Sök i Ratio Lex

Angående avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i art. 36, mom. 2, i stadgan för den internationella domstolen

1947-01-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:25, Angående avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i art. 36, mom. 2, i stadgan för den internationella domstolen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 25.

1

Nr 25.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avgivande av

förklaring i enlighet med bestämmelserna i art. 36,

mom. 2, i stadgan för den internationella domstolen;

given Stockholms slott den 2b januari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen ministern för utrikes

ärendena hemställt.

GUSTAF.

östen Undén.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 24 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Ministern för utrikes ärendena anför:

När Nationernas förbunds församling den 18 april 1946 beslöt om förbundets

upplösning, antog den även en resolution enligt vilken den fasta mellanfolkliga

domstolen samtidigt betraktades såsom upplöst. I resolutionen

hänvisades till att Förenta Nationernas stadga förutsåge upprättandet av en

internationell domstol såsom organisationens främsta rättsskipande organ.

Efter det att val av domare och andra förberedande åtgärder vidtagits av

Förenta Nationernas generalförsamling och säkerhetsråd under generalförsamlingens

första möte i London i januari—februari 1946, konstituerades

den nya internationella domstolen i Haag den 18 april 1946.

Iiihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 25.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Enligt art. 92 av Förenta Nationernas stadga skall domstolen utöva sin

verksamhet i enlighet med en särskild domstolsstadga, som är fogad vid och

utgör en integrerande del av Förenta Nationernas stadga. Art. 93 utsäger, att

alla medlemmar av Förenta Nationerna ipso facto äro anslutna till den internationella

domstolens stadga. Stat som ej är medlem av Förenta Nationerna

må med generalförsamlingens bifall ansluta sig till domstolsstadgan.

Schweiz har vidtagit åtgärder för att begagna sig av denna möjlighet.

Till såväl form som innehåll ansluter sig den nya domstolsstadgan nära

till stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen. Vissa ändringar äro av

formell natur och bestå exempelvis i att bestämmelser i den gamla stadgan,

som åsyftade Nationernas förbund, i den nya stadgan motsvaras av bestämmelser

som avse Förenta Nationerna. Övriga ändringar som vidtagits äro i

flera fall grundade på erfarenheter från den gamla domstolen och hava tidigare

varit föremål för övervägande inom denna.

En närmare redogörelse för domstolsstadgan har lämnats i det vid Kungl.

Maj:ts proposition nr 196/1946 fogade sakunnigutlåtandet, vilket även återgiver

stadgans text på engelska och franska språken samt i svensk översättning.

1 nu förevarande sammanhang må blott framhållas, att den nya internationella

domstolens domsrätt lika litet som den gamla domstolens i sig

själv är obligatorisk. Domstolen är enligt stadgans art. 36, mom. 1, behörig

i mål, som underställas den av parterna, samt i de fall som särskilt angivas

i Förenta Nationernas stadga och i gällande traktater och konventioner. I

sistnämnda hänseende är alt märka, att enligt stadgans art. 37 traktatsbestämmelser

enligt vilka mål skola hänskjutas till den forna domstolen skola

anses innebära, att ifrågavarande mål i stället skola hänskjutas till den nya

internationella domstolen, under förutsättning att parterna äro anslutna till

den nya domstolsstadgan.

Den nya stadgan ger emellertid liksom den gamla genom en s. k. fakultativ

klausul de anslutna staterna en möjlighet att, i förväg och utan särskild

överenskommelse, gentemot stater, som åtaga sig samma förpliktelse, erkänna

domstolens domsrätt i rättstvister av närmare angiven beskaffenhet.

Bestämmelserna härom återfinnas i stadgans art. 36, momenten 2—6, och

äro av följande lydelse:

»2. De stater, som äro anslutna till denna stadga, må när som helst förklara,

att de i förhållande till varje annan stat, som åtager sig samma förpliktelse,

erkänna domstolen såsom ipso facto och utan särskild överenskommelse

behörig i alla rättstvister avseende:

a) tolkningen av ett fördrag;

b) varje intemationellträttsligt spörsmål;

c) förefintligheten av någon omständighet, som, därest den konstaterades,

skulle innebära åsidosättandet av en internationell förpliktelse;

d) arten eller omfattningen av den gottgörelse som bör givas i fall av en

internationell förpliktelses åsidosättande.

3. Ovan avsedda förklaringar må avgivas antingen utan villkor eller under

förutsättning av ömsesidighet från flera eller vissa staters sida eller för

viss bestämd tid.

4. Dessa förklaringar skola deponeras hos Förenta Nationernas general
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25

3

sekreterare, som har att tillställa de till denna stadga anslutna staterna och

domstolens sekreterare avskrifter därav.

5. Förklaringar, som avgivits jämlikt artikel 36 i stadgan för den fasta

mellanfolkliga domstolen och som ännu äro i kraft, skola i förhållanden

mellan de till denna stadga anslutna staterna anses utgöra ett erkännande

av den internationella domstolens obligatoriska behörighet för den tid förklaringarna

ännu skola gälla och i enlighet med deras bestämmelser.

6. I händelse av meningsskiljaktighet rörande domstolens behörighet tillkommer

avgörandet domstolen.»

För närvarande äro förklaringar i enlighet med ifrågavarande stadgande

gällande för tjugotvå stater. Av dessa hava Australien, Brasilien, Canada, Colombia,

Dominikanska Republiken, Haiti, Indien, Iran, Luxemburg, Nicaragua,

Nya Zeeland, Panama, Paraguay, Salvador, Storbritannien, Sydafrikanska

Unionen och Uruguay avgivit förklaringar enligt den gamla domstolsstadgans

art. 36, vilka i enlighet med bestämmelsen i den nya domstolsstadgans

nyss återgivna art. 36, mom. 5, utgöra gällande anslutningar till den nya

domstolsstadgans fakultativa klausul, medan Amerikas förenta stater, Danmark,

Kina, Nederländerna och Norge avgivit dylika förklaringar enligt den

nya domstolsstadgan.

För Sveriges del är läget det, att regeringens år 1921 avgivna och senast år

1936 -—- för en tid av tio år — förnyade förklaring om anslutning till den s. k.

fakultativa klausulen utlöpt i augusti 1946, d. v. s. i intervallen mellan upplösningen

av den fasta mellanfolkliga domstolen och Sveriges anslutning till

Förenta Nationerna, vilken såsom nämnts även innebär vårt lands anslutning

till stadgan för den internationella domstolen.

De i kraft varande anslutningarna gälla antingen tills vidare eller för viss

tid — merendels tio eller fem år — eller slutligen på viss tid — i regel

fem år — med automatisk förlängning på obestämd tid med rätt till uppsägning

vid vilken tidpunkt som helst. Sistnämnda form har kommit till

användning i de förklaringar som avgivits av Amerikas förenta stater, Kina,

Nederländerna och Storbritannien. Danmarks och Norges förklaringar gälla

för en tid av tio år.

På ett par undantag när (Haitis, Paraguays) äro samtliga i enlighet med

den fakultativa klausulen avgivna förklaringarna i olika form förknippade

med ett uttryckligt angivande av att de gälla endast under förutsättning av

ömsesidighet. Dessutom ha i åtskilliga fall .särskilda förbehåll tillfogats, såsom

förbehåll för tvister avseende territoriella frågor, tvister för vilkas behandling

annat förfarande stadgas i särskilda traktater, tvister, som hänföra

sig till förhållanden, vilka i tiden ligga före anslutningen, etc. Det må ytterligare

blott nämnas, dels att Förenta staternas förklaring, förutom att den upptager

en del av ovannämnda förbehåll, undantager tvister avseende angelägenheter

som väsentligen falla inom Förenta staternas egen behörighet, sådan

denna bestämmes av Förenta staterna, dels att Storbritannien i sin förklaring

gjort förbehåll för tvister uppkommande genom händelser, som inträffat

under tid, då landet varit invecklat i fientligheter. Å andra sidan ha

åtskilliga stater avgivit förklaringar utan dylika särskilda förbehåll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 25.

Departements
chefen.

Vid föredragning av frågan om avlåtande till 1921 års riksdag av proposition

i ämnet framhöll dåvarande ministern för utrikes ärendena, hurusom

möjligheten för en stat att, vid uppkommande tvist med annan stat, kunna

instämma sin motpart inför domstolen även utan motpartens samtycke vore

inledningen till ett nytt stadium i folkrättens utveckling mot en effektiv internationell

rättsordning. Den ideella vinsten häruti vore förenad med påtagliga

praktiska fördelar. Den omständigheten att Sverige tagit verksam del

i strävandena för upprättandet av en fast domstol och för genomförandet av

principen om obligatorisk domstolsbehandling vore ett ytterligare skäl att i

handling verka för principens framgång. Vid avlåtandet av 1926 och 1936

års propositioner till riksdagen om avgivande av förnyade förklaringar erinrades

om de skäl, som år 1921 angivits, och underströks, att de fortfarande

ägde full giltighet. I 1936 års proposition framhölls tillika, att grundsatsen

om obligatorisk skiljedom eller rättsligt avgörande i internationella tvister

under de närmast förflutna tio åren vunnit stor utbredning genom avslutandet

av talrika tvåsidiga avtal i ämnet och genom tillkomsten av 1928 års generalakt

angående fredligt biläggande av internationella tvister, vilken i likhet

med den fakultativa klausulen vunnit anslutning från ett stort antal länder.

Det framhölls även, att under tioårsperioden åtskilliga internationella

processer förekommit. Ehuru det varit mera sällsynt, att en stat blivit instämd

utan att ha lämnat sitt samtycke i det särskilda fallet, hade dock den

fakultativa klausulen kommit till tillämpning i tre fall. Därefter har instämmande

inför den fasta mellanfollcliga domstolen enligt denna klausul skett i

fem fall, senast år 1939. Denna utveckling avbröts genom det andra världskriget,

och under den tid Nederländerna var ockuperat sammanträdde icke

den fasta mellanfolkliga domstolen, vilken icke lämnade sitt säte i Haag.

Inför den nya internationella domstolen har ännu icke något mål blivit anhängiggjort.

För den nya säkerhetsorganisationen, Förenta Nationerna, är fredlig lösning

av internationella tvister ett huvudändamål. Sålunda inskärpes redan i

FN-stadgans art. 1, mom. 1, att ett av Förenta Nationernas ändamål är att

»genom /redliga medel och i överensstämmelse med rättvisans och den internationella

rättens principer tillrättalägga eller lösa internationella tvister eller

saklägen ...» och enligt stadgans art. 2, mom. 3, förplikta sig Förenta

Nationernas medlemmar »att lösa sina internationella tvister med fredliga

medel på sådant sätt att internationell fred och säkerhet samt rättvisan icke

sättes i fara». Reglerna för fredlig lösning av tvister utvecklas närmare i FNstadgans

kapitel VI, i vilket bl. a stadgas (art. 36, mom. 3), att säkerhetsrådet,

när del är verksamt för biläggande av tvist, bör beakta, att rättstvister

i regel böra av parterna hänskjutas till den internationella domstolen.

De skäl som föranledde svenska regeringen att ansluta sig till den gamla

domstolsstadgans fakultativa klausul och att sedermera förnya denna anslutning

göra sig med .lika stor rätt gällande till förmån för vårt lands godkännande

av en obligatorisk domsrätt för den nya internationella domstolen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

5

enligt art. 36 av domstolsstadgan. Det åligger Sverige som medlem av Förenta

Nationerna att främja tillämpningen av internationell jurisdiktion. Anledning

finnes sålunda icke att ifrågasätta någon ändring i vårt lands vedertagna

inställning till grundsatsen om fredlig lösning av internationella tvister

genom deras hänskjutande till internationellt judiciellt organ och i vår inställning

till principen om obligatorisk domsrätt för den internationella domstolen

enligt den fakultativa klausulen.

Alltså finner jag mig böra förorda, att Sverige avgiver förklaring av det

innehåll som framgår av art. 36, mom. 2, av stadgan för den internationella

domstolen att gälla under förbehåll av ömsesidighet. I vad avser frågan om

giltighetstiden för en dylik förklaring får jag under hänvisning till vad som

tidigare gällt förorda en period av tio år. Förklaringen torde böra avse tvister,

som hänföra sig till förhållanden, vilka i tiden ligga efter anslutningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att riksdagen må samtycka till att Kungl. Maj:t för Sveriges

del må avgiva sådan förklaring, som avses i art. 36,

mom. 2, av stadgan för den internationella domstolen med

iakttagande av att förklaringen innefattar de begränsningar

som i det föregående angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skal! avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Edelstam.

Doktrin (1)

  1. Love Kellberg, Ålandsöarnas internationellrättsliga ställning, SvJT 1974 s. 184, på s. 193 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:55 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och den belgisk-luxemburgiska ekonomiska unionen träf a1 i texten
  2. UU 1947:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i art. 36, mom. 2, i stadgan för den internati s. 3 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1974 s. 184 Love Kellberg, Ålandsöarnas internationellrättsliga ställning s. 193 i texten