Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1946 vid dess tjugonionde sammanträde fattade beslut

1947-04-11 · 44 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:240, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1946 vid dess tjugonionde sammanträde fattade beslut

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-10.

!•

Nr 240.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens år 1946 vid

dess tjugonionde sammanträde fattade beslut; given

Stockholms slott den 11 april 1947.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande

angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år 1946 vid dess tjugonionde sammanträde

fattade beslut.

Under Hans Maj ds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Bihang till riksdagens protokoll 7947. 1 samt. Nr 240.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 11 april 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

statsrådet Mossberg vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna

konferens år 1946 vid dess tjugonionde sammanträde fattade beslut samt anför

i anslutning därtill följande.

Inledning.

I det såsom bilaga till propositionen nr 111 till innevarande års riksdag

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden den 21 februari

1947 uttalade jag, att jag beträffande vissa av de vid Internationella arbetskonferensens

tjugonionde sammanträde fattade besluten hade för avsikt att

sedermera hemställa om att för årets riksdag proposition framlades med anhållan

om riksdagens yttrande. De under punkt II på konferensens dagordning

(intagen å s. 2 i omförmälda proposition) fattade besluten voro emellertid

av så brådskande natur och så speciell karaktär, att jag ansåg mig

böra påkalla, att i en särskild proposition riksdagens samtycke till ratificering

redan angivna dag inhämtades. Med nämnda uttalande åsyftades dels

en vid konferenssammanträdet enhälligt antagen »Akt av år 1946 angående

ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga», dels ock en konvention

(nr 80) angående partiell revision av de konventioner, som antagits av

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens vid dess tjugoåtta

första sammanträden, i vilken föreskrift meddelas rörande det framtida fullgörandet

av vissa kansligöromål, som enligt nämnda konvention ålegat Nationernas

förbunds generalsekreterare, och vilken vidare innehåller vissa ändrade

bestämmelser, föranledda av Nationernas förbunds upplösning och vidtagna

ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga. I detta sam

manhang ansåg jag mig jämväl — ehuru någon riksdagens åtgärd därav

icke påkallades — böra bringa till riksdagens kännedom en mellan Förenta

Nationerna och Internationella arbetsorganisationen träffad överenskommelse

om viss samverkan i bland annat administrativt och budgetärt avseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

I anslutning till vad jag sålunda uttalat får jag nu anmäla övriga vid

konferenssammanträdet fattade viktigare beslut.

Inledningsvis vill jag framhålla, att konferensen vid detta sammanträde

för första gången, i enlighet med de år 1945 beslutade ändringarna i Internationella

arbetsorganisationens stadga, hade att fastställa budget för organisationen.

Den budget, avseende utgifterna under år 1947, som antogs av

konferensen, belöper sig å 16 052 980 schweiziska francs (11 354 378 guldfrancs)

.

De av konferensen fattade besluten — samtliga hänförande sig till dagordningens

punkt III (Åtgärder till skydd för barn och unga arbetare) —

vilka äro av beskaffenhet att i enlighet med föreskrifterna i art. 19 av Internationella

arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen, äro följande:
1)

Konvention (nr 77) angående läkarundersökning av barn och minderåriga

för utrönande av deras lämplighet för industriellt arbete;

2) Konvention (nr 78) angående läkarundersökning av barn och minderåriga

för utrönande av deras lämplighet för icke-industriellt arbete;

3) Rekommendation (nr 79) angående läkarundersökning av barn och

minderåriga för utrönande av deras lämplighet för arbetsanställning;

4) Konvention (nr 79) angående begränsning av nattarbete för barn och

minderåriga i icke-industriell verksamhet; samt

5) Rekommendation (nr 80) angående begränsning av barns och minderårigas

nattarbete i icke-industriell verksamhet.

Texterna till dessa konventioner och rekommendationer torde få såsom

bilagor (Bil. A—E) fogas til! statsrådsprotokollet i detta ärende.

Den under punkt IV på dagordningen upptagna frågan angående socialpolitisk

minimistandard i icke-självständiga områden — bestämmelser ägnade

att intagas i en internationell konvention — var vid detta konferenssammanträde

föremål för en första behandling. Konferensen antog en resolution,

varigenom beslöts, att frågan skulle upptagas till slutlig behandling vid arbetskonferensens

nästkommande allmänna sammanträde år 1947.

I särskild bilaga lämnas en förteckning över andra vid konferensen antagna

viktigare resolutioner (Bil. F).

Inhämtade yttranden.

Samtliga de i anslutning till punkt III på dagordningen antagna konventioner

och rekommendationer ha remitterats till delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet för yttrande. Delegationen har i sin tur

inhämtat yttranden i ärendet från socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

medicinalstyrelsen och statens arbetsmarknadskommission, varjämte delegationen

berett landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens centralorganisation

(TCO) och svenska arbetsgivareföreningen tillfälle att avgiva yttrande.

Arbetsmarknadskommissionen har därvid bifogat särskilt yttrande från

kommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Jag övergår nu till att lämna en redogörelse för innehållet i de avgivna

yttrandena.

Be till delegationen avgivna remissvaren.

Vissa av de av delegationen hörda myndigheterna inskränka sig i sina yttranden

till allmänna uttalanden, medan andra därutöver ingå på en detalj - granskning av de i de olika konventionerna och rekommendationerna förekommande

bestämmelserna.

Följande allmänna uttalanden må här återgivas.

Socialstyrelsen yttrar, att styrelsen finner de ifrågavarande konventionerna

och rekommendationerna vara ur social synpunkt väl motiverade och ägnade

att stödja utvecklingen på området. De flesta av de föreslagna föreskrifterna

hade redan upptagits i svensk lagstiftning, antingen i form av redan

gällande lag eller i det av 1938 års arbetarskyddskommitté framlagda förslaget

till ny lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m. I övrigt

torde bestämmelserna i konventionerna och rekommendationerna böra beaktas

vid det fortsatta arbetet med arbetarskyddslagstiftningen och med yrkesvägledningen

för ungdom.

Statens arbetsmarknadskommission, som finner, att bestämmelserna i konventionerna

och rekommendationerna i vissa delar sammanfalla med gällande

eller föreslagen lagstiftning i Sverige, framhåller, att utvecklingen på

den svenska arbetsmarknaden och de senaste årens högre sysselsättningsvolym

medfört en starkt ökad efterfrågan på den yngre arbetskraften. Med

hänsyn härtill och då åldersproportionerna inom befolkningen för lång tid

framåt komme att ställa höga krav på arbetstagarnas prestationsförmåga,

vore en effektiv hälsovård och hälsokontroll inom arbetslivet av allra största

betydelse. Utan att taga ställning till frågan om ratifikation av konventionerna

förutsatte kommissionen, att de beaktades vid den försatta behandlingen

av det föreliggande förslaget till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall

i arbete.

Landsorganisationen anser, att då de mot konventionernas bestämmelser

svarande reglerna i svensk rätt äro föremål för omarbetning i samband med

den allmänna revisionen av arbetarskyddslagstiftningen, ställning för närvarande

icke synes kunna tagas till frågan om konventionernas ratificering

av vårt land. Av samma anledning torde för närvarande några åtgärder icke

kunna vidtagas med anledning av rekommendationerna.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) finner det ur allmän social

synpunkt angeläget, särskilt i en situation, då vidgade krav ställas på den

yngre arbetskraftens engagemang inom arbetslivet, att hälsoskyddande åtgärder

bliva vidtagna genom medicinsk yrkesrådgivning, reguljär yrkesvägTedning,

systematiska läkarbesiktn mgar och genom inskränkningar i arbetstiden

för sådan arbetskraft. Det förefölle dock, som om vissa artiklar i

konventionerna fått en alltför rigorös utformning, vartill komme, att i fråga

om minderårigas användande i nattarbete avvikelser förelåge, som utan lag

stiftningsändring icke möjliggjorde ratifikation. Vissa principiella skiljaktig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 240.

5

heter förelåge även i fråga om läkarundersökningens karaktär. 1 svensk lagstiftning

skulle denna avse att ådagalägga huruvida ur medicinska synpunkter

olämplighet för viss anställning eller visst arbete förelåge, medan enligt

konventionerna sådan besiktning skulle ådagalägga lämplighet. Svensk lagstiftning

förutsatte vidare dispens för läkarbesiktning, när det gällde arbete,

som medförde ringa ansträngning eller som fortginge under kortare tid avåret,

och 1938 års arbetarskyddskommittés förslag innehölle också vissa inskränkningar

i fråga om läkarbesiktning på grund av att bestämmelserna

härom icke vore giltiga för vissa siag av sysselsättningar.

Enligt organisationens mening vore det lämpligt att frågan om ratifikation

anstode och gjordes till föremål för övervägande i samband med kommande

revision av arbetarskyddslagstiftningen.

Svenska arbetsgivareföreningen anför beträffande behandlingen av ifrågavarande

konventioner och rekommendationer vid arbetskonferensen, att de

danska, norska och svenska regeringsdelegaterna vid flera tillfällen underarbetet

i vederbörande kommitté framfört ändringsförslag, som skulle vara

ägnade att göra konventionerna om läkarundersökning av barn och unga

arbetare mer elastiska för att därigenom öka möjligheterna för medlemsstaterna

att ratificera konventionerna. I samma syfte hade för övrigt framförts

vissa förslag med hänsyn till den tredje konventionen, som utarbetats av

samma kommitté (angående nattarbete). Kommittémajoriteten hade icke

kunnat finna det möjligt att acceptera de framställda ändringsförslagen.

Som en följd härav måste de tre staternas regeringar göra vissa reservationer

beträffande möjligheterna att ratificera dessa konventioner i en nära framtid.

Rent allmänt kunde om de föreliggande konventionerna sägas, alt de

vore alltför stelt utformade. Från de skandinaviska representanternas sida

hade under kommittéarbetet allvarliga ansträngningar gjorts att i konventionsförslagen

få till stånd vissa ändringar, som skulle kunna underlätta ratifikation

av konventionerna. Dessa strävanden hade emellertid mött föga eller

ingen förståelse.

I fråga om de detaljuttalanden som i vissa av de inkomna yttrandena

gjorts rörande bestämmelserna i de olika konventionerna och rekommendationerna

må följande nämnas.

A. Konvention (nr 77) angående läkarundersökning av barn

och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för industriellt

arbete och konvention (nr 78) angående läkarundersökning

av barn och minderåriga för utrönande av

deras lämplighet för icke-industriellt arbete.

Socialstyrelsen yttrar i huvudsak följande beträffande de olika artiklarna

i konventionerna.

Artiklarna 1 — 3. Föreskrifter av hithörande slag funnes i arbetarskyddslagen.

I förslaget till ny arbetarskyddslag föresloges bestämmelser om

läkarundersökning och läkarbesiktning av alla minderåriga, oavsett arbetets

art och arbetsplatsens storlek. Enligt lagförslaget skulle emellertid ■— i lik

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj.ts proposition nr 240.

het med den nu gällande lagen — läkarundersökning och läkarbesiktning

icke föreskrivas, när det gällde icke-industriellt arbete av familjemedlemmar

eller arbete, som vore att hänföra till jordbruk eller någon dess binäring,

vilken icke bedreves såsom självständig verksamhet. I konvention nr 78 hade

medgivits, att den nationella lagstiftningen kunde från tillämpningen av

denna konvention undantaga vissa familjeföretag. Styrelsen ville icke framställa

något önskemål om lagstiftningens utvidgning till dessa områden men

ansåge sig böra fästa uppmärksamheten på att de minderåriga, som arbetade

i familjeföretag i hem och i jordbruk, icke komme att stå under obligatorisk

kontroll i hithörande avseenden.

Artikel 4. Betryggande föreskrifter rörande denna fråga, ehuru av

annan konstruktion, syntes föreligga i kungörelsen den 2 december 1938

(nr 711) angående läkarundersökningar och läkarbesiktningar till förebyggande

av vissa yrkessjukdomar, vilka stadganden skulle äga motsvarighet

i den nya arbetarskyddslagen 15 § 2 mom.

Artikel 5. Varken i gällande lag eller i lagförslaget funnes någon föreskrift

om att minderårig kunde befrias från att själv bekosta läkarundersökning

för vinnande av arbetsanställning. De årliga läkarbesiktningarna skulle

dock icke bekostas av de minderåriga. Det i konventionerna intagna stadgandet

om kostnadsfri läkarundersökning funne socialstyrelsen vara föredömligt

för svensk lagstiftning. Styrelsen ville därför uttala det önskemålet,

att en undersökning företoges för utrönande av möjligheterna att på statens

bekostnad bereda minderåriga tillfälle att erhålla dylik undersökning

utan avgift.

Artikel 6. 1—2. Åtgärder av detta slag, vilka syntes styrelsen väl motiverade,

torde tillhöra arbetsmarknadskommissionens verksamhetsområde,

varför styrelsen allenast ville framhålla den utomordentliga betydelse, som

sjukdomsbotande och hälsostärkande åtgärder hade till förebyggande av varaktig

arbetsoförmåga och särskilt för tillvaratagande av partiellt arbetsföras

arbetsförmåga. Ungdoms vårdskom mit tfn vore sysselsatt med en plan för organisation

av hälsokontrollen för barn och ungdom, vilken enligt kommitténs

tanke skulle kunna sammankopplas med yrkesvägledning för ungdom

från skolåldern upp till vämpliktsåldern.

3. Bestämmelser av här avsett slag funnes såväl i gällande arbetarskyddslag

13 § första stycket och 35 § andra stycket som i 1938 års arbetarskyddskommittés

förslag till ny lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete

m. m. (29 § första stycket samt 36 § 2 mom.).

Artikel 7. 1. Föreskrifter av hithörande slag funnes i gällande lag och

vore avsedda att gälla framgent.

2. övervakningen skedde genom yrkesinspektionen. Särskilda identifieringsåtgärder

vore ej föreskrivna i svensk lag. Vad beträffade övervakningen

av tillämpningen av föreskrifterna om läkarundersökning för utrönande av

lämplighet för arbetsanställning av barn och minderåriga, som för egen eller

föräldrars räkning sysselsattes i ambulerande handel eller annan å allmän

plats bedriven sysselsättning, funne socialstyrelsen det önskvärt, att en un
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 240.

1

dersökning föreloges för utrönande av huruvida och på vad sätt denna fråga

borde närmare regleras i svensk lagstiftning.

I fråga om övriga artiklar i konventionerna uttalar styrelsen, att artiklarna

8—9 syntes sakna tillämplighet för vårt lands vidkommande, att artikel It i

konvention nr 77 och artikel 10 i konvention nr 78 icke föranledde någon

styrelsens erinran samt att artiklarna 12—19 i konvention nr 77 och 11—18

i konvention nr 78 icke påkallade något styrelsens uttalande.

Riksförsäkringsanstalten anför beträffande de olika artiklarna i konvention

nr 77 följande.

Artikel 1. Nu gällande bestämmelser om i vilka verksamhetsgrenar

läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga skulle företagas återfunnes

i 10 § och 35 § arbetarskyddslagen. Gränsdragningen härutinnan vore

fastställd i lagen och kunde sålunda icke ändras av någon förvaltnings- eller

tillsynsmyndighet. Enligt det av 1938 års arbetarskyddskommitté framlagda

förslaget till ny arbetarskyddslag skulle minderåriga arbetstagare undergå

läkarundersökning och läkarbesiktning, oavsett om de sysselsattes i industriellt

eller icke-industrieilt arbete.

Artikel 2. Härutinnan hänvisar anstalten till 10 § andra stycket arbelarskyddslagen,

som i huvudsak stadgar, att minderårig icke må användas

till industriellt arbete utan så är, att den minderåriges inlygsbok, utöver vad

i 9 § föreskrives, innehåller läkarintyg, utvisande att den minderårige icke

företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling, eller, där så

skulle vara förhållandet, att den minderårige icke kan anses komma att lida

men av den sysselsättning, varom fråga är. Motsvarande bestämmelse, gällande

oavsett arbetets art, återfinnes i 28 § c) förslaget till ny arbetarskyddslag.

Artikel 3. 1—2. Föreskrifter om fortlöpande läkarbesiktningar av minderåriga

återfunnes i 35 § arbetarskyddslagen och 36—39 §§ lagförslaget. 1

avgivet utlåtande över förslaget hade anstalten med avseende å dess 36 §

yttrat följande. »Enligt 1 mom. andra stycket skulle arbetsrådet äga med

giva befrielse från besiktning av minderåriga bland annat där fråga är om

arbete, som fortgår allenast under kortare tid av året. Förmodligen bär kommittén

avsett, att denna undantagsmöjlighet skall anses omfatta det vanliga

säsongarbetet inom skogshanteringen i Norrland och andra landsdelar. Emellertid

kan det med hänsyn till skogsarbetsställenas stora antal och spridda

belägenhet samt de ofta svåra framkomstmöjlighetema icke gärna ifrågakomma,

att läkarna skola färdas omkring i skogen för besiktning av minderåriga.

Härtill kommer, att skogs- och även flottningsax-betama ofta medtaga

sina söner eller andra anförvanter till arbetet utan att arbetsgivaren erhål

ler kännedom därom förrän efter lång tid. Av nu nämnda skäl bör, i likhet

med vad som skett i gällande lag, i den nya lagen införas en särskild un

dantagsbestämmelse av innehåll, att vad i 36 § 1 mom. första stycket stadgas

icke skall äga tillämpning å skogsavverknings-, kolnings- eller flottningsarbete.

»

3. I fråga om denna punkt hänvisar anstalten till 15 S arbetarskyddslagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

samt till 25 § 3 mom. och 29 § andra stycket i det nya lagförslaget ävensom

till vad anstalten i förutnämnda utlåtande anfört rörande sistnämnda

bestämmelser. Beträffande 25 § 3 mom. hade anstalten yttrat följande. »Den

i 3 mom. stadgade allmänna befogenheten för Konungen att under där angiven

förutsättning föreskriva vissa villkor för arbetstagares användande till

visst slag av arbete eller förordna, att arbetstagare ej må användas däri, lärer

jämväl få anses innefatta befogenheten att utfärda dylika föreskrifter

avseende allenast viss kategori av arbetstagare, till exempel minderåriga

eller kvinnor. Det kan ifrågasättas, huruvida detta icke borde komma till

uttryck i stadgandet.» Med avseende å 29 § andra stycket hade anstalten anfört

följande. »Med hänsyn till vad som anförts vid 25 § 3 mom. torde stadgandet

i andra stycket kunna utgå. Emellertid skulle nämnda stadgande,

i likhet med motsvarande nu gällande, bereda möjlighet till utfärdande av

särskilda skyddsföreskrifter för minderårig i arbete, som innebär våda i

moraliskt avseende. Dylika föreskrifter ha dock hittills icke behövt utfärdas.

Därest behov därav i visst fall skulle uppkomma efter en ny lags ikraftträdande,

vilken på sätt anstalten föreslagit endast upptoge bestämmelsen

i 25 § 3 mom., kunna, därest stadgandet i lagförslagets 59 § 2 mom. intages

i den nya lagen, nödiga föreskrifter meddelas med stöd av detta stadgande.»

Artikel 4. Riksförsäkringsanstalten konstaterar, att några särskilda bestämmelser

om åldersgräns för läkarundersökning och läkarbesiktning av

minderåriga vid särskilt riskfyllt arbete icke finnas i Sverige och ej heller

äro föreslagna till genomförande samt hänvisar i likhet med socialstyrelsen

till kungörelsen den 2 december 1938.

I fråga om artiklarna 5—-7 lämnar riksförsäkringsanstalten en redogörelse

för i Sverige gällande bestämmelser och principer, som överensstämmer

med vad socialstyrelsen under varje artikel anfört. Såvitt slutligen angår

artiklarna 8—1 9 föranleder dessa icke till något riksförsäkringsanstaltens

uttalande eller någon dess erinran.

I fråga om konvention nr 78 hänvisar riksförsäkringsanstalten till vad

anstalten yttrat beträffande de olika artiklarna i konvention nr 77. Såvitt

avser artiklarna 1—3 framhåller anstalten i övrigt att nu gällande arbetarskyddslag

(10 § andra stycket och 35 §) överhuvud icke äger tillämpning å

arbete, som utförts av medlem av arbetsgivarens familj samt lämnar därefter

en redogörelse för det nya lagförslagets bestämmelser. (Jfr socialstyrelsens

yttrande beträffande artiklarna 1—3.)

Medicinalstyrelsen anför följande.

Artikel 1. Mot avgränsningen av begreppet »industriföretag» i artikel

1 av konvention nr 77 och definition av »icke-industriellt» arbete i samma

artikel av konvention nr 78 har styrelsen intet att erinra. Förslaget i sistnämnda

artikel, att familjeföretag, i vilka endast föräldrar och deras barn

eller myndlingar vore sysselsatta, kunde undantagas från tillämpningen av

konventionen, dock allenast försåvitt arbetet befunnits icke medföra fara

för barnens eller de minderårigas hälsa, innebure en viss skärpning jämfört

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

9

med arbetarskyddskommitténs förslag, enligt vilket medlem av arbetsgivarens

familj skulle vara helt befriad från besiktningsplikt. Styrelsen anser, att

Sverige lämpligen bör ansluta sig till ifrågavarande skärpta bestämmelse.

Artiklarna 2 — 3 anser styrelsen kunna godtagas.

Den i artikel 4 föreslagna förskjutningen av åldersgränsen för hälsoövervakning

till 21 års ålder, då fråga vore om särskilt riskfyllt arbete, kunde

ur medicinsk synpunkt tillstyrkas.

Artikel 5. För att uppfylla fordringarna i denna artikel torde möjligheten

att befria den minderårige från skyldigheten att enligt arbetarskyddskommitténs

förslag i vissa fall erlägga kostnaden för första undersökningen

vid arbetsbokens anskaffande böra närmare undersökas.

De i artikel 6 föreslagna riktlinjerna för yrkesrådgivning och yrkesutbildning

m. m. torde böra antagas.

Medicinalstyrelsen uttalar sammanfattningsvis, att konventionerna n:ris 77

och 78 synas kunna godtagas för Sveriges vidkommande.

Arbetsmarknadskommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft

anse, att den medicinska kontrollen av ungdomens hälsa bör utsträckas

så långt i tiden som möjligt och helst omedelbart anknytas till de

läkarundersökningar, som ske i skolorna, varigenom en fortlöpande individuell

hälsokontroll möjliggöres. Den övre åldersgränsen för sådan kontroll

borde enligt de sakkunnigas uppfattning sättas till 21 år. Kontrollen torde

böra omfatta alla minderåriga, oavsett arbetsområde och sålunda gälla även

husligt arbete, familjeföretag och jordbruk.

Av övriga artiklar i konventionerna upplaga de sakkunniga allenast artiklarna

4—6 till behandling samt anföra därom följande.

Artikel 4. Obligatorisk läkarundersökning borde beträffande minderårig

arbetstagare med riskfyllt arbete förekomma oftare än en gång om året.

Artikel 5. Det vore önskvärt, att läkarundersökning icke medförde

kostnader för den minderårige eller hans föräldrar.

Artikel 6. Bestämmelserna i denna artikel syntes överensstämma med

vad som redan tillämpades i Sveriges genom ungdomsförmedling och yrkesrådgivning

i samband därmed. Det i artikeln påbjudna samarbetet mellan

olika myndigheter syntes nödvändigt för att uppnå åsyftat resultat.

Svenska arbetsgivareföreningen uttalar att det lagförslag, ‘som 1938 års

arbetarskyddskommitté framlagt och mot vilket föreningen i dessa delar icke

haft något att erinra, motsvarar den standard, som konventionerna syfta till.

t vissa betydelsefulla avseenden vore emellertid lagförslaget och konventionernas

föreskrifter icke förenliga. Fn närmare granskning av vissa av de i

konventionerna intagna artiklarna gåve föreningen anledning till följande

erinringar.

Artikel 1 i båda konventionerna. Från konventionernas tilllämpningsområde

vore icke undantaget arbete, som arbetstagare utförde i

sitt hem eller å annan plats, som av honom bestämdes. Sådant undantag

funnes däremot i vårt förslag till ny arbetarskyddslag. Det syntes orimligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

att kräva, läkarundersökning och läkarbesiktning vid hemarbete, främst ur

den synpunkten att det vore alldeles omöjligt att övervaka, att sådana bestämmelser

följdes. Under konimittébehandbngen hade därför från skandinaviskt

håll föreslagits, att hemarbete skulle undantagas från konventionens

tillämpningsområde. Det hade därvid påpekats, att i de nordiska länderna

det icke kunde ifrågakomma, att man lagstiftningsvägen införde bestämmelser,

vilkas efterlevnad man icke kunde kontrollera. Detta ändringsförslag

hade emellertid icke mött någon förståelse.

Artikel 1 i konventionen nr 7 7 (industrielltarbete). I förevarande

artikel funnes icke något undantag för familjeföretag från konventionens

giltighetsområde. Det kunde erinras om att enligt lagförslaget bestämmelserna

om läkarundersökning och läkarbesiktning icke skulle äga

tillämpning beträffande arbete, som utfördes av medlem av arbetsgivarens

familj. En undantagsbestämmelse av motsvarande innehåll hade ursprungbgen

föreslagits av byrån men bortfallit under kommittébehandlingen efter

en votering, där röstetalet för och emot varit tämligen lika.

Artikel 1 i konvention nr 78 (icke-industriellt arbete).

1 lagförslaget stadgades, att från lagens tillämpningsområde skulle undantagas

husligt arbete. Något motsvarande undantag funnes ej i konventionen;

tvärtom förklarades under kommittébehandlingen, att även husligt arbete

inrymdes under konventionen. Enligt föreningens åsikt hade tillämpningsområdet

för konventionerna på detta sätt blivit så vidsträckt, att det icke

vore möjligt för vårt land att ratificera dem.

Artikel 2 punkt 1 och punkt 3 b i båda konventionerna.

Här förutsattes uppenbarligen, att läkarundersökningen skulle bedrivas så,

att man prövade arbetstagarnas lämplighet för ett visst arbete eller för en

viss angiven grupp av arbeten eller sysselsättningar. 1 vårt land skedde emellertid

av praktiska skäl läkarundersökningen efter ett något avvikande system,

i det att läkaren prövade för vilka slag av sysselsättningar vederbörande icke

vore lämplig och lämnade uppgift därom i läkarintyget. För alla övriga slag

av sysselsättningar vore den minderårige därefter i princip godkänd. Man

kunde fråga sig, om det i vårt land tillämpade förfarandet, som vi knappast

hade någon anledning att ändra, kunde anses stå i överensstämmelse med

konventionens föreskrifter. Frågan vore tveksam, men föreningen hölle närmast

före, att man icke skulle behöva tolka konventionen så strängt, att vårt

system skulle anses strida mot densamma.

Artikel 3 punkt 3 i båda konventionerna. I 36 § 1 mom.

andra stycket i lagförslaget stadgades, att då fråga vore om arbete, som

medförde synnerligen ringa ansträngning eller fortginge allenast kortare tid

av året, arbetsrådet ägde i den mån så prövades påkallat medgiva befrielse

från besiktning, varom stadgades i lagen. Den svenska regeringen hade i

sitt svar på byråns frågeformulär yrkat, att motsvarande dispensbestämmelse

skulle införas i konventionen. Detta yrkande hade icke rönt beaktande. Undantaget

vore emellertid enligt föreningens uppfattning nödvändigt och även

avsaknaden därav torde förhindra ratifikation från vårt lands sida.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

11

Artikel 4 punkt 1 i båda konventionerna. Denna bestämmelse

kunde möjligen anses stå i överensstämmelse med lagförslaget, enär i

15 § i förslaget upptoges en regel om befogenhet för arbetsrådet att föreskriva

läkarundersökning vid synnerligen hälsofarligt arbete. Denna undersökningsplikt

gällde alla åldrar, och man toge sålunda icke särskilt sikte på läkarundersökning

av ungdom. Men eftersom arbetare även mellan 18 och 21 år

komme in under bestämmelsen i lagförslaget, torde konventionens fordran

på denna punkt vara uppfylld.

Artikel 5 i båda konventionerna. Enligt lagförslaget kunde en

mindre kostnad för läkarundersökning i undantagsfall få betalas av den

minderårige eller hans föräldrar. Avsikten vore, att den minderårige skulle

kostnadsfritt få den första läkarundersökningen i skolan. Det läkarintyg,

som då utfärdades, gällde emellertid icke längre än ett år. Skulle han dröja

utöver ett år med att taga anställning, måste han på egen bekostnad skaffa

nytt läkarintyg. Hade han däremot tagit anställning inom ett år efter det

att han slutat skolan, bleve han ju i den anställningen föremål för kostnadsfri

läkarbesiktning, och det intyg, som då lämnades vid läkarbesiktningen,

gällde ett år på samma sätt som det förra läkarintyget. Skulle han emellertid

lämna sin anställning och söka en ny sådan, sedan mer än ett år förflutit

från det att han undergått läkarbesiktning i den förra anställningen, förelåge

även här en situation, då han själv måste bekosta en läkarundersökning.

Det borde dock erinras om att en sådan undersökning skulle verkställas av

läkare i statens eller kommunens tjänst och mot fastställd taxa. Kostnaden

därför kunde förutsättas bliva rätt obetydlig.

Sluligen erinrar föreningen därom, att den svenska regeringen under den

förberedande behandlingen av frågan vid arbetskonferensen föreslog, att föreskriften

om att läkarundersökningen skulle vara fri borde upptagas i en rekommendation

i stället för i konventionen. Därest detta förslag godtagits, hade

en motsättning mellan lagförslaget och konventionstexten icke behövt uppstå

på denna punkt.

Under åberopande av vad sålunda anförts avstyrker föreningen ratificering

av de ifrågavarande konventionerna.

15. Rekommendation (nr 79) angående läkarundersökning

av barn och minderåriga för utrönande av deras lämplighet

för arbetsanställning.

Socialstyrelsen framhåller, att föreskrifter i de hänseenden som i rekommendationen

behandlas under I Tillämpningsområde och II Läkarundersökning

finnas i gällande lag samt i lagförslaget och torde i allt väsentligt överensstämma

med rekommendationens innehåll.

I fråga om III Åtgärder i fråga om personer, som vid läkarundersökning

befunnits helt eller delvis olämpliga för arbete anser styrelsen, att dylika

åtgärder äro av beskaffenhet att tillhöra arbetsmarknadskommissionens

uppgifter.

Styrelsen har vidare intet alt erinra mot att de under rubriken IV Ansvariga

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

myndigheter föreslagna åtgärderna genomföras samt framhåller vikten av

att åtgärderna i möjligaste mån samorganiseras med de i varje särskilt land

förefintliga medicinska dispositionerna för undersökning och kontroll av

arbetskraften.

Vad slutligen angår V Tillämpningsmetoder anför styrelsen, att bestämmelser

av det slag, som avses i punkt 13 a)—b) i rekommendationen finnas

i gällande lag (33 §) och i lagförslaget (34 §). Bestämmelser motsvarande

de i punkt 14 avsedda funnes däremot ej och vore ej heller föreslagna.

Styrelsen ville ifrågasätta, huruvida icke denna fråga lämpligen borde utredas

för utrönande av om lagstiftning härom vore erforderlig för Sveriges

vidkommande.

Riksförsäkringsanstalten hänvisar i fråga om I Tillämpningsområde och

II Läkarundersökning till arbetarskyddslagens föreskrifter om läkarundersökning

och läkarbesiktning av minderåriga (10 § andra stycket och 35 §)

samt motsvarande bestämmelser i förslaget till ny arbetarskyddslag (28 §

och 36—39 §§) ävensom till kungörelsen den 31 december 1912 (nr 3871

angående läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare.

Anstalten framhåller, att något sådant förbehåll, som avses i punkt 6 andra

stycket beträffande vissa upplysningar av konfidentiell art, icke finnes

enligt gällande svensk lag och icke heller föreslagits i den nya lagstiftningen.

Med avseende å avdelningarna III—V i rekommendationen är anstaltens

yttrande i huvudsak av samma innebörd som socialstyrelsens.

Medicinalstyrelsen anför i fråga om rekommendationens avdelning II

punkt 3 följande. I angivna punkt framhålles, att det vore önskvärt, att alla

barn före skolgångens avslutande underginge allmän läkarundersökning, men

att detta icke borde inkräkta på den läkarundersökning, som skulle äga rum

vid tillträdandet av anställning. I jämförelse med arbetarskyddskommitténs

förslag, att läkarintyg av skolläkare infört i arbetsbok skulle kunna gälla

under ett års tid, innebure detta en skärpning, som enligt styrelsens mening

icke vore behövlig.

Styrelsen instämmer vidare i önskemålet (punkt 7) att icke enbart alla

minderåriga i lagens bemärkelse utan även ungdom i industriellt och ickeindustriellt

arbete i åldern 18—21 år bli föremål för årliga läkarundersökningar.

Att så bör ske i visst slags arbete såsom i gruvor, å sjukhus o. d.

som rekommendationen föreslår, vill medicinalstyrelsen livligt förorda.

Styrelsen tillstyrker en tillämpning för Sveriges del av rekommendationens

bestämmelser med undantag för den ovan berörda enligt styrelsens mening

obehövliga skärpningen.

Statens arbetsmarknadskommission finner, att det under punkt 10 framförda

önskemålet om förteckningar över yrken och sysselsättningar, som

lämpa sig för minderåriga, vilka lida av viss kroppslig svaghet eller visst

kroppsligt lyte, vara en mindre lämplig lösning. I stället borde man vid upprättandet

av dylika förteckningar i första hand inrikta sig på att klarlägga,

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

vilka yrken som med hänsyn till viss kroppslig svaghet hos arbetstagaren

vore ur medicinsk synpunkt olämpliga. Dessa förteckningar, kompletterade

med sammanställningar över risker och diskvalificerande svagheter inom

olika yrken, torde utgöra eu oundgänglig grundval för vederhäftig yrkesvägledning

av här ifrågavarande personer. Vid utnyttjande av dessa förteckningar

för yrkesvägledning i det enskilda fallet torde man böra framhålla

önskvärdheten av att — där så ske kunde — samråd komme till stånd mellan

undersökningsläkaren och representant för den offentliga arbetsförmedlingens

yrkesvägledning.

Arbetsmarknadskommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft

understryka starkt vikten av den särskilda läkarutbildning, som

avses i rekommendationens punkt 11.

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att rekommendationen bör tagas under

övervägande vid det pågående arbetet med revision av arbetarskyddslagstiftningen.

C. Konvention (nr 79) angående begränsning av nattarbete

för barn och minderåriga i icke-industriell verksamhet.

Socialstyrelsen framhåller beträffande Del I. Allmänna bestämmelser, att

bestämmelser av ungefär motsvarande innehåll, täckande det väsentliga av

vad här avhandlas, finnas i gällande lag och i lagförslaget samt att nattarbete

i princip icke skall förekomma för minderåriga. Övriga delar av konventionen

föranleda intet uttalande från styrelsens sida.

Riksförsäkringsanstalten anför följande.

Artikel 1. 1—3. Anstalten yttrar, att för närvarande här i landet gäller

i viss mån olika regler beträffande nattarbete för minderåriga vid industriellt

och vid icke-industriellt arbete. Dessa regler vore fastställda i lag

och återfunnes i 14 § 3 mom. första stycket arbetarskyddslagen. Någon

möjlighet för tillsynsmyndighet att göra ändring i gränsdragningen mellan

industriellt och icke-industriellt arbete förelåge icke. I förslaget till ny arbetarskyddslag

hade däremot icke gjorts någon skillnad i fråga om minderårigas

nattarbete med avseende å arbetets karaktär av industriellt eller icke

industriellt annat än så tillvida, att bestämmelserna om förbud mot minderårigs

arbete nattetid icke vore avsedda att gälla det egentliga jordbruket.

4. Den nuvarande arbetarskyddslagen äger, yttrar anstalten, enligt 1 §

första stycket tillämpning endast å »rörelse» samt å vissa särskilda byggnadsellcr

arbetsföretag. Härav följde, att »husligt arbete i enskilda hushåll» folk

utanför lagens tillämpningsområde. Jämlikt särskild föreskrift i 1 § andra

stycket b) vore från lagens tillämpning jämväl undantaget arbete, som utfördes

av medlem av arbetsgivarens familj. I det nya lagförslaget hade undantag

stadgats för »husligt arbete, som utföres i arbetsgivarens hem», och

l>e träffan de »arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj» vore

|ajren avsedd att gälla endast i begränsad utsträckning och bl. a. icke i fråga

om bestämmelserna angående nattvila för minderåriga. Beträffande arliete

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

av familjemedlemmar, som vore förlagt till arbetsgivarens bostad, eller arbete,

som vore alt hänföra till jordbruk eller någon dess binäring, vilken

icke bedreves såsom självständig verksamhet, skulle lagen över huvud taget

icke äga tillämpning.

Beträffande artikel 2 anför anstalten följande.

Enligt 14 § 3 inom. första stycket gällande arbetarskyddslag skall minderårig

för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbete under minst elva

timmar varje dygn; och skall i denna ledighet ingå, där minderårig under

sexton år användes till industriellt eller därmed jämförligt arbete, tiden mellan

klockan 19 och klockan 6 samt eljest tiden mellan klockan 22 och

klockan 5. Från vad sålunda stadgats kan i vissa fall yrkesinspektör eller

yrkesinspektionens chefsmyndighet bevilja undantag beträffande yngling som

fyllt sexton år, och yngling som fyllt fjorton år kan med chefsmyndighetens

medgivande användas till flottningsarbete »i den mån förhållandena därtill

föranleda». Motsvarande stadgan den i förslaget till ny arbetarskyddslag återfinnas

i 31 §. Där föreskrives i första stycket, att minderårigs ledighet för

nattvila skall omfatta minst elva timmar i följd varje dygn samt att i denna

ledighet skall ingå, där minderårig är under sexton år, tiden mellan klockan

19 och klockan 6 samt för annan minderårig tiden mellan klockan 22 och

klockan 5. I andra stycket av paragrafen angivas de särskilda fall, där undantag

från dessa bestämmelser kan medgivas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Någon rätt för yrkesinspektör eller motsvarande befattningshavare

att meddela eftergift finnes icke enligt förslaget.

Artikel 3. Beträffande punkt 1 hänvisar anstalten till vad ovan sagts

under artikel 2.

I fråga om punkt 2 framhåller anstalten, att några möjligheter att lämna

dylika generella dispenser icke finnas vare sig enligt nu gällande lag eller

enligt det framlagda lagförslaget annat än i fråga om flottningsarbete.

Artikel 4. 1. Behov av dylik bestämmelse saknas enligt anstaltens mening

för Sveriges vidkommande.

2. Någon möjlighet för Kungl. Maj:t alt medgiva eftergift utöver vad som

stadgats i 14 § 3 mom. arbetarskyddslagen funnes icke för närvarande. Enligt

det nya förslaget kunde yrkesinspektionens chefsmyndighet jämlikt stadgande

i 31 § andra stycket b) medgiva minderårig att deltaga i vissa nödfallsarbeten

å tid mellan klockan 23 och klockan 5.

3. Särskilt stadgande om tillstånd för minderårig till nattarbete i samband

med yrkesutbildning finnes icke enligt gällande lag och är ej heller

enligt lagförslaget avsett att införas.

Artikel 5. I fråga om minderårigs medverkan vid vissa offentliga tillställningar

hänvisar anstalten till bestämmelsenia i kungl. förordningen den

10 december 1897 (nr 115) angående förbud mot barns användande vid

offentliga förevisningar. Denna författning, fortsätter anstalten, som icke

gäller med avseende å filminspelning, innehåller icke några bestämmelser om

nattvila. I betänkandet rörande den nya arbetarskyddslagen hade 1938 års

arbetarskyddskommitté jämväl framlagt förslag till »lag angående förbud

mot minderårigs användande vid offentliga tillställningar och inspelning av

biograffilm samt till viss försäljning och budskickning». Icke heller här vore

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

15

upptagna några särskilda stadganden om nattvila. Såväl enligt den nuvarande

författningen som enligt den föreslagna gällde, att det ankomme på

polismyndighet att meddela eftergift i den mån sådan kunde ifrågakomma.

Artikel 6.

1. a) Bestämmelser härom funnes i gällande arbetarskyddslag och i nya

lagförslaget.

b) Av 32 § och 37 § första stycket arbetarskyddslagen framginge, att någon

skyldighet för närvarande icke funnes att föra förteckning över minderåriga

vid icke-industriellt arbete eller att anslå uppgifter om de minderårigas arbetstider

och raster vid dylikt arbete i andra fall än då så föreskreves av

yrkesinspektionens chefsmyndighet. Enligt förslaget till ny arbetarskyddslag

förelåge däremot jämlikt 35 § skyldighet för varje arbetsgivare, om å arbetsstället

i regel sysselsattes minst fem minderåriga att föra förteckning över de

minderåriga med angivande av deras namn, födelseår och födelsedag samt

dag, då de minderåriga började användas i arbetet, ävensom, då minderårig

slutade sin anställning, den dag anställningen upphörde. Någon föreskrift om

anslag rörande arbetstider och raster för de minderåriga funnes icke upptagen

i lagförslaget.

c) Bestämmelser om identifieringsanordningar funnes icke föreskrivna eller

föreslagna i vårt land.

d) Härutinnan hänvisar anstalten till ansvarsbestämmelserna i 42 § första

stycket arbetarskyddslagen samt motsvarande bestämmelser i 65 § lagförslaget.

Övriga artiklar i konventionen ha icke föranlett något uttalande från riksförsäkringsans

tal tens sida.

Medicinalstyrelsen anför beträffande ifrågavarande konvention följande.

Konventionens artiklar 2 och 3 innehålla bestämmelser, som ganska

avsevärt avvika från vad arbetarskyddskommittén föreslår i sitt betänkande.

Barn under fjorton år undantagas visserligen då minimiåldern i Sverige föreslås

höjd till denna ålder, men för övriga minderåriga föreslås endast en

oavbruten ledighet av elva timmar, i vilken för barn under sexton år tiden

19—6 skall ingå och för övriga 23—5. Enligt konventionens artikel 3 skall

för minderårig under aderton år gälla en sammanhängande ledighet av minst

12 timmar, vari tiden mellan kl. 22 och 6 skall ingå.

Även artikel 5 i konventionen innehåller en väsentlig skärpning. Enligt

arbetarskyddskommittén skall gränsen för minderårigs deltagande i offentlig

föreställning och filminspelning sättas vid 16 år.

Styrelsen tillstyrker anslutning till konventionen från svensk sida.

Arbetsmarknadskommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft

framhålla beträffande artiklarna 2 och 3, att å ena sidan den

svenska lagstiftningen i vissa avseenden går utöver de i artikel 2 givna föreskrifterna,

men alt å andra sidan den i artikel 3 föreskrivna nattledigheten

om 12 timmar i svensk lagstiftning motsvaras av 11 timmars nattledighet. De

sakkunniga förklara sig visserligen anse dessa bestämmelser tillräckliga för

vårt lands vidkommande men vilja ej motsätta sig en sådan ordning, som

skulle betingas av en ratifikation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Beträffande artikel 5 påpeka de sakkunniga, att det svenska lagförslaget

i vissa hänseenden är längre gående än nämnda artikel; detta gäller

beträffande förbud mot minderårigas användande vid offentliga tillställningar,

inspelning av film samt viss försäljning och budskickning. De sakkunniga

anse bestämmelserna i det svenska lagförslaget nödvändiga och finna

det önskvärt, att icke konventionens antagande föranleder någon inskränk

ning i de restriktioner, som här avses.

Svenska arbetsgivareföreningen framhåller i fråga om artikel 1 punkt

4, att undantag ej heller här gjorts för arbete, som arbetstagaren utför i sitt

hem eller å annan plats, som av honom bestämmes (hemarbete). Redan denna

omständighet måste hindra ratifikation.

I fråga om artiklarna 3, 4 och 5 anför föreningen följande.

Det måste betraktas som synnerligen olyckligt, att konventionen blott skiljer

på två grupper av minderåriga, nämligen sådana under 14 år och sådana

mellan 14 och 18 år. Ett betydligt bättre system hade man säkerligen kunnat

erhålla, om man gjort indelning i tre grupper, nämligen barn under 14

år, minderåriga mellan 14 och 16 år och minderåriga mellan 16 och 18 år.

Ett sådant yrkande framfördes också under kommittébehandlingen av För

enta staternas regering. Förslaget understöddes av den svenska regeringsrepresentanten,

som särskilt framhöll nödvändigheten av att ha mindre stela

föreskrifter beträffande minderåriga mellan 16 och 18 år än beträffande de

lägre åldrarna. Till förslaget anslöt sig även den schweiziske regeringsrepresentanten.

Kommittén avslog emellertid detta förslag.

Artikel 2 skulle i princip ej komma att beröra oss, då i det nya lagförsla

get minderårig ej må användas till arbete, som avses i lagen, förrän den

minderårige fyllt 14 år och inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen

eller däremot svarande kunskaper och färdigheter eller också har behörigt

tillstånd att lämna folkskolan. Det är dock att märka, att föreskriften, att

arbetstagaren skall ha inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen,

icke gäller, när fråga är om arbete allenast under ferietid. Vid arbete utfört

under ferietid av sådana minderåriga, som här äro i fråga, är konventionen

strängare än bestämmelserna i vårt lagförslag. Då emellertid dessa fall icke

hava någon större praktisk betydelse, skall föreningen icke här närmare gä

in på den frågan.

I artikel 3 punkt 1 återfinnes konventionens huvudstadgande. Där före

skrives, att barn över 14 år, vilka icke längre äro underkastade hel skolplikt,

samt minderåriga under 18 år icke må sysselsättas eller utföra arbete

nattetid under en sammanhängande tidrymd av minst 12 timmar varje dygn,

vari skall ingå tiden mellan kl. 22 och kl. 6. Denna bestämmelse gäller alltså

både minderåriga mellan 14 och 16 år och minderåriga mellan 16 och 18

år. Bestämmelsen är i vissa avseenden för stel redan för kategorien 14—16

år. För dessa minderåriga föreskriver vårt lagförslag (§ 31) en nattvila av

11 timmar. Vidare finns i § 31 andra stycket a) en dispensbestämmelse av in

nehåll, att minderårig, som ej fyllt 16 år, må, då så prövas påkallat, användas

till arbete å tid mellan kl. 19 och kl. 23. Någon motsvarighet till denna

undantagsbestämmelse finns icke i konventionen. De största svårigheterna

uppstå emellertid beträffande minderåriga av den senare kategorien, alltså

minderåriga mellan 16 och 18 år. Beträffande nattvilans längd gäller här

samma anmärkning som beträffande nattvilan för minderåriga mellan 14

och 16 år, ehuru anmärkningen givetvis har större betydelse beträffande den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

17

äldre kategorien. I fråga om nattvilans förläggning stadgar vårt lagförslag

för den äldre kategorien, att i nattvilan skall ingå tiden mellan kl. 23 och

kl. 5, vilken föreskrift alltså avsevärt avviker från konventionens bestämmelser.

Ett godtagande av konventionens bestämmelse på denna punkt skulle

helt omöjliggöra, att minderåriga mellan 16 och 18 år användas till tvåskiftsarbete,

vilket skulle vålla oerhörda svårigheter för vårt näringsliv. Vidare

stadgas i vårt lagförslag, att minderårig, som fyllt 16 år, kan, när det så

anses påkallat, deltaga i s. k. nödfallsarbete under tiden mellan kl. 23 och 5.

Dessutom kan yngling, som fyllt 16 år och som vid läkarbesiktning visar

sig äga god hälsa och kroppsutveckling, när särskilda skäl därtill äro, få

deltaga i arbete, vilket på grund av sin natur, arbetsbrådska eller annan tvingande

omständighet måste bedrivas å tid mellan kl. 23 och kl. 5. Dessa undantagsbestämmelser

täckas uppenbarligen icke av de modifierade bestämmelser,

som återfinnas i artikel 4 punkterna 2 och 3 i konventionen. Det

må erinras om att undantagsregeln i artikel 4 punkt 3 under behandlingen i

konferensen in pleno fick sin nuvarande avfattning och därvid gjordes

betydligt snävare än vad kommittén föreslagit. Samtliga fyra svenska delegater

röstade i konferensen mot denna ändring.

I fråga om bestämmelserna i artikel 5 anser föreningen, att de icke helt

överensstämma med det svenska lagförslaget.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker föreningen, att denna konvention

ratificeras av Sverige.

D. Rekommendation (nr 80) angående begränsning av barns

och minderårigas nattarbete i icke-industriell verksamhet.

Socialstyrelsen uttalar beträffande I. Tillämpningsområde och II. Anställning

i samband med offentlig underhållning, att bestämmelser, som i allt väsentligt

torde motsvara vad rekommendationen härutinnan innehåller, finnas

i svensk lagstiftning.

I fråga om III. övervakning framhåller socialstyrelsen, att kvinnliga inspektörer

med den under III. angivna särskilda uppgiften icke finnas och ej

heller föreslagits. Styrelsen finner det önskvärt, att frågan, huruvida även

kvinnliga inspektörer kunna anses behövliga för dessa uppgifter, göres till

föremål för undersökning.

Identifieringsmärken äro icke föreslagna för Sveriges vidkommande.

Riks försök ringsanstalt en anför beträffande I. Tillämpningsområde följande.

Någon uppräkning av vad som är att hänföra till icke-industriellt arbete

finnes ej i svensk lag. I stället har den utformningen valts, att särskilda bestämmelser

bl. a. i fråga om nattvila gälla för minderårig under sexton år,

som användes till vissa slags arbeten, nämligen »bergverks-, bruks-, fabriks-,

hantverks- eller annat industriellt arbete eller byggnadsarbete, ändå att det

ej är att hänföra till industriellt arbete, eller skogsavverknings- eller kolningsarbete

eller arbete med transport av personer eller gods». I det föreliggande

förslaget till ny arbetarskyddslag har någon åtskillnad i förevarande

hänseende icke gjorts mellan industriellt och icke-industriellt arbete utom

beträffande det egentliga jordbruksarbetet.

Ilihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 240.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

I fråga om punkt 9. 1)—4) framhåller anstalten, att några bestämmelser

om identifierings- eller tillståndshandlingar eller igenkänningsmärken icke

finnas i Sverige och ha heller icke föreslagits till införande här.

Medicinalstyrelsen tillstyrker anslutning till rekommendationen.

Arbetsmarknadskommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft

uttala sin sympati för rekommendationens förslag att begränsa

nattarbetet för minderåriga även i husligt arbete och familjeföretag, särskilt

med tanke på att minderåriga flickor ofta användas i husligt arbete.

Förslaget om identifieringsmärken för minderåriga finna de sakkunniga

synnerligen olämpligt för svenska förhållanden.

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att rekommendationen bör tagas under

övervägande vid det pågående arbetet med revision av arbetarskyddslagstiftningen.

Delegationens yttrande.

För egen del anför delegationen följande.

Då delegationen går att taga ställning till de föreliggande konventionerna

och rekommendationerna, lärer detta böra ske under hänsynstagande ej blott

till nu gällande lagstiftning utan framför allt med beaktande av den genomgripande

revision av densamma, vartill förslag avgivits och för närvarande är

föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Delegationen förutsätter nämligen, att

ratifikationsfrågan upptages till slutligt övervägande i samband med prövningen

av frågan om den reviderade arbetarskyddslagstiftningens innehåll

och utformning.

Vad till en början angår konventionerna angående läkarundersökning av

barn och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för industriellt och

icke-industriellt arbete (nr 77 och 78), ansluta sig, såsom ock i de avgivna

yttrandena vitsordats, de i desamma meddelade föreskrifterna i avsevärd utsträckning

till gällande eller föreslagen svensk lagstiftning. Emellertid föreligga

vissa avvikelser, vilket under behandlingen vid arbetskonferensen föranlett

erinringar från svensk sida mot ett antal punkter av de sedermera antagna

bestämmelserna.

Till närmare belysning härav framhåller delegationen, att enligt artikel 1

i båda de nämnda konventionerna arbete, som arbetstagare utför i sitt hem

eller å annan plats, som av honom bestämmes, icke är undantaget från konventionernas

tillämpningsområde. Arbete under angivna betingelser skulle

emellertid icke falla under den föreslagna arbetarskyddslagen utom såvitt avser

hemindustriellt arbete och i fråga om sådant arbete blott i den utsträckning,

som angives i de till lagen fogade anvisningarna. Enligt i vårt land hittills

tillämpade principer lärer det knappast kunna ifrågakomma att meddela

lagbestämmelser, vilkas tillämpning icke eller endast med mycket stor

svårighet kan nöjaktigt övervakas. Redan nu berörda förhållande torde utgöra

ett allvarligt hinder för en ratifikation från svensk sida av konventionerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 240.

19

I konventionen rörande industriellt arbete, artikel 1, undantagas från tilllämpningsområdet

icke heller familjeföretag. Enahanda är förhållandet beträffande

konventionen angående icke-industriellt arbete i fråga om husligt

arbete. Då i båda nu nämnda avseenden det föreliggande lagförslaget avviker

från konventionerna, lärer även denna omständighet få anses utgöra ett

hinder för ratifikation, därest icke vid lagens slutliga utformning erforderlig

ändring anses kunna vidtagas.

Ur formell synpunkt ansluta sig föreskrifterna i artikel 2 punkterna 1 och

3 b) i båda konventionerna icke till det förfarande, som i vårt land hittills

anlitats och enligt förslaget även i fortsättningen skulle tillämpas, i det att

läkaren prövar, för vilka sysselsättningar vederbörande icke är lämplig. Enligt

konventionen skulle den regelrätta prövningen avse sysselsättningar, för

vilka vederbörande är lämplig. Delegationen har emellertid svårt att föreställa

sig, att sagda omständighet i och för sig skulle kunna utgöra hinder för

ratifikation.

Enligt artikel 3 i båda konventionerna skulle undersökning obligatoriskt

äga rum minst en gång årligen. Lagförslagets 36 § 1 mom. 2 stycket tillerkänner

emellertid dispensrätt åt arbetsrådet beträffande den årliga undersökningen,

bl. a. där fråga är om arbete, som fortgår allenast under kortare

lid av åx-et. Såsom riksförsäkringsanstalten anfört, tager detta stadgande sikte

särskilt på säsongarbetet inom skogshanteringen, och praktiska möjligheter

att där realisera konventionens föreskrift torde i vårt land knappast vara för

handen.

Viss tvekan kan måhända råda, huruvida den konstitutiva bestämmelsen

i artikel 5 om kostnadsfri läkarundersökning kan anses helt korrespondera

med den ordning, som tillämpas i vårt land. Vid skolläkarinstitutionemas

fullständiga utbyggnad skulle dock enligt delegationens mening teoretiska

möjligheter föreligga för varje minderårig att erhålla den grundläggande undersökningen

utan kostnad. Endast för det fall att vederbörande dröjer att

söka anställning längre tid än ett år efter avslutad skolgång, skulle han nödgas

själv söi-ja för läkarintyg. Med visst fog synes dock kunna sägas, att det allmänna

principiellt tillgodosett konventionens förutsättning. Emellertid torde,

på sätt socialstyrelsen och medicinalstyrelsen ifrågasatt, förtjäna övervägas

att på statens bekostnad bereda tillgång till dylik undersökning utan kostnad

för vederbörande, även i dessa undantagsfall, då den normala utvägen icke

kunnat anlitas.

Vad beträffar den fortlöpande läkartillsynen av minderåriga arbetare, förutsättes

i lagförslaget (39 §), att sådan läkarbesiktning skall vara kostnadsfri

för vederbörande, i det att kostnaderna för rese- och traktamentsersättning

skola bestridas av staten och övriga kostnader av ai''betsgivaren.

Sammanfattningsvis vill delegationen såsom sin mening framhålla, att nu

förevarande konventionsförslag kunna bliva föremål för ratifikation från

svensk sida endast under förutsättning av ganska avsevärda jämkningar i

det föreliggande lagförslaget, av vilka en del knappast kunna betecknas såsom

i och för sig motiverade och som i vissa fa11 skulle vara ägnade att medföra

bestämda olägenheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Vidkommande den motsvarande rekommendationen synes densamma vara

av beskaffenhet att böra tagas under övervägande vid den fortsatta prövningen

av lagstiftningen på området.

Vad därefter beträffar konventionen (nr 79) angående begränsning av

nattarbete för barn och minderåriga i icke-industriell verksamhet har undantag

ej heller här gjorts för arbete, som arbetstagaren utför i sitt hem eller

å annan plats som av honom bestämmes, vilket förhållande torde förhindra

ratifikation för närvarande ävensom, därest lagförslaget i oförändrat skick

genomföres, jämväl framdeles.

Vidkommande föreskrifterna i övrigt gäller, att nattvilan enligt konventionen

under inga omständigheter får understiga 12 timmar, medan såväl

gällande som föreslagen lagstiftning i vårt land stadgar 11 timmar. Även

nattvilans förläggning under dygnet är i konventionens artikel 3 fixerad på

ett sätt, som icke är förenlig med svensk lagstiftning, i vilken man ansett

det vara av värde att äga gemensamma föreskrifter i detta avseende för industriellt

och icke-industriellt arbete. Ett godtagande av konventionens bestämmelser

på denna punkt skulle, såsom arbetsgivareföreningen erinrat,

helt omöjliggöra, att minderåriga mellan 16 och 18 år deltoge i tvåskiftsarbete,

något som ansetts vara ägnat att medföra avsevärda svårigheter för

vårt näringsliv. Tilläggas må, att arbetsmarknadskommissionens sakkunniga

i frågor rörande kvinnlig arbetskraft betecknat bestämmelserna om

11 timmars nattledighet tillräckliga för vårt lands vidkommande.

Även vad angår senast avhandlade konvention lära sålunda förutsättningar

för ratifikation icke vara för handen utan jämkningar i förslaget

till reviderad arbetarskyddslagstiftning, vilka icke kunna betecknas såsom

i och för sig motiverade.

Vidkommande motsvarande rekommendation synes den böra tagas under

övervägande vid det pågående arbetet med revision av arbetarskyddslagstiftningen.

Delegationen finner sig till sist böra uttala, att det negativa resultat,

som granskningen av de föreliggande konventionerna givit med avseende på

möjligheterna för en svensk ratifikation av desamma, icke är oförutsett. Den

svenska regeringen har vid avlåtande av svar å arbetsbyråns frågeformulär

beträffande dessa ärenden klart upplyst om vårt lands lagstiftning i nu åsyftade

del och påkallat en så smidig avfattning av konventionerna, att ratifikation

skulle möjliggöras. Vederbörande svenska regeringsombud har ock,

såsom redan erinrats, i likhet med regeringsombuden för bl. a. våra grannländer

i det arbetskonferensens utskott, som haft att förberedelsevis handlägga

de av arbetsbyrån utarbetade förslagen, gjort gällande samma synpunkter

och utan framgång sökt uppnå erforderliga modifikationer. Och

från samtliga tre skandinaviska länder har vid konferensens plenarbehandling

uttryckligen betonats, att dessa staters regeringar nödgas göra vissa reservationer

beträffande möjligheterna att ratificera konventionerna i en

nära framtid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

21

Föredraganden.

I likhet med vad som framhållits i de inhämtade yttrandena finner jag de

ifrågavarande konventionerna och rekommendationerna vara i stort sett väl

motiverade och ägnade att stödja utvecklingen på hithörande betydelsefulla

område. Emellertid innehåller föreliggande konferensbeslut — vid sidan av

vissa bestämmelser, som, ehuru de gå längre än nu gällande eller av 1938

års arbetarskyddskommitté föreslagen lagstiftning, likväl innefatta uppslag

av uppenbart värde — även en rad andra skiljaktigheter i förhållande till

svensk lagstiftning, vilka icke utan vidare kunna betecknas såsom motiverade

och som i vissa fall möjligen kunna medföra bestämda olägenheter.

Dessa skiljaktigheter hindra för närvarande ratificering från svensk sida av

samtliga tre konventioner. För att skapa förutsättningar för en ur internationell

samarbetssynpunkt i och för sig önskvärd ratificering från svensk sida

av de ifrågavarande konventionerna, skulle uppenbarligen ganska avsevärda

jämkningar i den svenska lagstiftningen vara erforderliga. Huruvida och i

vad mån sådana jämkningar lämpligen låta sig genomföra torde böra övervägas

vid de fortsatta förberedelserna till reviderad arbetarskyddslagstiftning,

och slutligt ställningstagande till frågan om ratificering torde sålunda

böra anstå till dess förslag om sådan reviderad lagstiftning förelägges riksdagen.

Givetvis böra härvid jämväl de i anslutning till konventionen antagna

två rekommendationerna beaktas.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,

av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens

år 1946 vid dess tjugonionde sammanträde antagna

konventioner och rekommendationer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Sundkler.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

Bilaga A.

Konvention (nr 77) angående läkarundersökning av barn ocli minderåriga

för utrönande av deras lämplighet för industriellt arbete.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Montreal och där samlats den 19 september 1946 till sitt tjugunionde sammanträde
och.

beslutat antaga vissa förslag angående läkarundersökning av barn

och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för industriellt arbete,

vilken fråga inbegripes under den tredje punkten på sammanträdets

dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell

konvention,

antager denna den nionde dagen i oktober månad år nittonhundrafyrtiosex

följande konvention, vilken skall benämnas »konventionen angående läkarundersökning

av minderåriga (industri), 1946» [Medical Examination of

Young Persons (Industry) Convenlion, 1946],

Del I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å barn och minderåriga, som äro

anställda i eller utföra arbete inom eller i anslutning till industriföretag, såväl

offentliga som enskilda.

2. Vid tillämpningen av denna konvention skall med »industriföretag»

särskilt avses:

a) gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral ur

jorden;

b) företag, inom vilka produkter framställas, ändras, rengöras, repareras,

utsmyckas, färdigställas, beredas till försäljning, nedskrotas eller förstöras

eller inom vilka material omvandlas, däri inbegripna företag för skeppsbyggnad

ävensom för framställning, transformering och överförande av elektrisk

ström eller drivkraft av vad slag det vara må;

c) byggnads- och anläggningsföretag, däri inbegripet nybyggnads-, reparations-,

underhålls-, ändrings- och rivningsarbete;

d) företag, som bedriva passagerar- eller godsbefordran å landsväg, järnväg,

inre vattenväg eller i luften, däri inbegripet handhavande av gods i

dockor, å kajer, lastbryggor, i lagerhus eller å flygplatser.

3. Vederbörande myndighet skall fastställa gränsen mellan å ena sidan industri

och å den andra jordbruk, handel och övriga icke-industriella sysselsättningar.

Artikel 2.

1. Barn eller minderåriga under aderton år må icke anställas av industriellt

företag med mindre de vid ingående läkarundersökning befunnits lämpliga

för det arbete, varmed de skola sysselsättas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

23

2. Läkarundersökning för utrönande av lämplighet för arbetsanställning

skall verkställas av legitimerad, av vederbörande myndighet godkänd läkare;

angående företagen undersökning skall läkarintyg utfärdas eller anteckning

göras å arbetstillstånd eller i arbetsbok.

3. Handling, varigenom lämplighet för arbetsanställning vitsordas, må

a) innehålla föreskrifter angående vissa med anställningen förenade villkor;
b)

utfärdas för visst angivet arbete eller viss grupp av arbeten eller sysselsättningar,

vilka anses innesluta jämförliga hälsorisker och som av den myndighet,

vilken är ansvarig för tillämpningen av lagstiftningen om läkarundersökning

för utrönande av lämplighet för arbetsanställning, hänförts till en och

samma riskgrupp.

4. Den nationella lagstiftningen skall fastställa, vilken myndighet det åligger

att utfärda handling, varigenom lämplighet för arbetsanställning vitsordas,

samt lämna närmare föreskrifter rörande sättet för utfärdandet av dylik

handling.

Artikel 3.

1. Barns och minderårigas lämplighet för det arbete, varmed de sysselsättas,

skall underkastas fortlöpande läkartillsyn till dess de uppnått en ålder av

aderton år.

2. Sysselsättning av barn eller minderårig under aderton år må fortgå allenast

under förutsättning av förnyad läkarundersökning minst en gång årligen.

3. Den nationella lagstiftningen skall

a) meddela föreskrifter angående de särskilda omständigheter, under vilka

ytterligare läkarundersökning, utöver den minst en gång årligen stadgade, må

erfordras med hänsyn till de med arbetet förenade riskerna samt vederbörandes

hälsotillstånd enligt tidigare undersökningar; eller

b) tillförsäkra vederbörande myndighet befogenhet att i undantagsfall påkalla

förnyad läkarundersökning.

Artikel A.

1. I fråga om ur hälsosynpunkt särskilt riskfyllt arbete skall läkarundersökning

för utrönande av lämplighet för arbetsanställning samt periodiskt

upprepande av sådan undersökning krävas åtminstone till dess vederbörande

uppnått tjuguett års ålder.

2. Den nationella lagstiftningen skall antingen innehålla föreskrifter om

eller giva därtill lämpad myndighet befogenhet att bestämma de sysselsättningar

eller grupper av sysselsättningar, för vilka läkarundersökning och förnyade

läkarundersökningar för utrönande av lämplighet för arbetsanställning

skola krävas åtminstone till dess vederbörande uppnått tjuguett års ålder.

Artikel 5.

I föregående artiklar omnämnd läkarundersökning må icke medföra kostnader

för barnet, den minderårige eller föräldrarna.

Artikel 6.

1. Vederbörande myndighet skall i fråga om barn och minderåriga, som

vid läkarundersökning befunnits icke lämpade för vissa slags arbeten eller

behäftade med kroppsfel eller lyte, vidtaga lämpliga åtgärder för yrkesråd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. (Bilagor).

givning, samt hälsouppbyggande och yrkesutbildningsåtgärder i syfte att underlätta

inträde i arbetslivet.

2. Vederbörande myndighet har att besluta rörande arten och omfattningen

av sådana åtgärder; i detta syfte skall samarbete äga rum mellan vederbörande

arbetsmarknads-, hälsovårds-, undervisnings- och socialvårdande myndigheter

och effektiv samverkan dessa myndigheter emellan upprätthållas vid

åtgärdernas vidtagande.

3. I fråga om barn och minderåriga, vilkas lämplighet för arbetsanställning

icke är till fullo klarlagd, må i den nationella lagstiftningen intagas bestämmelser

om utfärdande av

a) tillfälligt arbetstillstånd eller läkarintyg, gällande för begränsad tid,

efter vars utgång den minderårige har att undergå förnyad undersökning;

b) arbetstillstånd eller intyg med föreskrifter om särskilda arbetsvillkor.

Artikel 7.

1. Arbetsgivaren skall vara skyldig att förvara och för yrkesinspektionen

hålla tillgängligt, i den ordning den nationella lagstiftningen må föreskriva,

antingen läkarintyg om lämplighet för arbetsanställning, arbetstillstånd eller

arbetsbok, utvisande att hinder för anställningen ur medicinsk synpunkt icke

föreligger.

2. Den nationella lagstiftningen skall fastställa, vilka övervakningsåtgärder

i övrigt må erfordras för att trygga en noggrann tillämpning av denna

konvention.

Del II. Särskilda föreskrifter för vissa länder.

Artikel 8.

1. Då en medlems territorium omfattar stora områden, varest, på grund

av gles befolkning eller områdets utvecklingsstadium, vederbörande myndighet

anser det ogörligt att genomföra bestämmelserna i denna konvention, må

myndigheten i fråga utesluta dessa områden från tillämpningen av konventionen

antingen helt eller beträffande de särskilda företag eller sysselsättningar,

som den prövar erforderligt.

2. Varje medlem skall vid avgivandet av sin första årliga rapport enligt artikel

22 i Internationella arbetsorganisationens stadga angiva de områden,

i fråga om vilka medlemmen avser att tillämpa bestämmelserna i förevarande

artikel. Ingen medlem må därefter med åberopande av bestämmelserna i denna

artikel medgiva undantag i fråga om andra områden än de sålunda angivna.

3. Varje medlem, som tillämpat bestämmelserna i förevarande artikel,

skall i sina följande årliga rapporter lämna uppgift om de områden, i fråga

om vilka den avstår från rätten att tillämpa undantagsbestämmelserna.

Artikel 9.

1. Varje medlem, som före antagandet av lagstiftning, varigenom ratificering

av denna konvention möjliggjordes, saknade föreskrifter om läkarundersökning

för utrönande av barns och minderårigas lämplighet för industriellt

arbete, äger att genom förklaring i anslutning till ratifikationen ersätta den i

artiklarna 2 och 3 föreskrivna åldern av aderton år samt den i artikel 4 föreskrivna

åldern av tjuguett år med en lägre ålder, dock lägst sexton år i förstnämnda

och nitton år i sistnämnda fall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. (Bilagor).

2. Varje medlem, som avgivit dylik förklaring, må, närhelst den så önskar,

återtaga densamma genom en ny förklaring.

3. Varje medlem, beträffande vilken jämlikt mom. 1 i denna artikel avgiven

förklaring är i kraft, skall i sina årliga rapporter rörande tillämpningen

av denna konvention angiva i vad mån framsteg gjorts beträffande en fullständig

tillämpning av bestämmelserna i konventionen.

Artikel 10.

1. Bestämmelserna i del I av denna konvention skola i fråga om Indien

äga tillämpning med följande jämkningar:

a) nämnda bestämmelser skola äga tillämpning å alla de områden, beträffande

vilka den indiska lagstiftande församlingen äger kompetens att bringa

dem i tillämpning;

b) såsom »industriellt företag» skall anses

i) fabriker i den indiska fabrikslagens (Indian Factories Act) bemärkelse;
ii)

gruvor i den indiska gruvlagens (Indian Mines Act) bemärkelse;

iii) järnvägar;

iv) alla sysselsättningar, som omfattas av 1938 års lag om barns användande

till arbete (Employment of Children Act, 1938);

c) artiklarna 2 och 3 äga tillämpning å barn och minderåriga under sexton

år;

d) i artikel 4 skola orden »tjuguett år» ersättas med orden »nitton ar»;

e) mom. 1 och 2 av artikel 6 skola icke äga tillämpning å Indien.

2. Bestämmelserna i mom. 1 av denna artikel må kunna ändras med iakttagande

av följande ordning:

a) Internationella arbetskonferensen må vid sammanträde, å vars dagordning

dylik fråga blivit uppförd, med två tredjedels majoritet antaga förslag

till ändring av mom. 1 i denna artikel;

b) sådant förslag till ändring skall inom loppet av ett år eller, om särskilda

omständigheter föreligga, inom aderton månader från avslutandet av konferenssammanträde

underställas den eller de myndigheter i Indien, till vilkas

kompetensområde frågan hör, för stiftande av lag eller vidtagande av andra

åtgärder;

c) Indiens officiella ratifikation av ändringen kommer, savida vederbörande

myndighet eller myndigheter lämna sitt samtycke därtill, att delgivas Internationella

arbetsbyråns generaldirektör för att av honom registreras;

d) så snart sådant ändringsförslag ratificerats av Indien, träder förslaget i

kraft såsom en ändring av denna konvention.

Del III. Slutartiklar.

Artikel 11.

Denna konvention skall icke i något avseende inverka pa lag, skiljedom,

sedvänja eller avtal mellan arbetsgivare och arbetare, varigenom förmånligare

villkor fastställas än de, som föreskrivas i konventionen.

Artikel 12.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Internationella

arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Mcij.ts proposition nr 240. (Bilagor).

Artikel 13.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 14.

1- Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns generaldirektör

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en

ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje följande

tioårsperiod.

Artikel 15.

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla

ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen

av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom,

har han att fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventionen

träder i kraft.

Artikel 16.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jämlikt

artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas generalsekreterare

fullständiga upplysningar om varje ratifiktion och uppsägning,

som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 17.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för konventionens

tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning föreligger

att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt eller

delvis.

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. (Bilagor).

Artikel 18.

1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision,

lielt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen icke

föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för

såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention, utan hinder av vad i artikel 14 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya, reviderade konventionen.

Artikel 19.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Bilaga B.

Konvention (nr 78) angående läkarundersökning av barn och minderåriga

för utrönande av deras lämplighet för icke-industriellt arbete.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyran sammankallats till

Montreal och där samlats den 19 september 1946 till sitt tjugunionde

sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående läkarundersökning av barn

och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för anställning i ickeindustriellt

arbete, vilken fråga inbegripes under den tredje punkten på

sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell

konvention,

antager denna den nionde dagen i oktober månad år nittonhundrafvrtiosex

följande konvention, vilken skall benämnas »konventionen angående läkarundersökning

av minderåriga (icke-industriellt arbete), 1946» [Medical Examination

of Young Persons (Non-Industrial Occupations) Convention, 1946].

Del I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å barn och minderåriga, anställda

mot avlöning i icke-industriellt arbete eller sysselsatta direkt eller indirekt

i förvärvssyfte med dylikt arbete.

2. Vid tillämpningen av denna konvention skall såsom »icke-industriellt

arbete» anses allt arbete utom det, som av vederbörande myndighet hänförts

till industriellt arbete, jordbruksarbete eller arbete ombord å fartyg.

3. Vederbörande myndighet skall fastställa gränsen mellan icke-industriellt

arbete å ena sidan och å den andra industriellt arbete, jordbruksarbete och

arbete ombord å fartyg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

4. Den nationella lagstiftningen må från tillämpningen av denna konvention

undantaga familjeföretag, i vilka endast föräldrarna och deras barn eller

myndlingar äro sysselsatta, dock allenast för såvitt arbetet befunnits icke

medföra fara för barnens eller de minderårigas hälsa.

Artikel 2.

1. Barn eller minderåriga under aderton år må icke taga anställning eller

utföra arbete i icke-industriella sysselsättningar, med mindre de vid ingående

läkarundersökning befunnits lämpliga för arbetet i fråga.

2. Läkarundersökning för utrönande av lämplighet för arbetsanställning

skall verkställas av legitimerad, av vederbörande myndighet godkänd läkare;

angående företagen undersökning skall läkarintyg utfärdas eller anteckning

göras å arbetstillstånd eller i arbetsbok.

3. Handling, varigenom lämplighet för arbetsanställning vitsordas, må

a) innehålla föreskrifter angående vissa med arbetsanställningen förenade

villkor;

b) utfärdas för visst angivet arbete eller för viss grupp av arbeten eller

sysselsättningar, vilka anses innesluta jämförliga hälsorisker och som av den

myndighet, vilken är ansvarig för tillämpningen av lagstiftningen om läkarundersökning

för utrönande av lämplighet för arbetsanställning, hänförts till

en och samma riskgrupp.

4. Den nationella lagstiftningen skall fastställa, vilken myndighet det åligger

att utfärda handling, varigenom lämplighet för arbetsanställning vitsordas,

samt lämna närmare föreskrifter rörande sättet för utfärdandet av

dylik handling.

Artikel tf.

1. Barns och minderårigas lämplighet för det arbete, varmed de sysselsättas,

skall underkastas fortlöpande läkarlillsyn till dess de uppnått en ålder

av aderton år.

2. Sysselsättning av barn eller minderårig under aderton år må fortgå

allenast under förutsättning av förnyad läkarundersökning minst en gång

årligen.

3. Den nationella lagstiftningen skall

a) meddela föreskrifter angående de särskilda omständigheter, under vilka

ytterligare läkarundersökning, utöver den minst en gång årligen stadgade, må

erfordras med hänsyn till de med arbetet förenade riskerna samt vederbörandes

hälsotillstånd enligt tidigare undersökningar; eller

b) tillförsäkra vederbörande myndighet befogenhet att i undantagsfall påkalla

förnyad läkarundersökning.

Artikel 4.

1. I fråga om ur hälsosynpunkt särskilt riskfyllt arbete skall läkarundersökning

för utrönande av lämplighet för arbetsanställning samt periodiskt

upprepande av sådan undersökning krävas åtminstone till dess vederbörande

uppnått tjuguett års ålder.

2. Den nationella lagstiftningen skall antingen innehålla föreskrifter om

eller giva därtill lämpad myndighet befogenhet att bestämma de sysselsättningar

eller grupper av sysselsättningar, för vilka läkarundersökning och

förnyade läkarundersökningar för utrönande av lämplighet för arbetsanställ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. (Bilagor). 29

ning skall krävas åtminstone till dess vederbörande uppnått tjuguett års

ålder.

Artikel 5.

I föregående artiklar omnämnd läkarundersökning må icke medföra kostnader

för barnet, den minderårige eller föräldrarna.

Artikel 6.

1. Vederbörande myndighet skall i fråga om barn och minderåriga, som

vid läkarundersökning befunnits icke lämpade för vissa slags arbeten eller

behäftade med kroppsfel eller lyte, vidtaga lämpliga åtgärder för yrkesrådgivning

samt hälsouppbyggande och yrkesutbildningsatgärder i sytte att underlätta

inträde i arbetslivet.

2. Vederbörande myndighet har att besluta rörande arten och omfattningen

av. sådana åtgärder; i detta syfte skali samarbete äga rum mellan vederbörande

arbetsmarknads-, hälsovårds-, undervisnings- och socialvårdande

myndigheter och effektiv samverkan dessa myndigheter emellan upprätthållas

vid åtgärdernas vidtagande.

3. I fråga om barn och minderåriga, vilkas lämplighet för arbetsanstallning

icke är till fullo klarlagd, ma i den nationella lagstiftningen intagas bestämmelser

om utfärdande av

a) tillfälligt arbetstillstånd eller läkarintyg, gällande for begransad tid,

efter vars utgång den minderårige har att undergå förnyad undersökning:

b) arbetstillstånd eller intyg med föreskrifter om särskilda arbetsvillkor.

Artikel 1.

1. Arbetsgivaren skall vara skyldig att förvara och för yrkesinspektionen

hålla tillgängligt, i den ordning den nationella lagstiftningen må föreskriva,

antingen läkarintyg om lämplighet för ai betsanställning, arbetstillstånd eller

arbetsbok, utvisande att hinder för anställningen ur medicinsk synpunkt icke

föreligger.

2. Den nationella lagstiftningen skall fastställa

a) erforderliga identifieringsåtgärder i och för övervakning av tillämpningen

av föreskrifterna om läkarundersökning tör utrönande av lämplighet

för arbetsanställning beträffande barn och minderåriga, som för egen eller

föräldrars räkning sysselsättas i ambulerande handel eller annan å allmän

plats bedriven verksamhet; och

b) den övervakning i övrigt, som ma erfordras för att trygga en noggiann

tillämpning av denna konvention.

Del II. Särskilda föreskrifter för vissa länder.

Artikel 8.

1. Då en medlems territorium omfattar stora områden, varest, på grund

av gles befolkning eller områdets utvecklingsstadium, vederbörande myndighet

anser det ogörligt att genomföra bestämmelserna i denna konvention, må

mvndigheten i fråga utesluta dessa områden från tillämpningen av konventionen

antingen helt eller beträffande de särskilda företag eller sysselsättningar,

som den prövar erforderligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-10. (Bilagor).

2. Varje medlem skall vid avgivandet av sin första årliga rapport enligt

artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens stadga angiva de områden,

i fråga om vilka medlemmen avser att tillämpa bestämmelserna i förevarande

artikel. Ingen medlem må därefier med åberopande av bestämmelserna

i denna artikel medgiva undantag i fråga om andra områden än de sålunda

angivna.

3. Varje medlem, som tillämpat bestämmelserna i förevarande artikel,

skall i sina följande årliga rapporter lämna uppgift om de områden, i fråga

om vilka den avstår från rätten att tillämpa undantagsbestämmelserna.

Artikel 9.

1. Varje medlem, som före antagandet av lagstiftning, varigenom ratificering

av denna konvention möjliggjordes, saknade föreskrifter om läkarundersökning

för utrönande av barns och minderårigas lämplighet för anställning

i icke-industriellt arbete, äger att genom förklaring i anslutning till

ratifikationen ersätta den i artiklarna 2 och 3 föreskrivna åldern av aderton

år samt den i artikel 4 föreskrivna åldern av tjuguett år med en lägre ålder,

dock lägst sexton år i förstnämnda och nitton år i sistnämnda fall.

2. Varje medlem, som avgivit dylik förklaring, må, närhelst den så önskar,

återtaga densamma genom en ny förklaring.

3. Varje medlem, beträffande vilken jämlikt mom. 1 i denna artikel avgiven

förklaring är i kraft, skall i sina årliga rapporter rörande tillämpningen

av denna konvention angiva i vad mån framsteg gjorts beträffande en fullständig

tillämpning av bestämmelserna i konventionen.

Del m. Slutartiklar.

Artikel 10.

Denna konvention skall icke i något avseende inverka på lag, skiljedom,

sedvänja eller avtal mellan arbetsgivare och arbetare, varigenom förmånligare

villkor fastställas än de, som föreskrivas i konventionen.

Artikel 11.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Internationella

arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 12.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 13.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

31

densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns generaldirektör

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år

efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje

följande tioårsperiod.

Artikel 14.

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla

ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens

medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen

av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom,

har han att fästa medlemmarnas unpmärksamhet på den dag, då konventionen

träder i kraft.

Artikel 15.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jämlikt

artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas generalsekreterare

fullständiga upplysningar om varje ratifikation och uppsägning,

som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i föregående

artiklar.

Artikel 16.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för konventionens

tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning föreligger

att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision,

helt eller delvis.

Artikel 17.

1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision,

helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av

förevarande konvention, utan hinder av vad i artikel 13 bär ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera

den nya, reviderade konventionen.

Artikel 18.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

Bilaga C.

Rekommendation (nr 79) angående läkarundersökning av barn och minderåriga

för utrönande av deras lämplighet för arbetsanställning.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Montreal och där samlats den 19 september 1946 till sitt tjugunionde

sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående läkarundersökning av

barn och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för arbetsanställning,

vilken fråga inbegripas under den tredje punkten på sammanträdets

dagordning,

samt beslutat antaga konventioner angående läkarundersökning av

barn och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för industriellt

och icke-industriellt arbete,

ävensom beslutat komplettera dessa konventioner med en rekommendation,

antager denna den nionde dagen i oktober månad år nittonhundrafyrtiosex

följande rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendationen angående

läkarundersökning av minderåriga, 1946» [Medical Examination of

Young Persons Recommendation, 1946].

Med hänsyn till att konventionerna om läkarundersökning av minderåriga,

1946, fastställa grunder för bestämmelser om läkarundersökning i syfte att

skydda barn och minderåriga mot de risker olämpligt arbete innebär men

lämna den närmare utformningen av hithörande föreskrifter åt den nationella

lagstiftningen, och

med hänsyn till önskvärdheten av att trygga skälig likformighet i konventionernas

tillämpning, för att i enlighet med dessas syfte upprätthålla

största möjliga effektivitet i fråga om skydd åt barn och minderåriga under

samtidig anpassning av sättet för läkarundersökningens genomförande

efter de olika medlemsstaternas allmänna administrativa system, och

med hänsyn till önskvärdheten tillika av att samtliga medlemmar hållas

underkunniga om de metoder, som givit tillfredsställande resultat i ett land

och som fördenskull kunna tjäna till vägledning,

förordar konferensen, att medlemmarna skola, så snart omständigheterna

det medgiva, tillämpa följande bestämmelser samt, i enlighet med vad Internationella

arbetsbyråns styrelse därom må komma att besluta, tillhandahålla

arbetsbyrån upplysningar angående härutinnan vidtagna åtgärder.

I. Tillämpningsområde.

1. Föreskrifterna i konventionen angående läkarundersökning av minderåriga

(icke-industriellt arbete), 1946, böra tillämpas å allt arbete, som utiöres

inom eller i anslutning till följande företag och inrättningar, offentliga

eller enskilda, nämligen

a) handelsföretag, däri inbegripna dessas avdelningar för hemtransport

av varor till kunderna;

b) post, telefon, telegraf och radio, distributionstjänsten inbegripen;

c) företag och förvaltningsavdelningar, vilkas personal sysselsättes huvudsakligen

med kontorsarbete;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-10. (Bilagor).

33

d) tidningsföretag (redaktion, distribution, hembäming samt lösnunnnerförsäljning

å allmän plats);

e) hotell, pensionat, restauranger, klubbar, kaféer och andra serveringsställen

ävensom avlönat arbete i enskilt hushåll;

f) anstalter för behandling och vård av sjuka och vanföra samt ålderdomshem

och barnhem;

g) teatrar och offentliga nöjesetablissement;

h) ambulerande handel, utbjudande av varor av alla slag ävensom varje

annan verksamhet, som utövas å allmän plats;

i) arbete, sysselsättning eller verksamhet i övrigt, som icke är att hänföra

till industri, jordbruk, fiske eller sjöfart.

2. Utan att detta skall inkräkta på den finhet konventionen angående läkarundersökning

av minderåriga (icke-industriellt arbete), 1946, lämnat

medlemmarna att från konventionens tillämpning undantaga familjeföretag,

vari endast föräldrarna och deras barn eller myndlingar äro sysselsatta, i

den mån arbetet befunnits icke vara menligt för barnets eller den minderåriges

hälsa, böra regeringarna —- i betraktande av det förhållandet att ett

arbete, som visserligen i allmänhet icke anses farligt, kan innebära risker

för den, som icke besitter erforderliga förutsättningar för detsamma eller

för arbete överhuvudtaget — eftersträva att vidga tillämpningen av bestämmelserna

om läkarundersökning till all i förvärvssyfte bedriven verksamhet,

oavsett förefintliga släktskapsförhållanden mellan dem, som däri sysselsättas.

II. Läkarundersökning.

3. Det är önskvärt att alla barn, om möjligt före den obligatoriska skoltidens

utgång, undergå en allmän läkarundersökning, vars resultat kan komma

den offentliga yrkesrådgivningen till godo, utan att detta må inkräkta

på den läkarundersökning vid tillträdandet av anställning, vilken enligt artikel

2 i förenämnda konventioner kräves för utrönande av barns eller minderårigs

lämplighet för viss sysselsättning.

4. Den ingående läkarundersökning, som skall äga rum vid tillträdande

av anställning, bör

a) omfatta alla kliniska, röntgen- och laboratorieundersökningar, vilka

äro ägnade att klarlägga lämplighet eller olämplighet för arbetet i fråga; och

b) städse åtföljas av lämpliga råd rörande hälsans vårdande,

5. Den periodiska undersökningen bör

a) utföras i samma ordning som undersökning vid tillträdande av anställning;

och

b) åtföljas av lämpliga råd rörande hälsans vårdande samt, när så erfordras,

komDletteras med yrkesrådgivning med hänsyn till eventuellt ombyte

av yrke.

6. Resultaten av undersökningen böra i sin helhet antekmas å ett journalkort,

vilket skall förvaras hos den medicinska institution, som har till uppgift

att utföra undersökningarna.

De uppgifter, som lämnas i det för arbetsgivaren avsedda läkarintyget,

respektive anteckningarna å arbetstillståndet eller i arbetsboken beträffande

läkarundersökningen skola tydligt utvisa de begränsningar i fråga om lämplighet

för arbete, som framgått vid undersökningen, samt de försiktighetsåtgärder,

vilka i anledning härav böra vidtagas med avseende på arbetsförhållandena,

men böra under inga omständigheter innehålla upplysningar av

konfidentiell art, såsom beträffande medfött lyte eller sjukdom, som iakttagits

vid undersökningen.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 240.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

7. Med hänsyn till att i flertalet fall kroppsutvecklingen (uppväxtstadiet)

icke avslutats vid aderton års ålder och behov följaktligen alltjämt föreligger

av särskilda skyddsåtgärder, är det önskvärt, att den obligatoriska läkarundersökningen

utsträckes till åtminstone tjuguett år för alla minderåriga, sysselsatta

i industriellt och icke-industriellt arbete.

I varje fall bör vid bestämmandet av de hälsorisker, som skola anses påkalla

läkarundersökningarnas utsträckande till tjuguett års ålder i enlighet

med artikel 4 i nämnda konventioner anläggas ett mera vidsynt bedömande;

särskilt bör utsträckandet av läkarundersökning till nämnda ålder krävas

beträffande allt arbete i gruvor och varje anställning å sjukhus ävensom beträffande

sådan anställning i offentlig nöjesverksamhet, som innebär utförande

av dans och akrobatiska prestationer.

8. Bestämmelserna i föregående moment böra icke föranleda begränsning

av skyldigheten att tillämpa internationella överenskommelser eller nationell

lagstiftning, som förbjuder sysselsättandet av minderåriga i visst arbete, innebärande

särskilda hälsorisker, eller som förutsätter allmän kontroll av däruti

sysselsatta arbetares hälsa, oavsett åldern.

III. Åtgärder i fråga om personer, som vid läkarundersökning befunnits helt

eller delvis olämpliga för arbete.

9. De nationella myndigheternas åtgärder för att efterkomma föreskrifterna

i artikel 6 av ovannämnda konventioner, böra särskilt åsyfta, att barn

och minderåriga, som vid läkarundersökning befunnits behäftade med kroppsfel

eller lyte eller brister eller i annat avseende icke lämpade för arbete,

a) erhålla erforderlig läkarbehandling till avhjälpande eller lindrande av

förefintliga fel och brister;

b) uppmanas att återupptaga skolarbetet eller anvisas lämplig sysselsättning,

ägnad att motsvara deras önskemål och anlag, samt tillfälle till utbildning

för dylik sysselsättning;

c) om så erfordras, beredas ekonomisk hjälp under tiden för läkarbehandligen,

skolgången eller yrkesutbildningen.

10. För att främja yrkesrådgivning åt barn och minderåriga, som befunnits

lida av kroppslig svaghet eller behäftade med visst slag av lyte, böra förteckningar

över yrken och sysselsättningar, som lämpa sig för olika kategorier

av dylika unga arbetare, utarbetas av sakkunniga i samråd med de medicinska

myndigheterna samt de myndigheter, som handlägga arbetsmarknadsfrågor.

Dessa förteckningar böra tjäna till vägledning för undersökningsläkarna

utan att för dem vara bindande.

IV. Ansvariga myndigheter.

11. För att läkarundersökningen av minderåriga skall bliva fullt effektiv

böra åtgärder vidtagas i syfte att utbilda en kår av undersökningsläkare med

erforderliga insikter i yrkeshygien och ingående erfarenhet i fråga om de

medicinska spörsmål, som ha avseende å barns och minderårigas hälsotillstånd.

Vederbörande myndighet bör tillse, att teoretisk och praktisk utbildning anordnas

för detta ändamål.

Undersökningsläkama böra utses med hänsyn till de kvalifikationer, som

angivits i första stycket.

12. Åtgärder för läkarundersökning för utrönande av lämplighet för arbete

böra vidtagas under nära samverkan mellan de medicinska myndigheter,

opaginerad Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

under vilkas inseende läkarundersökningarna utföras, och de myndigheter,

som ha att besluta rörande arbetstillstånd för barn och minderåriga samt

övervaka deras arbetsförhållanden.

V. Tillämpningsmetoder.

13. För att ernå regelbunden läkarundersökning för utrönande av lämplighet

för arbetsanställning, i vad avser barn och minderåriga, vilka av ett industriellt

eller icke-industriellt företag sysselsättas antingen inom företagets

lokaler eller i anslutning till dess verksamhet, böra arbetsgivarna åläggas att

underrätta viss angiven myndighet om varje anställning av unga arbetare,

vilka på grund av sin ålder äro skyldiga undergå föreskriven läkarundersökning.

Denna myndighet bör vara

a) antingen den offentliga medicinska institution, som har sig anförtrodd

undersökningens verkställande och förvarandet av undersökningsjournalerna;

b) eller den myndighet, som har att på grundval av undersökningen bevilja

vederbörligt arbetstillstånd.

14. För att uppnå regelbunden läkarundersökning för utrönande av lämplighet

för arbetsanställning, i vad avser barn och minderåriga, vilka sysselsättas

för egen eller föräldrars räkning med ambulerande handel eller annan

verksamhet, som bedrives å allmän plats,

a) böra sådana arbetare, tillhörande de årsklasser, för vilka läkarundersökning

är obligatorisk, åläggas att anskaffa individuellt tillståndsbevis, vilket

om möjligt bör utfärdas av institution, underställd myndigheten för arbetsfrågor,

och grundas på intyg om lämplighet för arbetsanställning samt årligen

förnyas på grundval av efterundersökningens resultat; tillståndsbeviset

bör vara försett med ordningsnummer samt fotografi eller namnteckning eller

annan identifieringsanordning ävensom innehålla uppgifter om

innehavarens namn, ålder och bostadsadress;

föräldrarnas namn och bostadsadress samt uppgift om att de medgivit barnet

eller den minderårige att ägna sig åt den sysselsättning beviset avser;

resultaten av läkarundersökningen vid anställningens början samt av efterundersökning;
b)

bör innehavaren av ovannämnda tillståndsbevis åläggas att bära ett synligt

märke, försett med samma ordningsnummer som beviset;

c) bör nära samarbete åvägabringas mellan de yrkesinspektionsmyndigheter,

som ha att öva tillsyn å lagstiftningens efterlevnad, samt lokala myndigheter,

särskilt polismyndigheter, i syfte att uppnå regelbunden kontroll över

handlingarna rörande de ambulerande unga arbetarna ävensom däröver, att

dessa handlingar äro i överensstämmelse med föreskrifterna angående läkarundersökning

för utrönande av lämplighet för arbete.

Bilaga D.

Konvention (nr 79) angående begränsning av nattarbete för barn och

minderåriga i icke-industriell verksamhet.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Montreal och där samlats den 19 september 1946 till sitt tjugunionde

sammanträde

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

och beslutat antaga vissa förslag angående begränsning av nattarbete

för barn och minderåriga i icke-industriell verksamhet, vilken fråga inbegripes

under tredje punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av eu internationell

konvention,

antager denna den nionde dagen i oktober månad år nittonhundrafyrtiosex

följande konvention, vilken skall benämnas »konventionen angående minderårigas

nattarbete (icke-industriell verksamhet), 1946» [Night Work of Young

Persons (Non-Industrial Occupations) Convention, 1946],

Del I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å barn och minderåriga, anställda

mot avlöning i icke-industriellt arbete eller sysselsatta direkt eller indirekt i

förvärvssyfte med dylikt arbete.

2. Vid tillämpningen av denna konvention skall såsom »icke-industriellt

arbete» anses allt arbete utom det, som av vederbörande myndighet hänförts

till industriellt arbete, jordbruksarbete eller arbete ombord å fartyg.

3. Vederbörande myndighet skall fastställa gränsen mellan icke-industriellt

arbete å ena sidan och å den andra industriellt arbete, jordbruksarbete

och arbete ombord å fartyg.

4. Den nationella lagstiftningen må från tillämpningen av denna konvention

undantaga

a) husligt arbete i enskilda hushåll;

b) familjeföretag, i vilka endast föräldrarna och deras barn eller myndlingar

äro sysselsatta, för såvitt arbetet anses icke vara skadligt, menligt eller

farligt för barnen eller de minderåriga.

Artikel 2.

1. Barn under fjorton år, som användas till heltids- eller deltidsarbete,

samt minderåriga över fjorton år, vilka alltjämt äro underkastade hel skolplikt,

må icke sysselsättas eller utföra arbete nattetid under en sammanhängande

tidrymd av minst fjorton timmar varje dygn, vari skall ingå tiden mellan

klockan 20 och klockan 8.

2. Där de lokala förhållandena så påkalla, må i den nationella lagstiftningen

nu nämnda tidrymd ersättas med en tidrymd av tolv timmar, vilken

dock icke får börja senare än klockan 20.30 och icke sluta tidigare än klockan

6.

Artikel 3.

1. Barn över fjorton år, vilka icke längre äro underkastade hel skolplikt,

samt minderåriga under aderton må icke sysselsättas eller utföra arbete nattetid

under en sammanhängande tidrymd av minst tolv timmar varje dygn, vari

skall ingå tiden mellan klockan 22 och klockan 6.

2. När särskilda omständigheter föreligga med avseende på viss verksamhetsgren

eller visst geografiskt område, skall likväl vederbörande myndighet,

efter hörande av vederbörande arbetsgivare- och arbetareorganisationer, äga

besluta att i fråga om barn och minderåriga, sysselsatta inom nämnda verksamhetsgren

eller område, tiden mellan klockan 23 och klockan 7 må ersätta

tiden mellan klockan 22 och klockan 6.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

37

Artikel 4.

1. i länder, där på grund av klimatet arbete under dagen är särskilt ansträngande,

må vilotiden under natten göras kortare än som föreskrivits i ovannämnda

artiklar, för såvitt motsvarande vilotid beredes under dagen.

2. Då med hänsyn till särskilt allvarliga förhållanden det allmänna intresset

så kräver, må förbudet mot nattarbete genom beslut av regeringen kunna

upphävas beträffande minderåriga, som fyllt sexton år.

3. Den nationella lagstiftningen må uppdraga åt lämplig myndighet att

tillfälligtvis lämna minderåriga, som fyllt sexton år, individuella tillstånd att

arbeta nattetid, när yrkesutbildningen på grund av tvingande skäl så kräver;

den dagliga vilotiden må dock i sådant fall icke understiga elva på varandra

följande timmar.

Artikel 5.

1. Den nationella lagstiftningen må uppdraga åt lämplig myndighet att

lämna barn och minderåriga under aderton år individuella tillstånd att nattetid

medverka såsom artister vid offentlig underhållning eller sasom skådespelare

vid filminspelning.

2. I den nationella lagstiftningen skall fastställas minimiåldern för beviljandet

av dylikt tillstånd.

3. Sådant tillstånd må icke lämnas, då underhållningen eller filminspelningen

på grund av sin beskaffenhet eller de förhållanden, under vilka den

försiggår, kan medföra risk för barnets eller den minderåriges liv, hälsa eller

moral.

4. Vid beviljandet av tillstånd skola följande villkor gälla

a) arbetstiden må icke utsträckas över midnatt;

b) noggranna föreskrifter skola meddelas för att skydda barnets eller den

minderåriges hälsa och moral, tillförsäkra vederbörande god behandling samt

undvika störningar i skolarbetet;

c) barnet eller den minderårige skall beredas en sammanhängande viloperiod

av minst fjorton timmar.

Artikel 6.

1. För att uppnå en effektiv tillämpning av förevarande konvention skall

den nationella lagstiftningen

a) innehålla bestämmelser om offentlig inspektion och övervakning, anpassad

efter förhållandena inom de olika verksamhetsgrenar, konventionen

omfattar;

b) ålägga varje arbetsgivare att föra en förteckning eller hålla officiella

handlingar tillgängliga, innehållande uppgift om namn, födelseår och födelsedag

beträffande alla av honom sysselsatta personer under aderton år ävensom

om dessas arbetstid; i fråga om barn och minderåriga, som utföra arbete

å allmän plats, skall förteckningen eller handlingarna utvisa den arbetstid,

som överenskommits i arbetsavtalet;

c) föreskriva lämpliga anordningar för identifiering och övervakning av

minderåriga under aderton år, vilka äro sysselsatta för egen eller annans

räkning i verksamhet, som bedrivas å allmän plats;

d) stadga påföljder för arbetsgivare eller andra vuxna personer, som äro

ansvariga för överträdelse av föreskrifterna i nämnda lagstiftning.

2. I den rapport, som årligen skall avgivas enligt artikel 22 i Internationella

arbetsorganisationens stadga, skola utförliga upplysningar lämnas om

opaginerad Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

all lagstiftning, varigenom föreskrifterna i denna konvention förverkligas,

och särskilt om

a) den tidrymd, varmed den i artikel 2 mom. 1 föreskrivna tiden med stöd

av mom. 2 samma artikel, må hava ersatts;

b) den omfattning, vari bestämmelserna i artikel 3 inom. 2 tagits i ansipråk;
c)

de myndigheter, som, med stöd av bestämmelserna i artikel 5 mom. 1,

ägt bevilja individuella tillstånd, samt den minimiålder, som i enlighet med

bestämmelserna i mom. 2 samma artikel fastställts för beviljandet av dylikt

tillstånd.

Del II. Särskilda bestämmelser för vissa länder.

Artikel 7.

1. Varje medlem, som före antagandet av lagstiftning, varigenom ratificering

av denna konvention möjliggjordes, saknade föreskrifter om begränsning

av barns och minderårigas nattarbete inom icke-industriell verksamhet,

äger att genom förklaring i anslutning till ratifikationen, ersätta den i artikel

3 föreskrivna åldern av aderton år med eu lägre åldersgräns, dock i intet

fall lägre än sexton år.

2. Varje medlem, som avgivit en dylik förklaring, må, närhelst den så

önskar, återtaga densamma genom en ny förklaring.

3. Varje medlem, beträffande vilken en jämlikt mom. 1 i denna artikel

avgiven förklaring är i kraft, skall i sina årliga rapporter rörande tillämpningen

av denna konvention angiva i vad män framsteg gjorts i syfte att

uppnå en fullständig tillämpning av konventionen.

Artikel 8.

1. Bestämmelserna i del I av denna konvention skola i fråga om Indien

äga tillämpning med följande jämkningar:

a) nämnda bestämmelser äga tillämpning å alla de områden, beträffande

vilka den indiska lagstiftande församlingen äger kompetens att bringa dem

i tillämpning;

b) vederbörande myndighet må från konventionens tillämpning undantaga

barn och minderåriga anställda i företag, där mindre än tjugu personer sysselsättas

;

c) artikel 2 i konventionen äger tillämpning å barn under tolv år, vilka

må användas till heltids- eller deltidsarbete, samt å barn över tolv år, vilka

äro underkastade hel skolplikt;

d) artikel 3 i konventionen äger tillämpning å barn över tolv år, vilka icke

äro underkastade hel skolplikt, samt å minderåriga under femton år;

e) de undantag, som medgivas i artikel 4 mom. 2 och 3, gälla minderåriga,

som fyllt fjorton år;

f) artikel 5 äger tillämpning å barn och minderåriga, som icke fyllt femton

år.

2. Bestämmelserna i mom. 1 av denna artikel skola kunna ändras med

iakttagande av följande tillvägagångssätt:

a) Internationella arbetskonferensen må vid varje sammanträde, å vars

dagordning dylik fråga blivit uppförd, med två tredjedels majoritet antaga

förslag till ändring av mom. 1 i förevarande artikel;

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

b) varje sådant förslag till ändring skall inom loppet av ett år eller, om

särskilda omständigheter föreligga, inom aderton månader från avslutandet

av konferensens sammanträde underställas den eller de myndigheter i Indien,

till vilkas kompetensområde frågan hör, för stiftande av lag eller vidtagande

av andra åtgärder;

c) Indiens officiella ratifikation av ändringen kommer, såvida vederbörande

myndighet eller myndigheter lämna sitt samtycke därtill, att delgivas

Internationella arbetsbyråns generaldirektör för att av honom registreras;

d) så snart dylikt förslag till ändring ratificerats av Indien, träder ändringen

i kraft.

Del III. Slutartiklar.

Artikel 9.

Denna konvention skall icke i något avseende inverka på lag, skiljedom,

sedvänja eller avtal mellan arbetsgivare och arbetare, varigenom förmånligare

villkor fastställas än de, som föreskrivas i konventionen.

Artikel 10.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Internationella

arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 11.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 12.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns generaldirektör

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrä tten, skall vara bunden för en

ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje följande

tioårsperiod.

Artikel 13.

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla

ratifikationer och uppsägningar, vilka delgivits honom av organisationens

medlemmar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kunffl. Maj.ts proposition nr 210. (Bilagor).

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen

av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom,

har han att fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventionen

träder i kraft.

Artikel 14.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jämlikt

artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas generalsekreterare

fullständiga upplysningar om varje ratifikation och uppsägning,

som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i föregående

artiklar.

Artikel 15.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för konventionens

tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning föreligger

att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt

eller delvis.

Artikel 16.

1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision,

helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av

förevarande konvention, utan hinder av vad i artikel 12 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera

den nya, reviderade konventionen.

Artikel 17.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Bilaga E.

Rekommendation (nr 80) angående begränsning av barns och minderårigas

nattarbete i icke-industriell verksamhet.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Montreal och där samlats den 19 september 1946 till sitt tjugunionde

sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående begränsning av nattarbete

för barn och minderåriga i icke-industriell verksamhet, vilken fråga inbegripes

under tredje punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat antaga en konvention i ämnet ävensom att komplettera

nämnda konvention med en rekommendation,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. (Bilagor).

11

antager denna den nionde dagen i oktober månad år nittorhundrafyrtiosex

följande rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendationen angående

minderårigas nattarbete (icke-industriell verksamhet), 1946» [Night

Work of Young Persons (Non-Industrial Occupations) Recommendation,

1946],

Med hänsyn till att konventionen angående minderårigas nattarbete (ickeindustriell

verksamhet), 1946, fastställer grunderna för en lagstiftning till

skydd mot de med nattarbete i icke-industriell verksamhet förbundna riskerna,

i vilken verksamhet ett stort antal unga arbetare äro sysselsatta,

med hänsyn till att konventionen i betraktande av de skiftande sysselsättningar,

å vilka dess bestämmelser äga tillämpning, samt de växlande sedvänjor

och särskilda förhållanden, som råda i olika länder, visserligen berett

den nationella lagstiftningen möjligheter till anpassning vid förverkligandet

av de i konventionen fastställda normerna, men det icke desto mindre är

önskvärt att säkerställa en så enhetlig tillämpning som möjligt av konventionen,

och

då det tillika är önskvärt, att hänsyn tages till vissa tillämpningsmetoder,

som befunnits giva tillfredsställande resultat och följaktligen kunna tjäna

organisationens medlemmar till vägledning,

förordar konferensen, att medlemmarna skola, så snart omständigheterna

det medgiva, tillämpa följande bestämmelser samt, i enlighet med vad Internationella

arbetsbyråns styrelse därom må komma att besluta, tillhandahålla

arbetsbyrån upplysningar angående härutinnan vidtagna åtgärder.

I. Tillämpningsområde.

1. Föreskrifterna i konventionen angående minderårigas nattarbete (ickeindustriell

verksamhet), 1946, böra tillämpas på allt arbete, som bedrives

inom eller i anslutning till följande företag och inrättningar, offentliga eller

enskilda, nämligen

a) handelsföretag, däri inbegripna dessas avdelningar för hemtransport av

varor till kunderna;

b) post, telefon, telegraf och radio, distributionstjänsten inbegripen;

c) företag och förvaltningsavdelningar, vilkas personal sysselsättes huvudsakligen

med kontorsarbete;

d) tidningsföretag (redaktion, distribution, hembärning samt lösnummerförsäljning

å allmän plats);

e) hotell, pensionat, restauranger, klubbar, kaféer och andra serveringsställen;
f)

anstalter för behandling och vård av sjuka och vanföra samt ålderdomshem

och barnhem;

g) teatrar och offentliga nöjesetablissement;

h) ambulerande handel, utbjudande av varor av alla slag ävensom varje

annan verksamhet, som utövas å allmän plats;

i) arbete, sysselsättning eller verksamhet i övrigt, som icke är att hån

föra till industri, jordbruk, fiske eller sjöfart.

2. Utan att detta skall inkräkta på den frihet konventionen angaende minderårigas

nattarbete (icke-industriell verksamhet), 1946, lämnat medlemmarna

att från konventionens tillämpning undantaga avlönat arbete i enskilt

hushåll samt, i den mån arbetet befunnits icke vara menlig! eller farligt for

barnets eller den minderåriges hälsa, anställning i familjeföretag, van endast

föräldrar och deras barn eller myndlingar äro sysselsatta, riktas medlemmarnas

uppmärksamhet pa önskvärdheten av

Bihang till riksdagens protokoll 1947. t samt. Nr 240.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

a) att lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärdei vidtagas i syfte

att begränsa nattarbetet för sådana barn och minderåriga under aderton år,

som äro sysselsatta i hushållsarbete i enskilda hem;

b) att tillämpningen av föreskrifterna om begränsning av nattarbete i

icke-industriell verksamhet utsträckes till att omfatta alla i förvärvssyfte

bedrivna företag, oavsett förefintliga släktskapsförhållanden mellan dem, som

däri sysselsättas.

II. Anställning i samband m6d offentlig underhållning.

3. När de lokala myndigheterna med stöd av bestämmelserna i artikel 5

i konventionen angående minderårigas nattarbete (icke-industriell verksamhet),

1946, bemyndigats att lämna barn och minderåriga individuella tillstånd

att nattetid medverka såsom artister vid offentlig underhållning eller

såsom skådespelare vid filminspelning, bör åt överordnad myndighet uppdragas

att övervaka tillståndsgivningen, hos vilken myndighet tillika besvär

skall kunna anföras över såväl avslag å framställning om tillstånd som villkor

i samband med tillstånds beviljande.

4. Tillstånd bör avse begränsad tid och förses med de förbehåll i övrigt,

som i varje särskilt fall må erfordras till skydd för barnet eller den minderårige.

5. Tillstånd bör för barn under f jorton år utfärdas endast i undantagsfall,

när så med hänsyn till yrkesutbildning eller barnets särskilda anlag finnes

böra ske, därvid följande villkor böra uppställas:

a) tillstånd bör som regel icke utfärdas för annan än elev vid teater- eller

musikskola;

b) nattarbetet bör i möjligaste mån begränsas till tre kvällar i veckan eller

till genomsnittligt tre kvällar i veckan, räknat för en längre tidsperiod;

c) arbetet bör sluta klockan 22, där icke en sammanhängande viloperiod

om sexton timmar är medgiven.

III. Övervakning.

6. Under fortsatt iakttagande av den grundsats, som kommit till uttryck

i moment 12 av den år 1923 antagna rekommendationen angående yrkesinspektion,

enligt vilken inspektionspersonalen bör innefatta såväl kvinnor

som män med samma befogenheter och åligganden och med samma myndighet,

bör hänsyn tagas till erfarenheten inom vissa länder, vilka funnit det

särskilt ändamålsenligt att åt kvinnliga inspektörer anförtro övervakningen

av lagstiftningen till skydd för unga arbetare.

7. Förutom åt den vanliga övervakningen av efterlevnaden av lagstiftningen

till skydd för unga arbetare bör, i syfte att uppnå en effektiv tillämpning

av bestämmelserna i konventionen angående minderårigas nattarbete

(icke-industriell verksamhet), 1946, å sådan icke-industriell verksamhet, som

bedrives i en mångfald små och spridda företag, särskild uppmärksamhet

ägnas uppgivna fall av överträdelse, vilka anmälts av allmänheten; framför

allt böra omedelbara åtgärder vidtagas, när klagomål anförts av barnets

eller den minderåriges föräldrar.

8. Vid bestämmandet av den officiella handling arbetsgivaren enligt lag

skall ha att tillhandahålla i och för inspektionsmyndighetens tillsyn å efterlevnaden

av bestämmelserna om begränsning av nattarbete, är det önskvärt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

43

att de fördelar arbetstillstånd och arbetsbok erbjuda vederbörligen beaktas;

dessa handlingar, som måste utfärdas eller officiellt stämplas vid varje ombyte

av anställning, äro nämligen ägnade att underlätta identifieringen av

den unge arbetaren samt angiva dennes ålder och de för honom fastställda

arbetsvillkoren, arbetstiden däri inbegripen.

9. 1) För att underlätta inspektionsmyndighetens identifiering av unga arbetare

utan fast arbetsplats, vilka skyddas av lagstiftningen angående nattarbete,

a) skola sådana unga arbetare, som utföra arbete mot avlöning, medföra

handling — dock icke handling, som är avsedd att förvaras av arbetsgivaren

— samt bära igenkänningsmärke, som möjliggör deras identifiering under

arbete utom företaget;

b) skola sådana unga arbetare, som arbeta för egen eller föräldrars räkning,

för möjliggörande av identifiering medföra den handling, varigenom

tillstånd lämnats till arbetet, samt bära igenkänningsmärke.

2) Unga arbetare under aderton år utan fast arbetsplats böra förses med

arbetstillstånd eller individuellt tillståndsbevis, innehållande

a) uppgift om barnets eller den minderåriges namn, ålder och bostadsadress;
b)

barnets eller den minderåriges fotografi eller namnteckning eller annat

identifieringstecken ävensom nummer å arbetstillstånd eller tillståndsbevis;

c) om barnet eller den minderårige är anställd mot avlöning, uppgift om

arbetsgivarens namn och adress samt om arbetstiden;

d) om barnet eller den minderårige utför arbete för egen eller föräldrars

räkning, uppgift om de sistnämndas namn och bostadsadress ävensom deras

medgivande till arbetet.

3) Arbetstillstånd eller individuellt tillståndsbevis bör lämpligen utfärdas

av institution, underställd myndigheten för arbetsfrågor.

4) Unga arbetare utan fast arbetsplats böra vara skyldiga att fullt synligt

bära märket med numret på arbetstillstånd eller tillståndsbevis.

5) Fullständig samverkan bör åvägabringas mellan de lokala myndigheterna,

särskilt vederbörande polismyndighet, och undervisnings- och bamavårdsmyndigheterna

å ena sidan samt inspektionsmyndigheten å andra sidan,

i och för tryggande av såväl övervakningen av arbetstiden för unga arbetare

utan fast arbetsplats som tillämpningen av lagstiftningen angående natttirbctc
6)

Det rättsliga ansvaret för överträdelse av lagstiftningen åvilar arbetsgivaren

särskilt i sådana fall då den fordrade arbetsprestationen framstår såsom

oskälig i förhållande till den tid, som inom ramen för den tillåtna arbetstiden

står till förfogande för arbetets utförande; arbetsgivaren bör härvid,

om han vidtagit alla tillbörliga försiktighetsåtgärder till förebyggande

av överträdelsen, beredas tillfälle visa, att han varit i god tro.

7) Om arbetet utföres för föräldrars räkning eller med deras medgivande,

böra dessa efter föregående varning göras lagligen ansvariga för överträdelse

av lagstiftningen.

Bilaga F.

Resolutioner.

1. Resolution angående skyndsam ratificering av Akt av år 1946 angående

ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga samt av 1946

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. (Bilagor).

års konvention angående revision av slutartiklarna, vilka antagits av Intertionella

arbetskonferensen vid dess 29 :e sammanträde.

2. Resolution angående övergångsbestämmelser, att tillämpas till dess Akt

av år 1946 angående ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga

trätt i kraft.

3. Resolution angående antagande av budget för 29:e budgetåret, 1947,

och angående fördelning av utgifterna för år 1947 på olika medlemsstater.

4. Resolution angående antagandet av reviderad stadga för den administrativa

domstolen.

5. Resolution angående förlängning av förordnandet på ytterligare tre år

för ledamöterna i den administrativa domstolen.

6. Resolution angående antagandet av ett reviderat tjänstepensionsreglemente.

7. Resolution, genom vilken arbetskonferensen utser ledamöter av tjänstepensionskassans

styrelse.

8. Resolution angående avgifterna till pensionsfonden under år 1947.

9. Resolution, enligt vilken till arbetsbyråns styrelse för vidare övervägande

hänskjutes en preliminär text till konvention angående Internationella

arbetsorganisationens privilegier och immuniteter, med bilaga.

10. Resolution angående utsträckning av läkarbesiktning till att omfatta

unga jordbruksarbetare.

11. Resolution angående avskaffandet av tvångs- eller obligatoriskt arbete.

12. Resolution, genom vilken vissa frågor berörande icke-självständiga

områden uppföras på dagordningen för Internationella arbetskonferensens

nästkommande allmänna sammanträde.

13. Resolution, i vilken arbetsbyråns styrelse uppmanas vidtaga vissa åtgärder

beträffande socialpolitiken i icke-självständiga områden och bland

annat överväga möjligheterna till upprättande av ett regionalt kontor för den

afrikanska kontinenten.

14. Resolution angående socialpolitisk minimistandard för den infödda

befolkningen i självstyrande områden.

15. Resolution, i vilken konferensen hyllar krigets offer.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

471256

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:311 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt disposition av vissa äldre reservationsanslag under fjärde huvudtiteln m. m. s. 11 i texten
  2. 2LU 1947:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferen s. 1 i texten