Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med ytterligare bestämmelser angående taxering för inkomst under vissa dr av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg, m. m

1947-01-17 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:17, Med förslag till förordning med ytterligare bestämmelser angående taxering för inkomst under vissa dr av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

1

Nr 17.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med ytterligare bestämmelser angående taxering

för inkomst under vissa dr av ersättning på grund av

försäkring för förlust av fartyg, m. m.; given Stockholms

slott den 17 januari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning med ytterligare bestämmelser angående

taxering för inkomst under vissa år av ersättning på grund av försäkring

för förlust av fartyg, in. m.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 17 19.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

Förslag

till

förordning med ytterligare bestämmelser angående taxering för

inkomst under vissa år av ersättning på grund av försäkring för

förlust av fartyg, m. m.

Härigenom förordnas

dels att den i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningarna den

30 maj 1941, nr 360,1 den 19 juni 1942, nr 410, den 17 juni 1943, nr 400,

och den 26 maj 1944, nr 276, stadgade rätten att på flera beskattningsår

fördela ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg må, såvitt

angår fartyg som förlorats under beskattningsår för vilket taxering ägt rum

något av åren 1940—1945, avse en fördelning på beskattningsåren från och

med det, då ersättningen inflöt, till och med det, för vilket taxering skall äga

rum år 1950, eller ersättningens upptagande såsom intäkt under ett eller

flera år inom nyssnämnda period,

dels ock att vad sålunda stadgats beträffande ersättning på grund av försäkring

skall vid taxering enligt såväl kommunalskattelagen som förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning

å köpeskilling för fartyg, som avyttrats under något av de beskattningsår

för vilka taxering ägt rum åren 1941—1945, dock ej där avyttringen skett

till någon med vilken säljaren var i intressegemenskap och det kan antagas,

att avyttringen ägt rum i syfte att ernå särskild förmån i beskattningsavseende

antingen för säljaren eller för köparen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Jfr 1944: 278.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 17 januari

1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om förlängt uppskov

med beskattning av försäkringsersättning för förlorat tonnage respektive

köpeskilling för avyttrat tonnage samt anför därvid följande.

I 28 § 2 mom. kommunalskattelagen stadgas, att ersättning på grund av

försäkring av egendom skall anses såsom intäkt av rörelse, om och i den

mån köpeskilling för egendomen, därest denna försålts, skolat hänföras till

sådan intäkt. Avser ersättningen försäkring för förlust av fartyg, står det

den skattskyldige fritt att upptaga densamma — i den mån den överstiger

värdet av det förlorade fartyget sådant detta värde befanns efter vederbörliga

avskrivningar — såsom intäkt under det beskattningsår, då den influtit, eller

något av de två följande åren, eller fördelad på dessa tre år; dock att ersättningen,

i den mån den använts för anskaffande av annat eller andra fartyg,

icke må upptagas såsom intäkt för senare beskattningsår än det varunder den

sålunda använts.

Genom förordningen den 30 maj 1941 (nr 360) med särskilda bestämmelser

beträffande taxering för inkomst under vissa år av ersättning på grund av

försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg

har föreskrivits, att den i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen stadgade rätten

att på flera beskattningsår fördela ersättning på grund av försäkring för förlust

av fartyg finge, såvitt avsåge fartyg som förlorats under beskattningsår

för vilket taxering ägt rum åren 1940—1942, avse en fördelning på fem år i

stället för i nyssnämnda moment angivna tre år eller ersättningens upptagande

såsom intäkt under ett eller flera år inom femårsperioden. Vidare har

genom förordningen föreskrivits, att vad sålunda stadgats beträffande ersättning

på grund av försäkring skulle äga motsvarande tillämpning å köpeskilling

för fartyg, som avyttrats under något av de beskattningsår för vilka

taxering ägt rum år 1941 eller år 1942, dock ej där avyttringen skett till

någon med vilken säljaren varit i intressegemenskap och det kunde antagas,

att avyttringen ägt rum i syfte att ernå särskild förmån i beskattningsavseende

antingen för säljaren eller för köparen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Motsvarande bestämmelser ha genom förordningar den 19 juni 1942, nr

410, den 17 juni 1943, nr 400, den 26 maj 1944, nr 276, och den 8 juni 1945,

nr 295, meddelats beträffande taxeringarna åren 1943—1946.

Vidare har genom förordningen den 9 juni 1944, nr 278, förordnats dels

att den förut omnämnda rätten att på flera beskattningsår fördela ersättning

på grund av försäkring för förlust av fartyg finge — såvitt avsåge fartyg

som förlorats under beskattningsår för vilket taxering ägt rum något av åren

1940, 1941 och 1942 — avse en fördelning på beskattningsåren från och

med det, då ersättningen inflöt, till och med det, för vilket taxering skulle

äga rum år 1947, eller ersättningens upptagande såsom intäkt under ett

eller flera år inom nyssnämnda period, dels ock att vad sålunda stadgats beträffande

ersättning på grund av försäkring skulle äga motsvarande tillämpning

å köpeskilling för fartyg, som avyttrats under något av de beskattningsår

för vilka taxering ägt rum åren 1941 och 1942, dock ej där avyttringen

skett till någon, med vilken säljaren var i intressegemenskap och det kunde

antagas, att avyttringen ägt rum i syfte att ernå särskild förmån i beskattningsavseende

antingen för säljaren eller för köparen.

I enlighet härmed må ersättning eller köpeskilling varom nu är fråga fördelas

på följande sätt.

Författning

Ersättning på grund av

försäkring för förlust av

fartyg som förlorats

Köpeskilling för

fartyg som

försålts

Ersättningen resp. köpe- skillingen må fördelas

på beskattningsår, för

vilket taxering verk- ställes något av nedan

angivna år:

under beskattningsår, för vilket taxering

verkställes något av följande år:

SFS 1941:360 ......

1940

_

1940—1944

» 1944:278 ......

—1947

> 1941:360 ......

1941

1941

1941—1945

» 1944:278 ......

-1947

» 1941:360 ......

1942

1942

1942-1946

» 1944:278 ......

-1947

» 1912:410 ......

1943

1943

1943 — 1947

» 1943:400 ......

1944

1944

1944 — 1948

» 1944:276 ......

1945

1945

1945 — 1949

» 1945:295 ......

1946

1946

1946 — 1950

I en den 14 september 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har

Sveriges redareförening hemställt om förlängning av de tidsperioder, under

vilka fördelning enligt vad förut sagts må ske av försäkringsvinster å förlista

eller försäljningsvinster å avyttrade fartyg. Redareföreningen har därvid erinrat

om att enligt 19 § 2 inom. förordningen den 21 juni 1946 om krigskonjunkturskatt

för år 1946 rederiföretag kunde erhålla uppskov med taxeringen

för sagda år till den 30 juni 1950. Motivet för detta uppskov hade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

5

bl. a. varit, att särskilt de mindre rederierna på grund av rådande höga priser

å nytt tonnage ej kunnat anskaffa ersättningstonnage. Härtill komme,

att varven i regel vore sysselsatta med nybeställningar å fartyg ända fram

till år 1950.

Redareföreningen har vidare anfört att, därest icke förlängt uppskov beviljades

med beskattningen av försäkringsersättning för förlorat eller av köpeskilling

för avyttrat tonnage enligt 1941 och därpå följande års förordningar,

komme de rederier, som i början av kriget förlorat eller sålt tonnage,

i ett sämre läge än de, som förlorat eller sålt tonnage under de senaste

åren, alldenstund det ännu icke vore möjligt att anskaffa ersättningstonnage

till rimliga priser. Vid detta förhållande funne föreningen rättvisa

och billighet bjuda, att förlängt uppskov medgåves med beskattningen av

förenämnda ersättningar och köpeskillingar intill den tidpunkt, då återanskaffning

kunde ske till skäliga priser. I fråga om tiden för sagda uppskov

ansåge föreningen av samma skäl, som angivits för uppskovet med avräkningsförfarandet

beträffande krigskonjunkturskatten, tiden böra bestämmas

till och med utgången av år 1950. Skulle en ändring av nu antydd natur icke

genomföras, riskerade de rederier, som enligt hittills gällande bestämmelser

inom den närmaste tiden skulle beskattas för ifrågavarande ersättningar

eller köpeskillingar, att få avstå en så betydande del av beloppen i fråga,

att det måhända icke bleve möjligt för dem att efter krigets slut beställa

eller inköpa nytt ersättningstonnage. I detta sammanhang ville föreningen

framhålla, att föreningen förutsatte, att bestämmelser av nu förevarande natur

jämväl komme att utfärdas beträffande beskattningen av ersättning på

grund av försäkring för förlorat eller i fråga om köpeskilling för försålt

fartyg för de fall, då förlusten eller avyttringen ägt rum under beskattningsår,

för vilka taxering skulle verkställas efter år 1946 och senast år 1951.

Över nämnda framställning ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av kammarrätten,

kommerskollegium, överstätliällarämbetet (med bifogande av ett

utav taxeringsintendenten i Stockholm avgivet yttrande i ärendet) samt av

länsstyrelserna i Malmöhus och Göttborgs och Bohus län.

Kammarrätten har i sitt utlåtande anfört, att kammarrätten funne sig

med hänsyn särskilt till vad som inom riksdagen i samband med beslutet om

krigskonjunkturskatt för år 1946 förekommit rörande rederinäringens beskattning

böra tillstyrka redareföreningens framställning, dock att — om

ock i den mån redareföreningen avsett åstadkommande av ändrade bestämmelser

beträffande taxering för inkomst av ersättning på grund av försäkring

för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg, då förlusten

eller avyttringen ägt rum under beskattningsår, för vilket taxering

skulle verkställas år 1948 eller senare — denna fråga syntes vara för tidigt,

väckt.

Kommerskollegium har uttalat att då bestämmelser av föreslagen innebörd

skulle vara ägnade att befrämja återuppbyggandet av det svenska tramptonnaget,

vilket — såsom kollegium vid flera tillfällen framhållit i sam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

band med frågor rörande rederinäringens beskattning —■ måste anses vara

av stor betydelse för vårt näringsliv, kollegium tillstyrkte den föreliggande

framställningen.

Taxering sintendenten i Stockholm har i sitt yttrande anfört följande.

De extraordinära förhållanden, som motiverade bestämmelser, att beskattningen

av försäkringsvinster å förlista eller försäljningsvinster å avyttrade

fartyg finge uppskjutas längre tid än 3 år, nämligen svårigheten att anskaffa

nytt tonnage till rimliga priser, torde alltjämt vara för handen. Huruvida

dessa förhållanden skola bliva rådande fram till år 1950 synes vanskligt

att nu avgöra, även om så förefaller troligt. Emellertid synes mig i princip

intet vara att invända emot att sådana vinster som skolat tagas till

beskattning senast åren 1947, 1948 eller 1949 få uppskjutas till senast 1950

års taxering.

Det må erinras om att den temporära utvidgningen av bestämmelserna i

28 § 2 mom. kommunalskattelagen att avse vinst även å försålda fartyg motiverades

av de extraordinära förhållandena, därvid försäljningar ofta framtvingats

av ett faktiskt tvångsläge. Sådana tvångsförsäljningar torde nu icke

längre förekomma. Enligt min mening synes därför bestämmelser med innebörd

att vinst å under beskattningsåret 1946 eller senare försålt fartyg i

beskattningshänseende skall få fördelas å flera år icke vara motiverade.

Vad angår vinst å förlista fartyg synes mig en successiv återgång till

kommunalskattelagens bestämmelser vara befogad, såvida icke den kommande

utvecklingen ger vid handen, att svårigheterna i anskaffande av ersättningstonnage

bliva bestående under längre tid än som nu kan förutses.

Fog synes mig sålunda finnas för införande av sådana bestämmelser beträffande

såväl vinst å försålda fartyg som försäkringsvinst d förlista fartyg,

att sådan vinst, som enligt tidigare bestämmelser skolat tagas till beskattning

senast åren 1947, 1948 eller 1949 må beskattas senast år 1950 och

beträffande försäkringsvinst å förlista fartyg därjämte att sådan vinst, som

uppkommit under beskattningsåret 1946 må fördelas på högst fyra år. Därest

den framtida utvecklingen så påfordrar, kunna dessa bestämmelser sedermera

uppmjukas.

Som stöd för den här intagna restriktiva ståndpunkten må erinras om de

avsevärda risker för det allmänna, som ligga i en alltför lång skattekredit

för verkligt uppkomna vinster. Därest rederiföretag, varom fråga är, kommer

på obestånd, finnes ingen möjlighet att utkräva skatt å den tidigare

uppkomna vinsten. Det kunde därför möjligen övervägas, huruvida det icke

vore lämpligt att verkställa taxering av de ifrågavarande vinsterna samt debitering

på grundval därav, men medgiva anstånd med betalningen av motsvarande

villkorligt påförda skattebelopp. Härigenom vunnes åtminstone

möjlighet för det allmänna att bevaka sin rätt i eventuell konkurs eller likvidation.

överståthållarämbetet har såsom eget utlåtande åberopat det av taxeringsintendenten

avgivna yttrandet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har tillstyrkt redareföreningens förslag om

förlängt uppskov med beskattning av försäkringsersättning för förlorat eller

av köpeskilling för avyttrat tonnage till senast taxeringsåret 1951. I en eventuell

förordning i ämnet borde enligt länsstyrelsens mening inrymmas en

bestämmelse att redovisning av obeskattade medel skulle ske å särskilt formulär,

som skulle biläggas varje års deklaration till och med det år, då er
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

7

sättningen upptoges till beskattning, på liknande sätt som nu skedde beträffande

avsättning till investeringsfonder. Om möjligt borde bestämmelsen utformas

så, att redovisningen komme att omfatta jämväl uppskov med beskattningen

enligt tidigare givna förordningar.

Vidare har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört.

De nu ifrågavarande uppskovsbestämmelserna ha inom länet varit av värde

för vissa rederiaktiebolag, vilka haft ett enda eller endast ett fåtal fartyg

i allmänhet gående i trampfart eller kontraktsfart. Uppskovsrätten har även

kommit att utnyttjas av vissa större linjerederier, vilka trots fartygsförlusterna

ha kvar en betydande flotta. Dessutom ha bestämmelserna vunnit tilllämpning

beträffande en del av partrederier och enskilda ägda mindre fraktfartyg

och fiskebåtar.

Enligt härstädes förda anteckningar har uppskov för dessa olika grupper

av skattskyldiga hittills ifrågakommit för en sammanlagd inkomst om i runt

tal 36 miljoner kronor. Hur beloppen fördela sig på de särskilda grupperna

av redare framgår av följande sammanställning. (Beloppen i 1 000 kr.)

Antal

skatt-

Ursprung- ligen upp-

Av uppskjutet belopp återstår

att taxera senast

skyldiga

rörelser

skjutet

belopp

1947

1948

1949

1950

Summa

1947—1950

Linjefart......................

4

28 859

3 896

9 038

_

_

12 934

Tramp och kontraktfart ......

10

6 596

2 273

2 956

—

—

5 229

Fraktfart och fiske............

68

597

11

138

90

152

391

Summa

82

36 052

6180

12 132

t)0

152

18554

Vidkommande den föreliggande framställningen vill länsstyrelsen framhålla,

att syftet med 28 § 2 mom. kommunalskattelagen torde icke i och för

sig varit att bereda rederierna en ekonomisk förmån genom skatteuppskov.

Man har väl närmast velat undanröja den för vissa företag särskilt kännbara

olägenhet, som följer av att en formell försäkringsvinst genom förlisning av

ett fartyg kan framträda under ett år, då vinsten icke kan utnyttjas för nedskrivning

av annat fartyg, medan å andra sidan vinsten under det år, när

ersättningsanskaffning äger rum, i regel icke är så stor att den räcker till

någon större nedskrivning av ersättningstonnaget.

Att genom provisoriska anordningar under kriget treårsfördelningen kommit

att utsträckas till en fördelning på fem år och att samtidigt uppskovsrätten

utvidgats att även omfatta vinster vid försäljning av fartyg har motiverats

med de rådande förhållandena och att en försäljning stundom torde

vara motiverad av ett faktiskt tvångsläge. Något subventionssyfte torde icke

ha legat till grund för de sålunda vidgade uppskovsmöjligheterna.

Sedan länsstyrelsen härefter understrukit dels behovet av kontroll över

uppskoven med taxering av ersättning eller köpeskilling varom nu är fråga

och dels att skattens förskjutning icke borde få innebära en skatteförmån

för den skattskyldige, har länsstyrelsen vidare anfört, att länsstyrelsen ville

föreslå att insättning på icke räntebärande konto i riksbanken av det till

taxering uppskjutna beloppet skulle utgöra villkor för uppskov. Därest denna

tanke icke skulle kunna genomföras, ville länsstyrelsen dock ifrågasätta, att

eu ändring genomfördes i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen av innebörd

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Departements
chefen.

att uppskovsrätten gjordes beroende av beskattningsnämnds prövning eller

alternativt att uppskovsrätt i framtiden endast finge tillgodonjutas av skattskyldig,

som icke under något av de beskattningsår, då uppskov tillgodonjutits,

kunnat använda den i nämnda lagrum omnämnda ersättningen till nedskrivning

av annan tillgång i rörelsen. Vad anginge frågan hur lång tid det

förlängda uppskovet borde gälla vore länsstyrelsen av den meningen, att detta

spörsmål icke utan vidare behövde sammanställas med avräkningen av krigskonjunkturbeskattningen.

Tiden för ianspråktagandet av de äldsta fondavsättningarna

enligt 1944 års lagstiftning om investeringsfonder för fartyg utlöpte

under det beskattningsår, för vilket taxering skulle ske år 1950. Vidare

utgjorde taxeringsåret 1950 det sista år, under vilket uppskov enligt femårsreglerna

kunde komma i fråga — på grund av förordningen den 8 juni 1945,

nr 295. Det syntes därför lämpligast, att tidsfristen för samtliga »femårsfördelningar»

enhetligt utsträcktes så, att slutavräkning skulle vara verkställd

senast år 1950. Under förutsättning att uppskovsvillkoren skärptes på sätt

länsstyrelsen föreslagit hade länsstyrelsen icke något att erinra mot en bestämmelse

i sådan riktning.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har under krigsåren möjlighet

förelegat för rederier att i viss omfattning erhålla uppskov med beskattning

av försäkringsersättning för förlorat eller köpeskilling för avyttrat t artyg.

Sålunda har rederi, som drabbats av fartygsförlust under något av de

beskattningsår för vilka taxering verkställts under åren 1940—1943, varit

berättigat att fördela uppburen försäkringsersättning under en tidsperiod,

som sträckt sig från och med det beskattningsår då ersättningen inflöt till

och med det beskattningsår för vilket taxering verkställes år 1947. Därest

förlusten inträffat under beskattningsår, för vilket taxering verkställts något

av åren 1944—1946, äger rederiet fördela influtna försäkringsbelopp på de

beskattningsår, för vilka taxering verkställes under femårsperioderna 1944

—1948, 1945—1949 respektive 1946—1950.

I fråga om köpeskilling för avyttrat fartyg gälla samma bestämmelser som

beträffande försäkringsersättning för förlorat fartyg med den avvikelsen, att

rätt till uppskov icke medgivits med avseende å köpeskilling för fartyg som

försålts under det beskattningsår, för vilket taxering verkställts år 1940.

I nu föreliggande framställning har Sveriges redareförening hemställt att

möjlighet måtte beredas rederierna att erhålla ytterligare uppskov med beskattning

av försäkringsersättning för förlorat respektive köpeskilling för

avyttrat fartyg. Såsom motivering härför har i huvudsak anförts att det ännu

icke vore möjligt att anskaffa ersättningstonnage till rimliga priser; och på

grund härav skulle — därest ytterligare uppskov i förevarande hänseende

icke medgåves — de rederier, vilka i början av kriget förlorat eller sålt tonnage,

komma i sämre ställning än sådana rederier som förlorat eller avyttrat

fartyg under senare år.

Under remissbehandlingen av redareföreningens framställning ha samtliga

hörda myndigheter tillstyrkt att lagstiftningen på förevarande område

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds proposition nr 17.

erhölle förlängd giltighet. Beträffande den omfattning i vilken sådan förlängning

borde ifrågakomma och de villkor, som därvid borde uppställas,

ha remissinstanserna emellertid, såsom iramgår av det förut anförda, varit

av olika uppfattning.

Även enligt min mening synes det skäligt — främst med hänsyn till de

alltjämt föreliggande svårigheterna att anskaffa ersättningstonnage — att

rederierna beredas ytterligare möjligheter till uppskov med beskattningen

av ifrågavarande intäkter.

Vid prövningen av frågan om längden av det ytterligare uppskov, som sålunda

bör medges, torde hänsyn i första hand böra tagas till i vad mån de

nu rådande svårigheterna att anskaffa ersättningstonnage kunna antagas

bliva övervunna under de närmaste åren. Emellertid bör även beaktas angelägenheten

av alt uppskovet begränsas i görligaste mån och att den ifrågavarande

krislagstiftningen sålunda avvecklas snarast möjligt. Med utgångspunkt

från det nyss sagda synes det lämpligt att den period, inom vilken

beskattning skall ske, för samtliga de av 1941—1944 års författningar reglerade

fallen förlänges till och med det beskattningsår, för vilket taxering

verkställes år 1950. En dylik författningsändring skulle i fråga om de år

1942 eller tidigare år uppburna beloppen innebära en förlängning med tre

år samt i fråga om de under åren 1943 och 1944 uppburna beloppen en förlängning

med två respektive ett år. Författningsändringen skulle vidare medföra,

att sluttiden för nyssnämnda fall bleve densamma som i fråga om de

försäkringsbelopp och köpeskillingar, som uppburits under år 1945 och som

enligt samma års författning skola upptagas som intäkt senast det beskattningsår,

för vilket taxering verkställes år 1950.

Vad härefter angår frågan om utvidgning av stadgandet i 28 § 2 mom.

kommunalskattelagen med avseende a sadana fall, da försäkrings- eller försäljningsvinst

uppkommit under beskattningsår för vilket taxering äger rum

år 1947 eller senare, må framhållas att, där vinsten föranletts av försäljning

av fartyg år 1946 eller senare, något sådant tvångsläge som tidigare ansetts

motivera en förlängning av tiden för vinstens upptagande till beskattning

icke längre är för handen. Ej heller synes det numera — sedan de direkta

krigshandlingarna upphört — erforderligt att meddela ytterligare undantagsbestämmelser

rörande beskattning av vinst på grund av försäkring för förlust

av fartyg. För övrigt må erinras om att enligt övergångsbestämmelserna

till 1945 års uppbördsförordning försäkrings- och försäljningsvinster, som

uppkommit under år 1946 (motsvarande räkenskapsår), endast under vissa

förutsättningar komma att tagas till beskattning.

1 vissa remissyttranden har hemställts, att särskilda föreskrifter skulle

meddelas i syfte dels att vinna kontroll över den uppskjutna beskattningen

av ifrågavarande vinster dels ock att förhindra att den skattskyldige beredde

sig en förmån i beskattningshänseende genom uppskovsförfarandet. Då emellertid

dylika föreskrifter hittills icke ansetts erforderliga och några missförhållanden

på grund av detta uppskovsförfarande icke kommit till synes, torde

anledning saknas all i frågans nuvarande läge meddela föreskrifter av

angivet slag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

I enlighet med det nu anförda liar inom finansdepartementet upprättats

förslag till förordning med ytterligare bestämmelser angående taxering för

inkomst under vissa dr av ersättning på grund av försäkring för förlust av

fartyg, m. m.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att nämnda förslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:26 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsbidrag för undersökning rörande visst torrläggningsföretag, m. m. a1 i texten
  2. BevU 1947:1 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med ytterligare bestämmelser angående taxering Iför inkomst under vissa år av er s. 1 i texten