Sök i Ratio Lex

Med förslag till prisregleringslag

36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:257, Med förslag till prisregleringslag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

1

Nr 257.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till prisregleringslag;

given Stockholms slott den 9 maj 1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till prisregleringslag.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihcing till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 257.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

Nr 459.

Prisregleringslag;1

given Stockholms slott den 30 juni 1942.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden

äger Konungen, när riksdagen

ej är samlad, förordna, att vad i 2—

10 §§ stadgas skall äga tillämpning;

dock må förordnande, som nu sagts,

ej meddelas med mindre Konungen

låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen

ändock skall sammanträda

inom trettio dagar. Varder ej meddelat

förordnande av nästföljande riksdag

inom trettio dagar från riksdagens

början gillat, skall detsamma

efter utgången av nämnda tid upphöra

att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är

samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger

Konungen med riksdagens samtycke

meddela förordnande, som där avses.

1 a §.

Med tjänst avses i denna lag sådan

tjänst som någon, yrkesmässigt eller

eljest, såsom företagare utför åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall

anses dels utövande av sådan hotell-

eller pensionatrörelse, för vilken

1 Angående senaste lydelse av prisregleringslagen

se ly45: 203.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

Förslag

till

Prisregleringslag.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden

äger Konungen, när riksdagen

ej är samlad, förordna, att vad i 3—

11 §§ stadgas skall äga tillämpning;

dock må förordnande, som nu sagts,

ej meddelas med mindre Konungen

låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen

ändock skall sammanträda

inom trettio dagar. Varder ej meddelat

förordnande av nästföljande riksdag

inom trettio dagar från riksdagens

början gillat, skall detsamma

efter utgången av nämnda tid upphöra

att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är

samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger

Konungen med riksdagens samtycke

meddela förordnande, som där avses.

2 §.

Med tjänst avses i denna lag sådan

tjänst som någon, yrkesmässigt eller

eljest, såsom företagare utför åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall

anses dels utövande av sådan hotell-

eller pensionatrörelse, för vilken

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

3

(Gällande lag:)

fordras myndighets tillstånd, dels

ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

Lika med försäljning av förnödenhet

skall anses överlåtelse eller upplåtelse

av förmögenhetsrättighet av

immateriell art, så ock upplåtelse av

rättighet att å fastighet avverka skog

eller att där taga torv, ler, grus, sten

eller annat, som icke är att hänföra

till fastighetens vanliga avkastning.

Om prisreglering.

2 §.

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger föreskriva,

att den som yrkesmässigt säljer viss

förnödenhet eller yrkesmässigt utför

viss tjänst skall vara skyldig

1) att ofördröjligen anmäla det

pris, som han tillämpat för förnödenheten

eller tjänsten å dag som i föreskriften

angives;

2) att varje gång höjning av priset

vidtages ofördröjligen anmäla prishöjningen;

eller

3) att minst en vecka innan höjning

av priset är avsedd att vidtagas

anmäla den tillärnade prishöjningen

och skälen därtill.

Den som meddelat föreskrift om

anmälningsskyldighet äger bestämma

till vilken myndighet anmälan skall

göras.

2 a §.*

1 mom. Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer äger

föreskriva, att den som frivilligt säljer

viss förnödenhet eller frivilligt utför

viss tjänst icke må utan tillstånd

överskrida det pris å förnödenheten

eller tjänsten, som han tillämpade å 1

1 Jämför denna paragraf med 6 och 7 §§ i

den föreslagna nya lagen.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

fordras myndighets tillstånd, dels.

ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

Lika med försäljning av förnödenhet

skall anses överlåtelse eller upplåtelse

av förmögenhetsrättighet av

immateriell art, så ock upplåtelse av

rättighet att å fastighet avverka skog

eller att där taga torv, ler, grus, sten

eller annat, som icke är att hänföra

till fastighetens vanliga avkastning.

Om prisreglering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 257-

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

dag som i föreskriften angives, eller,

om han då icke sålde förnödenhet eller

utförde tjänst varom fråga är, det

pris som den angivna dagen var atl

anse som gängse pris eller som han

före nämnda dag senast tillämpat

(prisstopp). Sker efter den i föreskriften

angivna dagen överlåtelse av

rörelse, i vilken försäljes förnödenhet

eller utföres tjänst som med föreskriften

avses, skall dock såsom stoppris

för den nye innehavaren av rörelsen

gälla det pris, som den föregående innehavaren

högst ägt uttaga.

Föreskrift om prisstopp meddelas

att gälla för viss tid, högst tre måna

der. Då skäl därtill äro må prisstoppet

förlängas, varje gång för högst tre

månader. Den som meddelat föreskrift

om prisstopp äger bestämma på vilken

myndighet det skall ankomma

att bevilja tillstånd till prishöjning.

2 mom. Har prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet,

äger Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer föreskriva, att

förnödenhet, som är avsedd att erhålla

samma eller liknande användning

som den prisreglerade förnödenheten

och som icke saluförts inom landet

före den dag prisstoppet föreskrevs,

icke må under den tid prisstoppet är

gällande försäljas eller utbjudas till

avyttring med mindre priset å förnödenheten

godkänts av myndighet som

Konungen bestämmer. Godkänt pris

må icke överskridas utan tillstånd av

myndigheten.

3 mom. Har prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet eller

tjänst eller har pris å viss förnödenhet

godkänts jämlikt 2 mom. och inträda

därefter sådana på prisbildningen

inverkande förhållanden att pri
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

5

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

set skäligen bör sänkas) äger Konungen

eller myndighet som Konungen

bestämmer förordna om sådan prissänkning.

Förordnande som ngss sagts

må meddelas beträffande viss förnödenhet

eller tjänst eller beträffande

viss företagare. Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer må

ock meddela förordnande om prissänkning

beträffande viss företagare,

därest för honom gällande stoppris väsentligt

överstiger det gängse priset.

Förordnande som i första stycket

sägs gäller under den tid prisstoppet

är gällande. Det fastställda priset må

icke överskridas utan tillstånd av

myndighet som Konungen bestämmer.

3 §• 3 §.

Konungen eller myndighet som Ko- Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger fastställa nungen bestämmer äger fastställa

visst pris, som prövas skäligt, att visst pris, som prövas skäligt, att

gälla såsom normalpris vid fri- gälla såsom normalpris vid frivillig

försäljning av viss förnödenhet villig försäljning av viss förnödenhet

eller vid frivilligt utförande av viss eller vid frivilligt utförande av viss

tjänst. tjänst.

Normalpriset må icke överskridas Normalpriset må icke överskridas

med mindre säljaren eller företagaren med mindre säljaren eller företagaren

erhållit tillstånd därtill. Den som erhållit tillstånd därtill. Den som

fastställt normalpriset äger bestämma fastställt normalpriset äger bestämma

på vilken myndighet det skall an- på vilken myndighet det skall ankomma

att bevilja sådant tillstånd, komma att bevilja sådant tillstånd.

4 §•

Har någon till offentlig myndighet

gjort särskild utfästelse beträffande

högsta pris, till vilket viss förnödenhet

må av honom försäljas eller viss

tjänst utföras, eller eljest beträffande

den ordning, i vilken försäljningen

må ske eller tjänsten utföras, må priset

icke överskridas eller utfästelsen

eljest frångås med mindre myndigheten

givit tillstånd därtill.

4 §■

Har någon till offentlig myndighet

gjort särskild utfästelse beträffande

högsta pris, till vilket viss förnödenhet

må av honom försäljas eller viss

tjänst utföras, eller eljest beträffande

den ordning, i vilken försäljningen

må ske eller tjänsten utföras, må priset

icke överskridas eller utfästelsen

eljest frångås med mindre myndigheten

givit tillstånd därtill.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

5 §■

Konungen äger föreskriva, att rätt

att yrkesmässigt köpa eller sälja viss

förnödenhet eller yrkesmässigt utföra

viss tjänst skall tillkomma endast

1) den som är medlem av viss sammanslutning;
2)

den som före viss dag yrkesmässigt

köpt eller sålt sådan förnödenhet

eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift, som i första

stycket under 1) avses, skall, där ej

särskilda förhållanden till annat föranleda,

rätt att yrkesmässigt köpa eller

sälja förnödenheten eller utföra

tjänsten medgivas jämväl den, som

förbinder sig att ställa sig till efterrättelse

de villkor som i anledning

av denna lag uppställts för medlem

av sammanslutningen beträffande rätten

att köpa eller sälja förnödenheten

eller utföra tjänsten. Föreskrift, som

i första stycket under 2) avses, må

meddelas endast då särskilda skäl därtill

äro.

I den mån så finnes erforderligt

för att hindra onödig, fördyrande

mellanhandel med viss förnödenhet

eller eljest för att undanröja missförhållanden

inom näringslivet, vilka

uppkommit i följd av de i 1 § angivna

utomordentliga förhållandena och

medföra onödig stegring av priset å

viss förnödenhet eller tjänst, äger Konungen

meddela föreskrift om begränsning

på annat sätt än förut i

denna paragraf är sagt av rätten att

yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten

eller yrkesmässigt utföra

tjänsten.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

5 §•

Konungen äger föreskriva, att rätt

att yrkesmässigt köpa eller sälja viss

förnödenhet eller yrkesmässigt utföra

viss tjänst skall tillkomma endast

1) den som är medlem av viss sammanslutning;
2)

den som före viss dag yrkesmässigt

köpt eller sålt sådan förnödenhet

eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift, som i första

stycket under 1) avses, skall, där ej

särskilda förhållanden till annat föranleda,

rätt att yrkesmässigt köpa eller

sälja förnödenheten eller utföra

tjänsten medgivas jämväl den, som

förbinder sig att ställa sig till efterrättelse

de villkor som i anledning av

denna lag uppställts för medlem av

sammanslutningen beträffande rätten

att köpa eller sälja förnödenheten eller

utföra tjänsten. Föreskrift, som i

första stycket under 2) avses, må

meddelas endast då särskilda skäl

därtill äro.

I den mån så finnes erforderligt för

att hindra onödig, fördyrande mellanhandel

med viss förnödenhet eller

eljest för att undanröja missförhållanden

inom näringslivet, vilka uppkommit

i följd av de i 1 § angivna

utomordentliga förhållandena och

medföra onödig stegring av priset å

viss förnödenhet eller tjänst, äger Konungen

meddela föreskrift om begränsning

på annat sätt än förut i

denna paragraf är sagt av rätten att

yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten

eller yrkesmässigt utföra

tjänsten.

6 §.

1 mom. Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer äger

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 257-

7

(Gällande lag:)

(Kungl. Maj.ts förslag:)

föreskriva, att den som frivilligt säljer

viss förnödenhet eller frivilligt utför

viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida

det pris å förnödenheten eller

tjänsten, som han tillämpade å dag

som i föreskriften angives, eller, om

han då icke sålde förnödenhet eller

utförde tjänst varom fråga är, det

pris som den angivna dagen var att

anse som gängse pris eller som han

före nämnda dag senast tillämpat

(prisstopp). Sker efter den i föreskriften

angivna dagen överlåtelse av

rörelse, i vilken försäljes förnödenhet

eller utföres tjänst som med föreskriften

avses, skall dock såsom

stoppris för den nye innehavaren av

rörelsen gälla det pris, som den föregående

innehavaren högst ägt uttaga.

Föreskrift om prisstopp meddelas

att gälla för viss tid, högst sex månader.

