Sök i Ratio Lex

Angående rundradion i Sverige

1947-01-31 · 49 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:41, Angående rundradion i Sverige

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

1

Nr 41.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående rundradion i

Sverige; given Stockholms slott den 31 januari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagdia utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, lämna riksdagen

tillfälle att avgiva yttrande i anledning av 1943 års rundradioutrednings

betänkande angående rundradion i Sverige, dess aktuella behov och riktlinjerna

för dess framtida verksamhet.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden. hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholrris slott

den 31 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, finans- och

ecklesiastikdepartementen anmäler chefen för kommunikationsdepartementet,

statsrådet Nilsson, 1943 års rundradioutrednings betänkande angående rundradion

i Sverige, dess aktuella behov och riktlinjerna för dess framtida verksamhet

samt anför därvid följande.

Ifrågavarande utredning tillkom på initiativ av 1943 års riksdag (skriv,

nr 209). Genom beslut den 30 juni 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen

för kommunikationsdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för änBihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 41.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj-.ts proposition nr 41.

damålet. De sakkunniga, vilka antogo benämningen 1943 års rundradioutredning,

voro talmannen i riksdagens andra kammare A. V. Sävström, ordförande,

kanslirådet O. A. Berger, verkställande direktören i aktiebolaget

Radiotjänst Y. Hugo, chefredaktören fru Eva Hökerberg, rektorn vid lantmannaskolan

i Grimslöv J, Johansson, filosofie doktorn E. H. Linder och

generaldirektören H. K. A. Sterky.

Utredningen, som tidigare avgivit vissa separata framställningar, avgav

sitt slutbetänkande den 9 januari 1946 (SOU 1946: 1). I detta sammanfattar

utredningen sina förslag på följande sätt.

1. De önskemål, som förefinnas beträffande programverksamheten (kapitel

V), och svårigheterna att framförallt under bästa programtid kunna tillgodose

dessa önskemål, leda automatiskt tanken till flera samtidiga program.

Då utvecklingen såväl utomlands som här hemma klart pekar i denna

riktning, anser sig utredningen för sin del böra tillstyrka, att åtgärder

vidtagas för att möjliggöra flera samtidiga program.

2. Den tekniska lösningen av problemet om flera samtidiga program bör

ske genom utbyggnad av ett högfrekvent trådradionät på telefonledningarna

(kapitel VI).

3. Den programmässiga förbättringen av ett riksprogram bör i första hand

ske genom en utökning av'' den årliga sändningstiden från 4 000 till 5 900

timmar (kapitel VII). Tidigare inledda försök med programrepriser böra

fullföljas.

Den tekniska utbyggnaden för förbättringen av ett riksprogram bör inriktas

på en ökning av effekten hos de trådlösa stationerna i Stockholm, Kalmar

och Halmstad. De privata relästationerna böra successivt övertagas av

staten och förbättras samt ytterligare synkronkörda relästationer uppföras

på lämpliga platser. En viktig förbättringsåtgärd utgör utbyggnaden av trådradionätet

för att bereda bättre mottagningsförhållanden för det stora antal

rundradioabonnenter, vilka icke för närvarande kunna med tillfredsställande

resultat avlyssna trådlös sändning.

Vissa lyssnarkategorier böra lämnas ekonomiskt stöd. Sålunda föreslår

utredningen — med den reservation, som må föranledas av bifall till socialvårdskommitténs

förslag om höjda pensionsbelopp — att frilicens tilldelas

personer, som åtnjuta tilläggspension (invalidunderstöd), under förutsättning

att de icke tillhöra hushåll, i vilket annan medlem har betalningsförmåga i

fråga om licensavgiften, eller äro varaktigt intagna å sjukhus, vårdanstalt,

ålderdomshem eller annan därmed jämförlig anstalt. Utredningen föreslår

vidare, att statens bidrag till inköp av radioapparater för skolor höjes från

25 000 till 50 000 kronor per år samt att bidragsbestämmelserna revideras.

Därjämte bör frågan om statligt bidrag till inköp av radioapparater för studiecirkelverksamheten

ägnas uppmärksamhet.

4. Vid full utbyggnad av trådradionätet räknar utredningen med cirka

7 000 timmars programtid över trådradiostationerna, fördelade på tre program

(kapitel VIII). Denna programtid motsvarar en sändningstid av cirka

4 400 timmar. De trådlösa sändarna skola givetvis bibehållas och över dem

skall ett av trådradioprogrammen utsändas under 4 000 timmar årligen.

5. Utredningen anser, att standardiserings- och typiseringsarbetet på rundradioområdet

bör intensivt fullföljas såväl av enskilda som genom statlig

insats (kapitel X). Därigenom torde möjlighet att förbilliga radiomottagarna

yppas. En annan utväg kommer att efter utbyggnaden av trådradionätet

stå till buds. Speciella för trådradion avsedda mottagare kunna nämligen

tillverkas, vilka betinga ett relativt lågt pris.

6. För förbättring av kortvågssändningarna till utlandet föreslår utred
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

3

ningen (kapitel XI), att två kortvågssändare å 100 kW vardera anordnas i

Hörby. Den ena sändaren bör användas för s. k. rundstrålning och den andra

för riktad sändning. Bägge sändarna kunna dessutom komma att användas

för kommersiell radiotelefontrafik.

7. Utredningen föreslår (kapitel XII), att överenskommelse rörande programverksamheten

träffas mellan, å ena sidan, chefen för kommunikationsdepartementet

å Kungl. Maj ds vägnar och, å andra sidan, Radiotjänst och

icke såsom för närvarande mellan telegrafstyrelsen och Radiotjänst. Vidare

föreslår utredningen, att sammansättningen av Radiotjänsts styrelse ändras

i syfte att åstadkomma en mera nyanserad intresserepresentation. Ehuru

Radiotjänsts inre organisation faller utanför utredningsuppdraget, har utredningen

gjort vissa rekommendationer i avseende därå.

8. Medel böra enligt utredningens mening ställas till förfogande för såväl

tekniskt-vetenskaplig forskning som programmässigt forsknings- och utvecklingsarbete

(kapitel XIII). Vidare bör utbildningen och fortbildningen av

programpersonalen ägnas uppmärksamhet.

9. Rundradiorörelsen bör vara självförsörjande (kapitel XIV). Den grundläggande

inkomsten bör liksom för närvarande utgöras av licensmedel. Frågan

om ökade inkomster genom försäljning av programtid bör dock upptagas

till övervägande, men först då möjlighet till flera samtidiga program

föreligger. Enligt utredningens mening bör rundradiorörelsen icke belastas

med utgifter för frilicenser, skolradio och radiomottagare för skolor, kombinerad

radio- och korrespondensundervisning, väderleksrapporter samt kortvågssändningar.

Utbyggnaden av trådradionätet för att åstadkomma bättre mottagningsförhållanden

för abonnenter, som icke kunna tillfredsställande avlyssna de

trådlösa sändningarna, bör bedrivas jämsides med den utbyggnad av trådradionätet,

som syftar till att bereda möjlighet till flera samtidiga program.

För den totala utbyggnaden räknar utredningen med en tjuguårsperiod med

början från och med budgetåret 1946/47. Den för varje budgetår under perioden

erforderliga kapitalinvesteringen kan uppskattas till i runt tal

10 000 000 kronor.

Ett år efter det utbyggnaden av trådradionätet igångsatts bör licensavgiften

höjas till 15 kronor.

Då 1946 års riksdag redan fattat beslut rörande anläggning för kortvågssändningar

till utlandet, kommer jag i det följande att beröra utredningens

förslag i denna del allenast i vad det avser frågan om kortvågssändningarnas

fortsatta finansiering. Jag anser mig vidare med hänsyn till numera fattade

beslut eller vidtagna åtgärder icke böra ingå på utredningens förslag rörande

frilicenser åt vissa folkpensionärer och billigare radiomottagningsapparater.

Betänkandet har varit föremål för remissbehandling i vanlig ordning.

Utlåtanden ha därvid infordrats

rörande betänkandet i dess helhet från aktiebolaget Radiotjänst, chefen

för försvarsstaben, statskontoret och telegrafstyrelsen.

rörande rundradions tekniska utbyggnad (kap. VI—VIII, X och XIII) från

ingenjörsvetenskapsakademien och svenska teknologföreningen,

rörande rundradioteknikens fortsatta utveckling (kap. XIII) från styrelsen

för Chalmers tekniska högskola och styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm,

rörande rundradions ekonomi jämte plan för verksamhetens utbyggnad

(kap. XIV) från riksräkenskapsverket,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

rörande tidigare väderleksrapporter (s. 26, 44 och 67) från Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut samt

rörande skolradio (s. 44, 67, 73 och 109) från skolöverstyrelsen.

Kundradions tekniska utbyggnad.

Rundradioutredningen.

Distributionen av rundradions program kan ske antingen på trådlös väg

eller genom metalliska ledningar (trådradio). Bägge systemen användas för

närvarande i Sverige, det sistnämnda dock endast i obetydlig utsträckning i

vissa landsdelar.

Den trådlösa överföringen kan ske inom fyra olika våglängdsband,

vilka vart och ett omfattar ett visst antal tillgängliga våglängder och

som karakteriseras av olika egenskaper ur räckvidds- och stömingssynpunkt.

De fyra banden äro långvågs-, mellanvågs-, kortvågs- och ultrakortvågsbanden.

Rörande de olika våglängdsbanden anför utredningen följande.

Långvågsbandet. Detta band omfattar för rundradio våglängder mellan

2 000 och 1 000 m och erbjuder plats för endast 15 rundradiovåglängder (frekvenser),

som fördelats mellan de europeiska länderna. Av dessa disponerar

icke något land över mer än en våglängd. Sverige har tilldelats en våglängd

för 150 kW-sändaren i Motala. För närvarande arbeta över 20 rundradiostationer

inom långvågsbandet med resultat, att besvärande interferensstörningar

mellan närliggande stationer förekomma.

Mellanvågsbandet. Detta band omfattar för rundradio våglängder mellan

1 000 och 200 m; enligt montreuxplanen av år 1939, som dock ännu ej trätt

i kraft, är bandet utsträckt till 192,9 m. Bandet erbjuder plats för 115 rundradiovåglängder

(frekvenser), fördelade mellan europeiska stationer. Före

krigets utbrott voro 41 av dessa s. k. exklusiva våglängder, d. v. s. vardera

använd för endast en sändarstation. De övriga 74 voro delade. Sverige disponerar

över två exklusiva våglängder för Stockholm och Hörby. Falun delar

officiellt våglängd med Zagreb (Jugoslavien), Göteborg med Alger, Luleå

med Banska-Bystrica (Tjeckoslovakien), Sundsvall med Aten och RadioMaroc,

Östersund med Voronej (Ryssland); Karlstad, Malmö, Norrköping

och Trollhättan arbeta på en Sverige tilldelad samkörningsvåglängd samt

Hälsingborg, Hudiksvall, Porjus, Visby, Umeå och Örnsköldsvik på en annan

liknande våglängd. Karlskrona har förlagts inom det utökade området 200—

192,9 m.

Stationerna i Borås, Eskilstuna, Gävle, Halmstad, Jönköping, Kalmar, Kiruna,

Kristinehamn, Malmberget, Säffle, Uddevalla, Uppsala, Varberg och

Örebro, vilka ännu ej övertagits av telegrafverket men åtnjuta statsunderstöd

för driften, äro förlagda dels på våglängder för gemensamt internationellt

bruk, dels ock på andra svenska och utländska stationers våglängder,

där de på grund av sin ringa sändareffekt ej verka störande.

Inom mellanvågsbandet äro förhållandena således minst lika ogynnsamma

som inom långvågsbandet. Enbart det stora antalet delade våglängder

visar tydligt, att några ytterligare sådana — exklusiva eller delade -—- för

utsändning av dubbelprogram icke äro att påräkna för Sveriges vidkommande.

Av internationella skäl är det också uteslutet att genom samköming

på utländska stationers våglängder placera det antal kraftiga radiosändare,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

5

som skulle erfordras för att med samma hörbarhet som för det nuvarande

programmet åstadkomma ett andra program.

Däremot kan man genom uppsättandet av ytterligare ett antal stationer

med liten effekt, förlagda på antingen de svenska eller de internationella

samkörningsvåglängdema, förbättra mottagningen av det nuvarande riksprogrammet

på ett begränsat antal platser. Då hörbarheten av detta program

på flera platser lämnar åtskilligt övrigt att önska, finner utredningen,

att en sådan förbättring bör tagas under övervägnade.

Kortvågsbandet. Detta band omfattar för rundradio våglängder mellan

50 och 10 m.1 Enligt internationell överenskommelse har ett antal våglängder

(frekvenser) inom vart och ett av 11, 13, 16, 19, 25, 31, 41 och 49 m

banden avdelats för rundradioändamål. Totala antalet sådana frekvenser

är 235. Någon direkt tilldelning till de olika länderna av bestämda frekvenser

har aldrig gjorts. Man har i stället förfarit så, att så snart ett land ämnar

börja rundradiosändning på vissa frekvenser, skall detta i god tid anmälas

till Internationella fjärrförbindelseunionen i Bern, som genom sina

officiella frekvenslistor delger samtliga länder denna anmälan. Den som

först anmält en frekvens anses ha prioritet till denna, för såvitt invändning

däremot ej gjorts från något håll. Frekvensavståndet mellan i våglängd

närliggande stationer bestämdes till en början till 10 kp/s (kiloperioder per

sekund), d. v. s. 10 000 p/s (perioder per sekund). Efter hand steg emellertid

antalet anmälda frekvenser så kraftigt, att en del kortvågsstationers frekvenser

placerades även mellan tidigare anmälda, varigenom frekvensavståndet

blev endast 5 kp/s. Så var t. ex. förhållandet med de fem våglängder inom 19,

25, 31 och 49 m banden, som anmäldes för kortvågssändarna i Motala: den

28 april 1928 frekvensen 6 065 kp/s, den 28 februari 1936 frekvensen 11 7Ö5

kp|s och den 24 september 1936 frekvenserna 6 095, 9 535 och 15 155 kp/s.

Av dessa frekvenser har Sverige genom tidig anmälan till unionen prioritet

för frekvenserna 6 065 och 15 155 kp/s.

Senare ha följande frekvenser anmälts för Sverige, nämligen den 4 januari

1940 frekvensen 7 270 kp/s, den 16 december 1941 frekvenserna 17 770,

17 800. 17 840, 21 580, 21 690, 21 720, 25 670, 25 870 och 25 970 kp/s samt

den 1 februari 1944 frekvenserna 6 150, 7 210, 9 620, 9 660, 11 810, 11 880,

15 240 och 15 300 kp/s.

Av dessa har Sverige prioritet endast för frekvenserna 25 670, 25 870 och

25 970.

På grund av den rådande trängseln inom kortvågsbandet ha de flesta av

Sverige anmälda våglängderna måst förläggas till av andra nationer redan belagda

våglängder, ett förfarande som i stor utsträckning använts även av

andra länder, under förhoppning naturligtvis att några allvarliga ömsesidiga

störningar icke skola uppstå. Inträffar detta, har otvivelaktigt den nation,

som först anmält frekvensen, »rätt» till densamma. Erfarenheten visar

dock, att främst sändare, som med stor effekt belägga en viss våglängd, ha

utsikter att vid träffandet av internationella överenskommelser få behålla

denna.

Förhållandena på kortvågsområdet äro för närvarande fullständigt kaotiska.

Hänsyn tages ej ens till den internationellt överenskomna uppdelningen

av frekvensband för särskiljande av stationer för rundradio och för

radiotelegrafi. Trängseln belyses kanske bäst av att de för rundradio på

kortvåg avdelade våglängdsbanden, som enligt vad tidigare nämnts erbjuda

stömingsfri plats för 235 rundradiovåglängder, belagts med över 600.

1 Vägliingdsområdet 200 ti!! 50 in iir enligt internationell överenskommelse avdelat för andra

slag av radioförbindelser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

De korta våglängderna lämpa sig bäst för kommunikation över långa distanser,

vilket beror på Kennelly-Heaviside-skiktets reflekterande inverkan

på deras rymdstrålning. Visserligen erhålles även markstrålning på samma

sätt som för våglängder inom långvågs- och mellan vågsbanden. På grund

av de korta vågornas höga frekvens utsättes emellertid markstrålningen för

en mycket kraftig dämpning genom energiförluster i jordytan, varför räckvidden

av denna strålning endast blir av lokal karaktär (10—20 km). Det

skulle alltså krävas ett mycket stort antal kortvågssändare för att förse landet

med dubbelprogram. För övrigt skulle avlyssningen av detta till stor del

omöjliggöras genom störningar från det stora antalet kraftiga utländska kortvågssändare.

Ultrakortvågsbandet. Inom detta band, som omfattar våglängderna 10—

cirka 1 in, ha de tillgängliga våglängderna (frekvenserna), som uppgå till

flera tusen, ännu icke slutfördelats genom internationella beslut.

Sedan slutet av 1930-talet har först i Förenta Staterna och sedermera i

flera europeiska länder ett nytt system för rundradiosändning börjat användas,

vilket bygger på en annan moduleringsprincip, s. k. frekvensmodulering,

i stället för annars uteslutande använd amplitudmodulering. Frekvensmodulering

kan med särskilt stor fördel tillämpas vid sändning på

ultrakortvåg. Störningarna bli vid frekvensmodul ering betydligt mindre än

vid amplitudmodulering. På grund av att strålningen vid ultrakortvåg endast

är av lokal karaktär (ingen eller obetydligt reflekterad strålning) och tillgången

till bärfrekvenser på betryggande avstånd från varandra är stor.

bereder våglängdsproblemet vid ultrakortvåg betydligt mindre svårigheter

än inom övriga våglängdsband.

I syfte att undersöka huru många personer av Sveriges befolkning, som

skulle kunna nås med radioprogram från stationer, arbetande inom ultrakortvågsbandet,

har följande sammanställning per den 1 januari 1943 gjorts:

I Sveriges 121 städer bo................... 2 537 000 personer

» » 56 köpingskommuner bo ........ 145 000 »

» » 237 municipalsamhällen bo....... 306 000 ■>

Summa 414 samhällen och 2 988 000 personer

Härav framgår, att ungefär hälften av Sveriges befolkning (6 458 000) är

bosatt i nämnda 414 samhällen. Antalet rundradioabonnenter (licensinnehavare)

inom 10 km avstånd från centrum av dessa samhällen utgör cirka

1 350 000.

En överslagsberäkning visar, att det vore möjligt att nå dessa abonnenter

med cirka 150 ultrakortvågssändare för frekvensmodulering. Då kostnaderna

för en sådan rundradioanläggning torde uppgå till cirka 100 000 kronor,

skulle totala anläggningskostnaden i detta fall bli av storleksordningen

15 000 000 kronor. På denna väg skulle man möjligen snabbare än på något

annat sätt kunna förse i lyssnare räknat ungefär halva Sveriges befolkning

eller 75 °/o av nuvarande antal licensbetalare med dubbelprogram.

Mot denna lösning av dubbelprogramproblemet måste emellertid en allvarlig

invändning göras. De nuvarande rundradiomottagarna kunna nämligen

icke användas för mottagning av frekvensmodulerade vågor. Rundradioabonnenterna

måste därför anskaffa mottagare, som förutom de nu använda

våglängdsbanden, långvåg, mellanvåg och kortvåg, även äro utrustade

med ett ultrakortvågsband för frekvensmodulation. En sådan kombinerad

mottagare av god konstruktion torde komma att betinga ett pris av 450

kronor, d. v. s. bli omkring 100 kronor dyrare än en motsvarande mottagare

utan möjlighet till ultrakortvågsmottagning. Härav följer, att kapitalinveste
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

ringen enbart för ifrågavarande 1 350 000 abonnenter, boende inom 10 km

avstånd från centrum av förutnämnda samhällen, skulle uppgå till omkring

135 000 000 kronor, om endast merkostnaden för apparatutbytet vid en successiv

övergång i samband med den gamla apparatens slopande på grund

av förslitning etc. tages i betraktande, eller till omkring 600 000 000 kronor,

om man räknar med en omedelbar övergång till mottagare av den nya typen

för samtliga abonnenter och anser de gamla apparaternas värde helt avskrivet.

Av vad utredningen här anfört rörande ultrakortvåg framgår att den icke

kan förorda, att dubbelprogramlrågan i Sverige generellt löses genom anläggning

av ultrakortvågssändare med frekvensmodulering, även om detta system

med bortseende från mottagarkostnaderna kommer att användas i vissa andra

länder. Frekvensmodulering passar ur teknisk synpunkt i områden med stor

befolkningstäthet och användes nu i rätt stor omfattning i Förenta Staternas

tätbebyggda delar. Den skulle även utan hänsyn till mottagarkostnaderna

kunna användas i Danmark med detta lands i jämförelse med Sverige ringa

geografiska utsträckning och relativt höga befolkningstäthet.

Utredningen framhåller, att det mot bakgrunden av vad sålunda anförts

ligger nära till hands att framställa frågan, om det icke vore möjligt att

utsända ett andra program över en station, som sänder samtidigt med och på

samma våglängd som en befintlig svensk station, t. ex. motalastationen. Såsom

svar på denna fråga anför utredningen följande.

Med en mottagare inställd på en viss våglängd kan man icke särskilja

två olika rundradioprogram, som utsändas på denna våglängd, med mindre

än att deras inbördes styrkeförhållande är stort. Erfarenheten visar nämligen,

att sådan samköming mellan stationer med olika program är möjlig

—- sedd ur lyssningssynpunkt — endast under förutsättning, att styrkeförhållandet

mellan de till mottagaren inkommande radiovågorna från de samkörande

stationerna är större än 30: 1. I annat fall störa de båda programmen

varandra så allvarligt, att resultatet blir onjutbart. Men fältstyrkeförhallandet

30: 1 innebär, att endast den starkare stationen kan avlyssnas, varför

således möjlighet att välja mellan de båda programmen icke förefinnes.

Samköming av detta slag äger för närvarande mm i stor utstiäckning i

Europa på våglängder delade mellan olika länder. På grund av trängseln

i etern disponerar icke varje radiostation över en egen våglängd, utan nian

har i många fall tvingats att förlägga flera stationer på en och samma väg.

Sålunda arbeta inom långvågsbandet stationerna i Paris och Ankara pa

våglängden t 648 m, inom mellanvågsbandet Sundsvall, Aten och RadioMaroc

på 499,2 m, Göteborg och Alger på 318,8 in o. s. v. I samtliga dessa

fall äger således samköming rum med olika program, varvid nyss angivet

fältstyrkeförhållande 30: 1 bör vara för handen för att egen station ej skall

störas av den (dei främmande.

Vid samköming av stationer utsändande samma program — exempelvis

på mellanvågsbandet Karlstad, Malmö, Norrköping, Trollhättan vilket

ävenledes måst tillgripas på grund av våglängdsbrist, kan fältstyrkeförhållandet

mellan de samkörda stationerna reduceras till cirka 3: 1 utan att besvärande

störningar uppstå, förutsatt dock att trekvensskillnaden mellan

stationernas bärfrekvenser icke överstiger 1 p/s.

Den stora bristen på våglängder och de villkor, som man måste uppställa

på styrkeförhållandet mellan de till mottagaren inkommande radiovågorna

för att mottagningen skall bli njutbar, lägga sålunda oöverkomliga hinder

i vägen för en tillfredsställande lösning av dubbelprogramfrågan i Sve
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

rige genom trådlös sändning inom de för rundradio avdelade långvågs-,

mellanvågs- eller kortvågsbanden.

Överföring av rundradioprogram med t råd r ad i o innebär enligt ett i

Sverige under senare år tillämpat system, att programmen distribueras till

lyssnarna utefter tillgängliga ledningar (trådar) i stället för genom rymden.

Programmen förflyttas därvid genom modulering från det lågfrekventa till

det högfrekventa området och överföringen sker i form av högfrekvensenergi.

Denna s. k. högfrekventa trådradio måste skiljas från lågfrekvent

trådradio, som användes i vissa länder och även vid ett par äldre försöksanläggningar

i Sverige.

Utredningen anför beträffande trådradion, speciellt med hänsyn till möjligheterna

att samtidigt sända två eller flera program, i huvudsak följande.

Genom användning av högfrekvent trådradio kommer man vid flera samtidiga

program ifrån de svårigheter, som på grund av våglängdsbristen föreligga

vid trådlös programöverföring. Överföringen av programmet med högfrekvens

på ledningarna störes nämligen i regel icke av trådlöst utsända

program och signaler eller av högfrekventa störningar. Systemet medger

dessutom överförande av flera program på varje ledning — vart och ett

på sin våglängd — till de rundradioabonnenter, som beretts möjligheter att

ansluta mottagare till ledningen.

Det är principiellt möjligt att överföra program med högfrekvens på elektriska

kraftledningsnät. Då emellertid svårigheter uppstå vid överföring av

den högfrekventa energin genom de olika transformator- och omformarstationer,

som finnas i kraftnäten, och då anslutningsanordningarna för mottagarna

bli dyrbara på grund av att distributionsspänningarna i hemmen äro

höga (110—220 volt), jämfört med programspänningen, bli anläggningar för

Irådradio på elektriska kraftnät tekniskt komplicerade och mycket dyrbara.

I England före kriget påbörjade experiment med trådradio på kraftnät ha

enligt nyligen därifrån inhämtade upplysningar ännu icke fört frågan så

långt framåt, att systemet kunnat omsättas i praktiken.

En bättre metod för trådradio är att använda telefonledningar för distributionen.

Detta är möjligt utan att telefonhemligheten behöver äventyras.

Man kan sålunda på en telefonledning samtidigt överföra såväl det lågfrekventa

telefonsamtalet som det eller de radioprogram, vilka inmatats till

ledningen t. ex. i närmaste telefonstation.

Genom inkoppling i telefonledningen av elektriska filter, vilka dela frekvensområdet

i tvenne band, det ena för det lågfrekventa telefonsamtalet, det

andra för de högfrekventa radioprogrammen, kan man sålunda till en telefonledning

ansluta ett stort antal rundradiomottagare utan att vare sig ömsesidiga

störningar mellan telefonsamtal och radioprogram eller mellan radiomottagarna

inbördes uppstå. I ett samhälle med begränsat antal telefonabonnenter

är det därför ej nödvändigt att framdraga en särskild ledning från

telefonstationen till varje rundradioabonnents mottagare, utan flera sådana

kunna anslutas till samma telefonledning.

Det våglängdsband, som är bäst lämpat för trådradiodistribution, sammanfaller

i stort sett med långvågsbandet vid trådlös rundradioöverföring.

Härav följer, att alla rundradiomottagare, som äro utförda för mottagning

av trådlösa program inom långvågsbandet, också kunna användas för mottagning

av trådradioprogram. Man behöver härvid endast ansluta mottagarnas

normala antenn- och jordkontakter med en tvåtrådig ledning till förut

omnämnda trådradiofilter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

9

Diirest dubbelprogramfrågan löses med hjälp av trådradio, behöva abonnenterna

sålunda icke anskaffa nya rundradiomottagare, vilket ur kapitalinvesteringssynpunkt

betyder en utomordentligt stor fördel såväl för den enskilde

som för landet i dess helhet jämfört med förut diskuterad lösning av

dubbelprogramfrågan med frekvensmodulerad ultrakortvåg. Dä man vid

val av våglängder för trådradiosystemet icke behöver taga större hänsyn

till störningar från trådlösa sändare, är det endast ledningarnas och mottagarnas

egenskaper, som bestämma det antal program, som samtidigt kan

sändas med trådradio. Utredningar, som företagits i olika länder och i

Sverige av telegrafstyrelsen, ge vid handen, att man kan överföra tre, möjligen

fyra samtidiga program per trådradio.

Under det att man vid trådlös sändning på grund av trängseln i etern har

måst bereda plats för flera våglängder än vad som ur kvalitativ synpunkt

är önskvärt med hänsyn till avlyssningen, kan man vid trådradiodistribution

inom långvågsbandet ställa ett större frekvensband till förfogande för

varje program. Av särskild betydelse är nämligen, att frekvensbandet blir

så brett som möjligt, då det gäller överföring av högvärdiga musikprogram.

Den fördel, som följer med det större frekvensbandet för varje program,

kan emellertid icke utnyttjas, om man använder vanliga rundradiomottagare,

konstruerade för trådlös mottagning av avlägsna sändarstationer. Man har

emellertid möjlighet att konstruera speciella trådradiomottagare, vilka komma

att ge avsevärt bättre kvalitet än nu i marknaden förekommande mottagare

av genomsnittstyp.

Sådana speciella trådradiomottagare torde vid fabrikation i serier bli icke

oväsentligt billigare både i anskaffning och drift än nu existerande rundradiomottagare.

Sannolikt kan en speciell trådradiomottagare försäljas till ett

bruttopris av omkring 225 kronor. Då denna mottagare innehåller färre rör,

bli driftkostnaderna lägre än för vanliga rundradiomottagare. Överslagsvis

kan man räkna med en minskning i driftkostnaderna med 6 kronor i strömkostnad

och 2 kronor i servicekostnad per år. Utredningen har uppskattat

medelpriset under tioårsperioden 1934—1943 för en vanlig mottagare till 280

kronor, d. v. s. 55 kronor högre än för här nämnda trådradiomottagare. Med

en livslängd av tio år för båda typerna skulle således erhållas en minskad

amorteringskostnad av 5,50 kronor per är till favör för trådradiomottagaren.

Sammanlagda årskostnaderna för denna skulle således ställa sig 13,50 kronor

billigare än för en vanlig rundradiomottagare, för vilken utredningen beräknar,

att årskostnaderna, inklusive licensavgiften, uppgå till i medeltal 58

kronor.

Då den högfrekventa trådradioöverföringen av ett eller flera program enligt

det system som här beskrivits är beroende av telefonledningsnätet, är

det av stor betydelse, att detta nät är i fullgott skick. Detta krav sammanfaller

emellertid med de fordringar på god standard, som nu ur telefonteknisk

synpunkt måste uppställas på ledningar och stationer. Omkopplingar

av ledningarna, rimfrostbildningar på trådarna eller tillfälliga kontakter

mellan dessa och nedfallna trädgrenar kunna förorsaka störningar i programdis

tributionen. Det är dock att märka, att rimfrost och tillfälliga kontakter

blott inverka störande i blankledningsnät och ej i kabelnät. I ett

fullt utbyggt trådradiosystem i Sverige skulle av antalet abonnenter ungefär

60 procent komma att vara anslutna till kabelnät, varför nämnda olägenheter

icke bli så stora, som man vid första påseendet skulle tro.

Trådradioöverföringen i ett visst samhiille avbry tes vid fel på den ledning,

som överför programmet till den sändare eller förstärkare, som är

uppsatt i samhället. För att undvika denna olägenhet kan man i viss ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

sträckning sörja för, att programmet inmatas till sändar- eller förstärkarstationer

från minst två håll.

Man kan vidare konstatera, att ett fel i trådradionätet i allmänhet kommer

att besvära ett mycket mindre antal radiolyssnare än ett fel på en stor

trådlös rundradiostation.

Utredningen framhåller vidare, att det högfrekventa trådradiosystemet

även ger lösningen på problemet att förbättra lyssningsmöjligheterna för det

stora antal lyssnare, som icke kan med godtagbart resultat avlyssna trådlösa

sändningar. Härom anför utredningen bland annat följande.

Utredningen anser det vara synnerligen önskvärt, att så många som möjligt

av Sveriges radiolyssnare snarast sättas i tillfälle att med gott resultat

avlyssna åtminstone ett radioprogram, och finner det vara en gärd av rättvisa,

att även de lyssnare, som av geografiska och demografiska skäl icke

kunna beredas fullgod mottagning av trådlöst utsända program, på annat

sätt erhålla motsvarande förmån. Härvid torde det böra understrykas, att en

övergång till sändning av flera program väsentligen underlättas, om ett trådradionät

redan av förstnämnda anledning finnes utbyggt i vissa delar av

landet. Denna tankegång låg till grund för telegrafstyrelsens och utredningens

tillstyrkande av framställning den 17 februari 1943 från länsstyrelsen

i Gotlands län om förbättrade lvssningsförhållanden på Gotland, vilken

framställning resulterat i att ett trådradionät är under utbyggnad på ön.

Orsakerna till att lyssningsmöjligheterna äro mindre goda i vissa trakter

av landet äro dels de stora avstånden till det relativa fåtal trådlösa rundradiosändare,

som Sverige av förut omnämnda anledningar kunnat få anlägga.

dels ock de svåra störningar, som förorsakas av elektriska kraftanläggningar,

t. ex. högspänningsledningar, kontaktledningar för elektrifierade

banor och vissa elektriska installationer i fabriker, sjukhus och kontorsbyggnader.

Härav följer att trådradio erfordras såväl i vissa avlägset liggande

delar av landet, t. ex. i det inre av Norrland, vissa delar av Värmland,

Dalsland, Bohuslän, Småland och Blekinge, som i vissa samhällen vid elektrifierade

järnvägar. En överslagsberäkning, som utförts av telegrafstyrelsens

radiobyrå, visar att omkring 600 000 av antalet rundradioabonnenter vid

slutet av år 1943 — även om full utbyggnad av befintliga sändarstationer

varit för handen — icke kunde få en så hög fältstyrka, att mottagningen av

det trådlöst utsända programmet under alla årstider och under hela dygnet

samt med hänsyn tagen till störningar och fenomen, sammanhängande med

radiovågornas fortplantning, skulle kunna betecknas såsom fullgod. För

detta antal abonnenter skulle sålunda anordningar för högfrekvent trådradio

erfordras.

Med utgångspunkt från de olika tekniska möjligheter till en utvidgning

av rundradioverksamheten, för vilka i det föregående redogjorts, har utredningen

framlagt följande sammanfattning och förslag rörande

verksamhetens utvidgning.

Trots det energiska och målmedvetna arbete, som av telegrafstyrelsens

representanter nedlagts vid de internationella rundradiokonferensema, har

den knappa tillgången till våglängder gjort, att Sverige — med sitt stora

ytinnehåll och med den låga befolkningstätheten i större delen av landet —

icke kunnat erhålla tillräckligt antal våglängder för att ge alla radiolyssnare

tillfredsställande lyssningsmöjligheter för ett program. Det oaktat är

licenstätheten för Sverige för närvarande den högsta inom Europa.

De ännu återstående möjligheterna till förbättring av mottagningen för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

11

ett program genom ökning av befintliga sändarslationers effekt och samköming

av flera sändare inom meilanvågsbandet böra enligt utredningens

uppfattning komma de delar av landet tillgodo, som äro mest utsatta för

störningar eller där fältstyrkan från den nu bäst hörbara sändaren är för

låg. En utvidgning av rundradio verksamheten i syfte att på längre sikt

bereda lyssnarna möjlighet att mottaga ytterligare ett eller flera program kan

däremot tydligen icke för landet i dess helhet ske på trådlös väg genom

uppförande av sändare, arbetande inom långvågs-, mellanvågs- eller kortvågsbanden.

Det system för rundradiosändning, som under det senaste decenniet tillvunnit

sig det största intresset inom radiotekniken, nämligen sändning på

ultrakortvåg med frekvensmodulering, erbjuder möjligheter att för relativt

låga engångskostnader för sändare ge ungefär 75 °/o av nuvarande antal

licensbetalare eller i lyssnare räknat halva Sveriges befolkning tillgång till

även ett andra program. Svårigheterna att gå än längre, t. ex. till ett tredje

eller fjärde program, bli emellertid enligt delta system både tekniskt och

ekonomiskt betydande. Systemet ultrakortvågssändning med frekvensmodulering

medför vidare, att samtliga rundradioabonnenter måste anskaffa nya

mottagare i form av apparater för kombinerad amplitud- och frekvensmodulering.

Den härför erforderliga kapitalinvesteringen för mottagare, som

sålunda skulle bestridas av abonnenterna, har i det föregående uppskattats

till ett belopp liggande mellan 135 000 000 och 600 000 000 kronor, d. v. s.

9 å 40 gånger anskaffningskostnaden för sändarna. Var mellan dessa gränsvärden

summan av investeringen kan tänkas ligga, blir beroende av den takt

i vilken övergången till nya apparater sker. något som sammanhänger med

utbyggnadstiden för sändarnätet in. m. Inför ett framtidsperspektiv med eu

kapitalinvestering för abonnenterna av denna storlek kan rundradioutredningen

icke tillstyrka eu allmän utvidgning av rundradioverksamheten i vårt

land enligt systemet ultrakortvågssändning med frekvensmodulering.

Det enda återstående tekniska alternativet blir då högfrekvent trådradio

på telefonnätet. Den erfarenhet av detta system, som telegrafstyrelsen kunnat

förvärva från de mindre försöksanläggningar, som varit i drift på olika

håll inom landet sedan år 1936, ger vid handen, att de tekniska svårigheterna

med den högfrekventa trådradion kunna bemästras. Än ytterligare komma

systemets möjligheter ur anläggningsteknisk, underhållsteknisk och ekonomisk

synpunkt att kunna bedömas, då de försök i halvstor skala avslutats,

som nu genomföras på Gotland enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Redan nu kan man emellertid konstatera, att det högfrekventa trådradiosystemet

på telefonledningar karakteriseras av

att störningarna bli mindre än vid trådlös mottagning.

att en vanlig mottagare för trådlös mottagning inom lång vågsbandet även

kan användas för mottagning av trådradioprogram.

att överföring av tre, möjligen fyra samtidiga trådradioprogram kan ske

på samma telefonledning.

att kvaliteten med användning av specialmottagare i regel blir bättre än

vid trådlös mottagning samt

att nämnda specialmottagare bli billigare än nu använda mottagare.

Utredningen får därför förorda, att den framtida utvidgningen av rundradioverksamheten,

särskilt i syfte att möjliggöra sändning av dubbel- eller

trippelprogram, kommer att inriktas på utbyggnad av ett högfrekvent trådradiosystem

på telefonledningar.

Såsom underlag för utredningens beräkningar av kostnaderna för rundradions

tekniska utbyggnad bör lämpligen lämnas eu redogörelse tör över
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

färingen av program frän upptagningsställen till lyssnarna.

Utredningen anför härom följande.

För överföring av ett rundradioprogram från programkällan, t. ex. eu föredragshållare

eller eu orkester, till lyssnarna tillämpas i alla länder i huvudsak

samma grundprinciper. De till elektriska svängningar i mikrofonen

omvandlade ljudvågorna överföras efter förstärkning vanligen genom ledningar

av olika slag från upptagningsstället till de radiosändare, som skola

sända programmet. Först i sändaren sker den ytterligare omvandling,

s. k. modulering, som erfordras för att de piogrammet motsvarande lågfrekventa

elektriska svängningarna skola kunna utsändas på trådlös väg

till lyssnarna. Fram till sändarstationerna ha emellertid nämnda elektriska

svängningar eller korteligen programmet samma karaktär som vanligt tal

vid överföring på telefonledningar, ehuru kvalitetsfordringarna äro betydligt

strängare vid överföring av rundradioprogram, särskilt musik, än vid

telefonöverföring av tal.

Denna metod för överföring av program från upptagningsstället till sändarna

innebär, att ett stort antal ledningar måst ställas till förfogande för

rundradioverksamheten. Sålunda har i Sverige ett särskilt nät av programledningar

utbyggts för att förbinda Radiotjänsts olika upptagningsställen,

främst studiolokaler, med de olika sändarna (för närvarande 33) i skilda

delar av landet. På grund av de höga kvalitetsfordringarna ha därvid i stor

utsträckning använts särskilda ledningspar av speciellt utförande i de rikstelefonkablar,

som förbinda olika orter inom landet. Därutöver måste emellertid

på de sträckor, där en förläggning av kablar av olika skäl icke varit

möjlig, även vanliga blanka ledningar tillgripas för programöverföringen.

Vidare har det visat sig nödvändigt att i flertalet fall permanent avdela

ifrågavarande programriksledningar på grund av att sändningstiden och

tiden för förberedelse av nya program oftast sammanfalla med tiden för

högsta telefontrafik. I vissa fall förhyr emellertid Radiotjänst av telegrafverket

ledningar såväl i lokalnäten som i lands- och riksnäten för mer eller

mindre tillfällig programöverföring.

Fn utvidgning av rundradioverksamheten till att omfatta ytterligare ett

eller flera program kommer givetvis att ställa ökade krav på telegrafverkets

möjligheter att permanent eller tillfälligt ställa ledningar till förfogande, dels

därigenom att samtidigt flera program skola utsändas från distributionscentralen

i Stockholm, dels ock på grund av ökat repetitions-, reportage- och

inspelningsarbete. I första hand följer härav, att ett större antal sådana

programriksledningar än hittills måste inläggas i rikstelefonkablarna. En

undersökning visar, att man måste öka antalet programriksledningar per

kabelsträcka från nuvarande två till fyra. Det blir dessutom ofrånkomligt

att utföra samtliga nya kablar med fyra programöverföringspar för att erforderlig

flexibilitet och säkerhet skall kunna erhållas vid programöverföringen.

Utbygges rundradiorörelsen enligt systemet högfrekvent trådradio, torde

antalet trådradiosändare i slutstadiet för hela landet komma att uppgå till

omkring 150. På grund av utformningen av det nuvarande och planerade

telefonkabelnätet och med hänsyn till att dessa sändare måste placeras på

orter, som ligga väl till ur trådradiosynpunkt, blir det ofta ej möjligt att

direkt ansluta sändarna till programriksledningarna i förutnämnda kablar.

Anslutningen måste i stället ske via särskilda programservisledningar, som

anordnas antingen som trådpar i befintliga och blivande landskablar eller

som blanka ledningar på stolpar. Därvid blir det nödvändigt att i relativt

stor utsträckning framdraga nya kablar eller bygga nya stolplinjer.

Utredningen vill i detta sammanhang understryka, att den skisserade ut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts pi oposition nr 41.

13

ökningen av programriksledningar och utbyggnaden av nya programservisledningar

icke äro betingade av det valda systemet med högfrekvent trådradioöverföring

utan erfordras i samma omfattning, även om man väljer

att utvidga rundradioverksamheten genom anläggning av ett antal (även i

detta fall erfordras som nämnts ungefär 150) trådlösa sändarstationer för

frekvensmodulerad ultrakortvågssändning.

I trådradiosändama, vilka vanligen komma att förläggas till befintliga telefonstationer,

omvandlas de lågfrekventa programmen genom modulering till

högfrekventa svängningar inom långvågsbandet, och de kunna därefter per

högfrekvent trådradio utsändas till rundradioabonnenterna inom det lokala

telefon- och trådradionätet. Från en sådan trådradiosändare vidarebefordras

dessutom de högfrekventa programmen över särskilda trådradiostamledningar

till andra telefonstationer, där t rå drad i o förs t ä r k a r e uppställas.

Trådradioförstärkarna liksom trådradiosändama utsända de högfrekventa

trådradioprogrammen inom respektive lokalområden samt vidarebefordra

programmen till andra förstärkaranläggningar.

Befintliga telefonledningar (lands- och riksledningar) kunna i stor utsträckning

fungera som trådradiostamledningar samtidigt som de användas

för telefonändamål. Dock måste i viss omfattning nya ledningar tagas i anspråk

eller uppläggas. Då de nya blanka ledningarna i allmänhet komma att

utföras av koppar och sålunda kunna användas för samtidig trådradioöverföring

och telefontrafik, utgöra de oftast ett för telefonnätet värdefullt tillskott

ur såväl kvalitativ som kvantitativ synpunkt.

För att trådradiostamnätet skall erbjuda önskvärd driftsäkerhet torde det

vidare bli nödvändigt att i de flesta fall utbygga det så, att varje förstärkarstation

kan matas från två håll. Ett antal reservstamledningar erfordras

härför.

Vid beräkningen av kostnaderna för rundradions tekniska

utbyggnad har utredningen anlitat tillgänglig expertis inom telegrafstyrelsen.

Såsom förut framhållits räknar utredningen med endast begränsade möjligheter

att inom ramen för internationellt fastställda bestämmelser rörande

våglängder och sändareffekter anlägga nya svenska stationer för trådlös

sändning. Däremot kan en ökning av effekten för vissa sändare komma i

fråga. Sådan ökning har redan beslutats för rundradiostationerna i Göteborg,

Sundsvall och Stockholm, varjämte ytterligare åtgärder planeras. Vidare avses

att övertaga och ombygga de privatägda relästationer, som nu drivas med

statsbidrag, samt att uppföra ytterligare synkronkörda relästationer på lämpliga

platser. Den sammanlagda kostnaden för dessa åtgärder beräknar utredningen

till cirka 11 000 000 kronor.

I fråga om kostnaderna för utbyggnad av trådradion räknar utredningen

med två alternativ. Det första förutsätter, att antalet radioabonnenter är

1 750 000 (detsamma som vid sluiet av år 1943) och att 1 000 000 av dessa

sakna telefon samt att de beräknade utbyggnaderna för trådradiostamnätet

och för lokalnäten endast motiveras av trådradions eget behov, d. v. s. att

alla kostnader för dessa ledningar läggas på trådradiokontot. Det andra alternativet

förutsätter samma antal radioabonnenter, men i delta fall antagas

alla vara telefonabonnenter.

Enligt utredningens beräkningar skulle kostnaderna för trådradionätets

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung1. Maj.ts proposition nr 41.

utbyggnad för att möjliggöra flera samtidiga program uppgå till 187 500 000

kronor enligt alternativ I och 119 400 000 kronor enligt alternativ II.

Förstnämnda belopp fördelar sig med 23 000 000 kronor å trådradiostamnätet,

84 600 000 kronor å lokalnäten, 17 600 000 kronor å förstärkare, inklusive

montage, 2 100 000 kronor å trådradiosändare, 45 000 000 kronor å

filter, anslutningskontakter m. m., inklusive montage, 5 200 000 kronor å

planering och diverse samt 10 000 000 kronor å programriksnätet. Vid alternativ

II bortfaller kostnaden för lokalnäten. Kostnaden för trådradiostamnätet

minskas med 20 600 000 kronor, varemot kostnaderna för filter, anslutningskontakter

in. m. samt planering och diverse ökas med 37 000 000

respektive 100 000 kronor.

Skulle utbyggnaden av trådradionätet begränsas till de radioabonnenter,

som icke nu kunna tillfredsställande avlyssna ett program (vid ett radioabonnentantal

av 1 750 000 antagas dessa utgöra 600 000), beräknar utredningen

kostnaderna till 84 000 000 kronor enligt alternativ I och 45 000 000

kronor enligt alternativ II.

Därest i anslutning till numera skönjbara utvecklingstendenser antalet

radioabonnenter antages uppgå till 2 000 000, av vilka 700 000 icke kunna

tillfredsställande avlyssna ett program, skulle kostnaderna enligt alternativ I

uppgå till 207 600 000 kronor vid trådradionätets totala utbyggnad och

92 200 000 kronor vid en utbyggnad för nämnda 700 000 radioabonnenter.

Samtliga beräkningar äro grundade på 1945 års prisnivå.

I anslutning till beräkningarna anför utredningen följande.

Kostnaderna för trådradions utveckling äro i mycket hög grad beroende på

telefontrafikens tillväxt och på tillströmningen av nya telefonabonnenter.

Sålunda kan man ifrågasätta, om kostnaderna för trådradiostamnätet (utom

programservisledningarna) och för trådradiolokalnäten skola belasta trådradionätet

eller om kostnaderna för de nya ledningar, som erfordras, skola

fördela.s på de bägge rörelsegrenar, som just tack vare teknikens nya gåvor

samtidigt kunna utnyttja en och samma ledningstyp.

Denna fördelningsfraga är otvivelaktigt av stor ekonomisk betydelse, men

en undersökning härav skulle knappast få större praktiskt värde. Utredningen

vin därför för sin del lämna detta spörsmåls teoretiska del å sido

och får förorda, att till att börja med såväl anläggnings- som årskostnaderna

i kostnadskalkylen påföras trådradion. Skälen härför äro bland andra, att

man nu icke kan överblicka när och hur fort utredningens förslag om införande

av trådradio kan genomföras samt att konsekvenserna av den växelverkan

mellan trådradions och telefonens utveckling, som måste följa av ett

beslut i positiv riktning, icke kunna förutberäknas utan måste framväxa på

grundval av vunnen erfarenhet. Utredningen anser, att den myndighet, nämligen

telegrafstyrelsen, som ansvarar för Sveriges telefonväsende och som enligt

utredningens åsikt fortfarande bör handha alla med trådradion förknippade

tekniska frågor, har förutsättningar för att med hjälp av vunna erfarenheter

framdeles kunna bedöma dessa spörsmål och därför, när så ske

kan, bör få framkomma med förslag angående fördelningen av kostnaderna

mellan trådradion och telefonväsendet.

Utredningen framhåller, att det ligger i sakens natur, att utbyggnaden av

trådradionätet måste ske successivt. Å ena sidan kan det därvid ur angelä
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

15

genhetssynpunkt förefalla lämpligt att i första hand koncentrera utbyggnaden

på trådradioanläggningar för de abonnenter, för vilka mottagningsförhållandena

äro mindre goda och som i allmänhet äro bosatta på landsbygden

och i många fall sakna telefon. Å andra sidan ställer sig en utbyggnad

av trådradionätet för de lyssnare, som äro telefonabonnenter, ur ekonomisk

synpunkt betydligt gynnsammare. En sådan utbyggnad kan också genomföras

avsevärt snabbare, varigenom ett större antal lyssnare skulle kunna få

tillgång till mer än ett program tidigare än i förra fallet. Då synnerligen

starka skäl tala för bägge dessa utbyggnadsalternativ finner utredningen sig

böra förorda, att ungefär hälften av den årliga kapitalinvesteringen i trådradionätet

användes för att förbättra lyssningsmöjlighetema för dem, som nu

ha mindre goda mottagningsförhållanden, och att återstoden användes för

att förbereda en övergång till sändning av flera program.

Utredningen förordar en utbyggnadsperiod på tjugu år samt föreslår att

för budgetåret 1946/47 anvisas 10 000 000 kronor för arbetenas igångsättande.

Remissutlåtandena.

Svenska teknologföreningen bär överlämnat ett av särskilda kommitterade

utarbetat utlåtande. Rörande detta må följande anföras.

Kommitterade anse, att trådradion utgör det för svenska förhållanden enda

tänkbara alternativet för att åstadkomma förhållandevis goda lyssningsmöjligheter

på de ställen, där lyssningsmöjlighetema för närvarande äro

otillfredsställande. Även om vissa invändningar av teknisk och ekonomisk

natur kunna anföras mot att trådradion generellt användes även för att lösa

frågan om mer än ett samtidigt program i hela Sverige, anse kommitterade

vidare, att om det fordras att kunna mottaga minst tre samtidiga program,

trådradion för närvarande är den bäsla lösningen. Emellertid ha kommitterade

funnit sig böra närmare granska förutsättningarna för att eventuellt

som en övergångsform skaffa lyssningsmöjligheter för två samtidiga program

för största möjliga del av Sveriges befolkning på kortast möjliga tid. Kommitterade,

som därvid stannat för s. k. synkronkörning av trådlösa sändare,

anföra härom bland annat följande.

Vid utarbetandet av detta förslag har arbetshypotesen varit, att Sverige

även i fortsättningen skulle kunna räkna med att få disponera våglängder

på ungefär nu möjligt sätt enligt den s. k. montreuxplanen. Enligt denna

använder sig Sverige av elva våglängder, av vilka fyra äro exklusiva, nämligen

Motala, Hörby och Stockholm samt för en synkronkörd grupp småsändare.

De kommitterades förslag innebär, att de tre förstnämnda våglängderna

bibehållas för samma stationer och ingå i det sändarnät, som skall sända

det första av radioprogrammen, det s. k. riksprogrammet. För komplettering

av det område, inom vilket program I kan avlyssnas med god hörbarhet,

och för utsändning av ett program II, som skall hava lika god hörbarhet

som program I inom samma område, föreslå de kommitterade en generell

användning av synkrondrift av sändare med ett och samma program på samma

våglängd. För att giva ett större område goda lyssningsmöjligheter måste

man vid synkrondrift använda sig av tre grupper, var för sig bestående av

eif antal synkronkörda stationer, som sända samma program på tre olika

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

våglängder. De tre grupperna stationer skola vara så förskjutna i förhållande

till varandra, att de störningsiområden, som uppstå mellan synkronkörda

stationer, täckas av störningsfria områden från andra synkronkörda

grupper. På detta sätt blir stationsantalet relativt stort, särskilt som det dessutom

förutses att på en hel del platser, där folktätheten är tillräckligt stor.

skola införas lokalsändare, som förse dessa begränsade områden med program.

Kommitterade anse sig böra påpeka, att förslaget innebär vissa ändringar

av redan beslutade och omedelbart förestående utbyggnader av det trådlösa

stationsnätet.

Förslaget upptar totalt 116 stationer, varav 54 för program I och 62 för

program II. Kostnaderna för förslaget beräknas till 23,26 miljoner kronor.

I detta belopp ingå emellertid de 11 miljoner kronor, som enligt utredningens

betänkande skulle användas för att förstärka nuvarande trådlösa nät.

Extra investering i radiostationer utgör sålunda 12,26 miljoner kronor. Om

i stället trådradio införes, måste emellertid ytterligare 103 miljoner kronor

investeras, vilket således kan betecknas som merkostnaden för ett tredje

program.

Av rundradioutredningen har påtalats den utomordentliga betydelsen för

de glest bebyggda delarna av Sverige att genom trådradions införande få en

sedan länge önskad förbättring och utökning av telefonnätet. Denna synpunkt

delas tillfullo av kommitterade, som i likhet med utredningen finner det

vara likgiltigt, om kostnaderna för dessa förr eller senare behövliga ledningar

kommer att belasta trådradion eller telefonväsendet. I tätbebyggelsen och

speciellt i städerna ligger frågan däremot annorlunda till, vilket gör, att den

ekonomiskt gynnsammare lösningen med trådlös rundradiodistribution där

kan tillgripas.

Kommitterade vilja starkt understryka, att ett beslut att gå fram efter ovan

angivna linjer icke på något isätt hindrar trådradions utbyggande. Skulle

framdeles på grund av internationella våglängdssvårigheter, exempelvis genom

att utländska storstationer i strid med gällande våglängdsöverenskommelser

börja köra på alla de våglängder, som tilldelats Sverige, störningar

uppträda närmare stationerna än vad som räknats med i förslaget, kan detta

på ett smidigt sätt motverkas genom att trådradionätet bygges ut i riktning

mot sändarstationerna.

Ingenjör svetenskapsakademien framhåller, att den väldiga utveckling, vilken

rundradion uppvisat under de cirka 20 år den funnits till, ger anledning

att förvänta ytterligare framsteg inom denna teknik under de närmaste

årtiondena. Det synes därför angeläget att inte nu på lång sikt binda

sig för en bestämd linje utan i möjligaste mån planera så att en successiv

anpassning till teknikens utveckling kan ske.

Akademien delar utredningens uppfattning, att trådradion utgör den bästa

lösningen av frågan om åtgärder för att bereda lyssnare över hela landet goda

lyssningsmöjligheter. Likaså anser akademien, att bristen på våglängder

m. m. i nuvarande utvecklingsstadium lägger oöverkomliga hinder i vägen

för samtidig sändning av tre eller flera olika program. I fråga om två samtidiga

program har emellertid inom akademien uttalats den uppfattningen,

att detta skulle låta sig göra genom svnkronköming av trådlösa radiosändare.

Akademien anför följande.

Härvid måste man för att uppnå goda lyssningsmöjligheter använda ett

större antal relativt små radiostationer. Merkostnaden för sådana stationer

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

17

i vissa befolkningscentra skulle väl uppvägas av den besparing som göres

genom att utbyggandet av trådradionätet kunde inskränkas eller åtminstone

uppskjutas. Härtill kommer, att en anordnig enligt vad som bär antytts

torde kunna genomföras på kortare tid än vad ett fullständigt utbyggande

av trådradion skulle erfordra och alltså snabbare bereda flertalet lyssnare

möjlighet att lyssna till två program. Akademien, som finner att delade meningar

råda beträffande möjligheten att jämsides med trådradion i viss utsträckning

använda synkronkörning, förordar att denna fråga underkastas

ytterligare undersökning.

Även styrelsen för Chalmers tekniska högskola har berört frågan om

rundradions tekniska utveckling. Styrelsen åberopar ett av lärarkollegiet

avfattat yttrande, i vilket bland annat anföres följande.

Kollegiet är av den uppfattningen, att det knappast får anses tekniskt

tillrådligt att inom vårt land synkronköra flera stationer med olika program,

och att därför en dubblering av radioprogrammen måste ernås på annat

sätt. Härigenom återstå endast två möjligheter, nämligen att använda frekvensmodulerad

ultrakortvåg eller högfrekvent trådradio. Den högfrekventa

trådradion har obestridligen mycket stora förtjänster, av vilka friheten från

störningar kanske är den förnämsta. Det är också enligt kollegiets mening

ofrånkomligt, att trådradionätet snabbt utvecklas, framförallt i de glest befolkade

delarna av Sverige, för vilka flerprogramfrågan därigenom bekvämt

kan lösas genom en successiv utökning av antalet trådradiostationer.

Utredningen anför, att den icke kan förorda, att dubbelprogramfrågan i

Sverige generellt löses genom anläggning av ultrakortvågssändare med frekvensmodulering.

I detta allmänna uttalande måäte kollegiet instämma,

ehuru det är av den uppfattningen, att man å andra sidan icke generellt

kan lämna detta system ur räkningen för de tätbefolkade delarna av Sverige,

såsom t. ex. Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och 4-stadskretsen i Skåne.

Att basera ett avstyrkande av den frekvensmodulerade ullrakortvågssändningens

införande i dessa distrikt huvudsakligen på ett överslag av den

merkostnad, som en mottagare för jämväl frekvent modulation skulle få,

måste kollegiet ställa sig mycket tveksamt inför, så snabb som den tekniska

utvecklingen för närvarande är.

Skulle ultrakortvågsradion icke införas nu i våra tätbebyggda områden,

löpa vi risk att bliva efter i den tekniska utvecklingen till skada såväl för

vår industri som för vår beredskap och komma kanske icke att förfoga över

ett tillräckligt antal med den nyare tekniken helt förtrogna specialister, som

otvivelaktigt behövas, för att vi i tid skola kunna uppmärksamma och tillgodogöra

oss den senaste utvecklingens rön.

Enligt kollegiets mening bör därför den frekvensmodulerade ultrakortvågsradion

inom våra tätbebyggda områden i fri tävlan med trådradion få

visa, vad den förmår. Men därvid bör man ihågkomma, att den frekvensmodulerade

ultrakortvågsradion, först sedan tillverkningen av för denna

lämpliga mottagare på allvar kommit i gång, kan komma att visa sin konkurrenskraft.

Det tog t. ex. flera år, innan rörmottagaren konkurrerade ut

kristallmottagaren.

Som sin slutliga uppfattning vill kollegiet därför framhålla, att flerprogramfrågan

i våra tätbebyggda områden bör lösas med ultrakortvågsradions

hjälp, och att den högfrekventa trådradion i angränsande områden måtte

fritt få utvecklas allt efter landets behov.

Telegrafstyrelsen har helt anslutit sig till utredningens förslag. Däremot

avvisar styrelsen liksom lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola tan
Bihanr)

till riksdagens protokoll 19A7. 1 samt. Nr 41. ''!

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

ken på att lösa tvåprogramspörsmålet genom synkronkörning av trådlösa

sändare. Styrelsen anför följande.

Gentemot detta projekt måste styrelsen först anföra, att det bygger på en

mycket radikal omdisponering av våra våglängder, som skulle kunna bliva

bestående endast under förutsättning av fortlöpande godkännanden på kommande

internationella våglängdskonferenser. Om utsikterna därtill är det

omöjligt att på förhand uttala sig. De erfarenheter styrelsen har från de

gångna tjugu åren av rundradions tillvaro äro dock sådana, att det förefaller

minst sagt vanskligt att bygga upp ett omfattande distributionssystem

— ett hundratal trådlösa sändare har nämnts — på den mycket osäkra grund

som de internationella våglängdsplanerna utgöra och om vilkas framtida

gestaltning man vet så litet. EU särskilt osäkerhetsmoment utgöra sådana

stater, som, ehuru de deltaga i de internationella överläggningarna, icke underteckna

besluten och därför icke anse sig bundna av dessa. I och med

att varje i systemet ingående station skulle få en jämförelsevis liten effekt

— storleksordningen 10 kilowatt och därunder har angivits — måste risken

för interferensstörningar från starka utländska stationer bliva stor. Även i

detta fall skulle ett trådradiostamnät behöva utbyggas i avsevärd utsträckning

inom områden med fullgod trådlös mottagning för att överföra radioprogrammen

till de restområden med dåliga mottagningsförhållanden, som

skulle kvarstå dels på grund av synkrondriften i och för sig och dels på grund

av andra störningsorsaker. Den avsevärda sänkning av effekten för vissa

av våra större rundradiostationer, som skulle bliva ofrånkomlig i samband

med omdisponerandet av våglängderna, komme att medföra försämrade

mottagningsförhållanden på åtskilliga platser och skulle därigenom förorsaka

betydande övergångssvårigheter för där boende radiolyssnare.

Ännu ett tungt vägande skäl mot en partiell lösning av flerprogramproblemet

enligt synkronkörningsprincipen kan anföras, nämligen att den icke

skulle medge distribution av mer än två program, under det att trådradion ger

möjlighet till att samtidigt överföra tre program. Under beaktande av vad

utredningen framhållit i fråga om föreliggande planer och önskemål med

avseende på utvecklingen av programverksamheten på lång sikt, anser

styrelsen denna trådradions fördel till fullo uppväga den eventuella merkostnad

ett allmänt införande av trådradio innebär jämfört med ett system,

som bygger på en kombination av trådradio och synkrondrivna trådlösa

stationer.

Chefen för försvarsstaben tillstyrker utredningens förslag utom i vad avser

trådradio för flera samtidiga program inom tätorter. I utlåtandet anföres

följande.

Inom de viktigaste befolknings- och industricentra förefinnes som regel,

på grund av närheten till sändarstationerna, fullgod mottagning av det vanliga

rundradioprogrammet. För anordnandet av flera än en rundradioutsändning

(dubbelprogram m. m.) inom dessa för krigshandlingar från luften

särskilt känsliga centra är det tvivelaktigt om trådradio numera är den

ur militär synpunkt bästa lösningen. Radioteknikens kraftiga utveckling de

senaste åren och fulländandet av den frekvensmodulerade ultrakortvågsapparaturen

(FM-uk) måste härvid särskilt beaktas. Ur beredskapssynpunkt

får flerprogramutsändningen under krigsförhållanden betraktas som reserv,

sannolikt ofta anlitad, för den ordinarie trådlösa utsändningen på mellanvågsbandet.

Denna reserv bör givetvis vara i största utsträckning okänslig

för skador, ett villkor som bättre uppfylles av FM-uk, som är oberoende av

telefonnätet, än av trådradio. Med hänsyn till beredskapskraven är det där
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

19

jämte synnerligen värdefullt att vid FM-uk flyttbara reservstationer utan svårighet

kunna anordnas. Vid skadegörelse på telefonstationer med trådradiosändare

eller trådradioförstärkare torde däremot avsevärd tid komma att

åtgå för reparationer. Den särskilda fördel FM-uk erbjuder genom att meddelanden

kunna utsändas till transportmedel under gång är uppenbar.

Att uppmuntra anskaffning av trådradiomottagare, som icke kunna användas

för mottagning av trådlösa utsändningar, är ur militär synpunkt icke

lämpligt. Med tanke på den snabba radiotekniska utvecklingen är det icke

heller uteslutet att det inom relativt kort tid kan bliva lika billigt att anskaffa

särskilda uk-tillsatser till befintliga rundradiomottagare eller byta ut

dessa mot mottagare, användbara jämväl för avlyssning av FM-uk-sändningar,

som att anskaffa de särskilda anordningar i form av filter, extra ledningar

in. m., som erfordras för varje trådradioabonnent. Detta bör sammanställas

med att utredningen dels angiver en utbyggnadstid för trådradionätet

av 20 år, dels även en medellivslängd för rundradiomottagare av 10 år.

Mot denna bakgrund synas de av utredningen anförda ekonomiska skälen

mot FM-uk-systemet icke vara övertygande.

Det förtjänar uppmärksammas att utredningen anser de ekonomiska skälen

väl förhindra en allmän lösning av flerprogramfrågan genom FM-uk,

men icke tar ställning till huruvida en partiell lösning (såväl trådradio som

FM-uk) kan vara lämplig.

Med hänsyn till vad här anförts ifrågasätter jag lämpligheten av att använda

trådradio i stället för modernare, trådlösa överföringsmetoder när det

gäller anordnandet av flera än ett program inom viktigare tätorter. Trådradio

har visserligen under kriget utnyttjats i Tyskland, men det bör beaktas

att man började därmed redan 1936 och att genombrottet för FM-uk skedde

först två år senare. Man bör heller icke förbise att rundradionätets utbyggnadstid

angivits till 20 år -— under vilken tid en fortsatt kraftig utveckling

inom det radiotekniska området torde kunna förväntas —- och att ett eventuellt

införande av FM-uk eller förbättrade varianter därav sannolikt kommer

att underlätta och skapa erfarenheter för anordnande av bland annat

televisionssändningar. Det förefaller som om rundradioväsendets fastläggande

vid trådradio i den av utredningen föreslagna omfattningen skulle medföra

risker för att vårt land kommer att lämnas efter i utvecklingen. Det

synes därför lämpligt att inhämta ytterligare erfarenheter från utlandet innan

slutligt avgörande träffas angående flerprogramfrågan inom viktigare

tätorter. Detta behöver emellertid icke påverka frågans lösning genom trådradio

inom övriga delar av landet, särskilt där man på grund av avstånden

till större läroanstalter och med hänsyn till de små möjligheterna till annan

god underhållning än den rundradion erbjuder är i hög grad beroende av

rundradioprogrammen.

Svenska radiointressentförbundet, som utgör en sammanslutning av radiofabrikanter

och radioimportörer, har framfört liknande synpunkter beträffande

synkroniserad sändning som svenska teknologföreningen, medan styrelsen

för aktiebolaget Radiotjänst lämnat utredningens förslag utan erinran.

Departementschefen.

Den av utredningen verkställda undersökningen rörande rundradions tekniska

utbyggnad avser såväl alt åstadkomma bätlre mottagningsförhållanden

för ett program som alt skapa möjligheter för flera samtidiga program, vilka

med god liörbarhet kunna avlyssnas inom alla delar av landet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Iiungl. Mcij:ts proposition nr 41.

Utredningen föreslår, att den tekniska utbyggnaden för förbättringen av

ett program inriktas på en fortsatt ökning av de befintliga trådlösa stationernas

effekt. Vidare böra de privata relästationerna successivt övertagas av

staten och förbättras samt ytterligare synkronkörda relästationer uppföras

på lämpliga platser. Därjämte föreslår utredningen, att den trådlösa sändningen

kompletteras med högfrekvent trådradio på telefonledningar för de

rundradioabonnenter, vilka av olika skäl icke kunna erhålla god mottagning

på trådlös väg. Den sammanlagda anläggningskostnaden för dessa åtgärder

uppskattar utredningen — vid ett antal radioabonnenter av 2 000 000,

av vilka 700 000 icke kunna erhålla god trådlös mottagning — till (It 000 000

+ 92 200 000) 103 200 000 kronor.

Vad utredningen sålunda föreslagit har icke föranlett några invändningar

vid ärendets remissbehandling. Även jag ansluter mig till förslaget i denna

del. Jag vill erinra, att beslut redan fattats om utbyggnad av rundradiostationerna

i Göteborg, Sundsvall och Stockholm. Medel ha vidare anvisats till

trådradioanläggningar inom vissa delar av landet. I övrigt torde frågan om

fortsatt förbättring av de trådlösa sändningarna liksom spörsmålet om trådradionätets

utbyggnad för de rundradioabonnenter, vilka icke kunna erhålla

god trådlös mottagning, få upptagas till prövning efter förslag i vederbörlig

ordning från telegrafstyrelsen.

Innan jag övergår till den tekniska lösningen av frågan om flera samtidiga

program, torde jag böra något beröra flerprogramsfrågan såsom sådan.

Av vad jag i det föregående återgivit av utredningens uttalanden rörande

rundradions tekniska utbyggnad skulle möjligen kunna dragas den slutsatsen,

alt utredningen vid sina undersökningar utgått från flera samtidiga

program såsom något i och för sig självklart. Så är dock icke fallet. Utredningen

har tvärtom ägnat rundradions uppgifter i samhället och de aktuella

önskemålen beträffande programmen för lyssnare i Sverige ingående

uppmärksamhet. Jag hänvisar härutinnan till kap. IV och V i betänkandet.

Först efter omsorgsfull prövning av föreliggande fakta har utredningen

kommit till den uppfattningen, att utvecklingen klart pekar hän mot flera

samtidiga program. För egen del ansluter jag mig till denna uppfattning.

Den fortsatta planeringen för rundradion i vårt land bör alltså enligt min

mening inriktas på en övergång till flera samtidiga program.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att utredningen ser den enda möjliga

tekniska lösningen av frågan om flera samtidiga program i att högfrekvent

trådradio anordnas. Häremot ha vissa erinringar framförts.

Svenska teknologföreningen och ingenjörsvetenskapsakademien ha ifrågasatt,

huruvida icke — eventuellt såsom en övergångsreform —- lyssningsmöjligheter

för två samtidiga program borde åstadkommas genom s. k.

synkronkörning av trådlösa sändare. Tanken avvisas emellertid av såväl

Chalmers tekniska högskola som telegrafstyrelsen. De invändningar, som

därvid anförts, synas mig övertygande. Jag anser mig därför kunna lämna

denna fråga med en hänvisning till den förut lämnade redogörelsen.

Mot en lösning av flerprogramsfrågan genom anläggning av ultrakortvågssändare

med frekvensmodulering anför utredningen, att metoden endast pas
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

21

sar för områden med stor befolkningstäthet samt att samtliga rundradioabonnenter

måste skaffa sig nya mottagningsapparater, vilket innebär en

mycket betydande kapitalinvestering. Såväl Chalmers tekniska högskola som

chefen för försvarsstaben anse emellertid, att systemet icke kan helt lämnas

ur räkningen för de tätbefolkade delarna av Sverige. Det är, mena dessa

remissmyndigheter, icke uteslutet, att den snabba radiotekniska utvecklingen

kan frambringa billiga anordningar för mottagning av frekvensmodulerade

kortvågssändningar.

Det är klart, att skäl kunna anföras för såväl den ena som den andra ståndpunkten.

Vad som enligt min mening talar till förmån för utredningens förslag

är den utbredning telefonnätet redan fått inom vårt land och den utveckling

av telefonväsendet, som med alltjämt stegrad intensitet fortgår.

Härigenom skapas nämligen förutsättningar för att genom trådradion i större

utsträckning än med något annat system på varje plats tillhandahålla lyssnarna

den radioenergi, som erfordras för att säkerställa en störningsfri mottagning.

Vid all slags trådlös distribution åter kommer sändarstationernas

begränsade räckvidd att försvåra problemets lösning efter praktiska och

ekonomiska linjer.

Ehuru jag sålunda är böjd för att anse sannolikheten tala för att lösningen

av flerprogramsfrågan kommer att ske genom trådradion, vill jag dock icke

bestrida, att utvecklingen kan komma att anvisa andra möjligheter. Då vidare

rådande brist på material och arbetskraft säkerligen för ganska lång tid

framåt kommer att lägga hinder i vägen för igångsättandet av arbetena på

utbyggnad av ett totalt trådradionät, finnes enligt min mening icke någon

anledning för statsmakterna att nu binda sig för en viss lösning.

Jag förordar alltså, att de begränsade resurser i fråga om material och

arbetskraft, som tills vidare kunna uppbådas, helt inriktas på att förbättra

förhållandena för dem som icke kunna tillfredsställande avlyssna ett program.

Därjämte bör telegrafstyrelsen vid telefonväsendets fortsatta utveckling

tillse, att de anordningar av teknisk eller annan art vidtagas, som äro

påkallade med tanke på en total utbyggnad av trådradion. Den härav föranledda

kostnadsökningen är, enligt vad jag förvissat mig om, icke av den

storleksordningen, att den bör utgöra något hinder för ett sådant förfarande,

även om flerprogramsfrågan skulle komma att slutligen lösas enligt annat

system än trådradion.

Det är uppenbart, att tillgången på arbetskraft och material med därav följande

återverkningar beträffande investeringspolitiken kan leda till att även

den av mig förordade begränsade utbyggnaden av trådradionätet icke kan bedrivas

med den snabbhet, som ur lyssnarnas synpunkt vore önskvärd. Framtiden

får visa, huru förhållandena i delta hänseende komma att gestalta sig.

Rundradions programmässiga utbyggnad.

Ituiulrndioutrcdningcn.

Utredningen skiljer mellan å ena sidan den programmässiga förbättringen

av ett riksprogram och å andra sidan en utbyggnad av verksamheten till att

omfatta flera samtidiga program.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

I fråga om förbättringen av ett rik sprogram erinrar utredningen,

att vissa försök gjorts med att sända programrepriser över olika stationer.

Därvid har så förfarits, att några sändarstationer sända ett program

eller en följd av program, under det att andra stationer sända ett annat

program eller en annan programföljd. Efter någon tid sker växling (programrepris)

. Metoden erbjuder en möjlighet att i riksprogrammet presentera

längre, exklusiva program, som äro av intresse för ett begränsat antal

lyssnare. För de lyssnare, som ha möjlighet att höra två stationer, är det

naturligtvis även en fördel att kunna välja mellan två olika dagar, om de

önska höra ett för dem intressant program. Enligt utredningens mening bör

metoden vid vissa tillfällen komma till användning. Kostnaderna för dessa

programserier i begränsad omfattning täckas av Radiotjänsts ordinarie medelstilldelning.

Vid en utvidgad programverksamhet kan man för vårt land maximalt

räkna med sändning mellan kl. 6 och 24 Detta innebär en årlig sändningstid

av 6 570 timmar. Under sista förkrigsåret uppgick sändningen till cirka

4 000 timmar. På grund av nödvändigheten att spara radiomateriel, som

måste importeras, nedpressades sändningstiden under krigsåren till cirka

3 500 timmar per år.

Rörande de programinslag, som kunna förläggas till luckor i tillgänglig

tid för ett program, anför utredningen följande.

Vardagar kl. 6—7.10. Från flera håll ha önskemål framförts om att till

denna tid förlägga det program, som för närvarande sändes mellan kl. 7.10

och 8.10, upptagande morgongymnastik, morgonandakt, morgonnyheter och

väderleksrapport. Detta arrangemang förutsätter, att samma programpunkter

återkomma på nu ordinarie tid, nämligen 7.10—8.10. Genom en sådan anordning

skulle önskemålet om tidigare väderleksrapport bli tillgodosett. För

den händelse morgonnyheterna från Tidningarnas telegrambyrå ej hunnit

färdigställas till den första nyhetskommunikén, skulle det — med hänsyn

till att många av de lyssnare det här gäller ej hört den senaste nyhetskommunikén

kvällen förut — måhända vara lämpligt, att den första nyhetskommunikén

på morgonen huvudsakligen endast upprepade gårdagens

kvällsnyheter. Då den nuvarande morgonsändningen omfattar en timme, 7.10

—8.10, torde det vara lämpligt att den föreslagna tidigare sändningen får

samma tidslängd och tar sin början icke kl. 6 utan 6.10.

Vardagar kl. 8.10—12. Vissa önskemål angående ökad tid för skolradio

kunna lämpligen tillgodoses inom programtiden 8.10—12.

Skolradion har i vårt land hittills fått sig tilldelad den sändningstid, som

varit möjlig att disponera för ändamålet inom ramen för det nuvarande

rundradioprogrammet, nämligen per vecka 3—4 halvtimmar för folkskolor

och 1—2 halvtimmar för de högre skolorna eller sammanlagt per läsår cirka

100 respektive 40 sändningar. En viss utökning har kunnat ske genom att

skolradioterminerna understundom förlängts med någon vecka, men eljest

har antalet sändningstimmar varit oförändrat alltsedan regelbundna skolradioprogram

infördes vårterminen 1929. När under tiden 8.10—12 program

lämpligen böra placeras för den ena eller andra skolformen bör vidare utredas

av Radiotjänst. För ett stort antal folk- och småskolor torde tiden 9.30

-—10, som infaller omedelbart före frukostrasten, vara den lämpligaste. Ett

utnyttjande av tiden efter kl. 15, då det nuvarande riksprogrammet har paus,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 41.

23

är också tänkbart, särskilt med tanke på sändningar för läroverken, möjligen

även för folkskolor, om en förändring av tiden för främmande språk

(nu 14.40—15) skulle av schematekniska skäl visa sig nödvändig eller en utökning

av sändningstiden för högre skolor skulle ske, så att den även omfattade

ämnen av allmänt medborgerligt innehåll.

Däremot torde en dubblering eller utökning av sändningstiden för skolradio

omkring kl. 13 — hur önskvärt detta än kan vara — icke bli möjlig

förrän efter trådradionätets utbyggnad. Under förutsättning att riksprogrammet

under vardagar vidgas till tiden 15—17, skulle däremot skolradioprogrammen

möjligen kunna förläggas till kl. 13—13.30 även de dagar, då skolradio

nu icke förekommer.

För den händelse radioprogrammet icke utfyller hela tiden 8.10—12, är

det av driftsekonomiska skäl önskvärt, att programmet såvitt möjligt ansluter

sig till tiderna för det ordinarie riksprogrammets slut kl. 8.10 eller början

kl. 12. Skulle det visa sig, att det nya skolradioprogrammet endast kan förläggas

till tiden 9.30—10.30, kan tiden 8.10—9.30, eventuellt också 10.30—12,

användas för att tillmötesgå vissa andra önskemål.

Vardagar utom lördagar kl. 15—17. Många lyssnare ha förklarat sig

önska radioprogram under denna tid. Program med lättare musikalisk underhållning,

avsedda för dem som arbeta på kontor, i hem och industrier,

torde kunna förläggas hit. Program särskilt avpassade för det stora klientel,

som vårdas på sjukhusen, kunna även sändas under denna tid, allra helst

som många sjukhus numera ba centralradioanläggningar. Före kriget utsände

Radiotjänst försöksvis under tiden 15—16 sådana program. Här skall

vidare erinras om att denna tid i vissa fall lämpar sig för skolradioprogram

enligt vad som tidigare nämnts

Vardagar kl. 23—24. Från ett stort antal utländska radiostationer sändas

program under denna tid. Då sändningar från svensk radio icke samtidigt

förekomma, äro lyssnarna sålunda hänvisade till utländska program. Häröver

har missnöje framförts från flera håll.

För programledningen är det av mycket stor betydelse att ha längre tid

till sitt förfogande vid planläggningen av ett kvällsprogram. En smidig avvägning

mellan olika programpunkter — mellan seriösa och underhållande

inslag, mellan musik och tal — avseende att tillmötesgå olika intressen och

smakriktningar, blir därigenom lättare att åvägabringa. I vissa fall kunna

mera exklusiva programinslag förläggas till tiden efter de sista rapporterna.

Sön- och helgdagar kl. 8—8.30. Under denna tid kunna de önskemål

tillgodoses, som framförts rörande en tidig gudstjänst för idrotts- och friluftsfolk.

Likaså skulle man kunna tillmötesgå framställningar från vissa

yrkeskategorier såsom fiskare, trädgårdsmästare in. fl. om specialföredrag i

stil med vad som nu förekommer i jordbruks- och bildningsfrågor.

Sön- och helgdagar kl. 22.15—24. Vad som anförts i fråga om tiden 23—

24 på vardagar, gäller även i fråga om förevarande tidrymd.

Sammanlagt skulle alltså riksprogrammet förslagsvis utvidgas med cirka

1 900 timmar till 5 900 timmar per år. Den ökade programkostnaden för denna

utvidgning beräknas uppgå till 1 250 000 kronor per år.

Utredningen har genom personlig kontakt med representanter ej endast

för lyssnarna i allmänhet utan iiven för religiösa, kulturella, sociala och

fackliga organisationer in. fl., vilka genom sin verksamhet kunde antagas

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

vara positivt intresserade för radioprogrammen, sökt verkställa en inventering

av aktuella önskemål rörande radioprogrammen (kap. V). Det har

därvid kunnat konstateras, att dessa önskemål icke kunna tillgodoses med

mindre flera samtidiga program införas. Detta beror framförallt

på konkurrensen om bästa programtiden mellan kl. 18 och 22. Utredningen

anför bland annat följande.

Studerar man närmare önskemålen, skall man finna att större delen av

dessa berör rundradions kulturuppgifter och de samhällsfrågor, som lyssnarna

önska behandlade, samt i mindre grad det nuvarande innehållet i

programmet, vilket man i allmänhet tacksamt uppskattar. Önskemålen omfatta

i desto högre grad det som för närvarande ej finnes i programmet eller

det som ej finnes där i tillräcklig omfattning. Efter införandet av flera samtidiga

program har programledningen möjlighet att tillgodose kraven på

rättvis fördelning av de kulturella och sociala programmen på tider, som

bäst passa olika lyssnarkategorier.

I fråga om underhållningen är att märka att rundradion först genom flera

samtidiga program har tillfälle att motsvara lyssnarnas enligt utredningen

högst berättigade krav på kvalificerad förströelse och andlig rekreation under

större delen av kvällen.

Ur allmän kulturell synpunkt är det av allra största betydelse, att intresset

för musikprogrammen tillvaratages och att särskilt förståelsen för den högre

musiken ökas. En vidgad sändningstid skulle innebära att radion för

denna konstform kunde göra ytterligare insatser utan att tiden för underhållningsmusik

behöver minskas.

Tillkomsten av samtidiga program innebär för radioteatern, att bättre förutsättningar

skapas att driva verksamheten på ett mera omväxlande och ekonomiskt

sätt. Man kan vidare i ökad omfattning genom dramatiska och litterära

verk till lyssnarna förmedla kännedom och kunskap om idéer, mänskliga

konflikter och problem samt vid sidan därav sörja för tillgång på god

lättare underhållning. Olika kategorier bland radiolyssnarna, vilka allt efter

sin allmänna läggning i fråga om intellekt och känsla söka olika former av

vederkvickelse och förströelse efter dagens arbete, skulle i högre grad få sina

rättmätiga krav på programmens rikedom och mångsidighet tillgodosedda.

Genom skapande av nya arbetstillfällen möjliggöres även att svenskt författarskap

för 1''undradion stimuleras samt att rundradion vid sidan av och i

samarbete med andra institutioner får lättare att tillvarataga sina och därmed

lyssnarnas intressen.

Vid flera samtidiga sändningar komma nya möjligheter att stå rundradion

till buds att bjuda lyssnarna en omfattande nyhetstjänst. Ökat utrymme

skulle kunna beredas för internationella reportage. Överhuvud taget skulle

radioledningen komma ur de svårigheter, som nu lägga hinder i vägen för

en väsentligt vidgad nyhetstjänst.

För att erhålla ett konkret underlag för diskussionen om dubbel- respektive

trippelprogrammens sammansättning har utredningen genom Radiotjänsts

programledning låtit utarbeta ett förslag till riksprogram avseende

en månad under högsäsong vid en tidpunkt, då lyssnarna beräknas ha möjlighet

att höra flera samtidiga program. Jag tillåter mig att beträffande de

närmare detaljerna härutinnan hänvisa till betänkandet (s. 77—79).

Utredningen har för överskådlighetens skull uppdelat inslagen i det nya

riksprogrammet i tre grupper. Grupp A innehåller i huvudsak riksprogram
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 41.

25

met för november 1943. Grupp B innehåller sådana programpunkter, som

avse att utgöra kontrastinslag till inslagen i grupp A. Sålunda kompletteras

exempelvis seriösa eller exklusiva inslag i grupp A av på ungefär samma tid

utsända programpunkter i grupp B, som avse att ge lyssnarna lättare underhållning

eller som kunna anses vara av mera allmänt intresse. I grupp C

ha sammanförts specialprogram, ägnade särskilda kategorier och intressegrupper

bland lyssnarna.

Utredningen anser, att man med en utsträckning av programtiden till cirka

7 000 timmar per år kan vid möjlighet till tre samtidiga sändningar på ett

tillfredsställande sätt tillgodose de önskemål, som framkommit vid inventeringen.

Då programmen delvis överlappa varandra, motsvarar en programtid

av cirka 7 000 timmar ungefär 4 400 timmars sändningstid.

Utredningen framhåller, att då det gäller att för lyssnarna presentera

de olika programpunkterna både radiotekniska, programtekniska och pedagogiska

synpunkter böra göra sig gällande. Utredningen nöjer sig i denna

fråga med att framhålla önskvärdheten av att de specialprogram, som för

överskådlighetens skull redovisats under grupp C, icke a priori placeras på

en och samma våglängd. Program i repris böra vidare placeras på annan

veckodag och annat klockslag än vid det ursprungliga framförandet för att

nya kategorier av lyssnare, bland annat de som ha skiftarbete, skola beredas

tillfälle att åhöra dem. Särskilt värdefulla program böra ges i repris flera

gånger.

Den ökning av programkostnadema, som tillkomsten av grupperna B

och C medför, uppgår till sammanlagt 2 500 000 kronor.

Remissutlåtandena.

Telegrafstyrelsen har lämnat utredningens förslag utan erinran.

Även styrelsen för aktiebolaget Radiotjänst har tillstyrkt utredningens förslag.

I utlåtandet anföres följande.

Den utvidgning av programverksamheten, som förutsättes i och med införandet

av flera samtidiga program, kommer att medföra problem, som

styrelsen inom sig vid olika tillfällen diskuterat och även yttrat sig om.

Radiotjänsts speciella bildningsverksamhet får i och med att den tilldelas

mera värdefull tid i radioprogrammet ökad betydelse. Detta gäller även upplysning

rörande social- och hälsovård, däri inbegripet program om hem och

familj. Programledningen har under flera år haft sin uppmärksamhet speciellt

riktad på detta område och därvid prövat olika former för att tillrättalägga

dessa program för lyssnarna. På grund av det ökade behovet av

social upplysning vill styrelsen även i fortsättningen särskilt beakta dessa

programinslag. Vad underhållningen beträffar, vilken sida av rundradions

verksamhet styrelsen vid flera tillfällen framhållit såsom en av radions

främsta uppgifter, kräves för en utveckling att medel ställas till företagets

förfogande i tillräcklig utsträckning. Dessa programinslag kunna förbättras,

om man tillåter, att större kostnader läggas ned såväl på manuskript och

kompositioner som på utbildning och engagemang av medverkande.

En stor svårighet för rundradion utgöra särskilt de förhållanden, som

råda i fråga om orkesterverksamheten, och vilken svårighet kommer att än

ytterligare göra sig gällande med det stegrade kravet på musik, då program
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

tiden utvidgas. En statlig utredning rörande den konstnärliga orkester-verksamheten

i landet anser styrelsen liksom utredningen av behovet påkallad.

Styrelsen vill dock redan nu förutskicka, att — för att rätt kunna tillvarataga

sina och därmed lyssnarnas intressen — den svenska rundradion bör i

betydligt ökad omfattning kunna lita till egna orkestrar eller i varje fall till

sådana, som icke till väsentlig del utnyttjas av andra arbetsgivare.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut framhåller, att en tidigare

väderleksrapport enligt utredningens förslag skulle medföra en ökning

av utgifterna för den centrala väderlekstjänsten med 500 kronor för månad.

Institutet framhåller vidare, att personaltillgången är starkt begränsad i förhållande

till omfattningen av de uppgifter, som åligga institutet. Bristen på

utbildade meteorologer är för närvarande så stor, att institutet har synnerligen

svårt att tillgodose de oundgängligaste av de krav, som den civila flygtrafiken

nu ställer på detsamma. Emellertid äro omfattande åtgärder planerade

för att befordra rekryteringen. Institutet anser på den grund att möjligheter

föreligga för att den av utredningen föreslagna tidigare morgonutsändningen

skall kunna upptagas inom en ej alltför avlägsen framtid, dock

sannolikt ej tidigare än under slutet av år 1947. Institutet tillstyrker därför,

att den tidigare morgonutsändningen införes så snart förutsättningar för

densamma föreligga.

Departementschefen.

Jag har vid behandlingen av frågan om rundradions tekniska utbyggnad

givit uttryck åt den uppfattningen, att utvecklingen klart pekar hän mot

flera samtidiga program. Av skäl, som jag därvid närmare utvecklat, måste

man emellertid för flerprogramtankens realiserande räkna med en tämligen

lång utbyggnadsperiod, vars exakta längd för närvarande icke kan bestämmas.

Det är därför så mycket angelägnare, att programtjänsten inriktas på

att tillvarataga de möjligheter, som förefinnas att utvidga och förbättra det

nuvarande riksprogrammet.

Vad utredningen i detta hänseende anfört anser jag böra vara vägledande.

Jag delar följaktligen utredningens uppfattning om att programtiden

snarast möjligt bör utvidgas till 5 900 timmar per år. En sådan utvidgning

är icke minst värdefull genom de möjligheter den skapar för tidigare väderleksrapporter,

för skolradion, för musikalisk underhållning för sjuka och

för dem, som arbeta på kontor, i hem och industrier, för specialprogram i

yrkes- och bildningsfrågor m. m.

Någon närmare diskussion av riksprogrammet anser jag mig icke böra

ingå på. Jag vill endast tillägga, att jag såsom självklart utgår från att programmens

detaljutformning bör framgent liksom hittills helt åvila den ansvariga

programledningen.

Till slut anser jag mig efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet

böra framhålla, att en statlig utredning rörande den konstnärliga

orkesterverksamheten i landet bör upptagas till prövning i annat sammanhang.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

27

Understöd åt vissa lyssnarkategorier.

Rundradioutredningen.

Utredningen erinrar, att frilicenser till blinda utlämnats alltsedan år 1927.

Enligt utredningens mening tala starka skäl för att de s. k. blindlicenserna

bibehållas.

En av de viktigaste förutsättningarna för att ett skolradioprogram skall

kunna uppfattas på ett tillfredsställande sätt är att skolorna disponera goda

radiomottagare. Det har med hänsyn härtill ansetts motiverat, att staten

lämnat bidrag till anskaffning av mottagning sapparater för skolbruk. Utredningen

anför beträffande detta spörsmål följande.

Under vart och ett av åren 1937—1940 har statens bidrag uppgått till

25 000 kronor, varvid var je år 125 å 150 skolor erhållit mottagningsapparater.

Därefter har det sammanlagda årliga bidragsbeloppet för åren 1941—

1944 nedsatts till 15 000 kronor, vilket belopp räckt till cirka 80 skolor. För

år 1945 höjdes åter anslaget till 25 000 kronor. Bidragen ha utbetalats av

telegrafstyrelsen mot från skoldistriktet insänd kvitterad räkning. Som bidrag

ha under åren 1937—1939 utbetalats 200 kronor per mottagare samt

därefter 175 kronor. I några fall ha lägre belopp kunnat utgå, nämligen då

på grund av närheten till en sändarstation sådana gynnsamma betingelser för

mottagningen varit för handen, att billigare apparattyper kunnat användas.

Återstoden av köpesumman ha skoldistrikten tillskjutit av egna medel.

De gångna årens erfarenheter rörande skol radio verk s a m h e I e n ge vid handen,

att skollokalerna i ett stort antal fall äro olämpliga för radiolyssning,

enär deras form, deras hårda ytor och frånvaron av dämpande material

göra dem akustiskt mindre tillfredsställande. Å andra sidan bör beaktas,

att klassrummen äro de lämpligaste lyssningsrummen bland annat på grund

av att eleverna kunna sitta kvar på sina vanliga platser.

För närvarande byggas de flesta skolhus utan att erforderliga anordningar

för skolradio i form av centralmottagare och servisledningar till klassrummen

bli tillgodosedda. I många fall saknas till och med i klassrummen stickkontakter

för mottagarens anslutning till belysningsnätet.

Avlyssnandet av skolradioprogrammen försvåras inom många skoldistrikt

på grund av störningar från industrier. Från många orter har klagats på

de elektrifierade järnvägarna såsom en besvärande störningsfaktor.

Den svenska skolradions nuvarande stora omfattning torde till icke ringa

del bero på den offervillighet, med vilken lärarpersonalen ställt sina privata

mottagningsapparater till elevernas förfogande och i många fall iiven förlagt

lyssnandet till sin bostad i stället för att flytta apparaten. Speciellt har detta

under de senaste åren skett med barn på småskolestadiet eller vid lågt elevantal

i klassen. Av vissa tecken att döma torde denna inställning komma att

undergå en icke oväsentlig förändring. Man anser nu på lärarhåll, att skolradion

tagit en sådan omfattning, att dess försökstid kan anses vara avslutad.

Då detta numera är en allmänt omfattad mening, torde de nödvändiga

konsekvenserna därav böra dragas närmast i form av ett effektivt stöd för

inköp av goda mottagare och förbättrade möjligheter till avlyssning.

Enligt utredningens mening bör övervägas att höja statens totala bidrag

till apparatinköp för skolor, förslagsvis till 50 000 kronor årligen, varvid med

oförändrade principer för utdelning 340 skolor kunde erhålla del av bidrag®-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj.ts proposition nr 41.

beloppet. Det bör även övervägas att sänka nu utgående bidrag till 150 kronor

per apparat, vilket efter fråndragande av rabatt torde utgöra ungefär

hälften av inköpspriset.

Gällande bestämmelser böra vidare ändras så till vida, att statliga bidrag

kunna beviljas icke endast skoldistrikt tillhörande skattetyngda kommuner

utan även skolor i distrikt, särskilt de avsides belägna, som visat speciellt

intresse för skolradions verksamhet.

Undersökningar böra igångsättas rörande förefintliga möjligheter att konstruera

och tillverka en speciell skolradiomottagare efter liknande principer

som de för armén avsedda fältmottagarna.

Vid uppförandet av nya skolor samt vid ombyggnader böra endast sådana

förslag godkännas, som upptaga radioanläggning. Statsbidrag bör utgå även

till denna del av byggnadskostnaden. Vid godkännandet av ritningar för nya

skolhus bör slutligen hänsyn tagas till att klassrummen erhålla ur akustisk

synpunkt lämplig utformning.

Utredningen framhåller, att önskemål i olika sammanhang uttalats om bidrag

till studiecirklar för inköp av radiomottagare. Enligt utredningens mening

torde det vara ställt utom all diskussion, att frågan får ägnas ingående

uppmärksamhet. Spörsmålet är emellertid av den art, att utredningen ansett

det lämpligen böra komma under bedömande i samband med de utredningsuppgifter,

som anförtrotts 1944 års folkbildningsutredning.

Remissutlåtandena.

Vid ärendets remissbehandling har frågan om understöd åt vissa lyssnarkategorier

berörts av telegrafstyrelsen, styrelsen för aktiebolaget Radiotjänst

och skolöverstyrelsen. I intet fall ha utredningens förslag föranlett någon

erinran.

Departementschefen.

Liksom utredningen anser jag, att frilicenser alltjämt böra tilldelas blinda

enligt för närvarande tillämpade grunder.

Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet anser jag mig vidare

böra tillstyrka, att den årliga medelsanvisningen till bidrag till inköp

av radiomottagningsapparater för skolbruk från och med budgetåret 1947/48

höjes från 25 000 till 50 000 kronor. Bestämmelserna böra därvid ändras så,

att bidrag bör kunna beviljas icke endast skolor inom skattetyngda kommuner

utan även skolor i distrikt, särskilt de avsides belägna, som visat speciellt

intresse för skolradions verksamhet. Jämväl vad utredningen i övrigt anfört

rörande anordningar för skolradion bör beaktas.

Vissa organisatoriska spörsmål in. in.

Rundradiouiredningcn.

Enligt de för utredningen meddelade direktiven skulle organisatoriska problem

icke upptagas till behandling av utredningen i annan mån än så med

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

29

hänsyn till programtjänsten befunnes av särskild anledning påkallat. Under

hänvisning härtill framhåller utredningen, att utgångsläget för utredningens

bedömande av de organisatoriska frågorna därmed är givet. Härtill kommer

att den nuvarande uppdelningen av rundradioverksamheten å ett tekniskt

organ (telegrafstyrelsen), som tillika handhar indrivningen av licensavgifterna,

och ett organ för programtjänsten (Radiotjänst) i stort sett måste anses

ha fungerat tillfredsställande. Då emellertid utredningen under arbetets gång

haft anledning att uppmärksamma vissa organisatoriska spörsmål, har det

synts utredningen lämpligt att i ett sammanhang ange sin uppfattning rörande

dessa. Utredningen framhåller dock, att dess uttalanden beträffande

de organisatoriska frågorna mera ha karaktären av rekommendationer än

preciserade förslag. Detta gäller framförallt Radiotjänsts inre organisation.

Såväl i den offentliga diskussionen som inför utredningen har gjorts gällande,

att rundradions departcmentala hemvist såsom kulturinstitution vore

under ecklesiastikdepartementet. Uppenbarligen har man därvid haft programtjänsten

i tankarna. Den av telegrafstyrelsen utövade tekniska verksamheten

för programmens spridning ut till lyssnarna är emellertid en synnerligen

viktig del av rundradiorörelsen. Då denna verksamhet naturligt hör

hemma under kommunikationsdepartementet, och då det synes praktiskt att

verksamheten i dess helhet hålles samlad under ett departement, har utredningen

för sin del saknat anledning att ifrågasätta någon ändring av bestående

förhållanden. Härtill kommer att några olägenheter av den nuvarande anordningen

icke kunnat påvisas.

De allmänna riktlinjerna för programtjänsten äro uppdragna i en av telegrafstyrelsen

med Radiotjänst träffad och av Kungl. Maj:t godkänd överenskommelse.

Inför utredningen har framhållits, att Radiotjänsts ställning skulle

framstå såsom självständigare, om överenskommelsen vore ingången mellan

Kungl. Maj :t och Radiotjänst utan förmedling av telegrafstyrelsen. Rent sakligt

sett har utredningen tillmätt de framförda synpunkterna mindre betydelse.

Då emellertid bakom desamma ligger ett bestämt uttalat önskemål

från progi-amledningens sida, har utredningen för sin del föreslagit, alt den

nya överenskommelse, som vid bifall till utredningens olika förslag måste

utarbetas, kommer att slutas mellan å ena sidan chefen för kommunikationsdepartementet

jämlikt Kungl. Maj:ts uppdrag och å andra sidan styrelsen för

Radiotjänst.

Det har vidare ifrågasatts, att giltighetstiden för överenskommelsen skulle

utsträckas från tre till fem år. Med hänsyn till de stora förändringar, som

under den närmaste liden kunna förväntas beträffande rundradioverksamheten,

anser utredningen för sin del, att den nuvarande treårsperioden hör

tills vidare bibehållas.

För närvarande består Radiotjänsts stgrelse av personer verksamma inom

telegrafstyrelsen (1 ordinarie, I suppleant), folkbildningsrörelsen (3 ordinarie,

2 suppleanter), pressen (2 ordinarie, 1 suppleant) samt radioindustrien (1

ordinarie, 1 suppleant). Antalet ordinarie ledamöter är alltså sju, av vilka

ordföranden jämte tre ulses av Kungl. Maj:t; antalet suppleanter är fem, av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

vilka Kungl. Ma.j:t utser tre. Övriga ordinarie ledamöter och suppleanter

utses av bolagsstämman.

Utredningen anför följande.

Det är klart, att organisatoriskt sett olika utvägar kunna tänkas för programverksamhetens

handhavande. Då emellertid bolagsformen visat sig fylla

berättigade krav, finnes enligt utredningens mening icke- någon anledning att

frångå densamma. Antalet ledamöter i bolagets styrelse torde vara väl avvägt.

Däremot synes urvalet av intresserepresentationen i styrelsen med icke

mindre än fem representanter för folkbildningen ensidigt. Det bör därför övervägas

att göra den av Kungl. Maj:t utsedda representationen mera nyanserad.

Utredningen vill fördenskull förorda, att de fyra av Kungl. Maj:t utsedda

ordinarie ledamöterna väljas bland administrativt-ekonomiskt, tekniskt

samt kulturellt och samhälleligt intresserade och verksamma personer. En

möjlig lösning är att utse en representant för administration och ekonomi, en

för teknik samt två för kulturella och samhälleliga intressen. Det synes därvid

naturligt att den tekniske representanten förmedlar Radiotjänsts förbindelser

med telegrafstyrelsen. Representanterna för kultur- och samhällslivet

böra om möjligt tillgodose berättigade intressen från vetenskap, konst och

folkbildning. Valet av suppleanter ger vidare Kungl. Maj:t möjligheter till en

ytterligare nyanserad och allsidig representation, vartill kommer att bolagsstämman

kan förväntas komplettera de av Kungl. Maj:t utsedda ordinarie

ledamöterna och suppleanterna så att en i möjligaste mån fullödig representation

i enlighet med här uttalade allmänna riktlinjer erhålles.

Därest styrelsen skulle erhålla den av utredningen förordade sammansättningen,

bör i förvaltningsutskottet ingå den ledamot av styrelsen, som

representerar administrativa och ekonomiska intressen. Även verkställande

direktören bör vara ledamot av utskottet.

Rörande Radiotjänsts inre organisation anför utredningen följande.

Verkställande direktören bör framdeles liksom hittills utses av styrelsen.

Han bör icke vara självskriven ledamot av denna, men något hinder bör

icke resas mot att han, därest så skulle befinnas lämpligt, utses bland styrelsens

ledamöter. Valet hör ske bland personer, vilka jämte det att de äro

väl förtrogna med programverksamheten besitta administrativ duglighet.

Med hänsyn till rörelsens växande omfattning bör enligt utredningens uppfattning

verkställande direktören i möjligaste mån befrias från det löpande

arbetet för att helt kunna ägna sig åt företagets ledning. Beträffande detaljarbetet

med programmet kunna olika möjligheter övervägas. En sådan är

att överlämna dessa uppgifter till någon av programavdelningarnas chefer.

Denne bör därvid fungera såsom ordförande i programkollegiet. Viktigare

ärenden rörande programmet böra dock handläggas av verkställande direktören,

som självfallet äger att i den omfattning han finner lämpligt närvara

vid programkollegiets sammanträden. En av programavdelningscheferna,

förslagsvis ordföranden i programkollegiet, bör vidare vara verkställande direktörens

ställföreträdare.

Chefen för ekonomiavdelningen är för närvarande tillika teknisk chef.

Denna anordning synes med rörelsens växande omfattning och teknikens fortgående

utveckling svårligen kunna bibehållas. Frågan om en fristående befattning

såsom teknisk chef bör enligt utredningens mening ju förr dess

hellre upptagas till prövning och avgörande. Efter uppdelningen synes lämpligt,

att ekonomichefen tjänstgör såsom vicevärd i det blivande radiohuset

i Stockholm.

Utredningen har betonat de sociala programmens växande betydelse. Frå
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

31

gor berörande dessa program handläggas för närvarande å föredragsavdelningen.

Med hänsyn till omfattningen av de uppgifter, som tillkomma denna

avdelning, bör undersökas, huruvida icke ett särskilt socialt organ bör inrättas.

Utredningen kommer att föreslå, att såväl tekniska som programmässiga

driftkostnader för skolradion med hänsyn till dessa kostnaders speciella

karaktär frigöras från licensmedlen och i stället bestridas från anslag under

ecklesiastika huvudtiteln. Vid bifall härtill bör handhavandet av skolradioverksamheten

uppdragas åt en särskild skolradionämnd med lika antal

representanter för Radiotjänst och skolöverstyrelsen. I nämnden, som lämpligen

bör bestå av fyra medlemmar, bör Radiotjänsts skolradiochef vara

självskriven ledamot. En av de av Radiotjänst utsedda ledamöterna bör

fungera såsom ordförande. Nämnden bör för varje skolradiokurs uppgöra

förslag till dess programmässiga innehåll samt verkställa erforderliga

kostnadsberäkningar. Förslaget skall därefter för godkännande underställas

styrelsen för Radiotjänst och skolöverstyrelsen. Åt nämnden bör vidare

uppdragas att angiva riktlinjerna för kommande läsårs verksamhet samt

att till skolöverstyrelsen avgiva förslag till härav föranledda anslagsäskanden.

En fråga av stor betydelse för rundradions framtid är uppdelningen av

den tekniska verksamheten mellan telegrafstyrelsen och Radiotjänst. Utredningen,

som ägnat denna fråga ingående uppmärksamhet, anser, att rundradiotekniken

principiellt bör uppdelas så, att Radiotjänst svarar för programproduktionens

tekniska sida, omfattande akustisk studioinredning samt

mikrofoner och annan teknisk utrustning för regi, reportage och elektroakustisk

reproduktion, under det att telegrafstyrelsen svarar för programdistributionen,

omfattande programledningar i lokal- och landsnät, distributionsförstärkare,

programriksnät, trådlösa rundradiosändare och trådradionät.

Före nykonstruktion eller anskaffning av teknisk materiel av principiellt

ny natur eller i ekonomiskt större omfattning bör alltjämt samråd äga

rum mellan de båda parterna.

På samtliga de platser i landet, där telegrafverket för distributionsuppgifter

måste hålla personal, skall i kostnadsbesparande syfte denna personal i

första hand av Radiotjänst utnyttjas för tekniska uppdrag i samband med

programproduktionen.

Rcmissutlåtandena.

Telegrafstyrelsen anför i sitt utlåtande bland annat följande.

Reträffande det från programledningen uttalade önskemålet att den nuvarande,

med Kungl. Maj ds godkännande mellan telegrafstyrelsen och aktiebolaget

Radiotjänst ingångna överenskommelsen om rundradiorörelsens

ordnande skulle ersättas med ett avtal direkt mellan Kungl. Majd och bolaget,

utan förmedling av styrelsen, vill styrelsen som sin åsikt framhålla, att

det synes naturligare att ifrågavarande avtal, som icke blott angiver de allmänna

riktlinjerna för programtjänsten utan även tämligen detaljerat reglerar

telegrafverkets och bolagets ömsesidiga skyldigheter, tecknas direkt

mellan parterna. I sitt remissutlåtande över ett liknande, av majoriteten i

1933 års rundradioutredning framlagt förslag — det innefattade då ett överflyttande

av programfrågorna till ecklesiastikdepartementet — fann tele
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 41-

grafstyrelsen, att en sådan organisation skulle vålla olägenheter och omgång

i samarbetet och i varje fall icke främja detsamma. Styrelsen finner icke

skäl att frångå sin då uttalade mening, och som även utredningen ansett att

förslaget rent sakligt sett måste tillmätas mindre betydelse, synes allt tala

för den nuvarande ordningens bibehållande.

Vad beträffar de sakkunnigas rekommendationer, att vissa tekniska uppgifter

skulle överföras från telegrafverket till Radiotjänst, anser styrelsen att

någon väsentlig ändring härutinnan i nu bestående överenskommelse icke

bör vidtagas förrän de omfattande frågorna rörande anskaffning, drift och

underhåll av den tekniska utrustningen i det föreslagna radiohuset i Stockholm

genomarbetats av Radiotjänst och styrelsen.

I övrigt ha utredningens uttalanden icke föranlett någon erinran från telegrafstyrelsens

sida.

Styrelsen för aktiebolaget Radiotjänst anför följande.

Utredningen har gjort vissa rekommendationer i olika frågor berörande

Radiotjänsts organisation. Dessa frågor äro föremål för styrelsens ständiga

uppmärksamhet, och till dem vill styrelsen taga slutgiltig ställning i den

mån de av verksamhetens utveckling aktualiseras.

Styrelsen finner här icke skäl att uttala sig angående utredningens rekommendation

om sammansättningen av Radiotjänsts styrelse. Den nuvarande

styrelsen, i den mån den avser statens representanter, utnämnes enligt gällande

överenskommelse av Kungl. Maj:t. Mot utredningens förslag om att

överenskommelse rörande programverksamheten träffas mellan å ena sidan

chefen för kommunikationsdepartementet å Kungl. Maj:ts vägnar och å

andra sidan Radiotjänst vill styrelsen icke göra någon erinran.

Skolöverstgrelsen slutligen har icke funnit anledning till erinran mot att

skolradioverksamheten uppdrages åt en särskild skolradionämnd.

Departementschefen.

Utredningens uttalanden i förevarande avsnitt av betänkandet äro, såsom

utredningen framhållit, att betrakta mera som rekommendationer än preciserade

förslag. I vissa fall äro de avhandlade spörsmålen dock av den art,

att jag lämpligen bör ange min syn på desamma. Jag syftar härvid i första

hand på frågan om sammansättningen av Radiotjänsts styrelse.

Såsom utredningen framhållit består styrelsen av sju ordinarie ledamöter,

av vilka Kungl. Maj:t utser ordföranden och ytterligare tre av ledamöterna.

Antalet suppleanter är fem, av vilka Kungl. Maj:ts utser tre. Övriga

ordinarie ledamöter och suppleanter utses av bolagsstämman.

För att åstadkomma en mera nyanserad sammansättning av styrelsen förordar

utredningen, att de fyra av Kungl. Maj:t utsedda ordinarie ledamöterna

väljas bland administrativt-ekonomiskt, tekniskt samt kulturellt och

samhälleligt intresserade och verksamma personer. Valet av suppleanter ger

Kungl. Maj:t möjligheter till ytterligare nyanserad och allsidig representation,

vartill kommer den komplettering, som bolagsstämmans val kan förväntas

innebära.

Med den ställning, som numera tillkommer rundradion inom samhällsoch

kulturlivet, är det även enligt min mening angeläget, att Radiotjänsts

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ål
-

33

styrelse erhåller en så representativ och allsidig sammansättning som möjligt.

Vad utredningen anfört synes mig därvid böra vara vägledande. En ytterligare

nyansering av styrelsens sammansättning skulle ernås genom att

utöka de av Kungl. Maj:t utsedda ordinarie ledamöterna med två. För min

del anser jag goda skäl tala för en sådan anordning. Därigenom skulle vidare

skapas förutsättningar för att till en delegation inom styrelsen överlåta

handläggningen av ärenden, som icke äro av den art att de behöva behandlas

av styrelsen i dess helhet.

Enligt utredningens mening bör den tekniska verksamheten uppdelas mellan

telegrafstyrelsen och Radiotjänst så, att Radiotjänst svarar för programproduktionens

tekniska sida under det att telegrafstyrelsen svarar för programdistributionen.

I princip synes icke vara något att häremot erinra. Liksom

utredningen anser jag, att samråd alltjämt bör äga rum mellan de bägge

parterna vid anskaffning av teknisk materiel av ny natur eller i ekonomiskt

större omfattning. Detta gäller framförallt nyanskaffningen till det

beslutade radiohuset i Stockholm.

Huruvida den nya överenskommelse rörande de allmänna riktlinjerna

för programtjänsten, som kommer att utarbetas, skall träffas såsom för

närvarande mellan telegrafstyrelsen och Radiotjänst eller, såsom ifrågasatts,

mellan chefen för kommunikationsdepartementet å Kungl. Maj:ts vägnar och

Radiotjänst synes i stort sett vara eu smaksak. Skulle Radiotjänst när den tiden

kommer alltjämt anse en lösning enligt sist angivna alternativ vara av betydande

intresse, torde hinder mot en sådan lösning knappast komma att resas.

Om däremot den nuvarande anordningen kommer att bibehållas, anser jag

dock lämpligt, att överenskommelsen utformas så, att Radiotjänst beträffande

frågor, som kräva Kungl. Maj:ts beslut, skall äga att vända sig direkt till

Kungl. Maj:t utan att såsom nu behöva gå via telegrafstyrelsen.

Enligt gällande överenskommelse är Radiotjänsts medelstilldelning för programtjänsten

satt i relation till antalet licenser på så sätt, att den årliga

medelstilldelningen bestämmes till visst belopp per licens. Vid utarbetandet

av en ny överenskommelse bör övervägas att övergå till en till beloppet bestämd

medelstilldelning, vilken icke sättes i relation till antalet licenser.

Samtidigt bör övervägas att låta medelstilldelningen avse budgetår i stället

för kalenderår.

Kundradioteknikens och programverksamhetens fortsatta

utveckling.

Rundradioutredningen.

För radiotekniskt och programmässigt forsknings- och utvecklingsarbete

anser utredningen att visst belopp av licensmedel årligen bör ställas till förfogande.

Utredningen anför härom bland annat följande.

Vetenskaplig forskning och tekniskt utvecklingsarbete. Den som bevittnat

rundradions genombrott och frammarsch under 25 år finner det naturBihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr H.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. ]\laj:ts proposition nr 11.

ligt, om den tekniska utvecklingen nu skulle komma att sakta av och hädanefter

inriktas på en finslipning av de vetenskapliga och tekniska verktygen.

En sådan övergång från en explosiv framryckning av en ny teknik till en

djuplodning på hred front av mångfalden enskilda problem av vetenskaplig

och produktionsteknisk natur är en vanlig företeelse inom många områden

av materiellt framåtskridande. Det räcker att härvid hänvisa till förbränningsmotorns,

elkraftteknikens och flygteknikens utveckling. Även om utredningen

håller det för sannolikt, att utvecklingen inom rundradiotekniken i

framtiden kommer att försiggå i ett lugnare tempo än under dess första genombrottsår,

då eleklronröret — en skapelse från förra världskriget — började

sitt segertåg, kan den icke underlåta att fästa uppmärksamheten på vissa

företeelser, som göra det sannolikt att många betydelsefulla framsteg ännu

äro att vänta inom radiotekniken.

I början av 1920-talet sysslade forskningen inom akustiken huvudsakligen

med rent teoretiska problem. Sedan dess har emellertid, icke minst genom

rundradions frammarsch och behovet av särskilda studiolokaler, den akustiska

vetenskapen utvecklats mycket snabbt både på bredden och på djupet.

Först mot slutet av 1930-talet blevo de fundamentala problemen inom byggnadsakustiken

och elektroakustiken så klarlagda, att man numera ganska

väl behärskar de problem, som t. ex. uppstå vid inredning av studiolokaler

samt vid konstruktion och placering av för olika ändamål lämpade mikrofoner.

Detta förhållande är så till vida lyckligt som möjligheter nu föreligga

att göra det av statsmakterna beslutade radiohuset i Stockholm till ett i

tekniskt hänseende förstklassigt byggnadsverk i den svenska rundradions

tjänst. När studiolokaler inredas i andra städer än Stockholm, är det av

stor vikt. att också där de akustiska problemen beaktas och bearbetas av

därför skolade vetenskapsmän och tekniker.

I andra sammanhang har utredningen berört frågan om olika elektroakustiska

reproduktionsmetoder för den inspelningsverksamhet, som Radiotjänst

bedriver. Den moderna elektriska reproduktionstekniken är även den

ett barn av de sista två decennierna. Skillnaden mellan kvaliteten hos 1920- talets grammofonskivinspelningar och hos nutidens elektriska reproduktionsmetoder

är ett utmärkt exempel på frammarschen inom detta område. Jämsides

med denna utveckling har ljudfilmen —- också den en frukt av de

elektroakustiska reproduktionsmetoderna — på 18 år vunnit den ena segern

efter den andra. Såvitt nu kan bedömas, är utvecklingen på dessa områden

emellertid långt ifrån avslutad, och man torde kunna vänta betydelsefulla

kvalitativa förbättringar och kostnadsbesparingar i den reproduktionsteknik,

som är en väsentlig förutsättning för rundradions arbete.

Det nu avslutade världskriget har tillfört radiotekniken nya uppfinningar

och många tekniska nykonstruktioner, som haft ett revolutionerande inflytande

på krigföringen och som säkerligen i stor utsträckning komma att få

betydelse för fredens framstegsarbete. För radiotekniken är det härvid

främst användningen av frekvensmodulation och konstruktionen av nya sändar-

och mottagarrör, som äro av intresse.

I Sverige har den radiotekniska och elektroakustiska forskningen först relativt

sent och blott i långsamt tempo vunnit beaktande. Visserligen har vårt

land en med hänsyn till landets storlek väl utvecklad radioindustri, men

den har på rundradioområdet huvudsakligen varit inriktad på tillverkning

av mottagare och därvid ända till det andra världskrigets utbrott fått basera

tillverkningen på import av elektronrör. De svenska rörfabriker, som tillkommit

under kriget, kunna visserligen nu framställa flera av de rörtyper

som erfordras för mottagarfabrikationen, men det är ej möjligt här yttra sig

om deras framtid inför väntad utländsk konkurrens. Vad tillverkningen av

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

35

sändare med stor effekt beträffar, torde Sverige för överskådlig tid bli hänvisat

till inköp från uilandet. Den erfarenhet, som svensk industri vunnit

under kriget vid fabrikation av sändare för försvaret och andra statliga

behov, kan emellertid med fördel omsättas vid leveranser av rundradiosändare

med måttlig effekt. Den svenska radioteknikens framsteg baseras dock

huvudsakligen på en fortlöpande teknisk utveckling och ett därav föranlett

konstruktionsarbete, under det att egentlig teknisk vetenskaplig forskning

av olika skäl endast i ett fåtal fall bedrives inom radioindustriens laboratorier.

Statsmakternas stöd till sådan civil forskning har hittills inskränkt

sig till inrättandet av tvenne professurer i radioteknik, men dessa ha tillkommit

så sent som år 1937 vid tekniska högskolan i Stockholm och år

1945 vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg och äro därtill förenade

med en ganska betungande undervisningsskyldighet.

Mot bakgrunden av här i korthet antydda mål för den svenska rundradioteknikens

forsknings- och utvecklingsverksamhet och den nuvarande situationen

inom landets industriella och statliga radiolaboratorier finner utredningen

det vara mycket angeläget understryka betydelsen av ett kraftigt

stöd till försatt utveckling på detta område. Då den svenska rundradiorörelsen

är en beydande ekonomisk faktor i landets näringsliv, förefaller det

naturligt, att ett icke obetydligt belopp av licensavgifterna användes för en

intensifiering och fördjupning av den radiotekniska forskningen. Samma

synpunkter framfördes redan år 1935 i telegrafstyrelsens yttrande över 1933

års rundradioutrednings betänkande och vunno dåvarande kommunikationsministerns

bifall i propositionen nr 164 till 1935 års riksdag. Bidrag har därefter

i viss utsträckning utgått av licensmedel för nämnda ändamål. Än ytterligare

understrykes behovet av stöd åt forskningen, därest statsmakterna

följa utredningens förslag till fortsatt utbyggnad av rundradiorörelsen.

Programutveckling. Radioprogrammet har vid flerfaldiga tillfällen innehållit

inslag, som kunna betecknas som experiment. Radioledningen har genom

dylika program av förut icke prövad typ velat skaffa sig erfarenheter

och utröna lyssnarnas sätt att reagera. Även ett misslyckande ger värdefulla

upplysningar, som sedermera kunna vara vägledande vid utformandet av ett

nytt uppslag. En ständig förnyelse till såväl form som innehåll måste alltid

vara den ledande principen vid skapandet av radioprogram. Programexperimenten

kunna härvidlag ge goda impulser fill programmets utveckling.

Dessa experimentprogram kunna, å ena sidan, som tidigare skett, placeras

i själva radioprogrammet, så att lyssnarnas reaktion kan inhämtas. Det är

att märka att tillkomsten av flera samtidiga program ökar möjligheterna för

dylika försök, vilket utredningen anser värdefullt. Å andra sidan böra vissa

program av ny typ endast avlyssnas inom Radiotjänst och därefter granskas

vid en efterföljande kritisk diskussion. Härvidlag kräves alt företagets tekniska.

ekonomiska och programmässiga resurser tillåta ett dylikt utvecklingsarbete.

Vilken metod programledningen än föredrar är det nödvändigt att ständig

omsorg ägnas programmet, så att detta icke stagnerar. Rundradioprogram

ha i Sverige endast utsänts under tjugu år. Ännu iiro med säkerhet möjligheterna

till variation och nyheter icke tömda. Ett friskt och idérikt experimenterande

är av livsviktig betydelse för programverksamhetens utveckling, och

därför böra erforderliga medel för dylika ändamål tillförsäkras Radiotjänst.

Forsknings- och utvecklingsarbetet bör bedrivas såväl inom som utom telegrafverket

och Radiotjänst. Utredningen anser, all för ändamålet bör anslås

100 000 kronor årligen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Även televisionen har berörts av utredningen (s. 114—116). Såsom utredningen

utvecklat återstå i både tekniskt och programmässigt hänseende svårigheter,

som måste övervinnas, innan televisionen eventuellt kan införas i

Sverige med dess säregna geografiska och demografiska förhållanden. Liksom

på andra teleteknikens områden bör telegrafstyrelsen och vad programtjänsten

beträffar Radiotjänst genom studium av den tekniska litteraturen

och kontakt med utlandet följa utvecklingen och skaffa sig en klar uppfattning

om när den tidpunkt är inne, då frågan om försökssändningar för

televisionsändamål bör upptagas. Denna tidpunkt kommer sannolikt icke

att infalla under de närmaste åren, ty säkerligen kommer mycket att hända

på televisionsområdet inom de länder, som ha tekniska och ekonomiska resurser

att genomföra de dyrbara experimenten med den nya tekniken.

Utredningen framhåller, att det med rörelsens tillväxt torde bliva nödvändigt

att ordna programpersonalens rekrytering och utbildning efter en på

längre sikt uppgjord plan. Utbildningen bör därvid ha det dubbla syftet att

bibringa en allsidig kunskap om rundradion i dess helhet och att ge en djupare

insikt i vissa ämnesområden.

Enligt utredningens mening skulle det för utbildningen vidare vara av värde

med en viss tids tjänstgöring i ett främmande lands radioföretag. Utredningen

tillstyrker därför, att medel reserveras till stipendier för sådana studiebesök.

Remissutlåtandena.

Telegrafstyrelsen framhåller, att vad utredningen anfört om behovet av stöd

åt vetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete överensstämmer med styrelsens

åsikt. Styrelsen tillstyrker, att 100 000 kronor anvisas för ändamålet.

Beloppet bör årligen upptagas i telegrafverkets stat för driftkostnader för att

av styrelsen disponeras för angivna ändamål.

Även styrelsen för aktiebolaget Radiotjänst tillstyrker den av utredningen

föreslagna medelsanvisningen.

Ingenjörsvetenskapsakademien finner däremot beloppet för lågt tilltaget

med hänsyn till uppgiftens betydelse. Medlen böra i första hand användas

för sådant forskningsarbete, som syftar till nya vägar för radiotekniken, under

det att kostnaderna för det mera rutinmässiga utvecklingsarbetet icke böra

belasta detta anslag.

Styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm vill särskilt understryka betydelsen

av ett fortlöpande samarbete mellan de tekniska högskolorna, telegrafstyrelsen

och Radiotjänst beträffande planläggningen av den radiotekniska

forskningen. Styrelsen åberopar ett av avdelningskollegiet för elektroteknik

avgivet yttrande, i vilket bland annat anföres följande.

Det är naturligt, att i främsta rummet de tekniska högskolorna böra tjäna

som härdar för den radiotekniska forskningen i landet. Vid dessa måste

under alla förhållanden radioteknisk forskning bedrivas i samband med den

högre tekniska utbildningen, och härför fordras moderna och mångsidigt

utrustade laboratorier. Med hänsyn till att dylika laboratorier kräva stora

utrustnings- och underhållskostnader måste det anses ekonomiskt välbetänkt

att så långt möjligt utnyttja dem även för andra ändamål än som samman
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

37

hänga med den egentliga utbildningen, exempelvis för rundradioteknisk forskning

av det slag, som avses i betänkandet. Uppenbarligen har också utredningen

utgått ifrån denna förutsättning, då ett så lågt årligt belopp som

100 000 kronor föreslagits utgå av licensmedlen för radiotekniskt och programmässigt

forsknings- och utvecklingsarbete inom eller utom telegrafverket

och Radiotjänst. För en självständig forskningsverksamhet vid telegrafverket

och Radiotjänst, inklusive laboratorieutrustning och underhåll därav, skulle

ett belopp av denna storlek icke förslå långt, men om det huvudsakligen

användes för att stödja forskningsverksamheten vid de redan befintliga respektive

planerade högskolelaboratoriema, skulle det utan tvivel verksamt bidraga

till att främja rundradioteknikens utveckling i vårt land. Dock måste

härvid den reservationen göras, att anslagsbehovet för rundradioteknisk forskning

framdeles kan komma att avsevärt ökas, framförallt i den mån televisionsexperiment

upptagas på forskningsprogrammet.

Styrelsen för Chalmers tekniska högskola föreslår, att det årliga beloppet

till forsknings- och utvecklingsarbete höjes till 500 000 kronor. Av detta

belopp böra de radiotekniska institutionerna vid landets två tekniska högskolor

erhålla vardera 100 000 kronor årligen till allmän, icke närmare specificerad

radioforskning.

Departementschefen.

Vad utredningen i förevarande isammanhang berört föranleder uttalande

från min sida allenast i vad avser medel till tekniskt och programmässigt

forsknings- och utvecklingsarbete. Liksom utredningen anser jag, att ett årligt

belopp bör stå till förfogande för ändamålet samt att beloppet bör utgå

av licensmedlen. I avvaktan på vidare erfarenhet rörande medelsbehovet

synes det av utredningen angivna beloppet, 100 000 kronor för år, böra godtagas.

Beloppet bör upptagas på telegrafverkets stat för driftkostnader och

fördelas av telegrafstyrelsen.

Det torde vara mindre lämpligt att nu uppdraga några mera detaljerade

riktlinjer för forskningsverksamhetens bedrivande och medlens användning.

Jag vill endast i anslutning till uttalande av styrelsen för tekniska högskolan

i Stockholm framhålla betydelsen av att planläggningen av den radiotekniska

forskningen sker under fortlöpande samarbete mellan de tekniska högskolorna,

telegrafstyrelsen och Radiotjänst.

Det bör slutligen vid medlens disposition beaktas, att de äro avsedda för

såväl teknisk som programmässig forskning. Några riktlinjer för fördelningen

mellan dessa båda ändamål kunna däremot icke på förhand angivas.

Rundratliorörelsens finansiering.

Rundradioutredningen.

Rundradiorörelsen har alltifrån sin tillkomst finansierats med de licensavgifter,

som innehavarna av radioapparater betala. Gällande bestämmelser

härom innefattas i kungörelsen den 17 juni 1943 angående rätt att innehava

radiomottagningsapparat (SFS 551/43).

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Licensavgiften, som ursprungligen bestämdes till 12 kronor, har från och

med år 1926 utgjort 10 kronor. Av den sammanlagda licensiippbörden utgår

dels ersättning till telegrafverket för kostnaderna för den tekniska organisationen,

för utfärdande av licenser och inkassering av licensavgifterna samt

för avsättning till värdeminskningskonto, dels ock ersättning till Radiotjänst

för kostnaderna för programverksamheten. Återstoden tillfaller statsverket

och ingår i de av telegrafverket inlevererade överskottsmedlen.

Av den ekonomiska översikt, som utredningen utarbetat, framgår, att staten

såsom ränta och överskottsmedel under åren 1925—1944 uppburit i runt

tal 61 000 000 kronor samt att de statliga kapitalinvesteringarna i rundradiorörelsen

under samma tid uppgå till cirka 19 000 000 kronor.

Utredningen anser sig för sin del böra såsom grundläggande princip för

rundradiorörelsens finansiering fastslå, att rörelsen skall vara självförsörjande.

Rundradiorörelsens huvudsakliga inkomster böra liksom hittills vara

licensavgifterna. Utredningen anför vidare följande.

I gällande överenskommelse mellan telegrafstyrelsen och Radiotjänst föreskrives

bland annat, att annonsering eller reklam i rundradioprogrammen

icke får äga rum under annan form än att, därest person eller firma bestrider

kostnaden för program och i förekommande fall för den därmed förenade

utsändningen, detta må göras till föremål för ett omnämnande.

Den utväg till inkomster, som överenskommelsen sålunda indirekt anvisar,

har icke utnyttjats. Utredningen anser, att utvägen ifråga icke heller

nu bör försökas. Den har prövats i exempelvis Förenta Staterna, och den

praxis, som där utformats, skulle säkerligen icke tillfredsställa svenska lyssnare.

Sedan ökat programutrymme genom dubbel- eller trippelprogram kommer

att stå till buds kan övervägas, huruvida viss sändningstid synes böra

utnyttjas för kommersiella eller andra privata meddelanden, därest garanti

skapas för att endast från ordinarie program ledig tid användes för ändamålet,

att dessa program eller förhyrda programtider icke sammanblandas

med eller ens i minsta mån löpa risk att förväxlas med de ordinarie radioprogrammen

samt att de till försåld programtid förlagda programmen icke

strida mot de principer, som äro normerande för de ordinarie programmen.

Två vägar för försäljning av programtid äro vid denna tidpunkt tänkbara.

Den ena är att viss ledig tid reserveras för annonsändamål och vid publiceringen

betecknas som disponerad av annonsörer. Lyssnaren blir då på förhand

underrättad om programmets art och någon förväxling behöver icke

uppstå. Sådana program komma givetvis att rikta sig till den stora allmänheten.

Den andra vägen är att föreningar, företag eller bildningsanstalter såsom

exempelvis universitet, vilka behöva komma i kontakt med lyssnare på olika

platser i landet för att meddela instruktioner eller undervisning, eventuellt

för att hålla kurser, mot ersättning få använda viss programtid på lämplig

våglängd. Dylika program behöva icke meddelas i pressen. Programtidsköparen

själv bör i stället bekantgöra dem för respektive mottagare. Program

av denna natur skilja sig från den föregående kategorien genom att endast

rikta sig till en begränsad grupp av lyssnare.

En konsekvens av försöket att beträda dessa vägar blir givetvis, att Radiotjänst

måste inrätta en särskild avdelning med service för kunderna i syfte

att utforma dessas uppslag och intentioner på ett fullt radiomässigt sätt.

s. 39 Kontrollera mot PDF

■Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

39

Den av Radiotjänst utgivna programskriften Röster i radio har med åren

givit allt bättre ekonomiskt resultat. Överskottet har hittills kommit programverksamheten

till godo. Så synes även framdeles böra ske liksom ock

med de överskott av Radiotjänsts förlagsverksamhet i övrigt, som kunna

påräknas. På samma sätt böra eventuella underskott täckas av Radiotjänsts

medelstilldelning för programverksamheten.

Rundradiorörelsens utgifter bestå av å ena sidan kapitalkostnader och

å andra sidan årliga underhålls-, drift- och programkostnader. Såsom huvudregel

bör liksom hittills gälla, att anläggningskostnaderna bestridas genom

statlig kapitalinvestering i vanlig ordning, under det att underhålls-,

drift- och programkostnadema täckas av licensmedel. Likaså böra kostnaderna

för förräntning och amortering av det i anläggningarna investerade

kapitalet gäldas av licensintäktema. Rörande utgifterna anför utredningen

vidare följande.

I detta sammanhang böra inventariekostnaderna något uppmärksammas.

Hittills ha dessa bestritts av Radiotjänst inom ramen av tilldelade licensmedel

för programutgiftema, därvid omedelbar avskrivning tillämpats. I princip

torde någon ändring härutinnan icke vara erforderlig. En större inventarieanskaffning,

såsom för exempelvis radiohuset i Stockholm, bör emellertid

lämpligen avskrivas under flera år.

Såsom löpande kostnader ha hittills utgifterna för studiolokaler betraktats.

Denna princip bör bibehållas beträffande förhyrda lokaler. Skulle lokaler

komma att anordnas i egna fastigheter, böra dock kostnaderna liksom beträffande

radiohuset i Stockholm bestridas genom investering av statsmedel i

vanlig ordning.

Utredningen har i det föregående förordat utökning av antalet frilicenser.

Indirekt innebär detta en belastning för licensbetalama. Såväl med hänsyn

härtill som med tanke på principen om rundradion såsom självförsörjande

synes utredningen naturligt, att ett mot antalet frilicenser svarande licensbelopp

tillföres rundradiorörelsen genom anslag under riksstatens sociala

huvudtitel.

Av samma skäl synes den ökade medelstilldelning, som utredningen i det

föregående förordat till radiomottagare för skolor, icke höra belasta licensmedlen

utan finansieras genom anslag under riksstatens ecklesiastika huvudtitel.

Detsamma bör gälla utgifterna för skolradion. Såväl andel i kapitalkostnader

som kostnaderna för programmen och den tekniska driften böra

för denna undervisningsform liksom för undervisningsväsendet i övrigt åvila

skattebetalarna i gemen. Härav följer att kostnaderna för läroböcker eller

annat tryck, som användes av skolradion, böra särskiljas från Radiotjänsts

förlagsverksamhet och liksom övriga utgifter för skolradion bekostas av

statsmedel.

Jämväl kostnaderna för den kombinerade radio- och korrespondensunderr

visning, för vilken utredningen uttalat sig. falla utom ramen för de utgifter,

som böra bestridas av licensmedel. Enligt utredningens mening bör denna

rörelsegren göras självbärande, d. v. s. deltagarna böra svara för de program-,

tekniska och kapitalkostnader, vilka äro direkt förknippade med

själva korrespondensundervisningen och med enbart för detta ändamål anordnade

radioprogram. Något mera betydande överskott av verksamheten

hör dock icke eftersträvas. Såväl igångsättandet av eu korrespondenskurs av

här avsett slag som storleken av deltagaravgiften bör göras beroende av anslutningen

till kursen. Lämpligen synes kunna så förfaras, att kursen annon
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

seras med angivande av viss anmälningstid. Av anmälningsresultatet framgår

om kursen kan utan alltför betungande avgifter igångsättas liksom ock storleken

av erforderliga kursavgifter. Indrivningen av kursavgiften kan eventuellt

ske i samband med att första studiebrevet utsändes.

För närvarande utbetalar Radiotjänst årligen 54 000 kronor till Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut för väderleksrapporterna. Något fog

för bibehållande av denna ersättning synes utredningen icke förefinnas. A

andra sidan torde rundradiorörelsen böra svara för väderleksrapporternas

andel i kapitalkostnaderna samt för de tekniska kostnader, som äro förbundna

med väderleksrapporternas spridande genom rundradion.

Beträffande de årliga kostnaderna för kortvågsprogram till utlandet anser

utredningen övervägande skäl tala för att dessa bestridas på särskilt för

ändamålet anvisat riksstatsanslag. Utredningen har beräknat program- och

driftkostnaderna till sammanlagt 1 130 000 kronor för år. Härtill komma

kapitalkostnader, vilka utredningen uppskattar till 650 000 kronor för år.

Tillhopa kunna alltså årskostnaderna för kortvågsprogram till utlandet uppskattas

till 1 780 000 kronor.

Såsom bakgrund till utredningens beräkningar rörande licensa v giftens

framtida storlek har utredningen framlagt vissa i det föregående

delvis berörda kalkyler rörande anläggnings- och årskostnader.

Anläggningskostnaderna fördela sig med 11 000 000 kronor å utbyggnaden

av det trådlösa stationsnätet, 5 270 000 kronor å två kortvågssändare samt

27 000 000 kronor å radiohuset i Stockholm eller tillhopa 43 270 000 kronor.

Om trådradionätet utbygges för att bereda goda mottagningsmöjligheter för

dem som för närvarande icke kunna tillfredsställande avlyssna ett program,

bör härtill läggas 92 200 000 kronor. Slutsumman blir alltså 135 470 000 kronor.

Utbygges trådradionätet för att möjliggöra flera samtidiga program,

ökas beloppet 43 270 000 kronor med 207 600 000 kronor till 250 870 000 kronor.

Utredningen har därvid utgått från ett antal radioabonnenter av

2 000 000, av vilka 700 000 icke kunna tillfredsställande avlyssna ett program.

Såsom förut framhållits, ha statsmakterna fattat beslut rörande radiohuset

i Stockholm och kortvågsanläggningen samt rörande ungefär hälften av

kapitalinvesteringen för det trådlösa stationsnätets utbyggnad. Beträffande

trådradion ha medel anvisats till trådradioanläggning på Gotland samt i

mindre utsträckning till trådradioanläggningar i de delar av landet, där mottagningsförhållandena

äro särskilt dåliga. Utbyggnaden av trådradionätet för

de 700 000 rundradioabonnenter, som enligt beräkningarna sakna fullgoda

mottagningsförhållanden, kan om den snarast möjligt påbörjas antagas vara

färdig tidigast år 1955.

De beräkningar, utredningen verkställt rörande årskostnaderna, återfinnas

i en vid betänkandet fogad bilaga (Bilaga 8). Beräkningarna avse å ena sidan

ett program och å andra sidan flera samtidiga program. I förstnämnda hänseende

har utredningen räknat med fyra alternativ (A, B, C och D); i sistnämnda

hänseende åter ha beräkningarna kunnat begränsas till ett alternativ

(E). De olika alternativen omfatta:

A. Cirka 4 000 timmars sändningstid samt genomförd ut- och ombyggnad

av vissa trådlösa stationer, exklusive de bägge kortvågssändarna.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

B. Cirka 5 900 limmars sändningstid samt i övrigt under A angivna förutsättningar.

C. Cirka 4 000 timmars sändningstid, tillkomsten av ett radiohus i Stockholm,

fullständig utbyggnad av ett trådradionät för förbättring av lyssningsmöjligheterna

för 700 000 trådradioabonnenter samt i övrigt under A angivna

förutsättningar.

D. Cirka 5 900 timmars sändningstid samt i övrigt under C angivna förutsättningar.

E. Cirka 6 927 timmars programtid för trådradiostationerna (vilket på

grund av att programmen överlappa varandra motsvarar cirka 4 400 timmars

sändningstid), cirka 4 000 timmars sändningstid för de trådlösa stationerna,

genomförd ut- och ombyggnad av vissa trådlösa stationer (exklusive

de två kortvågssändarna), tillkomsten av ett radiohus samt fullständig utbyggnad

av trådradionät (alternativ I) för 2 000 000 trådradioabonnenter.

I anslutning till beräkningarna framhåller utredningen, att de olika alternativen

icke innefatta något förslag från utredningens sida rörande utbyggnadsetappemas

inbördes ordning. Detta framgår bland annat därav, att en

övergång från alternativ B till alternativ C i så fall skulle innebära en minskning

av sändningstiden från 5 900 till 4 000 timmar, vilket i praktiken näppeligen

låter sig göra utan speciella till krisförhållanden eller dylikt hänförliga

orsaker.

De olika alternativens slutsummor utgöra 15 281 000 kronor för alternativ

A, 16 991 000 kronor för alternativ B, 28 296 000 kronor för alternativ C,

30 136 000 kronor för alternativ D och 42 641 000 kronor för alternativ E.

Utredningen framhåller, att de olika alternativens slutsummor omedelbart

kunna läggas till grund för en uppskattning av licensavgiftens framtida storlek.

Med nuvarande licensbelopp inbringa 2 000 000 licensinnehavare årligen

20 000 000 kronor. Härav följer att alternativen A och B kunna genomföras

med oförändrad licensavgift. För alternativen C och D kräves en höjning av

avgiften till i runt tal 15 kronor, medan alternativ E fordrar en licensavgift

av i avrundat tal 22 kronor.

Utredningen anför därefter följande.

Av beräkningarna framgår, att den tidpunkt mycket snabbt närmar sig,

då den nuvarande licensavgiften icke förslår till de med rundradiorörelsen

förenade utgifterna. Då en utökning av sändningstiden till 5 900 timmar kan

ske inom ramen av nu tillgängliga medel, bli tillkomsten av radiohuset i

Stockholm och utbyggnaden av trådradionätet de direkta anledningarna till

höjningen av licensavgiften. Höjningen kommer följaktligen icke att omedelbart

ge alla licensinnehavarna någon påtaglig valuta. Frågan blir då hur en

sådan höjning kommer att te sig ur licensbetalarnas synpunkt.

Det är klart, att en licensavgift av exempelvis 15 kronor i och för sig icke

kan betecknas såsom hög. Den är sålunda med hänsyn till penningvärdets

fall endast obetydligt högre än vad It) kronor var ar 1926, då den nuvarande

licensavgiften trädde i kraft. Härtill komma emellertid, bortsett från radiohuset,

de fördelar som på längre sikt stå att vinna, nämligen bättre mottagningsförhållanden

för de många rundradioabonnenter, som för närvarande

icke kunna tillfredsställande tillgodogöra sig radioprogrammen, och förutsättningar

för flera samtidiga program. Det vill synas utredningen som

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Mcrj:ts proposition nr 41.

om dessa fördelar äro så värdefulla, att en höjning av licensavgiften knappast

bör föranleda några allvarligare erinringar från licensbetalarnas sida.

Därest statsmakterna godkänna utredningens utbyggnadsförslag, bör höjnin®.

ei? av l*censav§ifter ske ett år efter det utbyggnaden av trådradionätet

påbörjats, d. v. s. om medel för ändamålet anvisas från och med budgetåret

1946/47 den 1 juli 1947. Enär licensavgiften inkasseras helårsvis i förskott

och licensstocken är uppdelad i fyra delar, vilkas respektive giltighetstider

utgå med de fyra olika kalenderkvartalen, synes av praktiska skäl övergången

till den högre avgiften böra ske successivt under loppet av ett år efter hand

som licenserna förnyas.

Utredningen har i kapitel VIII närmare utvecklat huru utbyggnaden av

telefonnätet kan komma trådradion till godo. Det synes med hänsyn härtill

icke oberättigat att antaga att utbyggnaden av telefonnätet under den relativt

långa utbyggnadsperiod, utredningen räknat med för trådradions del, skall

komma att medföra en lägre licensavgift än de 22 kronor, som utredningen

här förut angivit. Ett överskott under vissa övergångsår bör användas för

nedskrivning av investerat kapital för att på längre sikt minska årskostnaderna.

Av vad i nämnda kapitel vidare anförts framgår, att utbyggnaden av trådradionätet

ställer sig avsevärt billigare för telefonabonnenter än för rundradioabonnenter,

som icke äro telefonabonnenter. Det skulle alltså kunna

ifrågasättas att uttaga en högre licensavgift av de senare än av de förra. Utredningen

anser emellertid såväl praktiska skäl som sociala hänsyn tala för

att licensavgiften utgår med ett och samma belopp i de olika fallen.

För närvarande betalas licensavgiften per år. Efter avgiftens höjning synes

det utredningen lämpligt att betalningen sker halvårs- eller kvartalsvis. Detta

system synes bestämt vara att föredraga, sedan trådradion allmänt införts.

Om icke förr sa i varje fall da torde vara praktiskt att låta rundradioabonnent,

som tillika är telefonabonnent, erlägga licensavgiften samtidigt med

telef ona vgiften.

Remissutlåtandena.

Den av utredningen uttalade uppfattningen att rundradiorörelsen bör vara

självförsörjande har vunnit anslutning från flertalet håll. Endast styrelsen

för aktiebolaget Radiotjänst bär ifrågasatt, huruvida icke de utgifter, som

icke kunna täckas av en licensavgift av 15 kronor, böra bestridas av statsmedel.

Även i övrigt har utredningens här redovisade förslag i stort sett vunnit

anslutning vid ärendets remissbehandling. Jag begränsar mig därför till

att ange de avvikande uttalanden, som remissutlåtandena innehålla. Endast

riksräkenskapsverkets utlåtande anser jag mig med hänsyn till ämbetsverkets

budgettekniska sakkunskap böra återgiva mera utförligt, ehuru utlåtandet i

allt väsentligt innebär tillstyrkan av utredningens förslag.

Telegrafstyrelsen anför följande.

En licenshöjning till 15 kronor ett år efter trådradioarbetenas påbörjande

skulle under en övergångstid ge ett betydande överskott utöver det redan nu

föreliggande, och det är ovisst om clet totala överskottet under de första

åren kunde tagas i anspråk för radions egna ändamål, även om föreslagna

extra avsättningar till telegrafverkets värdeminskningskonto skulle medgivas.

Under sådana förhållanden vill styrelsen föreslå, att Kungl. Maj :t sedermera

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

43

— efter det att riksdagen i princip tagit ställning till grunderna för rundradiorörelsens

fortsatta finansiering under beaktande av vad som anförts om möjligheterna

att genom extra kapitalnedskrivning åstadkomma en utjämning av

årskostnaderna på längre sikt — måtte, efter förslag av styrelsen, fastställa

licensavgiftens storlek och tidpunkten för dess höjande.

Av vad styrelsen för aktiebolaget Radiotjänst anfört må följande återgivas.

Rundradion är ett effektivt kommunikationsmedel för utsändandet av meddelanden

och tillkännagivanden, som äro avsedda för en stor allmänhet. På

grund av den knappa programtiden har detta icke kunnat utnyttjas i större

omfattning. Med tillkomsten av flera program synes det styrelsen, att en viss

utvidgning av möjligheten att genom radio utsända meddelanden av mer eller

mindre privat karaktär bör medgivas.

Däremot måste styrelsen avstyrka, att affärs- och reklamannonsering i

egentlig mening sker genom rundradion. Det torde bland annat stöta på

alltför stora svårigheter att sovra det annons- och reklammaterial, som kan

kräva plats.

Utsändningar från föreningar, företag och bildningsanstalter av instruktioner

och undervisning kollidera i ett antal fall med företagets egen verksamhet,

och även här anmäla sig konsekvenser, som icke äro önskvärda. Styrelsen

kan därför ej heller tillstyrka denna form av uthyrning av programtid.

Licensrörelsen har den karaktär, att man med mycket kort varsel, något

kvartal, kan höja licensavgiften. Då det allmänt talats om, att staten hittills

»beskattat» rundradion, torde det för den stora allmänheten vara mera lättförståeligt,

att man successivt ökar avgiften, i den mån medel bli behövliga,

än att man, som utredningen föreslagit, redan nu går in för en 50 % förhöjning.

Radiotjänsts styrelse föreslår därför, att frågan om höjning av licensavgiften

får anstå tills medel bli behövliga och att det skall ankomma på

telegrafstyrelsen att till Kungl. Maj:t inkomma med de framställningar om

förhöjning av densamma, som kunna anses påkallade, vai-vid det mellan 10

och 15 kronor även kan tänkas ett eller annat intervall. Då licensavgiften

alltid synes böra hållas så hög, att ett visst ■— om ock mindre — överskott

uppstår varje år, tillstyrker styrelsen kraftigt utredningens förslag att detta

överskott skall användas för nedskrivning av investerat kapital för att på

längre sikt kunna minska årskostnaderna.

Statskontoret framhåller, att en utbyggnad av rundradion icke synes böra

ske i vidare omfattning än som låter sig göra med anlitande av de licensinkomster,

som kunna beräknas inflyta vid oförändrad licensavgift. Å andra

sidan böra nämnda inkomster oavkortade ställas till rundradioverksamhetens

förfogande. Någon höjning av licensavgiften bör enligt statskontorets

mening icke ifrågakomma med mindre så oundgängligen påkallas för tillgodoseende

av ett mera allmänt lyssnarintresse. Hit torde vara att hänföra

dels åtgärder för möjliggörande av en fullt tillfredsställande avlyssning av

det svenska rundradioprogrammet för alla licensinnehavare och dels tillkomsten

av ett radiohus såsom förutsättning för kvalitativt sett förbättrade

program. Vid en eventuell höjning av licensavgiften är emellertid att anbefalla

största varsamhet, så att icke avgiftshöjningen leder till minskad anslutning

och ökade svårigheter vid indrivningen av avgifterna.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungi. Maj:ts proposition nr 41.

Ämbetsverket avstyrker av principiella skäl tanken på en utökning av

rundradiorörelsens inkomster genom försäljning av programtid.

Riksräkenskapsverket framhåller inledningsvis, att rundradiorörelsen i Sverige

hittills tillfört statsverket icke mindre än 34 °/o av licensinkomsterna.

Denna statsinkomst ingår i överskottet av telegrafverkets verksamhet och har

alltså bidragit till stegringen av telegrafverkets inkomster.

Liksom utredningen utgår riksräkenskapsverket såsom självklart från att

rundradiorörelsen skall vara självförsörjande. Ämbetsverket anför följande.

Rundradion bör alltså ingå såsom del i telegrafverket såsom affärsverk. I

enlighet härmed böra licensavgifterna för framtiden avvägas så att inkomsterna

därav täcka kostnaderna för rundradion, inräknat ränta på i rundradion

investerat statskapital. Räntan bör fortfarande ingå i överskottet av

telegrafverkets fond men bör icke föranleda krav på högre överskott av

rundradion än som svarar mot normal förräntning av investerat statskapital.

De förslag som de sakkunniga framlagt komma att leda till en avsevärd ökning

av kostnaderna för rundradion. 1 verkligheten innebär detta, att den

betydande monopolinkomst av rundradion, som hittills influtit till statsverket,

kommer att försvinna.

En förutsättning för att radions ekonomi, sedan den nu föreslagna utbyggnaden

påbörjats, skall kunna överblickas är, att det ekonomiska resultatet

av rundradiorörelsen klart framgår ur telegrafverkets bokföring. Så bär

hittills icke varit fallet. Visserligen har licensavgifternas belopp hittills redovisats

särskilt. På utgiftssidan har emellertid icke uppehållits klar gränsdragning

mellan utgifterna för rundradiorörelsen och utgifterna för telegrafverkets

övriga rörelsegrenar. För framtiden är det icke endast önskvärt utan

även nödvändigt, att en sådan gränsdragning åstadkommes. Riksräkenskapsverket

är övertygat om att genomförandet av en sådan gränsdragning, särskilt

efter utbyggnad av trådradion, kan medföra vissa svårigheter. Ämbetsverket

är inte heller berett att i detta sammanhang i detalj uttala sig om hur

en sådan gränsdragning skall åstadkommas men förutsätter, att det skall vara

möjligt beräkna den andel i kostnaderna för ledningarnas vård, underhåll

och avskrivning som skall ankomma på rundradion. Om en sådan uppdelning

av utgifterna kommer till stånd, bör den i telegrafverkets bokföring

genomföras på ungefär samma sätt som den av statens järnvägar upprättade

särskilda redovisningen för malmbanans utgifter och inkomster.

Riksräkenskapsverket har ansett det icke ankomma på ämbetsverket att

yttra sig huruvida en försäljning av programtid kan anses vara lämplig. Ämbetsverket

har därför inskränkt sig till att framhålla, att om programtid säljes,

inkomsten härav bör redovisas hos Radiotjänst och alltså icke passera

telegrafverkets bokföring. Detsamma gäller inkomsterna av Röster i radio.

Rörande de utgifter, som utredningen vid ett konsekvent genomförande av

självförsörjningsprincipen anser böra bestridas genom riksstatsanslag, anför

riksräkenskapsverket följande.

De sakkunniga ha förutsatt, att kostnaderna för radiomottagare för skolor

samt övriga utgifter för skolradion skola täckas från anslag under VIII

huvudtiteln. Riksräkenskapsverket finner för sin del naturligt, att rundradion

erhåller ersättning för utgifter av denna natur. Ämbetsverket tillstyrker

följaktligen att alla kostnader för skolradion liksom övriga kostnader

för undervisningsväsendet täckas från anslag under VIII huvudtiteln

samt att rundradion erhåller ersättning för sina kostnader för sådant ända
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

45

mål från därför anvisat anslag. Sådan ersättning bör, i den mån den avser

Radiotjänsts verksamhet, utbetalas till Radiotjänst och, i den mån den avser

anordningar som bekostats av telegrafverket, utbetalas till telegrafstyrelsen

för att av sistnämnda myndighet redovisas såsom inkomst för rundradiorörelsen.

Motsvarande gäller vad de sakkunniga anfört om eventuella

kostnader för radio- och korrespondensundervisning.

De sakkunniga ha föreslagit, att det belopp som Radiotjänst årligen utbetalar

till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för väderleksrapporterna

skall upphöra att utgå, men ha förutsatt, att rundradiorörelsen

även i fortsättningen skall svara för de kostnader, som äro förbundna

med väderleksrapporternas spridande genom rundradion. Riksräkenskapsverket

finner för sin del naturligt, att kostnaderna för en viss statsinstitutions

verksamhet bestridas från de anslag som ställas till denna institutions

förfogande och icke genom sådana ersättningar som de nu ifrågavarande

fördelas å olika huvudtitlar. Riksräkenskapsverket anser sig därför, ehuru

det är sannolikt att väderleksrapporterna ekonomiskt sett representera en av

de betydelsefullaste punkterna i radioprogrammet, böra tillstyrka, att den

av de sakkunniga omnämnda ersättningen till meteorologiska och hydrologiska

institutet icke vidare skall utgå.

De sakkunniga ha vidare föreslagit, att de årliga kostnaderna för kortvågsprogrammet

till utlandet skola bestridas från särskilt för ändamålet anvisat

riksstatsanslag. Riksräkenskapsverket som finner detta förslag befogat

förordar för sin del, att vid bifall till de sakkunnigas förslag särskilt anslag

för ändamålet uppföres under den i riksstatens III huvudtitel upptagna

rubriken D. Diverse. Anslaget bör disponeras av telegrafstyrelsen samt till

den del det avser programkostnader utbetalas till Radiotjänst.

Riksräkenskapsverket finner skäl tala för att radiolicensavgiften icke höjes

i snabbare tempo än som svarar mot ökningen i kostnaderna för rundradioväsendet.

Riksräkenskapsverket anser sig därvid böra erinra om möjligheten

att, beroende på den takt i vilken den planerade utbyggnaden kommer

till stånd, genomföra en successiv i stället för en omedelbar höjning av

radiolicensavgiften till föreslagna 15 kronor.

För närvarande betalas licensavgiften en gång årligen. De sakkunniga förorda

att avgiften för framtiden skall kunna betalas halvårs- eller kvartalsvis

samt att, i varje fall sedan trådradion mera allmänt införts, licensavgiften

skall erläggas samtidigt med telefonavgiften. Riksräkenskapsverket finner

för sin del detta förslag vara förenat med så stora fördelar, att ämbetsverket

vill ifrågasätta om icke licensavgiften regelbundet, oberoende av om

övergång till trådradio genomföres, borde debiteras och erläggas på samma

sätt som och samtidigt med telefonavgifterna.

Slutligen har riksräkenskapsverket erinrat om att vid Infall till vad de

sakkunniga förordat inkomsterna av radioverksamheten skulle stiga mycket

snabbt, medan utbyggnadsprogrammet skulle bliva realiserat under en

period av 20 år. Inkomsterna skola sålunda stiga i snabbare tempo än utgifterna,

i varje fall till den del utgifterna avse avskrivning å anläggningskapital

samt ränta å disponerat statskapital. Riksräkenskapsverket anser sig

vid sådant förhållande böra ifrågasätta, huruvida icke avskrivningen å de

nya radioanläggningarna bör fixeras på sådant sätt alt avskrivningsprocen
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

ten blir avsevärt högre i början av utbyggnadsperioden för att vid slutet av

perioden sjunka till det belopp, som då bör anses vara det för anläggningarna

i deras helhet normala årsbeloppet.

Departementschefen.

Liksom utredningen anser jag, att rundradiorörelsen bör vara självförsörjande.

Detta innebär, att de för svenska lyssnare i gemen avsedda programmens

produktion och distribution samt därmed sammanhängande kostnader

för anläggningar och personal m. m. skola bestridas av lyssnarna själva.

I den mån rundradion därutöver fullgör samhälleliga eller andra uppgifter,

böra därmed förenade kostnader bestridas av andra medel än licensmedel.

Jag utgår alltså från att rundradions inkomster i allt väsentligt komma

att utgöras av licensavgifterna.

Utredningen har ifrågasatt, huruvida man icke efter det flera samtidiga

program införts borde mot ersättning upplåta viss sändningstid för kommersiella

eller andra privata meddelanden. Denna s. k. försäljning av programtid

har vid ärendets remissbehandling avstyrkts av såväl Radiotjänst

som statskontoret. Ehuru frågan saknar aktuellt intresse, anser jag mig

dock böra framhålla, att även jag är tveksam om lämpligheten av sådan

försäljning.

Beträffande rundradiorörelsens utgiftssida skall jag endast uppehålla mig

vid sådana för närvarande av licensmedel bestridda utgifter, vilka enligt

vad jag förut anfört icke eller endast med tvekan böra belasta dessa medel.

Detta gäller utgifterna för frilicenser, radiomottagare för skolor samt

skolradion i övrigt, den kombinerade radio- och korrespondensundervisningen,

väderleksrapporterna samt kortvågssändningarna till utlandet.

Av nämnda utgifter äro kostnaderna för frilicenser (blindlicenser), skolradio,

bidrag till radiomottagare för skolor och kortvågssändningar till utlandet

av den art, att de enligt utredningens mening böra bestridas av anslag

å riksstaten. Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

förordar jag, att med ett slutligt ställningstagande till detta spörsmål får

anstå tills den tidpunkt närmar sig, då några överskottsmedel av rundradiorörelsen

icke längre stå till buds.

Kostnaderna för kombinerad radio- och korrespondensundervisning böra

bestridas av deltagarna i undervisningen. Liksom utredningen anser jag, att

något överskott å verksamheten icke bör eftersträvas utan deltagaravgiften

beräknas så, att den endast täcker omkostnaderna.

För närvarande betalar Radiotjänst årligen 54 000 kronor till Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut för väderleksrapporterna. Då institutet

eljest ställer dylika rapporter kostnadsfritt till vederbörande intresserades

förfogande, anser jag att denna ersättning bör avvecklas. Å andra sidan

ha väderleksrapporterna ett så pass stort intresse för radiolyssnama i gemen,

att det knappast kan riktas någon erinran mot att kostnaderna för distributionen

av väderleksrapporterna bestridas av licensmedlen. Den ifrågasatta

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

47

ändringen bör dock icke genomföras, så länge överskottsmedel av rundradiorörelsen

inlevereras till statsverket.

Av självförsörjningsprincipen följer, att licensavgiftens storlek blir beroende

av de krav, man anser att rundradion bör tillgodose. Såsom jag förut

framhållit, ha statsmakterna redan fattat beslut om förbättring av vissa trådlösa

sändarstationer, om ett radiohus i Stockholm samt om utbyggnad i

mindre utsträckning av trådradionätet, allt i syfte att främja rundradioverksamheten.

I det föregående har jag uttalat mig för en ytterligare utbyggnad

av trådradionätet för att skapa bättre mottagningsförhållanden för de radioabonnenter,

som icke kunna tillfredsställande avlyssna ett radioprogram.

Av allt detta följer att den nuvarande licensavgiften förr eller senare blir

otillräcklig.

Jag är alltså fullt medveten om att den nu utgående licensavgiften, 10

kronor per år, inom en icke alltför avlägsen framtid måste höjas. Liksom

telegrafstyrelsen, Radiotjänst och riksräkenskapsverket anser jag dock, att

tidpunkten för höjningen och den blivande licensavgiftens storlek framdeles

böra bestämmas av Kungl. Maj:t efter förslag från telegrafstyrelsen.

Såsom förut framhållits har statsverket sedan länge via telegrafstyrelsens

överskottsmedel uppburit ett betydande överskott av licensmedlen. Detta förhållande,

som förklaras av att licensavgiften bestämts till högre belopp än

vad som hittills motsvarat utgifterna för rundradiorörelsen, kommer att så

småningom upphöra på grund av att inkomsterna behöva tagas i anspråk

för rörelsens egna behov. I avvaktan härpå, och då en blivande höjning av

licensavgiften kan övergångsvis tänkas medföra nya överskott beroende på

den successiva utbyggnaden av rundradiorörelsen, har den tanken framförts

bland annat av riksräkenskapsverket, att avskrivningen av de nya radioanläggningarna

borde fixeras på sådant sätt att avskrivningsprocenten blir avsevärt

högre i början av utbyggnadsperioden för att vid slutet av densamma

sjunka till det belopp, som då bör anses vara det för anläggningarna i deras

helhet normala beloppet. Detta spörsmål torde efter framställning från telegrafstyrelsen

framdeles böra upptagas till avgörande.

Sammanfattning och hemställan.

I anslutning till utredningens av mig inledningsvis återgivna sammanfattning

anser jag mig böra i koncentrerad form lämna en översikt över mitt

ställningstagande till de i det föregående behandlade spörsmålen. För överskådlighetens

skull ansluter jag mig därvid så nära som möjligt till utredningens

sammanfattning.

1. Med instämmande i vad utredningen anfört rörande rundradions uppgifter

i samhället samt rörande förefintliga önskemål beträffande programverksamheten

och möjligheterna att tillgodose dessa önskemål ansluter jag

mig till utredningens uppfattning om att utvecklingen klart pekar hän mot

flera samtidiga program.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.-ts proposition nr 41.

2. Enligt min mening talar sannolikheten för att lösningen av problemet

om flera samtidiga program, såvitt nu kan bedömas, kan komma att ske genom

utbyggnad av ett högfrekvent trådradionät på telefonledningarna. Med

hänsyn till rådande situation beträffande tillgången på arbetskraft och material

med därav följande återverkningar på investeringspolitiken bör dock

utbyggnaden för flera samtidiga program tills vidare uppskjutas. Under tiden

bör utvecklingen å rundradioteknikens område med uppmärksamhet

följas.

3. Jag delar utredningens uppfattning rörande den programmässiga förbättringen

av ett riksprogram. I första hand bör sändningstiden, så snart

ske kan, utökas till 5 900 timmar per år. Försöken med programrepriser böra

fullföljas.

Den tekniska utbyggnaden för förbättring av ett riksprogram bör inriktas

på en ökning av effekten hois de trådlösa stationerna i Kalmar och Halmstad.

Rörande Göteborg, Sundsvall och Stockholm ha beslut i denna riktning

redan fattats. De privata relästationema böra successivt övertagas av staten

och förbättras samt ytterligare synkronkörda relästationer uppföras på lämpliga

platser. Utbyggnaden av trådradionätet för de lyssnare, som icke kunna

tillfredsställande avlyssna trådlös sändning, bör fullföljas i snabbast möjliga

takt.

Blindlicenser böra utgå enligt hittills gällande grunder. Med hänsyn till

statsmakternas beslut vid 1946 års riksdag rörande folkpensioneringen böra

frilicenser till vissa folkpensionärer däremot icke ifrågasättas. Statens bidrag

till inköp av radioapparater för skolor bör höjas från 25 000 till 50 000 kronor

per år och bidragsbestämmelserna revideras i anslutning till utredningens

förslag. Frågan om statligt bidrag till inköp av radioapparater för studiecirkelverksamheten

bör upptagas i samband med prövningen av 1944 års folkbildningsutrednings

förslag.

4. Med den ståndpunkt, jag intagit beträffande trådradionätets totala utbyggnad,

saknar jag anledning närmare ingå på frågan om programtiden

vid full utbyggnad.

5. På grund av numera vidtagna åtgärder har jag icke ingått på frågan

om mottagningsapparatemas förbilligande. Liksom utredningen anser jag

dock, att standardiserings- och typiseringsarbetet på rundradioområdet bör

fullföljas.

6. Beträffande kortvågsanläggning för sändningar till utlandet har 1946

års riksdag redan fattat beslut.

7. Jag har icke något att erinra mot att blivande överenskommelse rörande

programverksamheten träffas mellan chefen för kommunikationsdepartementet

å Kungl. Maj:ts vägnar och Radiotjänst. Liksom utredningen anser

jag, att sammansättningen av Radiotjänsts styrelse bör ändras i syfte att

åstadkomma en mera nyanserad intresserepresentation. Antalet av Kungl.

Maj:t utsedda ordinarie ledamöter bör ökas med två. Jag har icke funnit anledning

till erinran mot utredningens rekommendationer rörande Radiotjänsts

inre organisation.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

49

8. Jag tillstyrker utredningens förslag rörande medel till tekniskt-vetenskaplig

forskning och programmässigt forsknings- och utvecklingsarbete.

Liksom utredningen anser jag vidare, att utbildningen och fortbildningen

av programpersonalen bör ägnas uppmärksamhet.

9. Rundradiorörelsen bör vara självförsörjande. Den grundläggande

inkomsten bör alltjämt vara licensmedlen. Jag delar vissa remissmyndigheters

tvekan rörande lämpligheten att försälja programtid. Med slutligt ställningstagande

till frågan om rundradiorörelsen bör belastas med utgifter för blindiicenser,

skolradio och radiomottagare för skolor, väderleksrapporter samt

kortvågssändningar till utlandet bör tills vidare anstå. Kostnaderna för kombinerad

radio- och korrespondensundervisning böra bestridas av deltagarna

i undervisningen.

Frågan om licensavgiftens höjning bör framdeles upptagas efter förslag

från telegrafstyrelsen.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

lämna riksdagen tillfälle att avgiva yttrande i anledning av 1943 års

rundradioutrednings betänkande angående rundradion i Sverige, dess aktuella

behov och riktlinjerna för dess framtida verksamhet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Kahm.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 41.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:117 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rundradion i Sverige jämte i ämnet väckta motioner. s. 8 i texten
  2. SU 1947:51 Utlåtande i anledning av Kunyl. Maj:ts proposition angående rundradion i Sverige jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten