Angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m
1947-05-30 · 19 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:314, Angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 314.
1
Nr 314.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt befrielse
för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken
utgivna sedlar med guld m. m.; given Stockholms
slott den 30 maj 1947.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 maj
1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, följande.
I. Angående fortsatt befrielse från sedelinlösningsskyldig
heten
in. m.
I skrivelse den 22 maj 1947 ha fullmäktige i riksbanken hemställt, att riksbanken
måtte för tiden från och med den 1 juli 1947 till och med den 30
juni 1948 befrias från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna
sedlar med guld efter deras lydelse. Fullmäktige i riksgäldskontoret
ha, efter remiss, tillstyrkt bifall till denna hemställan.
I en särskild till nämnda framställning anknuten skrivelse ha bankofull
Bihang
till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 314. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 314.
mäktige vidare behandlat vissa frågor rörande den allmänna ekonomiska
politiken och härvid anfört följande.
När fullmäktige i år haft att behandla frågan om den sedvanliga framställningen
till Kungl. Maj:t om fortsatt befrielse från skyldigheten att inlösa
av banken utställda sedlar mot guld, ha fullmäktige funnit anledning att
diskutera det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken i hela dess
vidd. De fortsatta och i viktiga hänseenden till och med skärpta svårigheter,
som karakterisera den ekonomiska utvecklingen i hela Europa och, i viss
mån, även i vårt land, äro nämligen av så allvarlig natur, att de påkalla ett
förnyat övervägande efter delvis andra linjer än dem som dominerat den
svenska diskussionen både under de sista krigsåren och efter kriget. Allmänt
kan sägas, att de genomgripande och delvis mycket oroande ekonomiska konsekvenserna
av kriget först nu börja att framträda med full klarhet. Tidigare
förhoppningar om en relativt snabb återgång till normalare förhållanden ha
gäckats. Situationen i Europa domineras alltjämt av krigets efterverkningar
och dessa måste med nödvändighet i stigande grad bliva kännbara även i
Sverige. Ett yttre symtom på berörda utveckling utgör bl. a. den valutaknapphet,
inför vilken Sverige ställts under vintern och våren. Denna har synts
fullmäktige utgöra en naturlig utgångspunkt för diskussionerna om vårt ekonomiska
läge, och fullmäktiges framställning har utformats i enlighet därmed.
När så skett, ligger däri givetvis icke, att fullmäktige ansett att frågan
om den inre ekonomiska balansen och inflationsrisken i vårt land är av underordnad
betydelse i jämförelse med valutaproblemet. Såsom den följande
framställningen kommer att giva vid handen, finna fullmäktige det tvärtom
omöjligt att bringa valutaproblemet till en tillfredsställande lösning, om icke
en rimlig grad av samhällsekonomisk balans inom landet snarast möjligt
återställes.
Gången av fullmäktiges framställning är i övrigt följande. I ett första kapitel
göres ett försök att med utgångspunkt från utvecklingen under år 1946
belysa de internationella och inhemska förhållanden, som enligt fullmäktiges
mening ställa vårt land inför ett valutaproblem på längre sikt. I ett andra
kapitel fullföljes denna översikt med en redogörelse för hur de mera bestående
svårigheterna under innevarande år på grund av olika omständigheter,
som skymtade i utvecklingen redan under år 1946, erhållit en akut tillspetsning,
vilken synes resa särskilda problem. I ett tredje kapitel ges slutligen en
kort översikt över förhållandena på kapitalmarknaden, som i hög grad kommit
att domineras just av valutautvecklingen. Fullmäktige övergår därefter i
ett fjärde kapitel till att i anslutning till redogörelsen i föregående kapitel
diskutera riktlinjerna för en ekonomisk politik i syfte dels att komma till
rätta med de på längre sikt bestående valutaproblemen, respektive de frågor
till vilka dessa problems akuta tillspetsning givit upphov, dels att reglera
utvecklingen på kapitalmarknaden i enlighet med de allmänna strävanden
att stabilisera penningvärdet, som givetvis alltjämt måste utgöra huvudlinjen
i vår ekonomiska politik. I.
I. Valutaproblemets bakgrund på längre sikt.
Utvecklingen av valutareserverna.
Utflödet av guld och valutor under år 1946 uppgår enligt tillgängliga uppgifter
till ca 530 miljoner kronor. Verkställda beräkningar angående betalningsbalansen
i övrigt för 1946 ha, såsom nedan närmare redovisas, givit till
resultat ett minussaldo av ca 600 miljoner kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 314.
3
Under året förekommo mycket omfattande valutarörelser. Sålunda ökades
riksbankens och riksgäldskontorets valutareserv från årsskiftet fram till tidpunkten
för apprecieringen med ca 611 miljoner kronor. Huvudparten av
denna ökning föll på veckorna omedelbart före apprecieringen och förklaras
till största delen av den ökade försäljningen av terminsvalutor, grundad på
förmodanden om en förestående appreciering. Kursändringen sänkte vid
apprecieringen dagsvärdet å guld och valutor med 543 miljoner kronor. Efter
apprecieringen minskades valutareserven successivt fram till den 31 december
1946 med 1 059 miljoner kronor. Med hänsyn till arten av de omfattande
men kortvariga valutarörelserna under årets lopp är det uppenbart, att man
under angivna omständigheter vid bedömandet av valutautvecklingen under
år 1946 icke bör se på valutaförlusterna från tidpunkten för apprecieringen
utan har att utgå från utvecklingen under året i dess helhet.
Betalningsbalansens utveckling.
Det ovan angivna minussaldot inom betalningsbalansen på 600 miljoner
kronor kan beräknas vara uppbyggt på följande sätt:
1. underskott i handelsbalansen .................... kronor 841 000 000
2. överskott av fraktinkomster, netto .............. » 350 000 0001
3. överskott på övriga »osynliga poster» ............ » 125 000 000
säger för bytesbalansen:
underskott 365 000 000
4. köp av värdepapper m. m.: underskott............ » 10 000 000
5. belastning på olika statskrediter:
underskott .................................. » 120 000 0001 2
säger för rörelser på kapitalkonton:
underskott 130 000 000
6. förskottsbetalningar för import och uppskjutna ex
portlik
vider etc. netto: underskott .............. » 105 000 000
Saldo underskott: 600 000 000.
Framställningen återkommer i det följande till frågan om handelsbalansens
utveckling. I detta sammanhang må beträffande övriga poster endast
konstateras följande.
Såväl nettointäkterna av frakter som övriga »osynliga poster» kunna betraktas
som relativt stabila.
Den post, som vid sidan av handelsbalansen i första hand tilldrager sig
intresse, är underskottet på 105 miljoner kronor för uppskjutna exportlikvider
respektive förskottsbetalningar för import. Siffran kan anses giva ett
ungefärligt mått på storleken av den extraordinära valutautströmning, som
mot slutet av året avlöst tidigare extraordinära valutainströmning. Dess bakgrund
i förmodanden om bl. a. en förestående depreciering av kronan är
given. Detta betyder, att en senare korrigering, varigenom posten elimineras
eller vändes i sin motsats, bör vara att påräkna när tendensen till spekulation
i depreciering försvinner.
Handelsbalansens utveckling.
Mot ovan angivna underskott i handelsbalansen år 1946 på 841 miljoner
kronor svarade under åren 1937 och 1938 likaledes underskott å 123 respek
1
Siffran är cv. större. Utredning pågår. Blir siffran större, höjes det under 6. upptagna beloppet
105 miljoner kronor i motsvarande mån.
2 Till följd av olika betalningsarrangemang är därutöver en de] av riksbankens valutainnehav
att betrakta som en kreditgivning.
4 Kungl. DIaj:ts proposition nr 314.
tive 239 miljoner kronor medan år 1945 uppvisade ett överskott å 674 miljo
-
ner kronor.
1937 1938 1945 1943
Import .............. 2 123 2 082 1 084 3 370
Export.............. 2 000 1 843 1 758 2 529
Importöverskott...... 123 239 841
Exportöverskott...... 674
Såsom av anförda siffror framgår tredubblades värdet av importen under
år 1946 i förhållande till läget år 1945 samtidigt som exporten ökades blott
med ca 50 procent. Bakom denna utveckling låg, som i det följande visas,
icke någon större förskjutning av de genomsnittliga import- eller exportpriserna.
Omsvängningen i förhållandet mellan export och import är i allt
väsentligt beroende av kvantitativa förändringar.
Handelns länderfördelning.
Före kriget hade Sverige normalt ett importöverskott i förhållande till de
länder, som i dag ha hårda valutor (U. S. A., Canada, vissa latinamerikanska
länder, Schweiz samt Portugal). Detta importöverskott uppgick 1937 till
232 miljoner kronor och 1938 till 320 miljoner kronor. Samtidigt hade Sverige
ett exportöverskott i förhållande till de länder, som nu ingå i sterlingområdet
på 186 respektive 185 miljoner kronor. I förhållande till övriga
länder hade Sverige ett importöverskott på 77 respektive 104 miljoner kronor.
Om till nettoinkomsterna från sterlingområdet läggas inkomsterna av
frakter in. in., som till övervägande delen torde ha influtit i pund, är bilden
av Sveriges betalningsläge i förkrigsvärlden klar. Sverige stod i de internationella
betalningssammanhangen mellan vad som i dag kan betecknas som
hårdvalutaområdet, främst Förenta Staterna, och de länder, som nu ha svaga
valutor, i det att ett normalt importöverskott i förhållande till länderna med
hårda valutor finansierades av en likaledes normal nettoinkomst från övriga
områden.
Denna mellanställning har kraftigt accentuerats under efterkrigstiden, då
Amerikas exportmöjligheter visat en snabb tillväxt, samtidigt som importen
från de valutasvaga länderna med nödvändighet varit av begränsad omfattning.
Återspeglingen av dessa förskjutningar i den svenska handelsbalansen
är given. Den våldsamma ansvällningen av värdet av vår import år 1946
faller i huvudsak på import från hårdvalutaområdet. En motsvarande omdirigering
av vår export har av två skäl icke ansetts kunna genomföras. Dels
kunna vissa viktiga svenska exportvaror icke annat än i begränsad utsträckning
påräkna en marknad i hårdvalutaländer (exempelvis sågade trävaror),
dels föreligga för andra svenska exportvaror traditionella handelsförbindelser,
som gjort det angeläget att med tanke på framtiden upprätthålla exporten
på olika svagvalutaländer (verkstadsprodukter). Till angivna, rent
handelstekniska skäl kommer ett självklart politiskt övervägande. En omdirigering
till hårdvalutaländer av svensk export skulle ha betytt, att vi hade
undandragit de västeuropeiska länderna tillförseln från Sverige av typiska
svenska exportvaror med en traditionell marknad i respektive länder, vilka
just i nuvarande läge ägt en avgörande betydelse för respektive länders återuppbyggnadsarbete.
Resultatet av de här i korthet skildrade tendenserna har blivit, att vår import
från hårdvalutaområdet, som före kriget normalt utgjorde blott cirka
25 procent av vår totala import, numera uppgår till 50 procent av totalimporten,
medan å andra sidan vår export till svagvalutaländerna, som före
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Kungl. Maj ds proposition nr 314.
kriget utgjorde cirka 85 procent av vår totala export, numera reducerats blott
till'' 70 procent. I absoluta tal ha dessa förändringar medfört, att vi i förhållande
till länderna med hårda valutor under 1946 erhållit ett underskott i
betalningsbalansen på 984 miljoner kronor, medan vi samma år i förhållande
till länder med svaga valutor byggt upp ett inkomstöverskott på netto
142 miljoner kronor (inkomstöverskottet i förhållande till samma länder uppgick
år 1945 till 714 miljoner kronor).
Om Sveriges exportinkomster i förhållande till olika europeiska länder,
på det sätt som var normalt före kriget, kunnat disponeras för betalning till
övriga områden, hade ifrågavarande utveckling icke på detta stadium behövt
skapa en så utpräglad knapphet på valuta, som nu är fallet. Vi hade i
så fall på basis av våra exportinkomster under 1945 kunnat finansiera det
starka underskott, som under 1946 utvecklat sig i förhållande till dollarområdet.
Med utgångspunkt från här angivna faktorer kan Sveriges aktuella valutaproblem
sägas i väsentlig grad ha betingats av att vår tidigare mellanställning
mellan hårdvalutaområdet och svagvalutaområdet accentuerats genom
en gynnsam produktionsutveckling inom det förra området och en uppbromsning
av produktionen i det senare området, vilken inträtt samtidigt
med att exportinkomsterna i förhållande till det senare området icke längre
såsom före kriget kunnat fritt användas för betalningar i den övriga delen
av världen.
Utvecklingen av underlaget för den svenska exporten.
Den ur finansiell synpunkt betydelsefullaste delen av Sveriges export utgöres
av skogsprodukter. Produktionen inom skogsområdet är av kända skäl
icke variabel på samma sätt som exempelvis produktionen inom verkstadsområdet,
eftersom den ju är strängt bunden vid utvecklingen av råvaruunderlaget.
I själva verket har det — ytterst på grund av sjunkande arbetstillgång
och oelastisk råvaruförsörjning — visat sig omöjligt att under en tioårsperiod
fram till 1946 i full utsträckning ens vidmakthålla produktionen av virke
för industriell förbrukning. Den totala virkesavverkningen har sålunda sjunkit
från 54 miljoner kubikmeter fast mått under avverkningsåret 1936/37 till
46 miljoner kubikmeter fast mått år 1945/46.1 Samtidigt har den för export
tiilgängliga delen av produktionen begränsats genom att hemmamarknadens
konsumtion av skogsprodukter ökats, dels genom förbrukning såsom
bränsle, dels genom tillväxten av byggnadsverksamheten, dels slutligen genom
en väsentligt ökad förbrukning av pappersmassa och papper. Exporten
har sålunda kommit att omfatta en sjunkande andel av en sjunkande totalproduktion.
Denna utveckling har fortgått en längre tid men kraftigt accentuerats
under senare år. Resultatet har blivit, att medan den totala exporten
av skogsprodukter avverkningsåret 1936/37 kan evalveras till 23 miljoner
kubikmeter fast mått rundvirke, så uppgick den avverkningsåret 1945/46 till
endast 14 miljoner kubikmeter fast mått rundvirke. (Exporten av sågade och
hyvlade trävaror m. m. sjönk samtidigt från 8,2 miljoner kubikmeter till 5,4
miljoner kubikmeter samt exporten av pappersmassa, papper och papp från
3,2 till 2,3 miljoner ton.)
Av en mycket vittgående betydelse i sammanhanget äro avverkningarna
för bränsleändamål. Medan dessa avverkningsåret 1936/37 uppgingo till 11,4
miljoner kubikmeter (vilket ungefär motsvarar den kvantitet råvaror, som
erfordras för framställning av 2 miljoner ton kemisk massa2) voro avverkningarna
för samma ändamål avverkningsåret 1945/46 ej mindre än 26,1
1 Här lämnade siffror basera sig på en inom bränslekommissionen uppgjord promemoria.
2 Se not 1 å s. 5.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 314.
miljoner kubikmeter (motsvarande råvaror för 5 miljoner ton kemisk massa1).
Förbrukningen av virke för bränsleändamål har alltså ökats med en
kvantitet motsvarande hela den mängd virke (eller motsvarande råvaror för
något mer än hela den kvantitet massa och papper), som för närvarande
exporteras.
Utvecklingen av importens sammansättning.
o Från 1938 till 1946 ökades värdet av importen av konsumtionsvaror och
råvaror för framställning av konsumtionsvaror från 1 005 till 1 834 miljoner
kronor. Samtidigt förblev maskinimporten praktiskt taget oförändrad (ca 73
miljoner kronor). Bränsleimporten ökades endast från 317 till 404 miljoner
kronor. Kvantitetsmässigt sett var importen av stenkol och koks år 1946 3,4
miljoner ton mot 7,7 miljoner ton år 1938.2 Här föreligger alltså en väsentlig
förskjutning av importens sammansättning, som innebär att den förlorat i
betydelse såsom underlag för svensk produktion och i stigande grad kommit
att representera ett bidrag till höjande av konsumtionsstandarden. En slutsats,
som kan dragas av denna utveckling, är att importen i ökad grad har
kommit att bestämmas av inkomstutvecklingen inom landet. En annan slutsats
är att importvärdet skulle undergå en väsentlig ökning, för den händelse
vi skulle lyckas återställa en normal importkvot för kapitalvaror och
bränsle. En sådan ökning skulle emellertid gå hand i hand med en förbättring
av betalningsbalansen, eftersom den skulle möjliggöra en väsentlig stegring
av produktionen av exportvaror.
En allvarligt bidragande orsak till ökningen av konsumtionsvaruimporten
har varit den spänning mellan köpkraft och varutillgång, som uppkommit i
samband med ansvällningen av de nominella inkomsterna i Sverige under
och efter kriget. Den stegrade köpkraften har fått särskild betydelse för importutvecklingen
på grund därav att allmänheten omedelbart efter kriget
varit angelägen om att snabbast möjligt återvinna vad den under de förflutna
åren saknat och att återställa de brister i utrustningen, som uppkommit
till följd av varuknappheten under kriget. Även oavsett detta skulle
emellertid inkomstökningen lia övat ett betydande inflytande på importen.
Undersökningar ha gjorts av förhållandet mellan inkomsternas förändringar
och importens utveckling före kriget. Dessa undersökningar visa som väntat
att det föreligger ett nära inbördes samband mellan inkomstvolvmen och importen.
Utvecklingen av import- och exportpriserna samt apprecieringens inflytande
på betalningsbalansen.
Före den kraftiga amerikanska prisstegringen under sommaren 1946 beräknas
index för de svenska importvarupriserna på basis av 1938 års nivå
ha varit 175 (aktuella vikter). Motsvarande indextal för exportvarorna var
181. På nyåret 1947 var importprisindex 185 och exportprisindex 184. Samtidigt
hade emellertid den amerikanska grosshandelsprisnivån stigit från 148
pa forsommaren 1946 (januari—augusti 1939=100) till 189 i februari 1947.
_Relationen mellan import- och exportpriserna har alltså — med beaktan
.
1 Det är dock att observera att dessa avverkningar för bränsleändamål och för förädling till
virke, massa och papper icke äro fullt jämförbara. Veden har i stor utsträckning erhållits genom
gallnng. Bättre kvaliteter måste användas vid förädling än till bränsle. Omräkningen har —
med hänsyn till att landets totala produktionskapacitet utgör ca 3,6 miljoner ton — endast
teoretiskt intresse.
Vårt behov av kol och koks är även om man tar hänsyn till den ökade användningen av
olja och elektricitet och den förbättrade bränsleekonomien väsentligt större nu än år 1938 vid
fullt utnyttjande av vår produktionskapacitet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 314.
de av utrikeshandelns ändrade sammansättning — icke förskjutits i förhållande
till förkrigstiden och sålunda icke heller haft något inflytande vare
sig i förmånlig eller oförmånlig riktning på valutabalansen. Det förhållandet,
att importvaruprisema sedan sommaren 1946 stigit något mera än exportvarupriserna,
torde i huvudsak förklaras därav, att importvarorna i väsentlig
utsträckning köpts på relativt korta kontrakt, medan däremot exportvaruleveranser
reglerats av längre kontrakt. Exportpriserna på en del skogsprodukter
ha vidare under vissa perioder varit föremål för statlig reglering.
Den förskjutning av import- och exportvaruprisernas inbördes förhållande,
som framträtt under andra halvåret 1946, kan väntas försvinna vid en eventuell
stabilisering av prisläget på världsmarknaden.
Apprecieringen har påtagligen medfört en väsentlig dämpning av den internationella
prisutvecklingen i dess återspegling i de svenska import- och
exportvarupriserna. Den kan däremot icke i och för sig antagas ha haft ett
inflytande på import- respektive exportvolymen av en omfattning, som^ i
nämnvärd grad bidragit till den ogynnsamma valutautvecklingen under år
1946. Totalexporten har legat vid gränsen av vår exportförmåga med den
föreliggande inhemska efterfrågan. Vad importen beträffar är det i och för
sig icke sannolikt, att den ökats genom det förhållandet, att prisstegringen
på importvaror kan antagas ha blivit cirka 10 enheter lägre än den sannolikt
skulle ha varit, om apprecieringen icke vidtagits. Den svenska importvarumarknaden
är under nu rådande förhållanden sannolikt mycket litet
priselastisk. Vad som här sagts stödjes av tillgänglig statistik, närmast uppgifterna
angående importutvecklingen månad för månad under 1946. Den
svenska importen nådde sålunda redan mot slutet av våren en förhållandevis
mycket hög nivå, som senare stabiliserades under avsevärd tid framåt.
En ny importökning framträdde först vid slutet av året — alltså utan tidsmässigt
sammanhang med apprecieringen -— och förklaras då väsentligen
av två förhållanden, nämligen å ena sidan det normala säsonginflytandet,
å andra sidan köp orsakade dels av rykten om en depreciering av kronan
dels förmodanden om en importreglering. En utveckling av importen, som
i huvudsak följer samma linjer som i Sverige, föreligger för övrigt i exempelvis
Danmark och Norge, där ju ingen appreciering vidtogs.
De utländska krediterna och valutautvecklingen.
Under den första efterkrigstiden hade Sverige, såsom tidigare utvecklats,
knappast något alternativ till en omfattande kreditgivning till utlandet. Med
hänsyn därtill förefaller det mera motiverat att peka på de omständigheter,
som nödvändiggjorde kreditgivningen än på själva krediterna såsom en av
de faktorer, som påverkat den senare valutautvecklingen. (Det må understrykas,
att Sverige och Schweiz i ifrågavarande hänseende intaga eu mycket
olikartad ställning. Schweiz’ export avser färdigfabrikat — i stor utsträckning
konsumtionsvaror av tämligen lyxbetonad karaktär —- med en relativt
vid marknad utan hårt bunden geografisk fördelning. Sveriges viktigaste
exportvaror däremot utgöras av råvaror och halvfabrikat med rätt
bunden geografisk fördelning och av sådan allmän ekonomisk betydelse att
exportinriktningen i hög grad måste influeras av hänsyn till de allmänna
europeiska återuppbyggnadsproblemen.)
Om man emellertid intager den ståndpunkten, att kreditgivningen hade i
huvudsak kunnat undvikas, har man att observera, att utbetalningarna under
den svenska kreditgivningen till utlandet nådde en toppnivå redan hösten
1945. Den kreditvolym för vilken Sverige då var engagerat — och som i huvudsak
var utnyttjad redan under 1945 — har senare ökats endast genom
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Maj-.ts proposition nr 314.
tre överenskommelser av större räckvidd, nämligen de löpande avtalen med
England, Polen och Sovjetunionen. Det bör emellertid understrykas, att det
engelska betalningsarrangemanget för perioden maj 1946 till maj 1947 icke
medfört någon ökning av de svenska pundbehållningarna. Det bör vidare
understrykas, att varken det ryska eller polska betalningsarrangemanget övat
något inflytande på den valutautveckling, som ledde fram till importregleringen
i mars 1947.
Sammanfattningsvis kan därför följande konstateras beträffande den svenska
kreditpolitikens betydelse i detta sammanhang. Betalningssvårigheterna
på de flesta av Sveriges traditionella exportmarknader lämnade oss endast
en begränsad valfrihet. En avsevärd initialbelastning av våra valutatillgångar
skulle endast kunna undvikas under förutsättning av en ur olika synpunkter
på något längre sikt ohållbar exportpolitik. Å andra sidan har valutautvecklingen
under den kritiska perioden icke i väsentlig utsträckning influerats
av utbetalning på de äldre kreditavtalen och överhuvud taget icke hunnit
påverkas av nya kreditavtal.
Sammanfattning.
I det föregående framlagda data belysa vissa väsentliga drag i Sveriges
ekonomiska läge, som förr eller senare måste ställa Sverige inför ett allvarligt
valutaproblem. Följande faktorer äro av avgörande betydelse i sammanhanget:
a)
Sverige står sedan gammalt i finansiellt hänseende mellan det område
som nu har hårda valutor och områdena med svaga valutor; landet har sålunda
normalt ett importöverskott i förhållande till förstnämnda område
och ett exportöverskott i förhållande till områden med svaga valutor.
b) Den ogynnsamma produktions- och exportutvecklingen för flertalet länder
i Europa i förening med den starka expansionen av det amerikanska näringslivet
har lett till och kan beräknas fortsättningsvis medföra en accentuering
av den i a) angivna mellanställningen.
c) Parallellt med den stigande spänningen mellan produktions- och exportutvecklingen
i Europa respektive i de transatlantiska områdena har utvecklat
sig en splittring i det internationella valutasystemet, som dels föranlett
en svensk kreditgivning till de europeiska marknaderna, dels omöjliggjort
fri disposition av inkomster från dessa marknader för betalningar av
importöverskottet från hårdvalutaområdena.
d) Otillräcklig försörjning med fossilt bränsle i förening med stigande inhemsk
förbrukning av skogsprodukter även för annat än bränsleändamål
har kraftigt begränsat möjligheterna att återställa exporten av sådana produkter
till dess förkrigsvolymer. Å andra sidan har den växande spänningen
mellan köpkraft och efterfrågan inom landet i förening med den uppladdning
av importvarubehoven, som krigsavspärrningen medfört, vid stigande
importmöjligheter tenderat att snabbt återställa importens förkrigsvolym.
Utvecklingen förklaras icke av en ogynnsam förändring av förhållandet
mellan import- och exportpriser och kan icke heller annat än eventuellt i helt
oväsentlig utsträckning återföras på den i juli i fjol vidtagna apprecieringen.
Utvecklingen under år 1946 har icke heller i högre grad influerats av svensk
kreditgivning till utlandet.
Vad som återstår att klargöra är varför de svårigheter, som med nödvändighet
måste följa av under a) till d) angivna omständigheter, med sådan
styrka började accentueras just under senare delen av år 1946. Förklaringen
torde i första hand vara, att — på det sätt med vilket man alltid haft att
räkna — den överskottsköpkraft, som uppkommit under kriget och som er
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 314.
hållit en ytterligare, betydande påspädning under efterkrigstiden, snabbt
aktiverats, i den mån möjligheter öppnats att åter erhålla varor av tillfredsställande
kvalitet. En lång rad psykologiska omständigheter ha medverkat till
denna utveckling. Det räcker med att peka på en allmän önskan att återställa
levnadsstandarden, en strävan att återställa en viss personlig reserv av konsumtionskapitalvaror
och det genom en intensiv reklam stimulerade intresset
för en rad nya varor. På basis av denna förstärkta efterfrågan inom landet
och under trycket av stigande oro såväl för en depreciering som för importreglering
och för ytterligare prisstegringar utom landet ha importörerna i betydande
grad försökt att täcka sig för kommande behov — och lyckats därmed,
när U. S. A:s produktionskapacitet under 1946 ånyo börjat nå förkrigstidens
siffror. Otvivelaktigt har importen därvid i vissa fall gått till allvarliga
överdrifter.
II. Det aktuella valutaläget.
Med de avslutande anmärkningarna i föregående kapitel har bakgrunden
redan givits till den snabbt inträdande försämring av våra valutatillgångar,
som karakteriserat den gångna delen av år 1947. Under dessa månader ha
de krafter, som voro verksamma redan mot slutet av föregående år, reducerat
valutareserven med ett belopp, som är mer än 300 miljoner kronor
störx-e än hela valutaförlusten under år 1946. Det är denna utveckling, som
redan på ett relativt tidigt stadium föranledde fullmäktige att hemställa om
genomförande av en fullständigare kontroll över importen.
Under innevarande års fyra första månader sjönk valutareserven med
860 miljoner kronor. Riksbankens sammanlagda behållning av valutor understeg
därför vid utgången av april 1 200 miljoner kronor. Takten i valutautflödet
är alltjämt mycket hög och någon förbättring på grund av importregleringen
har ännu icke framträtt. Utflödet av valutor Rade dock sannolikt
varit betydligt större, om denna reglering ej genomförts.
Vid bedömandet av det aktuella valutaläget måste olika omständigheter
l)6äktåS
Man har å ena sidan att räkna med betydande betalningar för import kontrakterad
före importregleringen, för import av varor på den s. k. frilistan
respektive för import av varor, som trots nuvarande starkt restriktiva praxis
likväl licensierats utanför ramen av övergångsbestämmelserna. Valutareserven
har redan och kommer även framdeles att belastas med vissa belopp för
fullgörande av utfästelserna enligt Washingtonavtalet angående de tyska
tillgångarna i Sverige. Hela valutareserven kan icke heller betraktas såsom
fritt disponibel. Riksbanken är dessutom enligt vissa betalningsavtal skyldig
att tillhandahålla utländska valutor för sådana tillgodohavanden i riksbanken,
vilka skapats genom överskottsimport till Sverige. Slutligen bör påpekas,
att vissa utländska kontotillgodohavanden i svenska affärsbanker
kunna komma att hemtagas i dollar i den mån de icke komma till användning
för betalningar i Sverige. Att här ens gissningsvis angiva något belopp
torde icke vara möjligt. Till alldeles övervägande delen bör man emellertid
kunna anse dessa kontotillgodohavanden som utländska bankers kontobehållningar
avsedda för successiva utbetalningar i Sverige.
A andra sidan bör man nu kunna räkna med eu relativt snabbt inträdande
ökning av exportinkomsterna. Viktiga delar av var export äro starkt säsongbetonade
och detta förhållande har i dagens läge blivit av större betydelse än
eljest; valutaläget bär sålunda påverkats i ogynnsam riktning därigenom att
avsluten beträffande skogsprodukter försenats och att skeppningssäsongen böi
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 314.
jat senare än vanligt. Man måste även räkna med sannolikheten att valutatillgångar
i stigande grad icke försålts till riksbanken eller valutabankerna
utan förblivit i enskild ägo. En återströmning av dessa medel skulle medföra
en värdefull förbättring av den redovisade valutareserven. Fullmäktige vilja i
detta sammanhang erinra om att en valutadeklaration skett per den 15 maj
1947. Denna bör giva en bättre utgångspunkt för bedömningen av läget i
senast berörda hänseende.
Utan att vilja göra något uttalande rörande framtiden finna fullmäktige
vad här anförts berättiga till omdömet, att den osedvanligt stora minskningen
under de senaste månaderna är av övergående natur och delvis förklarad
av omständigheter, som resa helt andra praktiska problem än de förhållanden,
som belysts i föregående kapitel.
III. Läget på kapitalmarknaden.
Utvecklingen på kapitalmarknaden har i avgörande grad påverkats av dels
den här förut skildrade valutautvecklingen, som medfört att betydande belopp
dragits in från marknaden, dels en fortsatt ansvällning av investeringsverksamheten,
som inneburit att efterfrågan på kapital varit i stark tillväxt,
dels slutligen övergången från underskotts- till överskottsbudgetering. Alla
de berörda företeelserna ha uppenbarligen verkat i åtstramande riktning.
Den sammanlagda effekten har varit betydande.
I syfte att belysa återverkningarna av berörda förhållanden på kapitalmarknaden
och på kreditinstitutens ställning må följande ur bank- och
fondinspektionens statistik tagna data anföras. Krediterna i affärsbankerna
ha från den 31 december 1945 till den 30 april 1947 ökat med över 1 800
miljoner kronor. Affärsbankernas inlåning har icke hållit jämna steg med
utlåningen. Ett inlåningsöverskott vid början av år 1946 å drygt 1 miljard
kronor har därigenom i slutet av april 1947 förbytts i ett utlåningsöverskott
å ca 250 miljoner kronor. Samtidigt ha bankerna minskat sitt innehav av
skattkammarväxlar och obligationer med mer än 1 200 miljoner kronor.
Den i december 1946 genomförda utvidgningen av bankernas inlåningsrätt
bar gjort det möjligt för dem att minska sitt innehav av statspapper
och därigenom öka sin utlåning. För att få ytterligare medel disponibla för
utlåning ha affärsbankerna även sökt intressera sina kunder att flytta över
inteckningslån till sparbanker, försäkringsbolag och hypoteksinstitutioner.
En dylik situation med starkt ökad kreditgivning brukar leda till rediskontering
och upplåning i riksbanken. Under kriget ha emellertid banker, sparbanker
och försäkringsbolag, som icke kunnat låna ut sina likvida medel till
sina kunder eller göra placeringar efter vanliga grunder, varit nödsakade att
i en för våra förhållanden tidigare okänd omfattning göra sina medel räntebärande
genom köp av skattkammarväxlar samt korta och långa statsobligationer.
När sedan utlåningen åter stigit, har det varit fördelaktigare för dem
att sälja skattkammarväxlar och korta obligationer än att anlita rediskontering.
Räntan vid rediskontering är ju 2 %>, medan räntan på skattkammarväxlar
är endast 1U °/o och räntan på åtskilliga korta statspapper legat under
2 %.
De nyemissioner av obligationer, som ägt rum den senaste tiden, ha i stor
utsträckning icke kunnat upptagas av marknaden annat än om försäkringsbolag
och andra placerare samtidigt ha sålt antingen obligationer med lägre
effektiv ränta eller långa 3 %> obligationer. För hypoteksinstitutionema ha
också förelegat svårigheter att i marknaden sälja de obligationer, som erfordras
för att finansiera utlåningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 314.
11
Från slutet av 1945 fram till november 1946 har riksbanken i marknaden
successivt köpt skattkammarväxlar och i huvudsak korta obligationer. Dessa
ha på förfallodagen inlösts av riksgäldskontoret. Från november 1946 har
riksbanken köpt ej endast korta statspapper utan i avsevärd omfattning även
långa obligationer. Nettoinköpen uppgingo under de två sista månaderna
förra året till 231 miljoner kronor i skattkammarväxlar och nom. 322
miljoner kronor i obligationer.
Från innevarande års början till den 15 maj har riksbankens innehav av
skattkammarväxlar minskat med 51 miljoner kronor. Under samma tid har
riksbankens behållning av obligationer ökat med nom. 385 miljoner kronor,
samtidigt som minskningen av guld- och valutareserven uppgått till ca 860
miljoner kronor.
Riksgäldskontorets nettoupplåning direkt i riksbanken har under tiden 15
december—15 maj uppgått till 200 miljoner kronor.1
Sammanfattningsvis kan sägas, att valutautvecklingen i förening med att
de statliga utgiftsöverskotten upphört medfört en inskränkning av kreditutrymmet
på marknaden, som blott i begränsad utsträckning neutraliserats
genom riksbankens köp av statspapper. Dessa köp ha trätt i stället för rediskontering
såsom den dominerande formen för likviditetsförstärkning. Samtidigt
har det minskade utrymmet i stigande grad tagits i anspråk för enskilda
investeringar. Resultatet är, att den abnormt stora likviditet, som uppkommit
på marknaden under kriget, har försvunnit.
IV. Den ekonomiska politikens inriktning.
Efter den översikt, som i det föregående lämnats över bakgrunden till utvecklingen
av Sveriges valutaläge på längre sikt och den därtill anknutna
redogörelsen för de aktuella svårigheterna på valutaområdet samt för kapitalmarknadssituationen,
torde fullmäktige få övergå till en diskussion av de åtgärder,
som synas påkallade för att samtidigt skydda penningvärdet och
övervinna den brist på balans i Sveriges internationella finansförbindelser,
som framställningen varit ägnad att närmare belysa.
Valutaproblemet på längre sikt.
Betalningsbalansen i förhållande till utlandet bestämmes i övervägande
grad av handelsbalansen, vilken i sin lur röner ett avgörande inflytande av
förhållandet mellan inkomsterna och varutillgången samt mellan kostnaderna
och priserna inom landet. Det är därför uppenbart, alt en första förutsättning
för att åtgärder, åsyftande att skapa balans i Sveriges betalningsförhållanden
mot utlandet, skola leda till åsyftat resultat är, att de inre ekonomiska
förhållandena bli riktigt avvägda.
Såsom den föregående framställningen visat, ha olika omständigheter medfört,
att dagens läge inom landet karakteriseras av en utpräglad brist på
ekonomisk balans. För att återställa jämvikten och därmed skapa underlaget
för en sund utveckling av de internationella finansförbindelsema fordras,
att man över ett vidsträckt område målmedvetet inriktar sig på att begränsa
köpkraften och öka varutillgången.
I första hand måste man söka nå fram till cn sådan reglering av pris-,
löne- och vinstförhållandena, att inkomstvolymen såvitt möjligt stabiliseras.
1 Härvid ingår självfallet ej den post skattkammarväxlar på 700 miljoner kronor, som riksbanken
erhållit i stället för den fordran på riksgäldskontoret, som svarade mot de av riksbanken
till riksgäldskontorets förfogande ställda kassor, vilka olika statliga institutioner, såsom posten,
kommissionerna m. fl., haft innestående i riksbanken.
12
Kungi. Maj.ts proposition nr 314.
Härför erfordras icke endast att ytterligare inkomststegringar inom olika
områden undvikas eller i varje fall strängt begränsas utan även att den starkt
uppdrivna efterfrågan på arbetskraft och material hålles tillbaka. Enligt fullmäktiges
mening måste bl. a. investeringsvolymen reduceras väsentligt under
den nivå den under senare tid uppnått. I samma syfte måste det ankomma
på staten och kommunerna att för dagen avstå från utgiftsökningar samt
att genomföra sådana utgiftsreduktioner, som ligga inom möjligheternas
gränser. EU uppskov med kostnadskrävande åtgärder, som icke för dagen
äro trängande nödvändiga och varigenom arbetskraft och material kunna
friställas, är sålunda starkt motiverat av hänsyn till allmänna ekonomiska
överväganden. Sitt fulla värde i detta sammanhang få utgiftsbegränsningarna
först, om de icke åtföljas av en motsvarande reduktion av statsintäkterna
utan få ta sig uttryck i ett budgetöverskott.
I förening med de åtgärder, som här berörts, bör gå ett främjande av det
enskilda sparandet. Vilka vägar som därvid bäst leda till målet torde böra
bli föremål för ytterligare överväganden.
Vid nu rådande brist på arbetskraft kommer den viktigaste förbättring av
den samhällsekonomiska balansen, som kan vinnas från produktionssidan,
att vara en ökning av produktiviteten, varigenom varuförsörjningen förbättras
vid oförändrad arbetsinsats och oförändrade totala kostnader. Alldeles
oavsett den betydelse en produktivitetsökning äger för återställandet av den
inhemska balansen, är den en viktig förutsättning för den ökning av produktionen,
som måste eftersträvas, för att vår export skall förbättras och exportinkomsterna
stegras. Man måste emellertid i detta syfte försöka sörja
icke endast för en produktivitetsökning utan även bl. a. för en sådan sammansättning
av importen, att den industriella produktionen kan ökas genom
en relativt ökad tillförsel av råvaror, halvfabrikat och bränsle. Vidare bör
givetvis förhindras att arbetskraft och material nu kommer att disponeras för
framställning inom landet av sådana varor, som normalt importeras men på
'' ilka tillgången tills vidare kommer att minskas till följd av importregleringen
och svårigheterna att för närvarande erhålla varor från vissa länder. Vid investeringsregleringen
bör man beakta angelägenheten av att erhålla en inriktning
av produktionen, som i mindre grad avser konsumtionsvaror för
hemmaförbrukning än sådana produkter, som kunna beräknas ha även en
god, exportmaidmad.
Den tidigare framställningen har givit vid handen, att den del av skogsindustriernas
produktion, som kan exporteras, av olika omständigheter successivt
pressats samman. En motsvarande utveckling föreligger även inom
andra områden. Det måste vara ett mål för vår ekonomiska politik att främja
en ökning av exportkvoten genom en reduktion av den inhemska förbrukningen.
Utöver sådana generelk åtgärder, som bidraga till att minska efterfrågan
på° hemmamarknaden på varor, som knnna exporteras, kunna även
speciella åtgärder ifrågakomma, såsom en rationalisering av byggnadstekniken
i syfte att nedbringa materialförbrukningen, ett bättre utnyttjande av
papperstillgången genom olika slag av besparingsåtgärder etc.
På lång sikt måste man till slut ägna stor uppmärksamhet åt frågan om
den svenska exportens geografiska inriktning. Inom ramen av en fri handel
är givetvis en bestämd dirigering av vår export icke möjlig. Det blir här
i viss mån fråga om initiativ från det enskilda näringslivets sida. Hänsyn
måste därvid tagas till de europeiska återuppbyggnadsbehoven och intresset
att vidmakthålla på längre sikt naturliga avsättningsområden. Inom dessa
gränser synes det ligga i linje med den svenska exportindustriens egna intressen
att beakta de sannolikt fortsatta betalningssvårigheterna på vissa
opaginerad Kontrollera mot PDF
13
Kungl. Maj :ts proposition nr 314.
europeiska marknader och de vanskligheter, som pa grund därav sannolikt
måste föreligga för ifrågavarande länder att tillåta eu fri import och att erlägga
betalning för denna i fritt konvertibla valutor. Man borde därför kunna
räkna med att exportindustrien själv i stigande utsträckning skall orientera
sig över mot de länder och marknader, som även ur valutasynpunkt nu
främst äro av intresse. Här berörda synpunkter måste beaktas vid handelspolitikens
utformning särskilt vid eventuell kreditgivning till utlandet eller
statsgarantier för enskild kreditgivning, i vilka avseenden givetvis största
återhållsamhet bör iakttagas.
I den allmänna diskussionen har det vid olika tillfällen framhållits, att en
korrigering såväl av den inre balansen som av betalningsförhallandena skulle
kunna nås genom en depreciering av kronan. Denna uppfattning är enligt
fullmäktiges mening ogrundad. På hemmamarknaden skulle läget icke förbättras
genom att den sedan föregående sommar i flera länder höjda prisnivån
finge slå igenom utan den avtrubbning, som blivit följden av apprecieringen
1946. Och vad angår den internationella balansen, skulle exporten
icke i nämnvärd grad stimuleras eller importen begränsas med rådande inre
köpkrafts- och efterfrågeförhållanden. Insikten om att en depreciering icke
löser de problem, vilkas innebörd här förut utvecklats, borde vara ägnad att
stabilisera valutamarknaden, som under senare tid otvivelaktigt i viss utsträckning
influerats av en motsatt uppfattning och en därpå grundad förmodan
om att en sänkning av den svenska kronans internationella värde
skulle vara att motse.
Valutaproblemet på kortare sikt.
Såsom den föregående framställningen givit vid handen råder, vid sidan
av det på längre sikt bestående valutaproblem, som ytterst har sin grund i
hela den internationella utvecklingen, för närvarande en knapphet på valuta,
som uppstått främst på grund av återverkningarna av den starka köpkraftsansvällningen
inom landet. De akuta svårigheterna påkalla enligt fullmäktiges
mening motåtgärder av delvis annan art än de förut berörda. Under
förutsättning att valutaproblemet på längre sikt effektivt angripes efter
de linjer fullmäktige här angivit, bör den starkt utpräglade valutabrist, som
vi i dag lida under, vara ett övergångsproblem. De åtgärder som tillgripas
för att komma till rätta med den akuta försämringen av valutaläget måste
väljas med hänsyn därtill.
Importregleringen har sitt berättigande som medel att övervinna de valutasvårigheter,
som möta på kortare sikt. Det finnes enligt fullmäktiges mening
icke anledning att vid importregleringens uppläggning rygga tillbaka för en
sådan åtstramning av införseln, som exempelvis skulle medföra en viss lagerförtäring
inom landet, speciellt med avseende å umbärliga varor. I själva
verket måste importregleringen eu tid framåt genomföras med avsevärd
stränghet, om den skall leda till avsett resultat. Man torde ändå icke kunna
räkna med att eu erforderlig reserv uppnås, förrän efter en rätt lång tids
förlopp. Så snart omständigheterna medge detta, bör givetvis regleringen
göras lindrigare eller begränsningarna helt bortfalla. På motsvarande sätt
kan det på kortare sikt vara rimligt att tillämpa eljest ej godtagbara konsumtionsregleringar
samt att genomföra dem med större strängbet än som vore
möjligt, om man måste utgå ifrån att de mera allvarliga valutasvårigfietema
skulle bli av längre varaktighet. Det finns även anledning att framhålla, att
åtgärder för att på annat sätt minska efterfrågan och köpkraft kunna få eu
något annan inriktning, när det är fråga om eu politik på kort sikt än när
det gäller anpassning efter bestående svårigheter.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 314.
I anslutning till det sagda vilja fullmäktige till slut framhålla, att en akut
tillspetsning av valutasvårigheterna är att betrakta på samma sätt som en
kortfristig likviditetskris inom det enskilda näringslivet. För att övervinna
tillfälliga svårigheter kan man därför ha anledning att överväga åtgärder
och betalningstekniska arrangemang, som icke vore riktiga eller rimliga som
led i en långsiktig politik. Fullmäktige vilja emellertid understryka angelägenheten
av att åtgärder, som motiveras av valutakrisens övergående tillspetsning,
icke ges en form, vilken på längre sikt kan försämra möjligheterna
att komma till rätta med mera varaktiga valutasvårigheter.
Kapitalmarknadsproblemet.
Det har i det föregående framhållits, att läget på den svenska kapitalmarknaden
under senare tid kommit alt utmärkas av en betydande åtstramning.
Denna åtstramning är till övervägande grad en följd av den snabba
valutautströmningen. Den kommer därför även successivt att övervinnas i
den mån valutaläget förbättras och de förut redovisade åtgärder vidtagas,
som erfordras för att återställa den inhemska balansen mellan köpkraft och
varutillgång. Av särskild betydelse i sammanhanget är en allmän begränsning
av investeringar och allmänna utgifter samt en överbalansering av budgeten.
Fullmäktige ha funnit anledning att särskilt framhålla, att även utgifter,
som endast innefatta kapitalöverföringar och därför icke påverka den
samhällsekonomiska balansen i ogynnsam riktning — exempelvis ersättning
vid övertagande av järnvägar — ur ren kapitalmarknadssynpunkt i regel
kunna göras till föremål för samma invändningar som andra utbetalningar
för investeringsändamål.
Räntan.
I ett konjunkturläge, där det bland annat framstår såsom önskvärt att
söka begränsa investeringarnas omfattning och att få till stånd ett ökat
sparande, är det givet, att frågan om en räntehöjning övervägts av fullmäktige.
Vid olika tillfällen under den senaste tiden har spörsmålet sålunda
varit föremål för diskussion. Detta har varit desto mera naturligt, som
en räntehöjning kan synas vara en enkel metod att nå angivna resultat
och vid tidigare tillfällen tillgripits i liknande syfte. Emellertid föreligga
för närvarande på detta som inom många andra områden speciella förhållanden,
som medföra att en räntehöjning icke har samma verkningar som
under mera normala omständigheter. I nuvarande läge med reglering av hyror
och priser är situationen en annan. En räntehöjning skulle sålunda icke
onödiggöra nuvarande direkta regleringar på investeringsområdet. Med denna
utgångspunkt anse fullmäktige, att man medelst en räntehöjning icke kan
ernå den begränsning av investeringsverksamheten, som för närvarande
framstår såsom nödvändig. Av betydelse har härvid även varit, att en mera
drastisk höjning av räntan — d. v. s. till 5 å 6 procent eller högre_enligt
fullmäktiges mening icke bör ifrågakomma, utan diskussionen har gällt verkningarna
av en måttlig ränteförändring.
Om man verkligen kunde räkna med att en mindre räntehöjning skulle
medföra ett väsentligt ökat frivilligt sparande, vore detta givetvis en faktor
av mycket stor betydelse. Det förefaller dock föga troligt, att en något högre
mlanmgsränta än den nuvarande skulle mera avsevärt öka sparandet. Av
vida större betydelse är en sådan allmän ekonomisk politik, att allmänhet1n.
.1?ll.r övertygad om att det är förmånligt att i görligaste mån uppskjuta
saval investeringar som inköp av exempelvis mera varaktiga konsumtionsvaror
till en tidpunkt, då såväl priser som kvaliteter bli förmånligare. Full
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 314.
15
mäktige vilja dock i detta sammanhang ånyo understryka vikten av att från
det allmännas sida snarast vidtagas åtgärder för främjande av det frivilliga
sparandet.
Vid sin behandling av ränlespörsmålet ha givetvis fullmäktige även tagit
hänsyn till andra faktorer än de som i korthet här berörts. Sålunda ha erfarenheterna
från andra länder beaktats liksom de mera psykologiska verkningar
en räntehöjning skulle kunna ha. Uppmärksamhet har även ägnats
spörsmålet, om vissa av de fördelar, som skulle ernås genom en räntehöjning,
skulle kunna vinnas även på andra vägar. Fullmäktige ha emellertid
efter en ingående prövning av frågan icke funnit skäl föreligga för att i nuvarande
läge vidtaga en räntehöjning.
I detta ärendes handläggning hava deltagit fullmäktiges samtliga ledamöter
samt suppleanterna Alf Johansson, John Bergvall och Olof Andersson,
dock att ordföranden Hammarskjöld icke varit närvarande vid justeringen
av skrivelsen.
Protokollsutdrag i ärendet med särskilt yttrande av herr Ivar Andersson
bifogas.
Ifrågavarande särskilda yttrande var av följande lydelse:
Beträffande det avsnitt av skrivelsen, som behandlade räntefrågan, anmäldes
reservation av herr Ivar Anderson, som icke kunnat ansluta sig till fullmäktiges
uttalande i denna fråga utan ansett, att en ränteförhöjning borde
övervägas som ett av medlen att åstadkomma den nödvändiga inre ekonomiska
balansen och effektivt möta den växande inflationsrisken. Även med
hänsyn till behovet av ökat frivilligt sparande syntes enligt herr Andersons
uppfattning en räntehöjning vara motiverad.
Bankofullmäktige ha i sin skrivelse utförligt redogjort för orsakerna till Departement»- den utveckling av vår utrikeshandel och betalningsbalans, som föranledde chefeninförandet
av importregleringen i mars månad. Till vad fullmäktige anfört
i denna fråga kan jag ansluta mig. Redan tidigare har en redogörelse lämnats
riksdagen rörande omständigheterna kring importregleringen och det torde
därför icke finnas anledning att ånyo behandla detta spörsmål. Fullmäktige
ha i detta sammanhang vidare framhållit att valutautströmningen under
senaste tiden varit av en sådan omfattning, att det kan bliva nödvändigt att
temporärt ytterligare skärpa importregleringen. Under alla omständigheter
framstår det såsom synnerligen angeläget, att åtgärder vidtagas för att snarast
få till stånd största möjliga ökning av exporten. Som ett led i denna
politik ha som bekant under den senaste tiden träffats överenskommelser om
begränsningar av den inhemska konsumtionen av papper. Med hänsyn till
vikten av att skapa förutsättningar för en ökad import av varor av väsentlig
betydelse för vår produktion och försörjning torde liknande åtgärder kunna
ifrågakomma även inom andra områden, där förbrukningen inom landet kan
anses taga i anspråk en alltför stor del av produktionen.
Fullmäktige ha vidare understrukit den roll som inriktningen av den svenska
exporten kommit alt få till följd av den allmänna utvecklingen på valutaområdet.
Det är sålunda icke endast exportens och importens totala omfattning
som i nuvarande läge är av betydelse för utvecklingen av våra
valutareserver utan även vår utrikeshandels fördelning på olika länder. Pro
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 314.
blemet är här, att exporten — som ett led i vår hjälp till återuppbyggnaden i
av kriget härjade länder — under tiden efter krigets upphörande kommit att
i relativt stor utsträckning avse länder med svaga valutor. Nuvarande läge
på valutaområdet har medfört att vårt exportöverskott i förhållande till vissa
länder icke alltid kunnat användas för att finansiera en överskottsimport från
länder som varit i stånd att förse den svenska marknaden med varor. Såsom
förhållandena utvecklat sig är det nödvändigt, att denna fråga under den
närmaste framtiden ägnas skärpt uppmärksamhet. Någon ökning av vår kreditgivning
till utlandet bör redan med hänsyn till det allmänna ekonomiska
läget icke komma till stånd. Därutöver synes det dock nödvändigt att, givetvis
under beaktande av redan ingångna avtal m. m., mer än tidigare inrikta
vår export på länder, som kunna förse oss med för vårt land väsentliga
varor eller som kunna erlägga betalning för våra exportvaror i sådana valutor,
med vilka likvid kan ske för import från andra länder.
Vad fullmäktige anfört rörande export- och importprisernas utveckling
samt verkningarna av den i juli 1946 vidtagna apprecieringen ger mig icke
anledning till erinran. I likhet med fullmäktige anser jag, att en sänkning
av kronkursen icke skulle underlätta stahiliseringssträvandena och att det
därför icke föreligger någon anledning att diskutera en dylik åtgärd.
I sin framställning ha fullmäktige vidare behandlat läget på kapitalmarknaden
och räntefrågan. I detta sammanhang ha fullmäktige uttalat, att efter
en ingående prövning av hela ränteproblemet ha fullmäktige icke funnit
skäl föreligga för att i nuvarande läge vidtaga en räntehöjning. Även i denna
del vill jag uttala min anslutning till fullmäktiges ståndpunkt. I likhet med
fullmäktige anser jag sålunda att en räntehöjning av den omfattning, som i
nuvarande läge kan diskuteras, icke torde kunna bli av sådan betydelse
exempelvis för beskärningen av investeringsverksamheten eller för att stimulera
det frivilliga sparandet, att fördelarna av en räntehöjning skulle
uppväga de betydande nackdelar som en sådan åtgärd skulle föra med sig,
icke minst när det gäller att få till stånd den önskvärda stabiliseringen inom
olika områden av det ekonomiska livet. Samtidigt vill jag liksom fullmäktige
understryka betydelsen av att ett ökat frivilligt sparande kommer till
stånd, överläggningar rörande detta problem pågå som bekant för närvarande
under regeringens ledning.
Vad slutligen beträffar fullmäktiges uttalanden om angelägenheten av att
nå fram till en bättre samhällsekonomisk balans och om de åtgärder som i
detta syfte böra vidtagas, vill jag erinra om att denna fråga i olika former
varit föremål för behandling under hela innevarande år och även vid olika
tillfällen diskuterats i riksdagen. Jag kan i allt väsentligt uttala min anslutning
till de riktlinjer för den ekonomiska politikens fortsatta inriktning som
bankofullmäktige uppställt, men torde få anledning att sedan vissa nu pågående
överläggningar slutförts, i annat sammanhang återkomma till frågan.
Kungl. Maj.ts proposition nr 314.
17
I anledning av bankofullmäktiges förslag om fortsatt befrielse för banken
från sedelinlösningsskyldigheten bör sedvanlig framställning i ämnet göras
till riksdagen.
Jag vill i detta sammanhang vidare anmäla, att fullmäktige i riksbanken i
skrivelse den 22 maj 1947 gjort framställning rörande bankens sedelutgivningsrätt.
Genom beslut den 14 februari 1947 förordnade Kungl. Maj:t på
framställning av fullmäktige att riksbanken finge utgiva sedlar till det belopp,
som motsvaras av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa,
samt därutöver till ett belopp av 1 400 miljoner kronor. Kungl. Maj:t meddelade
detta beslut med stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående
rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens
sedelutgivning och bankrörelse m. m., vilken lag nyligen förlängts att
gälla till och med den 30 juni 1948. Före beslutet av den 14 februari 1947
var sedelutgivningsrätten dubbla summan av riksbankens metalliska kassa
ökad med 350 miljoner kronor. Fullmäktige ha nu framhållit, att den fortsatta
valutautströmningen gör en höjning av förstnämnda belopp om 1 400
miljoner kronor nödvändig. Med hänsyn till den säsongmässiga stegringen
av sedelomloppet omkring halvårsskiftet och med beaktande av den troliga
utvecklingen av valutareserven under den närmaste tiden ha fullmäktige
hemställt, alt nämnda belopp om 1 400 miljoner kronor måtte höjas till
förslagsvis 2 500 miljoner kronor. — Innevarande års riksdag har, såsom
redan framhållits, förlängt giltighetstiden av 1939 års lagstiftning till utgången
av juni 1948. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 32) uttalade
dock bankoutskottet det önskemålet, att sedeltäckningsbestämmelserna
i riksbankslagen bleve föremål för en sådan omläggning, att nuvarande provisorium
kunde upphöra efter utgången av juni 1948. Samtidigt framhöll utskottet,
att den fortgående minskningen av riksbankens guldkassa kunde
medföra behov av ytterligare ökad sedelutgivningsrätt.
Vid nuvarande bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt leder eu
nedgång i valutareserven, i den mån guldkassan beröres, till en minskad sedelutgivningsrätt.
Den utveckling av vår betalningsbalans, som ingående behandlats
i fullmäktiges tidigare refererade skrivelse, har därför medfört behov
av ytterligare vidgad utgivningsrätt i förhållande till riksbankslagens
bestämmelser. Såsom fullmäktige anfört torde beslut av angivna innebörd
få fattas före utgången av juni månad. Enligt vad jag inhämtat pågår för
närvarande inom riksbanken utredning för att till nästa års riksdag kunna
framlägga förslag till ändrade bestämmelser om sedelutgivningsrätten. Den
nu av fullmäktige gjorda hemställan torde inom den närmaste tiden få bifallas
av Kungl. Maj:t i enlighet med det Kungl. Maj:t enligt den tidigare
omnämnda lagstiftningen givna bemyndigandet. Med hänsyn till frågans nära
samband med utvecklingen av våra valutareserver har jag dock velat anmäla
frågans läge för riksdagen.
Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 314. -
18
Kungi. Maj:ts proposition nr 314.
Departements
chefen.
II. Fråga om rätt för riksbanken att rekvirera utländska
betalningsmedel, m. m.
Enligt 1 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) äger Konungen — vid
krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden i den mån så prövas oundgängligen
nödigt för uppnående av det mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska
verksamhet — meddela förordnande på sätt i lagen närmare stadgas.
Sådant förordnande må under tid då riksdagen är samlad meddelas endast
med riksdagens samtycke. I 2 § stadgas, att i förordnande som Konungen
jämlikt 1 § meddelar må föreskrivas bl. a., att utländska betalningsmedel,
utländska fordringar och utländska värdepapper skola erbjudas riksbanken
eller valutabank till inlösen mot kontant ersättning i svenskt mynt.
Med stöd av valutalagen utfärdades efter inhämtande av riksdagens yttrande
valutaförordningen den 25 februari 1940 (nr 97), vilken förordning
gäller tills vidare så länge valutalagen äger giltighet. Enligt 10 § valutaförordningen,
sådan paragrafen lyder enligt förordningen den 17 maj 1940 (nr
348), skola utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska
värdepapper, som tillhöra någon här i riket bosatt, i den ordning och omfattning
riksbanken bestämmer av ägaren eller innehavaren erbjudas riksbanken
eller valutabank till inlösen mot ersättning, som i valutalagen sägs.
Beträffande rätten att förfoga över utländska betalningsmedel må här
omnämnas, att Kungl. Maj:t i proposition nr 78 till 1940 års lagtima riksdag
med hemställan om riksdagens samtycke till meddelande av förordnande
jämlikt 1 § valutalagen uttalat bl. a., att rätten att rekvirera utländska betalningsmedel
och utländska banktillgodohavanden icke lämpligen borde
begagnas utan särskilt medgivande. I sitt utlåtande (nr 4) i anledning av propositionen
underströk bankoutskottet — som tillstyrkte bifall till propositionen
— att det vore avsett att rätten att rekvirera utländska betalningsmedel
och utländska banktillgodohavanden icke skulle begagnas utan särskilt
medgivande. Utskottets utlåtande bifölls av riksdagen (skrivelse nr 60).
I en den 29 maj 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse ha fullmäktige
i riksbanken anfört att med hänsyn till nuvarande valutaläge det
syntes angeläget, att Kungl. Maj:t ägde befogenhet bemyndiga riksbanken
(valutakontoret) att utnyttja den rätt, som innefattades i 10 § valutaförordningen,
om och i den mån bankofullmäktige och valutakontorets styrelse
ansåge det nödvändigt att göra framställning därom. Därest Kungl. Maj:t
funne, att uttalandena i propositionen nr 78/1940 och bankoutskottets utlåtande
nr 4/1940 skulle anses innebära att riksdagens medgivande förutsattes
för att kunna lämna det ifrågasatta bemyndigandet, borde framställning härom
göras.
Såsom bankofullmäktige framhållit kan läget och utvecklingen på valutaområdet
komma att medföra behov att vidtaga i 10 § valutaförordningen an
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 314.
19
givna åtgärder. Kungl. Maj:t torde därför böra äga möjlighet att medge en
tillämpning av dessa bestämmelser. Med anledning av uttalandena vid ärendets
behandling vid 1940 års riksdag synes frågan om ett dylikt bemyndigande
böra underställas riksdagens prövning och jag vill förorda att detta
nu sker. Om och i vilken omfattning behovet av hembudsskyldighet eller
rekvisitionsförfarande kan bli aktuellt är för närvarande icke möjligt att ange.
Det nu begärda bemyndigandet är avsett att utnyttjas endast efter särskild
framställning från de valutavårdande myndigheterna.
III. Hemställan.
Med åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, alt Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att riksbanken må för tiden från och med
den 1 juli 1947 till och med den 30 juni 1948 vara fritagen
från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna
sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken
att, då förhållandena därtill giva anledning, före utgången
av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens
sedlar,
dels ock förklara, att från riksdagens sida icke föreligger
hinder för riksbanken att med stöd av 10 § valutaförordningen
och efter särskilt förordnande av Kungl. Maj:t rekvirera
utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska
värdepapper.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Carl Olov Sommar.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1947:434 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av vissa från statens pensionsanstalt och lärarinnornas pensionsanstalt utgå a1 i texten
- BU 1947:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. s. 1 i texten