Angående anslag till bidrag till vissa plankostnader in. in
1947-04-11 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:245, Angående anslag till bidrag till vissa plankostnader in. in
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
1
Nr 245.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till bidrag till vissa plankostnader in. in.;
given Stockholms slott den 11 april 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Torsten Nilsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 11 april 1947.
M ärvarande:
Statsministern Eelandee, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigfoess, Möllee, Sköld, Quensel, Gjöees, Danielson, Myrdae, Zetteebeeg,
Nilsson, Steäng, Eeicsson, Mossbeeg, Weijne.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson.
I årets statsverksproposition (Bil. 8, punkt 59) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet'', som kunde bliva riksdagen
förelagd, till Bidrag till upprättande av regionplan för Borås-trakten
för budgetåret 1947/48 beräkna ett reservationsanslag av 35 000 kronor. Den
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 245.
1001 47
2
Kungl. Ma,j:ts proposition nr 245.
totala plankostnaden beräknades till 160 000 kronor och bidragsbehovet till
cirka 60 % härav eller 95 000 kronor att fördelas på tre budgetår.
Kungl. Maj:t har sedermera genom propositionen 1947: 131 förelagt riksdagen
förslag till byggnadslag m. m. Förslaget, vilket grundar sig på ett av
stadsplaneutredningen 1942 avgivet betänkande i ämnet (SOU 1945: 15), förut
sätter att förskott av statsmedel ävensom statsbidrag i vissa fall skall kunna
utgå till plankostnader in. m.
Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t uppdragit åt kommittén för
stadsplaneväsendets omorganisation att överarbeta de av stadsplaneutredningen
1942 framlagda förslagen rörande bidrag till vissa plankostnader m. m. i
vad avser byggnads- och generalplaner samt att till Kungl. Maj:t inkomma
med därav föranledda förslag.
Med hänsyn härtill torde jag här få begränsa mig till de frågor som sammanhänga
med förskottering av plankostnader samt bidragsgivningen till
regionplaner.
Förskott till vissa plankostnader.
Från och med budgetåret 1936/37 ha å kapitalbudgeten funnits anvisade
medel under ett anslag, benämnt Förskott av kostnader för uppgörande av
byggnadsplaner, avsett att bereda tillgång till medel för förskjutande av kostnader
för uppgörande av byggnadsplaner, som avses i 60 § gällande stadsplanelag.
Anslaget har anvisats å kapitalbudgeten under fonden för förlag
till statsverket. En närmare redogörelse för användningen av anslaget har
lämnats i 1944 års statsverksproposition (kapitalbudgeten: bil. 4, punkten 44).
I vissa undantagsfall då delar av en kommun, för vilken byggnadsplan upprättats,
inkorporerats med en stad har Kungl. Maj:t — sedan vederbörande
stad förklarat sig villig bidraga till bestridande av allenast viss del av de av
statsverket förskotterade kostnaderna för upprättande av byggnadsplanen —
medgivit att återstående del av det förskotterade beloppet finge avskrivas
genom anlitande av medel från fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
Stadsplaneutredningen 1942 har i sitt betänkande (SOU 1945: 15) uttalat,
att den möjlighet, som för närvarande funnes att erhålla förskott av statsmedel
till kostnaderna för upprättande av byggnadsplan, borde bibehållas. Behov
av dylikt förskott torde i regel föreligga i alla fall utom i sådana, då
byggnadsplan utlades över ett område uteslutande för att tillmötesgå markägares
önskan att kunna exploatera sin jord för byggnadsändamål. I sistnämnda
fall torde markägaren merendels själv ombesörja planens upprättande.
Frågan om förskott borde liksom nu prövas av Kungl. Maj:t efter framställning
från vederbörande länsstyrelse. Vid framställningen skulle fogas utredning,
som möjliggjorde för Kungl. Maj:t att bedöma såväl behovet av den
ifrågasatta planläggningsåtgärden som skäligheten av de därmed förbundna
kostnaderna samt markägarnas och kommunens förutsättningar att bära dessa.
Beviljat förskott borde löpa utan ränta. Sedan byggnadsplanen upprättats
samt länsstyrelsens beslut angående kostnadsfördelningen vunnit laga kraft.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
3
ålåge det vederbörande att till statsverket återbetala den del av förskottet,
som sålunda belöpte å honom. Återbetalningen borde emellertid kunna av
länsstyrelsen fördelas över flera år, förslagsvis högst fem.
Utredningen har förutsatt, att medel för ändamålet fortsättningsvis skulle
ställas till förfogande till sådana belopp, att erforderlig planläggningsverksamhet
icke omöjliggjordes eller uppehölles av bristande medelstillgång.
Stadsplaneutredningen har förutsatt att kostnaderna för uppgörande eller
ändring av regionplan samt för regionplaneförbunds verksamhet i övrigt skola,
intill dess planen fastställts, kunna förskjutas av allmänna medel efter Kungl.
Maj:ts prövning.
Statskontoret har i ett över utredningens förslag avgivet utlåtande förklarat
sig icke vilja framställa erinran mot förslaget att förskott av statsmedel skulle
utgå till kostnaderna för uppgörande av byggnadsplan.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt om ej prövningen
av ansökan om förskott skulle kunna överlämnas till byggnadsstyrelsen. Det
krav på utredning angående bland annat möjligheterna för kostnadernas gäldande
av markägare och kommun, som nu tillämpades i praxis, hade enligt
länsstyrelsen i många fall visat sig svårt att efterkomma, särskilt då det
gällde många markägare, t. ex. när markägarna kunde räknas i hundratal, vilket
ej vore ovanligt i Göteborgs och Bohus län. Skulle i dylika fall något så när
tillförlitliga vederhäftighetsupplysningar inhämtas om envar markägare, måste
detta föranleda en utredning av sådan omfattning, att den icke stode i rimlig
proportion till vad saken gällde. Avstode man åter från en närmare utredning,
bleve ett uttalande i frågan av länsstyrelsen tämligen värdelöst.
Länsstyrelsen i Jämtlands län erinrar, att de föreslagna reglerna angående
förskott till uppgörande av byggnadsplan anslöte sig till den praxis, som för
närvarande tillämpades. Förfarandet syntes emellertid onödigt omständligt.
Behovet av byggnadsplan undersöktes och bedömdes av länsstyrelsen innan
framställning hos Kungl. Maj:t om förskott gjordes. Vid sådant förhållande
torde det icke vara erforderligt att utredning angående behovet bifogades
framställning till Kungl. Maj:t, därest de föreslagna bestämmelserna i övrigt
gillades. Emellertid förflöte det i allmänhet tämligen lång tid från det framställning
om förskott gjordes av länsstyrelsen och till dess beslut av Kungl.
Maj:t meddelades. Avsevärd tidsvinst skulle kunna erhållas, om det överlämnades
åt länsstyrelserna att själva besluta om förskott, för vilket fall erforderliga
medel städse skulle stå till länsstyrelsens förfogande.
överlantmätaren i Kalmar län betonar vikten av att lagstiftningen icke
endast anvisade möjligheten till erhållande av förskott för olika slags planläggningsarbeten
utan även att sådana förskott verkligen kunde erhållas. Hittills
hade förskott för upprättandet av byggnadsjrlaner endast i undantagsfall
kunnat erhållas, och till följd härav hade det många gånger varit omöjligt
åstadkomma erforderliga byggnadsplaner.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
Överlantmätaren i Västernorrlands län har anmärkt, att byggnadsplans upprättande
visat sig taga alldeles för lång tid. Detta berodde främst på den
ordning i vilken förskott av statsmedel utanordnades. För närvarande dröjde
det 2—4 år innan sådant förskott kunde erhållas. Länsstyrelsen, som beslutade
om plans upprättande, borde även besluta om utanordnandet av förskottsmedel.
Bidrag till regionplanekostnader.
Direkta bidrag av statsmedel till plankostnader ha tidigare utgått endast
i två fall nämligen för upprättande av regionplaner för Stockholm och för
Göteborg med omgivningar.
Stadsplaneutredningen 1942 har räknat med att bidrag av statsmedel skall
kunna utgå till bestridande av kostnaderna för upprättande av regionplan.
Bidragets storlek borde bestämmas efter skälighetsprövning, varvid nyttosynpunkten
borde tillmätas avgörande vikt. Det allmänna vägväsendet torde merendels
ha nytta av regionplanen och av den utredning, som föreginge planens
tillkomst. Då detta vore förhållandet syntes det rimligt, att staten bidroge till
kostnaderna för planen. Även ur annan synpunkt än vägväsendets, exempelvis
av militära skäl, kunde upprättandet av en regionplan emellertid vara ett
statligt intresse och bidrag från statens sida därför skäligen böra lämnas. Men
också då regionplanen icke kunde påvisas medföra direkt nytta för staten, vore
det av betydelse för det allmänna, att regionplaneläggning, där sådan erfordrades,
komme till stånd. Därest svårigheter mötte att upprätta en regionplan
med hänsyn till de kostnader, som skulle komma att åvila förbundsmedlemmarna,
syntes alltså motiverat att staten genom bidrag av lämplig storlek
underlättade företagets genomförande.
Angående frågan om och i vad mån statsbidrag borde utgå torde, fortsätter
utredningen, några generella regler icke böra uppställas. Utredningen förutsatte
emellertid, att Kungl. Maj:t skulle låta sig vägledas av synpunkter sådana
som de här anförda. För möjliggörande av ifrågavarande bidrag syntes
något fast anslag å riksstaten icke erforderligt. Regionplaner upprättades förhållandevis
sällan. Uppkomme fråga om bidrag av statsmedel till de med en
regionplan förenade kostnaderna, torde den behövliga medelsanskaffningen
därför utan större olägenhet kunna ordnas så, att Kungl. Maj:t begärde anslag
för ändamålet av riksdagen i varje särskilt fall.
Statsbidrag till de med regionplaneförbundets verksamhet förenade fortlöpande
kostnaderna, sedan regionplan för området en gång antagits, torde
som regel ej behövas. Skulle undantagsvis anses lämpligt, att staten bidroge
även till dylika kostnader, stode alltid möjligheten öppen att Kungl. Maj:t
sökte av riksdagen utverka särskilt anslag för ändamålet, i den mån bidragsbehovet
ej kunde tillgodoses av för Kungl. Maj:t eljest tillgängliga medel.
Statskontoret har förklarat sig icke ha något att erinra mot att understöd
av statsmedel lämnades för regionplans upprättande.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr H45.
Enligt det i propositionen 1947: 131 framlagda förslaget till byggnadslag Departementsskall
generalplan och stadsplan upprättas av vederbörande kommun. Kostna- ^efen.
derna härför skola bestridas av kommunen. Underlåter kommun att vidtaga
erforderliga åtgärder för upprättande av generalplan eller stadsplan, äger länsstyrelsen
eller Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar låta upprätta sådan plan
på kommunens bekostnad. Med kommuner ha jämställts vissa stadsliknande
samhällen. Förskott av statsmedel till kostnaderna för uppgörande av generalplan
och stadsplan i stad eller stadsliknande samhälle som nyss nämnts torde
med hänsyn härtill icke böra utgå, och detta har icke heller ifrågasatts av
stadsplaneutredningen. I fall då generalplan eller stadsplan skall upprättas på
kommunens eller samhällets bekostnad torde vederbörande länsstyrelse kunna
bestrida de löpande kostnaderna av under händer varande medel i avbidan på
att kostnaderna uttagas av staden eller samhället.
Enligt 107 § förslaget till byggnadslag skall byggnadsplan på landet upprättas
och fastställas av länsstyrelsen. På grund av stadgandet i 76 § förslaget
till byggnadslag kan efter Kungl. Maj:ts förordnande byggnadsplan komma att
upprättas i stad eller stadsliknande samhälle. Därvid skall vad i lagen är
stadgat med avseende å landet äga tillämpning.
Kostnaden för upprättandet av byggnadsplan skall enligt 111 § till den
del den ej täckes av statsmedel gäldas av kommunen i den mån det med hänsyn
till dess intresse av planen och övriga omständigheter finnes skäligt. Återstoden
skall fördelas mellan markägarna. Under vissa omständigheter kunna de
på kommun en och markägarna belöpande kostnaderna inbördes jämkas. Det
skall ankomma på länsstyrelsen att, sedan frågan om statsbidragets storlek
avgjorts, meddela beslut om fördelningen av det återstående kostnadsbeloppet.
Motsvarande gäller i fråga om ändring av byggnadsplan. Innan beslut om fördelning
av kostnaderna föreligger, kunna medel erfordras för förskottering av
under planarbetet uppkommande kostnader. För att undvika konflikter rörande
frågan, huru erforderliga förskottsmedel skola tillskjutas av de olika intressenterna,
bör möjlighet finnas att av statsmedel förskottera kostnaderna.
Däremot synes i regel behov av förskottering ej föreligga, då i undantagsfall
kostnaderna skola gäldas av kommunen ensam eller av enskild markexploatör.
Förskotten synas liksom hittills böra ha karaktären av räntefria lån för bestridande
av plankostnaderna. Beviljat förskott skall, sedan kostnaderna fördelats
mellan kommunen och markägarna, återbetalas till statsverket.
Beslut om beviljande av förskott för byggnadsplan ha hittills meddelats av
Kungl. Maj:t. Utbetalning och återkrävande av förskott har skett genom länsstyrelserna.
Då länsstyrelsen har att besluta om upprättande och fastställande
av byggnadsplan, torde — såsom från flertalet remissmyndigheters sida framhållits
—• jämväl beslutanderätten i förskottsärendena såsom regel böra kunna
anförtros åt länsstyrelserna, Jag förutsätter, att avskrivning av förskotterade
belopp fortsättningsvis skola i förekommande fall kunna äga rum enligt hittills
tillämpade grunder.
Stadsplaneutredningen har föreslagit, att prövningen i förskottsärendena
skulle omfatta jämväl en bedömning av behovet av planläggningsåtgärden och
opaginerad Kontrollera mot PDF
b Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
skäligheten av de därmed förbundna kostnaderna ävensom av markägarnas
och kommunens förutsättningar att bära desamma. Länsstyrelsen torde emellertid
ha att bedöma behovet av planen redan i samband med beslutet om upp
rättande av densamma. Därvid skall givetvis även beaktas, att planen icke
utlägges över för stort område eller eljest erhåller en olämplig utformning
ävensom att kostnaderna hållas inom skäliga glänser. Beviljande av förskott
torde med hänsyn till syftet med förskottsgivningen icke böra göras beroende
av kommunens eller markägarnas förmåga att bära kostnaderna. Erinras må
i detta sammanhang, att någon skyldighet icke ansetts böra föreskrivas för
kommunerna att förskottera plankostnaderna. Det är emellertid uppenbart,
att det i många fall kan vara lämpligt att kommunerna frivilligt förskottera
sådana kostnader. Detta är särskilt förhållandet då vederbörande kommun
genom egna organ ombesörjer uppgörandet av planen.
Vad angår regionplan skall enligt lagförslaget Kungl. Maj:t bestämma huru
vida regionplan skall upprättas. Kostnaderna för upprättande eller ändring av
regionplan samt för regionplaneförbunds verksamhet i övrigt skola enligt förslagets
132 §, intill dess planen fastställts, förskjutas av förbundsmedlemmarna
eller av statsmedel enligt vad Kungl. Maj:t bestämmer. Kostnaderna skola, i
den mån bidrag ej lämnas av statsmedel, slutligen fördelas mellan förbundsmedlemmarna.
Sedan planen eller ändring därav fastställts, skall Kungl. Maj:t
bestämma grunderna för fördelningen. Stadsplaneutredningen har ej närmare
angivit, huru förskotten till regionplaneändamål skola finansieras. Då avsevärd
tid torde kunna förflyta mellan beslutet om förskottering av statsmedel och
beslutet om kostnadernas slutliga fördelning på förbundsmedlemmarna, synes
det lämpligast att medel för ändamålet anvisas å kapitalbudgeten.
Därest riksdagen ej finner anledning till erinran däremot torde anslaget till
Förskott av kostnader för uppgörande av byggnad splaner få tagas i anspråk
jämväl för de förut angivna nya förskottsändamålen. Beslutanderätten beträffande
förskott för byggnadsplaner torde från och med den 1 juli 1947 böra
överflyttas till länsstyrelserna. I samband härmed böra tillgängliga anslagsmedel
efter förslag av byggnadsstyrelsen genom beslut av Kungl. Maj:t fördelas
mellan länsstyrelserna. Därvid bör iakttagas, att viss del innehålles hos
Kungl. Maj:t för att senare under budgetåret kunna ställas till förfogande för
mötande av eventuellt ökat medelsbehov hos vissa länsstyrelser. Från och
med budgetåret 1947/48 torde anslagsrubriceringen böra ändras, förslagsvis till
Förskott till vissa plankostnader m. m. Frågan härom torde framdeles efter
förslag av byggnadsstyrelsen få anmälas i 1948 års statsverksproposition.
Frågorna om statsbidrag till byggnads- och generalplaner ha, såsom i annat
sammanhang anmälts, av Kungl. Maj:t överlämnats till kommittén för stadsplaneväsendets
omorganisation för ytterligare utredning.
Beträffande regionplan torde jag här få erinra, att i förslaget till byggnadslag
meddelats gemensamma bestämmelser för stad och land. Bestämmelserna
förutsätta, att statsbidrag skall kunna utgå till kostnaderna för upprättande
eller ändring av regionplan samt för regionplaneförbunds verksamhet i övrigt.
Stadsplaneutredningen har förutsatt, att statens bidrag skulle bestämmas efter
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
skälighetsprövning, varvid nyttosynpunkten borde tillmätas avgörande vikt.
Jag delar utredningens uppfattning på denna punkt. Statsbidrag bör sålunda
kunna lämnas i fall då regionplaneringen skulle bli till nytta exempelvis för
det allmänna vägväsendet, för planläggningen av militära anläggningar och av
flygfält samt för annan statlig investeringsverksamhet. Det är emellertid
tydligt, att beräkningen av det ekonomiska värdet av statens nytta av en plan
alltid måste bereda svårigheter och att en skälighetsprövning härvidlag måste
företagas. En viss ledning vid denna prövning torde dock kunna erhållas från
tidigare avgjorda statsbidragsärenden. Till de löpande kostnaderna för regionplaneförbunds
verksamhet torde statsbidrag böra utgå endast i undantagsfall,
då särskilda omständigheter föreligga. Stadsplaneutredningen har ej ansett
sig böra föreslå något fast anslag för ändamålet utan har förutsatt, att Kungl.
Maj:t från fall till fall skall göra framställning om medelsanvisning hos riksdagen.
Enligt min mening torde det dock vara lämpligare, att frågor om beviljande
av bidrag för regionplaneändamål få avgöras av Kungl. Maj:t inom
ramen för det anslag, som av riksdagen må anvisas för ändamålet.
Medelsbehovet för nästa budgetår till bidrag till regionplaneändamål torde
kunna uppskattas till 100 000 kronor. Av nämnda belopp torde 35 000 kronor
komma att tagas i anspråk såsom bidrag till upprättande av regionplan för
Borås-trakten. Ytterligare framställningar om anslag för liknande planer kunna
förväntas under det kommande budgetåret, och medel synas därför böra stå
till Kungl. Maj:ts förfogande för bestridande i förekommande fall av statsbidrag
till sådana planer.
Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till vissa plankostnader m. m. å riksstaten under
sjätte huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av ...................................................... kronor 100 000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredrie Hawerman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1947:393 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bidrag till vissa plankostnader in. in. a1 i texten
- SU 1947:205 Utlåtande i anledning av KungL Maj:ts proposition angående anslag till bidrag till vissa plankostnader m.m. s. 5 i texten