Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m

1947-03-07 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:147, Med förslag till förordning om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

1

Nr 147.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst

vid expropriation m. m.; given Stockholms slott den

7 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om skattefrihet i vissa fall för

realisationsvinst vid expropriation m. in.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 147.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

Förslag

till

förordning om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid

expropriation m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Har fast eller lös egendom tagits i anspråk genom expropriation eller

liknande förfarande eller eljest avyttrats under sådana förhållanden, att

tvångsförsäljning varom här är fråga måste anses vara för handen, skall den

genom överlåtelsen uppkomna vinsten icke i något fall utgöra skattepliktig

realisationsvinst enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad nyss sagts skall dock icke gälla, därest

det skäligen kan antagas att avyttringen skulle ägt rum även om tvång icke

förelegat.

Vad i första stycket stadgas angående skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst

vid avyttring av egendom skall äga motsvarande tillämpning beträffande

realisationsvinst vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning.

Avdrag må i intet fall ske för realisationsförlust som uppkommit då egendom

avyttrats eller då upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet

skett under sådana förhållanden att, därest vinst i stället uppstått, denna

enligt bestämmelserna i första eller andra stycket icke skulle hava utgjort

skattepliktig realisationsvinst.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och gäller tills vidare. Förordningen skall äga tillämpning jämväl med avseende

å det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd i första

instans verkställes under år 1947.

I fråga om eftertaxering för år 1946 eller tidigare år skola äldre bestämmelser

fortfarande gälla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition ni 147.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars

1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om ändrade

regler rörande beskattning av realisationsvinst vid expropriation eller

annan tvångslösen av fast eller lös egendom samt anför därvid.

Inledning. I en vid 1945 års riksdag (vårsessionen) väckt motion (1:261)

hemställdes att riksdagen måtte besluta, att realisationsvinst skulle frikallas

från inkomstbeskattning, då vinsten uppkommit genom att en fastighet

underkastats expropriation eller annat sådant förfarande. Bevillningsutskottet,

till vilket motionen hänvisades, yttrade (betänkande nr 49/1945), att

utskottet funne skäl tala för medgivande av skattefrihet i förevarande fall

men att en författningsändring i detta syfte borde föregås av ytterligare

utredning. I anledning därav anhöll riksdagen i skrivelse den 15 juni 1945 (nr

414), att Kungl. Maj:t måtte, med beaktande av vad utskottet anfört i nämnda

betänkande, föranstalta om utredning och snarast möjligt för riksdagen

framlägga förslag angående det nu ifrågavarande spörsmålet.

I anledning av nyssnämnda riksdagsskrivelse upprättades inom finansdepartementets

skatteberedning en den 20 november 1945 dagtecknad promemoria

angående bl. a. frågan om beskattning av realisationsvinst vid expropriation

eller annan tvångslösen.

över denna promemoria hava, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, vattenfallsstyrelsen (med överlämnande av yttrande från

svenska vattenkraft föreningen), lantbruksstyrelsen (med överlämnande av

yttrande från Sveriges lantbruksförbund), 1944 års allmänna skattekommitté,

överståthållaräimbetet (med överlämnande av yttrande från taxeringsintendenten

vid ämbetet) och samtliga länsstyrelser.

I vissa av de avgivna yttrandena framfördes kritik mot det i promemorian

framlagda förslaget om befrielse från beskattning för realisationsvinst vid

expropriation eller annan tvångslösen av fast eller lös egendom. Därvid framhölls

särskilt, att det berörda spörsmålet, som vore en detalj av frågan om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Mcij.ts proposition nr 147.

revision av reglerna om beskattning av realisationsvinst överhuvud taget,

icke borde utbrytas ur det större sammanhanget samt att ytterligare utredning

vore erforderlig.

Vid anmälan i statsrådet den 22 februari 1946 av de i departementspromemorian

behandlade skattefrågorna anförde jag — såsom framgår av propositionen

nr 105/1946 angående viss ändring i kommunalskattelagen — att jag

på grund av vad under remissbehandlingen förekommit för egen del ansåge,

att förslag icke då borde framläggas angående ändring av reglerna om realisationsvinstbeskattning

vid expropriation eller annan tvångslösen av egendom

med äganderätt. Frågan härom vore nämligen — även om en ändring

1 och för sig syntes befogad — icke av den brådskande art att den icke kunde

anslå ett eller annat år, om härigenom kunde vinnas att en allsidigare belysning

av frågan komine till stånd.

Vid propositionens behandling i bevillningsutskottet förekom icke någon

erinran mot vad jag sålunda anfört.

Till svar å en vid innevarande års riksdag av herr Thorell framställd interpellation

anförde jag, att jag inhämtat av 1944 års allmänna skattekommitté

att kommittén icke hunne framlägga sitt förslag angående realisationsvinstbeskattningens

lämpliga anordnande i så god tid, att proposition i ämnet

kunde framläggas för detta års riksdag. På grund härav och då frågan

om realisationsvinstbeskattningen ånyo fått ökad aktualitet bl. a. genom de

för storflygplatsen nödvändiga markförvärven, avsåge jag att till övervägande

upptaga frågan om framläggande för den nu sittande riksdagen av ett

förslag om provisorisk lagstiftning rörande realisationsvinstbeskattningen, avsedd

att undanröja de av interpellanten påtalade olägenheterna.

Sedan frågan om en provisorisk lagstiftning angående befrielse från inkomstbeskattning

av realisationsvinst vid expropriation eller annan tvångslösen

av fast eller lös egendom därefter upptagits till närmare behandling

inom finansdep a r le me n t e t, anhåller jag nu att få anmäla denna fråga.

Gällande bestämmelser. Enligt 35 § kommunalskattelagen skall till intäkt

av tillfällig förvärvsverksamhet hänföras bl. a. vinst å icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång och varit i den skattskyldiges ägo, om det är fastighet, under

mindre än 10 år och eljest under mindre än 5 år (realisationsvinst). Jämlikt

2 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt gäller samma

stadgande också vid den statliga beskattningen.

Nämnda bestämmelser, som enligt praxis innebära att skattskyldighet för

realisationsvinst kan uppkomma jämväl vid expropriation eller annan tvångslösen

av egendom, hava i huvudsak i oförändrad form varit gällande från

och med tillkomsten av 1910 års skatteförfattningar. Dessförinnan funnos

inga särskilda bestämmelser om vad som i detta hänseende skulle upptagas

såsom skattepliktig intäkt. I praxis hade emellertid visat sig en tendens att

såsom skattepliktig intäkt upptaga sådana vinster, vilka framstodo som resultat

av en affärsspekulation. En sådan presumerades i allmänhet ha förelegat,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

5

om en relativt kort tid förflutit mellan köp och försäljning, men avgörandet

berodde ytterst på en prövning av omständigheterna i varje särskilt fall.

Bakgrunden till de år 1910 införda bestämmelserna framgår av ett yttrande

av vederbörande departementschef vid anmälan av proposition nr 88 till

1910 års riksdag. Departementschefen framhöll (s. 104), att redan de svårigheter,

som vid lagtillämpningen skulle uppstå om beskattningen av konjunkturvinster

bleve beroende på ett så subjektivt moment som spekulationssyfte,

manade till ett mera fast reglerande av beskattningen än som ett lagfästande

av rådande praxis skulle innebära. Därjämte ansåg departementschefen

det icke vara annat än i sin ordning, att även konjunkturvinster, som

icke vore resultatet av spekulationsaffärer, betraktades och beskattades såsom

inkomst. Därvidlag borde emellertid fastställas en viss längsta tidrymd,

inom vilken affären skulle vara avslutad för att skattskyldighet för vinsten

skulle inträda. Att därvid göra undantag för spekulationsvinster och stadga

skattskyldighet för dylika vinster oberoende av den tid, som förflutit mellan

affärens början och slut, kunde visserligen vara principiellt riktigt, men bröte

ej udden av anmärkningarna mot det förutvarande systemet och vore i allt

fall mindre erforderligt, om blott den tidrymd, varom här vore fråga, sattes

tillräckligt lång. I sistnämnda avseende kunde i regel sägas, att det erfordrades

en längre tid för avveckling av en fastighetsaffär än en affär, som avsåge

värdepapper eller annan lös egendom.

Under förarbetena till 1928 års skatteförfattningar återupptogs diskussionen

om skatteplikten för vinster å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös

egendom. 1918 års inkomstskattesakkunniga föreslogo (SOU 1923: 69 s. 92)

att, oberoende av arten av det fång varigenom egendomen förvärvats, såsom

inkomst skulle beskattas vinst vid försäljning av fast eller lös egendom, som

förvärvats i huvudsakligt syfte att avyttras med vinst, dock endast om avyttringen

skett inom 10 år efter förvärvet. De sakkunniga framhöllo därvid,

att det avgörande borde vara huruvida spekulationssyfte förelegat eller ej,

men att det på grund av svårigheten att bestämma vinstens storlek, när lång

tid förflutit mellan förvärvet och avyttringen, synts nödvändigt att bestämma

någon längsta tid, inom vilken avyttringen skulle ha skett för att vinsten

skulle bliva skattepliktig. På grund av svårigheterna att tillämpa en lagbestämmelse,

som gjorde skatteplikten beroende av den skattskyldiges syfte vid

uppgörandet av en viss affär, ansågs det vidare nödvändigt att angiva vissa

omständigheter, vilka kunde anses tyda på förefintligheten av spekulationssyfte

(egendomens beskaffenhet och dess användning under den skattskyldiges

innehav, huruvida den skattskyldige hade lör vana att hedriva atfärer

av ifrågavarande art m. in.) samt alt uppställa en viss presumtion, som dock

finge motbevisas. Om mindre än 2 år förflutit mellan förvärv och avyttring,

skulle sålunda presumeras, att spekulationssyfte förelegat, under det att motsatsen

skulle presumeras, om 2 år eller mera förflutit mellan nämnda tidpunkter.

1921 års kommunalskattekommitté föreslog bibehållande av de förut gällande

bestämmelserna om beskattning av realisationsvinst (SOU 1924: 53 del

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

I s. 425) och även departementschefen ansåg vid anmälan av förslaget till

gällande kommunalskattelag (proposition nr 102/1927 s. 346), att det ur

praktisk taxeringssynpunkt måste vara att föredraga att göra skatteplikten

beroende enbart av dels beskaffenheten av det fång, varigenom egendomen

förvärvats, och dels den tid som förflutit mellan förvärvet och avvttringen.

I detta sammanhang kan anmärkas att vinst, som uppkommit vid expropriation

eller annan tvångsförsäljning av fastighet till det allmänna, under

de senaste åren ansetts höra frikallas från beskattning till krigskonjunkturskatt.

Särskilt stadgande härom har alltsedan år 1943 meddelats i punkt 4

av anvisningarna till 9 § (resp. 7 §) i krigskonjunkturskatteförordningarna.

Tillkomsten av detta stadgande motiverades på följande sätt (proposition

nr 193/1943, bil. s. 5):

Ett fall av krigskonjunkturbeskattning som väckt särskild och till synes

i viss mån berättigad ovilja hos allmänheten är det, att fastighet sålts på

grund av expropriation eller efter frivillig överenskommelse, där expropriationsanledning

förelegat, under sådana förhållanden att krigskon junkturbeskattning

för realisationsvinst ägt rum. Bl. a. för anordnande av flygfält och

andra huvudsakligen för försvaret avsedda anläggningar torde sådana avyttringar

ha skett. Stundom ha dessa tvångsförsäljningar i och för sig utlöst

starkt missnöje trots den jämförelsevis goda ersättning som erhållits, enär

de egendomar, från vilka avvttringar skett, genom avstyckningarna försämrats

i avseende å ägoslagens sammansättning, genom olämplig gränsdragning

m. m. Oviljan har givetvis ökats, där ersättningen beskurits genom krigskonjunkturskatt.

En ändring av beskattningsbestämmelserna härutinnan synes

vara på sin plats och torde kunna ske exempelvis på det sätt att befrielse

från krigskonjunkturskatt medgives där fastighet avyttrats på grund

av expropriation eller i fall där tvångsförsäljning till det allmänna eljest anses

vara för handen och det ej synes uppenbart, att avyttringen skulle ägt

rum även om tvång icke förelegat.

Motion vid 1945 års riksdag. I förenämnda motion I: 261 har framhållits,

att på grund av den starka, delvis genom penningvärdets försämring inträdda

värdestegringen å fastigheter kunde en i penningar uttryckt stor realisationsvinst

uppkomma för exempelvis en person, som år 1937 inköpt en fastighet,

om denna bleve föremål för expropriation år 1945. Om han måste

i skatt erlägga hälften eller mera av värdestegringen å fastigheten, kunde

han icke skaffa sig annan likvärdig fastighet. Den tvungna avyttringen borde

icke försämra hans ekonomiska ställning. På grund av pågående mycket

stora expropriationer av fastigheter för militära ändamål borde en lagändring

därför ske snarast. Lämpligen borde denna få karaktär av eu anvisning

till 35 § kommunalskattelagen av samma typ som motsvarande anvisning i

krigskonjunkturskatteförordningen. Anvisningen borde givetvis omfatta jämväl

det fall att fastighet bleve löst enligt vattenlagen.

Av de myndigheter, från vilka yttranden över motionen inhämtades, har

kammarrätten anfört hl. a., att enligt dess mening redan under normala förhållanden

invändning med fog kunde göras mot beskattning av realisationsvinster,

som framkomme vid expropriation av fastighet. Då de skattskyldiga

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kuriffl. Maj;ts proposition nr 147.

i allmänhet kunde undgå värdestegringsbeskattning genom att behålla sin

egendom viss tid, syntes det icke riktigt att de, som till förmån för ett samhällsintresse

tvingades att realisera värdestegringen, skulle beskattas för densamma.

Direkt stötande blevo verkningarna därav efter den avsevärda sänkning

av penningvärdet, som skett under kriget. De stora värdestegringar,

som nu allmänt konstaterades vid fastighetsförsäljningar, syntes belt eller

delvis vara endast skenbara och bero på nedgången i penningvärdet. Sådana

värdestegringsvinster framkomme givetvis såväl vid frivilliga försäljningar

som vid expropriation. I praktiken torde emellertid frivilliga försäljningar

i största möjliga utsträckning undvikas, när förutsättningar för realisationsvinstbeskattning

förelåge. En vid expropriation åsamkad förmögenhetsförlust

på grund av beskattning vore stridande mot grundsatsen, att den som

vore föremål för expropriation icke skulle få sin förmögenhet minskad. De

skäl, som föranlett undantagsbestämmelsen vid krigskonjunkturbeskattningen,

syntes tala för befrielse jämväl från inkomstskatt i dylika fall. Ur principiell

synpunkt torde denna ståndpunkt vara riktig, enär ägare av exproprierad

fastighet sällan vid förvärvet torde ha räknat med att en sådan händelse

skulle tillföra honom vinst. Med expropriation av fastighet borde jämställas

de fall då fastighet tvångsvis löstes enligt andra författningar än expropriationslagen

ävensom formellt frivilliga försäljningar, som föranletts

av köparens möjlighet att tillgripa expropriations- eller liknande föri arande.

Även om härigenom gränsen mellan skattepliktiga och skattefria realisationsvinster

icke bleve fullkomligt skarp, torde svårigheterna att i praktiken hänföra

realisationsvinsterna till det ena eller andra slaget icke bliva alltför stora.

Den omständigheten att expropriationsanledning eller eljest lösningsrätt

förelegat torde vid ett sådant avgörande i regel vara tillfyllest såsom bevis.

Någon anledning att begränsa skattefriheten till försäljningar till det allmänna

såsom skett i krigskonjunkturskatteförordningen syntes icke föreligga.

Dessutom kunde ifrågasättas att utsträcka skattefriheten till att avse

även annan egendom än fastighet. Därest vinst, varom nu vore fråga, ej upptoges

till beskattning, borde avdrag för realisationsförlust under samma omständigheter

ej medgivas. På grund härav borde införas en ytterligare anvisningspunkt

till 35 § kommunalskattelagen och vidare borde en viss omredigering

ske av anvisningarna till 36 § samma lag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön har anfört bl. a., att länsstyrelsen

icke funne sig kunna tillstyrka bifall till motionen. Till stöd härför vihe

länsstyrelsen särskilt framhålla, att det kunde synas betänkligt att under, tider

av vikande penningvärde fritaga vissa vinster från beskattning men däremot

icke alla, då för all realisationsvinstbeskattning torde vara gemensamt

att skatten kunde drabba en värdestegring, som hade sin grund i försämrat

penningvärde. Även vid andra fastighetsöverlåtelser än expropriation, exempelvis

vid fastighetsägarens mer eller mindre frivilliga avflyttning till annan

ort, eller vid inlösen eller rekvisition av fartyg eller andra inventarier i

rörelse kunde en beskattning te sig obillig.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

Bevillningsutskottet vid 1945 års riksdag. Bevillningsutskottet har i sitt

betänkande nr 49/1945 anfört:

Utskottet finner i likhet med flertalet av de över motionen hörda myndigheterna

skäl tala för att skattefrihet medgives för realisationsvinst, som uppkommit

genom expropriation eller liknande tvångsförfarande. Såsom framhållits

av kammarrätten synes det icke tilltalande, att, medan skattskyldiga

i allmänhet kunna undgå värdestegringsbeskattning genom att behålla sin

egendom viss tid, de som till förmån för ett samhällsintresse tvingas att realisera

värdestegringen, skola beskattas för densamma. Då ej heller ur principiell

synpunkt torde möta hinder mot fritagande av vinster av nu angivet

slag från beskattning, ansluter sig utskottet till den i motionen framförda

tanken om införande av bestämmelser angående skattefrihet för dylika vinster.

Utskottet anser sig emellertid icke kunna i enlighet med motionärens yrkande

förorda, att en författningsändring i angivet syfte vidtages redan i

detta sammanhang. Vid bedömandet av denna fråga uppkomma nämligen

spörsmål, vilka kräva ett närmare övervägande. Med hänsyn härtill har utskottet

funnit sig böra föreslå skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om

utredning och framläggande av förslag i ämnet.

Den vid krigskonjunkturbeskattningen nu medgivna skattefriheten för reahsationsvinst

avser allenast sådana vinster, som uppkommit genom tvångsförsäljning

till det allmänna. Enligt utskottets mening bör vid den nu föreslagna

utredningen tagas i övervägande, huruvida vid utformningen av bestämmelserna

om den sålunda ifrågasatta skattefriheten denna begränsning

bör bibehållas. De skäl, som tala för införande av skattefrihet för realisationsvinster

vid tvångsförsäljning, synas, såvitt utskottet kan finna, med samma

fog kunna åberopas vare sig tvångsförsäljningen sker till det allmänna

eller den, till vars förmån tvångsförsäljningen sker, är ett enskilt rättssubjekt.

Såsom i flera remissyttranden framhållits torde jämväl kunna ifrågasättas,

huruvida icke skattefriheten borde utsträckas till att avse även annan

egendom än fastighet.

Vidare torde såsom kammarrätten påpekat skäl tala för att under skattefriheten

inbegripas jämväl formellt frivilliga försäljningar, där förhållandena

äro sådana att försäljningen föranletts av köparens möjlighet att tillgripa

expropriation eller liknande förfarande.

Av vikto är, att bestämmelserna om den ifrågavarande skattefriheten utformas

på sådant sätt, att skattefrihet ej äger rum i fall, då överlåtarens förvärv

av den egendom, tvångsförsäljningen avser, kan antagas ha skett i syfte att

utnyttja en förutsedd expropriation.

Departementspromemorian. I den inom finansdepartementets skatteberedning

upprättade promemorian framhålles, att av förarbetena till gällande

lagstiftning om beskattning av realisationsvinst framginge, att principen för

sådan beskattning från början ansetts böra vara den, att som inkomst skulle

beskattas vinst å icke yrkesmässig avyttring av egendom, som förvärvats i

huvudsakligt syfte att avyttras med vinst, d. v. s. sådan vinst som framstode

som resultatet av en spekulationsaffär. I promemorian anföres vidare:

Det var trämst av praktiska skäl som en bestämmelse av sådant innehåll

icke ansags böra lagfästas utan skatteplikten i stället gjordes beroende av

vissa objektiva, lätt bestämbara förutsättningar, bl. a. den tid som förflutit

mellan förvärvet och avyttringen. Den gällande lagstiftningen kan sägas innebära,

att man fastställt en legal presumtion — som ej får motbevisas —

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

9

att spekulationsvinst skall anses föreligga om egendom ägts under kortare

tid än den sålunda bestämda men ej i andra fall.

Ett medgivande av skattefrihet för vinst, som uppkommit vid expropriation

eller liknande tvångsförfarande, synes icke stå i strid med den sålunda

angivna principen. Dylik vinst torde nämligen endast i undantagsfall

kunna tänkas utgöra resultatet av en spekulationsaffär. Snarare torde

man kunna säga, att ett frikallande från beskattning av ifrågavarande

vinster skulle komma att medföra en bättre anpassning av reglerna om

realisationsvinstbeskattning efter lagstiftningens grunder än hittills varit fallet.

