Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av djurgårdskommissionen in. m

1947-04-25 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:248, Angående omorganisation av djurgårdskommissionen in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

1

Nr 248.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av djurgårdskommissionen in. m.: given

Stockholms slott den 25 april 1947.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 25 april 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om omorganisation

av djurgårdskommissionen m. m. samt anför därvid följande.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 29 november 1946 uppdragit åt överståthållaren

T. K. Y. Nothin att utreda frågan om enhetlig prövning av önskemål

om upplåtelse av mark å Djurgården och därmed sammanhängande spörsBihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 248.

811 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

mål m. m., har Nothin —- i det följande benämnd utredningsmannen — till

fullgörande av uppdraget med skrivelse den 21 januari 1947 överlämnat en i

ämnet upprättad promemoria med därvid fogade tre bilagor.

Jag torde i det följande få till en början lämna en redogörelse för promemorians

huvudsakliga innehåll.

Inledning.

Utredningsmannen erinrar om, att Djurgården, som tillhör staten, alltjämt

disponerades av den regerande Konungen och att denna dispositionsrätt numera

grundade sig på Riksens ständers underdåniga skrivelse den 1 december

1809. Såsom en f Öl i d av Konungens dispositionsrätt till Djurgården hade

Djurgårdens förvaltning varit uppdragen åt ämbetsmän, utsedda av den regerande

Konungen personligen. För närvarande utövades denna förvaltning av

en avdelning inom riksmarskalksämbetet, benämnd djurgårdsförvaltningen.

Ämbetets behörighet i avseende på Djurgårdens förvaltning grundade sig

på Kungl. Maj:ts beslut den 12 februari 1801, enligt vilket ämbetet ägde utöva

högsta befälet och överinseendet över de till hovet hörande »departementer och

stater» i avseende på »Oeconomie, Police, Penningförvaltning och redogörelse».

Ämbetet ansåges äga enligt praxis företräda de under dess inseende stående

delarna av Djurgården i alla avseenden, således icke allenast vid den ekonomiska

förvaltningen utan även i frågor som gällde vederbörande fastigheters integritet.

Genom riksmarskalksämbetet hade, fortsätter utredningsmannen, åtskilliga

markupplåtelser till enskilda ägt rum, huvudsakligen för villabebyggelse. De

nu bestående upplåtelserna av detta slag hänförde sig framförallt till Södra

Djurgården. Närbesläktade med dessa upplåtelser vore de av riksmarskalksämbetet

gjorda upplåtelserna för olika idrottsändamål (Stadion, Östermalms

idrottsplats, områden för tennishall och utomhustennisbanor m. m. samt ridhustomt)

.

Inflytande arrendeavgifter hade tillförts den s. k. djurgårdskassan, som enligt

1809 års förut omförmälda riksdagsbeslut skulle användas till Djurgårdens

förbättrande och förskönande. Till kassan inflöte vidare inkomster för skogsprodukter,

trädgårdsprodukter och slåtter m. m. samt avkastningen av den s. k.

djurgårdsfonden.

För varje budgetår från och med 1927/1928 till och med 1944/1945 hade ett

visst belopp, motsvarande djurgårdskassans beräknade överskott, tillförts de

av riksdagen beviljade anslagen för reparationer och underhåll av de kungliga

lustslotten. Från och med budgetåret 1945/46, då de kungliga slotten med tillhörande

byggnader och markområden ävensom Djurgården — den senare med

ett formellt bokföringsvärde av 50 000 000 kronor — upptagits till redovisning

på slottsbyggnadernas delfond av statens allmänna fastighetsfond, redovisades

djurgårdskassans överskottsmedel såsom inkomster för denna delfond.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 248.

3

Formen för upplåtelser och försäljningar in. in.

Utredningsmannen liar lämnat cn redogörelse dels för de upplåtelser av

mark å Djurgården, som gjorts för statliga och andra allmänna, främst militära

och vetenskapliga ändamål, dels ock för de försäljningar av mark från Djurgården,

som skett för statsverkets räkning. Beträffande redogörelsens innehåll

torde jag få hänvisa till promemorian.

I anslutning härtill framhåller utredningsmannen, att flertalet upplåtelser

till enskilda av villatomter och dylikt skett genom riksmarskalksämbetet. Detsamma

vore förhållandet med upplåtelserna av militärt övningsfält och av vissa

kasernområden, liksom även med upplåtelserna till Nordiska museet och Skansen

samt för idrottsändamål.

I vissa fall hade upplåtelse beviljats av Kungl. Maj:t i statsrådet. Sålunda

hade ett område av förutvarande livregementets dragoners kaserntomt jämte

därå befintliga byggnader utarrenderats till enskild person av arméförvaltningens

fortifikationsdepartement jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande. Vidare

hade Kungl. Maj:t i statsrådet godkänt avtal om utarrendering dels av (rustafAdolfskyrkan

jämte tillhörande område, dels ock till Stockholms stad av visst

parkområde.

I de fall, där statliga institutioner förlagts till Djurgården, hade Kungl.

Maj:t regelmässigt berett riksdagen tillfälle att yttra sig om ändamålet med

upplåtelsen i samband med prövning av frågan om beviljande av byggriadsauslag.

Formligt medgivande till markdispositionen syntes dock i dessa fall

oftast icke ha lämnats av riksdagen.

Där fråga varit om markupplåtelse för något allmänt icke-statligt ändamål,

bortsett från de fall då upplåtelse skett genom riksmarskalksämbetet, torde

Kungl. Maj:t i allmänhet ha inhämtat riksdagens medgivande till upplåtelsen.

Detta vore förhållandet exempelvis med upplåtelserna till lantbruksakademien,

Sophiahemmet samt italienska och spanska staterna samt med upplåtelsen till

Stockholms stad av den öppna delen av Ladugårdsgärdet.

I Kungl. Maj ds kansli hade upplåtelseärendena handlagts inom olika departement

alltefter upplåtelsernas ändamål. De flesta ärendena hade ankommit

å försvars-, jordbruks-, ecklesiastik- samt handelsdepartementen.

Innan markupplåtelse beviljats av Kungl. Majd i statsrådet, ensam eller

med riksdagen, torde i allmänhet godkännande av åtgärden ha lämnats av

Konungen genom riksmarskalksämbetet.

Den markexploatering för stadsbebyggelse, som ägt rum inom vissa delar

av Djurgården, hade beslutats av Kungl. Majd och riksdagen efter Konungens

godkännande. Kungl. Majd hade därvid av riksdagen erhållit generellt bemyndigande

att godkänna tomtförsäljningar, och exploateringen hade uppdragits

åt djurgårdskommissionen. Inom exploateringsområdena ägde djurgårdskoinmissionen

att på lämpligt sätt bereda avkastning av den egendom, som icke

disponerades av annan statlig myndighet, alltså bland annat att utarrendera

markområden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

I detta sammanhang framhåller utredningsmannen, att dispositionsrätten

beträffande de upplåtna områdena ej vore enhetlig, och fortsätter.

Särskilt i fråga om upplåtelsernas varaktighet förekomma flera typer. De

flesta nu löpande, med riksmarskalksämbetet ingångna arrendekontrakten

gälla till och med den 31 mars 1949, vissa av dem dock till senare tidpunkt.

Det sistnämnda är förhållandet särskilt beträffande upplåtelserna för idrottsiindamål.

Flertalet nu ifrågavarande upplåtelser torde därjämte uttryckligen

till sin varaktighet ha begränsats till Konungens regeringstid. Denna begräns

ning lärer med hänsyn till karaktären av Konungens dispositionsrätt få anses

gälla, även om den icke intagits i upplåtelsebeslutet. Fn del av dessa upplåtelser

äro vidare förbundna med villkor att, därest del av upplåtet område

före kontraktstidens utgång skulle erfordras för allmänt behov, innehavaren

är skyldig att efter viss uppsägningstid avträda området eller del därav.

De upplåtelser för militära ändamål (kasernområden etc.), som riksmarskalksämbetet

gjort, ha också formen av arrendeavtal. Jämväl i fråga om dessa

upplåtelser gäller begränsningen till Konungens regeringstid.

Beträffande de nyttjanderättsupplåtelser, som beviljats av Kungl. Maj:t

och riksdagen, har upplåtelsernas varaktighet bestämts på olika sätt. I vissa

fall gälla upplåtelserna tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t med riksdagens

samtycke förordnar om områdets användande för annat ändamål (lantbruksakademiens

experimentalfält, Allmänna bambördshuset). Upplåtelsen till

Stockholms stad av den öppna delen av Ladugårdsgärdet gäller för en tid

av femtio år. I andra fall har upplåtelsen skett på viss tid med automatisk

förlängning om ej uppsägning sker (metallografiska institutet, svenska träforskningsinstitutet)

. Flertalet hithörande upplåtelser ha emellertid formen

av ändamålsupplåtelser, d. v. s. deras varaktighet har gjorts beroende av att

områdena användas till avsett ändamål (t. ex. Sophiahemmet, tekniska

museet).

Utredningsmannen framhåller vidare, att i samband med markupplåtelser

å Djurgården några bestämmelser i allmänhet icke torde ha meddelats, vilken

myndighet som skulle äga företräda kronan som markägare med avseende på

upplåtet område. En viss splittring syntes råda jämväl i detta avseende. Härutinnan

anföres i promemorian.

I de fall där upplåtelse skett med nyttjanderätt till enskilda personer eller

icke-statliga institutioner, torde upplåtelsen icke ha rubbat tidigare bestående

förvaltningsförhållanden. Kronan såsom markägare torde alltså företrädas av

samma myndighet som före upplåtelsen. I detta sammanhang må framhållas,

att det synes kunna ifrågasättas, huruvida den praxis, som med avseende på

områden under Konungens disposition tillerkänt riksmarskalksämbetet behörighet

att i alla avseenden företräda kronan såsom markägare, är principiellt

sett riktig. Snarare borde dessa områden, även om den ekonomiska förvaltningen

tillkommer riksmarskalksämbetet, i vad gäller bevakandet av kronans

rätt såsom markägare lyda under kammarkollegiet, som enligt sin instruktion

bland annat har att utöva vård och inseende över sådan statens fasta egendom,

i avseende varå icke är annorlunda stadgat.

Vad nu sagts om förvaltningen av områden som upplåtits på arrende gäller

även i fråga om de områden, som genom arrendeavtal av riksmarskalksämbetet

upplåtits för vissa militära ändamål. Den omedelbara förvaltningen utövas

dock i dessa fall av vederbörande militära myndighet, och områdena ha i vad

avser mark inom stadsplanelagt område genom kungl. brev den 24 april 1931

ställts under djurgårdskommissionens vård och inseende. I den mån områdena

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248. 5

icke längre erfordras för militärt ändamål upphör givetvis de militära myndigheternas

befattning med förvaltningen. Detta har dock icke alltid iakttagits.

Sålunda har förekommit, att fråga om nyttjanderättsupplåtelse från förutvarande

livregementets dragoners kasernområde efter regementets avflyttning

handlagts av vederbörande militära myndigheter.

I fråga om de områden å Djurgården, som disponerats för statliga ändamål i

övrigt, torde i vissa fall förvaltningen i dess helhet blivit överförd på vederIrörando

myndighet, nämligen där denna är organiserad såsom fastighetsför

valtande verk (järnvägsstyrelsen, marinförvaltningen). I andra fall har förvaltningen

genom uttryckligt beslut uppdragit åt byggnadsstyrelsen (kungl.

brev 10 mars 1939 angående utvidgning av området för veterinärhögskolan),

vilken måhända då även har att utöva rättsvården. I övrigt synes frågan vara

lämnad öppen. Närmast torde i dylika fall få anses, att den omedelbara förvaltningen

tillkommer vederbörande institution, samt att områdena stå under kammarkollegiets

vård och inseende.

