsföretagen betydelsefulla grundundersökningarna

böra verkställas genom sektionens försorg liksom även

kostnadsberäkningar rörande specialbyggnaderna.

All sektionens personal bör avlönas från byggnadsanslag. I fastare befattningar

över 20 lönegraden böra finnas en förste byråingenjör i Eo 26, sektionschef,

och en byråingenjör i Eo 24.

Beträffande värmesektionens uppgifter ansluter sig utredningen till vad

1944 års utredning anfört.

En avsevärd del av den fastare anställda personalen å sektionen bör såsom

i första hand avsedd för underhållsuppgifter erhålla avlöning från avlöningsanslag.

Givet är emellertid, att med den beräknade omfattningen av

nybyggnadsverksamheten angivna personal måste av effektivitetshänsyn tagas

i anspråk även för nybyggnadsuppgifter. Den ojämnhet i fråga om avlöningskostnadernas

fördelning, som härigenom skulle uppkomma, torde få utjämnas

genom att jämväl den sakanslagsavlönade personalen utnyttjas för båda

slagen av arbetsuppgifter. Utredningen biträder den av arméns fortifikationsförvaltning

hävdade meningen, att värmesektionens arbetsuppgifter

bliva av den omfattning och betydelse, att en placering av sektionschefen såsom

förste byrådirektör i A 30 är befogad. I nära anslutning till de av 1944

års utredning framlagda beräkningarna bedömer 1946 års utredning att —

förutom sektionschefen — följande personal bör finnas å sektionen med avlöning

från avlöningsanslag: en förste byråingenjör i Eo 26, en byråingenjör

i Eo21, en ingenjör i Eo 18 och en ritare av 1. klass i Eo 15. Av de befattningshavare,

som behöva anställas med anlitande av byggnadsanslagen,

böra följande med placering i högre lönegrad än 20 givas extra ordinarie

anställning, nämligen en byråingenjör i Eo 24 och en byråingenjör i Eo 21.

Även i fråga om elektrosektionens arbetsuppgifter ansluter sig utredningen

till vad 1944 års utredning anfört.

Beträffande personalens fördelning på avlönings- och sakanslag göra sig

enahanda synpunkter gällande som i fråga om värmesektionen. Från avlöningsanslag

torde följande personal böra avlönas: en byrådirektör i A 28,

sektionschef, en byråingenjör i Eo 24, en byråingenjör i Eo 21 och en ritare

av 2. klass i Eo 11. Av den personal över 20 lönegraden, som erfordras med

avlöning från byggnadsanslagen, bör åtminstone en byråingenjör i lönegrad 21

erhålla extra ordinarie anställningsform.

Arbets sektionen bör ha att utföra de åligganden, som 1944 års utredning

föreslagit, med undantag för verksamheten med upphandling och förrådshållning.

Byggnadschefen förutsättes själv skola fungera såsom chef för arbetssektionen.

Vid sin sida bör han av fastare anställd högre personal ha dels för

central administration och kontroll av entreprenadarbeten en byrådirektör i

Eo 28, två överkontrollanter i Eo 26, en byråingenjör i Eo 24 och två byråingenjörer

i Eo 21, dels ock för bedrivande av verksamhet i egen regi en

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

förste byråingenjör i Eo 26 och en byråingenjör i Eo 21. Hela personalen

bör avlönas från byggnadsanslag. Att utredningen vid sina beräkningar fördelat

personalen på entreprenaduppgifter och verksamhet i egen regi innebär

icke, att utredningen anser, att denna uppdelning skall följas vid den praktiska

verksamheten. Ämbetsverket bör givetvis ha full frihet att med utnyttjande

av all tillgänglig personal driva arbetena i den form, som i varje särskilt fall

befinnes vara mest ändamålsenlig.

Upphandlingssektionen bör ombesörja upphandling och förrådshållning av

materiel, maskiner m. m. både för ämbetsverkets byggnadsverksamhet och

för byggnads- och reparationsberedskapens behov. Såsom utredningen tidigare

framhållit bör sektionen, vilken det nya ämbetsverket övertager från

arméns fortifikationsförvaltning, även utnyttjas för byggnadsstyrelsens

räkning.

Utredningen anser, att en väl skött upphandlings- och förrådshållningsverksamhet

särskilt vid det materielläge, som nu råder och kan förväntas

bliva bestående under avsevärd tid, kan medföra betydande besparingar och

icke oväsentligt underlätta byggnadsverksamhetens jämna bedrivande. Hå

härför erfordras en duglig kraft såsom ledare av upphandlingssektionen,

förordar utredningen, att sektionschefsbefattningen placeras i Eo 26. Tjänstebeteckningen

föreslås skola bliva intendent. Såsom sektionschefens närmaste

man bör finnas en byråassistent i Eo 21. Hå avlöningskostnaderna för personalen

å sektionen böra bestridas från sakanslag — med något bidrag från

avlöningsanslaget för beredskapsorganisationens förrådshållning — ingår utredningen

icke här på behovet av lägre personal med extra ordinarie anställning

eller tillfällig personal. Till kostnadernas bestridande böra givetvis

byggnadsstyrelsens anslag bidraga i förhållande till omfattningen av de anskaffningar,

som ske för styrelsens räkning.

Även den för byrån gemensamma personalen bör helt avlönas från byggnadsanslag.

Med hänsyn till arten av de ärenden, som handläggas å byrån,

erfordras direkt tillgång till viss juridisk-administrativ sakkunskap. I byråns

personaluppsättning bör därför ingå en byråsekreterare i Eo 21. Några närmare

beräkningar av den personal, som erfordras för registreringen å byrån,

samt av kontors- och vaktpersonal synas icke nu behöva framläggas.

4. Administrativa byrån.

1944 års utredning.

Enligt utredningens förslag skulle å byrån handläggas ärenden, som anginge

den rättsliga vården av försvarets fastighetsbestånd, den praktiska förvaltningen

av övnings- och skjutfälten, förvärv och försäljning av fast egendom,

tillsättning och entledigande av samt tjänstledighet för ämbetsverkets

civila personal, ämbetsverkets avlönings- och omkostnadsanslag, dispositionsbokföring,

kameral förhandsgranskning, tolkning och tillämpning av kontraktsbestämmelser

samt av administrativa författningar, som anginge ämbetsverket,

ävensom andra ärenden av administrativ och juridisk beskaffenhet, i den mån

• de icke funnes böra handläggas å det för försvarets centrala förvaltningsmyn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 142.

digheter gemensamma advokatfiskalskontoret. Yidare borde det ankomma på

byrån att handha vården av åtkomsthandlingarna till de under ämbetsverkets

förvaltning stående fastigheterna och att föra register över dessa fastigheter.

Byrån borde också förvara ämbetsverkets originalkontrakt och värdehandlingar.

Chefen för byrån borde ha avlagt examen, medförande behörighet till

domarbefattning. Tjänstebeteckningen borde vara krigsråd. Utredningen ansåge

byråns uppgifter så omfattande och betydelsefulla, att de kunde motivera

högre löneställning för byråchefen än den för en sådan chef vanliga.

Som emellertid frågan om en differentiering av avlöningsförmånerna för byråchefer

vore beroende av Kungl. Maj :ts prövning hade utredningen ansett,

att chefen för administrativa byrån tills vidare borde placeras i A 30.

Utredningen har föreslagit, att byrån skulle indelas i en fastighetssektion

med arkiv, en kanslisektion, en kameralsektion och en expedition. Dessutom

borde å byrån finnas en domänofficer. Denne borde emellertid icke inordnas i

någon sektion utan tillhandagå de olika sektionerna med militär sakkunskap,

när det gällde frågor om övnings- och skjutfältens skötsel, markanskaffningar

o. s. v., ävensom på förvaltningens uppdrag utföra inspektioner och särskilda

undersökningar. Då för ändamålet behövdes en högt kvalificerad kraft, borde

han — i likhet med arméns fortifikationsförvaltnings nuvarande domänofficer

— åtnjuta arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 15.

Fastighetssektionen borde svara för den rättsliga vården av samtliga fastigheter,

som redovisades å försvarets fastighetsfond och försvarets bostadsanskaffningsfond.

Vidare borde å sektionen handläggas ärenden angående den

praktiska förvaltningen av försvarets domäner och markområden med undantag

för dels flygfälten, vilkas praktiska skötsel alltjämt borde tillkomma flygförvaltningen,

samt dels kasern- och tomtområden, vilka syntes böra skötas

tillsammans med därå befintliga byggnader. Å sektionen borde vidare handläggas

ärenden angående markförvärv för försvarets räkning — utom för flygfältsändamål

— samt försäljning av fast egendom. Arrendeärenden borde

även tillhöra sektionen. Till sektionen borde vara anknutet ett särskilt arkiv,

där register skulle föras över försvarets fastigheter och åtkomsthandlingarna

till desamma förvaras.

Utredningen hade ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan, huru ämbetsverkets

behov av sakkunskap på jordbrukets och skogsskötselns områden

borde tillgodoses. Vad anginge den jordbrukstekniska sakkunskapen hade utredningen

funnit, att behovet borde kunna fyllas genom tillfälligt anlitande

av lämplig expert och att någon särskild personal för ändamålet icke behövde

beräknas på verkets stat. Däremot ansåge utredningen, att verket skulle ha

stor nytta av att äga direkt tillgång till en teoretiskt och praktiskt utbildad

skogsman såväl vid handläggning av ärenden rörande skogsskötsel som för

granskning av fastighetsvärderingar och uppgörelser rörande markskador m. m.

Heltidsanställning av en jägmästare borde emellertid endast ske, därest den

av utredningen förordade särskilda undersökningen rörande lokalförvaltningens

ordnande gåve vid handen, att nämnde jägmästare lämpligen borde

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

biträda även vid den lokala skogsförvaltningen å Järvafältet. För motsatt fall

syntes böra undersökas, om icke fortifikationsförvaltningens behov av skogsteknisk

sakkunskap kunde tillgodoses genom en deltids- eller arvodesanställd

jägmästare.

Chefen för fastighetssektionen borde med hänsyn till de ansvarsfulla och

omfattande arbetsuppgifter — delvis av självständig karaktär — vilka komrne

att åvila honom, placeras i A 26. Tjänstebeteckningen syntes böra bliva förste

byråsekreterare. Personalen i övrigt å sektionen — utom fastighetsarkivet —

beräknades till en förste byråsekreterare i A 24, en ordinarie och en extra

ordinarie byråsekreterare i 21 lönegraden, två amanuenser i 18 eller 15 lönegraden

samt under nyss angiven förutsättning en jägmästare i Eo 26.

Erfarenheten hade visat, att ett fullständigt och väl fört fastighetsarkiv

vore av största betydelse dels för underlättande av det utredningsarbete, som

måste bedrivas vid handläggning av ärenden rörande den rättsliga vården av

fastighetsbeståndet, försäljningsärenden m. fl., och dels för undvikande av

rättsförluster. För att omlägga de befintliga registren, vilka icke vore tillfredsställande,

och för det fortsatta skötandet av det fullständiga arkivet erfordrades

en byråsekreterare i Eo 21 och ett kanslibiträde i Eo 7 med kunnighet

i kartritning. Dessutom krävdes tillfälligt anlitande av lantmäteritekniskt biträde.

Å kanslisektionen borde handläggas ärenden angående tillsättande och

entledigande av samt tjänstledighet för ämbetsverkets civila personal och angående

avlöning för denna jDersonal. Pensionsärenden samt ärenden angående

avlönings- och anställningsförhållanden för personal vid ämbetsverket underlydande

myndigheter, vare sig denna personal vore anställd enligt avlöningsreglementen

eller kollektivavtal, borde vidare tillhöra sektionens arbetsuppgifter.

Ävenledes syntes det böra ankomma på sektionen att handha ämbetsverkets

omkostnadsanslag ävensom att handlägga till administrativa byrån

hänskjutna entreprenad- och skadeståndsärenden samt övriga juridiska och

administrativa ärenden, som icke tillhörde annan sektion. Från sektionen

borde även vid behov tillhandahållas juridiskt-administrativt biträde åt de

underavdelningar inom verket, vilka icke själva skulle förfoga över sådan

sakkunskap.

Sektionschefen, som syntes komma att få självständigt handlägga vissa

ärenden, borde icke placeras lägre än i A 26. Å sektionen syntes vidare

erfordras en förste byråsekreterare i Eo 24, en byråsekreterare i A 21 samt

två amanuenser.

Kameralsektionen syntes böra svara för ämbetsverkets dispositionsbokföring

beträffande såväl nybyggnads- som övriga anslag. Till sektionen syntes

vidare böra centraliseras den kamerala förhandsgranskningen för hela verket.

Kontrollen över att anvisningar till underlydande myndigheter icke överskredes

borde ankomma på denna sektion liksom förvaltningen av det stående

förskott, som ämbetsverket kunde behöva för sin verksamhet. Det borde

även tillkomma sektionen att förvara kontrakt och värdehandlingar samt att

vidtaga åtgärder för bevarande av dylika handlingars gällande kraft.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Av chefen för kameralsektionen måste krävas såväl goda praktiska och

teoretiska insikter i bokföringsfrågor som en avsevärd organisationsförmåga.

Befattningen syntes därför böra placeras i lönegrad 24, till en början såsom

extra ordinarie. Yidare borde å sektionen finnas en revisor i A 21. Mellan sektionschefen

och denne revisor syntes böra fördelas föredragningsskyldigheten

inför vederbörande avdelnings- kontors- eller byråchef i utanordningsfrågor.

övrig personal å sektionen borde utgöras av en amanuens i Eo 18 eller Eo 15,

två förste kansliskrivare i Eo 12 — den ene för granskning av vissa räkningar

och den andre för att sköta maskinbokföringen —- samt två kontorsbiträden,

varav ett ordinarie och ett extra ordinarie.

För expeditionen borde avses främst ett kanslibiträde i lönegrad A 7 såsom

byråregistrator. Den för byrån gemensamma kontors- och vaktpersonalen

beräknades i övrigt till en expeditionsvakt i A 5, två kontorsbiträden i A 4 och

ett i Eo 4 samt två skrivbiträden i Eo 2.

För ämbetsverkets telefonväxel, vilken redovisades under administrativa

byrån, beräknades en telefonist i A 4 såsom föreståndare och en i Eo 2 såsom

biträde.

Yttranden.

Arméns fortifikationsförvaltning har ifrågasatt, huruvida icke det av utredningen

föreslagna antalet sektioner inom byrån vore väl litet med hänsyn till

arbetsuppgifternas art och omfattning. I fråga om personalen har förvaltningen

föreslagit, att befattningen såsom chef för fastighetssektionen skulle

uppflyttas till A 28. En sådan placering vore motiverad med hänsyn till såväl

den ekonomiska betydelsen av de till sektionen hörande ärendena som de

kvalifikationer, vilka angivne befattningshavare borde äga, och den betydande

föredragningsskyldighet, vilken kunde förväntas komma att åläggas honom.

Den för kanslisektionen beräknade personalen syntes knappast bliva tillräcklig

utan borde förstärkas med en byråsekreterare i Eo 21. Även personalen

å kameralsektionen syntes för snävt tilltagen. En utökning av antalet

befattningshavare med minst en revisor i Eo 21 borde därför komma till stånd.

Försvarets civilförvaltning har ansett det kunna ifrågasättas, om tillräckligt

arbetsunderlag vore för handen för inrättande av särskilda sektioner för kanslioch

kameralgöromål, framförallt som vissa av de för den föreslagna kanslisektionen

angivna ärendesgrupperna — avlöningsärenden berörande underlydande

myndigheter och pensionsärenden — vore av den natur, att de jämlikt

gällande förvaltningsorganisation skulle handläggas av försvarets civilförvaltning

och icke av det nya ämbetsverket. Det förefölle civilförvaltningen

mer naturligt, att de föreslagna kansli- och kameralsektionerna direkt underställdes

byråchefen och att endast fastighetssektionen utgjorde en särskild

organisationsenhet inom byrån. Vid en dylik anordning syntes befattningen

såsom chef för kanslisektionen kunna bortfalla. Vid bifall till utredningens

förslag om inrättande av en befattning för jägmästare och överförande av vissa

markområden till domänstyrelsens förvaltning förefölle det tveksamt, om tillräckligt

arbetsunderlag komme att förefinnas för den föreslagne domänoffi
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

ceren. Beträffande de båda för kameralsektionen avsedda befattningarna såsom

förste kontorist i Eo 12 ifrågasatte förvaltningen lägre löneställning med

inplacering av den ene befattningshavaren i 11 och den andre i 7 lönegraden.

Marinförvaltningen har funnit omfattningen av personalen å det hya ämbetsverket

vara sådan, att vid sidan av de föreslagna tre sektionerna ett personalkontor

borde ingå i administrativa byrån.

Lönenämnderna ha ansett sig icke kunna tillstyrka högre placering än i

Oa 14 för domänofficeren. För räkningsgranskning och maskinbokföring å

kameralsektionen borde tills vidare avses kansliskrivare i 11 lönegraden i

stället för förste kansliskrivare i Eo 12. Den agronom, som utredningen föreslagit

skola finnas å flygförvaltningens flygfältsbyrå, borde åläggas att utan

särskild ersättning tillhandagå jämväl den nya fortifikationsförvaltningen med

jordbruksteknisk sakkunskap.

Riksräkenskapsverket har ifrågasatt, om icke domänofficersbefattningen

borde utbytas mot en domäninspektörstjänst, vilken borde kunna beklädas

jämväl av härför lämpad civil tjänsteman. Till vad utredningen i övrigt anfört

rörande administrativa byråns organisation kunde riksräkenskapsverket ansluta

sig utom beträffande kameralsektionen. Riksräkenskapsverket ansåge sålunda

att det icke förelåge någon rimlig anledning att placera kamreraren

i lägre lönegrad än övriga sektionschefer. Med hänsyn till de å kameralsektionen

ankommande arbetsgöromålens kvalificerade art förordade riksräkenskapsverket

därför att fortifikationsförvaltningens kamrerare placerades i A 26.

Även i övrigt syntes, icke minst under beaktande av den omfattning förhandsgranskningen

måste komma att få, den kamerala sakkunskapen vara alltför

svagt företrädd i det nya ämbetsverket. Kameralsektionen syntes därför böra

förstärkas med ytterligare en revisor och eventuellt även med ytterligare

amanuenspersonal.

Statens sakrevision och domänstyrelsen ha ansett, att slutlig ställning till

frågan om behovet av en jägmästare icke borde tagas, förrän den av utredningen

föreslagna detaljundersökningen rörande förvaltningen av försvarets

domäner kommit till utförande.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har ansett angeläget, att teknisk

personal funnes tillgänglig å byrån för värdering av byggnader. Fastighetssektionen

borde därför förstärkas med förslagsvis en ingenjör i 21 och en i

15 lönegraden, vilken senare även borde vara kunnig i kartritning. Förbundet

ifrågasatte, om det icke vore lämpligt att å kanslisektionen funnes en tekniker

i Eo 24 med arbetsledarerfarenhet och förhandlingsvana för att biträda vid

behandling av entreprenad-, skadestånds- och kollektivavtalsärenden. Föreståndaren

för telefonväxeln borde i likhet med rikstelefonist vid telegrafverket

placeras i A 6.

1946 års utredning.

Yad 1944 års utredning anfört rörande administrativa byråns arbetsuppgifter

har icke givit 1946 års utredning anledning till erinran. Utredningen

har härvid utgått från att 1944 års utredning, när den angivit att byrån skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1947. I sand. Nr 142. 333 47 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

taga befattning med personalfrågor rörande underlydande myndigheter och

med pensionsärenden, endast avsett sådana åtgärder därutinnan, som icke

enligt gällande bestämmelser ankomma på försvarets civilförvaltning eller

statskontoret.

Civilförvaltningen har ansett det kunna ifrågasättas, om arbetsvolymen

vore tillräcklig för inrättande inom byrån av särskilda sektioner för kanslioch

kameralgöromål. Då antalet handlagda kansliärenden enbart å arméns

fortifikationsförvaltnings civilbyrå under ett vart av åren 1945 och 1946 uppgått

till omkring 2 000 och med hänsyn till arten och omfattningen av den

dispositionsbokföring, som kräves för nybyggnadsverksamheten, har 1946 års

utredning funnit ändring icke böra vidtagas i det av 1944 års utredning

framlagda förslaget rörande byråns inre organisation.

Beträffande de personalberäkningar, som 1944 års utredning förebragt

för byrån utom kameralsektionen, anser sig 1946 års utredning icke böra

ifrågasätta annan ändring än överförande tills vidare av ett par befattningar

från ordinarie till extra ordinarie stat. Särskild försiktighet med inrättande av

ordinarie tjänster synes för närvarande påkallad i fråga om kanslisektionen,

då gränsdragningen mellan denna sektions och civilförvaltningens arbetsuppgifter

kan bliva föremål för ytterligare överväganden under utredningens

fortsatta arbete. Utredningen föreslår därför, att chefen för kanslisektionen

placeras i Eo 26 i stället för A 26. Även den ordinarie byråsekreterare i 21 lönegraden,

som 1944 års utredning upptagit å fastighetssektionen, bör överföras

på extra ordinarie stat.

Utredningen ansluter sig till lönenämndernas förslag, att det bör åläggas

agronomen å flygförvaltningens flygfältsbyrå att utan särskild ersättning tillhandagå

jämväl den nya fortifikationsförvaltningen med jordbruksteknisk sakkunskap.

En betydande del av kameralsektionens arbetsuppgifter är att hänföra till

nybyggnadsverksamhet. Av den för sektionen erforderliga personalen bör därför

en del avlönas från avlöningsanslag och en del från byggnadsanslag. Till

den förra kategorien böra hänföras en revisor i A 21, en amanuens och två

kontorsbiträden, vilka samtliga återfinnas i 1944 års utrednings beräkningar.

Från byggnadsanslag återigen synes den föreslagne chefen för sektionen,

kamreraren i Eo 24, böra avlönas. Med hänsyn till byggnadsvolymens omfattning

synes vidare befogat, att en revisor i Eo 21 tillkommer med avlöning

från sistnämnda anslag. Behovet av lägre extra ordinarie personal å byggnadsanslag

och av tillfälligt anställd personal torde icke i detta sammanhang behöva

närmare prövas.

5. Förrådskontrollkontoret.

1946 års utredning.

Det förrådskontrollkontor, som enligt utredningens mening tills vidare

bör ingå i det nya ämbetsverkets organisation, bör ha att granska underlydande

myndigheters medelsredogörelser och verkställa uppbördskontroll.

Personalen, som helt bör avlönas från avlöningsanslag, synes böra be
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj ds proposition nr 142.

stämmas till en pensionerad officer i arvodesbefattning (Oa 10) såsom cbef

samt två pensionerade underofficerare (UO 7) och ett kontorsbiträde i Eo 4.

6. Beredskapskontoret.

1944 års utredning.

Enligt utredningens organisationsförslag skulle ärendena rörande byggnads-

och reparationsberedskapen handläggas å beredskapssektionen inom

byggnadskontoret. För upphandling och förrådshållning skulle biträde lämnas

av arbetssektionen.

Såsom chef för beredskapssektionen borde enligt utredningens mening

avses en byrådirektör i Eo 28. Denne, som borde äga högre teknisk utbildning,

syntes för att behålla kontakten med den civila byggnadsverksamheten

böra i viss utsträckning anlitas även för andra uppgifter inom byggnadskontoret

än sådana som direkt rörde byggnads- och reparationsberedskapen.

Vidare erfordrades för verksamheten å sektionen en pensionerad officer med

arvode (Oa 10) och en byråassistent i Eo 21. Då registreringen av sektionens

ärenden syntes böra vara skild från registreringen för arbetssektionen, borde

för beredskapssektionen avses ett kanslibiträde i Eo 7. Slutligen beräknades

ett kontorsbiträde i Eo 4 och ett skrivbiträde i Eo 2 för förande av kortregister

m. m.

Yttranden.

Svenska teknolog föreningen har fäst uppmärksamheten på att arbetet inom

beredskapsorganisationen bleve speciellt och befordringsmöjligheterna små.

För att säkerställa skicklig personal måste man därför tillse, att tjänsterna

icke bleve för lågt avlönade. Föreningen har i enlighet härmed föreslagit vissa

förändringar i löneställningen för personalen vid det fristående beredskapskontor,

som föreningen ansett böra ersätta beredskapssektionen, och härom

anfört i huvudsak följande.

Chefen för beredskapskontoret bör i varje fall vara byrådirektör i C 5 och

byråassistenten i Eo 21 bör utbytas mot en tjänsteman i Eo 24. För arbetet

med registrering av särskilt maskiner men även personal är viss praktisk

erfarenhet av och kännedom om byggnadsverksamhet önskvärd. Kanslibiträdestjänsten

bör därför utbytas mot en kontoristbefattning med sådan löneställning

att manlig befattningshavare med nämnda kvalifikationer kan

erhållas.

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund har ansett,

att det verkschefen direkt underställda beredskapsorgan, som jämväl enligt

förbundets mening borde finnas, borde förestås av en deltidsanställd chef,

som samtidigt vore ledare för ett byggnadsföretag, varigenom beredskapsorganet

skulle tillföras en man med tillräcklig pondus och tillräcklig kontakt

med det levande livet.

1946 års utredning.

Av skäl, som utredningen framlagt vid behandlingen av de allmänna grunderna

för det nya ämbetsverkets organisation, bör den av 1944 års utredning

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

föreslagna beredskapssektionen ersättas av ett särskilt beredskapskontor.

Ärenden rörande upphandling och förrådshållning böra för beredskapskontorets

räkning handhas av byggnadsbyråns upphandlingssektion.

Såsom tidigare framhållits bör beredskapskontoret ställas under den därtill

mest lämplige av cheferna för befästnings-, kasern- och byggnadsbyråerna.

Vad angår personalen i övrigt å kontoret anser utredningen, att densamma

bör kunna icke oväsentligt minskas i förhållande till vad 1944 års utredning

föreslagit för beredskapssektionen, därest alla möjligheter tillvaratagas att

förenkla det i fredstid erforderliga arbetet för beredskapsorganisationens vidmakthållande.

Utredningen vill föreslå, att personalen — i vart fall försöksvis

— inskränkes till en förste byråingenjör i Eo 26, en pensionerad officer i

arvodesbefattning (Oa 10), en kontorsskrivare i Eo 15 och ett kontorsbiträde

i Eo 4. Den pensionerade officeren bör icke blott handha angelägenheter, som

röra driftvärnet, utan även biträda vid den registreringsverksamhet, som ankommer

på kontoret. Avlöningskostnaderna för personalen böra helt belasta

ämbetsverkets avlöningsanslag.

7. Chefsexpeditionen.

1944 års utredning.

Utredningen har föreslagit, att till chefsexpeditionen skulle anknytas chefens

för fortifikationskåren stab. Å expeditionen borde handläggas ärenden

angående fortifikationskåren, fortifikationsförvaltningen berörande värnpliktsfrågor,

militära ärenden i övrigt, som icke tillhörde avdelningarnas, administrativa

byråns eller kontorens verksamhetsområden, samt bevakning av ämbetsverkets

lokaler.

Enligt utredningens förslag skulle chefen för befästningsavdelningen, när

han icke vore chef för fortifikationskåren, vara chef för kårens stab. Såsom

stabschefens närmaste man och chef för verkschefens expedition borde avses

en major vid fortifikationskåren. Denne syntes böra vara stabschef vid kåren,

när chefen för befästningsavdelningen vore kårchef. Det hade ansetts, att

stabens uppgifter — främst i utbildningsfrågor —- bleve så omfattande, att å

staben även borde placeras en kompaniofficer ur fortifikationskåren, vilken

officer även avsåges skola tagas i anspråk för läraruppgifter. Personalen i

övrigt å expeditionen borde utgöras av en kontorist i Eo 9, en förste expeditionsvakt

i A 7 och en portvakt i A 5.

Yttranden.

Arméns fortifikations förvaltning har föreslagit, att personalen skulle utökas

med ett kontorsbiträde för att ombesörja skrivgöromål åt ämbetsverkets

chef och officerarna å expeditionen.

/ 946 års utredning.

Till de arbetsuppgifter, vilka 1944 års utredning föreslagit för chefsexpeditionen,

bör såsom 1946 års utredning tidigare framhållit läggas handhavandet

av det nya ämbetsverkets bibliotek.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. May.ts proposition nr 142.

Chefsexpeditionens arbetsuppgifter synas utredningen icke vara av den

art, att de göra det nödvändigt att å expeditionen placera två officerare på

aktiv stat. Den besparingsåtgärden torde kunna vidtagas, att den föreslagne

aktive kompaniofficeren utbytes mot en pensionerad officer i arvodesbefattning

(Oa 10). Denne bör även svara för biblioteket. De läraruppgifter, vilka

1944 års utredning ansett böra skötas av kompaniofficeren å expeditionen,

torde kunna överflyttas på någon av de aktiva officerarna inom befästningsbyrån.

Såsom arméns fortifikationsförvaltning framhållit, bör å chefsexpeditionen

finnas ett kontorsbiträde (Eo 4),

8. Maskinister och eldare.

1944 års utredning.

Utredningen har föreslagit, att på det nya ämbetsverkets stat skulle upptagas

vissa maskinister och eldare, som nu avlönas från arméns fortifikationsförvaltnings

avlöningsanslag. Personalen utgjordes av en maskinist i lönegrad

A 12, en eldare av 1. klass i A 7 och en eldare av 2. klass i Eo 5, samtliga

tjänstgörande vid militärstabsbyggnaden, ävensom en maskinist i Eo 7,

avsedd för försvarets civilförvaltnings ämbetshus.

Yttranden.

Försvarets civilförvaltning och marinförvaltningen ha ifrågasatt, om icke

jämväl maskinist- och eldarpersonal vid de militära förvaltningsbyggnaderna

å Ladugårdsgärde borde uppföras på staten för det nya ämbetsverket.

1946 års utredning.

Den maskinist- och eldarpersonal, som 1944 års utredning omnämnt, bör

givetvis direkt överföras till det nya ämbetsverket. Den av civilförvaltningen

och marinförvaltningen väckta frågan om sådant överförande jämväl av personalen

för byggnaderna å Ladugårdsgärde synes lämpligen böra göras till föremål

för närmare övervägande av det nya verket.

F. Kostnadsberäkningar.

1944 års utredning.

De av utredningen framlagda beräkningarna rörande avlöningskos tnaderna

för den nya fortifikationsförvaltningen avse endast kostnader,

vilka skulle utgå från avlöningsanslag. Enligt utredningens mening borde

från sådant anslag bestridas kostnaderna för dels all med underhålls- och

förvaltningsverksamhet sysselsatt personal och dels den personal, som med

säkerhet erfordrades inom den centrala administrationen för en nybyggnadsverksamhet

om 4 miljoner kronor per år. Den för centraladministrationen

därutöver behövliga nybyggnadspersonalen liksom även all personal å arbetsplatserna

(kontrollanter och arbetsledare jämte biträden åt dem) borde däremot

erhålla avlöning från byggnadsanslag.

Utredningens beräkningar ha tagit sikte på centralförvaltningens slutliga

avlöningskostnader. För att få fram dessa kostnader har utredningen följt

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

de principer för beräkning av avlöningsanslag, som angivits i 1942 års försvarsproposition

(nr 210, s. 44 o. f.) och som ligga till grund jämväl för beräkningen

av försvarsgrenarnas avlöningsanslag. Detta innebär, bland annat,

att avlöningskostnaderna beträffande den civila personalen beräknats för

ordinarie tjänstemän enligt näst högsta löneklassen i förekommande lönegrader

och för extra ordinarie tjänstemän enligt den löneklass, vederbörande

uppnår efter två löneklassuppflyttningar inom lönegraden. Kristillägg, barntillägg

och provisoriskt lönetillägg ha icke medtagits. Utredningen har anmärkt,

att medelsbehovet under avlöningsanslaget kunde under de första

åren efter omorganisationen beräknas bliva lägre än de med användande av

nyssberörda principer framräknade kostnaderna.

Enligt angivna grunder beräknades avlöningskostnaderna för den nya

fortifikationsförvaltningen till i runt tal 1350 000 kronor. Härav belöpte

sig 190 000 kronor på militär och civilmilitär personal på aktiv stat vid fortifikationskåren.

Återstående kostnader, 1 160 000 kronor, fördelade sig på

följande poster.

Utgifter:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän................................. kronor 265 000

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t ..................................................................... » 90 000

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .................. » 710 0001

Körligt tillägg ............................................................ » 160 000

Summa kronor 1 225 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel ............................................................ kronor 65 000

Nettoutgift kronor 1 160 000

Medelsbehovet för fortifikationsförvaltningens omkostnader kunde enligt

utredningens uppfattning göras till föremål för allenast en schematisk beräkning.

För sjukvård skulle med en antagen genomsnittlig sjukvårdskostnad

av 40 kronor per år och befattningshavare erfordras i runt tal 6 000 kronor.

Resekostnaderna kunde, under förutsättning att sakanslag i samma utsträckning

som dittills toges i anspråk för besiktningsresor och därmed jämförliga

förrättningar, beräknas till cirka 20 000 kronor. Medelsbehovet för expenser

beräknades till uppskattningsvis 130 000 kronor. För publikationstryck

syntes slutligen böra avses ett mindre belopp, förslagsvis 2 000 kronor. Hela

medelsbehovet för omkostnader skulle således uppgå till (6 000 + 20 000 +

130 000 + 2 000 =) i runt tal 160 000 kronor.

1946 års utredning.

De av utredningen följda principerna för avlöningskostnadernas fördelning

mellan avlönings- och byggnadsanslag skilja sig så till vida från de

1 Härav 50 000 kronor för tillfälligt anställd personal m. m.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

av 1944 års utredning tillämpade, att kostnaderna för all med aktuella nybyggnadsuppgifter

sysselsatt personal ansetts böra belasta byggnadsanslagen.

Från nämnda utgångspunkt och med tillämpande i övrigt av samma beräkningsgrunder

som 1944 års utredning har 1946 års utredning uppskattat kostnaderna

för den av utredningen föreslagna personalen vid det nya verket, i

den mån dessa kostnader skola utgå från avlöningsanslag, till 1 070 000 kronor.

Härav belöpa sig 145 000 kronor på personal vid fortifikationskåren. Återstående

kostnader, 925 000 kronor, belasta verkets eget avlöningsanslag. Dessa

kostnader fördela sig på följande poster.

Utgifter:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän .................. kronor 210 000 (200 000)

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t ............................................. » 90 000 ( 90 000)

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ...... » 560 0001 (550 000)1 2

Rörligt tillägg ........................ » 130 000 (125 000)

Summa kronor 990 000 (965 000)

Särskilda nppbördsmedel:

Pensionsmedel ................................................ kronor 65 000 ( 65 000)

Nettoutgift kronor 925 000 (900 000)

De inom parentes upptagna siffrorna angiva de belopp, vilka utredningen

uppskattningsvis bedömt erforderliga för helt budgetår under den närmaste

tiden efter omorganisationens genomförande. Yid beräknandet av sistnämnda

belopp har utredningen icke kunnat underlåta att taga hänsyn till att mera

personal erfordras under övergångsperioden än när den nya organisationen

väl blivit inarbetad. För att säkra kontinuiteten i handläggningen av de vid

omorganisationens ikraftträdande aktuella ärendena måste man nämligen

övergångsvis bereda det nya ämbetsverket tillgång till viss personal från samtliga

förutvarande förvaltningsorgan, även om personalen i fråga icke skulle

kunna givas stadigvarande anställning inom det nya verket. Även själva det

organisatoriska genomförandet av reformen ställer under en övergångsperiod

krav på ökad arbetskraft. Avlöningsposten till övrig icke-ordinarie personal har

därför ansetts böra under övergångsperioden förstärkas med 25 000 kronor.

Utredningen är väl medveten om vanskligheten av att, innan den föreslagna

nybyggnadsorganisationen prövats i praktiken, beräkna de personalkostnader,

som må utgå av byggnadsanslag\ detta desto mera som personalbehovet

för nybyggnadsuppgifterna icke enbart är avhängigt av byggnadsvolymens

storlek utan även i icke obetydlig grad påverkas av andra omständigheter,

såsom byggnadsverksamhetens fördelning på större eller mindre

objekt, behovet av att i förväg projektera arbeten, vilka icke omedelbart efter

1 Härav för tillfälligt anställd personal m. m. 80 000 kronor (BO 000 4- för tekniska biträden

åt flygvapnets lokalförvaltningar 30 000).

2 Härav för tillfälligt anställd personal m. m. 10B 000 kronor (BO 000 + 30 000 -f 25 000).

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

projekteringens avslutande kunna komma till utförande, fördelningen av

projekterings uppgifterna mellan anställd personal samt konsulterande arkitekter

och ingenjörer, relationen mellan arbeten, som utföras på entreprenad,

och sådana, som bedrivas i ämbetsverkets egen regi, in. m. Emellertid har utredningen

kommit till den uppfattningen, att det nya verkets totala avlöningskostnader

på byggnadsanslag efter en övergångsperiod böra kunna nedbringas

till omkring 1500 000 kronor, under förutsättning, att nybyggnadsvolymen

icke överstiger 30 miljoner kronor per år. Beräkningarna äro grundade på nuvarande

avlöningsförhållanden.

Omkostnaderna för det nya ämbetsverket böra till den del de hänföra

sig till verksamhet, som ombesörjes av personal med avlöning från avlöningsanslag,

bestridas av verkets omkostnadsanslag. I övrigt böra omkostnaderna

belasta byggnadsanslagen. Då det torde ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa

stat för sistnämnda slag av omkostnader, har utredningen i förevarande

sammanhang ansett sig kunna begränsa sina överväganden till att avse allenast

verkets särskilda omkostnadsanslag. Eörevarande anslagsbehov kan,

såsom 1944 års utredning framhållit, för närvarande endast schematiskt beräknas.

Med utgångspunkt från de erfarenheter, som under de senaste åren

vunnits rörande omkostnaderna vid arméns fortifikationsförvaltning, vill det

emellertid synas, som om 1944 års utredning varit alltför restriktiv vid uppskattningen

av nämnda anslagsbehov för det nya ämbetsverket. Omkostnadsanslaget

för arméns fortifikationsförvaltning utgör för innevarande budgetår

185 000 kronor. Då omfattningen av det nya ämbetsverkets från avlöningsanslag

avlönade personal föreslagits skola bliva icke oväsentligt större än vad

som nu är fallet inom arméns fortifikationsförvaltning, anser 1946 års utredning

att belastningen å det nya verkets omkostnadsanslag icke gärna kan beräknas

lägre än till 210 000 kronor. De i detta belopp ingående delposterna

uppskattar utredningen i avrundade tal sålunda: för sjukvård 6 000 kronor, resekostnader

35 000 kronor, expenser 167 000 kronor och publikationstryck 2 000

kronor.

G. Övergången till den nya organisationen.

1944 års utredning.

Utredningen har uppehållit sig vid de spörsmål, som äro förenade med

själva genomförandet av centralförvaltningens omläggning, och har därvid

funnit, att förhållandena ställde sig olika alltefter verksamhetens art. Det

syntes sålunda icke behöva möta mera avsevärda svårigheter att, såvitt avsåge

befästningsväsendet, fastighetsunderhållet och domänförvaltningen ävensom

de med dessa verksamhetsgrenar sammanhängande administrativa och kamerala

uppgifterna, utan alltför långt uppskov sätta den nya organisationen i funktion.

Mera komplicerad ställde sig omläggningen i vad den hänförde sig till nybyggnadsverksamheten.

För att härvidlag undgå stagnation i verksamheten syntes1

det lämpligt att på något sätt övergångsvis ansluta de hittillsvarande nybyggnadsorganen

till det nya ämbetsverket. Utredningen har i enlighet med an
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 142. 121

givna synpunkter framlagt följande riktlinjer för övergången till den nya organisationen.

