Sök i Ratio Lex

Angående anslag till bidrag till vissa plankostnader in. in

1947-04-11 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:245, Angående anslag till bidrag till vissa plankostnader in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

1

Nr 245.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till bidrag till vissa plankostnader in. in.;

given Stockholms slott den 11 april 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 11 april 1947.

M ärvarande:

Statsministern Eelandee, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigfoess, Möllee, Sköld, Quensel, Gjöees, Danielson, Myrdae, Zetteebeeg,

Nilsson, Steäng, Eeicsson, Mossbeeg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson.

I årets statsverksproposition (Bil. 8, punkt 59) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet'', som kunde bliva riksdagen

förelagd, till Bidrag till upprättande av regionplan för Borås-trakten

för budgetåret 1947/48 beräkna ett reservationsanslag av 35 000 kronor. Den

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 245.

1001 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 245.

totala plankostnaden beräknades till 160 000 kronor och bidragsbehovet till

cirka 60 % härav eller 95 000 kronor att fördelas på tre budgetår.

Kungl. Maj:t har sedermera genom propositionen 1947: 131 förelagt riksdagen

förslag till byggnadslag m. m. Förslaget, vilket grundar sig på ett av

stadsplaneutredningen 1942 avgivet betänkande i ämnet (SOU 1945: 15), förut

sätter att förskott av statsmedel ävensom statsbidrag i vissa fall skall kunna

utgå till plankostnader in. m.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t uppdragit åt kommittén för

stadsplaneväsendets omorganisation att överarbeta de av stadsplaneutredningen

1942 framlagda förslagen rörande bidrag till vissa plankostnader m. m. i

vad avser byggnads- och generalplaner samt att till Kungl. Maj:t inkomma

med därav föranledda förslag.

Med hänsyn härtill torde jag här få begränsa mig till de frågor som sammanhänga

med förskottering av plankostnader samt bidragsgivningen till

regionplaner.

Förskott till vissa plankostnader.

Från och med budgetåret 1936/37 ha å kapitalbudgeten funnits anvisade

medel under ett anslag, benämnt Förskott av kostnader för uppgörande av

byggnadsplaner, avsett att bereda tillgång till medel för förskjutande av kostnader

för uppgörande av byggnadsplaner, som avses i 60 § gällande stadsplanelag.

Anslaget har anvisats å kapitalbudgeten under fonden för förlag

till statsverket. En närmare redogörelse för användningen av anslaget har

lämnats i 1944 års statsverksproposition (kapitalbudgeten: bil. 4, punkten 44).

I vissa undantagsfall då delar av en kommun, för vilken byggnadsplan upprättats,

inkorporerats med en stad har Kungl. Maj:t — sedan vederbörande

stad förklarat sig villig bidraga till bestridande av allenast viss del av de av

statsverket förskotterade kostnaderna för upprättande av byggnadsplanen —

medgivit att återstående del av det förskotterade beloppet finge avskrivas

genom anlitande av medel från fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Stadsplaneutredningen 1942 har i sitt betänkande (SOU 1945: 15) uttalat,

att den möjlighet, som för närvarande funnes att erhålla förskott av statsmedel

till kostnaderna för upprättande av byggnadsplan, borde bibehållas. Behov

av dylikt förskott torde i regel föreligga i alla fall utom i sådana, då

byggnadsplan utlades över ett område uteslutande för att tillmötesgå markägares

önskan att kunna exploatera sin jord för byggnadsändamål. I sistnämnda

fall torde markägaren merendels själv ombesörja planens upprättande.

Frågan om förskott borde liksom nu prövas av Kungl. Maj:t efter framställning

från vederbörande länsstyrelse. Vid framställningen skulle fogas utredning,

som möjliggjorde för Kungl. Maj:t att bedöma såväl behovet av den

ifrågasatta planläggningsåtgärden som skäligheten av de därmed förbundna

kostnaderna samt markägarnas och kommunens förutsättningar att bära dessa.