Även andra skäl tala för eu dylik skattebefrielse. Det kan sålunda icke

anses tillfredsställande, att exempelvis en person, som köpt en villafastighet

till bostad åt sig och sin familj och som därefter genom expropriation

nödgas avstå från densamma, till följd av beskattningen skall åsamkas förmögenhetsförlust,

vilken kanske omöjliggör för honom att skatta sig annan

likvärdig bostad i stället för den som han fått avstå.

I den förut omnämnda motionen har berörts endast sådan vinst, som uppkommit

då fastighet underkastas expropriation eller liknande förfarande.

Såsom framhållits i olika uttalanden i anledning av motionen synes emellertid

under skattefriheten böra inbegripas även vinst vid formellt frivillig försäljning,

där förhållandena äro sådana att försäljningen föranletts av köparens

möjlighet att tillgripa expropriationsförfarande. Vidare torde skattefrihet

böra införas beträffande vinst vid tvångsavhändelse av annan egendom

än fastighet. I förstnämnda avseende är denna utsträckning av skattefriheten

förenad med vissa svårigheter. Vid formellt frivilliga försäljningar torde

det nämligen stundom vara svårt att fastställa om försäljningen verkligen

föranletts av det föreliggande expropriationshotet. Beträffande krigskonjunkturbeskattningen

har frågan lösts så att försäljningen i fall varom nu är

fråga presumeras ha föranletts av expropriationshotet, så länge det ej är

»uppenbart» att avyttringen skulle ägt rum även om sådant hot icke förelegat.

Detta synes vara den enda praktiskt möjliga lösningen, och eu bestämmelse

om frihet från realisationsvinstbeskattning i förevarande sammanhang

synes därför höra avfattas på liknande sätt.

Bevillningsutskottet har framhållit vikten av att bestämmelserna om skattefrihet

utformas på sådant sätt, att skattefrihet ej äger rum i fail, då överlåtarens

förvärv av den egendom, tvångsförsäljningen avser, kan antagas ha

skett i syfte att utnyttja en förutsedd expropriation. I fråga om krigskonjunkturbeskattningen

synes jämväl delta spörsmål vara — på sitt sätt —

löst genom nyssnämnda stadgande, vilket äger tillämpning såväl då expropriationsförfarande

ägt rum som då en formellt frivillig försäljning skett.

Om eu person i spekulationssyfte förvärvat en fastighet, som sedan blir exproprierad

eller på annat sätt tvångslöst, torde det nämligen regelmässigt

förhålla sig så, att han varit villig sälja fastigheten genom frivilligt avtal

för det pris han bekommit vid tvångsförsäljningen. Avyttringen skulle med

andra ord »ägt rum även om tvång icke förelegat». Nämnda stadgande synes

alltså från skattefrihet utesluta de fall, där det är uppenbart att förvärvet

skett i spekulationssyfte. Så torde regelmässigt få anses vara fallet om en

person — utan att kunna lämna annan trovärdig förklaring angående anledningen

till köpet — inköpt ett markområde sedan han erhållit kännedom

om att expropriation därav troligen kommer att ske. Att gå längre i syfte

att från skattefriheten utesluta spekulationsvinster och sålunda införa en

bestämmelse, som gör beskattningen direkt beroende av ett så svårbestäinbart

moment som den skallskyldiges avsikt vid förvärvet av egendomen —

vilket man tidigare varit angelägen att undvika — synes icke tillrådligt. Det

bör i detta sammanhang även framhållas, att verkliga spekulationsaffärer

torde förekomma relativt sällan i de fall, varom här är fråga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

Skattefriheten torde icke — såsom skett vid krigskonjunkturbeskattningen

— böra inskränkas till de fall där tvångsförsäljningen skett till det allmänna.

Även om t. ex. ett enskilt vattenkraftsföretag berättigats lösa egendom jämlikt

vattenlagen, bör ersättningen sålunda vara befriad från beskattning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit, att vid försäljning

av eu fastighet i samband med avflyttning till annan ort eller då avyttringen

iramstår som led i ett utbyte av en fastighet mot en annan, säljaren

i skattehänseende kan vara lika ogynnsamt ställd som den, som får sin fastighet

exproprierad, samt att obilliga konsekvenser av beskattningen kunna

påtalas även beträffande andra inkomstkällor än realisationsvinst, exempelvis

vid inlösen eller rekvisition av inventarier i rörelse. Vad angår de angivna

exemplen på fastighetsöverlåtelser skilja sig dessa emellertid från expropriationsfallen

därigenom, att något rättsligt tvång för fastighetsägaren att

vidtaga^ försäljningen eller utbytet i de nämnda fallen icke föreligger. Beträffande

åter tvångslösen av inventarier i rörelse under sådana förhållanden,

att lösesumman — jämväl till den del den icke motsvarar återvunna värdeminskningsavdrag

— skall upptagas som intäkt av rörelsen, torde dylika fall,

åtminstone under fredsförhållanden, förekomma ganska sällan; ej heller torde

frågan i allmänhet vara av större ekonomisk betydelse för ägaren, som i

nu åsyftade fall endast kan vara aktiebolag eller viss annan juridisk person.

Därtill kommer, att i de fall, då härvidlag verkliga olägenheter av beskattning

av lösesumman skulle uppstå, sådan beskattning oftast torde kunna

undgås genom avsättning till investeringsfond. Någon utvidgning av skattefriheten

till dylika fall synes sålunda icke böra ske.

I departementspromemorian anföres vidare:

Författningsmässigt torde den nu föreslagna skattefriheten böra åvägabringas

genom att i anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen införes en

ny punkt, betecknad punkt 4, av innehåll att, om fast eller lös egendom tagits

i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden, att dylik tvångsförsäljning av egendomen

måste anses vara för handen, och det ej finnes uppenbart, att avyttringen

skulle ägt rum även om tvång icke förelegat, den genom överlåtelsen uppkomna

vinsten icke i något fall skall utgöra skattepliktig realisationsvinst.

Såsom kammarrätten anmärkt bör den föreslagna skattebefrielsen följdriktigt

medföra, att avdrag för förlust icke medgives vid tvångsavhändelse

av egendom. Härav föranledes viss ändring av punkt 2 av anvisningarna till

36 § kommunalskattelagen. Det bör emellertid framhållas, alt berörda fråga

är av ringa praktisk betydelse, eftersom förlust i dylika fall i allmänhet icke

torde förekomma och en eventuell förlust å icke yrkesmässig avyttring av

fast egendom överhuvud icke får avdragas annat än från realisationsvinst

(och lotterivinst) i samma kommun.

Remissyttranden. Promemorieförslaget har, såvitt angår frågan om beskattning

av realisationsvinst vid expropriation eller annan tvångslösen av

fast eller lös egendom, avstyrkts av 19-U års allmänna skattekommitté samt

länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,

Värmlands och Gävleborgs län. Ett par länsstyrelser hava föreslagit,

att endast viss del av uppkommen realisationsvinst i förevarande fall skall

undantagas från beskattning. I övriga yttranden har förslaget tillstyrkts, därvid

i några av yttrandena dock framställts vissa detaljerinringar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

11

Av de myndigheter och sammanslutningar, som tillstyrkt ifrågavarande

förslag, åberopar kammarrätten sitt yttrande över förenämnda motion

I: 261 samt anför därutöver:

En bestämmelse om skattebefrielse från realisationsvinst kan i fall, då

säljaren förvärvat den sedermera exproprierade eller genom hot om tvångsförvärv

försålda egendomen i spekulationssyfte, säkerligen i praktiken medföra

svårigheter.--— Genom den föreslagna formuleringen skulle de

skattskyldiga få en mycket gynnad ställning i bevisningsavseende och kammarrätten

vill gärna medge, att del ur vissa synpunkter kunde vara betänkligt

att göra beskattningen beroende av ett så svårbestämbart moment som

den skattskyldiges avsikt vid förvärvande av egendomen. Kammarrätten kan

emellertid icke underlåta att fästa uppmärksamheten på att just i här tänkbara

fall det kan förekomma skattskyldiga, beträffande vilka det vore mindre

lämpligt, om genom den nya lagstiftningen från det allmännas sida skulle

tagas mer än vanlig hänsyn till dem i berörda hänseende, t. ex. kommunalanställda

och andra i en kommuns affärer initierade, som med förhandskännedom

om planerade stadsplaneändringar, vilka väntas skola medföra inlösen

av vissa fastigheter för kommunens räkning, förvärva dessa. Det förefaller

vara fara värt, att man med den föreslagna författningstexten skulle för

taxeringsmyndigheterna omöjliggöra eller åtminstone väsentligt försvåra arbetet,

när det gällde att komma till rätta med de åsyftade fallen. En i fråga

om kravet på bevisning något mindre snäv avfattning av anvisningspunkten

vore säkerligen att föredraga.

Enligt nu gällande lagstiftning skall enligt anvisningspunkt 1 till 36 § kommunalskattelagen

vid beräkning av realisationsvinst återvunna värdeminskningsavdrag

återföras till beskattning, i den mån ej vad som vid avyttringen

återbekommits av de avskrivna beloppen inräknas i intäkt av rörelse. Nu

föreslagen befrielse från beskattning av realisationsvinst synes enligt förslaget

omfatta jämväl befrielse från beskattning av dylika återvunna värdeminskningsavdrag.

Erhållen ersättning vid expropriation eller annan tvångslösen

skall normalt utgöra egendomens verkliga värde. Detta bör motsvara

egendomens restvärde, d. v. s. dess inköpsvärde minskat med åtnjutna värdeminskningsavdrag.

Endast för det fall att värdeminskningsavdragen beräknats

högre än verklig slitning, kunde således ett återförande till beskattning

av de åtnjutna avdragen anses vara skäligt. Emellertid torde skattebefrielsen

vid expropriation eller annan tvångslösen få mera avsevärd betydelse

endast beträffande fast egendom. För fast egendom medgivas dock i regel

endast låga värdeminskningsavdrag och förefaller därför en uraktlåten beskattning

i detta hänseende mindre väsentlig. En lösning av detta spörsmål i

annan riktning skulle för övrigt bliva både komplicerad och svårtillämplig

och kammarrätten har för den skull ingen erinran att framställa på denna

punkt.

Sveriges lantbruks förbund framhåller, att följden av gällande bestämmelser

blivit alt egendomsöverlåtelser beskattas betydligt hårdare än som (överensstämmer

med lagstiftningens grunder. Framför allt hade detta förhållande

gjort sig gällande under de senaste åren, då för militära ändamål områden

exproprierats bland annat för flygfält. Förbundet anför vidare:

De härför utgående ersättningarna torde icke hava bcslämts med hänsynstagande

till de skattekonsekvenser, som blivit följden genom realisationsvinstbeskattningen.