Vid en viss tidpunkt, förslagsvis den 1 juli 1947, sammanföras arméns

fortifikationsförvaltning, marinförvaltningens fortifikationsavdelning och flygförvaltningens

byggnadsavdelning, den sistnämnda utom flygfältsbyrån, till

ett ämbetsverk, den nya fortifikationsförvaltningen. För att erforderliga

förberedelser för omläggningen skola hinna träffas utses i god tid dessförinnan

det nya verkets ledning och vidtagas åtgärder för verkets gestaltning

i enlighet med den uppgjorda planen. Vid sidan av de till ämbetsverkets

normala indelning hörande organen, vilka redan från början böra tillföras

alla nya ärenden och, i den mån så lämpligen kan ske, även äldre sådana,

infogas de förutvarande nybyggnadsorganen inom arméns fortifikationsförvaltning

samt inom marin- och flygförvaltningarna i det nya verket såsom

särskilda avvecklingsorgan. Avvecklingsorganen böra självfallet successivt

minskas i samma män som det blir möjligt att repliera på verkets ordinarie

organ. Att märka är, att vissa befattningshavare samtidigt som de fungera

inom det nya ämbetsverkets normala organisation, även måste inom vederbörligt

avvecklingsorgan fullfölja av dem inom de nuvarande centrala förvaltningsmyndigheterna

handhavda arbetsuppgifter. Det torde emellertid kunna

förutsättas, att den successivt växande omfattningen av ärenden å ena sidan

motväges av minskningen å den andra. I fråga om bestridandet av avlöningskostnaderna

för personal tillhörande fortifikationskåren eller sådan övergångspersonal

som är anställd å avvecklings- eller sakanslag torde några särskilda

problem härvid icke möta. Den civila personal åter, vars avlöningar

hittills bestritts från avlöningsanslag, är så fåtalig, att den utan svårighet

torde kunna inpassas i det nya ämbetsverkets personalorganisation. Vad

slutligen angår pensionerad personal i arvodesbefattningar torde, i den mån

densamma undantagsvis icke på motsvarande sätt kan infogas i den nya

organisationen, riksdagens medgivande böra inhämtas till att under en övergångstid

efter Kungl. Maj:ts medgivande för bestridande av avlöningar åt

sådan personal disponera anvisade medel på annat sätt än i det föregående

förutsatts. Från angivna tidpunkt torde jämväl bostadsanskaffningsnämndens

verksamhet böra övertagas av den nya fortifikationsförvaltningen.

Utredningen, som i annat sammanhang föreslagit, att de aktiva fortifikationsunderofficerarna

successivt skulle utgå ur försvarsorganisationen, har

vidare framhållit, att den kontoristbefattning i Bo 9, som utredningen vid sina

personalberäkningar upptagit för det nya ämbetsverkets chefsexpedition, vore

avsedd att ersätta en underofficersbeställning på fortifikationskårens stat.

Kontoristbefattningen borde sålunda icke få tillsättas utan motsvarande vakans

vid kåren.

Enligt utredningens uppfattning borde det övervägas, huruvida icke — i

viss anslutning till vad som skedde vid genomförandet av 1943 års reform av

den militära förvaltningen — övergången till den nya organisationen borde

äga rum under medverkan av en särskild delegation, bestående av företrädare

för samtliga i det givna fallet berörda ämbetsverk.

Även lokalfrågan för det nya ämbetsverket har utredningen berört. Härutinnan

har utredningen fäst uppmärksamheten på möjligheterna att inom den

byggnad (Centralpalatset), som delvis disponerades av arméns fortifikationsförvaltning,

taga i anspråk även utrymmen, som komme att frigöras vid försvarets

civilförvaltnings avflyttning till planerad nybyggnad å Ladugårdsgärde.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Departementschefen.

122

Yttranden.

Arméns fortifikationsförvaltning och marinförvaltningen lia tillstyrkt förslaget

att låta eu särskild delegation medverka vid omorganisationens genomförande.

Marinförvaltningen har vidare yttrat sig om lokalfrågan för det nya ämbetsverket

och anfört, att det vore ett starkt önskemål, att lokaler för verket snarast

möjligt anordnades i anslutning till ämbetsbyggnaderna å Ladugårdsgärde.

Härigenom skulle ett smidigt samarbete med övriga centrala förvaltningsmyndigheter

inom försvaret underlättas.

1946 års utredning.

Med hänsyn till omfattningen av de förberedelser, som böra vidtagas innan

den nya organisationen träder i kraft, synes tidpunkten för genomförandet av

reformen icke kunna sättas tidigare än till den 1 januari 1948. Då vid denna

tidpunkt såväl marinens som flygvapnets nybyggnadsverksamhet — bortsett

från utvidgningsarbeten beträffande flygfält — torde bliva ganska obetydlig,

ifrågasätter utredningen, om det kan vara erforderligt att låta försvarsgrenarnas

nybyggnadsorgan ingå i det nya ämbetsverket såsom särskilda avvecklingsorgan.

Denna fråga torde emellertid kunna närmare övervägas under tiden

fram till omorganisationens ikraftträdande.

Det synes lämpligt att låta en särskild delegation medverka vid genomförandet

av reformen — särskilt med hänsyn till personalfrågorna. Delegationen bör

ledas av en opartisk ordförande.

En väsentlig förutsättning för det nya ämbetsverkets funktionsduglighet är,

att åtminstone huvuddelen av dess personal kan beredas lokaler på samma

ställe. Det vill synas, att detta önskemål knappast kan förverkligas vid den

för verkets inrättande avsedda tidpunkten på annat sätt än genom ianspråktagande

av samtliga de lokaler, som nu stå till försvarets förfogande inom

Centralpalatset. En sådan åtgärd förutsätter emellertid omdispositioner även

beträffande ämbetshuset Jakobsgatan 30, så att vissa dit förlagda organ överföras

till de lokaler, vilka hittills disponerats av marinförvaltningens fortifikationsavdelning

och flygförvaltningens byggnadsavdelning.

I det föregående har jag tagit ställning till föreliggande organisationsfrågor

i stort och därvid förordat, att för den centrala ledningen av fortifikations-

och byggnadsförvaltningen inom försvaret inrättas ett nytt ämbetsverk,

fortifikationsförvaltningen, givetvis lydande omedelbart under Kungl.

Maj: t.

Beträffande fortifikationsförvaltningens inre organisation och personalbehov

m. m., varom närmare utredning förebragts i förevarande avsnitt, kan

jag i huvudsak ansluta mig till vad 1946 års utredning anfört. Till närmare

utveckling av den ståndpunkt, jag sålunda intager, får jag anföra följande.

De av 1946 års utredning anförda synpunkterna beträffande det nya ämbetsverkets

förhållande till den högsta militära ledninge.n

torde böra beaktas i samband med utfärdande av instruktionsbestämmelser

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 142.

för verket. I samarbetet mellan de olika myndigheterna böra självfallet enkla

och smidiga former utan tyngande skriftväxlingar eftersträvas.

I fråga om de allmänna grunderna för ämbetsverkets organisation

ha meningarna starkt brutit sig såväl inom 1944 års utredning som

bland remissmyndigheterna. Det förslag, som 1946 års utredning härutinnan

framlagt, har synts mig innebära en godtagbar lösning av dessa i flera avseenden

svårbemästrade problem.

Jag förordar alltså, att ämbetsverket indelas i följande underavdelningar,

nämligen befästningsbyrå, kasernbyrå, byggnadsbyrå, administrativ byrå, förrådskontrollkontor,

beredskapskontor och chefsexpedition med bibliotek.

I likhet med 1944 och 1946 års utredningar anser jag, att chefskapet för

ämbetsverket bör kunna utövas av antingen militär eller civil befattningshavare.

Att binda chefskapet vid endera av dessa två kategorier synes mig

med den ståndpunkt jag i det föregående intagit beträffande ledningen av

nybyggnadsverksamheten icke lämpligt. Dragan kan dock komma i ett annat

läge, därest, såsom i det föregående antytts, nybyggnadsverksamheten framdeles

överflyttas till annat ämbetsverk.

Mot de av utredningarna föreslagna löneställningarna — Öb 5 för militär

chef och C 12 för civil chef — har jag intet att erinra.

Chefskapet för fortifikationskåren och uppdraget att vara inspektör för

rikets befästningar bör, oavsett om verket erhåller civil eller militär chef, i

enlighet med 1946 års utrednings förslag ankomma på chefen för befästningsbyrån.

Yad sistnämnda utredning anfört i fråga om de allmänna grunderna för

personalberäkningarna m. m. kan jag i huvudsak biträda. Vad särskilt

angår frågan om nybyggnad av egentliga befästningar delar jag utredningens

uppfattning, att denna fråga icke kan för närvarande bedömas. Däremot kan —

såsom jag anförde vid anmälan av anslagsäskandena under fjärde huvudtiteln

för budgetåret 1946/47 — redan nu konstateras, att en effektiv planläggning av

den fortifikatoriska rustningsverksamheten måste äga rum redan i fredstid,

därest befästningsverksamheten vid krig eller krigsfara skall kunna snabbt

igångsättas och utan avsevärda merkostnader genomföras. Den av mig tillstyrkta

organisationen av fortifikationsförvaltningen inrymmer viss personal

för dylik planeringsverksamhet. Emellertid måste verksamheten delvis

åvila de regionala militärmyndigheterna. I avvaktan på prövningen av frågan

om den regionala och lokala fortifikationsförvaltningens organisation förutsätter

jag, att kostnaderna för detta planeringsarbete må bestridas från tillgängliga

anslag till byggande av befästningar (jfr propositionen 1945: 386 s. 12).

Även en utökning av planeringsverksamheten inom centralorganet utöver

vad som förutsatts vid beräkningen av personalen å befästningsbyrån torde,

med tillämpning av de av 1946 års utredning angivna grunderna för avlöningskostnaders

bestridande, få bestridas av dylika anslag.

Beträffande anställningsformerna för det nya ämbetsverkets civila personal

bör i enlighet med 1944 års utrednings av 1946 års utredning biträdda

förslag gälla, att för underhålls- och förvaltningsverksamhet erforderlig personal

för närvarande endast till en mindre del bör erhålla ordinarie anställning,

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

medan återstoden torde få anställas såsom extra ordinarie. Av skäl som i det

föregående anförts bör även för nybyggnadsverksamhet avsedd personal kunna

komma i fråga för extra ordinarie anställning. Den av 1946 års utredning beräknade

proportionen mellan extra ordinarie och övrig personal har synts mig

kunna under nuvarande förhållanden godtagas, och jag räknar därför med att

extra ordinarie befattningar inrättas för omkring hälften av den personal, som

på längre sikt beräknas erforderlig för nybyggnadsverksamheten.

Ehuru under de senaste åren inom försvarets olika förvaltningsområden

eftersträvats en överflyttning av avlöningskostnader från sakanslag till avlöningsanslag,

torde kostnaderna för avlöning av den med aktuella nybyggnadsuppgifter

sysselsatta personalen av skäl som 1946 års utredning anfört böra belasta

nybyggnadsanslagen. Avlöningskostnaderna för ordinarie tjänstemän

torde dock böra bestridas av avlöningsanslag. De anordningar som utredningen

i förevarande hänseende föreslagit synas i stort sett lämpliga. Den för nybyggnadsverksamhet

avsedda extra ordinarie personalen i högre lönegrad än

21 torde sålunda böra under särskild rubrik uppföras å det nya verkets personalförteckning,

varjämte Kungl. Maj:t genom fastställande av särskild stat

bör meddela bestämmelser rörande dispositionen av byggnadsanslag för bestridande

av personalkostnader.

De av 1946 års utredning framlagda förslagen rörande organisationen av

de särskilda underavdelningarna inom ämbetsverket och personalbehovet

inom desamma föranleder ingen erinran från min sida. I förhållande

till vad 1944 års utredning föreslagit innebära de nu framlagda förslagen

vissa förenklingar och nedskärningar samtidigt som en del i remissutlåtandena

framförda önskemål rörande personalförstärkningar ansetts

böra tillgodoses. En ytterligare beskärning synes mig icke tillrådlig,

om syftet med omorganisationen skall kunna ernås. Beträffande några

detaljer i fråga om personalorganisationen återkommer jag under nästa

punkt. Innan det nya verket vunnit erforderlig stadga torde personalorganisationen

även beträffande den lägre extra ordinarie personalen böra

fastställas av Kungl. Maj :t.

De av 1946 års utredning framlagda förslagen beträffande de olika byråernas

uppdelning i sektioner m. m. torde icke böra vara bindande utan det

bör få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om de jämkningar härutinnan,

som på grund av vunna erfarenheter kunna befinnas lämpliga.

Av värde synes mig vara att försöka åstadkomma en kostnadsjämförelse

dels mellan det förslag, som 1944 års utredning framlagt, och det

som 1946 års utredning förebragt, dels ock mellan nuvarande organisation och

den av sistnämnda utredning förordade.

Yad först angår de kostnadsberäkningar, som 1944 och 1946 års utredningar

förebragt, äro dessa beräkningar icke utan vidare jämförbara. Beträffande

nybyggnadspersonalen har den förra utredningen verkställt sina beräkningar

på lång sikt och allenast tagit hänsyn till den personal, som med säkerhet

erfordrades vid en minimivolym för sådan verksamhet (4 miljoner kronor

per år), medan den senare utredningen utgått från det aktuella läget under ett

antal år framåt och därför räknat med personal för avsevärt mera omfattande

nybyggnadsuppgifter (30 miljoner kronor per år). Yidare har 1944 års utred
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

ning icke alls medtagit kontrollanter och arbetsledare vid sina beräkningar,

medan den kostnadssiffra, som 1946 års utredning framlagt rörande sakanslagsavlönad

personal, inkluderar kostnader även för sådana befattningshavare. Vid

jämförelsen måste man därför utesluta den personal, som de båda utredningarna

avsett för aktuella nybyggnadsföretag. Från det belopp, 1 350 000 kronor,

som 1944 års utredning beräknat skola belasta avlöningsanslag, bör man därför

draga den däri ingående kostnaden för nybyggnadspersonalen, omkring

200 000 kronor. Det därefter återstående beloppet, 1 150 000 kronor, synes

direkt jämförbart med den avlöningskostnad, 1 070 000 kronor, som 1946 års

utredning beräknat skola vid fullt genomförd organisation utgå av avlöningsanslag.

Jag erinrar om att angivna belopp äro framräknade enligt vanliga

principer för beräknande av avlöningsanslag och att sålunda kristillägg och

provisoriskt lönetillägg icke äro medtagna.

För att kunna jämföra personalkostnaderna vid å ena sidan den nuvarande

organisationen och å andra sidan den av 1946 års utredning föreslagna, ha uppgifter

infordrats från arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningens

fortifikationsavdelning, flygförvaltningens byggnadsavdelning och försvarets

bostadsanskaffningsnämnd rörande de beräknade totala avlöningskostnaderna

under budgetåret 1946/47 för ett vart av nämnda förvaltningsorgan — i avseende

å flygförvaltningens byggnadsavdelning dock med undantag för flygfältsbvrån

och i avseende å bostadsanskaffningsnämnden med avdrag för sådana

kostnader, som belöpa sig på nämndens uppgifter utanför försvaret. De sammanlagda

kostnaderna utgöra i runda tal å avlöningsanslag 1 110 000 kronor, å

sakanslag 4 670 000 kronor och å avvecklingsanslag 20 000 kronor eller tillhopa

5 800 000 kronor. Motsvarande kostnader utgöra för den av 1946 års utredning

föreslagna organisationen, sedan densamma blivit fullt genomförd, å

avlöningsanslag (inberäknat kristillägg och provisoriskt lönetillägg) 1 320 000

kronor samt å byggnadsanslag 1 500 000 kronor eller tillhopa 2 820 000 kronor.

Minskningen utgör 2 980 000 kronor. Härvid är emellertid att märka, att den

sammanlagda medelsförbrukningen för nybyggnad och därmed jämställda

företag (med undantag för flygfältsarbeten) under budgetåret 1946/47 för de

fyra ovanberörda nuvarande förvaltningsorganen av dem själva uppskattats

till cirka 65 miljoner kronor, medan den nya fortifikationsförvaltningen beräknats

skola utföra nybyggnadsarbeten för en årskostnad av cirka 30 miljoner

kronor.

Den av mig förordade avvikelsen från 1946 års utrednings förslag beträffande

bestridandet av kostnaderna för avlöning av ordinarie tjänstemän

å byggnadsbyrån inverkar icke å de nyss framlagda jämförelserna mellan

totalkostnaderna för den nuvarande och den föreslagna förvaltningsorganisationen.

Såsom såväl 1944 års som 1946 års utredningar framhållit beträffande

övergången till den nya organisationen erfordras en viss förberedelsetid,

innan det nya ämbetsverket kan träda i funktion. Sistnämnda utredning

har med beaktande härav ansett, att omorganisationen skulle kunna

genomföras tidigast den 1 januari 1948. Den angivna tiden synes lämpligt

vald. Kungl. Maj:t bör emellertid iiga att slutligt fastställa tidpunkten för

reformens genomförande, lämpligen efter förslag av den särskilda delegation,

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

som i enlighet med utredningarnas förslag torde böra tillsättas för att förbereda

den nya organisationens genomförande.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att besluta, i vad mån på detta

förvaltningsområde nu verksamma organ helt eller delvis skola bibehållas

någon tid efter omorganisationens genomförande. Kostnaderna för de särskilda

förvaltningsorgan, som sålunda eventuellt skulle bibehållas under en

övergångstid, böra bestridas från de anslag, varifrån motsvarande kostnader

för närvarande utgå.

I samband med 1943 års beslut rörande omorganisation av den centrala försvarsförvaltningen

bemyndigade riksdagen Kungl. Maj:t, bland annat, att å

övergångsstat överföra beställnings- eller befattningshavare, som icke kunde

överflyttas till lämplig beställning eller befattning i den nya organisationen.

Då dylika åtgärder i undantagsfall kunna visa sig erforderliga även vid den

här föreslagna omorganisationen, torde ett motsvarande bemyndigande nu

böra utverkas. Utnyttjande av bemyndigandet kan ifrågakomma endast beträffande

personal inom arméns fortifikationsförvaltning och fortifikationskåren.

Frågan om det nya ämbetsverkets lokalbehov torde få ytterligare övervägas.

VI. Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att den centrala fortifikations- och byggnadsförvaltningen

inom försvaret skall organiseras efter i huvudsak de

riktlinjer, som i det föregående angivits,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att å övergångsstat överföra

beställnings- (befattnings-) havare, som icke kan överflyttas till

lämplig beställning (befattning) i den nya organisationen.

[2.] Anslag till Fortifikationsförvaltningen: Avlöningar.

Under punkt 1 i det föregående har jag föreslagit, att för den centrala

ledningen av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret skall

inrättas ett nytt ämbetsverk, benämnt fortifikationsförvaltningen. Det nya

verket — vilket i stort sett skulle övertaga de arbetsuppgifter, som för närvarande

ankomma på arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningens

fortifikationsavdelning, flygförvaltningens byggnadsavdelning (med undantag

av flygfältsbyrån) och försvarets bostadsanskaffningsnämnd — har beräknats

kunna träda i verksamhet tidigast den 1 januari 1948. Det har emellertid

förutsatts, att Kungl. Maj:t skall äga besluta om tidpunkten för omorganisationens

genomförande.

För det nya ämbetsverket böra i vanlig ordning anvisas ett avlöningsanslag

och ett omkostnadsanslag. Såsom under punkt 1 anförts bör personalförteckningen

för verket omfatta ämbetsverkets samtliga ordinarie tjänstemän och

extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 21, oavsett huruvida avlöningskostnadema

bestridas från avlöningsanslaget eller av byggnadsanslag.

Ehuru tidpunkten för den nya organisationens genomförande icke nu kan

med säkerhet bedömas, torde vid anslagsberäkningarna för nästa budgetår för

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

127

såväl det nya ämbetsverket som de nu befintliga förvaltningsorganen böra

förutsättas, att det nya verket organiseras från och med den 1 januari 1948. För

det nya ämbetsverket böra alltså anvisas medel för ett halvt budgetår. Skalle

det visa sig, att övergången till den nya organisationen kan äga rum vid

annan tidpunkt, kommer belastningen å det nya ämbetsverkets anslag art

över- eller understiga den beräknade, medan medelsförbrukningen för de förvaltningsorgan,

som skulle ersättas av det nya verket, kommer att i motsvarande

mån minska respektive öka.

Avlöningsstaten för det nya ämbetsverket bör utformas efter de grunder,

som angivits i årets statsverksproposition (bil. 6, s. 12). Med hänsyn till ovissheten

rörande tidpunkten för den nya organisationens genomförande torde

samtliga i avlöningsstaten ingående anslagsposter böra betecknas förslagsvis

och alltså icke av riksdagen maximeras. Överskridande av anslagspost, som

enligt eljest tillämpade grunder skulle vara maximerad, bör dock icke få äga

rum utan Kungl. Maj:ts medgivande. Yad här anförts torde böra gälla även

för övriga av omorganisationen berörda myndigheter.

För den personal, vars avlöning skulle utgå av avlöningsanslag, skulle

enligt det under punkt 1 framlagda förslaget inrättas följande ordinarie befattningar,

nämligen 1 chef (C 12 eller Öb 5), 1 byggnadschef och 1 chef för kasernbyrån

(C 8), 1 chefsarkitekt och 1 sektionschef, forskare, (C 7), 1 chef för

administrativa byrån och 1 förste byrådirektör (A 30), 1 byrådirektör (A 28),

1 förste byråingenjör eller arkitekt och 1 förste byråsekreterare (A 26), 1 förste

byråsekreterare (A 24), 1 byråingenjör eller arkitekt, 1 byråsekreterare och 1

revisor (A 21), 1 maskinist (A 12), 1 eldare av 1. klass, 1 förste expeditionsvakt

och 3 kanslibiträden (A 7), 3 expeditionsvakter och 1 portvakt (A 5) samt

7 kontorsbiträden och 1 telefonist (A 4).

Å övergångsstat skulle kvarstå en för närvarande å arméns fortifikationsförvaltnings

personalförteckning redovisad kansliskrivare i All.

Extra ordinarie befattningar i högre lönegrad än 21 skulle finnas till följande

antal, nämligen 3 byrådirektörer (Eo28), 1 arkitekt, 5 förste byråingenjörer,

1 förste byråsekreterare och 1 jägmästare (Eo 26) samt 1 arkitekt, 1

brandinspektör, 3 byråingenjörer, 3 byråingenjörer eller arkitekter och 1 förste

byråsekreterare (Eo 24).

Slutligen skulle finnas följande för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar,

nämligen 8 för officerare (1 Oa 15 och 7 Oa 10) samt 2 för underofficerare

(U0 7).

För den personal, som beräknas erforderlig för nybyggnadsverksamheten

och skulle avlönas med anlitande av byggnadsanslag, skulle på personalförteckningen

uppföras följande extra ordinarie befattningar i högre lönegrad

än 21, nämligen 1 byrådirektör (Eo28), 1 arkitekt, 3 förste byråingenjörer,

I intendent och 2 överkontrollanter (Eo 26) samt 2 arkitekter, 5 byråingenjörer

och 1 kamrerare (Eo24).

För det nya ämbetsverket föreslås alltså 32 ordinarie befattningar — varav

II i högre lönegrad än 21 — och 36 extra ordinarie befattningar i högre lönegrad

än 21. Antalet extra ordinarie befattningar i de högre lönegraderna är

således mer än tre gånger så stort som antalet ordinarie befattningar i

lönegrader högre än 21. Såsom av det föregående framgår har nämligen en

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

viss återhållsamhet ansetts motiverad, då det gällt inrättande av ordinarie

befattningar.

Det torde icke vara erforderligt att i detta sammanhang behandla personalorganisationens

utformning, såvitt avser den extra ordinarie personalen i lägre

lönegrader. Det av 1946 års utredning angivna personalbehovet torde få läggas

till grund för anslagsberäkningen.

Den av innevarande års riksdag beslutade befordringsgången för amanuensoch

biträdespersonal blir givetvis tillämplig på det nya verket. Då emellertid

icke nu kan överblickas, vilka befattningshavare hos de nuvarande myndigheterna

som komma att vinna anställning i det nya verket, böra av den reglerade

befordringsgången föranledda ordinarie befattningar icke inrättas under

nästa budgetår vare sig vid den nya fortifikationsförvaltningen eller vid de

organ, som skola uppgå däri.

I enlighet med 1946 års utrednings förslag torde för befästningsbyrån böra

beräknas 3 förvaltningsarvoden å 720 kronor, 1 för mobiliseringssektionen och

2 för underhålls- och nyanläggningssektionen.

Avlöningskostnaderna för det nya verket ha, såsom av punkt 1 framgår, av

1946 års utredning för helt år beräknats till 900 000 kronor enligt nuvarande

löneläge. Den av mig förordade överflyttningen av avlöningskostnaderna för

två ordinarie befattningar å byggnadsbyrån från byggnadsanslag till avlöningsanslag

medför en ökning av sistnämnda anslag med 32 000 kronor. Med beaktande

av den allmänna löneregleringen torde kostnaderna under anslaget

kunna uppskattas till 1 300 000 kronor.

För nästa budgetår bör, såsom nyss anförts, beräknas medel för endast

senare hälften av budgetåret, varför medelsbehovet skulle utgöra 650 000 kronor,

med den fördelning å de olika anslagsposterna som framgår av det här

framlagda förslaget till avlöningsstat.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

dels medgiva, att å personalförteckning för fortifikationsförvaltningen

må uppföras i det föregående angivna befattningar;

dels fastställa följande avlöningsstat för fortifikationsförvaltningen,

att tillämpas tills vidare under budgetåret 1947/48 från

och med tidpunkt, som må av Kungl. Maj:t bestämmas:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

vis ......................................................... kronor 165 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodes
befattningar,

förslagsvis ........................... » 60 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ........................ » 1 080

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ................................................ » 425 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... » 38 920

Summa kronor 690 000

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ........................... kronor 40 000

Nettoutgift kronor 650 000

dels ock till Fortifikationsförvaltningen: Avlöningar för budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 650 000 kronor.

[3.] Anslag till Fortifikationsförvaltningen: Omkostnader.

Såsom under punkt 1 anförts kunna omkostnaderna för fortifikationsförvaltningen,

för helt år räknat, uppskattas till 210 000 kronor, varav 6 000 kronor

till sjukvård, 35 000 kronor till reseersättningar, 167 000 kronor till expenser

och 2 000 kronor till publikationstryck. För nästa budgetår bör, såsom under

samma punkt framhållits, beräknas hälften av angivna belopp, eller 105 000

kronor. Omkostnadsstat bör i vanlig ordning fastställas av Kungl. Maj:t.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Fortifikationsförvaltningen: Omkostnader för budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 105 000 kronor.

[4.] Förslagsanslaget Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 81)........................ kronor 656 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) ............ » 478 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 14) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Arméns fortifikationsförvaltning:

Avlöningar för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag

av 1 500 000 kronor.

Såsom under punkt 2 anförts förutsätter jag vid anslagsberäkningarna för

nästa budgetår, att den för försvaret gemensamma fortifikationsförvaltningen

skall organiseras från och med den 1 januari 1948, varför medel för arméns

fortifikationsförvaltning böra beräknas för första hälften av nämnda budgetår.

Anledning saknas att för berörda tid vidtaga ändring i den nu befintliga

organisationen, och jag beräknar därför medelsbehovet enligt nu gällande

löneläge till 992 =j 328 000 kronor. Den allmänna löneregleringen kan

beräknas föranleda en merkostnad av 150 000 kronor, varför det sammanlagda

medelsbehovet skulle uppgå till 478 000 kronor, fördelat på olika anslagsposter

på sätt framgår av den här föreslagna avlöningsstaten.

Åberopande det anförda och vad jag anfört under punkt 2 får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande avlöningsstat för arméns fortifikationsförvaltning,

att tillämpas för budgetåret 1947/48 under tid som

må av Kungl. Maj:t bestämmas:

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 142.

333 47 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................................... kronor 44 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodes
befattningar,

förslagsvis .............................. » 50 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ........................ » 7 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ................................................ » 380 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... » 28 000

Summa kronor 509 000

Särskilda uppbär dsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis .............................. kronor 31 000

Nettoutgift kronor 478 000

dels ock till Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar

för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 478 000 kronor.

[5.] Förslagsanslaget Arméns fortifikationsförvaltning: Omkostnader.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 82)........................ kronor 185 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) ............ » 95 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 14) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Arméns fortifikationsförvaltning:

Omkostnader för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag

av 185 000 kronor.

Med beaktande av vad i det föregående under punkterna 2 och 4 anförts beräknar

jag medelsbehovet för nästa budgetår under förevarande anslag till

^_85 000_j ^ avrundat tal 95 000 kronor och hemställer alltså, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Arméns fortifikationsförvaltning: Omkostnader för

budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 95 000 kronor.

[6.] Förslagsanslaget Marinförvaltningen: Avlöningar.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 84)........................ kronor 455 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) ............ » 665 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 18) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1947/48

beräkna ett förslagsanslag av 620 000 kronor för ifrågavarande ändamål.

Marinförvaltningen har i skrivelse den 9 augusti 1946 beräknat medelsbehovet

under anslaget för nästa budgetår till 490 400 kronor.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Marinförvaltningen har återkommit till ett förslag om uppflyttning av bo

fattningen såsom förste byråsekreterare å civilbyrån från 24 till 26 lönegraden,

vilket tidigare avstyrkts av föredragande departementschefen, enär försiktigheten

syntes bjuda att med prövningen av den slutliga lönegradsplaceringen

i detta fall borde anstå, till dess erfarenhet vunnits rörande omfattningen

av de efter återgång till fredliga förhållanden på befattningshavaren

ankommande arbetsuppgifterna. Marinförvaltningen har anfört, att erfarenhet

rörande arbetsuppgifterna under fredsförhållanden numera vunnits i sådan

utsträckning att fråga om uppflyttningen ånyo borde aktualiseras.

Marinförvaltningen har förnyat ett förslag om utbyte av ett arvode i löneklassen

Oa 10, avsett för expeditionsofficeren å vapenavdelningens expedition,

mot ett arvode i löneklassen Oa 11.

I fråga om befattningar för pensionerad personal har marinförvaltningen

vidare föreslagit nyinrättande av tre dylika befattningar för underofficerare

i löneklassen UO 7, nämligen en för registrator å vapenavdelningens kontrollkontor,

en för ammunitionsofficer å artilleribyrån samt en för en befattningshavare,

som utförde vissa registreringsarbeten beträffande sjöartilleriet på

nämnda byrås sjöartillerisektion. Samtliga berörda arbetsuppgifter fullgöras

nu sedan flera år tillbaka av särskilda befattningshavare med arvoden av sakanslag,

motsvarande i huvudsak den föreslagna löneställningen, vilka befattningshavare,

sedan erfarenheter numera vunnits rörande arbetet under fredsförhållanden,

ansetts böra erhålla fastare anställningsform.

Marinförvaltningen har anmält, att förvaltningen, med avvikelse från vad

i instruktionen för ämbetsverket stadgats rörande handläggning av personalärenden,

från och med november 1944 genomfört en centralisering av personalärendena

till ett personalkontor, inordnat i civilbyrån. Detta kontor hade

numera tagit fast form och det vore möjligt att bedöma verksamhetens omfattning

i fredstid. Ändamålsenligheten av anordningen liade bestyrkts. A

personalkontoret handlades ärenden angående ämbetsverkets egen civila personal

samt vissa frågor rörande militär och civilmilitär personal vid förvaltningen

och rörande civil extra och extra ordinarie sakanslagsavlönad personal

vid underställda förvaltningsorgan och förband. För verksamheten vid

kontoret^ under normala fredsförhållanden beräknades personalbehovet tills

vadare till en chef i Eo 22 (nu vikariatslön i A 2D, en förste amanuens i

Eo 18, en förste kontorist i Eo 10 (nu i MEx 11), ett kanslibiträde i Eo 7 (nu

i MEx 7) och ett kontorsbiträde i Eo 4 (nu i MEx 4). Den nu anställda personalen

med lön enligt löneplanen MEx avlönades av sakanslag. Av den

sålunda erforderliga personalen kunde med tillgängliga befattningar med lön

från avlöningsanslaget _ tillgodoses, förutom förste amanuensen, kontorsbitrådet.

Den befattning i A 21, på vilken chefen för personalkontoret nu vore

förordnad, borde återgå till civilbyrån, dit den enligt organisationen hörde.

Vid behandlingen i 1946 års statsverk,sproposition av7 förevarande anslagsfråga

avstyrktes förslag om uppflyttning av befattningen såsom föreståndare

för marinförvaltningens dispositionsbokföring i Eo 20 till Eo 21. Däremot

tillstyrktes inplacering i Ex 15 av den befattningshavare, som innehade befattningen

såsom biträde åt nämnde föreståndare. Marinförvaltningen har nu

ånyo föreslagit, att föreståndaren skulle placeras i Eo 21. Beträffande biträdesbefattningen

har ämbetsverket nu föreslagit, att densamma skulle upptagas

såsom extra ordinarie i 15 lönegraden.

Marinförvaltningen har slutligen föreslagit inrättande av tre befattningar

lör kontorsskrivare vid förrådskontrollkontoret i Eo 15 i utbyte mot motsvaiande

antal extra befattningar, en i 15 och två i 13 lönegraderna uppflyttning

av eu befattning i Eo 4, registrator å förrådskontrollkontoret och

föreståndare för dess expedition, till Eo 7 samt, inrättande av eu befattning

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Majits proposition nr 142.

å civilbyrån i Eo 8 för uppbördsman för skrivmaterielförrådet och handhavare

av biografapparaturen, avsedd att ersätta en av sakanslag avlönad befattning

i MEx 10, en befattning i Eo 8 för souschefens sekreterare, vilken nu

avlönas av sakanslag, samt två expeditionsvaktbefattningar i Eo 5, nu i Ex 5.

Försvarets civilförvaltning har i utlåtande över marinförvaltningens framställning

i förevarande del anfört i huvudsak följande.

Fullt säkra utgångspunkter för bedömande av frågan om arbetsuppgifterna

för förste byråsekreteraren å civilbyrån syntes knappast ännu ha vunnits.

I avbidan på resultatet av översynen av den centrala förvaltningsverksamheten

inom försvaret borde alltså anstå med prövningen av ifrågavarande

lönespörsmål. Med slutligt ställningstagande till frågan om högre arvode åt

expeditionsofficeren å vapenavdelningens expedition borde alltjämt anstå.

Då av marinförvaltningens framställning syntes framgå, att de föreslagna

tre befattningarna för pensionerade underofficerare vore erforderliga även i

fortsättningen, ville civilförvaltningen icke motsätta sig inrättande av de föreslagna

arvodena.

Det vore icke möjligt för civilförvaltningen att i detalj bedöma det av

marinförvaltningen beräknade personalbehovet för handläggning och beredning

av ämbetsverkets personalärenden. Civilförvaltningen hade dock fått det

allmänna intrycket, att personalorganisationen vore tilltagen i överkant. De

för personaldetaljens befattningshavare föreslagna lönegradsplaceringarna

syntes genomgående högre än vad som plägat tillämpas för likartade arbetsuppgifter

på andra håll inom statsförvaltningen. För föreståndaren syntes

högre löneställning än som tillkomme motsvarande befattningshavare i flygförvaltningen

eller Eo 21 icke böra ifrågakomma. Vid allmänna civilförvaltningen

vore kontoristerna i allmänhet hänförda till 9 lönegraden. Därest en

kontoristbefattning ansåges böra inrättas, borde denna placeras i lönegrad

Eo 9. Civilförvaltningen ville dock ifrågasätta, huruvida icke för ändamålet

en kanslibiträdesbefattning vore tillfyllest.

Civilförvaltningen, som tidigare avstyrkt förslag om uppflyttning av föreståndaren

för marinförvaltningens dispositionsbokföring från lönegrad Eo 20

till Eo 21, saknade anledning frångå sin tidigare ståndpunkt i denna fråga.

Förslaget att placera biträdet åt föreståndaren i extra ordinarie befattning ansåge

sig civilförvaltningen icke kunna förorda.

Därest arbetsuppgifterna för de tre kontorsskrivarna å förrådskontrollkontoret

motsvarade vad som i allmänhet plägade ankomma på kontorsskrivare,

hade civilförvaltningen intet att erinra mot att befattningarna hänfördes

till Eo 15. Möjligen kunde ifrågasättas, huruvida icke för åtminstone

någon av dem en inplacering i Eo 11 vore tillfyllest.

Civilförvaltningen hade icke funnit tillräckliga skäl anförda för föreslaget

utbyte av kontorsbiträdesbefattningen å samma kontor mot en kanslibiträdestjänst,

varför civilförvaltningen avstyrkte förslaget i fråga.

Marinförvaltningen hade som stöd för förslaget att bereda, den å civilbyrån

tjänstgörande befattningshavaren i MEx 10 extra ordinarie anställning

i 8 lönegraden, bland annat anfört, att vissa arbetsuppgifter beträffande tryckningsverksamheten

ålåge honom. Genom tryckningsverksamhetens omorganisation

syntes de huvudsakligaste av dessa uppgifter komma att bortfalla.

På grund därav och då de göromål i övrigt, som åvilade befattningshavaren,

knappast kunde bereda honom full sysselsättning, syntes försiktigheten bjuda

att icke nu vidtaga någon ändring i hans löneställning. Civilförvaltningen ansåge

sig böra föreslå, att sekreteraren hos souschefen under benämning kanslibiträde

inplacerades i Eo 7, till vilken lönegrad motsvarande biträde åt

arméchefen vore hänförd.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Med inrättande av de föreslagna två extra ordinarie expeditionsvakterna

syntes i avvaktan på ifrågasatt utredning rörande behovet av vakt- och budskickningspersonal

vid de i ämbetsbyggnaderna på Ladugårdsgärde placerade

försvarsgrensförvaltningarna lämpligen böra anstå.

De av marinförvaltningen föreslagna ändringarna i personalorganisationen Departementsäro

i huvudsak av den art att med ett ställningstagande bör anstå i avvaktan

på den översyn av försvarets centrala förvaltningsorganisation som nu pågår.

Jag vill dock förorda överflyttning av lönekostnader från sakanslag till

avlöningsanslag i den omfattning, som de framlagda förslagen innebära,

och vill även tillstyrka fastare anställningsform för personalen i vissa fall.

Från dessa utgångspunkter kan jag icke nu tillstyrka ändrade löneställningar

för förste byråsekreteraren å civilbyrån, expeditionsofficeren a vapenavdelningens

expedition, föreståndaren för dispositionsbokföringen och chefen

för personalkontoret.

Jag tillstyrker, att lönekostnaderna för den personal vid personalkontoret,

som nu avlönas av sakanslag, överflyttas till avlöningsanslaget. Jag har intet

att erinra mot att personalen härvid erhåller extra ordinarie anställning. I

anslutning till civilförvaltningens förslag räknar jag emellertid med att kontoristen

placeras i 9 lönegraden; vid slutligt beslut i denna fråga böra dock

beaktas de riktlinjer för lönegradsplacering som på grundval av tjänsteförteckningssakkunnigas

föreliggande förslag kunna bli fastställda. Jämväl uppbördsmannen

för skrivmaterielförrådet och souschefens sekreterare torde böra

överföras till att avlönas från avlöningsanslaget. För sekreteraren räknar jag

med extra ordinarie anställning såsom kanslibiträde. Av skäl som civilförvaltningen

anfört anser jag, att extra ordinarie anställning tills vidare icke bör

ifrågakomma för uppbördsmannen. Mot inrättande av tre kontorsskrivarbefattningar

å förrådskontrollkontoret i utbyte mot extra befattningar har jag intet

att erinra men förutsätter, att vid lönegradsplaceringen av dessa befattningshavare

liksom av det nu i Ex 15 placerade biträdet till föreståndaren för dispositionsbokföringen

och av registratom å förrådskontrollkontoret berörda riktlinjer

komma att iakttagas. Vad beträffar expeditionsvaktspersonalen får jag

erinra, att Kungl. Maj: t den 24 maj 1946 uppdragit åt marinförvaltningen att

i samråd med övriga berörda myndigheter föranstalta om utredning rörande

behovet av vakt- och budskickningspersonal vid de till ämbetsbyggnaderna å

Ladugårdsgärde förlagda försvarsmyndigheterna. Skulle denna utredning

komma att utvisa, att behov föreligger av ytterligare extra ordinarie befattningar

för expeditions vakter, lärer hinder mot överförande av i frågakommande

personal till sådan anställningsform icke föreligga.

Vad beträffar befattningar för pensionerad personal har marinförvaltningen

föreslagit inrättande av tro sådana befattningar för underofficerare

i löneklassen UO 7. Jag anser mig kunna tillstyrka detta förslag. Av marinförvaltningens

redogörelse för den nuvarande personaluppsättningen för personalkontoret

framgår emellertid, att därstädes för närvarande tjänstgör en

pensionerad underofficer i arvodesbefattning, vilken beräknas icke komma

att för framtiden erfordras för personalkontoret. Med hänsyn härtill kan an
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Kungl. May.ts proposition nr 142.

talet nytillkommande arvodesbefattningar för pensionerade underofficerare

begränsas till två.

Genom de här föreslagna överflyttningarna av avlöningskostnader från sakanslag

till marinförvaltningens avlöningsanslag kommer belastningen å vissa

materielanslag att minska. Denna minskning blir dock av så ringa betydelse

att särskild hänsyn härtill vid bedömandet av anslagsbehov för nästa budgetår

icke torde behöva tagas.

Då så gott som all personal å marinförvaltningens fortifikations av d e i n i n g

avlönas antingen från sakanslag eller från arméns avlöningsanslag, kommer den

omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret,

som i det föregående förordats, att endast såtillvida påverka personaluppsättningen

å ämbetsverkets avlöningsanslag, att en befattning för pensionerad

officer (Oa 10) kan indragas. Den minskade belastning å anslaget, som föranledes

härav, bör, såsom av punkt 2 framgår, beräknas för halva budgetåret.

I anledning av den reglerade befordringsgången för biträdespersonal tillkomma

från och med ingången av nästa budgetår 5 befattningar för ordinarie

kontorsbiträden i A 4. Av dessa avses en för extra ordinarie befattningshavare

i 7 lönegraden. Vikariatsförordnande på sistnämnda kontorsbiträdesbefattning

förutsattes icke skola förekomma.

På grundval av vad jag sålunda föreslagit och med beaktande av de anslägsändringar

som föranledas av förslaget om reglerad befordringsgång för

biträdes- och amanuenspersonal och av löneregleringen för statens befattningshavare

beräknar jag utgiftsposterna under anslaget till, för avlöningar till

ordinarie tjänstemän 254 000 kronor (nu 167 000 kronor), för arvoden till pensionerad

personal i arvodesbefattningar 191 700 kronor (nu omkring 130 000

kronor), för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

8 640 kronor (oförändrat), för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

288 000 kronor (nu 173 000 kronor) och för rörligt tillägg 42 660 kronor (nu

69 100 kronor). Såsom särskilda uppbörclsmedel böra upptagas 120 000 kronor

(nu 92 000 kronor). Anslaget bör på grund härav upptagas med 665 000 kronor.

Anslagshöjningen utgör 210 000 kronor, varav belöpa på reglerad befordringsgång

för viss personal 6 200 kronor samt på löneregleringen i runt tal 175 000

kronor.

Åberopande det anförda och vad jag uttalat under punkt 2 samt under hänvisning

till vad chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan av årets

statsverksproposition av vissa för flera huvudtitlar gemensamma frågor hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva uppförande på personalförteckningen för marinförvaltningen

av ytterligare 5 befattningar för kontorsbiträden

i lönegrad A4;

dels godkänna följande avlöningsstat för marinförvaltningen,

att tillämpas under budgetåret 1947/48:

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis.......................................... kronor 254 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodes
befattningar,

förslagsvis ...................... » 191700

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .................. » 8 640

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 288 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........... » 42 660

Summa kronor 785 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis........... kronor 120 000

Nettoutgift kronor 665 000

dels ock till Marinförvaltningen: Avlöningar för bil dgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 665 000 kronor.

[7.] Förslagsanslaget Marinförvaltningen: Omkostnader.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 85) ...................... kronor 435 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) ............ » 415 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 18) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1947/48

beräkna ett förslagsanslag av 400 000 kronor för här ifrågavarande ändamål.

Såsom framgår av den fastställda omkostnadsstaten har Kungl. Maj:t medgivit

överskridande av innevarande budgetårs anslag med 12 500 kronor för

vakttjänst, varför nettoutgifterna under anslaget upptagits med 447 500 kronor.

Medgivandet har lämnats i anslutning till ett av Kungl. Maj:t den 18

januari 1946 meddelat beslut rörande bevakningen av försvarets ämbetsbyggnader

å Ladugårdsgärde, för vilket beslut en redogörelse lämnats vid

anmälan i propositionen 1946: 120 av anslaget till omkostnader för arméförvaltningen.

Bruttoutgifterna under anslaget för innevarande budgetår ha

beräknats till 663 500 kronor. Såsom särskilda uppbördsmedel har upptagits

ett belopp av 216 000 kronor, avseende å arméförvaltningen in. fl. i ämbetsbyggnaderna

inrymda myndigheter belöpande kostnader för uppvärmning.

Marinförvaltningen har anfört, att ämbetsverket hade för avsikt att, med

stöd av medgivande av Kungl. Maj:t genom beslut den 17 maj 1946, i ämbetsbyggnaden

å Ladugårdsgärde installera oljeeldning. Därigenom skulle

bränslekostnaderna kunna för budgetåret 1947/48 avsevärt minskas. I samråd

med byggnadsstyrelsen hade från denna förutsättning kostnaderna för

bränsle beräknats till 150 000 kronor. Härav skulle belöpa 109 000 kronor

på kostnader för andra myndigheter, att såsom uppbördsmedel tillföras anslaget.

För lyse och vatten har marinförvaltningen beräknat 27 100 kronor.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

Sammanlagt beräknar marinförvaltningen sålunda (150 000 + 27 100=)

177 100 kronor för bränsle, lyse och vatten, vilket innebär en minskning i

förhållande till innevarande budgetår med (317 000—177 100=) 139 900

kronor. Häremot svarar en minskning av uppbördsmedlen med (216 000 —

109 000=) 107 000 kronor, varför kostnadsminskningen för marinförvaltningens

del skulle bli 32 900 kronor.

Delposten Övriga expenser, vilken i likhet med samtliga utgifter under

anslagsposten Expenser avses för alla i marinens ämbetsbyggnad inrymda

marina myndigheter, samt övriga anslagsposter under omkostnadsanslaget

har marinförvaltningen beräknat till oförändrade belopp. Bruttoutgifterna

under anslaget skulle sålunda enligt marinförvaltningens beräkningar uppgå

till (663 500 — 139 900 =) 523 600 kronor och nettoutgifterna till (523 600

-—109 000=) 414 600 kronor.

I sitt i årets statsverksproposition berörda förslag till ändrade anslags- och

statuppställningar för fjärde huvudtiteln har försvarets civilförvaltning, med

hänsyn till att enligt gängse budgetprinciper de centrala, ämbetsverkens omkostnader

såvitt möjligt borde skiljas från försvarsgrenarnas, föreslagit, att

expenskostnaderna för andra i ämbetsbyggnaden å Ladugårdsgärde inrymda

marina myndigheter än marinförvaltningen skulle bestridas från marinens

expensanslag. Detta förslag har avstyrkts av chefen för marinen och marinförvaltningen,

som ansett, att det nuvarande systemet innebure så väsentliga

praktiska fördelar att det ej kunde anses rimligt att förverkliga civilförvaltningens

förslag. För egen del anser jag de av marinmyndigheterna anförda

skälen motivera, att i detta fall avsteg göres från de i och för sig riktiga

principer, som ligga till grund för civilförvaltningens förslag. Jag förordar

därför ingen ändring i fråga om redovisningen av här ifrågavarande expenskostnader.

Mot marinförvaltningens beräkningar av kostnaderna under anslaget har

jag icke funnit anledning till erinran. Den av statsmakterna beslutade höjningen

av resetraktamenten, föranleder, att anslagsposten till reseersättningar,

enligt beräkningarna 29 000 kronor, bör höjas med 4 000 kronor.

A andra sidan bör anslaget minskas med 4 000 kronor vid bifall till förslaget

om ändrad organisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen

inom försvaret. Jag föreslår, att anslaget upptages med (414600 + 4 000—

4 000=) i avjärnnat belopp 415 000 kronor. Anslagsminskningen utgör 20 000

kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa stat för anslaget.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Marinförvaltningen: Omkostnader för budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 415 000 kronor.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

[8.] Förslagsanslaget Flygförvaltningen: Avlöningar.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 86)........................ kronor 500 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) ............ 9 850 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 18) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna ett förslagsanslag

av 700 000 kronor för här ifrågavarande ändamål.

Flygförvaltningen har i skrivelse den 20 augusti 1946 med medelsäskandena

för budgetåret 1947/48 beräknat anslaget till 507 000 kronor.

Flygförvaltningen har ånyo föreslagit utbyte av en befattning för en förste

expeditionsvakt mot en befattning för matenelförvaltare samt uppflyttning av

en befattning för extra ordinarie förste bjTåsekreterare, avsedd för tjänstgöring

å materielavdelningen, från 24 till 26 lönegraden.

I fråga om det föreslagna utbytet har flygförvaltningen, med ändring av

sina tidigare förslag i ämnet, förordat befattningens upptagande i 12 i stället

för 14 lönegraden. Alla de möbler, kontorsinventarier och annan kasernutredning,

brand-, luftskydds- och sjukvårdsmateriel m. m., som vore avsedda

för de i flygvapnets del av ämbetsbyggnaden på Ladugårdsgärde placerade

myndigheterna, stode under tillsyn, vård och redovisning av en förvaltare.

Yärdet och omfattningen av denna materiel syntes motivera befattningshavarens

hänförande till 12 lönegraden.

Till stöd för förslaget om uppflyttning till 26 lönegraden av den extra ordinarie

förste byråsekreteraren har anförts, att åt denne befattningshavare

skulle, enligt i annat sammanhang avgivet förslag, uppdragas att i chefens

för anskaffningsbyrån ställe meddela anordningsbeslut för materielavdelningens

vidkommande. _

Flygförvaltningen har vidare ånyo framfört förslag om höjning av ett belopp

om 2 400 kronor, avsett för gratifikationer till beställningshavare vid försökscentralen,

som medverka vid särskilt riskfyllda provflygningar, till 5 000

kronor. Ämbetsverket har särskilt framhållit, att flygvapnet undan för undan

tillfördes materiel, grundad på nya konstruktionsprinciper, såsom de reaktionsdrivna

flygplanen, vilket vore ägnat att skärpa betydelsen av försöksverksamheten.

Slutligen har flygförvaltningen anfört, att administrationskostnader, hänförliga

till verkets underhålls- och flygfältsbyråer, vilka hittills bestritts från

investeringsanslag, med hänsyn till de starkt minskade investeringsmedlen

för nybyggnadsarbeten borde bestridas av andra medel och därvid föreslagit

anvisande av medel å fastighetsfondens stat eller under avlöningsanslaget.

Kostnaderna ha angivits till 190 000 kronor, varav 160 000 kronor för löner

och 30 000 kronor för omkostnader.

Försvarets civilförvaltning har beträffande förslaget om lönereglering för

matcrielförvaltare anfört, att civilförvaltningen, därest en ändring i löneställningen

över huvud taget ansåges böra ske, med hänsyn till omfattningen och

värdet av den materiel, varom här vore fråga, icke ville framställa någon erinran

mot att materielförvaltarbefattningen placerades i lönegrad A 12.

Förslaget om ändrad löneställning för en förste byråsekreterare har civil

förvaltningen avstyrkt under framhållande, att den föreslagna anordningen

att befattningshavaren i fråga skulle äga besluta i anordningsärenden icke

syntes i och för sig förskylla högre löneställning än den han redan innehade.

Yad beträffar lönekostnaderna för personal å underhålls- och flygfälts
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

byiåerna har civilförvaltningen anfört att, i den mån personalen avsåges för

fastighetsunderhåll, kostnaderna för avlöning av densamma syntes böra redovisas

under flygförvaltningens avlöningsanslag, medan det däremot borde

övervägas, huruvida icke kostnaderna för personal, som avsåges för byggnadsverksamheten,

borde inräknas i byggnadsanslag.

I skrivelse den 11 december 1945 har flygförvaltningen gjort framställning

om anställande vid flygförvaltningen av en kriminalteknisk expert för biträde

i havei ikommissioner och i övrigt med tekniska undersökningar av materielfel.

For ändamålet hade sedan några år anlitats en till flygförvaltningens förfogande

ställd kriminalöverkonstapel, som flygförvaltningen avsåge anställa

såsom extra ordinarie tjänsteman i 24 lönegraden.

I örsvarets civilförvaltning, som ansett den föreslagna förstärkningen av

flygvapnets haverikommission motiverad, har med hänsyn till vederbörandes

löneställning såsom polisman och med beaktande av hans kvalifikationer föreslagit

lön enligt lämplig löneklass inom lönegraden MEo 18.

Försvarsväsendets lönenämnd har icke funnit övertygande skäl vara anförda

för anställande av en heltidstjänstgörande kriminalteknisk expert vid flygförvaltningen.

Om en befattning inrättades, kunde lönenämnden med hänsyn till

gällande och föreslagna inplaceringar i lönegrad av tjänster för polispersonal

icke tillstyrka högre placering i förevarande fall än 18 lönegraden.

Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha icke heller kunna tillstyrka

högre löneställning än 18 lönegraden.

Formerna för tillsyn, vård och redovisning av materiel inom flygförvaltningens

ämbetsbyggnad torde komma under övervägande vid pågående över

syn av försvarets centrala förvaltningsorganisation. Jag kan därför icke nu

tillstyrka, att en materielförvaltarbeställning inrättas. I avvaktan på denna översyn

kan jag icke heller tillstyrka ändrad löneställning för den å materielavdelningen

tjänstgörande förste byråsekreteraren.

Med hänsyn till den tekniska utvecklingen inom flygvapnet torde en höjning

av det såsom gratifikationer till provflygare avsedda beloppet vara motiverad.

Jag vill därför tillstyrka, att för ändamålet beräknas 5 000 kronor från

och med nästa budgetår.

Jag har intet att erinra mot att en extra ordinarie befattning inrättas för

bibehållande vid flygförvaltningen av den kriminaltekniska expert för biträde

åt haverikommissioner m. m., som ämbetsverket sedan några år anlitat. Behovet

av denna befattning torde komma att i sitt sammanhang med övriga organisationsspörsmål

inom ämbetsverket prövas av 1946 års militära förvaltningsutredning.

I avvaktan på denna prövning kan jag icke tillstyrka högre löneställning

än 18 lönegraden för denna befattning.

Flygförvaltningen har anfört, att vissa kostnader för ämbetsverkets underhålls-

och flygfältsbyråer borde överflyttas från byggnadsanslag, som med

minskade investeringar icke lämna tillgång till kostnadernas bestridande, och

ifrågasatt, att kostnaderna, vilka avse underhåll av byggnader och flygfält, i

fortsättningen skulle tillfälligtvis utgå av avlöningsanslaget. Jag vill erinra,

att i det föregående av mig förutsatts, att underhållet av flygfält skall även

i fortsättningen ombesörjas av flygförvaltningen men underhållet av flygvapnets

kaserner och husbyggnader från tidpunkt som Kungl. Maj:t bestämmer

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr M2.

