Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m

1947-05-30 · 19 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:314, Angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 314.

1

Nr 314.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt befrielse

för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken

utgivna sedlar med guld m. m.; given Stockholms

slott den 30 maj 1947.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 maj

1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, följande.

I. Angående fortsatt befrielse från sedelinlösningsskyldig
heten

in. m.

I skrivelse den 22 maj 1947 ha fullmäktige i riksbanken hemställt, att riksbanken

måtte för tiden från och med den 1 juli 1947 till och med den 30

juni 1948 befrias från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna

sedlar med guld efter deras lydelse. Fullmäktige i riksgäldskontoret

ha, efter remiss, tillstyrkt bifall till denna hemställan.

I en särskild till nämnda framställning anknuten skrivelse ha bankofull
Bihang

till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 314. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 314.

mäktige vidare behandlat vissa frågor rörande den allmänna ekonomiska

politiken och härvid anfört följande.

När fullmäktige i år haft att behandla frågan om den sedvanliga framställningen

till Kungl. Maj:t om fortsatt befrielse från skyldigheten att inlösa

av banken utställda sedlar mot guld, ha fullmäktige funnit anledning att

diskutera det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken i hela dess

vidd. De fortsatta och i viktiga hänseenden till och med skärpta svårigheter,

som karakterisera den ekonomiska utvecklingen i hela Europa och, i viss

mån, även i vårt land, äro nämligen av så allvarlig natur, att de påkalla ett

förnyat övervägande efter delvis andra linjer än dem som dominerat den

svenska diskussionen både under de sista krigsåren och efter kriget. Allmänt

kan sägas, att de genomgripande och delvis mycket oroande ekonomiska konsekvenserna

av kriget först nu börja att framträda med full klarhet. Tidigare

förhoppningar om en relativt snabb återgång till normalare förhållanden ha

gäckats. Situationen i Europa domineras alltjämt av krigets efterverkningar

och dessa måste med nödvändighet i stigande grad bliva kännbara även i

Sverige. Ett yttre symtom på berörda utveckling utgör bl. a. den valutaknapphet,

inför vilken Sverige ställts under vintern och våren. Denna har synts

fullmäktige utgöra en naturlig utgångspunkt för diskussionerna om vårt ekonomiska

läge, och fullmäktiges framställning har utformats i enlighet därmed.

När så skett, ligger däri givetvis icke, att fullmäktige ansett att frågan

om den inre ekonomiska balansen och inflationsrisken i vårt land är av underordnad

betydelse i jämförelse med valutaproblemet. Såsom den följande

framställningen kommer att giva vid handen, finna fullmäktige det tvärtom

omöjligt att bringa valutaproblemet till en tillfredsställande lösning, om icke

en rimlig grad av samhällsekonomisk balans inom landet snarast möjligt

återställes.

Gången av fullmäktiges framställning är i övrigt följande. I ett första kapitel

göres ett försök att med utgångspunkt från utvecklingen under år 1946

belysa de internationella och inhemska förhållanden, som enligt fullmäktiges

mening ställa vårt land inför ett valutaproblem på längre sikt. I ett andra

kapitel fullföljes denna översikt med en redogörelse för hur de mera bestående

svårigheterna under innevarande år på grund av olika omständigheter,

som skymtade i utvecklingen redan under år 1946, erhållit en akut tillspetsning,

vilken synes resa särskilda problem. I ett tredje kapitel ges slutligen en

kort översikt över förhållandena på kapitalmarknaden, som i hög grad kommit

att domineras just av valutautvecklingen. Fullmäktige övergår därefter i

ett fjärde kapitel till att i anslutning till redogörelsen i föregående kapitel

diskutera riktlinjerna för en ekonomisk politik i syfte dels att komma till

rätta med de på längre sikt bestående valutaproblemen, respektive de frågor

till vilka dessa problems akuta tillspetsning givit upphov, dels att reglera

utvecklingen på kapitalmarknaden i enlighet med de allmänna strävanden

att stabilisera penningvärdet, som givetvis alltjämt måste utgöra huvudlinjen

i vår ekonomiska politik. I.

I. Valutaproblemets bakgrund på längre sikt.

Utvecklingen av valutareserverna.

Utflödet av guld och valutor under år 1946 uppgår enligt tillgängliga uppgifter

till ca 530 miljoner kronor. Verkställda beräkningar angående betalningsbalansen

i övrigt för 1946 ha, såsom nedan närmare redovisas, givit till

resultat ett minussaldo av ca 600 miljoner kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 314.

3

Under året förekommo mycket omfattande valutarörelser. Sålunda ökades

riksbankens och riksgäldskontorets valutareserv från årsskiftet fram till tidpunkten

för apprecieringen med ca 611 miljoner kronor. Huvudparten av

denna ökning föll på veckorna omedelbart före apprecieringen och förklaras

till största delen av den ökade försäljningen av terminsvalutor, grundad på

förmodanden om en förestående appreciering. Kursändringen sänkte vid

apprecieringen dagsvärdet å guld och valutor med 543 miljoner kronor. Efter

apprecieringen minskades valutareserven successivt fram till den 31 december

1946 med 1 059 miljoner kronor. Med hänsyn till arten av de omfattande

men kortvariga valutarörelserna under årets lopp är det uppenbart, att man

under angivna omständigheter vid bedömandet av valutautvecklingen under

år 1946 icke bör se på valutaförlusterna från tidpunkten för apprecieringen

utan har att utgå från utvecklingen under året i dess helhet.

Betalningsbalansens utveckling.

Det ovan angivna minussaldot inom betalningsbalansen på 600 miljoner

kronor kan beräknas vara uppbyggt på följande sätt:

1. underskott i handelsbalansen .................... kronor 841 000 000

2. överskott av fraktinkomster, netto .............. » 350 000 0001

3. överskott på övriga »osynliga poster» ............ » 125 000 000

säger för bytesbalansen:

underskott 365 000 000

4. köp av värdepapper m. m.: underskott............ » 10 000 000

5. belastning på olika statskrediter:

underskott .................................. » 120 000 0001 2

säger för rörelser på kapitalkonton:

underskott 130 000 000

6. förskottsbetalningar för import och uppskjutna ex
portlik

vider etc. netto: underskott .............. » 105 000 000

Saldo underskott: 600 000 000.

Framställningen återkommer i det följande till frågan om handelsbalansens

utveckling. I detta sammanhang må beträffande övriga poster endast

konstateras följande.

Såväl nettointäkterna av frakter som övriga »osynliga poster» kunna betraktas

som relativt stabila.

Den post, som vid sidan av handelsbalansen i första hand tilldrager sig

intresse, är underskottet på 105 miljoner kronor för uppskjutna exportlikvider

respektive förskottsbetalningar för import. Siffran kan anses giva ett

ungefärligt mått på storleken av den extraordinära valutautströmning, som

mot slutet av året avlöst tidigare extraordinära valutainströmning. Dess bakgrund

i förmodanden om bl. a. en förestående depreciering av kronan är

given. Detta betyder, att en senare korrigering, varigenom posten elimineras

eller vändes i sin motsats, bör vara att påräkna när tendensen till spekulation

i depreciering försvinner.

Handelsbalansens utveckling.

Mot ovan angivna underskott i handelsbalansen år 1946 på 841 miljoner

kronor svarade under åren 1937 och 1938 likaledes underskott å 123 respek
1

Siffran är cv. större. Utredning pågår. Blir siffran större, höjes det under 6. upptagna beloppet

105 miljoner kronor i motsvarande mån.

2 Till följd av olika betalningsarrangemang är därutöver en de] av riksbankens valutainnehav

att betrakta som en kreditgivning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. DIaj:ts proposition nr 314.

tive 239 miljoner kronor medan år 1945 uppvisade ett överskott å 674 miljo
-

ner kronor.

1937 1938 1945 1943

Import .............. 2 123 2 082 1 084 3 370

Export.............. 2 000 1 843 1 758 2 529

Importöverskott...... 123 239 841

Exportöverskott...... 674

Såsom av anförda siffror framgår tredubblades värdet av importen under

år 1946 i förhållande till läget år 1945 samtidigt som exporten ökades blott

med ca 50 procent. Bakom denna utveckling låg, som i det följande visas,

icke någon större förskjutning av de genomsnittliga import- eller exportpriserna.

Omsvängningen i förhållandet mellan export och import är i allt

väsentligt beroende av kvantitativa förändringar.

Handelns länderfördelning.

Före kriget hade Sverige normalt ett importöverskott i förhållande till de

länder, som i dag ha hårda valutor (U. S. A., Canada, vissa latinamerikanska

länder, Schweiz samt Portugal). Detta importöverskott uppgick 1937 till

232 miljoner kronor och 1938 till 320 miljoner kronor. Samtidigt hade Sverige

ett exportöverskott i förhållande till de länder, som nu ingå i sterlingområdet

på 186 respektive 185 miljoner kronor. I förhållande till övriga

länder hade Sverige ett importöverskott på 77 respektive 104 miljoner kronor.

Om till nettoinkomsterna från sterlingområdet läggas inkomsterna av

frakter in. in., som till övervägande delen torde ha influtit i pund, är bilden

av Sveriges betalningsläge i förkrigsvärlden klar. Sverige stod i de internationella

betalningssammanhangen mellan vad som i dag kan betecknas som

hårdvalutaområdet, främst Förenta Staterna, och de länder, som nu ha svaga

valutor, i det att ett normalt importöverskott i förhållande till länderna med

hårda valutor finansierades av en likaledes normal nettoinkomst från övriga

områden.

Denna mellanställning har kraftigt accentuerats under efterkrigstiden, då

Amerikas exportmöjligheter visat en snabb tillväxt, samtidigt som importen

från de valutasvaga länderna med nödvändighet varit av begränsad omfattning.

Återspeglingen av dessa förskjutningar i den svenska handelsbalansen

är given. Den våldsamma ansvällningen av värdet av vår import år 1946

faller i huvudsak på import från hårdvalutaområdet. En motsvarande omdirigering

av vår export har av två skäl icke ansetts kunna genomföras. Dels

kunna vissa viktiga svenska exportvaror icke annat än i begränsad utsträckning

påräkna en marknad i hårdvalutaländer (exempelvis sågade trävaror),

dels föreligga för andra svenska exportvaror traditionella handelsförbindelser,

som gjort det angeläget att med tanke på framtiden upprätthålla exporten

på olika svagvalutaländer (verkstadsprodukter). Till angivna, rent

handelstekniska skäl kommer ett självklart politiskt övervägande. En omdirigering

till hårdvalutaländer av svensk export skulle ha betytt, att vi hade

undandragit de västeuropeiska länderna tillförseln från Sverige av typiska

svenska exportvaror med en traditionell marknad i respektive länder, vilka

just i nuvarande läge ägt en avgörande betydelse för respektive länders återuppbyggnadsarbete.

Resultatet av de här i korthet skildrade tendenserna har blivit, att vår import

från hårdvalutaområdet, som före kriget normalt utgjorde blott cirka

25 procent av vår totala import, numera uppgår till 50 procent av totalimporten,

medan å andra sidan vår export till svagvalutaländerna, som före

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj ds proposition nr 314.

kriget utgjorde cirka 85 procent av vår totala export, numera reducerats blott

till'' 70 procent. I absoluta tal ha dessa förändringar medfört, att vi i förhållande

till länderna med hårda valutor under 1946 erhållit ett underskott i

betalningsbalansen på 984 miljoner kronor, medan vi samma år i förhållande

till länder med svaga valutor byggt upp ett inkomstöverskott på netto

142 miljoner kronor (inkomstöverskottet i förhållande till samma länder uppgick

år 1945 till 714 miljoner kronor).

Om Sveriges exportinkomster i förhållande till olika europeiska länder,

på det sätt som var normalt före kriget, kunnat disponeras för betalning till

övriga områden, hade ifrågavarande utveckling icke på detta stadium behövt

skapa en så utpräglad knapphet på valuta, som nu är fallet. Vi hade i

så fall på basis av våra exportinkomster under 1945 kunnat finansiera det

starka underskott, som under 1946 utvecklat sig i förhållande till dollarområdet.

Med utgångspunkt från här angivna faktorer kan Sveriges aktuella valutaproblem

sägas i väsentlig grad ha betingats av att vår tidigare mellanställning

mellan hårdvalutaområdet och svagvalutaområdet accentuerats genom

en gynnsam produktionsutveckling inom det förra området och en uppbromsning

av produktionen i det senare området, vilken inträtt samtidigt

med att exportinkomsterna i förhållande till det senare området icke längre

såsom före kriget kunnat fritt användas för betalningar i den övriga delen

av världen.

Utvecklingen av underlaget för den svenska exporten.

Den ur finansiell synpunkt betydelsefullaste delen av Sveriges export utgöres

av skogsprodukter. Produktionen inom skogsområdet är av kända skäl

icke variabel på samma sätt som exempelvis produktionen inom verkstadsområdet,

eftersom den ju är strängt bunden vid utvecklingen av råvaruunderlaget.

I själva verket har det — ytterst på grund av sjunkande arbetstillgång

och oelastisk råvaruförsörjning — visat sig omöjligt att under en tioårsperiod

fram till 1946 i full utsträckning ens vidmakthålla produktionen av virke

för industriell förbrukning. Den totala virkesavverkningen har sålunda sjunkit

från 54 miljoner kubikmeter fast mått under avverkningsåret 1936/37 till

46 miljoner kubikmeter fast mått år 1945/46.1 Samtidigt har den för export

tiilgängliga delen av produktionen begränsats genom att hemmamarknadens

konsumtion av skogsprodukter ökats, dels genom förbrukning såsom

bränsle, dels genom tillväxten av byggnadsverksamheten, dels slutligen genom

en väsentligt ökad förbrukning av pappersmassa och papper. Exporten

har sålunda kommit att omfatta en sjunkande andel av en sjunkande totalproduktion.

Denna utveckling har fortgått en längre tid men kraftigt accentuerats

under senare år. Resultatet har blivit, att medan den totala exporten

av skogsprodukter avverkningsåret 1936/37 kan evalveras till 23 miljoner

kubikmeter fast mått rundvirke, så uppgick den avverkningsåret 1945/46 till

endast 14 miljoner kubikmeter fast mått rundvirke. (Exporten av sågade och

hyvlade trävaror m. m. sjönk samtidigt från 8,2 miljoner kubikmeter till 5,4

miljoner kubikmeter samt exporten av pappersmassa, papper och papp från

3,2 till 2,3 miljoner ton.)

Av en mycket vittgående betydelse i sammanhanget äro avverkningarna

för bränsleändamål. Medan dessa avverkningsåret 1936/37 uppgingo till 11,4

miljoner kubikmeter (vilket ungefär motsvarar den kvantitet råvaror, som

erfordras för framställning av 2 miljoner ton kemisk massa2) voro avverkningarna

för samma ändamål avverkningsåret 1945/46 ej mindre än 26,1

1 Här lämnade siffror basera sig på en inom bränslekommissionen uppgjord promemoria.

2 Se not 1 å s. 5.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 314.

miljoner kubikmeter (motsvarande råvaror för 5 miljoner ton kemisk massa1).

Förbrukningen av virke för bränsleändamål har alltså ökats med en

kvantitet motsvarande hela den mängd virke (eller motsvarande råvaror för

något mer än hela den kvantitet massa och papper), som för närvarande

exporteras.

Utvecklingen av importens sammansättning.

o Från 1938 till 1946 ökades värdet av importen av konsumtionsvaror och

råvaror för framställning av konsumtionsvaror från 1 005 till 1 834 miljoner

kronor. Samtidigt förblev maskinimporten praktiskt taget oförändrad (ca 73

miljoner kronor). Bränsleimporten ökades endast från 317 till 404 miljoner

kronor. Kvantitetsmässigt sett var importen av stenkol och koks år 1946 3,4

miljoner ton mot 7,7 miljoner ton år 1938.2 Här föreligger alltså en väsentlig

förskjutning av importens sammansättning, som innebär att den förlorat i

betydelse såsom underlag för svensk produktion och i stigande grad kommit

att representera ett bidrag till höjande av konsumtionsstandarden. En slutsats,

som kan dragas av denna utveckling, är att importen i ökad grad har

kommit att bestämmas av inkomstutvecklingen inom landet. En annan slutsats

är att importvärdet skulle undergå en väsentlig ökning, för den händelse

vi skulle lyckas återställa en normal importkvot för kapitalvaror och

bränsle. En sådan ökning skulle emellertid gå hand i hand med en förbättring

av betalningsbalansen, eftersom den skulle möjliggöra en väsentlig stegring

av produktionen av exportvaror.

En allvarligt bidragande orsak till ökningen av konsumtionsvaruimporten

har varit den spänning mellan köpkraft och varutillgång, som uppkommit i

samband med ansvällningen av de nominella inkomsterna i Sverige under

och efter kriget. Den stegrade köpkraften har fått särskild betydelse för importutvecklingen

på grund därav att allmänheten omedelbart efter kriget

varit angelägen om att snabbast möjligt återvinna vad den under de förflutna

åren saknat och att återställa de brister i utrustningen, som uppkommit

till följd av varuknappheten under kriget. Även oavsett detta skulle

emellertid inkomstökningen lia övat ett betydande inflytande på importen.

Undersökningar ha gjorts av förhållandet mellan inkomsternas förändringar

och importens utveckling före kriget. Dessa undersökningar visa som väntat

att det föreligger ett nära inbördes samband mellan inkomstvolvmen och importen.

Utvecklingen av import- och exportpriserna samt apprecieringens inflytande

på betalningsbalansen.

Före den kraftiga amerikanska prisstegringen under sommaren 1946 beräknas

index för de svenska importvarupriserna på basis av 1938 års nivå

ha varit 175 (aktuella vikter). Motsvarande indextal för exportvarorna var

181. På nyåret 1947 var importprisindex 185 och exportprisindex 184. Samtidigt

hade emellertid den amerikanska grosshandelsprisnivån stigit från 148

pa forsommaren 1946 (januari—augusti 1939=100) till 189 i februari 1947.

_Relationen mellan import- och exportpriserna har alltså — med beaktan
.

1 Det är dock att observera att dessa avverkningar för bränsleändamål och för förädling till

virke, massa och papper icke äro fullt jämförbara. Veden har i stor utsträckning erhållits genom

gallnng. Bättre kvaliteter måste användas vid förädling än till bränsle. Omräkningen har —

med hänsyn till att landets totala produktionskapacitet utgör ca 3,6 miljoner ton — endast

teoretiskt intresse.

Vårt behov av kol och koks är även om man tar hänsyn till den ökade användningen av

olja och elektricitet och den förbättrade bränsleekonomien väsentligt större nu än år 1938 vid

fullt utnyttjande av vår produktionskapacitet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 314.

de av utrikeshandelns ändrade sammansättning — icke förskjutits i förhållande

till förkrigstiden och sålunda icke heller haft något inflytande vare

sig i förmånlig eller oförmånlig riktning på valutabalansen. Det förhållandet,

att importvaruprisema sedan sommaren 1946 stigit något mera än exportvarupriserna,

torde i huvudsak förklaras därav, att importvarorna i väsentlig

utsträckning köpts på relativt korta kontrakt, medan däremot exportvaruleveranser

reglerats av längre kontrakt. Exportpriserna på en del skogsprodukter

ha vidare under vissa perioder varit föremål för statlig reglering.

Den förskjutning av import- och exportvaruprisernas inbördes förhållande,

som framträtt under andra halvåret 1946, kan väntas försvinna vid en eventuell

stabilisering av prisläget på världsmarknaden.

Apprecieringen har påtagligen medfört en väsentlig dämpning av den internationella

prisutvecklingen i dess återspegling i de svenska import- och

exportvarupriserna. Den kan däremot icke i och för sig antagas ha haft ett

inflytande på import- respektive exportvolymen av en omfattning, som^ i

nämnvärd grad bidragit till den ogynnsamma valutautvecklingen under år

1946. Totalexporten har legat vid gränsen av vår exportförmåga med den

föreliggande inhemska efterfrågan. Vad importen beträffar är det i och för

sig icke sannolikt, att den ökats genom det förhållandet, att prisstegringen

på importvaror kan antagas ha blivit cirka 10 enheter lägre än den sannolikt

skulle ha varit, om apprecieringen icke vidtagits. Den svenska importvarumarknaden

är under nu rådande förhållanden sannolikt mycket litet

priselastisk. Vad som här sagts stödjes av tillgänglig statistik, närmast uppgifterna

angående importutvecklingen månad för månad under 1946. Den

svenska importen nådde sålunda redan mot slutet av våren en förhållandevis

mycket hög nivå, som senare stabiliserades under avsevärd tid framåt.

En ny importökning framträdde först vid slutet av året — alltså utan tidsmässigt

sammanhang med apprecieringen -— och förklaras då väsentligen

av två förhållanden, nämligen å ena sidan det normala säsonginflytandet,

å andra sidan köp orsakade dels av rykten om en depreciering av kronan

dels förmodanden om en importreglering. En utveckling av importen, som

i huvudsak följer samma linjer som i Sverige, föreligger för övrigt i exempelvis

Danmark och Norge, där ju ingen appreciering vidtogs.

De utländska krediterna och valutautvecklingen.

Under den första efterkrigstiden hade Sverige, såsom tidigare utvecklats,

knappast något alternativ till en omfattande kreditgivning till utlandet. Med

hänsyn därtill förefaller det mera motiverat att peka på de omständigheter,

som nödvändiggjorde kreditgivningen än på själva krediterna såsom en av

de faktorer, som påverkat den senare valutautvecklingen. (Det må understrykas,

att Sverige och Schweiz i ifrågavarande hänseende intaga eu mycket

olikartad ställning. Schweiz’ export avser färdigfabrikat — i stor utsträckning

konsumtionsvaror av tämligen lyxbetonad karaktär —- med en relativt

vid marknad utan hårt bunden geografisk fördelning. Sveriges viktigaste

exportvaror däremot utgöras av råvaror och halvfabrikat med rätt

bunden geografisk fördelning och av sådan allmän ekonomisk betydelse att

exportinriktningen i hög grad måste influeras av hänsyn till de allmänna

europeiska återuppbyggnadsproblemen.)

Om man emellertid intager den ståndpunkten, att kreditgivningen hade i

huvudsak kunnat undvikas, har man att observera, att utbetalningarna under

den svenska kreditgivningen till utlandet nådde en toppnivå redan hösten

1945. Den kreditvolym för vilken Sverige då var engagerat — och som i huvudsak

var utnyttjad redan under 1945 — har senare ökats endast genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 314.

tre överenskommelser av större räckvidd, nämligen de löpande avtalen med

England, Polen och Sovjetunionen. Det bör emellertid understrykas, att det

engelska betalningsarrangemanget för perioden maj 1946 till maj 1947 icke

medfört någon ökning av de svenska pundbehållningarna. Det bör vidare

understrykas, att varken det ryska eller polska betalningsarrangemanget övat

något inflytande på den valutautveckling, som ledde fram till importregleringen

i mars 1947.

Sammanfattningsvis kan därför följande konstateras beträffande den svenska

kreditpolitikens betydelse i detta sammanhang. Betalningssvårigheterna

på de flesta av Sveriges traditionella exportmarknader lämnade oss endast

en begränsad valfrihet. En avsevärd initialbelastning av våra valutatillgångar

skulle endast kunna undvikas under förutsättning av en ur olika synpunkter

på något längre sikt ohållbar exportpolitik. Å andra sidan har valutautvecklingen

under den kritiska perioden icke i väsentlig utsträckning influerats

av utbetalning på de äldre kreditavtalen och överhuvud taget icke hunnit

påverkas av nya kreditavtal.

Sammanfattning.

I det föregående framlagda data belysa vissa väsentliga drag i Sveriges

ekonomiska läge, som förr eller senare måste ställa Sverige inför ett allvarligt

valutaproblem. Följande faktorer äro av avgörande betydelse i sammanhanget:
a)

Sverige står sedan gammalt i finansiellt hänseende mellan det område

som nu har hårda valutor och områdena med svaga valutor; landet har sålunda

normalt ett importöverskott i förhållande till förstnämnda område

och ett exportöverskott i förhållande till områden med svaga valutor.

b) Den ogynnsamma produktions- och exportutvecklingen för flertalet länder

i Europa i förening med den starka expansionen av det amerikanska näringslivet

har lett till och kan beräknas fortsättningsvis medföra en accentuering

av den i a) angivna mellanställningen.

c) Parallellt med den stigande spänningen mellan produktions- och exportutvecklingen

i Europa respektive i de transatlantiska områdena har utvecklat

sig en splittring i det internationella valutasystemet, som dels föranlett

en svensk kreditgivning till de europeiska marknaderna, dels omöjliggjort

fri disposition av inkomster från dessa marknader för betalningar av

importöverskottet från hårdvalutaområdena.

d) Otillräcklig försörjning med fossilt bränsle i förening med stigande inhemsk

förbrukning av skogsprodukter även för annat än bränsleändamål

har kraftigt begränsat möjligheterna att återställa exporten av sådana produkter

till dess förkrigsvolymer. Å andra sidan har den växande spänningen

mellan köpkraft och efterfrågan inom landet i förening med den uppladdning

av importvarubehoven, som krigsavspärrningen medfört, vid stigande

importmöjligheter tenderat att snabbt återställa importens förkrigsvolym.

Utvecklingen förklaras icke av en ogynnsam förändring av förhållandet

mellan import- och exportpriser och kan icke heller annat än eventuellt i helt

oväsentlig utsträckning återföras på den i juli i fjol vidtagna apprecieringen.

Utvecklingen under år 1946 har icke heller i högre grad influerats av svensk

kreditgivning till utlandet.

Vad som återstår att klargöra är varför de svårigheter, som med nödvändighet

måste följa av under a) till d) angivna omständigheter, med sådan

styrka började accentueras just under senare delen av år 1946. Förklaringen

torde i första hand vara, att — på det sätt med vilket man alltid haft att

räkna — den överskottsköpkraft, som uppkommit under kriget och som er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 314.

hållit en ytterligare, betydande påspädning under efterkrigstiden, snabbt

aktiverats, i den mån möjligheter öppnats att åter erhålla varor av tillfredsställande

kvalitet. En lång rad psykologiska omständigheter ha medverkat till

denna utveckling. Det räcker med att peka på en allmän önskan att återställa

levnadsstandarden, en strävan att återställa en viss personlig reserv av konsumtionskapitalvaror

och det genom en intensiv reklam stimulerade intresset

för en rad nya varor. På basis av denna förstärkta efterfrågan inom landet

och under trycket av stigande oro såväl för en depreciering som för importreglering

och för ytterligare prisstegringar utom landet ha importörerna i betydande

grad försökt att täcka sig för kommande behov — och lyckats därmed,

när U. S. A:s produktionskapacitet under 1946 ånyo börjat nå förkrigstidens

siffror. Otvivelaktigt har importen därvid i vissa fall gått till allvarliga

överdrifter.

II. Det aktuella valutaläget.

Med de avslutande anmärkningarna i föregående kapitel har bakgrunden

redan givits till den snabbt inträdande försämring av våra valutatillgångar,

som karakteriserat den gångna delen av år 1947. Under dessa månader ha

de krafter, som voro verksamma redan mot slutet av föregående år, reducerat

valutareserven med ett belopp, som är mer än 300 miljoner kronor

störx-e än hela valutaförlusten under år 1946. Det är denna utveckling, som

redan på ett relativt tidigt stadium föranledde fullmäktige att hemställa om

genomförande av en fullständigare kontroll över importen.

Under innevarande års fyra första månader sjönk valutareserven med

860 miljoner kronor. Riksbankens sammanlagda behållning av valutor understeg

därför vid utgången av april 1 200 miljoner kronor. Takten i valutautflödet

är alltjämt mycket hög och någon förbättring på grund av importregleringen

har ännu icke framträtt. Utflödet av valutor Rade dock sannolikt

varit betydligt större, om denna reglering ej genomförts.

Vid bedömandet av det aktuella valutaläget måste olika omständigheter

l)6äktåS

Man har å ena sidan att räkna med betydande betalningar för import kontrakterad

före importregleringen, för import av varor på den s. k. frilistan

respektive för import av varor, som trots nuvarande starkt restriktiva praxis

likväl licensierats utanför ramen av övergångsbestämmelserna. Valutareserven

har redan och kommer även framdeles att belastas med vissa belopp för

fullgörande av utfästelserna enligt Washingtonavtalet angående de tyska

tillgångarna i Sverige. Hela valutareserven kan icke heller betraktas såsom

fritt disponibel. Riksbanken är dessutom enligt vissa betalningsavtal skyldig

att tillhandahålla utländska valutor för sådana tillgodohavanden i riksbanken,

vilka skapats genom överskottsimport till Sverige. Slutligen bör påpekas,

att vissa utländska kontotillgodohavanden i svenska affärsbanker

kunna komma att hemtagas i dollar i den mån de icke komma till användning

för betalningar i Sverige. Att här ens gissningsvis angiva något belopp

torde icke vara möjligt. Till alldeles övervägande delen bör man emellertid

kunna anse dessa kontotillgodohavanden som utländska bankers kontobehållningar

avsedda för successiva utbetalningar i Sverige.

A andra sidan bör man nu kunna räkna med eu relativt snabbt inträdande

ökning av exportinkomsterna. Viktiga delar av var export äro starkt säsongbetonade

och detta förhållande har i dagens läge blivit av större betydelse än

eljest; valutaläget bär sålunda påverkats i ogynnsam riktning därigenom att

avsluten beträffande skogsprodukter försenats och att skeppningssäsongen böi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 314.

jat senare än vanligt. Man måste även räkna med sannolikheten att valutatillgångar

i stigande grad icke försålts till riksbanken eller valutabankerna

utan förblivit i enskild ägo. En återströmning av dessa medel skulle medföra

en värdefull förbättring av den redovisade valutareserven. Fullmäktige vilja i

detta sammanhang erinra om att en valutadeklaration skett per den 15 maj

1947. Denna bör giva en bättre utgångspunkt för bedömningen av läget i

senast berörda hänseende.

Utan att vilja göra något uttalande rörande framtiden finna fullmäktige

vad här anförts berättiga till omdömet, att den osedvanligt stora minskningen

under de senaste månaderna är av övergående natur och delvis förklarad

av omständigheter, som resa helt andra praktiska problem än de förhållanden,

som belysts i föregående kapitel.

III. Läget på kapitalmarknaden.

Utvecklingen på kapitalmarknaden har i avgörande grad påverkats av dels

den här förut skildrade valutautvecklingen, som medfört att betydande belopp

dragits in från marknaden, dels en fortsatt ansvällning av investeringsverksamheten,

som inneburit att efterfrågan på kapital varit i stark tillväxt,

dels slutligen övergången från underskotts- till överskottsbudgetering. Alla

de berörda företeelserna ha uppenbarligen verkat i åtstramande riktning.

Den sammanlagda effekten har varit betydande.

I syfte att belysa återverkningarna av berörda förhållanden på kapitalmarknaden

och på kreditinstitutens ställning må följande ur bank- och

fondinspektionens statistik tagna data anföras. Krediterna i affärsbankerna

ha från den 31 december 1945 till den 30 april 1947 ökat med över 1 800

miljoner kronor. Affärsbankernas inlåning har icke hållit jämna steg med

utlåningen. Ett inlåningsöverskott vid början av år 1946 å drygt 1 miljard

kronor har därigenom i slutet av april 1947 förbytts i ett utlåningsöverskott

å ca 250 miljoner kronor. Samtidigt ha bankerna minskat sitt innehav av

skattkammarväxlar och obligationer med mer än 1 200 miljoner kronor.

Den i december 1946 genomförda utvidgningen av bankernas inlåningsrätt

bar gjort det möjligt för dem att minska sitt innehav av statspapper

och därigenom öka sin utlåning. För att få ytterligare medel disponibla för

utlåning ha affärsbankerna även sökt intressera sina kunder att flytta över

inteckningslån till sparbanker, försäkringsbolag och hypoteksinstitutioner.

En dylik situation med starkt ökad kreditgivning brukar leda till rediskontering

och upplåning i riksbanken. Under kriget ha emellertid banker, sparbanker

och försäkringsbolag, som icke kunnat låna ut sina likvida medel till

sina kunder eller göra placeringar efter vanliga grunder, varit nödsakade att

i en för våra förhållanden tidigare okänd omfattning göra sina medel räntebärande

genom köp av skattkammarväxlar samt korta och långa statsobligationer.

När sedan utlåningen åter stigit, har det varit fördelaktigare för dem

att sälja skattkammarväxlar och korta obligationer än att anlita rediskontering.

Räntan vid rediskontering är ju 2 %>, medan räntan på skattkammarväxlar

är endast 1U °/o och räntan på åtskilliga korta statspapper legat under

2 %.

De nyemissioner av obligationer, som ägt rum den senaste tiden, ha i stor

utsträckning icke kunnat upptagas av marknaden annat än om försäkringsbolag

och andra placerare samtidigt ha sålt antingen obligationer med lägre

effektiv ränta eller långa 3 %> obligationer. För hypoteksinstitutionema ha

också förelegat svårigheter att i marknaden sälja de obligationer, som erfordras

för att finansiera utlåningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 314.

11

Från slutet av 1945 fram till november 1946 har riksbanken i marknaden

successivt köpt skattkammarväxlar och i huvudsak korta obligationer. Dessa

ha på förfallodagen inlösts av riksgäldskontoret. Från november 1946 har

riksbanken köpt ej endast korta statspapper utan i avsevärd omfattning även

långa obligationer. Nettoinköpen uppgingo under de två sista månaderna

förra året till 231 miljoner kronor i skattkammarväxlar och nom. 322

miljoner kronor i obligationer.

Från innevarande års början till den 15 maj har riksbankens innehav av

skattkammarväxlar minskat med 51 miljoner kronor. Under samma tid har

riksbankens behållning av obligationer ökat med nom. 385 miljoner kronor,

samtidigt som minskningen av guld- och valutareserven uppgått till ca 860

miljoner kronor.

Riksgäldskontorets nettoupplåning direkt i riksbanken har under tiden 15

december—15 maj uppgått till 200 miljoner kronor.1

Sammanfattningsvis kan sägas, att valutautvecklingen i förening med att

de statliga utgiftsöverskotten upphört medfört en inskränkning av kreditutrymmet

på marknaden, som blott i begränsad utsträckning neutraliserats

genom riksbankens köp av statspapper. Dessa köp ha trätt i stället för rediskontering

såsom den dominerande formen för likviditetsförstärkning. Samtidigt

har det minskade utrymmet i stigande grad tagits i anspråk för enskilda

investeringar. Resultatet är, att den abnormt stora likviditet, som uppkommit

på marknaden under kriget, har försvunnit.

IV. Den ekonomiska politikens inriktning.

Efter den översikt, som i det föregående lämnats över bakgrunden till utvecklingen

av Sveriges valutaläge på längre sikt och den därtill anknutna

redogörelsen för de aktuella svårigheterna på valutaområdet samt för kapitalmarknadssituationen,

torde fullmäktige få övergå till en diskussion av de åtgärder,

som synas påkallade för att samtidigt skydda penningvärdet och

övervinna den brist på balans i Sveriges internationella finansförbindelser,

som framställningen varit ägnad att närmare belysa.

Valutaproblemet på längre sikt.

Betalningsbalansen i förhållande till utlandet bestämmes i övervägande

grad av handelsbalansen, vilken i sin lur röner ett avgörande inflytande av

förhållandet mellan inkomsterna och varutillgången samt mellan kostnaderna

och priserna inom landet. Det är därför uppenbart, alt en första förutsättning

för att åtgärder, åsyftande att skapa balans i Sveriges betalningsförhållanden

mot utlandet, skola leda till åsyftat resultat är, att de inre ekonomiska

förhållandena bli riktigt avvägda.

Såsom den föregående framställningen visat, ha olika omständigheter medfört,

att dagens läge inom landet karakteriseras av en utpräglad brist på

ekonomisk balans. För att återställa jämvikten och därmed skapa underlaget

för en sund utveckling av de internationella finansförbindelsema fordras,

att man över ett vidsträckt område målmedvetet inriktar sig på att begränsa

köpkraften och öka varutillgången.

I första hand måste man söka nå fram till cn sådan reglering av pris-,

löne- och vinstförhållandena, att inkomstvolymen såvitt möjligt stabiliseras.

1 Härvid ingår självfallet ej den post skattkammarväxlar på 700 miljoner kronor, som riksbanken

erhållit i stället för den fordran på riksgäldskontoret, som svarade mot de av riksbanken

till riksgäldskontorets förfogande ställda kassor, vilka olika statliga institutioner, såsom posten,

kommissionerna m. fl., haft innestående i riksbanken.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj.ts proposition nr 314.

Härför erfordras icke endast att ytterligare inkomststegringar inom olika

områden undvikas eller i varje fall strängt begränsas utan även att den starkt

uppdrivna efterfrågan på arbetskraft och material hålles tillbaka. Enligt fullmäktiges

mening måste bl. a. investeringsvolymen reduceras väsentligt under

den nivå den under senare tid uppnått. I samma syfte måste det ankomma

på staten och kommunerna att för dagen avstå från utgiftsökningar samt

att genomföra sådana utgiftsreduktioner, som ligga inom möjligheternas

gränser. EU uppskov med kostnadskrävande åtgärder, som icke för dagen

äro trängande nödvändiga och varigenom arbetskraft och material kunna

friställas, är sålunda starkt motiverat av hänsyn till allmänna ekonomiska

överväganden. Sitt fulla värde i detta sammanhang få utgiftsbegränsningarna

först, om de icke åtföljas av en motsvarande reduktion av statsintäkterna

utan få ta sig uttryck i ett budgetöverskott.

I förening med de åtgärder, som här berörts, bör gå ett främjande av det

enskilda sparandet. Vilka vägar som därvid bäst leda till målet torde böra

bli föremål för ytterligare överväganden.

Vid nu rådande brist på arbetskraft kommer den viktigaste förbättring av

den samhällsekonomiska balansen, som kan vinnas från produktionssidan,

att vara en ökning av produktiviteten, varigenom varuförsörjningen förbättras

vid oförändrad arbetsinsats och oförändrade totala kostnader. Alldeles

oavsett den betydelse en produktivitetsökning äger för återställandet av den

inhemska balansen, är den en viktig förutsättning för den ökning av produktionen,

som måste eftersträvas, för att vår export skall förbättras och exportinkomsterna

stegras. Man måste emellertid i detta syfte försöka sörja

icke endast för en produktivitetsökning utan även bl. a. för en sådan sammansättning

av importen, att den industriella produktionen kan ökas genom

en relativt ökad tillförsel av råvaror, halvfabrikat och bränsle. Vidare bör

givetvis förhindras att arbetskraft och material nu kommer att disponeras för

framställning inom landet av sådana varor, som normalt importeras men på

'' ilka tillgången tills vidare kommer att minskas till följd av importregleringen

och svårigheterna att för närvarande erhålla varor från vissa länder. Vid investeringsregleringen

bör man beakta angelägenheten av att erhålla en inriktning

av produktionen, som i mindre grad avser konsumtionsvaror för

hemmaförbrukning än sådana produkter, som kunna beräknas ha även en

god, exportmaidmad.

Den tidigare framställningen har givit vid handen, att den del av skogsindustriernas

produktion, som kan exporteras, av olika omständigheter successivt

pressats samman. En motsvarande utveckling föreligger även inom

andra områden. Det måste vara ett mål för vår ekonomiska politik att främja

en ökning av exportkvoten genom en reduktion av den inhemska förbrukningen.

Utöver sådana generelk åtgärder, som bidraga till att minska efterfrågan

på° hemmamarknaden på varor, som knnna exporteras, kunna även

speciella åtgärder ifrågakomma, såsom en rationalisering av byggnadstekniken

i syfte att nedbringa materialförbrukningen, ett bättre utnyttjande av

papperstillgången genom olika slag av besparingsåtgärder etc.

På lång sikt måste man till slut ägna stor uppmärksamhet åt frågan om

den svenska exportens geografiska inriktning. Inom ramen av en fri handel

är givetvis en bestämd dirigering av vår export icke möjlig. Det blir här

i viss mån fråga om initiativ från det enskilda näringslivets sida. Hänsyn

måste därvid tagas till de europeiska återuppbyggnadsbehoven och intresset

att vidmakthålla på längre sikt naturliga avsättningsområden. Inom dessa

gränser synes det ligga i linje med den svenska exportindustriens egna intressen

att beakta de sannolikt fortsatta betalningssvårigheterna på vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj :ts proposition nr 314.

europeiska marknader och de vanskligheter, som pa grund därav sannolikt

måste föreligga för ifrågavarande länder att tillåta eu fri import och att erlägga

betalning för denna i fritt konvertibla valutor. Man borde därför kunna

räkna med att exportindustrien själv i stigande utsträckning skall orientera

sig över mot de länder och marknader, som även ur valutasynpunkt nu

främst äro av intresse. Här berörda synpunkter måste beaktas vid handelspolitikens

utformning särskilt vid eventuell kreditgivning till utlandet eller

statsgarantier för enskild kreditgivning, i vilka avseenden givetvis största

återhållsamhet bör iakttagas.

I den allmänna diskussionen har det vid olika tillfällen framhållits, att en

korrigering såväl av den inre balansen som av betalningsförhallandena skulle

kunna nås genom en depreciering av kronan. Denna uppfattning är enligt

fullmäktiges mening ogrundad. På hemmamarknaden skulle läget icke förbättras

genom att den sedan föregående sommar i flera länder höjda prisnivån

finge slå igenom utan den avtrubbning, som blivit följden av apprecieringen

1946. Och vad angår den internationella balansen, skulle exporten

icke i nämnvärd grad stimuleras eller importen begränsas med rådande inre

köpkrafts- och efterfrågeförhållanden. Insikten om att en depreciering icke

löser de problem, vilkas innebörd här förut utvecklats, borde vara ägnad att

stabilisera valutamarknaden, som under senare tid otvivelaktigt i viss utsträckning

influerats av en motsatt uppfattning och en därpå grundad förmodan

om att en sänkning av den svenska kronans internationella värde

skulle vara att motse.

Valutaproblemet på kortare sikt.

Såsom den föregående framställningen givit vid handen råder, vid sidan

av det på längre sikt bestående valutaproblem, som ytterst har sin grund i

hela den internationella utvecklingen, för närvarande en knapphet på valuta,

som uppstått främst på grund av återverkningarna av den starka köpkraftsansvällningen

inom landet. De akuta svårigheterna påkalla enligt fullmäktiges

mening motåtgärder av delvis annan art än de förut berörda. Under

förutsättning att valutaproblemet på längre sikt effektivt angripes efter

de linjer fullmäktige här angivit, bör den starkt utpräglade valutabrist, som

vi i dag lida under, vara ett övergångsproblem. De åtgärder som tillgripas

för att komma till rätta med den akuta försämringen av valutaläget måste

väljas med hänsyn därtill.

Importregleringen har sitt berättigande som medel att övervinna de valutasvårigheter,

som möta på kortare sikt. Det finnes enligt fullmäktiges mening

icke anledning att vid importregleringens uppläggning rygga tillbaka för en

sådan åtstramning av införseln, som exempelvis skulle medföra en viss lagerförtäring

inom landet, speciellt med avseende å umbärliga varor. I själva

verket måste importregleringen eu tid framåt genomföras med avsevärd

stränghet, om den skall leda till avsett resultat. Man torde ändå icke kunna

räkna med att eu erforderlig reserv uppnås, förrän efter en rätt lång tids

förlopp. Så snart omständigheterna medge detta, bör givetvis regleringen

göras lindrigare eller begränsningarna helt bortfalla. På motsvarande sätt

kan det på kortare sikt vara rimligt att tillämpa eljest ej godtagbara konsumtionsregleringar

samt att genomföra dem med större strängbet än som vore

möjligt, om man måste utgå ifrån att de mera allvarliga valutasvårigfietema

skulle bli av längre varaktighet. Det finns även anledning att framhålla, att

åtgärder för att på annat sätt minska efterfrågan och köpkraft kunna få eu

något annan inriktning, när det är fråga om eu politik på kort sikt än när

det gäller anpassning efter bestående svårigheter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 314.

I anslutning till det sagda vilja fullmäktige till slut framhålla, att en akut

tillspetsning av valutasvårigheterna är att betrakta på samma sätt som en

kortfristig likviditetskris inom det enskilda näringslivet. För att övervinna

tillfälliga svårigheter kan man därför ha anledning att överväga åtgärder

och betalningstekniska arrangemang, som icke vore riktiga eller rimliga som

led i en långsiktig politik. Fullmäktige vilja emellertid understryka angelägenheten

av att åtgärder, som motiveras av valutakrisens övergående tillspetsning,

icke ges en form, vilken på längre sikt kan försämra möjligheterna

att komma till rätta med mera varaktiga valutasvårigheter.

Kapitalmarknadsproblemet.

Det har i det föregående framhållits, att läget på den svenska kapitalmarknaden

under senare tid kommit alt utmärkas av en betydande åtstramning.

Denna åtstramning är till övervägande grad en följd av den snabba

valutautströmningen. Den kommer därför även successivt att övervinnas i

den mån valutaläget förbättras och de förut redovisade åtgärder vidtagas,

som erfordras för att återställa den inhemska balansen mellan köpkraft och

varutillgång. Av särskild betydelse i sammanhanget är en allmän begränsning

av investeringar och allmänna utgifter samt en överbalansering av budgeten.

Fullmäktige ha funnit anledning att särskilt framhålla, att även utgifter,

som endast innefatta kapitalöverföringar och därför icke påverka den

samhällsekonomiska balansen i ogynnsam riktning — exempelvis ersättning

vid övertagande av järnvägar — ur ren kapitalmarknadssynpunkt i regel

kunna göras till föremål för samma invändningar som andra utbetalningar

för investeringsändamål.

Räntan.

I ett konjunkturläge, där det bland annat framstår såsom önskvärt att

söka begränsa investeringarnas omfattning och att få till stånd ett ökat

sparande, är det givet, att frågan om en räntehöjning övervägts av fullmäktige.

Vid olika tillfällen under den senaste tiden har spörsmålet sålunda

varit föremål för diskussion. Detta har varit desto mera naturligt, som

en räntehöjning kan synas vara en enkel metod att nå angivna resultat

och vid tidigare tillfällen tillgripits i liknande syfte. Emellertid föreligga

för närvarande på detta som inom många andra områden speciella förhållanden,

som medföra att en räntehöjning icke har samma verkningar som

under mera normala omständigheter. I nuvarande läge med reglering av hyror

och priser är situationen en annan. En räntehöjning skulle sålunda icke

onödiggöra nuvarande direkta regleringar på investeringsområdet. Med denna

utgångspunkt anse fullmäktige, att man medelst en räntehöjning icke kan

ernå den begränsning av investeringsverksamheten, som för närvarande

framstår såsom nödvändig. Av betydelse har härvid även varit, att en mera

drastisk höjning av räntan — d. v. s. till 5 å 6 procent eller högre_enligt

fullmäktiges mening icke bör ifrågakomma, utan diskussionen har gällt verkningarna

av en måttlig ränteförändring.

Om man verkligen kunde räkna med att en mindre räntehöjning skulle

medföra ett väsentligt ökat frivilligt sparande, vore detta givetvis en faktor

av mycket stor betydelse. Det förefaller dock föga troligt, att en något högre

mlanmgsränta än den nuvarande skulle mera avsevärt öka sparandet. Av

vida större betydelse är en sådan allmän ekonomisk politik, att allmänhet1n.

.1?ll.r övertygad om att det är förmånligt att i görligaste mån uppskjuta

saval investeringar som inköp av exempelvis mera varaktiga konsumtionsvaror

till en tidpunkt, då såväl priser som kvaliteter bli förmånligare. Full
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 314.

15

mäktige vilja dock i detta sammanhang ånyo understryka vikten av att från

det allmännas sida snarast vidtagas åtgärder för främjande av det frivilliga

sparandet.

Vid sin behandling av ränlespörsmålet ha givetvis fullmäktige även tagit

hänsyn till andra faktorer än de som i korthet här berörts. Sålunda ha erfarenheterna

från andra länder beaktats liksom de mera psykologiska verkningar

en räntehöjning skulle kunna ha. Uppmärksamhet har även ägnats

spörsmålet, om vissa av de fördelar, som skulle ernås genom en räntehöjning,

skulle kunna vinnas även på andra vägar. Fullmäktige ha emellertid

efter en ingående prövning av frågan icke funnit skäl föreligga för att i nuvarande

läge vidtaga en räntehöjning.

I detta ärendes handläggning hava deltagit fullmäktiges samtliga ledamöter

samt suppleanterna Alf Johansson, John Bergvall och Olof Andersson,

dock att ordföranden Hammarskjöld icke varit närvarande vid justeringen

av skrivelsen.

Protokollsutdrag i ärendet med särskilt yttrande av herr Ivar Andersson

bifogas.

Ifrågavarande särskilda yttrande var av följande lydelse:

Beträffande det avsnitt av skrivelsen, som behandlade räntefrågan, anmäldes

reservation av herr Ivar Anderson, som icke kunnat ansluta sig till fullmäktiges

uttalande i denna fråga utan ansett, att en ränteförhöjning borde

övervägas som ett av medlen att åstadkomma den nödvändiga inre ekonomiska

balansen och effektivt möta den växande inflationsrisken. Även med

hänsyn till behovet av ökat frivilligt sparande syntes enligt herr Andersons

uppfattning en räntehöjning vara motiverad.

Bankofullmäktige ha i sin skrivelse utförligt redogjort för orsakerna till Departement»- den utveckling av vår utrikeshandel och betalningsbalans, som föranledde chefeninförandet

av importregleringen i mars månad. Till vad fullmäktige anfört

i denna fråga kan jag ansluta mig. Redan tidigare har en redogörelse lämnats

riksdagen rörande omständigheterna kring importregleringen och det torde

därför icke finnas anledning att ånyo behandla detta spörsmål. Fullmäktige

ha i detta sammanhang vidare framhållit att valutautströmningen under

senaste tiden varit av en sådan omfattning, att det kan bliva nödvändigt att

temporärt ytterligare skärpa importregleringen. Under alla omständigheter

framstår det såsom synnerligen angeläget, att åtgärder vidtagas för att snarast

få till stånd största möjliga ökning av exporten. Som ett led i denna

politik ha som bekant under den senaste tiden träffats överenskommelser om

begränsningar av den inhemska konsumtionen av papper. Med hänsyn till

vikten av att skapa förutsättningar för en ökad import av varor av väsentlig

betydelse för vår produktion och försörjning torde liknande åtgärder kunna

ifrågakomma även inom andra områden, där förbrukningen inom landet kan

anses taga i anspråk en alltför stor del av produktionen.

Fullmäktige ha vidare understrukit den roll som inriktningen av den svenska

exporten kommit alt få till följd av den allmänna utvecklingen på valutaområdet.

Det är sålunda icke endast exportens och importens totala omfattning

som i nuvarande läge är av betydelse för utvecklingen av våra

valutareserver utan även vår utrikeshandels fördelning på olika länder. Pro
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 314.

blemet är här, att exporten — som ett led i vår hjälp till återuppbyggnaden i

av kriget härjade länder — under tiden efter krigets upphörande kommit att

i relativt stor utsträckning avse länder med svaga valutor. Nuvarande läge

på valutaområdet har medfört att vårt exportöverskott i förhållande till vissa

länder icke alltid kunnat användas för att finansiera en överskottsimport från

länder som varit i stånd att förse den svenska marknaden med varor. Såsom

förhållandena utvecklat sig är det nödvändigt, att denna fråga under den

närmaste framtiden ägnas skärpt uppmärksamhet. Någon ökning av vår kreditgivning

till utlandet bör redan med hänsyn till det allmänna ekonomiska

läget icke komma till stånd. Därutöver synes det dock nödvändigt att, givetvis

under beaktande av redan ingångna avtal m. m., mer än tidigare inrikta

vår export på länder, som kunna förse oss med för vårt land väsentliga

varor eller som kunna erlägga betalning för våra exportvaror i sådana valutor,

med vilka likvid kan ske för import från andra länder.

Vad fullmäktige anfört rörande export- och importprisernas utveckling

samt verkningarna av den i juli 1946 vidtagna apprecieringen ger mig icke

anledning till erinran. I likhet med fullmäktige anser jag, att en sänkning

av kronkursen icke skulle underlätta stahiliseringssträvandena och att det

därför icke föreligger någon anledning att diskutera en dylik åtgärd.

I sin framställning ha fullmäktige vidare behandlat läget på kapitalmarknaden

och räntefrågan. I detta sammanhang ha fullmäktige uttalat, att efter

en ingående prövning av hela ränteproblemet ha fullmäktige icke funnit

skäl föreligga för att i nuvarande läge vidtaga en räntehöjning. Även i denna

del vill jag uttala min anslutning till fullmäktiges ståndpunkt. I likhet med

fullmäktige anser jag sålunda att en räntehöjning av den omfattning, som i

nuvarande läge kan diskuteras, icke torde kunna bli av sådan betydelse

exempelvis för beskärningen av investeringsverksamheten eller för att stimulera

det frivilliga sparandet, att fördelarna av en räntehöjning skulle

uppväga de betydande nackdelar som en sådan åtgärd skulle föra med sig,

icke minst när det gäller att få till stånd den önskvärda stabiliseringen inom

olika områden av det ekonomiska livet. Samtidigt vill jag liksom fullmäktige

understryka betydelsen av att ett ökat frivilligt sparande kommer till

stånd, överläggningar rörande detta problem pågå som bekant för närvarande

under regeringens ledning.

Vad slutligen beträffar fullmäktiges uttalanden om angelägenheten av att

nå fram till en bättre samhällsekonomisk balans och om de åtgärder som i

detta syfte böra vidtagas, vill jag erinra om att denna fråga i olika former

varit föremål för behandling under hela innevarande år och även vid olika

tillfällen diskuterats i riksdagen. Jag kan i allt väsentligt uttala min anslutning

till de riktlinjer för den ekonomiska politikens fortsatta inriktning som

bankofullmäktige uppställt, men torde få anledning att sedan vissa nu pågående

överläggningar slutförts, i annat sammanhang återkomma till frågan.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 314.

17

I anledning av bankofullmäktiges förslag om fortsatt befrielse för banken

från sedelinlösningsskyldigheten bör sedvanlig framställning i ämnet göras

till riksdagen.

Jag vill i detta sammanhang vidare anmäla, att fullmäktige i riksbanken i

skrivelse den 22 maj 1947 gjort framställning rörande bankens sedelutgivningsrätt.

Genom beslut den 14 februari 1947 förordnade Kungl. Maj:t på

framställning av fullmäktige att riksbanken finge utgiva sedlar till det belopp,

som motsvaras av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa,

samt därutöver till ett belopp av 1 400 miljoner kronor. Kungl. Maj:t meddelade

detta beslut med stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående

rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens

sedelutgivning och bankrörelse m. m., vilken lag nyligen förlängts att

gälla till och med den 30 juni 1948. Före beslutet av den 14 februari 1947

var sedelutgivningsrätten dubbla summan av riksbankens metalliska kassa

ökad med 350 miljoner kronor. Fullmäktige ha nu framhållit, att den fortsatta

valutautströmningen gör en höjning av förstnämnda belopp om 1 400

miljoner kronor nödvändig. Med hänsyn till den säsongmässiga stegringen

av sedelomloppet omkring halvårsskiftet och med beaktande av den troliga

utvecklingen av valutareserven under den närmaste tiden ha fullmäktige

hemställt, alt nämnda belopp om 1 400 miljoner kronor måtte höjas till

förslagsvis 2 500 miljoner kronor. — Innevarande års riksdag har, såsom

redan framhållits, förlängt giltighetstiden av 1939 års lagstiftning till utgången

av juni 1948. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 32) uttalade

dock bankoutskottet det önskemålet, att sedeltäckningsbestämmelserna

i riksbankslagen bleve föremål för en sådan omläggning, att nuvarande provisorium

kunde upphöra efter utgången av juni 1948. Samtidigt framhöll utskottet,

att den fortgående minskningen av riksbankens guldkassa kunde

medföra behov av ytterligare ökad sedelutgivningsrätt.

Vid nuvarande bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt leder eu

nedgång i valutareserven, i den mån guldkassan beröres, till en minskad sedelutgivningsrätt.

Den utveckling av vår betalningsbalans, som ingående behandlats

i fullmäktiges tidigare refererade skrivelse, har därför medfört behov

av ytterligare vidgad utgivningsrätt i förhållande till riksbankslagens

bestämmelser. Såsom fullmäktige anfört torde beslut av angivna innebörd

få fattas före utgången av juni månad. Enligt vad jag inhämtat pågår för

närvarande inom riksbanken utredning för att till nästa års riksdag kunna

framlägga förslag till ändrade bestämmelser om sedelutgivningsrätten. Den

nu av fullmäktige gjorda hemställan torde inom den närmaste tiden få bifallas

av Kungl. Maj:t i enlighet med det Kungl. Maj:t enligt den tidigare

omnämnda lagstiftningen givna bemyndigandet. Med hänsyn till frågans nära

samband med utvecklingen av våra valutareserver har jag dock velat anmäla

frågans läge för riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 314. -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 314.

Departements
chefen.

II. Fråga om rätt för riksbanken att rekvirera utländska

betalningsmedel, m. m.

Enligt 1 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) äger Konungen — vid

krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden i den mån så prövas oundgängligen

nödigt för uppnående av det mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska

verksamhet — meddela förordnande på sätt i lagen närmare stadgas.

Sådant förordnande må under tid då riksdagen är samlad meddelas endast

med riksdagens samtycke. I 2 § stadgas, att i förordnande som Konungen

jämlikt 1 § meddelar må föreskrivas bl. a., att utländska betalningsmedel,

utländska fordringar och utländska värdepapper skola erbjudas riksbanken

eller valutabank till inlösen mot kontant ersättning i svenskt mynt.

Med stöd av valutalagen utfärdades efter inhämtande av riksdagens yttrande

valutaförordningen den 25 februari 1940 (nr 97), vilken förordning

gäller tills vidare så länge valutalagen äger giltighet. Enligt 10 § valutaförordningen,

sådan paragrafen lyder enligt förordningen den 17 maj 1940 (nr

348), skola utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska

värdepapper, som tillhöra någon här i riket bosatt, i den ordning och omfattning

riksbanken bestämmer av ägaren eller innehavaren erbjudas riksbanken

eller valutabank till inlösen mot ersättning, som i valutalagen sägs.

Beträffande rätten att förfoga över utländska betalningsmedel må här

omnämnas, att Kungl. Maj:t i proposition nr 78 till 1940 års lagtima riksdag

med hemställan om riksdagens samtycke till meddelande av förordnande

jämlikt 1 § valutalagen uttalat bl. a., att rätten att rekvirera utländska betalningsmedel

och utländska banktillgodohavanden icke lämpligen borde

begagnas utan särskilt medgivande. I sitt utlåtande (nr 4) i anledning av propositionen

underströk bankoutskottet — som tillstyrkte bifall till propositionen

— att det vore avsett att rätten att rekvirera utländska betalningsmedel

och utländska banktillgodohavanden icke skulle begagnas utan särskilt

medgivande. Utskottets utlåtande bifölls av riksdagen (skrivelse nr 60).

I en den 29 maj 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse ha fullmäktige

i riksbanken anfört att med hänsyn till nuvarande valutaläge det

syntes angeläget, att Kungl. Maj:t ägde befogenhet bemyndiga riksbanken

(valutakontoret) att utnyttja den rätt, som innefattades i 10 § valutaförordningen,

om och i den mån bankofullmäktige och valutakontorets styrelse

ansåge det nödvändigt att göra framställning därom. Därest Kungl. Maj:t

funne, att uttalandena i propositionen nr 78/1940 och bankoutskottets utlåtande

nr 4/1940 skulle anses innebära att riksdagens medgivande förutsattes

för att kunna lämna det ifrågasatta bemyndigandet, borde framställning härom

göras.

Såsom bankofullmäktige framhållit kan läget och utvecklingen på valutaområdet

komma att medföra behov att vidtaga i 10 § valutaförordningen an
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 314.

19

givna åtgärder. Kungl. Maj:t torde därför böra äga möjlighet att medge en

tillämpning av dessa bestämmelser. Med anledning av uttalandena vid ärendets

behandling vid 1940 års riksdag synes frågan om ett dylikt bemyndigande

böra underställas riksdagens prövning och jag vill förorda att detta

nu sker. Om och i vilken omfattning behovet av hembudsskyldighet eller

rekvisitionsförfarande kan bli aktuellt är för närvarande icke möjligt att ange.

Det nu begärda bemyndigandet är avsett att utnyttjas endast efter särskild

framställning från de valutavårdande myndigheterna.

III. Hemställan.

Med åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, alt Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att riksbanken må för tiden från och med

den 1 juli 1947 till och med den 30 juni 1948 vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna

sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken

att, då förhållandena därtill giva anledning, före utgången

av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens

sedlar,

dels ock förklara, att från riksdagens sida icke föreligger

hinder för riksbanken att med stöd av 10 § valutaförordningen

och efter särskilt förordnande av Kungl. Maj:t rekvirera

utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska

värdepapper.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Olov Sommar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:434 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av vissa från statens pensionsanstalt och lärarinnornas pensionsanstalt utgå a1 i texten
  2. BU 1947:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. s. 1 i texten