Angående vissa ändringar i gällande bestämmelser angående värnpliktslån
1947-02-28 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:143, Angående vissa ändringar i gällande bestämmelser angående värnpliktslån
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
1
Nr 143.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
ändringar i gällande bestämmelser angående värnpliktslån;
given Stockholms slott den 28 februari
1947.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Allan Vougt.
Utdrag av protokollet Över försvarsärenden, hållet infor
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 28 februari 1947.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,
Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg,
Weijne.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och med
statsrådet Mossberg anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet
Vougt, frågor om ändringar i gällande bestämmelser angående värnpliktslån
samt anför härutinnan följande.
För att lätta de svårigheter i ekonomiskt hänseende som kunna uppkomma
till följd av militärtjänst ha statsmakterna vidtagit olika åtgärder. Till dessa
hör utgivandet av räntefria lån från staten. Denna form av ekonomiskt bistånd
infördes under beredskapstiden för att bereda lättnad åt dem som till följd av
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 143.
r>17 47
2
Rungl. Maj:ts proposition nr 143.
beredskapstjänstgöring fått sin ekonomi rubbad. Sedermera ha bestämmelser
meddelats i avsikt att under fredsförhållanden tillgodose sådana lånebehov
som ha visst samband med militärtjänstgöring.
I skrivelse den 29 januari 1947 har försvarets socialbyrå framlagt förslag
till vissa ändringar i de för beredskapsförhållanden gällande författningarna
om värnpliktslån ävensom till utvidgning av möjligheterna att erhålla värnpliktslån.
över socialbyråns förslag ha efter remiss utlåtanden avgivits av chefen för
försvarsstaben, försvarets civilförvaltning, statskontoret, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
överståthållarämbetet efter hörande av värnpliktslånenämnden
i Stockholms stad samt länsstyrelserna i Stockholms län, Malmöhus
län, Göteborgs och Bohus län, Värmlands län och Västerbottens län, den sistnämnda
efter hörande av Västerbottens läns värnpliktslånenämnd.
Gällande bestämmelser.
Beredskaps bes tämmelser.
Bestämmelser om värnpliktslån meddelades i en förordning den 31 augusti
1940 (nr 824). Med de ändringar som skett genom förordning den 30 juni 1942
(nr 522) innehåller förordningen om värnpliktslån i huvudsak följande. Värnpliktslån
kan erhållas av den som inkallats till militärtjänst under beredskapsförhållanden.
Förvaltningen av lånemedlen handhas under statskontorets
överinseende av länsstyrelserna. Låneverksamheten i övrigt handhas å statens
vägnar av försvarets socialbyrå (från och med den 1 juli 1946) och av särskilda
värnpliktslånenämnder med biträde av familj ebidragsnämnderna. Allmänna
förutsättningar för beviljande av värnpliktslån äro dels att sökanden
till följd av värnpliktstjänstgöringen råkat i svårigheter av ekonomisk art,
vilka kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad tjänstgöring
fullfölja påbörjad yrkesutbildning eller vinna utkomst i det yrke eller den
näring, varav han före inkallelsen haft sin bärgning, eller vilka eljest innebära
en avsevärd rubbning av hans ekonomi, dels att sökanden gjort vad på
honom skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna och dels att sökanden
måste antagas vara ur stånd att utan hjälp av värnpliktslån inom skälig tid
övervinna svårigheterna. Värnpliktslån må beviljas med lägst 200 och högst
5 000 kronor. Återbetalning av lån skall i regel ske på fem år med början
från och med kvartalet näst efter det ett år förflutit från beslutet om lånet.