(preliminärt beräknad till den 1 januari 1948) av det för försvaret gemensamma

byggnadsorgan, som av mig förordats, samt att avlöningskostnaderna för den

personal som stadigvarande erfordras för underhållsverksamheten skola bestridas

från avlöningsanslag. I överensstämmelse liärmed böra medel för bestridande

av avlöningskostnader och omkostnader för flygfältsunderhållet beräknas

under flygförvaltningens avlönings- respektive omkostnadsanslag. I vad

avser underhållet av husbyggnader ha motsvarande kostnader av mig i det

föregående för första halvåret 1948 beräknats under avlönings- och omkostnadsstaterna

för det nya byggnadsorganet. Återstoden av sistnämnda på budgetåret

1947/48 belöpande kostnader böra överföras till flygförvaltningens

nyssberörda anslag. Jag beräknar här avsedda avlöningskostnader under ickeordinarieposten

till 85 000 kronor, varav 40 000 kronor för personal för underhåll

av flygfält och 45 000 kronor för personal för byggnadsunderhåll. Det bör

ankomma på Kungl. Maj:t att närmare reglera medelsanvisningen för ifrågavarande

ändamål.

I flygförvaltningens nuvarande personalorganisation ingår en domäntjänsteman

(agronom) i Ko 24. På sätt lönenämnderna och 1946 års militära förvaltningsutredning

anfört bör det åligga denne tjänsteman att utan särskild ersättning

tillhandagå jämväl den nya fortifikationsförvaltningen med jordbruksteknisk

sakkunskap.

I anledning av den reglerade befordringsgången för biträdespersonalen tillkomma

vid flygförvaltningen 4 befattningar för ordinarie kontorsbiträde i A 4

från och med den 1 juli 1947. En av dessa befattningar avses för en extra ordinarie

befattningshavare i Eo 7. Vikariatsförordnande å sistnämnda ordinarie

befattning bör icke förekomma.

På grundval av vad jag sålunda föreslagit och med beaktande av de anslagsändringar

som föranledas av förslaget om reglerad befordringsgång för

biträdes- och amanuenspersonal och av löneregleringen för statens befattningshavare

beräknar jag utgiftsposterna under anslaget till, för avlöningar

till ordinarie tjänstemän 338 000 kronor (nu 225 000 kronor), för arvoden till

pensionerad personal i arvodesbefattningar 170 400 kronor (nu 124 000 kronor),

för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 8 600 kronor

(nu 6 000 kronor), för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 390 000

kronor (nu 164 000 kronor) och för rörligt tillägg 53 000 kronor (nu 68 000 kronor).

Under inkomstposten böra upptagas 110 000 kronor (nu 87 000 kronor).

Anslaget bör alltså beräknas till 850 000 kronor, innebärande eu anslagshöjning

med 350 000 kronor. Härav belöpa omkring 5 000 kronor på reglerad befordringsgång

för biträdes- och amanuenspersonal samt omkring 240 000 kronor

på löneregleringen.

Åberopande det anförda och vad jag uttalat under punkt 2 samt under hänvisning

till vad chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan i årets statsverksproposition

av vissa för flera huvudtitlar gemensamma frågor hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva uppförande på personalförteckningen för flygförvaltningen

av ytterligare 4 kontorsbefattningar i lönegrad A 4;

dels godkänna följande avlöningsstat för flygförvaltningen,

att tillämpas under budgetåret 1947/48:

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj-.ts proposition nr 142.

Departements
chefen.

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................... kronor 338 000

2. Arvoden till pensionerad personal i ar
vodesbefattningar,

förslagsvis.............. » 170 400

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis...... » 8 600

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis............................ » 390 000

Anm. Därest befattningen såsom elief för materielavdelningens

normaliebyrå besattes med innehavare

i lönegrad Ca 28 (motsvarande), skall av denna post

innehållas ett belopp, beräknat efter 16 500 kronor

för helt budgetår.

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. »_53 000

Summa kronor ,960 000

Sär skilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis.................... kronor 110 000

Nettoutgift kronor 850 000

dels ock till Flygförvaltningen: Avlöningar för budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 850 000 kronor.

[9.] Förslagsanslaget Flygförvaltningen: Omkostnader.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 87)........................ kronor 380 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) ............ » 375 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 18) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för nästa budgetår

beräkna ett förslagsanslag med oförändrat belopp för ifrågavarande ändamål.

Flygförvaltningen har icke ifrågasatt annan ändring än att anslaget borde

höjas med 4 500 kronor för bestridande av kostnaderna för innerbevakning

av flygvapnets ämbetsbyggnad i enlighet med Kungl. Maj:ts i det föregående

vid behandlingen av marinförvaltningens omkostnadsanslag omnämnda beslut

den 18 januari 1946.

Under flygförvaltningens omkostnadsanslag äro vissa poster gemensamma

för hela flygledningen med undantag av flygförvaltningens byggnadsavdelning.

Liksom beträffande marinförvaltningens omkostnadsanslag har försvarets

civilförvaltning föreslagit, att samtliga omkostnader för andra flygmyndigheter

än flygförvaltningen skulle bestridas av flygvapnets expensanslag.

Ehuru detta förslag icke mött erinran från flygmyndigheternas sida, anser

jag, att även i detta fall övervägande skäl tala för ett bibehållande av den

nuvarande anordningen, varför jag icke vill förorda civilförvaltningens förslag

i denna del.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Flygförvaltningen liar för nästa budgetår beräknat anslaget till 384 500

kronor. Emellertid framgår av vad i det föregående vid anmälan av marinförvaltningens

motsvarande anslag anförts, att marinförvaltningen räknat med

oljeeldning i ämbetsbyggnaderna under nästa budgetår och till följd därav

väsentligt minskade bränslekostnader. För flygförvaltningens del har marinförvaltningen

räknat med 52 000 kronor mot i flygförvaltningens beräkningar

ingående 82 000 kronor för detta ändamål, vilket alltså skulle medföra en anslagsminskning

av 30 000 kronor. Å andra sidan har jag under nästföregående

punkt förordat, att vissa expenser för flygförvaltningens byggnadsavdelnings

underhålls- och flygfältsbyråer skulle under nästa budgetår bestridas av flygförvaltningens

omkostnadsanslag. Dessa kostnader kunna beräknas till omkring

18 000 kronor. Vidare bör anslagsposten reseersättningar, nu upptagen

till 30 000 kronor, till följd av de beslutade höjningarna av resetraktamenten,

enligt av förvaltningen under hand ingiven beräkning, höjas med omkring

2 000 kronor. Anslaget skulle enligt dessa beräkningar komma att uppgå till

(384 500 — 30 000 + 18 000 + 2 000 =) 374 500 kronor. Jag föreslår, att anslaget

upptages med i avrundat tal 375 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att fastställa stat för anslaget.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Flygförvaltningen: Omkostnader för budgetåret 1947/48

anvisa ett förslagsanslag av 375 000 kronor.

[10.] Förslagsanslaget Försvarets bostadsanskaffningsnämnd: Avlöningar.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 179) .............................. kronor 89 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) .................. » 45 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 156) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1947/48

beräkna ett förslagsanslag av 89 000 kronor för förevarande ändamål.

Såsom under punkt 2 anförts förutsätter jag vid anslagsberäkningarna för

nästa budgetår, att den för försvaret gemensamma fortifikationsförvaltningen

skall organiseras från och med den 1 januari 1948, varför medel för försvarets

bostadsanskaffningsnämnd böra beräknas för första hälften av nämnda

budgetår.

Anledning saknas att för berörda tid vidtaga ändring i den nu befintliga

, , A /89 000 1 .

organisationen, och jag beräknar darfor medelsbehovet till I—g— =1 i avrundat

tal 45 000 kronor.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Försvarets bostadsanskaffningsnämnd: Avlöningar för

budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 45 000 kronor.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

[11.] Förslagsanslaget Försvarets bostadsanskaffningsnämnd: Omkost
-

nader.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 180) ........................... kronor 30 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) ............... » 15 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 156) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1947/48

beräkna ett förslagsanslag av 30 000 kronor för förevarande ändamål.

Med beaktande av vad i det föregående under punkterna 2 och 4 anförts

beräknar jag medelsbehovet för nästa budgetår under förevarande anslag till

| 15 000 kronor och hemställer alltså, att Kungl. Maj: t måtte föreslå

riksdagen

att till Försvarets bostadsanskaffningsnämnd: Omkostnader för

budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 15 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter

hemställt, förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

30 000

Ur protokollet:

Stig Roswall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fortiflkationsförvaltuingens inre organisation enligt 1044 års

utrednings förslag.

Chef

Chefsexpedition

Befästningsavdelning

Mobiliserings-

Anlägg-

Forsknings- och kon-

byrå

byrå

struktions-

byrå

Hrj

W 1

w

►a

CD

P.

W

p

K

O

er

tö

CD

d

p

&

t2j

P

P

O

►1

CD

pr

w

o

p

en

a"

5’

en

o

►I

00

P*

H

ST

po

05

CBS

p

g 05

en

pr i

-i

0

pr

W

5]

o’ (

P

00

en

cd

pr

C+-

o*

P

P

05

so

en

CD

pr

o’

P

05

00

P

gr

00

cn

cd

PT

o''

P

5‘

05

en

en

O)

pr

så

a

en

o"

p

00

en

CD

pr

o‘

o"

CO

pr

P

pr

00

1

p

Konstruktionskontor

Kasernavdelning

Underhälls-

hyni

a

tf

CD

Pi

w

p"

?

00

w i

H i

5''

05

CD

er

W

P

ÖB

CD

i?

CD

CD

fl

p

—

CD

er

f

CD

St 1

et-

O*

P«

CD

pr

CD

®

pr

05 cn

en cd

p pr

►i ct-

pa

o

p

o''

p

5! 5

s

0-

Byggnads-j

kontor I

Administrativ

byrå

cd Cfc;

Pj sr

B»

»L 60

pr o

tö

cs.

Ö

ö

H

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 142.

Fortifikationsförvaltningens inre organisation enligt 1J)46 års utrednings förslag,

Befästningsbyrå

med expedition

- • o

o o

3 sr

Chef

Chefsexpedition

med bibliotek

Administrativ

byrå med

expedition

Kasernbyrå

med expedition

Byggnadsbyrå med expedition

Förråds
kontroll
kontor
-

Bered
skaps
kontor
-

K,

S

4-

Oi

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 142.

INNEHÅLLSFÖRTECKNIN G.

Sid.

[1.] Organisationen av den centrala fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom

försvaret .................................................................... 1

I. Inledning.............................................................. 1

II. Huvuddragen av den nuvarande organisationen för fortifilcations
verksamheten

och den statliga byggnadsförvaltningen.............. 6

III. Olika möjligheter att organisera förvaltningen...................... 8

Departementschefen .............................................. 28

IV. Särskilda organisationsfrågor ........................................ 30

A. Försvarets domäner................................................ 31

B. De militära flygfälten.............................................. 35

C. Försvarets bostäder................................................ 42

D. Försvarets fabriksanläggningar.................................... 47

E. Befästningsinspektionen............................................ 50

F. Byggnads- och reparationsberedskapen............................ 51

G. Statens bränslekontrollerande verksamhet........................ 56

Departementschefen .............................................. 62

V. Den centrala förvaltningsmyndighetens inre organisation och personalbehov

m. ...................................................... 64

A. Ämbetsverkets förhållande till Kungl. Maj:t och den högsta

militära ledningen ................................................ 64

B. Allmänna grunder för ämbetsverkets organisation .............. 67

C. Chefskapet för ämbetsverket...................................... 73

D. Allmänna grunder för personalberäkningarna m. m............. 76

E. De särskilda underavdelningarna inom ämbetsverket............ 86

1. Befästningsbyrån .............................................. 86

2. Kasernbyrån.................................................... 94

3. Byggnadsbyrån ................................................ 101

4. Administrativa byrån .......................................... 109

5. Förrådskontrollkontoret ........................................ 114

6. Beredskapskontoret ............................................ 115

7. Chefsexpeditionen .............................................. 116

8. Maskinister och eldare ........................................ 117

F. Kostnadsberäkningar .............................................. 117

G. Övergången till den nya organisationen.......................... 120

Departementschefen .............................................. 122

VI. Departementschefens hemställan...................................... 126

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142. 147

Sid

[ 2.] Anslag till Fortifikationsförvaltningen: Avlöningar.......................... 126

[ 3.] Anslag till Fortifikationsförvaltningen: Omkostnader ........................ 129

[ 4.] Förslagsanslaget Arméns for tifikationsför vattning: Avlöningar .............. 129

[ 5.] Förslagsanslaget Arméns fortifilcationsförvaltning: Omkostnader.............. 130

[ 6.] Förslagsanslaget Marinförvaltningen: Avlöningar............................ 130

[ 7.] Förslagsanslaget Marinförvaltningen: Omkostnader.......................... 135

[ 8.] Förslagsanslaget Flygförvaltningen: Avlöningar.............................. 137

[ 9.] Förslagsanslaget Flygförvaltningen: Omkostnader............................ 140

[10.] Förslagsanslaget Försvarets bostadsanskaffningsnämnd: Avlöningar.......... 141

[11.] Förslagsanslaget Försvarets bostadsanskaffningsnämnd: Omkostnader........ 142

Bilagor .......................................................................... 144

Doktrin (1)

  1. Therése Fridström, Ett litet steg för HD, ett stort språng för personrätten, SvJT 2016 s. 523 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:199 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av fortifikationsoch byggnadsförvaltningen inom försvaret m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1947:136 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av fortifikationsoch byggnadsförvaltning en inom försvaret m. m. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 2016 s. 523 Therése Fridström, Ett litet steg för HD, ett stort språng för personrätten s. 523 i texten