Då skäl därtill äro må prisstoppet

förlängas, varje gång för högst

sex månader. Den som meddelat föreskrift

om prisstopp äger bestämma

på vilken myndighet det skall ankomma

att bevilja tillstånd till prishöjning.

2 mom. Har prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet eller

tjänst och finnes därefter priset vara

högre än som kan anses skäligt, äger

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer förordna om skälig

sänkning av priset. Sådant förordnande

må jämväl meddelas beträffande

allenast viss säljare eller företagare.

Förordnande som i första stycket

sägs gäller under den tid prisstoppet

är gällande. Det fastställda priset må

icke överskridas utan tillstånd av

myndighet som Konungen bestämmer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

6 §.

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet

eller vid utförande av tjänst

taga eller träffa avtal om vederlag,

som i märklig mån överstiger det i

allmänhet tillämpade priset eller som

eljest är att anse såsom oskäligt med

hänsyn till säljarens eller företagarens

självkostnad och de grunder i

övrigt, som allmänt tillämpas vid prissättning

å liknande slag av förnödenheter

eller tjänster.

Ej heller må någon utbjuda förnödenheten

till avyttring mot vederlag,

som i första stycket sägs, eller erbjuda

sig att utföra tjänsten mot sådant

vederlag.

7 §•

Får enligt denna lag visst pris för

förnödenhet eller tjänst icke överskri
-

(Kungl. Maj ds förslag:)

7 §.

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger föreskriva,

att viss förnödenhet icke må försäljas

eller saluhållas eller viss tjänst utföras

eller erbjudas med mindre

priset å förnödenheten eller tjänsten

godkänts av myndighet som Konungen

bestämmer. Sådan föreskrift

må jämväl meddelas beträffande allenast

viss säljare eller företagare. Godkänt

pris må icke överskridas utan

tillstånd av myndigheten.

Har pris godkänts jämlikt förslå

stycket och inträda därefter sådana

på prisbildningen inverkande förhållanden

att priset skäligen bör sänkas,

äger Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer förordna om

sådan prissänkning. Dylikt förordnande

må jämväl meddelas beträffande

allenast viss säljare eller företagare.

8 §•

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet

eller vid utförande av tjänst

uppbära, träffa avtal om eller kräva

vederlag, som i märklig mån överstiger

det i allmänhet tillämpade priset

eller som eljest är att anse såsom

oskäligt med hänsyn till säljarens eller

företagarens självkostnad och de

grunder i övrigt, som allmänt tilllämpas

vid prissättning å liknande

slag av förnödenheter eller tjänster.

Ej heller må någon saluhålla förnödenheten

mot vederlag, som i första

stycket sägs, eller erbjuda sig att utföra

tjänsten mot sådant vederlag.

9 §■

Får enligt denna lag visst pris för

förnödenhet eller tjänst icke överskri
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

9

(Gällande lag:)

das, må ej, i vidare mån än som överensstämmer

med offentlig myndighets

anordning, såsom villkor för förnödenhetens

försäljning eller tjänstens

utförande fordras, att jämväl annan

förnödenhet inköpes eller annan

tjänst tages i anspråk, ej heller att

eljest avtal slutes eller förbindelse avgives

rörande annat än det parti av

förnödenheten eller den tjänst varom

fråga är.

Om uppgiftsskyldighet.

8§.

Myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva skyldighet för

den, som yrkesmässigt köper eller säljer

viss förnödenhet eller yrkesmässigt

utför viss tjänst, att på anfordran

av den myndighet, som meddelat föreskriften,

eller annan myndighet, som

därvid bestämts,

1) lämna de uppgifter myndigheten

finner erforderliga för utövning

av den priskontrollerande verksamhet,

som åligger myndigheten;

2) för kontroll av lämnade uppgifter

eller tillämpade priser förete handelsböcker

och affärshandlingar för

myndigheten.

Försummar någon efter anfordran,

varom ovan sägs, att fullgöra vad

honom i följd därav åligger, äger

myndighet som meddelat föreskriften

förelägga honom vite. Länsstyrelse

äger i förekommande fall förordna om

uttagande av sådant vite.

9 §•

Det åligger envar att, vid förfrågan

av länsstyrelse eller polismyndighet

eller annan myndighet som Konungen

bestämmer, lämna uppgift, huruvida

och i vilken myckenhet han innehar

(Kungl. Majds förslag:)

das, må ej, i vidare mån än som överensstämmer

med offentlig myndighets

anordning, såsom villkor för förnödenhetens

försäljning eller tjänstens

utförande fordras, att jämväl annan

förnödenhet inköpes eller annan

tjänst tages i anspråk, ej heller att

eljest avtal slutes eller förbindelse avgives

rörande annat än det parti av

förnödenheten eller den tjänst varom

fråga är.

Om uppgiftsskyldighet.

10 §.

Myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva skyldighet för

den, som yrkesmässigt köper eller säljer

viss förnödenhet eller yrkesmässigt

utför viss tjänst, att på anfordran

av den myndighet, som meddelat föreskriften,

eller annan myndighet, som

därvid bestämts,

1) lämna de uppgifter myndigheten

finner erforderliga för utövning

av den priskontrollerande verksamhet,

som åligger myndigheten;

2) för kontroll av lämnade uppgifter

eller tillämpade priser förete handelsböcker

och affärshandlingar för

myndigheten.

Försummar någon efter anfordran,

varom ovan sägs, att fullgöra vad

honom i följd därav åligger, äger

myndighet som meddelat föreskriften

förelägga honom vite. Länsstyrelse

äger i förekommande fall förordna om

uttagande av sådant vite.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 257-

(Gällande lag:)

viss förnödenhet av vikt för befolkningen

eller produktionen.

Vägrar någon att lämna begärd uppgift

eller finnes skälig anledning misstänka,

att han söker vilseleda myndighet

i fråga om sitt innehav av förnödenheten,

må undersökning verkställas

av kontor, lagerlokal eller annan

lägenhet, varöver han förfogar, så

ock granskning ske av hans handelsböcker

och affärshandlingar. 1 fråga

om befogenhet att besluta angående

undersökning eller granskning, som

nu nämnts, samt beträffande tid, dd

undersökning må äga rum, och förfarandet

därvid skola bestämmelserna

angående husrannsakan äga tilllämpning.

Särskilda bestämmelser.

10 §.

Myndighet som Konungen bestämmer

äger beträffande yrkesmässig försäljning

av viss förnödenhet meddela

särskilda bestämmelser angående

skyldighet att å försäljningsställe hava

anslag med prisuppgifter av viss

beskaffenhet samt angående skyldighet

att sälja förnödenheten efter vikt

eller mått eller, där förnödenheten

saluföres förpackad, i förpackningar

märkta på visst sätt, så ock annan

dylik bestämmelse, som må vara ägnad

att motverka oskälig prisstegring

eller att ordna tillförsel, saluhållande

eller förbrukning av förnödenheten.

Vad i första stycket är stadgat skall

i tillämpliga delar gälla även i fråga

om yrkesmässigt utförande av viss

tjänst.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

Särskilda bestämmelser.

11 §•

Myndighet som Konungen bestämmer

äger beträffande yrkesmässig

försäljning av viss förnödenhet meddela

särskilda bestämmelser angående

skyldighet att å försäljningsställe

hava anslag med prisuppgifter av viss

beskaffenhet samt angående skyldighet

att sälja förnödenheten efter vikt

eller mått eller, där förnödenheten saluföres

förpackad, i förpackningar

märkta på visst sätt, så ock annan dylik

bestämmelse, som må vara ägnad

att motverka oskälig prisstegring eller

att ordna tillförsel, saluhållande

eller förbrukning av förnödenheten.

Vad i första stycket är stadgat skall

i tillämpliga delar gälla även i fråga

om yrkesmässigt utförande av viss

tjänst.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

11

(Gällande lag:)

Ansvarsbestämmelser m. m.

11 §■

1 m o m. Med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader eller, om

brottet med hänsyn till omständigheterna

är att anse såsom grovt, med

fängelse eller straffarbete i högst två

år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra

anmälningsskyldighet, siom föreskrivits

jämlikt 2 §, eller som vid fullgörande

av anmälningsskyldigheten lämnat

medvetet oriktig uppgift eller som,

med vetskap om att prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet

eller tjänst eller att visst pris å förnödenhet

godkänts jämlikt 2 a § 2

mom. eller att prissänkning beträffande

viss förnödenhet eller tjänst

föreskrivits jämlikt 2 a § 3 mom.,

utan tillstånd försålt eller saluhållit

förnödenheten till högre pris än det

sålunda fastställda eller i återförsäljningssyfte

för densamma betalat

eller förklarat sig villig att betala sådant

pris eller för utförande av tjänsten

uppburit eller krävt högre pris

än det fastställda eller som, med vetskap

om att föreskrift enligt 2 a §

2 mom. meddelats beträffande viss

förnödenhet, brutit mot föreskriften;1

2) den som, med vetskap om att

normalpris gäller å viss förnödenhet

eller tjänst, utan tillstånd försålt eller

saluhållit förnödenheten för högre

pris eller i återförsäljningssyfte för

densamma betalat eller förklarat sig

villig att betala högre pris eller för

utförande av tjänsten uppburit eller

krävt högre belopp; * i

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Ansvarsbestämmelser m. m.

12 §.

1 mom. Med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader eller, om

brottet med hänsyn till omständigheterna

är att anse såsom grovt, med

fängelse eller straffarbete i högst två

år straffes

1) den som, med vetskap om att

normalpris gäller å viss förnödenhet

eller tjänst, utan tillstånd försålt eller

saluhållit förnödenheten för högre

pris eller i återförsäljningssyfte för

densamma betalat eller förklarat sig

villig att betala högre pris eller utfört

eller erbjudit sig att utföra tjänsten

för högre belopp;

1 Jämför denna punkt med punkterna 5) och 6)

i motsvarande mom. 1 den föreslagna nya lagen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

3) den som, efter avgivande av sådan

utfästelse beträffande förnödenhet

eller tjänst som i 4 § sägs, utan

tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten

eller utfört eller erbjudit

sig att utföra tjänsten till högre pris

än det utfästa eller eljest i strid mot

utfästelsen eller som, med vetskap om

utfästelsen, i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat sig villig att köpa

förnödenheten i strid mot utfästelsen;

A) den som med vetskap om föreskrift,

som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att köpa viss förnödenhet,

eller om villkor, som i anledning

av denna lag uppställts för rätten

att köpa förnödenheten, köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenheten

i strid mot föreskriften eller

villkoret;

5) den som med vetskap om föreskrift,

som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att sälja viss förnödenhet

eller utföra viss tjänst, eller om

villkor, som i anledning av denna lag

uppställts för rätten att sälja förnödenheten

eller utföra tjänsten, försålt

eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat sig

villig att köpa förnödenheten eller utfört

eller erbjudit sig att utföra tjänsten

i strid mot föreskriften eller villkoret;
-

(Kungl. Maj:ts förslag:)

2) den som, efter avgivande av sådan

utfästelse beträffande förnödenhet

eller tjänst som i 4 § sägs, ulan

tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten

eller utfört eller erbjudit

sig att utföra tjänsten till högre pris

än det utfästa eller eljest i strid mot

utfästelsen eller som, med vetskap om

utfästelsen, i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat sig villig att köpa

förnödenheten i strid mot utfästelsen;

3) den som med vetskap om föreskrift,

som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att köpa viss förnödenhet,

eller om villkor, som i anledning

av denna lag uppställts för rätten att

köpa förnödenheten, köpt eller förklarat

sig villig att köpa förnödenheten

i strid mot föreskriften eller villkoret

;

A) den som med vetskap om föreskrift,

som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att sälja viss förnödenhet

eller utföra viss tjänst, eller om

villkor, som i anledning av denna lag

uppställts för rätten att sälja förnödenheten

eller utföra tjänsten, försålt

eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat sig villig

att köpa förnödenheten eller utfört

eller erbjudit sig att utföra tjänsten

i strid mot föreskriften eller villkoret;
5)

den som, med vetskap om att

prisstopp föreskrivits beträffande viss

förnödenhet eller tjänst eller att prissänkning

beträffande viss förnödenhet

eller tjänst föreskrivits jämlikt

6 § 2 mom., utan tillstånd försålt eller

saluhållit förnödenheten till högre

pris än det sålunda fastställda eller i

återförsäljningssyfte för densamma

betalat eller förklarat sig villig att betala

sådant pris eller utfört eller er
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

13

(Gällande lag:)

G) den som försålt eller saluhållit

eller i återförsäljningssyfte köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenhet

eller utfört eller erbjudit sig att

utföra tjänst mot vederlag, som i 6 §

sägs;

7) den som försålt eller saluhållit

eller i återförsäljningssyfte köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenhet

eller utfört eller erbjudit sig att

utföra tjänst under villkor, som jämlikt

7 § icke må uppställas;

8) den som vid lämnande av uppgift,

som i 8 eller 9 § avses, eller i

samband med undersökning eller

granskning, som avses i sistnämnda

paragraf, sökt vilseleda myndighet.

(Kungl. Maj-.ts förslag:)

bjudit sig att utföra tjänsten till högre

pris än det fastställda;

6) den som, med vetskap om att

visst pris å förnödenhet eller tjänst

godkänts jämlikt 7 § eller att prissänkning

beträffande viss förnödenhet

eller tjänst föreskrivits jämlikt

samma paragraf, utan tillstånd försålt

eller saluhållit förnödenheten till

högre pris än det sålunda fastställda

eller i återförsäljningssyfte för densamma

betalat eller förklarat sig villig

att betala sådant pris eller utfört

eller erbjudit sig att utföra tjänsten

till högre pris än det fastställda eller

som, med vetskap om att föreskrift

enligt 7 § meddelats beträffande viss

förnödenhet eller tjänst, brutit mot

föreskriften;

7) den som försålt eller saluhållit

eller i återförsäljningssyfte köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenhet

eller utfört eller erbjudit sig att

utföra tjänst mot vederlag, som i 8 §

sägs;

8) den som försålt eller saluhåilit

eller i återförsäljningssyfte köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenhet

eller utfört eller erbjudit sig alt

utföra tjänst under villkor, som jämlikt

9 § icke må uppställas;

9) den som vid lämnande av uppgift,

som i 10 § avses, sökt vilseleda

myndighet.

Lika med den, som försålt eller

saluhållit förnödenhet till för högt

pris eller som utfört eller erbjudit sig

att utföra tjänst till sådant pris, skall

anses den, som för försåld förnödenhet

eller utförd tjänst krävt för högt

pris.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

Vid bedömande huruvida brottet är

grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen

avsett att bereda sig

otillbörlig vinst av betydande storlek.

2 mom. Lika med den, som försålt

eller saluhållit förnödenhet till

för högt pris eller som för utförande

av tjänst uppburit eller krävt för högt

belopp eller som för köp av förnödenhet

betalat eller förklarat sig villig

att betaia för högt pris, ska’! anses

den, som för förnödenheten eller

tjänsten uppburit, krävt, betalat eller

förklarat sig villig att betala i annat

än penningar utgående vederlag till

värde uppenbarligen överstigande det

tillåtna priset. Lika med förvärv i

återförsäljningssyfte skall anses förvärv

i syfte att använda förnödenheten

i yrkesmässig förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut

angivits dömas för delaktighet i av

säljare begånget brott som i 1 mom.

under 1), 2), 3), 5), 6) eller 7) avses,

där ej köparen uppsåtligen förlett säljaren

till brottet. Vad sålunda är stadgat

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande den, som erlagt eller

förbundit sig att erlägga betalning för

tjänst som i 1 mom. under 1), 2), 3),

5), 6) eller 7) avses, så ock i fråga om

säljares delaktighet i sådant av köpare

begånget brott som i 1 mom. under

A) avses.

3 mom. Fälles någon till straff

enligt 1 mom. eller 2 mom. första stycket,

skall domstolen tillika förplikta

honom att utgiva värdet av taget eller

avtalat vederlag eller värdet av förnödenhet

som undanhållits; dock att,

i den mån särskilda förhållanden därtill

föranleda, nedsättning må ske av

det värde som skall utgivas.

(Kungl. Maj ds förslag:)

Vid bedömande huruvida brottet är

grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen

avsett att bereda sig

otillbörlig vinst av betydande storltk.

2 mom. Lika med den, som försålt

eller saluhållit förnödenhet till

för högt pris eller som utfört eller erbjudit

sig att utföra tjänst till för högt

belopp eller som för försåld förnödenhet

eller utförd tjänst krävt för högt

pris eller som för köp av förnödenhet

betalat eller förklarat sig villig att

betala för högt pris, skall anses den,

som för förnödenheten eller tjänsten

uppburit, krävt, betalat eller förklarat

sig villig att betala i annat än penningar

utgående vederlag till värde

uppenbarligen överstigande det tilllåtna

priset. Lika med förvärv i återförsäljningssyfte

skall anses förvärv i

syfte att använda förnödenheten i yrkesmässig

förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut

angivits dömas för delaktighet i av

säljare begånget brott som i 1 inom.

under 1), 2), A), 5), 6), 7) eller 8) avses,

där ej köparen uppsåtligen förlett

säljaren till brottet. Vad sålunda är

stadgat skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande den, som erlagt

eller förbundit sig att erlägga betalning

för tjänst som i 1 mom. under

1), 2), A), 5), 6), 7) eller 8) avses, så

ock i fråga om säljares delaktighet i

sådant av köpare begånget brott som

i 1 mom. under 3) avses.

3 mom. Fälles någon till straff

enligt 1 mom. eller 2 mom. första

stycket, skall domstolen tillika förplikta

honom att utgiva värdet av

uppburet eller avtalat vederlag; dock

att, i den mån särskilda förhållanden

därtill föranleda, nedsättning må

ske av det värde som skall utgivas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

15

(Gällande lag:)

12 §.

Åsidosätter någon bestämmelse, som

meddelats jämlikt 10 §, straffes med

böter från och med två till och med

trehundra kronor.

13 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna lag inhämtats genom

anmälan eller uppgift eller vid granskning

av handelsböcker eller affärshandlingar

eller vid undersökning,

som i 9 § sägs, må ej yppas i vidare

mån än som erfordras för vinnande

av det med bestämmelserna avsedda

ändamål. Bryter någon häremot, straffes

med dagsböter eller fängelse.

14 §.

Brott, varom i 11 § sägs, må av allmän

åklagare åtalas allenast efter anmälan

eller medgivande av myndighet,

som Konungen bestämmer.

Brott, varom i 13 § sägs, må av allmän

åklagare åtalas allenast efter angivelse

av målsäganden.

15 §.

Åtal för förseelse, som avses i 12 §,

anhångiggöres vid polisdomstol, där

sådan år inrättad, men eljest hos poliskammare

eller, där sådan icke finnes,

vid allmän domstol.

15 a §.

Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken

förordnas om dem som gå rättens

eller länsstyrelsens bud och ärende,

gälle ock om befattningshavare som

liar att öva tillsyn å efterlevnaden av

denna lag.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

13 §.

Åsidosätter någon bestämmelse,

som meddelats jämlikt 11 §, straffes

med böter från och med två till och

med trehundra kronor.

14 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna lag inhämtats genom

anmälan eller uppgift eller vid granskning

av handelsböcker eller affärshandlingar

må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det

med bestämmelserna avsedda ändamål.

Bryter någon häremot, straffes

med dagsböter eller fängelse.

15 §.

Brott, varom i 12 § sägs, må av allmän

åklagare åtalas allenast efter anmälan

eller medgivande av myndighet,

som Konungen bestämmer.

Brott, varom i lå § sägs, må av

allmän åklagare åtalas allenast efter

angivelse av målsäganden.

16 §.

Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken

förordnas om dem som gå rättens eller

länsstyrelsens bud och ärende,

gälle ock om befattningshavare som

har att öva tillsyn å efterlevnaden

av denna lag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

16 §.

Böter och viten, som ådömas enligt

denna lag, ävensom vad någon förpliktas

utgiva enligt 11 § 3 mom. tillfalla

kronan.

17 §.

över myndighets beslut jämlikt 3 §

första stycket må, där Konungen så

föfordnat, klagan icke föras.

Beslut, som myndighet i annat fall

än i första stycket avses meddelat

jämlikt 3 §, så ock myndighets beslut

jämlikt 2 §, 2 a §, 8 § första stycket

eller 10 § skall utan hinder av

förd klagan lända till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan varda förordnat.

18 §.

Konungen äger meddela de närmare

bestämmelser, som erfordras

för tillämpning av denna lag.

Denna lag1 träder i kraft den 1

juli 1952 samt gäller till och med den

30 juni 1953.

Förordnande enligt 1 § vare ej gällande

längre än lagen äger giltighet.

Föreskrift eller beslut jämlikt 2, 3,

5, 8, 9 eller 10 § eller utfästelse jämlikt

4 § skall ej gälla längre än förordnande

som nyss sagts är gällande.

Föreskrift jämlikt 3 § eller utfästelse

jämlikt 4 § eller sådant villkor beträffande

högsta pris, som i anledning

av denna lag uppställts i samband

med meddelande av föreskrift

enligt 5 §, skall icke äga tillämpning

1 Lagen den 30 juni 1942. Jämför beträffande

övergångsbestämmelserna till den föreslagna nya

lagen även 1943: 308 och 1945: 203.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

17 §.

Böter och viten, som ådömas enligt

denna lag, ävensom vad någon

förpliktas utgiva enligt 12 § 3 mom.

tillfalla kronan.

18 §.

Beslut, som myndighet meddelat

jämlikt 3, 5, 6 eller 7 §, 10 § första

stycket eller 11 §, skall utan hinder

av förd klagan lända till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan varda förordnat.

19 §.

Konungen äger meddela de närmare

bestämmelser, som erfordras för

tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1957 samt gäller till och med den 30

juni 1958.

Förordnande enligt 1 § vare ej gällande

längre än lagen äger giltighet.

Föreskrift eller beslut jämlikt 3,

5, 6, 7, 10 eller 11 § eller utfästelse

jämlikt 4 § skall ej gälla längre än

förordnande som nyss sagts är gällande.

Föreskrift jämlikt 3, 6 eller 7 § eller

utfästelse jämlikt 4 § eller sådant

villkor beträffande högsta pris, som

i anledning av denna lag uppställts i

samband med meddelande av föreskrift

enligt 5 §, skall icke äga till
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

17

(Gällande lag:)

i fråga om avtal om köp eller utförande

av tjänst, som slutits innan föreskriften

trädde i kraft eller utfästelsen

eller villkoret blev gällande, såvida

i avtalet vederlaget blivit till beloppet

bestämt.

