Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461)

1947-03-28 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:206, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

1

Nr 206.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944

(nr 461); given Stockholms slott den 28 mars 1947.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen

den 30 juni 1944 (nr 461).

Under Hans Maj ds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF

Eije Mossberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1947

I sand.

AV SOS.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461).

Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen den 30 juni 1944, vilken gäller

till och med den 31 oktober 1947, skall äga fortsatt giltighet till och

med den 31 oktober 1950; dock att från och med den 1 november 1947

10 § i lagen skall hava följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse:)

10 §.

Hembiträde äger, ändå att annat

avtalats, åtnjuta fridagar i minst följande

omfattning:

a) antingen var tredje söndag

eller annan allmän helgdag av kyrklig

karaktär eller efter klockan 13

varannan sådan dag;

b) en bestämd vardag varje vecka

efter klockan 14;

c) den 1 maj efter klockan 13, såframt

fridag ej jämlikt stadgandet

under al åtnjutes nämnda dag.

(Föreslagen lydelse:)

10 §.

Hembiträde äger, ändå att annat

avtalats, åtnjuta fridagar i minst följande

omfattning:

a) varannan söndag eller annan

allmän helgdag av kyrklig karaktär;

b) en bestämd vardag varje vecka

efter klockan 14;

c) den 1 maj efter klockan 13, såframt

fridag ej jämlikt stadgandet

under a) åtnjutes nämnda dag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 28 februari

1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld,

Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Mossberg, Weijne.

Etter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Mossberg fråga angående fortsatt giltighet av hembiträdeslagen

samt anför följande.

Giltighetstiden för hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) utlöper

den 31 oktober 1947, varför statsmakterna dessförinnan ha att ta ståndpunkt

till frågan, huruvida lagen skall förnyas.

Kungl. Maj:t har genom skrivelse den 12 juli 1946 uppdragit åt statens

arbetsmarknadskommission att efter hörande av de myndigheter och sammanslutningar,

vilkas hörande kommissionen funne lämpligt, verkställa utredning

rörande hittills vunna erfarenheter angående verkningarna av hembiträdeslagen

samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag i fråga om

förlängning av lagens giltighetstid och ändringar i densamma, som i anledning

av den verkställda utredningen kunde finnas erforderliga. Till kommissionen

har i samband härmed för att beaktas vid fullgörande av utredningsuppdraget

överlämnats en den 25 februari 1946 dagtecknad skrivelse

till chefen för socialdepartementet från Sveriges hembiträdesföreningar, i

vilken skrivelse yrkas, bland annat, att bestämmelse om 8-timmars arbetsdag

införes i lagen.

Kommissionen har berett följande myndigheter och sammanslutningar

tillfälle att inkomma med yttrande i ärendet, nämligen arbetsrådet, lantbruksstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, socialstyrelsen, överstyrelsen för

yrkesutbildning, folkpartiets kvinnoförbund, Fredrika-Bremer-förbundet,

hembiträdesföreningarnas centralkommitté, högerns centrala kvinnoråd,

landsorganisationen, riksförbundet landsbygdens folk, socialdemokratiska

kvinnoförbundet, svenska arbetsgivareföreningen, svenska barnsköterskeföreningen,

svenska landsbygdens kvinnoförbund, .svenska lantarbetsgivareföreningen,

svenska lantarbetareförbundet, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund och yrkeskvinnors samarbetsförbund. Yttranden ha inkommit

till kommissionen från samtliga de nämnda myndigheterna och samman
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kiingl. Maj:ts proposition nr 206.

slutningarna utom riksförbundet för landsbygdens folk. Arbetsrådet har

därvid förklarat sig sakna erfarenhet av lagens tillämpning, varför rådet

icke kunde avgiva något yttrande i ärendet.

Arbetsmarknadskommissionen bar vidare infordrat yttrande från samtliga

länsarbetsnämnder angående verkningarna av hembiträdeslagen med

förslag till de ändringar däri, som eventuellt borde ifrågakomma, samt anmodat

nämnderna att göra en stickprovsundersökning bland husmödrar

och hembiträden med användning av för ändamålet utarbetade frågeformulär.

En inom kommissionen upprättad sammanställning med statistisk bearbetning

av svaren på denna enquéte har såsom bilaga fogats vid kommissionens

skrivelse i ärendet.

Arbetsmarknadskommissionen har slutligen berett kommissionens sakkunniga

i frågor rörande kvinnlig arbetskraft tillfälle att yttra sig i ärendet.

Med skrivelse den 30 januari 1947 har arbetsmarknadskommissionen

redovisat det av Kungl. Maj:t åt kommissionen lämnade uppdragit. Kommissionen

föreslår i skrivelsen, att hembiträdeslagen, efter vissa ändringar avseende

bland annat införande i lagen av principen om 8-timmars arbetsdag, förlänges

för en tid av tre år. Kommissionens yttrande i ämnet är emellertid

icke enhälligt utan skiljaktig mening har anmälts av två av kommissionens

ledamöter samt en av ersättarna i kommissionen.

över det förslag, som sålunda framlagts av arbetsmarknadskommissionen,

har efter remiss arbetsrådet avgivit yttrande.

Fortsatt giltighet av hembiträdeslagen.

Lagens tillkomst och huvudsakliga innehåll.

Förslag till reglering av anställnings- och arbetsförhållandena inom det

husliga arbetet framlades år 1939 av den s. k. hembiträdesutredningen

(SOU 1939: 15). Sedan hembiträdesutredningens betänkande överlämnats

till 1941 års befolkningsutredning för att tagas i övervägande vid fullgörandet

av dess uppdrag avgav befolkningsutredningen år 1943 ett förslag till

lag i ämnet. På grundval av de båda sålunda avgivna förslagen och vad

scm framkommit vid deras remissbehandling utarbetades inom socialdepartementet

ett förslag till hembiträdeslag, vilket genom proposition (nr

217) förelädes 1944 års riksdag. Riksdagen antog förslaget med några smärre

ändringar, varefter lagen utfärdades den 30 juni 1944.

Hembiträdeslagen äger med vissa i lagens 1 § angivna undantag tillämpning

å avtal, varigenom arbetstagare åtagit sig att utföra huvudsakligen

husligt arbete i arbetsgivarens hushåll. Arbetstagaren kallas i lagen hembiträde.

Såsom hembiträde skall vid tillämpning av lagen dock ej räknas

medlem av arbetsgivarens familj, husföreståndarinna eller därmed jämför
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

lig arbetsledare i hushåll, där hembiträde är anställt, samt hushållerska

eller annan, som självständigt sköter hemmet i husmoders ställe.

I hembiträdeslagen regleras i särskilda avsnitt frågor som angå anställningsavtals

ingående samt anställnings- och uppsägningstid, hembiträdes

bostadsförhållanden, vård vid sjukdom och tid för löns utbetalande, kvällsledighet

och fridagar, övertidsarbete, avtalets upphörande i vissa fall och

skadestånd.

I motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglera arbetstagares

arbetstid, innehåller hembiträdeslagen inga bestämmelser om

längsta ordinarie arbetstid för dag, vecka eller längre tidrymd. Lagen inskränker

sig i stället till att reglera hembiträdenas fritid, i det att i lagen

stadgas att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast klockan 19 och att

hembiträdet skall åtnjuta vissa fridagar. Denna anordning kompletteras av

bestämmelser om arbete å övertid och gottgörelse för sådant arbete. Lagens

regler om kvällsledighet och fridagar gälla ändå att annat avtalats och

avtal, varigenom hembiträdet helt eller delvis undandragits lagstadgad förmån

av gottgörelse för övertidsarbete, är utan verkan.

Uttalanden om lagens verkningar.

I den till arbetsmarknadskommissionen överlämnade skrivelsen den 25

februari 1946 från Sveriges hembiträdesföreningar uttalas inledningsvis, att

hembiträdeslagens tillkomst haft stor betydelse för höjandet av liembiträdesyrkets

sociala värde och att hembiträdeskåren därigenom tillerkänts fördelar,

som utan tvivel gjort hemarbetet mera attraktivt. Frågan om lagens

verkningar har berörts jämväl i flertalet av de av arbetsmarknadskommissionen

inhämtade yttrandena. Sveriges husmodersföreningars centralförbund

har anfört, att då lagens tillkomst och första tillämpning infallit under

en tid, då förhållandena pa arbetsmarknaden i dess helhet måste betecknas

som i viss mån abnorma med eu utpräglad knapphet på arbetskraft på så

gott som alla områden, det vore svårt att avge ett giltigt omdöme om lagens

verkningar på lång sikt. Ett liknande uttalande har gjorts av lantbruksstgrelsen,

som tillika upplyst, att samtliga de sekreterare hos hushållningssällskap,

vilka av styrelsen tillfrågats i ärendet, framhållit att hittills några

verkningar, som otvetydigt kunde hänföras till hembiträdeslagen, icke kunnat

iakttagas. Allmänt vitsordades svårigheten att skaffa nödig hemhjälp,

men detta förhållande hade icke ansetts i någon mån vara att tillskriva

hembiträdeslagen liksom å andra sidan denna lag åtminstone tillsvidare

icke heller medfört någon märkbar lättnad i bristen på hembiträdeshjälp.

Länsarbetsnämnderna ha i allmänhet i sina yttranden framhållit att lagstiftningen,

såvitt kunnat förmärkas, icke medfört några avsevärda förändringar,

vare sig i fråga om arbetsförhållandena inom eller rekryteringsmöjligheterna

till det husliga arbetet. Bestämmelsen, att arbetet skall vara

slut klockan 19, har i ell storl antal yttranden uppgivits vara den mest

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

kända och ha haft de mest påtagliga verkningarna. Arbetsnämnden i Stockholms

stad har i detta sammanhang anfört att i många hem arbetet fått

läggas om och rationaliseras för att hembiträdet skall kunna bli färdigt till

klockan 19. Även länsarbetsnämnden i Gävleborgs län har framhållit, att

hembiträdeslagen medfört förbättringar i hushållsarbetets uppläggning.

Genom en bättre genomtänkt planläggning av sysslorna i hemmen inom

ramen av en mera ordnad arbetstid hade ett rationellare utnyttjande av

arbetstiden blivit möjligt och där personliga förutsättningar funnits hade

en planmässig organisation av arbetsuppgifterna medfört ökad effektivitet i

arbetet. Länsarbetsnämnden i Gotlands lån har uttalat, att lagen torde ha

medfört betydande förbättringar i olika hänseenden för de anställda.

Socialstyrelsen har angående lagens verkningar anfört följande.

Sedan hembiträdeslagens tillkomst har styrelsen såsom ett led i styrelsens

sociala upplysningsverksamhet besvarat förfrågningar rörande lagens

innehåll och dess tillämpning. Antalet dylika förfrågningar från husmödrar

och hembiträden har under de två år, som hembiträdeslagen tillämpats,

varit betydande. Styrelsen torde sålunda få anses äga erfarenhet av de

tvisteämnen, som bruka förekomma på detta område. Enligt styrelsens förmenande

har hembiträdeslagen väl fyllt sin uppgift att reglera vissa viktigare

anställningsförhållanden inom hembiträdesyrket och därigenom undanröja

anledningar till misshälligheter mellan parterna. Lagreglerna äro

enkelt och klart avfattade och styrelsen har, på ett undantag när, funnit

tillämpningen av desamma leda till en tillfredsställande lösning av olika

tvistefrågor.

Det av socialstyrelsen åsyftade undantaget gäller lagens skadeståndsregler.

Angående detta spörsmål hänvisas till den följande framställningen.

Vid den på föranledande av arbetsmarknadskommissionen verkställda

stickprovsundersökningen ha husmödrar och hembiträden även fått tillfälle

att uttala sin åsikt om den nuvarande hembiträdeslagen. Av svaren

framgår, att 48 procent av husmödrarna och 34 procent av hembiträdena

ansett lagen tillfredsställande i dess nuvarande utformning, medan 7 respektive

8 procent ansett den mindre tillfredsställande. Övriga ha lämnat frågan

obesvarad. På fråga om lagen medfört några förändringar i hemarbetets

uppläggning och fördelning eller i arbetsförhållandena i övrigt ha endast

2 procent av husmödrarna svarat jakande, medan 72 procent uppgivit

att lagen för deras vidkommande ej medfört förändringar. Motsvarande

siffror från hembiträdena äro 35 respektive 30 procent, därvid de som lämnat

jakande svar företrädesvis framhållit att arbetsdagen i och med lagens

genomförande kommit att sluta klockan 19 och att ersättning erhålles för

övertidsarbete.

Arbetsmarknadskommissionen, som på sätt tidigare nämnts, förordar

lagens förlängning efter genomförande av principen om 8-timmars arbetsdag,

har angående utvecklingen på området anfört följande:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

7

Enligt 1940 års folkräkning utgjorde antalet hembiträden 158 000, varav

på landsbygden 89 000. Av de senare tillhörde 42 000 jordbruk med binäringar,

d. v. s. till övervägande delen lanthushåll i egentlig mening. Några

fullt säkra uppgifter för bedömning av utvecklingen på den husliga arbets

kraftens område efter 1940 finnas icke, och även jämförelser med 1930 års

folkräkning försvåras av vissa redovisningstekniska skiljaktigheter. Av den

starkt ökade sysselsättningen inom industri, handel och förvaltning under

de senaste åren och av den därav föranledda ökade efterfrågan på kvinnlig

arbetskraft kan man dock draga den slutsatsen, att en viss del av den husliga

arbetskraften övergått till andra näringar utan att ersättas genom en

motsvarande nyrekrytering. En undersökning hösten 1943 av industrins

arbetskraftsförhållanden utvisade, att 27 % av dem som anställts inom industrin

efter krigsutbrottet och innehade anställning där den 1 september

1943 hade kommit från husligt arbete.

Till belysning av utvecklingen på den husliga arbetsmarknaden enligt

arbetsförmedlingsstatistiken meddelas här siffror för platsförmedlingsverksamheten

i fråga om hembiträden och tillfällig hemhjälp.

År

Arb. sök.

personer

Lediga

platser

Tillsatta

platser

Tillsatta platser

i % av antalet

lediga platser

Hembiträden

1937 ........................

31 341

64 359

28 569

44

1938 ........................

29 855

64 231

28 874

45

1939 ........................

31 135

66 491

31 143

47

1940 ........................

37 694

62 126

35 349

57

1941 ........................

40 940

69 775

39 345

56

1942 ........................

37 258

74 367

35 528

48

1943 ........................

29 142

71 540

28 318

40

1944 ........................

26 847

68 748

28 227

41

1945 ........................

27 366

68 639

30 460

44

1946 ........................

ej tillgång!.

61 532

25 621

42

Tillfällig hemjälp

1937 ........................

9 636

56 318

53 991

96

1938 .......................

10 752 ■

63 754

61 212

96

1939 ........................

12 126

78 775

74 067

94

1940 ........................

13 122

72 051

69 600

95

1941 ........................

12 112

80 056

76 975

96

1942 ........................

12 447

101 678

94 239

93

1943 ........................

14 983

121 605

108 577

89

1944 ........................

16 380

135 963

119 131

88

1945 .......................

19 440

171 919

149 394

87

1946 ........................

ej tillgång!.

181 537

149 938

83

Under det att antalet lediga och tillsatta platser inom gruppen heltidsanställda

hembiträden förhållit sig relativt konstant de senaste tio åren,

har däremot omsättningen av tillfällig hemhjälp undergått en högst betydande

ökning, från cirka 54 000 år 1937 till cirka 150 000 år 1946. Heltidsanställd

arbetskraft efterfrågas regelbundet från ett relativt begränsat

skikt av hushåll, som ha ekonomiska och andra möjligheter att anställa

hembiträden. Utbudet synes vara begränsat till mellan 100 000 och högst

150 000 arbetstagare, av vilka årligen cirka eu fjärdedel söker arbete genom

arbetsförmedlingen. Såväl utbud som efterfrågan på tillfällig hemhjälp

har ökat, vilket visar, att behovet av hemhjälp stegrats på senare år till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kunyl. Maj:ts proposition nr 206.

följd av ökad familjebildning, nativitet och yrkesverksamhet bland gifta

kvinnor. Den av utvecklingen på denna del av arbetsmarknaden nödvändiggjorda

övergången från heltidsanställd till tillfällig hemhjälp har underlättats

genom arbetsförmedlingsorganens medverkan och inflytande, genom

central och lokal upplysningsverksamhet, kurser m. m.

Föredraganden.

Genom hembiträdeslagen den 30 juni 1944 infördes reglerade arbetsförhållanden

även inom det husliga arbetet. Såsom skäl för denna reglering

åberopades att arbetstidsförhållandena inom hembiträdesyrket icke genomgående

vore tillfredsställande men framför allt angelägenheten, icke minst

ur befolkningspolitiska synpunkter, av alt råda bot för den utpräglade bristen

på kvalificerad arbetskraft inom detta arbetsområde. De dittills rådande

oordnade arbetsförhållandena ansågos nämligen icke ha varit utan praktiska

verkningar på rekryteringen till yrket. I detta sammanhang uttalades

att den bundenhet, som avsaknaden av reglerad fritid medförde, varit den

främsta orsaken till att hembiträdesyrket icke kunnat hävda sig i konkurrensen

med andra yrken. Det påpekades vidare att då det industriella arbetet

vore arbetstidsreglerat, medan arbetet i hemmet, oaktat det till sin

natur vore både krävande och ansträngande, icke blott saknade sådan rättslig

reglering utan även i praktiken regelmässigt vore förenat med en mycket

lång arbetstid, hembiträdesyrket hade kommit att intaga eu särställning,

som ur arbetstagarens synpunkt innebure en deklassering av detsamma och

som hade till följd att yrket framstod som mindre eftersträvansvärt.

Av den utredning, som genom arbetsmarknadskommissionens försorg

verkställts angående verkningarna av hembiträdeslagen, synes framgå att

lagen på ett gynnsamt sätt bidragit att reglera anställningsvillkor och arbetsförhållanden

inom hembiträdesyrket. I så måtto har lagen emellertid icke

haft den avsedda effekten, att tillströmningen till hembiträdesyrket icke

ökat. Utvecklingen synes tvärtom gå i motsatt riktning. Antalet genom den

offentliga arbetsförmedlingen tillsatta liembiträdesplatser har sålunda sjunkit,

medan däremot såväl utbudet som efterfrågan på tillfällig hemhjälp

ökat. Med hänsyn till de rådande onormala förhållandena på arbetsmarknaden

i dess helhet synas några bestämda slutsatser icke kunna dragas angående

hembiträdeslagens betydelse i nu ifrågavarande hänseende. Länsarbetsnämnderna

ha för sin del framhållit, att lagen icke medfört några

avsevärda förändringar i fråga om rekryteringsmöjligheterna till det husliga

arbetet. Oavsett huru härmed förhåller sig, lärer någon tvekan icke föreligga

om, att fortsatt lagstiftning på området är påkallad. I likhet med

arbetsmarknadskommissionen förordar jag fördenskull att lagen förlänges

på förslagsvis ytterligare tre år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

9

Ifrågasatta ändringar i hembiträdeslagen.

Införande av 8 timmars arbetsdag.

Hembiträdesföreningarnas skrivelse.

I den inledningsvis omnämnda skrivelsen den 25 februari 1946 från

Sveriges hembiträdesföreningar till chefen för socialdepartementet har

tramställning gjorts om att hembiträdeslagen skulle göras till föremål för

en saklig revision genom att lagen utformades som eu arbetstidslag med

bestämmelser om 8 timmars arbetsdag för hembiträden. Till stöd härför

har i skrivelsen anförts att det ännu förefunnes väsentliga skillnader mellan

hemmens anställningsförhållanden och förhållandena på arbetsmarknaden

i övrigt. Avfolkningen inom hembiträdesyrket vore fortfarande ett

besvärande faktum. Trots den relativt stora löneökningen inom yrket fortsatte

hembiträdena att söka andra arbetsobjekt, beroende på att andra yrken

bjöde bättre fritidsförhållanden och en reglerad arbetstid. Utvecklingen

ledde alltmera bort från gamla tiders anställningsförhållanden med hembiträdet

boende på arbetsplatsen. Allt efter som rationaliseringen framskrede,

borde det också vara möjligt att förkorta arbetsdagen i hemmen

och koncentrera sysslorna på åtta timmars effektiv arbetstid.

Yttranden till arbetsmarknadskommissionen.

I sina yttranden till arbetsmarknadskommissionen ha de hörda myndig

heterna och organisationerna i allmänhet tagit ställning till det av hembiträdesföreningarna

framställda yrkandet om lagstadgad 8-timmars arbetsdag

eller uttalat sig om möjligheten och lämpligheten av att införa en arbetstidsreglering.

Vissa remissinstanser ha dock ansett sig icke utan ytterligare

utredning kunna yttra sig i saken. Riksförsäkringsanstalten finner

det sålunda kunna ifrågasättas, huruvida med hänsyn till den blivande översynen

av arbetstidslagstiftningen spörsmålet om begränsning av arbetstidens

längd för hembiträden skulle upptagas till behandling nu eller först i samband

med denna lagrevision, och har ansett det under alla förhållanden

vara nödvändigt med en närmare utredning, som kunde läggas till grund

för ett ståndpunktstagande i frågan.

Förslaget om införande av eu lagstadgad arbetstidsreglering för hembiträden

med en genomsnittlig nettoarbetstid för dag av 8 timmar har i

princip tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionens sakkunniga i frågor rörande

kvinnlig arbetskraft, hembiträdesföreningarnas centralkommitté, socialilemokratiska

kvinnoförbundet, svenska lantarbetare förbundet och yrkeskvinnors

samarbets förbund. Arbetsmarknadskommissionens förenåmnda

sakkunniga ha i sitt yttrande understrukit, att det vore ett oeftergivligt villkor

för en ökad nyrekrytering till hembiträdesyrket, att hembiträdenas arbetstid

— icke bara fritid — reglerades samt att deras förmåner i övrigt

ägnades tillräcklig uppmärksamhet, därvid borde eftersträvas att hembiträ
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

deskåren, så långt det vore möjligt, bleve jämförbar med andra yrken. Från

liknande utgångspunkter tillstyrkes förslaget av socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund har i anslutning till sitt tillstyrkande

framhållit, att för att principen om 8-timmars arbetsdag skulle

kunna lagfästas fordrades att samhället trädde in med sociala anordningar

av olika slag såsom social hemhjälp, daghem, kollektivhus o. s. v., för att

lösa hemhjälpsfrågan för såväl de förvärvsarbetande som de hemarbetande

kvinnorna.

Införande av principen om 8-timmars arbetsdag för hembiträden bär förordats

även av länsarbetsnämnderna i Uppsala, Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs,

Västmanlands och Gävleborgs län. Därvid har emellertid länsarbetsnämnden

i Uppsala län i likhet med yrkeskvinnors samarbetsförbund funnit

konsekvensen kräva, att familjer med barn, där båda makarna hade arbete

utanför hemmet, bereddes ökade möjligheter att placera barnen på daghem

under den tid hembiträdet toge ut ledighet mitt på dagen. Införandet av 8

timmars arbetsdag förutsatte vidare tillgång till yrkeskunnig arbetskraft i

långt större utsträckning än nu funnes, vilket aktualiserade hembiträdeskårens

utbildningsfråga. Länsarbetsnämnden i Gävleborgs lön har som skäl

för sitt tillstyrkande anfört, att en ordnad faststäjld arbetstid i likhet med

vad som funnes stadgat för andra yrkesgrupper otvivelaktigt skulle medföra,

att hembiträdesyrket bleve begärligare.

I åtskilliga av de nu återgivna yttrandena har föreslagits att arbetstidsregleringen

borde genomföras på så sätt, att arbetstiden fastställdes för viss

längre period, därvid vanligen förordats 192 timmar för 4 veckor. Socialdemokratiska

kvinnoförbundet har till stöd för en dylik reglering anfört,

att hemarbetet icke kunde schematiskt regleras på samma sätt som industriellt

arbete. De största hänsyn måste tagas även till hemmens behov av

den anställda arbetskraftens utnyttjande. Motsvarande behov hade beaktats

på andra arbetsområden, exempelvis i sjukvården och inom restaurangfackel.

Hembiträdesföreningarnas centralkommitté har likaledes förklarat, att ett

genomförande av 8-timmarsdagen lämpligast torde kunna ske genom att indela

arbetstiden i fyraveckorsperioder på 192 arbetstimmar med den dagliga

arbetstiden förlagd mellan klockan 7 och 19. Om tid för måltidsraster beräknades

till en timme om dagen skulle således kunna uttagas upp till 11

timmars dagsarbete.

Jämväl i andra yttranden än de förut nämnda har tanken på eu arbetstidsreglering

för hembiträdeskåren mötts av välvilja. Länsarbetsnämnden i

Östergötlands län har sålunda framhållit att en bestämmelse om 8-timmarsdag,

utformad så att maximiarbetstiden sattes till 192 timmar för 4 veckor,

torde vara såväl lämplig som möjlig att genomföra, men att den ställde

ökade krav på hemarbetets rationalisering och husmödrarnas planering av

arbetet, särskilt som det av hembiträdesföreningarna väckta förslaget talade

om effektiv arbetstid. Länsarbetsnämnden i Kronobergs län anser, att ett

genomförande av det väckta förslaget förr eller senare torde bli ofrånkom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

11

ligt, om det skall bli möjligt att få någon att ägna sig åt hembiträdesyrket.

Länsarbetsnämnden i Västerbottens län har — efter att ha pekat på de

svårigheter en lagstadgad 8-timmarsdag skulle föra med sig särskilt för de

yrkesarbetande husmödrarna med små barn — anfört, att nämnden dock

ansåge ett alternativ med 8-timmars arbetsdag eller 48 timmars arbetsvecka

vara fördelaktigt. Skulle det bestämmas i lag om 8-timmars arbetsdag för

hembiträden, hade man anledning förmoda, att tillströmningen till yrket

skulle något öka. Arbetsförmedlingens erfarenhet vore den, att det i allmänhet

vore den långa arbetsdagen och de för övrigt icke alltför välordnade

arbetsförhållandena, som orsakade att flickorna icke så gärna toge anställning

som hembiträden.

Landsorganisationen har ställt sig mera tveksam till förslaget och i sitt

yttrande till arbetsmarknadskommissionen anfört:

Det är självfallet ytterst svårt att bedöma i vad mån erfarenheterna från

lagens hittillsvarande giltighetstid ge vid handen att praktiska förutsättningar

finnas för att tillmötesgå hembiträdesföreningarnas nu ställda förslag,

som ju ej blott avser en direkt arbetstidsreglering utan därtill arbetstidens

begränsning till åtta timmar per dag. Allt fortfarande har ju beträffande

flertalet av våra arbetstidslagar undantag gjorts för småföretag. De

skäl som anförts till stöd härför liar landsorganisationen för sin del icke

ansett tvingande, men uppenbarligen föreligger beträffande det arbete som

utföres i hemmen större svårigheter för en legal arbetstidsreglering än när

fråga är om företagsmässigt bedriven verksamhet. Landsorganisationen

anser sig icke desto mindre kunna tillstyrka en övergång till direkt arbetstidsreglering

för hembiträdena men anser sig icke äga tillräcklig grund för

ett bedömande av den i detta fall möjliga arbetstidsbegränsningen eller arbetstidens

förläggning.

Ej heller Fredrika-Bremer-förbundet och högerns centrala kvinnoråd ställa

sig helt avvisande till förslaget att i lag reglera hembiträdenas arbetstid.

Fredrika-Bremer-förbundet uttalar sålunda, att man enligt förbundets mening

i längden icke kunde avvisa kravet på en reglering av arbetstiden i

hembiträdesyrket. Skulle en sådan reglering komma till stånd, ville förbundet

för siu del förorda en lösning efter samma linjer som i arbetstidslagen

för hotell, restauranger och kaféer men med en något längre arbetstid än

som nu tillätes i denna lag. Högerns centrala kvinnoråd har anfört, att det

på grund av hemarbetets karaktär och rytm vore omöjligt, speciellt på landsbygden,

att stadga 8 timmars arbetsdag. Däremot kunde man tänka sig att

man stadgade ett visst timantal under exempelvis en tvåveckorsperiod och

att arbetstagaren och arbetsgivaren genom frivilliga överenskommelser fördelade

dessa arbetstimmar. Om man verkligen ansåge sig böra förvandla

hembiträdeslagen till eu arbetstidslag, måste det emellertid dragas klara

gränser mellan effektivt arbete och arbetstid, som inkluderade exempelvis

måltider.

Länsarbetsnämnden i Värmlands län finner med hänsyn till det husliga

arbetets natur — det vore bland annat icke så intensivt som till exempel

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mcij.ts proposition nr 206.

industriarbete och medförde större möjligheter till pauser än flertalet andra

arbetsområden — eu så radikal begränsning av arbetstiden som till 8 timmar

om dagen icke vara skälig. Hembiträdena skulle då komma i eu bättre

ställning än med dem jämförbara yrkeskategorier. En viss begränsning av

arbetstiden syntes dock erforderlig och nämnden förordade för sin del införande

i lagen av'' bestämmelse om 56 timmars arbetsvecka.

Genomförandet i det nuvarande läget av en arbetstidsreglering för hembiträdeskåren

avstyrkes av socialstyrelsen, folkpartiets kvinnoförbund och

Sveriges husmodersföreningars riksförbund samt länsarbetsnämnderna i

Malmöhus, Hallands och Göteborgs och Bohus län.

Socialstyrelsen har för sin del anfört:

I och för sig anser styrelsen det önskvärt, att en arbetstidslagstiftning för

hembiträden skall avse en direkt reglering av arbetstiden och icke, såsom

nu är fallet, endast garantera viss fritid. På grund av det husliga arbetets

natur och de skilda levnadsvanorna inom olika hushåll är det emellertid

törenat med särskilt stora svårigheter att tillämpa åttatimmarsdag för hembiträden.

Det är vidare att märka, att det i ett hem i allmänhet är svårt att

fastställa bestämda måltidsraster och att giva hembiträdet en längre sammanhängande

ledighet mitt på dagen. I stället har hembiträdet ofta förmånen

att kunna ombesörja vissa personliga angelägenheter under arbetstid.

Med hänsyn härtill samt den korta tidrymd den nuvarande fritidsregleringen

varit gällande finner styrelsen tiden ännu icke vara mogen att

övergå till en direkt reglering av arbetstiden för hembiträdena.

Folkpartiets kvinnoförbund anser, att följden av sådana lagbestämmelser

skulle bli, att hembiträdena allt mer komme att försvinna och familjerna

nödgas övergå till sådan hemhjälp, som avlönas per timme. Förbundet

understryker vidare betydelsen och fördelen av att hembiträdet under sin

arbetstid hade möjlighet att utföra en del arbete för egen del. eu förmån

som icke tillkomme arbetstagare inom industrien och affärslivet.

Länsarbetsnämnden i Hallands län har uttalat, att frågan borde få anstå

till dess institutionerna för den halvöppna barnavården ordnats på tillfredsställande

sätt. Länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus lön — som förklarat

sig principiellt intet ha att erinra mot att 8-timmarsdag införes jämväl

för hembiträdena -— anser tiden icke vara inne för en sådan omläggning,

bland annat därför att en stor del av hembiträdeskåren torde bestå

av mindre kvalificerad arbetskraft, vilken säkerligen icke vore kompetent

att inom ramen av en 8-timmars arbetsdag medhinna förekommande arbetsuppgifter.

Hembiträdesföreningarnas förslag om införande av lagstadgad 8-timmarsdag

för kåren har vidare avstyrkts av svenska arbetsgivareföreningen och

svenska lantarbetsgivareföreningen samt länsarbetsnämnderna i Gotlands,

Örebro och Jämtlands län. I förstnämnda båda yttranden har åberopats, att

det husliga arbetet till sin natur väsentligt skilde sig från annat avlönat arbete

och bedreves under så skiftande förhållanden, att en direkt reglering i

lag av arbetstiden icke vore lämplig. Svenska lantarbetsgivareföreningen har

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

13

Sj(,rt gällande, bland annat, alt det i lanthushåll icke vore möjligt att åstadkomma

en sådan reglering. Bland jordbrukarna vore det ej ovanligt att

hustrun deltoge såväl i arbetet med djurens skötsel som i utearbetet. Vad

småbrukarhustrurna beträffade nödgades dessa ofta åtaga sig lönearbete

utom hemmet. Lantarbetsgivareföreningen har vidare anfört:

En reglering av arbetstiden till att omfatta åtta timmars effektivt arbete

tordrar även att eu sammanhängande längre rast vid bestämd tid inlägges

mitt på dagen.

När fråga är om hembiträde, som tidigt på morgonen deltager i mjölk - ningen, måste denna rast, om 8-timmarsdag genomföres, komma att sträcka

sig över åtskilliga timmar. Införandet av en längre rast mitt på dagen torde

i de allra flesta lanthushåll möta stora svårigheter och leda till en absurd

relation mellan hembiträdets och husmoderns arbete. Helt ogenomförbar

är en sådan anordning i en familj med minderåriga barn, där båda makarna

arbeta utanför hemmet, ett förhållande, vilket är vanligt på landsbygden

och även i städerna.

Såsom ett ytterligare starkt vägande skäl mot införande av en på dylikt

sätt reglerad arbetstid för hembiträdena må även anföras svårigheten att

över huvud taget övervaka och kontrollera att arbetstiden verkligen effektivt

utnyttjas. Detta gäller naturligtvis i all synnerhet inom familj, där

båda makarna ha förvärvsarbete. Det är tänkbart att genomförandet av en

arbetstidsreglering av angivet slag skulle göra hemarbetet mera attraktivt

och alltså befrämja rekryteringen inom yrket, men följden skulle otvivelaktigt

bli att den sålunda ökade tillgången på hembiträden av de flesta

familjer icke skulle kunna utnyttjas på den grund att nyttan av att ha

hemhjälp icke skulle stå i rimlig proportion till kostnaderna för densamma.

Detta skulle otvivelaktigt hårdast drabba de familjer, som äro i största behov

av hjälp.

Avslutningsvis vill föreningen framhålla att hembiträdesföreningarnas

förslag till sina verkningar synes vara uppenbart odemokratiskt. Om förslaget

genomföres kommer det nämligen att ytterligare minska möjligheten

för mindre välsituerade familjer och familjer med småbarn att hålla sig

med hembiträde. I den mån så likväl fortsättningsvis kan ske, kommer förslaget

i de flesta fall att innebära ett övervältrande av arbete från den i regel unga

hemhjälpen till slitna och arbetstyngda husmödrar.

Även länsarbetsnämnden i Jämtlands län har framhållit, att reformen i

praktiken huvudsakligen torde få ekonomisk innebörd till följd av att övertid

bleve nödvändig och måste ersättas i särskild ordning.

Länsarbetsnämnden i Gotlands län anför — eller att ha åberopat i huvudsak

enahanda synpunkter som arbetsgivareföreningarna — bland annat följande:
Skulle

en 8-timmars dag för hembiträden genomföras, så torde för ett så

jordbruksbetonat län som Gotland följden bliva, att lockelserna bliva ännu

större för många av jordbrukarnas hårt arbetande kvinnliga familjemedlemmar

att söka sig till städerna, varigenom den redan nu så svåra bristen

på kvinnlig arbetskraft på landsbygden ytterligare skulle ökas. Vad som

framförallt gör, att nämnden ställer sig så betänksam emot införande av

8-limmars dag för hembiträden, är emellertid omtanken om husmödrarna

själva, vilkas ställning utan tvivel i allmänhet blivit mer och mer be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

fungande på grund av svårigheterna att erhålla hjälp. De ha ofta, vilken

samhällsklass de än tillhöra, en arbetsbörda större än månget hembiträdes,

framförallt gäller detta landsbygdens kvinnor.

Betraktar man detta spörsmål ur en vidare synvinkel, kan man icke underlåta

att ställa sig den frågan, huruvida icke de nya svårigheter, som

skulle uppstå för husmödrarna genom införandet av 8-timmars arbetsdag

skulle menligt inverka på nativitetsutvecklingen, för vilken genom den moderna

befolkningspolitiken så kraftiga ansträngningar göras.

Det kan i detta sammanhang nämnas, att svenska barnsköterskeföreningen

i sitt yttrande framhållit de svåra förhållanden, under vilka många barnsköterskor

arbetade och som medförde att yrket avfolkades. Detta gällde

särskilt sådana barnsköterskor, som vid sidan av sin barnavårdande uppgift

även påtagit sig hushållsarbete. För denna kategori bleve det likväl

knappast möjligt att införa en regel om 8-timmars arbetsdag. Tiden skulle

icke vara tillräcklig för uppgifternas utförande. I fråga om de barnsköterskor

åter, vilka anställts uteslutande för att vårda barn och vore i arbetsgivarens

hus och kost, ansåges dessa, då det gällde spädbarn, i regel vara

skyldiga att passa barnens skötning klockan 6 på morgonen och klockan 22

på kvällen. Även nattvak förekomme ofta. Det vore visserligen brukligt,

att dessa sköterskor erhölle ledigt två timmar på dagen som ersättning för

»dygnstjänst» men de hade mera sällan tillfälle att taga ut denna fritid.

Arbetsmarknadskommissionens stickprovsundersökning.

Beträffande den av arbetsmarknadskommissionen företagna statistiska

undersökningen torde till en början böra understrykas, att densamma utgör

en stickprovsundersökning och icke kan göra anspråk på att vara representativ.

I undersökningen ingå uppgifter från endast 798 husmödrar och

704 hembiträden. Såsom i det föregående berörts uttalade endast ett ringa

antal av dessa, att de ansågo lagen i dess nuvarande utformning mindre tillfredsställande.

Uppgiftslämnarna tillfrågades emellertid även om de ansåge

det möjligt att i hushållsarbetet tillämpa 8-timmars arbetsdag, måltidsraster

ej inräknade. Härvid lämnade 34,3 procent av husmödrarna och

52,7 procent av hembiträdena oreserverat jakande svar medan 48,2 respektive

35,6 procent besvarade frågan med nej. Härutöver förklarade emellertid

16,1 procent av husmödrarna och 5,1 procent av hembiträdena, att det

under vissa förutsättningar vore möjligt att tillämpa principen om 8-timmarsdag.

Svaren, som i den statistiska bearbetningen redovisats även för

olika hushållstyper, uppvisa härvid icke några betydande variationer från

det angivna genomsnittet. I familjer med barn, där husmodern hade förvärvsarbete

(icke lanthushåll), ansågo dock endast 25,8 procent av husmödrarna

och 50,7 procent av hembiträdena utan vidare att 8-timmars arbetsdag

vore möjlig att tillämpa. Jakande svar under vissa förutsättningar utgjorde

i denna kategori 16 respektive 3,5 procent av hela antalet. I familjer

utan barn, där husmodern hade förvärvsarbete, besvarade åter med eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

15

utan reservationer icke mindre än 70,7 procent av husmödrarna och 70,9

procent av hembiträdena den ställda frågan med ja.

Det torde böra anmärkas, att den redovisade frågan icke avsåg en arbetsdag

om i genomsnitt 8 timmar med rätt för arbetsgivaren att under en viss

tidrymd fritt fördela arbetstiden. I den följande frågan tillspordes nämligen

uppgiftslämnarna, om de ansåge det lämpligare att i stället för 8-timmars

arbetsdag räkna med 192 arbetstimmar under 4 veckor, så att arbetstiden

per dag kunde förlängas efter behov och antalet hela eller halva fridagar

i gengäld ökades. Denna fråga besvarades med ja av 63 procent av

husmödrarna och 58,1 procent av hembiträdena och med nej av 23,9 procent

av husmödrarna och 26 procent av hembiträdena.

Det redovisade undersökningsmaterialet synes i så måtto vara särskilt

missvisande, att endast en ringa del av uppgifterna avse lanthushåll (9,8

procent av husmödrarna och 3,1 procent av hembiträdena, totalt 78 respektive

22 svar). På grund härav ha olika hushållstyper ibland lanthushållen

icke kunnat redovisas vid den statistiska bearbetningen av svaren. Inom

denna grupp besvarades frågan, om uppgiftslämnaren ansåge det möjligt

att tillämpa 8-timmars arbetsdag jakande av 42,3 procent av husmödrarna

(17,9 procent dock endast under vissa förutsättningar) och 27,3 procent avhembiträdena.

Nej-svaren utgjorde 48.2 respektive 63,6 procent.

Arbetsmarknadskommissionen.

Arbetsmarknadskommissionen anför för egen del till en början, att det i

samband med fragan om en förlängning av och eventuella ändringar i hembiträdeslagen

syntes angeläget att genom lagstadganden så reglera arbetsförhållandena,

att man ytterligare underströke hembiträdesarbetets karaktär

av yrkesarbete, jämställt med annat förvärvsarbete. Endast om så

bleve fallet, kunde man räkna med att i den allmänna konkurrensen om

arbetskraften kunna stabilisera och eventuellt utöka hembiträdeskåren.

Under åberopande av den redogörelse för utvecklingen på det husliga

arbetets område, som tidigare återgivits, har kommissionen förklarat sig

finna önskvärt, att hembiträdeslagen utformas som en arbetstidslag och att

i lagen direkt inryckas bestämmelser om ordinarie arbetstid. Kommissionen

föreslår, att den genomsnittliga arbetstiden för dag sättes till 8 timmar.

Arbetsgivaren skulle emellertid enligt förslaget äga att fritt fördela arbetstiden

på en tidrymd av fyra kalenderveckor, under vilka arbetstiden alltså

ej t inge uppgå till längre tid än 192 timmar. Arbetstiden skulle dock ej

något dygn få överstiga 11 timmar och arbetstagaren skulle alltjämt åtnjuta

vässa fridagar. Raster, måltider och arbete, som arbetstagaren utför för

egen räkning, borde icke inräknas i arbetstiden.

Kommissionens förslag är, såsom inledningsvis nämnts, icke enhälligt.

Förslaget omfattas av kommissionens ordförande, ledamöterna Curtman.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Falk, Västberg, Adamsson och Norrman samt ersättaren Sundström, medan

ledamöterna Andersson och Ssemund samt ersättaren Thornander i en avgiven

reservation föreslå, att den nuvarande hembiträdeslagen gives förlängd

giltighet med allenast en mindre jämkning.

Reservanterna framhålla inledningsvis att det husliga arbetets natur medför,

att en reglering av hembiträdenas arbetstid icke lämpligen synes

böra ske på samma sätt som för de yrkesgrupper, vilka omfattas av hittills

genomförda arbetstidslagar. Detta förhållande hade i förarbetena till hembiträdeslagen

angivits som en av orsakerna till att en direkt reglering av

hembiträdenas arbetstid icke vore möjlig att genomföra och ägde fortfarande

giltighet.

Såsom ytterligare skäl mot genomförande av en direkt arbetstidsreglering

anföra reservanterna vidare:

Det torde icke kunna förnekas att i ett hem med småbarn, där båda makarna

ha förvärvsarbete, hustruns arbetsbörda i allmänhet är stor. Aven

bland jordbrukare förekommer att hustrun måste arbeta utom hemmet, i

det hon nödgas deltaga såväl i arbetet med djurens skötsel som i utearbetet.

Genomförande av 8-timmars arbetsdag för hembiträden skulle i de flesta

fall medföra ett övervältrande av ytterligare arbetsuppgifter på de i regel

redan förut hårt ansträngda husmödrarna. Den lättnad i arbetet som härigenom

skulle vinnas åt en grupp i regel unga kvinnor, skulle alltså få

köpas genom att öka arbetet för en annan grupp av kvinnor, i regel äldre

och redan förut mera pressade av arbete. Härtill kommer att, därest minderåriga

barn finnas i sådana familjer, frågan om barnens tillsyn under

föräldrarnas bortovaro måste framstå som hart när olöslig. För hembiträde,

som måste börja sitt arbete tidigt på morgonen, t. ex. vid 7-tiden, och deltaga

i hushållsarbetet till fram emot kl. 19, t. ex. hembiträde i lanthushåll,

måste med föreslagen begränsning av arbetstiden en längre sammanhängande

rast inläggas mitt på dagen, under vilken rast det blir svårt att ordna

tillsyn över barnen. I städerna kan denna olägenhet kanske till en del övervinnas

genom anordnande av barndaghem. Det måste dock beaktas att det

för barnen torde vara bättre att få vistas i sitt hem än i ett daghem samt

att vården i ett sådant drager ej obetydlig kostnad. På landet däremot torde

saken ej alls kunna ordnas på sådant sätt.

Vi vilja också framhålla att hembiträdena i icke obetydlig utsträckning

äro icke yrkeskunniga. För många av dem är arbetet en praktik och en

förberedelse för det kommande kallet som husmor.

Efter att härefter ha anfört åtskilliga invändningar mot den utformning,

lagens bestämmelser om ordinarie arbetstid in. in. erhållit i kommissionens

förslag — bland annat svårigheterna att kontrollera arbetstiden, avsaknaden

av regler om dispens, om tid för förberedelse- och avslutningsarbete

och om vakttjänst samt olägenheterna av en journalföring angående arbetstiden

— uttala reservanterna avslutningsvis bland annat:

Den gällande hembiträdeslagen fyller otvivelaktigt en social funktion i

sin egenskap av fritidslagstiftning för hembiträdena samt därigenom att

den reglerat vissa förhållanden på ett arbetsområde där de speciella förhållandena

kunna påfordra att särskilda regler givas. Lagen torde dock

s. 17 Kontrollera mot PDF

Ktingl. Mnj:ts proposition nr 206.

17

knappast ha bidragit till att skapa biiltre tillgång på hembiträden. Ej heller

torde detta mål komma att nås, om en direkt arbetstidsreglering genom

föres. Skulle emellertid utbudet av arbetskraft efter lagens tillkomst förete

någon ökning, torde föga därmed vara vunnet, då många av de familjer,

som äro i största behov av hemhjälp, efter en genomförd arbetstidsreglering

ej skulle vara betjänta med att hålla hembiträde under sådana förhållanden,

som lagen skulle skapa.

Arbetsrådet.

I sitt utlåtande till Kungl. Maj:t över arbetsmarknadskommissionens förslag

avstyrker arbetsrådet, att i hembiträdeslagen införes direkt arbetstidsreglering.

Arbetsrådet finner visserligen rent principiellt intet vara att erinra

mot att hembiträdena liksom det stora flertalet övriga arbetstagare

tillförsäkras laglig begränsning av arbetstiden i form av en direkt arbetstidsreglering.

Emellertid talade åtskilliga omständigheter av praktisk natur

mot en sådan reglering. En direkt begränsning av arbetstiden förutsatte,

att hembiträdets effektiva arbetstid kunde åtminstone någorlunda noggrant

bestämmas. Hembiträdenas arbetsförhållanden med effektiv arbetstid, raster,

pauser, måltidsuppehåll och arbete för egen räkning inrörda i varandra

vore emellertid sådana, att detta i de flesta fall svårligen läte sig göra.

Arbetsrådet fortsätter:

För alt arbetstidsregleringen skall bli av något värde ur hembiträdenas

synpunkt är det tydligen nödvändigt, att den effektiva arbetstiden bokföres

på något sätt. Eljest kunna ju husmödrar och hembiträdena ej få klarlagt,

huruvida arbetstiden ligger inom lagens ram eller om övertid förekommer.

Med hänsyn till att arbetsplatsen är det privata hushållet och även av andra

orsaker är det i hög grad sannolikt, att en sådan bokföring endast i undantagsfall

skulle komma till stånd. Att föra anteckningar om arbetstiden —

vilket väl skulle göras av husmodern med kontroll av hembiträdet —- skulle

för övrigt säkerligen se anledning till tvister om hur den effektiva arbetstiden

rätteligen bör beräknas och skapa eu irritation mellan husmödrar

och hembiträden, som näppeligen skulle göra hembiträdesyrket mera lockande

än det för närvarande är.

Härtill kommer, att det för genomförandet av en effektiv arbetstidslagstiltning

på nu ifrågavarande område synes nödvändigt att, såsom är fallet

beträffande de övriga arbetstidslagarna, tillsyn i någon form utövas över

efterlevnaden av lagstiftningen. För att en sådan tillsyn skall få någon

mening fordras i sin tur alt anteckningar om arbetstid eller åtminstone om

övertid föras. Tanken på att införa en sådan tillsyn — av yrkesinspektionen

eller annan offentlig myndighet — har dock tidigare på goda grunder

avvisats, och de skäl som tala mot eu sådan kontrollerande verksamhet

inom det privata hemmet synas fortfarande äga full giltighet.

Då sålunda någon bokföring av arbetstid eller övertid ej lär komma till

stånd och då tillsyn över lagens efterlevnad ej torde komma i fråga, är det

att befara, all den föreslagna arbetstidsregleringen blir en lagstiftning på

papperet.

Hiliang till riksdagens protokoll . 1 sand. Nr 206. ‘2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

I arbetsrådets yttrande anföres vidare, att den kanske allvarligaste invändningen

mot kommissionens förslag vore, att den nuvarande bestämmelsen

om ledighet för hembiträdet efter klockan 19 skulle försvinna. Denna

bestämmelse syntes vara en av de få punkter, på vilka hembiträdeslagen

verkligen trängt igenom i det allmänna medvetandet. Det förefölle på grund

härav icke osannolikt att det förordade systemet med frihet för husmodern

att, utom i fråga om fridagar, själv bestämma arbetstidens förläggning ur

hembiträdenas synpunkt komme att visa sig oförmånligare än den nuvarande

ordningen. Ett genomförande av kommissionens förslag betydde

nämligen att man utbytte det nuvarande, teoretiskt kanske icke fullt tillfredsställande

men i praktiken värdefulla systemet med kvällsledighet mot

en principiellt invändningsfri men praktiskt sett tämligen illusorisk direkt

arbetstidsreglering.

Med hänsyn till det anförda och då förslaget dessutom medförde vissa

svårigheter av formell natur har arbetsrådet uttalat sig för att det nuvarande

systemet med bestämd kvällsledighet bibehålies.

Föredraganden.

I samband med en förlängning av hembiträdeslagens giltighetstid uppställer

sig frågan om lagen i samband därmed bör göras till föremål för

en revision i sakligt hänseende. Hembiträdesföreningarna ha framfört önskemål

om ändrade bestämmelser av innebörd, att principen om 8-timmars

arbetsdag införlivas med lagen. Denna framställning, som tillstyrkts av

åtskilliga i ärendet hörda organisationer och lokala arbetsmarknadsorgan,

har biträtts av arbetsmarknadskommissionen. Såsom skäl för att förändra

lagens karaktär från fritidslag till arbetstidslag i egentlig mening har i

huvudsak åberopats nödvändigheten av att i det rådande läget på arbetsmarknaden

söka stimulera rekryteringen till yrket. Flera myndigheter och

organisationer ha emellertid, under hänvisning till att hembiträdeslagen

medfört förbättringar i hembiträdenas arbets- och anställningsförhållanden,

.särskilt därutinnan att de nu ha en ordnad fritid, med avstyrkande av hembiträdesföreningarnas

förslag förordat en förlängning av lagens giltighetstid

utan att några mera genomgripande förändringar företagas i densamma.

För min del finner jag det synnerligen tveksamt huruvida en förbättrad

arbetstidslagstiftning för hembiträdeskåren i det nuvarande läget på arbetsmarknaden

kan tänkas ha någon nämnvärd effekt på tillströmningen av

arbetskraft till yrket. Denna synes för närvarande väsentligen bestämmas

av andra faktorer, kanske främst av den minskade tillgång på yngre kvinnlig

arbetskraft, som gjort sig gällande även på andra verksamhetsområden.

Det huvudskäl som anförts för att i hembiträdeslagen införa principen om

8-timmars arbetsdag finner jag sålunda för närvarande icke böra tillmätas

alltför stor betydelse.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

19

Vid den av arbetsmarknadskommissionen föranstaltade stickprovsundersökningen

ha ett relativt stort antal av de husmödrar och hembiträden,

som lämnat svar, förklarat sig anse 8-timmarsdag möjlig att genomföra.

En del av dessa svar ha dock avgivits under den förutsättningen, att hembiträdet

vore tillräckligt kvalificerat för sina sysslor. I den mån detta är

fallet och förhållandena i övrigt göra det möjligt torde emellertid — icke

minst i betraktande av den brist på kvalificerad arbetskraft som förefinnes

inom detta yrkesområde — en nettoarbetstid av 8 timmar låta sig ordna på

frivillighetens väg. I praktiken torde så också ha skett i viss utsträckning.

De avsevärda skiljaktigheter, som föreligga i fråga om de anställdas kvalifikationer

och beträffande arbetsförhållandena inom olika typer av hushåll,

torde emellertid tala emot att såsom allmän regel lagstadga principen om

8-timmars arbetsdag. Det kan i detta sammanhang understrykas, att lanthushållen

äro starkt underrepresenterade i stickprovsundersökningen och att

inom denna kategori endast omkring en fjärdedel av husmödrarna utan

reservation ansett 8-timmars arbetsdag möjlig att genomföra liksom att endast

omkring 27,5 procent av hembiträdena varit av denna åsikt.

Särskilt beaktande förtjänar vidare förhållandena i familjer med barn,

där bada föräldrarna ha arbete utom hemmet. För sådana familjers del

måste den ifrågasatta arbetstidsregleringen ofta medföra stora svårigheter

att sörja för barnens vård, om hembiträdet skall åtnjuta en längre ledighet

mitt på dagen eller kompenseras därför genom ett ökat antal hel- eller

halvlediga dagar. Det synes kunna befaras att i vissa fall husmodern skulle

nödgas lämna sitt yrkesarbete, vilket under den rådande arbetsmarknadssituationen

synes mindre lyckligt.

Med det husliga arbetets natur följer vidare, afl en nettoarbetstidsregleling

är svår att praktiskt tillämpa. Såsom arbetsrådet anfört äro i det husliga

arbetet raster, pauser, måltidsuppehåll och arbete för egen räkning så

inrörda med den effektiva arbetstiden, att det föreligger betydande svårigheter

att avgöra dennas längd. Nödvändigheten att beräkna den tid, som

åtgår för sådana avbrott i den effektiva arbetstiden som nu nämnts, kan

tätt ge upphov till irriterande meningsskiljaktigheter. De nu angivna svårigheterna

avhjälpas icke därigenom att den tillåtna arbetstiden, såsom

arbetsmarknadskommissionen föreslagit, fördelas på en längre period. En

sådan anordning skulle dessutom föra med sig komplikationer av formell

natur, exempelvis i fråga om beräkning av övertid, och den skulle uppenbarligen

nödvändiggöra upprättande av någon form av arbetstidsschema

och förande av anteckningar om arbetstid, raster och övertid, som säkerligen

skulle vålla åtskillig olägenhet.

Införandet av en regel om 8-timmars genomsnittlig arbetsdag torde vi

dare, hur bestämmelsen än utformas, göra ett regelbundet uttagande av

övertid nödvändigt i vissa typer av hushåll och beträffande vissa arbetstagare

(barnsköterskor, nybörjare i yrket). Dä gottgörelse för övertid i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

första hand skall utgå i form av penningar, måste detta föra med sig att

många husmödrar, som äro i särskilt stort behov av hemhjälp, av ekonomiska

skäl måste avstå härifrån. Sådana konsekvenser synas mindre

lyckliga.

De anförda synpunkterna leda för min del till slutsatsen, att en revidering

av hembiträdeslagen i angiven riktning för närvarande icke bör komma

till stånd. Därest, såsom jag förordar, giltigheten av den nuvarande lagen

förlänges på en tid av tre år, torde efter denna tid lagens verkningar säkrare

kunna bedömas. En ytterligare anpassning efter de förändrade förhållandena

på den husliga arbetsmarknaden kan under denna treårsperiod

förväntas äga rum genom fortgående rationalisering av hemarbetet, utbyggnad

av den sociala hemhjälpen, inrättande av daghem m. m. Dylika omständigheter

förtjäna givetvis beaktande när fråga uppkommer om ytterligare

förlängning av lagens giltighetstid.

Hembiträdes förmåner vid sjukdom.

Enligt 7 § hembiträdeslagen gäller, att om hembiträde, som är i arbetsgivarens

hus och kost, på grund av sjukdom förhindras att utföra sina sysslor,

hembiträdet äger att, så länge avtalet består, av arbetsgivaren erhålla

bostad och kost jämte nödig personlig tillsyn, där ej behov av vård å sjukvårdsinrättning

prövats föreligga och intagning å sådan inrättning jämväl

ägt rum. Häremot stridande förbehåll är utan verkan. Har arbetsgivare,

utöver vad nu sagts, bestritt kostnad för sjukvård åt hembiträdet, ma arbetsgivaren

söka kostnaden åter av hembiträdet.

Hembiträdesföreningarna ha i sin skrivelse till chefen för socialdepartementet

hemställt, att bestämmelser angående hembiträdes rätt till lön under

sjukdom införas i lagen. I skrivelsen föreslås, att hembiträde, som efter

minst sex månaders anställning hos en och samma arbetsgivare genom

oförvållad sjukdom, styrkt genom läkarintyg, blir arbetsoförmögen, skall

äga rätt till ersättning i form av kontant lön, kost, logi och nödig personlig

tillsyn under minst 14 dagar.

I yttrandena till arbetsmarknadskommissionen ha

hembiträdesföreningarnas förslag tillstyrkts av Fredrika-Bremer-förbundet,

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, svenska barnsköterskeföreningen,

svenska lantarbetarförbundet samt ett stort antal länsarbetsnämnder.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund finner dock, att personlig tillsyn

icke kan krävas i det fall att hembiträdet självt ordnat sin bostadsfråga.

Åven vissa länsarbetsnämnder synas förutsätta, att den föreslagna bestämmelsen

skall gälla endast hembiträden, som bo hos arbetsgivaren, och länsarbetsnämnden

i Våsternorrlands län anser undantag i vad rör förmånen av

kost, logi och personlig tillsyn påkallat även för de tall, då husmor har för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Muj:ts proposition nr 206.

värv sar be te på annan ort än hemorten eller har arbetet så ordnat att längre

lunchraster icke förekomma och annan arbetskraft ej kan anskaffas. Läns<u

betsnämnderna i Östergötlands och Västmanlands län ha däremot understrukit,

att de förmaner, som komma att tillerkännas på arbetsplatsen boende

hembiträden, böra gälla även hembiträden med egen bostad. Länsarbetsnämnden

i Södermanlands län åter har ifrågasatt, om icke i varje fall borde

i lagen utsägas i vad mån hembiträden med egen bostad men i arbetsgivarens

kost ägde rätt till kost eller kostersättning under sjukdom.

Fredrika-Bremer-förbundet har i sitt yttrande anfört:

Vid lagens tillkomst uttalades från flera håll farhågor för att bestämmelserna

om rätt för hos arbetsgivaren boende hembiträde till kost, logi och

nödig personlig omvårdnad vid viss tids sjukdom skulle komma att visa sig

synnerligen betungande för familjer med mindre god ekonomi. Såvitt förbundet

har sig bekant har emellertid i praktiken icke försports något missnöje

med denna bestämmelse. En komplettering av stadgandet i överensstämmelse

med vad hembiträdesföreningarna föreslagit finner förbundet

följdriktig och i överensstämmelse med den allmänna rättsuppfattningen i

sådana frågor.

Landsorganisationen har framhållit, att hembiträdesföreningarnas förslag

överensstämde med den ståndpunkt landsorganisationen intagit i sina yttranden

över hembiträdesutredningens och befolkningsutredningens förslag

till hembiträdeslag.

Länsarbetsnämnden i Kristianstads län har anfört, att det syntes skäligt

att vid sjukdom kontant lön utginge under 14 dagar till hembiträde i arbetsgivarens

hus och kost. I övrigt borde 7 § i lagen bibehållas oförändrad.

Vid utformandet av bestämmelsen borde hänsyn tagas till den nya lagen

om sjukförsäkring. Det syntes nämnden rimligt, att för hembiträdet stadgades

skyldighet att för tiden intill dess nämnda lag trädde i kraft ingå

som medlem i sjukkassa. Lämpligt vore, att arbetsgivaren bestrede försäkringsavgiften.

Införande av en bestämmelse att hembiträde skall vara medlem i sjukkassa

har även förordats av vissa andra länsarbetsnämnder samt av högerns

centrala kvinnoråd. Rådet har eljest i princip tillstyrkt hembilrädesföreningarnas

förslag i denna del men synes förmena, alt bestämmelser om rätt till

gottgörelse under sjukdom ej böra göras tvingande till hembiträdets förmån.

Länsarbetsnämnden i Skaraborgs län har föreslagit, att hembiträde efter

b månaders anställning vid sjukdom skall äga rätt till kontant lön under

endast en vecka och att sådan ersättning under 14 dagar skall utgå först

sedan anställningen varat ett år.

Hembiträdesföreningarnas förslag om lön under sjukdom har avstyrkts

av riksförsåkringsanstalten, socialstyrelsen, folkpartiets kvinnoförbund, svenska

arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen, svenska

landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och

yrkeskvinnors samarbetsförbund samt av länsarbetsnämnderna i Värmlands

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

och Örebro län. Länsarbetsnämnden i Värmlands län har dock förordat eu

bestämmelse av innebörd, att om uppsägning sker under hembiträdes sjukdom,

hembiträdet under alla förhållanden skall äga rätt till lön under upp

sägningstiden.

Arbetsnämnden i Stockholms stad har, med hänvisning till att frågor som

röra sjukersättning i regel fastställas genom frivilliga avtal mellan arbetsmarknadens

parter, ifrågasatt lämpligheten av att genom lagstiftning reglera

dessa frågor för en bestämd grupp. Motsvarande synpunkt har åberopats

i flertalet av de avstyrkande yttrandena. I övrigt har man i dessa

hänvisat till den blivande obligatoriska sjukförsäkringen och vidare fram

hållit, att införande i lagen av en bestämmelse om sjuklön skulle medföra

dryga kostnader för många familjer, som i ett dylikt läge skulle kunna bli

tvingade att betala dubbel hemhjälp. Länsarbetsnämnden i Örebro län har

föreslagit, att den nuvarande bestämmelsen i 7 § skärpes så, att förmånen

av fri kost och logi jämte nödig personlig tillsyn tillerkännes hembiträde

först efter viss tid, exempelvis tre månaders anställning samt under högst

eu månad.

Vid den av arbetsmarknadskommissionen företagna stickprovsundersökningen

framställdes även frågor avseende bestämmelserna om ersättning

till hembiträde under sjukdom. Av svaren framgår att lön under sjukdom

i stor utsträckning torde utgå redan nu. Det övervägande flertalet

inom båda grupperna (76 procent av husmödrarna och 93 procent av hembiträdena)

ansluter sig emellertid till att bestämmelser böra intagas i lagen.

Arbetsmarknadskommissionen föreslår för egen del icke

några ändrade bestämmelser rörande hembiträdes förmåner vid sjukdom.

Kommissionen framhåller, att bestämmelser av likartad natur som den av

hembiträdesföreningarna föreslagna icke torde finnas intagna i lag gällande

för annat arbetsområde, varför det vore tveksamt, om eu sådan regel borde

införas i hembiträdeslagen. Av den genomförda stickprovsundersökningen

framginge för övrigt, att i runt tal 70 procent av de av undersökningen berörda

hembiträdena redan vore medlemmar i någon erkänd sjukkassa. I samband

med genomförande av den obligatoriska sjukförsäkringen skapades

trygghet i detta avseende jämväl för löntagare inom det husliga arbetsområdet.

Kommissionen fortsätter:

Vad angår bestämmelsen i 7 § rörande arbetstagares förmåner vid sjukdom

vill kommissionen påpeka, att hembiträde, boende på arbetsplatsen,

enligt denna bestämmelse tillförsäkras väsentligt större förmåner än hembiträde

med egen bostad. Med hänsyn till svårigheterna att införa motsvarande

förmåner för sistnämnda grupp av arbetstagare vill kommissionen

dock icke föreslå någon lagändring i syfte att utjämna skillnaderna. För

övrigt synes utvecklingen, bortsett från nu rådande bostadsbrist, gå därhän,

att allt flera arbetstagare inom även detta yrke hålla sig med bostad utan
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

för arbetsplatsen, vilket är ägnat att göra deras arbetsförhållanden i detta

avseende mer jämförliga med övriga yrkesgruppers.

Frågan om hembiträdes rätt till kontant lön under sjukdom var föremål Föredragan

för övervägande redan vid hembiträdeslagens tillkomst. Hembiträdesut- den''

redningen ansåg det mindre lämpligt att reglera spörsmålet särskilt för

ifrågavarande specialområde och fann, under förutsättning att trängande

skäl icke påkallade en omedelbar lösning, frågan böra överlämnas till avgörande

i större sammanhang. Sådana skäl vore enligt utredningens mening

icke för handen, da för hembiträdenas vidkommande frågan i praxis erhållit

en relativt tillfredsställande lösning. Lagen utformades i enlighet

härmed.

Några vägande skäl synas icke nu hava anförts för att statsmakterna

skulle frångå den ståndpunkt, som av dem tidigare intagits till förevarande

spörsmål. Hembiträde i arbetsgivarens hus och kost torde vid kortare sjukdomar

alltjämt regelmässigt få behålla hela lönen och ett stort antal hembiträden

synes genom sjukförsäkring själva ha sökt bereda sig visst skydd

mot löneförlust vid sjukdomsfall. I och med att lagen om allmän sjukförsäkring

den 1 juli 1950 träder i kraft tillförsäkras alla hembiträden sådant

skydd. Att, såsom i några yttranden föreslagits, genom stadgande i lagen

föreskriva skyldighet för hembiträde att redan nu försäkra sig mot sjukdom

lär ej heller kunna ifrågakomma. Det synes även mindre lämpligt

att, såsom ifrågasatts, i lagen införa en bestämmelse om att kontant lön

skall utgå till hembiträde, som är av sjukdom oförmöget att utföra sina

sysslor, därest sjukdomen föranlett att hembiträdet uppsagts från sin anställning.

Hembiträde i arbetsgivarens hus och kost har enligt gällande lag

i denna situation icke rätt till kontant lön under uppsägningstiden men

äger däremot så länge avtalet består att av arbetsgivaren erhålla bostad och

kost jämte nödig personlig tillsyn.

Beträffande sistnämnda förmåner vid sjukdom har i flera yttranden till

arbetsmarknadskommissionen föreslagits, att de skola tillerkännas även

hembiträde med egen bostad. I fråga om sådana hembiträden innehåller

lagen nämligen ej någon bestämmelse om skyldighet för arbetsgivaren atl

låta hembiträde under sjukdom komma i åtnjutande av vissa naturaförmåner,

vilka i allmänhet torde hestå av fri kost. Då dessa hembiträden

sannolikt i väsentligt mindre utsträckning än hembiträden med fri bostad

erhalla kontant lön under sjukdom försättas de onekligen vid sjukdomsfall

ofta i en svår situation. På de av arbetsmarknadskommissionen anförda

skälen anser jag mig emellertid icke kunna förorda någon ändring av lagen

till deras förmån. Jag har ej heller funnit anledning biträda förslaget, att

de förmåner, som för närvarande utgå vid sjukdom oberoende av anställningstidens

längd, skola tillerkännas hembiträde först efter viss tids anställning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Föredragen

den.

24 Kuugl. Maj.ts proposition nr 206.

Tiden för arbetets början.

Enligt 9 § hembiträdeslagen skall hembiträdes ordinarie arbetstid, ändå

att annorlunda avtalats, sluta senast kl. 19. Däremot innehåller lagen ingen

bestämmelse om tiden för arbetets början.

I sitt yttrande till Kungl. Maj:t har arbetsrådet funnit det kunna ifrågasättas

att som korrektiv mot att hembiträdena erhålla för lång arbetstid

i lagen upptaga en bestämmelse om vid vilken tidpunkt den ordinarie arbetstiden

tidigast finge börja på morgonen. Under hänvisning till vad i

frågan förekommit vid lagens tillkomst har emellertid arbetsrådet avstått

från att förorda en sådan bestämmelse.

Såsom förut nämnts är hembiträdeslagen avsedd att innefatta en fritidsreglering.

Denna reglering är emellertid i så måtto ofullständig, att den

icke befattar sig med tidpunkten för det ordinarie arbetets början. Denna

fråga var föremål för övervägande under förarbetena till lagen. Med hänsyn

till de särskilda förhållandena i jordbrukshushåll, där mjölkningsarbetet

måste påbörjas före kl. 6, kommo emellertid några bestämmelser om

tiden för arbetets början icke att inflyta i lagen. Något yrkande om ändring

härutinnan har nu ej framförts. Anledning torde därför saknas att nu taga

upp frågan till behandling i lagen.

Fridagar.

10 § innehåller bestämmelser om hembiträdes fridagar. Enligt dessa bestämmelser

äger hembiträde, ändå att annat avtalats, åtnjuta fridagar i

minst följande omfattning, nämligen dels antingen var tredje söndag eller

annan allmän helgdag av kyrklig karaktär eller efter kl. 13 varannan sådan

dag, dels en bestämd vardag varje vecka efter kl. 14 och dels den 1 ma.)

efter kl. 13, såframt fridag ej då åtnjutes på grund av att dagen infaller på

sön- eller helgdag.

I hembiträdesföreningarnas skrivelse till chefen för socialdepartementet

yrkas, att bestämmelsen om söndagsledighet måtte utökas att omfatta varannan

sön- och helgdag. Föreningarna framhålla, att en del av husmödrarna

icke förstått att i lagen föreskrivna fritider utgjorde ett minimum,

varför hembiträden, som haft flera fridagar än lagen stadgade, efter dess

tillkomst stundom fått rätten härtill ifrågasatt.

Förslaget har tillstyrkts av det övervägande antalet myndigheter och

organisationer, som hos arbetsmarknadskommissionen yttrat sig i ärendet,

varvid i allmänhet betonats, att den föreslagna bestämmelsen i de flesta fall

endast torde komma att bekräfta redan existerande överenskommelser.

Högerns centrala kvinnoråd har härtill fogat anmärkningen, att det givetvis

borde stå öppet för arbetsgivare och arbetstagare att göra annan frivillig

överenskommelse om söndagsledighet. Även Sveriges socialdemokratiska

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 206.

25

kvinnoförbund förutsätter, att parterna genom fri överenskommelse och med

god vilja kunna åstadkomma jämkningar i fråga om ledigheten, där ett

starkt behov därav uppkommer. Fredrika-Bremer-förbnndet anser, att ordet

»minst» bör utgå ur lagtexten. Något hinder att utöka ledigheten skulle icke

följa därav men lagen borde icke genom sin ordalydelse förutsätta att husmodern

som regel skall uträtta allt hushållsarbete under söndagar.

Hembiträdesföreningarnas centralkommitté har i sitt yttrande till arbetsmarknadskommissionen

uttalat, att det enligt kommitténs mening vore genomförbart

att stipulera fyra hellediga dagar per månad, varav minst två

skulle vara söndagar. Övriga borde alternativt kunna utgå som halvdagsledighet,

varigenom den nu tillämpade regeln med en ledig eftermiddag i

veckan kunde bestå. Ett annat förslag till fridagarnas anordnande har

framställts av länsarbetsnämnden i Örebro län, som förordat, att hembiträdena

erhölle var tredje söndag helledig samt därutöver en halvledig söndag

i månaden samt en halvledig dag i veckan.

Bibehållande av nuvarande bestämmelser om hembiträdenas fridagar

föreslås av folkpartiets kvinnoförbund, svenska arbetsgivareföreningen, svenska

lantarbetsgivareföreningen, Sveriges husmodersföreningars riksförbund

och länsarbetsnämnden i Gotlands län. Folkpartiets kvinnoförbund anser

frågan vara av underordnad betydelse och böra regleras genom avtal.

Arbetsmarknadskommissionen tillstyrker enhälligt hembiträdesföreningarnas

förslag i denna del och föreslår sålunda, att hembiträde, ändå att annat

avtalats, skall åtnjuta fridag minst varannan söndag eller annan allmän helgdag

av kyrklig karaktär.

Beträffande frågan hur ofta hembiträde skall hava fridag synes det vara

vanligt, att hembiträde åtnjuter fridag varannan söndag eller något oftare

än vad lagen föreskriver. Med hänsyn härtill och till vad hembiträdesföreningarna

anfört föreslår jag att denna praxis lagfästes. I övrigt synes

10 § icke böra givas ändrad avfattning.

Avtalets upphörande, skadestånd m. m.

Om anställnings- och uppsägningstid finnas bestämmelser i 5 och tb §§.

Enligt första stycket av förstnämnda lagrum skall avtal, som är ingånget

för bestämd tid, upphöra att gälla då den överenskomna tiden gått tillända.

Om avtalstiden ej understiger ett år, skall avtalet dock anses förlängt på

obestämd tid. därest uppsägning ej skett fjorton dagar före avtalstidens

slut. Enligt andra stycket av 5 § skall, om avtalstiden ej är bestämd, avtalet

upphöra att gälla fjorton dagar efter det uppsägning å någondera sidan

skett. Bestämmelserna i 5 § äro icke tvingande.

I H § stadgas, alt därest hembiträde, som är anställt för bestämd tid,

på grund av sjukdom under minst fjorton dagar varit oförmöget att sköta

Föredragan
den.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

26

sina sysslor, arbetsgivaren äger uppsäga avtalet med iakttagande av fjorton

dagars uppsägningstid. Återfår hembiträdet före uppsägningstidens utgång

sin arbetsförmåga, är uppsägningen, om annan ej anställts i hembiträdets

ställe, förfallen. Bestämmelsen är tvingande.

15 § innehåller bestämmelser om arbetsgivarens rätt att uppsäga avtalet

till omedelbart upphörande och 16 § motsvarande föreskrifter för hembiträdets

del. Enligt 15 § är hembiträdet skyldigt att efter anmodan av

arbetsgivaren på dennes bekostnad anskaffa och för arbetsgivaren förete

läkarintyg angående sitt hälsotillstånd. Då avtal uppsagts, är arbetsgivaren

enligt 17 § skyldig att på begäran lämna hembiträde betyg angående anställningen.

Betyget skall innehålla uppgift om, bland annat, anställningens

art och anställningstiden samt hembiträdes flit, ordning och skicklighet i

arbetet.

19 och 20 §§ innehålla slutligen regler om skadestånd. I 19 § stadgas, att

om arbetsgivare eller hembiträde åsidosätter sina förpliktelser enligt avtalet

eller hembiträdeslagen, därav uppkommen skada skall ersättas. Vid bedömande

om och i vad mån skada uppstått, skall hänsyn tagas även till omständigheter

av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det med hänsyn till

den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande i avseende

å tvistens uppkomst, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt finnes

skäligt, må skadeståndets belopp nedsättas; fullständig befrielse från

skadeståndsskyldighet kan också äga rum. I 20 § föreskrives, att talan om

skadestånd enligt 19 § vid äventyr av talans förlust skall anhängiggöras

inom sex månader från det skadan inträffade.

I ett å den kvinnliga yrkesinspektionens vägnar avgivet yttrande till riksförsäkringsanstalten

anföres:

Hembiträdeslagens stora betydelse för höjandet av liembiträdesyrkets

sociala värde skulle ökas, om lagen utom arbetsgivarens skyldigheter även

innehölle några stadganden om arbetstagarens förpliktelser. I 17 § omnämnes,

att betyg skall innehålla uppgift om bl. a. hembiträdets flit, ordning

och skicklighet, det är allt. Ej heller innehåller det av statens arbetsmarknadskommission

fastställda anställningskontraktet någonting om hembiträdets

åligganden. Ett kontrakt bör dock taga upp ej blott den ena partens

skyldigheter utan bägges. Som det nu är betraktas allmänt endast husmodern

bunden, detta ofta även av hembiträdet, som skrivit under ett

dylikt anställningskontrakt.

Liknande uttalanden göres även i andra yttranden. Socialstyrelsen har

uppgivit, att det ofta förekomme, att hembiträde slutade sin anställning utan

att iakttaga uppsägningstid. Högerns centrala kvinnoråd har yrkat att en

mot § 14 svarande bestämmelse införes för hembiträdena så att dessa icke

ha rätt att omedelbart säga upp avtalet vid arbetsgivarens sjukdom. Länsarbetsnämnden

i Ålvsborgs län har framhållit lämpligheten av att vissa kompetenskrav

på hembiträden infördes i lagen och att genom statliga myndig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

''21

heters försorg lämpliga husliga utbildningsanstalter skapades. Den husliga

utbildningens betydelse understrykes för övrigt i flera yttranden.

Även bestämmelserna i 15 § om läkarintyg ha föranlett uttalanden i några

yttranden till arbetsmarknadskommissionen. Sålunda har länsarbetsnämnden

i Jämtlands län förordat införandet av en ovillkorlig föreskrift för hembiträde

att förete läkarintyg, åtminstone då det vore fråga om tuberkulos

och då barn funnes i familjen. Med hänsyn till konkurrensen om hemhjälpen

hade det nämligen visat sig svårt för en arbetsgivare, som icke ville

riskera att bli refuserad av en platssökande, att anmoda denna att anskaffa

och förete läkarintyg.

Omförmälda länsarbetsnämnd anser även bestämmelserna i 19 § om skadestånd

vara otillfredsställande och alltför vaga. Särskilt gällde detta i

fråga om hembiträde, som avvek från sin anställning utan iakttagande av

uppsägningstid. Med utgångspunkt från förekomsten av sådana avtalsbrott

har jämväl socialstyrelsen berört hembiträdeslagens skadeståndsregler. Styrelsen

har härvid anfört:

På grund av avsaknaden av närmare bestämmelser för bedömningen av

skadeståndets storlek och svårigheten i vissa fall att påvisa någon ekonomisk

skada kan i regel enighet icke uppnås om med vilket belopp skadestånd

skall utgå. Under sådana omständigheter låter husmodern ofta saken

förfalla. Den av lagen anvisade utvägen att instämma hembiträdet till

domstol för fastställande av skadeståndet är ej heller framkomlig. Enär

hembiträdena i regel sakna utmätningsbara tillgångar, kan nämligen ett

av domstol utdömt skadestånd sällan uttagas. Husmodern får i stället själv

betala sina rättegångskostnader.

Enligt styrelsens uppfattning skulle det innebära en fördel för båda parter

om det fastställdes vissa normer för beräkningen av skadeståndet i dylikt

fall. Med hänsyn till frågans räckvidd är styrelsen emellertid icke nu

beredd att framlägga förslag, efter vilka linjer dessa normer böra utformas. I

I den mån det för närvarande förekommer i större utsträckning än tidigare,

att hembiträden lämna sina anställningar utan iakttagande av föreskriven

uppsägningstid, torde detta hava sill grund i den rådande knappheten

på arbetskraft inom det husliga arbetsområdet. Denna brist på hembiträden

har troligen också medfört att åtskilliga mindre kvalificerade arbetstagare

sökt sin utkomst inom yrket. Att i lagen upptaga detaljerade

bestämmelser om hembiträdes skyldigheter, viss kompetens för arbetstagare

för att få åtnjuta lagens skydd eller dylikt kan emellertid enligt min

mening ej komma i fråga. I 19 § finnes uttryckligen angivet att skadeståndsskyldighet

åligger hembiträde, som åsidosätter sina förpliktelser. 1

arbetsgivarens möjlighet all i vanlig rättegång föra skadeståndstalan mot

hembiträdet finnes alltså elt visst korrektiv mot de berörda missförhållandena.

Att, såsom socialstyrelsen påpekat, denna möjlighet många gånger

är utan värde, lär visserligen ej kunna bestridas. Det kan emellertid

ifrågasättas om etl fastställande av vissa normer för skadeståndets beräk
-

Föredragan
den.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

ning skulle kunna i någon väsentlig grad avhjälpa de av socialstyrelsen

påtalade olägenheterna. I varje fall torde spörsmålet äga sådant samband

med vissa andra frågor av civilrättslig natur, att det bör upptagas först i

förening med en allmän reglering av de enskilda arbetsavtalen.

Vad slutligen angår den påyrkade skärpningen av stadgandet i 15 § om

skyldighet för hembiträde att på anmodan av arbetsgivaren förete läkarintyg,

torde icke något vara att vinna genom att denna skyldighet göres

ovillkorlig. Jag kan därför ej förorda en ändring av lagen i denna del. Jag

vill emellertid erinra om att vid stadgandets tillkomst uttalades, att hinder

icke mötte mot en tillämpning av detsamma redan vid hembiträdes tillträdande

av anställning, i samband varmed påpekades att gällande tuberkulosförordning

innehölle förbud för den, som är behäftad med smittsam

tuberkulos att tillträda anställning att sköta barn samt att vid remissbehandlingen

av det förslag, som låg till grund för denna förordning, underströks

behovet av kontroll i tuberkuloshänseende beträffande hembiträden.

Lagens giltighetstid.

Hembiträdeslagen torde, såsom av arbetsmarknadskommissionen föreslagits

och av mig i det föregående förordats, böra erhålla förlängd giltighet

under en treårsperiod, räknad från och med den 1 november 1947.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett i enlighet

med det anförda inom socialdepartementet utarbetat förslag till lag

om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 19AA (nr A61), av den

lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Sigurdson. 1

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

29

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 28 mars

1947.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 26 mars 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 28

februari 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni

1944 (nr 461).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsfiskalen S. O. af Geijerstam.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 28 mars 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsrå n

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterb rg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler statsrådet

Mossberg lagrådets den 28 mars 1947 avgivna utlåtande över det den

28 februari 1947 till lagrådet remitterade förslaget till lag om fortsatt giltighet

av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) och hemställer, att förslaget,

som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Hedfors.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1947

716396

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:314 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 a1 i texten
  2. 2LU 1947:38 Utlåtande i anledning av dels Kungl. l\Iaj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 s. 1 i texten