Jämkning av amorteringsvillkoren kan medges där omständigheterna föranleda
därtill men amorteringstiden får icke utsträckas utöver tio år från nyssnämnda
tidpunkt. — Enligt förordningens ursprungliga lydelse utgjorde längsta amorteringstiden
åtta år, räknat från och med kvartalet näst efter det ett år förflutit
från lånets utlämnande. — Ansökan om värnpliktslån skall göras senast tre
månader efter det sökanden avslutat sin värnpliktstjänstgöring eller, därest
tjänstgöringen avslutats före förordningens ikraftträdande, senast tre månader
därefter; dock att där särskilda omständigheter föranleda därtill lån må beviljas
på grund av senare gjord ansökan. Ansökan skall göras hos familje
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
bidragsnämnden i den kommun den värnpliktige tillhör. Sedan familjebidragsnämnden
införskaffat eventuellt erforderlig utredning skall den med eget
yttrande överlämna ansökningen till vederbörande värnpliktslånenämnd, som
äger besluta i ärendet. Ha inom nämnden förekommit skiljaktiga meningar vid
fattande av beslut, varigenom värnpliktslån beviljats, eller beviljar nämnden
lån till högre belopp än 1 000 kronor eller lån till värnpliktig, vars tjänstgöring
under de senast förflutna tolv månaderna understigit sextio dagar, skall emellertid
nämndens beslut för att bli gällande underställas socialbyråns prövning.
Vid missnöje med värnpliktslånenämnds beslut får sökanden besvära sig hos
socialbyrån. Dess beslut får icke överklagas.
Enligt förordningen den 31 augusti 1940 (nr 825) angående utsträckt tilllämpning
av förordningen om värnpliktslån (1940: 824) gälla de nu återgivna
bestämmelserna tills vidare även beträffande underbefäl i reserven som tjänstgjort
vid krigsmakten under tid då värnpliktiga varit inkallade till beredskapstjänstgöring.
Genom kungörelse den 25 maj 1945 (nr 195) angående värnpliktslån
till viss långtidsinkallad militär personal har förordnats, att värnpliktslån
enligt förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) skall, ehuru förordningen
eljest icke är tillämplig, kunna erhållas även av långtidsinkallad som
avses i kungörelsen den 25 maj 1945 (nr 194) angående övergångsförmåner
till viss långtidsinkallad militär personal ävensom av förutvarande fast anställt
manskap som, enligt vad därom särskilt stadgas, i samband med försvarsberedskapens
avveckling blivit berättigat till civilanställningsförmåner.
Härvid skola dock såsom särskilda föreskrifter gälla bland annat, att lån kan
beviljas med högst 7,000 kronor och även för tillgodoseende av lånebehov
som avser påbörjande av yrkesutbildning eller vinnande av utkomst i yrke
eller näring, varav sökanden icke tidigare haft sin bärgning. Ansökan om vämpliktslån
enligt denna kungörelse skall göras senast tre månader efter kungörelsens
ikraftträdande eller, därest tjänstgöringen avslutas senare, senast
inom tre månader därefter; dock att där särskilda omständigheter därtill föranleda
lån må beviljas på grund av senare gjord ansökan.
Vidare har genom kungörelse den 29 juni 1945 (nr 495) angående värnpliktslån
till vissa under militärtjänstgöring skadade förordnats, att den som
under militärtjänstgöring å tid, då förstärkt försvarsberedskap varit rådande,
eller vid fullgörande under militärtjänstgöring av arbetsuppgifter sammanhängande
med avveckling av dylik beredskap eller andra av krig föranledda
förhållanden skadats till följd av olycksfall eller annorledes under sådan
tjänstgöring ådragit sig sjukdom må, oaktat förordningen den 31 augusti
1940 (nr 824) om värnpliktslån eljest icke är tillämplig, kunna erhålla värnpliktslån
enligt nämnda förordning. För att kunna erhålla dylikt lån skall
sökanden vara hänförlig till personal som avses i 1 § förordningen den 18
juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, d. v. s. värnpliktig eller till manskap hörande fast anställd
eller frivillig. Sökandens ekonomiska svårigheter skola i huvudsak ha
sin grund i den ådragna kroppsskadan eller sjukdomen. Lån kan beviljas även
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
för tillgodoseende av lånebehov som avser påbörjande av yrkesutbildning eller
vinnande av utkomst i yrke eller näring varav sökanden icke tidigare haft sin
bärgning. De i 1940 års förordning om värnpliktslån meddelade bestämmelserna
angående viss tid för ingivande av låneansökan äga icke tillämpning å
här avsedda lån till under militärtjänstgöring skadade.
Freds bestämmelser.
Enligt kungörelse den 29 juni 1945 (nr 494) angående lån från värnpliktslånefonden
kan värnpliktslån utgivas till visst före detta fast anställt manskap
och till värnpliktiga som undergått befälsutbildning. Även dessa lånemedel
förvaltas under statskontorets överinseende av länsstyrelserna. Låneverksamheten
i övrigt handhas å statens vägnar av försvarets socialbyrå med biträde
av familj ebidragsnämnderna. Med dessa lån ha sålunda de särskilda värnpliktslånenämnderna
icke någon befattning. Yärnpliktslån enligt denna kungörelse
må beviljas sökande endast i den mån så prövas erforderligt för
underlättande av yrkesutbildning eller för utövande av yrke eller näring,
varav sökanden har sin bärgning, eller för övergång till annan verksamhet, allt
under förutsättning att den fasta anställningen eller befälsutbildningen uppenbarligen
bidragit till att framkalla eller öka föreliggande lånebehov. Lånebeloppen
utgöra enligt denna kungörelse liksom enligt 1940 års förordning om
värnpliktslån lägst 200 och högst 5 000 kronor. Beträffande återbetalning är
stadgat endast, att lånet skall vara i sin helhet återbetalat senast inom tio år
efter det lånet beviljats. Ansökan om lån skall göras inom viss tid efter avslutad
anställning eller utbildning.
Förslag till ändringar i författningarna om värnpliktslån.
Socialbyråns förslag till ändringar i författningarna om värnpliktslån avse
endast för beredskapsförhållanden gällande författningar. Ändringsförslagen
innebära, att värnpliktslånenämndernas verksamhet skall upphöra med utgången
av budgetåret 1946/47, att de längsta amorteringstider, som gälla enligt
1940 års värnpliktslåneförordning i dess ursprungliga och dess år 1942
ändrade lydelse, skola utsträckas med högst fem år samt att sådan ansökan om
lån enligt 1940 års värnpliktslåneförordning och 1945 års kungörelse angående
värnpliktslån till viss långtidsinkallad personal som efter den 30 juni 1947 inkommit
till familj ebidragsnämnd för vidarebefordran till socialbyrån icke må
av byrån upptagas till prövning utan Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall lämnade
medgivande.
Beträffande värnpliktslånenämndernas avveckling med utgången
av budgetåret 1946/47 har socialbyrån erinrat om att all tvångs tjänstgöring
till följd av beredskapen och dess avveckling upphört med utgången av juni
månad 1946 och framhållit, att antalet ansökningar om värnpliktslån enligt de
för beredskapsförhållandena gällande författningarna numera är obetydligt.
I denna del har socialbyrån vidare anfört i huvudsak följande.
Med anledning av den sålunda konstaterade minskningen i värnpliktslånenämndernas
verksamhet kan det enligt socialbyråns mening ifrågasättas, huru
-
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 143.
vida värnpliktslånenämnderna böra bibehållas längre än till och med utgången
av innevarande budgetår. Byrån vill erinra om att det vid riksdagens behandling
år 1940 av Kungl. Maj:ts då framlagda förslag till värnpliktslåneförordning
rådde tvekan, huruvida värnpliktslånenämnder borde inrättas men
att man då fann sådana — bland annat med hänsyn till att antalet värnpliktsiåneansökningar
skulle bliva stort — vara erforderliga. Skälen för deras bibehållande
under nuvarande förhållanden synas emellertid icke vara tillräckliga,
även om de med deras verksamhet förenade kostnaderna icke äro av den storleksordningen,
att detta i och för sig kan motivera deras avskaffande; för innevarande
budgetår finnes under fjärde huvudtitelns förslagsanslag till Avveckling
av beredskapen in. m. beräknat ett belopp av 15 000 kronor för bestridande
av kostnaderna för värnpliktslånenämndernas verksamhet. På värnpliktslånenämnderna
enligt 1940 års värnpliktslåneförordning ankommande
uppgifter böra i fortsättningen åvila försvarets socialbyrå. Väsentligen fåi
detta betydelse endast i fråga om värnpliktslån till under militärtjänstgöring