1 13 § meddelad föreskrift om tystnadsplikt

och vad i lagen stadgas rörande

överträdelse av samma föreskrift

ävensom vad där stadgas i fråga

om annat brott, som begåtts under

tiden för de i lagen meddelade bestämmelsernas

giltighet, skall äga tilllämpning

även efter det lagens bestämmelser

i övrigt upphört att gälla.

Föreskrift eller beslut, som meddelats

jämlikt 2, 3, 4, 8, 9 eller 11 § prisregleringslagen

den 13 juni 1941, eller

utfästelse, varom i 7 § samma lag

förmäles, skall gälla såsom om föreskriften

eller beslutet meddelats eller

utfästelsen avgivits jämlikt motsvarande

stadgande i denna lag.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

lämpning i fråga om avtal om köp

eller utförande av tjänst, som slutits

innan föreskriften trädde i kraft eller

utfästelsen eller villkoret blev gällande,

såvida i avtalet vederlaget blivit

till beloppet bestämt.

Stadgandet i 6 § 1 mom. första stycket

sista punkten skall icke äga tilllämpning

beträffande överlåtelse av

rörelse, som skett före den 29 mai

1955.

I 15 § meddelad föreskrift om tystnadsplikt

och vad i lagen stadgas rörande

överträdelse av samma föreskrift

ävensom vad där stadgas i fråga

om annat brott, som begåtts under

tiden för de i lagen meddelade bestämmelsernas

giltighet, skall äga tilllämpning

även efter det lagens bestämmelser

i övrigt upphört att gälla.

Föreskrift eller beslut, som meddelats

jämlikt 3, 4, 8 eller 11 § prisregleringslagen

den 13 juni 1941, eller

utfästelse, varom i 7 § samma lag förmäles,

ävensom föreskrift eller beslut,

som meddelats jämlikt 2 a, 3, 5, S

eller 10 § prisregleringslagen den 30

juni 1952, eller utfästelse, varom i 5 §

sistnämnda lag förmäles, skall gälla

såsom om föreskriften eller beslutet

meddelats eller utfästelsen avgivits

jämlikt motsvarande stadgande i denna

lag.

liihcing till riksdagens protokoll W47. t sand. Nr 2r>7.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 18 april 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt giltighet

av lagstiftningen på prisregleringens område m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

Nu gällande prisregleringslag, som utfärdades den 30 juni 1942 (nr 459),

trädde i kraft den 1 juli samma år och ägde ursprungligen giltighet till och

med den 30 juni 1943. Sedermera har lagen successivt förlängts på ett år i

sänder, senast genom lagen den 22 mars 1946 (nr 95) om fortsatt giltighet

av prisregleringslagen. Enligt sistnämnda lag äger prisregleringslagen fortsatt

giltighet till och med den 30 juni 1947. Genom lagar den 4 juni 1943 (nr 308)

och den 18 maj 1945 (nr 203) genomfördes vissa ändringar i prisregleringslagen.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras, för

att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt förordnande

därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig eller krigsfara,

vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med riksdagens samtycke,

dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt förordnande må

meddelas av Konungen. Genom kungörelse den 30 juni 1942 (nr 460) meddelade

Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom nyss är sagt,

att gälla från och med den 1 juli 1942 tills vidare. Förordnandet är alltjämt

gällande.

Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen må följande här

nämnas.

I 1 a § — som infördes i prisregleringslagen genom lagen den 18 maj 1945

(nr 203) — äro vissa definitioner upptagna. Sålunda stadgas i nämnda paragraf,

att med tjänst avses sådan tjänst som någon, yrkesmässigt eller eljest,

såsom företagare utför åt annan, att lika med utförande av tjänst skall anses

dels utövande av sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras myn
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

19

dighets tillstånd, dels ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet samt att

lika med försäljning av förnödenhet skall anses överlåtelse eller upplåtelse

av förmögenhetsrättighet av immateriell art, så ock upplåtelse av rättighet att

å fastighet avverka skog eller att där taga torv, ler, grus, sten eller annat,

som icke är att hänföra till fastighetens vanliga avkastning.

Enligt 2 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

meddela vissa föreskrifter i prisreglerande syfte med avseende å den

som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller beträffande den som yrkesmässigt

utför viss tjänst. Sålunda må enligt första stycket 1) stadgas skyldighet

för vederbörande säljare eller företagare att ofördröjligen anmäla det

pris, som han tillämpat för förnödenheten eller tjänsten å dag som i föreskriften

angives. Enligt första stycket 2) må stadgas skyldighet för vederbörande

näringsidkare att varje gång höjning av priset vidtages ofördröjligen

anmäla prishöjningen. Enligt första stycket 3) må föreskrivas, att vederbörande

näringsidkare skall vara skyldig att minst eu vecka innan höjning

av priset är avsedd att vidtagas anmäla den tillärnade prishöjningen och

skälen därtill. Vidare stadgas i 2 § andra stycket, att den som meddelat föreskrift

om anmälningsskyldighet äger bestämma till vilken myndighet anmälan

skall göras.

I 2 a § meddelas vissa bestämmelser angående s. k. prisstopp. Sålunda stadgas

i första momentet, att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller som

frivilligt utför viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida det pris å förnödenheten

eller tjänsten, som han tillämpade å dag som i föreskriften angives,

eller, om han då icke sålde förnödenhet eller utförde tjänst varom fråga

är, det pris som den angivna dagen var att anse som gängse pris eller som han

före nämnda dag senast tillämpat. Därest efter den i föreskriften angivna dagen

överlåtelse skett av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet eller utföres

tjänst, som med föreskriften avses, skall dock såsom stoppris för den nye

innehavaren av rörelsen gälla det pris, som den föregående innehavaren högst

ägt uttaga.

Enligt andra stycket i förevarande moment må föreskrift om prisstopp

meddelas att gälla för viss tid, högst tre månader. Då skäl därtill äro må prisstoppet

förlängas, varje gång för högst tre månader. Den som meddelat prisstopp

äger bestämma på vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd

till prishöjning.

I 2 a § 2 mom. stadgas, att om prisstopp föreskrivits beträffande viss

förnödenhet, Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva,

att förnödenhet, som är avsedd att erhålla samma eller liknande användning

som den prisreglerade förnödenheten och som icke saluförts inom

landet före den dag prisstoppet föreskrevs, icke må under den tid prisstoppet

är gällande försäljas eller utbjudas till avyttring med mindre priset å

förnödenheten godkänts av myndighet som Konungen bestämmer. Godkänt

pris må icke överskridas utan tillstånd av myndigheten.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl Maj.ts proposition nr 257.

Vidare stadgas i 2 a § 3 inom. att om prisstopp föreskrivits beträffande

viss förnödenhet eller tjänst eller om pris å viss förnödenhet godkänts jämlikt

2 mom. och därefter inträda sådana på prisbildningen inverkande förhållanden

att priset skäligen bör sänkas, äger Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer förordna om sådan prissänkning. Förordnande

som nyss sagts må meddelas beträffande viss förnödenhet eller tjänst eller

beträffande viss företagare. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

må ock meddela förordnande om prissänkning beträffande viss företagare,

därest för honom gällande stoppris väsentligt överstiger det gängse

priset. Förordnande som nu sagts gäller under den tid prisstoppet är gällande.

Det fastställda priset må icke överskridas utan tillstånd av myndighet

som Konungen bestämmer.

Enligt 3 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer fastställa visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris

vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande

av viss tjänst. I andra stycket föreskrives, att normalpriset icke må överskridas

med mindre säljaren eller företagaren erhållit tillstånd därtill. Den

som fastställt normalpriset äger bestämma på vilken myndighet det skall

ankomma att bevilja sådant tillstånd.

I 4 § stadgas att om någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse

beträffande högsta pris, till vilket viss förnödenhet må av honom försäljas

eller viss tjänst utföras, eller eljest beträffande den ordning, i vilken försäljning

må ske eller tjänsten utföras, priset icke må överskridas eller utfästelsen

eljest frångås med mindre myndigheten givit tillstånd därtill.

Vidare meddelas i 5 § bestämmelser om s. k. tvångskartellering och i 6 §

ett allmänt förbud mot prisocker. I 7 § meddelas bestämmelser om s. k.

kombinationsavtal och i 8 och 9 §§ föreskrifter om viss uppgiftsskyldighet.

Enligt 10 § äger myndighet som Konungen bestämmer meddela vissa föreskrifter

rörande anslag med prisuppgifter in. m. I 11 § äro upptagna vissa

ansvarsbestämmelser.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen ha

av Kungl. Maj:t meddelats senast genom kungörelse den 18 maj 1945 (nr

204), vilken kungörelse, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni

1946, genom kungörelse den 22 mars 1946 (nr 96) erhållit fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1947.

Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens pri-skontrollnämnd

den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Maj:t genom kungörelser

den 4 juni 1943 (nr 310) och den 25 maj 1945 (nr 209). Sistnämnda

kungörelse, som trädde i kraft den 1 juni 1945 samt gällde till och med den

31 augusti 1945, har sedermera erhållit förlängd giltighet, senast genom kungörelse

den 28 februari 1947 (nr 57) för tiden till och med den 31 maj 1947 I

I en den 17 februari 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse har

statens priskontrollnämnd hemställt, att prisregleringsbestämmelserna måtte

förlängas att gälla under ytterligare ett år och att i samband därmed vissa

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 257.

21

ändringar måtte vidtagas i nu gällande prisregleringslag. Vid skrivelsen funnos

fogade förslag till ny prisregleringslag ävensom en inom priskontrollnämnden

upprättad promemoria rörande ändringarna i nämnda lag.

över priskontrollnämndens skrivelse med därvid fogade handlingar ha,

efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken, kommerskollegium

(efter hörande av Stockholms handelskammare, handelskammaren i

Göteborg och Skånes handelskammare), statens livsmedelskommission, Sveriges

industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, kooperativa förbundet samt

landsorganisationen i Sverige.

Frågan om fortsatt giltighet av prisregleringsbestämmelserna.

Priskontrollnämnden har i sin nyssnämnda skrivelse, under erinran om

att giltighetstiden för nuvarande prisregleringslag utginge den 30 juni 1947,

anfört att utsikterna för den ekonomiska utvecklingen under den närmaste

tiden vore sådana, att de uppenbarligen motiverade fortsatt priskontroll efter

sagda tidpunkt. Nämnden, som icke ansåge sig i detta sammanhang behöva

närmare analysera dessa utsikter, tillstyrkte därför att förslag om förlängning

av prisregleringsbestämmelserna framlades för 1947 års riksdag.

I remissyttrandena har förslaget om fortsatt giltighet av lagstiftningen rörande

prisregleringen tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Kommerskollegium

har anfört, att kollegium vore av den uppfattningen att den allmänna

priskontrollen borde avskaffas så snart varuförsörjningen och omständigheterna

i övrigt det medgåve. Under nuvarande förhållanden syntes det emellertid

ej möjligt att upphäva den statliga prisregleringen och prisregleringslagen

borde därför givas förlängd giltighet efter utgången av juni månad

1947.

Såsom framgår av det nu anförda är giltighetstiden för prisregleringslagen Oepartementsbegränsad

till utgången av juni månad 1947. Då en lagstiftning på förevaran- r:he,en''

de område uppenbarligen är erforderlig jämväl för tiden därefter, bör giltighetstiden

för denna lagstiftning förlängas, förslagsvis till och med den 30 juni

1948.

Frågan om ändringar i gällande prisregleringsbestämmelser.

1’riskontrollnäiiindciis framställning. I sin förenämnda skrivelse den 17

februari 1947 har priskontrollnämnden framhållit vissa principiella

synpunkter beträffande den fortsatta priskontrollen. I

detta hänseende har nämnden uttalat, att frågan om riktlinjerna för den

fortsatta priskontrollen med hänsyn lil! föreliggande tendenser i den eko
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 257-

nomiska utvecklingen under senare Hd i olika sammanhang varit föremål

för diskussion. Nya direktiv för priskontrollen i stället för nu gällande, vilka

nämnden erhållit i samband med det allmänna prisstoppets införande år

1942, hade emellertid ännu icke givits. Det förelåge sålunda ännu icke alla

förutsättningar för en bedömning av vilka ändringar i prisregleringslagen

som kunde komma att visa sig erforderliga vid den fortsatta priskontrollen,

men nämnden hade ansett sig redan nu i sammanhang med spörsmålet om

förlängning av prisregleringslagen böra till behandling upptaga frågan om

sådana ändringar i prisregleringslagen som nämnden med utgångspunkt från

nu föreliggande erfarenheter och behov funnit erforderliga.

Sedan nämnden härefter erinrat om att utformningen av den fortsatta

priskontrollen berörts i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag,

har nämnden anfört, att l>ehovet av en prispolitik, som medgåve möjlighet att

anpassa sig efter växlande förhållanden och att företaga jämkningar i prisrelationerna,

bleve allt starkare ju längre man i tiden avlägsnade sig från

den ursprungliga prisstoppdagen. Det vore uppenbart att ju längre tid det

allmänna prisstoppet ägde bestånd, med desto större styrka måste man resa

kravet på en översyn av stopprisema i och för sig, detta även av hänsyn till

rättvisa olika företagare emellan. Detta innebure, att prisstoppet måste i

större utsträckning än hittills få utnyttjas såsom ett självständigt prisregleringsinstrument,

varigenom riskerna för en snedvridning av prisrelationema

komme att minskas.

Nämnden har härefter närmare behandlat de ändringar i prisreglerings - lagen, vilka enligt nämndens mening nu syntes erforderliga. Sålunda har

nämnden föreslagit dels att möjligheterna att förordna om sänkning av

stoppris måtte utvidgas, dels ock att i prisregleringslagen måtte införas en

bestämmelse om rätt att fastställa visst pris i anslutning till en genomförd

spärr i utövning av viss verksamhet. Därjämte har nämnden föreslagit vissa

andra ändringar i prisregleringslagen.

Vad angår frågan om ändrade bestämmelser rörande sänkning it v

stoppris har nämnden åberopat den vid nämndens skrivelse fogade promemorian,

däri anfördes följande.

Sänkning av stoppris kan för närvarande ske i två fall. I det ena fallet är

förutsättningen, att efter införandet av prisstopp sådana på prisbildningen

inverkande förhållanden inträffat, att priset skäligen bör sänkas. Sänkning

kan därvid ske beträffande viss förnödenhet eller tjänst eller beträffande viss

företagare. I det andra fallet kan förordnande givas om prissänkning beträffande

viss företagare, därest för honom gällande stoppris väsentligt överstiger

det gängse priset. Sistnämnda alternativ avser sålunda det fall, då det

ursprungliga stoppriset befinnes vara för högt med hänsyn till förhållandena

vid tidpunkten för föreskriftens meddelande.

Fråga är nu, om sänkningsmöjlighetema med stoppris såsom bas icke äro

för hårt begränsade. Följande synpunkter torde kunna läggas på detta

spörsmål. Då föreskrift meddelas om prisstopp, bli de av respektive säljare

eller företagare tillämpade priserna i första hand stoppriser. Någon prövning

av stopprisernas skälighet i och för sig förekommer därvid icke — i

motsats till vad förhållandet är vid fastställandet av t. ex. normalpris —

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 257.

23

utan man avser primärt endast att stoppa priserna så som de utformats under

krisen. Utgångsläget vid tidpunkten för föreskriftens meddelande kan

med hänsyn härtill vara för högt antingen därför att säljaren eller företaga

ren i kalkylen räknat med högre kostnadsposter än som kan anses godtagbart

eller därför att han konserverat och under krisen kanske även påbyggt

en för hög förkrigsmarginal. Med den nuvarande utformningen av bestäm

melserna om sänkning av stoppris kan ett så beskaffat pris endast undantagsvis

sänkas, nämligen om det är högre än det gängse priset. Nämnda

sänkningsmöjlighet finnes sålunda allenast med avseende å en begränsad

grupp säljares eller företagares prissättning. Jämför man härmed myndigheternas

prövningsrätt vid behandling av ansökningar om tillstånd att överskrida

stoppris eller vid fasfställande av t. ex. normalpris, synes nyssnämnda

begränsning icke vara motiverad. I sagda fall torde nämligen myndigheterna

vara oförhindrade att ingå i en allsidig prövning av skäligheten av samtliga

de poster, som ingå i priset, och sålunda bl. a. vid beräkningen av de olika

ledens ersättningar utgå från mindre marginaler än som tillämpades före

kriget. Samma prövningsrätt hör föreligga rid förordnande om sänkning av

stoppris. Vad särskilt angår jämförelsen med normalpris -—- vilken för övrigt

kan utsträckas att gälla jämväl pris, som godkännes jämlikt 2 a § 2 mom.

(förslagets 7 §) och pris. som bestämts jämlikt 5 §, ävensom riktpris samt

beslags- och licenspriser — torde det böra framhållas, att de olika prisregleringsmedlen

utformats med hänsyn till olika framkomliga vägar men med

samma huvudmål och att resultatet av desammas användning således bör

kunna vara lika. Uppenbarligen bör det jämväl finnas möjlighet att — i likhet

med vad som nu är fallet — sänka stoppris med hänsyn till förhållanden,

som inträffat, sedan föreskrift om prisstopp meddelats. För att täcka

samtliga dessa fall torde såsom förutsättning för sänkning böra angivas alle

nast, att priset finnes vara högre än som kan anses skäligt. Mot en sådan

avfattning av stadgandet torde det näppeligen kunna invändas, att den är för

vidsträckt, tv jämför man därmed formuleringen av nonnalprisstadgandet.

finner man, att det sistnämnda såsom kriterium på normalpris endast fastslår,

att det är ett pris, »som prövas skäligt». De nu nämnda, på olika förut

sättningar baserade sänkningsmöjligheterna höra föreligga såväl generellt

beträffande viss förnödenhet eller tjänst som speciellt beträffande viss säljare

eller företagare. Det kan visserligen här möjligen invändas, att t. ex. nor

malprissättning i stället skulle kunna användas för att generellt sänka ett

för högt stoppris, men den här skisserade sänkningsmetoden kan i många

fall vara smidigare än normalprisreglering. Med sistnämnda prisregleringsmedel

kan man nämligen endast gå fram på två vägar, antingen genom att

bestämma ett fixt pris eller genom att binda priset genom en kalkylmetod

Fn sänkning av ett ofta variabelt pris med visst procenttal — vilket hittills

skett i flera fall med stöd av 2 a § 3 mom. — kan däremot näppeligen ske

med tillhjälp av normalprismetoden.

Beträffande frågan om rätt att f a s t s t ä 11a visst p r i s i a n s 1 u tn

i n g till eu ge n o in f ö r d s p ii r r i ut ö v n i n g a v viss verksamhet

har i promemorian anförts.

Nu gällande bestämmelse i 2 a § 2 mom. prisregleringslagen tillkom genom

lagändring vid 1945 års riksdag. Stadgandet utgjorde eu omarbetning av

2 a § tredje stycket prisregleringslagen efter 1943 års lagändringar. Genom

sistnämnda lagrum infördes ursprungligen i prisregleringslagen möjligheten

att via eu försäljningsspärr godkänna pris å viss förnödenhet. Förnödenheten

skulle alltså icke få försäljas eller utbjudas till avyttring, förrän priset god

känts av myndigheterna. Möjligheten därtill var emellertid beskuren. Det

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

förutsattes sålunda, att prisstopp föreskrivits beträffande viss förnödenhet

och att den förnödenhet, som skulle kunna träffas av ifrågavarande prisfaslställelsemetod,

dels var avsedd att användas såsom ersättning för eller till utdrygning

av förstnämnda förnödenhet dels ock icke saluförts inom landet

före den dag prisstoppet föreskrevs. Anledningen till införandet av bestämmelsen

angavs i vederbörande proposition (1943:240) vara, att tendenser

icke helt torde ha saknats att kringgå det allmänna prisstoppet genom vidtagande

av sådana ändringar i sammansättningen av en vara, att denna bleve

att anse såsom en ny vara och sålunda fri från prisstoppet. Genom föreskriften

avsåg man att mota dylika tendenser. Bestämmelsen kom emellertid aldrig

att tillämpas, beroende på att det visade sig vara svårt att avgöra, om

en viss förnödenhet kunde anses utgöra ersättning (surrogat) för en annan.

Vid 1945 års riksdag ändrades bestämmelsen i enlighet med ett av nämnden

givet förslag så att i stället för den nyssnämnda förutsättningen, att förnödenheten

i fråga skulle vara avsedd att användas såsom ersättning för eller

till utdrygning av annan prisstoppad förnödenhet, insattes den förutsättningen,

att förstnämnda förnödenhet skulle vara avsedd att erhålla samma eller

liknande användning som sistnämnda förnödenhet. Övriga förutsättningar

kvarstodo oförändrade. Genom denna ändring ansåg sig nämnden kunna

erhålla större möjligheter än tidigare att hindra kringgående av prisstoppet.

I promemorian har vidare framhållits, att icke heller den sålunda ändrade

bestämmelsen — vilken nämnden ägde bemyndigande att tillämpa — hade

kommit att användas, beroende på flera olika omständigheter. Uen viktigaste

av dessa vore, att bestämmelsen med den utformning den erhållit bleve svår

att tillämpa, då man kommc längre hort från prisstoppdagen. Ju längre tiden

ginge, desto svårare vore det nämligen att avgöra, om de i lagrummet angivna

förutsättningarna förelåge för ingripande i visst fall. Särskilt mötte det

svårigheter att fastställa, huruvida den ifrågavarande förnödenheten saluförts

inom landet före den dag prisstoppet föreskrevs eller om så ej vore

fallet. Jämväl i övrigt syntes bestämmelsen ej vara tillfredsställande. Härvidlag

kunde först och främst anmärkas, att densamma vore anknuten till ett

utfärdat prisstopp beträffande viss »huvudförnödenhet». Förspordes tendenser

att kringgå en prisreglering av annan typ, t. ex. normalpris, utfästelsepris

eller tvångskartelleringspris, funnes ej möjlighet att tillämpa metoden. Skulle

dylika tendenser motas, fordrades ett ofta tidsödande arbete för att utfylla

luckorna, och under tiden stode piäskontrollen hjälplös. Vore det vidare fråga

om en förnödenhet med ett helt nytt användningsområde, vore stadgandet

ej tillämpligt. Sådana fall hade inträffat beträffande importerade förnödenheter,

som ej varit föremål för beslags- eller importreglering. Nämnda överväganden

syntes med fog kunna visa på behovet av eu föreskrift med en mera

generell innebörd. Tanken härpå vore icke ny; den väcktes redan under lagstiftningsarbetet

till 1943 års riksdag av landsorganisationen. I förslaget hade

därför upptagits en bestämmelse, som utan några invecklade förutsättningar

medgåve en prisfastställelse i anslutning till eu genomförd spärr i utövning

av vass verksamhet. Sådan åtgärd avsåges kunna vidtagas såväl innan en

förnödenhet eller tjänst första gången tillhandahölles som efter det att förnödenheten

eller tjänsten börjat tillhandahållas. Bestämmelsen vore utfor
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

25

ma<i i nära anslutning till det nuvarande stadgandet. Från detsamma skilde

sig den nya bestämmelsen i huvudsak därutinnan, att den även avsåge tjänst.

Det vore nämligen uppenbart, att samma problem kunde uppkomma beträffande

en tjänst som i fråga om en förnödenhet. Det borde anmärkas, att det

nuvarande stadgandet innefattade förbud att försälja förnödenhet eller utbjuda

förnödenhet till avyttring. Sistnämnda verksamhetsform föresloges i

det nya stadgandet utbytt mot »saluhålla», vilket uttryck dels syntes ha vidsträcktare

innehåll än det nu använda dels ock bättre överensstämde med innehållet

i flertalet övriga bestämmelser i prisregleringslagen. Det förutsattes

såsom självfallet, att det nya stadgandet bringades i tillämpning med varsamhet

så att några produktionshämmande verkningar ej uppkonnne. Liksom

den nuvarande bestämmelsen borde nämnda stadgande ej tillämpas generellt

utan endast i visst fall. Avgöranderätten härvidlag borde städse tillkomma

Kungl. Maj:t.

I fråga om övriga ändringar i bestämmelserna rörande prisregleringen

har i promemorian föreslagits, att 2 § prisregleringslagen måtte upphävas.

Nämnden innehade nämligen generellt bemyndigande att meddela föreskrifter

enligt nämnda paragraf, senast enligt Kungl. Maj:ts beslut den 27

juli 1945. Bemyndigandet hade icke vid något tillfälle utnyttjats. Anledningen

till att paragrafen icke utnyttjats vore, att nämnden ansett sig kunna införskaffa

alla nödiga uppgifter med stöd av 8 §, vilken i motsats till 2 §

medgåve användandet av vitesföreläggande för införskaffande av uppgifterna.

— Den i 2 a § 1 mom. upptagna föreskriften om längsta stopptiden föresloges

förlängd till sex månader; den nuvarande prisstopptiden om högst tre

månader syntes vara väl kort sedan prisstoppet blivit det centrala prisregleringsmedlet.

Nämnda moment överflyttades i nämndens förslag till 6 § 1

mom. Vidare överfördes 2 a § 2 och 3 mom. till 6 och 7 §§ i nyssnämnda

förslag. 6 § prisregleringslagen bibehölles i huvudsak oförändrad och överflyttades

till en ny 8 §. Ändringar borde ske i följande hänseenden. Uttrycket

»taga» vederlag borde lämpligen utbytas mot det mera lättfattliga ordet

»uppbära», vilket så gott som genomgående användes i det nuvarande straffstadgandet.

Därjämte borde bestämmelsen förtydligas så att den uttryckligen

innefattade förbud att under alla omständigheter kräva oskäligt vederlag.

Det hade nämligen ifrågasatts, huruvida en företagare, som — då varken avtal

om vederlag träffats eller offert lämnats — efter fullgörandet av sin prestation

krävde ett oskäligt vederlag, kunde straffas för prisocker. Nämnden

hade för sin del ansett, att den nuvarande bestämmelsen jämväl täckte detta

fall, men i ett under högsta domstolen nyligen draget mål hade såväl underrätten

som hovrätten underkänt nämndens mening. För tydlighetens skull

1 torde därför stadgandet kompletteras på nyss angivet sätt, då skälen för

straffbeläggning av ett krav efter prestationens utförande måste vara väl så

starka som skälen för en kriminalisering av en offert. Slutligen borde uttrycket

i andra stycket »utbjuda förnödenheten till avyttring» ersättas av »salu
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds proposition nr 257.

hålla förnödenheten». — 9 § borde enligt nämndens mening utgå, då ifrågavarande

paragraf liksom sina föregångare i de tidigare prisregleringslagarna

aldrig tillämpats. — 11 § överflyttades till 12 § i nämndens förslag med de

ändringar, som föranleddes av förut redovisade ändringar. Därjämte borde

föreskriften i 3 mom. om förverkande av »värdet av förnödenhet som undanhållits»

utgå, enär föreskriften avsåge den nuvarande 9 §, vilken enligt förslaget

skulle utgå ur lagen. Uttrycket »taget» i nämnda moment borde av

tidigare angivet skäl utbytas mot »uppburet». — I 17 §, som överflyttades till

19 §, syntes första stycket i förstnämnda paragraf ej behöva medtagas, då

detsamma icke vore praktiskt motiverat; nämnda stadgande hade sålunda

aldrig tillämpats och behövde förmodligen ej heller tillämpas. Den nya 19 §

omfattade sålunda endast andra stycket i 17 §. Lagrummet borde avse -—

förutom motsvarande stadganden i 17 § — jämväl 4 g; därmed avsåges att

täcka det fall, alt ansökan om tillstånd att frångå utfästelse helt eller delvis

avslagits. —- I vissa andra paragrafer liksom i övergångsbestämmelserna förordades

smärre redaktionella ändringar.

Remissyttrandena. I flera remissyttranden över priskontrollnämndens

framställning ha vissa principiella synpunkter beträffande

den fortsatta priskontrollen framförts.

Sålunda har Sveriges industriförbund gjort följande uttalande.

Frågan om prispolitikens utformning för framtiden kan icke bedömas såsom

ett isolerat spörsmål. Den måste ses i nära samband med de åtgärder,

som överhuvud vidtagas för åstadkommande av bättre balans mellan den

alltjämt stigande köpkraften och den otillräckliga varutillgången. Utan en

samordning av den ekonomiska politiken på olika områden torde enbart eu

priskontroll i förening med investeringskontroll icke på längre sikt kunna

hålla ytterligare prisstegringar tillbaka. Åtgärder för att öka varutillgången

och begränsa köpkraften måste vara primära i förhållande till spörsmålet

om de tekniska metoderna för priskontrollen.

Industriförbundet nödgas — så länge det är ovisst huruvida verksamma

åtgärder för bekämpande av inflationens orsaker överhuvud komma att vidtagas

— ställa sig ytterligt betänksam mot ett bibehållande av priskontrollen

efter hittillsvarande linjer. Betänksamheten ökas, när det tillika föreslås att

i vissa avseenden skärpa denna kontroll. Med en fortsatt och tilltagande spänning

mellan köpkraft och varutillgång kan priskontrollen frestas att använda

sina vidsträckta fullmakter på ett sätt, som är ägnat att allvarligt hämma

näringslivets produktionsförmåga.

Exempel härpå ha redan kunnat iakttagas i åtskilliga fall. Inom industrien

omvittnas allmänt att tillverkningen av viktiga förnödenheter — särskilt sådana

som ligga långt tillbaka i produktionskedjan — på grund av allt för

låg prissättning stundom måst inställas eller avsevärt inskränkas. Den mindre

kännbara priskontroll, som tillämpas i fråga om vissa andra, ofta umbärliga

varor samt rena lyxartiklar, leder samtidigt till utvidgad tillverkning av sådana

varor och överföring av arbetskraft till mindre nödvändig produktion

och handel. Denna snedvridning av den ekonomiska verksamheten är icke

blott ägnad att framkalla bekymmer ur försörjningssynpunkt utan den missgynnar

dessutom företag, som helt eller i huvudsak äro inriktade på tillverkning

av hårt priskontrollerade nödvändighetsvaror.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2->7.

27

Det maste starkt ifrågasättas, om rätta botemedlet häremot är att söka

i eu utvidgning av priskontrollens befogenheter. Att märka är nämligen att

den friare prissättningen i många fall — t. ex. inom textilindustrien — får

anses utgöra en nödvändig kompensation åt företagaren för den strängare

prissättning som gäller för andra, till samma bransch hörande artiklar. 1

andra fall åter kan den relativt höga prissättningen vara beroende på svårigheten

att av tekniska orsaker utöva eu tillfredsställande kontroll. Även

om dessa svårigheter i någon mån skulle minskas genom införande av sådana

bestämmelser i prisregleringslagen som nu föreslås, torde en mera önskvärd

produktionsinriktning bättre främjas genom en viss uppmjukning av

priskontrollen framförallt beträffande sådana vanliga standardvaror, vilkas

produktion därigenom kan stimuleras. Viss täckning torde sålunda böra

medgivas för efter prisstoppets genomförande stegrade råvarupriser och

höjda arbetslöner. De prishöjningar som härigenom skulle uppkomma torde

icke behöva bli av större betydelse för levnadskostnaderna. Konsumenterna

skulle säkerligen hellre betala ett något ökat pris för dylika varor än nödgas

köpa ofta onödigt dyra kvalitetsvaror eller dåliga ersättningsvaror eller

vidtaga andra oekonomiska åtgärder för sin behovstäckning. Om en sådan,

något liberalare prispolitik på vissa områden konnne att tillämpas, torde särskilda

åtgärder för att stävja en i nuvarande läge mindre önskvärd produktion

på andra områden knappast bli erforderliga.

I samband härmed aktualiseras spörsmålet om tidpunkten för priskontrollens

avveckling. Industriförbundet kan icke för närvarande förorda ett

omedelbart avskaffande av priskontrollen i dess helhet. Förbundet vill emellertid

framhålla, att en av de främsta uppgifterna för de prisvårdande myndigheterna

i nuvarande läge bör vara att noga inventera möjligheterna för

en successiv avveckling av gällande prisregleringar. Förutsättning för en

sådan åtgärd på ett visst område torde icke behöva vara att fullt normal

varuförsörjning omedelbart kan påräknas. Fn partiell avveckling, om ock

av mera begränsad räckvidd, kommer att tolkas såsom ett uttryck för statsmakternas

uppfattning, att iorsörjningsläget börjar bli mera normalt, och

sålunda få ett psykologiskt värde ur prisbildningssynpunkt. som icke bör

underskattas.

Handelskammaren i Göteborg har framhållit vissa skadeverkningar, som

den långvariga prisregleringen medfört, och ansett dessa omständigheter tala

för att prisregleringen borde avskaffas, så snart det vore möjligt med hänsyn

till varutillgången. Även Stockholms och Skånes handelskammare ha berört

vissa olägenheter av priskontrollen. Sistnämnda handelskammare har härvid

uttalat, att det vore nödvändigt att riktlinjerna för prisstoppspolitiken, vilka

gällt oförändrade från första början, toges under förnyad omprövning.

Vidare har Sveriges grossistförbnnd anfört.

I den diskussion, som särskilt under den senaste tiden förts rörande åtgärder

för att hindra eu inflationsarlad prisstegring, har från vissa håll framhållits

den statliga priskontrollens betydelse såsom ett effektivt väm häremot.

Man har i detta sammanhang även påyrkat, att den statliga priskontrollen

för att tjäna nu nämnda syfte måtte givas en mera permanent karaktär

och även förlänas vidgade befogenheter.

För näringslivet och icke minst handeln är av naturliga skäl ett stabilt

penningvärde av särskilt stor betydelse och det synes oss synnerligen viktigt

att ändamålsenliga åtgärder vidtagas för att eliminera de inflationstendenser,

som f. n. onekligen göra sig gällande. Förbundet är emellertid av den be
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

stämda uppfattningen, att priskonlrollen här, i varje fall icke ensam, i längden

kan motverka prisstegringen. En allmän uppgång av varupriserna utgör

ju i själva verket slutresultatet av eu inflationsprocess, vars orsak har sin

grund i en bristande överensstämmelse mellan varutillgång och efterfrågan.

Denna bristande jämvikt måste avhjälpas genom åtgärder, som påverka tillgång

respektive efterfrågan. Priskontrollnämndens medverkan kan endast

bliva av subsidiär art. Härtill bör observeras att priskontrollen har eu benägenhet

att direkt motverka eller försvåra en balans mellan tillgången och efterfrågan

på varor bl. a. genom den snedvridning av produktionen och distributionen,

som uppstått på grund av denna kontroll och på vilken redan nu

finnas åtskilliga exempel.

Om priskontrollen skall kunna bliva av betydelse såsom åtminstone ett

subsidiärt medel att bekämpa prisstegringarna, är det emellertid nödvändigt,

att den uppbäres av förståelse från näringslivets sida för de prisregleringar

som vidtagas. Läget är i detta hänseende numera uppenbarligen ett helt annat

än under kriget. En allmän regleringströtthet råder som bekant beträffande

såväl priskontrollen som samtliga övriga krisregleringar. Givet är att

för den händelse den uppfattningen skulle bliva mera allmän, att priskontrollen

icke vore effektiv eller lämplig, det måste bliva nästan ogörligt att

upprätthålla densamma. Utan lojal medverkan från näringslivets och allmänhetens

sida kan en priskontroll i själva verket icke fungera. Detta gör det

ytterst nödvändigt att begränsa den slutliga priskontrollen till de områden

där verkliga skäl finnas för dess bibehållande ävensom att tillse, att priskontrollen,

i den mån den icke kan avvecklas, handhaves på ett smidigt och sakkunnigt

sätt.

I detta sammanhang är det, såsom tidigare bl. a. från priskontrollnämndens

sida framhållits, nödvändigt att beakta lönepolitiken. Sambandet mellan

prispolitiken och lönepolitiken är ömsesidigt. Mera omfattande lönehöjningar

måste ovillkorligen, så snart de icke kompenseras av en motsvarande höjning

av produktionsresultatet förr eller senare återverka ogynnsamt på prisbildningen.

De krafter, som äro verksamma vid eu sådan process, äro av den

styrka, att de erfarenhetsmässigt icke kunna bemästras genom en statlig

prisreglering.

Landsorganisationen har framhållit, att den norska prisregleringslagen innehölle

eu rad bestämmelser av mera vittsyftande natur än det av priskontrollnämnden

nu framlagda förslaget till ny prisregleringslag. Landsorganisationen

önskade understryka även den nya svenska lagens tidsbegränsade

och krisbetingade karaktär samt ville framhålla sin i annat sammanhang

närmare motiverade uppfattning, att den i sinom tid borde ersättas av enlag,

som vore bättre ägnad att utgöra grunden för eu priskontroll under mera

normala förhållanden.

Beträffande priskontrollnämndens förslag om ändrade bestämmelser rörande

sänkning av stoppris har förslaget härutinnan tillstyrkts

av fullmäktige i riksbanken, kommerskollegium, statens livsmedelskommission,

kooperativa förbundet och landsorganisationen. Å andra sidan har förslaget

avstyrkts av Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg,

Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation. Skånes handelskammare och Sveriges

grossistförbund ha ställt sig tveksamma till ifrågavarande förslag.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

29

Kommerskollegium har i sitt yttrande framhållit, att ju längre tid, som

förflöt e från den tidpunkt, då stopprisen fixerades, desto större förändringar

kunde antagas ha inträtt i fråga om de faktorer, som låge till grund för

prissättningen. Det syntes därför motiverat, att möjlighet bereddes att beakta

dessa förändringar och pröva de olika prisbildande faktorerna vid sänkning

av stoppris på samma sätt som nu skedde vid meddelande av tillstånd till

överskridande av stoppris. Härmed skulle också likställighet vinnas mellan

.stoppris och normalpris, vilka ju, såsom priskontrollnämnden framhållit,

endast vore olika medel med samma huvudmål och vilkas användning borde

kunna leda till lika resultat. Såsom kollegium tidigare framhållit borde

det vara en viktig uppgift för prisregleringen att åstadkomma en såvitt möjligt

jämn prisutveckling. Otvivelaktigt vore emellertid en prövning av skäligheten

av priset såsom grundval för en sänkning av stoppris en synnerligen

svår uppgift, vars rätta handhavande måste ställa stora krav på det prisreglerande

organet. Med hänsyn härtill och till den stora betydelse beslut

om sänkning av stoppris kunde få för näringslivet syntes det angeläget, att

förordnanden om sänkning av stoppris liksom dylika förordnanden enligt

nuvarande föreskrifter skedde efter prövning i samma ordning, som tillämpades

vid fastställelse av normalpris, och att sålunda för förordnande av

priskontrollnämnden om sänkning av stoppris förutsattes av Kungl. Maj:t i

varje särskilt fall lämnat bemyndigande. Med denna reservation ansåge kollegium

sig kunna förorda den av priskontrollnämnden föreslagna ändringen

av bestämmelserna om sänkning av stoppris.

Landsorganisationen har understrukit, att priskontrollnämndens ändringsförslag

syntes vara ägnat att giva nämnden en mera aktiv inriktning än

hittills.

Stockholms handelskammare har anfört.

Handelskammaren anser den föreslagng skärpningen av prisstoppbestämmelserna

icke påkallad. Det torde kunna förutsättas, att varuförsörjningen

efter hand blir rikligare, varigenom priskontrollen bör successivt kunna avvecklas.

Att inför sådana utvecklingsperspektiv nu lämna myndigheterna ökade

befogenheter synes icke erforderligt. Vad särskilt angår den ifrågasatta

möjligheten att förordna om sänkning av stoppris för visst företag må därjämte

framhållas, att en sådan bestämmelse i praktiken kan leda till ett sönderbrytande

av prisbildningen genom meddelande av varierande priser för

olika tillverkare. Därest ett stoppris anses böra generellt sänkas, ge bestämmelserna

om normalprissättning tillräckliga möjligheter härutinnan. En sänkning

av ett stoppris innebär ett sådant ingrepp i prisbildningen, att eu dylik

åtgärd bör ske i form av åsättande av normalpris. Skulle emellertid trots

handelskammarens avstyrkande prisstoppbestämmelserna erhålla den av priskontrollnämnden

föreslagna utformningen, bör det icke delegeras å priskontrollnämnden

att meddela förordnande om sänkning av stoppris, utan denna

rätt bör förbehållas Kungl. Maj:t.

Sveriges köpmannaförbund har framhållit, att då från priskontrollnämndens

sida tid efter annan uttalats att priskontrollen endast horde fortsätta

under eu övergångsperiod, syntes i övergångsskedet mellan bristhushållning

och en rikligare varutillgång snarare frågan om nämndens successiva avveck
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

lung än om eu förstärkning av dess befogenheter böra upptagas till prövning.

Även ur andra synpunkter borde eu lagändring på det nu berörda området

avstyrkas. Då de nuvarande bestämmelserna om fastställande av normalpriser

gåve tillräckliga möjligheter till prissänkning, syntes en lagbestämmelse

som möjliggjorde förordnande om generell sänkning av stoppris icke nödvändig.

Det förefölle icke heller oberättigat att hysa farhågor för att förordnande

om sänkning av stoppris i speciellt fall kunde medföra olyckliga konsekvenser

i praktiken, då fastställande av skilda priser för olika företagare

kunde leda till att prisbildningen brötes sönder. Enligt förbundets mening

måste under alla omständigheter med hänsyn till att den principiella likställigheten

i förhandlingshänseende mellan priskontrollnämnden och näringslivets

organisationer borde upprätthållas krävas att befogenhet att sänka

stoppris tillkomme — såsom förhållandet vore vid fastställande av normalpriser

— Kungl. Maj:t eller priskontrollnämnden efter därom i varje särskilt

fall lämnat bemyndigande.

Vad angår förslaget om rätt att fastställa visst pris i anslutning

till en genomförd spärr i utövning av viss

verksa m het, ha remissinstanserna intagit samma ståndpunkt till förevarande

förslag som till det förut behandlade förslaget om ändrade bestämmelser

rörande sänkning av stoppris.

Av de remissinstanser som tillstyrkt nämndens förslag har kommerskollegium

anfört, att den föreslagna generella föreskriften om godkännande av

pris via försäljningsspärr vore avsedd att bereda ökade möjligheter att ingripa

mot de tendenser, som inträtt till en felinriktning av produktionen genom

en förskjutning av produktionen från de områden, där priserna vore

mest effektivt reglerade, till andra områden. En dylik föreskrift om försäljningsspärr

kunde få ogynnsamma verkningar genom att hämma produktionen.

A andra sidan kunde det, så länge den allmänna priskontrollen icke kunde

avvecklas och det sålunda icke kunde överlämnas åt en prisbildning genom

fri konkurrens att reglera produktionen, icke anses tillfredsställande att erforderliga

medel saknades för att motverka snedvridning av produktionen.

Kollegium ansåge sig därför icke böra framställa någon erinran mot den

föreslagna utvidgningen av förevarande bestämmelser men förutsatte, att bestämmelserna

komme att tillämpas med sådan varsamhet, att några produktionshämmande

verkningar icke inträdde. Såsom nämnden framhållit borde

bemyndigande till förordnande om försäljningsspärr av Kungl. Maj:t lämnas

från fall till fall.

Statens livsmedelskommission har understrukit vikten av att de ifrågasatta

ökade befogenheterna att förhindra saluförande av förnödenheter, vilkas

priser icke blivit godkända av myndighet, icke utnyttjades på sådant sätt att

nödvändig produktion och import förhindrades.

Vidare har landsorganisationen anfört.

Det har kommit till landsorganisationens kännedom, att producenterna i

inte så få fall genom en omläggning av sin produktion kunnat kringgå priskontrollen

och att de prisövervakande myndigheterna i dylika fall stått makt
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

31

lösa. Tanken på eu föreskrift om en mera generell försäljningsspärr har redan

tidigare väckts av landsorganisationen, som hälsar dess förverkligande

med tillfredsställelse. Den nya bestämmelsen ger myndigheterna möjlighet till

ingrepp i produktionen, vilka de hittills i huvudsak saknat. Eventuella ingrepp

bli dock helt och hållet en följd av illojalitet från producenternas sida

och priskontrollen överskrider därmed inte sin egentliga uppgift. Den hlir

inte något instrument för produktionsdirigering i annan bemärkelse än att

den hindrar produktionsomläggningar, som äro motiverade av avsikten att

kringgå gällande prisföreskrifter.

Landsorganisationen ifrågasätter emellertid huruvida inte syftet att hindra

illojala produktionsomläggningar skulle nås ännu säkrare, om stadgandet om

försäljningsspärr kompletterades med en befogenhet att vid behov ålägga

viss producent att tillverka viss vara till fastställt pris. Ett dylikt stadgande

är inrymt t. ex. i den norska prisregleringslagen. Fall kunna nämligen tänkas,

då producenterna visserligen med hjälp av den föreslagna lagen kunna

hindras att upptaga nya tillverkningar, men samtidigt upphöra de med sin

gamla produktion, som ur folkhushållets synpunkt kan vara betydelsefull.

Gentemot en sådan situation skulle de prisövervakande myndigheterna utan

den här föreslagna kompletteringsbeslämmelsen stå maktlösa. En föreskrift

om produktionstvång i exceptionella fall borde för att bli effektiv kompletteras

med ett stadgande om straffpåföljd. Det kan vidare ifrågasättas, huruvida

inte staten borde utrustas med befogenhet att driva tillverkningen i

egen regi ifall företagaren vägrar fortsätta att producera ur folkhushållets

synpunkt viktiga förnödenheter till priser, som tillförsäkrar honom skälig

vinst. Givetvis bör ett eventuellt stadgande om produktionsåläggande endast

tillämpas med stor varsamhet.

Å andra sidan har Sveriges köpmannaförbund understrukit, att nämndens

förslag i förevarande del syntes syfta till att förhindra ett kringgående av det

allmänna prisstoppet genom vidtagande av sådana ändringar i sammansättningen

av en vara, att denna därefter bleve att anse såsom en ny vara. Denna

i många avseenden olyckliga tendens till en produktionens snedvridning med

en torftigare varuförsörjning som följd hade på sistone blivit allt mer märkbar

och hade föranletts av att kostnadsökningar och prisstegringar förhindrats

slå igenom och alltså komma till synes i konsumentpriserna. Detta innebure

enligt förbundets mening en alltför rigorös tillämpning av prisregleringslagen.

Nämnden förutsatte som självfallet i promemorian till lagförslaget att

det nya stadgandet bringades i tillämpning med varsamhet, så att några produktionshämmande

verkningar ej uppkomme. Stora risker syntes dock föreligga

för alt förslaget i praktiken komme att leda till en än mera reducerad

eller felinriktad produktion, då det icke i varje särskilt fall kunde förutsättas,

att prisregleringen beträffande viss produkt medgåve det skäliga pris och

den avkastning, som vore eu nödvändig förutsättning för varans produktion

och saluhållande. Förbundet ansåge det icke tillrådligt att lämna priskontrollnäninden

ytterligare befogenheter.

Stockholms handelskammare har ansett, alt den av nämnden föreslagna

bestämmelsen kunde medföra för produktionsutvecklingen synnerligen olyckliga

resultat. Botemedlet mot eu snedvridning av produktionen borde icke

sökas på vägar, som ofelbart måste resultera antingen i eu minskad pro
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

duktion eller också i en ytterligare accentuering av densammas felinriktning

ur försörjningssynpunkt. I stället borde priskontrollen uppmjukas och tilllämpas

med vederbörligt beaktande av alla kostnadsfaktorer.

Beträffande övriga ändringar av prisregleringsbestämmelserna har

förslaget om utsträckning av den längsta prisstopptiden från tre till sex månader

avstyrkts av Stockholms och Skånes handelskammare samt Sveriges

köpmannaförbund.

Såsom motivering för sitt avstyrkande har Stockholms handelskammare

anfört, att i nuvarande situation, då betydande svängningar i priserna kunde

väntas, särskilda skäl funnes att med jämförelsevis korta intervaller pröva

frågan om prisstoppets fortbestånd.

Under hänvisning till sistnämnda uttalande har kommerskollegium ifrågasatt

lämpligheten av att utsträcka längsta prisstopptiden.

Departementschefen. I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag

har jag vid framläggandet av finansplanen för nästkommande budgetår berört

jämväl frågan i vad mån åtgärder kunde vidtagas i syfte att hålla prisnivån

i stort sett oförändrad. 1 detta hänseende uttalade jag att riktlinjen

icke kunde bliva någon annan än den, att den stabilitet i priserna, som praktiskt

taget förelegat under de sist förflutna fyra åren skulle upprätthållas,

vilket emellertid icke behövde innebära, att jämkningar skulle vara uteslutna

när särskilda omständigheter förändrat förutsättningarna för produktionen

eller när det kunde visas att produktionen av vissa standardvaror försvårades

och övergången till mera lyxbetonad tillverkning blivit alltför lockande vid

gällande prisrelationer. Enligt vad jag vidare uttalade finge den förstärkning

av kontrollen, som kunde bliva behövlig, icke utgöra ett avgörande hinder för

en politik som också i fråga om prisregleringen sökte anpassa sig efter växlande

förhållanden. Även vid senare tillfällen då den ekonomiska politiken

varit under diskussion har vikten av en effektiviserad priskontroll från min

sida understrukits.

De av priskontrollnämnden föreslagna ändringarna i gällande bestämmelser

rörande prisregleringen avse i främsta rummet att bereda ökade möjligheter

till dels sänkning av stoppris och dels prisfastslällelse i anslutning till en

spärr i utövning av viss verksamhet.

Vad först angår möjligheterna att sänka stoppris äro desamma för närvarande

begränsade till vissa undantagsfall. Sålunda erfordras antingen att efter

stopprisets införande sådana på prisbildningen inverkande förhållanden inträffat,

att priset skäligen bör sänkas, eller att stoppriset hos en viss företagare

väsentligt överstiger det gängse priset. Enligt priskontrollnämndens

förslag skola dessa bestämmelser ersättas med ett generellt stadgande om

rätt för den prisövervakande myndigheten att förordna om sänkning av

stoppris så snart detta befinnes vara högre än som kan anses skäligt. Ett

sådant förordnande skall enligt förslaget jämväl kunna utfärdas allenast

i fråga om viss säljare eller företagare.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

33

Beträffande den av nämnden föreslagna bestämmelsen om prisfastställelse

i anslutning till en spärr i utövning av viss verksamhet torde jag få erinra om

att sådan spärr enligt gällande lagstiftning kan föreskrivas endast såvitt angår

förnödenhet, som är avsedd att erhålla samma eller liknande användning

som annan prisstoppad förnödenhet och som icke saluförts före prisstoppets

införande. I detta hänseende innebär priskontrollnämndens ändringsförslag

såvitt angår förnödenheter, att föreskrift skall kunna meddelas därom, att

viss förnödenhet icke må försäljas eller saluhållas utan att priset å förnödenheten

dessförinnan godkänts. Sådan föreskrift må jämväl kunna meddelas

allenast beträffande viss säljare. Därjämte innebär nämndens förslag, att vad

nu sagts i fråga om förnödenhet skall äga motsvarande tillämpning beträffande

utförande av eller erbjudande att utföra viss tjänst.

Under remissbehandlingen av priskontrollnämndens framställning ha olika

uppfattningar kommit till synes rörande lämpligheten av att genomföra de

utav nämnden föreslagna skärpningarna i priskontrollen. Sålunda ha flera

näringsorganisationer avstyrkt förslagen i fråga under motivering bland annat

att desamma syntes onödiga och att i stället en uppmjukning av priskontrollen

borde komma till stånd, medan å andra sidan landsorganisationen

ansett, att ytterligare skärpningar i prisregleringsbestämmelsema borde

vidtagas i syfte att öka priskontrollens effektivitet.

Enligt min mening är det angeläget att bestämmelserna rörande priskontrollen

utformas på sådant sätt, att kontrollen smidigt kan anpassas efter

de aktuella förhållandena. I nuvarande läge synes det vara av särskild betydelse

att prisstoppbestämmelserna, vilka enligt gällande prisregleringslag äro

av förhållandevis begränsad räckvidd, utvidgas i syfte att möjliggöra ett

förhindrande av ogynnsamma förändringar i produktionen. Då denna synpunkt

tillgodosetts i priskontrollnämndens förslag om skärpning av föreskrifterna

rörande sänkning av stoppris och prisfastställelse i samband med

eu spärr i utövningen av viss verksamhet och då dessa ändringar jämväl i övrigt

synas motiverade, tillstyrker jag, att desamma genomföras. Vad särskilt

angår förslaget om utvidgning av den nu gällande bestämmelsen om försäljningsspärr

beträffande förnödenhet att omfatta jämväl utförande av eller

erbjudande att utföra viss tjänst vill jag framhålla, att ehuru något större

utrymme för tillämpning av denna utvidgade spärregel av praktiska skäl

knappast förefinnes, regeln i fråga dock torde kunna bliva av viss betydelse.

Den av landsorganisationen förordade ytterligare skärpningen av nu bei''örda

bestämmelser är jag icke beredd alt taga ställning till i detta sammanhang.

Såsom understi-ukits under remissbehandlingen är det angeläget, att de av

mig förordade nya bestämmelserna rörande priskontrollen tillämpas på sådant

sätt, att några produktionshämmande vei’kningar icke inträda. Självfallet

bör bemyndigande att förordna om sänkning av stoppris eller om prisfastställelse

i samband med spärr i utövning av viss verksamhet lämnas av

Kungl. Maj:t från fall till fall.

tUhanq till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. AV 257.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Vidare anser jag mig böra förorda det av priskontrollnämnden framlagda

förslaget om förlängning av längsta prisstopptiden från tre till sex månader.

Beträffande övriga av priskontrollnämnden föreslagna ändringar i prisregleringsbestämmelsema

torde desamma böra genomföras, dock med vissa i

huvudsak formella jämkningar i 12 § i det av nämnden framlagda förslaget.

Därjämte bör stadgandet i 15 § i nu gällande prisregleringslag utgå.

Med hänsyn till omfattningen av nu berörda ändringar i bestämmelserna

rörande prisregleringen synes det lämpligt att 1942 års prisregleringslag, vars

giltighetstid utgår den 30 juni 1947, för tiden därefter ersättes med en helt

ny lag i samma ämne.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till prisregleringslag, vilken lag avses skola gälla för tiden

den 1 juli 1947—den 30 juni 1948. Detta förslag — vilket torde såsom Bilaga1

få fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag — överensstämmer i huvudsak

med det av priskontrollnämnden framlagda författningsförslaget.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över nyssnämnda

inom finansdepartementet upprättade förslag till prisregleringslag måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Per I hr fel t.

1 Bilagan, som — frånsett vissa redaktionella jämkningar — är likalydände med det vid pröposb

tionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 257.

35

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 6 maj

1957.

Närv arande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 5 maj 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll över

finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet den 18 april 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till prisregleringslag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t. f. byråchefen för lagärenden i finansdepartementet hovrättsrådet Henning

Nitelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 9 maj 7947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Yougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 6 maj 1947

avgivna utlåtande över det till lagrådet den 18 april 1947 remitterade förslaget

till prisregleringslag.

Föredraganden hemställer att nämnda förslag, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte, efter vidtagande av vissa redaktionella jämkningar, jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Knngl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Dagmar J äger stöd.

477698. Stockholm1, Isåac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 194i:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:430 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till prisregleringslag. a1 i texten
  2. 2LU 1947:46 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till prisregleringslag, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. FK 2TU 1947:10 Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om omedelbara åtgärder för en effektivisering och skärpning av den statliga priskontrollen liksom för en demokratisering s. 1 i texten
  4. AK 2TU 1947:9 Skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om omedelbara åtgärder för en effektivisering och skärpning av den statliga priskontrollen liksom för en demokratisering s. 1 i texten