Sök i Ratio Lex

Angående anslag till statens hantuerksinstitut

1947-02-28 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:153, Angående anslag till statens hantuerksinstitut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

1

Nr 153.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statens

hantuerksinstitut; given Stockholms slott den 28

februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gunnar Myrdal.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

februari 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, följande.

I årets statsverksproposition, tionde huvudtiteln, har Kungl. Maj:t under

punkterna 35—37 föreslagit riksdagen, att i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1947/48 beräkna

dels till Statens hantverksinstitut: Avlöningar ett förslagsanslag av 428 500

kronor;

dels till Statens hantverksinstitut: Omkostnader ett förslagsanslag av 168 000

kronor;

dels ock till Statens hantverksinstitut: Utrustning och inredning ett reservationsanslag

av 70 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 153.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (Kapitalhudgeten: bilagan

31, punkten 1) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, till

Ombyggnadsarbeten vid statens hantverksinstitut för budgetåret 1947/48 beräkna

ett investeringsanslag av 85 000 kronor.

Sedan beredningen av förevarande ärenden numera avslutats, får jag ånyo

anmäla desamma.

Inledning.

Styrelsen för statens hantverksinstitut hemställde i sin petitaskrivelse för

budgetåret 1946/47 om en mycket kraftig höjning av särskilt avlöningsanslaget

för institutet. Vid anmälan i statsrådet av styrelsens framställning uttalade

jag, att jag visserligen i och för sig icke hade något att erinra mot de

ifrågasatta utvidgningarna men att jag funne det vara av vikt att utbyggnaden

i möjligaste mån skedde efter en bestämd plan. Jag förklarade mig samtidigt

ha för avsikt att i annat sammanhang föreslå åtgärd i syfte att åstadkomma

en sådan plan samt förordade i avvaktan härpå vissa inskränkningar i det i

petitaskrivelsen framlagda utbyggnadsprogrammet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 25 januari 1946 givna bemyndigande tillkallade

jag därefter den 19 februari samma år fyra utredningsmän* 1 för att

utarbeta en plan för den fortsatta utbyggnaden av statens hantverksinstitut.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1946 års utredning angående

hantverksinstitutet, ha den 30 september 1946 avlämnat betänkande med

förslag i ämnet.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kommerskollegium,

statskontoret, allmänna lönenämnden, riksräkenskapsverket, överstyrelsen för

yrkesutbildning, styrelsen för statens hantverksinstitut, civilförvaltningens

personalförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, varjämte

statsverkens ingenjörsförbund yttrat sig i ärendet.

Innan jag redogör för utredningens förslag samt däröver avgivna yttranden

torde jag få i korthet beröra institutets organisation och formerna för

dess verksamhet. För närmare kännedom om institutets tillblivelse och utveckling

torde jag få hänvisa till betänkandet s. 1—14.

Statens hantverksinstitut började sin verksamhet den 1 juli 1940. Gällande

föreskrifter beträffande arbets- och organisationsförhållanden återfinnas,

i den för institutet den 17 maj 1940 (nr 378) utfärdade instruktionen. Ledningen

av institutet utövas av en styrelse, bestående av tio av Kungl. Maj:t

förordnade ledamöter samt av institutets chef, vilken benämnes direktör. Den

omedelbara ledningen av verksamheten vid institutet handhas av direktören.

Beträffande övrig personal i institutets tjänst torde jag få hänvisa till betänkandet

s. 9—10.

1 Utredningsmän voro ledamoten av riksdagens andra kammare, boktryckaren S. P. Svensson,

tillika ordförande, numera statskommissarien K. A. Lindbergson, verkställande direktören

i Sveriges hantverks- och småindustriorganisation J.-O. Modig och direktören för statens hantverksinstitut

R. Schlyter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

Institutets allmänna arbetsuppgifter äro enligt instruktionen att verka för

höjande av yrkesskickligheten genom att bereda tillfälle för yrkesmän inom

hantverket och den mindre industrien att förvärva ökad utbildning och

ökade möjligheter att följa utvecklingen på området. Till genomförande härav

tillkommer det institutet bland annat att meddela undervisning genom anordnande

av kurser och föreläsningar med ändamål att bibringa praktiskteknisk

verkstadsutbildning och teoretisk utbildning, att såsom tekniskt rådgivande

institution utöva konsulterande verksamhet (teknisk informationsverksamhet)

beträffande material, arbetsmetoder och arbetsredskap för olika

yrkesområden, att utöva försöksverksamhet för främjande av hantverkets

och den mindre industriens utveckling samt att anordna och vidmakthålla

ett centralt yrkesbibliotek.

Kurs- och föreläsningsverksamheten torde utgöra den viktigaste delen av

det vid institutet bedrivna arbetet. Även informationsverksamheten med den

därtill knutna försöksverksamheten har kommit att få stor betydelse för

hantverket.

Kursverksamheten ledes av särskilda kursnämnder. I dessa medverka institutets

direktör, vederbörande kursledare samt representanter för de av

kursen närmast berörda yrkesförbunden. Kursledare är i allmänhet verkstadschefen.

Ofta förekommer emellertid att vissa andra tjänstemän inom

institutet, t. ex. konsulenterna, äro ledare för kurser inom sina specialområden.

Bland kurser som anordnas inom de olika hantverksyrkena kunna

nämnas mästarkurser, fortbildningskurser, yrkestekniska specialkurser in. fl.

Huvuddelen av kurserna hålles i Stockholm. Därjämte anordnas ambulerande

kurser i landsorten. Varje kurs pågår i regel två veckor. Kurserna äro i allmänhet

avgiftsbelagda. Avgifterna variera mellan 15 och 100 kronor allt efter

kursens omfattning och omkostnader.

Informationsverksamhet bedrives inom en mängd områden, bland vilka

kunna nämnas företagsadministration, bageriverksamhet, bilreparationsverksamhet

och elektroteknik. Även försöksverksamheten omfattar ett flertal

olika områden. De viktigaste torde vara bageri- och måleriteknik.

Institutets bibliotek omfattar ett bokbestånd av omkring 8 000 volymer

samt omkring 300 svenska och utländska tidskrifter. Institutet utger en årsbok

och vidare en serie mindre skrifter i aktuella frågor. Några handböcker

ha även utgivits.

I institutbyggnaden i Stockholm disponerar institutet lokaler och laboratorier

med utrustning, som ger möjlighet till undersöknings-, experiment- och

forskningsarbeten. Undervisningslokalerna utgöras av lärosalar och elevlaboratorier

för olika yrken. Även verkstäder ha inrättats. Bland utrymmena

i institutets byggnad märkas laboratorier för allmänna kemiska undersökningar,

laboratorier för bageri- och måleriyrkena, ett cereallaboratorium, en

elektroteknisk avdelning, snickeriverkstäder, eu mekanisk verkstad, smidesoch

svetsverkstäder, bilverkstad samt eu värme- och sanitetsteknisk avdelning.

Kostnaderna för institutets verksamhet bestridas dels av statsmedel, dels

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

av inkomster från institutets olika verksamhetsgrenar och dels av bidrag från

olika hantverksorganisationer. Statsmedlen utgöras för innevarande budgetår

av ett förslagsanslag till avlöningar å 246 400 kronor, ett förslagsanslag

till omkostnader å 10 000 kronor samt ett reservationsanslag till utrustning

och inredning å 30 000 kronor. Anslagen disponeras på sätt framgår av statsliggaren

s. 883—886. Här kan nämnas att av institutets verksamhet inflytande

inkomster, vilka för innevarande budgetår beräknats till 96 000 kronor,

redovisas såsom särskilda uppbördsmedel under omkostnadsanslaget.

Vidare ha möjligheterna att överskrida vissa anslagsposter gjorts beroende

av storleken av nämnda inkomster. Hantverksorganisationernas bidrag utgå

huvudsakligen i form av avlöningstillägg åt vissa befattningshavare. Tillläggens

storlek framgå av statsliggaren.

Utredningens förslag.

Allmänna riktlinjer för institutets fortsatta utbyggnad.

Utredningen anför till en början, att någon ändring i den allmänna målsättningen

för institutets verksamhet icke vore påkallad. Huvudvikten borde

- såsom i instruktionen jämväl torde ha förutsatts - läggas vid undervisningen,

främst kursverksamheten, och åtgärder borde vidtagas i syfte att

öka såväl den stationära som den ambulerande kursverksamheten. Den tekniska

informations- och försöksverksamheten måste anses komma i andra

rummet. ,. ,

Beträffande grunderna för kursverksamhetens framtida

ordnande yttrar utredningen följande.

I vilken ordning de för närvarande orepresenterade hantverksyrkena böra

beredas utrymme vid institutets kursverksamhet synes icke kunna regleras

genom ensidiga åtgärder från statens sida. Impulserna därtill boia främst

komma från hantverkshåll. Därvid synas sådana yrkesgrupper, som kunna

sägas tillhöra det egentliga hantverket, givas företräde, medan mera i periferien

liggande yrken, t. ex. charkuteristerna, endast bora beredas utrymmen,

om det kan ske utan att inkräkta på de mera egentliga hantverksyrkena.

Med dessa utgångspunkter, anför utredningen vidare, hade utredningen

ansett det böra ankomma på institutets styrelse att taga ställning till ett från

Sveriges charkuteri- & slakteriidkares riksförbund framfört förslag om anställande

av en charkuterikonsulent vid institutet. Utredningen ämnade fororda

åtgärder till skapande av ekonomiska betingelser för en utbyggnad av

verksamheten. Ordningen för utbyggnaden borde emellertid avgöras av institutsstyrelsen

i samarbete med av verksamheten berörda hantverksorgamsa
^Utredningen

berör därefter lokalfrågan för kursverksamheten och yttrar

bl. a. följande.

Utredningen har uppmärksammat, att under de gångna åren av institutet

anordnade kurser varit synnerligen ojämnt fördelade over aret. Detta

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

5

förhållande har medfört, att lokalerna blivit i högsta grad ojämnt belagda.

Sålunda ha under långa tider av året vissa föreläsningslokaler överhuvud

taget icke tagits i anspråk för kursverksamhet av något slag. Utredningen

måste därför med skärpa understryka angelägenheten av att institutet i samförstånd

med vederbörande hantverksorganisationer söker åstadkomma en

bättre utspridning av kurserna för de skilda hantverksyrkena så, att tillgängliga

lokaler jämnare belastas. Det synes nämligen icke försvarligt att taga

befintliga toppbelastningar av lokalerna som motiv för tillskapande av nya

utrymmen. Utredningen ser därför som en viktig uppgift för ledningen av

institutet att så organisera kursverksamheten, att utrymme beredes nya

kurser i vid institutet icke representerade hantverksyrken.

Under hänvisning till det anförda hävdar utredningen, att en utökning

av kursverksamheten vore möjlig utan utbyggnad av befintliga lokalutrymmen.

Beträffande den tekniska informationstjänsten och försöksverksamheten

yttrar utredningen, att denna del av verksamheten,

till undvikande av dubbelorganisation, icke borde intensifieras inom sådana

områden, där staten på annat sätt ställt resurser till förfogande för

hantverket. Denna del av institutets verksamhet vore närmast att befrakta

som ett utflöde av kursverksamheten, därvid informationstjänsten delvis finge

tjäna som en arbetsutjämnande faktor. Utredningen ville erinra om att småföretagsutredningen

föreslagit inrättande av lokala företagamämnder med

uppgift, bland annat, att genom konsulentverksamhet giva småföretagarna

råd och hjälp i tekniska och ekonomiska spörsmål. Därest sådana nämnder

tillskapades, kunde en del av den informationsverksamhet, som nu bedreves

vid statens hantverksinstitut, överflyttas på företagarnämnderna och institutet

i större utsträckning ägna sig åt kursverksamheten.

Vad slutligen angår biblioteksverksamheten framhåller utredningen,

att institutets bibliotek icke, såsom instruktionen förutsatte, kommit

att fylla funktionen som ett »centralt yrkesbibliotek» utan mera blivit ett

specialbibliotek för institutets befattningshavare. Åtgärder borde därför vidtagas

för att popularisera biblioteksverksamheten bland hantverkarna.

Principerna för samverkan mellan institutet och hantverket.

Utredningen framhåller, att institutets verksamhet bygger på samverkan

mellan staten och hantverkets organisationer. Detta samarbete bör enligt utredningen

bestå och ytterligare utbyggas, då det utgör eu grundväsentlig förutsättning

för alt institutet skall kunna på avsett sätt verka för hantverkets

vidare utveckling.

Beträffande fördelningen mellan staten och hantverket av kostnaderna för

institutets verksamhet yttrar utredningen följande.

Utredningen har i princip stannat för att staten utan kostnad för hantverket

bör tillhandahålla erforderliga lokaler samt ikläda sig ansvaret för

kostnaderna för den allmänna administrationen vid institutet. Beträffande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

övriga kostnader skulle kunna tänkas, att staten jämväl helt gäldade dessa.

Mot en dylik lösning talar dock, att utredningen ej är övertygad om att statsmedel

kunna ställas till förfogande i sådan utsträckning, samt att enligt utredningens

mening även i fortsättningen en ekonomisk insats från hantverket

framstår såsom naturlig med hänsyn till det medinflytande på verksamheten

vid institutet, som enligt utredningen bör lämnas hantverkets representanter.

Härtill kommer, att det synes föga önskvärt att binda verksamheten i alltför

stela former, då möjligheter böra finnas att smidigt avpassa denna efter

växlingarna i hantverkets utbildningsbehov.

Med hänsyn härtill borde, uttalar utredningen i fortsättningen, endast lokalernas

underhåll och uppvärmning samt den allmänna administrationen vid

institutet betraktas som rent statliga angelägenheter. Den personal, som erfordrades

för handhavande av dessa, borde därför erhålla statligt reglerade

löner och i allmänhet inordnas under de statliga avlöningsreglementena. övrig

personal, som bl. a. omfattade konsulenterna, borde däremot anställas

under mera fria former mot arvoden eller genom kontrakt.

I fråga om anställningsförhållandena för den icke lönereglerade personalen

anför utredningen.

Anställningsförhållandena synas lämpligen böra regleras i enahanda ordning

som sker för personal, anställd i enskild verksamhet. Institutets styrelse

bör i mycket nära samarbete med de olika hantverksorganisationerna fastställa

denna personals avlöning och övriga förmåner, såsom semester, avlöning

under sjukdom m. m. En lösning kan vara, att vederbörande branschorganisationer

ikläda sig att gälda de bidrag institutet anser sig böra påfordra

för att kunna giva befattningshavarna lämpligt avpassade förmåner. Finner

styrelsen det påkallat att för längre sikt binda en sådan befattningshavare vid

institutet, bör institutet träffa överenskommelse med vederbörande organisation

rörande de förpliktelser, som institutet respektive organisationen åtaga

sig. Hinder bör icke möta för institutet att medverka till pensionering av

sådan personal genom inbetalande av huvudmansavgifter i enskild pensionsinrättning

enligt överenskommelse med vederbörande hantverksorganisation.

Ej heller bör hinder möta för styrelsen att anställa en konsulent, även om

det ej finnes någon branschorganisation, som lämnar bidrag till kostnaderna.

I så fall bör styrelsen iakttaga viss försiktighet och tillse, att medel finnas

disponibla.

Utredningen framhåller, att den här föreslagna ordningen i viss mån strede

mot det nuvarande systemet. Då genom utredningens förslag institutets styrelse

lämnades frihet att fastställa avlöningsförmånerna till konsulenterna,

torde gällande, av Kungl. Maj:t fastställda föreskrifter angående dessas avlöningsförhållanden

kunna slopas. En sådan lösning förutsatte emellertid, att

staten å sin sida understödde ifrågavarande del av verksamheten vid institutet

endast med ett allmänt bidrag, som icke skulle avse vissa befattningar eller

vissa kostnader och som under inga förhållanden finge överskridas. Om nämligen

styrelsen medgåves mycket stor frihet att förfoga över dessa medel,

måste staten bestämt hävda, att förbrukningen hölles inom den fastställda

ramen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

7

Redovisning av inkomster och utgifter vid institutet.

Utredningen har härefter behandlat frågan om principerna för redovisningen

av inkomster och utgifter vid institutet. Till en början lämnas en redogörelse

för det nuvarande redovisningssystemet (betänkandet s. 23). Beträffande

uppställningen av de i institutets räkenskaper nu ingående staterna

torde jag få hänvisa till statsliggaren s. 883—886.

Utredningen uttalar, att det nu tillämpade systemet med sammanblandning

av statsanslag och inflytande inkomster medfört att institutets räkenskaper

blivit svåröverskådliga och icke klart utvisade i vad mån förbrukningen av

statsmedel hållit sig inom ramen för anvisade medel. Ur statsverkets synpunkt

måste krävas, att institutets räkenskaper uppställdes så, att av dessa tydligt

framginge samtliga inkomster och utgifter samt dessas karaktär. Redovisningen

borde därjämte otvetydigt utvisa, att förbrukningen av statsmedel icke

överstege den beslutade.

Enklast skulle detta ernås, yttrar utredningen vidare, om till institutet inflytande

inkomster i princip redovisades å driftbudgetens inkomstsida, medan

utgifterna bokfördes under de olika delposter i avlönings- och omkostnadsstaterna

för institutet, till vilka de vore hänförliga. Vissa grenar av institutets

verksamhet, främst kursverksamheten, borde till väsentlig del bekostas med

inflytande avgifter och bidrag från näringsorganisationer. Med hänsyn härtill

borde anslagstekniken för institutet anordnas så, att den medgåve en smidig

anpassning efter växlingarna i institutets verksamhet. Möjlighet borde sålunda

finnas att vid behov utöka eller minska kursverksamheten och därför erforderlig

personal utan tidsutdräkt. Detta syntes enklast kunna genomföras, om

medelsförbrukningen under sådana utgiftsposter, som icke hänförde sig till

de rent statliga angelägenheterna, sattes i relation till institutets inkomster.

Med utgångspunkt från de angivna principerna föreslår utredningen att

institutets inkomster och utgifter redovisas enligt följande system.

Å driftbudgetens inkomstsida under A. Egentliga statsinkomster II Uppbörd

i statens verksamhet uppföres en särskild inkomsttitel »Inkomster vid

hantverksinstitutet». Inkomsterna redovisas i institutets räkenskaper under

följande underrubriker:

I. Bidrag från näringsorganisationer

II. Kursavgifter

III. Inkomster av publikationstryck

IV. Inkomster av informationsverksamhet in. m.

Å driftbudgetens utgiftssida uppföras sedvanliga avlönings- och omkostnadsanslag.

Statuppställningen skulle kunna utformas på följande sätt.

Avltfningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän förslagsvis

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

4. Avlöningar till konsulenter, speciallärare och tillfälliga biträden in. in.,

förslagsvis

5. Rörligt tillägg, förslagsvis

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård, förslagsvis

2. Reseersättningar, förslagsvis

3. Expenser

a) bränsle, elektrisk ström, vatten, förslagsvis

b) övriga expenser, förslagsvis

4. Publikationstryck, förslagsvis

5. Övriga utgifter

a) bibliotek, förslagsvis

b) undervisningsmaterial och förbrukningsartiklar in. in., förslagsvis

c) underhåll av verkstäder m. in., förslagsvis

Under förutsättning att staterna utformas i enlighet med vad nu angivits

bör enligt utredningen tillika föreskrivas, att medelsförbrukningen under

anslagsposten 4 i avlöningsstaten samt anslagsposterna 2, 3 b), 4 och 5 i

omkostnadsstaten icke må överstiga summan av de till institutet inflytande

inkomsterna med tillägg av ett belopp, motsvarande statens andel i utgifterna

under nämnda poster.

Tankegången i förslaget utvecklar utredningen på följande sätt.

1. Den helt med statsmedel avlönade personalen avlönas från posterna 1,

2, 3 och 5 i avlöningsstaten.

2. övrig personal med permanent eller mera tillfällig anställning avlönas

uteslutande från posten 4. Kostnader för eventuella lönetillägg, bidrag

till pensionsavgifter eller andra sociala förmåner skola även avföras från

denna post.

3. Staten betalar helt sjukvårdskostnaderna för den personal, å vilken avlöningsreglementena

tillämpas. Tillika bör staten svara för hela kostnaden

för bränsle, elektrisk ström och vatten. Kostnaderna för fastighetens

underhåll lärer i överensstämmelse med vad som nu gäller belasta fastighetsfonden.

4. Övriga utgifter å omkostnadsstaten liksom utgifterna under posten 4 i

avlöningsstaten synas böra få växla med inkomsttillflödet. Staten bör emellertid

svara för en viss till beloppet bestämd del av dessa kostnader. Denna

andel kommer att i det följande fixeras av utredningen och bör —

sedan den en gång fastslagits — icke frångås utan synnerligen vägande

skäl. Omräkning bör endast ifrågakomma vid mera väsentliga förskjutningar

i prisnivån. För att det föreslagna systemet icke skall bli meningslöst

bör en bestämd förutsättning vara, att något överskridande av statens

andel icke tillätes. Om nämligen genom den föreslagna anslagstekniken

institutet medgives stora möjligheter att i samförstånd med hantverkets

representanter själv bestämma omfattningen av verksamheten, bör staten

å sin sida kunna påfordra, att institutet tillser, att den av staten angivna

kostnadsramen icke spränges.

Utredningen ville sålunda med bestämdhet hävda, uttalar utredningen vidare,

att det maximibelopp — i fortsättningen kallat skillnadsbeloppet — som

staten skulle tillskjuta för den icke statligt reglerade delen av verksamheten

under inga förhållanden borde av institutet få överskridas. Visade det sig

däremot i samband med bokslutet att förbrukningen av statsmedel understigit

skillnadsbeloppet, syntes hinder icke böra möta för institutet att under

det därpå följande budgetåret förbruka detta överskott, önskvärt vore näm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

9

ligen att institutet erhölle möjlighet att planera och utbygga sin verksamhet

på längre sikt, så att överskottet å verksamheten under ett år kunde användas

som startkapital för en ytterligare utbyggnad av exempelvis kursverksamheten

under det följande året.

Utredningen belyser det anförda med följande exempel.

Antag att skillnadsbeloppet för budgetåret 1947/48 kommer att fastställas

till 100 000 kronor. För budgetåret 1948/49 fastställer Kungl. Maj:t i regleringsbrevet

skillnadsbeloppet likaledes till 100 000 kronor. Vid bokslutet för

budgetåret 1947/48 visar det sig emellertid, att av skillnadsbeloppet för

nyssnämnda budgetår endast 80 000 kronor behövt tagas i anspråk. Efter

framställning från institutet medgiver då Kungl. Maj:t, att för budgetåret

1948/49 ytterligare 20 000 kronor få disponeras. För budgetåret 1949/50 fastställes

i regleringsbrevet skillnadsbeloppet ånyo till 100 000 kronor. Visar

det sig därefter vid bokslutet för budgetåret 1948/49, att av det för detta budgetår

medgivna beloppet — 120 000 kronor — endast 90 000 kronor behövt

tagas i anspråk, fixeras skillnadsbeloppet för budgetåret 1949/50 definitivt

till (100 000 + 120 000 — 90 000 =) 130 000 kronor.

Personalfrågor.

Inledningsvis erinrar utredningen om att utredningen i tidigare sammanhang

uttalat att endast den personal, som erfordrades för den allmänna administrationen

vid institutet, borde erhålla statligt reglerade löner. Till denna

personalkategori borde enligt utredningen hänföras institutets chef samt personal,

sysselsatt med allmänt administrativa göromål, d. v. s. frågor rörande

institutets räkenskaper, kontors- och skrivgöromål, biblioteks- och vaktmästarsysslor

m. m. Statligt reglerad lön borde därutöver beredas viss annan

för institutets olika verksamhetsgrenar gemensam personal, nämligen

verkstadschefen och laboratorieföreståndaren.

Utredningen yttrar i fortsättningen följande.

Vilken personal i övrigt som bör ifrågakomma för statsanställning kan

synas i viss mån tvivelaktigt. Utredningen har emellertid på denna punkt

känt sig i viss mån bunden av nuvarande förhållanden och är således icke

beredd föreslå någon ändrad anställningsform för elektroingenjören, målerikemisten,

snickeriteknikern och verkmästarpersonalen. Som motiv för att

dessa befattningshavare bibehållas med reglerade löner kan anföras, att deras

utbildning har sådan inriktning, att de i allmänhet medverka vid kursverksamheten

i flera olika yrken. Härtill kommer, att det synts utredningen önskligt,

att för varje större verkstad och laboratorium inom institutet en befattningshavare

med statligt reglerad lön finnes, om än i blygsam löneställning,

vilken kan anförtros vården av den utrustning, som tilldelats vederbörande

verkstad eller laboratorium, och vilken även i viss mån kan representera

kontinuiteten å avdelningen.

I fråga om tjänstebenämningen och lönegradsplaceringen för den nu angivna

personalen föreslår utredningen vissa ändringar. Därjämte föreslås

viss utökning av organisationen. Utredningens ändringsförslag framgå av

följande sammanställning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

Tjänstebenämning

Antal och lönegrad

Nuvarande

Föreslagen

Nu

Förslaget

Chel.

Direktör................

Överdirektör........................

1 C 8

1 C 8

Administrativ personal.

Kamrerare..........................

—

1 A 22

Kansliskrivare..........

Kansliskrivare ......................

1 Eo 11

1 A 11

Kontorist ..............

1 A 9

—

Kanslibiträde ..........

Kanslibiträde (f. kursverksamheten) ..

1 Eo 7

1 A 7

Kontorsbiträde..........

1 A 4

—

Kvinnl. skrivbiträde (och

Kanslibiträde (f. biblioteket) ........

arvode

1 Eo 7

Portvakt, tillika eldare ..

1 A 5

Expeditionsvakt ........

Expeditionsvakt ....................

1 Eo 5

1 Eo 5

Kontorsbiträde (f. kassan)............

1 Eo 4

1 Eo 4

Kontorsbiträde (f. skrivcentralen)____

—

1 Eo 4

(Arkivarbetare)..........

Kontorsbiträde (f. adressregistret) ....

arvode

1 Eo 4

Skrivbiträde............

Skrivbiträden (f. skrivcentralen)......

3 Eo 2

2 Eo 2

Skrivbiträde (f. kursverksamheten)....

—

1 Eo 2

Telefonist ..........................

—

1 Eo 2

Bibliotekarie............

Bibliotekarie........................

arvode

arvode

Verkstadspersonal.

Verkstadschef...........

Verkstadschef.......................

1 C 3

1 C 3

Snickeritekniker ........

Byggnadsingenjör....................

1 Eo 18

1 Eo 21

1 Eo 21

1 Eo 21

Verkmästare............

Verkmästare........................

2 A 14

3 A 15

Verkmästare............

Verkmästare........................

2 Eo 14

2 Eo 15

Verkmästare............

1 Eo 10

—

Biträde åt verkmästare..

Eldare..............................

arvode

1 Eo 5

Laboratoriepersonal.

Laboratorietöreståndare..

Laboratoriechef.....................

1 A 26

1 C 3

Målerikemist............

Förste kemist.......................

1 Eo 21

1 Eo 21

Laboratoriebiträde......

Förste laboratoriebiträde (bagerilab.)..

1 Eo 9

1 Eo 11

Laboratorievaktmästare..

Laboratoriebiträde ..................

arvode

.1 Eo 7

Verkstadsbiträde (måleri, livsmedels-

kemi) ............................

—

2 Eo 6

Vad angår institutets chef erinrar utredningen om att befattningen

så nyligen som år 1946 uppflyttats i den nuvarande lönegraden. Med hänsyn

härtill ifrågasättes ingen ändring av lönegradsplaceringen. Emellertid förordar

utredningen att tjänstebenämningen direktör utbytes mot överdirektör.

Den administrativa personalen skulle enligt utredningens förslag

utökas med en kamrerare. Ifråga om denna befattning yttrar utredningen

bl. a. följande.

Under institutets chef finnes icke någon befattningshavare för administrativa

arbetsuppgifter i högre löneställning än ll:e lönegraden. Detta förhållande

medför, att direktören icke har möjlighet att i önskvärd utsträckning

ägna sig åt sin huvuduppgift, ledningen av den pedagogiska verksamheten

vid institutet.

Utredningen har ansett denna fråga kunna lösas på så sätt, att vid institutet

inrättas en befattning som kamrerare. Det skall åligga denne att handha

institutets räkenskaper och uppgöra bokslut m. m. samt att tillika — utan

särskild ersättning härför — fungera såsom sekreterare hos institutet och dess

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

11

styrelse och som personalchef. Tjänsten synes böra placeras i 22 :a lönegraden.

Då befattningen måste anses vara av stadigvarande karaktär, förordar

utredningen att den upptages i löneplan A.

Utredningen anmärker, att därest förevarande förslag vunne bifall, det särskilda

arvodet å 600 kronor till institutets sekreterare kunde indragas.

Beträffande den övriga administrativa personalen anför utredningen bl. a.

följande.

Såsom kamrerarens närmaste man med uppgift att vara registrator och

kassör bör fungera innehavaren av en från den 1 juli 1946 nyinrättad befattning

såsom kansliskrivare i lönegraden Eo It. Befattningen synes böra

omändras till ordinarie i lönegraden A 11, i samband varmed den å gällande

personalförteckning uppförda kontoristbefattningen i lönegraden A 9 kan

indragas. Innehavaren härav uppehåller för närvarande kansliskrivartjänsten

i lönegraden Eo 11.

Till kansliskrivarens förfogande bör finnas ett kontorsbiträde i lönegraden

Eo 4 för kassagöromål samt ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 och två

skrivbiträden i lönegraden Eo 2 för skrivcentralen.

För fullgörande av vaktmästarsysslor räknar utredningen med en befattning

såsom expeditionsvakt i lönegraden Eo 5.

För det med kursverksamheten förenade regislreringsarbetet och därmed

sammanhängande uppgifter finnes sedan den 1 juli 1946 en befattning i lönegraden

Eo 7. Med hänsyn till arten och omfattningen av de med befattningen

förenade uppgifterna förordar utredningen, att befattningen ändras till ordinarie

i lönegraden A 7 med tjänstebenämning kanslibiträde, därvid den å

personalförteckningen uppförda kontorsbiträdesbefattningen i lönegraden A 4

torde indragas. Innehavaren av sislnämnda befattning har nämligen förordnats

uppehålla tjänsten i lönegraden Eo 7. Till kanslibiträdets förfogande bör

stå ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2.

För skötseln av den automatiska telefonväxeln synes böra avses en telefonist

i lönegraden Eo 2.

För utsändande av prospekt om blivande kurser m. m. finnes vid institutet

upplagt ett adressregister över hantverkare, småföretagare m. fl. Detta register

skötes för närvarande av två arkivarbetare. Då inom utredningen viss tvekan

yppat sig rörande den ändamålsenligaste organisationen av denna del av verksamheten

bar utredningen rådfört sig med statens organisationsnämnd. I anslutning

till de synpunkter som därvid framkommit föreslår utredningen, att

en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning i lönegraden Eo 4 inrättas. Vid

tillfällig ansvällning av arbetsuppgifterna torde utan olägenhet biträde kunna

lämnas av någon å skrivcentralen placerad befattningshavare.

Vad beträffar biblioteket finnes för närvarande för skötseln härav med

arvode anställda en bibliotekarie, som tillika har hand om institutets förlagsverksamhet,

och ett kvinnligt biträde, varjämte arbetsmarknadskommissionen

ställt tre arkivarbetare till förfogande.

Kostnaderna för avlöning till bibliotekarien och dennes biträde ha hittills

bestritts av de under omkostnadsstaten för institutet uppförda anslagsposterna

till publikationstryck och övriga utgifter, delposten bibliotek. Utredningen

kan icke finna det ändamålsenligt, att lönekostnader bestridas från för

omkostnader avsedda medel. Medel för avlöning av personal, avsedd för bibliotekets

vård och skötsel, böra därför i fortsättningen anvisas under avlöningsanslaget.

För all biblioteket skall komma att tjäna hantverket på avsett sätt föreslår

utredningen, all såsom föreståndare för detsamma anställes eu deltids
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

tjänstgörande biblioteksutbildad tjänsteman. Tjänstgöringen synes kunna

fastställas till omkring 10 timmar per vecka. För denna tjänstgöring anser

utredningen böra ulgå ett arvode av 2 400 kronor för år i ett för allt. För registrering

och katalogisering av de böcker och tidskrifter, som inflyta till

biblioteket, bör finnas anställt ett heltidstjänstgörande kanslibiträde i lönegraden

Eo 7 med praktiska erfarenheter av biblioteksarbete.

I fråga om verkstadsper sonalen framhåller utredningen inledningsvis,

att enligt institutets instruktion verkstadschefen skulle övervaka

samtliga verkstäder och vara chef för verkstadspersonalen. Den nu tillämpade

organisationen innebure emellertid, att endast vissa verkstäder och viss

sådan personal sorterade under denne. Utredningen funne angeläget påpeka

att samtliga verkstäder borde vara underställda verkstadschefen så att denne

kunde erhålla en överblick över verksamheten inom de olika specialverkstäderna

samt — under hänsynstagande till variationerna i arbetsbelastningen

— göra erforderliga tillfälliga omplaceringar av den tekniska personalen.

Vad därefter beträffar personaluppsättningen för verkstäderna anför utredningen

i fråga om befattningarna såsom verkstadschef, elektroingenjör

och snickeritekniker bl. a. följande.

Befattningen såsom verkstadschef bör bibehållas i lönegraden C 3. Verkstadschefen

bör jämväl biträda överdirektören vid ledningen och utformningen

av kursverksamheten.

Under verkstadschefen bör enligt utredningens förmenande sortera elektroingenjören

och snickeriteknikern. Någon ändring av elektroingenjörens löneställning

torde icke vara påkallad. Vad angår snickeriteknikern synas däremot

starka skäl tala för en förbättring. På innehavaren av befattningen,

som har ingenjörutbildning, måste ställas stora krav på icke blott snickeritekniska

kunskaper utan även god kännedom om byggnadstekniska problem.

Befattningen föreslås därför uppflyttad till lönegraden Eo 21 med tjänstebenämning

byggnadsingenjör.

Utredningen anför vidare, att för mekaniska verkstaden, svetsverkstaden,

snickeriverkstaden och bilverkstaden nu funnes anställda fyra verkmästare,

varav två i lönegraden A 14 och två i lönegraden Eo 14. Denna löneställning

vore i och för sig väl avvägd. Verkställda undersökningar hade emellertid

givit vid handen att under senaste budgetår cirka 10 procent av verkmästarnas

arbetstid tagits i anspråk för undervisning vid kurser. Med hänsyn

till denna lärarverksamhet föresloge utredningen att befattningarna placerades

i 15 lönegraden, varav två såsom ordinarie och två som extra ordinarie.

Vid institutet funnes därjämte, framhåller utredningen, eu verkmästarbefattning

i lönegraden Eo 10, vars innehavare hade tillsyn över de fasta anläggningarna

för värme, vatten, avlopp, ventilation, gas, tryckluft, svagström

och belysning. Då denne verkmästare toges i anspråk jämväl för undervisning

vid kurser i oljeeldning m. in., syntes befattningen, i likhet med de

fyra övriga verkmästarbefattningarna, böra uppflyttas till lönegrad 15. Utredningen

ville icke motsätta sig att befattningen överfördes till ordinarie

stat. Därest det kunde förutsättas, att den nuvarande innehavaren, vilken

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 153.

13

jämväl hade konstitutorial å befattningen som portvakt, tillika eldare i lönegraden

A 5, erhölle den nya befattningen i lönegraden A 15, kunde portvaktstjänsten

indragas.

Utredningen har slutligen föreslagit, att en befattning såsom eldare i lönegraden

Eo 5 inrättas.

Vad beträffar laboratoriepersonalen yttrar utredningen om

föreståndaren för laboratorierna att utredningen funne det ur organisatorisk

synpunkt rimligt, att denne jämställdes med verkstadschefen och erhölle

samma löneställning. Jämväl laboratorieföreståndaren borde biträda institutets

chef vid utformningen av kursverksamheten. Utredningen förordade sålunda

att en befattning, med tjänstebenämningen laboratoriechef, i lönegraden

C 3 inrättades. Grundlönen i denna lönegrad motsvarade ungefärligen

grundlönen enligt näst högsta löneklassen i lönegraden A 26. Då den nuvarande

laboratorieföreståndaren vore placerad i sistnämnda lönegrad, kunde

vid bifall till utredningens förslag dennes befattning överföras å övergångsstat.

Med hänsyn till att innehavaren av befattningen som målerikemist enligt

utredningens mening icke enbart borde syssla med laboratoriearbete inom

målerifacket utan även med annat kemiskt arbete förordar utredningen att

tjänstebenämningen för denne ändras till förste kemist. Utredningen anser

det vidare motiverat, att speciellt för målerilaboratoriet inrättas en verkstadsbiträdesbefattning

med statligt reglerad lön och med placering i lönegraden

Eo 6. Till följd av utvecklingen inom det livsmedelskemiska området förordar

utredningen inrättande av ytterligare en sådan befattning, vars innehavare

bör stå till laboratoriechefens förfogande att av honom insättas å lämpliga

arbetsuppgifter.

Till stöd för förslaget att uppflytta laboratoriebiträdesbefattningen i lönegraden

Eo 9 till befattning såsom förste laboratoriebiträde i lönegraden Eo 11

anför utredningen, att befattningshavaren förhållandevis självständigt hade

att utföra analyser av livsmedelsprover samt annat kvalificerat arbete under

bagerikonsulentens ledning.

Förslaget att inplacera den arvodesanställde laboratorievaktmästaren i lönegraden

Eo 7 såsom laboratoriebiträde motiverar utredningen med att behov

av ett sådant biträde synes föreligga för det allmänt kemiska laboratoriet.

Den nu lämnade redogörelsen har omfattat den personal, som enligt utredningens

mening bör komma i åtnjutande av statligt reglerad avlöning.

Övriga personalgrupper skulle, såsom i tidigare sammanhang närmare utvecklals,

enligt utredningens förslag knytas till institutet under mera fria

anställningsformer. Till dessa grupper höra i första hand konsulenterna.

För närvarande utgöras de av eu bagerikonsulent, eu värme- och sanitetstekniker,

eu motorkonsulent, en rationaliseringsexpert, eu bokföringskonsulent

och en målerikonsulent. Konsulenterna äro heltidsanställda och tjänst
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 153.

göra dels såsom lärare och kursledare samt dels såsom rådgivare. Deras avlöningsförmåner

framgå av statsliggaren s. 883—884.

Utredningen uttalar, att statsmakterna icke böra binda institutets styrelse

vid en bestämd konsulentorganisation. Denna utredningens ståndpunkt sammanhänger

med utredningens allmänna strävan att åstadkomma smidighet

och rörlighet i institutets verksamhet med möjligheter att anpassa denna

efter det aktuella behovet.

Från olika håll har till utredningen framförts förslag om att bagerikonsulenten,

vilken för närvarande fungerar som föreståndare för institutets bagerioch

cereallaboratorium, skulle upptagas i statlig löneplan. Utredningen förklarar

sig av principiella skäl icke vara beredd förorda detta förslag utan

hävdar, att bagerikonsulenten, i likhet med övriga konsulenter, även i fortsättningen

bör vara arvodesanställd.

En andra grupp av nu ifrågavarande personal utgöres av mera tillfälligt

anställda befattningshavare för kurs- och informationsverksamheten.

Bland dessa kunna nämnas speciallärare,

föreläsare, deltidsanställda portvakter för kursverksamheten och verkstadsbiträden.

Avlöningskostnaderna för den nuvarande konsulentorganisationen beräknar

utredningen, som förutsätter en viss höjning av de lägsta konsulentarvodena,

till 79 200 kronor årligen. Motsvarande kostnader för de tillfälliga befattningshavarna

uppskattas till 96 700 kronor eller samma belopp, som utgått

under föregående budgetår. Sammanlagt skulle sålunda enligt utredningen

dessa personalkostnader kunna skattas till i runt tal 175 000 kronor. Emellertid

anser utredningen att härtill böra läggas ytterligare 25 000 kronor, vilket

belopp av utredningen avsetts för ett fortsatt utbyggande av främst kursverksamheten.

Personalförteckning och driftstater.

Vid bifall till utredningens förslag i fråga om personalorganisationen skulle

hantverksinstitutets personalförteckning erhålla följande utseende:

Befattning

1 överdirektör .

1 verkstadschef .

1 laboratoriechef

1 kamrerare . ..

3 verkmästare .

1 kansliskrivare

1 kanslibiträde

Tjånstemär. å ordinarie stat

Lönegrad

. C 8

. C 3

. C 3

. A 22

. A 15

. A 11

. A 7

Tjänsteman å övergångsstat

1 laboratorieföreståndare ......................

A 26

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153. 15

Befattning Lönegrad

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20

1 byggnadsingenjör .......................................... Eo 21

1 elektroingenjör ............................................ Eo 21

1 förste kemist .............................................. Eo 21.

Med tillämpning av sedvanliga beräkningsgrunder har utredningen upprättat

förslag till avlöningsstat. Utredningen har därvid under anslagsposterna

till avlöningar till ordinarie tjänstemän och till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal inräknat medel för vikariats- och övertidsersättningar.

Sistnämnda anslagspost har dessutom uppräknats med 1 800

kronor för bestridande av kostnader för tillfällig skrivhjälp. Arvodet till den

av utredningen föreslagna bibliotekarien har upptagits under en särskild

anslagspost.

Den av utredningen upprättade avlöningsstaten har följande utformning:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...... kronor 67 400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t .......................................... » 2 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 75 000

4. Avlöningar till konsulenter, speciallärare och tillfälliga

biträden m. m., förslagsvis ........................ » 200 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 22 200

Summa kronor 367 000.

Med hänsyn till den ökade arbetsbörda och det ansvar som vid bifall till de

av utredningen framlagda förslagen kommer att åvila institutets styrelse,

ifrågasätter utredningen, att styrelsens ordförande och övriga ledamöter, vilka

nu äro oavlönade, komma i åtnjutande av arvode.

Utredningen har vidare framlagt följande förslag till omkostnad ss

t a t:

Omkostnad sstat.

1. Sjukvård, förslagsvis................................ kronor 1 000

2. Reseersättningar, förslagsvis.......................... » 15 000

3. Expenser:

a) Bränsle, elektrisk ström och vatten, förslagsvis

........................... kronor 30 000

b) Övriga expenser, förslagsvis......... » 40 000 » 70 000

4. Publikationstryck, förslagsvis ........................ » 35 000

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

5. Övriga utgifter:

a) bibliotek, förslagsvis ...............kronor 7 000

b) undervisningsmateriel och förbrukningsartiklar

m. m., förslagsvis...... » 35 000

c) underhåll av verkstäder in. m., förslagsvis

.......................... * 5 000 kronor 47 000

Summa kronor 168 000.

Till utveckling av sitt förslag har utredningen anfört följande.

Posten till sjukvård, som alltsedan budgetåret 1941/42 varit upptagen

till 500 kronor, torde med hänsyn såväl till tidigare belastning som till den

föreslagna utökningen av ordinarie och extra ordinarie tjänstemän böra uppräknas

till 1 000 kronor.

Anslagsposten till reseersättningar är för innevarande budgetar

upptagen till 6 000 kronor. Då de verkliga kostnaderna härför under budgetåret

1945/46 uppgått till 11 000 kronor, synes det påkallat att ej obetydligt

uppräkna anslagsposten. Med hänsyn till att den kursverksamhet, som är

förlagd utom Stockholm, för framtiden torde komma att intensifieras, föreslår

utredningen, att posten upptages till 15 000 kronor.

För bränsle m. m. räknar utredningen med oförändrat belopp. Delposten

till övriga expenser, varå belastningen under budgetåret 1945/

46 utgjort 39 000 kronor, föreslås däremot med hänsyn till personalorganisationens

utbyggnad höjd till 40 000 kronor.

Posten till publikationstryck är för innevarande budgetar uppförd

med 6 000 kronor, varemot svara såsom uppbördsmedel uppförda inkomster

å 3 000 kronor. Under det senast tilländalupna budgetåret ha de verkliga

kostnaderna för publikationstryck utgjort ca 35 000 kronor. Inkomsterna av

publikationsverksamheten ha under samma tid uppgått till ca 34 000 kronor.

Då utredningen funnit, att institutet jämväl i fortsättningen bör bedriva förlagsverksamhet

genom utgivande av handböcker, kompendier m. m., samt

denna verksamhet torde kunna förutsättas bliva av minst samma omfattning

som för närvarande, förordas, att posten till publikationstryck upptages till

35 000 kronor.

Anslagsposten övriga utgifter har för innevarande budgetår upptagits

till 31 500 kronor, fördelade med 10 000 kronor för bibliotek, med 20 000

kronor för undervisningsmateriel och förbrukningsartiklar m. m. samt med

1 500 kronor för underhåll av verkstäder m. m. Medelsförbrukningen under de

tre delposterna har under budgetåret 1945/46 uppgått till 7 000, 37 000 respektive

3 000 kronor. Beträffande biblioteket torde delposten — med hänsyn till

att kostnaderna för ersättning för tillsyn och vård av biblioteket av utredningen

föreslås skola bestridas under avlöningsanslaget — kunna nedsättas

till 7 000 kronor. Övriga delposter torde med hänsyn till belastningen under

det senast tilländalupna budgetåret böra uppräknas till 35 000 kronor för

undervisningsmateriel och förbrukningsartiklar m. m. samt till 5 000 kronor

för underhåll av verkstäder m. in.

Slutligen har utredningen även framlagt förslag till inkomststat för

institutet och därvid beräknat inkomsterna till följande belopp:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kun(jl. Maj:ts proposition nr 153.

17

I Bidrag från näringsorganisationer.......................... 20 000

II Kursavgifter ............................................ 120 000

III Inkomster av publikationstryck ........................... 34 000

IV Inkomster av informationsverksamhet m. m................. 53 000

Summa kronor 227 000.

Om beräkningen av inkomsterna yttrar utredningen i huvudsak följande.

Beträffande till institutet inflytande inkomster må erinras om att under

budgetåret 1945/46 dessa uppgingo till följande belopp:

I Bidrag från näringsorganisationer ........................ 10 700

II Kursavgifter..........................................’ ’ " 120 000

III Inkomster av publikationstryck ........................... 34 000

I\ Inkomster av informationsverksamhet in. in............... 53 000

Summa kronor 217 700.

Posten bidrag från näringsorganisationer torde med hänsyn till konsulenten

ganisationens utbyggnad från och med ingången av innevarande budgetår

kunna uppräknas till 20 000 kronor.

En ytterligare uppräkning av övriga poster skulle måhända i och för sig

kunna motiveras med hänsyn till den ökning i inkomsterna, som kan följa

av den från den 1 juli 1946 utvidgade konsulentverksamheten. Utredningen

har emellertid ansett försiktigheten bjuda att icke uppräkna inkomsterna i övrigt

utöver de nyss angivna beloppen 120 000, 34 000 respektive 53 000 kronor.

I fråga om kursavgifterna och möjligheterna att skapa bättre förutsättningar

för mindre bemedlade att deltaga i kursverksamheten anför utredningen

vidare bl. a. följande.

Utredningen, vilt erinra om att småföretagsutredningen i sitt betänkande

angående hantverkets och småindustriens befrämjande framhållit angelägenheten

av att frågan om en sänkning av kursavgifterna för deltagande

i institutets kurser toges under övervägande för att därigenom

mindre bemedlade, skulle kunna beredas tillfälle att i större utsträckning

bevista kurserna. Även om en sänkning av nu utgående kursavgifter framdeles

må komma att genomföras, vilket utredningen anser önskvärt, torde

å andra sidan ett större antal deltagare kunna påräknas. Någon anledning att

befara större nedgång- i inflytande kursavgifter synes sålunda icke föreligga.

Tvärtom torde genom eu intensifiering av kursverksamheten möjligheter

till högre inkomster framstå såsom trolig.

Ett annat sätt att möjliggöra för mindre bemedlade alt deltaga i institutets

kurser är att staten ställer medel till förfogande för ytterligare stipendier.

Under budgetåret 1945/46 tillerkändes 292 kursdeltagare stipendier å

tillhopa 19 285 kronor genom överstyrelsen för yrkesutbildning Härutöver

utdelades under nämnda budgetår för deltagande i kurser vid instiiulet stipendier

från hantverksdistrikt, landsting och av fondmedel.

Då de medel, som stå till yrkesöverstyrelsens förfogande för tilldelande

av stipendier till kursdeltagare i hantverksinstitutets kurser, jämväl äro avsedda

lör möjliggörande av studier utomlands samt stipendier för utlandsvistelser

1 framtiden torde komma att utdelas i större utsträckning än hittdls,

förefaller det utredningen som om skäl tala för att statsanslaget till

stipendier för deltagande i kurser vid hantverksinstilutet höjes. Antalet kursdeltagare

under det senast förflutna hudgetåret utgjorde *1751). Av dessa In

allenast ca 300 deltagare kunnat tillerkännas stipendier eller ca 8 procent,

Bihang till riksdagens protokoll 1947. J sand. Nr 153. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mcij:ts proposition nr 1-53.

en proportion som icke rimligtvis torde kunna anses tillfredsställande. Därest

större möjligheter tillskapades för hantverkare och småföretagare att erhålla

visst ekonomiskt bidrag för deltagande i hantverksinstitutets kurser, skulle

säkerligen deltagarantalet i kurserna komma att stiga avsevärt.

Utredningen har därefter upptagit frågan om beräkningen av det skillnadsbelopp,

varmed staten skulle bidraga till de delar av institutets verksamhet

som icke vore att betrakta såsom rent statliga angelägenheter. Utredningen

har fastställt detta belopp till 110 000 kronor. Om beräkningen

anför utredningen följande.

Då utgifterna under avlönings- och omkostnadsanslagen av utredningen

beräknats till (367 000 + 168 000 =) 535 000 kronor samt inkomsterna till

227 000 kronor, bliva nettoutgifterna 308 000 kronor.

Såsom utredningen tidigare framhållit, bör staten helt bidraga till täckandet

av vissa kostnader nämligen posterna 1, 2, 3 och 5 under avlöningsstaten

samt posterna 1 och 3 a) under omkostnadsstaten. Summan av dessa kostnader

utgör (67 400 + 2 400 + 75 000 + 22 200 + 1 000 + 30 000=) 198 000

kronor. Skillnaden mellan nettoutgifterna och sistnämnda belopp uppgår

till (308 000—198 000=) 110 000 kronor, vilket belopp icke täckes av inflytande

inkomster. Detta belopp utgör således det av utredningen tidigare

angivna skillnadsbeloppet, för vilket staten skall svara.

Statens bidrag under avlönings- och omkostnadsstaterna,

anför utredningen vidare, skulle således uppgå till (198 000 +

110 000 =) 308 000 kronor för år mot (246 400 ~ 10 000 =) 256 400 kronor

för innevarande budgetår. Den av utredningen förordade organisationen innebure

sålunda en ökning av dessa delar av statsanslaget till hantverksinstitutet

med (308 000 — 256 400 =) 51 600 kronor.

Ombyggnadsarbeten och utrustningsfrågor.

Utredningen erinrar till en början om att utredningen tidigare uttalat, att

eu utökning av institutets kursverksamhet vore möjlig utan utbyggnad av

befintliga lokalutrymmen. Utredningen anser sig emellertid böra biträda

framställda önskemål om viss omdisposition av lokalerna. Beträffande de

ombyggnadsarbeten, som skulle föranledas härav, uttalar utredningen

följande.

Den för lunchservering avsedda lokalen behöver utvidgas samt i samband

därmed hörsalen avskiljas med vikdörrar från de utrymmen, som komma

att ligga mellan det nya köket och hörsalen. Behov föreligger vidare av ytterligare

utrymmen för biblioteket genom anordnande av en spiraltrappa

ned till nuvarande skyddsrummen, som böra inredas med hyllor för uppställning

av böcker och tidskrifter. Då vidare befintliga kontorsrum för personalen

icke förslå, förordar utredningen, att nuvarande måleriverkstaden

omändras till åtta smärre kontorsrum samt att i samband därmed en ny

måleriverkstad inredes i den nuvarande plåtslageriverkstaden, vilken överflyttas

till metallgjuteriets lokaler. Behov föreligger jämväl av att uppsätta

en mellanvägg i bilverkstaden för att avskilja den bilelektriska verkstaden

från bilprovningsverkstaden, varjämte ett mindre förrådsutrymme bör in
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

19

redas i bilprovningsverkstaden. Vidare tillstyrker utredningen, att medel anvisas

för anordnande av en demonstrationsvägg inom värme- och sanitetsavdelningen

samt ett dragskåp för stinklaboratoriet. Slutligen torde ett mindre

skjul böra uppsättas utanför svetsverkstaden för förvaring av järn, skrot

m. m.

Ifrågavarande byggnadsarbeten ha av byggnadsstyrelsen kostnadsberäknats

till 85 000 kronor enligt följande specifikation:

Serveringsavdelningen .................................. kronor 10 200

Vikdörrar för hörsalen ................................ » 5 100

Spiraltrappa .......................................... » 1 800

Gamla måleriverkstaden ................................ » 13 200

Nya måleriverkstaden .................................. » 5 400

Plåtslageriverkstaden .................................. » o 200

Bilverkstaden ........................................ » 3 000

Demonstrationsvägg inom värme- och sanitetsavdelningen . . » 1 900

Dragskåp för stinklaboratoriet .......................... » 2 800

Förrådsskjul .......................................... » 1 900

Värmeledning, ventilation, vatten, avlopp och sanitetstekniska

installationer ...................................... » 21000

Elektriska ledningar........................ » 7 200

Ritningar, kontroll och administration samt oförutsedda utgifter

.............................................. » 9 300

Summa kronor 85 000.

Från institutets sida hade, yttrar utredningen i fortsättningen, därjämte

framställts önskemål om en utvidgning av lokalerna för bagerilaboratoriet.

Vidare hade utredningen diskuterat den redan tidigare av institutets styrelse

väckta frågan om anläggande av en charkuteriavdelning inom institutet. Utredningen

vore emellertid icke nu beredd förorda, att delar av institutets

reservutrymmen toges i anspråk för dessa ändamål. Skulle emellertid styrelsen

för institutet framdeles finna, att ifrågavarande två yrkesgruppers speciella

önskemål kunde helt eller delvis tillgodoses inom den nuvarande byggnadskroppen

utan att berättigade anspråk från andra kategorier yrkesutövare

åsidosattes, finge det ankomma på styrelsen att i vanlig ordning äska

medel för erforderliga ombyggnadsarbeten.

Vad beträffar en från hantverkshåll väckt fråga om inrättande av filialer

i landsorten för institutet erinrar utredningen om att filialverksamhet i viss

utsträckning redan bedreves genom de ambulerande kurserna. Inom vissa

yrken fordrade kursverksamheten tillgång till en stationär verkstadsutrustning.

Utredningen funne det emellertid icke ekonomiskt tillrådligt att för

denna del av verksamheten inrätta filialverkstäder.

Beträffande den för institutet behövliga utrustningen anför utredningen,

att mycket omfattande krav på komplettering framställts från institutets

sida. Sålunda hade ifrågasatts, att statsmedel borde ställas till förfogande

till ett belopp av i runt tal 350 000 kronor. Såvitt utredningen kunnat

finna, hade goda skäl anförts för följande kompletteringar av utrustningen:
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Värme- och sanitetstekniska avdelningen

Smides- och svetsverkstäderna .......

Stenmaterialverkstaden ..............

Bilverkstaden .......................

Snickeriverkstaden...................

Måleriverkstaden ....................

Mekaniska verkstaden ...............

Plåtslageri verkstaden.................

Rationaliseringsavdelningen ...........

Kemiska laboratoriet.................

Sandblästningsapparat ...............

Möblering av kontorsrum ............

Möblering av elektriska avdelningen . . .

Övergång till oljeeldning .............

Bilprovningsanläggning ..............

kronor

25 000

1 700

»

1 400

>,

21 650

»

3 700

»

1 800

»

18 385

»

1 000

»

1 000

»

15 000

»

4 600

»

9 100

»

6 650

»

2 000

»

6 000

Summa kronor 118 985.

I anslutning härtill yttrar utredningen följande.

Vissa av de därutöver framställda önskemålen — avseende här icke närmare

specificerad utrustning m. m. till ett sammanlagt belopp av 32 000 kronor

— ha icke enligt utredningen tillfyllest motiverats. I övrigt har hemställts

om avsevärd förstärkning av utrustningen för elektriska verkstaden,

inberäknat utrustning för kursverksamhet för radioservicemän. Kostnaderna

härför ha preliminärt beräknats till 130 000 kronor. För en blivande charkuteriavdelning

ha utrustningskostnadema beräknats till 10 000 kronor och

för bageriavdelningen till över 59 000 kronor.

Utredningen anser det av största vikt, att institutet förses med en så god

utrustning, att institutet på ett tillfredsställande sätt kan fullgöra sina arbetsuppgifter.

Emellertid äro planerna på komplettering av utrustningen för

den elektriska verkstaden icke i ett så genomarbetat skick, att dessa av utredningen

ansetts kunna läggas till grund för eu kostnadsberäkning. Utredningen

har det bestämda intrycket, att avsevärda beskärningar av utrustningsprogrammet

i denna del kunna genomföras utan eftersättande av kraven

på effektivitet i verksamheten. Vad angår bageri- och charkuteriavdelningama

anser utredningen av skäl, som i det föregående framförts, dessa

frågor i varje fall icke för närvarande vara aktuella.

Vid bedömandet av storleken av det medelsbelopp, som borde ställas till

förfogande för utrustning, anför utredningen vidare, torde hänsyn böra tagas

till att de i det föregående angivna beloppen avsåge bruttokostnader. Utredningen

förutsatte, att även i fortsättningen bidrag till utrustningskostnadema

komme att lämnas av hantverket. Med beaktande härav och av övriga föreliggande

omständigheter hade utredningen stannat för att förorda, att av

statsmedel till institutets förfogande för nyanskaffning och komplettering av

utrustning och inredning ställdes ett belopp av 175 000 kronor, så fördelat på

fyra budgetår, att för budgetåret 1947/48 anvisades 70 000 kronor och för ett

vart av därpå följande tre budgetår 35 000 kronor. De anvisade medlen borde

därvid icke knytas till vissa speciella ändamål utan styrelsen för institutet

borde i detta avseende givas frihet att i samförstånd med hantverkets representanter

komplettera utrustningen i den ordning, styrelsen funne lämpligast.

Detta förutsatte emellertid att den av utredningen angivna kostnadsramen

för den kommande fyraårsperioden icke sprängdes.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 153.

21

Utredningens hemställan.

Under hänvisning till vad i utredningens betänkande anförts föreslår utredningen

att för budgetåret 1947/48

till Statens Hantverksinstitut: Avlöningar anvisas ett förslagsanslag av

367 000 kronor,

till Statens Hantverksinstitut: Omkostnader anvisas ett förslagsanslag av

168 000 kronor,

å driftbudgetens inkomstsida under A. Egentliga statsinkomster II Uppbörd

i statens verksamhet införes en särskild inkomsttitel »Inkomster vid

statens hantverksinstitut» å 227 000 kronor,

nyssnämnda anslag och inkomsttitel disponeras på sätt utredningen i betänkandet

föreslagit, därvid medelsförbrukningen sättes i relation till inkomsttillflödet

enligt av utredningen angivna principer,

till Statens Hantverksinstitut: Utrustning och inredning anvisas ett reservationsanslag

av 70 000 kronor,

under utgifter för kapitalökning, statens allmänna fastighetsfond, för ombyggnadsarbeten

vid statens hantverksinstitut anvisas ett investeringsanslag

av 85 000 kronor.

Yttrandena.

Kommerskollegium förklarar, att kollegium i princip icke funnit anledning

till erinran mot utredningens förslag.

Statskontoret framhåller att utredningens förslag i huvudsak innebär, att

staten fastställer en rymlig men fast ram för sina utgifter för institutets

fortsatta verksamhet. Statskontoret förordar ett genomförande av förslagets

huvudgrunder. Emellertid bör enligt ämbetsverkets mening styrelsens frihet

att med institutets medel medverka till pensionering i enskild pensionsinrättning

av arvodesanställd personal begränsas såtillvida, att styrelsen endast

tillförsäkras rätt att för en dylik befattningshavare vidmakthålla en tidigare

tagen pensionsförsäkring genom att under anställningstiden vid institutet

övertaga sådana på huvudmannen belöpande avgifter, som ej ha kai aktär av

engångsutgifter.

I fråga om formerna för medelsanvisningen anser statskonoret en viss förenkling

vara önskvärd. Ämbetsverket uttalar härom följande.

En förenkling skulle vinnas, därest utgifterna under dels posten 4 i förslaget

till avlöningsstat och dels posterna 2, 3 b), 4 och 5 i förslaget till omkostnadsstat

hrötes ut ur avlönings- och omkostnadsanslagen för att upptagas

under ett tredje anslag, vilket skulle såsom reservationsanslag anvisas

med det av utredningen föreslagna statliga bidraget å 110 000 kronor.

Ä detta anslag skulle inkomsterna vid institutet tagas till uppbörd. Reservationsanslaget

skulle år efter år komma att anvisas med oförändrat belopp,

vilket skulle bidraga att framdeles giva stadga åt den utgiftsram som nu

fastställes. Vidare skulle särskilda beslut av Kungl. Maj:t angående storleken

av de belopp, som för varje budgetår finge tagas i anspråk, med denna me
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

tod bli obehövliga. Slutligen skulle den fördelen vinnas, att inkomster avsedda

att direkt tagas i anspråk för institutets driftkostnader ej bleve bokförda

på riksstatens inkomstsida.

Med denna lösning av den anslags tekniska frågan synas de två förslagsanslagen

böra erhålla ändrade beteckningar, förslagsvis »Avlöningar till viss

personal» och »Bränsle m. m.». Reservationsanslaget kan betecknas »Verksamheten

i övrigt».

I fråga om den föreslagna personalen å löneplan anför statskontoret följande.

Statskontoret ifrågasätter, huruvida för biblioteket bör, så länge detsamma

icke anlitas i större utsträckning, utöver bibliotekarien beräknas ett heltidsanställt

biträde i lönegrad Eo 7. Den föreslagna uppflyttningen av en verkmästarbefattning

från lönegrad Eo 10 till lönegrad A 15 kan ämbetsverket

icke finna motiverad. Tjänsten torde ordinariesättas i 10 lönegraden. Icke

heller kan statskontoret finna tillräckliga skäl föreligga att överföra föreståndaren

för laboratorierna från A- till C-plan. Slutligen synes det föreslagna

biträdet i lönegrad Eo 7 å det allmänna kemiska laboratoriet närmast

böra benämnas institutionsvaktmästare.

Allmänna lönenämnden som endast behandlar de i betänkandet upptagna

lönespörsmålen, yttrar bl. a. följande.

Huvuduppgiften för den föreslagne kamreraren i lönegraden A 22 torde,

såsom utredningsmännen framhållit, närmast bliva att biträda institutets

chef med administrativa arbetsuppgifter. Liknande synpunkter angående behovet

av en kvalificerad administrativ tjänsteman vid institutet hai framförts

av småföretagsutredningen i dess betänkande angående hantverks- och

småindustriens befrämjande (SOU 1946: 40). Då behov av en kvalitativ

förstärkning av institutets administrativa personal synes föreligga, får lönenämnden

föreslå, att i stället för en kamrerartjänst vid institutet inrättas en

befattning såsom byråsekreterare i A 21.

Mot förslaget att uppföra kansliskrivarbefattningen å ordinarie stat har

lönenämnden intet att erinra.

Vidkommande den föreslagna ordinariesättningen av en kanslibiträdesbcfattning

i Eo 7 får lönenämnden erinra, att nämnden i avgivet utlåtande

över fjolårets petitaskrivelse tillstyrkt befattningens uppförande på ordinarie

stat.

1 anledning av förslaget om ändring av tjänstebenämningen för den i Eo 21

placerade målerikemisten till förste kemist får lönenämnden uttala, att

ifrågavarande befattningshavare lämpligen bör benämnas kemist.

Utredningsmännens förslag rörande löneställning och tjänstebenämning för

befattningshavare med statligt reglerad lön har i övrigt icke givit lönenämnden

anledning till erinran.

Riksräkenskapsverket anför, att verket ställde sig betänksamt till användningen

av så invecklade regler för redovisning och medelsförbrukning, som

de utredningen föreslagit. Eu enklare lösning skulle vinnas, om man på samma

sätt som skedde vid vissa museer redovisade de avlöningar och omkostnader

för institutets fasta verksamhet, som under alla omständigheter skulle

bestridas av statsmedel, från i vanlig ordning uppförda avlönings- och omkostnadsanslag,

medan för övriga utgifter anvisades ett reservationsanslag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

23

Till detta anslag skulle i så fall redovisas de för institutets rörliga verksamhet

avsedda inkomsterna, och behållningen av anslaget skulle framkomma

såsom reservation. Denna skulle, utan att några särskilda bestämmelser

därom behövde utfärdas, stå till institutets förfogande jämväl under efterföljande

budgetår.

Till vidare utveckling av sitt förslag yttrar riksräkenskapsverket i huvudsak

följande.

Riksräkenskapsverket förordar att för institutel anvisas ett avlöningsanslag,

upptagande anslagsposter till:

1) Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis;

2) Arvoden och särskilda ersättningar bestämda av Kungl. Maj:t;

3) Avlöningar till icke ordinarie personal; samt

4) Rörligt tillägg, förslagsvis.

Ä omkostnadsanslaget skulle härvid redovisas följande poster:

1) Sjukvård, förslagsvis; samt

2) Expenser: a) Bränsle, elektrisk ström och vatten, förslagsvis;

b) Övriga expenser.

Därutöver erfordras ett anslag för undervisnings- och försöksverksamhet,

å vilket skulle redovisas kostnader för avlöningar till konsulenter, speciallärare

och tillfälliga biträden m. in., inklusive rörliga tillägg och kristilllägg

till dessa, ävensom reseersättningar, expenser föranledda av den med

detta anslag avsedda verksamheten samt kostnader för institutets publikationstryck

och för de utgifter som i utredningsförslaget inräknats under

rubriken övriga utgifter. Anslaget skulle såsom särskilda uppbördsmedel

tillgodoföras till institutet inflytande avgifter, avsedda att finansiera den

med anslaget avsedda verksamheten. Anslaget skulle alltså i riksstaten uppföras

med ett belopp, motsvarande det av utredningen föreslagna skillnadsbeloppet.

Med hänsyn till anslagets karaktär av reservationsanslag behöver

härvid icke utfärdas några särskilda maximeringsregler, eftersom det ligger

i sakens natur, att de anvisade riksstatsmedlen icke kunna överskridas samt

att för med verksamheten avsedda ändamål icke kunna disponeras andra

medel än det anvisade beloppet och de inkomster, som tillföras anslaget. Be

hållningen blir automatiskt redovisad som reservation för anslaget.

Därest detta förslag bifalles förordar riksräkenskapsverket, att hantverksinstitutet

för underlättandet av redovisningen erhåller ställning såsom huvudförvaltning

med dragningsrätt på statsverkets checkräkning.

Riksräkenskapsverket yttrar vidare att det kunde synas tveksamt, huruvida

icke de i utredningens betänkande åsyftade ombyggnadsarbetena rätteligen

borde hänföras till islåndsättningsarbeten och sålunda redovisas på

fastighetsfondens utgiftssida i stället för, såsom utredningen föreslagit, pa

investeringsanslag.

I fråga om de av utredningen föreslagna nya befattningarna löiklaiai i iksräkenskapsverket

sig icke ha något att erinra mot inrättande av en kamrerartjänst

i lönegraden A 22 och en kansliskrivartjänst i A 11. Beträttande övriga

förordade befattningar ifrågasatte verket emellertid, om det under nuvarande

statsfinansiella läge vore nödvändigt inrätta det förhallandes is stora

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr lö3.

antal tjänster som föreslagits. — I övrigt bär betänkandet icke givit riksräkenskapsverket

anledning till erinran.

I yttrandet från överstyrelsen för yrkesutbildning uttalas bland annat följande.

Under föregående budgetår ha mer än tre fjärdedelar av beviljade ansökningar

om bidrag från det under åttonde huvudtiteln anvisade anslaget till

resestipendier för yrkesutbildning avsett understöd för bevistande av kurser

vid hantverksinstitutet. Trots detta har, enligt vad utredningen framhållit,

endast omkring 8 procent av antalet kursdeltagare vid institutet erhållit stipendier

från nämnda anslag. Det må vidare framhållas, att stipendium för

deltagande i kurser inom landet maximalt beviljas med ett belopp, som endast

motsvarar kostnaden för resa i tredje klass från hemorten till kursorten

och åter samt därutöver 2 kronor 50 öre för dag under kurstiden. Anslaget

i fråga var i stort sett förbrukat redan vid utgången av föregående budgetårs

tredje kvartal. Även under innevarande budgetår torde vederbörande anslag,

trots restriktiv behandling av ansökningar om bidrag, bliva helt ianspråktaget

före budgetårets utgång.

Med den uppläggning, som utredningen föreslagit beträffande institutets

finansiering, befarar överstyrelsen, att kursverksamheten i ännu högre grad

än tidigare kommer att bliva beroende av inflytande kursavgifter.

En eventuell sänkning av kursavgifterna framdeles göres enligt utredningens

förslag beroende av en ökning av antalet kursdeltagare. Överstyrelsen

finner detta beklagligt, särskilt med hänsyn till att det inom utbildningsväsendet

förefinnes en allmän tendens aU nedbringa kursavgifterna. Överstyrelsen

hade hellre sett, att denna tendens fått göra sig gällande även i fråga

om hantverksinstitutets kursverksamhet.

Styrelsen för statens hantverksinstitut uttalar, att det vore i hög grad tveksamt

om den av utredningen föreslagna anordningen att för avsevärd tid

framåt begränsa statens bidrag för den icke statligt reglerade delen av institutets

verksamhet till ett fixt belopp skulle bliva till gagn för institutet. Ett

ur olika synpunkter lämpligare förfaringssätt vore, att statens bidrag sattes

i viss relation till verksamheten, såsom fallet vore exempelvis vid anstalter

för den lägre yrkesundervisningen inom hantverk och småindustri.

Den omständigheten att det fixa statsbidraget icke under några förhållanden

skulle få överskridas, yttrar styrelsen vidare, skulle medföra att styrelsen

ej kunde väntas beredd att taga ekonomiska risker och därför komme

att sträva efter en inkomstbringande inriktning av verksamheten. Styrelsen

tvingades sålunda att hålla kursavgifterna på en jämförelsevis hög nivå, vilket

komme att bli till förfång för de syften institutet vore avsett att främja.

Styrelsen ville vidare framhålla, att det vore förenat med stora svårigheter

att på förhand med större grad av säkerhet beräkna institutets inkomster

och utgifter inom den icke statligt reglerade delen av verksamheten. Sålunda

lörelåge en betydande risk att inkomsterna skulle icke oväsentligt understiga

det av utredningen angivna totala beloppet 227 000 kronor. Detta medförde,

att styrelsen icke vågade räkna med utgifter av den storleksordning,

som angåves i den föreslagna utgiftsstaten. Härigenom kunde institutet i

praktiken bli förhindrat att tillnärmelsevis helt utnyttja det föreslagna fixa

bidragsbeloppet å 110 000 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1-53.

25

Beträffande den av utredningen föreslagna redovisningsordningen anför

styrelsen, att sammanföringen inom avlönings- och oinkostnadsstaterna av

utgifter, tillhörande de statliga och icke-statliga sektorerna av institutets

verksamhet, medförde mindre god överskådlighet. Naturligare hade varit att

upptaga den icke-statliga sektorns samtliga utgiftsposter under särskilt reservationsanslag,

eventuellt såsom eu klumpsumma utan fördelning på särskilda

anslagsposter.

1 fråga om personalorganisationen vid institutet och medelsanvisningen

under avlöningsanslaget föreslår styrelsen inrättande av en befattning som

chef för bageri- och livsmedelslaboratoriema med placering i lönegraden

C 3, varvid den nuvarande arvodesavlönade tjänsten som bagerikonsulent

bör indragas. Till stöd härför anför styrelsen i huvudsak följande.

Bagerikonsulenttjänsten måste i realiteten anses fullt jämförlig med den vid

institutet befintliga befattningen såsom laboratorieföreståndare i A 26, vilken

av utredningen föreslagits inplacerad i C 3. Innehavarna av nu avsedda

båda befattningar förestå från varandra fullt självständiga grupper av laboratorier,

nämligen de allmänna kemiska laboratorierna, speciellt målerilaboratoriet

i ena fallet, och livsmedelslaboratoriema, speciellt bagerilaboratoriet

i andra fallet. Måleri- och bagerilaboratorierna ha sedan gammalt utgjort

institutets centrala laboratorier, och det torde kunna antagas, att de

på dessas grund utbyggda större laboratorierna vid det nuvarande institutet

komma att undergå en alltjämt fortgående utveckling. Utvecklingen av laboratorieverksamheten

vid institutet har sålunda gjort det erforderligt att i

realiteten dubblera befattningen såsom laboratorieföreståndare genom inrättande

av den nuvarande bagerikonsulenttjänsten. Styrelsens nu framförda

förslag rörande omändring av sistnämnda tjänst till en ordinarie befattning

som chef för livsmedelslaboratoriema innebär följaktligen endast, att vederbörande

befattningshavare gives den tjänsteställning, som med hänsyn till redan

bestående förhållanden bör tillkomma honom.

Styrelsen hemställer vidare, all en bibliotekarie med hellidsljänstgöring

anställes mot ell arvode av högst 8 400 kronor för år. Därutöver anhåller

styrelsen att medel beräknas för arvoden åt dess ordförande och övriga ledamöter

med 2 600 kronor.

Det av utredningen för avlöningar åt konsulenter in. fl. beräknade beloppet

200 000 kronor anser styrelsen vara för lågt tilltaget. För att möjliggöra

en skälig utbyggnad av konsulentorganisationen borde enligt styrelsens mening

posten i första hand uppräknas med ytterligare 40 000 kronor, bl. a.

för anställande av en charkuterikonsulent och en bagarmästare. Om bagerikonsulenten

i enlighet med styrelsens förslag överfördes till den lönestalsplacerade

personalen, skulle emellertid uppstå eu besparing å posten med

15 000 kronor. Uppräkningen kunde sålunda begränsas till 225 000 kronor.

I anslutning härtill framhåller styrelsen, att eu sådan uppräkning måste

medföra, alt statens bidrag till den icke statligt reglerade verksamheten höjes

från 110 000 kronor till 135 000 kronor.

Vad slutligen beträffar ombyggnads- och utruslningsfrågorna föreslår styrelsen.

alt en charkuteriavdelning anlägges samt att bageri- och cer(alavdelningen

ut bygges. Kostnaderna härför ha av styrelsen uppskattats till 40 000

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Rungl. Maj.ts proposition nr 1-53.

respektive 17 000 kronor. Kostnaderna för erforderlig utökning av maskinutrustningen

in. m. till de båda avdelningarna beräknar styrelsen till sammanlagt

111 000 kronor, varav 60 000 kronor skulle ställas till förfogande

från enskilt håll.

Civilförvaltningens personalförbund uttalar, att förbundet icke kunde underlåta

att giva uttryck för en viss tveksamhet rörande lämpligheten av den

föreslagna utbyggnaden av hantverksinstitutet. En utvidgning av institutets

verksamhet borde i varje fall icke ske utan att samtidigt en bestämd gräns

sattes därför. Det vore enligt förbundets mening så mycket större anledning

härtill som institutet visat en viss benägenhet att utvidga verksamheten utan

att sådana frågor dessförinnan underställts de anslagsbeviljande myndigheterna.

Beträffande i betänkandet föreslagna anställningsformer och lönegradsplaceringar

uttalar förbundet bl. a. följande.

Förbundet vill bestämt avråda från ett genomförande av de sakkunnigas

förslag om att en betydande del av institutets personal skall avlönas medelst

arvoden och medel disponeras från andra anslag än avlöningsanslag. Det

kan icke heller vara lämpligt att man utan närmare kontroll laborerar med

personliga lönesättningar vid institutet. En generösare lönesättning än vad

som förekommer vid andra statsinstitutioner kan då bliva följden, och härtill

kommer att de åtgärder, som numera vidtagas från statsmakternas sida

i och för ernåendet av en likartad lönesättning inom olika delar av statsförvaltningen

för personal med likartade arbetsuppgifter då skulle äventyras.

Vad angår föreslagna lönegradsplaceringar kan förbundet icke annat än

uttala tveksamhet i fråga om inplacering av verkmästarna i lönegrad 15.

Särskilt synes det förbundet tveksamt huruvida den i lönegrad Eo 10 placerade

verkmästaren kan ha fått sina arbetsuppgifter så förändrade, att en så

avsevärt förhöjd placering som den föreslagna kan vara motiverad.

Enligt förbundets uppfattning föreligger starka skäl för att bereda två

eldare fast anställning, varvid den ene såsom ordinarie bör placeras i lönegrad

6 och den andre såsom extra ordinarie i lönegrad 5.

Vidare bör expeditionsvaktsbefattningen, i likhet med vad som exempelvis

är förhållandet med motsvarande befattning vid statens provningsanstalt,

placeras i lönegrad 6. Befattningen bör inrättas såsom ordinarie.

Slutligen anser förbundet sig böra framhålla, att för telefonist- och biträdespersonal

bör gälla de enhetliga lönegradsplaceringsbestämmelser, som kunna

komma att bliva fastställda i anslutning till 1944 års personalutrednings

förslag.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation anför, att organisationen

delade de sakkunnigas uppfattning att statens hantverksinstitut borde vara

en undervisningsanstalt och att huvudvikten borde läggas vid kursverksamheten.

Institutet finge inom sitt område i väsentlig mån betraktas som en

motsvarighet till de tekniska och övriga högskolorna. Organisationen funne

det självklart att kursavgifter skall utgå för kurserna. I den mån utgifterna

icke täcktes av dessa avgifter borde emellertid underskottet bestridas av statsmedel

och icke genom bidrag från näringsorganisationer.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 153. 27

Organisationen yttrar vidare om kursverksamhetens ordnande i huvudsak

följande.

I betänkandet säger utredningen, att impulserna i fråga om institutets fortsatta

utveckling främst böra komma från hantverkarhåll. Organisationen

är fullkomligt ense med utredningen om nödvändigheten av förtroendefull

samverkan mellan näringslivet och institutet men anser, att det i lika hög

grad bör ankomma på institutsledningen, som väl må besitta kompetens att

överblicka läget inom hantverket, att taga erforderliga initiativ.

Uppgörandet av planer för kursverksamheten vid institutet bör sålunda

främst vara eu institutets angelägenhet och det torde böra ankomma på institutet

att tillse, att de yrken, som så kunna, även få tillräcklig nytta av institutets

kursverksamhet. Härvidlag bör institutet ägna uppmärksamhet icke

blott åt de traditionella yrkenas behov utan även hava blicken öppen för behov

av kurverksamhet inom nya yrken.

Den personal, vars arbete i huvudsak sammanhänger med kursverksamhet,

anser organisationen böra avlönas av statsmedel. Den bör sålunda icke

vara beroende av mer eller mindre oberäkneliga tillskott från enskilt håll.

I fråga om den för institutets chef föreslagna tjänstebenämningen överdirektör

uttalar organisationen, att även om någon allvarlig invändning icke

skulle kunna resas mot denna titel, det syntes naturligare, att chefen för

hantverksinstitutet benämndes rektor i likhet med vad fallet vore med cheferna

för övriga högre undervisningsanstalter.

Organisationen anför vidare, att den delade utredningens uppfattning att

det vore önskvärt med rikligare statliga stipendier. Institutets kurser bevistades

av ett stort antal förmän och väl meriterade arbetare i blygsamma ekonomiska

omständigheter. Även många små egna företagare vore i behov av

understöd för att kunna bevista kurserna, och det vore framförallt sådana,

som skulle ha den bästa nyttan av att deltaga i kurserna.

Beträffande det bidrag som staten skulle tillskjuta till den icke statligt reglerade

delen av institutets verksamhet, yttrar organisationen, att det syntes

självklart att bidraget ej kunde fastställas en gång för alla utan att det måste

kunna bliva föremål för omprövning, när institutets utveckling så påkallade.

Statsverkens ingenjörsförbund föreslår vissa jämkningar i personalens lönegradsplacering.

Sålunda böra enligt förbundet befattningarna såsom verkstadschef

och laboratoriechef placeras i lönegraden C 5, befattningarna såsom

förste kemist, elektroingenjör och byggnadsingenjör i lönegraden A 24

samt verkmästarbefattningarna i IT lönegraden.

Departementschefen.

Sedan hantverksinstitutet år 1940 började sin verksamhet som statlig institution,

har dess verksamhet så gott som oavbrutet stegrats. Undervisningskursernas

antal, som under budgetåret 1940/41 utgjorde endast 26 med sammanlagt

590 deltagare, steg sålunda budgetåret 1945/46 till 131 med tillhopa

3 756 deltagare. Under innevarande budgetår förväntas antalet kurser bli än

större. Även den tekniska informationsverksamheten visar en betydande ut
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

veckling. Antalet utförda uppdrag för enskildas räkning ökades sålunda

från 306 under budgetåret 1940/41 till 745 budgetåret 1945/46.

Med hänsyn till hantverkets och småindustriens utomordentliga betydelse

för vårt näringsliv är denna utvidgning av hantverksinstitutets verksamhet

att anse som synnerligen värdefull. Den ger också uttryck för det stora behovet

av högre undervisning på hantverkets och småindustriens område.

Detta behov torde emellertid ingalunda vara fyllt med institutets nuvarande

resurser. Ytterligare utvidgningar av verksamheten måste därför anses i och

för sig önskvärda. Härtill kommer alt med teknikens framsteg ständigt nya

krav måste ställas på undervisningen.

Som en följd av hantverksinstitutets allmänna utveckling ha även statens

kostnader för institutet stigit år från år. Avlöningsanslaget har sålunda under

budgetåren 1940/41—1945/46 ökat från 110 100 kronor till 204 800 kronor.

För innevarande budgetår uppgår anslaget till 246 400 kronor.

Såsom förut nämnts gav mig institutets stora anslagskrav för detta budgetår

anledning att föranstalta om en utredning angående institutets fortsatta

utbyggnad. Utredningens uppgift var att utarbeta en plan härför. Av

den tidigare lämnade redogörelsen för utredningens betänkande framgår

emellertid, att någon egentlig plan för den fortsatta verksamheten icke framlagts.

Utredningen har i denna fråga intagit den ståndpunkten att det bör

ankomma på institutets styrelse att i samarbete med näringsorganisationerna

avgöra i vilken ordning verksamheten skall utbyggas. Samtidigt har utredningen

föreslagit vissa åtgärder, som äro ägnade att skapa nödig rörelsefrihet

för styrelsen härutinnan.

Även om utredningens förslag att styrelsen får stor frihet att bestämma

om den fortsatta utbyggnaden torde erbjuda stora fördelar och därför i princip

bör accepteras, framstår det emellertid som önskvärt, att statsmakterna

bli i tillfälle att taga ställning till åtminstone grunddragen i styrelsens utbyggnadsprogram.

Jag ämnar därför föranstalta om att en allmän plan för

den fortsatta utbyggnadens inriktning under de närmaste åren snarast utarbetas

och framlägges.

I fråga om de allmänna principerna för institutets verksamhet har utredningen

uttalat att huvudvikten bör läggas vid undervisningsverksamheten,

medan den tekniska informationstjänsten och försöksverksamheten måste

anses komma i andra rummet. Till detta uttalande vill jag ansluta mig.

Jag vill härvid särskilt betona vikten av att det forskningsarbete, som bedrives

vid institutet, i huvudsak inriktas så att dess resultat kunna i första

hand direkt tillgodogöras undervisningen och informationstjänsten.

Den omständigheten att flertalet av hantverksinstitutets kurser är förlagt

till institutbyggnaden i Stockholm begränsar givetvis möjligheterna för hantverkare

och yrkesarbetare i landsorten att i önskvärd utsträckning deltaga i

undervisningen. Institutet har visserligen genom den ambulerande kursverksamheten

sökt tillgodose landsortens intressen. Denna verksamhet har emellertid

hittills haft en jämförelsevis begränsad omfattning. Vidare utdelas av överstyrelsen

för yrkesutbildning resestipendier för deltagande i kurserna i Stock
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

29

holm från det under åttonde huvudtiteln anvisade anslaget till resestipendier

för yrkesutbildning. Stipendierna från detta anslag, som i årets statsverksproposition

föreslagits höjt från 30 000 kronor till 40 000 kronor, utgå emellertid

av olika skäl med relativt låga belopp. Trots dessa förhållanden ha under senaste

budgetår 72 procent av institutets elever — häri inräknat deltagare i

såväl stockholmskurserna som de ambulerande kurserna — varit mantalsskrivna

annorstädes än i Stockholm. Att döma av tillgängliga statistiska uppgifter

torde emellertid en än större procent (85—90 procent) av hantverket

och småindustrien vara förlagd till landsorten. Inom vissa delar av landet synes

dessutom ett väsentligt större utvecklingsbehov föreligga i fråga om dylik

småföretagsamliet än i Stockholm. Det är också att märka, att småföretagare

på många platser i landet ofta kunna ha svårare än sina yrkesbröder

i Stockholm att på andra vägar erhålla lättillgänglig orientering om tekniska

och andra nyheter inom vederbörande yrkesområden. Det är enligt min mening

därför ett viktigt intresse att ytterligare vidga möjligheterna för småföretagare

och yrkesarbetare i landsorten att utnyttja institutets undervisning.

Detta bör åstadkommas dels genom ökning av den ambulerande kursverksamheten

dels genom att avgifterna för kurserna i Stockholm sänkas

för kursdeltagare från landsorten och då i synnerhet för deltagare med begränsade

ekonomiska resurser. Jag vill i övrigt erinra om att studielånenämnden

fått i uppdrag att verkställa en översyn av gällande bestämmelser rörande

stipendier till elever vid åtskilliga läroanstalter.

Verksamheten vid hantverksinstitutet bygger på samverkan mellan staten

och hantverkets organisationer i såväl ekonomiska som andra hänseenden.

I likhet med utredningen anser jag alt detta samarbete bör ytterligare utbyggas.

Jag finner mig även böra godtaga de principer i fråga om fördelningen

av kostnaderna för verksamheten som utredningen förordat. Staten

bör sålunda utan kostnad för hantverket tillhandahålla erforderliga lokaler

samt helt svara för de allmänna administrationskostnaderna, innefattande

bland annat löneutgifter för i huvudsak den personal, som är att betrakta

såsom gemensam för olika verksamhetsgrenar vid institutet. Till övriga kostnader,

omfattande bland annat utgifter för löner åt konsulenter, bör däremot

staten lämna endast ett allmänt, till beloppet maximerat bidrag, medan återstoden

av dessa kostnader böra bestridas med institutets egna inkomster och

bidragen från näringsorganisationerna. Om kostnadsfördelningen regleras i

enlighet med dessa principer, bör vidare, i enlighet med vad utredningen

förordat, styrelsen erhålla stor frihet att besluta om anställningsförhållandena

för bl. a. konsulenterna och om anskaffande av utrustning in. in. Detta

system synes skapa möjligheter för en önskvärd rörlighet i institutets verksamhet.

Utredningen har föreslagit att besparingar under ett budgetår å del maximerade

statliga bidragsbeloppet skulle få av institutet utnyttjas under ett följande

budgetår. Mot detta förslag har jag icke något att erinra. Däremot kan

jag icke ansluta mig till utredningens uttalande att sedan bidraget en gång

fastställts, eu höjning av detsamma borde kunna ifrågakomma praktiskt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

taget endast vid mera väsentliga förskjutningar i prisnivån. Det synes icke

lämpligt att statsmakterna nu binda sig genom uttalanden att bidraget bör

fastlåsas vid ett fixt belopp för flera år framåt i tiden. Som jag förut nämnt

kommer frågan om institutets utbyggnad för de närmaste åren att bli föremål

för ny undersökning.

För genomförande av de av utredningen förordade principerna för kostnadsfördelningen

har utredningen föreslagit ett särskilt system för medelsanvisningen

och regleringen av medelsförbrukningen. Detta system synes

emellertid alltför invecklat och svårtillämpligt. I stället synes det avsevärt

enklare förfarande, som statskontoret och riksräkenskapsverket föreslagit,

böra väljas. Jag förordar sålunda, att de anslagsposter, som avse utgifter för

den icke statligt reglerade delen av institutets verksamhet, brytas ut ur avlönings-

och omkostnadsanslagen och uppföras under ett särskilt anslag av

reservationsanslags natur. Å detta anslag böra institutets egna inkomster och

bidragen från näringsorganisationerna upptagas som särskilda uppbördsmedel

och avräknas mot utgifterna. Vid bifall härtill bör, såsom riksräkenskapsverket

föreslagit, institutet erhålla ställning såsom huvudförvaltning

med dragningsrätt på statsverkets checkräkning.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att å inkomstsidan i förslaget

till riksstat för nästa budgetår beräknats ett belopp av 227 000 kronor såsom

inkomster vid institutet. Frågan om uppförande av beloppet å riksstatens inkomstsida

förfaller emellertid, om det nyss angivna förfarandet genomföres.

Vad härefter angår personalfrågorna är jag icke beredd tillstyrka utredningens

förslag att laboratorieföreståndarbefattningen placeras å löneplan C.

Befattningen bör fortfarande vara placerad i lönegraden A 26. I avbidan

på resultatet av den tillämnade tjänsteförteckningsrevisionen för biträdespersonalen

kan jag vidare icke tillstyrka, att kansliskrivarbefattningen i lönegraden

Eo 11 överflyttas till lönegraden A 11. I övrigt anser jag mig böra

godtaga utredningens förslag beträffande organisationen för den helt statsavlönade

personalen. Jag är sålunda åtminstone icke för närvarande beredd

att tillstyrka styrelsens för institutet hemställan att bagerikonsulenten skulle

löneplansplaceras. Icke heller kan jag förorda att en heltidsanställd bibliotekarie

anställes.

Ett bifall till vad jag nu förordat innebär i fråga om institutets chef att

tjänstebenämningen ändras till överdirektör.

Den i avlöningsanslaget ingående posten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän skulle, vid genomförande av vad jag sålunda förordat,

upptagas till 62 600 kronor. I förhållande till medelsanvisningen för

innevarande budgetår innebär detta belopp å ena sidan en utgiftsökning

av omkring 17 000 kronor. Denna ökning hänför sig, räknat i runda tal,

med 7 600 kronor till inrättande av kamrerarbefattningen, med 3 700 kronor

till överförande å ordinarie stat av kanslibiträdesbefattningen med (600 +

5 000 =) 5 600 kronor till uppflyttning av två verkmästarbefattningar och

överförande till ordinarie stat av en tredje sådan befattning. Därtill kommer

för vikariatsersättningar m. in. i runt tal 100 kronor. Å andra sidan medför

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

3]

indragningen av befattningen som portvakt, tillika eldare, i lönegraden A 5

en utgiftsminskning med i runt tal 3 900 kronor. Indragningen av kontorsbiträdesbefattningen

i lönegraden A 4 medför däremot ingen utgiftsminskning

då medel för denna befattning icke beräknats för innevarande budgetår.

Nettoökningen av anslagsposen skulle sålunda uppgå till (17 000 — 3 900 =)

13 100 kronor.

Regleringen av befordringsgången för biträdespersonalen — vilken föranleder

överförande till ordinarie stat i lönegraden A 4 av en kontorsbiträdesbefattning

i lönegraden Eo 4 — medför en ökning av anslagsposten med i

runt tal 3 000 kronor till 65 600 kronor.

Den allmänna löneregleringen föranleder en ytterligare uppräkning av anslagsposten

med 28 900 kronor till 94 500 kronor.

Vad beträffar anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. M a j : t förordar jag att 2 400

kronor beräknas för arvode åt bibliotekarien. Därutöver torde posten böra

uppräknas med 2 600 kronor för styrelsearvoden. Postens slutsumma skulle

således bli 5 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal är för innevarande budgetår upptagen till 108 600 kronor. Utredningen

har beräknat posten till 75 000 kronor. Detta belopp hänför sig

räknat i runda tal, med 3 300 kronor till kanslibiträdesbefattningen, 3 00C

kronor till expeditionsvaktsbefattningen, 8 500 kronor till kontorsbiträdesbefattningarna,

9 700 kronor till befattningarna som skrivbiträde och som

telefonist, 20 800 kronor till befattningarna som byggnadsingenjör, elektroingenjör

och förste kemist, 9 500 kronor till verkmästarbefattningama, 3 000

kronor till eldarbefattningen, 4 000 kronor till befattningen som förste laboratoriebiträde,

3 300 kronor till laboratoriebiträdesbefattningen och slutligen

6 200 kronor till verkstadsbiträdesbefattningarna. Därjämte ha 1 800 kronor

beräknats för tillfällig skrivhjälp samt 1 900 kronor för övertids- och

vikariatsersättningar m. m.

Enligt vad jag tidigare anfört bör emellertid kansliskrivarbefattningen fortfarande

vara placerad å extra-ordinarie stat. Detta medför en höjning av

anslagsposten med i runt tal 4 200 kronor till 79 200 kronor. Genom överföringen

till ordinarie stat av en kontorsbiträdesbefattning i lönegraden Eo 4

uppkommer däremot en minskning av posten med i runt tal 2 800 kronor.

Posten skulle således upptagas till (75 000 + 4 200 — 2 800 =) 76 400 kronor.

Den allmänna löneregleringen medför eu ökning med 40 000 kronor. Posten

skulle således slutgiltigt upptagas med 116 400 kronor.

För rörligt tillägg torde avses ett belopp av 12 400 kronor.

De avlöningskostnader som helt skola bestridas av statsmedel skulle således

uppgå till (94 500 + 5 000+ 116 400 + 12 400 =) 228 300 kronor. I

enlighet med vad jag förut anfört hör posten till avlöningar till konsulenter,

speciallärare och tillfälliga biträden in. in. utbrytas från avlöningsanslaget.

Anslagets benämning hör i samband därmed ändras till Avlöningar

till viss personal.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

Därest från omkostnadsanslaget utbrytas de poster, som avse utgifter för

den icke statligt reglerade verksamheten vid institutet, skulle från anslaget

bestridas endast utgifter för dels sjukvård till lönereglerad personal och

dels bränsle, elektrisk ström och vatten. De ha av utredningen

beräknats till respektive 1 000 kronor och 30 000 kronor. Jag har intet

att erinra mot att kostnaderna för ifrågavarande ändamål helt bestridas avstatsmedel.

Ej heller föranleder beräkningen av kostnaderna någon erinran

från min sida. Omkostnadsanslaget bör sålunda beräknas till 31 000 kronor.

Det bör i fortsättningen benämnas Vissa omkostnader.

De utgifter för institutets verksamhet, som helt skulle bestridas av statsmedel,

skulle således uppgå till (228 300 + 31 000 =) 259 300 kronor.

Vad därefter angår utgifterna för den icke statligt reglerade verksamheten

vid institutet böra dessa, såsom jag tidigare uttalat, redovisas över ett särskilt

anslag av reservationsanslags natur, å vilket institutets inkomster tagas

till uppbörd. Utgiftsposterna å detta anslag skulle bli följande, nämligen

en post till avlöningar till konsulenter, speciallärare och

tillfälliga biträden in. m., en post till reseersättningar, en

post till expenser, en post till publikation stryck samt en post

till övriga utgifter. Inkomstposterna skulle utgöras av dels bidrag

från näringsorg anisationer, dels kursavgifter, dels inkomster

av publikationstryck och dels inkomster av informationsverksamhet.

Mot utredningens beräkning av utgifterna och inkomsterna har jag i och

för sig intet att erinra. Vad jag förut anfört om önskvärdheten att i ökad utsträckning

tillgodose landsortens intressen föranleder mig emellertid att förorda

vissa ändringar. För att bereda möjligheter att ytterligare utvidga

främst den ambulerande kursverksamheten synas sålunda posten till avlöningar

till konsulenter m. in. böra uppräknas med 25 000 kronor till 225 000

kronor och posten till reseersättningar med 5 000 kronor till 20 000 kronor.

Då den av mig förordade nedsättningen av kursavgifter för vissa hantverkare

och yrkesarbetare från landsorten torde medföra lägre inkomster än vad

utredningen beräknat, synes inkomstposten kursavgifter lämpligen böra

upptagas med endast 100 000 kronor eller med 20 000 kronor mindre än i

utredningens förslag.

Statens allmänna bidrag till nu ifrågavarande utgifter bör sålunda upptagas

till [225 000 + 20 000 + 40 000 + 35 000 + 47 000 — (20 000 + 100 000

+ 34 000 + 53 000) =] 160 000 kronor, vilket i förhållande till utredningens

förslag innebär en ökning med 50 000 kronor. Anslaget torde böra uppföras

å riksstaten under rubriken Bidrag till kursverksamheten m. m.

Enligt dessa förslag skulle statens totala bidrag för institutets löpaude kostnader

ökas med i runt tal 103 000 kronor jämfört med innevarande budgetår:

i detta belopp äro ökade utgifter på grund av den allmänna löneregleringen

m. in. icke inräknade.

Vad slutligen angår hantverksinstitutets byggnads- och utrustningsfrågor

anser jag mig med hänsyn till nuvarande investeringsläge icke kunna till
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

33

styrka styrelsens hemställan om medel för anläggande av en charkuteriavdelning

och utbyggnad av bageri- och cerealavdelningen. Däremot synas de

begränsade ombyggnads- och utrustningsförslag, som framlagts av utredningen,

kunna godtagas. Jag förordar sålunda att för nästa budgetår medel

anvisas till ombyggnadsarbeten vid institutet med 85 000 kronor

och till utrustning och inredning med 70 000 kronor.

Den utvidgning av hantverksinstitutets verksamhet, som är att förutse,

torde medföra en ökad belastning av institutets lokalutrymmen. Jag förutsätter

emellertid att ledningen för institutet genom en klok planläggning av

kurserna skall lyckas bemästra de svårigheter, som tilläventyrs kunna yppa

sig därutinnan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

I. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för statens hantverksinstitut, som betingas

av vad jag i det föregående anfört;

II. godkänna följande avlöningsstat för statens hantverksinstitut,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis .......................... kronor 94 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t ............ » 5 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal

............................ » 116 400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............. » 12 400

Summa kronor 228 300.

III. under tionde huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa
dels

till Statens hantverksinstitut: Avlöningar till viss personal

ett förslagsanslag av .............. kronor 228 300,

dels till Statens hantverksinstitut: Vissa omkostnader ett

förslagsanslag av ........................ kronor 31 000,

dels till Statens hantverksinstitut: Bidrag till kursverksamheten

m. m. ett reservationsanslag av......kronor 160 000,

dels ock till Statens hantverksinstitut: Utrustning och inredning

ett reservationsanslag av...........kronor 70 000.

IV. under kapitalbudgeten, statens allmänna fastighets
fond,

lör budgetåret 1947/48 till Ombyggnadsarbeten vid

statens hantverksinstitut anvisa ett investeringsanslag

av .......................... kronor 85 000.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 153, 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj-.ts proposition nr 153.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Lindenbaum.

477328. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:307 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag för budgetåret 1947/48 till statens hantverksinstitiut. s. 6 i texten
  2. SU 1947:155 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag för budgetåret 1957148 till statens hantverksinstitut. s. 1 i texten