Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på grund av 1948 års taxering, m. m

13 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:299, Med förslag till förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på grund av 1948 års taxering, m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

1

Nr 299.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om begränsning i vissa fall av skatt till staten på

grund av 1948 års taxering, m. m.; given Stockholms

slott den 16 maj 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på grund av

1948 års taxering; samt

2) förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning av skatt i

vissa fall.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 299.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 299.

Förslag

till

förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på

grund av 1948 års taxering.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret eller som här stadigvarande vistats, så ock oskift dödsbo

efter person, som vid dödsfallet var här bosatt eller här stadigvarande vistades,

äger under de förutsättningar och i den omfattning nedan sägs åtnjuta

avkortning av den skattskyldige på gnmd av taxering för taxeringsåret 1948

påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt eller restitution

av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening.

2 §•

1 mom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt

denna förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund

av taxering för taxeringsåret 1948 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstiga 80

procent av den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag

för allmänna skatter må hava vid taxeringen medgivits jämlikt punkt

4) av övergångsbestämmelserna till förordningen den 31 december 1945 (nr

898) angående ändring i vissa delar av förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt, sådana nämnda bestämmelser lyda enligt förordningen

den 29 juni 1946, nr 478, dock att avkortningen och restitutionen

sammanlagt högst må omfatta summan av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

och värnskatten.

Vid fastställande av det belopp, för vilket avkortning eller restitution sålunda

må åtnjutas, skall i förekommande fall med taxerad inkomst förstås

ett med tillämpning av föreskrifterna i 2 § fjärde stycket förordningen om

särskild skatt å förmögenhet beräknat belopp.

2 mom. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen

därav levt tillsammans, bedömes rätten att åtnjuta avkortning eller restitution

med hänsyn till båda makarnas sammanlagda inkomst och skatter.

Det belopp, som enligt föregående punkt må avkortas eller restitueras, fördelas

å makarna i förhållande till de belopp, varmed vardera maken skulle

ägt åtnjuta avkortning eller restitution därest hänsyn tagits endast till den

makens inkomst och skatter.

3 §.

Avkortning och restitution enligt denna förordning skola i första hand avse

den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

3

Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan

i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast

till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat

avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skattskyldige.

Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.

4 §.

Den som enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av påförd skatt

eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner har att därom

göra ansökan hos länsstyrelsen i det län, inom vilket han för taxeringsåret

1948 taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller, därest han

taxerats till sådan skatt i Stockholms stad, hos överståthållarämbetet.

Ansökan skall vara nämnda myndighet tillhanda före utgången av år 1949,

vid äventyr att avkortning eller restitution enligt denna förordning icke må

beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna för åtnjutande av avkortning

eller restitution föreligga först efter det kammarrätten eller Kungl.

Maj:t meddelat utslag angående sökandens taxering för taxeringsåret 1948,

skall ansökningen vara myndigheten tillhanda inom ett år efter det kammarrättens

utslag vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag meddelats.

Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Maj:t.

5 §■

Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller överståthållarämbetet

antingen meddela förordnande om avkortning eller tillställa sökanden

honom tillkommande restituerat belopp över postgiro eller ock vidtaga båda

dessa åtgärder.

6 §•

Därest, efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna

förordning meddelats, skattskyldigs taxering för taxeringsåret 1948 så ändras,

att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat belopp än som

skett eller att avkortning eller restitution icke skall ifrågakomma, åligger det

myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning av den ändrade

taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen, som föranledes

av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen eller restitutionen.

Det åligger länsstyrelsen eller överståthållarämbetet att lämna nyssnämnda

myndighet härför erforderliga uppgifter.

1 §■

Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning

skall gälla vad i uppbördsförordningen är stadgat angående klagan över debitering

av slutlig skatt.

8 §•

Kungl. Maj:t äger utfärda närmare bestämmelser för tillämpning av denna

förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 299.

Förslag

till

förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret eller som här stadigvarande vistats, så ock oskift dödsbo

efter person, som vid dödsfallet var här bosatt eller här stadigvarande vistades,

äger under de förutsättningar och i den omfattning nedan sägs åtnjuta

avkortning av den skattskyldige påförd statlig inkomstskatt eller restitution

av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening.

2 §•

1 inom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt

denna förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund

av taxering för visst taxeringsår påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt

samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel

sammanlagt överstiga 80 procent av den för honom samma år enligt förordningen

om statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp,

varmed avdrag för allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning må

hava vid taxeringen medgivits, dock att avkortningen och restitutionen sammanlagt

icke må överstiga den statliga inkomstskatten.

Vid fastställande av det belopp, för vilket avkortning eller restitution sålunda

må åtnjutas, skall i förekommande fall med taxerad inkomst förstås

ett med motsvarande tillämpning av föreskrifterna i 9 § femte stycket förordningen

om statlig förmögenhetsskatt beräknat belopp.

2 mom. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större

delen därav levt tillsammans, bedömes rätten att åtnjuta avkortning eller

restitution med hänsyn till båda makarnas sammanlagda inkomst och skatter.

Det belopp, som enligt föregående punkt må avkortas eller restitueras,

fördelas å makarna i förhållande till de belopp, varmed vardera maken skulle

ägt åtnjuta avkortning eller restitution, därest hänsyn tagits endast till den

makens inkomst och skatter.

3 §■

Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan

i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast

till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 299.

5

avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skaltskyldige.

Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.

4 §•

Den som enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av påförd skatt

eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner har att därom göra

ansökan hos länsstyrelsen i det län, inom vilket han taxerats till statlig inkomstskatt

för det taxeringsår varom fråga är, eller, därest han taxerats till

sådan skatt i Stockholms stad, till överståthållarämbetet.

Ansökan skall vara nämnda myndighet tillhanda före utgången av kalenderåret

näst efter taxeringsåret, vid äventyr att avkortning eller restitution

enligt denna förordning icke må beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna

för åtnjutande av avkortning eller restitution föreligga först efter

det kammarrätten eller Kungl. Maj:t meddelat utslag angående sökandens

taxering för ifrågavarande taxeringsår, skall ansökningen vara myndigheten

tillhanda inom ett år efter det kammarrättens utslag vunnit laga kraft eller

Kungl. Maj:ts utslag meddelats.

Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Maj:t.

5 §■

Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller överståthållarämbetet

antingen meddela förordnande om avkortning eller tillställa sökanden

honom tillkommande restituerat belopp över postgiro eller ock vidtaga båda

dessa åtgärder.

6 §.

Därest, efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna

förordning meddelats, skattskyldigs taxering för ifrågavarande taxeringsår

så ändras, att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat belopp

än som skett eller att avkortning eller restitution icke skall ifrågakomma,

åligger det myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning av

den ändrade taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen,

som föranledes av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen

eller restitutionen. Det åligger länsstyrelsen eller överståthållarämbetet att

lämna nyssnämnda myndighet härför erforderliga uppgifter.

7 §•

Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning

skall gälla vad i uppbördsförordningen är stadgat angående klagan över

debitering av slutlig skatt.

8 g.

Kungl. Maj:t äger utfärda närmare bestämmelser för tillämpning av denna

förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1949 och gäller tillsvidare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 29!).

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungi. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 16 maj 7947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående begränsning

av skatt i vissa fall samt anför därvid följande.

Vid anmälan av propositionen nr 212/1947 angående omläggning av den

direkta statsbeskattningen m. m. (se s. 126 och 286) förordade jag som ett

provisorium att en spärregel infördes, enligt vilken de totala direkta statsoch

kommunalskatterna maximerades till 80 procent av inkomsten. Någon

reduktion av kommunalskatten eller förmögenhetsskatten skulle dock därvid

icke kunna ske utan reduktionen skulle enbart kunna avse ett nedbringande

av den statliga inkomstskatten.

De sålunda förutsatta spärreglerna äro avsedda att, så länge det angivna

provisoriet anses erforderligt, ingå som en del av det nya skattesystemet.

Detta system skall enligt vad som föreslagits icke träda i tillämpning förrän

med avseende å 1949 års taxering. Då jag nu går att behandla frågan om de

vid framläggande av nämnda proposition förutsatta spärreglerna, anser jag

mig emellertid böra till övervägande upptaga jämväl den särskilda frågan

om eventuell skattebegränsning på grund av 1948 års taxering.

Vissa bestämmelser om skattebegränsning ha gällt under de senaste åren.

Sålunda antogos genom beslut vid 1942 och 1943 års riksdagar särskilda

förordningar om begränsning i vissa fall av skatt till staten, avseende skatter

som påförts på grund av taxering för taxeringsåret 1942 respektive för taxeringsåret

1943. Dessa förordningar utfärdades den 18 juli 1942 (nr 644) och

den 30 juni 1943 (nr 493). Den sistnämnda författningen utsträcktes därefter

genom särskilda förordningar den 15 juni 1944 (nr 342) och den 29 juni

1945 (nr 433) att gälla även skatt, som påförts på grund av taxering för taxeringsåren

1944 och 1945.

Förordningen den 30 juni 1943 (nr 493) innehöll i huvudsak följande.

Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret eller som här stadigvarande vistats, så ock oskift dödsbo

efter person, som vid dödsfallet var här bosatt eller här stadigvarande vistades,

ägde under de förutsättningar och i den omfattning som i förordningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 299. ‘

angåvos efter ansökan åtnjuta avkortning av den skattskyldige på grund av

taxering för taxeringsåret 1943 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt värnskatt eller restitution av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa

förmåner i förening. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd

skatt skulle avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund av taxering

för taxeringsåret 1943 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt

och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstege 80 procent av

den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag för

erlagda allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning kunde hava vid

taxeringen medgivits, men minskad i förekommande fall med den skattskyldige

för samma år påförd krigskonjunkturskatt. Avkortningen och restitutionen

finge dock sammanlagt högst omfatta summan av den statliga inkomst-

och förmögenhetsskatten samt värnskatten. Vid fastställande av det

belopp, för vilket avkortning eller restitution finge åtnjutas, skulle i förekommande

fall med taxerad inkomst förstås ett med tillämpning av föreskrifterna

i 2 § fjärde stycket förordningen om särskild skatt å förmögenhet beräknat

belopp. Sistnämnda bestämmelse innebar att, där vid uppskattning av

förmögenhet den värdesättning av tillgångar i rörelse, som skett i skattskyldigs

räkenskaper och som godkänts vid inkomstberäkningen, frångåtts,

skulle till grund för skattebegränsningen läggas det taxerade belopp som

skulle hava fastställts, om den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen

av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen. För

äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen därav levt

tillsammans, skulle rätten att åtnjuta avkortning eller restitution bedömas

med hänsyn till båda makarnas sammanlagda inkomst och skatter. Det belopp,

som skulle avkortas eller restitueras, skulle fördelas å makarna i förhållande

till de belopp, varmed vardera maken skulle ägt åtnjuta avkortning

eller restitution därest hänsyn tagits endast till den makens inkomst och

skatter. Ansökan om avkortning eller restitution skulle ingivas eller insändas

till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige år 1943 taxerats till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Ansökan skulle ingivas inom natt

och år efter det sökanden avfordrats utskylderna i fråga eller i förekommande

fal! efter det skattedomstol avdömt mål angående hans taxering år 1943.

Vad angår den tidigare lagstiftningens materiella innehåll må

framhållas, att skattespärren enligt de angivna författningarna avsåg endast

skatt till staten. Anledningen till att icke jämväl de kommunala utskylderna

inbegripits under spärren framgår av en inom finansdepartementets rättsavdelning

upprättad, den 15 februari 1945 dagtecknad promemoria angående

fortsatt lagstiftning om en skattespärr. I denna promemoria lämnades följande

redogörelse för vad som härom förekommit vid lagstiftningens tillkomst:
Frågan

om de kommunala utskyldernas inordnande under spärren var föremål

för undersökning redan i samband med upprättandet av den prome
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 299.

moria, som låg till grund för 1942 års förordning i ämnet. 1 denna promemoria

diskuterades sålunda, huruvida en reduktionsregel borde omfatta såväl

kommunala skatter som statsskatter. Enligt vad i promemorian uttalades

måste det befaras, att en reduktionsregel, som ledde till eu minskning av

de kommunala utskylderna, däri inbegripet fastighetsskatten, konnne att förorsaka

allvarliga rubbningar i kommunernas ekonomi och skulle komma i

uppenbar strid mot de för den kommunala beskattningen grundläggande

principerna. Om kommunalutskylderna skulle medräknas vid bestämmande

av det maximala utskyldsbeloppet, syntes det därför böra tagas under övervägande,

huruvida reduktionen i sin helhet borde verkställas å de i det sammanlagda

skattebeloppet ingående statsskatterna. Med hänsyn bland annat

till grunderna för utgörande av den kommunala fastighetsskatten samt till

reglerna om avdrag för underskott å viss förvärvskälla vid taxering till kommunal

inkomstskatt kunde emellertid ofta inträffa, att de kommunala utskylderna

uppginge till avsevärda belopp, ehuru ingen eller ringa skatt till

staten utginge. Om man icke ansåge sig kunna låta reduktionen drabba kommunalutskylderna,

syntes en sådan i dylika fall icke kunna genomföras på

annat sätt än att den skattskyldige tillerkändes statsbidrag till gäldande av

en del av kommunalutskylderna eller att statsverket övertoge betalningsansvaret

gentemot kommunen. Härav syntes framgå att införande av en reduktionsregel,

som omfattade jämväl kommunalutskylder, skulle upprulla en hel

del problem, vilka krävde en ingående utredning. Det syntes därför vara

nödvändigt att utesluta kommunalutskylderna vid beräkningen av det maximala

skattebeloppet.

I ett i anledning av promemorian avgivet remissyttrande uttalade kammarrätten

— samtidigt som kammarrätten förklarade sig i princip ej ha något

att erinra mot det i promemorian framlagda förslaget — att det måste anses

såsom en brist i förslaget, att kommunalutskylderna icke kunnat inordnas

i systemet på grund av tekniska skäl.

1 den proposition (nr 359) till 1942 års riksdag, som ligger till grund för

1942 års förordning i ämnet, anförde chefen för finansdepartementet i förevarande

hänseende, att även om det varit önskvärt att jämväl kommunalutskylderna

kunnat inordnas i systemet, detta icke syntes möjligt att för

det dåvarande genomföra, och att reduktionsregeln förty borde omfatta endast

statsskatterna.

I ett vid förenänmda departementspromemoria fogat förslag till förordning

om begränsning av skatt för taxeringsåret 1945 hade föreslagits, att i skattespärren

skulle inbegripas jämväl allmän kommunalskatt, därvid spärren

dock skulle sättas vid 90 procent av inkomsten. Vid anmälan av proposition

(nr 315/1945) med förslag angående fortsatt tillämpning av lagstiftningen

fann jag mig emellertid för det dåvarande icke böra föreslå en sådan utvidgning

av densamma som i promemorian förordats. Jag yttrade därvid bl. a.:

Under remissbehandlingen av promemorian ha vissa erinringar framförts

mot den däri förordade utformningen av reglerna om skattespärren. Sålunda

har invänts att även landstingsmedel och tingshusmedel borde inräknas

i de skatter, vilka skulle omfattas av skattespärren. Vidare har i flera remissyttranden

anmärkts, att den i promemorian förordade höjningen av procenttalet

från 80 till 90 skulle medföra, att de skattskyldiga i vissa fall komme

i en sämre ställning än enligt hittills gällande regler. Under hänvisning

härtill har i ett av yttrandena uttalats att, om procenttalet icke kunde sättas

lägre än 90, någon ändring icke borde ske i de nu gällande bestämmelserna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 299.

9

För egen del skulle jag i och för sig icke ha något att erinra mot att reglerna

om skattespärren erhölle den utformningen, att därunder inordnades

såväl statliga skatter som allmän kommunalskatt, landstingsmedel och

tingshusmedel. En dylik omläggning av skattespärren borde, såsom även

bevillningsutskottet förutsatt, föranleda att det hittills gällande procenttalet

80 höjdes; och härvid torde annat alternativ knappast höra ifrågakomma än

en höjning av procenttalet till 90.

Därest skattespärren utformades på nu angivet sätt komme emellertid

reduktionsreglerna att i vissa fall ställa sig mindre förmånliga för de

skattskyldiga än vad för närvarande är fallet. Vidare bör den omständigheten

tagas i beaktande, att en utvidgning av skattespärren till att avse jämväl

andra utskylder än de statliga komme att medföra vissa praktiska svårigheter.

Vid sådant förhållande och då det kan förväntas, att frågan om skatteskalornas

utformning vid den statliga beskattningen kommer att i en nära

framtid upptagas till omprövning, synas övervägande skäl tala för att den

nuvarande lagstiftningen på detta område tills vidare bibehålies oförändrad.

Denna min ståndpunkt godtogs av riksdagen.

Vad angår ordningen för skattereduktionens genomförande

hade i den promemoria, som låg till grund för 1942 års förordning

(se propositionen nr 359/1942), föreslagits att reduktionen skulle ske först

efter ansökan av den skattskyldige samt — alternativt — att reduktionen

skulle genomföras antingen i form av avkortning respektive restitution eller

i form av avdrag å skatten. I anledning av dessa förslag anförde riksrcikenskapsverket

bl. a.:

En regel som, i likhet med den föreslagna, åsyftar viss begränsning av

beloppen för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten

är av samma innebörd som de föreskrifter i skatteförfattningarna, vilka

avse beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt på

grundval av det efter åsatt taxering fastställda beskattningsbara beloppet.

Egentligen borde en sådan spärregel därför träda i tillämpning redan vid

skatternas debitering och reduktionen verkställas av debiteringsförrättaren

utan ansökan från den skattskyldiges sida.

Den föreslagna spärregeln har emellertid erhållit en sådan utformning, att

nyss angivna ordning för reduktionens verkställande icke torde kunna anlitas.

Reduktionen har gjorts beroende av storleken av den taxerade inkomsten

med tillägg av erlagda kommunalutskylder, bortsett från de fall då

taxering till krigskonjunkturskatt ifrågakommer. Den taxerade inkomsten

och kommunalutskylderna, vilka båda varit kända vid taxeringens verkställande,

framgå emellertid ej av taxeringslängderna, med ledning av vilka

debiteringen verkställes. A andra sidan kunna för reduktionen erforderliga

uppgifter icke angivas i samband med själva taxeringen, enär skattesatserna

då icke äro fastställda. En ansökan från den skattskyldige synes under

alla förhållanden vara erforderlig för att reduktionsregeln skall kunna

bringas i tillämpning. Om en ansökan förelåge vid debiteringstillfället, skulle

visserligen en sådan samverkan mellan debiteringslörrättaren och vederbörande

taxeringsnämndsordförande kunna åvägabringas, att reduktionen

kunde beaktas redan vid detta tillfälle. Möjligheten att därvid verkställa

eu reduktion enligt den föreslagna regeln synes emellertid ändock i vissa

fall utesluten. Enligt denna regel skall nämligen för bestämmande av maximibeloppet

av skatten från den taxerade inkomsten med tillägg av erlagda

kommunalutskylder i förekommande fall avdragas grundbeloppet av krigs
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 299.

konjunkturskatt för året. Men detta grundbelopp är icke känt vid tiden för

debiteringen av inkomst- och förmögenhetsskatten. 1 de fall, då taxering till

krigskonjunkturskatt vore att emotse, kunde debiteringsfrågan alltså ej slutligt

lösas förrän grundbeloppet av krigskonjunkturskatten för året blivit

fastställt.

Vid nu angivna förhållanden synes någon annan möjlighet icke föreligga

än att de ifrågavarande skatterna debiteras i vanlig ordning utan hänsyn till

förefintligheten av spärregeln samt att denna debitering, som sålunda blivit

»felaktig», rättas i efterhand.

Beträffande formen för en justering av den verkställda debiteringen vill

riksrakenskapsverket här erinra, att, då genom oriktig debitering utskvld

påförts skattskyldig med för högt belopp, rättelse enligt § 22 uppbördsreglementet

sker genom avkortning. Ett sådant fall företer en viss likhet med

det fall att förutsättningar funnits för tillämpning av spärregeln. Den skillnaden

föreligger dock, att i det senare fallet möjlighet överhuvud taget icke

varit för handen att tillämpa de för fallet gällande beskattningsreglerna riktigt,

medan sadan möjlighet funnits i det förra fallet. Någon mera vägande

erinran torde dock icke kunna göras mot att institutet avkortning anlitas

for utvinnande av den åsyftade reduktionen, ehuru det måste medges, att avkortnmgen

i föreliggande fall är av teknisk art. Denna utväg synes ock vara

att föredraga framför utbildande av en ny form för nedsättning i utskylder,

vilka faktiskt debiterats. Riksräkenskapsverket får alltså förorda, att bestämmelserna

om verkställandet av den föreslagna reduktionen utformas i anslutning

till det med alternativ I betecknade författningsutkastet.

För egen del fann jag det uppenbart, att spärregeln icke kunde träda i

tillämpning redan vid skatternas debitering utan att reduktionen måste bliva

beroende av en i efterhand gjord ansökan av den skattskyldige. I enlighet

härmed förordade jag, att reduktionen skulle anordnas i form av avkortning

respektive restitution.

Beträffande den praktiska betydelsen av den tidigare

lagstiftningen kan nämnas att enligt en inom finansdepartementet

företagen undersökning rörande tillämpningen av 1942 och 1943 års förordningar

avkortning eller restitution av skatt skett enligt 1942 års förordning i

17 fall och enligt 1943 års förordning i 15 fall. Skattereduktionen hade omfattat

enligt förstnämnda förordning något över 200 000 kronor och enligt

den sistnämnda omkring 250 000 kronor.

Som av det förut sagda framgår ha bestämmelser om skattebegränsning

varit gällande såvitt avser skatter på grund av 1942—1945 års taxeringar. Att

någon begränsning av skatterna på grund av 1946 års taxering icke föreskrivits

beror på att dessa skatter till större delen efterskänkts på grund av genomförandet

av uppbördsreformen. Av samma anledning ha de skatter, som

skulle påförts på grund av innevarande års taxering, i princip helt efterskänkts.

Även beträffande sistnämnda skatter äro sålunda bestämmelser om

skattespärr onödiga.

Från och med 1948 års taxering blir emellertid frågan om en skattespärr

ånyo aktuell. Det är därvid att märka, att spörsmålet omfattar dels frågan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 299.

11

om begränsning av skatterna på grund av 1948 års taxering, vid vilken taxering

nuvarande beskattningsgrunder skola tillämpas, dels ock frågan om begränsning

av skatterna på grund av senare taxeringar, då det nya systemet

för statsbeskattningen avses skola äga tillämpning.

Vad angår 1948 års taxering torde samma skäl för skattebegränsning kunna

åberopas som de vilka ansågos böra föranleda den tidigare gällande lagstiftningen.

Jag förordar därför att en skattespärr avseende denna taxering

införes.

Beträffande den närmare utformningen av bestämmelserna angående begränsning

av de sist angivna skatterna får jag erinra om att den skattespärr,

som förordats vid anmälan av förslaget angående omläggningen av statsbeskattningen,

går längre än den skattespärr som anordnats genom den tidigare

lagstiftningen. Det kan givetvis ifrågasättas om icke även skatterna på grund

av 1948 års taxering borde begränsas på samma sätt som avses komma afl

ske efter det nya skattesystemets genomförande. Detta skulle innebära att

under spärren inbegrepes jämväl de kommunala utskvlderna och att spärren

skulle börja verka tidigare än som skett enligt den äldre lagstiftningen. Den

i samband med förslaget till omläggning av statsbeskattningen omnämnda

skattespärren är emellertid betingad av verkningarna av det nya skattesystemet,

och det synes icke föreligga skäl att för den korta tid, varunder det nuvarande

skattesystemet förutsättes komma att fortfarande gälla, gå längre i

fråga om skattebegränsning än som skett tidigare under detta systems giltighetstid.

Jag förordar sålunda, att en särskild förordning utfärdas om begränsning

i vissa fall av skatt till staten på grund av 1948 års taxering, upptagande motsvarande

bestämmelser som 1943 års förordning i ämnet. Bestämmelsen om

avdrag från den taxerade inkomsten med ett belopp, motsvarande vad den

skattskyldige för samma år påförts i krigskonjunkturskatt, bör dock utgå

eftersom dylik skatt icke påföres för merinkomster under år 1947 eller

motsvarande räkenskapsår. Därjämte böra vissa huvudsakligen formella ändringar

vidtagas till följd av den verkställda omläggningen av uppbördssysternet.

Vad därefter angår frågan om spärregler för skatt på grund av senare taxeringar

än den, som skall verkställas år 1948, har jag redan vid anmälan av

det nya skatteförslaget angivit min ståndpunkt härutinnan. Jag har därvid

förordat, att spärregler provisoriskt meddelas i avvaktan på en närmare

utredning angående verkningarna av den föreslagna förmögenhetsbeskattningen.

Av praktiska skäl torde de ifrågavarande bestämmelserna böra utfärdas

att gälla tills vidare och icke—som hittills varit fallet — endast för ett

år i sänder. Så snart tillräckliga erfarenheter vunnits angående verkningarna

av det nya skattesystemet, bör frågan emellertid upptagas till förnyad prövning.

Vad angår det närmare innehållet av bestämmelserna torde, som jag redan

angivit vid anmälan av skatteförslaget, under spärren böra inbegripas alla

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

i detta sammanhang ifrågakommande direkta skatter, d. v. s. statlig inkomstskatt

och förmögenhetsskatt samt allmän kommunalskatt (kommunal inkomstskatt

och fastighetsskatt), landstingsmedel och tingshusmedel. Spärren

hör sättas vid SO procent av inkomsten men skattereduktionen bör endast

få gå ut över den statliga inkomstskatten. Den inkomst, i förhållande till vilken

skattebegränsningen skall ske, torde i princip böra bestämmas efter

samma grunder som i den tidigare lagstiftningen, d. v. s. till belopp motsvarande

den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, ökad med det

belopp varmed avdrag för kommunalutskylder medgivits.

Att skattereduktionen endast får gå ut över den statliga inkomstskatten

innebär, att förmögenhetsskatt och kommunala skatter alltid skola utgå fullt

även om detta kommer att ske på bekostnad av den statliga inkomstskatten.

Anordningen innebär också, att skatterna i vissa fall — nämligen om enbart

kommunalskatterna och förmögenhetsskatten uppgå till större belopp än 80

procent av inkomsten — komma att utgå med större belopp än spärreglerna

i allmänhet tillåta. Denna metod innebär emellertid stora praktiska fördelar

och överensstämmer, såvitt förmögenhetsskatten angår, med vad tidigare

gällde beträffande den särskilda förmögenhetsskatten. Att de kommunala

skatterna ibland komma att utgå på bekostnad av den statliga inkomstskatten

torde ur statsfinansiell synpunkt vara av mindre betydelse och synes för

övrigt naturligt med hänsyn till att statsverket numera, efter uppbördsreformens

genomförande, generellt åtagit sig att svara för att kommunerna få tillgodogöra

sig den skatt, som på grund av verkställd debitering skall utgå. Den

omständigheten att fall kunna inträffa, då skattskyldig påförd statlig inkomstskatt

ej räcker till full reduktion enligt huvudregeln, synes icke heller

inge några större betänkligheter, därvid även bör beaktas att dylika fall torde

bli sällsynta.

Vad angår formen för skattereduktionens genomförande synes den i tidigare

lagstiftning tillämpade ordningen böra tillämpas. Visserligen vore det

tilltalande om reduktionen kunde ske automatiskt utan ansökan av den skattskyldige,

men praktiska skäl torde fortfarande lägga hinder i vägen härför.

Jag åsyftar härvid särskilt de fall då den skattskyldige påförts skatt inom

olika lokala skattemyndigheters tjänstgöringsområden.

Ett särskilt spörsmål är huruvida skattespärren skall tillämpas även i fråga

om den preliminära skatten. Det kan synas vara en onödig omgång att

taga ut skatt preliminärt, om den sedan skall restitueras till den skattskyldige

på grund av spärrlagstiftningen. Emellertid torde det bliva svårt att i

praktiken taga hänsyn til'' skattespärren redan vid preliminär taxering eller

vid jämkning av preliminär skatt under inkomståret. Det faller av sig självt

att den förhandsberäkning av skatt, som sker före inkomståret eller under

löpande inkomstår, blir ganska schablonmässig. Vidare bör beaktas att i de i

uppbördsförordningen omnämnda jämkningsfall, som närmast motsvara det

förevarande, jämkning som regel icke får äga rum, såvida icke ändringen i

den preliminära skatten skulle uppgå till minst Vo av det ursprungligen beräknade

skattebeloppet. Emellertid torde vid tillämpning av skattebegräns
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 299.

13

ningsbestämmelserna läget merendels vara det att fråga är om en större

skattedragare, som äger rätt till reduktion av den honom påförda skatten

med ett relativt sett ringa belopp. Tillämpning av skattespärren torde med

andra ord så gott som alltid förutsätta möjligheter till en noggrannare och

mera definitiv avvägning än som föreligga vid den preliminära taxeringen

eller vid jämkningsbeslut under inkomståret.

Jag anser mig därför och då fråga nu är allenast om ett provisorium böra

förorda, att spärren icke tillämpas annat än i fråga om skatt som påförts på

grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande skatt.

Vad angår bestämmelsernas innehåll i övrigt synes den tidigare lagstiftningen

kunna tjäna som förebild. I detta fallet föranleda emellertid såväl

uppbördsreformen som den föreslagna omläggningen av statsbeskattningen

vissa avvikelser av huvudsakligen formell natur. Särskild motivering härför

torde icke vara erforderlig.

I enlighet med det nu anförda ha inom finansdepartementet utarbetats förslag

till

1) förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på grund av

1948 års taxering; samt

2) förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning av skatt i

vissa fall.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att berörda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:488 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på grund av 1948 å a1 i texten
  2. BevU 1947:51 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på grund av 1958 års taxering, s. 1 i texten