Beviljat förskott borde löpa utan ränta. Sedan byggnadsplanen upprättats

samt länsstyrelsens beslut angående kostnadsfördelningen vunnit laga kraft.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

3

ålåge det vederbörande att till statsverket återbetala den del av förskottet,

som sålunda belöpte å honom. Återbetalningen borde emellertid kunna av

länsstyrelsen fördelas över flera år, förslagsvis högst fem.

Utredningen har förutsatt, att medel för ändamålet fortsättningsvis skulle

ställas till förfogande till sådana belopp, att erforderlig planläggningsverksamhet

icke omöjliggjordes eller uppehölles av bristande medelstillgång.

Stadsplaneutredningen har förutsatt att kostnaderna för uppgörande eller

ändring av regionplan samt för regionplaneförbunds verksamhet i övrigt skola,

intill dess planen fastställts, kunna förskjutas av allmänna medel efter Kungl.

Maj:ts prövning.

Statskontoret har i ett över utredningens förslag avgivet utlåtande förklarat

sig icke vilja framställa erinran mot förslaget att förskott av statsmedel skulle

utgå till kostnaderna för uppgörande av byggnadsplan.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt om ej prövningen

av ansökan om förskott skulle kunna överlämnas till byggnadsstyrelsen. Det

krav på utredning angående bland annat möjligheterna för kostnadernas gäldande

av markägare och kommun, som nu tillämpades i praxis, hade enligt

länsstyrelsen i många fall visat sig svårt att efterkomma, särskilt då det

gällde många markägare, t. ex. när markägarna kunde räknas i hundratal, vilket

ej vore ovanligt i Göteborgs och Bohus län. Skulle i dylika fall något så när

tillförlitliga vederhäftighetsupplysningar inhämtas om envar markägare, måste

detta föranleda en utredning av sådan omfattning, att den icke stode i rimlig

proportion till vad saken gällde. Avstode man åter från en närmare utredning,

bleve ett uttalande i frågan av länsstyrelsen tämligen värdelöst.

Länsstyrelsen i Jämtlands län erinrar, att de föreslagna reglerna angående

förskott till uppgörande av byggnadsplan anslöte sig till den praxis, som för

närvarande tillämpades. Förfarandet syntes emellertid onödigt omständligt.

Behovet av byggnadsplan undersöktes och bedömdes av länsstyrelsen innan

framställning hos Kungl. Maj:t om förskott gjordes. Vid sådant förhållande

torde det icke vara erforderligt att utredning angående behovet bifogades

framställning till Kungl. Maj:t, därest de föreslagna bestämmelserna i övrigt

gillades. Emellertid förflöte det i allmänhet tämligen lång tid från det framställning

om förskott gjordes av länsstyrelsen och till dess beslut av Kungl.

Maj:t meddelades. Avsevärd tidsvinst skulle kunna erhållas, om det överlämnades

åt länsstyrelserna att själva besluta om förskott, för vilket fall erforderliga

medel städse skulle stå till länsstyrelsens förfogande.

överlantmätaren i Kalmar län betonar vikten av att lagstiftningen icke

endast anvisade möjligheten till erhållande av förskott för olika slags planläggningsarbeten

utan även att sådana förskott verkligen kunde erhållas. Hittills

hade förskott för upprättandet av byggnadsjrlaner endast i undantagsfall

kunnat erhållas, och till följd härav hade det många gånger varit omöjligt

åstadkomma erforderliga byggnadsplaner.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Överlantmätaren i Västernorrlands län har anmärkt, att byggnadsplans upprättande

visat sig taga alldeles för lång tid. Detta berodde främst på den

ordning i vilken förskott av statsmedel utanordnades. För närvarande dröjde

det 2—4 år innan sådant förskott kunde erhållas. Länsstyrelsen, som beslutade

om plans upprättande, borde även besluta om utanordnandet av förskottsmedel.

Bidrag till regionplanekostnader.

Direkta bidrag av statsmedel till plankostnader ha tidigare utgått endast

i två fall nämligen för upprättande av regionplaner för Stockholm och för

Göteborg med omgivningar.

Stadsplaneutredningen 1942 har räknat med att bidrag av statsmedel skall

kunna utgå till bestridande av kostnaderna för upprättande av regionplan.

Bidragets storlek borde bestämmas efter skälighetsprövning, varvid nyttosynpunkten

borde tillmätas avgörande vikt. Det allmänna vägväsendet torde merendels

ha nytta av regionplanen och av den utredning, som föreginge planens

tillkomst. Då detta vore förhållandet syntes det rimligt, att staten bidroge till

kostnaderna för planen. Även ur annan synpunkt än vägväsendets, exempelvis

av militära skäl, kunde upprättandet av en regionplan emellertid vara ett

statligt intresse och bidrag från statens sida därför skäligen böra lämnas. Men

också då regionplanen icke kunde påvisas medföra direkt nytta för staten, vore

det av betydelse för det allmänna, att regionplaneläggning, där sådan erfordrades,

komme till stånd. Därest svårigheter mötte att upprätta en regionplan

med hänsyn till de kostnader, som skulle komma att åvila förbundsmedlemmarna,

syntes alltså motiverat att staten genom bidrag av lämplig storlek

underlättade företagets genomförande.

Angående frågan om och i vad mån statsbidrag borde utgå torde, fortsätter

utredningen, några generella regler icke böra uppställas. Utredningen förutsatte

emellertid, att Kungl. Maj:t skulle låta sig vägledas av synpunkter sådana

som de här anförda. För möjliggörande av ifrågavarande bidrag syntes

något fast anslag å riksstaten icke erforderligt. Regionplaner upprättades förhållandevis

sällan. Uppkomme fråga om bidrag av statsmedel till de med en

regionplan förenade kostnaderna, torde den behövliga medelsanskaffningen

därför utan större olägenhet kunna ordnas så, att Kungl. Maj:t begärde anslag

för ändamålet av riksdagen i varje särskilt fall.

Statsbidrag till de med regionplaneförbundets verksamhet förenade fortlöpande

kostnaderna, sedan regionplan för området en gång antagits, torde

som regel ej behövas. Skulle undantagsvis anses lämpligt, att staten bidroge

även till dylika kostnader, stode alltid möjligheten öppen att Kungl. Maj:t

sökte av riksdagen utverka särskilt anslag för ändamålet, i den mån bidragsbehovet

ej kunde tillgodoses av för Kungl. Maj:t eljest tillgängliga medel.

Statskontoret har förklarat sig icke ha något att erinra mot att understöd

av statsmedel lämnades för regionplans upprättande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr H45.

Enligt det i propositionen 1947: 131 framlagda förslaget till byggnadslag Departementsskall

generalplan och stadsplan upprättas av vederbörande kommun. Kostna- ^efen.

derna härför skola bestridas av kommunen. Underlåter kommun att vidtaga

erforderliga åtgärder för upprättande av generalplan eller stadsplan, äger länsstyrelsen

eller Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar låta upprätta sådan plan

på kommunens bekostnad. Med kommuner ha jämställts vissa stadsliknande

samhällen. Förskott av statsmedel till kostnaderna för uppgörande av generalplan

och stadsplan i stad eller stadsliknande samhälle som nyss nämnts torde

med hänsyn härtill icke böra utgå, och detta har icke heller ifrågasatts av

stadsplaneutredningen. I fall då generalplan eller stadsplan skall upprättas på

kommunens eller samhällets bekostnad torde vederbörande länsstyrelse kunna

bestrida de löpande kostnaderna av under händer varande medel i avbidan på

att kostnaderna uttagas av staden eller samhället.

Enligt 107 § förslaget till byggnadslag skall byggnadsplan på landet upprättas

och fastställas av länsstyrelsen. På grund av stadgandet i 76 § förslaget

till byggnadslag kan efter Kungl. Maj:ts förordnande byggnadsplan komma att

upprättas i stad eller stadsliknande samhälle. Därvid skall vad i lagen är

stadgat med avseende å landet äga tillämpning.

Kostnaden för upprättandet av byggnadsplan skall enligt 111 § till den

del den ej täckes av statsmedel gäldas av kommunen i den mån det med hänsyn

till dess intresse av planen och övriga omständigheter finnes skäligt. Återstoden

skall fördelas mellan markägarna. Under vissa omständigheter kunna de

på kommun en och markägarna belöpande kostnaderna inbördes jämkas. Det

skall ankomma på länsstyrelsen att, sedan frågan om statsbidragets storlek

avgjorts, meddela beslut om fördelningen av det återstående kostnadsbeloppet.

Motsvarande gäller i fråga om ändring av byggnadsplan. Innan beslut om fördelning

av kostnaderna föreligger, kunna medel erfordras för förskottering av

under planarbetet uppkommande kostnader. För att undvika konflikter rörande

frågan, huru erforderliga förskottsmedel skola tillskjutas av de olika intressenterna,

bör möjlighet finnas att av statsmedel förskottera kostnaderna.

Däremot synes i regel behov av förskottering ej föreligga, då i undantagsfall

kostnaderna skola gäldas av kommunen ensam eller av enskild markexploatör.

Förskotten synas liksom hittills böra ha karaktären av räntefria lån för bestridande

av plankostnaderna. Beviljat förskott skall, sedan kostnaderna fördelats

mellan kommunen och markägarna, återbetalas till statsverket.

Beslut om beviljande av förskott för byggnadsplan ha hittills meddelats av

Kungl. Maj:t. Utbetalning och återkrävande av förskott har skett genom länsstyrelserna.

Då länsstyrelsen har att besluta om upprättande och fastställande

av byggnadsplan, torde — såsom från flertalet remissmyndigheters sida framhållits

—• jämväl beslutanderätten i förskottsärendena såsom regel böra kunna

anförtros åt länsstyrelserna, Jag förutsätter, att avskrivning av förskotterade

belopp fortsättningsvis skola i förekommande fall kunna äga rum enligt hittills

tillämpade grunder.

Stadsplaneutredningen har föreslagit, att prövningen i förskottsärendena

skulle omfatta jämväl en bedömning av behovet av planläggningsåtgärden och

opaginerad Kontrollera mot PDF

b Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

skäligheten av de därmed förbundna kostnaderna ävensom av markägarnas

och kommunens förutsättningar att bära desamma. Länsstyrelsen torde emellertid

ha att bedöma behovet av planen redan i samband med beslutet om upp

rättande av densamma. Därvid skall givetvis även beaktas, att planen icke

utlägges över för stort område eller eljest erhåller en olämplig utformning

ävensom att kostnaderna hållas inom skäliga glänser. Beviljande av förskott

torde med hänsyn till syftet med förskottsgivningen icke böra göras beroende

av kommunens eller markägarnas förmåga att bära kostnaderna. Erinras må

i detta sammanhang, att någon skyldighet icke ansetts böra föreskrivas för

kommunerna att förskottera plankostnaderna. Det är emellertid uppenbart,

att det i många fall kan vara lämpligt att kommunerna frivilligt förskottera

sådana kostnader. Detta är särskilt förhållandet då vederbörande kommun

genom egna organ ombesörjer uppgörandet av planen.

Vad angår regionplan skall enligt lagförslaget Kungl. Maj:t bestämma huru

vida regionplan skall upprättas. Kostnaderna för upprättande eller ändring av

regionplan samt för regionplaneförbunds verksamhet i övrigt skola enligt förslagets

132 §, intill dess planen fastställts, förskjutas av förbundsmedlemmarna

eller av statsmedel enligt vad Kungl. Maj:t bestämmer. Kostnaderna skola, i

den mån bidrag ej lämnas av statsmedel, slutligen fördelas mellan förbundsmedlemmarna.

Sedan planen eller ändring därav fastställts, skall Kungl. Maj:t

bestämma grunderna för fördelningen. Stadsplaneutredningen har ej närmare

angivit, huru förskotten till regionplaneändamål skola finansieras. Då avsevärd

tid torde kunna förflyta mellan beslutet om förskottering av statsmedel och

beslutet om kostnadernas slutliga fördelning på förbundsmedlemmarna, synes

det lämpligast att medel för ändamålet anvisas å kapitalbudgeten.

Därest riksdagen ej finner anledning till erinran däremot torde anslaget till

Förskott av kostnader för uppgörande av byggnad splaner få tagas i anspråk

jämväl för de förut angivna nya förskottsändamålen. Beslutanderätten beträffande

förskott för byggnadsplaner torde från och med den 1 juli 1947 böra

överflyttas till länsstyrelserna. I samband härmed böra tillgängliga anslagsmedel

efter förslag av byggnadsstyrelsen genom beslut av Kungl. Maj:t fördelas

mellan länsstyrelserna. Därvid bör iakttagas, att viss del innehålles hos

Kungl. Maj:t för att senare under budgetåret kunna ställas till förfogande för

mötande av eventuellt ökat medelsbehov hos vissa länsstyrelser. Från och

med budgetåret 1947/48 torde anslagsrubriceringen böra ändras, förslagsvis till

Förskott till vissa plankostnader m. m. Frågan härom torde framdeles efter

förslag av byggnadsstyrelsen få anmälas i 1948 års statsverksproposition.

Frågorna om statsbidrag till byggnads- och generalplaner ha, såsom i annat

sammanhang anmälts, av Kungl. Maj:t överlämnats till kommittén för stadsplaneväsendets

omorganisation för ytterligare utredning.

Beträffande regionplan torde jag här få erinra, att i förslaget till byggnadslag

meddelats gemensamma bestämmelser för stad och land. Bestämmelserna

förutsätta, att statsbidrag skall kunna utgå till kostnaderna för upprättande

eller ändring av regionplan samt för regionplaneförbunds verksamhet i övrigt.

Stadsplaneutredningen har förutsatt, att statens bidrag skulle bestämmas efter

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

skälighetsprövning, varvid nyttosynpunkten borde tillmätas avgörande vikt.

Jag delar utredningens uppfattning på denna punkt. Statsbidrag bör sålunda

kunna lämnas i fall då regionplaneringen skulle bli till nytta exempelvis för

det allmänna vägväsendet, för planläggningen av militära anläggningar och av

flygfält samt för annan statlig investeringsverksamhet. Det är emellertid

tydligt, att beräkningen av det ekonomiska värdet av statens nytta av en plan

alltid måste bereda svårigheter och att en skälighetsprövning härvidlag måste

företagas. En viss ledning vid denna prövning torde dock kunna erhållas från

tidigare avgjorda statsbidragsärenden. Till de löpande kostnaderna för regionplaneförbunds

verksamhet torde statsbidrag böra utgå endast i undantagsfall,

då särskilda omständigheter föreligga. Stadsplaneutredningen har ej ansett

sig böra föreslå något fast anslag för ändamålet utan har förutsatt, att Kungl.

Maj:t från fall till fall skall göra framställning om medelsanvisning hos riksdagen.

Enligt min mening torde det dock vara lämpligare, att frågor om beviljande

av bidrag för regionplaneändamål få avgöras av Kungl. Maj:t inom

ramen för det anslag, som av riksdagen må anvisas för ändamålet.

Medelsbehovet för nästa budgetår till bidrag till regionplaneändamål torde

kunna uppskattas till 100 000 kronor. Av nämnda belopp torde 35 000 kronor

komma att tagas i anspråk såsom bidrag till upprättande av regionplan för

Borås-trakten. Ytterligare framställningar om anslag för liknande planer kunna

förväntas under det kommande budgetåret, och medel synas därför böra stå

till Kungl. Maj:ts förfogande för bestridande i förekommande fall av statsbidrag

till sådana planer.

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till vissa plankostnader m. m. å riksstaten under

sjätte huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag

av ...................................................... kronor 100 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredrie Hawerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:393 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bidrag till vissa plankostnader in. in. a1 i texten
  2. SU 1947:205 Utlåtande i anledning av KungL Maj:ts proposition angående anslag till bidrag till vissa plankostnader m.m. s. 5 i texten