Sök i Ratio Lex

Angående anslag till svenska uppfinnarkontoret

1947-06-30 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:169, Angående anslag till svenska uppfinnarkontoret

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

1

Nr 169.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till

svenska uppfinnarkontoret; given Drottningholms slott

den 11 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gunnar Myrdal.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 11

mars 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet

Quensel, anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal.

Under rubriken Statens uppfinnarnämnd äro i riksstaten för innevarande

budgetår uppförda två anslag, nämligen ett förslagsanslag av 55 000 kronor till

administrationskostnader och ett reservationsanslag av 150 000 kronor till undersöknings-

och försökskostnader. Därjämte är i gällande riksstat uppfört

ett anslag av 30 000 kronor till Bidrag till uppfinnarekontoret.

Beträffande av Kungl. Maj:t den 17 maj 1940 och den 12 och 19 juli samma

år meddelade beslut angående anslagens användning hänvisas till statsliggaren

s. 904—905.

I årets statsverksproposition (tionde huvudtiteln, punkterna 84 och 85)

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 sand. Nr 169.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

i ämnet, för budgetåret 1947/48 beräkna dels till Svenska uppfinnarkontoret:

Administrationskostnader ett förslagsanslag av 60 000 kronor, dels ock till

Svenska uppfinnarkontoret: Understödjande verksamhet ett reservationsanslag

av 100 000 kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla detta ärende.

I sin petitaskrivelse för budgetåret 1946/47 upptog statens uppfinnarnämnd

till behandling frågan huruvida nämnden i likhet med övriga i anledning av

kristiden tillkomna organ borde bibehållas i fortsättningen — eventuellt i

förändrad form — eller avvecklas. Nämnden ansåg därvid, att nämnden

borde fortsätta sin verksamhet efter i princip samma grunder som dittills,

över skrivelsen avgåvos yttranden från ett flertal myndigheter och organisationer,

varvid olika meningar kommo till uttryck. För egen del förklarade

jag mig i 1946 års statsverksproposition vid anmälan av anslag till nämndens

administrationskostnader icke vara beredd att taga ståndpunkt till frågan

om nämndens fortsatta bestånd och därmed sammanhängande spörsmål, förrän

en utredning därom blivit verkställd. Genom beslut den 5 april 1946 bemyndigade

Kungl. Maj:t därefter mig att tillkalla högst två utredningsmän

att verkställa ifrågavarande utredning. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade

jag den 9 samma månad såsom utredningsmän regeringsrådet H.

Fransén, tillika ordförande, och byråchefen i patent- och registreringsverket

Å. von Zweigbergk.

Utredningsmännen ha den 20 september 1946 avgivit betänkande med förslag

i ämnet och därvid förordat, att den verksamhet, som nu bedrives av å

ena sidan statens uppfinnarnämnd och å andra sidan uppfinnarekontoret,

med vissa ändringar övertages av ett nytt organ. Detta organ, som förslagsvis

benämnts svenska uppfinnarkontoret, skulle i huvudsak organiseras i anslutning

till det nuvarande uppfinnarekontoret och stiftas genom beslut av

intressenterna i detta. Det nya kontoret skulle ha till uppgift att främja allmännyttig

uppfinnarverksamhet. Dess stadgar skulle fastställas av Kungl.

Maj:t, som avsågs skola utse ordförande och två ledamöter av styrelsen.

Staten skulle bidraga till kontorets administrationskostnader och ställa medel

till förfogande för dess understödjande verksamhet. Under förutsättning att

det nya uppfinnarkontoret kan börja sin verksamhet den 1 juli 1947, föreslå

utredningsmännen, att för budgetåret 1947/48 anvisas dels ett anslag av

60 000 kronor till det nya uppfinnarkontorets administrationskostnader, dels

ock ett anslag av 100 000 kronor till kontorets understödjande verksamhet.

över utredningsmännens förslag ha, efter remiss, yttranden avgivits av

överbefälhavaren, statskontoret, allmänna lönenämnden, kommerskollegium,

patent- och registreringsverket, statens uppfinnarnämnd och ingenjörsvetenskapsakademien.

Vidare ha svenska teknologföreningen, styrelserna för svenska

uppfinnareföreningen och uppfinnarekonloret, svenska patentombudsföreningen,

Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige och

kooperativa förbundet yttrat sig i ärendet. Kollegium har överlämnat yttranden

från Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare och handelskammaren

i Göteborg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

3

Hittillsvarande verksamhet till stöd åt uppfinnare.

Utredningsmännen lämna i sitt betänkande först en redogörelse för statens

uppfinnamämnds och uppfinnarekontorets tillkomst, uppgifter, organisation

och hittillsvarande verksamhet. Av redogörelsen må här återgivas följande.

Statens upp finnarnämnd, som inrättades år 1940, har enligt sin

instruktion (SFS nr 476/1940) till uppgift att främja och nyttiggöra uppfinningar

och tekniska uppslag, vilka med hänsyn till deras möjlighet att med

erforderlig snabbhet och rimliga medel tillgodose aktuella behov äro av värde

för folkförsörjningen eller försvarsberedskapen.

Uppfinnamämndens administrationskostnader bestridas helt av statsmedel.

Kungl. Maj:t fastställer stat för nämnden. Denna består av tre utav Kungl.

Maj:t för viss tid eller tills vidare förordnade ledamöter. En av ledamöterna

utser Kungl. Maj:t att tillika vara nämndens ordförande. Nämndens kansli

förestås av en kanslichef, vilken jämväl förordnas av Kungl. Maj:t. övrig

erforderlig kanslipersonal anställes av nämnden. Kungl. Maj:t bestämmer om

ersättning till nämndens ledamöter och kanslichefen. Ersättning till den övriga

personalen bestämmes av nämnden, vilken dock icke utan Kungl. Maj ds

medgivande äger fastställa högre ersättning till någon befattningshavare än

300 kronor i månaden.

Intill den 1 juli 1946 ha till uppfinnarnämnden inkommit sammanlagt

3 744 ansökningar. Det totala antalet av nämnden behandlade ärenden är

emellertid större. I många fall har uppfinnare nämligen omedelbart kunnat

hänvisas till för hans uppfinning intresserat företag.

Nämnden lämnar ekonomiskt bistånd åt uppfinnare i form av understöd,

bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet eller lån. Till bestridande av

kostnaderna härför står ett anslag till undersöknings- och försökskostnader

till nämndens förfogande. Anslagets storlek har varierat något, men det

disponibla beloppet har i regel uppgått till 300 000 kronor årligen. Det ekonomiska

biståndet för undersöknings- och försökskostnader har under tiden

Vr 1940—30/e 1946 omfattat sammanlagt 232 förslag. I tekniskt hänseende

fördela sig de 232 understödda förslagen på följande områden, nämligen försvaret

57 ärenden, civilförsvar och hälsovård 19 ärenden, buänslefrågor 30

ärenden, ersättningsmaterial och ersättningsprodukter 18 ärenden, maskinoch

byggnadsteknik 38 ärenden, jordbruket 48 ärenden samt husligt arbete

22 ärenden. Sammanlagt ha under nämnda tid utbetalats som understöd

960 360 kronor, som bidrag med återbetalningsskyldighet 587 668 kronor samt

som lån 12 267 kronor. Bidrag i form av understöd har alltså utgjort den

viktigaste biståndsformen, under det att hjälp i form av lån spelat den utan

jämförelse minsta rollen. Av de utbetalade medlen har återbetalats ett belopp

av tillhopa 136 138 kronor, nämligen av beviljade understöd 2 336 kronor, av

bidrag med återbetalningsskyldighet 128 730 kronor samt av lån 5 072 kronor.

Understödsverksamheten har i stort sett ökats år från år fram till in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

gången av budgetåret 1944/45. Därefter visar den emellertid en påtaglig tendens

att avtaga i omfattning.

För att möjliggöra exploatering av i första hand sådana värdefulla uppfinningar,

som eljest icke skulle kunna göras till föremål för industriellt

utnyttjande under anlitande av så att säga normala exploateringsmöjligheter

—- t. ex. på grund av uppfinningens krisbetonade karaktär — har

därjämte lån eller statsbidrag intill utgången av budgetåret 1945/46 kunnat

erhållas från ett av riksdagen för budgetåret 1940/41 anvisat anslag å 3

miljoner kronor till exploatering av vissa uppfinningar. Understöd från detta

anslag beviljades av Kungl. Maj:t efter förslag av uppfinnamämnden. Under

tiden Vt 1940—30/e 1946 ha från anslaget i fråga lån lämnats till exploatering

av sju olika uppfinningar. Sammanlagt har beviljats ett belopp av 481 500

kronor. Av de beviljade lånen ha utbetalats tillhopa 465 116 kronor. På lånebeloppen

ha återbetalats sammanlagt 71 195 kronor.

Uppfinnarekontoret inrättades år 1934. Kontorets ändamål angives

i dess stadgar vara alt »bedriva upplysnings- och rådgivningsverksamhet

i frågor, som falla inom området för uppfinningar, dessas patentskydd

och tillgodogörande». Verksamheten går emellertid numera i första hand

ut på att granska och bedöma uppfinningar med hänsyn till deras eventuella

patenterbarhet samt att lämna råd och upplysningar i frågor, som

röra skyddande av uppfinningar.

Kostnaderna för kontorets verksamhet bestridas dels av konsultationsavgifter

dels ock av bidrag från staten och enskilda. För närvarande utgår statsbidraget

med 30 000 kronor. Av detta belopp äro 20 000 kronor avsedda såsom

bidrag till kontorets administration och 10 000 kronor för att bereda kontoret

möjlighet att i ömmande fall erlägga patentansökningsavgifter för värdefulla

uppfinningar och bereda uppfinnare kostnadsfri hjälp med uppsättande

av patentansökningshandlingar. Stat för kontoret fastställes årligen av

Kungl. Maj:t.

Uppfinnarekontoret står under ledning av en styrelse, i vilken ordförande

och suppleant för honom förordnas av Kungl. Maj :t, två ledamöter och suppleanter

för dem av svenska uppfinnareföreningen samt en ledamot jämte

suppleant av en var av svenska teknologföreningen, Sveriges industriförbund,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation och landsorganisationen

i Sverige. Kontorets verksamhet underkastas revision av två revisorer,

av vilka en revisor jämte suppleant förordnas av Kungl. Maj:t samt en revisor

jämte suppleant förordnas av uppfinnareföreningen. Grunderna för

styrelsens sammansättning och revisorernas förordnande ävensom rätten för

Kungl. Maj:t att fastställa stat för uppfinnarekontoret äro samtliga föreskrivna

såsom villkor för kontorets åtnjutande av statsbidrag. Kontorets arbete

ledes av en föreståndare.

Uppfinnarekontorets verksamhet har i omfattning i stort sett ökats, särskilt

under de sista åren. Antalet till kontoret inkomna skrivelser uppgick

under budgetåret 1945/46 till 3 001. Från kontoret utgående skrivelser voro

under samma budgetår till antalet 4 323. Av sistnämnda skrivelser avsågo

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

5

1 178 bedömningar och nyhetsgranskningar av förslag till uppfinningar, 922

upprättande av patentansökningshandlingar samt 816 svaromål på förelägganden

i dylika ansökningsärenden. De registrerade muntliga konsultationerna

uppgingo under budgetåret 1945/46 till ett sammanlagt antal av 1 407,

av vilka 173 voro helt kostnadsfria, 467 betalades med en avgift av 1—2

kronor och 767 betalades med högre avgift.

