Angående avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i art. 36, mom. 2, i stadgan för den internationella domstolen
1947-01-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:25, Angående avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i art. 36, mom. 2, i stadgan för den internationella domstolen
Dokumentets text
Kungi. Maj.ts proposition nr 25.
1
Nr 25.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avgivande av
förklaring i enlighet med bestämmelserna i art. 36,
mom. 2, i stadgan för den internationella domstolen;
given Stockholms slott den 2b januari 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen ministern för utrikes
ärendena hemställt.
GUSTAF.
östen Undén.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 24 januari 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Ministern för utrikes ärendena anför:
När Nationernas förbunds församling den 18 april 1946 beslöt om förbundets
upplösning, antog den även en resolution enligt vilken den fasta mellanfolkliga
domstolen samtidigt betraktades såsom upplöst. I resolutionen
hänvisades till att Förenta Nationernas stadga förutsåge upprättandet av en
internationell domstol såsom organisationens främsta rättsskipande organ.
Efter det att val av domare och andra förberedande åtgärder vidtagits av
Förenta Nationernas generalförsamling och säkerhetsråd under generalförsamlingens
första möte i London i januari—februari 1946, konstituerades
den nya internationella domstolen i Haag den 18 april 1946.
Iiihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 25.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
Enligt art. 92 av Förenta Nationernas stadga skall domstolen utöva sin
verksamhet i enlighet med en särskild domstolsstadga, som är fogad vid och
utgör en integrerande del av Förenta Nationernas stadga. Art. 93 utsäger, att
alla medlemmar av Förenta Nationerna ipso facto äro anslutna till den internationella
domstolens stadga. Stat som ej är medlem av Förenta Nationerna
må med generalförsamlingens bifall ansluta sig till domstolsstadgan.
Schweiz har vidtagit åtgärder för att begagna sig av denna möjlighet.
Till såväl form som innehåll ansluter sig den nya domstolsstadgan nära
till stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen. Vissa ändringar äro av
formell natur och bestå exempelvis i att bestämmelser i den gamla stadgan,
som åsyftade Nationernas förbund, i den nya stadgan motsvaras av bestämmelser
som avse Förenta Nationerna. Övriga ändringar som vidtagits äro i
flera fall grundade på erfarenheter från den gamla domstolen och hava tidigare
varit föremål för övervägande inom denna.
En närmare redogörelse för domstolsstadgan har lämnats i det vid Kungl.
Maj:ts proposition nr 196/1946 fogade sakunnigutlåtandet, vilket även återgiver
stadgans text på engelska och franska språken samt i svensk översättning.
1 nu förevarande sammanhang må blott framhållas, att den nya internationella
domstolens domsrätt lika litet som den gamla domstolens i sig
själv är obligatorisk. Domstolen är enligt stadgans art. 36, mom. 1, behörig
i mål, som underställas den av parterna, samt i de fall som särskilt angivas
i Förenta Nationernas stadga och i gällande traktater och konventioner. I
sistnämnda hänseende är alt märka, att enligt stadgans art. 37 traktatsbestämmelser
enligt vilka mål skola hänskjutas till den forna domstolen skola
anses innebära, att ifrågavarande mål i stället skola hänskjutas till den nya
internationella domstolen, under förutsättning att parterna äro anslutna till
den nya domstolsstadgan.
Den nya stadgan ger emellertid liksom den gamla genom en s. k. fakultativ
klausul de anslutna staterna en möjlighet att, i förväg och utan särskild
överenskommelse, gentemot stater, som åtaga sig samma förpliktelse, erkänna
domstolens domsrätt i rättstvister av närmare angiven beskaffenhet.
Bestämmelserna härom återfinnas i stadgans art. 36, momenten 2—6, och
äro av följande lydelse:
»2. De stater, som äro anslutna till denna stadga, må när som helst förklara,
att de i förhållande till varje annan stat, som åtager sig samma förpliktelse,
erkänna domstolen såsom ipso facto och utan särskild överenskommelse
behörig i alla rättstvister avseende:
a) tolkningen av ett fördrag;
b) varje intemationellträttsligt spörsmål;
c) förefintligheten av någon omständighet, som, därest den konstaterades,
skulle innebära åsidosättandet av en internationell förpliktelse;
d) arten eller omfattningen av den gottgörelse som bör givas i fall av en
internationell förpliktelses åsidosättande.
3. Ovan avsedda förklaringar må avgivas antingen utan villkor eller under
förutsättning av ömsesidighet från flera eller vissa staters sida eller för
viss bestämd tid.
4. Dessa förklaringar skola deponeras hos Förenta Nationernas general
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 25
3
sekreterare, som har att tillställa de till denna stadga anslutna staterna och
domstolens sekreterare avskrifter därav.
5. Förklaringar, som avgivits jämlikt artikel 36 i stadgan för den fasta
mellanfolkliga domstolen och som ännu äro i kraft, skola i förhållanden
mellan de till denna stadga anslutna staterna anses utgöra ett erkännande
av den internationella domstolens obligatoriska behörighet för den tid förklaringarna
ännu skola gälla och i enlighet med deras bestämmelser.
6. I händelse av meningsskiljaktighet rörande domstolens behörighet tillkommer
avgörandet domstolen.»
För närvarande äro förklaringar i enlighet med ifrågavarande stadgande
gällande för tjugotvå stater. Av dessa hava Australien, Brasilien, Canada, Colombia,
Dominikanska Republiken, Haiti, Indien, Iran, Luxemburg, Nicaragua,
Nya Zeeland, Panama, Paraguay, Salvador, Storbritannien, Sydafrikanska
Unionen och Uruguay avgivit förklaringar enligt den gamla domstolsstadgans
art. 36, vilka i enlighet med bestämmelsen i den nya domstolsstadgans
nyss återgivna art. 36, mom. 5, utgöra gällande anslutningar till den nya
domstolsstadgans fakultativa klausul, medan Amerikas förenta stater, Danmark,
Kina, Nederländerna och Norge avgivit dylika förklaringar enligt den
nya domstolsstadgan.
För Sveriges del är läget det, att regeringens år 1921 avgivna och senast år
1936 -—- för en tid av tio år — förnyade förklaring om anslutning till den s. k.
fakultativa klausulen utlöpt i augusti 1946, d. v. s. i intervallen mellan upplösningen
av den fasta mellanfolkliga domstolen och Sveriges anslutning till
Förenta Nationerna, vilken såsom nämnts även innebär vårt lands anslutning
till stadgan för den internationella domstolen.
De i kraft varande anslutningarna gälla antingen tills vidare eller för viss
tid — merendels tio eller fem år — eller slutligen på viss tid — i regel
fem år — med automatisk förlängning på obestämd tid med rätt till uppsägning
vid vilken tidpunkt som helst. Sistnämnda form har kommit till
användning i de förklaringar som avgivits av Amerikas förenta stater, Kina,
Nederländerna och Storbritannien. Danmarks och Norges förklaringar gälla
för en tid av tio år.
På ett par undantag när (Haitis, Paraguays) äro samtliga i enlighet med
den fakultativa klausulen avgivna förklaringarna i olika form förknippade
med ett uttryckligt angivande av att de gälla endast under förutsättning av
ömsesidighet. Dessutom ha i åtskilliga fall .särskilda förbehåll tillfogats, såsom
förbehåll för tvister avseende territoriella frågor, tvister för vilkas behandling
annat förfarande stadgas i särskilda traktater, tvister, som hänföra
sig till förhållanden, vilka i tiden ligga före anslutningen, etc. Det må ytterligare
blott nämnas, dels att Förenta staternas förklaring, förutom att den upptager
en del av ovannämnda förbehåll, undantager tvister avseende angelägenheter
som väsentligen falla inom Förenta staternas egen behörighet, sådan
denna bestämmes av Förenta staterna, dels att Storbritannien i sin förklaring
gjort förbehåll för tvister uppkommande genom händelser, som inträffat
under tid, då landet varit invecklat i fientligheter. Å andra sidan ha
åtskilliga stater avgivit förklaringar utan dylika särskilda förbehåll.
4
Kungl. Maj-.ts proposition nr 25.
Departements
chefen.
Vid föredragning av frågan om avlåtande till 1921 års riksdag av proposition
i ämnet framhöll dåvarande ministern för utrikes ärendena, hurusom
möjligheten för en stat att, vid uppkommande tvist med annan stat, kunna
instämma sin motpart inför domstolen även utan motpartens samtycke vore
inledningen till ett nytt stadium i folkrättens utveckling mot en effektiv internationell
rättsordning. Den ideella vinsten häruti vore förenad med påtagliga
praktiska fördelar. Den omständigheten att Sverige tagit verksam del
i strävandena för upprättandet av en fast domstol och för genomförandet av
principen om obligatorisk domstolsbehandling vore ett ytterligare skäl att i
handling verka för principens framgång. Vid avlåtandet av 1926 och 1936
års propositioner till riksdagen om avgivande av förnyade förklaringar erinrades
om de skäl, som år 1921 angivits, och underströks, att de fortfarande
ägde full giltighet. I 1936 års proposition framhölls tillika, att grundsatsen
om obligatorisk skiljedom eller rättsligt avgörande i internationella tvister
under de närmast förflutna tio åren vunnit stor utbredning genom avslutandet
av talrika tvåsidiga avtal i ämnet och genom tillkomsten av 1928 års generalakt
angående fredligt biläggande av internationella tvister, vilken i likhet
med den fakultativa klausulen vunnit anslutning från ett stort antal länder.
Det framhölls även, att under tioårsperioden åtskilliga internationella
processer förekommit. Ehuru det varit mera sällsynt, att en stat blivit instämd
utan att ha lämnat sitt samtycke i det särskilda fallet, hade dock den
fakultativa klausulen kommit till tillämpning i tre fall. Därefter har instämmande
inför den fasta mellanfollcliga domstolen enligt denna klausul skett i
fem fall, senast år 1939. Denna utveckling avbröts genom det andra världskriget,
och under den tid Nederländerna var ockuperat sammanträdde icke
den fasta mellanfolkliga domstolen, vilken icke lämnade sitt säte i Haag.
Inför den nya internationella domstolen har ännu icke något mål blivit anhängiggjort.
För den nya säkerhetsorganisationen, Förenta Nationerna, är fredlig lösning
av internationella tvister ett huvudändamål. Sålunda inskärpes redan i
FN-stadgans art. 1, mom. 1, att ett av Förenta Nationernas ändamål är att
»genom /redliga medel och i överensstämmelse med rättvisans och den internationella
rättens principer tillrättalägga eller lösa internationella tvister eller
saklägen ...» och enligt stadgans art. 2, mom. 3, förplikta sig Förenta
Nationernas medlemmar »att lösa sina internationella tvister med fredliga
medel på sådant sätt att internationell fred och säkerhet samt rättvisan icke
sättes i fara». Reglerna för fredlig lösning av tvister utvecklas närmare i FNstadgans
kapitel VI, i vilket bl. a stadgas (art. 36, mom. 3), att säkerhetsrådet,
när del är verksamt för biläggande av tvist, bör beakta, att rättstvister
i regel böra av parterna hänskjutas till den internationella domstolen.
De skäl som föranledde svenska regeringen att ansluta sig till den gamla
domstolsstadgans fakultativa klausul och att sedermera förnya denna anslutning
göra sig med .lika stor rätt gällande till förmån för vårt lands godkännande
av en obligatorisk domsrätt för den nya internationella domstolen
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
5
enligt art. 36 av domstolsstadgan. Det åligger Sverige som medlem av Förenta
Nationerna att främja tillämpningen av internationell jurisdiktion. Anledning
finnes sålunda icke att ifrågasätta någon ändring i vårt lands vedertagna
inställning till grundsatsen om fredlig lösning av internationella tvister
genom deras hänskjutande till internationellt judiciellt organ och i vår inställning
till principen om obligatorisk domsrätt för den internationella domstolen
enligt den fakultativa klausulen.
Alltså finner jag mig böra förorda, att Sverige avgiver förklaring av det
innehåll som framgår av art. 36, mom. 2, av stadgan för den internationella
domstolen att gälla under förbehåll av ömsesidighet. I vad avser frågan om
giltighetstiden för en dylik förklaring får jag under hänvisning till vad som
tidigare gällt förorda en period av tio år. Förklaringen torde böra avse tvister,
som hänföra sig till förhållanden, vilka i tiden ligga efter anslutningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen,
att riksdagen må samtycka till att Kungl. Maj:t för Sveriges
del må avgiva sådan förklaring, som avses i art. 36,
mom. 2, av stadgan för den internationella domstolen med
iakttagande av att förklaringen innefattar de begränsningar
som i det föregående angivits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skal! avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Harald Edelstam.
Doktrin (1)
- Love Kellberg, Ålandsöarnas internationellrättsliga ställning, SvJT 1974 s. 184, på s. 193 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1947:55 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och den belgisk-luxemburgiska ekonomiska unionen träf a1 i texten
- UU 1947:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i art. 36, mom. 2, i stadgan för den internati s. 3 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- SvJT 1974 s. 184 Love Kellberg, Ålandsöarnas internationellrättsliga ställning s. 193 i texten