I anslutning till statsmakternas exploateringsbeslut ha genom Kungl. Maj:ts

beslut den 23 december 1910 och den 24 april 1931 de till försäljning avsedda

delarna av Djurgården ställts under djurgårdskommissionens förvaltning

respektive vård och inseende. Jämlikt nämnda båda kungl. brev lyda för närvarande

under djurgårdskommissionen dels det s. k. Källhagenområdet vid

Djurgårdsbrunnsviken, vilket dock innefattas i 1946 års nyttjanderättsupplåtelser

till Stockholms stad av den öppna delen av Ladugårdsgärdet, dels

ock all ännu icke försåld eller till staden överlåten mark inom området för den

år 1931 fastställda stadsplanen för del av Ladugårdsgärdet. Sistnämnda mark

består huvudsakligen av ett för industriändamål avsett område invid Frihamnen

(under kommissionens omedelbara förvaltning) samt Svea artilleriregementes,

livregementets till häst och fotgardesregementenas kasernområden

jämte i anslutning därtill för militär användning upplåtna områden ävensom

Stockholms tygstations område.

Olägenheter av (let nuvarande upplåtelseförfarandet.

Redan det nämnda varierande förfarandet vid markupplåtelser liksom de

olika upplåtelseformer, som kommit till användning, antyda enligt utredningsmannens

mening en brist på enhetlighet, som måste vara ägnad att medföra

betydande olägenheter. Utredningsmannen framhåller också, att sådana olägenheter

gjort sig gällande. I de fall, där markområden upplåtits på arrende, hade

sålunda arrendeavgifterna icke alltid bestämts efter enhetliga grunder och till

skäliga belopp. Härutinnan anföres i promemorian följande.

Såsom exempel må i sistnämnda hänseende nämnas, att i ett fall för omkring

femton år sedan till enskild person upplåtits ett betydande område synnerligen

värdefull mark mot en årlig avgift av icke fullt ett halvt öre per

kvadratmeter. Beslutet härom fattades emellertid icke av riksmarkskalksämbetet

utan av Kungl. Maj:t i statsrådet efter hemställan av militär myndighet,

som beräknade avgälden efter det proformaarrende, som på sin tid fastställts

för markens upplåtande till militärt ändamål. Med hänsyn till att djurgårdskassans

överskott numera användes för bestridande av de kungliga slottens

underhåll in. m., alltså för utgifter som eljest skolat täckas med skattemedel,

iir det angeläget att statsverkets intressen beaktas vid fastställandet av avgälder

för utarrenderade områden. I detta sammanhang må erinras, att sedan riks

dagen uttalat önskemål om kontroll över djurgårdskassans användning, numera

gäller, att särskild stat årligen fastställes för djurgårdskassan samt att kassans

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

förvaltning och räkenska23er äro underkastade granskning av riksdagens revisorer

och av riksräkenskapsverket. Även om upplåtelse på arrende av nja områden

icke torde ifrågakomma i någon större utsträckning, har dock frågan

aktualitet vid förlängning av nu gällande arrendekontrakt.

De upplåtelser, som hittills gjorts, hade vidare, uttalas det i promemorian,

inneburit ett delvis planlöst och oekonomiskt disponerande av Djurgården med

dess så värdefulla mark. Sålunda hade institutioner med inbördes samhörighet

icke alltid förlagts i närheten av varandra. Ej heller syntes alltid tillräcklig

hänsyn ha tagits till markens ekonomiska värde, i det att vid vissa upplåtelser

utrymmet tillmätts alltför spatiöst. Vidare torde vid upplåtelserna något verkligt

avvägande av olika statliga intressen mot varandra knappast ha förekommit.

Markupplåtelser hade, framhåller utredningsmannen vidare, i vissa fall skett

utan tillräckligt beaktande av det allmännas intresse av att Djurgårdens mera

natursköna delar bevarades och hölles tillgängliga för allmänheten. I detta

sammanhang åberopar utredningsmannen vad 1945 års markkommission i sitt

utlåtande den 30 januari 1946 uttalat om angelägenheten av att framför allt

Södra Djurgården samt Norra Djurgårdens strandpartier utmed Djurgårdsbrunnsviken

och Djurgårdsbrunnskanalen frilädes såsom parker för allmänheten.

Beträffande Norra Djurgården i övrigt torde enligt utredningsmannen

inom markkommissionen den uppfattningen vara rådande, att vid den fortsatta

bebyggelse, som kunde bliva oundgänglig för ämbetsverk samt för vetenskapliga

och andra allmänna ändamål, stor sparsamhet borde iakttagas med

markutrymmet och att bebyggelsen icke borde spridas ut över outnyttjade områden.

Därigenom att upplåtelseärenden handlades av olika organ hade slutligen

uppkommit en brist på överskådlighet, som medfört svårigheter för vederbörande

verk och institutioner att bedöma, hos vilken myndighet de skulle

framlägga sina önskemål om markupplåtelse. Intet verkligt förhandlingsorgan

för dylika frågor hade funnits.

Utredningsmannens förslag.

1. Behovet av ett organ för enhetlig prövning av frågor

rörande användningen av Djurgårdens mark.

Utredningsmannen anför till en början, att det syntes kunna ligga närmast

till hands att till en enda myndighet sammanföra såväl riksmarskalksämbetets

uppgifter med avseende på Djurgårdens förvaltning som motsvarande uppgifter

hos de olika statliga organ, som hade intresse av Djurgården eller dess

utnyttjande. En sådan åtgärd kunde även synas ligga mest i linje med Djurgårdens

helt ändrade användning.

En närmare granskning av olägenheterna av den nuvarande anordningen

visade emellertid, att dessa i allt väsentligt hänförde sig till den omständigheten,

att statsverkets liksom de vetenskapliga institutionernas anspråk på markutrymmen

ej företrätts enhetligt. Kunde dessa anspråk sammanföras till gemensam

och enhetlig prövning av ett enda statligt organ, som hade att avväga de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.8. 7

olika intressenas angelägenhetsgrad mot varandra, skulle olägenheterna i allt

väsentligt undanröjas. Det funnes all anledning antaga att, om ett sådant organ

tillskapades med uppgift bland annat att hålla kontakt med riksmarskalksämbetet,

såväl statsverkets synpunkter på skäliga arrendeavgälder som det

allmänna naturskyddsintresset skulle effektivt tillgodoses. I sistnämnda hänseende

borde förbehållslöst erkännas, att djurgårdsförvaltningen under sin

nuvarande ledning nedlagt stora förtjänster om bevarandet av särskilt Södra

Djurgårdens naturliga skönhetsvärden.

Något sakligt behov av att ifrågasätta förhandlingar rörande ändring av

den dispositionsrätt till Djurgården, som i sin nuvarande form sedan 1810 men

i själva verket sedan uråldriga tider tillkommit den regerande Konungen,

syntes därför enligt utredningsmannens mening ej förefinnas. Däremot borde

tillvaratagande av statsverkets intressen, i den mån dessa kunde anförtros

administrativ myndighet och ej enligt § 77 regeringsformen fordrade riksdagens

omedelbara medverkan, uppdragas åt ett enda enhetligt organ.

Enligt utredningsmannen skulle detta organ i avseende å mark inom Djurgården

få i huvudsak följande uppgifter.

Att verkställa utredning angående den lämpligaste dispositionen av för statliga,

vetenskapliga eller andra därmed jämförliga ändamål redan upplåtna områden

samt hos Kungl. Maj:t framställa de förslag, vartill utredningen eventuellt

må giva anledning;

att utreda och förberedande pröva olika statliga myndigheters samt vetenskapliga

och andra allmänna institutioners anspråk på nya markupplåtelser,

innan dessa ärenden upptagas till handläggning i riksmarkskalksämbetet och

hos Kungl. Maj:t;

att vid riksmarskalksämbetets handläggning av ärenden om förlängning av

bestående arrendeupplåtelser vara statsverkets kontaktmyndighet dels i vad

angår det allmännas intressen beträffande friläggning av parkområden, dels

ock i fråga om tillvaratagandet av statsverkets ekonomiska intressen vid bestämmande

av arrendeavgifternas storlek;

att vara remissinstans för riksmarskalksämbetet vid frågor om nya arrendeupplåtelser;
att

efter vederbörligt uppdrag låta upprätta stadsplaneförslag ävensom i

samband därmed upptaga förhandlingar med vederbörande om stadsplanens

genomförande och upprätta erforderliga avtal;

att vara förhandlingsmyndighet rörande försäljningar;

att låta ombesörja utförandet av erforderliga gatu-, väg- och ledningsarbeten

såväl inom stadsplanelagt område som inom annat område, vilket disponerats

såsom byggnadsmark för statliga eller andra allmänna ändamål;

att, i den mån Kungl. Maj:t ej annorlunda bestämmer, företräda kronan

såsom markägare i sådan fråga, som ej faller inom ramen för Konungens

dispositionsrätt;

att fullgöra de uppdrag i övrigt, som dit kunna överlämnas av Kungl. Maj:t;

samt

att i ämnen som beröra nu angivna verksamhetsområden göra de framställningar

till Kungl. Maj:t, som kunna finnas vara av behovet påkallade.

I anslutning härtill framhåller utredningsmannen till en början följande.

Frågan om företrädarskapet för kronan såsom markägare är av betydelse

bland annat i fråga om mark, som nu i alla avseenden lyder under särskild

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

myndighet, t. ex. Yärta järn vägens område (under järnvägsstyrelsen) samt

Galärvarvet och Djurgårdsstaden (under marinförvaltningen). Det anförda

avser icke att innebära någon rubbning i fråga om den rätt för vederbörande

myndighet att disponera områdena för egna ändamål, som redan upplåtits i

behörig ordning. Däremot skulle vid nyuppkommande frågor, som beröra rätten

till fastigheten eller dispositionen av densamma, det nya organet ha att

bevaka kronans rätt såsom markägare. Sålunda torde exempelvis de olika

myndigheter, som för sin egen verksamhet fått åt sig upplåten mark, icke

böra äga befogenhet att, om de ej själva behöva densamma, träffa avtal om

upplåtelse till utomstående. I den mån sådana upplåtelser redan skett, lärer

vidare det nya organet böra vara befogat att efter verkställda utredningar i

samförstånd med myndigheten i fråga vid behov påkalla ändring i upplåtelsevillkor

in. m. Skulle härvid enighet icke uppnås mellan myndigheterna, lärer

frågan enklast lösas genom att, i likhet med praxis inom andra områden av

statsförvaltningen, de olika meningarna underställas Kungl. Maj ds prövning.

De uppgifter, som sålunda skulle anförtros statsorganet i fråga, syntes,

anföres det i promemorian, icke med nödvändighet böra vara begränsade till

Djurgården. Tvärtom kunde det visa sig lämpligt, att samma organ finge taga

befattning jämväl med annan kronan tillhörig mark i Stockholm, som icke

disponerats för något särskilt statligt ändamål eller som blivit obehövlig för

sådant ändamål, eller med sådan statlig mark i Stockholms närhet, som huvudsakligen

hade annat värde än för jordbruk och skogsbruk (exempelvis mark

tillhörande Haga, Ulriksdals eller Drottningholms slottsegendomar). Det

torde få ankomma på Kungl. Majd att i varje särskilt fall besluta härom.

Vidare syntes icke böra vara uteslutet, att statsorganet i fråga kunde få en

uppgift att fylla såsom remissinstans i ärenden om försäljning eller annan

disposition av statlig mark även inom landet i övrigt.

Vid övervägande av frågan, genom vilket organ arbetsuppgifterna borde utövas,

låge det, uttalar utredningsmannen, nära till hands att först pröva, om

de lämpligen kunde anförtros åt något statligt ämbetsverk. Närmast syntes

därvid byggnadsstyrelsen och kammarkollegiet kunna komma ifråga. Om detta

alternativ anför utredningsmannen följande.

Givet är att kronan i nu förevarande avseende bör tillgodogöra sig den

erfarenhet, som byggnadsstyrelsen förfogar över, exempelvis vid planläggningen

av tillgängliga markutrymmen och vid bedömningen av markbehovet

för allmänna byggnader. De uppgifter, varom nu är fråga, komma emellertid

att innebära jämväl skyldighet att utåt tillvarataga kronans intressen

såsom markägare, bland annat i stadsplanefrågor, och synes därför knappast

förenliga med byggnadsstyrelsens ställning som opartisk stadsplanemyndighet.

I detta avseende torde få hänvisas till de uttalanden i fråga om byggnadsstyrelsens

lämplighet att handhava kronans exploateringsverksamhet, som återgivits

i Kungl. Maj:ts proposition nr 252/1930 angående exploatering å Ladugårdsgärdet

m. m.

Tänkbart vore att i stället uppdraga nu ifrågavarande arbetsuppgifter åt

kammarkollegiet såsom det allmänna rättsvårdande verket i fråga om

kronans fastigheter. De nu ifrågasatta arbetsuppgifterna äro emellertid till

väsentlig del av annan art än de uppgifter, som för närvarande äro kammarkollegiet

anförtrodda, och en samordning ter sig därför i och för sig knappast

motiverad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

I anslutning till vad sålunda anförts framhåller utredningsmannen, att ett

ändamålsenligt fullgörande av de angivna arbetsuppgifterna torde förutsätta

ett större utrymme för lekmannasynpunkter än som kunde beredas inom ett

statligt ämbetsverk. I detta avseende gjorde sig med ökad styrka gällande de

skäl, som föranlett statsmakternas ståndpunktstagande i fråga om omliänderhavandet

av markexploatering för statens räkning i Stockholm. Det avsedda

statsorganet borde därför lämpligen vara organiserat såsom en nämnd eller

kommission med starkt lekmannainslag. Ett dylikt organ förefunnes redan i

djurgårdskommissionen.

2. Omorganisation av djurgårdskommissionen.

Allmänna synpunkter.

Utredningsmannen erinrar till en början om att djurgårdskommissionen

tillsatts för handhavande av den statliga markexploateringen å Djurgården.

Under senare år hade åt kommissionen uppdragits motsvarande uppgifter även

å andra områden i Stockholm (Johanneshov, Årsta, Marieberg, Konradsberg).

Sedan exploateringsområdet ställts under djurgårdskommissionens vård och

inseende, tillkomme det kommissionen att företräda kronan såsom markägare

i allt, som härflöte av kommissionens befattning med området. Instruktion

för kommissionen har fastställts den 10 december 1937 (SFS 1937:962). Kommissionen

hade att upprätta förslag till erforderliga stadsplaner samt träffa

sådana avtal som betingades därav. Vidare hade kommissionen bland annat

att vidta de förberedande åtgärder, som erfordrades för tomtförsäljning, samt

därefter verkställa sådan försäljning enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter,

att träffa avtal om eller själv ombesörja utförandet av de gatuarbeten,

vilka kronan hade att bekosta, samt att på lämpligt sätt bereda avkastning av

den egendom, som icke disponerades av annan statlig myndighet.

Kommissionen bestode, erinras det vidare, av sex av Kungl. Maj:t utsedda

ledamöter, varav minst två skulle vara ledamöter av riksdagen och bland vilka

för övrigt borde vara representerade dels det allmänna statsintresset och

administrativ förfarenhet, dels ock merkantil och finansiell sakkunskap.

Djurgårdskommissionen hade, framhåller utredningsmannen vidare, i samband

med upprättandet av stadsplan liksom vid exploateringens fullföljande

att i viss utsträckning taga ställning till samma problem, som i detta sammanhang

vore i fråga. Mark inom den stadsplanelagda och av djurgårdskommissionen

förvaltade delen av Ladugårdsgärdet hade vid olika tillfällen disponerats

för statliga och andra allmänna ändamål; under kommissionens vård och

inseende löde alltjämt vissa områden — för närvarande under omedelbar förvaltning

av andra myndigheter — som enligt fastställd stadsplan vore avsedda

att disponeras för dylika ändamål. Ärenden rörande dispositionen av

mark inom dessa områden stode i sådant samband med kommissionens övriga

verksamhet, att det icke lämpligen torde komma i fråga att överflytta dem till

något annat organ.

Det syntes sålunda framgå, anför utredningsmannen, att »såväl djurgårdskommissionens

nuvarande verksamhetsområde som dess organisatoriska ställ
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

ning gjorde det naturligt, att de avsedda arbetsuppgifterna anförtroddes åt

kommissionen att handhavas vid sidan av dess nuvarande uppgifter. Emellertid

borde därvid övervägas en viss omorganisation av kommissionen. Denna

fråga torde för övrigt ha blivit aktuell redan genom en förskjutning i fråga

om kommissionens nu åvilande arbetsuppgifter.

Kommissionens nuvarande organisation hade nämligen, framhålles det i

promemorian, i främsta rummet bestämts med hänsyn till de omfattande försäljningsuppgifter,

som uppdragits eller beräknats komma att uppdragas åt

kommissionen. De försäljningsuppdrag, kommissionen hittills erhållit, hade

numera praktiskt taget slutförts. Sedan den öppna delen av Ladugårdsgärdet

upplåtits till Stockholms stad, återstode såsom tänkbara exploateringsobjekt

allenast Kaknäsområdet på Norra Djurgården samt Mariebergs- och Konradsbergsområdena.

Huruvida exploatering och tomtförsäljning inom dessa områden

skulle äga rum och om åtgärderna i så fall skulle ombesörjas i statlig

regi, torde bli beroende på resultatet av 1945 års markkommissions arbete.

Man torde emellertid få utgå från att så gott som hela återstoden av Mariebergs-

och Konradsbergsområdena komme att användas för statliga byggnader;

vad Kaknäsområdet beträffade, kunde nämnas att Stockholms stad gjort framställning

om att få förvärva detta område. Omständigheterna tydde alltså på

att djurgårdskommissionens försälj ningsuppgif ter och därmed sammanhängande

arbete med stadsplaneläggning och gator m. in. i fortsättningen

komme att få avsevärt mindre omfattning än hittills. I den mån områden

kunde komma att disponeras för statliga byggnader, torde dock befattningen

med stadsplaneläggning och gatuarbeten m. in. alltjämt komma att utgöra en

icke oväsentlig arbetsuppgift för kommissionen.

Härtill komme, att de nya arbetsuppgifter, som skulle tilläggas djurgårdskommissionen,

icke i samma utsträckning som de hittillsvarande vore av teknisk,

juridisk och merkantil art. Det torde i stället kräva bedömanden av

annan art, exempelvis rörande angelägenhetsgraden av olika ämbetsverks och

institutioners ^byggnadskrav.

Nu anförda omständigheter talade enligt utredningsmannens mening för

att det genom riksdagsrepresentanterna företrädda lekmannainflytandet i

djurgårdskommissionen, vilket med all rätt ansetts värdefullt för kommissionens

hittillsvarande verksamhet, i samband med en utvidgning av kommissionens

arbetsuppgifter borde ytterligare förstärkas. Om samtidigt skulle

genom ledamöter av kommissionen beredas plats för all erforderlig speciell

expertis, kunde det befaras, att kommissionen bleve allt för omfattande. Det

syntes också mindre lämpligt att, därest man ville inom kommissionen bereda

ett större inflytande för en mera allsidig lekmannaerfarenhet, mot denna

skulle i omröstning om olika förekommande frågor ställas representanter för

speciell expertis, som måhända saknade erfarenhet rörande just det föreliggande

ärendet. Det torde därför vara att föredraga, att den expertis av olika slag,

som kunde erfordras och som kunde väsentligen skifta allt efter de växlande

arbetsuppgifterna, tillfördes kommissionen genom hos denna anställda tjänstemän

eller av kommissionen mera tillfälligt anlitade experter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248. 11

Ledamöter och beräkning av personalbehovet.

Ledamöter.

Genom beslut den 7 juni 1946 har Kungl. Maj:t förordnat ledamöter i

djurgårdskommissionen för tiden från och med den 1 juli 1946 tills vidare

till och med den 30 juni 1948. Ledamöterna äro sex till antalet. Samtidigt har

Kungl. Maj:t bland ledamöterna utsett ordförande samt kommissionens verkställande

direktör och ombudsman. Den sistnämnde är tillika kommissionens

sekreterare. Årsarvoden utgå till ordföranden med 4 500 kronor, till ledamot,

som tillika är verkställande direktör, med 19 800 kronor, till ledamot, som

tillika är ombudsman, med 4 200 kronor, och till annan ledamot med 3 000

kronor.

Utredningsmannen har föreslagit en minskning av antalet ledamöter i

djurgårdskommissionen från sex till fem, av vilka en skulle tjänstgöra såsom

jourhavande ledamot, samt anför härom följande.

Det bör å ena sidan eftersträvas, att tillräcklig mångsidig erfarenhet tillföres

kommissionen. Å andra sidan bör undvikas, att antalet ledamöter blir

så stort, att svårigheter möta att få ledamöterna samlade till sammanträden

eller att arbetet eljest blir omständligt och tyngande. Ett skäligt avvägande

av dessa synpunkter synes ge vid handen, att kommissionen lämpligen bör

bestå av ordförande och fyra andra ledamöter. Om sistnämnda fyra

ledamöter utses bland ledamöter av riksdagen, blir det möjligt att inom

kommissionen erhålla tillräckligt allsidigt företrädd särskilt den erfarenhet

rörande statsförvaltningen och dess olika grenar, som finnes representerad

inom statsutskottets avdelningar. Till femte ledamot och kommissionens ordförande

bör utses en person inom eller utom riksdagen med allmänt administrativ

förfarenhet.

Särskild befattning såsom verkställande direktör synes i fortsättningen

icke vara erforderlig för kommissionens verksamhet. I stället torde åt ordföranden

eller viss annan av djurgårdskommissonens ledamöter böra uppdragas

att vara jourhavande ledamot med uppgift att ha överinseende

över det löpande arbetet inom kommissionen och i den mån så erfordras hålla

mottagning för allmänheten.

Utredningsmannen uttalar, att ordförande och ledamöter i kommissionen

liksom hittills torde böra utses av Kungl. Maj:t. De ersättningar, som för närvarande

utginge till djurgårdskommissionens ledamöter, hade bestämts av

Kungl. Maj:t, sedan riksdagen beretts tillfälle taga ställning till ersättningsbeloppens

ungefärliga storlek. Intill dess närmare erfarenhet vunnits rörande

omfattningen av kommissionens blivande arbete, torde enligt utredningsmannens

mening anledning knappast förefinnas att föreslå ändring i dessa belopp.

