Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

1947-05-09 · 65 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 40 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:307, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 307.

1

Kr 307.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 19 november 1914

(nr 383) angående stämpelavgiften; given Stockholms

slott den 9 maj 19A7.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst W ig forss.

Uihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 307.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 307.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383)

angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1—3 samt 6—8 §§, 10 § 1 mom. samt 19, 20

och 24 §§ förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till

följande avdelningar:

Första avdelningen.

Åklagarmyndigheten i Stockholm; magistrater och —--avdelningar

upptagna.

Tredje avdelningen.

Chefsämbeten och — — — och flygvapnet; Kungl. Maj:ts befallningshavande

och---lantmäterikontor; lantmätare.

Fjärde avdelningen.

Rikets hovrätter; -—--socialstyrelsen; arbetsmarknadsstyrelsen; statens

utlänningskommission;---- riksarkivet; universitetskanslersämbe
tet;

skolöverstyrelsen; överstyrelsen för de tekniska högskolorna; överstyrelsen

för yrkesutbildning;--— skogsstyrelsen; veterinärstyrelsen; riks
nämnden

för ekonomisk försvarsberedskap.

Femte avdelningen.

Statsdepartementen; högsta domstolen; justitiekanslersämbetet; riksåklagarämbetet;

riksdagens justitieombudsman;---Kungl. Maj ds orden.

2 §•

Av de---han hörer.

Med domstol avses i denna förordning, förutom allmän domstol, även domstol

i jorddelningsmål och vattenmål.

1 Senaste lydelse se beträffande 1 och 3 §§ 1946: 400, beträffande 7 § 1944:452, beträffande

8 § 1944: 88, beträffande 10 § 1 mom. 1917:329 samt beträffande 20 § i946:58.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

3

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 6 och 7 §§ nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 §

stadgas om inteckningskontrollstämpel, denna tariff.

Avskrift som meddelas för vetenskapligt ändamål .

> av anteckningar från förundersökning eller

annan polisutredning i anledning av brott,

när avskriften utgives till den misstänkte

eller hans försvarare...................

» enligt 27 kap. 12 § rättegångsbalken . . .

> ur fartygsregistret; —• •— •—

Besiktning; se Protokoll.

Beslut, slutligt, i mål eller ärende vid domstol:

som vid hovrätt eller högsta domstolen

utgives till part, vilken utan särskild begäran

författningsenligt är skyldig att lösa

detsamma:

när beslutet tecknas å företedd handling

när det särskilt utfärdas:

första arket .......................

varje av de övriga..................

Hava ett eller flera sammanträden för

muntlig förhandling ägt rum i målet eller

ärendet, utgår ytterligare stämpel med 10

kronor för varje dag, då sådant sammanträde

hållits.

som vid annan domstol utgives till part.,

som eljest utgives; se Avskrift.

Intages slutligt beslut i protokoll eller i bevis,

som särskilt omförmäles här nedan,

gäller i stället för vad nu sagts vad som

stadgas i fråga om stämpel till protokollet

eller beviset.

Betyg över avlagt---

Bevis över---lika med Diariibevis.

> angående domstols beslut om ersättning av

allmänna medel åt vittne, sakkunnig eller

annan som ej är part eller intervenient . . .

> om inregistrering —--

> angående anteckning---sådan handling.

• å dom eller utslag, huruvida talan däremot

--- — fri rättegång....................

> att begärd —• — —

> vederhäftighets- .........................

> som avses i 27 kap. 13 § och 28 kap. 9 § rättegångsbalken

.............................

> som avses i 8 § lagen den 21 december 1945

om verkställighet av frihetsstraff m. m. . . .

» angående upptagande --- —

Avd.

Kr. ö.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr. jo.

Kr. ö.

Kr. ''ö.

Kr. iö.

Kr. Iö.

Bevis om uppvisning---— annan legitimationshandling

................................

> om nödfalls- eller sjömansvisering för utlänning,

tecknat å pass eller annan legitimationshandling,

för vistelse i riket högst en månad.

» om uppehållstillstånd för utlänning, tecknat

å pass eller annan legitimationshandling:

för vistelse i riket högst en månad .....

för vistelse i riket över en men högst tre

månader .............................

för vistelse i riket över tre månader ....

» om arbetstillstånd för utlänning, tecknat å

pass eller annan legitimationshandling:

då samtidigt bevis om uppehållstillstånd

utfärdas .............................

då bevis om arbetstillstånd eljest utfärdas:

för tid av högst en månad ..........

för tid av mer än en men högst tre månader

..............................

för tid av mer än tre månader ........

> om ändring i förbehåll, villkor eller föreskrift,

som fogats vid visering eller tillstånd, särskilt

tecknat å pass eller annan legitimationshandling:
när

ändringen avser tillstånd till återresa

till riket, gällande:

för tid av högst en månad ..........

för tid av mer än en men högst tre månader

..............................

för tid av mer än tre månader ........

eljest ..............................

Där sådant —- --skola utgå.

> som erfordras ----

6

12

6 —

12

i!=

t r itl

1 —

6

12

fria

6

12

6

12

6

12

4

6

12

fritt

6 - 12-

4 —

6 —

12 —

6

12

6

12

> vidimations- ............................

> om registrering, tecknat å ordning för aktie
bolag

eller stadgar för förening för ekonomisk

verksamhet eller å protokoll om beslut angående

ändring i sådant bolags ordning eller

sådan förenings stadgar eller å framställning

om medlems inträde i eller avgång ur sådan

förening, så ock annat i 194 § aktiebolagslagen

avsett bevis om registrering .......

» om godkännande, som avses i 190 § aktiebolagslagen

...............................

> lagfarts-, angående — — —

fritt

fritt

I I

fritt

I I

om tillstånd att i riket bruka motorfordon

eller släpfordon i fall, som sägs i 22 § 1 och

2 mom. motorfordonsförordningen..........

om tillstånd att i riket föra motorfordon i

fall, som sägs i 22 § 5 mom. motorfo.dons
förordningen.

.............................

om förlängning av tillstånd jämlikt 22 §

motorfordonsförordningen att i riket bruka

eller föra motorfordon eller släpfordon......

om fastställd pension eller livränta eller rätt

till sådan förmån enligt gällande bestämmelser

om tjänste- eller familjepension ....

varom förmäles i 25 § — — -— erkända arbetslöshetskassor

.........................

1 -

8 —

1 —

I I

fritt

I

fritt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. j\laj:ts proposition nr 307.

5

1

Avd.

2

Avd.

3 4

Avd. Avd.

5

Avd.

Kr. [ö.

Kr. [ö.

Kr.

ö. Kr. ö.

Kr. ; ö.

1 1

1

1

Bevis som avses i 71 § 2. andra stycket kyrko
boklöringskungörelsen.

...................

| » annat —--

Doktorsbrev...................................

Dom, som vid hovrätt eller högsta domstolen utgives

till part, vilken utan särskild begäran författningsenligt

är skyldig att lösa densamma:

när domen enligt vad därom är stadgat utfärdas

i förenklad form.................

i annat fall:

första arket .........................

varje av de övriga...................

Hava ett eller flera sammanträden för förberedande

förhandling eller huvudförhandling

ägt rum, utgår ytterligare stämpel med

följande belopp, nämligen

för varje sammanträdesdag för förberedande

förhandling....................

för första sammanträdesdagen för huvudförhandling

..........................

för varje följande sådan sammanträdesdag

.................................

som vid annan domstol utgives till part.....

som eljest utgives; se Avskrift.

Eftertryck av fastighetslängd; se Fastighetslängd.

> av mantalslängd; se Mantalslängd.

> av röstlängd; se Röstlängd.

Fartygsregistret, avskrift — — — meddelas inskrivningsdomaren

...................

Fastighetslängd, avskrift, eftertryck eller utdrag av,

som rekvireras av kommun, för vilken

längden är upprättad.......

som eljest begäres; lika med Av-.

skrift, annan.

Fastighetsregister, avskrift —--

Frisedel......................................

Främlingskort, lika med Medborgarkort.

Främlingspass eller identitetskort samt förlängning av

giltighetstiden för sådan handling ..

Fullmakt för — — —

Intyg att — — — varumärke förnyats..........

Kallelse å aktiebolags borgenärer i anledning av ansökning

om tillstånd till nedsättning av

bolagets kapital eller till vinstutdelning

eller fusion............................

Kallelsebrev i anledning av ansökning om tillstånd att

nedsätta aktiebolags kapital eller verkställa

vinstutdelning eller fusion eller

till aktieägare om bolagsstämma eller

till medlem av registrerad förening om

sammanträde .....................

> i mål -— ---

Kontrakt angående —--eller entreprenad ....

Kungörelse, som anslås i rättens kansli, angående beslut

om (gendomsavträde eller om inledande

av offentlig ackordsförhandling;

lika med Stämning.

fritt

fritt

fri

fri

fri

fri

2

fritt

25

35

15

15

30

50

25

35

15

15

30

50

fritt

fritt

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mcij.ts proposition nr 307.

1 2 I 3

4 5

Avd. Avd. I Avd.

Avd. Avd.

Kungörelse, annan---

Kr. | ö.j Kr. ö.j Kr. ö.

Kr. j ö. i Kr. | ö.

Lantmätares eller---tjänstemans förrättnings-

1

handling...................................

Mantalslängd, avskrift, eftertryck eller utdrag av,

1

som rekvireras av kommun, för vil-

ken längden är upprättad.........

---/ r i

som eljest begäres; lika med Avskrift,

annan.

Medborgarkort.................................

Meddelande i ----

Protokoll över annan ----med Avskrift.

> från förundersökning i brottmål, då det

utgives till den misstänkte eller hans försvarare

.............................

> angående fastställande av stämpel till

bouppteckning, då sådant begäres för beslutets

överklagande...................

> över beslut, varigenom ansökan om fri rät
tegång

avslagits, då sådant begäres för beslutets

överklagande....................

> annat:

som vid hovrätt eller högsta domstolen

utgives till part, vilken utan särskild

begäran författningsenligt är skyldig

att lösa detsamma:

varje ark........................

Innefattar protokollet slutligt beslut,

tillkommer härför 15 kronor samt ytterligare

10 kronor för varje dag, då

sammanträde för muntlig förhandling

hållits i målet eller ärendet,

som hos annan myndighet utgives till

part, vilken utan särskild begäran

författningsenligt är skyldig att lösa

detsamma:

första arket ......................

varje av de övriga................

som eljest utgives; lika med Avskrift.

Prästbevis; se Bevis.

Pråstebrev....................................

Påskrift, varom förmäles i 193 § femte stycket eller

194 § andra stycket aktiebolagslagen . . .

Redovisningshandling beträffande ----svenskt

sjöfolk.

Register, bestående av avtryckskort, upprättat av

länsbyrå för folkbokföringen,

som rekvireras av vederbörande kommun

eller land ting........................

som eljest begäres: för varje påbörjat 10-

tal kort..............................

Resedokument för flykting; lika med resepass; se Pass.

Resolution vilostånds-, — — — allt beräknat för

varje år, viloståndet medgivits att gälla.

> kommunikations-,

meddelad av domstol .............

meddelad av annan myndighet .....

dock skall stämpel för kommunikationsresolution

icke mera än en gång i

varje mål utgöras, ändå att handlingar

flera gånger kommuniceras eller till

påminnelser utlämnas.

» angående föreläggande enligt lagen om

registrerade föreningar---

fritt

fritt

fritt

fritt

I I

fritt

fri

fritt

2—! 2

I I

1 — —

--1

fri

3

4 —

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

7

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr. | ö.

Resolution

på ansökning om reglering av priset på

elektrisk ström .....................

25

>

eljest innefattande huvudsakligt beslut,

tecknad å företedd handling.........

1

_

_

_

4

_

20

_

40

_

>

med rubrik; lika med Utslag under ru- brik.

Röstlängd,

avskrift eller eftertryck av, lika med

Avskrift, annan.

Salubrev å

----

Styrmansbrev.................................

—

—

—

—

—

—

10

—

—

—

Stämning, offentlig............................

Tillständsbrev för---

1

Underrättelse i mål — — — utan konkurs.......

> angående beslut om vägrat godkännan
de

enligt 190 § aktiebolagslagen eller om

vägrad registrering av ansökan eller

anmälan till aktiebolagsregistret eller

föreningsregistret ..................

> angående brist —--

> som meddelas —--till ansökan.

Utdrag av fastighetslängd; se Fastighelslängd.

» av mantalslängd; se Mantalslängd.

i av protokoll; se Protokoll.

> av straffregister; se Straffregister.

Utnämningsbrev för -— --från stämpel........

Utslag under rubrik:

meddelat av domstol; efter utslagets beskaffenhet

lika med Dom eller Beslut.

annat:

som utgives till part, vilken utan särskild

begäran författningsenligt är skyldig att

lösa detsamma:

första arket ........................

varje av de övriga..................

som eljest utgives; lika med Avskrift.

Vatten bok, utdrag---

fri

fri

fri

fritt

:

20 —

4 —

40

10

6 §•

För de---och sigillpenningar.

Utgivas till part vid hovrätt eller högsta domstolen i samma mål flera expeditioner,

för vilka skall utgöras särskild stämpelavgift för sammanträdesdagar,

skall i fråga om varje sådan expedition utöver den första ske avdrag

för vad i nämnda hänseende förut debiterats parten.

7 §•

Från stämpelavgift---kronan befriad.

Dessutom äro---samhällets barnavård;

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

domstol eller skiljedomstol, vilken det tillkommer att avgöra tvist mellan

stater, eller annat internationellt organ, som tillsatts för behandling av sådan

tvist, i mål och ärenden, som handläggas enligt lagen om bevisupptagning

åt vissa internationella organ;

fattigvårdssamhällen och---rörande vägväsendet;

kommuner i ärenden angående roteombud och ersättare för roteombud;

kyrkor;

pensionsinrättningar;

roteombud och ersättare för roteombud i allt vad till deras uppdrag hörer;

sjukkassor, registrerade;

understödsföreningar, registrerade;

utländsk domstol i mål och ärenden, som handläggas enligt lagen om

bevisupptagning åt sådan domstol;

ämbets- eller tjänsteman--— tjänsten; och

överförmyndare.

Frihet från---periodisk skrift; i mål som avses i 8 kap. folkbokfö
ringsförordningen;

i bevillningsmål och mål angående kronans ränta och

tionde; i frågor, som avses i uppbördsförfattningarna; i frågor rörande utbetalning

av rese- och traktamentsersättning---— av bostadsförsörjning
en;

i ärenden angående allmänna barnbidrag; i ärenden angående arbetsförmedling

och andra ärenden som handläggas av arbetsmarknadsstyrelsen och

lokala arbetsmarknadsorgan; så ock —--inom yrkesinspektionen.

Konungen äger---utländska hamnar.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig

myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Andelsbevis i utländskt---utländskt aktiebolag.

Ansökning om stämning vid domstol skall, då den inkommer till rätten,

förses med stämpel av 10 kronor. Annan ansökning, varigenom mål eller

ärende anhängiggöres vid domstol, skall, då den inkommer, beläggas med

stämpel av 5 kronor, dock att i vattenmål stämpeln skall utgöra 10 kronor.

Därest ansökning om betalningsföreläggande göres muntligen, skall, sedan

föreskriven uppteckning verkställts, det exemplar av uppteckningen, som

kvarligger hos rätten, likaledes förses med stämpel av 5 kronor.

Vad sålunda stadgats angående stämpelbeläggning skall dock ej äga tilllämpning

å ansökning i ärende, som i rättens ställe handlägges av inskrivningsdomare

eller upptages i förmynderskaps- eller bouppteckningsprotokollet

eller rör fråga om ändrade bestämmelser med avseende å villkorlig dom.

Ej heller skall stämpel eljest läggas å ansökning om att bliva entledigad från

visst uppdrag eller om handlings intagande i protokoll eller antecknings

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

9

verkställande i register. Ansökning om förmån, som avses i lagen om fri rättegång,

är ock från stämpel fri.

Arrendekontrakt; se Nyttjanderätt.

Skuldebrev skall---om inteckningsrätt.

Stämningsansökning; se Ansökning.

Tomträtt; se Nyttjanderätt till fast egendom.

Med avhandling---av förpliktelse.

10 §.

1. Då stämpelavgift — — — nämnda värde.

I fråga om fast egendoms taxeringsvärde må debetsedel, så upprättad som

gällande uppbördsförfattningar föreskriva, äga lika vitsord med av vederbörande

tjänsteman utfärdat taxeringsbevis.

Finnes för---domarens prövning.

19 §.

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad. Såvitt angår ansökningar

i mål och ärenden vid domstol skall jämväl i övrigt vad i 7 § är

stadgat om frihet från stämpel till expeditioner äga motsvarande tillämpning.

Frihet från---eller konsularrätt.

20 §.

Vill någon föra talan om återfående av stämpelavgift, som av ämbetseller

tjänsteman debiterats eller i enlighet med dennes tillsägelse blivit erlagd

för sådan handling, vars stämpelbeläggning enligt 35 § skall i hovrätt

granskas, må dylik talan inom tre år från det ifrågakommen stämpelbeläggning

ägt rum väckas i den hovrätt, varunder ämbets- eller tjänstemannen

lyder; dock att nämnda tid, där talan grundar sig på förhållande, som tillkommit

efter stämpelbeläggningen, räknas från tiden för samma förhållandes

tillkomst. Beträffande talan mot hovrättens avgörande gälle vad i rättegångsbalken

är stadgat om talan mot hovrätts beslut i mål som väckts vid

underrätt. Besvär må anföras, förutom av enskild part, av advokatfiskalen

vid hovrätten.

Den, som---handlagts vid domstol.

24 §.

Beläggningsstämplar anbringas---limmade sidan.

Stämpel till avtryckskortregister, upprättat av länsbyrå för folkbokföringen,

skall åsättas särskild handling, med vilken registret överlämnas till beställaren.

Sådan handling skall innehålla uppgift angående det antal kort

registret omfattar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 juli 1947, såvitt angår dels bestämmelserna

i 1 § under fjärde avdelningen med undantag för bestämmelsen

angående arbetsmarknadsstyrelsen, dels bestämmelserna i 3 § om bevis,

som avses i 8 § lagen den 21 december 1945 om verkställighet av frihetsstraff

in. m. och i 71 § 2. andra stycket kyrkobokföringskungörelsen, ävensom

bevis om visering, uppehålls-, arbets- och utresetillstånd, bevis om eftertryck,

främlingskort, identitetskort, medborgarkort, register, resedokument

och röstlängd samt bevis om tillstånd att i riket bruka eller föra motorfordon

och bevis om fastställd pension m. m., dels bestämmelserna i 7 § om roteombud

och ersättare för roteombud samt såvitt angår folkbokföringsmål,

frågor som avses i uppbördsförfattningarna och ärenden angående allmänna

barnbidrag dels ock bestämmelserna i 10 § 1 mom. och 24 §.

I övrigt skall förordningen träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gälle

i tillämpliga delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes

föreskrivet. I fråga om expedition i mål som handlägges av domkapitel eller

upptagits vid krigsdomstol skola även efter nyssnämnda dag äldre bestämmelser

lända till efterrättelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

11

Utdrog av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä

Stockholms slott den 9 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zettereerg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, ecklesiastik-,

jordbruks- och folkhushållningsdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, fråga om ändringar i stämpel- och lösenförordningarna.

Föredraganden anför följande.

Ändringar med anledning av processreformen.

Till de spörsmål som kräva beaktande i samband med processreformen

hör frågan om de rättssökandes skyldighet att bidraga till kostnaderna för

domstolsväsendet. Denna fråga regleras för närvarande huvudsakligen i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften och förordningen

den 7 december 1883 angående expeditionslösen. Rättegångsavgifter uttagas

nämligen hos oss väsentligen i form av stämpel och lösen för domstolarnas

expeditioner. Såvitt de egentliga rättegångsmålen angår kommer vid

underrätterna främst i betraktande utskrift av domstolens protokoll. Dessa

är käranden skyldig att lösa mot avgifter som bestämts med hänsyn ej blott

till själva utskriftskostnaden utan även i någon mån till det arbete målet i

övrigt föranlett. I överrätterna ligger huvudvikten vid den stämpel som erlägges

för dom eller utslag. Även i fråga om ärenden är avgiftsplikten vid underrätterna

i stor utsträckning utformad såsom en skyldighet för sökanden

att lösa protokollsutskrift. I vissa fall, såsom i inskrivnings- och andra registreringsärenden,

äro avgifterna däremot främst anknutna till ett av domstolen

utfärdat bevis att sökt åtgärd blivit vidtagen.

De rättegångsavgifter som utgå i form av stämpel tillfalla statsverket. Lösenavgifterna

däremot tillkommo ursprungligen vederbörande befattningshavare

såsom bidrag till deras avlöning. I samband med den lönereglering

för häradshövdingarna som genomfördes den 1 juli 1943 infördes emellertid

för häradsrätternas del en annan ordning i detta avseende. Numera skall så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

lunda lösen som utgår vid dessa domstolar redovisas till statsverket. Såsom

framgår av § 5 lösenförordningen skall därför vid häradsrätt lösen ej vidare

debiteras på expeditionen. 1 stället skall i allmänhet utgå stämpel till motsvarande

belopp. Vad stadsdomstolarna angår bär i ett flertal städer i samband

med löneregleringar för rådhusrättens ledamöter bestämts, att förekommande

lösenavgifter skola ingå till stadens kassa. Föreskrifter av sådan

innebörd gälla numera i så gott som alla större städer. I vissa mindre och

medelstora städer utgör lösenintäkten dock alltjämt en avsevärd del av befattningshavarnas

inkomster av tjänsten. Lösen vid överrättema redovisas

till statsverket.

I processkommissionens den 15 december 1926 avgivna principbetänkande

angående rättegångsväsendets ombildning anfördes (del III s. 221), att vid en

reform efter de grunder som förordades i betänkandet måste träffas en annan

teknisk anordning för rättegångsavgifters uttagande än den nu brukade. För

närvarande vore protokollets omfattning och antalet rättegångstillfällen avgörande

för storleken av de avgifter som påfördes parterna i rättegångsmålen

i underrätterna. Med de regler kommissionen förordat beträffande protokollföringen

i underrätt bleve protokollet ej ägnat att utgöra grund för en beräkning

av de avgifter parterna borde erlägga. I regel komme det ej heller att

föreligga anledning att föreskriva skyldighet för parterna att lösa protokollet.

Kommissionen utginge därför ifrån att rättegångsavgiftema skulle knytas

till särskilda processuella åtgärder under ett måls fortgång, så att den

part som påkallat åtgärden finge gälda den därmed förenade avgiften. Något

förslag hur detta tekniska spörsmål skulle lösas ansåg sig kommissionen

emellertid icke böra framlägga.

Ej heller processlagberedningen företog frågan om rättegångsavgifter till

närmare behandling. I sitt år 1938 avgivna betänkande med förslag till ny

rättegångsbalk anförde beredningen, att denna fråga övervägande vore av

beskattningsnatur och därför utan olägenhet kunde behandlas särskilt. Beredningens

betänkande den 17 mars 1944 med förslag till lag om införande

av nya rättegångsbalken m. m. berör så gott som uteslutande bestämmelser

av lags natur och avser i princip icke författningar på det administrativa

området eller åtgärder av förvaltningskaraktär.

Sedan 1946 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t beslutat att nya rättegångsbalken

skall träda i kraft den 1 januari 1948, utarbetades i oktober

1946 inom justitiedepartementet en promemoria med utkast till ändringar

i stämpel- och lösenförordningarna med anledning av rättegångsreformen.

Över denna promemoria ha yttranden infordrats från rikets hovrätter, nedre

justitierevisionen, samtliga vattenrättsdomare, statskontoret, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs och Västerbottens län

samt riksarkivet. Tillfälle att avgiva yttrande har beretts föreningarna Sveriges

häradshövdingar, Sveriges stadsdomare, Sveriges landsfiskaler och Sveriges

stadsfogdar samt Sveriges advokatsamfund och svenska stadsförbundet.

Yttranden ha inkommit från samtliga utom stadsfogdeföreningen. Vid Göta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 307.

13

hovrätts utlåtande har fogats ett yttrande från advokatfiskalen vid hovrätten.

Överståthållarämbetet har bifogat utlåtanden från magistraten, stadskollegiet,

drätselnämnden och stadsjuristen i Stockholm. Det från riksarkivet

inkomna utlåtandet är åtföljt av yttranden från samtliga länsarkivarier och

stadsarkivarien i Stockholm.

Huvudlinjerna i promemorian.

I promemorian erinrades till en början, att nya rättegångsbalken, liksom

processkommissionens förslag, byggde på den grundtanken, att processmaterialet

skulle i samtliga instanser framläggas muntligen i ett sammanhang.

Protokollering skulle därför äga rum allenast i begränsad omfattning. Stämningsansökan

eller annan skriftlig handling som åberopades av part skulle

sålunda ej intagas i protokollet. 1 stället skulle inlagor, skriftliga bevis o. d.

jämte protokollet sammanföras till en akt. Protokollets omfattning komme

alltså icke liksom nu att vara direkt beroende av målets storlek. Med hänsyn

härtill läte det sig enligt promemorian ej lämpligen göra att alltjämt begagna

protokollet som medel för uttagande av bidrag till de allmänna kostnaderna

för domstolsväsendet.

Det framhölls emellertid vidare, att starka skäl kunde anföras för att

uppbörden av rättegångsavgifter även framdeles borde ske genom debitering

av stämpel och expeditionslösen. För bibehållande av denna ordning talade

bland annat att stämpelbeläggning utgjorde en enkel metod för kvittering och

redovisning av mottagna belopp. Därtill komme, att en övergång till annat

system skulle medföra behov av nya författningar, vilka i stora delar allenast

komme att innefatta upprepningar av stadganden i stämpel- och lösenförordningarna.

I den mån avgifterna hänförde sig till ulskriftskostnad läge det

för övrigt närmast till hands att avgiftsplikten anknötes till den expedition

som vore i fråga.

I enlighet med vad sålunda anförts förordades i promemorian, att de

rättegångsavgifter som funnes böra utgå i ett mål skulle till huvudsaklig del

påföras domen eller det slutliga beslut, varigenom målet eljest avgjordes.

Av skäl, för vilka jag strax skall redogöra, föreslogs emellertid tillika, att

vid underrätt skulle uttagas viss stämpelavgift redan i samband med stämningsansökningens

ingivande. I övrigt förutsattes i promemorian att avgiften

för protokoll skulle nedsättas till vad som ungefärligen kunde anses

motsvara utskriftskostnaden samt att den nuvarande skyldigheten för käranden

att lösa protokoll skulle ersättas av en motsvarande lösningsplikt med

avseende å domen.

Beträffande de nya stämpel- och lösenavgifternas storlek uttalades i promemorian,

att man i första hand borde tillse att minskning ej inträdde i

statsverkets eller städernas inkomster. Dessutom föreslogs att eu höjning

skulle ske med hänsyn till införandet av officialdelgivning i rättegång.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

Enligt 33 kap. 4 § nya rättegångsbalken skall delgivning i rättegång ske

genom rättens försorg om ej part begär att själv få ombesörja delgivningen

och rätten finner, att denna uppgift utan olägenhet kan anförtros honom.

Processlagberedningen anförde i sitt betänkande med förslag till ny rättegångsbalk,

att den omständigheten att delgivning skulle ske genom rättens

försorg icke borde medföra att kostnaden för delgivningen skulle bäras av

statsverket. När delgivning ägde rum i enskild parts intresse, borde delgivningskostnaden

bestridas av honom. Det syntes dessutom beredningen nödvändigt

att den som hade att utgiva kostnad för delgivning erlade förskott

å denna kostnad. Närmare bestämmelser om delgivningskostnad samt om

bokföring och redovisning av förskott borde meddelas i administrativ ordning.

Bestämmelser i enlighet med det sålunda anförda upptogos i 33 kap.

26 § nya rättegångsbalken.

I promemorian framhölls att en betydande arbetsbesparing skulle kunna

vinnas, om delgivning genom rättens försorg finge ske utan särskild kostnad

för parterna. Det skulle då bli överflödigt att — på sätt eljest vore erforderligt

— i varje mål föra anteckningar om erlagda förskott och verkställda utlägg.

Enligt promemorian borde därför de nyss berörda stadgandena i 33 kap.

26 § nya rättegångsbalken utbytas mot en föreskrift att kostnad för delgivning

genom rättens försorg i regel skulle bäras av det allmänna. De beräknade

utgifterna härför borde slås ut på samtliga mål genom lämplig höjning

av stämpel- och lösenbeloppen.

Från de utgångspunkter för vilka sålunda redogjorts framlades i promemorian

vissa förslag rörande de stämpel- och lösenavgifter som borde

utgå efter processreformen. Beträffande underrätterna anfördes till

en början bland annat följande.

Om stämpel- och lösenavgifterna skola innefatta gottgörelse även för delgivningskostnader,

framstår det som önskvärt att en del av dessa avgifter

erlägges redan vid stämningsansökningens ingivande. Man måste nämligen

i viss utsträckning räkna med att någon prövning av den väckta talan

aldrig kommer till stånd. Enligt vad rättsstatistiken från underrätterna utvisar

förfaller för närvarande ett mycket stort antal tvistemål redan före

upptagandet. Under den nya rättegångsordningen torde mål av motsvarande

beskaffenhet i regel komma att avskrivas vid första förhandlingen, enär båda

parterna utebli från denna. Att då verkställa utskrift av avskrivningsbeslutet

och avgiftsbelägga denna skulle av flera skäl vara mindre lämpligt; kärande

som låter sin talan förfalla innan den förekommit till handläggning bör

liksom hittills vara befriad från skyldighet att lösa expedition. I nu åsyftade

fall kan alltså ersättning för delgivningskostnaden ej lämpligen uttagas på

annat sätt än i samband med stämningsansökans ingivande.

En avgiftsuppbörd vid målets början förekommer redan för närvarande

vid underrätterna. Den sker genom att stämpel och lösen lägges på stämningsresolutionen.

Detta förfaringssätt kan emellertid icke med samma lördel användas

efter processreformens genomförande. I framtiden kommer nämligen

stämningen i allmänhet icke att utlämnas till käranden, utan delgivningen

kommer att ske genom domstolens försorg. Därvid kommer sannolikt huvudskriften

i regel att få kvarligga hos rätten, medan svaranden tillstäl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 307.

15

les en avskrift. Det måste vidare beaktas, att stämningsansökning kan komma

att avvisas, om den är otydlig eller ofullständig och föreläggande att

avhjälpa bristen ej efterkommes. Med hänsyn till vad sålunda anförts är det

tydligen önskvärt, att redan själva ingivandet av stämningsansökning förbindes

med en viss avgiftsskyldighet. Den mest praktiska utvägen synes

vara, att ansökningen belägges med stämpel, då den inkommer till rätten.

Föreskrifter härom kunna lämpligen införas i II kap. stämpelförordningen

om stämpel till enskilda handlingar.

Mot vad sålunda föreslagits kan måhända invändas, att eu del av den

ifrågavarande avgiften rätteligen borde utgå i form av lösen. Såvitt syftet

med avgiften är att bereda täckning för delgivningskostnader, torde det dock

få anses fullt berättigat att endast stämpel uttages. Delgivningar lära nämligen

— särskilt i städerna — i stor utsträckning komma att verkställas

genom posten, och därvid torde försändelserna komma att behandlas såsom

tjänstebrev. Det kan följaktligen antagas, att kostnaderna för delgivningar

även vid stadsdomstolarna huvudsakligen komma att falla på statsverket.

I den mån förskottsavgiften skall innefatta gottgörelse jämväl för annat än

delgivningskostnader vore det väl principiellt riktigast, att viss andel av

densamma utginge såsom lösen. Fn bättre lösning torde emellertid kunna

vinnas genom att staten i stället i motsvarande omfattning avstår från anspråk

på stämpel för domen. Enklast synes vara, att hela den stämpelavgift

som finnes böra belöpa på ett mål påföres stämningsansökningen och att

domen endast belägges med lösen.

Därutöver framhölls att man, såvitt anginge kostnaderna i varje särskilt

mål, borde eftersträva en anpassning efter handläggningens omfattning.

Det förordades därför, att möjligheter till differentiering skulle beredas såväl

i fråga om den stämpel som skulle påföras stämningsansökningen som beträffande

lösenavgiften för domen.

Med avseende å avgiften för stämningsansökan kan tydligen någon omedelbar

anknytning till målets större eller mindre vidlyftighet icke åvägabringas.

När stämningen sökes är det ju icke känt hur rättegången kommer

att förlöpa. I promemorian erinrades emellertid, att man i allmänhet syntes

kunna förutsätta ett visst samband mellan ett måls storlek och det omtvistade

rättsförhållandets beskaffenhet. Från denna utgångspunkt föreslogs, att stämpelavgiften

för stämningsansökan skulle fastställas till lägre belopp än eljest,

när talan anginge hemskillnad, äktenskapsskillnad, barns börd, vårdnaden

om barn eller familjerättslig underhållsskyldighet ävensom när tvisteföremålets

värde i mål av förmögenhetsnatur uppenbarligen understege 500 kronor.

I fråga om lösen för dom uttalades i promemorian att det syntes lämpligt

att uttaga dels en grundavgift, dels — om målet krävt flera sammanträden

för förberedelse — viss tilläggsavgift för varje sådant sammanträde utöver

det första och dels ytterligare tilläggsavgifter för sammanträden för huvudförhandling.

Om domen med stöd av 17 kap. 8 § eller 30 kap. 0 § nya rättegångsbalken

utfärdades i förenklad form, borde grundavgiften sättas något

lägre än i andra fall.

I enlighet med de riktlinjer som sålunda uppdragits hade i promemorian

intagits följande förslag till avgiftstaxor:

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mcij.ts proposition nr 307.

Stämpel

Stämning i familjerättsligt mål eller mål som rör värde under 500

kronor .................................................... 10: —

Stämning i annat mål ........................................ 25: —

Lösen

Grundavgift för dom i förenklad form .......................... 15: —

Grundavgift för annan dom.................................... 25: —

Tilläggsavgift för varje förberedelsesammanträde utöver det första . . 10: —

Tilläggsavgift för första sammanträdet för huvudförhandling...... 20: —

Tilläggsavgift för varje följande sådant sammanträde ............ 30: —

Tilläggsavgift skall icke utgå för huvudförhandling som hålles i omedelbart

samband med förberedelse.

Förslaget innebar att totalkostnaden för kärande i allmänhet skulle komma

att uppgå i ett kravmål, vari svaranden uteblivit, till (10 + 15) 25 kronor,

i ett äktenskapsmål, vari käromålet ej omedelbart medgivits, till (10 + 25

+ 20) 55 kronor och i ett annat mål av normaltyp till (25 + 25 + 20) 70

kronor.

För svarandens del hade förutsatts, att dom skulle utskrivas allenast om

det särskilt begärdes samt att i så fall endast grundavgift skulle påföras

expeditionen.

För utrönande av de föreslagna taxornas verkningar med avseende å det

allmännas inkomster hade för åren 1937, 1938, 1941 och 1942 verkställts

beräkningar över vad som då skulle influtit, å ena sidan vid tillämpning

av nämnda taxor och å den andra enligt nuvarande bestämmelser. Rörande

dessa beräkningar — som av praktiska skäl måst begränsas till tvistemål —

anfördes i promemorian följande.

Inkomsterna av rättegångsmål vid underrätterna bestå för närvarande till

huvudsaklig del av de stämpel- och lösenavgifter käranden har att erlägga

för stämning och protokoll. Protokollsavgiftema växla såsom förut nämnts

från mål till mål alltefter protokollets omfattning. Med ledning av allmänna

erfarenheter från domstolsarbetet torde man emellertid — i anslutning till

uppställningen av den officiella statistiken — kunna från kostnadssynpunkt

indela målen i följande tre grupper, nämligen

1. mål som förfalla före upptagandet;

2. »icke tvistiga mål», d. v. s. växelmål som avdömas genast vid första

rättegångstillfället, tredskomål och mål i vilka käromålet omedelbart medgives;

samt

3. s. k. tvistiga mål.

I mål som förfalla före upptagandet utgår endast avgift för stämningen,

3 kronor.

I de till grupp 2 hörande målen torde protokollet i allmänhet omfatta endast

ett eller två ark, och protokollskostnaden kan således antagas växla

mellan 6 och 10 kronor. Genomsnittet torde kunna uppskattas till 9 kronor,

vartill kommer 3 kronor för stämningen. Medelkostnaden för dessa mål

skulle alltså utgöra 12 kronor.

Den genomsnittliga protokollskostnaden i mål som avses under 3 kan på

grundval av verkställda stickprovsundersökningar uppskattas till 55 kronor.

Efter tillägg av stämningsavgiften skulle alltså totalkostnaden bli 58 kronor,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

17

vilket belopp med hänsyn till förekomsten av vittnesstämningar torde böra

avrundas till 60 kronor.

Vid sidan av de intäkter som uppbäras från kärandesidan uppkommer en

icke obetydlig inkomst på grund av att svaranden frivilligt löser protokoll.

Med utgångspunkt från stickprovsundersökningama kan det beräknas, att

svarandeprotokoll utskrivas i en tredjedel av alla s. k. tvistiga mål. Medelkostnaden

kan, som framgår av det förut sagda, uppskattas till 55 kronor.

Under den nya rättegångsordningen torde de mål, som nu förfalla före

upptagandet, i allmänhet komma att avskrivas vid första inställelsen. Mål

som avses under 2 komma sannolikt i stor utsträckning att avgöras under

förberedelsen eller vid huvudförhandling i omedelbart samband med denna.

Vid beräkningarna har för enkelhetens skull antagits, att de mål, vilka i

rättsstatistiken redovisats som förfallna eller icke tvistiga, utan undantag

varit av sådan beskaffenhet att endast den lägre stämpeln å 10 kronor skulle

utgått för stämningsansökningen. I övrigt har förutsatts, att samtliga icke

tvistiga mål skulle avgjorts vid första rättegångstillfället genom dom i förenklad

form samt att ettvart av de mål som redovisats såsom tvistiga skulle

krävt allenast ett sammanträde för förberedelse och elt för huvudförhandling,

varefter domen skulle uppsatts med rubrik. Ingen hänsyn har således

tagits till de extra tilläggsavgifter som skulle upptagits för uppskovssammanträden.

Beträffande domsutskrifter till svaranden har antagits, att sådana

framdeles komma att begäras i samma utsträckning som nu, d. v. s. i en

tredjedel av alla s. k. tvistiga mål.

Det närmare beräkningssättet framgår av följande uppställning, som avser

sammanlagd inkomst av lösen och stämpel år 1937. I uppställningen ha

mål tillhörande gruppen med lägre stämningsavgift betecknats såsom A-mål

och övriga mål som B-mål.

Nuvarande taxa

N ya

:a xan

.

Antal

Kostnad för

Summa

Kostnad för

varje mål

varje mål

;

Förfallna mål (A)'' ............

20 291

3: —

60 873: —

10: —

202 910: —

icke tvistiga mål (A)..........

18 987

12: —

227 844: —

25: —

474 675: —

i Tvistiga A-mål................

2 042

KO: —

122 520: —

55: —

112 310: —

» B-mål................

6 872

60:-

412 320: —

70: —

481 040:—

| Svarandeexpeditioner..........

2 970

55: —

163 350: —

25: —

74 250: —

986 907: —

1 345 185: —

En sammanställning av beräkningarna för samtliga de fyra år som varit

föremål för undersökning har — med fördelning på stämpel och lösen —

verkställts i nedanstående tablå.

Å r

L ö

e n

S t ä

m p e 1

Nuvarande

taxa

Nya

taxan

Nuvarande

taxa

Nya

taxan

överskott

överskott

per mål

1937 ........

740 181

760 185

240 727

585 000

338 273

7: 02

1938 ........

789 720

808 800

263 240

583 720

320 480

6: 65

1941 ........

656 916

671 740

218 972

490 870

271 898

6:68

1942 ........

630 552

648 785

210184

429 685

219 501

6: 17

Bihanq till riksdagens protokoll /,947. 1 samt. Nr 307.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

Som synes av tablån lär det kunna förutsättas, att de föreslagna tarifferna

skulle komma att, jämfört med nu, lämna ett ganska betydande stämpelöverskott.

Huruvida detta övex*skott skulle förslå att täcka statsverkets nya utgifter

för delgivningar kan icke bestämt avgöras. Det är nämligen förenat med

stora svårigheter att på förhand beräkna nämnda utgifter. Enligt uppgifter

från generalpoststyrelsen torde delgivning genom posten i åtskilliga fall kunna

verkställas för en kostnad som med endast 50 öre överstiger vanligt brevporto.

Å andra sidan kunna tydligen ganska avsevärda kostnader uppkomma,

om uppdraget måste utföras av stämningsman och kräver långa resor. I

vilken omfattning det blir nödvändigt att begagna detta dyrare delgivningssätt,

kan för närvarande icke bedömas. Ej heller kan någon tillförlitlig uppskattning

göras av hur många delgivningar som i genomsnitt komma att

erfordras i ett mål. Varje förutsägelse rörande delgivningskostnadernas storlek

måste därför bli mycket osäker. Enär flertalet mål äro enkla och kunna

väntas kräva blott två eller tre delgivningar, torde skäl emellertid finnas att

antaga, att beloppet skall hålla sig inom ramen för ovan åsyftade stämpelöverskott.

Vid upprättandet av den i promemorian intagna lösentariffen hade hänsyn

tagits endast till mål som avgöras genom dom. Med dom förstås enligt nya

rättegångsbalken ett avgörande som innefattar materiell prövning av det omprocessade

rättsförhållandet. Emellertid förekommer det ej sällan att rätten

utan saklig prövning skiljer sig från målet, t. ex. genom avvisning eller avskrivning.

I dylika fall skall avgörandet ha formen av slutligt beslut. Sådant

beslut skall, om sakens beskaffenhet fordrar det, uppsättas särskilt.

Därest så ej sker, skall beslutet intagas i protokoll eller antecknas på handling

i akten.

I promemorian anfördes att mål som avgjordes genom slutligt beslut sannolikt

i regel komme att bereda domstolen jämförelsevis ringa arbete. Det

syntes därför skäligt att lösen för sådant beslut icke sattes lika hög som för

dom. En lämplig lösning syntes vara, att grundavgift utginge med 10 kronor

om beslutet uppsattes särskilt och 5 kronor om det intoges i protokoll eller

tecknades å företedd handling. Hade ett eller flera sammanträden hållits

före beslutets meddelande, syntes tilläggsavgift böra beräknas för varje sådant

sammanträde, förslagsvis med 5 kronor.

Slutligen framhölls att de allmänna grunder för avgiftsuppbörden som

förordats beträffande de egentliga rättegångsmålen syntes böra tillämpas även

i mål, som anhängiggjordes genom ansökan, och likaså i flertalet ärenden.

Skriftliga ansökningar borde sålunda beläggas med stämpel, och därjämte

borde lösen utgå för avgörandet. Det förutsattes dock att vissa undantag härifrån

skulle göras, främst i fråga om inskrivnings- och registreringsärenden.

Vad angår avgifternas storlek i nu åsyftade fall erinrades i promemorian,

att åtskilliga ärenden kunde prövas och avgöras utan att delgivning med

motpart ägt rum. Stämpeln för ansökning hade därför ansetts kunna sättas

så lågt som till 5 kronor. Lösen för avgörandet föreslogs skola utgå med

samma belopp som i rättegång och följaktligen bestämmas olika allteftersom

avgörandet hade formen av dom eller av slutligt beslut.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 307.

19

Med avseende å hovrätterna och högsta domstolen föreslogs

i promemorian att samtliga avgifter skulle uttagas genom att stämpel

lades på domen eller, då avgörandet skedde genom beslut, på detta. I syfte

att åstadkomma en anpassning av kostnaderna efter målens omfattning och

beskaffenhet i övrigt förordades vidare, att stämpeln skulle, på motsvarande

sätt som domslösen i underrätt, uppdelas i grundavgift och tilläggsavgifter

för sammanträden. Grundavgiften för dom föreslogs skola utgöra 30 kronor

om domen utfärdades i förenklad form och 40 kronor i annat fall. Härtill

skulle komma följande tilläggsavgifter, nämligen 15 kronor för varje sammanträde

för förberedande förhandling i målet, 30 kronor för första sammanträdet

för huvudförhandling och 40 kronor för varje följande sådant

sammanträde. För slutligt beslut skulle enligt promemorian grundavgiften

vara 15 kronor om beslutet tecknades å företedd handling eller intoges i protokoll

samt 25 kronor om det utfärdades särskilt. 1 förekommande fall skulle

beslutet dessutom påföras tilläggsavgift med 10 kronor för varje sammanträde

för förhandling som hållits i målet eller ärendet.

Till belysning av innebörden av de sålunda föreslagna avgiftsbestämmelsema

för överrätt anfördes i promemorian, att totalkostnaden i vademål normalt

skulle bli (40 + 30) 70 kronor. I besvärsmål skulle kostnaden i allmänhet

komma att utgöra 25 kronor, motsvarande grundavgiften för särskilt utfärdat

slutligt beslut.

Yttranden rörande huvudlinjerna i promemorian.

Förslaget att rättegångsavgifter även framdeles

skola uttagas i form av stämpel och expeditionslösen

har i flertalet remissyttranden tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Göta hovrätt har emellertid anmärkt, att med sportelsystemets alltmer begränsade

tillämpning skälen för att skilja mellan stämpel och lösen i stor

utsträckning bortfallit. För domstolarnas del kvarstode behov av en differentiering

endast i fråga om rådhusrätterna. Delta behov borde enligt hovrättens

uppfattning kunna tillgodoses, även om stämpel och lösen sammanfördes

till en enhetlig avgift och samtliga bestämmelser i förevarande ämne

upptoges i en författning. Frågan kunde sålunda tänkas löst på det sättet,

att så länge rättsskipningen i magistratsstäderna bekostades av dessa, inflytande

avgifter efter viss grund fördelades mellan staten, å ena, och vederbörande

stad eller befattningshavare där, å andra sidan. I författningen kunde

i så fall invid de i avgiftstariffen upptagna beloppen utmärkas, hur stor

del av dessa som i förekommande fall skulle tillkomma annan än statsverket.

Den omständigheten att skillnaden mellan stämpel och lösen bibehållits

i det remitterade förslaget hade föranlett, alt i likartade fall än den ena än

den andra avgiften föreskrivits utan att denna olikhet, såvitt hovrätten kunnat

finna, vore betingad av principiella skäl. Den föreslagna regeln att dom

och slutligt beslut i underrätt skulle beläggas med lösen men i överrätt med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj.ts proposition nr 307.

stämpel kunde sålunda från nämnda synpunkt knappast anses motiverad och

framstode dessutom i fråga om häradsrätter och vattendomstolar, vid vilka

lösen numera skulle förvandlas till stämpel, såsom innebärande en onödig

omgång. Genom införandet av en enhetlig avgiftsförfattning skulle nu förekommande

upprepningar och hänvisningar kunna undvikas och en betydande

förenkling av bestämmelserna ernås. Om en sammanslagning av stämpel

och lösen icke ansåges böra ske för de förvaltande myndigheternas vidkommande,

borde det efter hovrättens mening övervägas att till en särskild författning

utbryta de avgiftsbestämmelser som vore avsedda att tillämpas avdomstolarna.

I detta sammanhang ville hovrätten framkasta tanken på att

för domstolarna utfärdades en fullständig expeditionsförfattning, omfattande

ej endast regler om uttagande av rättegångsavgifter, tider för tillhandahållande

av expeditioner o. s. v., utan även uttömmande bestämmelser om de

meddelanden, utskrifter och avskrifter in. m. som i mål och ärenden skulle

översändas till olika myndigheter.

Styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare har — under åberopande

bland annat av vissa uttalanden i en år 1942 utarbetad promemoria med förslag

till ändringar i lösen- och stämpelförordningarna m. in. (SOU 1942:61)

—- förklarat sig anse att i samband med rättegångsreformen en genomgripande

omarbetning av bestämmelserna om expeditionsavgifter vid domstolarna

bort ske och att samtliga regler om expeditionsavgifter och expeditionsskyldighet

vid domstolarna bort regleras genom en enhetlig författning. Länsstyrelsen

i Kronobergs lön har funnit beklagligt att förhållandena ännu ej ansetts

medgiva stämpel- och lösenförordningarnas ersättande med en enda författning.

Vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol har anfört, att

en sammanslagning av de båda förordningarna syntes önskvärd för vattendomstolarnas

del. Även länsstyrelsen i Västerbottens lån och styrelsen för föreningen

Sveriges landsfiskaler ha uttryckt önskan om en sådan sammanslagning.

Länsstyrelsen har tillagt att en särskild lösenförordning syntes kunna

utfärdas till efterrättelse för de myndigheter, för vilkas expeditioner lösen

fortfarande skulle utgå. I samband därmed har länsstyrelsen ifrågasatt om ej

de nuvarande bestämmelserna borde bli föremål för en allmän översyn, främst

i syfte att åstadkomma en tydligare och mera överskådlig rubriksättning av de

olika expeditionerna. Önskemål om en allmän översyn ha framställts jämväl

av överståthållarämbetet, stadskollegiet och drätselnämnden i Stockholm

samt svenska stadsförbundet.

Vad beträffar sättet för avgiftsuppbörden i rättegångsmål

vid underrätt har, såvitt angår de allmänna domstolarna, ingen

erinran framställts mot tanken att utkräva en första avgift vid stämningsansökningens

ingivande samt att därutöver belägga domen dels med en

fast grundavgift och dels, i förekommande fall, med tilläggsavgifter för

sammanträden. Förslaget att låta förstnämnda avgift helt utgå i form av

stämpel och i stället blott uttaga lösen för domen har uttryckligen tillstyrkts

av Svea hovrätt och statskcmtoret. Även styrelserna för föreningen Sveriges

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

21

häradshövdingar och Sveriges advokatsamfund ha ansett, att den ifrågavarande

principen i och för sig vore tilltalande. De ha emellertid framhållit, att

stämningsavgiften borde sättas lägre än som skelt i promemorian samt att

den därav förorsakade inkomstminskningen måhända måste föranleda att

stämpel lades även på domen. Öv er ståthållar ämbetet har erinrat, att stämningsavgiften

främst vore avsedd att utgöra ersättning för delgivningskostnader.

Med hänsyn härtill och då det enligt ämbetets mening icke gjorts

sannolikt att dessa kostnader även i städerna komme att till övervägande

del falla på statsverket, ansåge ämbetet naturligast att avgiften utginge

icke såsom stämpel utan i stället helt i form av lösen. Om detta förslag genomfördes,

borde avgiften för dom uppdelas så att hälften utgjorde stämpel

och andra hälften lösen. Relationen mellan det allmännas inkomster av

lösen och av stämpel skulle då bli ungefär densamma som för närvarande.

Vattenrättsdomarna vid Norrbygdens och Västerbygdens vattendomstolar

ha ansett, att avgiftsuppbörden vid vattendomstolarna fortfarande borde ske

på samma sätt som hittills. Till stöd härför ha de bland annat anfört, att den

nya rättegångsordningen knappast komme att medföra någon ändring med

avseende å protokollföringen i vattenmål. I dessa mål vore det ej heller

påkallat att delgivning genom rättens försorg skedde utan kostnad för parterna.

De skäl som i promemorian åberopats för införande av ett nytt avgiftssystem

ägde sålunda ej tillämpning för vattendomstolarnas del.

I fråga om underrättsavgifternas storlek har länsstyrelsen i

Kronobergs län anmärkt, att önskemålet att förekomma förlust för det allmänna

enligt länsstyrelsens mening icke uteslutande borde vara avgörande;

den rättssökande allmänheten måste, ej minst med hänsyn till den fördyring

av processen som rättegångsreformen komme att medföra, anses ha en berättigad

fordran att kostnaderna för rättegångsförfarandet hölles nere. Även med

utgångspunkt från de i promemorian angivna principerna har länsstyrelsen

emellertid ansett det kunna ifrågasättas om ej de föreslagna avgifterna

blivit för höga. Härom har länsstyrelsen anfört följande:

Den i utkastet intagna statistiska sammanställningen giver vid handen,

att rättegångsavgifterna enligt den nya taxan i förhållande till de avgifter,

som beräknas hava uttagits under ettvart av åren 1937, 1938, 1941 och 1942.

skulle medfört ett överskott på närmare 300 000 kronor i medeltal per år.

Visserligen måste, såsom i utkastet framhållits, varje förutsägelse rörande

delgivningskostnadernas storlek bli mycket osäker. A andra sidan lärer postverket

komma att anlitas för delgivningar i sådan utsträckning, att det synes

föga troligt, att kostnaderna för delgivning genom stämningsman komma atl

uppgå till så stora belopp, att en så vid överskottsmarginal erfordras, som i

utkastet förutsatts. Vid bedömande av denna fråga är för övrigt all märka,

att promemorians avgiftsberäkning enligt den nya taxan i jämförelse med

influtna avgifter under ovan angivna år varit mycket försiktig. Sålunda har

icke någon hänsyn tagits till de extra tilläggsavgifter, som skulle upptagits

för uppskovssaminanträden efter första förbered el sesamman t rådet och första

sammanträdet för huvudförhandling, varjämte det förutsatts, att samtliga

icke tvistiga mål avgjorts vid första rältegångslillfället genom dom i förenklad

form. Med hänsyn till tilläggsavgifternas storlek kan man på goda grun
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

der antaga, att ifrågavarande överskott i verkligheten skulle blivit åtskilligt

större än i promemorian beräknats. Under sådana förhållanden anser länsstyrelsen

eu viss sänkning av de föreslagna rättegångsavgifterna böra närmare

övervägas.

Jämväl styrelsen för Sveriges advokatsamfund har hemställt, att slämpeloch

lösenbeloppen såsom helhet betraktade måtte sättas lägre än som föreslagits.

Till stöd härför har styrelsen anfört:

Huruvida den mycket betydande ökning av lösen- och stämpelinkomsterna,

som de töreslagna avgifterna skulle medföra, kan anses motiverad ur de

synpunkter, som i promemorian anlagts på frågan, beror i första hand av

i vad man ökningen är erforderlig för att täcka det allmännas nya utgifter

iör delgivningar. Till en början kan därvid anmärkas, att någon ökning av

städernas löseninkomster icke kan motiveras av de nya delgivningskostnadema,

eftersom dessa, på sätt i promemorian anförts, även vid stadsdomstolarna

huvudsakligen komma att falla på statsverket. An mindre kunna delgivningskostnaderna

utgöra något skäl för höjning av löseninkomstema i sådana

fall, där inkomsten tillfaller vederbörande befattningshavare. Att beräkna,

vilken ökning av de till statsverket inflytande avgifterna som erfordras

för att täcka delgivningskostnadema, är självfallet förenat med stora

svårigheter. Ett försök därtill må dock göras på grundval av de enda uppgifter

om målantalet inom olika grupper, som i promemorian redovisats,

nämligen för år 1937.

Till vilket belopp man vid en dylik beräkning bör uppskatta den genomsnittliga

kostnaden för varje delgivning, kan givetvis vara tveksamt. Det alldeles

övervägande antalet delgivningar kommer emellertid att ske genom

posten. En mycket väsentlig del av dessa delgivningar avse advokat eller åklagare

och föranleda icke annan kostnad än portokostnaden, enär delgivning i

sådant fall i regel torde komma alt ske i den formen, att den handling, som

skall delgivas, översändes i vanligt brev. Övriga postdelgivningar kunna i

allmänhet beräknas kosta 50 öre jämte portokostnad, vilken sistnämnda torde

komma att i regel variera mellan lägst 15 öre och högst 40 öre (det förstnämnda

vid enkelt lokalporto; det sistnämnda vid dubbelt riksporto). Med

hänsyn till nu nämnda förhållanden synes man räkna högt, om man uppskattar

den genomsnittliga delgivningskostnaden till 1 krona. Man har då tagit

till en betydande marginal, inom vilken den merkostnad, som i ett relativt

ringa antal fall kommer att uppstå, rimligen bör få rum.

Antalet förfallna mål år 1937 utgjorde 20 291. I dessa mål har man regelmässigt

icke anledning räkna med mer än två delgivningar, nämligen stämningens

delgivning med svaranden och delgivning med käranden eller dennes

ombud av kallelse till första inställelsen. Kostnaden per mål skulle alltså uppgå

till 2 kronor och för hela denna grupp av mål tillhopa 40 582 kronor. Antalet

icke tvistiga mål utgjorde 18 987. Icke heller beträffande denna grupp

torde man i regel behöva räkna med mer än två delgivningar, varför den totala

kostnaden kan beräknas till 37 974 kronor. Delgivningskostnadema för

de två nu nämnda grupperna av mål torde alltså kunna uppskattas till

sammanlagt 78 556 kronor. Nu kan det naturligtvis tänkas, att i några av

dessa fall en tredje delgivning kan ifrågakomma, t. ex. om kärande, som

företrädes av ombud, skall föreläggas att infinna sig personligen. Om man

för att vara på den säkra sidan räknar med en dylik tredje delgivning så

ofta som i vartannat mål, bör nyssnämnda kostnadsbelopp 78 556 kronor

ökas med 19 639 kronor eller sålunda till 98 195 kronor. Härefter återstå de

tvistiga målen. För dessas vidkommande är det givetvis omöjligt att utan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

23

närmare undersökningar om genomsnittliga antalet vittnen m. m. med någon

större grad av säkerhet beräkna delgivningskostnadernas storlek. Vad angår

delgivning med parterna torde man emellertid ha anledning rakna med

att kallelse till förhandling i stor utsträckning kommer att ske muntligen vid

sammanträde inför rätten, varför särskild delgivning icke erfordras. I tvistiga

mål lära parterna i det alldeles övervägande antalet fall komma att företrädas

av advokater, och såsom förut påpekats uppstå därvid inga andra

delgivningskostnader än portokostnaden. Med hänsyn till bl. a. nu angivna

omständigheter torde man ha räknat mycket högt, om man uppskattar den

genomsnittliga delgivningskostnaden per mål till 15 kronor. Eftersom antalet

tvistiga mål år 1937 utgjorde 8 914 skulle kostnaderna efter denna beräkningsgrund

uppgå till 133 710 kronor. De totala delgivningskostnadema

skulle sålunda med 1937 års siffror som utgångspunkt belöpa sig till 98 195

kronor + 133 710 kronor eller sålunda 231 905 kronor. Om lösen och stämpel

nyssnämnda år utgått med nu föreslagna belopp, skulle emellertid —

såsom av promemorian framgår — ha influtit minst 358 278 kronor mera än

vad som nu faktiskt inflöt.

De nu gjorda beräkningarna äro naturligtvis i åtskilliga avseenden osäkra.

Eventuella fel torde emellertid i icke ringa mån uppvägas därav, att om ett

mål är av den omfattning, att många delgivningar erfordras, så lärer målet

i allmänhet också kräva handläggning vid mer än två sammanträden, därav

ett för förberedelse och ett för huvudförhandling, och i så fall komma ytterligare

tilläggsavgifter att utgå.

Styrelsen har kommit till den uppfattningen, att de i promemorian föreslagna

lösen- och stämpelbeloppen bestämts så högt, att en icke oväsentlig

ökning av det allmännas inkomster skulle bliva följden. Skäl saknas till en

dylik ökning med åtföljande merbelastning av den rättssökande allmänheten.

Å andra sidan har styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar

framhållit, att statens utgifter för delgivningar komme att omfatta icke blott

själva delgivningskostnaden utan även den ökade personalkostnad som delgivningens

ombesörjande medförde samt att någon avsevärdare sänkning av

den beräknade merinkomsten följaktligen ej vore tillrådlig.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har anfört, att de nya taxorna med

hänsyn till svårigheten att beräkna deras verkningar rimligen borde göras

sådana att resultatet vid jämförelse med de nuvarande avgifterna bleve en

tämligen god marginal till förmån för de nya. Den marginal de gjorda beräkningarna

utvisade i fråga om lösen förefölle emellertid styrelsen vara

tilltagen så snäv att risk för minskning av städernas lösenintäkter icke kunde

anses utesluten. Skulle det t. ex. framdeles visa sig att svaranden mot vad

som antagits i promemorian ej komme att begära domsutskrift i samma utsträckning

som nu, kunde enbart av den anledningen överskottet lätt nog

komma att förbytas till underskott. Styrelsen ville framhålla, att de höjningar

av lösenavgii tema vid stadsdomstolarna som genomfördes 1943 icke

givit full kompensation för dittills skedda ökningar i lörvaltningsavgiftema

samt att dessa utgifter sedan dess torde ha ökat ganska väsentligt. Det skulle

därför vara föga rimligt om städernas inkomster av rättegångslösen nu komme

att minskas. Å andra sidan förefölle en höjning av de föreslagna avgifterna

vara från sociala synpunkter mindre lämplig. Styrelsen ansåge sig därför

i stället höra förorda en sådan jämkning i rättegångsavgiftemas fördel
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Alaj.ts proposition nr 307.

ning på staten och magistratsstäderna, att risken för minskning av de senares

lösenintäkter bleve helt eliminerad.

Magistraten i Stockholm har likaledes ansett att avgifternas fördelning pa

stämpel och lösen borde ske på annat sätt än som föreslagits i promemorian.

Härom bär magistraten anfört följande:

Såsom norm vid bestämmandet av de nya rättegångsavgiftema har i promemorian

angivits, att minskning ej bör inträda i det allmännas nuvarande

inkomster härav. Avgifterna anses emellertid även böra täcka den kostnadsökning

för det allmänna, som uppkommer på grund av att utgifterna för

delgivning genom rättens försorg — med ändring av vad som nu stadgas i

33 kap. 26 g nya rättegångsbalken — förutsättas ej skola påföras vederbörande

part i de särskilda målen. Enär delgivningarna antagas i regel komma

att äga rum genom posten, skulle denna kostnadsökning även såvitt rör underrätterna

i städerna i huvudsak falla å statsverket. Utgiftsökningen anses

därför böra föranleda en däremot svarande ökning av statsverkets totala inkomster

av stämpelmedel från underrätterna, varemot någon ökning av den

totala inkomsten av lösen icke skulle inträda.

Enligt magistratens åsikt kan det ifrågasättas, huruvida — därest eu ökning

av rättegångsavgiftema överhuvud taget finnes böra komma till stånd

— tillräcklig anledning föreligger att låta denna ökning komma allenast

statsverket tillgodo i form av ökade inkomster av stämpel. Det torde nämligen

vara uppenbart, att till följd av rättegångsreformen eu avsevärd utgiftsökning

för rättsvården kommer att orsakas även städerna såväl i form av

engångskostnader som beträffande de årliga utgifterna för domstolsorganisationen.

Vad särskilt angår delgivningskostnaderna, är det ännu ovisst, i

vilken utsträckning delgivningarna i framtiden komma att verkställas genom

postverket och i vilken utsträckning det alltjämt kan visa sig erforderligt

att anlita stämningsmän. Därest stämningsmän komma att anlitas i

någon större utsträckning, medför detta givetvis ökade kostnader för städerna.

Under alla omständigheter torde det förhållandet, att stämningsmännen

— vilkas avlöning åtminstone i Stockholm fastställts med hänsyn till att

tjänstenia äro förenade med sportelinkomst för delgivningsuppdrag — i

fortsättningen icke skola erhålla någon ersättning från allmänheten, medföra

krav från dessa på ökning av den fasta lönen.

De i promemorian föreslagna nya taxorna hava framkommit med ledning

av vissa beräkningar — av praktiska skäl begränsade till tvistemålen — rörande

storleken av rättegångsavgiftema enligt det nuvarande och enligt det

föreslagna beräkningssättet i mål av olika beskaffenhet och storleksgrad

samt angående det allmännas sammanlagda inkomster av dessa avgifter enligt

de två taxorna. Magistraten finner sig icke kunna med säkerhet bedöma,

huruvida dessa beräkningar, vilka uppenbarligen icke kunnat grundas på eu

undersökning i detalj av de verkliga kostnaderna i olika mål utan närmast

bygga på rättsstatistiken för ett antal år, kunna anses i allo riktiga och hållbara.

Det torde sålunda vara anledning antaga, att den proportion mellan

inkomsterna av lösen och av stämpel, som framkommer enligt i promemorian

förekommande uppställningar — 75 procent å lösen och 25 procent å stämpel

— icke helt motsvarar det verkliga förhållandet. En undersökning, som

verkställts beträffande vid Stockholms rådhusrätt under år 1945 influtna

stämpel- och lösenavgifter för tvistemål, giver sålunda närmast vid handen,

att av rättegångsavgiftema för detta år en något större del än som framkommer

av promemorian utgör lösen, nämligen omkring 80 procent. Av

uppställningarna i promemorian synes framgå, att därest den nu föreslagna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 307.

25

taxan tillämpats under de år, beräkningarna avse, löseninkomslen skulle

hava blivit i huvudsak oförändrad under det att inkomsten av stämpel skulle

hava ungefär fördubblats. I procent skulle avgifterna hava fördelat sig med

ungefär 58 procent å lösen och omkring 42 procent å stämpel.

De nu anförda omständigheterna böra enligt magistratens förmenande leda

till att en eventuell ökning av rättegångsavgifterna såvitt möjligt i samma

proportion som hittills uppdelas på stämpel och lösen.

Liknande synpunkter ha framförts av drätselnämnden i Stockholm med

vilken Stockholms stadskollegium instämt. Även överståtliållarämbctet har,

såsom förut nämnts, föreslagit eu överarbetning i den av magistraten förordade

riktningen.

[ övrigt har i åtskilliga remissyttranden erinrats, att de föreslagna taxorna

i stort sett konime att medföra ökade kostnader i mindre och medelstora

mål, varemot de största målen komme att avsevärt förbilligas. Anmärkning

häremot har framställts av Göta hovrätt, Skånska hovrätten, vattenrättsdomarna

vid Norrbygdens och Västerbygdens vattendomstolar, överståthållarämbetet,

magistraten i Stockholm, föreningarna Sveriges häradshövdingar

och Sveriges stadsdomare samt Sveriges advokatsamfund.

Styrelsen för advokatsamfundet har — i anslutning till förslaget om en

allmän sänkning av avgifterna — i nu lörevarande hänseende antört bland

annat följande:

Av än större vikt är emellertid spörsmålet om rättegångsavgifternas fördelning

på å ena sidan stämningsansökningarna och å andra sidan domar och

beslut av olika slag. Den ledande synpunkten härvid bör vara, att stämningsansökningar

och icke tvistiga mål (växelmål. tredskomål och omedelbart

medgivna käromål) belastas med så låga kostnader som möjligt. Till stöd

för denna uppfattning kunna flera skäl anföras.

Till en början kan sålunda med fog göras gällande, att stämningsansökan

i och för sig, liksom också handläggningen av de icke tvistiga målen, föranleder

mycket ringa besvär för domstolen i förhållande till dess arbete i

övrigt, varför det redan med hänsyn härtill är skäligt, att allenast eu mindre

avgift uttages av de rättssökande.

Det allra viktigaste skälet mot en fördyring av stämningskostnadema och

kostnaderna i icke tvistiga mål är emellertid av social natur. Såsom redan

i olika sammanhang antytts förfaller ett mycket stort antal mål före första

inställelsen (1937 över 40 %> av alla mål). Anledningen härtill är utan tvivel

i allmänhet den, att svaranden efter stämningen betalar omstämda beloppet.

Härvid är svaranden praktiskt taget undantagslöst nödsakad att även ersätta

stämningskostnadema. Gör han icke detta, brukar käranden iullfölja målet

i fråga om kostnaderna, varvid svaranden jämväl förpliktas att ersätta kärandens

inställelse och övriga kostnader. Även gruppen icke tvistiga mål är

mycket betydande (1937 nära 40 °/o av samtliga mål). 1 dessa mål lörpliktas

svaranden så gott som utan undantag att ersätta kärandens kostnader. Även

om de rättegångsavgifter, som i dessa grupper av mål uttagas, i törsta hand

skola bäras av käranden, komma de sålunda regelmässigt att i sista hand

drabba svaranden. Att eu gäldenär icke betalar ostridig gäld förrän efter

stämning eller I. o. in. dom. kan naturligtvis stundom bero på slarv eller

t redska men har säkerligen oftast sin grund däri, att gäldenären har ont

om pengar och därför icke kan betala. Att på dessa gäldenärer, som ej sällan

leva under betryckta förhållanden och dragas med betalningssvårigheter,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

övervältra eu högst betydande del av de rättegångsavgifter, vilka upptagas

såsom bidrag till det allmännas kostnader för rättsskipningen, är i själva

verket icke motiverat, detta så mycket mindre som dessa svarande icke genom

några invändningar föranlett verklig tvist inför rätta.

De synpunkter, som nu anförts, ha närmast tagit sikte på svarandens intresse

av att kostnader för stämning och kostnaderna i övrigt i icke tvistiga

mål hållas så låga som möjligt. Att käranden har samma intresse ligger i

öppen dag, enär han ofta måste räkna med möjligheten att svaranden saknar

utmätningsbara tillgångar och ej heller kan förmås att göra upp. Höga

avgifter för stämningsansökan och för dom i icke tvistiga mål kunna föranleda

den som skulle behöva rättsskydd att avstå därifrån.

På grund av vad sålunda anförts måste styrelsen bestämt avstyrka, att stämpelavgift

för stämningsansökan uttages med ens tillnärmelsevis så höga

belopp som i promemorian föreslagits. Likaledes finner styrelsen en reduktion

av den föreslagna grundavgiften för dom i förenklad form påkallad. En

tredskodom skulle enligt förslaget enbart i stämpel och lösen kosta lägst 25

kronor, ofta 40 kronor, i stället för som nu i genomsnitt 12 kronor jämte delgivningskostnad.

Den sistnämnda uppgår i allmänhet — när icke resa erfordras

— till 2 kronor, i de tre största städerna 3 kronor, varför förslaget

innebär en mycket betydande fördyring.

Styrelsen vill sålunda hemställa om sådan ändring av förslaget, att stämpelavgiften

för stämningsansökan bestämmes till högst 3 kronor plus genomsnittliga

kostnaden för två å tre delgivningar, det hela måhända något avrundat

uppåt med hänsyn till att rättens arbete med granskning av stämningsansökan

blir mera omfattande än nu och med hänsyn likaledes till

rättens besvär med delgivningen. Det vill synas som om stämpelavgiften

för stämningsansökan borde kunna i ett för allt enhetligt bestämmas till högst

6 kronor. Grundavgiften för dom i förenklad form synes i anslutning till

vad i det föregående anförts lämpligen böra bestämmas till högst 9 kronor.

Sedan styrelsen härefter framhållit att ett genomförande av dess förslag

i fråga om avgifterna för stämningsansökan och för dom i förenklad form

måste medföra viss höjning av de övriga rättegångsavgifterna, har styrelsen

uttalat att denna höjning lämpligen borde drabba dels grundavgiften för fullständig

dom och dels tilläggsavgifterna för huvudförhandlingssammanträden,

varjämte styrelsen vidare yttrat:

Den minsta höjningen bör läggas å grundavgiften, eftersom denna avgift

alltid måste betalas även i enkla — ehuru tvistiga — mål. Avgiften för första

sammanträdet för huvudförhandling bör kunna undergå en något större höjning;

detsamma gäller i än högre grad om tilläggsavgiften för ytterligare sammanträden

för huvudförhandling. Däremot synes det önskvärt att om möjligt

undvika höjning av tilläggsavgiften för ytterligare sammanträden under förberedelsen,

enär en för hög avgift i detta avseende kan vara ägnad att motverka

strävanden att göra förberedelsen så fullständig som möjligt, innan huvudförhandling

utsättes.

Slutligen vill styrelsen ifrågasätta, huruvida icke eu differentiering av

samma art. som i promemorian föreslagits med avseende å stämpeln till stämningsansökan,

i stället borde komma till stånd beträffande de avgifter, som

skola debiteras å domen. Vissa skäl kunna utan tvivel anföras för lägre avgifter

i de familjerättsliga målen, till vilka böra hänföras jämväl mål om

återgång av äktenskap. En viss differentiering av övriga mål med hänsyn till

processföremålets värde ligger också nära till hands, t. ex. så att lägre av
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

27

gifter utgå när processföremålets värde uppenbarligen icke uppgår till 500

kronor. Genomföres icke en dylik differentiering, komma de föreslagna avgifterna

— vare sig styrelsens ändringsförslag följes eller ej — att bliva relativt

betungande i mål om mindre värden, medan de stora processerna om avsevärda

belopp i själva verket kunna bära betydligt högre avgifter.

Styrelsen för häradshövdingföreningen bär gjort gällande, att mål som avskreves

å första inställelsedagen bleve för hårt belastade genom förslaget. Det

kunde beräknas alt käranden i dylikt mål för närvarande genomsnittligt finge

betala 3 kronor för stämningsresolution, 5 kronor för besväret med dess uttagande

och översändande till stämningsman samt 3 kronor 50 öre för delgivning,

eller sålunda tillhopa 11 kronor 50 öre. Med hänsyn härtill vore enligt

styrelsens mening väl intet att erinra mot den stämpelavgift å 10 kronor

som föreslagits skola utgå för stämningsansökan i vissa mål av särskilt angiven

beskaffenhet. Däremot ville styrelsen ifrågasätta lämpligheten av att i

övriga avskrivna mål uttaga en stämpel av 25 kronor, vilket innebure en kostnadsökning

till mer än det dubbla. Då det vid stämningsansökningens ingivande

icke vore möjligt att avgöra om målet komme att avskrivas, kunde

emellertid en sänkning av stämpelavgiften i fråga om de avskrivna målen

icke ske annat än i samband med att avgiften nedsattes för alla de mål som

enligt förslaget skulle drabbas av den högre stämpeln. En lösning syntes styrelsen

vara att stadga en enhetlig stämpel av 12 kronor för alla stämningsansökningar.

Statsverkets sammanlagda stämpelinkomst skulle då endast obetydligt

understiga motsvarande inkomst enligt promemorians taxa, och då

avgiften endast skulle med 50 öre överstiga parts nuvarande kostnad för ett

måls anhängiggörande borde den icke kunna anses betungande.

Styrelsen för stadsdomarföreningen har anfört, att det uppenbarligen vore

förenat med avsevärda vanskligheter att åstadkomma en rättvis och skälig

avvägning av rättegångsavgifterna för olika mål. Det förefölle emellertid styrelsen

som om avgifterna för vanliga tredskomål kommit att bli väl höga. Då

ett sådant mål i regel endast avsåge att vinna en exekutionstitel, borde sammanlagda

kostnaden vid domstolen ej överstiga 20 kronor. Jämväl i mål om

hemskillnad eller äktenskapsskillnad, som upptoges efter gemensam ansökan

eller vari käromålet medgåves, bleve enligt styrelsens uppfattning avgiften i

flertalet fall för hög, även om det bleve tillåtet att utfärda domen i förenklad

form. På grund av det anförda har styrelsen föreslagit, att avgiften för förenklad

dom skall sättas till 10 kronor. Härutöver har styrelsen framhållit att

rättegångsavgifterna syntes komma att bli alltför höga även i vissa andra

enklare mål. För exempelvis ett äktenskapsskillnadsmål, vari tvisten endast

gällde storleken av underhållsbidrag till ett barn, skulle, om parterna ansåge

målet böra avgöras av fullsutten rätt, kostnaden bli (10 + 25 + 20) 55 kronor.

På grund härav kunde det efter styrelsens mening ifrågasättas, om man

icke borde sänka grundavgiften för dom och möjligen tilläggsavgiften för

huvudförhandling samt i stället införa en tilläggsavgift av 10—20 kronor för

varje ark av domen utöver det första. Då det syntes kunna förutsättas att

med nya rättegångsbalkens bestämmelser domar i svåra och invecklade mål

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

koinme att bli av betydande längd, skulle domstolsavgiften därigenom mera

komma att avpassas efter målets beskaffenhet.

Magistraten i Stockholm har likaledes betonat, att förslaget i fråga om äktenskapsmål

och andra tvistemål av mindre storleksgrad komme att medföra

en betydande kostnadsökning. 1 anslutning härtill har magistraten yttrat följande:
Av

skäl som nu antörts bör enligt magistratens mening eu omprövning av

de föreslagna taxorna komma till stånd. Härvid torde en skälig nedsättning

av stämpelavgifterna företagas. I fråga om lösenavgifterna bör en avvägning

åstadkommas i syfte att minska kostnaderna för de mindre och medelstora

målen. Detta skulle förslagsvis kunna ske genom att grundavgiften för dom

i förenklad form nedsattes, att grundavgiften för dom i familjerättsligt mål

eller mål som rör värde under 500 kronor sattes lika med avgiften för dom i

förenklad form, även om den icke skreves i sådan form, samt att avgiften för

utskriit av dom beträffande varje ark efter det första sattes högre än som

föreslagits. Det kan även ifrågasättas, huruvida icke tilläggsavgift bör utgå

icke blott för varje förberedelsesammanträde utöver det första och för varje

sammanträde för huvudförhandling utan även, för den händelse sådant sammanträde

kommer att äga rum under flera dagar, för varje dag sammanträdet

pågår.

Även överstäthdllarämbetet har ifrågasatt, huruvida det icke, för åstadkommande

av en mera rättvis gradering, kunde vara lämpligt att taga hänsyn

ej blott till sammanträdenas antal utan även till deras längd.

Yrkande härom har framställts också av Göta hovrätt, som utvecklat sin

ståndpunkt sålunda:

Enligt det utarbetade lörslaget till ändringar i gällande lösentariff skall,

då dom eller slutligt beslut utgives till käranden, kostnaden vara beroende

av antalet sammanträden för förberedelse och huvudförhandling. Innebörden

av denna bestämning är icke fullt klar. Sålunda kan det vara tveksamt,

om det skall anses föreligga ett eller flera sammanträden för den händelse

att under förberedelse göres uppehåll i förhandling för att part skall få tillfälle

taga ställning till eu uppkommen fråga eller eljest komplettera processmaterialet

och uppehållet är av allenast kort varaktighet, så att liandläggningen

återupptages t. ex. vid eu senare tidpunkt samma dag eller under

nästföljande dag. Genom att innebörden av uttrycket »sammanträde» ej närmare

fixerats, kan vidare ifrågavarande stadgande lätt giva anledning till en

sådan tillämpning, att i de särskilt stora och arbetskrävande målen rentav

uttages lägre avgift än i mindre mål, som kräva kortare handläggningstid.

Det torde nämligen vara ganska naturligt att anse det som ett fortsatt sammanträde,

om handläggningen av ett mål på grund av dettas vidlyftighet

måste fortsättas under mer än eu dag, medan å andra sidan, såsom nyss antytts,

den meningen kan göras gällande, att ett uppskov — även efter kortvarig

handläggning — från en dag till nästa i syfte att komplettera förberedelsen

konstituerar två sammanträden. Hovrätten får hemställa om sådan

jämkning av författningstexten, att berörda oklarhet undanröjes. Stadgandet

bör därvid enligt hovrättens mening erhålla sådan utformning, att även skilda

förhandlingar i ett mål under en och samma dag tagas i beräkning endast

en gång vid fastställande av ifrågavarande avgift samt att förhandlingar under

flera på varandra följande dagar i regel jämställas med lika många sammanträden.

För att undgå en obillig förhöjning av avgiften för det fall, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

29

mål handlägges under två sammanhängande dagar, dock ej sammanlagt under

särskilt lång tid, torde i detta fall mera än ett sammanträde anses föreligga

endast om handläggningen sammanlagt tagit i anspråk mer än en viss

bestämd tid, t. ex. 2 å 3 timmar.

Hovrätten har dessutom föreslagit, att skriftväxling under förberedelse

skall vid beräkning av domsavgift jämställas med ett muntligt förberedelsesammanträde.

Som skäl härför har hovrätten anfört, att kostnaden eljest

komme att bli anmärkningsvärt låg i särskilt stora och besvärliga mål, t. ex.

patenttvister och tvister rörande avtalstolkning. Det kunde nämligen förväntas

att förberedelsen i dylika mål ofta bleve skriftlig. Om avgift uttoges endast

för muntlig förberedelse, kunde detta för övrigt enligt hovrättens mening

föranleda parter och advokater att påyrka skriftlig förberedelse i större

utsträckning än som vore avsett.

Skånska hovrätten har särskilt framhållit att avgifterna syntes bli väl låga

i de mycket stora målen där ett flertal sammanträden för förberedelse föregått

huvudförhandlingen och där denna måhända tagit flera på varandra

följande rättegångsdagar i anspråk. Hovrätten har därför ifrågasatt en höjning

av tilläggsavgiften för varje förberedelsesammanträde utöver det första.

I detta sammanhang må också nämnas, att vattenrättsdomarna vid österbygdens

och Söderbygdens vattendomstolar hemställt att i mål rörande anstånd

med fullbordande av företag, vartill medgivande lämnats enligt vattenlagen,

grundavgiften för dom måtte sättas lägre än eljest, förslagsvis till 10

kronor.

Även från andra synpunkter än de förut berörda ha vissa jämkningar i

fråga om avgiftsbeloppen påyrkats i remissyttrandena.

Sålunda har styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar uttalat, att

en ändring under alla förhållanden syntes erforderlig såvitt anginge bestämmelserna

om tilläggsavgifter för sammanträden. Härom har styrelsen anfört

följande:

Ett måls egenskap av att vara tvistigt kan knappast i och för sig sägas

vara någon grund för att partens kostnader för erhållandet av ett rättsligt avgörande

bör vara större än eljest skulle vara fallet. Både svårigheten att utreda

ett mål, där de sakförhållanden varpå rättsanspråket grundas äro invecklade,

och svårigheten att förebringa bevisning synes utgöra omständigheter

som i regel ej kunna läggas parterna till last. Vad särskilt angår tillläggsavgiften

för förberedelsesammanträdena synes dessutom mot densamma

kunna erinras, att den kan komma att motverka den fullständighet i utredningen

vid förberedelsen som utgör en förutsättning för koncentrationen

vid huvudförhandlingen och undvikandet av sådana överraskningsmoment

vid denna som medföra uppskov med denna förhandling. Dessa avgifter äro

även ägnade att komma parterna att föredraga skriftlig förberedelse framför

muntlig. Förslaget om tilläggsavgifter för förberedelsesammanträden synes

styrelsen därför om möjligt höra utgå.

Även i fråga om tilläggsavgifterna för sammanträden för huvudförhandling

utöver det första synes tveksamt om de äro sakligt befogade, då val anledningen

till att flera sammanträden krävas ofta ej torde kunna härledas

ur något parternas åtgörande av beskaffenhet att berättiga ett fördyrande av

<leras behov av rättsligt avgörande. Denna synpunkt synes i varje fall böra

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

medföra att tilläggsavgift endast beräknas för ny, men ej för fortsatt eller

uppskjuten huvudförhandling och att den kompensation som en minskning

av avgifterna för sammanträden för förberedelse kan anses kräva helt lägges

på avgiften för första huvudsammanträdet.

Magistraten i Stockholm har ifrågasatt om det icke kunde vara skäligt att,

när dom på begäran utskreves till målsägande i åklagarmål, uttaga endast

samma kostnad som för avskrift i stället för att, såsom förutsatts i promemorian,

påföra domen vanlig grundavgift av 25 kronor.

Även styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare och vattemättsdomaren

vid Västerbygdens vattendomstol ha förordat en sänkning av lösenbeloppet

för sådan dom eller transumt av dom som utskreves till icke lösningsskyldig

part. De ha dessutom påyrkat särskilda bestämmelser för de fall

då deldom meddelades. Enligt stadsdomarföreningens styrelse borde i sådana

fall deldomen endast beläggas med grundavgift. Vattenrättsdomaren

har däremot föreslagit att lösen för slutdomen i stället skulle sänkas och

utgå med 2 kronor för varje ark jämte tillägg för de sammanträden som

förekommit efter deldomens meddelande.

De avgiftsbestämmelser som förordats beträffande ärenden vid underrätt

ha föranlett erinran endast såvitt angår förslaget att skriftlig ansökan

skall beläggas med stämpel av 5 kronor.

I denna del har Svea hovrätt anfört följande:

Enligt utkastet skola muntliga ansökningar i allmänhet icke föranleda att

stämpelavgift uttages. Det kan alltså enligt det i utkastet föreslagna systemet

förekomma att av två ansökningar med liknande innehåll den ena, som göres

skriftligen, stärnpelbelägges, under det att den andra, som framställes muntligen,

är fri från avgift. Detta synes mindre följdriktigt, synnerligast som den

muntliga ansökningen skall upptecknas och därför förorsakar domstolen

mer besvär än den skriftliga. Det synes kunna ifrågasättas huruvida icke

stämpelbeläggning av ansökningar kunde inskränkas till afl avse antingen

blott stämningsansökningar, som ju alltid skola göras skriftligen, eller ock

alla sådana ansökningar, för vilka skriftlig form är föreskriven. Hovrätten,

som velat påpeka ovannämnda inkonsekvens i det föreslagna systemet,

anser sig emellertid ej bestämt böra förorda ett frångående av detta,

som onekligen är praktiskt och enkelt i tillämpningen.

Styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare har yttrat:

I fråga om de egentliga rättegångsmålen, vilka anhängiggöras genom stämning,

synes starka skäl tala för att viss avgift uttages redan vid målets anhängiggörande.

Motsvarande gäller beträffande ansökan om lagsökning eller

betalningsföreläggande samt konkursansökan. De i promemorian angivna

skälen synas däremot icke eller i ringa mån kunna åberopas då det gäller

andra mål, som anhängiggöras genom ansökan, såsom hemskillnads- och

äktenskapsskillnadsansökningar, samt egentliga ärenden. I flertalet av dessa

mål och ärenden förekommer icke delgivning. Det inträffar även mycket sällan

att dylika mål och ärenden förfalla före upptagandet. Några verkliga skäl

att i dessa fall uttaga avgift redan vid anhängiggörandet synes därför ej

föreligga. Mot den i promemorian föreslagna anordningen med stämpelbeläggning

av skriftliga ansökningar synes kunna anföras att densamma till

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj.ts proposition nr 307.

31

sina konsekvenser torde vara ganska svåröverskådbar samt att det i de fall,

då såväl muntlig som skriftlig ansökan är i lag medgiven, vilket ej sällan

är fallet, måste synas principiellt oriktigt att uttaga stämpel för skriftlig ansökan,

vilken uppenbarligen medför mindre arbete för domstolen, men icke

någon avgift för muntlig ansökan. Härtill kommer att därest ansökningen

stämpelbelägges den sammanlagda avgiften synes i flertalet fall bliva för hög.

Styrelsen avstyrker förty förslaget härutinnan.

Även vad som föreslagits beträffande avgifter i överrätt har i

huvudsak lämnats utan erinran.

Göta hovrätt har dock hemställt om motsvarande jämkningar i fråga om

beräkningen av tilläggsavgifter som dem hovrätten förordat beträffande underrätts

dom.

Skånska hovrätten har anmärkt, att förslaget komme att medföra en avsevärd

fördyring i de fall då överrätts dom på begäran utskreves till icke lösningsskyldig

part. Enligt hovrättens mening kunde det ifrågasättas, om skäl

funnes att i dylika fall frångå den nuvarande ordningen enligt vilken parten

endast hade att gälda samma belopp som för avskrift.

Slutligen må nämnas, att styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare

ansett särskilda bestämmelser böra meddelas om rätt för befattningshavare

vid stadsdomstol att av statsverket erhålla gottgörelse för sådan minskning

i sportelinkomst som kunde föranledas av förslaget.

Härom har styrelsen anfört följande:

De beräkningar, som verkställts angående de ekonomiska verkningarna av

de föreslagna ändringarna, torde enligt vad som ligger i sakens natur vara

tämligen osäkra. Vilka ekonomiska följder ändringarna kommer att få i

fråga om löseninkomsterna, kan icke med säkerhet bedömas. Vid stadsdomstolarna

erhålla alltjämt ett flertal befattningshavare en väsentlig del av sin

inkomst i form av sportler. Visserligen kan det förväntas att i åtskilliga

av dessa fall sportlerna vid rättegångsreformens ikraftträdande skola hava

indragits. Säkerligen komma dock åtminstone några av städernas domare

vid angivna tid fortfarande att vara beroende av sportelinkomsten. Med hänsyn

till de ovissa verkningarna av de förestående ändringarna synes nödvändigt,

att därest det skulle visa sig att ändringarna medföra avsevärd

minskning av befattningshavarnas sportelinkomsler, kompensation härför

beredes vederbörande i likhet med vad som skett vid andra mera genomgripande

ändringar i lösenförordningen. Då det nu icke kan beräknas, om

och i vad mån dylik ersättning bör utgå, synes i övergångsbestämmelserna

böra intagas ett stadgande om rätt till ersättning av statsverket efter prövning

i varje särskilt fall.

De särskilda bestämmelserna i författningsutkasten.

Som jag förut nämnt föreslogs i promemorian, att de bestämmelser som

.ansetts böra meddelas rörande stämpelavgift för stämningsansökningar

och vissa andra ansökningar, skulle införas

i IT kap. stämpel förordningen om stämpel till enskilda handlingar. I enlighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 307.

härmed hade i det vid promemorian fogade utkastet till ändring i nämnda

förordning under 8 § upptagits två nya rubriker av följande lydelse:

Ansökning om stämning i rättegång, se Stämningsansökning. Annan ansökning,

varigenom mål eller ärende anhängiggöres vid domstol, skall, då

den inkommer, förses med stämpel av 5 kronor. Därest ansökning om betalningsföreläggande

göres muntligen, skall uppteckningen därav likaledes

beläggas med stämpel i enlighet med vad nu sagts.

Vad sålunda stadgats angående stämpelbeläggning skall dock ej äga tilllämpning

å ansökning i ärende, som handlägges av inskrivningsdomare eller

upptages i förmynderskaps- eller bouppteckningsprotokollet eller rör fråga

om ändrade bestämmelser med avseende å villkorlig dom. Ej heller skall

stämpel eljest läggas å ansökning om att bliva entledigad från visst uppdrag

eller om handlings intagande i protokoll eller antecknings verkställande i

register. Ansökning om fri rättegång är ock från stämpel fri.

Stämningsansökning i rättegång skall, då den inkommer till rätten, förses

med stämpel av 25 kronor. Uppgår värdet av det, varom talan föres, uppenbarligen

icke till 500 kronor eller avser den väckta talan hemskillnad, äktenskapsskillnad,

barns börd, vårdnaden om barn eller underhållsskyldighet

enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken, skall dock stämpel utgå med

endast 10 kronor. Vid beräkning av tvisteföremåls värde må hänsyn icke tagas

till rättegångskostnad.

Förslaget att ansökning om betalningsföreläggande —- i motsats till andra

ansökningar — skall föranleda stämpelbeläggning, även om den gjorts muntligen,

sammanhänger med vad som föreskrivits i lagen den 20 december 1946

(nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande. Enligt denna lag må

ansökning om betalningsföreläggande (nu »handräckning för fordran») göras

skriftligen eller muntligen. Göres ansökningen muntligen, skall genom rättens

försorg uppteckning därav ske i två exemplar. Borgenären eller hans ombud

skall med sin underskrift vitsorda att uppteckningen är riktig. Sedan skall

uppteckningen gälla som huvudskrift. Det ena exemplaret skall delgivas gäldenären

och det andra tillsvidare kvarligga hos rätten. Om ansökningen

lämnas obestridd, skall bevis därom, med förklaring att utmätning omedelbart

må äga rum, tecknas på sistnämnda exemplar, som därefter skall utlämnas

till borgenären för att av honom kunna användas som exekutionsurkund.

I fråga om de undantag som föreslagits från regeln om stämpelbeläggning

av ansökningar i ärenden yttrades i promemorian, alt vad inskrivningsärenden

beträffade avgifterna för handläggningen alltjämt syntes böra påföras

det bevis som utfärdades angående vidtagen åtgärd. Såvitt skriftliga ansökningar

överhuvud komme till användning i dylika ärenden borde dessa följaktligen

vara stämpelfria. Vad sålunda anförts ägde tillämpning även med

avseende å ärenden rörande registrering av bouppteckning, bevakning av

testamente eller inprotokollering av lösöreköpsavhandling. I övriga ärenden

som nu upptoges i bouppteckningsprotokollet syntes andra avgifter än för

protokollet över rättens slutliga beslut icke vara erforderliga. Detsamma

gällde ärenden angående förmvnderskap och godmanskap. I dessa åtnjötes

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

33

för övrigt redan nu frihet från eljest utgående stämpelavgifter. Av billighetsskäl

hade vidare från stämpelplikt undantagits ansökning om åtgärd som

avsåges i 11 eller 12 § lagen om villkorlig dom samt ansökning av den som

förordnats till god man, syssloman eller dylikt att bli entledigad från uppdraget.

Därjämte hade, på samma grunder som förut åberopats i fråga om

ansökningar i boupptecknings- och testamentsbevakningsärenden, föreskrift

om stämpelfrihet givits även beträffande andra ansökningar om handlings

intagande i protokoll eller antecknings verkställande i register. Denna föreskrift

kunde bland annat få betydelse med avseende å äktenskapsförord och

uppgifter till spannmålspantregistret. Bestämmelsen att ansökan om fri rättegång

skulle vara fri från stämpel anslöte till gällande föreskrifter att

protokoll över beslut i anledning av sådan ansökan i regel skulle utfärdas

utan stämpel även om ansökningen avslagits.

Härutöver erinrades i promemorian att på grund av stadgandena i 19 §

stämpelfrihet alltid komme att föreligga för kronan. I samband därmed framhölls

att även annan kärande eller sökande tydligen borde befrias från stämpelavgift

för ansökan, om han enligt bestämmelserna i 7 § ägde rätt att

erhålla stämpelfria expeditioner. En föreskrift av denna innebörd hade också

upptagits i utkastet såsom ett tillägg till 19 §.

Införandet av reglerna om stämpelbeläggning av stämningsansökningar

och därmed jämförliga ansökningar hade vidare föranlett förslag om ändring

även i 34 §. Enligt den nuvarande lydelsen av denna paragraf må handling,

som är underkastad stämpel, i allmänhet icke mottagas, såvida ej stämpelavgiften

omedelbart betalas. I promemorian framhölls emellertid, alt vissa

skäl kunde anföras mot att tillämpa denna regel beträffande de ansökningar

som nu äro i fråga. Till utveckling härav anfördes, att det i sådana fall, då

stämningsansökan måste göras inom viss tid för att talerätten icke skulle

gå förlorad, stundom skulle framstå såsom alltför hårt att icke mottaga en

ansökning som inkommit i rätt tid men icke därvid varit åtföljd av erforderliga

stämpelpengar. Som en lämpligare påföljd föreslogs därför, att felande

belopp skulle uttagas genom indrivning. Det erinrades att denna ordning,

på sätt. framginge av andra stycket i paragrafen, redan för närvarande tilllämpades

i fråga om anmälan till fartygsregistret om köp av fartyg eller

fartygslott. På grund av vad sålunda anförts hade i utkastet nyssnämnda bestämmelser

i andra stycket rörande anmälan till fartygsregistret vidgats

till att avse även ansökan i mål eller ärende vid domstol. I samband därmed

hade de i samma stycke nu upptagna reglerna om indrivningsavgift jämkats

i enlighet med eljest gällande föreskrifter angående sådana avgifter.

Med anledning av förslaget om ändrade bestämmelser rörande stämpel

till expeditioner hade i tariffen i 3 § stämpelförordningen införts

en ny rubrik, »Beslut, slutligt, i mål eller ärende vid domstol», samt omarbetning

skett av rubrikerna »Dom» och »Protokoll, annat». I dessa delar skulle

enligt utkastet tariffen erhålla följande lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 307.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 307.

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr. ö.

Kr.

ö.

Beslut, slutligt, i mål eller ärende vid domstol:

som utgives till någon, vilken utan särskild be- gäran författningsenligt är skyldig att lösa det-

samma:

när beslutet tecknas å företedd handling eller

intages i protokoll, som ej enligt vad nedan

sägs skall vara fritt från stämpel..........

när det särskilt utfärdas:

—

fritt

—

—

15

—

15

—

första arket ............................

—

fritt

—

—

25

—

25

—

varje av de övriga......................

—

fritt

—

—

2

—

2

—

Då ett eller flera sammanträden för muntlig

förhandling ägt rum i målet eller ärendet, be- räknas för varje sådant sammanträde ytter- ligare ....................................

10

10

som på begäran utgives till part, vilken eljest

icke författningsenligt är skyldig att lösa det-

samma:

när beslutet tecknas å företedd handling eller

intages i protokoll, som ej enligt vad nedan

sägs skall vara fritt från stämpel..........

när det särskilt utfärdas:

—

—

fritt

—

—

15

—

15

—

första arket ............................

•-

—

fritt

—

25

—

25

—

varje av de övriga......................

—

—

fritt

■-

_

2

—

2

—

som eljest utgives; se Avskrift.

Se för övrigt Protokoll.

Dom som utgives till part, vilken utan särskild be-

gäran författningsenligt är skyldig att lösa den-

samma:

när domen enligt vad därom är stadgat ut- färdas i förenklad form....................

i annat fall:

—

—

fri

—

—

30

—

30

—

första arket ............................

—

—

fritt

—

—

40

—

40

—

varje av de övriga......................

Då ett eller flera sammanträden ägt rum för

målets beredande eller för huvudförhandling,

beräknas ytterligare

fritt

2

2

för varje beredelsesammanträde..........

för första sammanträdet för huvudförhand-

—

--

15—

15—

ling....................................

--

—

—

—

—

—

30

—

30

—

för ettvart av övriga sådana sammanträden

—

—

—

—

—

—

40

—

40

—

som på begäran utgives till part, vilken eljest

icke författningsenligt är skyldig att lösa den-

samma:

när domen enligt vad därom är stadgat ut- färdas i förenklad form....................

__

_

fri

_

_

30

_

30

_

i annat fall:

►*''

första arket ............................

—

—

fritt

—

—

40

—

40

—

varje av de övriga......................

—

—

fritt

—

—

2

—

2

—

som eljest utgives; se Avskrift.

Protokoll, annat:

som utgives till part i mål eller ärende vid dom- stol, varje ark..............................

_

_

1

_

_

_

2

_

2

—

Innefattar protokollet slutligt beslut, till- kommer stämpel för dylikt beslut.

som hos annan myndighet utgives till part, vilken

utan särskild begäran författningsenligt är skyl-

dig att lösa detsamma:

8

1

—

—

—

6

—

8

—

—

varje av de övriga........................

som eljest utgives; lika med Avskrift.

1

—

—

—

4

—

4

—

4

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Mcij:ts proposition nr 307.

35

I anslutning till de sålunda vidtagna ändringarna hade under rubriken

»Utslag under rubrik» beträffande domstols utslag hänvisats till bestämmelserna

om dom och slutligt beslut. Därjämte liade föreskrifterna om

stämpel till kommunikationsresolution och resolution innefattande huvudsakligt

beslut begränsats till att avse sådana resolutioner av annan myndighet

än domstol. Såsom torde framgå av det tidigare anförda hade nämligen

i promemorian förutsatts, att i allmänhet inga andra rättegångsavgifter skulle

utgå än för stämningsansökan och dom eller slutligt beslut. I överensstämmelse

härmed hade även rubriken »Stämning» ändrats till att avse blott

offentlig stämning.

Utöver de ändringar för vilka sålunda redogjorts föreslogos i utkastet

vissa jämkningar i stämpelförordningen av formell

karaktär.

Dessa hänförde sig i första hand till den i 3 § intagna tariffen.

Rörande innebörden av förslaget i denna del anfördes i promemorian

följande:

Enär de i 6, 7 och 17 §§ lagen den 12 maj 1933 om tvångsmedel i brottmål

upptagna stadgandena angående översändande av avskrift av post- eller telegrafförsändelse

som tagits i beslag samt om skyldighet att meddela bevis

rörande beslag och husrannsakan komma att ersättas av motsvarande föreskrifter

i 27 kap. 12 och 13 §§ samt 28 kap. 9 § nya rättegångsbalken, ha

bestämmelserna om stämpelfrihet för dylika avskrifter och bevis erhållit

ändrad avfattning. Den rubrik som avser bevis angående domstols beslut

om ersättning av allmänna medel åt vittnen och upplysningsvis hörda personer

m. fl. har förenklats i anslutning till lydelsen av 17 kap. 14 § nya rättegångsbalken.

Vidare har stadgandet om stämpelfrihet för bevis å dom eller

utslag, huruvida däremot är vädjat, fått utgå. Sedan skyldigheten att vid

fullföljd av talan förete vadebevis avskaffats, synes nämligen anledning ej

längre föreligga att bibehålla detta stadgande. Rubriken »Utdrag av dombok

eller protokoll» har med hänsyn till den ändrade innebörd termen dombok

erhållit i nya rättegångsbalken ändrats till att avse allenast protokollsutdrag.

Slutligen har, i anslutning till vissa av nya rättegångsbalken föranledda ändringar

i konkurslagstiftningen, en mindre jämkning vidtagits i rubriken angående

kungörelse om egendomsavträde eller om inledande av offentlig ackordsförhandling.

I övrigt hade lydelsen av 7 § jämkats på ett par punkter. De däri omförmälda

lagarna om handräckning åt utländsk domstol och om handräckning

vid svensk domstol åt vissa internationella organ skola nämligen vid nya

rättegångsbalkens ikraftträdande ersättas av nya lagar med något ändrade

rubriker.

Slutligen föreslogs en ändring i 20 §. Denna paragraf innehåller bestämmelser

om förfarandet då någon vill återfå stämpelavgift som ultagils med

begagnande av dubbla beläggningsstämplar. Ansökan därom skall, inom

viss tid från det stämpelbeläggningen ägde rum, göras i hovrätten, över hovrättens

beslut må, enligt paragrafens nuvarande lydelse, besvär anföras under

villkor och i den ordning 30 kap. äldre rättegångsbalken stadgar i fråga om

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

fullföljd av talan mot hovrätts slutliga utslag i dit fullföljt tvistemål eller

ärende rörande penningar eller sådant som kan skattas i penningar. I promemorian

framhölls, att efter äldre rättegångsbalkens upphävande tvekan

syntes kunna uppstå, huruvida nämnda fullföljdsstadgande skulle anses innefatta

en hänvisning till nya rättegångsbalkens regler om fullföljd genom

revisionsansökan eller till föreskrifterna om besvär över hovrätts beslut.

I utkastet hade därför stadgandet i fråga ersatts med en bestämmelse att beträffande

talan mot hovrättens avgörande skulle gälla vad i nya rättegångsbalken

vore stadgat om talan mot beslut i mål som väckts vid underrätt.

Detta innebure att rättsmedlet liksom hittills skulle vara besvär samt att reglerna

om prövningstillstånd i 54 kap. 9—12 §§ nya rättegångsbalken skulle

lända till efterrättelse med avseende å besvären.

Det utkast till ändring i lösenförordningen som fogats vid promemorian

upptog i första hand åtskilliga ändringar i den i § 3 intagna tariffen.

I denna tariff hade sålunda — i den mån utrymme därför överhuvud

förefunnits —- vidtagits motsvarande omarbetningar som i 3 § stämpelförordningen.

Därjämte hade som ny rubrik införts »Uppteckning av muntlig

ansökan om betalningsföreläggande» med lösen av 2 kronor. Slutligen hade,

i anslutning till nya rättegångsbalken och därav föranledda ändringar i

II kap. 80 § vattenlagen, jämkningar skett i bestämmelserna angående lösen

för bevis om handlings intagande i underdomstols protokoll och för vissa

underrättelser enligt vattenlagen.

Bestämmelserna i § 8 hade uteslutits såsom delvis stridande mot föreskrifterna

i nya rättegångsbalken.

I § JO hade införts ett nytt första stycke, vari stadgats skyldighet för kärande,

klagande eller sökande vid domstol att utlösa dom och slutligt beslut

samt protokoll i vad det innefattade sådant beslut eller gällde ärende vari

endast vore fråga om bevisupptagning eller eljest ej meddelades slutligt beslut.

I samband därmed hade tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna

om lösningsskvldighet begränsats till annan myndighet än domstol. Beträffande

skälen för dessa ändringar yttrades i promemorian:

Såsom anförts i den allmänna motiveringen bör framdeles någon skyldighet

att utlösa domstols protokoll i regel icke föreligga. I stället bör lösningsplikten

avse rättens dom eller slutliga beslut. För det fall att slutligt beslut

upptagits i protokoll torde emellertid lämpligen böra föreskrivas skyldighet

att lösa transumt av protokollet. Dessutom måste beaktas, att vissa ärenden

förekomma i vilka något avgörande av rätten överhuvud icke påkallas. Som

exempel kunna nämnas testamentsvittnesförhör samt inskrivning av lagenligt

förmynderskap. I dylika fall torde det alltjämt böra åligga vederbörande

intressent att lösa protokoll i samma omfattning som nu.

Under § 12 hade i andra stycket upptagits föreskrift av innebörd att lösningsskyldighet

icke skulle föreligga med avseende å beslut om måls avskrivande

på grund av kärandens utevaro å första inställelsedagen. Därjämte

hade i fjärde stycket stadgats, att den som ansökt om fri rättegång eller munt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

37

ligen anmält vad icke skulle vara skyldig att utlösa beslut varigenom ansökningen

avslagits eller anmälan avvisats.

I §§13 och 15 hade vidtagits formella jämkningar motsvarande dem som

föreslagits vid 3 och 7 §§ stämpelförordningen.

Slutligen hade bestämmelserna i §§ 16 och 17 om tiden för tillhandahållande

av expeditioner och om rätt att återfå ingivna handlingar underkastats en

genomgripande omarbetning i anslutning till bestämmelserna i nya rättegångsbalken.

I fråga om yttrandena må här nämnas följande.

Vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol har ansett, att undantag

från regeln om stämpelbeläggning av ansökningar borde göras även

beträffande ansökning i vattenmål. Enligt hans uppfattning förelåge inte!

skäl att avgiftsbelägga sådan ansökning.

Vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol har anfört, att de föreslagna

stämpelavgifterna för å ena sidan stämningsansökningar och å andra

sidan andra ansökningar ej stode i lämpligt förhållande till varandra såvitt

anginge vattenmål. Som exempel härpå kunde anföras, att enligt förslaget

ansökan om tillstånd till jämväl ett större vattenbyggnadsföretag skulle stämpelbeläggas

med endast 5 kronor medan en sakägares stämningsansökan enligt

2 kap. 24 § andra stycket vattenlagen, avseende oförutsedd skada av

samma företag, skulle beläggas med stämpel av 25 kronor om tvisteföremålets

värde uppginge till 500 kronor eller mera.

Skånska hovrätten, statskontoret och styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar

ha avstyrkt den föreslagna ändringen i 34 § stämpelförordningen

samt föreslagit att underlåtenhet att erlägga föreskriven stämpelavgift

för stämningsansökan eller annan ansökan skall föranleda samma påföljd

som i allmänhet, d. v. s. att handlingen icke får mottagas.

Styrelsen för häradshövdingföreningen har utvecklat sin ståndpunkt sålunda:
Några

olägenheter av nuvarande bestämmelser hava icke försports. Antingen

har sökanden råd att betala avgiften och bör då också göra det eller

också kan han erhålla fri rättegång. Förhållandet synes likartat med de fall

då part för att bevaka sin rätt har att erlägga fullföljdsavgift. Att av andra

skäl än ekonomiska undanröja verkningarna av parts försummelse att iakttaga

de former varav hans talan är beroende torde knappast överensstämma

med hittills allmänt tillämpade grundsatser. De i förslaget åberopade skälen

skulle för övrigt med samma fog kunna anföras i fråga om exempelvis ingivande

av äktenskapsförord, lösöreköpskontrakt m. fl. enskilda handlingar,

där dock utvägen att erhålla fri rättegång icke står sökanden till buds. Bestämmelsen

rörande indrivningar av avgift för anmälan om överlåtelse av

fartyg eller fartygslott torde ej kunna analogivis åberopas, då grunden för

densamma torde vara, att det allmännas intresse av att registrering av överlåtelsen

ifråga sker, är större än intresset av att avgiften erlägges.

Under nu anförda förhållanden kan det icke anses rimligt att för tillmötesgående

av en försumlig part belasta domstolars och andra myndigheters

personal med ett arbete vars omfattning ej står i rimligt förhållande till behovet

av en sådan åtgärd. Med den allmänna avfattning, som bestämmelsen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungi. Maj:ts proposition nr 307.

givits i utkastet, kan man ej heller förbise att antalet fall då stämpelavgift

ej efter tillsägelse erlägges, kan komma att vida överstiga de fall, för vars

skull bestämmelsen enligt utkastet skulle vara önskvärd. Det är uppenbart,

att den obetydliga indrivningsavgift, varmed partens kostnad för underlåten

stämpelbetalning skulle komma att ökas, icke kan beräknas hava någon som

helst betydelse för frekvensen av fall av försummad betalning.

Göta hovrätt har anfört, att med hänsyn till den rättsförlust part i vissa

fall kunde lida, om stämningsansökan icke mottoges, sådan ansökan ej

borde omedelbart avvisas, därest föreskriven avgift icke erlades. Emellertid

ville hovrätten ändock förorda en ändring av förslaget på denna punkt. Det

lämpligaste syntes vara, att rätten föreläde parten att inom viss tid inbetala

felande belopp vid påföljd att ansökningen eljest komme att avvisas.

Hovrätten har vidare ansett uttrycklig föreskrift böra meddelas om tilllämpning

av den lägre stämpeln å 10 kronor jämväl i mål om enskilt åtal,

vari ej yrkats skadestånd med minst 500 kronor, ävensom i mål angående

tvist, huruvida man och kvinna äro genom äktenskap förenade med varandra,

eller angående återgång av äktenskap.

Slutligen har hovrätten hemställt, att i 20 § stämpelförordningen måtte

vidtagas ytterligare en ändring utöver den som föreslagits i promemorian.

Härom har hovrätten anfört följande:

Det remitterade förslaget innefattar viss omarbetning av 20 § stämpelförordningen

i syfte att även efter rättegångsreformen besvär skall bibehållas

såsom rättsmedel vid talan mot hovrätts avgöranden i mål angående debitering

i sådana fall, då dubbla beläggningsstämplar komma till användning.

Förslaget i denna del tillstyrkes av hovrätten. Advokatfiskalsämbetet vid hovrätten

har i detta sammanhang jämväl upptagit frågan om ändrad reglering

av sättet för fullföljd av talan till hovrätt i liknande mål. Ämbetet har därvid

förordat, att det nuvarande ansökningsförfarandet ersättes av talan genom

besvär i överensstämmelse med vad redan nu gäller i fråga om arvsoch

gåvoskatt. Det måste enligt hovrättens mening anses önskvärt, att talan

i de sinsemellan likartade mål, som nu angivits, föres enligt samma regler.

Detta blir efter ikraftträdandet av den nya rättegångsordningen desto angelägnare,

som därvid besvärs- och ansökningsförfarandena komma att skilja

sig även därutinnan, att besvär skola av part ingivas till den myndighet, vars

beslut överklagas, medan ansökan enligt allmänna regler skall inlämnas till

hovrätten. Vid valet mellan besvärs- och ansökningsförfarandena synes det

förra vara att föredraga, enär detta även eljest ingår i det allmänna systemet

för fullföljd i hovrätt. På dessa skäl får hovrätten tillstyrka bifall till advokatfiskalsämhetets

förslag i förevarande del.

Med anledning av förslaget att stämpeln skulle sättas till olika belopp alltefter

tvisteföremålets värde har magistraten i Stockholm erinrat, att hur denna

bestämmelse än formulerades, gränsfall tydligen kunde uppkomma där

frågan ställde sig tveksam.

Svea hovrätt har anmärkt, att föreskrifterna om stämpelbeläggning av

stämningsansökningar och andra ansökningar icke vore fullt tydliga. I vissa

fall kunde sålunda tvekan uppkomma, huruvida en ansökan vore av det slag

att därigenom ett mål anhängiggjordes. Så syntes vara fallet beträffande

ansökan om måls återupptagande och ansökan om återvinning. Även stad
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

39

gandet att ansökning skulle beläggas med stämpel då den inkomme syntes

kunna giva anledning till viss osäkerhet. Innan stämpelbeläggning skedde

borde väl rimligen prövas, om icke ansökningen till sin beskaffenhet vore

sådan att den omedelbart skulle avvisas.

Härutöver har hovrätten anfört följande:

En till domstol ställd ansökan kommer i allmänhet att kvarbliva hos domstolen.

I de säkerligen ofta förekommande fall då stämpelbeläggning av ansökningen

icke kommer att ske i närvaro av sökanden, kan denne ej kontrollera

att stämpelbeläggningen sker på riktigt sätt. Särskild kontroll av

statligt organ kommer ej heller att äga rum. Det är vidare i utkastet ej förutsatt

att sökanden skall erhålla kvitto på det inbetalade stämpelbeloppet.

En på sådant sätt anordnad avgiftsuppbörd är enligt hovrättens mening ur

säkerhetssynpunkt otillfredsställande. Därest det föreskreves att ansökningar

skulle beläggas med dubbel beläggningsstämpel, skulle vinnas att sökanden

erhölle för sådant fall föreskrivet kvitto samt att redovisning av inbetalade

medel skedde genom insättning å tjänstepostgirokonto och vore underkastad

kontroll av myndighet. Emellertid är måhända användandet av dubbla beläggningsstämplar

i detta fall onödigt omständligt. Med hänsyn till den kontrollmöjlighet

som förefinnes genom att vid en domstol i regel flera tjänstemän

komma att taga befattning med inkomna ansökningar torde särskilda

kontrollbestämmelser kunna undvaras. Däremot synes sökanden böra erhålla

kvitto å stämpelbeloppet. Föreskrift härom torde böra intagas i stämpelförordningen.

I kvittot synes ansökningens beskaffenhet på lämpligt sätt

böra angivas, så att därav framgår att rätt stämpelbelopp — för stämningsansökan

10 eller 25 kronor och för annan ansökan 5 kronor —- uttagits.

Styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare har ansett bestämmelserna

om avgifter för slutligt beslut böra förtydligas. Av förslaget framginge icke

klart, om det vore meningen att för transumt av protokoll, innefattande slutligt

beslut, skulle, utöver avgift för själva beslutet, även utgå de för protokoll

föreskrivna avgifterna. Om detta vore avsett, borde det tydligt utsägas.

Enligt styrelsens mening borde emellertid i dylika fall särskild protokollsavgift

icke uttagas.

Vidare har styrelsen anfört, att principen att inga andra rättegångsavgifter

skulle utgå än för stämningsansökan samt dom eller slutligt beslut borde

genomföras i något större utsträckning än som skett i promemorian. Salunda

syntes avgiftsplikten för sådana expeditioner som offentlig stämning och

kallelse å aktiebolags borgenärer kunna utan olägenhet slopas. Den skyldighet

som nu i vissa fal! förelåge för part att gälda portokostnad för kallelse

— t. ex. i konkurs och ärende angående dödsbos avträdande till förvaltning

av boutredningsman — borde upphöra, och tjänstebrevsrätt medgivas för

alla å tjänstens vägnar utfärdade kallelser och meddelanden. För övrigt

syntes det för genomförandet av berörda princip vara erforderligt att för

domstolarnas del upphäva det i 3 g istämpelförordningen meddelade stadgandet

att för expedition som ej vore särskilt nämnd skulle utgå stämpel med

eu krona. I stället borde, på motsvarande sätt som i lösenförordningen, meddelas

särskilda bestämmelser i fråga om sådana nu ej uppräknade bevis

m. in. för vilka stämpel alltjämt skulle utgå.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

Styrelsen har också anmärkt, att motsvarande stämpelfrihet som åtnjötes

av häktad borde tillkomma den som vore intagen å fångvårdsanstalt, sinnessjukhus,

skyddshem eller alkoholistanstalt.

Skånska hovrätten har yttrat följande:

I tariffen under 3 § i lösenförordningen har i utkastet upptagits en ny

rubrik med lydelsen: Uppteckning av muntlig ansökan om betalningsföreläggande.

Avgiften har föreslagits skola utgå i form av lösen med två kronor.

I 2 § lagen den 20 december 1946 om handläggning av domstolsärenden

föreskrives, att då ansökan göres muntligen, skall, i den mån det erfordras,

uppteckning därav ske. Med hänsyn härtill torde rubriken ändras till att

omfatta uppteckning av ansökan överhuvud.

Slutligen ha i åtskilliga remissyttranden framställts erinringar av olika

slag mot vad som föreslagits beträffande tiden för expeditioners tillhandahållande

och parternas rätt att återfå ingivna handlingar.

Framställningar om avgiftsfrihet för förundersökningsprotokoll.

I det yttrande över promemorian som avgivits av styrelsen för Sveriges

advokatsamfund har styrelsen förklarat sig anse, att protokoll angående förundersökning

i brottmål eller därmed jämförlig polisundersökning borde

i viss utsträckning kunna erhållas gratis. Härom har styrelsen anfört följande

:

Enligt 23 kap. 21 § sista stycket nya rättegångsbalken äger den misstänkte

eller hans försvarare på begäran erhålla avskrift av protokoll eller anteckningar

från förundersökningen. Om denna bestämmelse skall kunna fylla sitt

syfte, är det nödvändigt, att sådan avskrift utlämnas utan kostnad. Advokat

är skyldig att mottaga förordnande som offentlig försvarare. Detta uppdrag

kan han icke fullgöra utan tillgång till förundersökningsprotokollet. Av

nu anförda skäl hemställer styrelsen om uttrycklig föreskrift, att sådan avskrift,

som nu avses, skall vara fri från stämpel och lösen.

Enligt 23 kap. 22 § nya rättegångsbalken är förundersökning enligt nämnda

kapitel icke erforderlig i vissa mindre brottmål. Nyssnämnda regel om

frihet från stämpel och lösen bör gälla även med avseende å avskrift av polisförhörsprotokoll

eller polisrapport, som i sådana fall upprättats och som,

sedan åtal beslutats, begäres av den misstänkte eller hans försvarare.

Ofta lärer en åklagare finna anledning att till målsäganden eller annan

utlämna avskrift av upprättat förundersökningsprotokoll eller polisrapport.

Detta kan t. ex. vara nödvändigt för målsägandetalans förberedande av

åklagaren och även för komplettering av utredningen i ansvarsfrågan. Styrelsen

hemställer om föreskrift att jämväl i detta fall avskrift må utlämnas

utan stämpel och lösen.

Ett uttalande i samma riktning har gjorts av styrelsen för föreningen

Sveriges landsfiskaler.

Sedermera har till chefen för justitiedepartementet inkommit en framställning

i ämnet från processnämnden. I denna framställning erinras till en

början, att förundersökningsprotokoll i brottmål (polisprotokoll) i stämpeloch

lösenhänseende syntes vara att hänföra under rubriken »Protokoll; annat,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

41

som eljest utgives,» samt följaktligen skulle beläggas med en avgift av en

krona i stämpel och två kronor i lösen för varje ark. I fortsättningen anföres

bland annat:

Vid tillämpningen av Kungl. cirkuläret den 13 oktober 1944 (nr 712) angående

anpassning av det processuella förfarandet vid underrätterna etter

principerna i rättegångsbalken den 18 juli 1942 bär, enligt vad processnämnden

erfarit, på många håll ovisshet uppstått huruvida den misstänkte

eller hans försvarare ägde att utan avgift utfå sådant protokoll. Vissa myndigheter

ha ansett bestämmelserna utgöra hinder för att till den misstänkte

eller hans försvarare utan avgift utlämna protokoll även i fäll då det för

försvarets förberedande och utförande ansetts nödvändigt att försvararen

haft tillgång till protokoll. Andra myndigheter ha i dylika fall utlämnat protokoll

utan avgift med den motiveringen att utlämnandet icke skett på begäran

från försvarets sida utan på undersökningsledarens eget initiativ. I

vissa fall har frågan lösts på det sättet att protokollen »utlånats» till försvararen,

därvid det från början varit underförstått att protokollen icke behövde

återlämnas.

Det synes processnämnden önskvärt, att den nu behandlade frågan tages

under övervägande i samband med övriga ändringar i slämpelförordningen

och expeditionslösenförordningen, som föranledas av processreformen. Den

skiftande praxis, som för närvarande råder på detta område, torde icke i längden

böra få bestå. Processnämnden vill för sin del förorda den lösningen att

förundersökningsprotokoll utlämnas till den misstänkte eller hans försvarare

utan avgift. Nämnden anser det för brottmålsförfarandet enligt nya rättegångsordningen

vara av synnerlig betydelse att försvararen alltid i god tid

före huvudförhandlingen erhåller tillgång till förundersökningsprotokollet.

Endast härigenom skapas förutsättningar för att försvaret förberedes och

utföres på ett sådant isätt att målets behandling kan koncentreras till ett

enda rättegångstillfälle. Om förundersökningsprotokollet belägges med avgift,

kommer den misstänkte säkerligen att i många fall underlåta att lösa detsamma.

De förslag i fråga om rättegångsavgifter, som framlagts i den i det föregående

omförmälda promemorian, ha i första hand betingats av de ändrade

reglerna för protokollföring i underrätt. De skäl som anförts för att skyldigheten

att gälda rättegångsavgifter ej längre bör anknytas till protokollen

synas mig övertygande. Jag ansluter mig också till tanken att dylika avgifter,

åtminstone tillsvidare, alltjämt skola uttagas i form av stämpel och

expeditionslösen. I vissa remissyttranden har anförts, att en särskild avgiftsförfattning

borde utfärdas för domstolarna, vilken endast skulle upptaga

ett slags avgifter i stället för både lösen och stämpel samt därutöver innefatta

fullständiga regler om tiden för expeditioners tillhandahållande, underrättelsers

avsändande till andra myndigheter o. s. v. Från andra håll ha

önskemål framställts om sammanslagning av lösen- och stämpelförordningarna

samt om en allmän översyn av de däri meddelade föreskrifterna. Även

för egen del vill jag framhålla det önskvärda i att nämnda förordningar

snarast möjligt ersättas med enhetliga och mera överskådliga bestämmelser.

Härför erfordras emellertid en omfattande utredning, som icke kan medhinnas

före den dag då nya rättegångsbalken skall träda i kraft. Ej heller

Departements
chefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

torde det vara lämpligt att vad som är av betydelse för domstolarna nu utbrytes

och upptages i en särskild författning. Detta skulle nämligen kräva en

omarbetning av så genomgripande natur att den icke bör ske utan samband

med en mera allmän revision.

Vad närmare beträffar ordningen för avgifternas uttagande tillstyrker

jag den i promemorian förordade lösningen att avgiftsplikten främst skall anknytas

till rättens dom eller slutliga beslut samt att vid underrätt dessutom

skall uttagas ett mindre belopp vid rättegångens inledande. Mot detta förslag

bär i yttrandena icke gjorts annan anmärkning än att två av rikets vattenrättsdomare

avstyrkt dess genomförande för vattendomstolarnas del. Det

torde emellertid icke böra ifrågakomma att vid dessa domstolar tillämpa ett

annat system än vid de allmänna domstolarna.

Även förslaget att den första avgiften vid underrätt skall uttagas genom

stämpelbeläggning av ingiven ansökan medan endast lösen skall utgå för

underrättens avgörande synes mig praktiskt och i övrigt lämpligt. Därigenom

minskas avsevärt olägenheten av avgiftsbestämmelsemas uppdelning på två

skilda författningar, överståthållarämbetet har ansett, att en omkastning

härvidlag borde ske så att det belopp som skall betalas i samband med anhängiggörandet

i stället uttages i form av lösen. Enär i många fall någon

expedition icke kommer att utfärdas i nämnda sammanhang, skulle emellertid

en sådan ordning svårligen kunna genomföras.

Som allmän utgångspunkt för bestämmandet av de nya avgifternas storlek

har i promemorian angivits att någon minskning ej borde ske i statsverkets

eller städernas inkomster. Denna ståndpunkt synes mig böra godtagas.

I detta sammanhang är särskilt att märka att processreformen torde

komma att medföra en ökning av de allmänna kostnaderna för domstolsväsendet.

Icke minst för städernas del skulle det därför uppenbarligen

framstå såsom föga berättigat att sänka de lösenbelopp som uttagas av de

iättssökande. I promemorian har föreslagits att rättegångsavgiftema skola

fastställas så, att täckning kan erhållas även för de särskilda utgifter som

uppkomma för delgivningar genom rättens försorg. Till detta förslag har

Kungl. Maj:t redan tagit ståndpunkt i annat sammanhang. Genom proposition

(nr 188) till innevarande års riksdag har sålunda framlagts förslag till

lag om ändring i nya rättegångsbalken, innebärande bland annat, att part

i allmänhet icke skall vara skyldig att utgiva kostnad för delgivning som

ombesörjes av rätten. Därvid har förutsatts att utgifterna för dylika delgivningar

i stället skola slås ut på samtliga mål genom lämplig höjning av stämpel-

och lösenavgiftema.

I vissa remissyttranden har gjorts gällande att även med sålunda angivna

utgångspunkter beloppen borde kunna sättas lägre än som skett i promemorian.

Enligt de i promemorian verkställda beräkningarna — som hänföra sig endast

till tvistemål vid underrätterna — skulle de föreslagna taxorna för dessa

måls vidkommande medföra en ökning av lösenintäkterna med närmare 20 000

kronor och en stegring av stämpeluppbörden med bortåt 300 000 kronor om

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

året. Frågan huruvida skäl förefinnas för en sådan ökning står, såsom

styrelsen för Sveriges advokatsamfund framhållit, i sammanhang med spörsmålet

till vilket belopp det allmännas nya utgifter för delgivningar böra uppskattas.

Det framstår såsom uppenbart, att städernas kostnader för officialdelgivningar

komma att bil jämförelsevis små. Nya direkta utgifter torde i stort

sett uppstå allenast i de fall då stämningsman maste anlitas för delgivningens

verkställande. Man lärer kunna räkna med att behov därav endast i ringa

utsträckning kommer att föreligga vid stadsdomstolarna. Av 12 kap. 14 § och

33 kap. 21 § nya rättegångsbalken följer, att när part hos rätten uppgivit

ombud, delgivning i allmänhet kan ske med ombudet. Sådan delgivning

torde i flertalet fall kunna verkställas på det sättet, att den ifrågavarande

handlingen översändes till ombudet i vanligt brev med begäran om erkännande

av mottagandet. Jag erinrar att enligt 33 kap. 25 § nya rättegångsbalken

advokats skriftliga erkännande av delgivning med honom skall gälla

såsom fullt bevis om delgivningen. I den mån nämnda form för delgivning

ej anses betryggande torde i städerna vanligen kunna anlitas delgivning genom

postverket i den särskilda ordning varom föreskrifter komma att meddelas

på administrativ väg. På grund av bestämmelserna i 33 kap. 8 § nya

rättegångsbalken kommer nämligen i regel detta delgivningssätt att kunna

användas även om den sökte ej vistas i sitt hem vid de tider da posten

brukar utbäras. Beträffande stämning kan visserligen s. k. surrogatdelgivning

enligt sistnämnda lagrum i allmänhet icke tillämpas, men denna svårighet

lär ofta kunna undanröjas genom att delgivningsförsändelsen adresseras

till den söktes arbetsplats i stället för till hans bostad.

Även med beaktande av vad sålunda anförts torde det emellertid knappast

finnas utrymme för en generell sänkning av de i promemorian föreslagna

lösenbeloppen. Jag vill i detta sammanhang erinra, att det beräknade

lösenöverskottet delvis hänför sig till häradsrätterna och alltså icke i sin

helhet skulle komma städerna till godo. Därjämte må anmärkas, att medan

enligt promemorian regeln om kostnadsfri delgivning icke skulle tillämpas

om delgivningen verkställdes i utlandet eller skedde genom kungörelses införande

i tidning, tillräcklig anledning icke ansetts föreligga att meddela avvikande

bestämmelser för dessa fall.

För statsverkets del har man i främsta rummet att räkna med ökade avgifter

till postverket för tjänsteförsändelser. Vidare bör beaktas, att delgivning

genom stämningsman säkerligen måste tillgripas oftare på landet än i

stad samt att sådan delgivning i glesbebyggda trakter kan komma att draga

avsevärda kostnader. Det får alltså anses befogat att företaga en väsentligt

större höjning i fråga om stämpelavgifterna än med avseende å lösen. Emellertid

torde det icke vara erforderligt att beträffande stämpel vid underrätterna

gå fullt så långt som förordats i promemorian. Det stämpelöverskott

som beräknats uppkomma vid dessa domstolar bör enligt min uppfattning

redan i och för sig kunna tåla eu viss reduktion. Därtill kommer att de nya

avgiftsbestämmelser som föreslagits för överrätternas del kunna beräknas

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

medföra en avsevärt större ökning av stämpeluppbörden vid hovrätterna än

som kräves för att täcka delgivningskostnaderna där. Med hänsyn härtill och

då någon sänkning av överrättsavgiftema icke synes påkallad, torde i stället

en ytterligare nedsättning böra göras i fråga om stämpelavgiften för stämningsansökan

vid underrätt.

I samband med angivandet av de allmänna riktlinjer för avgifternas fastställande,

som jag redan berört, har i promemorian uttalats att man borde

söka anpassa kostnaderna i varje särskilt mål efter handläggningens omfattning.

Till vinnande av detta syfte har föreslagits, att avgiften för stämningsansökan

skall sättas lägre än eljest i vissa mål samt att avgiften för dom skall

uppdelas i dels en fast grundavgift och dels tilläggsavgifter för sammanträden

för muntlig förhandling. Grundavgiften har angivits lägre för de fall

då domen utfärdas i förenklad form. Såvitt tvistemålen angår kan detta förekomma

då fråga är om tredskodom eller dom, varigenom kärandens talan

bifalles på grund av svarandens medgivande eller överrätt fastställer lägre

rätts dom.

I åtskilliga remissyttranden har erinrats att förslaget, trots den differentiering

som sålunda förordats, komme att leda till en fördyring av de mindre

målen och en minskning av kostnaderna i de större. Särskilt har anmärkts,

att vanliga enkla kravmål som avgjordes genom tredskodom vid första rättegangstillfället

ej borde belastas med så höga kostnader som förutsatts i promemorian.

Även beträffande tvistiga mål om obetydliga värden samt äktenskapsmål

och andra familjerättsliga mål har förslaget ansetts medföra obilliga

resultat. Å andra sidan har framhållits att de stora processerna om avsevärda

belopp kunde bära betydligt högre avgifter än som föreslagits.

Det är ett naturligt önskemål att rättegångsavgiftema i det särskilda

fallet så nära som möjligt anpassas efter den omfattning vari domstolens

tid och arbetskrafter tagas i anspråk. Ganska starka skäl tala även för att

genomföra en differentiering på grundval av tvisteföremålets värde och

målens olika bärkraft i övrigt. Emellertid bör också tillses att avgiftsbestämmelsema

ej bli för vidlyftiga eller invecklade. Framför allt böra sådana

stadganden undvikas som kunna ge upphov till tveksamhet om hur

stämpel- och lösenbeloppen rätteligen skola beräknas. Detta utgör enligt min

uppfattning ett vägande skäl mot att göra avgifterna beroende av tvisteföremalets

värde. Sasom Stockholms magistrat framhållit kan det stundom vara

förenat med avsevärda svårigheter att bestämma detta värde. En uppdelning

efter värdegränser kan för övrigt ej medföra tillfredsställande resultat,

om ej gruppernas antal göres tämligen stort och skillnaden dem emellan

jämförelsevis obetydlig. Eljest kan den olika behandlingen av näraliggande

gränsfall lätt komma att te sig stötande. Liknande betänkligheter möta mot

varje annat särskiljande på grundval av målens beskaffenhet. Sålunda kunna

visserligen de familjerättsliga målen sägas bilda en grupp för sig, men den

närmare gränsdragningen erbjuder i praktiken avsevärda svårigheter. I detta

sammanhang vill jag också framhålla att familjerättsmålens relativt ringa

ekonomiska bärkraft icke så mycket beror på processföremålets natur som

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

45

därpå att parterna ofta tillhöra de mindre bemedlade befolkningslagren. Behovet

av billig process i dylika mål synes därför snarare böra tillgodoses enligt

reglerna om fri rättegång än genom tillämpning av särskilda nedsatta

avgiftstaxor.

På grund av vad sålunda anförts kan jag icke ansluta mig till det av advokatsamfundets

styrelse framställda förslaget om lägre avgift för dom i

vissa slags mål. Ej heller synes det mig lämpligt att, på sätt skett i promemorian,

genomföra en uppdelning efter sådana linjer av stämpelavgiften för

stämningsansökan. Sistnämnda avgift torde för övrigt kunna sättas så låg

att behovet av differentiering bortfaller.

I fråga om domsavgiftens anpassande efter målets storlek och handläggningens

omfattning tillstyrker jag i princip den i promemorian förordade lösningen

med grundavgift och särskilda tilläggsavgifter för sammanträden.

Göta hovrätt har ansett att tilläggsavgift borde utgå även för skriftväxling

under målets beredande. Tillräckliga skäl synas mig emellertid icke föreligga

att taga hänsyn till sådan skriftväxling, vilken i allmänhet torde bereda domstolen

föga besvär. Vad närmare angår storleken av nu ifrågavarande avgifter

delar jag uppfattningen att kostnaderna i vanliga tredskomål böra

hållas så låga som möjligt. Grundavgiften för dom i förenklad form torde

därför böra sättas lägre än som föreslagits. Även beträffande grundavgiften

för annan dom torde en jämkning vara påkallad. En bättre avvägning synes

kunna vinnas, om avgiften sänkes för första arket men däremot höjes väsentligt

för varje följande ark. Såsom styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare

framhållit lär nämligen under den nya rättegångsordningen domen

bli längre ju mera invecklat målet varit. Det må även framhållas, att en beräkning

efter sådana grunder medför mindre rubbning med avseende å kostnaderna

i vattenmål. Slutligen torde — i enlighet med vad som förordats

i flera remissyttranden —- tilläggsavgifterna för sammanträden böra utformas

så, att visst belopp beräknas för varje dag då sammanträde hållits, med

undantag dock för första sammanträdesdagen för förberedelse. Att på sätt

Göta hovrätt föreslagit därvid göra undantag för det fallet, att sammanträde

som pågått under två dagar likväl sammanlagt varat endast några få timmar,

kan enligt min mening icke anses erforderligt. Det bör nämligen knappast

ifrågakomma att påbörja en förhandling av denna omfattning så sent, att

den ej hinner slutföras samma dag.

Till frågan, hur avgiftsbeloppen närmare skola bestämmas, återkommer

jag vid behandlingen av innehållet i författningsutkasten. Jag övergår nu

till detta ämne.

De nya bestämmelserna om stämpel till ansökningar böra

tydligen upptagas i 8 § stämpelförordningen.

För stämningsansökan torde böra fastställas en enhetlig stämpel av 10

kronor. Med en sådan avgift lära statsverkets anspråk på gottgörelse för delgivningskostnader

bli skäligen tillgodosedda och för parterna kan beloppet

ej anses betungande.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

Som förutsättning för stämpelbeläggning av annan ansökan än stämningsansökan

har i promemorian angivits att ansökningen sker skriftligen samt

att därigenom ett mål eller ärende anhängiggöres vid rätten. Det har emellertid

även föreslagits att uppteckning av muntlig ansökan om betalningsföreläggande

skall vara likställd med skriftlig ansökan. Svea hovrätt har

anmärkt, att dessa regler ledde till otillfredsställande resultat i sådana fall,

då sökanden hade valrätt mellan skriftligt och muntligt ansökningsförfarande.

På grund härav har hovrätten ifrågasatt, om icke andra ansökningar än

stämningsansökningar borde lämnas fria eller i varje fall stämpelbeläggas

endast när skriftlig form för ansökningen vore föreskriven. Styrelsen för

föreningen Sveriges stadsdomare har ansett stämpelplikten vid sidan av

stämningsansökan böra omfatta endast konkursansökan samt ansökan om

lagsökning eller betalningsföreläggande. För egen del tillstyrker jag den i

promemorian föreslagna ordningen. Denna är, såsom Svea hovrätt också

framhållit, praktisk och enkel i tillämpningen, och den omständigheten att

kostnaderna för förfarandet i allmänhet komma att bli lägre vid muntlig

än vid skriftlig ansökan synes mig icke böra tillmätas avgörande betydelse.

Det avsteg från huvudregeln som föreslagits beträffande muntlig ansökan

om betalningsföreläggande torde, såsom framgår av det förut anförda, vara

väl motiverat av den särställning sådan ansökan även i övrigt intager.

Även såvitt angår stämpelavgiftens storlek i nu åsyftade fall — 5 kronor

— samt reglerna om frihet från stämpel för ansökan i vissa ärenden kan

jag i huvudsak ansluta mig till vad som föreslagits i promemorian. Vattenrättsdomaren

vid Västerbygdens vattendomstol har ansett stämpelfrihet böra

stadgas jämväl med avseende å ansökan i vattenmål. Till stöd härför skulle

visserligen kunna anföras att enligt lagen den 20 december 1946 (nr 839) om

ändring i vattenlagen kostnaderna för officialdelgivning i vattenmål skola

bestridas av parterna och icke av det allmänna. Det oaktat synas mig emellertid

övervägande skäl tala för att också i dessa mål stämpelbelägga den

handling varigenom rättegången inledes. Jag anser mig alltså icke böra biträda

förslaget att ansökan i vattenmål skall vara fri från stämpel. I stället

förordar jag med hänsyn till beskaffenheten av dessa mål att stämpelavgiften

för dylik ansökan sättes 5 kronor högre än eljest, eller således till samma

belopp som jag föreslagit i fråga om stämningsansökan. Därigenom undvikes

den av vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol påtalade

olägenheten att kostnaden skulle bli mindre i ansökningsmål än i stämningsmål.

Beträffande författningstextens avfattning har Svea hovrätt anfört, att

tvekan syntes kunna uppstå, huruvida en ansökan om återvinning eller återupptagande

skulle anses medföra att ett mål bleve anhängiggjort. Med anledning

härav vill jag framhålla, att enligt nya rättegångsbalken återvinningsförfarandet

är att betrakta som en fortsättning av det ursprungliga

målet. Detsamma gäller sådan handläggning som sker efter ansökan om

måls återupptagande.

Samma hovrätt har vidare funnit viss osäkerhet kunna föranledas av be
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

stämmelsen att stämningsansökan och annan ansökan skall beläggas med

stämpel då den inkommer till rätten. Enligt hovrättens mening borde stämpelbeläggning

ej ske, om ansökningen funnes böra omedelbart avvisas. I detta

hänseende vill jag erinra, att ett beslut om avvisning icke hindrar att en

rättegång på grundval av ansökningen ändock kan komma till stånd. Om beslutet

överklagas, kan detta leda till återförvisning eller sådan hänvisning till

behörig domstol som omförmäles i 10 kap. 20 § och 19 kap. 11 § nya rättegångsbalken.

Särskilt med hänsyn härtill bör enligt min uppfattning stämpelavgift

uttagas även för ansökan som genast avvisas. Om något formligt

avvisningsbeslut icke meddelas utan parten under hand får återtaga ansökningen,

torde emellertid, i enlighet med den praxis som brukar tillämpas i

inskrivningsärenden, stämpelbeläggning kunna underlåtas.

Som jag förut nämnt torde stämningsansökningar framdeles endast sällan

komma att utlämnas till käranden för delgivning. Även andra ansökningar

torde oftast komma att få kvarligga hos rätten. I regel kommer parten följaktligen

icke att kunna utöva någon kontroll över att stämpelbeläggning av

ansökningen behörigen ägt rum. Med hänsyn härtill kunde det ifragasättas

om icke en annan kontrollmöjlighet borde tillskapas, t. ex. genom föreskrift

om skyldighet att använda dubbla beläggningsstämplar. För att en sådan

föreskrift skall bli fullt effektiv torde emellertid krävas att en avskrift av

de förteckningar som skola föras över inkomna mål och ärenden insändes

till hovrätt eller annan myndighet för granskning. Detta skulle enligt min

mening vara alltför betungande. Man torde därför få nöja sig med den garanti

som vinnes genom att inkomna ansökningar i regel bli föremål för

behandling av flera olika befattningshavare vid domstolen. Svea hovrätt har

föreslagit att i stämpelförordningen skall stadgas skyldighet att lämna sökanden

kvitto å sådant stämpelbelopp som nu är i fråga. Härigenom ökas

dock icke möjligheten till kontroll av att stämpelbeläggning verkligen äger

rum, utan man vinner allenast att parten kan skydda sig mot oberättigade

krav på dubbelbetalning. Något behov av att meddela särskilda föreskrifter

i sådant syfte synes emellertid knappast föreligga. Att kvitto skall lämnas

om parten begär det ligger i sakens natur.

På sätt framhållits i promemorian bör tydligen frihet från stämpel för ansökan

äga rum i samma utsträckning som enligt 7 § stämpelförordningen

gäller beträffande stämpel till expeditioner. Mot det föreslagna tillägget till

19 § har jag följaktligen intet att invända.

I* detta sammanhang vill jag erinra, att bestämmelser om stämpelfrihet

förekomma även annorstädes än i 7 § stämpelförordningen. Enligt lagen

om arbetsdomstol är sålunda part vid denna domstol berättigad till avgiftsfria

expeditioner. I analogi härmed torde även stämningsansökning vid arbetsdomstolen

böra vara fri från stämpel. Uppenbart är vidare, att stämpelbeläggning

av ansökningar ej böra äga rum vid de s. k. förvaltningsdomstolarna.

T fråga om dessa böra för övrigt de nya avgiftsreglerna överhuvud

icke'' tillämpas. På grund av vad sålunda anförts torde föreskrift böra med
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

delas att med »domstol» skall förstås allenast allmän domstol samt domstol

i jorddelningsmål och vattenmål.

Vad slutligen beträffar frågan om påföljd för underlåten stämpelbetalning

synas mig de bestämmelser som förordats i denna del icke innefatta

tillräckliga garantier mot missbruk. De skulle dessutom lätt kunna medföra

att domstolar och indrivningsmyndigheter oskäligt betungades. Enligt min

uppfattning bör den påföljd som i allmänhet är stadgad för underlåtenhet

att betala stämpel till enskild handling -— nämligen att handlingen icke må

mottagas — utan olägenhet kunna tillämpas även beträffande stämningsansökningar

och därmed jämförliga ansökningar. Den fara för rättsförlust som

i promemorian åberopats såsom skäl häremot torde icke böra tillmätas avgörande

betydelse. Såsom styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar

påpekat föreligger redan nu en motsvarande risk i åtskilliga fall, t. ex. då

fråga är om inteckning, äktenskapsförord eller lösöreköpsavhandling. Den

som ej är i stånd att betala avgiften, kan ju också erhålla befrielse. På grund

av vad sålunda anförts förordar jag, att 34 § stämpelförordningen bibehålies

vid sin nuvarande lydelse.

I fråga om avgifterna för dom och slutligt beslut har

jag redan uttalat min anslutning till tanken att dessa avgifter vid underrätt

helt skola utgå såsom lösen. En viss förenkling av författningstexten skulle

kunna vinnas, om samma grundsats tillämpades för överrättemas del. Då

lösen vid överrätterna alltid skall redovisas till statsverket och uttagas

genom stämpelbeläggning, skulle det dock te sig föga naturligt att låta de

viktigaste avgiftsbestämmelserna för dessa domstolar få sin plats i lösenförordningen.

Detta skulle också innebära att föreskrifterna i ämnet finge

sökas på annat håll än där befattningshavarna äro vana att finna dem. Jag

tillstyrker därför förslaget att avgifterna för överrätternas avgöranden fortfarande

skola ha formen av stämpel.

Vad avgifternas storlek beträffar förordar jag, att vid underrätt grundavgiften

för dom i förenklad form bestämmes till 10 kronor. I fråga om annan

dom bör enligt min mening grundavgiften utgöra 20 kronor för första arket

och 15 kronor för varje följande ark. De tilläggsavgifter som skola utgå då

domen utgives till käranden torde böra fastställas till 10 kronor för varje

sammanträdesdag för förberedelse utöver den första samt 20 kronor för

första huvudförhandlingsdagen och 40 kronor för varje följande dag då

sammanträde för sådan förhandling ägt rum. På sätt föreslagits i promemorian

bör dock tillika föreskrivas, att tilläggsavgift ej må beräknas för

huvudförhandling som hålles i omedelbart samband med förberedelsen.

Bestämmas avgiftsbeloppen i enlighet med det sålunda anförda, komma

kärandens kostnader — om hänsyn tages även till stämpeln för stämningsansökningen

— att i ett vanligt tredskomål uppgå till (10 + 10) 20 kronor.

Ett mål som är tvistigt men likväl på grund av parternas samtycke avgöres

av en lagfaren domare ensam vid huvudförhandling i omedelbart samband

med förberedelsen kommer normalt att draga en sammanlagd kostnad av

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 307.

49

do + 20) 30 kronor. Erfordras huvudförhandling inför fullsutten rätt, kommer

kostnaden att uppgå till (10 -i- 20 + 20) 50 kronor om domen omfattar

ett ark, till 65 kronor om den sträcker sig in över ännu ett ark o. s. v.

Förslaget kan beräknas medföra, att den sammanlagda lösenintäkten av

domsutskrifter kommer att överstiga den nuvarande inkomsten av protokollslösen

i rättegångsmål med ungefärligen samma belopp som skulle blivit

fallet enligt den i promemorian förordade taxan. Såvitt nu kan bedömas

torde det icke förefinnas någon risk för att sådana befattningshavare som

alltjämt åtnjuta sportler skola få vidkännas någon minskning i denna inkomst.

Skulle det framdeles visa sig, att sådan minskning likväl inträder,

torde få upptagas till övervägande huruvida icke vederbörande i särskild

ordning bör beredas skälig kompensation.

I några remissyttranden har gjorts gällande, att underrätts dom eller transumt

därav som utskrives till icke lösningsskyldig part borde likställas med

avskrift eller i allt fall utlämnas mot lägre lösen än den eljest gällande grundavgiften.

Detta förslag skulle emellertid leda till en icke obetydlig minskning

i städernas löseninkomster, och jag har därför ej ansett mig böra upptaga

detsamma. Jag erinrar om att lösenavgiften för underrätts protokoll för

närvarande är lika hög vare sig protokollet utgives till käranden eller till

annan part.

Vidare ha yrkanden framställts om nedsättning av avgifterna i sådana fall

då först deldom och sedan slutdom meddelas. Med anledning härav må framhållas,

att det redan i promemorian torde ha varit förutsatt, att i dylika fall

tilläggsavgifter för sammanträden som debiterats på deldomen skulle avräknas

vid beräkning av lösen för slutdomen. Detsamma bör för övrigt gälla

då flera domar eljest meddelas i ett mål ävensom då rätten före målets avdömande

meddelat beslut, varigenom talan till viss del avvisats. Till förebyggande

av tvekan torde ett uttryckligt stadgande böra meddelas härom.

Tillräckliga skäl att dessutom medgiva nedsättning även av grundavgiften för

ettdera eller båda avgörandena synas mig däremot icke föreligga.

Ej heller torde det vara erforderligt att, på sätt påyrkats av vattenrättsdomama

vid österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar, sätta grundavgiften

lägre än eljest i vissa ansökningsmål enligt vattenlagen.

Vad beträffar underrätts slutliga beslut torde annan ändring ej påkallas i

förslaget än att grundavgiften för varje ark utöver det första bör höjas till

5 kronor och att tilläggsavgifter böra utgå icke för sammanträden utan i

stället för sammanträdesdagar. Styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare

har anfört, att särskilda bestämmelser syntes erforderliga för de fall,

då slutligt beslut intagits i protokoll och utskrift meddelades i form av transumt

av protokollet. Enligt styrelsens mening borde i dessa fall endast beslutsavgift

och icke tillika protokollsavgift utgå. För min del anser jag den

omständigheten att ett slutligt beslut intagits i protokoll alltid böra medföra

att såväl sedvanlig protokollsavgift som beslutsavgift uttages. För att tydligt

utmärka detla bör författningstexten på denna punkt avfattas något

annorlunda än som föreslagits.

Bihang till riksdagens protokoll 19A7. I sand. Nr 307.

1

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

Vid överrätt synes avgiften för dom i förenklad form lämpligen böra sättas

till 25 i stället för föreslagna 30 kronor. För annan dom förordar jag en

grundavgift av 35 kronor för första arket och 15 kronor för varje följande

ark. Tilläggsavgifterna torde böra utgå med 15 kronor för varje dag då sammanträde

hållits för målets beredande samt med 30 kronor för första dagen

och 50 kronor för varje följande dag då sammanträde för huvudförhandling

ägt rum. Beträffande slutligt beslut torde böra vidtagas motsvarande jämkningar

som jag förordat i fråga om sådant beslut av underrätt.

De sålunda angivna reglerna för stämpelbeläggning av överrätts avgörande

böra dock enligt min uppfattning tillämpas endast när parten är skyldig att

lösa expeditionen. Som Skånska hovrätten framhållit lär anledning saknas

att frångå den för överrätterna nu gällande föreskriften, att utslag som utgives

till icke lösningsskyldig part skall behandlas såsom avskrift.

Vad beträffar de övriga spörsmål som berörts i promemorian och

remissyttrandena vill jag framhålla följande.

Jag tillstyrker att skyldigheten för kärande, sökande eller klagande att

lösa expedition i huvudsak begränsas till dom och slutligt beslut samt protokoll,

såvitt det innefattar slutligt beslut. Avgiften för annat protokoll torde i

enlighet med vad som föreslagits i författningsutkasten böra sättas lika med

den, som gäller för avskrift, även när protokollet utgives till part. Förelägganden,

kallelser och andra dylika expeditioner böra i allmänhet vara avgiftsfria.

Såvitt angår sådana expeditioner som omförmälas i § 10 fjärde

stycket lösenförordningen torde dock avgiftsplikten tills vidare böra bibehållas.

Styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare har i sitt yttrande över

promemorian ifrågasatt, om icke skyldigheten att gälda stämpel och lösen

för offentlig stämning och kallelse å aktiebolags borgenärer borde upphöra.

Frågan härom står emellertid icke i omedelbart samband med processreformen,

och tillräckliga skäl synas mig icke föreligga alt ändock upptaga den i

förevarande sammanhang.

Ej heller torde det vara anledning att — på sätt jämväl ifrågasatts i sistnämnda

yttrande — nu ingå på frågan om upphävande av Kungl. brevet den

18 mars 1864 att portofrihet ej äger rum för vissa meddelanden i konkurs.

Vad angår underrättelser i ärenden om dödsbos avträdande till förvaltning

av boutredningsman har någon motsvarande föreskrift icke meddelats. Dylika

underrättelser lära alltså redan nu kunna sändas såsom tjänstebrev.

Styrelsen för stadsdomarföreningen har också gjort gällande, att grundsatsen

om avgiftsfrihet för flertalet expeditioner i rättegång ej läte sig genomföra

utan att man ur stämpeltariffen uteslöte rubriken »Expedition,

som icke här ovan är särskilt nämnd». En sådan ändring torde dock icke

vara erforderlig. Såsom allmän förutsättning för att en expedition skall

kunna stämpelbeläggas lär nämligen gälla att någon begärt eller eljest är

skyldig att lösa expeditionen. I den mån sådan skyldighet ej längre föreskrives

kommer stämpelplikten alltså automatiskt att bortfalla.

Med hänsyn till vad som stadgats i 19 § lagen den 20 december 1946 (nr

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 307.

51

804) om införande av nya rättegångsbalken torde det likaledes vara överflödigt

att, i enlighet med vad styrelsen jämväl förordat, i detta sammanhang

uttryckligen föreskriva alt avgiftsfriheten för häktad skall avse även den,

som i annan ordning berövats sin frihet.

Enligt lagen den 20 december 1946 (nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande

skall rätten, då ansökan om betalningsföreläggande göres

muntligen, »mot stadgad avgift» låta verkställa uppteckning av ansökningen

1 två exemplar. I överensstämmelse härmed har i utkastet till förordning om

ändring i lösenförordningen såsom ny rubrik i tariffen under § 3 införts

»Uppteckning av muntlig ansökan om betalningsföreläggande» med lösen av

2 kronor. Skånska hovrätten har erinrat, att rubriken borde ändras till att

omfatta uppteckning av muntlig ansökan överhuvud. Denna hemställan anser

jag mig dock icke böra biträda. Förslaget är nämligen helt betingat av

de särskilda regler som gälla för uppteckning av ansökan om betalningsföreläggande.

Då det icke torde vara avsett att lösen av 2 kronor skall utgå

för båda exemplaren av sådan uppteckning, torde emellertid en formell jämkning

böra vidtagas i stadgandet.

Vid sidan av de nya bestämmelserna om rättegångsavgifter ha i promemorian

föreslagits vissa ändringar av formell karaktär i syfte att få till stånd

en närmare överensstämmelse med föreskrifterna i nya rättegångsbalken.

Bland annat har framlagts förslag till sådan jämkning i 20 § stämpelförordningen

att därav framgår att jämväl efter processreformens genomförande

talan mot hovrätts beslut i anledning av ansökan om återbekommande av erlagd

stämpelavgift skall föras genom besvär. Göta hovrätt har hemställt om

föreskrift att anspråket redan i hovrätten skall framställas genom besvär i

stället för genom ansökan. Jag delar hovrättens uppfattning att en sådan

ändring skulle medföra vissa fördelar. Då frågan emellertid torde kräva närmare

övervägande, har jag likväl ej ansett mig böra upptaga den till prövning

i förevarande sammanhang.

Däremot kan jag i huvudsak tillstyrka de yrkanden som framställts om avgiftsfrihet

för protokoll angående förundersökning i brottmål och därmed

jämförliga anteckningar. Såsom styrelsen för Sveriges advokatsamfund framhållit

torde bestämmelsen i 23 kap. 21 § nya rättegångsbalken, om rätt för

den misstänkte eller hans försvarare att på begäran erhålla avskrift av protokoll

eller anteckningar från förundersökningen, ej kunna fylla sitt syfte

om icke avskriften kan utbekommas utan kostnad. Även såvitt angår de anteckningar,

som förutsatts skola föras vid polisutredningen i sådana fall då

förundersökning i egentlig mening icke erfordras, är det uppenbarligen angeläget

att den misstänkte eller försvararen kan erhålla dem gratis. Den inkomstminskning

som kan uppkomma för det allmänna, om avgiftsskyldigheten

eftergives i nu berörda fall, torde icke bli synnerligen stor och lär delvis

komma att uppvägas genom att utskriften kan göras på billigare papper

och utan iakttagande i övrigt av de särskilda föreskrifter som gälla beträffande

avgiftsbelagda expeditioner. På grund av det anförda förordar jag,

att bestämmelser om avgiftsfrihet för protokoll och avskrifter av nu ifråga
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

varande slag upptagas i 3 § stämpelförordningen och § 15 lösenförordningen.

Undantaget från avgiftsplikten torde dock endast böra avse den misstänkte

och hans försvarare. Beträffande målsägande eller tredje man torde tillräckliga

skäl för befrielse icke föreligga. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund

har anfört att en åklagare ofta kunde finna anledning att i utredningens

intresse utlämna avskrift av förundersökningsprotokoll eller polisrapport till

målsägande eller annan. I samband därmed har styrelsen hemställt om föreskrift

att frihet från expeditionsavgifter skall föreligga jämväl i dylika fall.

Med anledning härav vill jag även i detta sammanhang erinra, att ersättning

för en expedition kan utkrävas allenast om mottagaren begärt utskrift

eller eljest är skyldig att lösa den. Även utan särskilt stadgande torde alltså

vara uppenbart, att varken stämpel eller lösen skall utgå för förundersökningsprotokoll

som utlämnas på undersökningsledarens eget initiativ.

Till de förslag som i promemorian framlagts i fråga om tiden för tillhandahållande

av domstolarnas expeditioner och rätten att återfå ingivna handlingar

är jag för dagen ej beredd att taga slutlig ståndpunkt. Jag torde få

tillfälle att senare återkomma till detta spörsmål.

I den mån annat ej framgår av det förut anförda tillstyrker jag i sak de

i promemorian framlagda förslagen. Även utformningen av författningstexten

lär i stort sett kunna godtagas. På vissa punkter torde dock redaktionell

jämkning böra vidtagas.

Ändringar med anledning av nya aktiebolagslagen.

I den förut omförmälda promemorian med utkast till ändringar i stämpeloch

lösenförordningarna på grund av processreformen anmärktes, att vissa

jämkningar i bestämmelserna om expeditionsavgifter vid domstolarna borde

företagas även med anledning av nya aktiebolagslagen. Sålunda borde kallelser

och kallelsebrev, som föranleddes av ansökning att få verkställa vinstutdelning

eller fusion, jämställas med kallelser och kallelsebrev i anledning

av ansökning om tillstånd att nedsätta aktiebolags kapital. Detta föranledde

ändring i 3 § stämpelförordningen samt §§ 3 och 10 lösenförordningen. I

samband därmed borde de hänvisningar till vissa paragrafer i aktiebolagslagen

som sistnämnda lagrum för närvarande innehölle underkastas redaktionell

jämkning.

Patent- och registreringsverket har i skrivelse till Konungen den 7 februari

1947 framhållit, att nya aktiebolagslagen medförde vissa nyheter i fråga om

expeditioner från registreringsmyndigheten.

I nämnda skrivelse har patent- och registreringsverket till en början anfört,

att de expeditioner, som enligt gällande aktiebolagslag utfärdades av

ämbetsverket i ärenden, där sökande funnes, vore bevis om registrering av

bolag (123 §), bevis om registrering av beslut rörande ökning eller nedsättning

av aktiekapital och rörande ändring av bolagsordning (124 §) samt underrättelse

om vägrad registrering (122 §). Härutöver förekomme expeditio
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

53

ner, som ämbetsverket utfärdade antingen ex officio, exempelvis anmaning

till bolag (33 §) eller anmälan hos rätten (125 §), eller på särskild begäran,

exempelvis bevis rörande behörigheten att företräda bolag (»firmabevis»), utdrag

ur aktiebolagsregistret, avskrift av hos ämbetsverket förvarade handlingar

och diariebevis. För expeditioner, som utfärdades på särskild begäran, uttoges

avgifter enligt de allmänna reglerna i stämpel- och lösenförordningarna.

Expeditioner, som ämbetsverket utfärdade ex officio, vore enligt sakens

natur avgiftsfria.

Patent- och registreringsverket har vidare framhållit, alt i jämförelse med

vad som för närvarande gällde ifrågakomme enligt 1944 års aktiebolagslag

expeditioner i ytterligare en del ärenden, som ämbetsverket hade att handlägga

på ansökan eller anmälan. Stiftare av aktiebolag hade sålunda att hos

ämbetsverket ansöka om stiftelsehandlingarnas godkännande för registrering

av bolaget, varvid ansökningen och stiftelsehandlingama skulle inlämnas

i två exemplar. Vägrades godkännande, skulle beslutet därom tillställas

stiftarombudet (190 § 1 mom. första stycket). Meddelades godkännande,

skulle ena exemplaret av ansökningen och stiftelsehandlingarna med åtecknat

bevis om godkännandet tillställas stiftarombudet (190 § 1 mom. andra

stycket). På motsvarande sätt skulle på ansökan om godkännande av teckningslista

eller kungörelse rörande beslut att öka aktiekapitalet eller av styrelses

ökningsbeslut, varvid jämväl vissa yttranden och berättelser skulle inlämnas,

vid vägran bolaget tillställas beslutet därom och vid bifall till bolaget återställas

de godkända handlingarna med åtecknade bevis om godkännandet (190 §

2 och 3 mom.). I 194 § andra stycket första punkten föreskreves utfärdande

av bevis i motsvarande fall som avsåges i 124 § i 1910 års aktiebolagslag samt

därutöver bevis i ärenden rörande beslut om upphörande av likvidation och

återupptagande av bolags verksamhet samt beslut om fusion och om sammanläggning

av aktier. Enligt nämnda lagrum skulle det ena av i ärendet ingivna

två exemplar av protokollsavskrift och för visst fall annan handling förses

med bevis om registreringen. Enligt 193 § femte stycket i 1944 årslag skulle

för visst fall ena exemplaret av stiftelseurkunden och enligt 194 § andra stycket

andra punkten huvudskriften av vissa i samband med beslut om ökning

av aktiekapital inlämnade berättelser och andra handlingar förses med påskrift

att de företetts i ärende. De expeditioner, som i följd härav i nu förevarande

avseende ifrågakomme enligt 1944 års aktiebolagslag, kunde sammanfattas

sålunda: bevis om registrering, tecknat å ordning för aktiebolag

(193 § fjärde stycket); bevis om i’egistrering, tecknat å protokoll om beslut

angående ändring i bolagsordningen (194 § andra stycket); annat i 194 § avsett

bevis om registrering; bevis om godkännande, som avses i 190 §; påskrift,

varom förmäles i 193 § femte stycket eller 194 § andra stycket; underrättelse

angående beslut om vägrat godkännande enligt 190 § eller om vägrad

registrering av ansökan eller anmälan till aktiebolagsregistret (192 §

3 inom.). Samtliga nu avsedda expeditioner utfärdades i ärenden, som grundade

sig på ansökan eller anmälan. För ifrågavarande ärenden skulle erläggas

avgifter, varom Kungl. Maj:t hade att meddela föreskrift. Ämbetsverket

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

Departements
chefen.

hade för avsikt att framdeles inkomma med förslag rörande dessa avgifters

storlek. Med hänsyn till nu förevarande expeditioners natur förefölle det

uppenbart, att de samtliga skulle vara fria från stämpel. Ämbetsverket hemställde,

att sådan ändring vidtoges i stämpelförordningen, att detta syfte ernåddes.

Enligt 3 § stämpelförordningen i dess nu gällande lydelse skall stämpelavgift

utgå med 2 kronor för kallelse å okända borgenärer i anledning av

ansökning om tillstånd att nedsätta aktiebolags kapital. Denna bestämmelse

torde böra göras tillämplig även beträffande kallelse i anledning av ansökning

om tillstånd att verkställa vinstutdelning eller fusion. Samma paragraf

hör därjämte kompletteras på så sätt, att kallelsebrev i anledning av ansökning

om tillstånd att verkställa vinstutdelning eller fusion skall — liksom

för närvarande gäller i fråga om kallelsebrev i anledning av ansökning om

tillstånd att nedsätta aktiebolags kapital — utfärdas fritt från stämpel.

På sätt patent- och registreringsverket föreslagit torde i förevarande paragraf

i stämpelförordningen böra införas bestämmelser om stämpelfrihet

jämväl för följande slag av expeditioner, som utfärdas av ämbetsverket,

nämligen bevis om registrering, tecknat å ordning för aktiebolag (193 §

fjärde stycket i 1944 års aktiebolagslag), bevis om registrering, tecknat å

protokoll om beslut angående ändring i bolagsordningen (194 § andra stycket),

annat i 194 § avsett bevis om registrering, bevis om godkännande, som

avses i 190 §, påskrift, varom förmäles i 193 § femte stycket eller 194 §

andra stycket, samt underrättelse angående beslut om vägrat godkännande

enligt 190 § eller om vägrad registrering av ansökan eller anmälan till aktiebolagsregistret

(192 § 3 mom.).

Stämpelavgiften i vissa utlänningsärenden.

Enligt 3 § stämpelförordningen utgår stämpelavgift för bevis om visering

eller uppehållstillstånd, för utlänning — där beviset tecknas å pass eller

annan legitimationshandling — med 4, 6 eller 12 kronor, beroende på om

viseringen eller tillståndet avser vistelse i riket högst en månad, över en

men högst tre månader eller över Ire månader, dock att i vissa fall stämpelavgiften

utgår med endast en krona. För bevis om arbetsvisering eller arbetstillstånd

för utlänning, som särskilt tecknas å pass eller annan legitimationshandling,

utgör stämpelavgiften likaledes 4, 6 eller 12 kronor. Samma

avgifter uttagas för bevis om ändring i förbehåll, villkor eller föreskrift, som

fogats vid visering eller tillstånd och som särskilt tecknats å pass eller annan

legitimationshandling, dock endast där ändringen avser tillstånd till

återresa till riket; i övriga fall är sådant bevis stämpelfritt. Bevis om tillstånd

för utlänning till resa genom eller vistelse i sådana delar av riket, där utlänning

icke utan särskilt tillstånd må vistas, är stämpelfritt när beviset meddelas

i samband med visering eller uppehållstillstånd och avser samma tid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

55

som viseringen eller uppehållstillståndet; i andra fall belägges beviset med

stämpel å 4 kronor. Där sådant för vinnande av ömsesidighet eller eljest

av särskilda skäl finnes påkallat, äger Konungen beträffande medborgare i

visst land eller vissa grupper av utlänningar eller vissa utlänningar förordna,

att avgifterna för bevis om visering eller uppehålls- eller arbetstillstånd skola

utgå efter andra grunder än förut angivits eller att några avgifter härför icke

skola utgå. Slutligen må omnämnas, att bevis om utresetillstånd för utlänning

är fritt från stämpel.

I två den 28 mars och den 24 april 1947 dagtecknade skrivelser har statens

utlänningskommission hemställt om vissa ändringar i stämpel- och lösenförordningarna.

Till motivering för sina förslag om lindringar i stämpelförordningen har

utlänningskommissionen anfört följande.

1) Sedan Kungl. Maj:t genom kungörelse den 10 januari 1947 (nr 20)

meddelat ändrade föreskrifter rörande förfarandet i ärenden om uppehållsoch

arbetstillstånd för utlänningar kommer efter kungörelsens ikraftträdande

den 1 april 1947 sådana tillstånd av praktiska skäl i regel icke att kunna

införas i vederbörande utlännings legitimationshandling medelst en gemensam

tillståndsstämpel utan särskild sådan kommer att användas för vartdera

av tillstånden även om dessa beviljats utlänningen av utlänningskommissionen

genom ett beslut, protokollfört under ett enda protokollsnummer. I den

i 3 § stämpelförordningen intagna tariffen angives emellertid, att särskild

stämpelavgift skall uttagas för arbetstillstånd, som särskilt tecknas å pass

eller annan legitimationshandling. Denna formulering har givit anledning till

tveksamhet huruvida det förhållandet att särskilda tillståndsstämplar för gemensamt

uppehålls- och arbetstillstånd i regel icke kommer att vara tillgängliga,

skall medföra att vederbörande utlänningar skola debiteras föreskriven

stämpelavgift såväl för uppehållstillståndet som för arbetstillståndet,

d. v. s. dubbel avgift mot vad hittills varit fallet. Enligt utlänningskommissionens

mening kan detta icke vara skäligt, då den ändrade formen för tillståndsbevisens

införande genomförts endast av rent praktiskt organisatoriska

skäl och icke medför vare sig nämnvärt ökat administrationsarbete eller fördel

för utlänningen. Utlänningskommissionen får därför hemställa, att berörda

stadgande i stämpelförordningen ändras därhän, att stämpelavgift för

arbetstillstånd skall avgiftsbeläggas endast om det meddelas utan att uppehållstillstånd

samtidigt meddelas utlänningen.

2) Då bevis om uppehålls- och arbetstillstånd — liksom bevis om förlängning

av giltighetstiden för svenskt främlingspass — i flertalet fall komma

att tecknas å utlänningens legitimationshandling genom polismyndigheternas

försorg i stället för av utlänningskommissionen och då polismyndigheterna

tillhöra första och tredje avdelningarna i den i 3 § intagna tariffen,

torde vissa redaktionella ändringar vara erforderliga i nämnda paragraf.

3) För bevis om visering eller uppehållstillstånd för utlänning tecknat å

pass eller annan legitimationshandling för vistelse i riket högst eu månad utgår

för närvarande en stämpelavgift av 1 kr. i första och tredje avdelningarna,

men 4 kr. i fjärde avdelningen. Visering kan icke förekomma i annan

form än dels inresevisering, vilken ej beröres i stämpelförordningen, då avgifterna

härför grunda sig på reciprocitet mellan olika länder, dels nödfallsvisering

och dels sjömansvisering, vilka båda sistnämnda icke kunna givas

för längre tid än 14 dagar. Då avgiften 1 kr. allenast syftar på avgift för

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

nödfalls- och sjömansvisering torde en uppspaltning böra äga rum sålunda:

»Bevis om visering för utlänning ...... en månad» avgift 1 kr. i första

och tredje avdelningarna. I första, tredje, fjärde och femte avdelningarna

bör därefter under rubriken »Bevis om uppehållstillstånd för utlänning» angivas:

»för vistelse i riket högst en månad» avgiften 4 kr., »för vistelse i riket

över eu men högst tre månader» avgiften 6 kr. samt »för vistelse i rikei över

tre månader» avgiften 12 kr.

4) Inom kommissionen har diskuterats, huruvida det kan vara skäligt att

under nuvarande förhållanden med stor brist på arbetskraft inom praktiskt

taget alla yrkesområden utkräva stämpelavgift för bevis om arbetstillstånd

för utlänning. Ehuru ett arbetstillstånd givetvis är en fördel för utlänningen

innebär utlänningens arbetsinsats även en fördel för samhället. Det synes

med hänsyn härtill vara motiverat att, om stämpelavgift över huvud skall

uttagas för arbetstillstånd, endast uttaga en avgift, som är avsedd att åtminstone

till en del täcka den utställande myndighetens administrationskostnader.

Härför talar även det förhållandet, att stora grupper utlänningar helt

eller delvis äro befriade från arbetstillståndsskyldighet. Med en sådan

konstruktion av stämpelavgiften för arbetstillstånden föreligger enligt kommissionens

mening icke anledning att bibehålla en graderad skala, så att

större avgift skall uttagas för tillstånd under längre tid. Prövningen av ärendet

sker på samma sätt vare sig arbetstillståndet avser kortare eller längre

tid. Kommissionen vill därför förorda, att för bevis om arbetstillstånd, som

tecknas å pass eller annan legitimationshandling utan att uppehållstillstånd

samtidigt meddelats, skall uttagas en enhetsavgift. Beträffande storleken av

denna stämpelavgift, synes den lämpligen kunna fastställas till det lägsta nu

utgående beloppet, d. v. s. fyra kronor.

5) I tariffen i 3 § stämpelförordningen stadgas, att för bevis om arbetsvisering

eller arbetstillstånd skall uttagas viss stämpelavgift. Orden »arbetsvisering

eller» i detta stadgande synas böra utgå, då begreppet arbetsvisering

avskaffats i den nu gällande utlänningslagen av den 15 juni 1945 (nr 315J.

6) För bevis om ändring i förbehåll, villkor eller föreskrift, som fogats

vid visering eller tillstånd, särskilt tecknat å pass eller annan legitimationshandling,

när ändringen avser tillstånd till återresa till Sverige stadgas för

närvarande, att avgift skall uttagas av myndigheter, som hänföras till fjärde

och femte avdelningarna. Då dessa tillstånd komma att i många fall instämplas

av polismyndigheterna torde samma avgifter böra införas även i

första och tredje avdelningarna d. v. s. 4, 6 eller 12 kr. beroende på återresetillståndets

längd.

7) Sedan den under kriget gällande kungörelsen om förbud för utlänningar

att vistas inom vissa delar av riket numera upphävts, erfordras icke särskilt

tillstånd för utlänning att genomresa eller vistas i särskilda delar av

landet i vidare mån än som är föreskrivet i olika kungörelser om skyddsområden

för fästningar. Tillstånd enligt skyddsområdeskungörelsema meddelas

av vederbörande militär myndighet, varför stadgandet i stämpelförordningen

om avgiftsfrihet för tillstånd som meddelas i samband med visering

eller uppehållstillstånd och avser samma tid som viseringen eller uppehållstillståndet,

kan utgå.

8) Likaledes ha de under kriget gällande kungörelserna om ^reseförbud

för vissa grupper utlänningar numera upphävts, varför stadgandet i stämpelförordningen

om avgiftsfrihet för bevis om utresetillstånd för utlänning

bör utgå.

9) Slutligen synas i stämpelförordningens tariff orden »främlingspass

eller identitetscertifikat» i anslutning till vidtagen ändring i utlänningskungörelsen

— enligt vilken identitetscertifikat icke längre utställas eller för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

57

längas utan i stället en ny form av legitimationshandling, nämligen identitetskort,

införts — böra ändras till »främlingspass och identitetskort». Då förlängning

av dylika legitiniationshandlingar i flertalet fall komma att åtecknas

av polismyndigheterna torde avgiften härför, 2 kr., böra införas även

i första och tredje avdelningarna.

De nu gällande bestämmelserna om en differentierad stämpelavgift för-Dep^ementebevis

om arbetstillstånd för utlänning infördes i stämpelförordningen så e

sent som år 1942. Då tillräckliga skäl icke synas föreligga att nu frångå

denna differentiering, anser jag mig icke kunna tillstyrka utlänningskommissionens

förslag i denna del.

I anledning av kommissionens under punkt 7) omnämnda förslag torde de

i 3 § stämpelförordningen upptagna bestämmelserna rörande bevis om tillstånd

för utlänning till resa genom eller vistelse i sådana delar av riket, där

utlänning icke utan särskilt tillstånd må vistas, böra utgå.

Övriga av kommissionen föreslagna ändringar, vilka i huvudsak äro av

formell natur, torde böra genomföras.

Vidare torde jag få erinra om att Kungl. Maj:t den 18 april 1947 — i anslutning

till en internationell överenskommelse, som avslutats i London den

15 oktober 1946 och som biträtts av Sverige — utfärdat kungörelse om resedokument

för flyktingar. Syftet med resedokumentet är att vissa kategorier

flyktingar, som icke innehava hemlandspass, skola få en internationellt erkänd

identitetshandling för det fall att de önska resa till annat land. Resedokumentet

fyller således för dessa flyktingar samma uppgift som ett resepass

för svenska medborgare. Då i fråga om stämpel samma regler böra gälla

för dessa båda handlingar, bör i tariffen under 3 § stämpelförordningen införas

en rubrik »Resedokument för flykting» med hänvisning till resepass.

Stämpelfrågor, föranledda av de nya bestämmelserna om

folkbokföring.

1 :o) Enligt 2 kap. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

bestämmer länsstyrelsen för varje församling antalet roteombud och församlingens

indelning i rotar. Under vissa förutsättningar äger länsstyrelsen förordna

att roteombud tills vidare icke skola utses. Roteombuden och deras

ersättare väljas av vederbörande kommun, men länsstyrelsen äger entlediga

roteombud eller ersättare, om vederbörande finnes olämplig för uppdraget.

Där så erfordras fastställer länsstyrelsen på framställning av vederbörande

kommun eller på eget initiativ instruktion för roteombuden.

Till ledning vid uppdragets fullgörande äger varje roteombud årligen utbekomma

eu av länsbyrån för folkbokföringen tryckt roteförteckning över

fastigheterna, befolkningen och de juridiska personerna inom roten. Pastor

i församling, där roteombud ej finnas, äger erhålla en motsvarande lörleckning

över befolkningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 307.

Att roteombud medverka vid folkbokföringen är ej blott en kommunal

angelägenhet utan även i betydande grad ett statsintresse. Det synes därför

rimligt att kommunerna, ombuden och deras ersättare åtnjuta stämpelfrihet

för expeditioner i nyssberörda ärenden. Vad angår roteförteckningarna och

de motsvarande förteckningar vilka avsetts skola, där roteombud ej finnas,

tillhandahållas pastorsämbetena, förutsattes vid folkbokföringsförordningens

tillkomst, att kostnaderna skulle belasta statsverket. Vid anmälan i statsrådet

den 12 april 1946 av förslag till folkbokföringsförordning anförde jag bl. a.,

att detta borde gälla även i fråga om magistratsstäder med egen uppbördsförvaltning

(prop. 255/1946 s. 267). Detta uttalande lämnades av riksdagen

utan erinran. I stämpelförordningen synes därför sådan ändring böra vidtagas,

att från stämpelavgift befrias dels kommun i ärende angående roteombud

eller ersättare för roteombud dels ock roteombud och ersättare för

roteombud i allt vad till deras uppdrag hörer. Stadgande härom torde böra

införas i 7 § stämpelförordningen.

2:o) Enligt 20 § folkbokföringsförordningen skall envar i riket kyrkobokförd

person, som fyllt femton år, innehava ett medborgarkort eller, om han

icke är svensk medborgare, ett främling skort. Medborgarkort och främlingskort

utfärdas av länsbyrå för folkbokföringen och tillställas vederbörande i

tjänstebrev.

Då dessa handlingar böra vara stämpelfria även om handlingarna utfärdas

på särskild begäran, torde stadgande därom böra införas i 3 § stämpelförordningen.

3:o) Enligt 71 § 2 mom. andra stycket kyrkobokföringskungörelsen den

30 december 1946 (nr 801) äger riksbyrån för folkbokföringen på begäran

och om det befinnes skäligt utfärda erforderliga betyg för svenskfödd, i bok

över obefintliga upptagen person som vistas i utlandet.

Dessa betyg äro, oaktat de utfärdas av annan myndighet än pastorsämbete,

att jämställa med prästbevis. Då prästbevis äro stämpelfria synas jämväl

ifrågavarande betyg böra undantagas från stämpelplikt. Stadgande härom

torde böra införas i 3 § stämpelförordningen.

4:o) Enligt den till 3 § stämpelförordningen hörande tariffen är avskrift

eller utdrag av fastighetslängd eller mantalslängd, som rekvireras av kommun

för vilken längden är upprättad, fri från stämpel. Annan avskrift av

sådan längd stämpelbelägges lika med »Avskrift annan» eller med en krona

för varje ark. Såsom »Avskrift annan» torde jämväl avskrift av röstlängd

böra stämpelbeläggas. Anmärkas må att sedan kungörelsen den 1 juni 1945

(nr 252) om upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra kammare

samt av kommunal röstlängd numera upphävts, båda originalexemplaren av

röstlängden tillhandahållas vederbörande kommun avgiftsfritt.

Avskrift av mantalslängd kan under vissa förutsättningar, för vilka redogöres

i det följande, framställas med hjälp av vederbörande länsbvrås tryckande

register. Till avskrift av fastighetslängd eller röstlängd kan medelst

nämnda register tryckas en stomme, vilken emellertid måste manuellt kompletteras

med sådana till längden hörande uppgifter, vilka ej ingå i plåt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

59

texten. Det sagda äger tillämpning även i fråga om utdrag av nämnda längder;

när det gäller upprättande av utdrag torde dock ofta ett avskrivningsförfarande

ur arbetsekonoiniska synpunkter vara lämpligare än tryckningsförfarandet
För

närvarande äro endast tryckande register över fysiska personer färdigställda.

Register över juridiska personer och över fastigheter komma

emellertid att upprättas. I de tryckande registren över fysiska personer äro

plåtarna tillsvidare uppställda i den ordning, vari de avtryckts i mantalslängden

för året. Textinnehållet aktualiseras emellertid fortlöpande. Plåtarna

komma varje år under tredje kvartalet att omsorteras efter personernas aktuella

kyrkobokföringsorter och kyrkobokföringsfastigheter. Registren komma

därefter att föras löpande även i sistnämnda hänseende till dess nästa

års mantalslängd blivit tryckt. På liknande sätt torde de tryckande registren

över juridiska personer och över fastigheter komma att föras.

Mellan avskrift och originalhandling måste full överensstämmelse föreligga.

Detsamma gäller i fråga om utdrag, såvitt angår de delar av originalhandlingen

som utdraget omfattar. Av det sagda framgår att en avskrift

eller ett utdrag av någon av ifrågavarande längder kan framställas med hjälp

av det tryckande registret endast om tryckningen sker i omedelbar anslutning

till tryckningen av motsvarande originallängd. Sker tryckningen senare

men före omsorteringen av det tryckande registret, erhålles en handling

vilken i fråga om särskilda textuppgifter, såsom angående civilstånd, postadress

m. m., avviker från originallängden. Fn dylik handling kan dock

göra samma tjänst som en avskrift. Å handlingen bör emellertid utmärkas

att den icke är en avskrift; den torde lämpligen kunna benämnas »eftertryck».

Efter registrens omsortering föreligger ej längre möjlighet att medelst

tryckning framställa handlingar med samma person- och fastighetsbestånd

som redovisats i de tidigare upprättade längderna.

Huruvida ändring bör ske i fråga om stadgade grunder för utgörande av

stämpelavgift i förevarande fall kan tillförlitligen avgöras först sedan det

nya folkbokföringssystemet varit i tillämpning någon tid och erfarenhet vunnits

om olika på frågan inverkande omständigheter. Avskrift bör sålunda

tillsvidare stämpelbeläggas i samma fall som hittills, och stämpel bör uttagas

med en krona för varje ark, oavsett om avskriften upprättats manuellt eller

medelst adressmaskintryck eller genom båda dessa förfaringssätt i förening.

Eftertryck torde i avgiftshänsende höra likställas med avskrift; föreskrift

härom hör införas i den nyssnämnda tariffen.

I detta sammanhang bör omnämnas att det vid upprättande av nya formulär

för ifrågavarande längder av tekniska skäl visat sig erforderligt att

vidtaga eu sådan anordning, alt varje uppslag i längden sammansättes av

två blad; vardera bladet upptager å ena sidan högerdelen av ett uppslag och

å andra sidan vänsterdelen av nästföljande uppslag. Vid beräkning av lösen

och stämpel har fråga uppstått, huruvida varje sådant blad skall räknas

såsom ett ark. EU dylikt hetrakteisesätt torde emellertid ej vara riktigt Varje

ark enligt äldre formulär omfattar två hela uppslag, ett å vardera sidan,

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

och det torde stå bäst i överensstämmelse härmed, att två blad av nyssnämnd

beskaffenhet räknas såsom ett ark. Särskild föreskrift härom torde ej erfordras.

5:o) I några fall har det förekommit, att kommun hos länsbyrå beställt

avtryckskortregister över kommunens befolkning. Man torde för framtiden

böra räkna med dylika beställningar i ökat antal. Därjämte ha landsting

rekvirerat avtryckskort att användas vid s. k. skärmbildsundersökningar.

Det torde därför böra upptagas till bedömande, huruvida och på vad sätt

stämpel skall utgå i dylika fall.

För närvarande är det förenat med mera arbete att trycka ett kortregister

än en längd. Arbetet kan underlättas genom att till tryckmaskinerna anslutas

vissa särskilda tekniska anordningar. Hittills har det dock ej befunnits nödigt

att anskaffa dylika anordningar.

Under de närmaste åren, innan erforderliga uppläggningsarbeten slutförts

samt lämpliga arbetsrutiner utprövats och invants, kommer länsbyråemas

arbetskapacitet att vara hårt ansträngd. Tillsvidare bör därför möjligheten

att från länsbyrå erhålla kortregister begränsas, särskilt i sådana fall då avskrift

av registret beställes av annan än vederbörande kommun eller landsting.

En viss begränsning i rekvisitionerna av kortregistret torde kunna åstadkommas

genom att stämpel- och lösenavgifterna fastställas till relativt höga

belopp. För kortregister som utlämnas till kommun eller landsting torde lösenavgift

böra uttagas med en krona för varje påbörjat 10-tal kort; däremot

bör sådant register vara fritt från stämpel. I andra fall torde både lösen och

stämpel böra uttagas, lösen med en krona och stämpel med likaledes en

krona för varje påbörjat 10-tal kort.

Lösen- och stämpelavgifterna för kortregister torde böra uttagas på det

sätt att stämpel åsättes en särskild handling, med vilken registret överlämnas

till den som begärt detsamma. Bestämmelse härom torde böra införas i 24 §

stämpelförordningen. Därjämte bör i tariffen över stämpelavgifter införas eu

särskild rubrik, avseende förevarande fall.

6) I 7 § stämpelförordningen torde uttrycket »mantals- och kyrkoskrivningsmål»

böra ersättas med uttrycket »mål som avses i 8 kap. folkbokföringsförordningen».

Stämpelfrihet för expeditioner från arbetsmarknadsstyrelsen

med underlydande organ.

Enligt stämpelförordningen skall stämpel, med i förordningen angivna

undantag, utgå å expeditioner, som utfärdas av statsmyndighet. Enligt 1 §

skola alla statsmyndigheter, som icke särskilt angivits i nämnda paragraf,

hänföras till första avdelningen av den i 3 § intagna tariffen. Jämlikt förordningen

den 24 maj 1940 (nr 390) om vissa undantag från stämpelplikt

enligt stämpelförordningen äger emellertid stämpelplikt icke rum beträffande

expeditioner, som utgå från vissa uppräknade kristidsmyndigheter, där
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 307.

61

ibland statens arbetsmarknadskommission. Med stöd av bemyndigande i

samma förordning att medgiva stämpelfrihet beträffande expeditioner från

andra kristidsmyndigheter har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 30 december

1940 (nr 1039) förordnat, att stämpelfrihet skall åtnjutas beträffande

länsarbetsnämndernas expeditioner.

I proposition (nr 239) till årets riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit inrättande

av en arbetsmarknadsstyrelse från och med den 1 januari 1948. Förslaget

kan i stort sett sägas innebära att arbetsmarknadskommissionen skall

ombildas till ett centralt verk. Arbetsmarknadsstyrelsen skall förutom arbetsmarknadskommissionens

nuvarande uppgifter övertaga tillsynen över den

privata arbetsförmedlingen och de erkända arbetslöshetskassorna, vilken för

närvarande ankommer på socialstyrelsen. Vidare föreslås att den offentliga

arbetsförmedlingen definitivt förstatligas. Den lokala organisationen skall

bygga på den nuvarande med länsarbetsnämnder (i Stockholm arbetsnämnd)

och arbetsförmedlingsanstalter.

Genomföres den föreslagna omorganisationen, skulle enligt stämpelförordningens

nuvarande lydelse arbetsmarknadsstyrelsen och dess underlydande

organ komma att hänföras till första avdelningen i förordningens 1 § och

stämpelavgift sålunda i princip komma att utgå å expeditioner, som utfärdades

av dem. Arbetsmarknadskommissionens förvandling från ett krisorgan

till ett centralt ämbetsverk synes emellertid icke böra medföra att stämpelavgift

i framtiden skall utgå i sådana ärenden, som hittills ankommit på

kommissionen. De ärenden, som skola överflyttas från socialstyrelsen till

arbetsmarknadsstyrelsen, torde enligt vad som inhämtats från socialstyrelsen

för närvarande knappast föranleda utfärdande av stämpelbelagda expeditioner.

Med hänsyn till det anförda synes sådan ändring böra vidtagas i stämpelförordningen

att expeditioner i ärenden angående arbetsförmedling och

andra ärenden, som handläggas av arbetsmarknadsstyrelsen och lokala arbetsmarknadsorgan,

icke skola stämpelbeläggas. Stadgande härom torde böra

införas i 7 §. I överensstämmelse med vad som gäller beträffande övriga i

denna paragraf från stämpelplikt undantagna ärenden torde stämpelfriheten

emellertid icke böra omfatta avskrift och bevis, som på begäran utfärdas till

annan än part. Då i enlighet härmed stämpelavgift undantagsvis kan komma

att utgå för expedition, som utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen, synes

styrelsen i likhet med övriga centrala verk böra upptagas i fjärde avdelningen

i 1 § nämnda förordning.

Ändring i anledning av omorganisation av överståthållar
ämbetet.

I proposition till riksdagen den 7 mars 1947 (nr 192) bär Kungl. Maj:t

framlagt förslag till viss omorganisation av överståthållarämbetet från och

med den 1 januari 1948. Enligt förslaget skola ur ämbetet utbrytas sådana

delar som handlägga uppgifter, vilka i övriga större städer ankomma på

kommunalt bekostade, fristående organ, nämligen de till skatteverket höran
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

Departementschefen.

de mantals-, uppbörds- och debiteringsavdelningarna samt poliskammaren.

De ur överståthållarämbetet sålunda utbrutna delarna förutsättas skola bilda

särskilda kommunala myndigheter med i stort sett samma arbetsuppgifter

som i andra större städer ankomma på de lokala skattemyndigheterna, stadsfogdarna

och poliskamrarna. Ämbetet i övrigt föreslås skola bilda ett helt statligt

överståthållarämbete, omfattande de båda nuvarande kansliavdelningarna

samt en nybildad skatteavdelning, å vilken sistnämnda avdelning skola

ankomma bl. a. de uppgifter med avseende å taxeringsväsendet, som eljest

åvila länsstyrelse.

I 1 § stämpelförordningen upptagas bland annat »skatteverket och poliskammaren

vid överståthållarämbetet» under första avdelningen, medan däremot

»överståthållarämbetets kansliavdelningar» äro upptagna under tredje

avdelningen.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad nu gäller böra de ur överståthållarämbetet

utbrutna kommunala delarna i stämpelhänseende höra till

första avdelningen och det statliga överståthållarämbetet till tredje avdelningen.

De kommunala delarna behöva efter omorganisationens genomförande

icke särskilt omnämnas i uppräkningen av de myndigheter, som ingå

under första avdelningen, då de utan särskilt angivande ingå i den därunder

upptagna gruppen »magistrater och övriga till statsförvaltningen hörande

myndigheter i städer och köpingar». Likaledes kommer överståthållarämbetet

att i sin helhet automatiskt inflyta under de i tredje avdelningen upptagna

Kungl. Maj:ts befallningshavande. I stämpelförordningen torde därför

efter omorganisationen icke erfordras något omnämnande av överståthållarämbetet

eller dess särskilda avdelningar och förordningen torde böra ändras

i enlighet härmed.

Ändring- i anledning av införande av allmänna barnbidrag.

I proposition till riksdagen den 11 april 1947 (nr 220) har Kungl. Maj:t

framlagt förslag till lag om allmänna barnbidrag m. m. Enligt förslaget tillkommer

det barnavårdsnämnd att besluta, huruvida allmänt barnbidrag skall

utgå för visst barn, ävensom fastställa vem som äger uppbära bidraget. I vissa

fall skall barnavårdsnämnd äga besluta att själv omhändertaga allmänt barnbidrag.

över barnavårdsnämnds beslut i ärende angående allmänt barnbidrag

skall klagan få föras hos länsstyrelsen genom besvär. Även om besvär

ej anförts, skall länsstyrelsen i vissa fall äga att till omprövning upptaga

barnavårdsnämnds beslut. Den som är missnöjd med länsstyrelses beslut i

ärende angående allmänt barnbidrag skall äga att anföra besvär däröver

hos socialstyrelsen. Över socialstyrelsens utslag skall däremot klagan icke

få föras. Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1947.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

63

Enligt stämpelförordningen skola expeditioner, som utfärdas av länsstyrelse

eller socialstyrelsen, utom i särskilt angivna undantagsfall beläggas med

stämpel.

Med hänsyn till de allmänna barnbidragens natur synes länsstyrelses och Departementssocialstyrelsens

beslut i ärende angående allmänt barnbidrag böra meddelas c!lefenutan

kostnad för den enskilde. För att så skall bliva fallet torde i 7 § stämpelförordningen

böra vidtagas den ändringen att ärenden angående allmänna

barnbidrag upptagas bland de ärenden, i vilka frihet från stämpel äger rum

utom beträffande avskrift och bevis, som på begäran utfärdas till annan än

part.

Övriga ändringar i stämpelförordningen.

Under 3 § stämpelförordningen och § 15 lösenförordningen hänvisas i fråga

om bevis, som är avsett att tjäna som underlag för nöjdförklaring, till 2 och

3 §§ lagen den 26 mars 1909 angående verkställighet i vissa fall av straff,

ådömt genom icke laga kraft ägande utslag. Då föreskrifterna i sistnämnda

båda lagrum numera ersatts av bestämmelser i 8 § lagen den 21 december

1945 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m. bör hänvisning i stället

ske till denna paragraf.

Genom proposition den 2 maj 1947 (nr 268) har för riksdagen framlagts

förslag om inrättande av ett riksåklagarämbete. Vid bifall till detta förslag

torde nämnda nya myndighet böra upptagas under femte avdelningen i 1 §

stämpeiförordningen. Samtidigt torde, i anslutning till nya rättegångsbalkens

terminologi, orden »nedre justitierevisionen» i denna avdelning böra utbytas

mot »högsta domstolen». Motsvarande ändringar böra även ske i lösenförordningen.

Jämlikt beslut vid 1946 års riksdag (proposition nr 244, riksdagens skrivelse

nr 455; jämför statsverkspropositionen till innevarande års riksdag bilaga

10 punkt 132) skall från och med den 1 juli 1947 inrättas en särskild

överstyrelse för de tekniska högskolorna i riket. Denna nya myndighet torde

böra upptagas under fjärde avdelningen i 1 § stämpelförordningen. Jämväl

kanslersämbetet för rikets universitet torde böra upptagas i samma avdelning.

I propositionerna nr 67 och 68 till årets riksdag har föreslagits inrättande

från och med den 1 juli 1947 av ett nytt centralt förvaltningsorgan, veterinärstyrelsen,

för handläggning av de nu till medicinalstyrelsens behandling

hörande veterinära ärendena. Därest detta förslag bifalles, torde 1 § stämpelförordningen

böra ändras så, att jämväl veterinärstyrelsen upptages bland

de till fjärde avdelningen hänförda statsmyndigheterna.

Vid 1946 års riksdag beslöts inrättandet av riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap, vilken nämnd enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december

1946 trätt i verksamhet den 1 januari 1947 (jämför statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag bilaga 13 s. 10—11). Jämväl denna myndighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 307.

torde böra upptagas bland de myndigheter, som ingå i fjärde avdelningen i

nyssnämnda paragraf.

Under 3 § stämpelförordningen stadgas stämpelfrihet för bevis, varom

förmälas i vissa paragrafer i olika pensionsreglementen. De reglementen, som

härvid angivas, ha numera ersatts av nyare reglementen. Då hänvisning till

särskilda författningsrum i detta fall torde vara mindre ändamålsenligt,

torde den nuvarande bestämmelsen böra utbytas mot en föreskrift med samma

sakliga innehåll men utan hänvisning till författningsrum. Samtidigt härmed

torde de i stämpeltariffen närmast före nyssnämnda bevis upptagna bestämmelserna

om stämpelavgift för bevis om, tillstånd att i riket bruka eller

föra automobil böra redaktionellt ändras.

Övergången till det nya uppbördssystemet torde böra medföra vissa ändringar

i stämpelförordningen. Sålunda bör i 7 § uttrycket »frågor rörande

debitering, avskrivning eller restitution av kronoutskylder» utbytas mot uttrycket

»frågor som avses i uppbördsförfattningama». Vidare bör i 10 § 1

mom. andra stycket ordet »uppbördsreglemente» ersättas med ordet »uppbördsförfattningar».

I samband härmed må omnämnas, att från något håll

satts i fråga, huruvida den lokala skattemyndigheten i stad med egen uppbördsförvaltning

d. v. s. kronokamreraren är hänförlig till statsmyndighet,

som avses i stämpelförordningen. I detta hänseende lärer gälla, att till den del

kronokamrerare fullgör sådana uppgifter, som författningsenligt ankomma

på lokal skattemyndighet, kronokamreraren är att betrakta såsom sådan till

statsförvaltningen hörande myndighet i stad, varom förmäles i första avdelningen

i 1 § stämpelförordningen.

Vad angår ikraftträdandet av de nu förordade ändringarna i stämpelförordningen

böra de författningsändringar som föranledas av nya rättegångsbalken

och nya aktiebolagslagen uppenbarligen träda i tillämpning

den 1 januari 1948. Detsamma gäller de ändringar, som betingas av riksåklagarämbetets

och arbetsmarknadsstyrelsens inrättande samt överståthållarämbetets

omorganisation. Övriga nya bestämmelser torde böra träda i kraft

den 1 juli 1947.

Beträffande de ändringar som äga samband med processreformen torde

vissa övergångsbestämmelser vara erforderliga. I den mån handläggningen av

ett visst mål eller ärende på grund av föreskrift i promulgationslagen till nya

rättegångsbalken alltjämt skall ske enligt nu gällande rättegångsordning, bör

tydligen äldre rätt gälla även på förevarande område. I enlighet med vad

som skett i ett stort antal andra följdförfattningar till nya rättegångsbalken

torde därför böra stadgas, att med avseende å övergången skall i tillämpliga

delar gälla vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

Dessutom torde föreskrift böra meddelas att äldre bestämmelser fortfarande

skola lända till efterrättelse i fråga om expeditioner i mål som handlägges

av domkapitel. Rättegången vid domkapitlen — vilkas domsrätt avses

skola upphöra den 1 januari 1949 — skall nämligen till dess äga rum i samma

former som hittills. Enligt ett vid årets riksdag antaget lagförslag (pro
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 307.

65

position nr 99, riksdagens skrivelse nr 109) skola äldre rättegångsbalken och

eljest i äldre lag eller författning meddelade föreskrifter fortfarande gälla

även i mål och ärenden som skola upptagas av krigsdomstol. Såsom en övergångsbestämmelse

till de nu förordade ändringarna i stämpelförordningen

torde därför lämpligen böra stadgas, att äldre bestämmelser alltjämt skola

gälla beträffande expeditioner i mål och ärenden, som upptagits av krigsdomstol.

De ändringar som böra vidtagas i lösenförordningen kunna genomföras

i administrativ ordning. Ändringarna i stämpelförordningen böra däremot

föreläggas riksdagen.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet upprättats

förslag till förordning om ändring i förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Föredraganden hemställer härefter att sistberörda förslag måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Dagmar Jägerstad.

Bihang till riksdagens protokoll 19&7. 1 samt. Nr 307.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1947:43 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten