Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering in. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m

1947-03-11 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:174, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering in. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 174.

1

N r 174.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942

(nr 429) om hyresreglering in. m., så ock om fortsatt

giltighet av samma lag, m. m.; given Stockholms slott

den 11 mars 1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt in. in.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 7.917. 1 samt. Nr 174.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl Maj:ts proposition nr 174.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas dels att 20 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives dels ock att

samma lag, vilken enligt lag den 29 mars 1946 (nr 87) gäller till och med

den 30 september 1947, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september

1948.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

20 §.

Hyresnämndens beslut---nämndens beslut.

Part, som---— -----—--stycket sägs.

Nämndens beslut skall, om ej hyresrådet

annorlunda förordnar, lända

till efterrättelse utan hinder av anförda

besvär, dock icke i vad beslutet

må avse förfluten tid.

Nämndens beslut skall, om ej hyresrådet

annorlunda förordnar, lända

till efterrättelse utan hinder av anförda

besvär. I vad beslutet avser förfluten

tid skall vad nu sagts dock

gälla allenast såvitt fråga är om besvär

av den som vid beslutet upphört

eller sedermera upphör att vara hyresvärd

eller hyresgäst beträffande

lägenheten.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1947. Vid tillämpning av 20 § tredje

stycket skall dock äldre lag gälla såvitt fråga är om besvär av den som före

nämnda dag upphört att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1947

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1947, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 april 1947 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 april 1947 lämnat meddelande som i 8 a § tredje

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september

1947, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 april

1947.

1 Senaste lydelse av 20 § se SFS 1945: 67.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi Maj ds proposition nr 174.

3

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt ni. in.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 29 mars 1946 (nr

88) gäller till och med den 30 september 1947, skall äga fortsatt giltighet till

och med den 30 september 1948.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 februari 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg,

Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och t. f.

chefen för socialdepartementet, statsrådet Mossberg, anmäler chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om fortsatt giltighet av

lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. och lagen samma dag om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Föredraganden anför följande.

Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering in. m. (hyresregleringslagen)

har stadgats begränsning av hyrans storlek för flertalet lägenheter,

möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av vissa

andra hyresförhållanden. Såsom ett komplement härtill har lagen den 19 juni

1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

(kontrollagen) genomfört reglering av lägenhetsförvärv, som grundas på

bostadsrätt och andra former av bostadskooperation. Båda lagarna äga tilllämpning

i alla städer, köpingar och municipalsamhällen, vilkas invånarantal

vid 1942 års ingång uppgick till minst 2 000, samt dessutom, efter särskilda

förordnanden av Kungl. Maj:t, i åtskilliga andra orter. Regleringsåtgärderna

handhavas närmast av kommunala hyresnämnder. Dessas beslut kunna överklagas

hos statens hyresråd, som utgör den centrala myndigheten för hithörande

frågor.

Nämnda lagar gällde ursprungligen till och med den 30 september 1943

och ha sedermera, med vissa ändringar, erhållit förlängd giltighet, senast till

och med den 30 september 1947 genom lagar den 29 mars 1946 (nr 87 och

88). De ha tillkommit på grund av den bostadsbrist och därmed sammanhängande

risk för hyresstegring, som orsakats av den otillräckliga byggnadsproduktionen

under krigsåren.

Beträffande läget på bostadsmarknaden föreligga vissa aktuella uppgifter

i en framställning, som statens byggnadsldnebyrå den 23 januari 1947 riktat

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

5

till arbetsmarknadskommissionen angående förslag till investeringsreserv för

budgetåret 1947/48. 1 denna har bland annat framhållits följande. En huvudpunkt

i det av statsmakterna antagna bostadspolitiska programmet vore att

den akuta bostadsbristen om möjligt borde avvecklas inom den närmaste

femårsperioden. Vid mitten av 1946 hade byrån uppskattat bostadsbristen i

tätorterna, inklusive behövlig bostadsreserv, till ca 50 000 lägenheter. Enligt

planerna för 1946 hade eftersträvats ett lägenhetstillskott för samma orter

av 45 000 lägenheter. Föreliggande preliminära produktionsuppgifter för året

gåve emellertid vid handen, att endast omkring 41 000 lägenheter blivit inflyttningsfärdiga.

Då vid årsskiftet 1945/46 en försening av företag avseende

ca 10 000 lägenheter förelegat, torde eftersläpningen vid årsskiftet 1946/47

utgöra omkring 14 000 lägenheter. Inom byggnadslånebyrån utförda beräkningar

utvisade att med hänsyn till rådande demografiska betingelser och

vid antagande av en hushållsfrekvens svarande mot högkonjunkturförhållandena

samt under förutsättning av oförändrat bostadsmarknadsläge man skulle

haft att räkna med ett hushållstillskott av ca 35 000 under år 1946. Nettotillskottet

av lägenheter var under detta år endast obetydligt större, varför

ingen väsentlig reduktion av bostadsbristen syntes ha förekommit. Även för

1947 planerades eu produktion för tätorterna av 45 000 lägenheter. Med utgångspunkt

från de aktuella befolkningsförhållandena och under antagande

av oförändrat bostadsmarknadsläge samt en hushållsfrekvens, som svarade

mot goda konjunkturer, kunde man beräkna, att ökningen av antalet hushåll

i tätorterna även under år 1947 skulle komma alt uppgå till ca 35 000. Om en

bruttoproduktion av 45 000 lägenheter komme till stånd under sagda år och

rivningsfrekvensen förutsattes komma att uppgå till 4 000—5 000 lägenheter,

skulle endast en mindre reduktion av bostadsunderskottet åvägabringas under

1947. Med hänsyn till vad sålunda anförts syntes det enligt byråns mening icke

uteslutet, alt bostadsbristen i tätorterna vid slutet av år 1947 alltjämt kunde

komma att omfatta ca 50 000 lägenheter.

Av intresse för att bedöma läget på bostadsmarknaden är även den rundfråga,

som socialstyrelsen årligen ställer till byggnadsnämnder, fastighetsägareföreningar

och hyresgästföreningar i ett stort antal städer. I svaren på

denna rundfråga avgivas omdömen om tillgången på lägenheter av olika slag

och storlek med någon av beteckningarna god, tillräcklig, knapp och otillräcklig.

Hösten 1946 inkommo svar från 123 städer. I omkring 90 %> av svaren

blev omdömet om tillgången »otillräcklig», i 6—It) % (olika för lägenheter

av skilda slag) betecknades den som knapp och endast i ett å tre fall som

tillräcklig. Av den lägenhetstyp, som brukar tilldraga sig det största intresset,

moderna tvårumslägenheter, fanns ingenstans tillräcklig tillgång. 1 fråga om

lägenheter på tre rum och kök eller mera voro omdömena obetydligt mera

gynnsamma: 70 °/o otillräcklig, 25 % knapp och i några fall tillräcklig.

Icke på något håll och i fråga om någon lägenhetstyp betecknades tillgången

som god.

Byggnadsnämnderna uppgåvo även huruvida tillgången jämfört med 1945

var större, oförändrad eller mindre. I några få fall angavs den som större,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

i ca 65 % som oförändrad men i så mycket som ca 30 °/o av samtliga svar

som mindre än 1945. Såväl dessa omdömen som en jämförelse mellan oktoberuppgifterna

från de båda åren tyda på en avsevärd skärpning av bostadsbristen.

Även förekomsten av egentlig husvillhet har undersökts. I 47 städer funnos

efter oktoberflyttningen över 1 100 hushåll, som på grund av husvillhet provisoriskt

inkvarterats genom kommunens försorg, därav i Stockholm nära

600. En ökning av husvillheten efter oktoberflyttningen rapporterades från

24 städer.

Hyresrådet har i skrivelse den 20 december 1946 hemställt, att hyresregleringslagen

och kontrollagen måtte erhålla fortsatt giltighet till och med den

30 september 1948, därvid hyresrådet tillika förklarat, att hyresrådet icke funnit

skäl att föreslå någon ändring i de båda lagarna. I sistnämnda hänseende

ha två ledamöter av rådet anmält reservation, till vilken jag återkommer i

det följande.

över hyresrådets framställning ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas riksförbund.

Frågan om hyresregleringens förlängning.

Hyresrådet har i sin framställning framhållit, att det under de senaste åren

vunna tillskottet av bostadslägenheter, ehuru betydande, icke kunnat åstadkomma

någon nämnvärd reduktion av bostadsbristen. Det vore ej heller sannolikt,

att denna skulle kunna vara i allt väsentligt hävd vid utgången av

lagstiftningens nuvarande giltighetstid eller inom den närmaste tiden därefter.

Hyresrådet ansåge därför att lagstiftningen måste förlängas utöver sin

nuvarande giltighetstid.

Socialstyrelsen finner detta uttalande ovedersägligt och tillstyrker hyresrådets

förslag.

Sveriges fastighetsägareförbund anför:

Oaktat bostadsproduktionen trots brist på arbetskraft och materiel alltjämt

ligger på en mycket hög nivå, kvarstår på många orter en besvärande bostadsbrist.

Ehuru förbundet är av den uppfattningen, att hyresregleringslagen

i icke ringa mån medverkar till en konservering av bostadsbristen — bl. a.

på grund av de genom lagen bestående hindren mot en naturlig omflyttning

— torde det i nuvarande läge vara utsiktslöst att få lagen upphävd. Förbundet

vill dock framhålla vikten av, att man redan nu inriktar sig på lagens avveckling.

Ett första led i denna avveckling vore, att möjligheter skapades att bringa

lagen till upphörande i sådana orter, där en normal bostadsreserv kan beräknas

hava uppkommit. Detta torde redan nu vara förhållandet i ett antal

samhällen, varigenom hyresnämndernas verksamhet på dessa platser nedgått

till ett minimum. För dessa orter torde hyresregleringslagen enbart inverka

hämmande på bostadsmarknaden såväl vad gäller den normala omflyttningen

som på strävandena till en modernisering av bostadsbeståndet. Förbundet får

därför föreslå, att 1 § hyresregleringslagen kompletteras med en bestämmelse

av innehåll, att Konungen må, efter framställning från de kommunala myndigheterna,

förordna, att hyresregleringslagen må upphöra inom viss ort.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 174.

7

Förbundet har därjämte förklarat sig vilja fästa uppmärksamheten på

hyresnivåns nuvarande utveckling och i detta avseende anfört bland annat

följande.

I stort sett kan man för närvarande räkna med två olika hyresnivåer,

den ena såsom representativ för hus färdigställda före den 1 januari

1942, i vilka hyrorna blivit fastlåsta genom hyresregleringslagens ikraftträdande,

den andra i s. k. nybyggda hus, för vilka hyresregleringsorganen fastställt

hyrorna. I stället för att som önskvärt vore, de båda hyresnivåerna i

vad avser lägenheter av samma standard genom hyresrådets verksamhet i

någon mån borde ha sammanjämkats under de år lagen varit i kraft, visar

utvecklingen tvärtemot, att dessa gå allt mer isär. Att en sådan utveckling

är allt annat än önskvärd torde stå klart för alla parter. Denna utveckling

ter sig särskilt orättvis för sådana orter, varest den allmänna hyresnivån

före den 1 januari 1942 på grund av särskilda omständigheter, över vilka

fastighetsägarna icke kunnat råda, blivit nedpressad till onormalt lågt läge,

exempelvis genom byggnadsfallissemang såsom i en del städer i södra Sverige

m. fl. platser eller genom förändringar i industriernas verksamhet såsom i vissa

norrlandsorter.

Hyresgästernas riksförbund tillstyrker förlängning av lagstiftningen.

Av föreliggande uppgifter angående läget för bostadsproduktionen och på Departement*- bostadsmarknaden framstår det såsom uppenbart att en betydande bostads- CÄe/en*

brist kommer att råda åtminstone ett par år framåt. De myndigheter och sammanslutningar

som uttalat sig i ärendet ha även varit eniga om att 1942 års

lagstiftning om hyresreglering och om kontroll av upplåtelse och överlåtelse

av bostadsrätt, som nu gäller till och med den 30 september 1947, måste bibehållas

under ytterligare ett år. Jag vill därför föreslå att giltigheten för

ifrågavarande lagar förlänges till och med den 30 september 1948.

1 detta sammanhang har fastighetsägareförbundet upptagit frågan om den

framtida avvecklingen av hyresregleringen. Som ett första led i avvecklingen

föreslår förbundet, att Kungl. Maj:t borde erhålla möjlighet att successivt

bringa lagen till upphörande i sådana orter, där eu normal bostadsreserv

kan beräknas ha uppkommit. I anslutning härtill påpekar förbundet,

att man på hyresmarknaden för närvarande i stort sett kunde räkna

med två olika hyresnivåer, den ena huvudsakligen för hus som uppförts före

kriget och den andra för nybyggda hus samt att denna nivåskillnad allt

mer skärptes. Vad fastighetsägareförbundet här berört är spörsmål av stor

vikt, som hyresregleringsmyndighetema också sedan länge uppmärksammat.

Enligt min mening är det emellertid för tidigt alt nu upptaga dem till närmare

diskussion. Deras bedömande är mycket nära beroende av den framtida ekonomiska

utvecklingen, framförallt utvecklingen på prisområdet, vilken ännu

ej kan med säkerhet förutses.

I likhet med vad som stadgats vid föregående förlängningar av hyresregleringslagen

torde genom en övergångsbestämmelse böra öppnas möjlighet för

hyresgäst, vars kontrakt redan före förlängningslagens utfärdande blivit uppsagt

till upphörande efter den 30 september 1947, all få uppsägningen prövad

efter förlängningslagens tillkomst. Om del beräknas, att förlängnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

lagen hinner utfärdas före mars månads utgång, torde böra stadgas att framställning

härom skall göras senast den 14 april 1947 eller, om hyresvärden icke

före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta hyresgästen

kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Genom lagändring förra året tillkom i hyresregleringslagen en ny paragraf,

8 a §, vilken ger medhyresgäst ävensom hyresgästs make viss möjlighet

att få övertaga hyresrätten. Framställning därom skall göras viss tid

från det hyresvärden meddelat vederbörande, att hyresförhållandet skall

upphöra. Även med avseende å sådan framställning bör införas ett övergångsstadgande,

av innehåll att om hyresvärden före den 1 april 1947 lämnat meddelande

som nyss sagts om hyresförhållandets upphörande efter den 30 september

1947, framställning enligt 8 a § må göras senast den 14 april 1947.

Verkställbarheton av hyresnämnds beslut.

I 20 § första stycket lagen om hyresreglering m. in., sådant detta lagrum

lyder enligt lag den 23 mars 1945 (nr 67), stadgas i fråga om giltighetstiden

för hyresnämnds beslut bland annat, att beslutet i regel gäller från och med

den dag, då detsamma meddelats. Bland annat i mål om fastställande eller

ändring av grundhyra må dock nämnden, där det av särskild anledning finnes

skäligt, bestämma att beslutet även skall avse förfluten tid.

Denna möjlighet att giva hyresnämndens beslut tillbakaverkande kraft har

i praxis särskilt kommit till användning, då hyresnämnderna fastställa grundhyror

i nybyggda hus. Dessa ärenden äro av tekniska skäl i allmänhet mycket

tidsödande, och ej sällan meddelas hyresnämndens beslut först lång tid

efter det att huset blev färdigt och hyresgästerna flyttade in. I dylika fall

finner hyresnämnden ofta skäligt föreskriva, att dess beslut skall gälla ända

från inflyttningsdagen, vilket får betydelse om — såsom i stor utsträckning

förekommer — den under tiden erlagda hyran är högre än vad hyresnämnden

i sitt beslut kommit till. Retroaktiv tillämpning av hyresnämnds beslut

förekommer emellertid ej sällan även i andra mål.

Angående verkställbarheten av hyresnämnds beslut stadgas i tredje stycket

av samma paragraf att, om ej hyresrådet annorlunda förordnar, nämndens

beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär, dock icke

i vad beslutet avser förfluten tid. Om således hyresnämnden bestämt en annan

grundhyra, högre eller lägre, än den hyra som faktiskt erlagts under

den närmast föregående tiden, kan det nya hyresbeloppet börja tillämpas

genast för tiden mellan hyresnämndens beslut och hyresrådets blivande utslag,

men med den tilläggsbetalning eller återbetalning i fråga om redan förfluten

tid, som hyresnämndens beslut kan giva anledning till, får det anstå

till dess hyresrådets utslag kommer.

Stadgandet att hyresnämndens beslut i vad det avser förfluten tid icke skall

lända till efterrättelse förrän det vunnit laga kraft infördes, på förslag av

hyresrådet, genom förutnämnda lag den 23 mars 1945. Tidigare gällde att, om

ej hyresrådet annorlunda förordnade, beslutet i sin helhet lände till efterrät
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 174.

9

telse utan hinder av att det överklagats. I sitt förslag till denna lagändring anförde

hyresrådet bland annat, att om en hyresgäst för tiden före hyresnämndens

beslut erlagt en hyra, som överstege den av nämnden bestämda, det

knappast kunde vara påkallat att ändra på den faktiska situation, som härigenom

inträtt, förrän det blivit definitivt bestämt att ändring skulle ske. Det

kunde framstå såsom oformligt, om exempelvis en hyresvärd på grund av

hyresnämndens beslut skulle vara skyldig att återbetala ett redan erhållet

belopp, för att efter några månader, sedan hyresrådet ändrat beslutet, återigen

bliva berättigad att erhålla samma belopp. Visserligen kunde hyresrådet

besluta om s. k. inhibition, d. v. s. föreskriva att i visst fall hyresnämndens

beslut icke skulle lända till efterrättelse, men av praktiska skäl lämpade sig

detta institut icke för här avsedda fall.

Vid hyresrådets behandling av frågan om hyresregleringens förlängning

efter den 1 oktober 1947 ha två av hyresrådets ledamöter i en reservation till

rådets beslut yrkat, att rådet skulle föreslå återgång till den lydelse, som nu

ifrågavarande stadgande hade före 1945 års lagändring. Reservanterna framhålla,

att särskilt i mål om fastställande av grundhyror i nybyggda hus avsevärd

tid kunde förflyta från hyresnämndens beslut till hyresrådets utslag

och att under denna tid fastigheten kunde byta ägare. Om hyresgästerna enligt

utgången i målet hade rätt att delvis återfå den hyra de erlagt för tiden

före hyresnämndens beslut, kunde denna rätt äventyras genom dröjsmålet och

ombytet av ägare.

I det av reservanterna nämnda fallet, att fastigheten försäljes, blir av betydelse

stadgandet i 3 kap. 28 § tredje stycket, jämfört med 2 kap. 30 § lagen

om nyttjanderätt till fast egendom. I dessa lagrum regleras bland annat frågan

i vad mån hyresgäst kan beträffande hyresbetalning till ny ägare av fastigheten

åberopa motfordran, som hyresgästen har hos föregående ägaren.

Sådan rätt har hyresgästen endast i fråga om hyresbelopp, som förfaller till

betalning senast sex månader efter det han fick kunskap om överlåtelsen. En

liknande rätt föreligger enligt 133 § utsökningslagen även efter exekutiv försäljning.

Reservanterna i hyresrådet anföra i anslutning härtill, att det i flera fall

inträffat att ny ägare av fastigheten kunnat åberopa sistnämnda begränsning

av kvittningsrätten. Enär i dessa fall ofta hela sexmånadersfristen eller större

delen därav gått till ända, hade hyresgästerna icke kunnat kvittningsvis återfå

vad de erlagt för mycket. Som exempel ville reservanterna anföra ett praktiskt

fall, där hyresgästerna flyttat in i ett nybyggt hus den 1 juli 1943. Fastighetens

ägare var då en förening. I mars 1944 således fastigheten till en annan

person och i maj samma år vidare till en tredje. I juli samma år försattes

föreningen, den ursprunglige ägaren, i konkurs. Hyresnämnden fastställde

grundhyror i april 1945, och efter besvär meddelade hyresrådet utslag

i november samma år. Enligt båda instansernas avgöranden berättigades

hyresgästerna alt återfå en del av den hyra de erlagt, men fastighetens

nuvarande ägare vägrade att återbetala vad som uppburits av föregående

ägare. Reservanterna funne det orimligt och stötande för rättskänslan, att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Departement - chefen.

1945 års lagändring, som företagits i huvudsak till förmån för fastighetsägarna,

skulle föranleda att hyresgästerna genom fastighetens försäljning under

tiden för ärendets behandling skulle gå miste om möjligheten att kvittningsvis

återfå vad de erlagt för mycket.

Hyresgästernas riksförbund biträder reservanternas förslag om sådan lagändring,

att de för hyresgästerna menliga verkningarna av den nuvarande

utformningen av 20 § undvikas. Förbundet ifrågasätter, om icke detta lämpligen

kunde ske genom att hyresvärd, som överklagade ett hyresnämnds beslut

av här ifrågavarande slag, finge skyldighet att ställa säkerhet för vad

hyresgästerna enligt beslutet ägde återfå för den förflutna tiden. En sådan

anordning vore fullt betryggande för båda parter och skulle undanröja de

olägenheter, som vore förknippade med 20 § i såväl dess förutvarande som

dess nuvarande utformning.

Sveriges fastighetsägareförbund avstyrker reservanternas förslag och anför:

Det torde vara oriktigt, när reservanterna till stöd för ändringsförslaget

anföra, att den nuvarande lydelsen enbart skulle gynna fastighetsägarna. En

mångfald exempel på motsatsen kunna anföras. Förbundet tillåter sig peka

på ett aktuellt fall. En fastighet genomgick år 1943 en genomgripande modernisering.

Ansökan om förhöjning av grundhyrorna inlämnades till hyresnämnden

våren 1944, varefter nämnden hösten samma år meddelade beslut.

Besvär anfördes hos hyresrådet, som återförvisade målet till hyresnämnden

för förnyad handläggning. Först våren 1946 meddelade hyresnämnden

nytt beslut, vilket även det överklagades hos hyresrådet, som ännu icke har

avgjort ärendet. Under tiden har sex av fastighetens fjorton hyresgäster avflyttat

från orten. När hyresrådets beslut —- vilket torde gå till fastighetsägarnas

fördel — faller, torde stora svårigheter uppstå för fastighetens ägare

att utfå resterande hyresbelopp från hyresgäster, som numera äro spridda

runt om i landet. Trots detta anser sig förbundet icke ånyo böra tillstyrka en

ändring av föreliggande bestämmelse, som icke i någon form torde kunna ge

en rättvis lösning för alla parter. Därtill kommer, att nämnda lagbestämmelse

sedan lagens tillkomst redan underkastats ändringar vid två tillfällen,

d. v. s. vartannat år, vilket rent principiellt måste anses synnerligen olämpligt

ur lagtillämpningens S3''npunkt.

Enligt hyresregleringslagens ursprungliga lydelse gick hyresnämnds beslut

i verkställighet utan hinder av att det överklagats. Detta var även det mest

naturliga, så länge beslutet hade verkan endast för framtiden. 1943 ändrades

emellertid lagen så, att hyresnämnd kunde meddela retroaktiva beslut.

Ett sådant beslut kan innebära, att en hyresgäst blir skyldig att på en gång

inbetala tilläggshyra för en kanske ganska lång tid tillbaka, respektive en

hyresvärd skyldig att återbetala en del av vad han uppburit under sådan tid.

Att hyresnämndens beslut även i den delen blir verkställbart genast kan vara

lämpligt under förutsättning att beslutet står sig, men i det visserligen mindre

vanliga om än ej sällsynta fallet att hyresrådet ändrar beslutet i motsatt riktning,

är en sådan ordning ej lämplig. I dylikt fall nödgas ena parten först,

enligt hyresnämndens beslut, utbetala ett större belopp, för att senare, när

hyresrådet avgjort målet, i sin tur utkräva dels samma belopp eller del därav,

dels ett belopp för att korrigera de hyresbetalningar, som ägt rum under

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 174.

11

mellantiden. Detta var uppenbarligen irrationellt, ofta även betungande för

parterna på ömse sidor.

På grund härav ändrades lagen 1945 så, att hyresnämndens beslut omedelbart

skall lända till efterrättelse beträffande kommande hyresbetalningar,

men att korrigeringen av betalningarna för den gångna tiden får anstå tills

det visar sig om beslutet står fast.

Under den nu förda diskussionen om eventuella ändringar i lagen till nästa

förlängningsperiod har framhållits, att detta uppskov med verkställigheten

av beslutet i vad det avser förfluten tid i vissa fall kan vålla olägenhet. Om

exempelvis en hyresgäst enligt nämndens beslut är berättigad att återfå visst

belopp, men fastigheten under tiden mellan nämndens beslut och hyresrådets

utslag byter ägare, kan det inträffa att hyresgästen i sinom tid icke enligt

bestämmelserna därom i lagen om nyttjanderätt till fast egendom äger mot

den nye ägaren göra gällande sin motfordran hos den förre ägaren, och att

hos denne särskilt utkräva beloppet kan visa sig svårt eller omöjligt.

Det kan ifrågasättas, om det är påkallat att med hänsyn till detta specialfall

ånyo ändra bestämmelsen. Det fall som nyss beskrivits måste nämligen

sägas vara mycket speciellt. Det inträffar endast om fastighetens överlåtelse

äger rum just under ett visst skede, nämligen från en tidpunkt några månader

före hyresnämndens beslut till en tidpunkt några månader före

hyresrådets utslag. Sker den tidigare eller senare än nu sagts, har den ifrågasatta

lagändringen ingen betydelse för saken; ett sådant fall är det som omnämnts

av två reservanter i hyresrådet. Vidare förutsättes det att fastighetens

förre ägare är på obestånd eller tredskas att betala.

I varje fall bör det ej komma i fråga att endast återgå till den lydelse,

som stadgandet hade före 1945 års ändring. Det torde lörhålla sig så som

säges i yttrandet från hyresgästernas riksförbund, att vissa olägenheter äro

förknippade med denna lagbestämmelse i såväl dess förutvarande som dess

nuvarande utformning.

I riksförbundets yttrande har framförts tanken att kräva ställande av säkerhet,

då en hyresvärd överklagar hyresnämndens beslut. Att stadga ett sådant

krav för rätten att fullfölja talan synes visserligen principiellt olämpligt,

men metoden med ställande av säkerhet skulle kunna komma till användning

på annat sätt. Sålunda kunde man tänka sig föreskrifter i analogi

med vad i 39 § utsökningslagen stadgas om verkställbarlieten av dom, genom

vilken betalningsskyldighet blivit någon ålagd. På grund av en sådan dom i

underrätt må utmätning äga rum, även om domen överklagats. Gäldenären

kan dock avvärja utmätning genom att ställa säkerhet eller deponera beloppet

hos länsstyrelsen. Borgenären å sin sida har rätt att lyfta det deponerade

beloppet, om han ställer säkerhet. I enlighet härmed skulle kunna stadgas,

antingen att hyresbetalning respektive återbetalning av hyra för gången tid

må krävas på ett icke lagakraftägande beslut endast under förutsättning att

borgenären ställer säkerhet för återbetalning, eller ock att sådan omedelbar

verkställbarhet skall vara regel men att gäldenären kan uppehålla verkställigheten

genom att ställa säkerhet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

Inom departementet ha övervägts olika lösningar efter nu antydda riktlinjer,

men de ha visat sig medföra ganska invecklade bestämmelser och vidlyftiga

anordningar i praktiken. Det bör tydligen undvikas, att man med tanke

på de undantagsfall, varom här är fråga, inför bestämmelser som föranleda

omfattande åtgärder i ett stort antal ordinära fall. Med hänsyn härtill

synes böra eftersträvas en anordning, som tager sikte på just den omständighet,

som gör att en fordran kan råka i fara genom överklagandet, nämligen att

klaganden upphört eller under handläggningen i hyresrådet upphör att vara

hyresvärd respektive hyresgäst beträffande lägenheten i fråga.

Som det praktiskt viktigaste exemplet må tagas det fall, att fastigheten

övergår till ny ägare. Den enklaste lösningen synes då vara att bibehålla den

nuvarande regeln för alla övriga fall men där fastigheten bytt ägare återgå

till den före 1945 gällande ordningen såtillvida, att förre ägarens besvär icke

hindrar att beslutet genast länder till efterrättelse. Har överlåtelsen skett före

hyresnämndens beslut och båda ägarna överklaga, skulle beslutet således bli

omedelbart tillämpligt icke endast för den kommande tiden utan även för

den förflutna tiden i vad denna faller före överlåtelsen. De olägenheter, som

föranledde 1945 års lagändring, kunna vid sådant förhållande bli aktuella i

mellanhavandet med den förre ägaren, men det skulle föra för långt att enbart

för detta specialfall införa en legal anordning med ställande av säkerhet eller

liknande. Är överlåtelsen frivillig, bör det naturliga vara, att det svävande

mellanhavandet med hyresgästerna beaktas vid köpeavtalet och den nye

ägaren medverkar vid slutuppgörelsen. Även genom att erbjuda säkerhet bör

förre ägaren kunna utverka, att motparterna godvilligt gå med på att likviden

får anstå tills lagakraftägande beslut föreligger.

Vad nu sagts bör gälla vare sig förändringen i äganderätten till fastigheten

skett före hyresnämndens beslut eller inträffar medan målet är anhängigt

hos hyresrådet. I förra fallet kan för mycket erlagd hyra genast efter nämndens

beslut återkrävas från förre ägaren och, om de i 3 kap. 28 § lagen om

nyttjanderätt till fast egendom och 133 § utsökningslagen angivna förutsättningarna

föreligga, kvittas mot den hyra, som skall erläggas till nye ägaren.

I senare fallet kan beloppet återkrävas genast efter överlåtelsen, d. v. s. i

praktiken så snart hyresgästen får kännedom om denna, och kvittningsrätt

enligt nyssnämnda regler bör normalt alltid föreligga.

Formellt synes den föreslagna undantagsbestämmelsen böra gälla icke

endast när det ifrågavarande hyresförhållandet bestått mellan en hyresgäst

och den som varit ägare till den fastighet, i vilken den uthyrda lägenheten är

inrymd, utan även då uthyraren disponerat lägenheten med bostadsrätt eller

hyresrätt. Den bör, såsom förut antytts, även bli tillämplig vid personförändringar

på hyresgästsidan, även om de förlustrisker, som dylika förändringar

kunna medföra för hyresvärdparten, endast i mindre mån torde minskas

därigenom. Någon motsvarighet finnes nämligen icke här till den kvittningsrätt

för hyresgästen, som framför allt gör undantagsbestämmelsen betydelsefull

för hans del.

Med hänsyn till vad nu anförts bör eu omformulering ske av 20 § tredje

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

13

stycket. I eu första punkt bör bibehållas den nu gällande huvudregeln,

att hyresnämndens beslut skall, om ej hyresrådet annorlunda förordnar, lända

till efterrättelse utan hinder av anförda besvär. Härtill bör fogas en andra

punkt av innehåll att i vad beslutet avser förfluten tid vad nu sagts dock skall

gälla allenast såvitt fråga är om besvär av den som vid beslutet upphört eller

sedermera upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.

Lagändringen synes böra träda i kraft den 1 april 1947. Enär sådana mellanhavanden

som här avses böra tagas i betraktande exempelvis vid en försäljning

av fastigheten, bör ändringen skäligen icke tillämpas på redan skedda

förändringar. Med hänsyn härtill bör i en övergångsbestämmelse stadgas,

att äldre lydelsen av 20 § tredje stycket skall äga tillämpning såvitt fråga är

om besvär av den som före lagens ikraftträdande upphört att vara hyresvärd

eller hyresgäst beträffande lägenheten.

I enlighet med vad sålunda anförts ha inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 7942 (nr 429)

om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen

angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

1 Denna bilaga, som frånsett mindre ändringar av redaktionell art är lika lydande med det

vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 11 mars

194 7.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswäbd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 10 mars 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 28 februari 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn E.

Hedfeldt.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 174.

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Myrdal

Zetterberg, Nilsson, Sträng.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets

den 11 mars 1947 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 28 februari

1947 remitterade förslaget till

1) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att förslaget, efter vissa redaktionella jämkningar, måtte

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:130 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 a1 i texten
  2. 2LU 1947:21 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten