Angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj.t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution
1947-01-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:28, Angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj.t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 28.
1
Nr 28.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj.t att medgiva visst undantag
från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution;
given Stockholms slott den 24 januari
1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 januari
1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för handelsdepartementet fråga om fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj.t att medgiva visst undantag från gällande villkor
för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution samt anför därvid följande.
1 3 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution
stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare äger
att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning,
inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt fartyg
av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg även av 70 tons
Rihanij till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 28.
1
2 Kungl. Maj.ts proposition nr 28.
bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockport, ponton, slip,
stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad, reparation,
inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från utlandet införda
materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (varvsindustrirestitution)
för en motsvarande myckenhet materialier eller andra
artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande av honom
införts från utlandet.
Enligt 7 § t ullres ti tu höns förordningen skall prövning av fråga angående
rätt till varvsindustrirestitution ävensom fastställandet av de närmare villkor
för rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga, ankomma
på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium. Rätt till
restitution kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt fall, för viss tid eller tills
vidare.
I 10 § kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med tillämpningsföreskrifter
till förenämnda förordning föreskrives, att prövning av fråga om utbekommande
av restitutionsbelopp eller om avförande av sådant belopp i fall,
då befrielse från erläggande av motsvarande tullbelopp åtnjutits, ankommer
på generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen icke finner prövningen
lämpligen kunna överlåtas på lokal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande
eller avförande av restitutionsbelopp skall göras inom tre år från den
dag, då arbetet slutföris. Då skäl därtill äro, må generaltullstyrelsen för särskilt
fall medgiva utsträckning av ansökningstiden. Enligt 11 § samma kungörelse
skall, därest varans in- eller utförsel ombesörjts av annan än sökanden,
ansökningen om restitution åtföljas av en av sökanden på tro och heder
avgiven försäkran, att den, som omhänderhaft in- eller utförseln, varit sökandens
befullmäktigade ombud för ändamålet, och skall detta förhållande
vara av ombudet bestyrkt.
I proposition den 31 december 1943, nr 19, hemställde Kungl. Maj:t hos
1944 års riksdag om bemyndigande att under tiden till och med den 31 december
1946 i fall, då särskilda skäl därtill förelåge, medgiva att näringsidkare,
som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution,
oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare,
som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution. Såsom motivering
för detta förslag anfördes i propositionen bland annat, att de till följd av
kriget försämrade handelsförbindelserna vållat varvsindustrien särskilda svårigheter
beträffande materialanskaffningen och att företagen i detta avseende
vore i större utsträckning än tidigare beroende av varandras bistånd. Det
syntes därför rimligt, att så länge nämnda svårigheter bestode varvsindustrien
bereddes sådan lättnad i villkoren för erhållande av tullrestitution,
att samarbetet mellan företagen vid anskaffandet av material utomlands såvitt
möjligt underlättades. Den lättnad i fråga om villkoren för erhållande
av varvsindustrirestitution, som kunde anses påkallad, vore att kravet på
identitet mellan importören och förbrukaren av de ifrågavarande materialierna
i viss utsträckning eftergåves. I fall, då särskild anledning därtill funnes,
Kungl. Maj:ts proposition nr 28.
3
borde sålunda tullrestitution kunna erhållas, oaktat sådan identitet icke förelåge,
om blott importören och förbrukaren båda vore berättigade till varvsindustrirestitution.
Härför erfordrades emellertid riksdagens medverkan. På
grund därav och då frågan om undantag från berörda restitutionsvillkor
borde ankomma på Kungl. Maj :ts prövning, borde bemyndigande för Kungl.
Maj:t inhämtas att under viss tid, förslagsvis till och med den 31 december
1946, medgiva sådant undantag. Vid bifall till en framställning därom finge
förutsättas, att tullrestitution kunde beviljas även för materialier, som införts
till riket före den tidpunkt, då bemyndigandet erhållits. Ett villkor för restitution
borde dock alltid vara att det arbete, varom fråga vore, avslutades
under bemyndigandets giltighetstid.
Propositionen, som tillstyrktes av bevillningsutskottet (betänkande nr 3)
bifölls av riksdagen (skrivelse den 9 februari 1944, nr 23).
Härefter har Kungl. Maj:t i brev till generaltullstyrelsen den 18 februari
1944 förklarat, att Kungl. Maj:t ville, efter framställning av vederbörande
näringsidkare, i varje särskilt fall pröva, huruvida uti ifrågavarande avseende
undantag från gällande restitutionsvillkor kunde beviljas.
Det av riksdagen lämnade bemyndigandet har under tiden efter den 18
februari 1944 av Kungl. Maj:t utnyttjats i sju särskilda fall. Emellertid bör
i detta sammanhang erinras om att tiden för ansökan om restitution icke utlöper
förrän tre år efter den dag då arbetet i fråga slutförts.
I en den 28 oktober 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har
Sveriges varvsindustri förening hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta
om att det såsom ett särskilt tidsbegränsat undantag reglerade medgivandet
av restitutionsrätt, då varan införts av ett restitutionsberättigat varv och överlåtits
till och använts av ett annat sådant varv, måtte upptagas såsom en icke
tidsbegränsad bestämmelse under 3 § i 1929 års förordning angående tullrestitution.
Därest denna hemställan icke skulle kunna bifallas, anhölle föreningen
i andra hand att undantagsbestämmelsen enligt Kungl. Maj:ts brev den 18
februari 1944 måtte givas förlängd giltighet under minst tre år från den 1
januari 1947.
Till motivering för denna framställning har föreningen anfört följande.
Bakgrunden till undantagsbestämmelsen var givetvis de under kriget uppkomna
materialsvårigheterna inom varvsindustrien. Det förekom då ofta att
varven för att lösa de aktuella materialproblemen måste samarbeta på så
sätt att importerat material överläts från ett varv till ett annat. Situationen
i fråga om varvens material är emellertid fortfarande synnerligen svår, och det
synes föga sannolikt att någon avgörande förbättring kan komma att inträda
inom de närmaste åren. Även om en återgång till mera normala förhållanden
skulle ske relativt snabbt, vill föreningen framhålla, att möjligheten
till överlåtelse av material eller byte av material mellan varven är av stort
värde, då det gäller att hålla igång en effektiv och kontinuerlig produktion
inom varvsindustrien. 1 detta sammanhang bör även beaktas, att produktionen
av valsplåt, särskilt i Amerikas Förenta Stater, i framtiden torde komma
att rationaliseras på sådant sätt att varven få svårare att inköpa vissa
mera specialiserade materialsorter.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 28.
över nämnda framställning ha, efler remiss, yttranden avgivits av generaltullstyrelsen
(med bifogande av yttrande från tulldirektionen i Göteborg)
samt av kommerskollegium (med bifogande av yttranden från Sveriges industriförbund
och Sveriges mekanförbund).
Tulldirektionen i Göteborg har i sitt yttrande anfört följande.
Anledningen till undantagsbestämmelsens tillkomst berodde närmast på
varvens svårigheter att under krigsåren anskaffa erforderligt material. För
att hålla produktionen i gång var det nödvändigt, att ett varv kunde bistå ett
annat med vissa varor. Dessa svårigheter beträffande materialtillgången komma
sannolikt att framdeles bestå och även under normala förhållanden torde
det vara värdefullt, att då särskilda skäl föreligga överlåtelse av gods må
äga rum varven emellan.
Ett förhållande, som må framhållas i detta sammanhang, är att varvsindustriföreningen
vid flera tillfällen företrätt de till föreningen anslutna varven
vid förhandlingar om inköp av fartygsmaterialier. De olika varven ha
därvid fått lämna förteckningar på önskade varor, vilka sedan sammanställts
och tjänat som underlag vid förhandlingarna om varornas inköp. Vid de
inköpta varornas leverans från utlandet hava dessa av praktiska skäl icke
kunnat uppdelas på de olika varven. Att vid tulltaxeringen göra en sådan
uppsortering av varorna på de olika mottagarna skulle vara både tidsödande
och besvärligt. I stället har ordnats så, att några av de större varven åtagit
sig att utan extra kostnad införtulla varorna och sedan fördela dem på
de olika mottagarna i enlighet med gjorda beställningar. Ett sådant rationellt
förfarande vid införsel av varvsmaterialier torde icke bli möjligt, därest
undantagsbestämmelsen upphör att gälla.
Vid förfrågan hos varven i Göteborg har det visat sig, att flera av dem
använde materialier, som överlåtits från annat varv, men att de arbeten,
vartill dessa varor nyttjas, icke hinna slutföras under år 1946. Under sådana
förhållanden skulle varven gå miste om tullrestitution för dessa varor,
därest icke undantagsbestämmelsen kommer att givas förlängd giltighet.
Samma situation torde med sannolikhet uppstå även vid varv på andra
platser.
På grund av det anförda får tulldirektionen hemställa, att generaltullstyrelsen
ville i så måtto tillstyrka bifall till framställningen, att nu gällande
undantag för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution jämlikt Kungl.
Maj:s brev den 18 februari 1944 måtte på oförändrade villkor utsträckas att
gälla under ytterligare tre år, d. v. s. intill utgången av år 1949.
Generaltullstyrelsen har anfört, att de förhållanden, som föranlett riksdagens
åt Kungl. Maj:t i skrivelse den 9 februari 1944, nr 23, lämnade bemyndigande,
finge anses ännu för någon tid vara för handen. Vidare kunde vissa
förluster för varven befaras uppstå, om bemyndigandet skulle försättas ur
kraft redan vid årsskiftet 1946/47. På grund härav hemställde styrelsen -—
som icke kunde förorda införande i tullrestilutionsförordningen av bestående
föreskrifter i ämnet — att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för tiden
den 1 januari 1947—den 31 december 1949 lämna bemyndigande av enahanda
innehåll som det hittillsvarande.
Sveriges industriförbund och Sveriges mekanförbund ha tillstyrkt varvsindustriföreningens
framställning. Mekanförbundet har särskilt framhållit,
att de svårigheter, som tidigare förelegat för varven i fråga om materialanskaffning
och som då ansågos motivera det lämnade medgivandet angående
Kungi. Maj.ts proposition nr 28.
5
undantag från gällande villkor, icke hade minskat på grund av krigets upphörande
utan alltjämt förelåge i minst samma utsträckning som förut. Även
om mera normala förhållanden skulle inträda på detta område, innebure det
för varvsindustrien så stora fördelar, att vid behov kunna genom överlåtelse
mellan olika varv anskaffa erforderligt material, att enligt förbundets åsikt
det nu gällande temporära medgivandet borde ersättas med en permanent
bestämmelse av samma innebörd.
Kommerskollegium har framhållit, att skäl visserligen kunde anföras för
att de svenska varven även under normala förhållanden berättigades med
restitutionsrätt få sig emellan överlåta importerad materiel utan hinder av
eljest uppställt krav på personlig identitet. Närmast finge väl emellertid det
av 1944 års riksdag utverkade dispensmedgivandet anses tillkommet på grund
av då rådande varubrist, som bland annat nödvändiggjorde gemensamma inköp
från utlandet. Enligt kollegii uppfattning borde därför den väckta frågan
rörande en omarbetning på denna punkt av 1929 års restitutionsförordning
upptagas till förnyad prövning först sedan rådande svårigheter i fråga
om materialanskaffning upphört eller i varje fall avsevärt minskat. Kollegium
tillstyrkte därför en förlängning av nu gällande undantagsbestämmelse
under tre år, räknat från den 1 januari 1947.
De särskilda skäl, som föranledde att rätten till varvsindustrirestitutionDeporfemc»<si
enlighet med 1944 års riksdagsbeslut utvidgades på sätt förut angivits, tor- c e en''
de alltjämt vara för handen. Härtill kommer, att förluster i vissa fall kunde
uppstå för varven, därest ifrågavarande bestämmelser skulle upphöra att gälla
redan med utgången av år 1946. Med hänsyn härtill anser jag mig böra
förorda, att lättnaden i rätten till varvsindustrirestitution utsträckes utöver
den hittills gällande tiden.
Såsom generaltullstyrelsen framhåilit synes det icke böra ifi-ågakomma att
i förordningen angående tullrestitution införa en utan tidsbegränsning gällande
föreskrift i detta ämne. I stället torde den utvägen böra väljas, att fortsatt
bemyndigande för Kungl. Maj:t — av enahanda innehåll som det av riksdagen
år 1944 givna bemyndigandet — inhämtas för en begränsad tidsperiod,
lämpligen för tiden till och med den 30 juni 1949.
Därest riksdagen bifaller en framställning i detta syfte torde fa förutsättas,
att tullrestitution må kunna beviljas även för materialier, som införts till
riket före den tidpunkt, då nu ifrågavarande bemyndigande erhållits. Restitution
bör emellertid icke ifrågakomma i sådant fall då det arbete, varom
fråga är, avslutas först efter bemyndigandets giltighetstid.
I enlighet med det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att under tiden till och med
den 30 juni 1949 i fall, då särskilda skäl därtill äro, medgiva,
att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution,
må åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av ho
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 28.
nom använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som
erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution.
Med bifall till denna av statsiådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Per Ihrfelt.
477148. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1947:42 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj: t att medgiva visst undantag från gällande villk a1 i texten
- BevU 1947:5 Betänkande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Majd att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutan s. 3 i texten