Följden bar därför blivit, att trots de i allmänhet höga ersättningarna,

som utgått, den skattskyldige på grund av dels den höga skatt, han

blivit tvungen åt! erlägga, dels penningvärdets fall i realiteten efter expro
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

priationen kommit i ett avsevärt sämre ekonomiskt läge än före expropriationen.

Om lian för den vid expropriationen erhållna ersättningen med avdrag

för den skatt, han blivit tvungen att erlägga, vill förvärva annan fastighet,

torde han i allmänhet kunna förvärva allenast faslighet i värde betydligt

understigande den exproprierade.---

AU i föreliggande fall normalt något spekulationssyfte i samband med

överlåtelsen ej kan föreligga, torde vara uppenbart. Fall kunna visserligen

tänkas, då fast egendom förvärvas med tanke på en blivande expropriation,

men torde dessa vara rena undantagen. En såväl fast som lös egendoms värde

består normalt i den avkastning den lämnar eller det brukningsvärde den

kan sägas hava. För fast egendom, som innehaves med äganderätt, blir alltså

värdet i stort den beräknade framtida avkastningen under evärdlig tid. Vid

expropriation bestämmes ersättningen också med hänsyn till denna avkastning.

Då progressionen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt

är så hög, som för närvarande är fallet, blir följden den, att skattesatsen

blir onormalt hög för en realisationsvinstbeskattning, då till beskattning

under ett år skall upptagas intäkter, som normalt skulle influtit under en

mängd av år. För rättskänslan måste det därför i hög grad vara stötande, att

en person, som haft en fastighet under 10 år eller mera eller förvärvat den

genom fång, som fritager från realisationsvinstbeskattning, helt kan undslippa

dylik beskattning, medan en som innehaft fastigheten under exempelvis

9 år i skatt kan få erlägga halva expropriationsersättningen eller mera. Den

i promemorian föreslagna befrielsen från realisationsvinstbeskattning i fall

av tvångsvis överlåtelse av egendom såväl lös som fast, synes därför i hög

grad motiverad.

Emellertid synes det, som om befrielsen från realisationsvinstbeskattning

bör utsträckas utöver den i promemorian föreslagna i visst avseende. Fall

kunna inträffa, då överlåtelsen av fastigheten formellt varit frivillig så tillvida,

att något tvång från köparens sida icke förelegat, men väl tvångsvis

tillkommen så tillvida, att ägaren ändock varit tvungen att avhända sig densamma.

Så är fallet,---om en fastighetsägare blivit tvungen att avflytta

till annan ort. Liknande kan tänkas vid fall av sjukdom, ändrade ekonomiska

förhållanden o. dyl. Att en på dylikt sätt i realiteten framtvingad försäljning

under alla omständigheter skall bliva föremål för realisationsvinstbeskattning,

synes icke tilltalande. Särskilt under tider med så lågt penningvärde,

som nu är fallet, torde den vinst, som göres vid fastighetstorsäljningar,

ofta vara mera en vinst på papperet än i verkligheten och i vart fall icke tillnärmelsevis

uppgå till den matematiska skillnaden mellan köpeskillingslikviderna

vid förvärvet och försäljningen.

På grund av nuvarande bestämmelsers avfattning har, såsom tidigare

nämnts, givits en legal presumtion åt realisationsvinstbeskattningen, d. v. s.

någon motbevisning om att förutsättningar för realisationsvinstbeskattning

icke föreligga, får icke ske. Det synes därför rimligt och rättvist, att bestämmelserna

ändrades därhän, att därest särskilda omständigheter föreligga, beskattning

av realisationsvinst icke skall äga rum. Bevisbördan att sådana omständigheter

föreligga, att realisationsvinstbeskattning ej skall ske, borde därvid

åvila den skattskyldige. Visserligen skulle måhända genom nämnda bestämmelser

en ökning av beskattningsmyndigheternas arbetsbörda kunna

befaras, men torde dock nämnda bestämmelser vara av så stor betydelse, att

ett bedömande in casu icke kan underlåtas.

Slutligen framhåller förbundet, att de förslag om utsträckning av den i departementspromemorian

ifrågasatta skattebefrielsen, som förbundet fram
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 147.

13

fört, icke borde giva anledning till uppskov med genomförande av denna, om

förbundets förslag icke kunde beaktas utan ytterligare tidskrävande utredning.

Lantbruksstyrelsen anser det synnerligen angeläget, att ifrågavarande lagstiftning

kommer till stånd snarast möjligt med hänsyn bland annat till rådande

starka skattetryck. Beträffande lantbruksförbundets förslag om ytterligare

utvidgning av skattefriheten anför lantbruksstyrelsen:

Enligt promemorieförslaget är motivet för skattebefrielse för realisationsvinster

vid expropriation m. m. närmast att söka i ett tvång, grundat på legala

bestämmelser, medan däremot enligt lantbruksförbundets förslag samma

skattebefriande verkan skulle tillkomma även annan tvångsförsäljning av

fastighet, där tvånget vore grundat på fastighetsägarens personliga förhållanden.

Det förefaller lantbruksstyrelsen som om det skulle komma att möta alltför

stora svårigheter för skattemyndigheterna att i de särskilda fallen kunna

bedöma den tvingande innebörden av olika förekommande omständigheter

och tillämpa en dylik lagbestämmelse med enhetlighet och rättvisa. Tvång för

en fastighetsägare att exempelvis flytta till annan ort behöver heller icke i

och för sig innebära tvång till försäljning av den av honörn ägda fastigheten.

Denna kan ju måhända i stället utarrenderas. Lantbruksförbundet har förmodligen

vid framförande av ifrågavarande förslag närmast tagit sikte pa

jordbruksfastigheter, men liknande skattelättnad borde väl rimligen få åtnjutas

även vid tvångsförsäljning av annan fastighet, värdepapper, rörelse

in. m.

Taxeringsintendenten vid överståthållaråmbetet har principiellt intet att

erinra mot förslaget men framställer vissa anmärkningar mot den föreslagna

lagtexten. Härvid anför taxeringsintendenten:

Till undvikande av all tveksamhet beträffande bestämmelsens innebörd

kan sålunda ifrågasättas om icke i författningstexten i stället för orden »liknande

förfarande» klart borde utsägas i vilka fall bestämmelsen är tillämplig

Med hänsyn till det fåtal fall, som kunna ifrågakomma, synes en sådan

uppräkning kunna ske utan att författningstexten härigenom i nämndvard

S Vidare^kan uttrycket »eller eljest avyttrats under sådana förhållanden att

dylik tvångsförsäljning av egendom måste anses vara för handen» måhända

giva anledning till en sådan tolkning, att häri skulle inbegripas även tvångsförsäljning,

som icke föranletts av expropriationshot. Då emellertid skattebefrielsen

skall ifrågakomma endast vid försäljning, som kommit till stand pa

grund av köparens möjlighet alt tillämpa expropriationsförfarande, synes

detta klarare böra komma till uttryck i lagtexten.

Slutligen synes den från krigskonjunkturskatteförordningen hamtade formuleringen

»finnes ej uppenbart, att avyttringen skulle ägt rum även om

tvång icke förelegat» vara mindre lyckad. Huruvida en försäljning kommer

till stånd, torde i allmänhet vara beroende på den erbjudna köpeskillingens

storlek. I många fall, där försäljning skett under sådana förhållanden att

expropriation kan ifrågakomma (expropriationshot), skulle densamma hava

kommit till stånd oberoende av expropriationshotet med hansyn till den erbjudna

köpeskillingens storlek. Densamma kan vara så stor, att en frivillig

försäljning skulle komma till stånd oavsett ett eventuell, expropriationsförfarande

Undantagsbestämmelsen torde emellertid icke avse samtliga sadana

fall utan vara avsedd att förhindra, att rena spekulationsvinster undan
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

tagas från beskattning. Detta synes böra komma till klarare uttryck i författningstexten.

Vad slutligen angår ändringen i anvisningarna till 36 § punkt 2 skulle denna

innebära, att en skattskyldig, som med förlust försålt sin egendom till det

allmänna under expropriationshot, skulle komma i sämre ställning i beskattningshänseende

än vad nu är fallet. Eu skattskyldig, som under expropriationshot

försålt egendom med realisationsförlust, skulle icke få kvitta densamma

mot realisationsvinst, som uppkommit oberoende av expropriationshot.

Realisationsförlust skulle aldrig få avdragas annat än från realisationsvinst

uppkommen i samband med expropriation. Detta synes obilligt. Då

man genom bestämmelserna i anvisningarna till 35 § punkt 4 velat åvägabringa

eu lindring i beskattningen i de fall då vinst uppkommit, synes det

knappast motiverat att genom bestämmelserna i anvisningen till 36 § punkt 2

införa eu skärpning av beskattningen i de fall förlust i stället uppkommit.

Bestämmelsen torde endast vara berättigad i de fall skattskyldig haft såväl

vinst som förlust vid tvångsförsäljning av egendom, därvid avdrag för förlust

endast bör medgivas i den mån förlusten överstiger den vinst, som enligt den

föreslagna ändringen av anvisningarna till 35 § undantagits från beskattning.

överståthållarämbetet uttalar samma mening som taxeringsintendenten vid

ämbetet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län tillstyrker den föreslagna ändringen

men framhåller, att det ej sällan torde förekomma, att en person av ekonomiska

skäl t. ex. bristande förmåga att verkställa skuldamortering eller räntebetalning

eller av sociala orsaker såsom långvarig sjukdom, svårighet att

skaffa arbetskraft och dylikt tvingas att avhända sig en fastighet. Även härvidlag

framstode realisationsvinstbeskattningen såsom principiellt oriktig.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser bärande skäl vara påvisade för införande

av skattefrihet för vinster, uppkomna genom tvångsavhändelse av

fast eller lös egendom i sådana fall, då vinsten icke är resultatet av en spekulationsaffär.

Avfattningen av de föreslagna bestämmelserna vore väl knappast

ägnad att från skattefrihet utesluta alla möjligen förekommande fall av

sist berörda typ men torde böra godtagas, särskilt då så redan skett i fråga

om taxeringen till krigskonjunkturskatt.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser övervägande skäl tala för den föreslagna

lagstiftningen. Såvitt anginge fastighet med växande skog torde emellertid

en inskränkning i skattskyldigheten för realisationsvinst automatiskt

medföra utvidgning av tillämpningsområdet för 21 § c) kommunalskattelagen.

Då beskattning av skogens värdeökning eller tillväxt, därest markvärdet

nedgått, kunde tänkas bliva lika stor om ej större än motsvarande

beskattning av realisationsvinst, kunde den föreslagna skattebefrielsen bliva

illusorisk. Då skatteplikten enligt berörda lagrum icke vore begränsad till

10-årsperioden, saknades emellertid anledning att vidtaga någon jämkning i

avfattningen av lagrummet till följd av nämnda förhållande.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att ifrågavarande spörsmål torde

ha aktualiserats med hänsyn till den exploatering av mark för försvarsändamål,

som förekommit under krigsåren. Efter en återgång till fredsmässiga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

15

förhållanden skulle måhända frågan kunna utan större olägenhet uppskjutas

i avbidan å den översyn av realisationsvinstbeskattningen överhuvud taget,

som torde komma att äga rum genom 1944 års allmänna skattekommitté.

Vid en dylik allmän undersökning syntes större möjlighet föreligga att verkställa

eu säker gränsdragning mellan transaktioner, som borde vara skattefria

och sådana, som borde vara underkastade skatteplikt. Länsstyrelsen anför

vidare:

Därest emellertid en revision av gällande bestämmelser beträffande sådana

fall, som avses i promemorian, skulle befinnas så angelägen, att med en författningsändring

icke lämpligen bör anstå på sätt nyss angivits, har länsstyrelsen

icke något att erinra emot att frågan redan nu upptages särskilt för

sig. Även om det icke kan anses uteslutet, att skattebefrielse är motiverad

även i andra fall, har i promemorian det område, inom vilket skatteplikt icke

skulle föreligga, så klart avgränsats, att större svårigheter icke torde behöva

uppkomma i tillämpningen. Länsstyrelsen anser därför de föreslagna bestämmelserna

väl lämpade att läggas till grund för en lagändring av den

begränsade räckvidd, som här ifrågasatts. Vad särskilt beträffar förhållandena

inom detta län, har beskattningen av expropriationsvinster gjort sig märkbar

framför allt i samband med tillkomsten av Visby flygfält. Att utgående

markersättningar därvid upptogos till beskattning torde hava framstått synnerligen

oförmånligt för de skattskyldiga, då dels den tidsgräns, utanför vilken

realisationsvinst icke kan beskattas, praktiskt taget uppnåtts och dels

avståendet av mark träffade jordbrukare, vilka på grund därav nödgades förvärva

annan jordbruksfastighet. Däremot synes beskattning av realisationsvinst

på grund av att mark tagits i anspråk för militära ändamål icke hava

skett i större utsträckning, vilket torde hava berott på att markavståendet

merendels gällt ärvd bondejord eller fastigheter, som innehafts under lång

tid.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför:

Beskattning av vinst, som uppkommit genom tvångsförsäljning av fast eller

lös egendom, måste i många fall framstå såsom obillig eller orättvis. I en del

fall åter föreligger även vid sådan försäljning ett spekulationsmoment eller

är den erhållna ersättningen så stor i förhållande till den frånträdda egendomens

värde att det synes vara väl motiverat, att försäljningsvinsten beskattas.

I den remitterade promemorian har ett undantagsstadgande föreslagits, vilket

skulle möjliggöra beskattning av spekulationsvinster. Länsstyrelsen vill

dock ifrågasätta, om detta stadgande kommer att få avsedd verkan. Bevisbördan

lägges helt på taxeringsmyndigheterna. Då man kan befara att dessa

endast undantagsvis skola kunna tillse, att här ifrågavarande vinster bliva beskattade,

när så bör ske, anser länsstyrelsen, att berörda bestämmelser böra

utformas så, att vinster genom tvångsförsäljning undantagas från beskattning,

när det skäligen kan antagas, att avvttringen ej skulle ha ägt rum, om tvång

ej förelegat. Föreskrifter av sådant innehåll skulle giva taxeringsmyndigheterna

väsentligt bättre möjligheter att med framgång ingripa, när försäljning

av spekulationskaraktär ägt rum, och torde innefatta tillfredsställande garanti

mot obehörig beskattning.

Fält kunna tänkas uppkomma vid tvångsförsäljning, då det framstår såsom

uppenbart alt erhållen ersättning väsentligt överstiger värdet av avstådd

egendom och att någon återanskaffning av denna ej kommer att äga rum,

exempelvis vid avyttring av skogsmark och liknande mark, höran de till jordbruksfastighet.

Även i dylika fall synes det vara skäligt alt försäljningsvinsten

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

beskattas. Man torde emllertid få förutsätta, att berörda omständigheter mera

sällan föreligga. Med hänsyn härtill samt till svårigheten att här finna en

grund för en rättvis bedömning anser sig länsstyrelsen ej vilja förorda något

undantagsstadgande, som skulle möjliggöra beskattning av vinster, varom

här är fråga.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att skäl talade för att skattefrihet

medgåves för realisationsvinst, som uppkommit genom expropriation

eller motsvarande förfarande, samt påpekar att en ändring av bestämmelserna

om realisationsvinstbeskattning i överensstämmelse med vad 1918 års

inkomstskatlesakkunniga föreslagit skulle innebära en lösning av bl. a. förevarande

problem. Vid den i promemorian föreslagna lösningen skulle med

hänsyn till svårigheterna att föra i bevis, huruvida en spekulationsaffär förelåge

eller ej, praktiskt taget all tvångsvis skedd avyttring bliva fri från realisationsvinstbeskattning.

I promemorian hade endast behandlats frågan om

beskattning av realisationsvinst vid expropriation eller annan tvångslösen av

fast eller lös egendom. Det borde emellertid framhållas, att då expropriationsförfarande

omfattade fastigheter, som innehafts under längre tid än tio

år, beskattning skulle ske av den del av köpeskillingen, som belöpte å den

växande skogen. I detta fall hade tvångsavyttringen föranlett ett slutavräkningsförfarande

och därjämte en beskattning, som på grund av statsskattens

progression kunde kännas hård. Då lös egendom, exempelvis hästar, rekvirerats

för krigsmaktens behov, upptoges försäljningssumman i vissa fall som

intäkt av jordbruksfastighet. Ehuru således föreliggande förslag icke syntes

utgöra en lösning av samtliga problem därigenom att problemlösningen begränsats

till förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet, undanröjde det

dock nuvarande missförhållande med realisationsvinstbeskattning av tvångsvis

avstådd fast egendom.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker den föreslagna lagändringen, ehuru

denna ur rättvisesynpunkt kunde väcka vissa betänkligheter. Sålunda vore

att märka, bland annat, att realisationsvinstbeskattning alltjämt skulle äga

rum för en avhändelse, som föranletts av faktiskt om än icke rättsligt bindande

tvång.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser sig ej hava anledning till erinran

mot den föreslagna ändringen, då åtskilligt talade för att förslaget borde realiseras

och den orättvist hårda beskattning, som nu åvilade expropriationsfallen,

bleve lättad. De betänkligheter, som uttalats mot införandet av en

specialregel i skattelagstiftningen, hade visserligen ett visst berättigande men

syntes icke vara av beskaffenhet att böra lägga hinder i vägen för förslagets

genomförande.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser övervägande skäl tala för att realisationsvinster

vid expropriation eller liknande tvångsförfarande undantoges

från inkomstbeskattning. Länsstyrelsen anför vidare:

Då emellertid syftet med realisationsvinstbeskattningen främst torde vara

att träffa spekulationsvinster, synas bestämmelserna om skattefrihet böra utformas

på sådant sätt, att skattefrihet ej äger rum i de fall, då överlåtarens

förvärv av den egendom, som överlåtelsen avser, kan antagas hava skett i

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

syfte att utnyttja en förutsedd expropriation eller liknande förfarande. Den

föreslagna avfattningen av anvisningen till 35 § kommunalskattelagen giver

enligt länsstyrelsens mening icke full klarhet om, hur gränsen mellan skattefria

och skattepliktiga realisationsvinster skall dragas, och torde därför komma

att medföra en viss osäkerhet vid tillämpningen. Det är visserligen förenat

med avsevärda svårigheter att fastställa, huruvida vid egendomens förvärvande

verkligen förelegat vinstsyfte eller icke, samt huruvida den därpå följande

försäljningen föranletts av det föreliggande expropriationshotet. Men

även om det icke torde vara möjligt att från skattefrihet helt utesluta spekulationsvinster,

synes dock angeläget att anvisningen gives en mera konkret

utformning i syfte att åstadkomma eu enhetlig tillämpning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser de föreslagna lagstiftningsåtgärderna

nödvändiga för att avhjälpa den särskilt genom penningvärdets försämring

under de senare åren starkt framträdande orättvisan genom beskattning avrealisationsvinst

i förevarande fall. Beträffande bestämmelsen om undantagande

från skattefrihet av de fall då det vore uppenbart att avyttringen skulle

ha skett även om tvång icke förelegat framhåller länsstyrelsen, att bevisbördan

genom en sådan bestämmelse lades helt å beskattningsmyndigheterna. Då

spekulation under förevarande omständigheter förelåge torde man kunna utga

ifrån att man härvidlag komme att ha att göra med personer, som förstode

att så genomföra affärstransaktionen att det icke kunde anses uppenbart att

spekulation i framtida tvångslösen av egendomen förelåge. Dock torde det

uppkomma spekulationsfall då det av omständigheterna vid förvärvet eller

eljest framginge att spekulation förelåge men då man icke kunde med framgång

hävda att saken vore uppenbar. Det kunde därför ifrågasättas om ej

uttrycket »finnes det ej uppenbart» borde utbytas mot t. ex. »framgår ej av

omständigheterna vid förvärvet eller eljest». I det fall att tvångslösen avfastighet

även avsåge växande skog skulle det kunna uppstå tvekan om

skatteplikt för inkomsten genom försäljningen av den växande skogen förelåge

eller ej. Ett klargörande av skattepliktens omfattning i dylika fall genom

ett tillägg till anvisningarna till 35 g 4 punkten kommunalskattelagen torde

därför vara önskvärt.

Statskontoret, vattenfallsstyrelsen, svenska vattenkraftföreningen samt länsstyrelserna

i Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Jämtlands

län tillstyrka förslaget i förevarande del utan närmare motivering.

Av de remissinstanser, som avstyrka förslaget om frikallelse från

realisationsvinstbeskattning i förevarande fall, anför 1944 års allmänna skattekommitté:
Skattekommittén,

vars arbete under år 1945 i huvudsak varit av förberedande

natur, har för avsikt alt under år 1946 till behandling upptaga bl. a.

frågan om realisationsvinstbeskattningens lämpliga anordnande. Det är kommitténs

förhoppning att under loppet av år 1946 kunna avgiva slutligt betänkande

i denna del. Skattekommittén vill redan i detta sammanhang

uttala, att enligt kommitténs uppfattning de nuvarande beskattningsreglerna

icke synas vara tillfredsställande utformade. Det synes dock kommittén tveksamt,

huruvida i förevarande läge en ändring av beskattningsreglerna bör äga

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr lil■ “t

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

rum allenast i ett visst begränsat avseende. En dylik åtgärd kan till en början

tänkas föregripa den avsedda fullständiga översynen av beskattningsreglerna.

Än vidare äro dylika begränsade lagändringar städse till sina verkningar svåröverskådliga.

icke minst då fråga är om ett beskattningsområde, beträffande

vilket åtskillig osäkerhet alltjämt råder rörande bestämmelsernas riktiga

tillämpning. Anmärkas må även, att de omfattande expropriationer för militära

ändamål, vilka tidigare ägt rum och som bl. a. aktualiserat förevarande

spörsmål, nu torde kunna förväntas väsentligt nedgå i antal och omfattning,

vadan behovet av en skyndsam lagändring av föreslagen art icke längre gör

sig med samma styrka gällande som tidigare.

Därest vidtagande av omedelbar lagstiftningsåtgärd skulle anses påkallad,

hemställde kommittén, att denna lagstiftning erhölle endast provisorisk karaktär

så att densamma icke kunde anses bindande för den fortsatta lagstiftningen.

Den föreslagna lagtexten ansåge kommittén i vart fall icke vara av

beskaffenhet att kunna utan omarbetning läggas till grund för lagstiftning.

Härom anför kommittén vidare:

Vad först angår huvudregeln i den föreslagna nya punkt 4, anvisningarna

till 35 § KL må följande anmärkas. Uppenbarligen komma stora svårigheter

att i praktiken möta, då det gäller att avgöra huruvida egendom avyttrats

under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning av egendomen måste »anses»

vara för handen. Åtskilliga tvister mellan de skattskyldiga och beskattningsmyndighetema

komma med säkerhet att härav föranledas.

Ett undantag från regeln om skattefrihet har — i anslutning till motsvarande

stadgande i förordningen om krigskonjunkturskatt — gjorts för det

fall, att det finnes uppenbart, att avyttringen skulle ägt rum även om tvång

icke förelegat. Enligt uttalande i motiveringen har man härmed velat från

skattefrihet utesluta det fall där det är uppenbart att förvärvet skett i spekulationssyfte.

Av motiveringen synes jämväl framgå, att man tänkt sig begränsningen

av skattefriheten skola regelmässigt avse allenast det fallet, att

den skattskyldige inköpt ett markområde sedan han erhållit kännedom om

att expropriation därav troligen kommer att ske. Häremot må anmärkas,

att det i de flesta fall torde vara omöjligt för taxeringsmyndigheterna att

mot skattskyldigs bestridande kunna visa, att denne ägt dylik kännedom.

Emellertid svarar icke avfattningen av den föreslagna anvisningstexten

mot motiveringens innehåll. Undantag från skattebefrielsen skulle enligt anvisningstexten

ske, då det finnes uppenbart, alt avyttringen skulle ägt rum

även om tvång icke förelegat. I det i motiveringen anförda fallet torde emellertid

tvärt om just vara uppenbart, att avyttring icke skulle ägt rum, därest

icke tvång i form av expropriation ägt rum. Det anförda fallet är ju ett sådant,

där den skattskyldige just spekiderat i expropriationen och således åtminstone

icke i första hand haft för avsikt att överlåta fastigheten annorledes

än genom expropriation. Anvisningspunktens föreslagna formulering

synes icke täcka det enligt motiveringen avsedda fallet.

Ur en annan synpunkt kan mot den föreslaga avfattningen av anvisningspunkten

anmärkas, att densamma skulle kunna framkalla tvekan angående

den riktiga tillämpningen. Det lärer nämligen i allmänhet just vara uppenbart,

att avyttring skulle ägt rum, även om tvång icke förelegat — nämligen

för det fall, att tillräckligt högt pris erbjudits. Avsikten med det föreslagna

stadgandet torde väl hava varit att från skattefrihet utesluta sådana fall, då

avyttring skulle ägt rum till ungefär det pris, som vid tvångsförsäljning erhållits,

även om tvång icke förelegat. Om detta varit avsikten, torde densamma

böra komma till uttryck i anvisningstexten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

19

Enligt den föreslagna lydelsen av punkt 2 anv. till 36 § KL får avdrag för

realisationsförlust i intet fall äga rum. därest avyttringen varit sådan som

avses i den föreslagna punkt 4 anv. till 35 g. Detta skulle alltså innebära, att

i de fall, då uppkommen vinst vid tvångsförsäljning skulle vara skattefri, men

där i stället förlust uppstått, avdrag härför icke skulle få ske. Skattekommittén

har icke kunnat finna någon anledning till att en sådan generell bestämmelse

skulle meddelas. Om man vill tillgodose deras intressen, vilka mot

sin vilja drabbas av expropriation eller dylikt, så synes dylikt tillgodoseende

vara än mera av behovet påkallat, då tvångsförfarandet resulterat i förlust

för den skattskyldige, än då motsatsen varit fallet.

Härutöver må anmärkas, att nu ifrågavarande regel synes leda till egendomliga

konsekvenser. Den avser att förhindra avdrag för realisationsförlust

i fall, som avses i den föreslagna punkt 4 anv. till 35 § KL. Från regeln

i sistsagda anvisningsrum har emellertid undantag gjorts för det fall, att det

finnes uppenbart, att avyttringen skulle ägt rum, även om tvång icke förelegat.

Detta betyder alltså, att om så varit fallet, är avyttringen icke av beskaffenhet,

som i punkt 4 anv. till 35 §. Följaktligen må då avdrag ske för

eventuellt uppkommen förlust vid tvångsöverlåtelsen. Det är svårt att förstå,

varför detta fall, då spekulationssyfte anses hava varit för handen, skulle

bliva gynnsammare ställt än andra, när realisationsförlust uppkommit.

Å andra sidan är uppenbart, att för ett specialfall förbud måste meddelas

mot avdrag för realisationsförlust. Så är förhållandet, då en och samme

skattskyldige drabbats av flera tvångsförfaranden av avsedd art, varav ett

resulterat i förlust och ett annat i vinst, som blir skattefri på grund av den

föreslagna regeln i punkt 4 anv. till 35 §. I sådant fall bör givetvis avdragsrätten

för förlusten begränsas så, att den skattskyldige må mot annan föreliggande

realisationsvinst endast kvitta så stor del av förlusten, som överstiger

den speciella realisationsvinst, varför skattefrihet åtnjutes enligt punkt

4 anv. till 35 §.

Länsstyrelsen i Stockholms län avstyrker förslaget med motivering dels att

länsstyrelsen funne det angeläget att den föreliggande frågan icke utbrötes

ur det större sammanhanget, dels ock att erforderlig belysning av frågan

icke kunde anses hava lämnats. Länsstyrelsen anför vidare:

Även om fall kunna påvisas, där en markupplåtare drabbats av hård beskattning

för en expropriationsvinst, kunna å andra sidan fall framdragas,

där den skattefrihet för dylika vinster, som föranledes av den gällande tioårsbegränsningen,

tett sig mycket stötande, särskilt vid jämförelse med den

höga beskattning, som numera drabbar även ganska blygsamma arbetsinkomster.

Det torde därför icke kunna bestridas att starka skäl tala för att

alla hit hörande problem samtidigt belysas; bilden av realisationsvinstbeskattningens

verkningar kan eljest lätt bliva skev.

Det synes vidare kunna ifrågasättas huruvida den i promemorian föreslagna

utvägen — skattefrihet för den uppkomna vinsten — är den enda

tänkbara för alt undgå de uppgivna olägenheterna. Vid fastighetsförsäljning

i den fria marknaden torde numera icke vara ovanligt alt det av säljaren betingade

priset påverkas av den beskattning, som säljaren beräknar bliva

drabbad av på grund av försäljningsvinsten. Det synes därför lämpligt att

undersökning verkställes rörande möjligheten av visst hänsynstagande till

markägarens blivande beskattning vid utmätandet av expropriationsersättningen.

Det synes slutligen böra erinras om det samband som frågan om beskattning

av realisationsvinst vid avyttring av fast egendom äger med spörsmålet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Ma[:ts proposition nr 147.

om beskattning av oförtjänt värdestegring å fastighet. I direktiven för 1941

års sakkunniga för värdestegringsskatt framhölls bland annat att en värdestegringsskatt

i princip tillstyrkts av samtliga myndigheter, ehuru man ej

varit ense i fråga om riktlinjerna för skattens utformande. Det rådande krisläget

aktualiserade behovet av en värdestegringsskatt å fastigheter. Statens

skattebehov hade nämligen stegrats i en sådan grad, att man måste pröva alla

möjligheter till skärpt beskattning av sådana vinster, som uppkomme på

grund av den ekonomiska utvecklingen och som tillfölle enskilda personer

och företag utan någon motsvarande produktiv insats från deras sida. En

eventuell värdestegringsskatt borde ej begränsas till realisationsvinster utan

träffa även sådan värdestegring av fastighet som ej realiserats genom försäljning

av fastigheten.

Av de sålunda refererade uttalandena måste anses framgå, att frånvaron

av spekulationsavsikt icke bör få tillmätas avgörande betydelse vid beskattning

av värdestegringsvinster. Länsstyrelsen kan under sådana förhållanden

icke finna annat än att det skulle vara föga konsekvent och föga tilltalande

om man nu, sedan nödvändigheten av en allmän beskattning av värdestegringsvinster

nyligen fastslagits, skulle meddela skattefrihet för vissa för

närvarande beskattade vinster av dylikt slag.

Beträffande vinster vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom har

frågan naturligen icke samma betydelse som beträffande vinster vid fastighetsförsäljning.

Därest ändrade bestämmelser icke meddelas för beskattningen

av vinster vid upplåtelse av fastighet, saknas emellertid all anledning

att för övriga realisationsvinster införa ifrågavarande bestämmelser.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför:

Länsstyrelsen finner starka skäl föreligga för .särskilda regler vid beskattning

av inkomst, som uppkommit vid avyttring av fast eller lös egendom

genom tvångsförsäljning. Att i alla fall och helt befria dylik inkomst från

beskattning kan länsstyrelsen däremot icke anse riktigt. Antalet »luckor»,

varigenom de skattskyldiga kunna undandraga sig skälig beskattning, kommer

härigenom att ytterligare ökas och därmed den ovilja och olust, som

redan nu råder över beskattningens ojämnhet. Ifrågavarande beskattningsspörsmål

synas lämpligast böra upptagas till omprövning i sammanhang

med den förestående revideringen av realisationsvinstbeskattningen.

Länsstyrelsen i Kalmar län ställer sig tveksam till förslaget. Länsstyrelsen

anför:

Det torde utan tvivel kunna sägas, att i ett stort antal fall av ifrågavarande

art det kan vara rimligt att, liksom hittills, beskatta uppkommen realisationsvinst.

Bestämmelserna om skattefrihet synas i förslaget hava givits

alltför stor omfattning, enär avyttring av en fastighet mycket väl kan tänkas

ställd på framtiden enbart i spekulationssyfte. En person kan exempelvis

iänkas förvärva en fastighet intill en stad i avsikt att utnyttja en beräknad

värdestegring. Kort tid därefter önskar staden för genomförande av stadsplan

för det område, varå fastigheten är belägen, förvärva densamma, men

ägaren är ovillig att sälja, emedan han räknar med högre pris om några år.

Staden måste då tillgripa expropriation för att förvärva fastigheten. Att enbart

av denna anledning, att avyttring icke skulle ha skett, om tvång icke

förelegat, fritaga en vid tvångsförsäljning på detta sätt uppkommen realisationsvinst

från beskattning, kan icke vara tillfredsställande. Det torde överhuvud

taget kunna sägas, att eu lagstiftning av här ifrågavarande innebörd

kan komma att motverka frivillig överenskommelse och direkt främja användningen

av det omständliga och tämligen kostnadsdragande expropria
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

tionsförfarandet. För att avskilja sådana fall, där spekulation kan tänkas

föreligga, bör såsom av 1918 års inkomstskattesakkunniga tidigare jämväl

föreslagits undantagas de fång, där mindre än två år förflutit mellan förvärv

och avyttring.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att reglerna om realisationsvinstbeskattning

genom sin schematiska utformning överhuvud taget

ofta måste leda till diskutabla beskattningsresultat. Det hade varit önskvärt,

att förevarande fråga kunnat tagas upp i samband med en allmän omarbetning

av reglerna om realisationsvinstbeskattning. Det vore angeläget

att så mycket som möjligt undvika att utbygga författningen genom ytterligare

specialregler. Det intresse, som tillgodosåges genom en reglering av

vinstbeskattningen vid expropriation, vore icke så tungt vägande, att det nu

borde giva anledning till en specialregel. Mot den föreslagna författningstexten

i och för sig hade länsstyrelsen icke någon erinran.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser beskattningsreglerna för inkomst av

realisationsvinst vara i behov av en allmän översyn bl. a. därtör att ingen

hänsyn toges till variationer i penningvärdet från tid till annan. En rättvis

taxering av realisationsvinster vore icke möjlig med nuvarande lagbestämmelser.

Realisationsvinster vore ej sällan kumulerade inkomster, och det

finge anses obilligt att under flera år kumulerade inkomster sammanfördes

i ett belopp, som beskattades efter samma progression som en årsvinst. Vid

tvångsrealisation tillkomme visserligen som särskilt moment, att vederbörande

ägare betoges möjligheten att uppskjuta försäljningen tills skattefrihet inträdde

för vinsten, men det vore icke riktigt, att en realisationsvinst skulle

undantagas från beskattning av den anledningen att tvångsrealisation förelåge.

Oberoende av om försäljningen skedde av fri vilja eller på grund av

expropriation uppslode ju samma vinst, och det syntes vara själva inkomstförvärvet,

som borde vara grunden för beskattningen, ej de yttre omständigheter,

som föranlett försäljningen. Att söka ur taxeringssynpunkt uppdela

realisationsvinsterna i spekulationsvinster och andra realisationsvinster

skulle komma att i praktiken visa sig svårgenomförbart. Taxeringsväsendet

torde i stort sett sakna förutsättningar att avväga subjektiva moment för de

skattskyldigas inkomstförvärv. Redan uppgiften att objektivt bestämma de

beskattningsbara inkomsternas exakta belopp innebure i och för sig utomordentliga

svårigheter för beskattningsmyndigheterna. Dessa borde därför

helt befrias från subjektiva överväganden om inkomsternas karaktär för beskattningen.

Länsstyrelsen i Värmlands län yttrar:

Länsstyrelsen kan visserligen dela uppfattningen att det ofta icke är tillfredsställande

att ersättningar för tvångsavhändelse av egendom göras till

föremål för beskattning. Ändock är länsstyrelsen tveksam beträffande lämpligheten

att i kommunalskattelagen införa den föreslagna bestämmelsen, då

det icke torde kunna undgås att densamma skulle få icke önskvärda konsekvenser.

.... .

Ett sammanhang, som synes böra beaktas, är vilken inverkan ett mförande

av befrielse från skattskyldighet för vinst vid tvångsförsäljning kan förvän
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

tas medföra på eu eventuell jordvärdestegringsskatt. Eu expropriation eller

liknande tvångsupplåtelse av mark för framdragande av väg medför ju

axiomatiskt högre värde för omgivande ägor. Det synes länsstyrelsen med

hänsyn härtill icke alldeles självfallet att vinsten av tvångsupplåtelsen skall

lämnas skattefri.

Länsstyrelsen är därför icke för sin del för närvarande beredd att reservationslöst

ansluta sig till det föreliggande förslaget.

Den föreslagna bestämmelsen synes icke giva tillräcklig ledning för avgörande

av heskattningsfrågan vid de olika varianter, som kunna uppkomma,

då efter expropriation av en större eller mindre del av en fastighet återstoden

säl jes under förhållanden, som giva anledning till tillämpning av reglerna

för realisationsvinstbeskattning. Länsstyrelsen åsyftar härmed närmast

huruvida vid realisationsvinstens beräkning ersättningen för det exproprierade

området skall inbegripas eller uteslutas. Tolkningen av undantagsbestämmelsen

»finnes det ej uppenbart att avyttringen skulle ägt rum även om

tvång icke förelegat» synes även komma att bereda svårigheter. Huru skall

exempelvis förfaras om det är ostridigt att ägaren avsett att sälja men först

efter sådan tid att realisationsvinstbeskattning icke kunnat ifrågakomma? Eu

närmare utredning i dessa hänseenden synes länsstyrelsen vara av värde innan

förslaget framlägges för antagande till lag.

I ett par yttranden föreslås, att endast viss del av uppkommen

realisationsvinst skall i förevarande fall anses utgöra

skattepliktig inkomst.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner sig sålunda icke utan vidare kunna

tillstyrka genomförande av förslaget, enär eu sådan bestämmelse skulle

innebära en betänklig orättvisa mot andra skattskyldiga. Därest någon lindring

i skattskyldigheten ansåges böra ifrågakomma med hänsyn till det

tvångsläge, vari ägaren av egendomen blivit försatt genom expropriationförfarandet,

syntes annan framkomlig väg icke finnas än att en bestämmelse

infördes om att viss procentuellt bestämd del av ersättningen icke skulle

medräknas vid beräkningen av realisationsvinsten, t. ex. 25 procent.

Vidare förklarar länsstyrelsen i Uppsala län, att länsstyrelsen ställde sig

synnerligen tveksam till huruvida realisationsvinst uti ifrågavarande fall

borde helt undgå beskattning. Utan tvivel hade starka skäl anförts för

skattefrihet, men enligt länsstyrelsens förmenande skulle någon orättvisa

icke begås mot de skattskyldiga, därest halva realisationsvinsten beskattades.

Skälig hänsyn ansåge länsstyrelsen därvid hava tagits dels till det överpris,

som fastigheten under nu rådande onormala förhållanden betingade på grund

av penningvärdets försämring, och dels till de olägenheter för markägaren,

som vore förbundna med markens avstående genom tvångsförfarande. Enligt

länsstyrelsens mening borde därför 50 procent av realisationsvinsten upptagas

till beskattning utom då skattskyldig förvärvat egendom i spekulationssyfte

med kännedom om blivande tvångslösen, i vilket fall hela vinsten

borde beskattas. Samma skatteplikt borde gälla i fråga om lös egendom.

I ett par yttranden beröres frågan om beskattning av ersättning,

som arrendator erhållit för avstående av arrenderätt

vid expropriation av fastighet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 ■

23

Länsstyrelsen i Hallands län anför sålunda:

Inom Hallands lön har under år 1943 med stöd av Kungl. Mai ds förordnande

den 27 november 1942 expropriation ägt rum av bl. a. nyttjanderättema

till vissa fastigheter i Vapnö socken, vilka fastigheter ingått i det för

Hallands flygflottilj erforderliga markområdet. Vederbörande arrendatorer

hava av häradsrätten tillerkänts ersättningar varierande mellan 13 742 och

62 241 kronor för de sålunda avstådda nyttjanderätterna. Huruvida dessa

ersättningar beröras av den i promemorian föreslagna skattebefrielsen kan

möjligen vara tveksamt. Emellertid visa ersättningarna, att det vid expropriationer

kan vara fråga om stora belopp, som till en stor del måste hänföra

sig till beskattningsbar inkomst. Länsstyrelsen vill därför för sin del föreslå,

att viss del t. ex. 50 °/o av realisationsvinsten respektive av ersättningen

för upplåtelsen beskattas.

Lantbruks förbundet anför i denna del:

Under kriget hava i åtskilliga fall arrendatorer tvingats avflytta från av

dem under lång tid brukade, ofta »i arv» bekomna arrenden. Den ersättning,

som genom expropriationen tillerkänts vederbörande, har därvid upptagits

till beskattning som intäkt av jordbruksfastighet i den mån den motsvarar

framtida avkastning av fastigheten under den återstående arrendetiden. Jämväl

här kommer alltså en kumulerad beskattning att äga rum, vilken i allmänhet

blir i hög grad betungande. I många av dessa fall är det det av arrendatorn

under tidigare år nedlagda arbetet å fastigheten som medfört, att

fastigheten erhållit en god hävd och i följd därav en ökad avkastning. Det

synes då ofta obilligt, att arrendatom genom nämnda tvångsförfarande skall

ställas inför utsikten att efter erläggandet av den skatt, som belöper å expropriationsersättningen,

blott bliva i stand att skaffa ett arrende avsevärt

sämre än det han tidigare haft. Arrendatorn kompenseras visserligen genom

att han så att säga i förskott får ut den framtida avkastningen och därigenom

kan göra denna räntebärande, men är denna kompensation icke på något

sätt fullvärdig på grund av den höga beskattning, som nu är rådande.

Lantbruksförbundet yttrar vidare att vad sålunda anförts dock icke borde

giva anledning till uppskov med den föreslagna lagstiftningen, därest de

framförda synpunkterna icke kunde beaktas utan ytterligare tidskrävande

utredning.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att det tvivelsutan skulle kunna anses ligga

en viss rättvisa och likställighet däri, att arrendator finge åtnjuta samma

skattelättnad i förevarande avsende som jordägare, men att lantbruksförbundets

förslag härutinnan icke syntes ligga helt i linje med de i promemorian

framlagda förslagen. Ett dylikt förslag torde i vart fall ej kunna realiseras

förrän utredning verkställts om dess konsekvenser i olika avseenden

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att samma skäl torde kunna

åberopas för skattebefrielse i fråga om arrendalors ersättning vid frånträdande

av arrende av fastighet, som blivit exproprierad, som i fråga om jordägares

ersättning i motsvarande fall.

Såsom bevillningsutskottet anfört i sitt betänkande nr 49/1945 och som Departemenisjämväl

flertalet av de hörda myndigheterna funnit, synes det icke tillfredsställande

att realisationsvinst, som uppkommit vid expropriation eller annan

tvångslösen av fast eller lös egendom, beskattas såsom inkomst. Enligt gäl
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

lande regler kommer emellertid den, som inom viss Hd efter förvärvet tvingas

avstå sin egendom till förmån för ett allmänt intresse, att drabbas av skatt

för realisationsvinsten, under det att han, om ifrågavarande tvångslösen

icke mellankommit, skulle hava kunnat behålla egendomen utöver den i 35 §

kommunalskattelagen stadgade tiden och sålunda undgå skatt för vinsten.

Frågan är av särskild betydelse för ägaren av egendomen därför att skatten

för realisationsvinsten till följd av den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens

progression kan bliva så hög, att anskaffandet av annan likvärdig

egendom i stället för den exproprierade försvåras eller omöjliggöres. Det bör

härvid även beaktas, att någon hänsyn till den ökade skatt, som egendomens

ägare har att erlägga på grund av uppstående realisationsvinst, lagligen icke

kan tagas vid expropriationsersättningens bestämmande (jfr nytt juridiskt

arkiv I 1946, s. 580).

Mot tanken att från beskattning undantaga realisationsvinster, som uppkommit

vid expropriation eller annan tvångslösen av egendom, bär invänts

bl. a. att det icke vore konsekvent att, sedan i annat sammanhang framhållits

önskvärdheten av en allmän beskattning av oförtjänt värdestegring å

fastighet, medgiva skattefrihet för vissa nu beskattade vinster av dylikt slag.

Även om denna invändning i och för sig är riktig, kvarstår emellertid det

förhållandet att, så länge en fastighetsägare kan undgå realisationsvinstbeskattning

genom att uppskjuta avyttringen tio år från förvärvet, det ur

rättvisesynpunkt icke är tillfredsställande att beskatta den fastighetsägare,

som till förmån för ett allmänt intresse tvingats att tidigare avstå sin egendom.

På grund av det anförda bör enligt min mening realisationsvinst vid expropriation

eller annan tvångslösen av fast eller lös egendom fritagas från

beskattning. Med hänsyn bl. a. till de omfattande markförvärv, som erfordras

för storflygplatsen, synes det önskvärt att en dylik lagändring genomföres

utan dröjsmål. Då frågan om realisationsvinstbeskattningers lämpliga

anordnande emellertid tagits upp till behandling i hela dess vidd inom 1944

års allmänna skattekommitté, lärer det å andra sidan vara lämpligt, att lagändringen

erhåller allenast provisorisk karaktär.

Den nu föreslagna skattebefrielsen bör få tillgodonjutas vare sig egendomen

avstås till det allmänna eller till enskild person. Med avstående av egendom

genom tvångslösen bör likställas frivillig försäljning under sådana förhållanden

att försäljningen måste anses hava skett på grund av köparens

möjlighet att, om frivillig uppgörelse icke träffats, tillgripa expropriation

eller annat dylikt tvångsförfarande. Självfallet kan det i många fall vara

svårt att avgöra om försäljningen skett av anledning som nyss sagts. Skall

köparen använda fastigheten för ändamål, för vars tillgodoseende expropriation

eller annat tvångsförfarande enligt gällande författningar medgives,

torde emellertid försäljningen, där icke annat av omständigheterna framgår,

få anses vara likställd med en tvångsförsäljning.

Enligt departementspromemorian skulle skattebefrielse icke äga rum i de

fall, då det funnes uppenbart att avvttringen skulle ägt rum även om tvång

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

25

icke förelegat. Den sålunda föreslagna bestämmelsen överensstämmer med

motsvarande stadgande i krigskonjunkturskatteförordningarna. I vissa remissyttranden

har emellertid anmärkts, att till följd av utformningen av

undantagsbestämmelsen alltför stora krav komme att i bevisningshänseende

ställas på taxeringsmyndigheterna. Denna erinran synes befogad och jag

förordar därför en sådan omformulering, att undantag från skattebefrielsen

skall äga rum då det »skäligen kan antagas» att avyttringen skulle ägt rum

även om tvång icke förelegat. Stadgandet kommer visserligen att då få en

något annan innebörd än motsvarande bestämmelse i krigskonjunkturskatteförordningarna.

Emellertid synes det icke obefogat att ställa större krav på

taxeringsmyndigheternas utredning i de fall, då det gäller att belägga en realisationsvinst

med krigskonjunkturskatt, än då fråga är att för vinsten uttaga

ordinarie skatter till stat och kommun.

Skäl för antagande, att avyttring skulle hava ägt rum även om ett tvångsläge

icke förefunnits, kan föreligga om en person — utan att kunna lämna

annan trovärdig förklaring angående orsaken till köpet — inköpi ett markområde

sedan sådana omständigheter inträffat att det finnes anledning förvänta

att expropriation av området kommer att ske. I nyssnämnda fall kan

överlåtaren nämligen antagas hava förvärvat fastigheten i syfte att göra en

omedelbar försäljningsvinst. Men även om säljaren ägt egendomen en längre

tid och det sålunda icke synes sannolikt att han förvärvat densamma i sådant

spekulationssyfte som nyss sagts, kan han under vissa förutsättningar

antagas hava varit villig att — även om tvång icke förelegat — avyttra fastigheten

till det vid tvångsförsäljningen erhållna priset. Så kan t. ex. vara

händelsen om säljaren tidigare för ungefärligen samma pris försålt områden

från egendomen. Ej heller i sistnämnda fall torde anledning föreligga att

medgiva skattebefrielse för realisationsvinsten.

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen skall lika

med avyttring av fast egendom anses upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning, vilken därvid

är att betrakta som köpeskilling. Avyttringen skall i sådant fall anses hava

omfattat så stor del av fastigheten som ersättningsbeloppet utgör av fastighetens

hela värde vid tiden för upplåtelsen. Därest förutsättningar därför i

övrigt föreligga, skall alltså i dylikt fall skattepliktig realisationsvinst anses

hava uppkommit.

Därest genom expropriation eller annat tvångsförfarande upplåtelse sker

av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning,

bör vad förut sagts angående skattefrihet för realisationsvinst

vid avstående av äganderätt till fastighet äga motsvarande tillämpning.

Det bör framhållas att den i departementspromemorian förordade skatlefriheten

avser endast sådan inkomst, som är att hänföra till realisationsvinst

i skattelagarnas mening. Om den vid avyttring av inventarier erhållna ersättningen

till en del är hänförlig till realisationsvinst och till eu annan del _

motsvarande återvunna värdeminskningsavdrag — utgör inkomst av rörelse,

Biliang till riksdagens protokoll 1947. I sand. Nr 147. I!

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

avses alltså endast den förra delen skola vara skattefri. Jag finner icke skäl

att i detta sammanhang föreslå någon utvidgning av skattefriheten utöver

vad i promemorian sålunda förutsatts. Ej heller anser jag skäl föreligga att

förorda skattebefrielse i de fall. då försäljningen icke föranletts av rättsligt

tvång utan t. ex. beror på att ägaren nödgas avflytta från orten.

Vad angår den i några yttranden berörda frågan om skattefrihet för sådan

ersättning för inkomstförlust, som arrendator erhållit vid avstående av arrenderätt

i samband med expropriation av fastighet, torde nämnda ersättning

icke utgöra realisationsvinst. Spörsmålet om lindring i beskattningen av dylik

ersättning — vilken fråga huvudsakligen torde avse att mildra verkningarna

av statsbeskattningens progressivitet — torde därför icke böra upptagas i

detta sammanhang.

Därest realisationsvinst icke beskattas i de förenämnda fallen, kommer

intäkten, till den del den är att hänföra till avyttringen av den å marken

växande skogen, att beskattas som inkomst av jordbruksfastighet. Då så

skulle hava skett även om marken försålts eller upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till densamma skett först sedan den innehafts minst tio

år. torde någon befogad erinran icke kunna framställas mot att inkomsten

av skog beskattas även i de fall, då vinsten av markförsäljningen eller upplåtelsen

av nyttjanderätt eller servitutsrätt till marken lämnas skattefri.

Då realisationsvinst, som under förut angivna förutsättningar uppkommer

vid avstående av egendom eller upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet, föreslås skola utgöra icke skattepliktig inkomst, torde det, såsom

kammarrätten anfört, vara principiellt riktigt att icke medgiva avdrag för

realisationsförlust i motsvarande fall. Denna fråga torde emellertid knappast

hava någon praktisk betydelse.

Såsom tidigare omnämnts torde de bestämmelser, som avses skola reglera

frågan om skattefrihet i de förut berörda fallen, böra hava endast provisorisk

karaktär. Med hänsyn härtill böra de icke intagas i kommunalskattelagen

utan upptagas i en särskild författning. Det är angeläget att de föreslagna

bestämmelserna tillämpas redan beträffande försäljningar och upplåtelser,

som ägt rum under år 1946. Enligt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

efterskänkes visserligen i princip skatt för inkomst, förvärvad

under år 1946, men under vissa förutsättningar uttages skatt för bland annat

inkomstökning, som motsvaras av realisationsvinst. .Tåg förordar därför att

ifrågavarande bestämmelser skola träda i kraft omedelbart efter utfärdandet

av författning i ämnet och tillämpas redan vid 1947 års taxering.

T enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet utarbetats

förslag till förordning om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid

expropriation m. m.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ifrågavarande

författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-lngmar Edstrand.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:207 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för kungörande av tid och ställe för röstlängds framläggande till granskning. a1 i texten
  2. BevU 1947:32 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m., jämt s. 1 i texten