Sök i Ratio Lex

Angående inlösen av två fastigheter i Fjällbacka municipalsamliälle

1947-03-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:157, Angående inlösen av två fastigheter i Fjällbacka municipalsamliälle

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 157.

1

Nr 157.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inlösen av två

fastigheter i Fjällbacka municipalsamliälle, given Stockholms

slott den 7 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 7 mars

1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

statsrådet Mossberg uppkommen fråga om inlösen av två fastigheter i Fjällbacka

municipalsamhälle samt anför.

I sin berättelse över sanitära inspektioner in. in. i Göteborgs och Bohus

län år 1943 anmärkte förste provinsialläkaren i länet i fråga om förhållandena

inom Fjällbacka municipalsamhälle i Kville socken, att ett stort bergblock

i den branta bergvägg, som flankerade samhällets huvudgata, under

årens lopp genom vatten och köld sprängts loss ur massivet och att blocket

syntes vila i ett sådant läge, att det icke vore otänkbart, att detsamma efter

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. A’r 157.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

ytterligare söndervittring kunde störta ned över hus och människor, varför

en undersökning av fackmän syntes påkallad.

Sedan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hört vissa myndigheter,

beslöto municipalfullmäktige i Fjällbacka den 24 april 1944, efter framställning

av länsstyrelsen, uppdraga åt docenten vid Stockholms högskola Carl

Caldenius att företaga undersökning i saken. I skrivelse den 31 juli 1944

avgav Caldenius utlåtande, enligt vilket det av förste provinsialläkaren åsyftade

bergpartiet icke syntes giva anledning till oro men risk förelåge för ras

å annat ställe i bergväggen.

Efter förhandlingar mellan länsstyrelsen och representanter för ortsmyndigheterna

anhöll Kville kommun hos statens arbetsmarknadskommission

om statsbidrag till vidare undersökningar och upprättande av förslag till

förebyggande åtgärder mot det befarade raset. Den 11 december 1944 ställde

arbetsmarknadskommissionen medel till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förfogande för nämnda ändamål. Undersökningen utfördes av arbetschefen

för styrelsens hamnarbeten inom västra distriktet, kaptenen Carl Bjuke.

Innan Bjuke avslutat sin undersökning hade han i skrivelse den 25 april

1946 till länsstyrelsen anmält, att fastigheterna tomten nr 1 i kvarteret

Långan i Fjällbacka, ägare Ester Karidén, samt Ödsmål Innegården l34 och

Ödsmål Sörgården 337 (tomten nr 2 i kvarteret Långan) därstädes, ägare

Lovisa Gustafsson, befunne sig inom en för bergras ytterst farlig riskzon,

enär vissa stora stenblock sulte så löst i den lodräta bergväggen, att de när

som helst kunde släppa sill läste och falla ned mot de nedanför liggande

byggnaderna, varigenom de inneboende komrne att utsättas för stor risk alt

bliva skadade. Omedelbart efter mottagandet av denna skrivelse utfärdade

länsstyrelsen samma den 25 april genom fridlysningskungörelse förbud för

andra än vederbörande ägare samt medlemmar av deras familjer eller hushåll

att beträda fastigheterna.

I sin utredning, vilken den 15 maj 1946 överlämnats till länsstyrelsen,

bekräftade Bjuke, alt stor risk förelåge för att stenblock skulle falla ner från

ett 25 meter över fastigheterna beläget bergparti, vilket på grund av tidigare

ras förlorat sitt stöd underifrån, och åstadkomma skada inom fastigheterna.

Att förstärka bergparlict genom att stötta upp den hängande bergklacken

med en betongmur vore ett mycket vanskligt och dyrbart företag. Kostnaden

härför beräknades till 60 000 kronor oberäknat kostnaderna för utrymning

av fastigheterna under byggnadstiden, extra bevakning och dylikt. Ändock

erhölles icke full garanti för bergras. Enligt Bjukes mening vore det därför

lämpligare att inlösa och riva de båda fastigheterna, varvid vissa delar av

byggnadernas grundmurar borde kvarstå som skydd åt gatan.

I skrivelse den 9 juli 1946 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

hemställt, att ett belopp av 26 000 kronor måtte ställas till länsstyrelsens förfogande

för förvärv av fastigheterna och till stöd härför anfört i huvudsak

följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 157.

3

Den fara, som hotar Ester Karidéns och Lovisa Gustafssons fastigheter,

beror helt och hållet på spel av naturkrafter. Någon skyldighet för ägaren

till den fastighet, inom vilken berget är beläget — ett oskiftat dödsbo — att

ingripa till förhindrande av ras torde ej föreligga, och ej heller synes ett

sådant ingripande rimligen kunna begäras med hänsyn till de kostnader,

som skulle bliva följden. Ä andra sidan måste det för Ester Karidén och

Lovisa Gustafsson innebära ekonomiska påföljder av synnerligen allvarlig

art, om de ej få hjälp i den svåra situation, i vilken de ej genom eget förvållande

utan endast genom eu hotande naturkatastrof råkat. Det synes länsstyrelsen

vara förenat med billighet, att det allmänna i en situation som

den föreliggande träder hjälpande emellan. Under hänvisning till resultatet

av den verkställda utredningen synes det länsstyrelsen, att hjälp lämpligen

bör lämnas på så sätt, att det allmänna för skäligt pris inköper fastigheterna.

Ester Karidéns fastighet är för år 1946 taxeringsvärderad till 10 500

kronor, varav 1 000 kronor i markvärde, medan Lovisa Gustafssons fastighet

taxeringsvärderats till 5 000 kronor, varav 500 kronor i markvärde. Brandförsäkringsvärdet

utgör för byggnaderna å den förstnämnda fastigheten

15 000 kronor och å den sistnämnda fastigheten 9 500 kronor. Priserna synas

icke höra sättas så lågt som i enlighet med taxeringsvärdena. Det synes

lämpligare att utgå från brandförsäkringsvärdena, vilka ju utgöra de belopp

med vilka ersättning skall utgå till ägarna enligt av dem själva ingångna

avtal vid total förlust av byggnaderna genom brand. Köpeskillingarna böra

sålunda bestämmas genom en sammanläggning av brandförsäkrings- och

tomtvärdena eller till (15 000 + 1 000) 16 000 kronor för fastigheten

Långan nr 1 och till (9 500 + 500) 10 000 kronor för fastigheten Långan nr 2.

1 fråga om Ester Karidéns och Lovisa Gustafssons personliga och ekonomiska

förhållanden har i ärendet upplysts i huvudsak följande.

Ester Karidén är född år 1892 och änka sedan år 1939. Hon har en son,

27 år gammal, som är bosatt hos henne. Hennes tillgångar utgöras av, förutom

fastigheten jämte inventarier, ett banktillgodohavande å 2 100 kronor.

Hon har inga skulder. Efter maken, som var mästerlots, erhåller hon eu

pension å 1 400 kronor för år, varjämte hon i normala fall torde kunna

påräkna eu inkomst å omkring 800 kronor för rumsuthyrning till badgäster

och för uthyrning av affärslokaler i byggnaden. — Fastigheten inköptes år

1944 för 9 000 kronor och undergick samma år och år 1945 reparationer

för tillhopa omkring 6 000 kronor.

Lovisa Gustafsson, som är född år 1879 och änka sedan 23 år tillbaka,

har tre barn, av vilka en son är sinnesslö och vårdas av modern. Under

senare år har hon vistats omkring fem månader om året å fastigheten i Fjällbacka.

Hennes tillgångar utgöras av, förutom fastigheten med inventarier,

ett banktillgodohavande å 2 200 kronor. Hon har inga skulder. För sonen

erhåller hon en pension av 490 kronor för år. Hennes övriga inkomster härröra

från en i förevarande fastighet bedriven kaférörelse, vilken beräknas

inbringa omkring 350 kronor om året. Till bestridande av sina levnadsomkostnader

måste hon taga av kapitalet. — Fastigheten inköptes år 1915

för 3 600 kronor. Strax därefter ombyggdes och reparerades den för omkring

6 000 kronor.

1 yttranden över länsstyrelsens framställning ha Ester Karidén och Lovisa

Gustafsson i första hand hemslälll. atl fridlysningen måtte upphävas och alt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 157.

de måtte erhålla ersättning för de av fridlysningen föranledda förlusterna.

1 andra hand ha de förklarat sig villiga att avhända sig fastigheterna, Ester

Karidén fastigheten Långan nr 1 för 35 000 kronor och Lovisa Gustafsson

fastigheten Långan nr 2 för 22 000 kronor. Härutöver ha de för tiden 1 maj

31 oktober 1946 begärt ersättning för uteblivna inkomster av fastigheterna

och det obehag som åsamkats dem av fridlysningen med 850 respektive 600

kronor.

Det skall i detta sammanhang upplysas, att länsstyrelsen den 11 november

1946 upphävt fridlysningen, vilken enligt länsstyrelsens uttalande i skrivelsen

den 9 juli 1946 tillkommit icke minst med hänsyn till det stora antalet

sommargäster i Fjällbacka. I stället har länsstyrelsen låtit intill fastigheterna

uppsätta anslag med varning att beträda fastigheterna.

Statskontoret har den 22 november 1946 avgivit följande utlåtande i

ärendet.

Därest man med hänsyn till de kostnader och risker, som äro förenade

med arbeten i bergväggen, icke kan räkna med att faran för ras undanröjes

genom sådana arbeten, synes den bestående fridlysningen icke kunna hävas.

Tvärtom torde i fridlysningen intagna förbehåll till förmån för ägarna samt

medlemmar av deras familjer eller hushåll få betraktas såsom provisoriska

eftergifter. I följd härav torde värdet av fastigheterna icke längre inrymma

tomtvärde och i fråga om husen endast rivningsvärde.

Det synes böra ankomma på vederbörande kommunala myndighet att inlösa

fastigheterna — eventuellt genom expropriation — samt föranstalta om

nusens bortförande och de åtgärder i övrigt, vilka må anses erforderliga för

att förebygga skador i samband med det befarade raset.

Vad angår ersättning till ägarna för liden förlust må först framhållas, att

någon rättslig grund för ersättningsanspråk från deras sida icke föreligger

vare sig i förhållande till ägaren till den mark. varifrån raset hotar, eller i

förhållande till staten. Lika med länsstyrelsen finner statskontoret billighetsskäl

tala för viss ersättning av allmänna medel. Starka principiella betänkligheter

uppställa sig dock mot anlitande av statsmedel för ändamålet. Del

bör här understrykas, att faran för nedrasande bergpartier icke uppstått

genom någon plötsligt inträdande naturförändring utan genom en långsamt

fortgående förvittring. Erinras må ock, att byggnads- och hälsovårdsstadgornas

tillämpning närmast ankommer på kommunal myndighet ävensom

att utgiften för ersättning till fastigheternas ägare kan sägas träda i stället

för kostnader för förstärkningsarbeten i bergväggen, vilka skolat åvila kommunen

eller municipalsamhället men vilka på grund av rådande förhållanden

inbesparas. Statskontoret kan därför icke tillstyrka bifall till de föreliggande

framställningarna.

Slutligen har länsstyrelsen låtit i januari 1947 verkställa en sakkunnig

värdering av fastigheterna. Vid denna värdering, som utförts av byggmästaren

Johan Karlsson, Kville, och nämndemannen K.-E. Aronsson, Fjällbacka,

har Ester Karidéns fastighet Långan nr 1 åsatts ett värde av 28 000

kronor och Lovisa Gustafssons fastighet Långan nr 2 ett värde av 13 000

kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157.

5

Genom två särskilda köpekontrakt den 8 respektive It februari 1947 hava

Ester Karidén och Lovisa Gustafsson överlåtit sina fastigheter till kronan

för de av värderingsmännen åsatta beloppen samt förklarat sig »avstå från

alla krav på ersättning i anledning av att fastigheterna hotas av bergras

och att säljarna därigenom icke kunnat tillfullo utnyttja desamma». Köpekontrakten

hava den 15 februari 1947 godkänts av länsstyrelsen för Kungl.

Maj:t och kronan med förbehåll för Kungl. Maj:ts godkännande.

Enligt den i det föregående omförmälda sakkunnigundersökningen föreligger

stor risk för att stenblock skola lossna från den tvärbranta bergväggen

över tomterna nr 1 och 2 i kvarteret Långan i Fjällbacka municipalsamhälle,

Kville kommun, och vid fallet åstadkomma omfattande skador på människor

och egendom inom dessa fastigheter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län har. när undersökningsresultaten blivit kända, genom fridlysningskungörelse

den 25 april 1946 utfärdat förbud för andra än fastigheternas ägare

samt medlemmar av deras familjer och hushåll att beträda fastigheterna.

Mot denna länsstyrelsens åtgärd torde någon befogad erinran icke kunna

göras. Det har ytterligare upplysts, alt länsstyrelsen den It november 1946

upphävt fridlysningen och i stället låtit intill fastigheterna uppsätta anslag

med varning att beträda fastigheterna. Angivna åtgärder från länsstyrelsens

sida kunna endast betraktas som provisorier. För att undanröja skadehotet

synas två utvägar möjliga, nämligen att förstärka bergväggen eller att helt

utrymma fastigheterna och förbjuda att dessa vidare beträdas. Med hänsyn

till att berörda förstärkningsarbeten skulle bli förhållandevis mycket dyrbara

och ändock icke ge full garanti mot bergras finner jag den sistnämnda utvägen

vara den praktiskt framkomliga.

Redan konstaterandet av den föreliggande risken för ras från bergväggen

samt länsstyrelsens med anledning härav vidtagna åtgärder måste anses

hava medfört att fastigheterna kraftigt sjunkit i värde. Genom en utrymning

i förening med be trädandeförbud skulle fastigheterna uppenbarligen

förlora allt värde för ägarna. Det torde icke kunna ifrågasättas, att

ägaren till den fastighet, inom vilken bergpartiet är beläget, skall ersätta

dem för denna förlust, som uppkommit utan hans förvållande.

Vad angår frågan om eventuell skyldighet för kommunen (municipalsamhället)

att bestrida ifrågavarande kostnader torde icke utan frivillig medverkan

från kommunens (samhällets) sida kostnaderna kunna överföras på

kommunen eller municipalsamhället genom ändring av stadsplanen eller

tillämpning av stadsplanelagens expropriationsbestämmelser. Ej heller synas

för sådan skyldighet kunna åberopas bestämmelserna i byggnads- eller

hälsovårdsstadgorna eller annan rättsgrund.

När sålunda någon skyldighet för annan all ersätta ägarna till de båda

fastigheterna för den förlust som föranledes dem av eu utrymning i förening

med beträdandeförbud icke synes föreligga eller kunna utkrävas,

Föredragan
den.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 157.

skulle ägarna, därest det allmänna icke träder hjälpande emellan, själva få

vidkännas denna förlust. Den situation, vari fastighetsägarna sålunda icke

genom eget förvållande utan genom en hotande naturkatastrof råkat, innebär

emellertid synnerligen allvarliga ekonomiska påföljder för fastighetsägarna,

då dessa — båda änkor i åldern 55 respektive 68 år —- för sin utkomst

äro beroende av fastigheterna och dessas avkastning. I likhet med

länsstyrelsen och i viss mån även statskontoret finner jag billighetsskäl tala

för att det allmänna ersätter fastighetsägarna berörda förlust. Detta synes

böra tillgå så att fastigheterna inlösas av det allmänna för de belopp, som

vid en sakkunnig värdering åsättas dem. Det kan möjligen synas skäligt, att

stat och kommun dela kostnaderna härför. Då det emellertid får anses tveksamt,

om ett fastighetsförvärv av förevarande slag är ett ändamål för vilket

kommunen äger anvisa medel, och härtill den kommunala utdebiteringen

inom Kville kommun och Fjällbacka municipalsamhälle är relativt hög, vill

jag förorda, att staten inlöser ifrågavarande båda fastigheter. Vid en sakkunnig

värdering av fastigheterna ha dessa åsatts värden å 28 000 respektive

13 000 kronor, för vilka belopp fastighetsägarna förklarat sig villiga överlåta

fastigheterna till staten. Under rubriken Inlösen av två fastigheter i

Fjällbacka municipalsamhälle synes sålunda ett anslag av 41 000 kronor

höra äskas hos riksdagen.

Vid bifall till detta förslag och sedan fastigheterna inlösts av staten torde

sådan stadsplaneändring böra genomföras, alt fastigheterna utläggas som

skydds- eller säkerhetsområden. Hinder torde icke böra möta mot att fastigheterna,

vilka då komma att sakna marknadsvärde, utan ersättning överlåtas

till municipalsamhället.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att under V huvudtiteln till Inlösen av två fastigheter i

Fjällbacka municipalsamhälle för budgetåret 1947/48 anvisa

ett anslag av............................kronor 41 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hedfors.

Iduus tryckeri, Esselte alu StockligEm HM7

710397

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:234 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande av tjänstebostad åt landsfiskalen i Föllinge distrikt. a1 i texten
  2. SU 1947:85 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inlösen av två fastigheter i Fjällbacka municipalsamhälle. s. 10 i texten