Det framtida behovet av åtgärder till stöd åt uppfinnare.

Utredningsmännen förklara sig ha kommit till den uppfattningen, att statens

uppfinnarnämnd väl fyllt sina uppgifter och i stort sett motsvarat de

förväntningar, som man vid dess inrättande knutit till densamma. Utredningsmännen

framhålla, att det kunde göras gällande att en verksamhet av

det slag, som uppfinnamämnden hittills bedrivit, överhuvud taget endast

vore motiverad som en beredskapsåtgärd under krigs- och avspärrningstider,

medan en sådan verksamhet helt kunde undvaras under normala förhållanden.

Det vore emellertid påfallande, att alla de organisationer, som

yttrat sig om detta spörsmål i anledning av nämndens petitaframställning för

budgetåret 1946/47 eller direkt till utredningsmännen, varit av den uppfattningen

att en verksamhet till stöd åt uppfinnare borde åtnjuta statens stöd

i en eller annan form även i fredstid. Detta vore tungt vägande. Utredningsmännen

hade också kommit till det resultatet, att statens medverkan i någon

form erfordrades även i fortsättningen. Som motivering härför anföra utredningsmännen

följande.

Först och främst är det ett ofta framhållet faktum, att svenskarna i stor

utsträckning ha en naturlig teknisk begåvning. Detta visar sig bland annat

i ett utbrett intresse för uppfinningar och andra tekniska uppslag, ett intresse

som måste anses befinna sig i stigande. Stora industrier ha byggts

upp på inhemska uppfinningar, och det är överhuvud taget av ej ringa vikt

för hela den svenska samhällsekonomien, att uppfinnarverksamheten planmässigt

organiseras och gjorda uppfinningar rätt tillvaratagas.

Utan tvivel är det så, att flertalet uppfinningar av betydelse numera framkommer

som resultatet av systematiskt utvecklingsarbete vid olika företag

— enskilda eller allmänna — eller vid de särskilda forskningsinstituten, som

på sistone blivit allt fler. Man kan räkna med att uppfinningar av detta slag

— och överhuvud taget uppfinningar, som göras av arbetstagare vid ett företag

och falla inom dess verksamhetsområde — i allmänhet bliva på ett tillfredsställande

sätt omhändertagna vid företaget eller institutet. Där finns i

regel erfarenhet och sakkunskap samt de erforderliga tekniska hjälpmedlen.

Undantagslöst gäller dock ej det nu sagda. Eu uppfinning kan ha framkommit

vid ett mindre företag, som saknar resurser att vidare utveckla den.

Det kan vidare vara så, att man vid företaget saknar förståelse för uppfinningen

eller intresse för densamma, det senare särskilt i fall, där en betydande

omläggning av den hittillsvarande driften skulle bliva nödvändig. Även

i andra fall kunna förhållandena vara sådana, att man ej kan räkna med

att eu arbetstagares uppfinning tillvaratages i samförstånd med företaget.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

Framför allt är det emellertid ett problem, hur man skall kunna sörja

för utveckling och exploatering av uppfinningar och uppslag av personer,

som ej äro knutna till något särskilt företag, s. k. fria uppfinnare. Meningarna

kunna vara delade om den fria uppfinnarverksamhetens ekonomiska

betydelse för vårt samhälle. Ostridigt torde dock vara, att ett avsevärt antal

uppfinningar av detta slag göras och att åtminstone vissa av dem visat sig

vara av stor betydelse.

En fri uppfinnare, som redan gjort sig känd i denna egenskap och nått

goda förbindelser med näringslivet, kan ha stor utsikt att få sina uppfinningar

tillvaratagna utan att utomstående behöva ingripa. I regel sakna emellertid

de fria uppfinnarna möjlighet att på egen hand eller genom näringslivets

vanliga kanaler få uppfinningar och uppslag beaktade, utexperimenterade

och industriellt exploaterade. Detta är också ganska naturligt.

Mellan en uppfinnings koncipiering och dess bringande i sådant skick, att

den kan läggas till grund för industriell tillämpning, är vägen i allmänhet

lång. Den ursprungliga uppfinningstanken måste först närmare utformas

och utvecklas. Vidare måste i regel finnas en arbetande modell eller ha utförts

en serie experiment rörande uppfinningen, innan man alls kan göra

någon beräkning av dess industriella användbarhet och värde. Detta kräver

både tid och kostnader. Uppfinnaren själv har i allmänhet ej de erforderliga

resurserna. Även om han själv skulle kunna utföra experimentarbetet,

förutsätter detta dock normalt, att han får medel till sitt uppehälle under

den tid, som åtgår härför.

Å andra sidan är det rimligt, att ett företag endast undantagsvis finner

sig kunna nedlägga tid och pengar på att utveckla uppslag av utomstående.

I den mån man eljest anser sig böra summariskt granska uppslaget, innan

det avvisas, innebär detta ur företagets synpunkt ett bortkastat arbete. Det

var åtminstone före uppfinnarnämndens inrättande ej heller ovanligt, att en

uppfinnare kunde vända sig till en hel rad enskilda företag eller allmänna

förvaltningar med samma negativa resultat. Här är det för näringslivet värdefullt

med ett centralt organ, till vilket man kan hänvisa. Inom ett sådant

kan uppnås rutin i granskningen och lämpliga behandlingsmetoder gentemot

uppfinnarna. Detta kan också behövas. Det kan lätt hända, att uppfinnaren

ej är rätte mannen att klart framlägga sin uppfinning och föra vidare

underhandlingar angående densamma. I)en frie uppfinnaren hör ofta till

vad man kallat teknikens konstnärer. Han kan brista i smidighet och lida

av en viss misstänksamhet gentemot yttervärlden. Men bortsett härifrån kan

det för uppfinnaren vara svårt att på egen hand nå kontakt med det rätta

företaget. Misstag härvidlag kan vålla, att ett i och för sig gott uppslag ej

alls eller ej till fullo blir utnyttjat. Här fyller en sakkunnig central en funktion

till nytta både för samhället och för den enskilde uppfinnaren.

För här ifrågavarande verksamhet till främjande av uppfinnarväsendet

tala också sociala skäl. Inom vårt samhälle strävar man allt mer efter att begåvningar

på olika områden skola hjälpas fram och få sin chans, oberoende

av personlig ekonomi. Detta har sin tillämpning även på uppfinnarbegåvningarna.

Genom förmedling av ett sakkunnigt organ kunna dessa för övrigt

ledas bort från ofruktbara uppslag, så att deras kraft kan ägnas åt värdefullare

arbete. Man brukar i vårt samhälle även söka tillse, att enskilda i

svag ekonomisk ställning ej ställas utan hjälp i förhållande till en ekonomiskt

övermäktig motpart. Det har otvivelaktigt förekommit, att uppfinnare av

okunnighet och nöd drivits till ofördelaktiga uppgörelser om tillgodogörande

av deras uppfinningar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kupgl. Maj:ts proposition nr 169.

7

Utredningsmännen framhålla, att ett organ, som i viss mån fullföljde uppfinnarnämndens

nuvarande verksamhet, således finge anses vara av värde

även under fredstid. Genom ett dylikt organ vunne man ett bättre omhändertagande

av sådana uppfinningar, som ej komme fram inom företag eller forskningsinstitut.

Genom granskningen vid ett dylikt organ utsöndrades snabbast,

effektivast och för samhället billigast de många värdelösa uppslagen. De uppslag,

som ansåges förtjäna avseende, kunde hjälpas fram så långt, att underlag

för prövning av frågan om industriellt utnyttjande vunnes och uppfinnaren

kunde sättas i kontakt med det för utnyttjandet lämpligaste företaget. Det

syntes utredningsmännen påtagligt att stöd från statens sida för ifrågavarande

verksamhet hade sitt fulla berättigande.

Utredningsmännens förslag.

Med hänvisning till vad utredningsmännen anfört rörande det framtida

behovet av åtgärder till stöd åt uppfinnare förorda utredningsmännen, att det

allmänna även under fredstid genom särskilda åtgärder sörjer för att en verksamhet

i viss mån svarande mot den nuvarande uppfinnamämndens tryggas.

Utredningsmännen framhålla, att nästa fråga då bleve om man borde tänka

sig en fortsättning av den nuvarande uppfinnarnämnden, eller om uppgifterna

borde överföras till ett eller flera andra organ. Enligt utredningsmännens

uppfattning tala avgörande skäl för att ett nytt centralorgan

kommer till stånd. Utredningsmännen förorda därför, att ett dylikt inrättas.

Organets uppgift bör enligt utredningsmännens mening vara att främja allmännyttig

uppfinnarverksamhet.

Beträffande det ifrågasatta nya organets organisation anföra utredningsmännen

till en början, att fördelar skulle vinnas, därest en samordning

mellan uppfinnarnämnden och uppfinnarekontoret kunde komma till

stånd. Såsom motivering härtill yttra utredningsmännen.

Både uppfinnarnämnden och uppfinnarekontoret äro inrättningar, till vilka

uppfinnare kunna vända sig för att erhålla råd och bistånd med sina uppfinningar.

Visserligen förete deras verksamhetsområden i princip viss åtskillnad.

Nämnden behandlar uppfinningar ur synpunkten av deras industriella

användbarhet och värde, under det att kontoret framför allt behandlar dem

med hänsyn till möjligheten att erhålla patentskydd. I praktiken företer dock

verksamheten många beröringspunkter. Sålunda måste båda inrättningarna

i stor utsträckning bistå uppfinnarna med att på ett tidigt stadium skriftligen

fixera uppfinningarna på ett någorlunda tillfredsställande sätt, i första hand

genom att upprätta förberedande beskrivningar och ritningar. Därjämte måste

på båda ställena en gallring av de inkomna förslagen och ansökningarna äga

rum. Även i (ivrigt sammanhänga de båda organens arbetsuppgifter. För bedömandet

av en uppfinnings användbarhet och viirde är det givetvis av betydelse,

huruvida uppfinningen kan patentskyddas eller kanske med hänsyn

till tidigare patent ej alls får läggas till grund för industriell tillverkning.

Redan det nu sagda lorde starkt tala för eu samordning av den hittillsvarande

uppfinnarnämndsverksamheten, i den mån den enligt utredningsmännens

förslag skulle fortbestå, med uppfinnarekontorets verksamhet. Därigenom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kunnl. Maj.ts proposition nr 169.

skulle man också vinna den fördelen, att en mer enhetlig översikt erhölles

över uppfinnarverksamheten i dess helhet. Hjälpåtgärder skulle därigenom

lättare kunna sättas in, där de bäst behövdes.

Fördelarna av en samordning skulle kunna bäst utnyttjas genom en verklig

sammanslagning av de båda organen, detta särskilt med hänsyn till personalen.

Fn enhetlig ledning kunde vinnas. Den tekniska personalen kunde

bättre utnyttjas genom att vid behov dirigeras från den ena till den andra

uppgiften, även om man finge tänka sig, att vissa befattningshavare övervägande

komme att syssla med patentspörsmål och andra huvudsakligen med

industriella bedömningsfrågor. Med den större tekniska personalen ökades i

varje fall möjligheten till samarbete och samråd i olika frågor, och man

kunde lättare bland tjänstemännen få personer med kunskap och erfarenhet

från skilda tekniska områden. Även skriv- och vaktpersonal skulle kunna

bättre utnyttjas och kostnader för lokal m. m. nedbringas, varigenom besparingar

skulle möjliggöras.

Angående frågan hur en samordning lämpligen bör ordnas uttala utredningsmännen,

att enligt deras mening övervägande skäl talade för att det

nya organet erhölle en organisation i viss anslutning till vad som nu gällde

om uppfinnarekontoret. Utredningsmännen yttra vidare härutinnan.

Till en början må framhållas, att det ej synes lämpligt att förvandla det

på privat initiativ startade och med framgång arbetande uppfinnarekontoret

till en statlig myndighet. Detta skulle bl. a. medföra vissa svårigheter med

hänsyn till att kontorets ekonomi till avsevärd del bygger på avgifter från

dem, som anlita detsamma.

Men även vad beträffar den del av det nya organets verksamhet, som närmast

svarar mot den nuvarande uppfinnarnämndens, synes en annan organisationsform

än den rent statliga fördelaktig. Uppfinnarnämndens verksamhet

tjänar såväl det allmänna som det enskilda näringslivet och uppfinnarna.

Det är därför naturligt, att en samverkan kommer till stånd. Det är å ena

sidan naturligt, alt staten i viss mån behåller ledning och kontroll av verksamheten

men att å andra sidan de organisationer, som särskilt kunna anses

företräda uppfinnarna och det enskilda näringslivet, få del i ansvaret för

verksamheten. Det sistnämnda får anses vara värdefullt även ur statens synpunkt.

Man har vid en sUdan organisationsform även anledning förmoda, att

verksamheten kommer att bedrivas i anslutning till önskemålen hos de närmast

berörda intressentgrupperna.

Vad man främst skulle vinna genom åt! ej göra centralorganet rent statligt

skulle vara ökad smidighet efter rådande behov. Man kunde undvika

att låsa fast verksamheten inom snäva gränser. Erforderliga utvidgningar

och inskränkningar i verksamheten kunde lättare genomföras, vilket får anses

vara av stor betydelse, emedan man har anledning räkna med att ärendenas

antal och beskaffenhet kan komma att starkt växla. Även personalfrågorna

kunde lösas på ett smidigare sätt än om befattningshavarna skulle

inrangeras i det statliga lönesystemet. På så sätl skulle bland annat sådana

personalsvårigheter, som uppfinnamämnden tidvis haft att kämpa med, lättare

kunna bemästras.

Det kunde nu invändas, att uppfinnarna kanske ej skulle känna samma

trygghet för opartisk behandling, om de icke hade att göra med ett statsorgan,

där befattningshavarna handla under tjänstemannaansvar. Erfarenheterna

från det nuvarande uppfinnarekontoret giva dock ej anledning att

hysa sådana farhågor. Utvecklingen kan här sägas i första hand bero på

dem, som närmast komma i beröring med uppfinnarna. Det gäller för dem

att upparbeta ett gott renommé. Men naturligtvis bör man även såvitt möj
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

9

ligt söka vinna yttre garantier för en fullt korrekt behandling. Det kan lämpligen

i stadgarna för det nya organet slås fast, att handlingar till inkomna

förslag ej utan sökandens medgivande få utlämnas till utomstående, och alt

den, som till följd av sin verksamhet hos organet vinner kännedom om inkomna

uppfinningar, ej får utnyttja vad han sålunda erfarit eller i oträngt

mål yppa något därom. Det bör tillses, att dessa bestämmelser klargöras för

dem det gäller.

Det nuvarande intima samarbetet med andra statsinstitutioner bör man

såvitt möjligt söka bibehålla för det nya centralorganets del. I stadgarna

kunde lämpligen inryckas bestämmelse om att organet skall tillhandagå myndigheter

och institutioner med av dem önskade upplysningar och i övrigt

lämna det biträde, som för deras verksamhet erfordras och av organet kan

lämnas. Organet skulle alltså liksom den nuvarande uppfinnarnämnden kunna

tjänstgöra som ett hänvisningsorgan. Å andra sidan är det en viktig förutsättning

för att organet skall kunna fylla sin uppgift att det får rätt att

av statliga myndigheter och institutioner erhålla de upplysningar och det

biträde, som erfordras för organets verksamhet och av vederbörande kunna

lämnas. Särskild föreskrift härom synes kunna lämnas av Kungl. Maj:t.

Utredningsmännen framhålla, att hinder således ej syntes föreligga att för

det ifrågasatta centralorganet välja en organisation, som i mycket överensstämde

med vad som gällde för uppfinnarekontoret.

Utredningsmännen föreslå, att det nya centralorganet benämnes svenska

uppfinnarkontoret. Därigenom skulle sambandet med det nuvarande

uppfinnarekontoret markeras.

Bildandet av svenska uppfinnarkontoret finge, anföra utredningsmännen

vidare, anses främst ankomma på de sammanslutningar, som vore företrädda

i det nuvarande uppfinnarekontoret, nämligen svenska uppfinnareföreningen,

svenska teknologföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverksoch

småindustriorganisation samt landsorganisationen i Sverige. Samtliga

hade förklarat sig villiga att medverka till skapandet av det nya organet. Utredningsmännen

hade därför räknat med dessa sammanslutningar såsom

stiftare av detsamma. Uppfinnareföreningens styrelse hade till utredningsmännen

föreslagit, att även andra sammanslutningar, som redan tidigare

visat ett stort intresse för uppfinnarverksamheten och som kunde draga fördel

av det nya organet, skulle inbjudas att ingå som stiftare. Man hade därvid

nämnt svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges lantbruksförbund, svenska bryggareföreningen och Sveriges

redareförening. Det finge enligt utredningsmännens uppfattning bliva beroende

på initiativ från intressenterna i det nuvarande uppfinnarekontoret,

huruvida nya sammanslutningar skulle anmodas att medverka.

I fortsättningen redogöra utredningsmännen för hur de i huvuddrag tänkt

sig det föreslagna kontorets organisation. Utredningsmännen anföra.

Kungl. Maj:t skulle i styrelsen utse ordförande och ytterligare två ledamöter,

uppfinnareföreningen — såsom ursprunglig initiativtagare till uppfinnarekontoret

och särskilt företrädande uppfinnarintresset — jämväl två ledamöter

samt övriga stiftare vardera eu, varjämte samma antal suppleanter

skulle utses i samma ordning. Om stiftarnas antal blir stort, torde ett särskilt

arbetsutskott böra inrättas. Styrelsen bör i regel blott befatta sig med frågor

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

av mera allmän och betydelsefull natur och endast sammanträda, då anledning

därtill föreligger. De statliga representanterna i styrelsen anses höra få

vissa särskilda befogenheter. Ordföranden bör överhuvud taget mer aktivt

deltaga i verksamheten.

Revisionen av uppfinnarkontorets räkenskaper och förvaltning bör verkställas

av två revisorer, av vilka den ene jämte suppleant för honom förordnas

av Kungl. Maj:t och den andre jämte suppleant utses av uppfinnareföreningen.

Kontorets verksamhet måste av naturliga skäl omgivas med stor

sekretess, varför värdet av verksamheten blir svårt att bedöma. Med hänsyn

till att staten förutsättes komma att lämna ganska betydande bidrag, torde

det därför vara lämpligt, att åtminstone den ståtlige revisorns granskning kan

utsträckas att omfatta jämväl en sakrevision. Härigenom skulle effektivt

kunna tillses, att de av statsmakterna beviljade medlen få avsedd användning.

Kontorets stat bör för varje budgetår fastställas av Kungl. Maj:t. Detta

bör ske på samma sätt som nu beträffande uppfinnarekontoret, så att t. ex.

blott summan av avlöningskostnaderna angives.

Verksamheten bör stå under ledning av en utav styrelsen utsedd föreståndare

med vidsträckta befogenheter. Denne bör inom vissa gränser ha självständig

beslutanderätt och i övriga ärenden vara föredragande inför styrelsen,

statsrepresentanterna i denna eller ordföranden.

Personalens storlek och avlöning bör bestämmas av styrelsen med hänsyn

till behovet av arbetskraft och beräknade inkomster.

Kontoret bör arbeta på eu konsulterande avdelning och en avdelning för

patentärenden samt en gemensam expedition för kassa- och skrivgöromål,

registratur m. in. Det blir av stor vikt för arbetets behöriga gång, att bland

de tekniska befattningshavarna — föreståndaren inräknad — finnes tillgång

till minst en kvalificerad patentingenjör och en kvalificerad konsulterande

ingenjör. I fråga om personalen bör någon fast gräns mellan de båda

avdelningarna icke upprätthållas, även om de tekniska befattningshavarna

i praktiken torde komma att syssla övervägande med göromål tillhörande

endera av avdelningarna.

För den kvalificerade konsultationsverksamlieten bör i första hand anlitas

sakkunskapen inom de statliga myndigheterna o. d. I andra hand bör härtill

användas kunniga och intresserade personer inom de stiftande organisationerna

eller dit anslutna företag. Uppdrag av sådant slag bör kunna honoreras

i de fall, de kräva mer avsevärd tid, varjämte naturligtvis uppkommande

kostnader böra ersättas.

Utredningsmännen, som upprättat ett utkast till stadgar för det nya kontoret,

framhålla, att en utgångspunkt vid upprättandet av utkastet varit att man

så litet som möjligt skulle göra reglementerande bestämmelser utan giva utvecklingen

fritt spelrum. Tanken vore, att de slutliga stadgarna först skulle

godkännas av stiftarna och sedan fastställas av Kungl. Maj:t.

Rörande kontorets uppgift att främja allmännyttig uppfinnarverksamhet

yttra utredningsmännen närmare.

Fn skarp gränsdragning bör göras mellan å ena sidan uppfinningar och å

andra sidan tekniskt-vetenskapliga forskningsuppgifter. De senare böra ej

göras till föremål för prövning av det nya uppfinnarkontoret. Numera finnas

ju ett flertal institutioner och anstalter inrättade för tillvaratagande och utförande

av forskningsuppgifter, och hit böra förslag, som avse dylika uppgifter,

redan från början hänvisas. Dessa inrättningar måste ur alla synpunkter anses

vara bättre utrustade och i övrigt lämpade för handläggning av forskningsuppgifter

än det tilltänkta svenska uppfinnarkontoret. Uppkommer i samband

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 169.

11

med behandling av uppfinning fråga om forskning rörande exempelvis materialproblem,

bör kontoret samråda med statens tekniska forskningsråd eller

annan lämplig organisation.

Under normala förhållanden torde det knappast böra åligga kontoret att

taga några initiativ till uppfinnarverksamhet inom visst eller vissa områden.

Ej heller torde under dess ledning någon dylik verksamhet böra bedrivas.

Kontoret bör kunna behandla inkomna förslag, oavsett uppfinningens karaktär.

Den nu beträffande uppfinnamämnden stadgade begränsningen till

uppfinningar av betydelse för folkförsörjningen eller försvarsberedskapen

saknar berättigande under fredsförhållanden.

Tvärtom kan det förutses, att kontoret normalt endast i ganska ringa utsträckning

kommer att få att syssla med uppfinningar på försvarsområdet.

Först och främst har man väl att räkna med att antalet förslag på detta

område under fredstid ej kommer att bliva stort. Vidare torde kontoret just

beträffande dessa uppfinningar i allmänhet kunna inskränka sig till en summarisk

behandling. Denna bör bedrivas i intim samverkan med militära

myndigheter och inriktas på att den vidare behandlingen normalt helt övertages

av sådan myndighet. Här må särskilt erinras om att efter uppfinnarnämndens

tillkomst inrättats två myndigheter med särskild sakkunskap på

här föreliggande område, nämligen försvarets forskningsanstalt och krigsmaterielverket.

Att uppfinnarkontoret helt skulle underlåta att taga uppslag

på försvarsområdet under behandling och från början hänvisa dem till

militär myndighet synes däremot ej lämpligt. Man har här även att taga

hänsyn till att en uppfinning kan ha både militär och civil betydelse eller

att den kan läggas till grund för en exportindustri, ehuru de inhemska militära

myndigheterna ej ha intresse för densamma. Vid behandling av försvarsuppfinningar

får kontoret givetvis noga tillse, att gällande bestämmelser

om förbud mot yppande av sådana uppfinningar iakttagas.

Till föremål för en liknande mera summarisk behandling böra jämväl

sådana uppfinningar göras, som iiro att hänföra till verksamhetsområden,

där staten intar en dominerande ställning, t. ex. uppfinningar inom telefonväsendet

eller cigarrettillverkningen. Uppfinnarkontoret bör alltså i dylika

fall snarast möjligt träda i förbindelse med respektive fabriksstyrelse och

till denna överlämna uppfinningen.

Vad nu sagts är icke avsett att uppfattas så, alt en uppfinnare, som önskar

få sin uppfinnings användbarhet prövad, skall vara skyldig att först hänvända

sig till svenska uppfinnarkontoret. Önskar vederbörande i första hand

vända sig till visst militärt eller civilt organ, bör detta givetvis stå honom

fritt, och därest organet i fråga är intresserat av uppfinningen, bör detta

självt kunna underkasta uppfinningen granskning på sätt organet finner

lämpligast.

Vidkommande spörsmålet rörande omfattningen av det nya uppfinnarkontorets

verksamhet uttala utredningsmännen, att kontoret i stort sett borde

övertaga de åligganden, som hittills åvilat uppfinnamämnden och del befintliga

uppfinnarekontoret. Kontorets åtgärder skulle således huvudsakligen

bestå i att lämna hjälpsökande uppfinnare upplysningar, råd och vägledning

beträffande tekniska frågor i samband med uppfinnarverksamheten,

möjligheterna att förvärva skydd för uppfinningar, utsikterna att få dom

industriellt utnyttjade, olika former för upplåtelse av nyttjanderätt o. s, v.

samt att med råd och dåd och vid behov med ekonomiskt stöd medverka till

nyttiga uppfinningars utexperimenterande. Utredningsmännen anföra härutinnan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

Oftast torde uppfinnaren i första hand behöva hjälp med att få uppfinningstanken

nödigt klarlagd och preciserad, t. ex. genom upprättande av

en beskrivning, eventuellt med ritningar. I samband härmed kan lämpligen

eu utgallring ske av uppfinningar, som uppenbarligen äro värdelösa eller

förut kända. 1 fråga om sådan uppfinning bör kontorets vidare medverkan

vägras och uppfinnaren uppmanas att ej offra ytterligare tid och pengar

på densamma.

Finnes grundad anledning antaga, att uppfinningen icke saknar industriell

användbarhet, bör det därnäst i allmänhet bliva fråga om bedömning

av dess patenterbarhet. Kontoret bör därvid, om så önskas, åtaga sig en

preliminär nyhetsgranskning, som dock av praktiska skäl torde få begränsas

till att omfatta svenska patentskrifter; önskar uppfinnaren en mera uttömmande

nyhetsgranskning, får han hänvisas till privat patentbyrå. Om nyhetshinder

icke yppas, bör uppfinnaren alltid uppmanas att söka patentskydd

för uppfinningen samt att för biträde vända sig till något av de praktiserande

patentombud, vilka uppfinnarkontoret anser sig kunna rekommendera.

Uppfinnare, som av ekonomiska eller andra plausibla skäl nödgas själva

ombesörja de med patentansökan förenade åtgärderna, böra emellertid av

uppfinnarkontoret kunna erhålla biträde med uppsättande av vederbörliga

ansökningshandlingar, alltså beskrivningar, patentanspråk och ritningar, vidare

med svaromål i anledning av patentverkets förelägganden, vidtagande

av ändringar i ansökningshandlingarna och dylikt. Patentombudskap i egentlig

mening, innebärande bevakning eller tillvaratagande av uppfinnarens intressen

hos patentverket, bör kontoret däremot icke vara skyldigt att åtaga

sig, liksom kontoret ej heller bör befatta sig med uttagande av patent i utlandet.

Gäller det omfattande patentansökningar, bör kontoret för övrigt även

vad avser svenskt patent som regel endast i fall av medellöshet åtaga sig att

lämna biträde, överhuvud taget bör det tillses, att konkurrens med patentombuden

icke uppstår, utan att kontorets verksamhet på detta område begränsas

till att i huvudsak bistå det klientel, som av ekonomiska förhållanden

eljest är hänvisat att hjälpa sig självt.

Svenska uppfinnarkontoret bör givetvis övertaga det nuvarande uppfinnarekontorets

befattning med fördelning av de statsmedel, som ställas till förfogande

för att i ömmande fall erlägga patentansökningsavgifter för värdefulla

uppfinningar och bereda uppfinnaren kostnadsfri hjälp med uppsättande

av patentansökningshandlingar.

I de fall, där så anses påkallat, bör uppfinnaren upplysas om möjligheten

att söka patent å uppfinningen i utlandet samt eventuellt uttryckligen tillrådas

att — med anlitande av lämpligt ombud •— i god tid vidtaga åtgärder

därför.

Sedan frågan om patenterbarheten prövats och patentansökan eventuellt

ingivits, vidtager i förekommande fall en närmare undersökning av uppfinningens

industriella användbarhet. Åtgärder i detta syfte böra givetvis kunna

ifrågakomma jämväl beträffande uppslag, vilka på grund av exempelvis otillräcklig

uppfinningshöjd icke befinnas böra föranleda patentansökan. Vid

ifrågavarande prövning bör kontoret äga att vid behov konsultera experter

på vederbörligt område, och kontoret bör för detta ändamål upprätthålla

förbindelse med erfarna och kunniga fackmän inom skilda tekniska områden

hos myndigheter, institutioner och företag, utvalda med hänsynstagande

till kravet på diskretion vid behandlingen av överlämnade uppslag. Det blir

en för kontorets föreståndare betydelsefull uppgift att knyta och vidmakthålla

sådana förbindelser, som även i andra avseenden erfordras för kontorets

verksamhet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

13

Ger undersökningen positivt utslag, bör kontoret i första hand söka förbindelse

med statlig myndighet eller enskild företagare, som kan tänkas intresserad

av att förvärva uppfinningen i befintligt skick och omhändertaga

dess vidare utveckling. Uppfinningar inom området för försxarsberedskapen

eller eljest inom verksamhetsområden, som domineras av statliga företag,

böra som regel överlämnas till vederbörande myndighet redan på detta stadium.

Motsvarande torde för övrigt gälla beträffande vissa områden, där

verksamheten domineras av enskilt företag. Ifrågavarande kontaktförmedling

på tidigt stadium bör uppfattas som en viktig uppgift för uppfinnarkontoret;

ju förr en uppfinning kommer i rätta händer, desto säkrare bör det vara

att dess möjligheter bliva tillvaratagna.

I allmänhet torde det emellertid icke kunna påräknas, att en företagare

eller myndighet skall befinnas intresserad av att övertaga en uppfinning,

innan dess användbarhet kunnat styrkas medelst demonstration av arbetande

modell eller genom provningsresultat från försöksexemplar av den uppfunna

anordningen. Ofta krävas experiment för närmare utveckling av den framlagda

uppfinningstanken, innan dennas praktiska användbarhet överhuvud

taget kan tagas under bedömande. Även om framställning av modeller och

försöksexemplar samt utförande av erforderliga experiment och provningar

bör ankomma på uppfinnaren själv, så bör uppfinnarkontoret vara honom

därvid behjälpligt med råd och anvisningar angående lämpliga leverantörer,

verkstäder, laboratorier o. s. v. samt med att sätta honom i förbindelse med

sakkunnig person för vidare granskning och rådgivning. Naturligtvis böra

kontorets egna medarbetare i första hand, i mån av tid och sakkunskap, själva

lämna sin medverkan vid detta utvecklingsarbete.

Kostnaderna för experiment, provningar, modeller, expertutlåtande o. s. v.,

som erfordras i samband med en uppfinnings utveckling till det stadium,

där den kan tänkas övertagen av intresserat företag, böra principiellt bestridas

av uppfinnaren själv. Även om denne icke är obemedlad, kunna emellertid

kostnaderna ofta överstiga hans ekonomiska kapacitet. För en allmännyttig

uppfinning bör han då i mån av behov kunna genom uppfinnarkontorets

förmedling, på sätt hittills ombesörjts av uppfinnarnämnden, efter ansökan

erhålla ekonomiskt bistånd i form av anslag till specificerade, kostnadsberäknade

åtgärder. Denna gren av kontorets verksamhet förutsätter, att

staten i fortsättningen ställer till kontorets förfogande ett anslag av samma

natur som det hittills av uppfinnarnämnden förvaltade anslaget till undersöknings-

och försökskostnader.

Uppfinnarkontoret bör icke befatta sig med utvecklingen av en uppfinning

utöver det stadium, vid vilket dess industriella användbarhet kan tillförlitligt

bedömas. Därefter bör kontoret i förekommande fall medverka till

alt uppfinningen kommer till användning genom att hjälpa uppfinnaren alt

nå kontakt med lämpliga företag, lill vilka den kan utbjudas för exploaterande.

Ett önskemål synes vara, att kontoret därjämte, I. ex. i samarbete med

praktiserande affärsjurist med lämplig erfarenhet, kan lämna mindre bemedlade

uppfinnare hjälp med upprättande och tolkning av kontrakt om

upplåtande eller överlåtelse av uppfinning.

När del gäller uppfinning av särskild betydelse för det allmänna torde det

jämväl under normala förhållanden kunna ifrågakomma fall. då stallig medverkan

i form av direkt investering kan finnas lämplig för alt möjliggöra

uppfinningens exploatering. Det synes böra ankomma på uppfinnarkontoret

att i sådana fall väcka förslag härom hos Kungl. Maj:t.

Utredningsmännen behandla härefter spörsmålet om u p p I a ga n d e av

avgifter av dem, som anlita det föreslagna organet. Utredningsmännen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

framhålla, att uppfinnarkontoret bland annat skulle tjänstgöra som en avlastningsinstitution,

dit myndigheter, inrättningar och företag kunde hänvisa

uppfinnare. För allmän konsultation och för undersökning rörande uppfinningars

industriella användbarhet borde därför avgift ej uttagas av hjälpsökande

uppfinnare. I dessa hänseenden hade kontoret väsentligen att övertaga

den nuvarande uppfinnarnämndens allmännyttiga och därför avgiftsfria

verksamhet. Å andra sidan borde kontoret icke anses skyldigt att bistå

uppfinnare, som befunne sig i så goda ekonomiska förhållanden eller eljest,

t. ex. genom sin tjänst, i sådan ställning, att han kunde på annat tillfredsställande

sätt erhålla erforderlig hjälp. Kontorets befattning med patentskyddsfrågorna

finge väsentligen anses tjäna ett uppfinnarens privata intresse

och borde därför, liksom det befintliga uppfinnarekontorets verksamhet,

vara belagd med avgifter. Någon förändring av därvid för närvarande

tillämpade principer ifrågasattes icke. Kontorets verksamhet borde sålunda

ej bedrivas i affärsmässigt syfte. Å andra sidan vore det rimligt, att verksamheten

lades så, att en avsevärd del av administrationskostnaderna kunde

täckas genom avgifter från dem, som toge kontorets tjänster i anspråk. För

vissa tjänster kunde avgifterna lämpligen sättas till belopp, som helt täckte

kontorets kostnader. Utredningsmännen anföra vidare beträffande avgifterna.

Avgifterna böra fastställas av styrelsen och bestämmas till olika belopp

alltefter arten och omfattningen av biståndet. Givetvis får man tänka sig, att

avgifterna tid efter annan jämkas efter rådande förhållanden. Styrelsen bör

härvid ha fri beslutanderätt. Utvecklingen kan komma att gå därhän, att

kontoret utsträcker sin verksamhet till nya områden och därigenom ökar

sina inkomster. Så har t. ex. styrelsen för svenska uppfinnareföreningen till

utredningsmännen framfört tanken, att man i en framtid delvis skulle kunna

finansiera kontorets verksamhet genom att uppfinnare, som genom kontoret

fått värdefullt stöd för nyttiggörande av sina uppfinningar, lämna kontoret

viss andel av inflytande royalty.

Till en början synes man inom det nya kontoret kunna bygga på de avgiftsbestämmelser,

som gälla inom det nuvarande uppfinnarekontoret, möjligen

med viss jämkning uppåt med hänsyn till inträdande kostnadsstegringar.

Från det allmännas sida är av särskilt intresse, att uppfinnare vid fall av

medellöshet kunna erhålla avgiftsfritt bistånd och eljest vid svag ekonomi

nedsättning i de vanliga avgifterna. Kontorets föreståndare bör äga rätt att

enligt av styrelsen uppdragna riktlinjer medgiva dylika förmåner.

I fråga om det föreslagna kontorets understödjande verksamhet

förorda utredningsmännen, att medel ställas till kontorets förfogande

i form av statsanslag att användas dels som bidrag till undersöknings- och

försökskostnader, dels för bestridande i vissa fall av patentansökningskostnader.

Rörande de olika bidragsformerna uttala utredningsmännen.

Bidrag till undersöknings- och försökskostnader böra liksom

hittills kunna lämnas till uppfinnare, som är i behov därav, för att

bringa en uppfinning av allmännyttig natur i det skick, att dess industriella

användbarhet kan tillförlitligt bedömas.

Bidrag bör principiellt beviljas i form av anslag med återbetalningsskvldighet,

som inträder i den mån uppfinnaren erhåller inkomster av uppfinning
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

15

en och lämpligen sättes i relation till sådana inkomsters storlek. I särskilda

fall bör återbetalningsplikten kunna omedelbart eftergivas, t. ex. när bidraget

endast avser mindre belopp, när sökanden på grund av uppfinningens natur

ej kan förväntas erhålla nämnvärd inkomst därav, eller när bidraget avser

provning, som huvudsakligen ligger i det allmännas intresse.

Ansökan om bidrag till ifrågavarande kostnader bör åtföljas av arbetsprogram

och specificerad kostnadsberäkning. Om bidrag lämnas, bör uppfinnaren

vara skyldig lämna fortlöpande rapporter om arbetets framskridande.

Kontorets befattningshavare eller av kontoret utsedda personer böra äga rätt

att följa det understödda arbetet och taga del av uppfinnarens i samband

därmed förda räkenskaper i och för nödig kontroll. Bidraget bör utbetalas

successivt mot redovisning över gjorda utgifter. Uppfinnaren bör vidare

åläggas att, när arbetet avslutats, lämna rapport om resultatet, samt att därefter

.göra anmälan, därest inkomster erhållas genom uppfinnings försäljning,

exploatering o. s. v.

Det bör åligga kontoret att förvissa sig om att de medel, som anslagits

för ifrågavarande arbeten, i varje särskilt fall komma till avsedd användning,

vare sig arbetet utföres av uppfinnaren själv eller genom hans eller

kontorets försorg uppdragits åt annan. Även i övrigt bör kontoret bibehålla

god kontakt med uppfinnaren och hans arbete, ända till dess exploateringsfrågan

blivit avgjord. För kontakten med i landsorten verksamma

uppfinnare böra sålunda vid behov resor företagas av befattningshavare eller

styrelseledamöter.

Bidrag till patentansöknings kostnader böra lämnas under

samma förutsättningar, som nu gälla, sålunda för att i ömmande fall erlägga

patentansökningsavgifter för värdefulla uppfinningar och för att i sådana

fall bereda uppfinnaren kostnadsfri hjälp med uppsättande av patentansökningshandlingar.

I kravet på att uppfinningen skall vara värdefull

måste därvid anses ligga bland annat, att den vid preliminär granskning bedömes

som ny och patenterbar.

Ekonomiskt bistånd till uppfinnare skulle sålunda komma att lämnas enbart

av statsmedel. Med hänsyn härtill borde, framhålla utredningsmännen,

de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna ensamma besluta om lämnande

av bidrag ävensom om de närmare villkoren därför, t. ex. beträffande

återbetalningsskyldighetens inträdande, eventuell borgensförbindelse o. s. v.

Härom yttra utredningsmännen vidare.

Dessa ledamöter komma därigenom att fortsätta den nuvarande uppfinnarnämndens

verksamhet, i vad den avser fördelning av anslaget till undersöknings-

och försökskostnader. Utom detta så att säga historiska motiv och

den allmänna synpunkten att statsrepresentanterna i styrelsen närmast böra

ansvara för förvaltningen av statsanslaget till understödsverksamheten tala

även praktiska skäl för ett sådant arrangemang. Den rätt mångtaliga styrelsen

kan icke gärna kallas till sammanträde så ofta som erfordras för

handläggning av understödsfrågorna, vilka för övrigt ofta kunna vara mycket

brådskande. Ur sekretessynpunkt ligger del i uppfinnarnas intresse att

ingivna ansökningar delgivas minsta möjliga antal personer.

Det bör i övrigt ankomma på Kungl. Maj:t atl i samband med alt anslag

ställes bil uppfinnarkontorets förfogande meddela de närmare föreskrifter

för anslagets användning, som kunna befinnas erforderliga.

Utredningsmännen diskutera jämväl frågan om behovet av ett särskilt anslag

till exploatering av vissa uppfinningar. Utredningsmännen erinra om

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

att behovet av ett sådant anslag under den nu gångna krigsperioden varit

relativt obetydligt. Under normala förhållanden skulle enligt utredningsmännens

mening ett sådant anslag sannolikt än mindre tagas i anspråk. Utredningsmännen

säga sig icke vilja bestrida, att skäl kunde anföras för ett dylikt

anslag men ha dock —- särskilt med tanke på den hittillsvarande erfarenheten

— ej kunnat anse skälen tillräckligt vägande. Något särskilt exploateringsanslag

borde därför i fortsättningen icke anvisas, utan borde erforderliga

medel ställas till förfogande genom av riksdagen i varje särskilt

fall beviljat anslag.

Utredningsmännen upptaga slutligen till behandling frågan om det nya

kontorets medelsbehov. Vad först angår administrationskostnaderna

ha utredningsmännen gjort en preliminär beräkning av kontorets utgifter

och inkomster vid den omfattning verksamheten kan väntas uppnå under

budgetåret 1947/48. Utgifterna beräknas komma att under nämnda budgetår

uppgå till 145 000 kronor. De avgifter, som skulle uttagas av de sökande

under samma tid, uppskattas till 65 000 kronor. Vidare anse sig utredningsmännen

kunna räkna med att intresserade organisationer, särskilt

svenska uppfinnareföreningen och Sveriges industriförbund, skola komma att

ekonomiskt bidraga till kontorets verksamhet. Dessa bidrag beräknas till

sammanlagt 20 000 kronor. Den brist, som måste täckas genom statsbidrag

för nästa budgetår, uppskattas följaktligen till 60 000 kronor.

I fråga om kostnaderna för avlöningar m. m., beräknade till 120 000

kronor, anföra utredningsmännen följande.

Styrelsens ordförande, vilken bör vara en i uppfinnarfrågorna väl

förfaren person med ställning, som ger god överblick över hithörande verksamhetsområden,

förutsättes såsom tidigare omnämnts taga aktiv del i kontorets

verksamhet. Hans tid kommer följaktligen att tagas i anspråk för

kontorets ärenden i så stor omfattning, att ett icke alltför obetydligt årsarvode

bör utgå till honom, förslagsvis till ett belopp av i 800 kronor. Motsvarande

gäller, ehuru i mindre grad, för statens Övriga representanter

i styrelsen; för deras del anse utredningsmännen ett årsarvode

av 600 kronor vara skäligt. För övriga styrelseledamöter

torde icke böra ifrågakomma annan ersättning än traktamente för deltagande

i sammanträde såsom nu gäller för uppfinnarekontorets styrelse.

Kontorets föreståndare, som torde böra givas tjänstetiteln direktör,

bör besitta höga kvalifikationer, och hans årslön bör sättas så högt, att verkligt

dugande person kan förvärvas för posten. En årsinkomst på 18 000 kronor

anse utredningsmännen utgöra ett minimibelopp. Närmast under föreståndaren

bör finnas en avdelningschef, vilken — alltefter föreståndarens

utbildning och erfarenhet — bör vara en skicklig patent- eller konsulterande

ingenjör. För denne bör beräknas ett årligt lönebelopp av 14 000

kronor. Personalen i övrigt bör bestå av tekniska befattningshavare, kvinnliga

biträden för kontorsarbete samt vaktpersonal. Antalet tekniska befattningshavare

beräknas till fyra heltidsanställda samt några tillfälligt

eller deltidsanställda. För avlöningar åt denna biträdande ingenjörspersonal

bör upptagas ett årsbelopp av 55 000 kronor. Den kvinnliga

biträdespersonalen uppskattas till fyra biträden, av vilka minst

ett bör vara bokföringskunnigt och svara för den erforderliga bokföringen.

Vaktpersonalen bör tills vidare begränsas till en vaktmästare. Avlö
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 169.

17

ningar till kontors- och vaktpersonal uppskattas till ett årligt belopp av

23 000 kronor. I här angivna lönebelopp äro inräknade eventuellt utgående

indextillägg. På avlöningsstaten bör slutligen ett belopp på 6 000 kronor upptagas

för bestridande av pensionskostnader och 1 000 kronor för

revision m. m. I sistnämnda belopp inräknas traktamenten åt de styrelseledamöter,

som utses av stiftarna. Avlöningsstaten skulle med dessa beräkningar

sluta på en summa av 120 000 kronor.

Utredningsmännen uppskatta omkostnaderna till ett årligt belopp

av 25 000 kronor. Av detta belopp skulle 2 500 kronor avses för resekostnader.

Övriga poster skulle utgöras av utgifter för hyra, skrivmateriel, telefon, inventarier

in. m.

1 detta sammanhang understryka utredningsmännen, att svenska uppfinnarkontoret

förutsattes komma att vid en omläggning övertaga det upphörande

uppfinnarekontorets tillgångar och skulder. Dess besparingar, för närvarande

uppgående till cirka 30 000 kronor, komme därvid det nya kontoret

till godo såsom lämpligt rörelsekapital.

Vidkommande utgifterna för den understödjande verksamheten

anföra utredningsmännen, att de vid bedömningen av anslagsbehovet

för undersöknings- och försökskostnader funnit en avsevärd nedskärning

gentemot det för innevarande budgetår för ändamålet anvisade anslaget

av 150 000 kronor vara möjlig. Medelsbehovet för nästa budgetår beräknas

sålunda till 90 000 kronor. Utgifterna för erläggande av patentansökningsavgifter

i vissa fall åt medellösa uppfinnare samt för att åt dessa bereda

kostnadsfri hjälp med uppsättande av patentansökningshandlingar uppskattas

till samma belopp som för detta ändamål årligen avsetts sedan budgetåret

1945/46, eller 10 000 kronor. Hela det för den understödjande verksamheten

erforderliga beloppet beräkna alltså utredningsmännen till 100 000 kronor.

Utredningsmännen anföra bland annat angående beräkningen av ifrågavarande

medelsbehov.

Understödsverksamheten bör i jämförelse med verksamheten under tidigare

år inskränkas med avseende på militärtekniska och forskningsbetonade

uppfinningar in. in. Dessa inskränkningar torde endast till mindre del kompenseras

därigenom, att nu gällande inskränkning av understöden till enbart

folkförsörjnings- och försvarsuppfinningar föreslås bortfalla. Å andra sidan

bör anslagsbeloppet icke sättas allttör snävt, exempelvis till vad som i genomsnitt

för år räknat skulle kunna beräknas oundgängligen erforderligt. Eu

viss marginal måste tillmätas med hänsyn till årliga växlingar i behovet och

den betydande spridningen i fråga om individuella bidragsbehov, som måste

väntas och som också erfarenheten från uppfinnarnämnden visat föreligga.

I den man dylik marginal under ett budgetår icke behöver tagas i anspråk,

kan den givetvis tänkas motivera nedsättning i anslaget för följande år.

För att erhålla ett statistiskt underlag för anslagsberäkningen ha utredningsmännen

granskat de fall, där uppfinnarnämnden lämnat ekonomiskt bistånd

lör nu ifrågavarande ändamål, och i anslutning härtill gjort en uppdelning

av dessa fall i huvudsaklig överensstämmelse med de förut föreslagna

förutsättningarna för bistånds meddelande. Utredningsmännen ha därvid med

beaktande jämväl av förut anförda synpunkter kommit till den uppfattningen-

att möjlighet bör beredas uppfinnarkontoret att lämna bistånd i 25—30

llihang till riksdagens protokoll 1947. I samt. Nr 10''.). -J

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

fall årligen. Det erforderliga beloppet kommer att starkt variera i de särskilda

fallen från några hundratal till lika många tiotusental kronor, men

genomsnittet synes kunna beräknas till 3—4 000 kronor. Med hänsyn härtill

anse utredningsmännen, att anslagsbehovet för undersöknings- och försökskostnader

för budgetåret 1947/48 bör beräknas till 90 000 kronor.

Nu ifrågavarande anslag bör enligt utredningsmännens uppfattning i fortsättningen

sammanföras med det anslag, som bör lämnas det nya uppfinnarkontoret

för att patentansökningsavgifter i ömmande fall skola kunna erläggas

för värdefulla uppfinningar av medellösa uppfinnare, och för att dessa

även skola kunna få kostnadsfri hjälp med uppsättande av patentansökningshandlingar.

För nästa budgetår torde liksom för budgetåren 1945/46—

1946/47 10 000 kronor böra beräknas för detta ändamål. Visserligen togs under

budgetåret 1945/46 endast en mindre del av anslagsbeloppet i bruk. Det

synes dock sannolikt, att detta kan förklaras av att uppfinnarna ännu ej i

större utsträckning erhållit kännedom om möjligheterna att erhålla här ifrågavarande

hjälp.

Utredningsmännen framhålla, att medlen inom den föreslagna anslagsramen,

100 000 kronor, borde få disponeras för de angivna ändamålen utan

någon särskild begränsning beträffande det ena eller andra ändamålet, även

om de angivna proportionerna borde betraktas såsom i viss mån vägledande.

Vid sådant förhållande borde det enligt utredningsmännens mening ej vara

erforderligt att ha två skilda anslag. Det gemensamma anslaget borde i likhet

med det nuvarande anslaget för undersöknings- och försökskostnader ha

karaktären av reservationsanslag. Man hade vidare anledning att räkna med

att av det nu till uppfinnarnämndens förfogande stående anslaget till undersöknings-

och försökskostnader ett avsevärt belopp komme att vara oförbrukat

vid ingången av budgetåret 1947/48. Utredningsmännen ansåge, att det

nya kontoret, som komme att få lägga sin prövning efter delvis andra linjer

än uppfinnarnämndens, i stort sett ej borde få denna reservation till sitt förfogande.

Emellertid borde kontoret äga att ur det äldre anslaget anvisa utbetalning

av medel, som nämnden redan disponerat, men där förutsättning för

utbetalning ej tidigare ansetts föreligga. Överhuvud taget finge det ankomma

på kontoret att från nämnden övertaga de ärenden, där behandlingen vid

nämndens upphörande ej vore avslutad. Den hittillsvarande utvecklingen

gåve vidare anledning att antaga, att hos det nuvarande uppfinnarekontoret

vid ingången av budgetåret 1947/48 komme att innestå ett ej ringa belopp,

avsett för bestridande av patentansökningsavgifter m. in. Utredningsmännen

räknade med att detta belopp finge övertagas av det nya kontoret att användas

för avsett ändamål.

Yttrandena.

Utredningsmännens förslag har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan

erinran i praktiskt taget samtliga avgivna yttranden. Framställningar ha

emellertid därvid i en del fall gjorts om jämkningar i förslaget. Handelskammaren

i Göteborg har avstyrkt detsamma. Statskontoret har ifrågasatt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

19

lämpligheten av den föreslagna organisationsformen för det nya kontoret

och är principiellt av den uppfattningen, att kontoret borde göras helt statligt.

Handelskammaren i Göteborg anför, att uppfinningar av betydelse under

normala förhållanden endast i ytterst sällsynta fall torde komma att bliva

oanvända, därför att möjligheter till deras exploaterande icke funnes. Att

för detta fåtal fall upprätthålla eu institution av uppfinnarnämndens karaktär

syntes knappast rimligt. Om krisförhållanden åter skulle uppkomma,

torde en institution liknande uppfinnarnämnden utan större svårigheter

snabbt kunna inrättas.

Statskontoret, som icke funnit anledning att motsätta sig att statens uppfinnarnämnd

sammanslås med uppfinnarekontoret, förklarar sig icke ha blivit

övertygat om lämpligheten av den organisationsform, som de sakkunniga

valt för det genom sammanslagningen bildade organet. Statskontorets betänksamhet

härledde sig därvid ur den av ämbetsverket tidigare i liknande

fall hävdade uppfattningen, att om en viss verksamhet väsentligen finansierades

av staten, så borde det organ, som utövade verksamheten, i princip

vara statligt. Det föreslagna kontoret borde i enlighet härmed organiseras

som en rent statlig inrättning i likhet med uppfinnarnämnden. Statskontoret

yttrar vidare beträffande denna fråga.

Lösningen av ifrågavarande organisationsproblem kan givetvis bli beroende

av den inställning, nuvarande uppfinnarekontorets intressenter, främst

svenska uppfinnareföreningen, härutinnan intaga. Skulle man på detta håll

motsätta sig ett förstatligande, kunde det, därest icke staten föredroge en

organisation utan enskild medverkan, övervägas att få till stånd en samverkan

med uppfinnarekontoret utan förändring av dess nuvarande karaktär. Såvitt

framgår av den senast fastställda staten för uppfinnarekontoret, åtnjuter delta

bidrag från enskilt håll med 3 000 kronor. Enligt utredningsmännens mening

skulle man efter den föreslagna omorganisationen kunna räkna med sådana

bidrag på sammanlagt 20 000 kronor eller således samma belopp, vartill —- bortsett från anslaget till patentansökningsavgifter och kostnadsfri hjälp åt

uppfinnare — statsbidraget för närvarande uppgår. Såvitt statskontoret kunnat

finna, finnes ingen anledning till att denna höjning av det enskilda bidraget

skulle göras beroende av en sammanslagning med uppfinnarnämnden,

vars verksamhet avser och väl även efter en eventuell omorganisation främst

skulle avse tillvaratagande av för samhället i dess helhet betydelsefulla uppfinningar

och åstadkommande av en avlastning av statliga myndigheters arbetsbörda.

Utredningsmännen ha vidare framhållit, att utvecklingen kunde

komma att gå därhän, att det nya uppfinnarkontoret utsträckte sin verksamhet

till nya områden och därigenom ökade sina inkomster. Förutsättningar

synas således föreligga för att kontorets verksamhet skulle kunna bedrivas

utan statsbidrag. Om så blir fallet, borde kontoret efter avtal med

staten kunna övertaga uppfinnarnämndens granskande och kontaktförmedlande

verksamhet, begränsad på det sätt utredningsmännen föreslagit. Då en

sådan anordning skulle vara till gagn även för uppfinnarna själva, borde det

vara tillräckligt, om staten som kompensation utläste sig alt lämna ett till

visst belopp maximerat bidrag till avlönande av för ändamålet erforderlig

personal. Ärenden rörande understöd av statsmedel till uppfinnare böra avgöras

av eu särskild statens nämnd, i vilken den av Kungl. Maj:t utsedde

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

ledamoten i uppfinnarkontorets styrelse lämpligen kunde fungera som självskriven

ordförande.

Patent- och registreringsverket säger sig finna den föreslagna begränsningen

av svenska uppfinnarkontorets befattning med uppfinnarverksamhet

till sådan av allmännyttig natur i tillämpningen kunna giva upphov till ovisshet

och tvekan. Med hänsyn till den obestämda innebörden av uttrycket allmännyttig

syntes detta vid angivande av kontorets uppgift lämpligen böra

utgå, helst som berörda inskränkning enligt ämbetsverkets mening syntes

opåkallad och skulle kunna medföra, att mindre bemedlade uppfinnare i vissa

fall ej skulle vidare erhålla den hjälp, som hittills stått dem till buds genom

det nuvarande uppfinnarekontoret.

Ämbetsverket ifrågasätter vidare, om det med den föreslagna lönesättningen

kunde visa sig möjligt att knyta önskvärt kvalificerade krafter till kontoret.

Detta gällde särskilt befattningen såsom avdelningschef.

Även statens uppfinnarnämnd anför, att det borde övervägas om icke det

vid angivandet av det nya uppfinnarkontorets verksamhetsområde begagnade

ordet allmännyttig borde utgå såsom innebärande en i vissa fall icke önskvärd

begränsning av kontorets verksamhetsområde. Särskilt gällde detta den

del av kontorets verksamhet, som vore avsedd att bekostas genom avgifter

från de hjälpsökande, d. v. s. kontorets hjälp i patenlärenden. Det borde dock

klart framgå av stadgarna, att kontoret, då det gällde utarbetande av uppfinningar

och understöd härför, endast borde stödja sådana som vid en förberedande

granskning bedömdes vara av tillräckligt värde för det allmänna.

Nämnden framhåller vidare, att den i likhet med utredningsmännen ansåge

att den konsulterande och understödjande verksamheten hos det nya kontoret

borde ledas av de av Kungl. Maj:t utsedda styrelsemedlemmarna och icke av

styrelsen i sin helhet. Med hänsyn till den grundväsentliga skillnad, som

härigenom skulle uppstå mellan dessa styrelseledamöters och de övrigas uppgifter,

ville dock nämnden för sin del föreslå, att såsom hittills de av Kungl.

Maj :t utsedda ledamöterna finge bilda en nämnd, förslagsvis kallad svenska

uppfinnarkontorets nämnd, som inför Kungl. Maj:t skulle vara ansvarig för

sin förvaltning. Föreskrift härom borde intagas i stadgarna.

Nämnden uttalar i fortsättningen, att utredningsmännen med avseende å

verksamheten vid det föreslagna kontoret icke tillräckligt beaktat en faktor,

som enligt nämndens mening vore av fundamental betydelse, nämligen den

direkta kontakten mellan uppfinnarna samt kontorets ordförande och ledamöter.

Nämnden yttrar härutinnan.

Det uttalas visserligen i förslaget, att ordföranden bör deltaga i arbetet inom

kontoret, men att döma av den samtidigt föreslagna arvodessänkningen till

ungefärligen hälften för ordföranden och till femtedelen för de övriga av

Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna synes framgå, att utredningsmännen önska

förlägga en betydligt större del av arbetet till de vid kontoret anställda ingenjörskrafterna.

Nämnden finner en sådan anordning olycklig och vill för sin

del framhålla, att just det förhållandet att nämndens ledamöter direkt varit

intresserade i och kunnat följa arbetet vid utarbetandet av större upptin
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

21

ningar såsom rådgivare och direkt kontaktorgan mellan uppfinnaren och

industrien och de vetenskapliga anstalterna möjliggjort både snabbare arbetstakt

och mera fördelaktiga arbetsvillkor för uppfinnaren än eljest skulle vara

möjligt. Det vore enligt nämndens mening felaktigt alt minska denna viktiga

kontakt, och den kan för sin del icke underlåta att uttrycka den farhågan, att

ärendena därigenom komma att erhålla en mera summarisk behandling i

stället för den nuvarande mera individuella. Detta kommer icke att vara till

fördel för resultaten, och ej heller torde det komma att uppskattas av uppfinnarna,

som otvivelaktigt sätta stort värde på att komma i direkt beröring

med de personer, som i sista hand äro de avgörande i frågan om det ekonomiska

biståndet. Att denna direkta kontakt också för nämndens ledamöter

varit av stort värde är naturligt. De ha därigenom fått tillfälle att intränga

djupare i frågorna än vad som kan ske vid blotta föredragningen av ärendena,

och det har därigenom varit möjligt att anordna effektivaste hjälp utan

överdrivna kostnader. Av utredningsmännen har också omvittnats, att de resultat

som hittills erhållits av uppfinnarnämndens verksamhet nåtts med relativt

små ekonomiska uppoffringar. Anledningen härtill är till stor del att

söka i den individuella behandlingen av ärendena och i det därav följande

intima samarbetet mellan nämndens ledamöter, dess tekniska krafter och

uppfinnarna. Den viktiga tillgång som detta samarbete utgör bör enligt nämndens

mening icke äventyras genom så låga ersättningar, att ledamöterna känna

sig mer eller mindre utomstående och betrakta uppdraget som mera formellt

och fullgjort genom blotta närvaron vid sammanträdena.

Den besparing, som utredningsmännens förslag innebär, är så obetydlig,

att den med all säkerhet många gånger om uppväges genom den mera grundliga

och sakkunniga bedömning, som ärendena kunna underkastas, om den

intima samverkan får bestå. Härtill kommer, att om det arbete, som av nämndens

ledamöter utförts, skall överföras till kontorets tjänstemän säkerligen

eu icke obetydlig ökning av lönekontot måste ske, då dessas arbete måste

anses högst kvalificerat.

Nämnden föreslår därför, att arvodena till statens representanter i svenska

uppfinnarkontoret bibehållas vid de belopp, som nu utgå i statens uppfinnarnämnd,

och att anslaget till administrationskostnader höjes med motsvarande

belopp.

Beträffande det föreslagna anslaget till administrationskostnader förklarar

sig nämnden anse det osannolikt, att personalen för det sammanslagna kontoret

skulle kunna reduceras i den utsträckning, som utgjorde förutsättningen

för de av utredningsmännen beräknade lönerna. Med hänsyn till nuvarande

läge på arbetsmarknaden ställde sig nämnden tvivlande till möjligheten att

till de föreslagna lönerna förvärva personal med de av utredningsmännen

angivna kvalifikationerna. Den föreslagna allmänna höjningen av de statsanställdas

löner fr. o. in. den 1 juli 1947 måste vidare medföra en motsvarande

höjning från samma tidpunkt av de för kontoret beräknade lönerna.

Ingcnjörsvetenskapsnkademien ifrågasätter i anledning av utredningsmännens

förslag, alt den av Kungl. Maj it utsedde revisorn jämväl skulle utöva

sakrevision, huruvida det icke vore lämpligare om Kungl. Maj:t hade tillfälle

alt vid sidan av den ekonomiska revisionen tillsätta eu sakrevision av betrodda

män, som utan att vara personligt engagerade i nämndens beslut bereddes

möjlighet att granska den sakliga motiveringen och därvid också övervaka

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 169.

att kontakt i erforderlig och lämplig mån vidmakthölles med landets tekniskt-vetenskapliga

forskning i stort.

Akademien ifrågasätter vidare, om icke det tilltänkta uppfinnarkontorets

personal och organisation efter en viss försökstid borde givas en säkrare ställning.

Såsom förslaget nu vore utformat, syntes verksamheten huvudsakligen

bliva beroende av riksdagsanslag för ett år i sänder. Detta kunde ej vara tillfredsställande,

och akademien ville därför föreslå, att avtal upprättades, som

för ett antal år garanterade ett minimibelopp från såväl staten som övriga tilltänkta

bidragsgivare.

Svenska teknologf öreningen har utan eget utlåtande överlämnat ett av särskilda

kommitterade avgivet yttrande.

Kommitterade anföra, att motiveringen till utredningsmännens förslag att

giva styrelsens skilda ledamöter olika befogenheter skulle kunna tagas till intäkt

för en sådan uppdelning av de olika styrelseledamöternas befogenheter att

vissa ärenden helt behandlades av de av staten utsedda ledamöterna. Det skulle

även kunna tänkas, att dessas åtgärder och beslut helt skulle kunna hemlighållas

för övriga styrelseledamöter. Ett sådant arrrangemang vore enligt kommitterades

uppfattning orimligt. Det vore nödvändigt, att alla styrelsens åtgärder

och beslut bleve kända av samtliga styrelseledamöter. Vad beträffade

den aktuella frågan om ledamöternas rätt att deltaga i beslut angående bidrag

till undersöknings- och försökskostnader ville kommitterade icke särskilt

uttala sig om den föreslagna anordningen, att enbart av staten utsedda

ledamöter skulle hava beslutanderätt. Diskrimineringen förefölle dock kommitterade

svagt motiverad. Med utgångspunkt härifrån ansåge kommitterade

även att den föreslagna olika ersättningen till ledamöterna — med undantag

för ordföranden — icke kunde anses rimlig.

Stgrelsen för svenska uppfinnareföreningen meddelar, att styrelsen, som

vore enig med utredningsmännen angående riktlinjerna för det föreslagna

kontorets verksamhet, endast ville klarlägga sin ståndpunkt till vissa detaljspörsmål.

Styrelsen framhåller sålunda, att en enhetlig arvodestaxa borde utarbetas

för det föreslagna kontorets hela verksamhet. Detta innebure givetvis

icke att all rådgivning m. m. skulle beläggas med avgifter. — Styrelsen säger

sig därjämte anse, att kontoret skulle ha rätt att när så ansåges lämpligt även

granska utländska patent. — Styrelsen förklarar sig vidare icke kunna biträda

utredningsmännens uttalande, att det överhuvud taget borde tillses att konkurrens

med patentombuden icke uppstode. Emedan kontoret komme att utföra

en hel del arbete av samma art som ombuden, kunde det ej undvikas att

ett visst konkurrensförhållande kunde uppstå. Så länge konkurrensen ej finge

illojal karaktär, behövde den icke vara av ondo. -— Styrelsen föreslår slutligen,

att tekniska läroverkens ingenjörsförbund, den till numerären största

ingenjörssammanslutningen i Sverige, inbjudes att såsom stiftare ingå i det

föreslagna uppfinnarkontoret.

Styrelsen för uppfinnarekontoret säger sig för sin del anse, att något principiellt

hinder icke förelåge för den tillämnade sammanslagningen, därest de

ifrågasatta sammanslutningarna vore villiga att biträda såsom stiftare och

åtaga sig av utredningsmännen ifrågasatta förbindelser. Styrelsen ansåge dock

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 169.

23

såväl avlönings- som omkostnadsstaterna i förslaget till budget för det nya

uppfinnarkontoret vara väl snävt tilltagna. En översyn av förslaget i dessa avseenden

syntes enligt styrelsens mening böra vidtagas.

Sveriges industriförbund vitsordar sin beredvillighet att medverka till bildandet

av det föreslagna kontoret. — 1 fråga om de föreslagna bidragen från

stiftarna till förvaltningskostnaderna förklarar sig emellertid förbundet icke

kunna såsom organisation utfästa något bidrag till kontorets verksamhet. Om

emellertid ekonomiskt stöd från enskilt håll ovillkorligen ansåges böra ifrågakomma,

vore förbundet berett att hos sådana företag, som kunde tänkas

intresserade för verksamheten, undersöka möjligheterna att erhålla lämpligt

avpassade bidrag. Det vore dock knappast motiverat att uttaga dylika bidrag

endast genom vissa av de stiftande organisationerna. Även de övriga borde

enligt förbundets mening skäligen svara för lämpliga bidragsbelopp.

Svenska arbetsgivareföreningen insfämmer i det av Sveriges industriförbund

avgivna yttrandet.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation förklarar sig villig att inträda

såsom stiftare av det föreslagna kontoret. Organisationen säger sig dock

för närvarande icke vara beredd att göra några ekonomiska åtaganden.

Landsorganisationen i Sverige anför, att organisationen funne det angeläget,

att kretsen av de i det föreslagna uppfinnarkontoret medverkande sammanslutningarna

vidgades till att omfatta även de av styrelsen för uppfinnareföreningen

ifrågasatta, nämligen svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges lantbruksförbund, svenska bryggareföreningen

och Sveriges redareförening. Landsorganisationen ifrågasatte dessutom

om icke jämväl kooperativa förbundet borde inbjudas alt ingå såsom stiftare.

— Beträffande förslaget att endast de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna

skulle givas befogenhet att hesluta om utbetalande av bidrag till uppfinnare

förklarar sig landsorganisationen anse det önskvärt, att åtminstone

några av de i styrelsen representerade sammanslutningarna gåves medinflytande

i kontorets understödjande verksamhet. — Slutligen anför landsorganisationen,

att det enligt organisationens mening vore mindre praktiskt att

begära anslag av riksdagen i varje sådant fall, då behov att exploatera en allmännyttig

uppfinning uppkomme. EU anslag å 300 000 kronor borde därför

ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att på framställning av kontoret användas

för exploateringsändamål.

Vid sammanträde denna dag ha representanter för följande organisationer

och sammanslutningar beslutat alt bilda svenska uppfinnarkontoret, nämligen

svenska uppfinnareföreningen, ingenjörsvetenskapsakademien, svenska

teknologföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund, svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige, svenska industritjänstemannaförbundet

ocli tekniska läroverkens ingenjörsförbund. Det nya kontoret skulle bedriva

sin verksamhet eller i huvudsak de riktlinjer, som utredningsmännen angivit.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.is proposition nr 169.

Departementschefen.

Då statens uppfinnarnämnd år 1940 inrättades var syftet att främja uppfinnarverksamhet,

som kunde vara av särskild betydelse för folkförsörjningen

eller försvarsberedskapen. Nämnden var sålunda avsedd för uppgifter,

som betingades av krisförhållandena. Fråga har därför uppstått, om

nämnden numera borde fortsätta sin verksamhet, eventuellt efter lämplig

omorganisation, eller avvecklas. Erfarenheterna av nämndens hittillsvarande

verksamhet ha varit mycket goda. Utredningsmännen ha också förordat,

att staten även i fortsättningen bör, om än i andra former än hittills, ekonomiskt

stödja uppfinnarverksamheten.

Jag är ense med utredningsmännen om att åtgärder i syfte att tillvarataga

de tillgångar vi äga i form av uppfinnarförmåga och tekniskt kunnande

böra vidtagas från statens sida icke blott under krisförhållanden utan även

under normala tider. Jag förordar därför, att staten lämnar sin medverkan

till stöd åt uppfinnare jämväl i fredstid.

Enligt utredningsmännens förslag skulle den verksamhet, som nu bedrives

av statens uppfinnarnämnd och uppfinnarekontoret, övertagas av ett nytt

organ, benämnt svenska uppfinnarkontoret. Detta nya kontor skulle vara ett

icke-statligt organ, bildat av enskilda stiftare, men det skulle erhålla avsevärda

statsbidrag till sin drift. Organets uppgift skulle vara att främja allmännyttig

uppfinnarverksamhet. I styrelsen för kontoret skulle Kungl. Maj:t

äga utse ordförande och ytterligare två ledamöter, svenska uppfinnareföreningen

jämväl två ledamöter samt envar av övriga stiftare en styrelseledamot.

Mot denna organisationsform har statskontoret invänt att, då verksamheten

enligt förslaget skulle finansieras väsentligen av staten, det nya kontoret

borde organiseras såsom en rent statlig inrättning. Även om åtskilligt

talar för denna uppfattning bör dock enligt min mening avgörande vikt fästas

vid det förhållandet, att den av utredningsmännen föreslagna organisationsformen

får anses bättre ägnad att främja samarbetet mellan staten och

det enskilda näringslivets organisationer. Såsom utredningen framhållit torde

det vara naturligt, att å ena sidan staten utövar ledning av och kontroll över

en dylik verksamhet, men att å andra sidan de organisationer, som särskilt

kunna anses företräda uppfinnarna och det enskilda näringslivet, dela ansvaret

för verksamheten. Jag ansluter mig därför till utredningsmännens förslag

i denna del. Vad utredningsmännen anfört rörande det nya kontorets

uppgift samt om styrelsens sammansättning föranleder ingen erinran från

min sida.

Enligt utredningsmännens förslag skulle i det nya kontorets stat upptagas

å utgiftssidan avlöningskostnader med 120 000 kronor och omkostnader med

25 000 kronor samt å inkomstsidan konsultationsavgifter med 65 000 kronor,

bidrag från organisationer och enskilda med 20 000 kronor samt statsbidrag

med 60 000 kronor. Av avlöningskostnaderna har ett belopp å 3 000 kronor

avsetts till årsarvoden åt de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

25

I fråga om årsarvodena har statens uppfinnamämnd förordat, att arvodena

bibehållas vid de belopp, som för närvarande utgå till statens representanter

i uppfinnarnämnden, nämligen sammanlagt 9 000 kronor. Såsom motivering

härför har uppfinnarnämnden i huvudsak anfört, att nämndens ledamöter

i stor utsträckning själva deltagit i arbetet, och att detta varit till stort gagn

för verksamheten. Även med beaktande av de fördelar, som sålunda vunnits

genom styrelseledamöternas insatser, måste det dock enligt min mening anses

riktigt, att huvuddelen av den direkta kontakten med uppfinnarna liksom

av det nya kontorets arbete i övrigt kommer att åvila tjänstemännen. Styrelsens

uppgift bör vara att i allmänna drag följa kontorets verksamhet och

lämna nödiga direktiv i frågor av mera principiell natur. Med hänsyn till vad

sålunda anförts finner jag mig böra biträda utredningsmännens förslag rörande

styrelsearvodenas storlek.

I flera yttranden ha uttryckts farhågor för att svårigheter skulle uppstå

att till kontoret knyta kvalificerad personal, om avlöningsförmånerna avvägdes

på sätt utredningsmännen föreslagit. Med anledning härav må understrykas,

att utredningsmännens beräkning av ersättningsbeloppen har

skett uteslutande i syfte att erhålla en grundval för beräkningen av statens

bidrag till verksamheten. Styrelsen skall sålunda äga frihet att inom ramen

för tillgängliga medel bestämma antalet tjänstemän vid kontoret samt deras

avlöning. Någon anledning att med hänsyn till befarade rekryteringssvårigheter

nu höja statsbidraget finnes enligt min mening icke. Skulle farhågorna

besannas, får det ankomma i första hand på styrelsen att överväga, på vilket

sätt och varifrån ytterligare medel kunna anskaffas.

Vad beträffar inkomstposten konsultationsavgifter må nämnas, att storleken

av denna inkomst givetvis blir beroende av den omfattning, i vilken

kontorets tjänster komma att påkallas av allmänheten. Den verkställda beräkningen

torde vara försiktig. Det till 20 000 kronor beräknade bidraget från

organisationer och enskilda kommer enligt vad jag under hand inhämtat att

ställas till förfogande för nästa budgetår. Jag betraktar det såsom en förutsättning

för verksamhetens bedrivande i nu föreslagen form, att även framdeles

bidrag i minst samma utsträckning ställas till kontorets förfogande.

Det torde få utgöra en av den blivande styrelsens första uppgifter att skaffa

garantier för att bidrag i nämnd omfattning kunna erhållas även för kommande

verksamhetsår. Möjligen kan det vid någon senare tidpunkt övervägas

att, såsom ingenjörs vetenskapsakademien föreslagit, avtalsmässigt reglera

förhållandet mellan staten och kontorets stiftare.

Då jag icke funnit anledning till erinran mot utredningsmännens beräkning

av vare sig kontorets utgifter eller inkomstposterna konsultationsavgifter

samt bidrag från organisationer och enskilda, tillstyrker jag att för nästa

budgetår ett obetecknat anslag å (SO (>()() kronor anvisas till det nya kontorets

administrationskostnader.

Utredningsmännen ha ytterligare föreslagit, alt det nya uppfinnarkontoret

skall övertaga det nuvarande kontorets befattning med fördelning av de

statsmedel, som ställts till kontorets förfogande för bestridande i vissa fall

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. ,\’r 169. 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

av patentansökningsavgifter. Härför har avsetts ett oförändrat årligt belopp

av 10 000 kronor. Vidare ha utredningsmännen förordat, att understöd genom

uppfinnarkontorets förmedling skall —- på sätt hittills skett genom uppfinnarnämnden

— kunna lämnas åt uppfinnare för att användas till åtgärder

för utveckling av allmännyttiga uppfinningar. Medelsåtgången för detta ändamål

under nästa budgetår har uppskattats till 90 000 kronor, vilket innebär

en minskning med 60 000 kronor i förhållande till medelsanvisningen för

innevarande budgetår. Det föreslagna beloppet motsvarar enligt utredningsmännens

beräkningar det aktuella behovet. Hela det för den understödjande

verksamheten erforderliga beloppet har sålunda av utredningsmännen beräknats

till (10 000 + 90 000=) 100 000 kronor.

Den av de existerande organen hittills bedrivna understödsverksamheten

har utgjort en mycket betydelsefull del av organens uppgifter. Jag finner det

uppenbart, att möjligheter böra finnas till en understödsverksamhet av detta

slag även i fortsättningen. Då jag icke har något att erinra mot storleken av

det av utredningsmännen för ändamålet föreslagna beloppet, 100 000 kronor,

förordar jag, att ett anslag å nämnda belopp anvisas för kontorets understödjande

verksamhet under nästa budgetår.

I avbidan på närmare erfarenheter av det nya kontorets verksamhet finner

jag icke skäl nu föreslå, att medel anvisas för exploatering av uppfinningar.

Enligt vad jag under hand inhämtat från uppfinnarnämnden finnes för

närvarande å det för innevarande budgetår anvisade anslaget till undersöknings-

och försökskostnader en reservation av i runt tal 719 000 kronor. Av

detta belopp äro dock i runt tal 242 000 kronor disponerade men icke utbetalade.

Per den 30 juni 1947 beräknas motsvarande belopp bliva omkring

645 000 kronor respektive 215 000 kronor. Utredningsmännen ha förutsatt,

att från nämnda anslag jämväl efter den 30 juni 1947 skola utbetalas medel,

som nämnden redan disponerat, men där förutsättning för utbetalning dessförinnan

ej ansetts föreligga. Det torde emellertid vara lämpligare att överföra

vad som sagda dag är disponerat av ifrågavarande anslag men icke utbetalat

till det för nästa budgetår anvisade anslaget till kontorets understödjande

verksamhet. Vad därefter återstår av förstnämnda anslag torde

tillföras budgetutjämningsfonden.

Det torde vidare få ankomma på det nya uppfinnarkontoret att övertaga

de ärenden, i vilka behandlingen vid uppfinnarnämndens upphörande ej är

avslutad. Likaså torde kontoret böra få till uppgift att i förekommande fall

bevaka statens intressen beträffande fullgörande av återbetalningsskyldighet

i fråga om de understöd, som vid tiden för uppfinnarnämndens upphörande

ännu ej reglerats. Härigenom kunna medel inflyta till det nya kontoret.

Dessa medel torde av kontoret tillgodoföras anslaget till understödjande verksamhet.

Uppfinnarnämndens inventarier torde få övertagas av det nya kontoret.

Eftersom ekonomiskt bistånd till uppfinnare — det må gälla i och för

sökande av patent eller för undersöknings- och försöksarbeten — kommer

att lämnas enbart av statsmedel, föreslå utredningsmännen, att det skall till
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

27

komma de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna att i varje särskilt

fall bevilja understöd ävensom besluta om de närmare villkoren härför. I

ett par yttranden ha invändningar framställts mot detta förslag. De av utredningsmännen

anförda skälen för en sådan ordning finner jag emellertid

bärande, varför jag ansluter mig till utredningsmännens förslag härutinnan.

Jag har icke något att erinra mot det av statskontoret och uppfinnarnämnden

framställda förslaget att de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i kontorets

styrelse skulle vid beviljande av understöd formellt bilda eu särskilda nämnd.

Vissa i yttrandena framställda önskemål i detaljfrågor torde få övervägas

av Kungl. Maj:t, då det nya kontorets stadgar underställas för fastställelse.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1947/48 under tionde huvudtiteln anvisa

dels till Svenska uppfinnarkontoret: Administrationskost
-

nader ett anslag av .................... kronor 60 000,

dels ock till Svenska uppfinnarkontoret: Understödjande

verksamhet ett reservationsanslag av...... kronor 100 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Lindenbaum.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:208 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1947/48 till svenska upp finnarkontor et. a1 i texten
  2. SU 1947:91 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1947/48 till svenska uppfinnarkonloret. s. 1 i texten