skadade, och antalet dylika låneansökningar torde icke komma att bliva större
än att socialbyrån utan personalökning kan handlägga dessa ärenden utan
biträde av värnpliktslånenämnder. Byrån torde i stället böra i erforderliga fall
inhämta utlåtanden över ansökningarna från vederbörande länsarbetsnämnder,
vilka med hänsyn till omskolningsverksamheten ändock ha att taga befattning
med denna personalkategori och därför kunna beräknas äga viss kännedom om
de skadades förhållanden och alltså även om deras eventuellt föreliggande behov
av ekonomisk hjälp i form av lån. Vidare får socialbyrån taga ökad befattning
med framställningar från låntagare enligt de olika vämpliktslåneförfattningarna
om ändring i fastställda amorteringsvillkor för beviljade lån, men ej
heller denna ökning av byråns arbetsbörda torde bli större än att den kan
bäras utan personalökning. Byrån förutsätter emellertid, att den tillfälliga
personal, som nu finnes anställd vid byrån på grund av vissa byrån ålagda avvecklingsuppgifter,
skall få bibehållas jämväl under nästkommande budgetår,
varunder handläggningen av ärenden rörande ersättning av statsmedel för
oriktigt utbetalade familjebidrag måste förutsättas komma att fortgå.
Mot socialbyråns förslag i denna del har icke någon erinran gjorts vare sig
från remissmyndigheternas eller av dem hörda värnpliktslånenämnders sida.
I fråga om amorteringstidernas utsträckande med högst fem år har
socialbyrån efter hänvisning till de olika återbetalningsbestämmelser som enligt
det föregående gälla å ena sidan enligt 1940 års värnpliktslåneförordnings
ursprungliga lydelse och å andra sidan enligt den år 1942 vidtagna ändringen
i förordningen vidare anfört.
Av redogörelsen för de för olika lån gällande återbetalningsbestämmelserna
framgår, att de år 1940 beviljade värnpliktslånen enligt föreskrift i 1940 års
oförändrade värnpliktslåneförordning skola vara i sin helhet återbetalade
under år 1949. Det har av arbetsmarknadskommissionen och socialbyrån ansetts
vara skäligt att i mån av behov bevilja de låntagare från år 1940 och de
närmaste åren därefter, som efter lånens erhållande blivit inkallade till ytterligare
och i åtskilliga fall längre beredskapstjänstgöring, anstånd med amorteringarnas
erläggande. Sedan beredskapen upphört, återstår emellertid för åtskilliga
låntagare alltför kort tid för att amorteringarna skola kunna i sin
helhet fullgöras inom föreskriven tid. Det har också i flera fall visat sig, att
låntagare, som haft svårigheter att återbetala under den ursprungligen fastställda
tiden, kunnat fullgöra sin amorteringsskyldighet, sedan amorteringstiden
utsträckts. Statens fordran för värnpliktslån bör enligt byråns uppfattning
avskrivas endast i fall, då fordran uppenbarligen är värdelös. Då den
Departements
chefen
-
6 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 143.
gräns för amorteringstidens utsträckande, som ursprungligen fastställts, såsom
anförts, snart nås, synes det socialbyrån vara påkallat, att åtgärder vidtagas
i syfte att lånemyndigheten skall kunna i erforderliga fall medgiva en
förlängning av amorteringstiden. Detta synes lämpligen böra ske på det sättet,
att lånemyndigheten medgives att utsträcka den enligt 1940 års värnpliktslåneförordning
bestämda längsta amorteringstiden — i vissa fall åtta år och i
andra fall tio år — med ytterligare högst fem år.
Förslaget om förlängning av amorteringstiderna har tillstyrkts av samtliga
remissmyndigheter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har emellertid,
under hänvisning till att förvaltningen av lånen handhas av länsstyrelserna
och att prövning av ändringar i återbetalningsvillkoren genom socialbyrån
därför måste anses mindre ändamålsenlig, funnit det böra övervägas att överlåta
åt länsstyrelserna att besluta om ändringar i amorteringsvillkoren.
Yad angår angivandet av en viss tidsgräns för sökande av värnplikt
slån har socialbyrån ifrågasatt, huruvida icke möjligheterna att söka
värnpliktslån enligt 1940 års värnpliktslåneförordning och 1945 års kungörelse
angående värnpliktslån till viss långtidsinkallad personal borde helt upphöra
med utgången av innevarande budgetår. För att i fall där särskilda omständigheter
föreligga, exempelvis opåräknade svårigheter att erhålla utkomst,
hålla möjligheten till lån öppen har emellertid socialbyrån stannat vid förslaget
att efter den 30 juni 1947 inkommen låneansökan icke får upptagas till
prövning utan Kungl. Maj:ts medgivande.
Förslaget har även i denna del av flertalet remissmyndigheter lämnats utan
erinran. Statskontoret har emellertid föreslagit, att rätten att erhålla värnpliktslån
enligt samtliga förut berörda för beredskapsförhållanden gällande
författningar skall helt upphöra vid utgången av innevarande budgetår. Länsstyrelsen
i Malmöhus län har ifrågasatt, huruvida icke åt socialbyrån kan överlåtas
att pröva i-vad mån efter den 30 juni 1947 inkommen ansökan bör upptagas.
För egen del finner jag övervägande skäl tala för att, såsom föreslagits,
värnpliktslånenämndernas verksamhet bör upphöra med utgången av innevarande
budgetår. Jämväl förslaget om utsträckande av amorteringstiderna
enligt 1940 års värnpliktslåneförordning, såväl i dess ursprungliga som
i dess år 1942 ändrade lydelse, synes mig böra biträdas. Prövningen av frågor
som röra återbetalningsvillhor bör lämpligen ankomma på socialbyrån. De bestämmelser
om tid för ansökans ingivande, som redan gälla enligt 1940 års
värnpliktslåneförordning och 1945 års kungörelse angående värnpliktslån till
viss långtidsinkallad personal, synas motsvara föreliggande praktiska behov,
och jag finner därför för närvarande icke skäl till ändring härutinnan. På
Kungl. Maj:t torde emellertid få ankomma att meddela de bestämmelser som i
detta hänseende kunna finnas erforderliga i samband med beredskapsåtgärdernas
avveckling.
Vid tillämpningen av gällande bestämmelser kan behov uppkomma av ytterligare
ändringar i de föreskrifter av ekonomisk-administrativ art som inrymmas
i ifrågavarande förordning. Med hänsyn härtill förordar jag, att Kungl.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
Maj:t av riksdagen inhämtar bemyndigande att vidtaga dylika ändringar, sålunda
jämväl de av mig i detta sammanhang förordade.
Förslag till utvidgning av möjligheterna att erhålla värnpliktslån.
Socialbyrån har föreslagit, att den förmån att kunna erhålla räntefria län
från staten som enligt den förut berörda kungörelsen av den 29 juni 1945
(nr 495) angående värnpliktslån till vissa under militärtjänstgöring skadade
gäller under förstärkt försvarsberedskap och avveckling därav skall utsträckas
att gälla även under fredsmässig militärtjänstgöring. Socialbyrån har härutinnan
anfört i huvudsak följande.
Den som efter den förstärkta försvarsberedskapens upphörande fullgjort
honom åliggande tjänstgöring enligt 27 § värnpliktslagen eller efter samma
tidpunkt innehaft fast anställning och därunder ådragit sig skada eller sjukdom
är icke behörig att för närvarande erhålla värnpliktslån.'' Emellertid kan
sådan skadad enligt av Kungl. Maj:t i brev den 25 maj 1945 och den 29 juni
1946 meddelade särskilda bestämmelser angående omskolning m. m. av under
militärtjänstgöring skadade, i likhet med dem som skadats under beredskapstjänstgöring,
när så befinnes erforderligt beredas dylik omskolning. Det har
emellertid i vissa fall, där omskolning icke ansetts böra komma till stånd, och
i vissa andra fall, där omskolning skett, visat sig, att de skadade icke utan
hjälp av lån, exempelvis för underlättande av egen rörelses startande och
dylikt, kunna erhålla utkomst genom eget arbete. Det synes därför byrån angeläget,
att även sådana under militärtjänstgöring skadade, vilka enligt vad
ovan framhållits för närvarande icke äro behöriga erhålla värnpliktslån, medgivas
rätt till dylikt lån.
Socialbyrån har framhållit, att den föreslagna utvidgningen av möjligheten
att erhålla värnpliktslån lämpligast syntes kunna ske genom utsträckning av
tillämpningen av kungörelsen den 29 juni 1945 angående värnpliktslån till
vissa under militärtjänstgöring skadade.
Chefen för försvarsstaben har uttalat, att förslaget i denna del helt överensstämmer
med hans uppfattning, att i princip skäl icke föreligga att göra
skillnad mellan den som skadats under normal fredstjänstgöring och den vars
skada uppkommit under annan tjänstgöring.
Försvarets civilförvaltning har funnit tveksamt, huruvida behov av lån i de
fall förslaget avser kan föreligga, men ansett sig icke böra motsätta sig förslaget.
Bestämmelser i detta hänseende böra dock enligt ämbetsverkets mening
meddelas icke i den för beredskapsförhållanden avsedda kungörelsen
1945: 495 utan i kungörelsen 1945: 494 angående lån från värnpliktslånefonden.
Statskontoret har erinrat om ett uttalande av föredragande departementschefen
angående värnpliktslån till vissa beredskapsinvalider vid anmälan av
propositionen 1945: 198, att frågan huruvida värnpliktslån borde fortsättningsvis
beviljas i anledning av olycksfall som inträffat under fredsmässig militärtjänstgöring
torde komma under bedömande vid fortsatt utredning rörande
omskolning av i militärtjänst skadade, vilken utredning handhas av kommittén
för partiellt arbetsföra. Därest rätten att erhålla värnpliktslån redan nu
utvidgas till att omfatta även under militärtjänstgöring i fredstid skadade
värnpliktiga, ligger det enligt ämbetsverkets mening närmast till hands att
dessa lån beviljas från värnpliktslånefonden.
Departements
chefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
Även socialstyrelsen och riksförsäkringsanstalten ha tillstyrkt förslaget om
vidgad rätt till värnpliktslån.
Den omnämnda kommittén för partiellt arbetsföra som förutsatts komma
att bedöma frågan om värnpliktslån till under fredsmässig militärtjänstgöring
skadade har hittills icke behandlat hithörande spörsmål och när så kommer att
ske kan icke för närvarande närmare bedömas. Enligt vad som uppgivits kommer
måhända vid övervägande av hjälpåtgärder av här avsett slag åt partiellt
arbetsföra de i militärtjänst skadade icke att betraktas såsom särskild grupp.
På nu anförda skäl och då behov av särskilda åtgärder på detta område visat
sig föreligga, finner jag den omständigheten, att resultatet av den berörda utredningen
ej föreligger, icke böra utgöra hinder för ett genomförande nu
av det av försvarets socialbyrå framlagda förslaget. Bestämmelser i ämnet
torde böra meddelas i den för fredsförhållanden avsedda kungörelsen den 29
juni 1945 (nr 494) angående lån från värnpliktslånefonden i följd varav lånen
komma att utgå från den särskilda utlåningsfond som benämnes Värnpliktslånefonden.
Ett genomförande av vad sålunda föreslagits torde i allt fall icke
för nästkommande budgetår påkalla någon ytterligare kapitalinvestering i
värnpliktslånefonden.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att
dels besluta om de ändringar av bestämmelserna i förordningen
den 31 augusti 1940 (nr 824) om värnpliktslån, som av mig i det
föregående angivits,
dels ock, i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående
av mig anförts, meddela bestämmelser om värnpliktslån
till under fredsmässig militärtjänstgöring skadade, att utgå från
Värnpliktslånefonden.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Stig Roswall.
Stockholm 1&47. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- SU 1947:213 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1947 48 till avveckling av beredskapen m. in. s. 3 i texten
- Rskr. 1947:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits proposition angående vissa ändringar i gällande bestämmelser angående värn plikt slån. s. 2 i texten
- SU 1947:153 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande bestämmelser angående värnpliktslån. s. 1 i texten