Dock borde till den av kommissionens ledamöter, åt vilken uppdroges att

vara jourhavande, utgå ett tilläggsarvode med skäligt belopp, vilket torde få

bestämmas av Kungl. Maj:t under hänsynstagande till omfattningen av hans

åligganden.

Personal.

Kungl. Maj:t har den 7 juni 1946 medgivit, att hos djurgårdskommissionen

må under budgetåret 1946/47 vara anställda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 2åS.

dels följande befattningshavare med ersättning i form av arvode:

Arvode för år räknat

kronor

1 ingenjör ....................................................................... 14 600

1 sekreterare (icke hel tjänstgöringstid) ............................. 800

1 underingenjör .............................................................. 8100;

dels ock följande extra ordinarie befattningshavare med avlöning jämte

övriga förmåner enligt civila icke-ordinariereglementet:

Lönegrad

1 ritare ................................................................................. Eo 15

1 bokhållare och kassör ......................................................... Eo 14

1 kontorist (ritare) .................................................................. Eo 9

1 kontorist (tillika stenograf) ................................................... Eo 9

1 kontorsbiträde ..................................................................... Eo 4.

Kungl. Maj:t har samtidigt dels medgivit, att djurgårdskommissionen må

under budgetåret 1946/47 till biträden för tillsyn, vicevärdskap, renhållning

och städning enligt kommissionens närmare bestämmande taga i anspråk sammanlagt

högst 4 000 kronor, dels ock meddelat bestämmelser angående

semester m. m. för vissa av förenämnda befattningshavare.

Utredningsmannen tillägger, att — förutom nu angiven personal — funnes

stadigvarande anställd viss extra arbetskraft, nämligen 1 biträdande ombudsman

och sekreterare (deltidsanställd), 1 arkitekt (till förfogande för konsultationer

och särskilda uppdrag), 1 vågmästare (för tillsyn av gatuarbeten; heltidsanställd),

1 tillsyningsman (deltidsanställd) och 1 städerska.

Angående djurgårdskommissionens framtida personalorganisation anför utredningsmannen,

att det liksom hittills komme att för handläggning av kommissionens

löpande arbete erfordras ett stadigvarande kansli. Kommissionens

ändrade uppgifter torde emellertid i mindre utsträckning än hittills varit

fallet komma att kräva att i kommissionens tjänst funnes anställd tekniskt

utbildad personal. Kansliet syntes böra ställas under ledning av en juridiskt

utbildad, heltidsanställd kanslichef, med uppgift tillika att fullgöra sekreterare-

och ombudsmannagöromål hos kommissionen. Denne befattningshavare

borde vara föredragande inför kommissionen och i fråga om ärenden, som

ankommit på hans föredragning, äga rätt att deltaga i kommissionens överläggningar

samt skyldighet att anmäla, om han hade en från kommissionens

beslut avvikande mening. Vidare syntes kommissionen, åtminstone tills vidare

i avvaktan på utgången av de förhandlingar mellan staden och kronan, som

fördes inom 1945 års markkommission, och för slutförande av arbeten,

som berodde på tidigare avtal mellan staden och kronan, böra tillförsäkras

biträde av en till kommissionen mera stadigvarande knuten teknisk expert.

Åt denne befattningshavare borde kommissionen äga uppdraga föredragningsskylighet

i vissa ärenden eller grupper av ärenden. I ärenden, som ankomme

på hans föredragning, borde han äga motsvarande rätt att deltaga i överläggningarna

och skyldighet att anmäla avvikande mening, som nyss angivits beträffande

kanslichefen. Därest kommissionen skulle finna, att befattningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj-.ts proposition nr 248.

som teknisk expert icke längre vore erforderlig för kommissionens verksamhet,

borde det givetvis ankomma på kommissionen att i god tid göra anmälan

härom till Kungl. Maj:t. Yilken personal i övrigt, som komme att stadigvarande

erfordras på kommissionens kansli, kunde icke med säkerhet bedömas på

förhand utan torde få prövas av Kungl. Maj:t med ledning av vunnen erfarenhet.

Det torde emellertid få antagas, att tills vidare komme att föreligga

behov av förenämnda extra ordinarie befattningar såsom bokhållare och

kassör, kontorist (ritare) och kontorist (tillika stenograf).

I övrigt torde hos kommissionen få enligt normer, som fastställdes av

Kungl. Maj:t, anställas erforderlig extra och tillfällig arbetskraft. Även efter

det behovet av heltidsbefattningen såsom teknisk expert upphört, kunde kommissionen

komma att behöva anlita dylik expert för särskilda uppgifter. I

sådant fall torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter framställning

från kommissionen ställa lämplig person till kommissionens förfogande.

Kanslichefen och den tekniske experten syntes, framhåller utredningsmannen

vidare, böra förordnas av Kungl. Maj:t efter anmälan av kommissionen.

Övrig kanslipersonal torde, sedan Kungl. Maj:t fastställt personalstat, lämpligen

böra utses av kommissionen. Kanslichefen och den tekniske experten

borde erhålla förordnande allenast tills vidare och alltså bibehållas vid de

statliga befattningar som de eventuellt innehade. Ersättningen till dem borde

i enlighet härmed bestämmas till visst årligt arvode. För att kommissionen

skulle kunna erhålla bästa möjliga medhjälpare, torde det vara lämpligt att

arvodet icke på förhand bundes vid ett visst belopp utan att detsamma bestämdes

till dels ersättning för den med innehavd befattning förenade lön,

som den förordnade förpliktades avstå, och dels därutöver ett tillägg, motsvarande

sedvanlig ersättning till statliga befattningshavare som medverkade

i kommittéutredningar. Dock torde sammanlagda årsarvodet icke böra understiga

visst minimibelopp, med nuvarande statliga löner förslagsvis 12 000

kronor jämte därå utgående rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg.

Utredningsmannen framhåller slutligen, att det överhuvud syntes lämpligt,

att arvodena till kommissionens ordförande och ledamöter samt dess båda

chefstjänstemän icke definitivt fastlåstes, utan att Kungl. Maj:t förbehölles

en betydande rörelsefrihet.

Anslagsfrågor.

Utredningsmannen framhåller, att förändringen av djurgårdskommissionens

arbetsuppgifter komme att medföra, att kostnaderna för ersättning till kommissionens

ledamöter och tjänstemän samt för kommissionens administration

i övrigt, vilka för närvarande bestredes av influtna försäljningsmedel, icke alls

eller i varje fall endast delvis kunde betraktas som försäljningskostnader.

Det synes därför riktigast, att dessa kostnader i fortsättningen, i stället för

att bestridas av löpande försäljningsinkomster eller eventuellt av uppsamlade

försäljningsmedel, täcktes genom särskilda på riksstatens sjätte huvudtitel

uppförda anslag. För ändamålet syntes böra uppföras två förslagsanslag, ett

för djurgårdskommissionens avlöningar och ett för kommissionens omkostnader.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Utredningsmannen övergår härefter till att behandla de olika utgiftsposterna

för djurgårdskommissionens verksamhet samt erinrar till en början

om att Kungl. Maj:t den 7 juni 1946 fastställt följande

Kostnadsstat för djurgårdskom missionen för budgetåret 1946/47.

Kronor

A. Arvoden till ordförande och ledamöter ................................. 37 500

B. Avlöningsförmåner till befattningshavare, för villca Kungl. Maj:t

fastställt arvode eller lönegrad, m. m.

Avlöningar ............................................................... 46 500

Vikariatsersättningar, förslagsvis .............................. 500 47 000

C. Lönetillägg till vissa befattningshavare.

Rörligt tillägg, förslagsvis ....................................... 3 500

Kristillägg, förslagsvis ............................................. 3 800 7 300

D. Utredningar m. m.

Utredningar i stadsplane-, tomtindelnings- och kommunaltekniska

frågor, stadsplanemodeller m. m., högst...... 8 000''

Tillfällig personal för kopiering och renritning, mätnings
arbeten

m. in., högst ................................................ 3 000 11000

E. Expenskostnader m. m.

Yärme och lyse i kommissionens lokal, förslagsvis ...... 1 500

Övriga expenser, högst ..................... 8 500 10 000

F. Besekostnader.

Ersättning för sammanträdesresor, förslagsvis ............... 200

Resor för tillsyn och kontroll av arbeten och materialleveranser

in. m., högst ............................................. 2 300 2 500

G. Skatter och onera samt fastighetsägaren såsom sådan åliggande

vatten-, gas-, elektricitets- och andra dylika avgifter, gaturenhåll
ning

m. m., förslagsvis ......................................................... 45 000

II. Reparationer och andra dylika kostnader för av kommissionen

förvaltade fastigheter, högst ................................................ 5 000

7. Kostnader för fastighetsbildning. 7

Utgifter för tomtmätning, avstyckning och registrering m. m. av

nybildade tomter, förslagsvis ................................................ 5 000

J. Beräknade kostnader för gatuarbeten i anledning av exploate
ringsverlcsamheterc,

förslagsvis ............................................. 1 500 000

Summa kronor 1 670 300.

I jämförelse med i kostnadsstaten upptagna siffror beräknas det framlagda

förslaget beträffande kommissionens utgifter för avlöningar under budgetåret

1947/48 innebära i stort sett följande.

1 Härav utgöra 1 200 kronor beräknad ersättning under budgetåret 1946/47 till garnisonskommitténs

arbetsutskott, dock att dylik ersättning ej må utbetalas annat än efter särskilt

medgivande från statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj-.ts proposition nr 248.

Därest tilläggsarvodet till jourhavande ledamot upptages till 6 000 kronor,

kommer posten A att uppgå till (4 500 -f 4 X 3 000 + 6 000) 22 500 kronor,

vilket innebär en minskning med 15 000 kronor. Minskningen har uppkommit

genom att å ena sidan arvodena till verkställande direktör (19 800 kronor)

och till ombudsman (4 200 kronor) bortfallit, medan å den andra arvodet

till en ledamot (3 000 kronor) ävensom förenämnda arvode till jourhavande

ledamot (6 000 kronor) tillkommit. Posten B torde böra upptagas

till 49 100 kronor, vilket innebär en ökning av 2 100 kronor, å ena sidan ha

här bortfallit arvodena till ingenjören (14 600 kronor), sekreteraren (800

kronor) och underingenjören (8100 kronor) samt lönen till ritare (Eo 15: 14),

tillhopa omkring 28 600 kronor. Å andra sidan ha tillkommit arvodena till

kanslichef och tills vidare även till teknisk expert (båda här beräknade till

15 350 kronor), tillhopa 30 700 kronor. Posten C torde böra minskas med

1500 kronor, motsvarande rörligt tillägg och kristillägg för nyssnämnda

ritarbefattning, och alltså upptagas till 5 800 kronor. Yäd posten I) angår,

torde en dylik post för speciella utredningar alltid komma att behövas, bland

annat för att erhålla möjlighet till tillfälliga konsultationer. I avvaktan på

verkningarna av förskjutningen i kommissionens arbetsuppgifter torde anledning

saknas att ändra beloppets storlek, och posten D synes alltså böra

upptagas till oförändrat belopp eller 11000 kronor. Den i gällande stat

gjorda uppdelningen på underavdelningar torde emellertid lämpligen böra

utgå.

Sammanlagt skulle enligt nu angivna anslagsberäkning för djurgårdskommissionens

avlöningar fordras ett belopp om 88 400 kronor, vilket innebär

en minskning med 14 400 kronor i jämförelse med staten för innevarande

budgetår. En besparing skulle sålunda möjliggöras trots att kommissionens

uppgifter föreslagits utvidgade. Vid kostnadsberäkningen har dock hänsyn

icke tagits till den utgiftsstegring, som den allmänna regleringen av statstjänstemännens

löner kan medföra.

Beträffande beräkningen av djurgårdskommissionens omkostnader för

nästa budgetår anföres följande.

Kommissionens omkostnader ha i den fastställda staten uppförts med

sammanlagt 12 500 kronor, därav 10 000 kronor för expenskostnader m. in. (E)

samt 2 500 kronor för resekostnader (E). Posten E torde av samma skäl, som

anförts i frågan om posten D, böra uppföras med oförändrat belopp. Vad

posten E angår, ha där sammanförts två utgiftsgrupper, nämligen dels ersättningar

för samjnanträdesresor (200 kronor) och dels resor för tillsyn och

kontroll av arbeten och materialleveranser m. m. (2 300 kronor). Då sistnämnda

utgiftsgrupp lämpligen synes böra sammanföras med kommissionens

direkta exploateringskostnader, torde under posten E böra upptagas

allenast ersättningar för sammanträdesresor in. in. — huvudsakligen traktamentsersättningar

under den tid riksdagen icke är samlad — med ett belopp

av förslagsvis 1 000 kronor.

Omkostnaderna beräknas sålunda uppgå till 11 000 kronor för budgetåret

1947/48.

Övriga kostnader för djurgårdskommissionens verksamhet anser utredningsmannen

böra bestridas av influtna försäljningsmedel. Fastställandet av

stat för dessa kostnader torde få bero på framställning från djurgårdskommissionen

i vanlig ordning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Kemissutlåtanden.

Över utredningsmannens förslag ha till följd av remisser utlåtanden avgivits

av riksmarskalksämbetet, kammarkollegiet, statskontoret, byggnadsstyrelsen,

riksräkenskapsverket och djurgårdskommissionen.

Riksmarskalksämbetet har förklarat sig dela utredningsmannens uppfattning,

att den på statliga organ ankommande prövningen av anspråk på markområden

på Djurgården ej borde vara splittrad på skilda myndigheter utan

göras enhetlig. Det organ, åt vilket denna prövning anförtroddes, kunde också

lämpligen, såsom med förslaget avsåges, av riksmarskalksämbetet anlitas såsom

remiss- och kontaktmyndighet vid fullgörande av dess uppgifter. Ämbetet

delade också utredningsmannens uppfattning om angelägenheten av att Djurgårdens

skönhetsvärden bevarades och hölles tillgängliga för allmänheten.

Även beträffande vikten av att arrendeavgälderna hölles uppe på en skälig

nivå vore ämbetet ense med utredningsmannen.

Tydligt vore, fortsätter riksmarskalksämbetet, att de nya arbetsuppgifterna,

som avsetts skola ankomma på djurgårdskommissionen, ej i och för sig vore

tillräckligt omfattande för att motivera kommissionens bibehållande såsom

särskilt statsorgan. Med hänsyn till vad riksmarskalksämbetet inhämtat angående

arten och omfattningen av de uppgifter som kommissionen redan hade

sig anförtrodda, ansåge sig ämbetet likväl böra, med full insikt om vikten att

den statliga förvaltningsapparaten ej onödigtvis svällde ut, förorda att djurgårdskommissionen

tills vidare bibehölles och att dess verksamhetsområde

på föreslaget sätt utvidgades. Den omständigheten att kommissionens nya

arbetsuppgifter delvis vore av permanent natur finge dock ej föranleda, att

kommissionen finge fortbestå längre tid än som med hänsyn till dess totala

arbetsuppgifter kunde anses påkallat. Emot utredningsmannens förslag beträffande

kommissionens organisation vore ur de synpunkter riksmarskalksämbetet

hade att beakta ej något att erinra.

Riksmarskalksämbetet förutsätter att, liksom med det föreliggande förslaget

ej avsåges någon ändring av Konungens dispositionsrätt, detta förslags

genomförande ej heller skulle medföra att djurgårdskassan drabbades av kostnader

för djurgårdskommissionens verksamhet.

Kammarkollegiet anser i likhet med utredningsmannen den rådande bristen

på enhetlighet vid handläggningen av frågor om upplåtelser in. in. från Djurgården

påkalla en ändring av de för denna statsegendom nu gällande förvaltningsbestämmelserna,

Mycket i detta hänseende skulle väl, framhåller kollegiet,

vara att vinna redan därigenom, att alla dylika frågor sammanfördes till

handläggning inom ett och samma statsdepartement. Det syntes dock av utredningen

framgå, att en än mer genomgripande ändring vore behövlig. Mot

att riksmarskalksämbetet befriades från några av sina nuvarande förvaltningsuppgifter

rörande Djurgården och att till ett annat förvaltningsorgan än ämbetet

hänskötes i stort sett de uppgifter i fråga om Djurgården, som specificerats

i den föreliggande promemorian, hade kollegiet icke något att erinra.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 248.

17

Däremot har kollegiet framställt erinran mot utredningsmannens förslag

att åt förvaltningsorganet skulle kunna uppdragas motsvarande uppgifter

jämväl i fråga om annan statens mark i Stockholm och dess närhet än Djurgården

samt att detta organ skulle kunna fungera som remissinstans för ärenden

angående försäljning eller annan disposition av statlig mark även inom

landet i övrigt. I denna del ginge förslaget längre än vad som vore motiverat

med tanke på riksmarskalksämbetets och de statliga myndigheternas befattning

med Djurgården. Den sålunda väckta frågan sammanhängde dessutom

med den utredning angående den rättsliga vården och förvaltningen av kronans

fasta egendom överhuvudtaget, som uppdragits åt f. d. generaldirektören

Lennart Berglöf och som ännu icke slutförts. Det syntes kollegiet, att denna

senare utredning icke borde föregripas och att det alltså i detta sammanhang

icke borde vara fråga om annat än sådana arbetsuppgifter som anginge Djurgården.

Beträffande frågan huruvida de i utredningen angivna arbetsuppgifterna

skulle kunna anförtros åt byggnadsstyrelsen eller kammarkollegiet anför

kollegiet.

I likhet med utredningsmannen anser kollegiet, att byggnadsstyrelsen icke

lämpligen bör ifrågakomma. Yad kammarkollegiet beträffar, må gentemot

vad utredningsmannen därom anfört framhållas, att kollegiet bland annat har

att handlägga ärenden angående försäljning av kyrklig jord, varvid fråga ofta

kan vara om större exploateringsområden, och att kollegiet även i övrigt har

att ur markägarens synpunkt taga befattning med stadsplane- och dispositionsfrågor

rörande kyrklig eller annan publik jord. Yidare må erinras om

utvägen att med ett ämbetsverk adjungera lekmannarepresentanter, därest sådana

anses böra deltaga i avgörandet av vissa slags ärenden. En sådan anordning

vore för kammarkollegiets del ingen nyhet. Jämlikt beslut av statsmakterna

år 1946 gäller sålunda i fråga om ärenden enligt lagen den 21 juni

1946 rörande ny indelning av riket i borgerliga kommuner m. m., att lekmannarepreséntanter

skola deltaga i dylika ärendens behandling i kollegiet.

Under erinran om de önskemål, som i samband med djurgårdskommissionens

inrättande uttalades om att riksdagen bleve tillräckligt starkt representerad

inom kommissionen, framhåller kollegiet, att kommissionen i främsta

rummet torde vara att anse såsom ett riksdagens eget organ. Att denna kommissionens

ställning ansetts förenlig med de direkta förvaltningsuppgifter,

jämväl i rättsligt avseende, som uppdragits åt kommissionen i fråga om viss

statlig jord i Stockholm, torde, yttrar kollegiet, sammanhänga med att kommissionen

icke avsetts skola bliva en permanent institution utan vara ett tillfälligt

organ för vissa aktuella exploateringsuppgifter, vilkas handhavande

förutsatte en koncentration till samma organ av samtliga förvaltningsbefogenheter

i fråga om den mark, som avsetts för exploatering. De arbetsuppgifter,

som enligt utredningsmannens förslag nu skulle tilläggas djurgårdskommissioncn,

skilde sig i viktiga hänseenden från de hittillsvarande bland annat däri,

att de vore av mera permanent art. Samtidigt skulle de innebära en väsentlig

utvidgning av kommissionens nuvarande rättsvårdande och förvaltningsmässiga

verksamhet. Förslaget kunde således sägas innebära en tendens att för
Biliang

till riksdagens protokoll 11)4?''. 1 sand. Nr 248. sn 47 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

vandla djurgårdskommissionen till ett riksdagens ämbetsverk för förvaltning

av statlig mark överhuvudtaget. En dylik utveckling kunde enligt kollegiets

mening icke vara tillrådlig.

Skulle de angivna arbetsuppgifterna nu anses böra anförtros djurgårdskommissionen,

borde i så fall, framhåller kollegiet, beslutet därom uttryckligen

förenas med det förbehållet, att anordningen skulle vara av så provisorisk

karaktär, att dess lämplighet på nytt kunde övervägas senast vid den

tidpunkt, då djurgårdskommissionens exploateringsuppgifter beträffande Djurgården

blivit slutförda.

Yad angår utredningsmannens förslag rörande djurgårdskommissionens

omorganisation ifrågasätter kammarkollegiet, huruvida det icke — även om

skäl kunde anses föreligga att förstärka liksdagsrepresentationen i kommissionen

— vore lämpligt att inom kommissionen bereda utrymme för den för

dess fortsatta verksamhet erforderliga tekniska och juridiska sakkunskapen.

I särskilt yttrande har t. f. kammarrådet Gavelius med instämmande av

kammarrådet Schalling ifrågasatt en lösning av förevarande spörsmål enligt

följande riktlinjer.

För vinnande av en enhetlig handläggning hos Kungl. Maj:t av ärenden

rörande Djurgården böra dessa sammanföras till ett enda departement, därvid

kommunikationsdepartementet synes vara lämpligast.

Då ett organ för statlig exploateringsverksamhet i Stockholm eller dess

omnejd icke för närvarande torde kunna undvaras, synes den nuvarande

djurgårdskommissionen tills vidare böra bibehållas för dessa uppgifter. Kommissionens

personal bör anpassas efter omfattningen av exploateringen i statens

egen regi. Så länge kommissionen kvarstår, kan den lämpligen vara rådgivare

åt andra statsinstitutioner vid utarrendering av tomtmark i Stockholm

eller dess närhet.

För rådgivande verksamhet i fråga om planläggningen och dispositionen

av Djurgården och annan statens mark i Stockholm och dess grannkommuner

tillsättes en särskild kommission, bestående av lämpliga representanter för

statens och Stockholms stads intressen jämte all för uppgifternas lösande

erforderlig sakkunskap.

De löpande förvaltningsuppgifterna bibehållas hos vederbörande myndigheter.

Skulle det anses erforderligt, att rättsvården beträffande Djurgården

ordnas mer enhetligt än för närvarande är fallet och att den anförtros åt

annan myndighet än riksmarskalksämbetet, synes tidigare rådande förhållanden

böra återställas och uppgiften överlämnas åt kammarkollegiet.

Statskontoret har funnit de uppgifter, som enligt utredningsmannen skulle

åvila den omorganiserade djurgårdskommissionen, icke vara av sådan omfattning,

att de kunde motivera inrättandet av ett nytt ämbetsverk. Statskontoret

framhåller härvid, att de markområden i Stockholm, vilka skulle utgöra

det huvudsakliga föremålet för verksamheten, numera vore till sin utsträckning

synnerligen begränsade. Men vidare vore ifrågavarande uppgifter till

stor del av sådan beskaffenhet, att deras handhavande instruktionsenligt

torde ankomma på byggnadsstyrelsen, ett förhållande som säkerligen komme

att bli än mer framträdande sedan nu pågående förhandlingar inom 1945 års

markkommission mellan kronan och Stockholms stad avslutats. Därefter i

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

kronans ägo kvarstående, inom Stockholm belägen mark, torde, i den mån

den kunde göras till föremål för exploatering, bli helt förbehållen statliga

ändamål. Andra uppgifter — såsom bevakandet av statsverkets intressen vid

arrendeupplåtelser eller förlängning av gällande arrendeavtal — vore sådana,

att de enligt statskontorets mening borde ankomma på byggnadsstyrelsen i

dess egenskap av förvaltare av statens allmänna fastighetsfond, å vilken djurgårdskassans

överskottsmedel redovisades såsom inkomster.

Under hänvisning till det anförda avstyrker statskontoret utredningsmannens

förslag. Ämbetsverket framhåller slutligen, att det torde vara möjligt

att inom ramen för nuvarande organisation genomföra eventuellt erforderliga

åtgärder för tillgodoseende i ökad omfattning av lekmannainflytandet vid

ärendenas behandling.

Byggnadsstyrelsen framhåller i sitt utlåtande till en början att sedan

Kungl. Maj:t tillsatt 1945 års markkommission med uppgift att föra förhandlingar

och inkomma med förslag rörande mellan staten och Stockholms stad

föreliggande markfrågor, djurgårdskommissionens uppgifter till övervägande

del torde få anses slutförda.

Vid granskning av omfattningen och arten av de arbetsuppgifter, vilka enligt

förslaget skulle åvila djurgårdskommissionen, har styrelsen icke funnit

tillräckligt motiverat att för dessa uppgifter skulle anordnas eller bibehållas

en särskild organisation, som i realiteten bleve att betrakta såsom ett särskilt

ämbetsverk. I anslutning till den uppräkning av olika för den omorganiserade

djurgårdskommissionen avsedda arbetsuppgifter, som gjorts i promemorian,

har styrelsen anfört bland annat följande.

Kommissionen skulle enligt utredningsmannen hava till uppgift, bland

annat, »att utreda och förberedande pröva olika statliga myndigheters samt

vetenskapliga och andra allmänna institutioners anspråk på ny markupplåtelse,

innan dessa ärenden upptagas till handläggning i riksmarskalksämbetet

och hos Kungl. Maj:t».

Enligt § 2 i byggnadsstyrelsens instruktion åligger det byggnadsstyrelsen

med avseende å utredning av byggnadsfrågor och vad därmed äger sammanhang

att verkställa utredningar om plan och ordningsföljd, varefter nybyggnader

av hus för statens räkning böra företagas, samt att efter vederbörligt

uppdrag verkställa utredningar med skissritningar, kostnadsförslag samt erforderliga

uppgörelser om tomtplats m. m. rörande anskaffande av lokaler för

statsverkets räkning.

Vid uppgörande av förslag till nybyggnad för statlig myndighet eller institution

samråder styrelsen ingående med den myndighet eller institution,

som skall taga byggnaden i bruk, rörande såväl frågan om valet av lämplig

tomt som byggnadens planlösning och inredning. För att byggnadsstyrelsen

skall kunna fylla sina åligganden i berörda hänseende måste styrelsen bland

annat verkställa eu ingående prövning av dels frågan om storleken av det

markutrymme, som erfordras för att tillgodose det för vederbörande erforderliga

lokalbehovet, dels hur byggnaden bör förläggas i förhållande till

andra organ, med vilka myndigheten eller institutionen kan komma att behöva

samarbeta, varjämte styrelsen har att i enlighet med sin instruktion avväga

angelägenhetsgraden av olika statliga byggnadsföretag sins emellan.

Gäller det byggnader, för vilka markupplåtelser erfordras å Djurgården, äger

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr MS.

alltid samråd rum med riksmarskalksämbetet (djurgårdsförvaltningen) rörande

de områden, som anses böra ifrågakomma. Ärendet överlämnas sedermera

till Kungl. Maj:t i form av en hemställan om anslagsäskande hos riksdagen.

Statsmakterna komma sålunda att i sista hand pröva uppkommen

fråga om markdisposition.

Härav framgår, att de uppgifter, som i ovannämnda hänseende skulle ankomma

på djurgårdskommissionen, redan ingå i byggnadsstyrelsens uppgifter.

En splittring av ifrågavarande uppgifter måste anses olämplig och av

intet behov påkallad.

Enligt förslaget skulle det vidare tillkomma djurgårdskommissionen att

efter vederbörligt uppdrag låta upprätta stadsplaneförslag ävensom i samband

därmed upptaga förhandlingar med vederbörande om stadsplanens

genomförande och upprätta erforderliga avtal samt att vara förhandlingsmyndighet

rörande försäljningar.

Byggnadsstyrelsen anser sig böra utgå från att för bostadsexploatering avsedd

mark inom Kaknäs-, Mariebergs- och Konradsbergsområdena i allt

väsentligt kommer att i samband med den blivande uppgörelsen mellan kronan

och Stockholms stad, varom förhandlas i markkommissionen, överlåtas

till staden. Då någon exploatering av mark på södra Djurgården icke torde

komma i fråga, skulle alltså de uppgifter, som inom Stockholm i stadsplanehänseende

skulle tillkomma djurgårdskommissionen, komma att inskränka sig

till de för allmänna byggnader avsedda områdena vid Marieberg och Konradsberg

samt å norra Djurgården. En stadsplaneläggning av dessa områden, som

för övrigt torde komma att ske inom relativt kort tid, torde komma att inskränka

sig till att områdena förses med en s. k. A-beteckning, utvisande att

där endast får uppföras byggnader för allmänt ändamål. Tillfartsgatorna till

dessa byggnader läggas sedan i samråd med staden på det sätt, som bäst

tjänar bebyggelsen. Hela proceduren är av skäligen enkel beskaffenhet och

skötes lämpligast av byggnadsstyrelsen i samband med områdenas successiva

utbyggande.

Enligt utredningsmannens förslag skulle det vidare ankomma på djurgårdskommissionen

»att låta ombesörja utförande av erforderliga gatu-, väg- och

ledningsarbeten såväl inom stadsplanelagt område som inom annat område,

vilket disponerats såsom byggnadsmark för statliga eller andra allmänna

ändamål».

Utförandet av statliga byggnadsföretag uppdrages, såsom redan erinrats,

i regel åt byggnadsstyrelsen. Styrelsen själv låter därvid utföra de planeringsarbeten,

som erfordras på tomten, under det att gatuarbeten och därmed

sammanhängande ledningsarbeten inom Stockholm eller andra städer få,

i den mån de förekomma, i regel utföras av vederbörande stad. Samarbetet

mellan styrelsen och städerna ha i dessa avseenden hittills skett utan friktioner.

Yad särskilt Stockholms stad beträffar har denna för gatu- och vägarbeten

en omfattande organisation, som vunnit en ingående erfarenhet på

dessa områden. Att under sådana omständigheter lägga ombesörjandet av

gatu- och ledningsarbeten i det jämförelsevis ringa antal fall de förekomma

på en särskild kommission, skulle te sig i hög grad överorganiserat och föga

rationellt. Avtal synes i stället böra från fall till fall träffas med vederbörande

stad om utförandet av ifrågakommande gatu-, väg- och ledningsarbeten i samband

med uppförandet av statliga byggnader.

Utredningsmannen har icke ansett sig kunna förorda, att förenämnda uppgifter

, anförtroddes byggnadsstyrelsen bland annat därför, att de skulle

komma att innebära skyldighet för styrelsen att utåt tillvarataga kronans intressen

såsom markägare, bland annat i stadsplanefrågor, något som med hän
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

syn till styrelsens ställning som opartisk stadsplanemyndighet skulle vara

olämpligt. I detta avseende har utredningsmannen hänvisat till de uttalanden

i fråga om byggnadsstyrelsens lämplighet att handhava kronans exploatering

s v e r k k am h e t, som återgivits i propositionen nr 252/1930 angående exploatering

å Ladugårdsgärdet m. m.

Då det, såsom utredningsmannen själv framhållit, för kronans vidkommande

framdeles icke torde komma att bliva fråga om någon nämnvärd exploateringsverksamhet

i Stockholm sakna i detta sammanhang de vid nämnda

tidpunkt gjorda uttalandena aktualitet. Det kan vidare framhållas, att styrelsen

såsom förvaltare av en betydande del av kronans fastigheter redan nu

har och helt naturligt alltid måste komma att få till uppgift att tillvarataga

kronans intressen såsom markägare bland annat i stadsplanefrågor.

Utöver nu angivna arbetsuppgifter skulle den föreslagna djurgårdskommissionen

enligt utredningsmannen bland annat hava »att vid riksmarskalksämbetets

handläggning av ärenden om förlängning av bestående arrendeupplåtelser

vara statsverkets kontaktmyndighet dels i vad angår det allmännas

intressen beträffande friläggning av parkområden, dels ock i fråga om tillvaratagandet

av statsverkets ekonomiska intressen vid bestämmande av

arrendeavgifternas storlek», samt »att vara remissinstans för riksmarskalksämbetet

vid frågor om nya arrendeupplåtelser».

Byggnadsstyrelsen ansluter sig till vad utredningsmannen anfört rörande

önskvärdheten av större enhetlighet i förfarandet vid markupplåtelser till

enskilda.

Den eftersträvade enhetligheten kan emellertid enklast vinnas antingen

genom att även upplåtelser till annan än statsverket i en eller annan form

bringas under statsmakternas prövning, eller att riksmarskalksämbetet beslutar

om dylika upplåtelser efter inhämtande av yttrande från byggnadsstyrelsen.

Styrelsen vill för sin del förorda det senare alternativet. Denna lösning

torde ock bäst stå i överensstämmelse med statsmakternas år 1945

fattade beslut, enligt vilket de kungliga slotten med tillhörande byggnader

och markområden ävensom Djurgården från och med budgetåret 1945/46

upptagits till redovisning på den under byggnadsstyrelsens förvaltning stående

slottsbyggnadernas delfond av statens allmänna fastighetsfond och djurgårdskassans

överskottsmedel redovisas såsom inkomst på denna delfond, varigenom

ett fortlöpande samarbete mellan riksmarskalksämbetet och byggnadsstyrelsen

redan kommit till stånd.

Byggnadsstyrelsen framhåller slutligen, att om det skulle anses vara förenat

med fördelar om vid handläggningen av frågor rörande markupplåtelser

till annan än statsverket — vilka frågor vid ett genomförande av det av styrelsen

förordade alternativa förslaget icke skulle komma under riksdagens

behandling — representanter för riksdagen bleve i tillfälle taga kännedom

om och taga ståndpunkt till ärendena, syntes detta lämpligen kunna ske antingen

genom att byggnadsstyrelsen vid avgivande av yttrande i dylika frågor

förstärktes med en nämnd utsedd av Kungl. Maj:t, eller att en dylik

nämnd själv finge avgiva yttrande jämsides med byggnadsstyrelsen. Med

hänsyn till att dylika ärenden kunde väntas endast sällan förekomma och

blott i ringa antal, syntes eu anordning enligt det första alternativet vara

tillfyllest.

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker byggnadsstyrelsen utredningsmannens

förslag och hemställer att, därest beslut i ärendet nu skulle

fattas, detta måtte ske i enlighet med den lösning styrelsen förordat.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 248.

Riksräkenskapsverket uttalar såsom sin bestämda uppfattning, att någon

anledning icke förelåge att nu påkalla någon ändring med avseende på de

förvaltningsuppgifter beträffande Djurgården, som tillkomme riksmarskalksämbetet.

Flertalet av de uppgifter som skulle ankomma på det föreslagna nya

statsorganet, berörde i hög grad byggnadsstyrelsens verksamhet. Det kunde

därför ifrågasättas om det vore nödvändigt att för handläggning av frågor

rörande Djurgården tillskapa ytterligare ett förvaltande ämbetsverk, vilket

skulle funktionera såsom en mellaninstans mellan Kungl. Maj:t, byggnadsstyrelsen

och riksmarskalksämbetet. Riksräkenskapsverket framhåller vidare,

att den nuvarande djurgårdskommissionens uppgifter ännu icke vore slutförda.

Ännu hade kommissionen på grund av gällande avtal med Stockholms

stad att för kronans räkning utföra vissa gatuarbeten. Den omständigheten

att någon av de nuvarande befattningshavarna i kommissionen väntades avgå

med pension behövde i och för sig icke nödvändiggöra omedelbar prövning

av frågan om den fortsatta förvaltningsapparaten, då med dylikt arbete sysselsatta

befattningshavare utan olägenhet torde kunna fullfölja sitt arbete även

efter uppnådd pensionsålder. Yidare borde lösningen av de frågor som sammanhängde

med ett eventuellt nytt''markavtal med Stockholms stad avvaktas

innan slutlig ställning till föreliggande förslag toges. Riksräkenskapsverket

kunde därför icke nu finna anledning förorda, att något nytt organ tillskapades

för handläggning av de arbetsuppgifter, som omnämndes i promemorian.

Icke heller kunde riksräkenskapsverket finna, att någon omedelbar

ändring avseende djurgårdskommissionens verksamhet nu behövde beslutas.

I den mån med exploaterings verksamheten sysselsatt personal bleve överflödig,

torde denna personal böra övertagas av byggnadsstyrelsen.

Djurgårdskonimissionen delar utredningsmannens uppfattning, att det nuvarande

förfärandet vid upplåtelser av mark å Djurgården vore förenat med

vissa olägenheter samt att dessa i allt väsentligt skulle kunna undanröjas,

därest statsverkets och övriga ifrågakommande önskemål om markupplåtelser

sammanfördes till gemensam och enhetlig prövning av ett enda statligt organ,

som hade att avväga de olika intressenas angelägenhetsgrad mot varandra.

Djurgårdskommissionen har heller icke funnit något att erinra mot att ifrågavarande

uppgifter anförtroddes åt kommissionen, som redan nu hade att i

viss utsträckning anlägga motsvarande synpunkter i fråga om dispositionen

av den mark som ställts under kommissionens vård och inseende.

Kommissionen understryker utredningsmannens uttalande, att i den mån

kommissionen underställda områden komme att disponeras för statliga byggnader,

befattningen med stadsplaneläggning och gatuarbeten m. in. alltjämt

torde komma att utgöra en icke oväsentlig arbetsuppgift för kommissionen.

Därjämte kvarstode alltjämt gatu- och ledningsarbeten till betydande omfattning,

vilka enligt gällande avtal med Stockholms stad skulle utföras av djurgårdskommissionen.

Även om sålunda djurgårdskommissionen jämväl i fortsättningen

till stor del skulle komma att sysselsättas med rent tekniska arbetsuppgifter,

torde kommissionens arbete, om den förordade anordningen

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

vidtoges, komma att mer och mer omfatta ej endast de exploaterings- och försäljningsuppgifter,

för vilka kommissionen inrättats, utan även mera allmänna

bedömningsfrågor. Det syntes kommissionen därför befogat att i detta sammanhang

frågan om ändrade grunder för kommissionens sammansättning övervägdes.

Mot de förslag, som utredningsmannen i detta hänseende framlagt,

har kommissionen icke framställt erinran.

Med anledning av utredningsmannens förslag, att en av djurgårdskommissionens

ledamöter skulle erhålla uppdrag att vara jourhavande ledamot,

framhåller djurgårdskommissionen, att det knappast kunde till fullo på förhand

bedömas, i vilken utsträckning någon av kommissionens ledamöter

komine att behöva taga befattning med det löpande arbetet utöver vad som

normalt ålåge en ordförande. Närmare bestämmelser härom liksom om ersättningen

till jourhavande ledamot borde med hänsyn härtill meddelas först

sedan någon erfarenhet vunnits rörande den nya kommissionens verksamhet.

I fråga om den föreslagna personaluppsättningen erinrar kommissionen om,

att man under alla förhållanden för avsevärd tid framåt torde ha att räkna

med tämligen omfattande tekniska arbetsuppgifter. Så länge dessa arbetsuppgifter

bestode, vore det enligt kommissionens uppfattning nödvändigt att

hos kommissionen ha tillgång till stadigvarande anställd tekniskt utbildad

personal. Utöver den befattning såsom teknisk expert, som förordats av utredningsmannen,

syntes arbetets omfattning motivera, att den för närvarande

befintliga ritarbefattningen hos kommissionen bibehölles.

Mot de föreslagna ersättningsbeloppen till kommissionens ordförande och

ledamöter samt till kanslichefen har kommissionen intet att erinra. Arvodet

till den tekniska experten anser kommissionen däremot väl lågt upptaget, för

att kommissionen skulle kunna räkna med att förvärva och bibehålla tillräckligt

kvalificerad person, särskilt med tanke på att denna befattning sannolikt

icke torde komma att rekryteras bland statstjänstemän. I jämförelse med

löneförmånerna för jämförbara befattningar i kommunal tjänst syntes arvode

skäligen böra bestämmas till 18 OCH) kronor.

Ledamoten av djurgårdskommissionen, kammarrådet S. Grönwall har med

instämmande av verkställande direktören i kommissionen, majoren L. Schönmeyr

uttalat särskild mening i förevarande ärende. Reservanterna anse sig

icke med anledning av den föreliggande utredningen kunna tillstyrka annan

ändring i kommissionens sammansättning och organisation än att en utökning

sker av antalet riksdagsledamöter i kommissionen.

Djurgården tillhör, såsom framgår av utredningsmannens redogörelse, sta- Departement:!

ten men disponeras jämlikt Riksens ständers beslut den 1 december 1809 ^e/en.

av den regerande Konungen. De med denna dispositionsrätt förenade förvalt

ningsuppgifterna handhavas av riksmarskalksämbetet, närmast genom en avdelning

inom ämbetet, benämnd djurgårdsförvaltningen. I vissa fall ha genom

särskilda beslut delar av Djurgården lagts under annan myndighets förvaltning.

Detta är sålunda fallet beträffande de områden, som för exploatering

ställts under djurgårdskommissionens förvaltning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

. Liksom beträffande annan kronan tillhörig fast egendom ankommer den

slutliga prövningen av frågor om försäljning av djurgårdsmark på riksdagen

i den mån beslutanderätten ej delegerats till Kungl. Maj:t. Även frågor om

upplåtelse av nyttjanderätt till sådan mark underställas i vissa fall riksdagens

prövning. I övrigt handläggas ärenden rörande överlåtelse eller annan upplåtelse

av Djurgårdens mark huvudsakligen av djurgårdsförvaltningen och

djurgårdskommissionen.

Riksdagens intresse av att även närmare utöva sitt inflytande i fråga om

dispositionen av Djurgårdens mark har beträffande djurgårdskommissionens

verksamhet tillgodosetts genom föreskrift att minst två av kommissionens

ledamöter skola utses bland riksdagens ledamöter. I kommissionens uppgifter

ingår bland annat att pröva, för vilka, ändamål den under kommissionens förvaltning

ställda marken bör avses med hänsyn dels till planeringen av bebyggelse

för allmänna eller enskilda behov, dels till det rent affärsmässiga

intresset av bästa ekonomiska utbyte av marken.

Djurgårdsförvaltningens verksamhet med avseende på djurgårdsmarkens

disposition torde huvudsakligen bestå i att föra förhandlingar med de myndigheter,

institutioner och enskilda, vilka önska förvärva nyttjande- eller äganderätt

till områden, som äro underställda djurgårdsförvaltningen.

Eu följd av denna uppdelning av markfrågornas prövning mellan djurgårdsförvaltningen

och djurgårdskommissionen samt av otillräcklig planläggning i

stort har blivit, att de olika önskemålen i fråga om djurgårdsmarkens användning

icke vunnit den allsidiga avvägning mot varandra, som varit nödvändig

för ernående av det lämpligaste och mest effektiva utnyttjandet av tillgängliga

markutrymmen. För statsverket i egenskap av markägare torde det sålunda

få anses vara en viktig uppgift att söka åvägabringa en enhetlig planläggning

beträffande dispositionen av de värdefulla områden, varom här är fråga. I

första hand bör denna planläggning avse att klarlägga, i vilken utsträckning

de tillgängliga markutrymmena böra disponeras för parkändamål, statliga

byggnader eller enskild bebyggelse, en avvägning som berör såväl statens som

Stockholms stads och enskilda intressen. Denna intresseavvägning torde, sådan

den redan nu ingår i djurgårdskommissionens arbetsuppgifter, ha varit en av

anledningarna till önskemålet om viss riksdagsrepresentation i kommissionen.

För det här avsedda ändamålet erfordras ett samordnande statligt organ.

Detta organ bör bland annat ha till uppgift att såsom remissinstans biträda

djurgårdsförvaltningen med råd och utredningar vid handläggningen av markdispositionsfrågor.

Det bör därjämte i sig upptaga djurgårdskommissionens

återstående uppgifter.

Av vikt är att ifrågavarande organ kommer till stånd snarast möjligt, då

en stor del av gällande arrendeavtal beträffande markupplåtelser å Djurgården

utlöpa den 1 april 1949 och en omprövning av dessa avtal bör ske i samband

med den allmänna planläggningen av djurgårdsmarkens användning. En uppgift

för det föreslagna organet i detta, sammanhang är också att tillvarataga

statsverkets intresse av att arrendeavgäldema hållas uppe på en sådan nivå,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248. 25

att tillräckliga medel inflyta för de ändamål, som djurgårdskassan delvis har

att bekosta och som i övrigt finansieras med skattemedel.

I vad avser användningen av djurgårdsmark för statliga byggnader och andra

statsändamål gäller frågan i främsta rummet att inom den ram, som för sådant

ändamål uppdrages vid den allmänna planläggningen, åstadkomma en samordning

av statsmyndigheternas inbördes önskemål. I detta hänseende bör det

nya organet fungera såsom rådgivande remissinstans åt Kungl. Maj:t och åt

de myndigheter, för vilka sådana spörsmål äro aktuella. Inom Kungl. Maj:ts

kansli böra här avsedda markfrågor, i den mån de icke kunna hänföras till

annat departement, handläggas av kommunikationsdepartementet.

I avbidan på resultatet av de utredningsuppdrag, som lämnats dels år 1936

åt f. d. generaldirektören L. Berglöf såsom sakkunnig för utredning av frågan

om den rättsliga vården och förvaltningen av kronans fasta egendom, dels åt den

år 1946 tillsatta markutredningen, böra de nya arbetsuppgifterna för det nu avsedda

statsorganet begränsas till frågor rörande dispositionen av mark å Djurgården.

Jag är sålunda icke beredd att ansluta mig till den av utredningsmannen

framförda tanken, att åt organet i fråga skulle uppdragas liknande

uppgifter beträffande annan statens mark i Stockholm och dess närhet samt

att detsamma skulle göras till remissinstans för ärenden angående försäljning

eller annan disposition av statlig mark även inom landet i övrigt.

Den föreslagna omorganisationen synes heller icke böra medföra någon ändring

med avseende på det förhandlingsuppdrag, som givits 1945 års markkommission.

I flera av remissyttrandena har gjorts gällande, att de samordningsuppgifter,

varom här är fråga, vore av natur att böra ankomma på byggnadsstyrelsen.

Vederbörande myndigheter torde härvid hava utgått från att djurgårdskommissionens

försälj ningsuppgifter nu skulle vara praktiskt taget slutförda. Det

kan emellertid fortfarande icke med visshet förutsägas, huruvida och när de

förhandlingar, som för närvarande pågå mellan 1945 års markkommission och

Stockholms stad rörande överlåtelse till staden av Kaknäsområdet och viss

annan mark på Norra Djurgården, kunna komma att leda till positivt resultat.

Vid sådant förhållande och med hänsyn till den opartiska ställning byggnadsstyrelsen

såsom remissinstans åt Kungl. Maj:t i stadsplanefrågor bör intaga,

anser jag i likhet med utredningsmannen, att styrelsen, åtminstone icke för

närvarande, bör ifrågakomma för de nu avsedda uppgifterna. Ej heller synes

mig kammarkollegiet lämpat för ändamålet. Jag torde därjämte få erinra om

att riksdagen på sin tid intagit den principiella inställningen, att djurgårdskommissionens

nuvarande uppgifter icke borde anförtros ett ämbetsverk. På grund

av vad sålunda anförts föreslår jag, att ett nytt organ inrättas på grundval av

den nuvarande djurgårdskommissionens organisation.

Vid en sådan förändring av djurgårdskommissionen torde densamma lämpligen

också böra markeras genom en ändring av kommissionens benämning.

Jag förordar sålunda, att det nya organet erhåller benämningen djurgårdsnämnden.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 248.

814 47 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

I anslutning till vad jag tidigare anfört rörande det förestående arbetet

med omprövning av vissa arrendeupplåtelser m. m. får jag föreslå, att den

ifrågasatta reformen genomföres redan den 1 juli 1947.

Tänkbart är att de nya arbetsuppgifterna, sedan en första avarbetning skett,

komma att bliva av mindre omfattning. Med hänsyn härtill och då djurgårdskommissionens

nuvarande uppgifter så småningom torde komma att upphöra,

bör, såsom kammarkollegiet ifrågasatt, framdeles en omprövning ske, huruvida

nämnden bör bibehållas eller dess arbetsuppgifter böra överflyttas till annan

myndighet.

Av samma skäl, som föranlett föreskriften att minst två av ledamöterna i

den nuvarande djurgårdskommissionen skola utses bland riksdagens ledamöter,

böra även till den föreslagna djurgårdsnämnden knytas representanter för

riksdagen. Med hänsyn till arbetsuppgifternas väsentligt förändrade art bör

därvid riksdagsmannainslaget i nämnden bliva st-örre än i djurgårdskommissionen.

I likhet med utredningsmannen anser jag däremot behov icke föreligga

av att den fackmannamässiga sakkunskapen blir särskilt representerad

i nämnden.

Djurgårdskommissionen omfattar för närvarande sex ledamöter, därav tva

riksdagsrepresentanter. Utredningsmannen har föreslagit, att det nya organet

skulle bestå av ordförande och fyra andra ledamöter. De sistnämnda skulle

utses bland ledamöter av riksdagen. Till ordförande skulle utses en person

inom eller utom riksdagen med allmänt administrativ förfarenhet. Samtliga

ledamöter avses skola tillsättas av Kungl. Maj:t. Årsarvodena lia beräknats

till samma belopp som nu utgå till djurgårdskommissionens ledamöter, nämligen

4 500 kronor till ordföranden och 3 000 kronor till envar av de övriga ledamöterna.

Utredningsmannens sålunda framlagda förslag har icke givit mig

anledning till annan erinran än att jag, i betraktande av de uppgifter som

skulle komma att åvila å ena sidan ordföranden och å andra sidan de övriga

ledamöterna, funnit mig böra föreslå en ökning av arvodesbeloppet till ordföranden

till 6 000 kronor. Med hänsyn till den omfattning nämndens arbete

kan beräknas få och de uppgifter som böra ankomma på ordföranden, anser

jag den föreslagna anordningen med jourhavande ledamot icke vara erforderlig.

Sedan det första planläggningsarbetet slutförts, torde böra övervägas

huruvida icke en minskning av arvodena till nämndens ledamöter bör ske.

Enligt utredningsmannens beräkning av personalbehovet skulle hos nämnden

finnas anställda en kanslichef och en teknisk expert, båda med arvode

förslagsvis beräknat enligt 30 löneklassen i civila avlöningsreglementet, ävensom

följande nu hos djurgårdskommissionen anställda befattningshavare,

nämligen en bokhållare och kassör (Eo 14), tva kontorister (Eo 9) och ett

kontorsbiträde. Däremot har utredningsmannen med hänsyn till de ändrade

arbetsuppgifterna räknat med att av den befintliga personalen följande befattningshavare

icke längre skulle erfordras, nämligen en ingenjör (årsarvode

14 600 kronor), en underingenjör (årsarvode 8100 kronor), en sekreterare

(årsarvode 800 kronor) och en ritare (Eo 15). Mot denna personalberäkning

har jag i huvudsak intet att erinra. Då någon mera avsevärd minskning av de

rent tekniska arbetsuppgifterna icke synes komma att inträda under de när
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

maste åren och då jag icke ansett mig böra ifrågasätta någon ändring i fråga

om formen för ombesörjandet av de med exploateringsverksamheten sammanhängande

gatu- och ledningsarbetena, har jag emellertid, i anslutning till vad

djurgårdskommissionen därom anfört, funnit mig böra förorda, att även ritarbefattningen

tills vidare bibehålies.

Kostnaderna för djurgårdskommissionens administration bestridas för närvarande

av de till kommissionen inflytande inkomsterna -—- försäljningsmedel,

arrendemedel, administrationstillägg för arbeten, vilka skola bekostas

av andra än statsverket, samt räntemedel. I likhet med utredningsmannen

anser jag, att vid genomförande av den föreslagna omorganisationen dessa

administrationskostnader böra täckas genom särskilda på riksstatens sjätte

huvudtitel uppförda anslag. För ändamålet böra anvisas ett avlönings- och ett

omkostnadsanslag.

Övriga utgifter för nämndens verksamhet, d. v. s. främst de direkta exploateringskostnaderna,

böra tills vidare liksom hittills bestridas av sådana från

exploateringsverksamheten härrörande inkomstmedel, vilka reserveras för detta

ändamål. Jag torde i förevarande sammanhang få erinra om vad chefen för

finansdepartementet härutinnan anfört vid anmälan av propositionen 1947: 137

angående redovisning av vissa kronan tillhöriga markområden i Stockholm.

Frän den sålunda förordade ordningen synes emellertid avsteg böra ske i

fråga om kostnaderna för iordningställande av mark för statliga byggnadsföretag.

Dylika kostnader böra enligt min mening betraktas som investeringskostnader.

Medel för täckande av desamma torde sålunda böra inräknas i

vederbörande investeringsanslag. Någon avskrivning av dessa kostnader synes

icke erforderlig, då det här gäller en ökning av fastigheternas markvärden.

Det nya redovisningsförfarandet torde av praktiska skäl böra tillämpas endast

beträffande sådana statliga byggnadsföretag, till vilka anslag ännu icke anvisats.

Jag övergår härefter till anslagsberäkningarna.

Avlöningsstaten för djurgårdsnämnden bör omfatta följande anslagsposter,

nämligen Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t, Avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal samt Rörligt tillägg. Såväl arvodesposten som ickeordinarieposten

torde åtminstone för nästa budgetår böra betecknas förslagsvis

för att sätta Kungl. Maj:t i tillfälle att genomföra de övergångsanordningar

och vidtaga de jämkningar i organisationsförslaget, som kunna befinnas påkallade.

Arvodesposten skulle i enlighet med vad tidigare anförts böra beräknas till

(6 000 + 4 X 3 000) 18 000 kronor.

Icke-ordinarieposten har av utredningsmannen med tillämpning av nu gällande

lönesystem beräknats till 49 100 kronor. Till detta belopp, vars beräkning

i och för sig icke synes giva anledning till erinran, böra läggas lönekostnaderna

för den befintliga ritarbefattning i Eo 15, vilken enligt mitt förslag

skulle bibehållas tills vidare. Anslagsposten skulle i enlighet härmed komma

att uppgå till avrundat 53 900 kronor. Den allmänna löneregleringen medför

en uppräkning av posten till (53 900 + 14 800) (58 700 kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Anslagsposten Rörligt tillägg beräknas till 1 300 kronor.

Avlöningsanslaget skulle sålunda böra upptagas till (18 000 + 68 700 +

1 300) 88 000 kronor. Jämfört med djurgårdskommissionens nuvarande administrationskostnader

innebär den föreslagna avlöningsstaten en kostnadsminskning

av 13 100 kronor, räknat med utgångspunkt från nu gällande lönesystem.

I fråga om omkostnadsstaten har utredningsmannen beräknat expenskostnaderna

till samma belopp, som för sådant ändamål nu är upptaget å djurgårdskommissionens

kostnadsstat, eller 10 000 kronor. Medel till resekostnader

skulle enligt utredningsförslaget anvisas å omkostnadsstaten endast

med 1 000 kronor, motsvarande medelsbehovet för ersättningar för sammanträdesresor.

I övrigt skulle resekostnaderna bestridas av de medel, vilka stå

till förfogande för exploateringsverksamheten. Yad utredningsmannen sålunda

föreslagit har icke föranlett annan erinran från min sida än att jag förordar,

att en anslagspost till Sjukvård m. m. å förslagsvis 500 kronor uppföres å omkostnadsstaten.

I enlighet härmed skulle djurgårdsnämndens omkostnadsanslag böra beräknas

till (500 + 10 000 + 1 000) 11 500 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

dels godkänna den av mig förordade omorganisationen av

d j urgår dskommissionen;

dels godkänna följande avlöningsstat för statens djurgårdsnämnd,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis ...... 18 000

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis 68 700

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................................... 1 300

Summa kronor 88 000;

dels ock under sjätte huvudtiteln å riksstaten för budgetåret

1947/48 anvisa följande förslagsanslag, nämligen

till Djurgårdsnämnden: Avlöningar .................. kronor 88 000;

till Djurgårdsnämnden: Omkostnader ............... » 11 500.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Sigurdson.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av djur går s. 15 i texten
  2. SU 1947:186 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av djurgårdskommissionen rn. in. jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten