Sök i Ratio Lex

Angående vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m

1947-04-18 · 66 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 64 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:244, Angående vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

1

Nr 244.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående vissa byggnadsarbeten

vid statens sinnessjukhus m. m.; given Stockholms

slott den 18 april 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 18 april 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, SkÖLD, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för juslitie- och finansdepartementen

anför statsrådet Mossberg:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

kapitalbudgeten, socialdepartementet, statens allmänna fastighetsfond, punkten

2, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret

1947/48 beräkna ett investeringsanslag av 5 000 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 244. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.

I samband därmed torde jag få anmäla uppkomna frågor angående

dels försäljning av vissa markområden, som disponeras av Mariebergs och

Gådeå sjukhus, dels om- och tillbyggnad av psykiatriska kliniken i Lund,

dels ock uppförande av växthusanläggning vid statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa gossar.

I. Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus.

Inledning.

I propositionen nr 177 till 1946 års riksdag anmälde chefen för socialdepartementet

en av medicinalstyrelsen med skrivelse den 11 september 1945

framlagd tioårsplan för sinnessjuk- och sinnesslövårdens utbyggande i riket.

För sinnessjukvårdens vidkommande uppskattade medicinalstyrelsen det

totala platsbehovet till omkring 25 000 vårdplatser under tiden t. o. m. år

1955, innebärande en ökning med i runt tal 6 300 vårdplatser. För att täcka

detta behov föreslog styrelsen dels uppförande med statsbidrag av psykiatriska

kliniker vid länslasarett med sammanlagt omkring 1 550 platser, dels

inköp av Gävle stads ålderdomshem för omändring till sinnessjukhus med

cirka 300 platser, dels utvidgning av redan befintliga statliga sinnessjukhus

med cirka 900 platser, dels ock uppförande av fem nya statliga sinnessjukhus

med cirka 3 450 platser. Sammanlagt skulle därigenom 6 200 nya platser

komma till stånd. Samtidigt förutsattes emellertid, att psykiatriska sjukhuset

i Stockholm skulle nedläggas och att Kälishagens sinnessjukhus vid Vänersborg

skulle överföras till sinnesslövården, varigenom omkring 900 platser

skulle frångå. Återstående platsbehov, motsvarande cirka 1 000 platser, skulle

täckas genom ianspråk tagande av vissa provisoriska paviljonger och främlingsläger

samt genom utvidgning av familjevården.

Av detta program ha hittills beslut av statsmakterna fattats om införande

av statsbidrag till uppförande och drift av psykiatriska kliniker vid

länslasaretten samt om inköp av ålderdomshemmet i Gävle. Betäffande utbyggnaden

i övrigt förklarade departementschefen i förenämnda proposition,

att han visserligen var ense med medicinalstyrelsen om behovet av

snara åtgärder för förbättring av den statliga sinnessjukvården men att han

likväl icke ansåg sig kunna taga ställning till medicinalstyrelsens förslag,

innan utredningen kompletterats på vissa väsentliga punkter. Fn omprövning

syntes departementschefen sålunda påkallad såväl i fråga om sambandet

mellan den statliga och den landstingskommunal a sinnessjukvården

som beträffande behovet av en mera ingående patientdifferentiering. I sistnämnda

hänseende riktade departementschefen särskilt uppmärksamheten

på angelägenheten av ett särskiljande av vården av psykopater och sinnessjuka,

som lida av tuberkulos, från vården av övriga patienter. Vidare ansåg

departementschefen önskvärt med ett klarläggande av de modema be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 244.

3

liandlingsmetodemas användning och utvecklingsmöjligheter för höjande av

vårdens kvalitet och effekt ävensom av frågan, huruvida icke den öppna

vården av sinnessjuka, främst familjevården, kunde erhålla en mera vidgad

tillämpning.

Riksdagen (skr. nr 209) anslöt sig till departementschefens uttalande härutinnan

med det tillägget, att enligt riksdagens mening frågan om landstingens

och icke-landstingsstädernas huvudmannaskap för vården av lättskötta

sinnessjuka borde göras till föremål för en förutsättningslös omprövning.

Genom beslut den 8 mars och 21 juni 1946 har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen

att med beaktande av vad departementschefen och riksdagen

anfört verkställa ytterligare utredning angående den statliga sinnessjukvårdens

utbyggande under den närmaste tioårsperioden ävensom att skyndsamt

överväga frågan, huruvida och i vad mån staten bör övertaga den av

landstingen och icke-landstingsstädema omhänderhavda vården av lättskötta

sinnessjuka.

Till följd härav har medicinalstyrelsen dels i skrivelse den 14 december

1946 uppdragit vissa riktlinjer för omhändertagande av psykopater på särskilda

anstalter, dels oek den 25 februari 1947 med eget yttrande överlämnat

en av vederbörande medlemmar av styrelsens vetenskapliga råd och överinspektören

för sinnessjukvården upprättad promemoria angående den statliga

sinnessjukvårdens utbyggnad.

Den förra skrivelsen upptager jag till behandling i det följande. Frågan om

utbyggnaden av sinnessjukvården i övrigt kräver alltjämt klarläggande på

vissa punkter, innan ställning i princip till densamma kan tagas. Vården av

de sinnessjuka, som lida av tuberkulos, differentieringen av sinnessjukhusens

akuta och kroniska klientel samt beredandet av större utrymme åt de

moderna behandlingsmetoderna synas sålunda påkalla ytterligare utredning

jämte översyn av den framlagda tioårsplanen. Vidare har organisationen,

såvitt angår vården för de lättskötta sinnessjuka och familjevården, bland

annat genom av 1946 års riksdag fattade beslut kommit i ett delvis nytt läge,

som jämväl kan påverka tioårsplanens utformning. Det torde därför bli nödvändigt

att göra hithörande spörsmål till föremål för grundlig omprövning.

Dessa svävande frågor synas dock i och för sig icke lägga hinder i vägen

för att i begränsad omfattning fullfölja utbyggnaden av den statliga sinnessjukvården.

Behovet av ett nytt sinnessjukhus i Blekinge län kan sålunda

anses klarlagt och frågan härom kommer därför att av mig anmälas i det

följande. Härjämte torde i sedvanlig omfattning medel böra äskas för vissa

pågående och nya renoverings- och ombyggnadsarbeten vid sinnessjukhusen.

Vad slutligen angår sinnesslövården vill jag erinra om att organisationen

av densamma befinner sig under utredning genom särskilda sakkunniga beträffande

de delar, som icke. regleras genom 1944 års lag om undervisning

och vård av bildbara sinnesslöa. I avvaktan å resultatet av denna utredning

är jag icke beredd att på grundval av medicinalstyrelsens tioårsplan förorda

någon utbyggnad av den statliga sinnesslövården utöver vad som för närvarande

pågår.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Inrättande av särskilda anstalter för psykopater.

Inom den statliga sinnessjukvården finnas för närvarande för omhändertagande

av svårskötia manliga psykopater anordnade två specialavdelningar

— vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö och vid Sidsjöns sjukhus i Sundsvall —

med tillsammans omkring 200 vårdplatser. För motsvarande kvinnliga klientel

samt för övriga inom sinnessjukvården omhändertagna psykopater finnas

däremot inga särskilda anordningar. Dessa psykopater vårdas å sinnessjukhusen

tillsammans med övriga å sjukhusen intagna patienter.

I sitt i det föregående omnämnda, den It september 1945 avgivna förslag

till tioarsplan för den statliga sinnessjukvården föreslog medicinalstyrelsen

bland annat, att för svårskötta manliga psykopater skulle uppföras ytterligare

en specialpaviljong med cirka 100 platser vid något lämpligt sinnessjukhus.

Organisationen för vård av svårskötta manliga psykopater skulle därmed

komma att omfatta tre till sinnessjukhus anslutna paviljonger med plats för

omkring 300 patienter. Styrelsen föreslog vidare, att en liknande specialpaviljong

skulle anordnas för svårskötta kvinnliga psykopater. Jämväl denna

paviljong, som var avsedd för cirka 80 patienter, skulle enligt styrelsens förslag

anslutas till ett sinnessjukhus

Vid den omprövning av tioårsplanen, som medicinalstyrelsen anbefallts

företaga, har styrelsen, som förut nämnts, i första hand upptagit frågan om

den slutna vården av vuxna psykopater till behandling samt i skrivelse den

14 december 1946 framlagt förslag rörande inrättande av fristående anstalter

för detta klientel.

Medicinalstyrelsen framhåller därvid inledningsvis, att styrelsen vore väl

medveten om att det förslag till lösning av frågan om omhändertagandet av

psykopaterna, som ingick i styrelsens tioårsplan samt innebar en utvidgning

av vårdmöjligheterna för de svårskötta psykopaterna efter dittills tillämpade

principer och ett utvinnande av det behövliga antalet nya vårdplatser på för

det allmänna minst kostbara sätt. hade väsentliga nackdelar. En tredelning

av vårdplatserna för män och en anslutning av psykopatpaviljongema till

sinnessjukhus innebure salunda avsevärda nackdelar både för psykopatvården

och för den egentliga sinnessjukvården vid de sjukhus, där paviljongerna

vore eller komme att bliva förlagda. Den uppblandning med andra patienter

av ett så svårskött patientmaterial, som psykopaterna i många fall

utgjorde, och som icke utan långt gående restriktioner med avseende å arbete

och frigång kunde undvikas, hade nämligen allt mer visat sig medföra så

stora svårigheter, att styrelsen nu ansåge sig böra söka lösa frågan efter andra

riktlinjer.

Styrelsen upplyser härefter, att styrelsen för att erhålla en aktuell siffra

å det antal psykopater, som vore omhändertaget inom den statliga sinnessjukvården,

verkställt en inventering per den 1 maj 1946. Inventeringen

hade utvisat, att nämnda dag å sinnessjukhusen vårdats 690 manliga och

252 kvinnliga psykopater eller alltså sammanlagt i runt tal 950 psykopater.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

5

Av dessa hade 455 män och 82 kvinnor varit straffriförklarade. Vederbörande

sjukvårdsläkare hade ansett 274 män och 51 kvinnor vara i behov av

vård å specialavdelning i detta begrepps nuvarande betydelse. Härutöver

hade av sjukvårdsläkarna ytterligare 263 män och 78 kvinnor ansetts lämpligen

kunna vårdas i en tänkt särskild psykopatvårdsorganisation.

Styrelsen upplyser vidare, att enligt sinnessjukhusens årsberättelser vid utgången

av åren 1934, 1939 och 1944 under diagnosen abnorm personlighet,

vilket begrepp i sig bland annat innefattade psykopati, vårdats respektive

186 män och 157 kvinnor, 614 män och 277 kvinnor samt 1 194 män och 433

kvinnor. Härav framginge enligt styrelsens mening, att en ständig stegring

av antalet psykopater ägt rum under det senaste decenniet. Tillflödet av

icke straffriförklarade psykopater i framtiden kunde givetvis icke med någon

större säkerhet beräknas. Det syntes dock icke vara att förvänta att det

komme att sjunka. Vad anginge antalet straffriförklarade psykopater komme

detta helt säkert att i någon mån påverkas av de nya principer för bedömandet

av kriminella psykopaters rättsliga behandling, som lagfästs och

nu tillämpades sedan den 1 januari 1946. I vilken utsträckning detta kunde

komma att ske vore emellertid ännu icke möjligt att förutsäga. Någon större

minskning syntes dock knappast vara att förvänta, då det visat sig att psykopater,

som tidigare bedömts efter 5 kap. 5 § strafflagen och år 1946 efter

ny undersökning ådömts förvaring i säkerhetsanstalt, redan måst skiljas från

sådan anstalt för att överföras till sinnessjukvården.

Till det antal psykopater, som redovisades inom den statliga sinnessjukvården,

komme — fortsätter medicinalstyrelsen — emellertid ett avsevärt

antal hland annat i alkoholistvården omhändertagna och med vilka denna

vård för närvarande icke kunde komma till rätta. Huru stort detta antal

vore eller komme att bliva, sedan alkoholistvården omorganiserats, kunde

näppeligen nu bedömas. Storleken av detta klientel vore emellertid av underordnad

betydelse vid en principiell diskussion av problemet.

Medicinalstyrelsen uttalar härefter, att styrelsen vid sina överväganden av

den föreliggande frågan numera kommit till den uppfattningen, att särskilda

anstalter, sidoordnade med sinnessjukvården i mera inskränkt betydelse,

borde organiseras. På utredningens nuvarande ståndpunkt vore medicinalstyrelsen

emellertid icke beredd att taga ställning till lrågan om antalet erforderliga

specialanstalter för psykopater.

Beträffande anstalternas organisation anför styrelsen i huvudsak följande.

Anstalterna synas till sin slutna del böra organiseras såsom väl utrustade

och med riklig tillgång å läkarkrafter försedda fristående sjukhus, där retentionsrätt

med stöd av sinnessjuklagen må tillämpas. Då patientmaterialet

till en del blir synnerligen opålitligt och även av andra orsaker svårskött,

kan eu dylik anstaltskäma icke göras allt för stor och lämpligen ej större,

än att där cirka 200 å 250 patienter kunna omhändertagas. De olika vårdavdelningarna

böra ej heller konstrueras för mer än 20 eller högst 25 interner

och varje byggnad synes böra inrymma högst 4 vårdavdelningar.

Möjligheterna alt sysselsätta patienterna i verkligt produktivt arbete, som

kan giva dem skolning för återinträde i socialt liv, måste särskilt beaktas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Verkstäderna vid de nya sjukhusen synas i huvudsak böra organiseras och

utrustas så, att samarbete kan inledas med lämpliga industrier, så att sjukhuset

må kunna åtaga sig att utföra lämpliga arbetsoperationer på av vederbörande

industri tillhandahållet material. Det synes styrelsen, att patienterna

för sålunda utförda arbetsprestationer skulle i stort sett kunna få tillgodoräkna

sig avtalsenliga löner. Med ett sådant arrangemang skulle en av de

nu besvärligaste frågorna angående ordnandet av internernas sysselsättning

på ett för dem själva tillfredsställande sätt kunna lösas och trivseln och lugnet

på sjukhuset avsevärt befordras. Givetvis måste därvid beaktas det enligt

styrelsens förmenande berättigade i att interner, som få avsevärda inkomster

av sitt arbete, också själva till sjukhuset betalade skälig ersättning

för kost och logi så länge vårdavgifter överhuvudtaget komme att uttagas.

Ett sådant ordnande av patienternas arbete kräver givetvis, att i anstaltens

personalstat ingå tjänster, som kunna besättas med väl kvalificerat folk

för utbildning och arbetsledning å de verkstäder, som kunna komma att

inrättas.

Inom den sålunda skisserade slutna anstalten måste enligt medicinalstyrelsens

förmenande flertalet vårdbyggnader och verkstäderna ligga tämligen

nära anslutna till varandra med hänsyn till att för detta centrala område

kräves en relativt betryggande inhägnad, där mera pålitliga interner kunna

tillåtas röra sig fritt om ock icke utan varje tillsyn. Att helt slopa promenadgårdarna

vid de för de farligaste och mest opålitliga avsedda paviljongerna

torde icke vara möjligt.

Utanför den centrala slutna anstalten anser medicinalstyrelsen, att mindre

kolonibyggnader böra uppföras för sådana interner, som på grund av sitt

goda uppförande prövats böra betros med större friheter. Dessa kunna antingen

arbeta inom de centrala verkstäderna eller tillåtas taga anställning i

den fria marknaden, företrädesvis inom närbelägna industrier. Familjevård

i nu gängse betydelse torde icke lämpligen anslutas till de föreslagna anstalterna,

enär det här är fråga om i stort sett fullt arbetsföra individer, över

vilka genom hjälpverksamheten tillräcklig uppsikt kan förväntas bliva genomförd

under den försöksutskrivning, som undantagslöst torde komma att

föregå ett definitivt skiljande från sjukhuset. Det torde därvid böra övervägas,

om en del av dessa kolonier lämpligen borde vara så fristående, att de

icke inginge i sinnessjukhuset i teknisk mening, varigenom försöksutskrivning

till denna mera fria vårdform möjliggjordes.

De nya anstalterna* skulle enligt medicinalstyrelsens förslag dels övertaga

såväl det patientmaterial, som för närvarande vårdades å specialavdelningarna

vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö och Sidsjöns sjukhus i Sundsvall, som ett

avsevärt antal psykopater, som nu försvårade vården å vanliga sinnessjukhus

och ej heller där kunde erhålla den för dem bäst avpassade regimbehandlingen,

dels tjäna såsom centrum i eu lokalt ordnad mera öppen vård.

För de allra farligaste psykopaterna, där säkerhetskravet icke kunde tillåta

att några risker toges, måste enligt styrelsens mening allt fortfarande de s. k.

fasta paviljongerna vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik och Säters sjukhus

tagas i anspråk. De båda paviljongerna vid S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus

kunde efter anordnandet av de särskilda psykopatanstaltema lämpligen disponeras

för omhändertagandet av en del straffriförklarade, som lede av sinnessjukdom

i inskränkt betydelse, och vilkas avskiljande inom särskilda

avdelningar av olika anledningar endast bleve till sjukvårdens fromma. Me
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

7

dicinalstyrelsen ville i detta sammanhang endast nämna, att den 1 maj 1946

å de statliga sinnessjukhusen vårdats 497 straffriförklarade män under

diagnosen schizofreni.

Styrelsen omnämner vidare, att de personer, som handhade den inom medicinalstyrelsen

och socialstyrelsen jämlikt Kungl. Maj ds uppdrag den 2 november

1945 pågående gemensamma utredningen av frågan om anstaltsvården

för sinnessjuka, psykopatiska och nervösa barn samt andra i samband

med psykopatvården för barn stående spörsmål, beretts tillfälle att taga del

av föreliggande program för ordnandet av de vuxna psykopaternas vård och

därvid för sin del förklarat, att den tilltänkta organisationen syntes väl kunna

anslutas till och komplettera de anordningar, som komme att föreslås för

omhändertagandet av unga psykopater.

Medicinalstyrelsen framhåller slutligen, att styrelsen funne, att utredningen

ådagalagt behovet av minst två fristående anstalter för manliga psykopater

och en för kvinnliga samt hemställer om uppdrag att med anlitande av

lämplig arkitekt få inkomma med fullständigt förslag till anstalterna i fråga.

över medicinalstyrelsens nu ifrågavarande förslag ha yttranden avgivits

av socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, sinnessjuknämnden, intemeringsnämnden,

ungdomsfängelsenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus län, strafflagberedningen och 1946 års

alkoholistvårdsutredning ävensom av svenska läkaresällskapet och svenska

psykiatriska föreningen.

Medicinalstyrelsens förslag, att för de psykopater, som nu omhändertagas

å de statliga sinnessjukhusen, skulle inrättas

fristående anstalter har genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran i

de avgivna yttrandena.

Socialstyrelsen uttalar sålunda sin tillfredsställelse över förslaget, vilket

skulle öppna ytterst värdefulla möjligheter till en rationell differentiering av

sinnessjuka personer och vuxna psykopater. Anordnandet av specialsjukhus

för psykopater i enlighet med de principiella riktlinjerna i det framlagda förslaget

skulle betyda ett stort framsteg ur såväl humanitära och medicinska

som socialvårdens synpunkter. Den blandning av oroliga och våldsamma sinnessjuka

med klara och ordnade psykopater, som för närvarande på grund

av platsbristen i viss utsträckning måste äga rum, betydde givetvis ett onödigt

lidande för de senare.

Socialstyrelsen anser emellertid, att den föreliggande differentieringsfrågan

redan från början borde principiellt vidgas till att omfatta vården av s. k.

kriminalpatienter överhuvudtaget. Sinnessjukvårdens höjande fordrade ovillkorligen

att kriminalpalienterna, såväl sinnessjuka som psykopater, erhölle

vård å särskilda sjukhus. På sina håll vore ända till SO procent av dem, som

vårdades å sinnessjukhusens mansavdelningar, sådana kriminalpatienter.

Styrelsen ville därför ansluta sig till ett av styrelsens expert i alkoholistvårdsärenden

professorn Kinberg i eu vid styrelsens yttrande fogad promemoria

gjort uttalande till förmån för en särskild vårdorganisation åtminstone för

alla dem, som begått svåra brott.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Även strafflagberedningen hälsar medicinalstyrelsens förslag om inrättande

av specialanstalter för psykopaterna med stor tillfredsställelse. Beredningen

yttrar.

Beredningen har tidigare med skärpa givit uttryck åt sin uppfattning att

nuvarande sinnessjukvård icke utgör den rätta behandlingsformen för det

stora antalet kriminella psykopater. När medicinalstyrelsen numera såsom

en ledande synpunkt för psykopatbehandlingen framhåller nödvändigheten

att särskilt beakta möjligheterna att sysselsätta patienterna i verkligt produktivt

arbete, som kan giva dem skolning för återinträde i socialt liv, sammanfaller

denna synpunkt med vad beredningen tidigare förordat i fråga om

behandlingen inom fångvården av där omhändertagna psykopater och med

principer, som fångvården redan tillämpar inom sitt vårdområde.

Medicinalstyrelsens förslag äger beröringspunkter med ett tidigare från

annat håll framfört förslag om inrättande av kriminalhospital, men äger föletiäde

framför detta därigenom att klientelets karaktär av kriminellt icke

understrykes och att klientelet över huvud icke begränsas till kriminella.

Komma de föreslagna psykopatanstalterna till stånd, torde de komma att

jämte de kriminellt belastade främst upptaga vissa mera svårartade fall, som

för närvarande omhändertagas inom alkoholist- och lösdrivarvården, en uppgift

vilken i sig själv synes i hög grad beaktansvärd. Psykopatvården — detta

hittills mycket försummade vårdområde — kommer sålunda vid sidan om

kriminalvården att bli samhällets kanske främsta form av asocialvård. Införandet

av psykopatvård på specialanstalter kommer emellertid icke att utesluta

att å sinnessjukhus fortfarande kommer att intagas en och annan psykopat

som med hänsyn till vårdbehovets art uppenbarligen är att jämställa

med sinnessjuk.

Beredningen vill emellertid framhålla, att det i många fall torde vara möjligt

att omhändertaga psykopater på annat sätt än i de föreslagna psykopatanstalterna.

Tillfälle till en mera kortvarig anstaltsvård kommer sålunda at(

erbjudas vid de planerade psykiatriska klinikerna vid länslasaretten. Synnerlig

uppmärksamhet bör också ägnas åt möjligheterna att anordna psykopatvård

utan frihetsberövande.

Interneringsnämndcn anför.

Det torde utan tvivel föreligga ett skikt av svårskötta psykopater, vilka äro

i behov av att på ett särskilt sätt tagas om hand för att kunna beredas erforderlig

och lämplig vård. Detta omhändertagande bör enligt interneringsnämndens

förmenande ske inom ramen för sinnessjukvården. Interneringsnämnden

vill emellertid erinra om den ändrade lagstiftningen angående strafffriförklarade,

som trädde i kraft den 1 januari 1946 och vars huvudsakligaste

innebörd var, att behandlingen av kriminella psykopater i stor utsträckning

överfördes från sinnessjuk vården till fångvården. Motiven för denna

lagstiftning voro delvis av allmänpreventiv natur och bottnade delvis i den

uppfattningen, att sinnessjuk vår dens institutioner icke ägde bättre förutsättningar

att omhändertaga och vårda detta ofta svårskötta klientel än fångvårdens.

En förbättring av sinnessjukvårdens resurser beträffande omhändertagande

av grava psykopater kan, i allt fäll om den medicinska behandlingen

av psykopater skulle göra avsevärda framsteg, komma att föranleda en

förnyad översyn av bestämmelserna angående de kriminella psykopaternas

behandling. Frågan härom torde dock icke bliva aktuell förrän den av medicinalstyrelsen

föreslagna nya ordningen någon tid prövats och erfarenheter

från densamma vunnits. Interneringsnämnden finner det vara av värde

att medicinalstyrelsens förslag genomföres och tillstyrker alltså detsamma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Sinnessjuknämnden anser, att inrättandet av särskilda anstalter för vården

av vuxna psykopater skulle vara till stort gagn saväl för dessa själva som

för de kategorier, som nu vårdades å samma anstalt som psykopaterna.

Nämnden framhåller vidare, att den föreliggande frågan enligt nämndens

mening vore av den vikt för sinnessjuk vården och ej minst för den allmänna

opinionens inställning till hithörande problem, att skyndsamma åtgärder i saken

vore av nöden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser uppenbart, att ett trängande

behov förelåge av ytterligare anstalter för psykopater. Sett ur samhällssynpunkt

vore det långt ifrån tillfredsställande, att platsbristen framtvingade

en försöksutskrivning av omhändertagna kriminella psykopater i stor

omfattning på ett alltför tidigt stadium. Ett särskiljande av psykopatvården

från den egentliga sinnessjukvården vore vidare en högst angelägen åtgärd.

Tillskapande av specialanstalter för asociala psykopater vore alltså ett mycket

viktigt önskemål, vars tillgodoseende länsstyrelsen livligt tillstyrkte.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser likaledes principen, att psykopater icke

vidare skulle omhändertagas å sinnessjukhus utan överföras till särskilda anstalter,

utan tvivel riktig. Därigenom gåves möjlighet atl bereda dem en för

deras psykiska tillstånd avpassad vård och behandling. En betydande fördel

av förslagets genomförande bleve jämväl, att sinnessjukhusen reserverades

för de i egentlig mening sinnessjuka.

Svenska läkaresällskapet förklarar sig dela medicinalstyrelsens uppfattning

angående olämpligheten av att flertalet psykopater, såsom hittills varit

fallet, vårdades på de vanliga sinnessjukhusen, varigenom såväl dessas utveckling

i nivå med övriga sjukhus försvårades som behovet av för psykopaterna

speciellt avpassade vårdåtgärder ej kunde rationellt tillgodoses. Speciellt

gällde dessa båda synpunkter de kriminella och eljest asociala psykopaterna,

vilka nu utgjorde en avsevärd belastning för sinnessjukhusen. Sällskapet

ansluter sig därför helt till medicinalstyrelsens förslag om inrättandet

av särskilda psykopatanstalter, sidoordnade med sinnessjukvården i mera

inskränkt bemärkelse. Sällskapet understryker vidare, att det för hela den

övriga sinnessjuk vårdens rationella ordnande vore av största vikt, att den föreslagna

organisationen snarast möjligt komme till stånd.

Vad medicinalstyrelsen anfört därom, att de föreslagna nya anstalterna

skulle avses även för andra psykopater än sådana, som nu omhändertagas

inom sinnessjukvårdens ram, har föranlett uttalanden

i flera av de avgivna yttrandena.

Sålunda erinrar 1946 års alkoholistvårdsutredning om att det svårskötta

manliga psykopatklientelet inom alkoholistvården för närvarande omhändertoges

vid de slutna alkoholistanstalterna å Svartsjö och i Västervik. Ingen

av dessa anstalter kunde dock anses lämpad att omhändertaga nu ilragavarande

klientel. Enligt de för utredningen meddelade direktiven borde därför

Svartsjöanstalten nedläggas. Västerviksanstalten, som tillkommit under hösten

1946, vore endast att betrakta som en provisorisk avlastningsanstalt för

Svartsjöanstalten och syntes därför komma att upphöra med sin verksam
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

het, så snart andra vårdmöjligheter stode till buds. Med hänsyn till dessa

anstalters mycket framträdande brister hade också i utredningens direktiv

uttalats önskvärdheten av att de sakkunniga, utan att resultaten av deras

överväganden i övrigt föregrepes, utarbetade förslag angående inrättande

inom alkoholistvården av en eller flera specialanstalter, som erhjöde medicinska

och psykiatriska vårdmöjligheter, och rörande riktlinjerna för dessas

verksamhet samt med all den skyndsamhet, som funnes möjlig, framlade

dessa förslag i särskilt betänkande. Utredningen fortsätter.

Genom det föreliggande förslaget avser medicinalstyrelsen att möjliggöra

ett avskiljande av det svårskötta psykopatklientelet från olika vårdområden

och sålunda jämväl från alkoholistanstaltema.

För att kunna taga ställning till detta förslag har utredningen närmare

prövat arten av den vård psykopaterna inom alkoholistvårdens anstaltsklientel

erfordra. Utredningen har härvid funnit, att denna vård på grund

av de vårdbehövandes starka benägenhet att missbruka alkoholdrycker för

deras ateruppfostran till nykterhet kräver vissa pedagogiska inslag i vårdrutinen

liknande dem som karakterisera vården å alkoholistanstalterna Utredningen

finner det emellertid möjligt, att denna speciella sida av vårdverksamheten

beträffande här ifrågavarande klientel kan tillbörligt tillgodoses

även inom sinnessjukvårdens ram. Utredningen har vidare uppmärksammat,

att alkoholmissbrukare, som för vård intagits å något av de föreslagna

psykopatsjukhusen, vid avgång från sjukhuset icke komma att åtnjuta

det skydd mot frestelser till alkoholförtäring, som 63 § alkoholistlagen erbjuder.

Enligt utredningens mening är det önskvärt, att ett skydd av detta

slag lamnas även dessa alkoholmissbrukare. Utredningen har dessutom funnit

angeläget, att avgången från ett sådant sjukhus föregås av en prövning

ej endast av det aktuella hälsotillståndet hos vederbörande alkoholmissbrukare

utan även av dennes rent sociala förutsättningar i frihet, av vilka

hans förmåga till nykterhet och anpassning i samhället i flertalet fall är

dn-ekt avhangig. En sådan prövning äger alltid rum beträffande dem som

skola forsokspermitteras eller utskrivas från alkoholistanstalterna. Utredningen

anser dock icke erforderligt, att särskilda bestämmelser i sådant avseende

utfärdas, då en häremot svarande princip vid utskrivningsfrågornas

avgörande vid psykopatsjukhusen torde kunna komma i tillämpning genom

utbildande av lämplig praxis.

Vid små överväganden har utredningen av nu nämnda skäl kommit till

det resultatet att de vårdkrav, som psykopaterna inom den slutna alkoholistvarden

stalla, icke aro så speciella, att en särskild psykopatanstalt inom

alkoholistyardens anstaltssystem anses behövlig. Inom ett till alkoholistvården

angränsande vårdområde, nämligen fångvården, har den senaste tidens

utveckling gatt i den riktningen, att fångvården själv i princip skall omhändertaga

kriminella psykopater. Utredningen finner denna av frånvaron

av en särskild psykopatvårdsorganisation betingade utveckling icke böra

etterstravas mom den slutna alkoholistvården, som i stället bör överlämna

motsvarande khentgrupp till den nu föreslagna, speciella vårdverksamheten

för psykopater. Medicinalstyrelsens förslag är sålunda enligt utredningens

mening agnat att tillgodose även alkoholistvårdens behov av särskilt omhändertagande

av dess svårskötta psykopatklientel.

Utredningen har vid detta sitt ställningstagande förutsatt, att medicinalstyrelsen

vid föreliggande förslags förverkligande beaktar de av utredningen

antorda synpunkterna på den pedagogiska sidan av vården av psykopater

med tendens att missbruka alkohol samt vikten av samarbete mellan sjukhusen

och alkoholistvården.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition iu 244.

Under hänvisning till den slutna alkoholistvåvdens trängande behov ati

snarast knnna bereda det svårdisciplinerade psykopatklientelet ett ur humanitär

synpunkt tillfredsställande omhändertagande hemställer utredningen,

att bearbetandet och förverkligandet av det av medicinalstyrelsen framlagda

förslaget måtte bedrivas med största möjliga skyndsamhet.

Utredningen framhåller slutligen, att därest medicinalstyrelsens förslag

genomfördes, en betydelsefull del av utredningens utredningsuppdrag syntes

vinna sin lösning. Begreppet »specialanstalt» i utredningens direktiv omfattade

visserligen också ett flertal andra vårdproblem än det här förevarande.

Den viktigaste frågan för ett snabbt återställande av arbetsro och trivsel

både för personal och vårdtagare inom den slutna alkoholistvarden vore dock

de svåranpassbara psykopaternas ändamålsenliga omhändertagande. Utredningen

anmäler därför, att den tills vidare icke hade för avsikt att framlägga

särskilt betänkande angående specialanstalter för vårdbehövande alkoholister

utan ämnade avgiva förslag i detta ämne samtidigt med förslag till övriga

utredningsfrågors lösning. Utredningen tillägger dock, att den tilltänkta

psykopatvården för alkoholistvårdens del sannolikt icke kunde helt ersätta

den nuvarande Svartsjöanstalten.

Socialstyrelsen anser för sin del angeläget, att den föreslagna speciella

vårdorganisationen ställes öppen för klientel från socialvårdens olika områden.

Styrelsen yttrar härom huvudsakligen följande.

Erfarenheten särskilt från alkoholistvården och även tran fattigvården

visar, att antalet personer, som på grund av social missanpassning icke

kunna utan stora svårigheter klara sig på egen hand, är avsevärt. Tusentals

familjers liv och lycka förstöras ständigt mer eller mindre därför att psykiskt

sjuka familjemedlemmar icke kunna få lämplig vård. På ålderdomshemmen

måste psykopater i en iögonfallande omfattning beredas vård till

stort men för övriga pensionärer och till tålamodsprövande påfrestning för

personalen. I hemunderstödsverksamheten äro de psykopatiska kverulanterna

synnerligen besvärliga på grund av sitt ständiga missnöje. Alkoholistanstalternas

behov att kunna slussa ut psykopater till särskilda psykopatsjukhus

är sedan länge skriande och har vid olika tillfällen gett anledning

till framställningar från uppsiktsmyndigheten. Det är därlör mycket viktigt,

att den nya vårdorganisationen ställes öppen lör klientel {rån socialvårdens

olika områden. För att den nya organisationen skall kunna bli till avsett

gagn för socialvården i dess helhet är det också nödvändigt, att vederbörande

myndigheter, som ha att förvalta socialvården, få remissrätt till de föreslagna

anstalterna. Vidare må framhållas vikten av att utskrivning icke sker utan

samråd med vederbörande socialvårdsmyndighet. lin utvidgning av retentionsrätten

till dubbla indikationer — hänsyn till det psykiska hälsotillståndet

och den sociala prognosen — är oundgänglig, om socialvården i sin helhet

skall få avsedd nytta av den föreslagna vårdorganisationen.

Vad särskilt alkoholistvården angår vill styrelsen betona, att ett icke ringa

antal av de på allmänna alkoholistanstalter intagna äro psykiskt abnorma

eller sjuka (hjärnskadade, defektläkta och stationära schizofrenier, alkoholdemenser,

arteriosclerotiska svaghetstillstånd in. in.) eller av annan anledning

svårskötta. De lämpa sig därlör icke för vård pa alkoholistanstalt. Hit

hör otvivelaktigt huvudparten av de på de slutna alkoholistanstaltema å

Svartsjö och i Västervik intagna. För närvarande vistas omkring DO vård
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

tagare på dessa anstalter. Även på de öppna alkoholistanstalterna vårdas

emellertid atskilhga svårskötta personer av nämnda kategori. Särskilt talrika

s o a.na vård tagare på Venngarnsanstalien (med för närvarande omkring

l-U vardtagare) och Åsbrohemmet (med för närvarande omkring 190 vårdtagare).

För vården av ifrågavarande klientel kan man tänka sig antingen anstalter

inom alkoholistvårdens ram eller ock s. k. psykopatanstalter av den typ

medicinalstyrelsen föreslår. Då vårdbehovet i dylika fall icke är att anse

såsom tillfälligt — såsom alkohoiistlagen i princip förutsätter — och då en

tidsbegränsad vård, såsom alkoholistvård, därför icke är ändamålsenlig

^}nt oa^0h°lmissbruket i dylika fall ofta icke är den primära anledningen

ull vårdbehovet, är det lämpligast att detta klientel överföres till psykopatvarden,

sadan denna planeras av medicinalstyrelsen.

Socialstyrelsen anser vidare, att möjligheter höra finnas att intaga psykiskt

abnorma och sjuka alkoholmissbrukare, som icke lämpligen kunna vårdas

på alkoholistanstalter, direkt på psykopatanstalter.

Socialstyrelsen framhåller emellertid, att de av styrelsen ifrågasatta åtgärderna

i fråga om remissrätt till sinnessjukhus för socialvårdens organ och

rörande förutsättningarna för utskrivning därifrån syntes förutsätta ändringar

i sinnessjuklagen. Det gällde här frågor av stor principiell betydelse

och med vittgående konsekvenser. Styrelsen ville därför ifrågasätta, huruvida

icke dessa lagstiftningsfrågor borde göras till föremål för särskild

utredning.

Svenska psykiatriska föreningen framhåller, att vare sig fångvården eller

alkoholistvarden hittills visat sig kunna omliänderha de svårskötta psykopaterna

på ett tillfredsställande sätt. Föreningen anser det därför allvarligt

böra övervägas, huruvida icke från rationella vård- och kostnadssynpunkter

hela det svårskötta psykopatklientelet från sinnessjukvården, fångvården och

alkohohstvården borde sammanföras på gemensamma anstalter. Sådana anstalter

skulle ha medicinsk ledning och vara underordnade medicinalstyrelsen

som inspektionsmyndighet. De borde icke ligga vid sinnessjukhus utan

vara helt fristående.

Vad beträffar det erforderliga antalet vårdplatser framhåller

socialstyrelsen, att det genom medicinalstyrelsens utredning ådagalagda

behovet av minst två anstalter för manliga och en för kvinnliga psykopater

säkerligen låge i underkant. Socialstyrelsen funne det likväl riktigt och lämpligt

att utbyggnaden skedde undan för undan, allteftersom erfarenheter vunnes.

Det första utbyggandet kunde lämpligen ske på det sätt som det framlagda

föi slaget innebure. Socialstyrelsen framhåller emellertid samtidigt, att

det, även om utbyggandet av den nya vårdorganisationen lämpligen borde

starta från ett begränsat platsantal, vore angeläget, att man redan från början

planerade organisationen så att den täckte det faktiska behovet.

1946 års alkoholistvårdsutredning anför angående antalet erforderliga

vårdplatser för alkoholistvårdens del följande.

Vidkommande antalet vårdplatser, som skulle erfordras för alkoholistvår ^

dens del inom den tilltänkta psykopatvården, har utredningen genom en utsänd

rundskrivelse till de allmänna alkoholistanstalterna sökt erhålla håll
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

13

punkter för en uppskattning av detta antal. Enligt anstalternas svar å denna

skrivelse funnos den 6 november 1946 närvarande å dessa anstalter 139

män, som enligt vederbörande anstaltslednings bedömande kunde betecknas

som psykopater av mera svårdisciplinerad typ. Motsvarande antal för kvinnornas

del var 1. Dessutom voro minst 41 män av samma typ vid samma

tidpunkt inskrivna å anstalterna men av olika anledningar (avvikna, försökspermitterade,

intagna å fångvårdsanstalt för att avtjäna straff o. s. v.)

frånvarande från dessa. Under år 1946 överfördes från alkoholistanstalterna

till sinnessjukhus 98 män, varjämte 17 å anstalterna intagna män voro i

behov av vård å sinnessjukhus, ehuru sådan vård på grund av platsbrist eller

av andra orsaker icke kunde beredas dem. Motsvarande antal för kvinnorna

voro respektive 5 och 1. En relativt talrik grupp av dessa vårdfall torde utgöras

av psykopater. En del av dessa fall torde därför också tillhöra den

grupp vid nyss angivna tidpunkt å alkoholistanstalterna närvarande interner,

som av respektive anstaltsledningar bedömdes som svårskötta psykopater.

På grund av att den valda tidpunkten ligger så långt mot slutet av året utgöres

denna del dock sannolikt av endast ett fåtal vårdtagare. På grundval av

de anförda siffrorna uppskattar alkoholistvårdsutredningen alkoholistvårdens

platsbehov inom den planerade psykopatvården till i runt tal 200 platser för

män och ett 20-tal platser för kvinnor. Utredningen utgår vid sitt tillstyrkande

av medicinalstyrelsens förslag från att alkoholistvården uttryckligen garanteras

minst detta antal vårdplatser vid psykopatsjukhusen, något som är en

viktig förutsättning för möjligast friktionsfria kommunikation mellan alkoholistanstalterna

och dessa sjukhus.

Fångvårdsstyrelsen finner mycket osäkert, om minskningen av antalet

straffriförklarade efter ändringarna av 5 kap. strafflagen komme alt bliva

av den storleksordning, att den mera avsevärt komme att påverka platsbehovet

för psykopatklientelet inom sinnessjukvården. Styrelsen upplyser, att

vid fångvårdens sinnessjukavdelningar 52 straffriförklarade psykopater avvaktade,

att plats vid statens sinnessjukhus skulle bli ledig. Flertalet av dessa

syntes ur vårdsynpunkt lämpa sig mindre för vård å vanligt sinnessjukhus.

För dem syntes anstalter av den av medicinalstyrelsen föreslagna typen vara

tjänligare.

Strafflagberedningen håller för sin del för sannolikt, att intagandet å sinnessjukhus

via straffriförklaring komme att i hög grad inskränkas på grund

av den sedan 1 januari 1946 gällande snäva begränsningen av rätten för

domstol att straffriförklara kriminella psykopater. Komme rationellt organiserade

specialanstalter för psykopater till stånd, syntes man emellertid kunna

räkna med att domstolarna komme att medverka till att kriminella psykopater,

som vore i behov av medicinsk anstaltsvård men ej lämpligen kunde

omhändertagas av de psykiatriska klinikerna vid länslasaretten, tillfördes

dessa anstalter via den villkorliga domen. Då domstolarna emellertid icke

kunde föreskriva sådan vård med mindre antingen den tilltalade frivilligt

underkastade sig densamma eller ock gällande sinnessjuklagstiftning medgåve

hans intagande oberoende av domstolens beslut, förefölle det angeläget, att

genom en revision av sinnessjuklagen klara bestämmelser erhöllos angående

omhändertagande av vårdbehövande psykopater för anstaltsvård. Enligt beredningens

mening vore en utredning av detta spörsmål av brådskande natur.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Vid en sådan utredning borde synnerlig uppmärksamhet ägnas frågan om

garantier för att psykopaternas frihetsberövande icke utsträcktes över längre

tid än som ur samhälleliga synpunkter vore erforderligt. Försöksutskrivning

och eftervård borde sålunda ställas under kontroll även av annan än medicinsk

myndighet. Den »retentionsrätt med stöd av sinnessjuklagen», som

medicinalstyrelsen förutsatte, kunde alltså icke utan vidare förordas. Den

sålunda förordade utredningen borde emellertid icke utgöra hinder för tillgodoseende

snarast möjligt av det trängande behovet av ökat platsutrymme

inom sinnessjukvården genom uppförande av nya specialanstalter för psykopater.

Strafflagberedningen framhåller vidare, att det av medicinalstyrelsen beräknade

totala platsutrymmet säkerligen komme att helt tagas i anspråk för

psykiskt abnorma, som nu vore intagna på andra vårdanstalter. Bland annat

borde förhoppning kunna hysas om att sådana straffriförklarade, som alltjämt

å för ändamålet olämpliga fångvårdsanstalter avvaktade plats å sinnessjukhus

— i centrala fångregistrets rapport för den 1 januari 1947 angivna

till 52 — äntligen kunde bli omhändertagna på ett samhället värdigt

sätt.

Sinnessjuknämnden anser av medicinalstyrelsens utredning klart framgå,

att antalet i sluten vård omhändertagna psykopater för närvarande vore så

stort, att det kunde bilda underlaget för särskilda psykopatanstalter. Vad

anginge antalet psykopätvårdfall framdeles hölle nämnden för sannolikt, att

de den 1 januari 1946 ikraftträdda ändringarna i 5 kap. strafflagen komme

att huvudsakligen påverka antalet psykopatfall av sådan natur, att de enligt

de grunder, vilka tillämpats vid den av medicinalstyrelsen vidtagna inventeringen

per den 1 maj 1946, borde bedömas icke vara i behov av vård i en

särskild psykopatvårdsorganisation. I avvaktan på ytterligare erfarenhet härutinnan

syntes man emellertid böra vid en eventuell planläggning av särskilda

psykopatanstalter till en början räkna med ett bibehållande av de nuvarande

psykopatavdelningarna vid Sidsjöns och S:t Sigfrids sjukhus och

alltsa uppställa det begränsade målet att psykopatvård å allmänna sinnessjukavdelningar

ej skulle vidare förekomma, i den mån den medförde allvarliga

olägenheter för vården i övrigt å dylik avdelning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att man, i brist på fullt säkra bedömningsgrunder

beträffande det erforderliga antalet anstalter, vid utbyggnaden

av psykopatvårdsorganisationen borde iakttaga en viss försiktighet men samtidigt

-— med tanke på den stora samhälleliga betydelsen, icke minst för

familjelivet, av att psykopater i god tid omhändertoges — ägna hithörande

problem en fortlöpande uppmärksamhet, så att i fall av behov en snar utbyggnad

av anstaltsväsendet kunde komma till stånd.

Svenska läkaresällskapet finner det av medicinalstyrelsen föreslagna antalet

anstalter alltför litet. Med hänsyn till den nuvarande platsbristen på

sinnessjukhusen syntes nämligen det i medicinalstyrelsens utredning angivna,

på sinnessjukhusen omhändertagna antalet psykopater väsentligt understiga

det verkliga antalet vårdbehövande. Härtill komme ett avsevärt antal för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

15

närvarande på alkoholistanstalter omhändertagna psykopater, som ävenledes

syntes komma att hänvisas till de föreslagna nya anstalterna. Om dessa beräknades

kunna mottaga vardera cirka 200 patienter, syntes därför minst

fem anstalter för närvarande erfordras.

Svenska psykiatriska föreningen anser, att en utförligare utredning bör

vidtagas om antalet behövliga anstalter.

Vad härefter angår den föreslagna anstaltsorganisationens närmare

utformning uttalar fångvårdsstyrelsen, att den kombination av

sluten anstaltsvård och en mera fri vårdform, som föreslagits av medicinalstyrelsen,

förefölle vara väl avvägd och erbjöde beröringspunkter med den

moderniserade straffverkställighet, som börjat tillämpas inom fångvården.

Fångvårdsstyrelsen anser emellertid ett platsantal av 200—250 för stort

ur synpunkten av patienternas sysselsättning. Ett platsantal av 100—150

syntes vara lämpligare. Anordningen med ett system av mer eller mindre

fristående kolonier, vilket rätt länge prövats inom fångvården och med gott

resultat, borde för sinnessjukvårdens del lämpligen kunna utbyggas med

kolonier eller sammanslutningar av kolonier av fullt fristående art, vilkas

klientel (eventuellt efter försöksutskrivning) borde kunna beredas arbete i

den öppna arbetsmarknaden. Att medicinalstyrelsen vid övervägande angående

anordnande även av de mera slutna anstalterna beaktat denna synpunkt

vore ett steg i rätt riktning. Fångvårdsstyrelsen ville emellertid understryka

vikten av att det ungdomliga klientelet under anstaltsvistelsen bereddes

möjligheter till fullgod yrkesutbildning inom olika yrken och att sålunda

icke utbildningsfrågan åsidosattes för den mera nära till hands liggande uppgiften

att inordna detta klientel i produktionsapparaten. Vissa svagheter härutinnan

syntes icke kunna frånkännas den nuvarande sinnessjukvårdsorganisationen.

Av synnerlig vikt vore det därför, att psykopatanstalterna finge

tillgång till lämpliga yrkeslärarkrafter inom sin personalkader.

Beträffande verkstadsdriften vid de föreslagna anstalterna yttrar fångvårdsstyrelsen.

Medicinalstyrelsen bar anfört, att möjligheterna att sysselsätta patienterna

i verkligt produktivt arbete, som kan giva dem skolning för återinträde i socialt

liv, måste särskilt beaktas. Det måste emellertid starkt ifrågasättas, om

såsom medicinalstyrelsen håller före, verkstäderna vid dessa nya fristående

sjukhus böra organiseras och utrustas så, att samarbete kan inledas med

lämpliga industrier, så att sjukhuset må kunna åtaga sig att utföra lämpliga

arbetsoperationer på av vederbörande industri tillhandahållet material. Under

nuvarande konjunkturer med brist på arbetskraft äro nog de privata

industrierna intresserade av ett samarbete även med sinnessjukhusen. Vid ökad

tillgång på arbetskraft torde med säkerhet inställningen både från industriernas

och från arbetssammanslutningamas sida bliva en annan. Arbetet bör

därför enligt fångvårdsstyrelsens mening inriktas på tillverkning för det allmännas

räkning. Sinnessjukhusens egna behov torde giva mer än tillräcklig

sysselsättning åt psykopatanstalterna. Medicinalstyrelsens uttalande synes vidare

sylta på att tempobctonade arbeten skola förekomma vid psykopatanstalterna,

och att där skola tillverkas halvfabrikat. Enligt fångvårdsstyrelsens

åsikt bör emellertid på arbetets art ställas sådana fordringar som att arbetet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

i så stor utsträckning som möjligt skall giva patienterna tillfälle att sköta

maskiner, att arbetet visserligen ej bör vara alltför invecklat att lära men ej

heller för tempobetonat och att arbetet i största möjliga utsträckning bör

giva till resultat produkter, som — ur verkstadens synpunkt —- äro att anse

som helfabrikat.

Vad ersättning för utfört arbete beträffar torde ett ackordssystem böra tilliämpas,

konstruerat så att det sporrar till goda arbetsprestationer.

Hur många yrken som böra finnas vid varje anstalt blir beroende på anstaltens

storlek. Lämpligt synes vara med ett eller två huvudyrken och ett

eller annat biyrke. Kunna patienterna utan större svårighet flyttas mellan

anstalterna kan det räcka med ett huvudyrke och en mindre arbetsgren.

Trädgård med bänkar och växthus böra finnas vid varje anstalt, såväl för

yrkesmän som för konditionsarbete.

Socialstyrelsen anser förslaget att ordna patienternas arbete inom verkstäder

vid de förordade specialsjukhusen och i närbelägna industrier samt att

låta patienterna till sjukhuset betala viss del av sina arbetsinkomster i princip

erbjuda en lösning av den besvärliga sysselsättningsfrågan, som borde

närmare utformas och praktiskt prövas. I anslutning härtill borde en kuratorsverksamhet

anordnas för beredande av arbetsanställning och överhuvudtaget

eftervård till säkerställande av sjukhusvårdens resultat.

Styrelsen framhåller vidare, att vad medicinalstyrelsen anfört rörande de

planerade anstalternas utrustning med sysselsättningsmöjligheter vore tillfredsställande,

även om det här icke, såsom medicinalstyrelsen förutsatte,

vore fråga om i stort sett arbetsföra individer. Visserligen funnes i många

fall inga fysiska hinder för arbetssysselsättning, men i stället vore de psykiska

defekterna ofta så utpräglade, att arbetsförmågan vore väsentligt nedsatt.

Detta gällde i varje fall en stor del av alkoholisterna. Vården borde

också taga sikte på uppfostran till nykterhet.

Socialstyrelsen anför härjämte, att det för att garantera att vederbörlig

hänsyn toges till sociala synpunkter vid behandlingen av alkoholistklientelet

syntes ändamålsenligt, att det inrättades särskilda organ med uppgift att

pröva frågor om utskrivning, öva tillsyn över försöksutskrivna och eljest eftervårdade

m. m. Dessutom vore det av vikt, att varje anstalt erhölle erforderligt

antal väl kvalificerade socialarbetare för att handha den sociala omvårdnaden

av klienterna.

1946 års alkoholistvårdsutredning anser de i medicinalstyrelsens förslag

berörda planerna för de å psykopatsjukhusen intagnas sysselsättning, enligt

vilka de intagna skulle få åtaga sig att utföra lämpliga arbetsoperationer på

av industrier tillhandahållet material mot i stort sett avtalsenliga löner, tilltalande

utan att utredningen därmed på nuvarande stadium av utredningsarbetet

fattade ståndpunkt i fråga om sådana sysselsättningsprincipers tillämpning

även inom alkoholistvården. Utredningen ville endast påpeka, att dessa

planer med hänsyn till konsekvenserna för alkoholistantalterna, som hittills

av olika skäl tillämpat ett flitpenningsystem med relativt låga dagspremier,

icke borde genomföras isolerat utan först efter samråd mellan företrädare

för den föreslagna psykopatvården och för den med denna besläktade, slutna

alkoholistvården.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

17

Strafflagberedningen ifrågasätter, med hänsyn till de mindre goda erfarenheter

som på skilda områden gjorts av stora anstalter, huruvida icke ett

platsantal av 200 å 250 vid varje psykopatanstalt vore för stort. Ett flertal

mindre anstalter vore att föredraga. I fråga om arbetsdriftens organisation

har beredningen beträffande frågan, huruvida arbetet för statens behov eller

åt enskilda industrier på av vederbörande industri tillhandahållet material

vore att förorda, hänvisat till beredningens betänkande angående verkställighet

av frihetsstraff m. nr. (SOU 1944:50 s. 158 f.).

Länsstyrelsen i Malmöhus lön anser, att siffran 200 borde utgöra maximigränsen

för det antal patienter, som skulle mottagas å varje anstalt. Med

tanke på nödvändigheten av att psykopater bereddes en i största möjliga utsträckning

individuell omvårdnad och med hänsyn till att detta klientel ofta

vore mycket svårhanterligt borde nämligen varje anstalt icke göras större

än att å anstalten verksamma läkarkrafter — och då i första hand den för

anstaltsvården ansvarige överläkaren — finge möjlighet att ägna varje patient

den omtanke, som i det individuella fallet vore nödvändig.

I fråga om patienternas sysselsättning under anstaltsvistelsen anför länsstyrelsen

vidare bland annat följande.

Man måste inrikta sig på att förbättra psykopaternas utkomstmöjligheter

efter utskrivningen från anstalten. Men man får härvidlag icke förbise att

psykopater just på grund av sin psykiska abnormitet ofta utgöra arbetsmarknadens

»vagabonder» och på grund av sin hållningslöshet sakna erforderlig

utbildning för att kunna godtas som fullgoda yrkesmän. Det är därför av

vikt att ägna all nödig omsorg åt att patienten erhåller en tillfredsställande

utbildning för ett i det särskilda fallet lämpligt yrke samt beredes möjlighet

att i sina prestationer finna för honom nödvändig arbetsro och tillfredsställelse.

Men det är icke säkert, att det ofta enformiga industriarbetet med utförandet

av ett eller flera enkla bandgrepp är för psykopaten det bästa botemedlet.

En hantverksutbildning kan härvidlag vara av större intresse för tillrättaförande

av patientens anpassningsförmåga. Hänsyn bör jämväl tagas

till att intellektuellt mera utvecklade psykopater icke lämpligen kunna eller

böra sysselsättas med rent industriellt arbete utan böra beredas tillfälle till

fortsatt utveckling envar på sitt område. Vidare bör all möjlig omtanke ägnas

åt psykopaternas fritidsverksamhet. Vid anstalten hör härför lämpliga

anordningar vidtagas. Framför allt böra sportmöjligheterna tillgodoses, men

jämväl genom amatörteater och musik kan möjlighet vinnas att vid sidan

av yrkesutbildning återföra psykopaten till sådan själslig jämvikt, att han

har möjlighet alt fullgöra eu samhällsnyttig uppgift.

Sinnessjuknämnden understryker, under hänvisning till sin erfarenhet rörande

önskvärdheten i många fall av försöksutskrivningar till platser i närheten

av vederbörande sjukhus, angelägenheten av att anstalterna placerades

i trakter med rikt utvecklat näringsliv. Västerås syntes ur denna synpunkt

vara en lämplig förläggningsort.

Svenska läkaresällskapet betonar för sin del nödvändigheten av att anstalterna

utrustades med eu så avpassad läkarstab, att klientelet kunde beredas

eu effektiv medicinskt-psykologisk behandling. Den av medicinalstyrelsen

angivna högsta storleken av vårdavdelningarna, 20—25 platser, ansåge säll
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. AV 244. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mcij.ts proposition nr 244.

skåpet vara ett absolut maximum, som i varje fält ej borde överskridas. Sällskapet

delade medicinalstyrelsens uppfattning, att interner med mera avsevärd

dagsinkomst av under anstaltstiden utfört arbete borde lämna skälig

ersättning för kost och logi, men sällskapet ansåge ej, att delin a skyldighet

borde bortfalla, även om sjukhusvården i övrigt bleve kostnadsfri.

Sällskapet har vidare understrukit vikten av att retentionsrätten vid dessa

anstalter tillämpades i vidare utsträckning än hittills varit möjligt beträffande

psykopaterna och med speciellt hänsynstagande till prognostiska och sociala

synpunkter.

Svenska psykiatriska föreningen anser ävenledes, att antalet patienter på

varje anstalt icke borde vara för stort och att 200 platser syntes vara ett

maximum. Anstalternas vårdavdelningar borde vara konstruerade med enkelrum

i största möjliga utsträckning. Antalet platser per avdelning finge

icke överstiga 20. På Håga omfattade varje avdelning 25 platser och erfarenheterna

därifrån visade, att detta vore för mycket. Anstalterna borde ha

retentionsrätt i sinnessjuklagens bemärkelse.

Föreningen anför vidare bland annat följande.

Det synes föreningen orimligt att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit,

inom en muromgärdad anstalt inrätta kvalificerade verkstäder. Dessa senare

komma att utnyttjas för utbrytningar och dess verktyg för härjningståg i den

kringliggande trakten. Föreningen anser, att det svårskötta psykopatklientel,

varom här är fråga, tills vidare icke kan bemästras utan att anstalten omges

med mur. Ur terapeutisk synpunkt måste det anses viktigare att åstadkomma

en uppfostran till arbete än en kvalificerad verkstadsindustri inom anstalten.

Föreningen anser därför, att arbetslokalerna huvudsakligen böra ha

en enklare utrustning än den av medicinalstyrelsen föreslagna.

Det torde icke kunna undvikas, att anstalten blir något av en oroshärd.

Placeringsfrågan är därför synnerligen svårlöst. Om anstalten förlägges till

en stor eller medelstor stads omgivningar, kommer snart »den undre världen»

att upprätta förbindelser med anstalten. Så har skett i Sundsvall i anslutning

till specialpaviljongen på Sidsjöns sjukhus. Om anstalten förlägges

till landsbygden, kommer det att bli omöjligt att få kvalificerad personal.

Föreningen anser, att personalens kvalifikationer är det viktigaste och vill

därför förorda anstaltens förläggning intill en medelstor stad. Möjligheterna

till effektiv övervakning från anstalten av de försöksutskrivna bli därigenom

också större, då detta klientel dragés till industriorterna. För att få kvalificerad

personal till den ofta mycket krävande tjänsten på dessa anstalter

torde det vara nödvändigt med vissa lönetillägg.

Föreningen vill vitsorda behovet av mindre hem för från anstalterna försöksutskrivna

personer. Dessa böra emellertid icke ligga i omedelbar närhet

av anstalten, ty kommunikationen mellan de intagna och de försöksutskrivna

bör i görligaste mån inskränkas. Av samma skäl böra de försöksirtskrivna

icke heller tillåtas arbeta på anstaltens verkstäder, då därigenom in- och utsmuggling

kommer att försiggå på ett sätt, som äventyrar anstaltens skötsel.

Vad slutligen beträffar frågan om användandet av de nu befintliga

specialavdelningarna vid S : t Sigfrids och Sidsjöns

sjukhus har svenska läkaresällskapet ansett, att därest dessa,

såsom medicinalstyrelsen föreslagit, skulle tagas i anspråk för vissa straffriförklarade,

som lede av sinnessjukdom i inskränkt betydelse, närmast borde

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

19

ifrågakomma grovt kriminella sinnessjuka, beträffande vilka säkerhetskravet

dock ej nödvändiggjorde vård på de s. k. fasta paviljongerna. Sällskapet

ville dock framhålla önskvärdheten av att speciella fristående anstalter även

för detta klientel toges under övervägande.

Vidare torde böra nämnas, att strafflagberedningen ställt sig tveksam till

medicinalstyrelsens ståndpunkt, att sinnessjukvårdens nuvarande fasta paviljonger

fortfarande skulle tagas i anspråk för de farligaste psykopaterna.

Då psykopatvården fullständigt omorganiserades borde det enligt beredningens

mening övervägas, huruvida man icke utan att eftersätta kraven på säkerhet

kunde finna andra, mera ändamålsenliga former för omhändertagande

av farliga psykopater, varvid bland annat borde övervägas, om möjligheterna

till sysselsättning av patienterna kunde ökas.

I samband med behandlingen vid fjolårets riksdag av medicinalstyrelsens

förslag till tioårsplan för den statliga sinnessjuk vården framhölls bland an

nät angelägenheten av att åstadkomma en mera ingående differentiering av

sinnessjukhusens patienter än som för närvarande äger rum. En fråga

som därvid särskilt uppmärksammades var spörsmålet om det lämpligaste

sättet för omhändertagandet av psykopaterna. Såsom av den förut lämnade

redogörelsen framgår finnas för närvarande för denna kategori av patienter

inom sinnessjukvården inga andra speciella anordningar än att för särskilt

svårskötta manliga, i första hand kriminella psykopater vid vartdera av S:t

Sigfrids och Sidsjöns sjukhus finnes inrättad en särskild paviljong. Dessa

båda paviljonger inrymma i runt tal 200 vårdplatser. Huvudmängden av de

å sinnessjukhusen omhändertagna psykopaterna — det sammanlagda antalet

sådana uppgick enligt av medicinalstyrelsen lämnade uppgifter den 1 maj

1946 till i runt tal 950 — vårdas alltså på samma avdelningar som sjukhusens

övriga patienter. Såväl i vissa yttranden över medicinalstyrelsens tioårsplan

som tidigare i olika sammanhang, bland annat i samband med den

vid 1945 års riksdag verkställda revisionen av strafflagens tillräknelighetsbestämmelser,

har emellertid starkt understrukits det otillfredsställande i de

sålunda rådande förhållandena. Det har därvid framhållits, att psykopaterna

verkade i hög grad störande och i andra avseenden menligt å övriga patienter

samt att psykopatvård skilde sig från egentlig sinnessjukvård bland

annat genom att däri borde ingå sysselsättning genom arbete i större omfattning

och i viss mån av annan art än i vården av övriga sinnessjuka. Vidare

borde speciell yrkesutbildning anordnas för detta klientel. Såväl ur synpunkten

av en rationell och ändamålsenlig psykopatvård som med hänsyn till vården

av övriga å sinnessjukhusen omhändertagna krävde alltså ifrågavarande

spörsmål en snar lösning.

I sådant syfte har medicinalstyrelsen nu framlagt förslag om inrättande

av särskilda anstalter för psykopater. Å dessa anstalter skulle omhändertagas

det klientel, som nu mottages å de förenämnda psylcopatpaviljongema. Vidare

skulle till anstalterna från sinnessjukhusens allmänna avdelningar överflyttas

sådana psykopater, som nu försvårade vården å dessa och där icke

Före
draganden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kuncfl. Mcij:ts proposition nr 244.

kunde erhålla den för dem lämpade behandlingen. De nya sjukhusen skulle

härjämte avses för, bland annat, alkoholistvårdens psykopatklientel.

Medicinalstyrelsens förslag, att de svårslcötta psykopaterna skulle överföras

från sinnessjukhusen till särskilda anstalter, har genomgående hälsats

med tillfredsställelse i de avgivna yttrandena. Även för egen del vill jag

giva förslaget min principiella anslutning. Ett realiserande av förslaget skulle

enligt min mening utgöra ett synnerligen värdefullt led i strävandena att

förbättra möjligheterna för en rationell vård av de sinnessjuka. Även ur psykopatvårdens

synpunkt betyder det framlagda förslaget ett stort framsteg.

Medan den nuvarande sinnessjukvården äger mycket begränsade möjligheter

att giva psykopaterna en för dem avpassad behandling, skulle de nya anstalterna

organiseras direkt med tanke på de speciella krav, som vården av

detta klientel ställer.

Socialstyrelsen har för sin del ansett, att alla s. k. kriminalpatienter, alltså

såväl sinnessjuka i egentlig mening som psykopater, borde avskiljas från

sinnessjukvården. Åtminstone borde enligt styrelsens mening inom den föreslagna

nya vårdorganisationen mottagas alla sådana kriminalpatienter, som

begått svårare brott. Med anledning härav vill jag framhålla, att den föreslagna

nya organisationen, som skulle uppbyggas med direkt tanke på det

särpräglade vårdbehovet för psykopaterna, knappast torde vara bättre ägnad

än de nuvarande sinnessjukhusen att omhändertaga kriminalpatienter, som

äro sinnessjuka i egentlig mening. Även om vissa skäl tala för styrelsens

uppfattning, att ett frånskiljande av samtliga kriminalpatienter från sinnessjukhusen

vore önskvärt, kan jag sålunda icke tillstyrka, att alla dessa överföras

till den nu föreslagna psykopatvården.

Vad angår psykopatklientelet utom den nuvarande sinnessjukvårdens ram

har 1946 års alkoholistvårdsutredning såsom sin mening uttalat, att den föreslagna

nya vårdorganisationen vore väl ägnad att tillgodose även alkoholistvårdens

behov av ett särskilt omhändertagande av dess svårskötta psykopatklientel.

Ett förverkligande av det föreliggande förslaget skulle enligt utredningens

uppfattning lösa den betydelsefulla del av dess uppdrag, som avsåge

tillskapande av mera ändamålsenliga vårdmöjligheter för huvuddelen av

det klientel, vilket nu omhändertoges vid alkoholistanstalterna å Svartsjö

och i Västervik. Även socialstyrelsen har ansett de av medicinalstyrelsen

föreslagna psykopatsjukhusen väl lämpade för alkoholistvårdens psykopatklientel.

Under sådana förhållanden har jag för egen del intet alt erinra mot

att organisationen avses jämväl för ifrågavarande klientel. Härutöver torde

såsom socialstyrelsen framhållit den nya organisationen böra stå öppen för

psykopatklientelet även från andra områden inom socialvården. Med prövning

av frågan om ett eventuellt omhändertagande å dessa anstalter jämväl

av psykopater, som enligt nuvarande bestämmelser undergå frihetsstraff

eller eljest äro intagna å fångvårdens anstalter, torde böra anstå, till dess erfarenheter

vunnits av den nya organisationen. Däremot böra givetvis snarast

möjligt till de nya anstalterna överföras sådana straffriförklarade psykopater,

som nu ofta under lång tid måste å fångvårdens anstalter avvakta

plats vid sinnessjukhus.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Bedömandet av vårdplatsbehovet för psykopatklientelet försvåras i viss mån

av frågan om vilken inverkan de från och med den 1 januari 1946 gällande

nya tillräknelighetsbestämmelserna komma att ha på tillströmningen till sinnessjukvården

av straffriförklarade psykopater. I denna fråga ha delade meningar

kommit till uttryck vid remissbehandlingen. Huru än utvecklingen i

detta hänseende kommer att gestalta sig, synes mig dock utredningen i ärendet

giva vid handen, att — om såväl alkoholistvårdens psykopater som psykopaterna

från socialvårdens övriga områden skola mottagas å de nya anstalterna

— behov i varje fall föreligger av minst två anstalter för män och en

för kvinnor eller alltså sammanlagt tre anstalter. Av platserna på dessa anstalter

torde i runt tal 200 böra avses för klientelet från alkoholistvården.

Det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget rörande den nya organisationens

närmare utformning är endast att betrakta som en principskiss, avsedd

att ligga till grund för den fortsatta utredningen i ärendet. För egen

del kan jag i stort sett giva min anslutning till de av styrelsen framlagda

riktlinjerna. Jag utgår emellertid från att vid förslagets vidare bearbetande

vederbörligt beaktande ägnas de olika synpunkter, som framkommit i de

avgivna yttrandena.

Såsom från skilda håll framhållits torde den nya organisationen påkalla

vissa ändringar i eller kompletteringar av gällande lagstiftning om omhändertagande

och vård av det klientel, för vilket de nya anstalterna äro avsedda.

Jämväl detta spörsmål torde böra närmare undersökas under den fortsatta

utredningen i ärendet. Härvid torde bland annat böra övervägas lämpligheten

av en särskild lagstiftning för ifrågavarande klientels omhändertagande.

För nästa budgetår erfordras icke någon medelsanvisning för nu ifrågavarande

ändamål i annan mån, än att visst belopp torde böra ställas till förfogande

för bestridande av kostnaderna för den fortsatta utredningen. Då

denna främst tager sikte på psykopatanstalternas planering och närmare utformning,

förordar jag, att för ändamålet anvisas ett belopp av 50 000 kronor,

att utgå från anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus

in. in. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare

bestämmelser om beloppets disposition.

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Blekinge.

I sitt den 11 september 1945 avgivna förslag till tioårsplan för den statliga

sinnessjukvården föreslog medicinalstyrelsen, sasom förut nämnts, bland annat

uppförande av fem nya sinnessjukhus. Av dessa avsågs ett förlagt i eller

invid Karlskrona.

I sin motivering för förslaget om uppförande av sistnämnda sjukhus, vilket

skulle inrymma omkring 700 vårdplatser och preliminärt kostnadsberäknades

till 9 800 000 kronor, erinrade styrelsen inledningsvis om att styrelsen

tidigare framlagt förslag till inköp av Karlskrona stads ålderdomshem m. m.

för omändring till sinnessjukhus med cirka 200 vårdplatser men att, enligt

vad styrelsen under hand erfarit, detta förslag icke syntes komma att förverkligas.

Styrelsen anförde vidare i huvudsak följande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 244.

Styrelsen vidhåller sin uppfattning, att behov föreligger av ett statligt sinnessjukhus

i eller invid Karlskrona. Det av platstillgången och dennas fördelning

betingade, nu rådande förhållandet, att västra delen av Blekinge län

tillhör S:t Lars sjukhus’ i Lund upptagningsområde — den östra delen av

länet tillhör upptagningsområdet för S:t Sigfrids sjukhus i Växjö —- är icke

tillfredsställande. Trafikförbindelserna mellan å ena sidan länets västra del

och å andra sidan städerna Växjö och Lund äro icke tillfredsställande. Landsdelens

perifera läge i förhållande till dessa båda städer medför också, att

den vid statens sinnessjukhus anordnade hjälpverksamheten måste bliva mer

eller mindre ineffektiv, till vilketdera av de nämnda två sjukhusen länsdelen

än skulle föras. Då båda sjukhusen deklarera behov av nya platser -—- S:t

Sigfrids sjukhus för 400 och S:t Lars sjukhus för 320 patienter —- för att

kunna tillgodose platsbehovet för sjukhusens nuvarande upptagningsområden,

synes det styrelsen från sjukvårdens synpunkt mest rationellt, om huvudparten

av de för S:t Sigfrids sjukhus och samtliga de vid S:t Lars sjukhus

erforderliga nybyggnaderna sammanslås till ett nytt sjukhus med hela

Blekinge län som upptagningsområde. Invånarantalet i länet uppgår för närvarande

till cirka 147 000. Platsbehovet, som, enligt vad känt är, för Blekinge

län är högre än för landet i genomsnitt, torde för länet sålunda överskrida

4 promille. Medicinalstyrelsen får med hänvisning till vad som sålunda

anförts föreslå, att ett nytt statligt sinnessjukhus med cirka 700 vårdplatser

uppföres i eller invid Karlskrona.

I skrivelse den 30 december 1946 ha stadsfullmäktige i Karlskrona hemställt,

att förslaget om ett nytt sinnessjukhus i eller invid Karlskrona snarast

möjligt måtte föras till eu positiv lösning.

I skrivelsen framhålles, hland annat, att genom det föreslagna sjukhuset

skulle åstadkommas en utomordentligt trängande förbättring av sinnessjukvården

i Blekinge län, för vilket vårdbehovet icke kunde tillgodoses vid de

båda sinnessjukhusen i Växjö och Lund. Särskilt för Karlskrona stad vore

det tilltänkta sjukhuset mycket angeläget. Vid stadens ålderdomshem funnes

nämligen en ständigt fullbelagd sinnessjukavdelning om 32 platser. Ålderdomshemmet

vore i hög grad otidsenligt och utredning påginge om uppförande

av ett nytt ålderdomshem, vilket beräknades vara färdigt år 1949.

I enlighet med de principer, som uttalats i socialvårdskommitténs förslag

till lag om ålderdomshem in. in., komme icke några platser för sinnessjuka

att inrättas i det nya hemmet. Härigenom komme anspråken på de statliga

vårdmöjligheterna att öka. Det kunde vidare framhållas, att representanter

för medicinalstyrelsen vid besök på orten studerat platsfrågan för ett eventuellt

sinnessjukhus och funnit ett av staden ägt område — det s. k. Gullbernahultsområdet

— lämpligt för ändamålet i fråga. Staden hade under

hand meddelat medicinalstyrelsen, att staden vore villig att överlåta området

till staten.

Vidare har Blekinge läns fattigvcrdsförbund i skrivelse den 8 januari 1947

hemställt, att erforderliga åtgärder snarast måtte vidtagas för en positiv lösning

av vårdmöjligheterna för sinnessjuka personer i länet, helst genom

uppförande av det av medicinalstyrelsen föreslagna sinnessjukhuset i eller

invid Karlskrona.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj ds proposition nr 244.

23

Förbundet upplyser, att eu förelagen undersökning rörande antalet sinnessjuka,

som på grund av platsbrist måste vårdas å länets 27 ålderdomshem,

utvisat, att 76 sinnessjuka personer funnes å hemmen. Fn del av dessa vore

visserligen lättskötta sinnessjuka och borde beredas vård å landstingets vårdhem

för dylika patienter, men sior platsbrist förelåge å detta hem. Orsaken

till platsbristen vore enligt hemmets läkare, att ett stort antal svårskötta sinnessjuka

måste vårdas där. Hemmet ansåges tillräckligt stort för länets verkligt

lättskötta sinnessjuka. Det hade emellertid visat sig hart när omöjligt

att där erhålla plats för någon vårdbehövande patient utan att utbyte skedde

mot annan sinnessjuk. Svårigheterna att erhålla plats å de statliga sinnessjukhusen

vore också synnerligen stora och tenderade att öka. Frågan om

de sinnessjukas vård vore ett av de mest svårlösta problemen för fattigvårdsstyrelserna.

Det vore vidare förbundet bekant, att det i länet funnes många

sinnessjuka personer, som på grund av platsbrist ej kunde erhålla lämplig

vård och tillsyn utan måste vårdas hos anhöriga och utgjorde en stor börda

för dessa.

I utlåtande den 5 februari 1947 över nyssnämnda båda framställningar har

medicinalstyrelsen anfört huvudsakligen följande.

Styrelsens tioårsplan innebar i sin helhet en utbyggnad av den statliga

sinnessjuk vården med tillsammans 4 579 nya vårdplatser. Efter planens

framläggande ha emellertid statsmakterna fattat beslut om inköp av Gävle

stads ålderdomshem m. m. för dess ombyggande till ett statligt sinnessjukhus

med cirka 300 platser. Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 21

juni 1946 uppdragit åt medicinalstyrelsen att i samråd med byggnadsstyrelsen

och statens sjukhusutredning uppgöra fullständigt förslag jämte kostnadsberäkning

till uppförande dels av ett ersättningssjukhus för psykiatriska

sjukhuset i Stockholm, dels av ett sjukhus i västra Sverige. Dessa båda

sistnämnda sjukhus kunna tillsammans beräknas inrymma cirka 1 350 vårdplatser.

Medicinalstyrelsen har vidare för avsikt att inom den närmaste

tiden framlägga förslag till vissa ombyggnader vid Ryhovs sjukhus i^ Jönköping,

vilka komma att medföra en ökad platstillgång av cirka 90. Då psykiatriska

sjukhuset (312 vårdplatser) emellertid skall nedläggas och Källshagens

sjukhus’ båda sekundärpaviljonger (283 + 304 vårdplatser) i och

med tillkomsten av de båda nya sjukhusen överföras till sinnesslövården,

blir den verkliga platsvinsten betydligt mindre (300 + 1 350 + 90 — 312

283 —- 304) eller cirka 850 vårdplatser.

Det totala antalet för sinnessjuka och sinnesslöa avsedda vårdplatser inom

den statliga sinnessjukvården är för närvarande 18 476. Å dessa vårdades

emellertid den 1 december 1946 ej mindre än 22 059 patienter. Den genomsnittliga

överbeläggningen var sålunda 19,4 procent. Antalet exspektanter

nämnda dag var 1 830. Upplysningsvis må vidare nämnas, alt antalet försöksutskrivna

vid samma tidpunkt uppgick till 4 759.

I skrivelse den 14 december 1946 angående sluten vård av vuxna psykopater

har medicinalstyrelsen föreslagit utredning om inrättandet av tre särskilda

anstalter för psykopater med tillsammans högst 700 vårdplatser. Därest

statsmakterna skulle besluta om uppförandet av dessa anstalter innebure

detta, att cirka 700 vårdplatser skuHe lösgöras inom de nuvarande statliga sinnessjukhusen

och att ett sammanlagt platstillskott —- inklusive förut omförmälda

nybyggnader in. in. — av cirka (850 + 700) 1 550 skulle kunna påräknas

inom de närmaste 4 ä 5 åren. Dessa siffror synas emellertid enligt

s. 24 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

24

styrelsens förmenande klart visa, alt den statliga sinnessjukvården är i oundgängligt

behov av att ytterligare vårdplatser beslutas och att detta sker snarast

möjligt.

Styrelsen omnämner vidare, att en av styrelsen verkställd utredning om

antalet å statens sinnessjukhus inneliggande vårdbehövande, som vore hemmahörande

inom Blekinge län, utvisat, att nämnda antal uppginge till 558,

vartill komme 42 exspektanter och 55 å Blekinge läns vårdhem i Ronneby

omhändertagna, som vore i behov av vård å sinnessjukhus. Totalsumman

bleve sålunda 655. Hänsyn till om några å Karlskrona stads kommunala sinnessjukhus

vårdade eller å länets ålderdomshem omhändertagna icke skulle

vara exspektanter å S:t Sigfrids sjukhus hade icke tagits vid undersökningen.

Av det anförda syntes — fortsätter styrelsen — framgå, att ett sinnessjukhus

om 600—700 vårdplatser inom Blekinge vore i hög grad önskvärt

och att tillkomsten av ett sådant skulle lösa frågan om sinnessjukvårdens

ordnande i den sydöstligaste delen av landet, där förhållandena nu måste

sägas vara otillfredsställande. Styrelsen framhåller i detta sammanhang, att

samarbetet mellan landstingets vårdhem i Ronneby och statens sinnessjukvård

ock bleve i hög grad underlättat genom det nya sinnessjukhuset.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen för sin del livligt tillstyrkt,

att åtgärder snarast vidtagas för uppförandet i eller invid Karlskrona av

ett nytt sinnessjukhus med 600—700 vårdplatser.

I detta sammanhang torde jag vidare få omnämna, att Ronneby stadsfullmäktiges

ordförande och ordföranden i stadens drätselkammare i en den 22

februari 1947 dagtecknad framställning framhållit, att såsom förläggningsplats

för det ifrågasatta nya sinnessjukhuset borde väljas en annan plats

inom Blekinge län än Karlskrona samt att därvid Ronneby kunde anses såsom

den lämpligaste platsen.

Till stöd härför har i framställningen anförts, att Ronneby hade ett mera

centralt läge inom länet än Karlskrona. Vidare kunde man ifrågasätta lämpligheten

av att förlägga ett sinnessjukhus till en plats omedelbart intill Karlskrona

fästning. Härjämte vore landstingets vårdhem för lättskötta sinnessjuka

med 199 vårdplatser beläget i Ronneby. Det måste anses rationellt, att det

blivande sinnessjukhuset förlädes i anslutning till detta vårdhem, då härigenom

möjligheter skulle finnas för läkare vid sinnessjukhuset att tjänstgöra

jämväl vid vårdhemmet. Slutligen har framhållits, att i staden funnes ett

synnerligen lämpligt, i stadens ägo befintligt markområde, till vilket sjukhuset

skulle kunna förläggas. Staden vore beredd att, därest sinnessjukhuset

förlädes till Ronneby, utan ersättning överlåta detta område till staten.

I utlåtande den 14 mars 1947 över sistnämnda framställning har medicinalstyrelsen

anfört huvudsakligen följande.

Vid uppförandet av samtliga under de senaste 25 åren av statsmakterna

beslutade nya sinnessjukhus har man konsekvent följt den linjen, att det

nya sjukhuset ej borde komma för långt från ett kroppssjukhus med hänsyn

till de ständigt stegrade kraven på intimt samarbete av olika slag. På

de senaste åren ha dessa krav ytterligare skärpts i det man nu strävar att

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Mcij:ts proposition nr 241.

komma så nära ett centrallasarett som möjligt. Att då uppföra ett nytt stort

sinnessjukhus i Ronneby, som saknar anstalt för somatisk sjukvård och som

med Karlskrona på ena sidan och Karlshamn på den andra, båda med lasarett,

förmodligen saknar varje utsikt att få en egen sjukvårdsinrättning för

kroppsligt sjuka, anser medicinalstyrelsen från de synpunkter, styrelsen

har att företräda, uteslutet. , .

Vad angår det föreslagna sjukhusets närhet till fästningen Karlskrona ar

styrelsen väl medveten om att detta vid krigsfara kan vara en nackdel. I ett

totalt krig torde det emellertid spela föga roll om sjukhuset ligger mvid

Karlskrona eller några mil därifrån. För förläggningen till Karlskrona talar

däremot enligt styrelsens förmenande avgjort, att behovet av psykiatrisk expertis

är påtagligt större i en stad av Karlskronas storlek, därtill försedd

med en avsevärd garnison. ...

I framställningen anföres ock lämpligheten av att det nya sjukhuset torlägges

till samma plats som det befintliga vårdhemmet för lättskötta sinnessjuka.

Medicinalstyrelsen finner detta argument vara det enda, som icke

omedelbart kan tillbakavisas. En sådan anordning skulle helt säkert vara

en fördel, även om förmodandet att läkarestaben skulle kunna vara gemensam

icke med säkerhet torde kunna realiseras med hänsyn till det arbete,

som kommer att åvila läkarna vid ett primärsjukhus med betydlig omsättning.

Den ringa vinst, som möjligen med ett sådant arrangemang skulle kunna

ernås, synes styrelsen emellertid icke kunna uppväga det förhållandet,

att det nya sjukhuset ur andra och viktigare synpunkter därmed bleve felplacerat.

Med hänvisning till det anförda har medicinalstyrelsen bestämt avstyikt,

att det nya sinnessjukhuset i Blekinge förlägges till Ronneby.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen ingick i medicinalstyrelsens

tioårsplan för den statliga sinnessjukvården bland annat förslag om uppförande

av ett nytt sinnessjukhus i Blekinge. Med åtgärder för realiserande av

detta förslag har tills vidare fått anstå i avvaktan på fortsatt utredning av

vissa frågor av principiell betydelse rörande sinnessjukvården.

Frågan om uppförande av blekingesjukhuset har emellertid aktualiserats

genom framställningar i ämnet från stadsfullmäktige i Karlskrona och Blekinge

läns fattigvårdsförbund. Såsom huvudskäl för uppförande av det nya

sjukhuset har i dessa framställningar anförts angelägenheten av att befria

länets ålderdomshem från de sinnessjuka, som nu omhändertagas a hemmen.

Vad i framställningarna anförts härom illustrerar ytterligare de förhållanden,

för vilka närmare redogjorts i den tidigare denna dag till riksdagen avlåtna

propositionen angående ålderdomshems värdens ordnande och utbyggnad.

Enligt en i nämnda proposition redovisad undersökning av socialvardskommittén

funnos år 1938 å ålderdomshemmen frånsett de vid vissa aldeidomshem

befintliga godkända specialavdelningarna för sinnessjuka — i runt

tal 700 personer, som voro i behov av vård å sinnessjukhus. Socialvårdskommittén

har för sin del starkt understrukit angelägenheten av att ålderdomshemmen

snarast möjligt befrias från delta klientel, vilken uppfattning i propositionen

delas av föredragande departementschefen. Med den nu rådande

Före
draganden.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Iiungl. Maj:ts proposition nr 244.

bristen på vårdplatser å de statliga sinnessjukhusen är detta emellertid icke

möjligt.

I det föregående har jag framlagt förslag om inrättande av särskilda anstalter

för psykopater. Ett genomförande av detta förslag kommer att medföra,

att elt icke ringa antal platser frigöres å sinnessjukhusen. Den platsvinst,

som salunda erhålles, är emellertid icke tillfyllest för att sinnessjukhusen

skola kunna mottaga de mera kvalificerade fall av sinnessjukdom,

som nu vårdas å ålderdomshemmen. Vid övervägande av frågan, huru det

härför erforderliga ytterligare plalsantalet snabbast bör åstadkommas, har

jag kommit till den slutsatsen, att — frånsett de planerade ersättningssjukhusen

för psykiatriska sjukhuset i Stockholm och Källshagens sjukhus vid

Vänersborg ett nytt sinnessjukhus om 600 å 700 vårdplatser bör uppföras.

Samtidigt skulle därmed även det trängande behovet av nya vårdplatser för

akut sjuka i viss mån tillgodoses. Jag vill tillika erinra om att, såsom närmare

framgår av propositionen nr 177/1946, vid remissbehandlingen av medicinalstyrelsens

tioårsplan enighet förelåg om behovet av ett nytt sinnessjukhus

utöver förenämnda två ersättningssjukhus. Då vidare av de i ärendet

redovisade siffrorna framgår, att Blekinge län lämpligen skulle kunna

utgöra upptagningsområde för ett sjukhus, vill jag förorda, att det nya

sjukhuset förlägges till nämnda län.

Vad angår sjukhusets förläggning inom länet har medicinalstyrelsen ansett

den lämpligaste platsen vara Karlskrona, medan från representanter för

Ronneby hävdats, att en förläggning av sjukhuset till sistnämnda stad vore

att föredraga. För att bilda mig en personlig uppfattning i förläggningsfrågan

har jag nyligen avlagt ett besök i de båda städerna. Jag kom därvid till

den uppfattningen, att av de för sjukhuset föreslagna markområdena det vid

Karlskrona bör givas företräde. Med hänsyn härtill och då dessutom, såsom

medicinalstyrelsen framhållit, sjukhuset bör förläggas i närheten av ett

kroppssjukhus, anser jag mig böra förorda Karlskrona som plats för det nya

sjukhuset. Jag räknar därvid med att Karlskrona stad utan ersättning ställer

sjukhusområdet till statens förfogande ävensom att kostnaderna för

framdragande av erforderliga ledningar av olika slag till områdets gräns

bestridas av staden.

För nästa budgetår torde medel böra ställas till förfogande för den fortsatta

utredningen i ärendet. Jag förordar, att härför anvisas ett belopp av

100 000 kronor. Med hänsyn till att man nu står inför ett nytt utbyggnadsskede

inom sinnessjukvården har det synts mig lämpligt, att en allmän arkitekttävlan

utlyses rörande sjukhusets närmare utformning. Kostnaderna

för en sådan tävling ha av byggnadsstyrelsen beräknats till omkring 50 000

kronor, vilket belopp jag inräknat i det förut angivna beloppet av 100 000

kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser

rörande arkitekttävlingen och om dispositionen i övrigt av de anvisade

medlen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

liungl. Maj:ts proposition nr 244.

27

Renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus.

Frågan har senast behandlats i propositionen nr 177 till 1946 års riksdag

(riksd. skr. nr 209).

På därom av Kungl. Maj:t i propositionen nr 216 till 1941 års riksdag

framlagt förslag beslöt riksdagen (skr. nr 276), att vid Mariebergs sjukhus

i Kristinehamn skulle utföras om- och nybyggnadsarbeten för en beräknad

kostnad av 1 891 100 kronor. Ifrågavarande arbeten utgjorde två etapper i eu

för riksdagen framlagd plan över erforderliga byggnadsarbeten vid sjukhuset.

För påbörjande av dessa byggnadsetapper anvisade samma riksdag under

anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus för budgetåret

1941/42 ett belopp av 1 000 000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t härefter uppdragit åt byggnadsstyrelsen alt inkomma

med detaljerade byggnadsförslag beträffande de i nyssnämnda etapper ingående

arbetena, framlade medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen i skrivelse

den 15 november 1943 en reviderad plan över de byggnadsarbeten vid sjukhuset,

som ansågos böra komma till utförande inom den närmaste tiden.

Dessa arbeten, för vilka närmare redogöres i propositionen nr 84 till 1944

års riksdag, skulle draga en sammanlagd kostnad av 2 550 000 kronor. Utöver

tidigare anvisade medel, 1 000 000 kronor, skulle således för dessa arbeten

erfordras ytterligare 1 550 000 kronor.

I den sistnämnda propositionen föreslogs, att riksdagen måtte besluta, att

vid Mariebergs sjukhus skulle i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen

förordat förslag verkställas ny- och ombyggnadsarbeten m. m. fölen

beräknad kostnad av högst 2 550 000 kronor samt att härför finge disponeras

förenämnda av 1941 års riksdag anvisade medel å 1 000 000 kronor.

Sedan riksdagen (skr. nr 422) bifallit Kungl. Maj ds framställning i ämnet,

uppdrog Kungl. Majd genom beslut den 30 juni 1944 åt byggnadsstyrelsen att

låta verkställa ifrågavarande om- och nybyggnadsarbeten in. m., varvid styrelsen

skulle äga att för arbetenas påbörjande disponera 1 000 000 kronor.

För fortsättande av ifrågavarande första etapp av arbetena vid sjukhuset

anvisade 1945 års riksdag (skr. nr 420) på därom av Kungl. Majd i

propositionen nr 242 framlagt förslag för budgetåret 1945/46 ett belopp av

1 000 000 kronor. Detta belopp skulle jämväl få disponeras för bestridande av

de till 47 200 kronor beräknade kostnaderna för vissa omläggningsarbeten

inom den elektriska distributionen vid sjukhuset, varom särskilt förslag framlagts

av medicinalstyrelsen.

I skrivelse den 22 oktober 1945 hemställde medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen,

att för slutförande under budgetåret 1946/47 av den första

byggnadsetappen måtte anvisas återstoden av det för arbetena beräknade medelsbehovet

eller (550 000 + 47 200) 597 200 kronor. Styrelserna föreslogo vidare,

att i eu andra by ggna dse tapp, avsedd att igångsättas under

budgetåret 1946/47 och slutföras under budgetåret 1947/48, skulle ingå följande

om- och nybyggnadsarbeten, för vilka följande kostnader upptagits i

propositionen nr 216 till 1941 års riksdag, nämligen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Mcij:ts proposition nr 244.

ombyggnad av paviljongerna 5 och 6...................... 397 700

» » » 8 » 9...................... 394 700

utvändiga arbeten in. in. för dessa byggnader.............. 100 000 892 400

ombyggnad av arbetspaviljong nr 10 ...................... 9 700

» » öppendörrpaviljong 11 för män.............. 13 600

» » » 12 » kvinnor .......... 43 000

utvändiga arbeten och diverse för dessa byggnader.......... 9 000 75 300

nybyggnad av bostadshus för två läkare .......................... 106 000

Summa kronor 1 073 700

Då sedan april 1941, då de angivna kostnaderna beräknats, prisstegringen

uppgått till 15 procent, skulle kostnaderna vid prisläget i oktober 1945 belöpa

sig till 1 235 000 kronor. Härav borde enligt styrelsernas mening för

budgetåret 1946/47 anvisas ett belopp av 500 000 kronor. Styrelserna hemställde

härjämte, att för uppförande av en nybyggnad för den gifta maskinistpersonalen,

avsedd att ersätta två till köksbyggnaden förlagda bostadslägenheter

för denna personal, mätte anvisas ett belopp av 55 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1946/47 beräknades alltså

av styrelserna till (597 200 + 500 000 + 55 000) 1 152 200 kronor eller i runt

tal 1 150 000 kronor.

Styrelsernas skrivelse anmäldes i propositionen nr 177 till 1946 års riksdag.

Med bifall till Kungl. Maj:ts däri framlagda förslag beslöt riksdagen

(skr. nr 209), att vid Mariebergs sjukhus skulle såsom en andra etapp verkställas

om- och nybyggnadsarbeten för en beräknad kostnad av högst

1 235 000 kronor. Härjämte anvisade riksdagen för budgetåret 1946/47 för

slutförande av de till den första byggnadsetappen hörande arbetena, för

påbörjande av den andra etappens arbeten samt för maskinistbostäderna

tillhopa 1 150 000 kronor.

Genom beslut den 21 juni 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen

att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i sistnämnda proposition förordats

för en kostnad av högst 1 290 000 kronor låta utföra andra etappen av

byggnadsarbetena vid sjukhuset, ändring av maskinistbostädema däri inbegripen.

Vidare föreskrev Kungl. Maj:t, att byggnadsstyrelsen under budgetåret

1946/47 skulle äga disponera dels högst 555 000 kronor för nämnda

etapp, dels ock högst 597 200 kronor för slutförande av första byggnadsetappen

vid sjukhuset.

I skrivelse den 16 december 1946 ha medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen

— med förmälan, bland annat, att de arbeten, vilka tillhörde första

och andra byggnadsetapperna, beräknades kunna fullbordas i sin helhet under

första delen av år 1948 —■ hemställt om anvisande för nästa budgetår av

återstoden av det för den andra byggnadsetappen beräknade medelsbehovet

eller (1 290 000 — 555 000) 735 000 kronor.

Styrelserna ha vidare föreslagit, att i en tredje byggnadsetapp,

avsedd att igångsättas under budgetåret 1947/48, skulle ingå följande om- och

nybyggnadsarbeten, för vilka följande kostnader upptagits i propositionen

nr 216 till 1941 års riksdag, nämligen

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

nytt ångpannehus jämte utvändiga arbeten och diverse för byggnaden

..................................................

uppsyningsmansbostad ....................................

paviljong 15 jämte utvändiga arbeten och diverse för byggnaden

(284 200 + 19 000) ......................................

paviljong 13 ..............................................

» 14 ..............................................

omändringar av personalbostadshus; samlingssal m. fl.; planeringar

kring byggnader; promenadgårdsstängsel; återstående utvändiga

arbeten ........................................

Summa kronor 1 960 700

Styrelserna framhålla, att prisstegringen sedan april 1941, då de angivna

kostnaderna beräknades, kunde genomsnittligt upptagas till 20 procent, varigenom

en betydande kostnadsstegring uppstode. Emellertid erinra styrelserna,

att i förenämnda skrivelse den 15 november 1943 framhållits, att nybyggnaden

av ångpanneoentralen kunde väsentligt begränsas med hänsyn till

den med Kristinehamns stads elektricitetsverk träffade överenskommelsen

om leverans av elektrisk energi, varigenom anordningar för elektrisk kraftalstring

i panncentralen kunde inbesparas. Da definitivt förslag till den nya

panncentralen ännu icke förelåge, kunde den härigenom vunna besparingen

icke slutligt fastställas. Dock syntes en kostnadsminskning kunna förutses,

som överslagsvis motsvarade en minskning av förenämnda kostnadsstegring

till omkring 15 procent. Kostnaderna för den tredje byggnadsetappen syntes

sålunda kunna uppskattas till 1 960 700 kronor jämte 15 procent härå, eller

alltså till i runt tal 2 250 000 kronor. Härav borde för budgetåret 1947/48 anvisas

1 000 000 kronor.

Sammanlagda kostnaderna för de vid sjukhuset föreslagna arbetena under

budgetåret 1947/48 skulle sålunda uppgå till (735 000 + 1 000 000) 1 735 000

kronor.

I likhet med medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen anser jag, att medel

böra anvisas för fortsättande av den jämlikt beslut av fjolårets riksdag

igångsatta andra etappen av om- och nybyggnadsarbetena vid Mariebergs

sjukhus i Kristinehamn. Det torde dock, enligt vad jag numera under hand

inhämtat, icke vara erforderligt, att hela det beräknade återstående medelsbehovet

för denna etapp ställes till förfogande under nästa budgetår. Jag

föreslår, att för ändamålet anvisas ett belopp av 500 000 kronor.

Jag förordar vidare, att beslut nu fattas om igångsättande sasom en

tredje byggnadsetapp — av de av medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen

angivna arbetena. Dessa arbeten inga i etapperna I, III, V, VI och VII i den

plan för renovering och ombyggnad av sjukhuset, som framlades för 1941

års riksdag. Kostnaderna för den tredje etappens arbeten beräknar jag i likhet

med ämbetsverken till 2 250 000 kronor. För arbetenas påbörjande torde

för budgetåret 1947/48 ett belopp av 600 000 kronor böra ställas till byggnadsstyrelsens

förfogande.

Sammanlagt böra alltså för arbetena vid Mariebergs sjukhus anvisas

(500 000 t 600 000) 1 100 000 kronor.

29

958 300

9 100

303 200

148 000

236 400

305 700

Före
draganden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Före
draganden.

I delta sammanhang torde jag vidare få anmäla, alt en av de båda lokalavdelningarna

vid sjukhuset av statens sjukhuspersonals förbund i skrivelse

den 19 november 1946 gjort framställning bland annat om anordnande av

hissar i paviljong 1—7—4, vid vilken för närvarande pågå ombyggnadsarbeten,

tillhörande första etappen av arbetena vid sjukhuset. Över avdelningens

framställning ha utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

Sedan härefter viss ytterligare utredning införskaffats, har ärendet

ånyo remitterats till byggnadsstyrelsen. Då nämnda ämbetsverks utlåtande

ännu ej föreligger, har det icke varit mig möjligt att taga slutlig ställning i

frågan. Det synes mig emellertid uppenbart, att vid en sådan genomgripande

ombyggnad, varom nu är fråga och som innebär, bland annat, att paviljongen

påbygges med en våning till tre våningar, böra anordnas hissar för

underlättande av kommunikationen mellan de olika våningarna, även om

det, såvitt nu kan bedömas, i viss utsträckning torde bliva nödvändigt att

vid anordnandet av hissarna göra ingrepp på redan renoverade delar av

paviljongen. I frågans nuvarande läge förordar jag, att det får ankomma på

Kungl. Maj:t att, sedan utredningen slutförts, besluta i ärendet, varvid kostnaderna

för hissarnas anordnande torde få bestridas från de medel, som redan

anvisats eller nu äskas för om- och nybyggnadsarbetena vid sjukhuset.

Ombyggnad av Birgittas sjukhus.

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 177 till 1946 års riksdag

framlagt förslag beslöt riksdagen (skr. nr 209), att vid Birgittas sjukhus i

Vadstena skulle i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen nr 242

till 1945 års riksdag framlagt förslag i en första etapp utföras om- och nybyggnadsarbeten

för en beräknad kostnad av högst 4 150 000 kronor. Av detta

belopp anvisade riksdagen under anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens

sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1946/47 1 000 000 kronor.

Genom beslut den 21 juni 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen

att låta utföra ifrågavarande om- och nybyggnadsarbeten samt föreskrev, att

styrelsen för ändamålet under budgetåret 1946/47 skulle äga disponera högst

1 000 000 kronor.

I skrivelse den 16 december 1946 ha medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen

— med förmälan, att arbetena beräknades kunna påbörjas i början av

år 1947 och därefter fortgå oavbrutet samt fullbordas med utgången av budgetåret

1948/49 — föreslagit, att återstoden av det för arbetena beräknade

medelsbehovet, 3 150 000 kronor, skulle fördelas å budgetåren 1947/48 och

1948/49 med 2 000 000 respektive 1 150 000 kronor, samt att alltså för nästa

budgetår för ändamålet skulle anvisas ett belopp av 2 000 000 kronor.

För fullföljande av den första etappen av om- och nybyggnadsarbetena

vid Birgittas sjukhus i Vadstena torde för nästa budgetåret ytterligare medel

böra anvisas. Det synes dock icke vara erforderligt, att ett så stort belopp

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

31

som det av ämbetsverken föreslagna eller 2 000 000 kronor ställes till förfogande.

Jag förordar för min del, att medelsanvisningen för nästa budgetår

begränsas till 1 300 000 kronor.

Uppförande av ny paviljong för kvinnor vid Vipeliolms sjukhus.

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 177 till 1946 års riksdag

framlagt förslag beslöt riksdagen (skr. nr 209), att vid Vipeholms sjukhus

i Lund skulle i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över

socialärenden för den 8 mars 1946 förordat förslag uppföras en ny vårdpaviljong

för kvinnor för en beräknad kostnad av högst 895 000 kronor. Av

detta belopp anvisade riksdagen under anslaget till vissa byggnadsarbeten

vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1946/47 700 000 kronor.

Genom beslut den 21 juni 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen

att låta uppföra ifrågavarande paviljong samt föreskrev, att styrelsen för

ändamålet under budgetåret 1946/47 skulle äga disponera högst 700 000

kronor.

I skrivelse den 16 december 1946 ha medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen

— med förmälan, att avsikten vore att igångsätta byggnadsföretaget

så snart ske kunde, sedan definitiva ritningar utarbetats samt byggnadstillstånd

erhållits, och att söka fullborda detsamma under budgetåret 1947/48

■—■ hemställt, att för budgetåret 1947/48 måtte anvisas återstoden av det för

byggnadsföretaget beräknade medelsbehovet eller (895 000 — 700 000) 195 000

kronor.

Mot styrelsernas förslag har jag intet att erinra. Jag förordar alltså, att

för fullföljande av ifrågavarande byggnadsföretag för nästa budgetår anvisas

ett belopp av 195 000 kronor.

Renoveringsarfaeten vid Ulleråkers sjukhus.

Frågan har senast behandlats i propositionen nr 177 till 1946 års riksdag

(riksd. skr. nr 209).

I propositionen nr 68 till 1936 års riksdag redovisades utförligt en av medicinalstyrelsen

med skrivelse den 12 februari 1935 framlagd plan för en fullständig

renovering av Ulleråkers sjukhus vid Uppsala. Genomförandet av

denna plan har uppdelats i tre etapper.

Av 1936 års riksdag (prop. nr 68; riksd. skr. nr 318) beslöts sålunda, att

såsom en första etapp av sjukhusets renovering skvdle verkställas följande

arbeten, nämligen dels anläggande av en ny ångcentral jämte ombyggnad

av vattenverket, dels ock uppförande av fem bostadshus för sjukvårdspersonalen.

Vid 1939 års lagtima riksdag (prop. nr 256; riksd. skr. nr 413) beslöts vi
-

Före
draganden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 244.

dare verkställande — såsom en andra etapp i sjukhusets renovering

-— av vissa ytterligare arbeten. Dessa arbeten skulle omfatta uppförande av

läkarbostad, utförande av ledningsarbeten i köksbyggnaden, anordnande av

lokaler för bageri och tvätt, ändring av gamla snickarverkstaden till bostadsrum,

vissa ändringar av målarverkstaden, uppförande av ny snickarverkstad,

inledande av vatten- och avloppsledningar i de söder om sjukhuset belägna

personalbostäderna, avhjälpande av vissa med sjukhusets svinstall förenade

hygieniska olägenheter, desinfektionsanläggning, vissa utvändiga ledningar,

reningsverk för avlopp samt vissa elektriska anläggningar, maskinell utrustning

och utvändiga kablar m. in.

För de nu nämnda båda etapperna av sjukhusets renovering ha av 1936,

1937, 1938, 1939, 1941 och 1946 års riksdagar anvisats (1 000 000 + 524 000

+ 471 000 + 900 000 + 440 000 + 118 000) 3 453 000 kronor.

Av de i den förenämnda planen för sjukhusets renovering upptagna arbetena

återstå härefter såsom en tredje byggnadsetapp renoveringen

av administrationsbyggnaderna och sjukpaviljongerna.

Med avseende å dessa arbeten framhöll riksdagen i sin förenämnda skrivelse

nr 318/1936, att det borde undersökas, huruvida icke nödig utvidgning

av sjukhuset skulle kunna ske genom påbyggnad av befintliga och därtill

lämpade byggnader.

Vidare anförde medicinalstyrelsen i skrivelse den 30 mars 1940 rörande

den tredje etappens arbeten bland annat följande.

Sedan renoveringsförslaget uppgjordes år 1934 ha på anordningarna inom

en fullgod vårdavdelning nya krav framkommit, vilka tarva beaktande. Fordringarna

på olika medicinska bilokaler ha även de senaste åren med rätta

stegrats. Det sistnämnda år uppgjorda förslaget kan icke sägas i allo tillgodose

dessa behov. Ombyggnad av de i vissa delar synnerligen gamla och i

mycket otillfredsställande skick befintliga vårdavdelningarna inom norra

sjukhuset torde på grund av de lokala förhållandena icke kunna giva ett resultat,

med vilket man för en längre följd av år kan komma att låta sig nöja.

Det synes därför styrelsen kunna befaras, att krav på ytterligare renoveringar

samt om- eller tillbyggnader kunna komma att resas, därest icke, innan

de föreslagna arbetena genomföras, frågan om en del äldre byggnadspartiers

slopande som direkta sjuk vårdslokaler och ersättande med nybyggnader först

bleve allsidigt utredd. Detta spörsmål var ock på tal redan vid tredje avdelningens

av riksdagens statsutskott besök vid sjukhuset våren 1936, liksom

det även från sjukhusförvaltningens sida upptagits bland annat vid medicinalstyrelsens

inspektion av sjukhuset den 10 juni 1938.

Jämväl vissa andra detaljer av 1935 års renoveringsförslag synas böra underkastas

en överarbetning, innan ifrågavarande arbeten igångsättas.

Med anledning härav får medicinalstyrelsen hemställa om bemyndigande

att i samråd med sjukhusförvaltningen och byggnadsstyrelsen verkställa utredning

om bland annat uppförande å lämplig plats inom sjukhusområdet av

en ny vårdpaviljong för cirka 200 patienter, avsedd att dels enligt renoveringsförslaget

ersätta såväl de i flyglarna till norra sjukhusets huvudbyggnad

planerade övervakningsavdelningama för kvinnor som paviljongen för oroliga

kvinnor, likaledes vid norra sjukhuset, dels bereda utrymme för en insulinbehandingsavdelning

för 15 patienter av vartdera könet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

33

Genom beslut den 21 juni 1940 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen

att i samråd med byggnadsstyrelsen verkställa överarbetning av tredje etappen

av renoveringsplanen för sjukhuset under beaktande av samtliga i ärendet

framställda önskemål i fråga om denna etapps slutliga utformning och

fullföljande.

Med anledning av ifrågavarande uppdrag har medicinalstyrelsen med skrivelse

den 18 februari 1947 framlagt förslag till uppförande vid sjukhuset av

en ny vårdpaviljong för omkring 200 patienter. Styrelsen anför härom i huvudsak

följande.

Förhållandena inom sjukhusets äldre avdelningar äro nu med hänsyn till

hygieniska och sjukvårdstekniska bristfälligheter så påtagliga, att en genomgående

renovering icke längre kan skjutas undan. Personalföreningen vid

sjukhuset har ock nyligen i skrivelse till statsrådet och chefen för socialpartementet

påtalat dessa missförhållanden.

Med hänsyn till den inom den statliga sinnessjukvården permanenta

platsbristen och intensiva överbeläggningen kunna emellertid oundgängliga

renoveringsarbeten inom sjukvårdsavdelningarna icke påbörjas förr än evakueringsmöjligheter

beretts. Medicinalstyrelsen har därför efter sammanträde

å sjukhuset den 10 februari 1947 med representanter för byggnadsstyrelsen

funnit det ofrånkomligt, att såsom ett första led i renoveringsarbetets

tredje etapp föreslå uppförandet av en ny paviljong med cirka 200

■årdplatser, fördelade

på följande sätt:

Bottenvåningen

1 behandlingsavdelning för 14 män och

14

kvinnor.

1 avdelning för halvoroliga

40

»

Våningen 1 tr.

1

» » »

40

»

1

» » oroliga

30

Våningen 2 tr.

1

» » tuberkulösa 33 »

33

1

■» » »

»

Summa 47 män och

157

kvinnor.

Huset, som ritats av arkitekten Hakon Ahlberg, är konstruerat som en

dubbelpaviljong med hiss i förbindelsepartiet. Till tuberkulosavdelningarna

höra rymliga solaltaner.

Beträffande kostnaderna för paviljongen hänvisar styrelsen till en vid styrelsens

framställning fogad skrivelse den 13 februari 1947 till styrelsen från

arkitekten Ahlberg. Ahlberg anför däri bland annat följande.

Avdelningarna inom den föreslagna paviljongen äro i huvudsak planlagda

efter samma system som tillämpats vid Sidsjöns sjukhus i Sundsvall, men

då förslaget uppgjorts vid den tidpunkt, när en särskilt stor sparsamhet ansågs

påkallad — förslaget är uppgjort år 1941 och reviderat år 1943 — äro

måtten något nedpressade under vid Sidsjöns sjukhus tillämpad standard.

Byggnaden innehåller ca 18 000 kubikmeter och beräknas kosta i runt tal

2 000 000 kronor, vilket motsvarar en kostnad per kubikmeter av något mer

än 110 kronor. För en sinnessjukvårdsbyggnad kan detta volvmpris synas

högt, men då det torde vara nödvändigt att vid ritningarnas vidare utarbetande

bland annat med hänsyn till önskemål, som framförts av statens sjukluisutredning

av år 1943 i förenämnda promemoria, icke oväsentligt utöka

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. A’r 244. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

vissa rumsutrymmen, torde man i varje fall icke våga räkna med lägre kostnad

än den förut uppgivna.

Medicinalstyrelsen anser, att av nyssnämnda belopp å 2 000 000 kronor

under det första arbetsåret böra ställas till förfogande 835 000 kronor.

Styrelsen meddelar vidare, att sjukhusledningen i skrivelse till styrelsen

den 12 februari 1947 förklarat, att i ritningarna upptagna utrymmen syntes

tillräckliga, men att vid arbetsritningarnas utförande en del omjusteringar

1 fråga om utrymmenas disponerande borde verkställas.

Vad beträffar renoveringsarbetena inom de befintliga sjukvårdspaviljongerna

upplyser styrelsen slutligen, att styrelsen hade för avsikt att nu upptaga

paviljong efter paviljong till prövning och företaga erforderliga ändringar

och kompletteringar av tidigare utarbetade men nu föråldrade förslag.

Styrelsen ämnade bedriva detta arbete i en sådan takt, att ståndpunkt

till avdelningarnas definitiva planering snarast möjligt kunde tagas. Genom

ett sådant förfaringssätt skulle vissa detaljer i renoveringen — styrelsen avsåge

därmed installation av w. c. och andra eftersatta hygieniska förbättringar

— åtminstone delvis kunna genomföras såsom utbrytningsbara detaljer

ur den definitiva planen för vårdavdelningarnas renovering, varigenom

väsentliga olägenheter skulle kunna undanröjas på ett tidigare stadium.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t

ville föreslå riksdagen att dels medgiva, att såsom ett första led av den tredje

etappen av Ulleråkers sjukhus'' renovering finge i huvudsaklig överensstämmelse

med det av styrelsen överlämnade förslaget uppföras en ny vårdpaviljong

för cirka 200 patienter till en kostnad av 2 000 000 kronor, dels

ock för budgetåret 1947/48 anvisa ett härför erforderligt anslag av 835 000

kronor.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande i ärendet den 13 mars 1947 förklarat

sig i stort sett icke ha något att erinra mot förslaget till vårdpaviljong enligt

de föreliggande ritningarna. Byggnadsstyrelsen har dock fäst uppmärksamheten

på att ritningarna, såsom vederbörande arkitekt också framhållit,

upptoge vissa mått, som till följd av den under krigsåren påkallade sparsamheten

i vissa avseenden understege vad som eljest ansetts vedertaget vid

ifrågavarande slag av sjukhusanläggningar. Denna omständighet liksom ock

vissa av statens sjukhusutredning framförda önskemål kunde komma att

medföra, att vid det fortsatta ritningsarbetet viss ökning av byggnadsvolymen

bleve erforderlig, vilket innebure höjda kostnader för byggnadsföretaget.

Även frånsett detta förhållande har dock byggnadsstyrelsen ansett, att

kostnaderna för företaget i föreliggande skick vore iågt beräknade och med

hänsyn till omfattningen av yttre ledningar och kulvertar borde höjas till

2 200 000 kronor.

Före- Såsom framgår av den lämnade redogörelsen ha medel av riksdagen hitdraganden.

tj]js anvisats för utförande av två etapper av den plan för en fullständig renovering

av Ulleråkers sjukhus vid Uppsala, som redovisades för 1936 års

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

35

riksdag. Av de i planen upptagna arbetena återstå såsom en tredje och sista

etapp renoveringen av administrationsbyggnadema och sjukpaviljongerna.

Såsom medicinalstyrelsen framhållit äro de befintliga vårdpaviljongerna

vid sjukhuset i hygieniskt och sjukvårdstekniskt hänseende i synnerligen

bristfälligt skick. Vid ett besök, som jag nyligen avlagt vid sjukhuset, har jag

själv varit i tillfälle att konstatera de föreliggande bristfälligheterna. Jag blev

därvid övertygad om att en genomgripande renovering och modernisering av

paviljongerna är i hög grad av behovet påkallad.

I den förenämnda planen ingick också förslag till en sådan renovering. På

grund av den avsevärda tid, som förflutit, sedan planen upprättades, och den

utveckling å sinnessjukvårdens område, som ägt rum sedan dess, är emellertid

planen numera föråldrad. Medicinalstyrelsen har på grund härav begärt

och erhållit Kungl. Maj ds uppdrag att verkställa en överarbetning av den

tredje etappen av planen.

I anslutning till detta uppdrag har styrelsen föreslagit, att såsom ett första

led i den tredje byggnadsetappen vid sjukhuset skulle uppföras en ny vårdpaviljong

för omkring 200 patienter. Paviljongen skulle närmast avses för

omhändertagande av de patienter, som måste evakueras från de vid sjukhuset

redan befintliga paviljongerna under dessas ombyggnad. På längre sikt

är paviljongen huvudsakligen avsedd att bereda ersättning för vissa äldre

delar av sjukhuset, vilka på grund av sin för sjukvårdsändamål olämpliga

planläggning eller sitt i andra hänseenden otillfredsställande tillstånd ansetts

böra rivas eller tagas i anspråk för annat ändamål än för sjukvård.

För egen del anser jag, i likhet med medicinalstyrelsen, att arbetena med

den tredje etappen av sjukhusets renovering, vilken etapp på grund av tidsförhållandena

hittills fått anstå, nu bör igångsättas. Mot medicinalstyrelsens

förslag, att såsom ett första led härav skulle uppföras en ny paviljong, har

jag intet att erinra. De föreliggande ritningarna synas mig ock kunna i

stort sett godtagas. Med anledning av förslaget, att inom paviljongen skulle

anordnas två avdelningar för tuberkulösa patienter, vill jag allenast tillägga,

att frågan om den lämpligaste organisationen för vården av sinnessjuka med

tuberkulos i smittsamt skede är föremål för delade meningar och kräver ytterligare

klarläggande, innan ställning därtill kan tagas. I avvaktan härpå

finner jag lämpligt, att de tuberkulösa vid Ulleråkers sjukhus, som nu äro

utspridda på åtskilliga avdelningar, koncentreras till ifrågavarande två avdelningar,

men förutsätter, att dessa anordnas så, att de framdeles utan större

ändringar kunna tagas i anspråk för andra kategorier av patienter än

tuberkulösa.

Vad slutligen beträffar kostnaderna för paviljongen torde dessa i enlighet

med byggnadsstyrelsens beräkningar kunna uppskattas till 2 200 000 kronor.

Härav synes för nästa budgetår böra anvisas ett belopp av 600 000 kronor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 24J.

Före
draganden.

Vissa ombyggnadsarbeten vid S:ta Maria sjukhus.

I skrivelse den 18 februari 1947 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande

av medel för vissa ombyggnadsarbeten vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg.

Till stöd härför har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg är den för oroliga manliga patienter

avsedda paviljongen uppdelad å tre avdelningar. En av dessa, avdelning D III

med 42 vårdplatser, är förlagd till olika våningsplan med de flesta sovrummen

belägna en trappa upp. En sådan anordning anses numera icke tillfredsställande.

Från sjukhusets sida har därför redan år 1945 förslag utarbetats för

uppdelning av denna tungarbetade avdelning å två avdelningar. Detta förslag

ansågs emellertid otillfredsställande ur olika synpunkter, varför sjukhusdirektionen

anmodades låta sakkunnig arkitekt överarbeta förslaget i enlighet

med av arkitekten Hakon Ahlberg meddelade anvisningar. Denna av arkitekten

Mogens Mogensen utföi''da överarbetning föreligger nu och innebär, att

avdelningen i fråga uppdelas å två likvärdiga, fristående avdelningar med

plats å vardera för 32 patienter. Sjukhusledningen har därvid räknat med att

fyra sovsalar, envar om 28 kvadratmeters golvyta, borde kunna beläggas med

sex patienter, en beläggningssiffra, som styrelsen finner väl hög. Medicinalstyrelsen

anser sig därför böra räkna med endast fem patienter i vart och ett

av dessa rum. Avdelningarnas normalbeläggning nedskäres därmed till 30.

En total vinst av 18 vårdplatser skulle alltså erhållas, varjämte personalens

behov av omklädningsrum skulle tillgodoses.

Förslaget har granskats och i huvudsak lämnats utan erinran av styrelsens

experter, arkitekten H. Ahlberg och Bergströms ingenjörsbyrå & C:o. Kostnaderna

för detsammas genomförande ha, därest arbetena skulle utföras på

entreprenad (alternativ 1), beräknats till 52 320 kronor. Därest arbetena utfördes

i sjukhusets egen regi (alternativ 2), skulle kostnaderna kunna nedbringas

till 42 225 kronor.

I ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande har byggnadsstyrelsen anfört,

att styrelsen icke hade annat att erinra beträffande förslaget än ätt, med hänsyn

till för lågt beräknade kostnader för elektriska arbeten, totalkostnaderna

enligt alternativ 1 borde ökas till 54 000 kronor och totalkostnaderna enligt

alternativ 2 till 43 500 kronor.

Medicinalstyrelsen framhåller avslutningsvis, att ett utförande av arbetena

i enlighet med alternativ 2 skulle innebära ett nyskapande av 18 vårdplatser

till en kostnad av cirka 2 400 kronor per plats, vilket pris måste betecknas

såsom synnerligen gynnsamt, samt hemställer, att Kungl. Maj:t ville föreslå

1947 års riksdag medgiva, att vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg finge i

huvudsaklig överensstämmelse med det av arkitekten Mogensen upprättade

förslaget utföras ombyggnadsarbeten för 43 500 kronor.

Det av medicinalstyrelsen framlagda föi-slaget innebär, att en nu till olika

våningsplan förlagd och på grund härav tungarbetad avdelning för oroliga

manliga patienter vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg skulle uppdelas på

två mindre avdelningar, var och en i ett våningsplan. Samtidigt skulle erhållas

18 nya vårdplatser för en kostnad av allenast omkring 2 400 kronor per

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

37

plats. I betraktande av vad som alltså skulle vinnas genom de av styrelsen

föreslagna byggnadsarbetena tillstyrker jag, att de komma till utförande. Mot

de beräknade kostnaderna för arbetena, 43 500 kronor, har jag intet att

erinra.

Vissa ombyggnadsarbeten vid Ryhovs sjukhus.

I skrivelse den 18 februari 1947 har medicinalstyrelsen gjort framställning

om anvisande av medel för vissa ombyggnadsarbeten vid Ryhovs sjukhus i

Jönköping. Till motivering härför har styrelsen anfört följande.

Ryhovs sjukhus, som för närvarande har ett vårdplatsantal av 1 220, är

delvis inrymt i tidigare såsom militärkaserner använda byggnader och togs

i bruk år 1933. Sjukhuset är för närvarande starkt överbelagt (18,1 %), men

antalet exspektanter uppgår detta oaktat till 331 män och 121 kvinnor. Svårigheterna

för sjukhusledningen att bereda plats för de allra mest trängande

fallen ha därför den senaste tiden varit mycket stora, något som också i skrivelse

till medicinalstyrelsen den 25 oktober 1946 påtalats av Jönköpings läns

läkarförening.

Översta våningarna, belägna tre trappor upp, i två av de gamla kasernbyggnaderna

upptagas i huvudsak av arbetssalar, medan återstående utrymmen

användas såsom sovsalar, anslutna till två till undervarande våningar i

övrigt förlagda vårdavdelningar, vilka därigenom bliva svårskötta och besvärande

tunga i drift. Det förslag, som nu framlägges, avser, att av sovsalarna

i de översta våningarna och befintliga arbetssalar på vardera könssidan åstadkomma

två nya vårdavdelningar om 33 respektive 34 vårdplatser, medan i

undervarande våningar befintliga vårdavdelningar minskas från 61 till 40

vårdplatser, en storlek som numera anses mera lämplig. Härigenom skulle en

total platsvinst av 92 vårdplatser erhållas. — översta våningarnas arbetssalar

flyttas till vid sjukhuset år 1940 för då föreliggande särskilt behov

uppförda provisoriska paviljonger.

Ritningar till för ändamålet erforderliga omändringsarbeten ha uppgjorts

genom sjukhusets försorg. Granskning och kostnadsberäkning därav ha sedermera

verkställts genom styrelsens vanliga experter arkitekten Hakon Ahlberg,

Bergströms ingenjörsbyrå & G:o, elektriska prövningsanstalten aktiebolag

samt Hugo Theorells ingenjörsbyrå.

Ändringsarbetena i fråga ha kostnadsberäknats till 272 000 kronor. Då antalet

nya vårdplatser skulle komma att uppgå till 92, kan varje ny vårdplats

beräknas draga en kostnad av icke fullt 3 000 kronor, ett pris som synes

styrelsen mycket fördelaktigt.

Genom en dylik utbyggnad och sedan sjukhuset tillförts 38 vårdplatser i

en beslutad, av Jönköpings stad bekostad provisorisk paviljong å sjukhusområdet

skulle sjukhuset erhålla (1 220 + 92 + 38) 1 350 vårdplatser, en

storleksordning, som icke kan anses önskvärd på längre sikt. Sjukhusets uppdelning

å fyra överläkaravdelningar torde därför bli ofrånkomlig.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t

ville föreslå 1947 års riksdag medgiva, att vid Ryhovs sjukhus i Jönköping

finge i huvudsaklig överensstämmelse med det uppgjorda förslaget utföras

ombyggnadsarbeten för eu kostnad av 272 000 kronor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungi. Maj:ts proposition nr 244.

Byggnadsstyrelsen har i ett den 27 mars 1947 avgivet utlåtande anfört,

att styrelsen i huvudsak icke hade något att erinra beträffande de föreslagna

byggnadsåtgärderna och att styrelsen ansåge föreliggande ritningar kunna

läggas till grund för det fortsatta ritningsarbetet. I fråga om kostnaderna för

arbetena har styrelsen uttalat, att dessa, särskilt i vad avsåge de för håltagningar

och målningsarbeten upptagna beloppen, förefölle lågt beräknade

och borde höjas till totalt 325 000 kronor.

Före
draganden.

Genom de av medicinalstyrelsen föreslagna ombyggnadsarbetena vid Ryhovs

sjukhus i Jönköping skulle erhållas fyra nya vårdavdelningar, varav

två om 33 och två om 34 vårdplatser. Samtidigt skulle platsantalet å två befintliga

vårdavdelningar minskas från 61 till 40, varjämte var och en av dessa

båda avdelningar skulle sammanföras till ett våningsplan. Den totala platsvinsten

skulle sålunda bli 92 vårdplatser. För egen del har jag funnit mig

böra tillstyrka de föreslagna arbetena. Kostnaderna för desamma beräknar

jag i likhet med byggnadsstyrelsen till 325 000 kronor. Kostnaden för var och

en av de 92 nya vårdplatserna kommer sålunda att uppgå till i runt tal 3 500

kronor. Till frågan om sjukhusets uppdelning å överläkaravdelningar torde

jag få anledning att återkomma i annat sammanhang.

Ombyggnad av administrationsbyggnaden m. m. vid Säters sjukhus.

I skrivelse den 14 februari 1947 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande

av medel för vissa byggnadsarbeten vid Säters sjukhus. Styrelsen har

därvid bland annat framlagt förslag till ombyggnad av sjukhusets administrationsbyggnad

samt till uppförande i samband därmed av två läkarbostäder

vid sjukhuset.

Styrelsen framhåller inledningsvis, att sjukhuset, som togs i bruk år 1912,

sedan dess ej undergått någon mera ingripande renovering i vad bland annat

avsåge administrationshuset. Byggnaden befunne sig också nu i ett sådant

skick, att den icke motsvarade nutida krav på utrymmen och teknisk

utrustning. Det i stort sett lika konstruerade och jämngamla S:ta Gertruds

sjukhus i Västervik hade tidigare fått sin administrationsbyggnad om- och

tillbyggd. Tidsförhållandena hade emellertid gjort, att motsvarande arbeten

vid Säters sjukhus måst anstå. Ett uppskov därmed syntes emellertid nu

icke längre försvarligt.

Styrelsen anför härefter i huvudsak följande.

Befintliga utrymmen för läkarexpeditioner, laboratorier och kontor äro

otillräckliga. Lokaler för röntgen, tandvård, verksläkare, ljusbehandling

m. m. saknas. Sjukhuset har numera fått en sådan storlek, att dess organiserande

å tre överläkaravdelningar med cirka 375 vårdplatser på varje måste

anses ofrånkomlig. Vid ombyggnaden av administrationsbyggnaden vid S:ta

Gertruds sjukhus löstes frågan om erforderliga ytterligare lokalutrymmen genom

tillbyggnader. De senaste tio årens utveckling inom sinnessjukvården,

som medfört ytterligare betydligt stegrade krav på utrymmen och utrustning

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

39

av olika slag, har emellertid gjort, att styrelsen för nu ifrågavarande renovering

ansett sig böra gå fram efter andra linjer. Inom administrationsbyggnaden

finnas för närvarande inrymda bostadslägenheter för en överläkare

och en förste läkare, en anordning, som aldrig varit tillfredsställande. Förslaget

innebär därför uppförandet av nya bostäder för dessa läkare och praktiskt

taget hela administrationsbyggnadens ianspråktagande för förvaltningen

och sjukhusets medicinska centrum.

Enligt av styrelsens arkitekt Hakon Ahlberg utarbetade ritningar förläggas

till källarvåningen röntgen, ljusbehandling, skyddsrum, postutlämning m. m.

I bottenvåningen inrymmas operationsrum med erforderliga biutrymmen,

laboratorier, arbetsrum för verksläkare, apotek, telefonväxel samt sjukhusets

kontor. Till våningarna en och två trappor upp ha förlagts expeditioner för

läkare, direktionsrum — som samtidigt blir arbetsrum för kanslibiträde och

övrig skrivpersonal — rum för uppsyningspersonal, medicinskt bibliotek

samt tre personaldubbletter och ett enkelrum. Dessa senare lokaliteter avses

skola bliva en reserv för tillgodoseende av framtida behov av ytterligare utrymmen

inom administrationsbyggnaden.

Ritningar till erforderliga nya läkarbostäder ha icke utförts, men räknas i

förslaget med att dessa skola uppföras i den storlek, som av statsmakterna

godkänts för Sidsjöns sjukhus i Sundsvall.

Kostnaderna för förslagets genomförande ha av arkitekten Ahlberg beräknats

till 463 400 kronor, varav på ombyggnaden av administrationsbyggnaden

belöpa 338 400 kronor och på de båda läkarbostäderna (65 000 +

60 000) 125 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande ansett

tveksamt om, såsom i ärendet föreslagits, den ena av de båda trapporna i

administrationsbyggnaden borde rivas. Styrelsen har vidare föreslagit, att

frågan om förläggningen av den i byggnadens bottenvåning inrymda operationsavdelningen

skulle tagas under förnyad prövning vid förslagets vidare

utarbetande. De beräknade kostnaderna för ombyggnaden av administrationshuset,

338 400 kronor, har styrelsen ansett kunna godtagas. I fråga om

kostnaderna för läkarbostäderna, 125 000 kronor, framhåller styrelsen, att

dessa i och för sig syntes tillräckliga men att dessutom tillkomme vissa utgifter

för yttre ledningar och andra yttre arbeten.

Medicinalstyrelsen har härtill anfört, att de av byggnadsstyrelsen berörda,

enligt medicinalstyrelsens förmenande mera underordnade detaljerna kunde

upptagas till förnyad prövning vid de definitiva ritningarnas utförande och

att byggnadsstyrelsen, som kunde förväntas komma att anförtros arbetets

utförande, därvid i samråd med medicinalstyrelsen finge tillfälle att tillgodose

de synpunkter den ansett sig böra företräda.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår äro de vid Säters sjukhus

befintliga utrymmena för sjukhusets administration och för den medicinska

behandlingen av patienterna otillräckliga. Det av medicinalstyrelsen nu framlagda

förslaget innebär, att det erforderliga nya lokalbehovet skulle tillgodoses

på så sätt, alt från administrationsbyggnaden skulle utflyttas två däri

för närvarande inrymda läkarbostäder samt att därefter praktiskt taget hela

Före
dragande''.

n.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Före
draganden.

nämnda byggnad skulle tagas i anspråk för förvaltningen och sjukhusets medicinska

centrum. Som ersättning för de båda utflyttade läkarbostäderna

skulle nyuppföras två fristående bostadshus. Då jag för egen del av den förebragta

utredningen blivit övertygad om behovet av de föreslagna byggnadsarbetena

och icke har något att erinra mot det framlagda bygnadsprogrammet,

tillstyrker jag, att arbetena komma till stånd. Kostnaderna för ombyggnadsarbetena

inom administrationsbyggnaden uppskattar jag i likhet med

byggnads- och medicinalstyrelserna till 338 400 kronor. Till den beräknade

kostnaden för de båda nya läkarbostäderna, 125 000 kronor, böra såsom byggnadsstyrelsen

påpekat läggas vissa utgifter för yttre ledningar. Enligt vad

jag under hand inhämtat torde kostnaderna härför kunna uppskattas till

minst 25 000 kronor. Den sammanlagda kostnaden för de av mig förordade

arbetena skulle alltså uppgå till (338 400 + 125 000 + 25 000) 488 400 kronor

eller i avrundat tal 490 000 kronor. Under nästa budgetår torde såsom

en första etapp av arbetena böra uppföras de båda nya läkarbostäderna.

Härför bör alltså nu anvisas ett belopp av 150 000 kronor. Med anvisande

av medel för ombyggnadsarbetena inom administrationsbyggnaden torde däremot

kunna anstå till ett kommande budgetår.

Uppförande av en stängselmur vid Säters sjukhus.

I skrivelse den 14 februari 1947 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande

av medel för uppförande av en stängselmur omkring promenadgårdama

vid den s. k. fasta paviljongen vid Säters sjukhus. Styrelsen har härom

anfört följande.

Vid Säters sjukhus finnes en s. k. fast paviljong, avsedd för vård av 37

farliga patienter, beträffande vilka rymningsrisk med alla medel måste elimineras.

Promenadgårdarna vid denna paviljong omgärdas för närvarande

av höga träplank. Dessa befinna sig för närvarande i ett sådant skick, att de

helt måste ersättas med nya. Medicinalstyrelsen har genom sin arkitekt Hakon

Ahlberg låtit utreda denna fråga och funnit det mest lämpligt, att de nya

stängselanordningama utföras i l1/2-stens tegel till 4 meters höjd och förses

med ett antal fönster för att i någon mån häva den isolering från yttervärlden,

som den ofrånkomliga höjden å murarna måste medföra.

Kostnaderna för muren ha av arkitekten Ahlberg beräknats till 75 000

kronor.

Byggnadsstyrelsen har i ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande ansett

de beräknade kostnaderna för muren kunna godtagas.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker jag, att ifrågavarande mur uppföres.

Mot kostnadsberäkningen, slutande på 75 000 kronor, har jag intet att

erinra.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

41

Utvidgning av vattenverket in. in. vid Säters sjukhus.

I skrivelse den 17 oktober 1946 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande

av medel för utvidgning av vattenverket vid Säters

sjukhus. Till stöd härför har styrelsen anfört följande.

Vattenverket vid Säters sjukhus har under senare år icke funktionerat tillfredsställande.

Råvattnet pumpas från sjön Ljustern till fyra långsamfiltra.

Den med åren avsevärda stegringen i sjukhusets vattenförbrukning, betingad

bland annat av att vattenklosetter införts, har emellertid för filtren medfört

en alltför hård belastning genom stegrad filterhastighet. Vid upprepade tillfällen

har på grund härav det filtrerade vattnet icke motsvarat skäliga hygieniska

krav.

Genom medicinalstyrelsens försorg har med anledning härav förslag tdl

utvidgning av vattenverket och modernisering av detsamma uppgjorts av

Bergströms ingenjörsbyrå & C:o, Stockholm. Ingenjörsbyrån föreslår anläggandet

av ett nytt långsamfilter om två sammanbyggda bassänger, vilka förses

med överbyggnad av trä. Vattenverket komme därigenom att disponera

sex skilda långsamfiltra, av vilka ett vid behov kan avstängas för rensning,

utan att filterhastigheten behöver stegras över tolerabel höjd, vilket nu är

fallet.

Stegringen i vattenförbrukningen kräver ökade pumpmöjligheter. För narvarande

finnas en elektromotordriven renvattenpump, centrifugalpump,

samt två ångdrivna kolvpumpar som reserv. Centrifugalpumpens kapacitet

är fullt utnyttjad. För utjämning av förbrukningsvariationerna och som eldsläckningsreserv

skulle erfordras ytterligare högreservoarutrymme. Installerades

däremot ytterligare en elektriskt driven centrifugalpump med större

uppfordringsförmåga, vilken skulle köras under toppförbrukningen på dagen,

skulle ej någon dyrbar utökning av högreservoaren behöva utföras. Sjukhusets

kraftförsörjning är ock numera så väl tillgodosedd genom dubbla tillförande

ledningar från olika leverantörer, att den nya pumpen kunde tjäna

som reserv både under normala förhållanden och vid eldsolyckor. Den kraftigare

nya pumpen komme emellertid att kräva inrättandet av ytterligare en

renvattenbehållare för utjämning av variationerna i pumpningskapaciteten.

Denna nya pump liksom den befintliga föreslås skola flyttas till det rum,

där reservångpumparna nu äro uppställda. Enligt förslaget skulle dessa pumpar

slopas.

Arbetet i dess helhet har kostnadsberäknats till 139 000 kronor enligt föl
-

jande specifikation:

Långsamfilter med överbyggnad samt elektrisk installation och

framdragning av elkabel....................................

Renvattenbehållare...........................................

Ny renvattenpump samt flyttning av befintlig pump med ombyggnad

av fundament och rörkanaler samt demontering av ång
pumpar

..................................................

Utvändiga rörledningar och omläggning av värmeledningskulvert ..

Summa kronor

88 000

28 000

10 000

13 000

139 000

Uti infordrat, till medicinalstyrelsen avgivet yttrande den 20 maj 1946 har

direktionen för sjukhuset ej haft något väsentligt att erinra mot förslaget.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Medicinalstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå 1947 års

riksdag medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande förslag

finge vid Säters sjukhus’ vattenverk utföras utvidgningsarbeten för en

kostnad av 139 000 kronor.

I ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande har byggnadsstyrelsen icke

funnit något att erinra mot det av Bergströms ingenjörsbyrå upprättade förslaget

samt de till 139 000 kronor uppskattade kostnaderna.

Vidare har medicinalstyrelsen i skrivelse den 14 januari 1947 framlagt förslag

till åtgärder för förhindrande av förorening av

råvattnet till vattenverket. Härom har styrelsen anfört följande.

Vattenverket erhåller sitt råvatten från sjön Ljustern, som gränsar till

sjukhusområdet. Råvattnet behandlas genom långsamfiltrering och klorering.

Sjukhusets kompost är belägen cirka 100 meter från stranden av nämnda sjö

och cirka 300 meter från råvattenintaget. Vid sammanträde med hälsovårdsnämnden

i Säter den 26 februari 1946 har framhållits, att vid hårdfrusen

mark och nederbörd eller snösmältning vatten från komposten sökte sig

ned till sjön och förorenade vattenintaget. Ett av sjukhusintendenten upprättat,

den 20 mars 1946 dagtecknat tjänstememorial utvisar, att från vissa

på sådana platser belägna torrklosetter, där w. c. icke lämpligen kunna anordnas,

latrin tömmes i komposten, dit understundom även överskottsgödsel

från lantbrukets stallar föres. Avloppsvattnet från sjukhuset är i övrigt

underkastat fullständig biologisk rening.

För att råda bot på de uppenbara hygieniska vådor, som ifrågavarande

öppna kompost innebär, har man övervägt att tömma latrinen från de ofrånkomliga

torrklosetterna i silkammaren framför reningsverkets komminutor,

en anordning som dock med hänsyn till reningsverkets läge invid sjukhusentrén

icke ansetts lämplig att genomföra. Behovet av en från hygienisk

synpunkt godtagbar kompost skulle även med ett sådant tillvägagångssätt

kvarstå. Medicinalstyrelsen har med anledning därav uppdragit åt Bergströms

ingenjörsbyrå & C:o att uppgöra förslag till en tillfredsställande lösning

av föreliggande spörsmål.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 21 november 1946 har ingenjörsbyrån

avgivit ett förslag, enligt vilket en tät gödselstad av betong och under

tak skulle utföras så, att vatten från densamma förhindras avrinna till vattentäkten.

I förhållande till nuvarande kompost skulle den nya gödselstaden förläggas

ytterligare cirka 60 meter från sjöstranden. Gödselstadens täckning

beräknas medföra en minskning av pressvattenmängden, varigenom den likaledes

vattentäta urinbrunnen kan göras mindre.

Kostnaderna för anläggningen ha av konstruktören beräknats till 20 000

kronor.

Sjukhusledningen har i yttrande den 7 januari 1947 godkänt förslaget.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t

ville föreslå 1947 års riksdag medgiva, att vid Säters sjukhus finge i huvudsaklig

överensstämmelse med det framlagda förslaget anläggas en täckt gödselstad.

Byggnadsstyrelsen har i ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande förklarat

sig intet ha att erinra mot förslaget.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

43

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har den stegrade vattenförbrukningen

vid Säters sjukhus medfört, att sjukhusets vattenverk numera

icke på ett tillfredsställande sätt kan tillgodose sjukhusets vattenbehov. I

likhet med medicinalstyrelsen anser jag därför, att en utvidgning av vattenverket

bör komma till stånd. Det föreliggande förslaget härtill, innebärande

utökning av filtreringsanläggningen, installerande av ytterligare en elektriskt

driven renvattenpump och anläggande av ytterligare en renvattenbehållare,

synes kunna godtagas. Ej heller de beräknade kostnaderna för arbetena,

139 000 kronor, föranleda någon erinran från min sida.

Jag anser mig jämväl böra tillstyrka förslaget om anläggande av en ny

gödselstad i syfte att förhindra förorening av råvattnet till vattenverket.

Kostnaderna härför, 20 000 kronor, torde ävenledes böra godtagas.

Sammanlagda kostnaderna för här ifrågavarande arbeten skulle således

uppgå till (139 000 + 20 000) 159 000 kronor.

Renovering och utvidgning av vattenverket vid Restads sjukhus.

I skrivelse den 10 januari 1947 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande

av medel för renovering och utvidgning av vattenverket vid Restads

sjukhus vid Vänersborg.

Styrelsen har däri meddelat, att styrelsen, sedan från sjukhuset anmälts,

att renvattenbehållaren i sjukhusets vattenverk vore otät och att densamma

snarast tarvade reparation, anmodat Bergströms ingenjörsbyrå & C:o, Stockholm,

att verkställa och till styrelsen inkomma med förslag till iståndsättande

av vattenbehållaren i fråga. Efter fullgjort uppdrag hade ingenjörsbyrån

den 3 oktober 1946 till styrelsen inkommit med den begärda utredningen,

varvid byrån anfört i huvudsak följande.

Renvattenbehållaren, vilken tjänstgör som utjämningsmagasin mellan

långsamfilter och renvattenpumparna, har visat sig vara otät beroende på

att den tätande putsen blivit anfrätt. Anfrätningarna ha varit särskilt starka

i botten, varför grundvatten intränger genom bottenplattan i behållaren.

För iståndsättande av behållaren föreslås, att botten och väggar förses

invändigt med ett 10 centimeter tjockt, tätande betongskikt. Betongskiktet

armeras och putsas med cementbruk, som stålslipas. Proportioneringen av

sten och cementmaterialet utföres så, att såväl betongen som putsen bliva

fullständigt vattentäta. Sedan putsen hårdnat och torkat, strykes behållaren

invändigt med lämpligt asfaltpreparat, som skyddar mot vattnets aggressivitet.

För att vattenledningsverket skall kunna utnyttjas under tiden för renvattenbehåliarens

reparation, utan att filtren överbelastas, erfordras, att

en ny renvattenbehållare utföres, innan den befintliga behållaren repareras.

Sedan den befintliga behållaren blivit iståndsatt, användas båda behållarna

för magasinering av renvattnet.

Den nya renvattenbehållaren gives ungefär samma storlek som den befintliga.

över behållaren gjutes ett kupoltak av armerad betong, som förses

med 0,5 meter jordfyllning.

Före
draganden.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Före
draganden.

Då även den nuvarande renvattenbehållarens tak, vilket är utfört av trä

med plåtbeklädnad, befinner sig i mycket dåligt skick, föreslås, att även

på denna behållare ett kupoltak av armerad betong utföres i stället för trätaket.

Den nya behållaren har givits sådan diameter, att samma formar kunna

användas för båda kupoltaken, vilket förbilligar utförandet.

Genom att behållarna förses med jordöverfyllda kupoltak, erhålles ett

mer tempererat vatten, särskilt under sommaren, enär jordfyllningen hindrar,

att vattnet uppvärmes genom solstrålningen.

De båda behållarna förbindas med en 200 millimeters kommunikationsledning

försedd med en avstängningsventil, som öppnas sedan den nuvarande

behållaren reparerats. När båda behållarna äro i funktion, tillföres

renvattnet den nya behållaren, och utföres pumpningen från den gamla,

varigenom god omsättning på vattnet erhålles. Med den föreslagna rördragningen

kan dock endera av renvattenbehållarna förbikopplas, om den behöver

avstängas för rengöring eller översyn.

Det ökade renvattenmagasin, som erhållits genom utförandet av ytterligare

en renvattenbehållare, medför, att filtreringen i de fyra filterbassängerna

kan utsträckas under en större del av dygnet, och någon sådan omställning

av filterhastigheten två gånger varje dygn, som för närvarande

äger rum, torde^ härigenom ^ ej behöva ske. Av samma skäl kan en lägre

filterhastighet hållas,^ när någon av filterbassängerna måste avstängas.

Förutom det förhållandet, att den nya renvattenbehållaren är behövlig

under reparation av den befintliga behållaren, kommer sålunda det ökade

renvattenmagasinet att förenkla driften av vattenledningsverket samt bidraga

till att risken för försämring av vattenkvaliteten vid toppbelastningar

elimineras.

Kostnaderna för de föreslagna arbetena har beräknats sålunda:

Ny renvattenbehållare ...................................... 26 500

Reparation av befintlig renvattenbehållare .................... 17 500

Utvändiga rörledningar ...................................... (5 000

Planering och utfyllnader .................................... 1 QOO

Summa kronor 51 000.

Medicinalstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå 1947 års

riksdag medgiva, att vid Restads sjukhus’ vattenverk finge i huvudsaklig

överensstämmelse med föreliggande förslag utföras till- och ombyggnadsarbeten

för en kostnad av högst 51 000 kronor.

I ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande har byggnadsstyrelsen anfört,

att det av Bergströms ingenjörsbyrå upprättade förslaget syntes vara den

lämpligaste åtgärden för avhjälpande av bristfälligheterna vid vattenverket

samt att den för förslagets genomförande upprättade kostnadsberäkningen

syntes vara skälig.

I likhet med medicinalstyrelsen anser jag nödvändigt, att åtgärder vidtagas

för avhjälpande av de föreliggande bristerna å vattenverket vid Restads

sjukhus vid Vänersborg. Jag vill därför tillstyrka de av styrelsen föreslagna

arbetena. De beräknade kostnaderna härför, 51 000 kronor, föranleda ingen

erinran från min sida.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 244.

45

Uppförande av personalbostäder vid S:t Jörgens sjukhus.

I anledning av två vid 1946 års riksdag väckta likalydande motioner (I: 273

och 11:427) anhöll riksdagen (skr. nr 209) om skyndsam utredning av frågan

om personalbosläder vid S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg.

Genom beslut den 21 juni 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen

att verkställa den av riksdagen begärda utredningen.

Till fullgörande av nämnda uppdrag har medicinalstyrelsen med skrivelse

den 18 februari 1947 överlämnat förslag till uppförande av två bostadshus

för ogift personal vid sjukhuset. Styrelsen anför i huvudsak följande.

Styrelsen har låtit sin arkitekt Hakon Ahlberg utarbeta och kostnadsberäkna

ritningar till arbetenas utförande i olika alternativ.

Ehuru det för ögonblicket föreliggande behovet av nya bostäder för ogift

personal — befintliga sådana ligga i stor utsträckning inom eller omedelbart

över vårdavdelningar — är avsevärt, har medicinalstyrelsen dock funnit

det försiktigast att nu icke föreslå inrättandet av mer än 24 nya rum, fördelade

på två intill huvudvägen till sjukhuset liggande tvåvåningsbyggnader,

med sex enkelrum i varje plan. En ändring i tillgången på bostadsrum å den

allmänna marknaden kan nämligen inträda, vilket motiverar en viss återhållsamhet

vid uppgörande av plan för den statliga bostadsproduktionen inom

sjukhusområdet.

Det först utarbetade förslaget, alternativ 1, vilket i och för sig innebär en

höjning med avseende å rumsstorlek av hitintills tillämpad standard, upptager

fyra enkelrum om cirka 14 kvadratmeter och två rum med alkov om cirka

21 kvadratmeter i varje våningsplan samt gemensamt w. c. och bad. Detta

förslag utsattes emellertid för kritik av personalorganisationerna, som hävdade

att utrymmena vore för små och bekvämligheterna otillfredsställande.

Med anledning härav utarbetades ett alternativ 2, enligt vilket de mindre

rummen erhålla en yta om cirka 25 kvadratmeter och de större en om cirka

35 kvadratmeter, i båda fallen inberäknade till varje lägenhet hörande tambur,

badrum och toalett. Gemensamt tekök för samtliga rum inom våningsplanet

bibehölls. Jämväl detta alternativ har av personalorganisationen vid

sjukhuset och direktionen kritiserats. Sålunda framhålles, att föreslagna bidéer

inom toalettrummen böra slopas och de därigenom vunna utrymmena

inredas till separata tekök för varje rumsenhet.

Kostnaderna för de båda alternativen bliva enligt verkställda beräkningar

följande:

För alternativ 1, 2 byggnader ä 105 230 kronor ............210 460 kronor

> » 2, 2 » å 184 790 » ............369 580 ,

Dessa belopp, vilka beräknats eller 85 kronor per kubikmeter, böra enligt

arkitekten Ahlberg avrundas uppåt till 230 000 respektive 390 000 kronor.

I ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande har byggnadsstyrelsen funnit

båda förslagens planläggning kunna godtagas samt ansett det böra ankomma

på medicinalstyrelsen att med hänsyn till personalens önskemål och betalningsförmåga

bedöma, vilken standard på bostäderna som borde väljas.

Medicinalstyrelsen ytlrar vidare följande.

Det synes styrelsen ofrånkomligt att standarden å bostäder av ifrågavarande

slag höjes utöver vad som hittills tillämpats. Då hänsyn till en sund eko
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung}. Maj.ts proposition nr 244.

nomi bjuder att göra denna standardhöjning så stor, att personalbostädema

i framtiden kunna konkurrera med den fria marknadens, skulle styrelsen anse

det klokt att tillmötesgå såväl önskningarna om badrum som de om tekök.

Då detta ärende till följd av hänsynstagande till förstnämnda önskemål redan

genom en omritning försenats vill styrelsen förorda, att först vid följande

ärenden av liknande slag hänsyn tages till det sistnämnda önskemålet,

om det överhuvudtaget bör ske. Det är en naturlig ordning, att standardförbättringar

genomföras stegvis, då hänsyn måste tagas till standarden å den

allmänna hyresmarknadens bostäder. Med hänsyn härtill föreslår styrelsen,

att byggandet nu får ske enligt alternativ 2 och att frågan sedan före följande

byggen föregås av överläggningar med personalorganisationerna.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t

ville föreslå riksdagen att dels medgiva, att vid S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg

finge i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande alternativ 2 uppföras

två bostadshus för ogift personal, dels ock ställa härför erforderliga

medel, 390 000 kronor, till förfogande under budgetåret 1947/48.

Från medicinalstyrelsens beslut ha avvikande meningar anmälts av föredraganden,

medicinalrådet Björck, och t. f. byråchefen Elfving.

Björck anför för sin del följande.

Jag är fullt medveten om att bostäderna för ogift personal vid statens sinnessjukhus

icke äro tillfredsställande och att även av statsmakterna senast

beslutade dylika bostäder icke motsvara de krav å trevnad och komfort, som

nu med rätta kunna ställas på dem. Enligt min mening innebär emellertid

det mindre av de två till statsmakternas prövning nu framlagda förslagen (alternativ

1) så avsevärda förbättringar, att man bort låta sig därmed nöja. Ett

genomförande av alternativ 2 skulle enligt min mening innebära ett underkännande

av alla nu i bruk varande bostadsrum för sjukvårdspersonal, avsedd

för avdelningstjänst, vid statens sinnessjukhus och landstingens sjukvårdsinrättningar.

Elfving yttrar.

I likhet med medicinalstyrelsen finner jag det ofrånkomligt, att standarden

å personalbostäderna vid statens sinnessjukhus avsevärt höjes. Jag anser det

välbetänkt, att därvid i görligaste mån strävas efter att erhålla en standard,

som är likvärdig med den, som normalt förekommer vid nybyggnad å den

allmänna marknaden. Enligt min mening synes en sådan standardhöjning i

första hand böra avse ökade utrymmen i bostäderna.

Ersättning för tjänstebostad skall enligt gällande bestämmelser bestämmas

med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för lägenhet, vilken

beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt kan anses

likvärdig med tjänstebostaden.

Det högsta för närvarande fastställda hyresbeloppet för möblerat enkelrum

vid S:t Jörgens sjukhus uppgår till 288 kronor för år. Härtill kommer nu utgående

särskilt bränsletillägg med cirka 30 kronor för ar. Enligt arkitekten

Ahlbergs kalkyler skulle hyresbeloppen enligt föreliggande alternativ 1 kunna

beräknas för de mindre rummen till 378 kronor och för de större till

567 kronor för år. Enligt alternativ 2 beräknas motsvarande belopp uppgå

till 675 respektive 945 kronor. Härvid är emellertid att märka, att de av

Ahlberg sålunda beräknade beloppen ej inkludera ersättning för värme,

möbler, lyse m. m. På grund härav och med hänsyn till läget på den allmänna

hyresmarknaden synes kunna förutsättas, att de hyror, som skulle

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

47

komma att fastställas för de olika rummen — även med vederbörligt hänsynstagande

till bostädernas belägenhet inom sjukhusområdet — komma att

väsentligt överstiga de av Ahlberg beräknade beloppen. Skillnaden mellan

dessa hyror och högsta nu gällande hyresbelopp för enkelrum skulle därför

vad gäller rum enligt alternativ 2 bliva avsevärd, även under föl-utsättning

att en viss förhöjning av nu gällande hyror genomföres. Fråga uppstår då,

huruvida personalen i erforderlig utsträckning är villig att taga de nya rummen

i anspråk och därvid erlägga de högre hyresbeloppen.

Medicinalstyrelsen har uttalat, att den standardförbättring, som i fråga om

personalbostäderna vid statens sinnessjukhus syntes ofrånkomlig, borde genomföras

stegvis. Med denna utgångspunkt hade enligt min mening medicinalstyrelsen

— särskilt i betraktande av vad nyss anförts i fråga om storleken

av hyrorna för bostäderna — bort förorda uppförande av personalbostäder

vid S:t Jörgens sjukhus enligt det först utarbetade förslaget (alternativ

1).

Vid S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg äro, såsom framgår av den lämnade

redogörelsen, bostäderna för den ogifta personalen i stor utsträckning belägna

inom eller omedelbart över vårdavdelningarna. Nämnda förhållande, vilket

måste anses ur olika synpunkter otillfredsställande, uppmärksammades

av fjolårets riksdag, som i anledning av väckta motioner hemställde om

skyndsam utredning av personalbostadsfrågan vid sjukhuset.

Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt medicinalstyrelsen att verkställa den av

riksdagen begärda utredningen, har styrelsen nu framlagt förslag till uppförande

vid sjukhuset av två bostadshus för ogift personal med 12 enkelrum

i varje hus eller alltså sammanlagt 24 rum. I de motioner, som lågo till grund

för riksdagens hemställan om utredning, uppgavs det aktuella behovet av

rum till ett 40-tal. I likhet med medicinalstyrelsen anser jag likväl försiktigast,

att byggandet av bostäder genom statens försorg för närvarande begränsas

till det av medicinalstyrelsen föreslagna antalet.

Vad beträffar de olika lägenheternas storlek och inredning föreligga två

olika förslag, betecknade alternativ 1 och alternativ 2. De båda förslagens

närmare innebörd framgår av den förut lämnade redogörelsen. Medicinalstyrelsen

har för sin del förordat alternativ 2, medan två reservanter i styrelsen

ansett, att man borde stanna vid alternativ 1. För egen del har jag vid övervägande

av frågan icke kunnat undgå att finna, att rumsytorna enligt alternativ

1 äro alltför knappt tillmätta. Å andra sidan skulle ett realiserande av

alternativ 2 innebära en sådan standardhöjning i förhållande till övriga tjänstebostäder,

att man måste ställa sig betänksam med hänsyn till de hyror,

som de föreslagna lägenheterna skulle komma att betinga. Hyrorna ha sålunda

beräknats komma att mer än fördubblas i förhållande till de högsta

nu gällande. Vid sådant förhållande torde eu medelväg mellan de båda förslagen

böra sökas. Jag förordar därvid, att de mindre rummen gives en bruttoyta

av omkring 18 kvadratmeter och de större rummen eu bruttoyta av omkring

28 kvadratmeter samt att i varje våningsplan för gemensamt bruk inrättas

ett tekök och ett badrum samt förslagsvis två vv. c. Härjämte bör i var

och en av de större lägenheterna anordnas antingen ett tekök eller ett badrum.

Före
draganden.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Före
draganden.

Valet däremellan torde böra tillkomma medicinalstyrelsen i samråd med sjukhusledningen

och personalen.

Med den av mig sålunda förordade utformningen av lägenheterna kunna

enligt vad jag under hand inhämtat från vederbörande arkitekt kostnaderna

för varje hus uppskattas till omkring 155 000 kronor. Det erforderliga medelsbehovet

för de två husen kommer alltså att uppgå till 310 000 kronor, vilket

belopp torde böra anvisas för nästa budgetår.

Uppförande av läkarbostäder vid statens sinnessjukhus.

Utvidgning och förbättring av vattenverket vid S:ta Gertruds sjukhus.

Ombyggnad av administrationsbyggnaden vid Restads sjukhus.

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 211 till 1946 års riksdag

framlagt förslag uppförde riksdagen (skr. nr 313) å allmän beredskapsstat

för budgetåret 1946/47 under kapitalbudgeten, statens allmänna fastighetsfond,

till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. ett anslag

av 1 500 000 kronor. Nämnda anslag avsågs bland annat för bestridande

av kostnaderna för följande tre olika ändamål, nämligen uppförande av sex

läkarbostäder vid statens sinnessjukhus, utvidgning och förbättring av vattenverket

vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik samt ombyggnad av administrationsbyggnaden

vid Restads sjukhus vid Vänersborg. Kostnaderna för

dessa arbeten beräknades till respektive 250 000, 63 000 och 290 000 kronor.

Av de sex läkarbostäderna skulle en uppföras vid vart och ett av Ryhovs

sjukhus i Jönköping, S:ta Gertruds sjukhus i Västervik, S:t Olofs sjukhus i

Visby och Frösö sjukhus vid Östersund samt två vid Mariebergs sjukhus i

Kristinehamn. Beträffande den närmare motiveringen för berörda byggnadsarbeten

får jag hänvisa till de redogörelser, som lämnats i det vid nämnda

proposition fogade bihanget B, s. 265—266, 268 och 270—271.

Aled hänsyn till de för dispositionen av anslag å allmän beredskapsstat

gällande förutsättningarna har intet av ifrågavarande arbeten kunnat påbörjas

och så beräknas ej heller kunna ske under återstoden av innevarande

budgetår.

Från medicinalstyrelsen har framhållits, att de i det föregående omnämnda

byggnadsarbetena vore av sådan angelägenhetsgrad, att de borde komma

till utförande under budgetåret 1947/48. Med hänsyn härtill vill jag förorda,

att för dessa arbeten äskas medel å riksstaten för nästa budgetår.

För de sex läkarbostäderna böra därvid, enligt vad som under hand meddelats

från byggnadsstyrelsen, upptagas 345 000 kronor, varav för var och

en av bostäderna vid S:ta Gertruds, S:t Olofs och Frösö sjukhus 60 000 kronor

samt för var och en av de tre återstående bostäderna 55 000 kronor. För

arbetena å vattenverket vid S:ta Gertruds sjukhus och för ombyggnaden av

administrationshuset vid Restads sjukhus torde böra anvisas samma belopp,

som beräknats å den allmänna beredskapsstaten eller 63 000 respektive

290 000 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

49

II. Försäljning av visst av Mariebergs sjukhus disponerat

markområde.

I skrivelse den 19 januari 1945 har medicinalstyrelsen framlagt förslag

om försäljning till Kristinehamns stad av visst av Mariebergs sjukhus disponerat

markområde. Styrelsen anför härom följande.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 21 november 1942 ha avdelningarna

av statens sjukhuspersonals förbund vid Mariebergs sjukhus i Kristinehamn

— under framhållande av att för personalen vid sjukhuset sedan många år

tillbaka ett stort behov förelegat av ett område i sjukhusets närhet, där

egnahemsbebyggelse kunde ske — bland annat hemställt, att visst område

av sjukhusets mark, som intagits i stadsplanen för Kristinehamns stad, måtte

upplåtas till försäljning för egnahemsbebyggelse.

Den del av sjukhusets mark, som avses i nämnda framställning, utgöres

av delar av stadsägoområdet 1581 om cirka 11 hektar, beträffande vilket

område Kungl. Maj:t den 29 maj 1942 fastställt stadsplan. Av det sålunda

stadsplanelagda området skulle 4,39 hektar utan ersättning överlämnas bil

staden för gator, parker och allmänna platser.

Sedan medicinalstyrelsen hos kammarkollegium hemställt om yttrande

rörande dels formen för den ifrågasatta försäljningen och vad därmed kunde

äga sammanhang, dels ock prissättningen av markområdet, anförde kollegiet

i skrivelse den 30 juni 1943 bland annat, att en successiv tomtförsäljning

till enbart sjukhuspersonal och driven i kronans egen regi skulle

bliva både omständlig och till tiden långvarig, varför borde verkställas en

undersökning, huruvida ej annan form för försäljningen än i kronans regi

och med uteslutande rätt för sjukhusets personal att köpa tomt kunde

anses lämplig. Tid efter annan hade statsmakterna, framhöll kollegiet, beaktat

angelägenheten av att rikets städer och stadsliknande samhällen bereddes

möjlighet att genom förvärv av statlig eller av staten kontrollerad

jord trygga och vidare utveckla stadsbyggnadsområdet och avsätta erforderliga

reservat för övriga stadens ändamål. Kollegiet, som under hand inhämtat

av ordföranden i Kristinehamns stads drätselkammare, att staden

eventuellt vore intresserad av att få förvärva nu ifrågavarande område vid

Mariebergs sjukhus, ansåg för sin del, alt underhandlingar borde upptagas

med Kristinehamns stad om försäljning till staden av hela området med

förbehåll om förtursrätt för sjukhusets befattningshavare vid tomtförsäljning

inom området. Värdesättning av området borde verkställas av särskilt

utsedda värderingsmän.

Härefter har drätselkammaren i Kristinehamn i yttrande till direktionen

för sjukhuset den 27 oktober 1943 meddelat, att drätselkammaren ansåge

en försäljning av markområdet eller större delen därav till staden vara till

förmån för såväl kronan som staden, samt förklarat sig villig att lämna en

köpeskilling för området motsvarande 50 öre per kvadratmeter för hela området

eller 83 öre per kvadratmeter för samma område minskat med den

mark, som jämlikt 52 g stadsplanelagen skulle avstås till gatumark utan ersättning.

Vid köpeskillingens bestämmande hade staden icke tagit hänsyn

till den olägenhet, som en förtursrätt för sjukhusets befattningshavare kunde

medföra för staden. Hur denna förtursrätt skulle utformas borde bliva föremål

för närmare överläggningar, sedan frågan om eventuellt köp kommit

närmare sin lösning.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. AV 244

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Sedan direktionen för sjukhuset hos medicinalstyrelsen anhållit, att området

måtte bliva föremål för värdering av värderingsmän, uppdrog styrelsen

den 9 maj 1944 åt kammarrådet Sten Grönvall och ingenjören Andreas

Nordström att verkställa värdering av området. Enligt värderingsmännens

den 7 december 1944 avgivna utlåtande utgjordes den mark, som skulle

överlåtas till staden, av dels stadsägan 1466, vilken bestode av väg och varifrån

bortsetts vid värderingen, dels ock 55 794 kvadratmeter av stadsägoområdet

1581. I sistnämnda område inginge två i stadsplanen ej intagna

arealer om tillhopa 1 720 kvadratmeter. Det i stadsplanen intagna området

har värderats till 50 850 kronor. Värdet av de områden, som ej intagits i

stadsplanen, har beräknats till 50 öre per kvadratmeter. Den till försäljning

föreslagna marken har i enlighet härmed åsatts ett värde av i avrundat

tal 51 700 kronor.

I yttrande den 5 januari 1945 över nämnda förslag har drätselkammaren

törklarat, att, då det för stadens vidkommande vore synnerligen angeläget,

att någon del av området exploaterades snarast möjligt, drätselkammaren

vore villig att träffa avtal med utgångspunkt från förrättningsmännens värdering.

Medicinalstyrelsen anför vidare.

Ifrågavarande område är beläget utanför sjukhusets inhägnade område

och torde icke lämpligen kunna komma till användning för sjukhusets behov.

Området, som till stor del utgöres av åkermark, lämpar sig väl till

egnahemstomter för sjukhusets befattningshavare, då det gränsar till den

del av sjukhusområdet, där huvudingången är belägen. Styrelsen har därför

intet att erinra mot att markområdet disponeras för detta ändamål. Beträffande

formen för tillhandahållandet av tomter ansluter sig styrelsen till

det av kammarkollegium föreslagna förfaringssättet. Försäljning av området

till Kristinehamns stad synes dock böra ske under förbehåll, att sjukhusets

befattningshavare beredes förtursrätt vid tomtförsäljning inom omområdct.

Vad angår prissättningen har styrelsen icke funnit anledning att

frångå värderingsmännens förslag.

Medicinalstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t ville inhämta riksdagens

medgivande till försäljning till Kristinehamns stad av de delar av det Mariebergs

sjukhus tillhöriga stadsägoområdet 1581 om 54 074 kvadratmeter,

vilka inginge i det stadsplanelagda området, för ett pris av 50 850 kronor

ävensom de delar om tillhopa 1 720 kvadratmeter av samma stadsäga, vilka

icke inginge i stadsplanen, till ett pris av 50 öre för kvadratmeter.

I skrivelse den 9 november 1946 har vidare drätselkammaren i Kristinehamn

anfört följande rörande de närmare villkoren för den ifrågasatta försäljningen

till staden.

I den händelse staden skulle få förvärva området, är staden villig förbinda

sig att vid försäljning av tomter erbjuda personalen vid Mariebergs sjukhus

att i första hand få förvärva blivande tomter inom viss tid allt efter det

kvarteren upplåtas för bebyggelse. Under samma förutsättning förbinder sig

staden att ävenledes i första hand till nämnda personal upplåta tomtema med

tomträtt, därest Kungl. Maj:t för stadens förvärv skulle föreskriva dylik

form för blivande upplåtelser. Staden förbinder sig därjämte att — om tomt

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

51

upplåtits till person, som ej är anställd vid Mariebergs sjukhus — i blivande

tomträttskontrakt föreskriva skyldighet för tomträttshavaren att, därest

denne önskade försälja tomträtten och å tomten uppförda byggnader under

upplåtelsetiden till person, som icke är anställd vid sjukhuset, till staden

hembjuda tomträtten och byggnaderna dock med rätt för tomträttshavaren

att fritt försälja tomträtten och byggnaderna, om staden ej inom exempelvis

tre månader meddelat tomträttshavaren stadens beslut i anledning av erbjudandet.

Genom denna anordning skulle staden således ha bibehållit möjligheten

att ånyo erbjuda tomträtten till någon vid sjukhuset anställd befattningshavare.

Drätselkammaren vill dock i detta sammanhang framhålla,

att detta stadens åtagande i fråga om upplåtelse av mark med tomti-ätt måste

bliva beroende på stadsfullmäktiges beslut härutinnan, då tomträttsinstitut

ännu icke införts i staden.

Av personalen vid Mariebergs sjukhus i Kristinehamn har framhållits, att

sedan många år behov förelegat av ett område i sjukhusets närhet, där egnahemsbyggelse

kunde ske. Ett härför väl lämpat område disponeras av sjukhuset

och erfordras icke för sjukhusets behov. Det synes emellertid knappast

lämpligt, att exploateringen av området i fråga äger rum i statens regi. Såsom

kammarkollegiet framhållit skulle nämligen en successiv upplåtelse av tomter

till enbart sjukhusets personal och driven i kronans egen regi bliva både

omständlig och till tiden långvarig. Lämpligare synes vara att, såsom myndigheterna

föreslagit, området överlåtes till staden, att av denna exploateras.

Jag tillstyrker därför, att sådan överlåtelse kommer till stånd. I överlåtelsehandlingen

böra intagas bestämmelser i syfte alt tillförsäkra sjukhusets

personal förtursrätt till blivande tomter. Dessa bestämmelser synas böra

utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad drätselkammaren föreslagit

i sin skrivelse den 9 november 1946. Tomterna torde böra upplåtas

med tomträtt, varvid i tomträttskontrakten bör intagas föreskrift om sådan

skyldighet att hembjuda staden tomträtt och byggnader, som av drätselkammaren

föreslagits. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare utforma

de nu ifrågavarande bestämmelserna.

Det område, som skulle överlåtas till staden, utgör dels stadsägan 1466,

bestående av väg, dels ock 55 794 kvadratmeter av stadsägoområdet 1581. Enligt

värderingsmännen skulle av sistnämnda areal 54 074 kvadratmeter vara

intagna i stadsplan, medan 1 720 kvadratmeter icke skulle ingå i stadsplan.

Enligt vad jag under hand inhämtat från staden äro emellertid de

rätta siffrorna härvidlag 55 344 respektive 450 kvadratmeter. Någon anledning

att på grund härav frångå den av värderingsmännen föreslagna köpeskillingen

för området synes dock ej föreligga. Denna torde alltså böra bestämmas

till i avrundat tal 51 700 kronor. Jag vill därvid framhålla, att den

gjorda markvärderingen förutsätter, alt staden framdeles, då sådant påkallas,

färdigställer gatorna omkring vissa för sjukhusets räkning behållna tomter

om tillhopa 11 506 kvadratmeter och att likvid därför skall anses erlagd

genom uppgörelse i enlighet med det nu framlagda förslaget. En bestämmelse

härom torde böra intagas i köpehandlingen.

Före
draganden.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

III. Försäljning av visst av Gådeå sjukhus disponerat

markområde.

Sedan Västernorrlands läns landsting genom beslut den 5 september 1935

förklarat sig berett att, under förutsättning att ett statens sinnessjukhus förlädes

till Västernorrlands län, på de villkor, om vilka överenskommelse kunde

träffas, övertaga Gådeå sjukhus i Härnösand för inrättande därstädes avett

vårdhem för sinnessjuka, utarbetades av medicinalstyrelsen, efter muntliga

förhandlingar mellan styrelsen och delegerade för Västernorrlands läns

landstings förvaltningsutskott, ett förslag till avtal av följande lydelse:

Under förutsättning att dels Kungl. Maj:t, å ena sidan, och Västemorrlands

läns landsting, å andra sidan, godkänner nedanstående avtal dels ock

Kungl. Maj:t meddelar beslut om uppförande av ett statligt sinnessjukhus

inom Västernorrlands län har mellan medicinalstyrelsen och Västernorrlands

läns landstings förvaltningsutskott träffats följande avtal.

Till Västernorrlands läns landsting överlåter Kungl. Maj:t och kronan det

område i Härnösands stad, som nu disponeras för Gådeå sjukhus därstädes,

jämte å området befintliga byggnader och till sjukhuset hörande fasta inventarier.

I händelse ovan angivna förutsättningar inträffa, tillträdes fastigheten av

landstinget i befintligt skick vid ingången av året näst efter det år, under vilket

ett nyuppfört sinnessjukhus inom Västernorrlands län blir avsynat och

godkänt för ett antal av minst 300 där iordningställda vårdplatser.

Köpeskillingen fastställes till 450 000 kronor. Av detta belopp skall landstinget

å tillträdesdagen erlägga 400 000 kronor. Återstående köpeskilling

50 000 kronor skall erläggas vid utgången av det år, varunder Kungl. Maj:t

och riksdagen meddelat beslut om att statsbidrag skall utgå till driften av

sådana vårdhem för sinnessjuka, som anordnas av landsting, i huvudsaklig

överensstämmelse med det förslag, som statens sjukvårdskommitté framlagt

i sitt den 17 maj 1934 avgivna betänkande angående den slutna kroppssjukvården

i riket, dock tidigast å tillträdesdagen.

Till sjukhuset hörande lösa inventarier äger landstinget övertaga i den

omfattning, vartill landstinget finner anledning, mot ersättning, som, i händelse

annan överenskommelse ej träffas, bestämmes av skiljemän i den ordning

gällande lag om skiljemän föreskriver.

Kostnaden för lagfart å fastigheten bestrides av landstinget.

Den 11 september 1936 beslöt landstinget godkänna avtalsförslaget.

Förslaget till avtal förelädes 1937 års riksdag (prop. nr 124; riksd. skr.

nr 431), som emellertid icke tog ställning vare sig härtill eller till frågan

om nedläggande av Gådeå sjukhus.

Vid 1938 års riksdag (prop. nr 176; riksd. skr. nr 343) fattades beslut om

uppförande av ett nytt sinnessjukhus i Sundsvall (Sidsjöns sjukhus). Något

beslut rörande Gådeå sjukhus eller något uttryckligt godkännande av avtalsförslaget

förekom emellertid icke.

Sedan medicinalstyrelsen, under hänvisning till den alltmer ökade bristen

på platser inom den statliga sinnessjukvården, i skrivelse den 13 mars

1942 upptagit frågan om bibehållande tills vidare av Gådeå sjukhus, förelädes

delta spörsmål 1942 års riksdag i proposition nr 267. I enlighet med me
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

53

dicinalstyrelsens förslag tillstyrkte därvid föredragande departementschefen,

att vid sjukhuset för en beräknad kostnad av 250 000 kronor skulle utföras

vissa reparationsarbeten, vilka ansetts ofrånkomliga, för att sjukhuset skulle

kunna fungera såsom sekundärsjukhus under en period av minst fem år.

Departementschefen förordade vidare, att förslaget till avtal skulle föreläggas

riksdagen för godkännande, dock med den ändringen, att tidpunkten

för avtalets ikraftträdande framflyttades tio år. Detta blev ock statsmakternas

beslut (riksd. skr. nr 308).

Den 30 juni 1942 godkände Kungl. Maj-.t avtalsförslaget med nyss angiven

ändring rörande tidpunkten för avtalets ikraftträdande. I enlighet härmed

skall med landstingets övertagande av sjukhuset anstå till den 1 januari

1954.

I skrivelse den 10 januari 1947 har Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott

hemställt om medgivande att före den 1 januari 1954 för utbyggnad

av länslasarettet i Härnösand få disponera viss å en vid framställningen

fogad situationsplan angiven del av Gådeå sjukhus’ markområde. Till

stöd för sin hemställan har förvaltningsutskottet anfört i huvudsak följande.

Vid övervägande av frågan om delning av Härnösands lasarett, vilket är

beläget å ett område gränsande till Gådeå sjukhusområde, i kirurgisk, medicinsk

och röntgenavdelning har det visat sig, att det område, som landstinget

disponerar för lasarettets behov, icke förslår för uppförande av eventuella

ny- och tillbyggnader.

I samband med den planerade utbyggnaden av lasarettet har fråga uppkommit

om nybyggnad av panncentral för lasarettets behov. Därvid har

till övervägande upptagits, om icke denna panncentral skulle kunna byggas

med sådan kapacitet, att för Gådeå sjukhus erforderlig värme kunde levereras

från panncentralen.

För ett realiserande av denna plan om en gemensam panncentral är det

oundgängligen nödvändigt med eu utvidgning av lasarettets tomtområde.

Såväl utvidgningen av lasarettets byggnadskropp som uppförandet av en

ny panncentral äro oundgängligen nödvändiga för uppehållande av den

slutna kroppssjukvården i Härnösandsområdet, och 1946 års landsting har

också anvisat medel för utförande av dessa byggnadsarbeten, så snart ritningar

och beskrivningar upprättats och byggnadstillstånd erhållits.

Anlitade arkitekter ha enstämmigt förklarat, att lasarettets nuvarande område

icke medgiver upprättande av en rationell situationsplan för de planerade

nybyggnaderna, särskilt med tanke på att man måste taga den största

hänsyn till eventuellt kommande till- och nybyggnader. En verkställd^ utredning

rörande möjligheterna till utvidgning åt annat håll än mot Gådeå

sjukhusområde visar, att sådana möjligheter icke föreligga, då lasarettsområdet

åt söder begränsas av vatten (Södra sundet), åt norr av gata (Södra

vägen) samt åt väster av bostads- och industrifastigheter. Den enda möjlighet,

som återstår, är sålunda utvidgning mot Gådeå sjukhusområde.

Av handlingarna i ärendet framgår, att den mark, som avses i förvaltningsutskottets

skrivelse, utgöres av ett vid gränsen mellan lasarettets och

sinnessjukhusets områden beläget sextio meter brett område, vilket sträcker

sig från Södra vägen till stranden av Södra sundet, ävensom att inom området

i fråga finnas dels ett bostadshus, inrymmande sex familjebostäder,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

varav fyra om två rum och kök samt två om ett rum och kök, ävensom två

enkelrum, dels ock en stallbyggnad, ett obduktionshus och ett vedmagasin

samt tio mindre hus och anläggningar. Enligt en anteckning å den handlingarna

i ärendet bilagda situationsplanen skulle områdets areal utgöra

19 680 kvadratmeter.

Direktionen för Gådeä sjukhus har för sill del förklarat sig icke ha något

att erinra mot bifall till förvaltningsutskottets hemställan under förutsättning,

att sjukhuset kompenserades för förenämnda bostadshus genom att

landstinget ställde motsvarande bostadslägenheter till sjukhusets förfogande.

Med anledning av vad sjukhusdirektionen sålunda anfört har förvaltningsutskottet

framhållit, att direktionens villkor för bifall till utskottets framställning

på intet sätt vore rimligt. Bostadshuset vore nämligen mycket gammalt

och i mycket dåligt skick. Frågan om ersättning för bostadshuset behövde

dock icke inverka på ställningstagandet i ärendet, dä de av landstinget

planerade byggnadsarbetena kunde genomföras utan att huset behövde

spolieras. Övriga anläggningar, som vore belägna inom det område, varom

nu vore fråga, syntes icke värda rivningskostnaderna.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 18 april 1947 anfört i huvudsak följande.

Gådeå sjukhus är visserligen gammalt och dess nedläggande har tidigare

varit en avgjord sak. Statsmakterna ha emellertid år 1942 anvisat 250 000

kronor för undanröjande av de mest framträdande olägenheterna inom de

gamla byggnaderna. Då kravet på vårdplatser inom den statliga sinnessjukvården

är synnerligen uttalat och då en nybyggnad för de 325—850 patienter,

som sjukhuset dock kan omhändertaga, skulle kräva mycket betydande

utgifter, helt säkert ej understigande ett belopp av 5 miljoner kronor, har

medicinalstyrelsen i sin den 11 september 1945 framlagda tioårsplan för den

statliga sinnessjukvården in. m. räknat med att sjukhuset för överskådlig

framtid skulle bestå. De ytterligare kostnader, som skulle bliva erforderliga

för sjukhusets genomgående renovering, kunna för närvarande beräknas till

20 å 25 procent av motsvarande kostnader för nybyggnad. Medicinalstyrelsen

har ock vid de upprepade förhandlingar, som i nu föreliggande fråga

förts med representanter för landstinget, förvissat sig om att detta icke har

något att erinra mot att avtalet om Gådeå sjukhus’ överlåtelse å landstinget

häves under förutsättning att landstinget finge sitt markbehov för lasarettets

utvidgning tillgodosett.

I samband med avloppsnätets modernisering vid Gådeå sjukhus och anläggandet

därstädes av en emscherbrunn för avloppsvattnets rening inleddes

för några år sedan samarbete med landstinget genom att avloppsledningarna

från länslasarettet fingo anslutas till denna reningsanläggning. Medicinalstyrelsen

finner det framlagda förslaget om utvidgning av detta samarbete

till att omfatta en för de båda sjukvårdsinrättningarna gemensam ångcentral

naturligt och ansluter sig helt till detsamma, detta så mycket mera, som

Gådeå sjukhus’ pannanläggning nu är så gammal och försliten, att en helt

ny sådan inom de närmaste åren blir ofrånkomlig, om sjukhuset fortfarande

skall vara i bruk. Styrelsen har för sin del ej heller något att invända mot

att landstinget tillätes övertaga den del av Gådeå sjukhus’ område, som —

preliminärt — å en till handlingarna hörande situationsplan markerats med

rödkrita.

Beträffande sättet för detta övertagande får medicinalstyrelsen föreslå att,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

55

sedan avtalet om Gådeå sjukhus’ försäljning upphävts, landstinget tillätes

förvärva området i fråga mot en köpeskilling, förslagsvis uppgående till

lika stor del av det för hela området avtalade beloppet, 450 000 kronor, som

det till överlåtande föreslagna området utgör av hela sjukhusets mark, enligt

skedd uppskattning en sjundedel, avrundat nedåt till 60 000 kronor. Landstingets

representanter ha under hand förklarat sig icke ha nagot att erinra

mot en sådan beräkningsgrund. I ett kommande avtal om en sådan överlåtelse

synes böra inryckas en bestämmelse om att Gadea sjukhus under förslagsvis

tre år må medgivas rätt att disponera det inom området i fråga belägna

bostadshuset, för vilket en ersättningsbvggnad bör av staten uppföras

å den staden närmast belägna delen av sjukhusområdet.

Vad vidare angår uppförandet av en gemensam ångcentral for de bada

sjukvårdsinrättningarna tala praktiska skäl för att denna bör uppföras och

helt bekostas av den ena kontrahenten, i detta fall landstinget, som redan

fattat beslut i saken. För den tekniska expertisen torde det ej vålla några

svårigheter att beräkna ett skäligt pris för den ångkraft, Gådeå sjukhus kan

komma att uttaga med hänsyn till både gällande bränslepriser samt ränta

och amortering av de merkostnader för anläggningens uppförande, som komma

att bliva betingade av att Gådeå sjukhus anslutes till densamma. __

Det ifrågasatta utvidgade samarbetet skulle även omfatta, att Gådeå sjukhus

finge använda sig av den nya obduktionslokal med tillhörande biutrymmen,

som ingår i lasarettets nybyggnadsplaner. Även beträffande denna förmån

torde genom förhandlingar överenskommelse lättehgen kunna trattas.

Medicinalstyrelsen får slutligen i detta sammanhang anföra, att den föreslagna

gemensamma ångcentralen torde möjliggöra en icke oväsentlig reduktion

av den tekniska personal, som nu är ofrånkomlig för Gådeå sjukhus

drift.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå 1947 års riksdag att dels medgiva, att förhandlingar

finge upptagas om hävande av avtalet om Gådeå sjukhus försäljning samt

att, sedan landstingets medgivande härtill lämnats, till landstinget finge,

mot ersättning och på villkor i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelsen

föreslagit, överlåtas den mark, landstinget oundgängligen behövde för

lasarettets utvidgning, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att med landstinget

träffa överenskommelse om villkoren för Gådeå sjukhus’ anslutning till en

av landstinget uppförd ny ångcentral.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen föreligger ett av 1942 års

riksdag godkänt avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Västernorrlands

läns landsting av innebörd, att landstinget den 1 januari 1954 mot en köpeskilling

av 450 000 kronor skall övertaga sjukhuset med tillhörande markområde.

Landstingets förvaltningsutskott har nu, under hänvisning till att eu förestående

utbyggnad av Härnösands lasarett, vars markområde gränsar till den

av Gådeå sjukhus disponerade marken, krävde en utvidgning av lasarettsområdet

och att en sådan utvidgning icke vore möjlig annat än i riktning

mot Gådeå sjukhus, hemställt om medgivande att för nämnda ändamål redan

före den 1 januari 1954 få disponera viss del av sinnessjukhusets mark
-

Före
draganden.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

område. Medicinalstyrelsen har för sin del i yttrande över förvaltningsutskottets

framställning föreslagit, att förhandlingar skulle upptagas om hävande

av avtalet med landstinget, då man enligt styrelsens mening syntes

böra räkna med att sjukhuset för överskådlig framtid erfordrades för den

statliga sinnessjukvårdens behov, samt att, sedan överenskommelse i ämnet

träffats med landstinget, till detta skulle överlåtas den mark, som avsåges

i förvaltningsutskottets framställning.

Såsom jag förut framhållit är frågan om utbyggnaden av sinnessjukvården

i skilda hänseenden ännu icke så klarlagd, att ställning i princip till

densamma kan tagas. I avvaktan på den ytterligare utredning rörande hithörande

spörsmål och den översyn i samband därmed av medicinalstyrelsens

tioårsplan, som jag i det föregående ansett erforderlig, är jag icke för

närvarande beredd att biträda medicinalstyrelsens förslag om hävande av

avtalet med landstinget rörande dess övertagande av Gådeå sjukhus. Med

hänsyn till vad i ärendet anförts anser jag mig likväl böra tillstyrka, att

landstinget redan nu får förvärva den mark, som avses i förvaltningsutskottets

framställning och som enligt vad styrelsen upplyst icke erfordras för

sinnessjukhusets behov. Köpeskillingen för området torde i enlighet med

medicinalstyrelsens förslag böra fastställas till 60 000 kronor. Å den handlingarna

i ärendet bifogade situationsplanen har områdets areal uppgivits

vara 19 680 kvadratmeter. Enligt vad jag under hand inhämtat är emellertid

denna siffra endast ungefärlig. Områdets exakta areal torde böra bestämmas

vid markmätning, som bör föregå försäljningen. Utgifterna härför

liksom övriga med köpet förenade kostnader böra bestridas av landstinget.

Såsom villkor för försäljningen torde böra gälla, att Gådeå sjukhus medgives

rätt att tills vidare disponera det inom området belägna bostadshuset.

Till frågan om anslutning av Gådeå sjukhus till den av landstinget planerade

ångcentralen finner jag mig i rådande läge icke kunna taga slutlig ställning.

Jag förordar, att det får ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan utredning

förebragts angående de närmare villkoren för en sådan anslutning, träffa

avgörande i frågan.

IV. Om- och tillbyggnad av psykiatriska kliniken i Lund.

Psykiatriska kliniken i Lund tillkom genom beslut av 1928 års riksdag

(prop. nr 205; riksd. skr. nr 302) och togs i bruk i början av år 1931. Kostnaderna

för uppförandet av kliniken, som är avsedd för 102 patienter, uppgingo

till 724 100 kronor och bestredos helt av statsmedel. Även kostnaderna

för anskaffande av den första uppsättningen inventarier för kliniken ha bestritts

av statsmedel. Kliniken äges av staten. Nyttjanderälten till kliniken

är emellertid enligt ett mellan Kungl. Maj:t och kronan och Malmöhus läns

landsting den 5 september och den 24 oktober 1928 träffat avtal upplåten

till landstinget med skyldighet för landstinget att där anordna sjukvård samt

att upplåta kliniken i dess hela omfattning för den medicinska undervis
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

57

ningen vid Lunds universitet. I administrativt hänseende utgör kliniken en

avdelning av Lunds lasarett. Förvaltningen av kliniken ankommer på lasarettets

direktion, som vid behandling av frågor rörande kliniken utökas med

en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot. Professorn i psykiatri vid Lunds universitet

är självskriven överläkare vid kliniken och ansvarig för sjukvården därstädes.

Kliniken är avsedd för undersökning, behandling och vård av alla

former av sinnessjukdom. Å kliniken skola mottagas sjuka från hela riket

oberoende av hemorten. Kostnaderna för klinikens drift bestridas av landstinget,

som erhåller ersättning härför av staten enligt i nyssnämnda avtal

närmare angivna grunder. Ersättningen bestrides från ett för ändamålet under

femte huvudtiteln uppfört särskilt anslag.

I skrivelse den 16 maj 1944 hemställde direktionen för länslasarettet i

Lund, att Kungl. Maj:t måtte anmoda byggnadsstyrelsen att i samråd med

direktionen verkställa erforderlig utredning om klinikens försättande i förbättrat

skick samt upprätta det förslag härtill, som kunde finnas påkallat.

Lasarettsdirektionens framställning var föranledd av en till direktionen inkommen

skrivelse från dåvarande överläkaren vid kliniken, professorn H.

Sjöbring, vari denne anförde i huvudsak följande.

Psykiatriska kliniken har från början lidit av betydande brister och dess omoch

tillbyggnad har länge varit ifrågasatt. Någon verklig utredning av frågan

har emellertid ännu icke kommit till stånd. Direktionen har tidigare gjort

framställning om medel för utredning, men anslag för ändamålet har icke

erhållits. Då frågan om den psykiatriska klinikens ordnande uppenbarligen

måste tas upp i samband med igångsatt utredning av lasarettets byggnadsfrågor

och uppgörande av generalplan, får jag hemställa, alt direktionen

måtte vidtaga åtgärder för erhållande av nödigt anslag för utredning, huruvida

en tillfredsställande lösning av psykiatriska klinikens byggnadsfråga

kan erhållas genom om- och tillbyggnad av nuvarande klinik eller nybyggnad

är erforderlig med eventuell användning av nuvarande byggnad för

annat ändamål.

Med anledning av lasarettsdirektionens framställning uppdrog Kungl. Maj.t

genom beslut den 2 juni 1944 åt byggnadsstyrelsen att i samrad med direktionen

verkställa utredning rörande den lämpligaste lösningen av 1 rågan om

åstadkommande av ökade och mera ändamålsenliga utrymmen för kliniken

samt att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda.

Till fullgörande av detta uppdrag har byggnadsstyrelsen med skrivelse

den 24 oktober 1946 överlämnat förslag till om- och tillbyggnad av kliniken.

Rörande behovet av eu ombyggnad av kliniken anför byggnadsstyrelsen

till att börja med följande.

Psykiatriska kliniken i Lund var den första i sitt slag i Sverige. På grund

av att vid tidpunkten för klinikens uppförande erfarenheter saknades angående

den lämpligaste utformningen av en lasarettsavdelning för psykiskt

sjuka, erhöll byggnaden en planläggning, som sedermera visade sig vara

mindre ändamålsenlig, särskilt efter den snabba medicinska utvecklingen

på detta område under senaste år. Den mest framträdande olägenheten

består däri, att klinikbyggnaden erbjuder mycket begränsade möjligheter

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kunyl. Maj.ts proposition nr 244.

till differentiering och isolering av patienterna. Kliniken byggdes efter modell

av de stora sinnessjukhusen så, att var och en av de sex avdelningarna

kom att utgöra en enda stor övervakningssal, omfattande sovplatser, dagrum

samt två isoleringsrum och två rum för enskilda patienter. Emellertid kom

klientelet snart liksom på de senare tillkomna klinikerna i Göteborg och

Stockholm att bestå företrädesvis av tidiga lättare fall, undersökningsfall

m. m., för vilka i stället en fördelning på mindre salar, flera isoleringsrum

samt avdelning för enskilda rum hade varit önskvärd. Ljudisoleringen mellan

rummen och våningarna är icke så beskaffad, att där kunna vårdas oroliga

eller störande patienter. Sådana sjukdomsfall måste därför överföras

till sinnessjukhus.

För kliniken i egenskap av universitetsklinik uppgivas här anförda olägenheter

vara särskilt kännbara. Sålunda har den omständigheten, att patienter

med vissa slag av sinnessjukdomar icke kunnat mottagas, avsevärt

hämmat möjligheten att för undervisnings- och forskningsändamål förfoga

över ett tillräckligt allsidigt patientmaterial. De för undervisning och forskning

avsedda lokalerna anses därjämte numera otillräckliga.

En bidragande orsak till att klinikbyggnaden i sitt nuvarande skick är

mindre lämpad för sitt ändamål utgör även den hastiga ökningen i tillströmningen

till klinik och poliklinik, vilken berott på allmänhetens och de sociala

myndigheternas stigande insikt om klinikens praktiska betydelse.

Byggnadsstyrelsen framhåller härefter, att styrelsen till eu början inriktat

utredningsarbetet på att söka komma till rätta med de nuvarande olägenheterna

genom att framlägga en lösning, avseende jämförelsevis mindre ändringar

och tillbyggnader av klinikbyggnaden. Efter ingående överläggningar

med, bland andra, klinikföreståndaren, professor Erik Essen-Möller, och

länslasarettets direktion, hade denna väg visat sig icke framkomlig. Därest

kliniken alltjämt skulle bibehållas vid sina nuvarande uppgifter i fråga om

undervisning och forskning ansåges nämligen mycket genomgripande förändrings-

och tillbyggnadsarbeten ofrånkomliga. Med biträde av arkitekten

Hakon Ahlherg och i samråd med länslasarettets direktion hade styrelsen

sedermera låtit uppgöra förslag till om- och tillbyggnad av den befintliga

sjukhusbyggnaden i enlighet med sex av styrelsen överlämnade, i november

1945 dagtecknade ritningar. Förslaget hade kostnadsberäknats till 1 700 000

kronor enligt följande specifikation:

Byggnadsarbeten

Tillbyggnader ........................................ 010 000

Ombyggnader ........................................ 490 000 i iQO 000

Värmeledning och ventilation samt vatten, avlopp och sanitetstekniska

installationer................................................. 270 000

Elektriska ledningar ............................................ 90 000

» hissar................................................ 50 000

Ritningar, kontroll och administration samt oförutsedda utgifter...... 190 000

Summa kronor 1 700 000

över förslaget hade styrelsen inhämtat yttranden från större akademiska

konsistoriet vid Lunds universitet, direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar,

landstingets sjukvårdsberedning samt de av universitetskanslern

på styrelsens hemställan såsom särskilda sakkunniga anvisade professorerna

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Muj:ts proposition nr 244.

B. J. Jacobowsky och K. G. T. Sjögren. Samtliga hade biträtt förslaget liksom

även föreståndaren för psykiatriska kliniken, professor Essen-Möller.

I fråga om förslagets närmare innebörd yttrar byggnadsstyrelsen följande.

Förslaget är uppgjort med den utgångspunkten, att i kliniken samtidigt

skola kunna vårdas ca 120 patienter mot för närvarande omkring 100. För

alt möjliggöra större differentiering inom varje avdelning såväl beträffande

sjuksalar som dagrumsutrymmen in. m. är den nuvarande klinikbyggnaden

förlängd med ca 15 meter vid vardera gaveln. Bottenvåningen är avsedd att

disponeras för mottagningsavdelning, läkarnas expeditionslokaler, bibliotek

och undervisningslokaler samt arbetsrum för patienter. Till våningen 1 trappa

upp förläggas en manlig och en kvinnlig vårdavdelning för halvoroliga

och oroliga patienter med för detta klientel erforderliga speciella behandlingslokaler

i mittpartiet. I våningen 2 trappor upp inrymmas en manlig och

en kvinnlig vårdavdelning för lugna patienter samt i mittpartiet föreläsningssal

med biutrymmen. I våningen 3 trappor upp, det vill säga den nuvarande

personalvåningen, förläggas en kvinnlig vårdavdelning för lugna patienter,

eu enskild avdelning för manliga och kvinnliga patienter samt i mittpartiet

matsal för sköterskor, specialbehandlingsrum och personalrum.

Till källaren förläggas rutinlaboratoriet, speciallaboratoriema, rum för

ljusbehandling, gymnastiksal, omklädningsrum för personal m. m.

I anslutning härtill anför byggnadsstyrelsen, att styrelsen på grund av de

stora kostnader, som förslagets genomförande skulle medföra, ansett skäl

föreligga att överväga, huruvida icke i stället för om- och tillbyggnad av

den nuvarande klinikbyggnaden en helt ny byggnad borde uppföras. Direktionen

för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar hade emellertid framhållit,

att direktionen icke för närvarande vore i stånd all inom sjukhusområdet anvisa

tomt för eu nybyggnad med erforderligt parkområde och ej heller kunde

angiva något ändamål, för vilket den nuvarande klinikbyggnaden i händelse

av nybyggnad skulle kunna tagas i anspråk. Direktionen hade därför funnit

sig böra förorda en ombyggnad av den befintliga sjukhusbyggnaden.

Byggnadsstyrelsen framhåller vidare, att styrelsen i detta sammanhang ansåge

sig icke kunna underlåta att ifrågasätta, huruvida icke undervisningsoch

forskningssynpunkterna skulle kunna tillgodoses genom att den psykiatriska

kliniken förlädes i direkt anslutning till S:t Lars sinnessjukhus,

som vore beläget strax intill stadens gränser. Vid detta sjukhus med ett patientantal

av omkring 1 300 syntes klientelet vara av sådan art, att undervisningens

och forskningens krav borde kunna bliva väl tillgodosedda. De

föreläsnings- och undervisningssalar in. m., som vid en dylik lösning eventuellt

skulle behöva anordnas vid sjukhuset, syntes komma att draga måttliga

kostnader i förhållande till kostnaderna för en om- och tillbyggnad

av den nuvarande psykiatriska kliniken. Då åtskilliga av avdelningarna vid

Lunds lasarett vore i behov av utvidgning, borde goda möjligheter föreligga

alt finna användning för såväl psykiatriska klinikens byggnad som det betydande

markområde kliniken för närvarande disponerade. Fn lösning efter

sålunda antydda linjer erfordrade emellertid givetvis eu särskild utredning,

vilken icke ansetts falla inom styrelsens upprag.

Byggnadsstyrelsen hemställer, all — därest psykiatriska kliniken ansåges

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Muj.ts proposition nr 244.

Före
draganden.

höra bibehållas på sin nuvarande plats — det föreliggande förslaget till omoch

tillbyggnad av klinikbyggnaden måtte godkännas. Då samtliga de som

yttrat sig över förslaget framhållit angelägenheten av att arhetena på grund

av de rådande arbetsförhållandena på kliniken utfördes snarast möjligt, hemställer

styrelsen vidare — under nyss angiven förutsättning — att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att av det erforderliga heloppet å 1 700 000

kronor för budgetåret 1947/48 anvisa 1 000 000 kronor för arbetenas påbörjande

i huvudsaklig överensstämmelse med ritningsförslaget.

I ett den 5 november 1946 avgivet utlåtande har medicinalstyrelsen tillstyrkt,

att det framlagda förslaget måtte i sin helhet snarast genomföras

Styrelsen yttrar följande.

Styrelsen, som haft tillfälle att följa arbetet med förslagets uppgörande,

har intet att erinra mot de uppgjorda ritningarna.

Vad angår byggnadsstyrelsens alternativ, att kliniken skulle flyttas till S:1

Lars sjukhus, får medicinalstyrelsen framhålla, att ett genomförande av detta

förslag skulle innebära en återgång i viss mån till de förhållanden, som rådde

före år 1930 och vilka för samtliga undervisningskliniker nu frångåtts, i det

man målmedvetet strävat efter att förlägga dessa psykiatriska kliniker i så

intimt samband som möjligt med övriga undervisningskliniker. Byggnadsstyrelsen

synes därvid förutsätta, att nya vårdavdelningar icke skulle behöva

uppföras. Psykiatriska klinikers ingående i befintliga sjukhus för somatiskt

sjuka är en principiell fråga, som lösts genom beslut av 1946 års riksdag rörande

statsbidrag till inrättande och drift vid länslasarett av psykiatriska avdelningar,

avsedda för i stort sett samma patientmaterial, som nu omhändertages

å de psykiatriska undervisningsklinikerna.

Att kostnaderna för föreslagna om- och tillbyggnadsarbeten bli så avsevärda

orsakas därav, att den nuvarande kliniken uppförts i enlighet med principer,

som under de senast förflutna 15 åren blivit fullständigt föråldrade och

att tillströmningen av patienter visat sig bliva en helt annan, än vad som

kunnat förutses.

Den för psykiatriska kliniken i Lund uppförda byggnaden, vilken togs i

bruk år 1931, befanns tämligen snart ha erhållit en mindre lämplig planläggning

och utformning. Anledningen härtill synes närmast ha varit, att vid klinikens

planerande erfarenheter saknades angående den utformning, som borde

givas åt sjukhusbyggnader av nu ifrågavarande slag. De föreliggande bristerna

ha ytterligare accentuerats genom den utveckling å sinnessjukvårdens område,

som sedermera ägt rum. Den mest framträdande olägenheten består däri.

att klinikbyggnaden med sin nuvarande planläggning erbjuder mycket begränsade

möjligheter till differentiering och isolering av patienterna. Ljudisoleringen

mellan rummen och våningarna är vidare mycket otillfredsställande,

vilket medför, att en även obetydligt högljudd sjuk icke lämpligen kan

vårdas å kliniken utan måste överföras till sinnessjukhus. Vidare saknas lokaler

för moderna behandlingsmetoder såsom insulinterapi, elchockterapi och

psykoterapi, varjämte de befintliga utrymmena för mottagning, expeditioner

samt undersökningar av olika slag äro otillräckliga. De nu nämnda bristema

förorsaka betydande svårigheter för sjukvården vid kliniken men även för

undervisningen och forskningen. Den omständigheten, att patienter med vis
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

61

sa slag av sinnessjukdomar icke kunna mottagas å kliniken, inverkar sålunda

hämmande på undervisningen och forskningen, som för erhållande av ett

tillräckligt allsidigt patientmaterial äro hänvisade till S:t Lars sjukhus. Därjämte

äro de för undervisning och forskning avsedda lokalerna numera otillräckliga.

Av byggnadsstyrelsen har nu framlagts förslag till en genomgripande omoch

tillbyggnad av kliniken, syftande till att undanröja de förut nämnda

olägenheterna. Förslaget, som kostnadsberäknats till 1 700 000 kronor, har

tillstyrkts av samtliga de myndigheter, som yttrat sig i ärendet.

För att erhålla en personlig uppfattning i ärendet bär jag nyligen avlagt

ett besök vid kliniken. Jag kunde därvid konstatera, att förhållandena vid

kliniken äro i väsentliga delar otillfredsställande samt att en genomgripande

om- och tillbyggnad av densamma är erforderlig, om kliniken skall kunna

väl fylla sina uppgifter i sjukvårdens och den akademiska undervisningens

tjänst. Särskilt anmärkningsvärt synes mig vara, att ett sjukhus av detta slag

saknar nödiga lokaler för meddelande av behandling enligt godtagna moderna,

metoder. Jag har därför funnit mig böra tillstyrka, att en om- och tillbyggnad

av kliniken snarast kommer till stånd. Den av byggnadsstyrelsen

framförda tanken på en förläggning av kliniken i direkt anslutning till S:t

Lars sjukhus anser jag mig i likhet med medicinalstyrelsen icke kunna biträda.

En sådan lösning skulle icke medföra den kontakt med den medicinska

undervisningen och forskningen i övrigt som är av behovet påkallad.

Det torde icke heller vara tillrådligt att med nuvarande stora platsbrist inom

den statliga sinnessjukvården slopa de vårdplatser, som finnas tillgängliga å

den psykiatriska kliniken.

Det föreliggande ritningsförslaget till klinikens om- och tillbyggnad synes

ur vård- och undervisningssynpunkt ändamålsenligt och torde alltså i och

för sig kunna godtagas. De för förslagets genomförande beräknade kostnaderna

— 1 700 000 kronor —- måste emellertid anses förhållandevis höga. I

samband med upprättandet av erforderliga detaljritningar torde därför en

omprövning böra verkställas i syfte att utröna, huruvida förenklingar eller

eljest besparande omläggningar i byggnadsprogrammet kunna genomföras

utan men för de ändamål, som kliniken skall tillgodose. Med hänsyn härtill

och till omfattningen av de arbeten, som erfordras för förberedande av ifrågavarande

byggnadsföretag, torde man — utan att företaget nämnvärt förr

senas — kunna begränsa sig till att för nästa budgetår ställa medel till förfogande

för de förberedande arbetena. Det härför erforderliga beloppet uppgår,

enligt vad jag under hand inhämtat, till i runt tal 100 000 kronor. Beloppet

torde såsom reservationsanslag böra anvisas under huvudtiteln V a. Inrikesdepartementet,

förslagsvis under rubriken Om- och tillbyggnad av psykiatriska

kliniken i Lund.

Jag vill slutligen erinra om att i det förut omnämnda avtalet mellan

Kungl. Maj:t och kronan samt Malmöhus läns landsting finnas intagna vissa

bestämmelser om huru en eventuell avveckling av det genom avtalet fastställda

samarbetet mellan staten och landstinget framdeles skall kunna äga

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

rum. Sålunda stadgas i avtalet, att part, som önskar avtalets upphörande i

dess helhet, må uppsäga detsamma samt att avtalet i så fall upphör att gälla

fem år efter utgången av det år, då uppsägning ägt ram. Efter uppsägning av

avtalet skall det åligga landstinget att, därest det från Kungl. Maj:ts sida

påfordras, inlösa byggnaden med ett helopp, motsvarande vad av statsmedel

utgivits för byggnadens uppförande jämte områdets planering och inhägnad

med vissa i avtalet närmare angivna procentuella avdrag för varje helt år,

varunder kliniken vid avtalstidens slut varit i bruk. Tillräckliga skäl ha icke

synts mig föreligga att med anledning av den av mig nu förordade om- och

tillbyggnaden av kliniken föreslå en jämkning av förevarande bestämmelser

i avtalet. Det torde i stället få ankomma på Kungl. Maj:t att, därest ett hävande

av samarbetet med landstinget framdeles mot förmodan skulle bliva

aktuellt, upptaga förhandlingar med landstinget rörande regleringen av de i

samband därmed uppkommande spörsmålen.

V. Uppförande av växthusanläggning vid statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa gossar.

Med skrivelse den 13 december 1946 har skolöverstyrelsen överlämnat en

av styrelsen för statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar gjord framställning

om anvisande av medel för uppförande av en växthusanläggning

vid anstalten.

Anstaltsstyrelsen har därvid anfört i huvudsak följande.

Jämte jordbruksarbete och husdjursskötsel har trädgårdsarbete visat sig

vara den yrkesgren, som bäst lämpar sig för anstaltens klientel och den, vari

klientelet bäst kan tillgodogöra sig utbildning. Framför allt är det värdefullt

att kunna bereda eleverna i skolåldern ett så passande och omtyckt praktiskt

arbete vid sidan om det teoretiska skolarbetet som sysselsättning i trädgården.

Då anstalten saknar uppvärmda växthus av någon betydenhet, uppstår

det alltid svårigheter att vintertid bereda de yngre eleverna sysselsättning

under de tider, som icke upptagas av skolan. 1 betydande grad skulle detta

problem förenklas, om en växthusanläggning uppfördes vid anstalten.

En sådan anläggning skulle omfatta såväl grönsaks- som blomsterodling,

den förra i första hand för att tillgodose anstaltshushållets behov men därjämte

även till avsalu. Vad den senare beträffar torde med säkerhet mycket

goda avsättningsmöjligheter vara att påräkna på platsen, då ingen handelsträdgård

finnes inom kommunen, som dock har över 3 000 invånare.

Den anläggning, som skulle komma i fråga, bör omfatta ett växthus, kombinerat

för odling av blommor och grönsaker, ett tomathus och ett gurkhus

jämte värmecentral och arbetslokaler. Bortsett från värmeinstallationen kan

en dylik anläggning utföras med egen arbetskraft men då etappvis under

förslagsvis tre år, varvid början skulle göras med byggnad för värmecentral

och arbetslokaler och ett växthus.

En på nuvarande materialpriser grundad beräkning av kostnaderna, vari

ersättning ej inräknats för vad som kan åstadkommas med egen arbetskraft,

ger vid handen, att dessa skulle uppgå till högst 25 000 kronor.

Då trädgården icke bokföringsmässigt utgör särskild verksamhetsgren

utan går in under jordbruksdriften, anser styrelsen det möjligt att genom
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

63

föra byggandet av växthus etappvis, på sätt som nu skisserats, med sådana

överskottsmedel, som jordbruket och trädgården under innevarande och

följande tvenne budgetår kunna lämna.

Under åberopande av det anförda har anstaltsstyrelsen hemställt om medgivande

att av överskottsmedlen från anstaltens jordbruksdrift få använda

25 000 kronor för utförande av växthusanläggningen.

Inspektören för sinnesslöundervisningen och skolöverstyrelsen ha tillstyrkt

anstaltsstyrelsens framställning.

I ärendet ha vidare utlåtanden avgivits av riksräkenskapsverket och byggnadsstyrelsen.

Riksräkenskapsverket har erinrat om att den staten tillhöriga fasta egendom,

som utnyttjades av anstalten, vore att hänföra till sådana för speciella

uppgifter disponerade egendomar, som skulle redovisas å domänverkets fond

enligt av 1939 års riksdag (skr. nr 246) godkända grunder. Förslag hade

också framlagts om egendomens redovisning å domänverkets fond men ännu

ej blivit föremål för slutlig prövning. I nuvarande läge borde medel till kostnaderna

för växthusanläggningen anvisas direkt å driftbudgeten under ett å

socialdepartementets huvudtitel för ändamålet särskilt uppfört reservationsanslag.

Byggnadsstyrelsen har anfört, att växthusens grund- och sockelmurar

lämpligen borde utföras av betong i stället för, såsom i ärendet föreslagits,

av Vibroblock. Styrelsen framhåller vidare, att kostnaden för växthusens bärande

konstruktion icke syntes vara medtagen i kostnadsberäkningen samt

att i vissa andra fall angivna materialmängder och materialpriser, bland annat

för värme- och sanitetsanläggningen samt för de elektriska installationerna,

syntes vara för knappt tilltagna. Men hänsyn till nämnda förhållanden

borde den till sammanlagt 25 000 kronor beräknade kostnaden för materialier,

leveranser och installationer höjas med 10 000 kronor till 35 000

kronor. Byggnadsstyrelsen har slutligen förutsatt, att den vidare utformningen

av byggnaderna komme att anförtros åt byggnadssakkunnig person.

Då goda skäl synas mig anförda till stöd för förslaget om uppförande av

växthusanläggningen, vill jag för egen del tillstyrka detsamma. Kostnaderna

för anläggningen torde i enlighet med vad byggnadsstyrelsen föreslagit böra

beräknas till 35 000 kronor. I likhet med nämnda styrelse förutsätter jag,

att byggnadssakkunnig person anlitas vid förslagets vidare utformning. För

bestridande av kostnaderna för anläggningen torde, såsom riksräkenskapsverket

förordat, böra anvisas ett särskilt anslag å driftbudgeten. Anslaget

torde böra upptagas under huvudtiteln V a. Inrikesdepartementet och uppföras

såsom reservationsanslag under benämningen Statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa gossar: Växthusanläggning.

Före
draganden.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Mai.ts proposition nr 244.

VI. Sammanfattning och hemställan.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle för nästa budgetår

under anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. in.

avses medel för följande ändamål:

Inrättande av särskilda anstalter för psykopater................ 50 000

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Blekinge.................. 100 000

Renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus.............. 1 100 000

Ombyggnad av Birgittas sjukhus ............................ 1 300 000

Uppförande av ny paviljong för kvinnor vid Vipeholms sjukhus .. 195 000

Renoveringsarbeten vid Ulleråkers sjukhus.................... 600 000

Vissa ombyggnadsarbeten vid S:ta Maria sjukhus.............. 43 500

Vissa ombyggnadsarbeten vid Ryhovs sjukhus................. 325 000

Ombyggnad av administrationsbyggnaden m. m. vid Säters sjukhus

.................................................... 150 000

Uppförande av en stängselmur vid Säters sjukhus.............. 75 000

Utvidgning av vattenverket m. m. vid Säters sjukhus........... 159 000

Renovering och utvidgning av vattenverket vid Restads sjukhus . . 51 000

Uppförande av personalbostäder vid S:t Jörgens sjukhus........ 310 000

Uppförande av läkarbostäder vid statens sinnessjukhus......... 345 000

Utvidgning och förbättring av vattenverket vid S:ta Gertruds sjukhus

.................................................... 63 000

Ombyggnad av administrationsbyggnaden vid Restads sjukhus . . 290 000

Summa kronor 5 156 500

Sammanlagda medelsbehovet under budgetåret 1947/48 för nu föreslagna

arbeten m. in. skulle alltså uppgå till 5 156 500 kronor eller i avrundat tal

5 160 000 kronor. Med avseende å de till byggnadsarbetena anvisade medlen

torde få gälla, att den angivna fördelningen icke skall vara i detalj bindande

för medlens disposition. I den mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas

bedrivande eller eljest kan befinnas lämpligt, torde enligt Kungl.

Maj:ts bestämmande en ökning av beräknad medelsdisposition för visst ändamål

kunna ske mot det att motsvarande minskning vidtages för ett annat.

I enlighet med vad som förordats i propositionen nr 33/1947 bör anslaget till

vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för nästa budgetår

upptagas under rubriken inrikesdepartementet.

Vidare torde riksdagens medgivande böra inhämtas till försäljning av de i

det föregående angivna markområden, som disponeras av Mariebergs och

Gådeå sjukhus.

Slutligen skulle för om- och tillbyggnad av psykiatriska kliniken i Lund

samt för uppförande av växthusanläggning vid statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa gossar anvisas 100 000 respektive 35 000 kronor.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

I. besluta

a) att vid Mariebergs sjukhus i Kristinehamn skola i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig förordat förslag såsom

en tredje etapp verkställas om- och nybyggnadsarbeten

för en beräknad kostnad av högst 2 250 000 kronor;

b) att vid Ulleråkers sjukhus vid Uppsala skall i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras

en ny vårdpaviljong för en beräknad kostnad av högst

2 200 000 kronor;

c) att vid Säters sjukhus skall i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig förordat förslag verkställas ombyggnad av

administrationsbyggnaden m. in. för en beräknad kostnad av

högst 490 000 kronor;

II. medgiva

a) att av det område, som disponeras av Mariebergs sjukhus

i Kristinehamn, stadsägan 1466 och 55 794 kvadratmeter

av stadsägoområdet 1581 i nämnda stad må försäljas till staden

för en köpeskilling av 51 700 kronor och på i huvudsak

de villkor, som av mig angivits;

b) att av det område, som disponeras av Gådeå sjukhus i

Härnösand, omkring 19 680 kvadratmeter må försäljas till

Västemorrlands läns landsting för en köpeskilling av 60 000

kronor och på i huvudsak de villkor, som av mig angivits;

III. å kapitalbudgeten, statens allmänna fastighetsfond, för

budgetåret 1947/48 till Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus

m. m. anvisa ett investerings
anslag

av ............................ kronor 5 160 000;

IV. å driftbudgeten under V a huvudtiteln för budgetåret

1947/48 anvisa

a) till Om- och tillbyggnad av psykiatriska kliniken i Lund

ett reservationsanslag av............... kronor 100 000;

b) till Statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar:

Växthusanläggning ett reservationsanslag

av .................................. kronor 35 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Sigurdson.

hihang filt riksdagens protokoll 19''57. 1 samt. Nr 244

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungi. Maj:ts proposition nr 244.

Innehållsförteckning.

Sid.

I. Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjakhns ..................... 2

Inledning....................................................... 2

Inrättande av särskilda anstalter för psykopater ...................... 4

Föredraganden ................................................ 19

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Blekinge........................ 21

Föredraganden................................................ 25

Renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus .................... 27

Föredraganden ................................................ 29

Ombyggnad av Birgittas sjukhus..................... 30

Föredraganden ................................................ 30

Uppförande av ny paviljong för kvinnor vid Vipeholms sjukhus......... 31

Föredraganden ...... 31

Renovering sarbeten vid Ulleråkers sjukhus........................... 31

Föredraganden ............................. 34

Vissa ombyggnadsarbeten vid S:ta Maria sjukhus..................... 36

Föredraganden ................................................ 36

Vissa ombyggnadsarbeten vid Ryhovs sjukhus ........................ 37

Föredraganden ................................................ 38

Ombyggnad av adminislrationsbyggnaden m. m. vid Säters sjukhus...... 38

Föredraganden ................................................ 39

Uppförande av en stängselmur vid Säters sjukhus .................... 40

Föredraganden ................................................ 40

Utvidgning av vattenverket m. m. vid Säters sjukhus.................. 41

Föredraganden................................................ 43

Renovering och utvidgning av vattenverket vid Restads sjukhus ......... 43

Föredraganden ................................................ 44

Uppförande av personalbostäder vid S:t Jörgens sjukhus .......... 45

Föredraganden ................................................ 47

Uppförande av läkarbostäder vid statens sinnessjukhus, Utvidgning och

förbättring av vattenverket vid S:ta Gertruds sjukhus. Ombyggnad av

administrationsbyggnaden vid Restads sjukhus...................... 48

Föredraganden................................................ 48

II. Försäljning av visst av Mariebergs sjukhus disponerat markområde • •. ■ 49

Föredraganden ................................................ 51

III. Försäljning av visst av Gådeå sjukhus disponerat markområde ........ 52

Föredraganden.......... 55

IV. Om- och tillbyggnad av psykiatriska kliniken i Lund ................. 56

Föredraganden ................................................ 60

V. Uppförande av växthnsanläggning vid statens uppfostringsanstalt för

sinnesslöa gossar .............. 62

Föredraganden................... 63

VI- Sammanfattning och hemställan.................................... 64

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

471518

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:352 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 3 i texten
  2. SU 1947:173 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten